Nordiska post- och teletaxor. [D. 2]
1X33 Z National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
+
VOA,L* STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:3—4 Utrikesdepartementet
NORDISKA POST- och TELETAXOR BETÄNKANDE NR 9 OCH 10 AVGIVET AV NORDISKA PARLAMENTARISKA KOMMITTÉN FÖR FRIARE SAMFÄRDSEL M. M.
Stockholm
Statens offentliga utredningar 1955 Kronologisk förteckning
1. Lag om joorukskasserörelsen m. m. Kihlström. 160 s. Jo. 2. Stöd åt de-nindre och medelstora skeppsfarten. Idun. 280 :H. 3—4. Nordisk^ost- och teletaxor. Idun. 38 s. U.
Anm. Om säjkild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begjgynnelsebokstävma till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. jordbruksdepartementet.
STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R
1955:3—4
Utrikesdepartementet
NORDISKA POST- och TELETAXOR Betänkanden
nr 9 och 10 avgivna
av Nordiska parlamentariska
kommittén
för friare samfärdsel m. m.
IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1955
'°*
Innehåll
Skrivelse till Konungen
3 Internordiska korsbandstaxor. Inledning Korsbandsförsändelser Sammanfattning
9 10 16
Internordiska, telex- och teleprintertaxor. Inledning 18 I. Förhandlingarna i Nordiska rådet om den nordiska nyhetsförmedlingen 20 II. Pressens och nyhetsbyråernas förslag 22 III. Förslag från nyhetsbyråernas tekniska europakonferens och UNESCO 23 IV. Telefon- och telextaxorna i internordisk trafik ?. 25 V. Den internordiska nyhetsförmedlingens uppbyggnad 27 A. Byråmaterialets förmedling till pressen 27 B. Nyhetsbyråernas egna åtgärder 28 C. Nyhetsbyråernas planer på egna nordiska linjer 29 VI. Uttalanden och förslag av representanter för teleförvaltningarna 30 VII. Kommitténs synpunkter 32 Sammanfattning 32 Bilagor 35
A n v ä n d a förkortningar
TT = Tidningarnas Telegrambyrå NTB = Norsk Telegrambyrå FNB = Finska Notisbyrån ITU = Internationella Teleunionen
Till
Konungen
Svenska gruppen av Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel m. m. får härmed överlämna den svenska texten till kommitténs betänkanden nr 9 och 10 med förslag till vissa ändringar i post- och 1*—412782
teletaxorna i trafiken mellan de nordiska länderna. Betänkandena, som är likalydande för de fyra länderna, överlämnas samtidigt jämväl i Danmark, Finland och Norge. Frågorna har behandlats vid ett plenarmöte i Helsingfors den 15—16 december 1954. Dessutom har presidiet hållit ett antal sammanträden tillsammans med representanter för post- och teleförvaltningarna. Betänkandet med förslag till ändringar i posttaxorna syftar till att ge inrikesportot för trycksaker, affärshandlingar och varuprov upp till 1 000 g i respektive länder internordisk giltighet, varjämte inrikes viktsatser skulle tillämpas. Vidare föreslås, att de hittills i internordisk utväxling tilllämpade internationella reglerna rörande korsbandsförsändelsers innehåll tills vidare bibehålles, men att på längre sikt gemensamma nordiska regler i detta hänseende tillskapas. I betänkandet rörande teletaxorna föreslås sänkningar av hyresavgifterna för de fasta teleprinterförbindelserna och telextaxorna, varjämte föreslås införande av abonnemangstelexskrivningar till särskilt reducerade taxor. Som sakkunniga har från post- och telegrafstyrelserna biträtt: från Danmark, generaldirektören K. J. Jensen och kontorschefen K. J. A. Lomholdt; från Finland byråchefen U. A. Talvitie och föredraganden T. Puolanne; från Norge byråchefen O. Riese och trafikchefen L. Larsen; samt från Sverige generaldirektören E. Swartling, byråcheferna H. A. Heimburger och T. Nylund och byråsekreteraren V. Wehre. Helsingfors den 16 december 1954. Underdånigst
Rolf Edberg Leif Cassel
Jakob
Grym
Filip Kristensson
Olof
Pålsson
J Claes
Huldtgren
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:3 Utrikesdepartementet
NORDISKA POSTTAXOR DEL II Internordiska korsbandstaxor
Betänkande nr 9 avgivet av Nordiska parlamentariska
kommittén
för friare samfärdsel m. m.
I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G ESSELTE AB STOCKHOLM 1955
Inledning
I sitt betänkande nr 7 (SOU 1954:20) har den Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel m. m. behandlat frågan om internordiska brevporton. Som anfördes i inledningen till nämnda betänkande, fann kommittén det ändamålsenligt att först behandla frågan om brevportot och att därefter
ta upp frågan om portona för trycksaker, affärshandlingar och varuprov (gemensamt benämnda korsbandsförsändelser) samt paket. I nu föreliggande betänkande behandlas portona för korsbandsförsändelserna, medan paketportot kommer att behandlas i ett senare sammanhang.
Korsbandsförsändelser
Beträffande korsbandsförsändelser tilllämpas i den internordiska utväxlingen för närvarande internationella porton och viktsatser ävensom internationella bestämmelser om försändelsernas innehåll. Denna ordning har ansetts praktisk, då man därigenom fått enhetliga regler för dylika försändelser till utlandet. I stort sett gäller de internationella bestämmelserna om vad som får sändas för korsbandsporto också för inrikes korsbandsförsändelser. Beträffande trycksaker finns emellertid en mängd undantagsbestämmelser av olika slag. De inrikes viktsatserna för korsbandsförsändelser varierar i hög grad i de olika länderna. Frågan om att tillämpa inrikes porto för korsbandsförsändelser i den internordiska utväxlingen är sålunda mera komplicerad än när det gäller brev, beträffande vilka avvikelserna i fråga om porton och viktsatser inte ansetts vara större än att de skulle kunna tilllämpas även i den internordiska utväxlingen. Hänsynen till försändelsens innehåll har heller inte utgjort något hinder för den portoreform som föreslagits för brevens vidkommande. De nordiska postförvaltningarna har, vad trycksaker, affärshandlingar och varuprov angår, hittills icke nått fram till något avtal om gynnsammare porton än de i den internationella utväxlingen gällande. Beträffande inrikes försändelser har varje postförvaltning fört sin egen portopolitik under vederbörligt hänsynstagande till respektive
lands utsträckning, befolkningstäthet, transport- och distributionsförhållanden. Portona för korsbandsförsändelser inom och mellan de fem nordiska länderna framgår av bifogade tabell nr 1. Som tidigare nämnts har alla länder för närvarande samma viktgrupper i den internordiska utväxlingen, nämligen de i allmän internationell trafik tillämpade. Också portona är desamma som för dylika försändelser i den internationella utväxlingen, bortsett från minimiavgiften för affärshandlingar, vilken i enlighet med det nordiska postavtalet är lika med portot för brev om högst 20 gram — en avvikelse som är tillåten enligt världspostkonventionen och som dessutom tillämpas på motsvarande sätt för inrikes försändelser. För inrikes korsbandsförsändelser är däremot portona av orsaker som tidigare nämnts, mycket olikartade. Island har samma porton och samma viktsatser för korsbandsförsändelser såväl inrikes som till utlandet, övriga länder har inbördes varierande porton och viktsatser, delvis olika för de tre grupperna trycksaker, affärshandlingar och varuprov. Maximivikten är delvis lägre än i den internationella trafiken. Danmark har sålunda viktsatser på 50, 250 och 1 000 gram (varuprov dock högst 500 gram). Finland, Norge och Sverige har baserat korsbandsportot på en 100 grams skala. Norge och Sverige har dessutom en lägsta viktsats på 50 gram. Maximivikten är i Norge och Sverige densamma som i Danmark, d. v. s. för
, teaX C
fc
a tJ g
^
T3 o G
1—1
>> 00 O
CD
*H j d
.*
^ «• s
> H - > O J ^ co M - P W * B > TH O >* CO <B «
o.-g to o o > 4J o o in o co 4-> m o
o o t» +5 o o m to •»-> in
TH O P%
in
cu
'C JX S 'C
o
c c o t,
o o
> 4-» o
lO O
a> -i-> O
tlO
A!
5 >
O O
O t- *>
.5 3
M eo
ft- " I
-O o
O
I-I
s, •s c
:o
O
. *" > HJ O
00 ^t) "to
O >>
M
to *-> m
> *J co f
CO Tj<
O
00 O O
>>TH
•
3 Oj
•2*-5
tlO
Ä
O CM O O
> 4-> O
rtrl
0>>
o in co 4-» m
c
o
TH
t; « og
02 -3 C
CM W
G0
O
O O
O
00 M
o o o o
CJ "O H->
O O > f i O ^ to ^ m o !»4->m G >*• iH o K*> co <u CB
OJ
00 O O O > 4J o m o co 4J o TH T-i ca o t>»m
O O O o m o
00 M CM
> 4J o co *-> m
° o Q^
T-I
CM
00 O O m
m o
o o m
m co ft T !
o m
o o o o «> t ? m o TH O >> m
o I>
m o
>£
O
m o
T-I
m co
> +j o
o
co -t» m o o >> m
O
fl?:cs
t* s •2 > P
KS
-
g T?
•ö r-i 5 •H
C
g
om oo co+Jin > .2 o J2"K . G 2
s
r< o i>i
> 00 o
n e »
(-.
t> 00
1—I
O O O O r l N
CL r—* N—^r2 fe oc ^ O ^ f f l en 4J o „ G O ^ 3 i H CO CD
c
>—< C
&H :3
T3
T3 O G
>
o o m o
CO
CM
O m
o O m m (M
o o o
TH
c
:^rt <u fa T3
> O
<M O
Q £
ft-n O O
> 4J o
o
o
>>
in
o o
> 4-> o
o
O O
m o
TH
co +-> m
o
m .
S-l
o o o o rt* i n
O O
O
1 X o tet
G
m
o o > " o o m co 4-> m CM CM o t»>
m o CM CO
PH
-n c 03 AS C C
fa
m o <N co
osv. ytte 100
C 3
O O O m O O
O
r l r l t N O >l
9*+4
o o m
^
TH
si
c .5
o
o I>
co t i *> m
s »4 n >
ft
r-l
i> o
"-i C
o t i
9 >5o
cM
H N i O O
o
as PH g
« .2
>>T-I m
m m m o r l N M l O
o o o O O m o o o o
° 1
O O > *J o o m o » f o o T-I o
m
r-l
m o
C
TH
O O O O
o « fil :0
cv c ös
•\
O O lOO
.
Se
g
Q
*.*
> PH :3 •H
4->
•4-J
-
i 2 cs
o
M CO
ft m CO G
r-l iH (M o
o m
CM
o o o
WJ
i
•a'V
C"1
co
> 4J
o
o m o lo +J m >s
00 AS
t.
«
SG S BP <Ä a
> 4J o
o
o m io *-> m
o
o o o m m o CM m
o o m
>
-^
o
;*
trycksaker och affärshandlingar 1 kg och för varuprov 500 gram. Motsvarande viktgränser är i Finland och Island för trycksaker: Finland 3 kg (för en enstaka bok 5 k g ) , Island 3 kg; för affärshandlingar: Finland 3 kg, Island 2 kg; för varuprov: båda länderna 500 gram. För trycksaker och varuprov h a r Sverige samma porto inrikes som till de övriga nordiska länderna när det gäller de två första viktsatserna (50 och 100 g r a m ) . Svenska postverket räkn a r med att 90 % av korsbandsförsändelserna faller under dessa två viktsatser, varför huvudparten av ifrågavarande försändelser från Sverige till de a n d r a nordiska länderna befordras till inrikes porto. I Danmark, där i det närmaste två tredjedelar av alla trycksaker till de andra nordiska länderna beräknas ligga i viktklassen under 50 gram, är portot för dylika försändelser detsamma som för inrikes trycksaker med tillägg. Det danska postverket h a r emellertid i sin inrikes rörelse vissa särbestämmelser för trycksaker, som saknar motsvarighet i de andra nordiska länderna. Man skiljer nämligen mellan »rena trycksaker» och trycksaker med sådana tillägg som är tillåtna i den internationella utväxlingen (dock med
Danmark Rena trycksaker
Vikt högst
8 0re =
Finland
Island
Norge
Sverige
15 ore = 11 öre 25 » = 18 » 35 » = 26 » 60 » = 45 »
10 öre 15 » 20 » 25 »
Trycks med tillägg
6 öre 12 ere == 8 öre 20 » == 15 » 20 » == 15 » 20 » == 15 »
10 mrh = 23 öre 70 aur = 22 öre 10 » = 23 » 105 » = 34 » 15 » = 34 » 175 » == 57 » 20 » = 46 » 210 » = 68 »
50 g 100 »> 200 » 250 »
12 » = 8 » 12 » = 8 » 12 » = 8 »
300 » 400 » 500 i
50 » = 38 » 50 » = 38 » 50 » = 38 »
50 »> == 38 » 50 » == 38 » 50 » -= 38 »
20 25 30
600 » 700 » 800 » 900 » 1000 »
50 » = 38 » 50 » = 38 » 50 » = 38 » 50 » = 3 8 » 50 » = 38 »
50 » == 38 »> 50 » == 38 » 50 » == 38 »> 50 » == 38 l 50 » == 38 l
35 40 45 50 55
vissa särbestämmelser). Portot för rena trycksaker är för de två första viktsatserna (50 och 250 gram) lägre än för trycksaksförsändelser med tillåtna tilllägg. Den delvis betydande skillnaden mellan de nordiska ländernas portonivåer beträffande trycksaker framgår av nedanstående tabell, i vilken portobeloppen för jämförelsens skull är omräknade i svenskt mynt. Som av denna tabell framgår är trycksaksportot lägst i Danmark, även om man bortser från det särskilda portot för »rena trycksaker». Finlands och Islands portonivå ligger betydligt över övriga länders, och Norge har för försändelser över 500 grams vikt dubbelt så högt inrikesporto som Danmark. Ett förhållande som bör uppmärksammas är den delvis betydande skillnaden i antalet ankommande och avgående korsbandsförsändelser i de olika nordiska länderna. Antalet korsbandsförsändelser till Finland från de övriga nordiska l ä n d e r n a är således dubbelt så stort som antalet från detta land avsända. Norge mottager vidare från Danmark 150 % flera korsbandsförsändelser än som sändes från Norge till Danmark.
» = 46 » » = 57 » » = 68 » » = 79 » » = 91 » » = 102 » » = 114 » » = 125 »
245 » _ 79 » 315 » = 102 » 385 » = 125 » 455 525 595 665 735
» _ 147 » = 169 » = 191 » = 213 » = 235
» » » » »
60 » = 45 60 » = 45 60 > = 45 100 100 100 100 100
» = 75 » = 75 » = 75 » = 75 » = 75
» 25 » » 30 » » 35 > » 40 » » 45 » » 50 > » 55 » » 60 »
Då varje land, liksom är fallet beträffaide brev, självt behåller portot för t i l ett annat land destinerade korsbandsförsändelser kan ovannämnda förh a l a n d e bli ekonomiskt betungande för et land som mottager ett väsentligt större antal korsbandsförsändelser än det avsänder. Det är här fråga om försäidelser som i allmänhet är tyngre är brev och vilkas transport och postbthandling, särskilt utdelningen, medför relativt större omkostnader. Det internationella portot för korsbandsförsäidelser är redan så lågt, att det icke täiker postverkens utgifter för transpcrt och utdelning, varför det högre pertot för brev och brevkort får utjämru portoförlusten. Härtill kommer att de pestverk som måste använda ett annat ncrdiskt land som transitland, måste betala transitersättning till detta land. Den portonedsättning som användandet av inrikesporto i den internordiska utväxlingen komme att innebära, skulle mijligen kunna medföra en ökning av årtalet korsbandsförsändelser från de läider, där en dylik portoreform skulle i mera betydande mån leda till en sänkning av portonivån. Om emellertid alla l ä i d e r låter inrikesportot få giltighet i den internordiska utväxlingen torde er. eventuell ökning av antalet försändelser bli ungefär densamma i samtliga läider, och förhållandet mellan ankommande och avgående korsbandsförsändelser skulle i så fall knappast förändras väsentligt i en för något land ogynnsam riktning. Ett problem, som kommittén uppmärksammat, är de särregler r ö r a n d e innehållet, som de nordiska postverken har fastställt för inrikes korsbandsförsändelser. Tidigare har nämnts att Danmark har två slags trycksaksförsändelser, och att också övriga länder h a r vissa särbestämmelser om innehållet i dylika försändelser, avvikande från de
internationella och olika från land till land. Som nämndes i kommitténs betänkande om de internordiska brevportona kan det föreligga en viss risk för att allmänheten kan komma att avsända en del av sina inrikes brev från ett grannland för att därigenom göra en portobesparing. Samma förhållande gäller i än högre grad om korsbandsförsändelser. Emellertid är det betydligt lättare för postverken att kontrollera vem som är avsändare av dylika försändelser, som ju är öppna, och eventuellt behandla dem enligt bestämmelsen i artikel VII i slutprotokollet till världspostkonventionen, vilken är av följande lydelse: Ett land är icke skyldigt att befordra eller till adressaterna utdela försändelser, som en i berörda land bosatt avsändare inlämnar till postbefordran eller låter inlämna i ett främmande land i avsikt att draga fördel av där utgående lägre avgifter. Denna bestämmelse är tillämplig utan åtskillnad, vare sig försändelserna äro iordningställda i det land, där avsändaren är bosatt, och sedan förda över gränsen, eller försändelserna iordningställts i utlandet. Vederbörande förvaltning har rätt att återsända ifrågavarande försändelser till inlämningslandet eller att lösenbelägga dem enligt sina inrikes taxor. Sättet för upptagandet av lösen äger förvaltningen rätt att själv bestämma. Med hänsyn till den möjlighet postverken sålunda har att h i n d r a försök att draga fördel av ett lägre porto i ett annat land hyser kommittén av denna orsak inga betänkligheter mot en tilllämpning av inrikesporto i den internordiska korsbandsutväxlingen. Kommittén förutser att det kan vara förbundet med svårigheter att med kort frist samordna respektive länders särbestämmelser. Dessa svårigheter borde dock efter kommitténs uppfattning icke vara oöverstigliga. Även om det eventuellt skulle vara ändamålsenligt att
13 2*— 412782
i första hand införa inrikes porton för internordiska korsbandsförsändelser med tillämpning av internationella regler om försändelsernas innehåll, bör man dock enligt kommitténs mening icke stanna härvid, utan på längre sikt sträva efter en samordning av särbestämmelserna, så att samma regler kommer att gälla i den inrikes rörelsen och i den internordiska utväxlingen. Utan en dylik samordning kan icke allmänheten helt tillgodogöra sig fördelen av att inrikes porton kommer till användning också på korsbandsförsändelser till ett annat nordiskt land. Kommittén föreslår därför, att man som ett första steg tillämpar inrikes porton i den internordiska utväxlingen av korsbandsförsändelser med bibehållande av internationella bestämmelser om försändelsernas innehåll och att det snarast möjligt upptages förhandlingar mellan de nordiska ländernas poststyrelser om införande av gemensamma nordiska regler om korsbandsförsändelser, vilka skulle gälla såväl inrikes som i internordisk utväxling och sålunda träda i stället för både inrikes särbestämmelser och internationella regler om korsbandsförsändelsers innehåll. Kommittén önskar dock samtidigt framhålla, att den icke med förslaget om en samordning av de nordiska ländernas bestämmelser beträffande korsbandsförsändelsers innehåll avser att åstadkomma något intrång i vederbörande poststyrelsers dispositionsfrihet med hänsyn till fastställandet av särskilda portovillkor för rent lokala massförsändelser eller liknande försändelser. Då maximivikten för inrikes trycksaker och affärshandlingar i Danmark, Norge och Sverige är 1 000 gram, medan den i Finland är 3 resp. 3 kg, i Island 3 resp. 2 kg, har kommittén funnit det mest ändamålsenligt att begränsa tillämpningen av det inrikes portot
i den internordiska utväxlingen till dylika försändelser om högst 1 000 gram. Enligt vad kommittén erfarit väntas användandet av inrikes korsbandsporto i den internordiska utväxlingen medföra följande inkomstminskningar för postverken, beräknade efter nu gällande taxor och bestämmelser: Danmark ca 168 000 dkr, Finland ca 10 miljoner mark, Norge ca 120 000 n k r och Sverige ca 35 000 svkr. Island tillämpar, som tidigare nämnts, redan nu samma porto för inrikes korsbandsförsändelser som för dylika försändelser till övriga nordiska länder. Nu ifrågavarande spörsmål förutsätter därför en viss ekonomisk uppoffring från flera av postverken. Emellertid synes de ekonomiska förlusterna vara förhållandevis små. Kommittén finner därför icke att ekonomiska skäl skulle stå h i n d r a n d e i vägen för ett utvidgande av det resultatrika arbete, som hittills utförts av den nordiska postföreningen, genom att inrikesportot komme till användning i den internordiska utväxlingen också i nu förevarande sammanhang. Ett dylikt steg skulle också utgöra ett led i de vidare strävandena att knyta de nordiska länderna ä n n u n ä r m a r e samman. Ett särskilt försändelseslag, som i likhet med trycksaker, affärshandlingar och varuprov räknas till gruppen korsbandsförsändelser, är de s. k. »småpaketen». För dessa försändelsers vidkommande är emellertid utväxlingen internationellt begränsad till de länder som h a r träffat överenskommelse om att tillåta detta försändelseslag i sina ömsesidiga förbindelser eller eventuellt endast i en riktning. Vad de nordiska länderna beträffar deltager icke Island i utväxlingen av småpaket och av de övriga l ä n d e r n a är det endast D a n m a r k och Finland, som h a r småpaket i sin inrikesrörelse.
Frågan om användandet av inrikes porto i den internordiska utväxlingen skulle således bli aktuell endast för sistnämnda två länder.
Det internationella portot för småpaket framgår av följande tabell, som för jämförelsens skull också innehåller en omräkning till svensk valuta:
Vikt
Danmark
Finland
Norge
Sverige
Pr 50 g
25 ore = 18 öre 115 ore = 86 öre 500 ore = 375 öre
10 mark = 23 ore 40 mark = 91 ore 200 mark = 454 ore
20 ore = 15 öre 100 ore = 75 öre 400 ore = 300 öre
10 öre
Minimiporto 1 kg
Inrikesportot för försändelser om högst 1 kg vikt är i Danmark 50 öre (38 sv. ö r e ) , i Finland 40 mark (91 sv. ö r e ) . Skulle dessa två länder tilllämpa inrikes porto i den internordiska utväxlingen, medan Norge och Sverige, som icke har denna rörelsegren inrikes, även i fortsättningen tillämpade internationellt porto, komme portot för ett småpaket på 1 kg i den internordiska utväxlingen att uppgå till följande belopp: från Norge 3 : — sv.kr. » Danmark 0: 38 » » Finland 0:91 » » Sverige 2: -— » I de två länder där man kunde ifrågasätta att tillämpa inrikes portot för småpaket till andra nordiska länder torde det föreligga en fara för att en stor del av den vanliga paketposten under 1 kg komme att sändas som småpaket till följd av det mycket fördelak-
50 öre 200 öre
tiga portot. I världspostkonventionen finnes intet förbud mot att småpaket innehåller föremål som har handelsvärde, varför de vid ankomsten till ett annat land kan tullundersökas. Om antalet småpaket skulle öka i väsentlig grad, komme detta förhållande att medföra, att de övriga ländernas postverk finge betydande merarbete och merutgifter, för vilka de icke kunde få någon ersättning från avsändningslandet. Utfärdandet av avier (småpaket åtföljes ej av adresskort) och utdelandet av dessa tunga försändelser spelar också en viss roll i sammanhanget. Under hänsynstagande härtill och i betraktande av att bara två av de nordiska l ä n d e r n a har småpaket i den inrikes rörelsen, varjämte ju ett av länderna icke alls deltager i denna tjänst, anser kommittén det olämpligt att f. n. föreslå någon ändring för dessa försändelsers vidkommande.
Sammanfattning
Kommittén h a r tagit under övervägande de i n v ä n d n i n g a r som kan resas mot ett eventuellt tillämpande av inrikes portosatser m. m. för korsbandsförsändelser i den internordiska utväxlingen, m e n h a r icke funnit dessa vara av så avgörande karaktär, att den ifrågasatta reformen därför icke skulle kunna genomföras. Kommittén föreslår därför: 1) att inrikesportot för trycksaker, affärshandlingar och varuprov intill 1 000 gram tillämpas också i den internordiska utväxlingen, 2) att viktsatserna för dessa försändelser blir desamma som de i den inrikes rörelsen gällande och Kaj Niels
Bundvad Elgaard
Einar P. Foss Oluf
Steen
I Hans P.
16 G0trik
Olavi Kajala Uuno Hannula Eino Kilpi Yrjö Soini Bruno Suviranta Ebba Östenson I Torsten
Fraser
3) att tillämpandet av inrikesportot för korsbandsförsändelser i internordisk utväxling i första h a n d sker med bibehållande av de för internordiska försändelser hittills tillämpade internationella reglerna om försändelsernas innehåll, men att man för övrigt på längre sikt söker skapa gemensamma hordiska regler härom, gällande för såväl inrikes som internordiska försändelser. De gemensamma reglerna bör dock icke utesluta att vederbörande poststyrelse fastställer speciella porton i särskilda fall, t. ex. beträffande rent lokala massförsändelser. Helsingfors den 15 december 1954. Hj.
Larsen
Rolf
Edberg
Hans
Borgen
Leif
Cassel
Ingebretsen
J. F.
Grgm
Paul
Filip
Håkon
Johnsen
Sven
Nielsen
Olof
I Alf Gunstr0m
I Claes
Kristensson Pålsson Huldtgren
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:4 Utrikesdepartementet
NORDISKA TELETAXOR DEL II Internordiska telex- och teleprintertaxor
Betänkande nr 10 avgivet av Nordiska parlamentariska
kommittén
för friare samfärdsel m. m.
IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1955
Inledning
Såsom förutskickades i betänkande nr 8 (Nordiska Teletaxor del I: De internordiska telegramtaxorna) har den nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel m. m. fortsatt sin undersökning av gällande internordiska telefon- och telextaxor i avsikt att framkomma med förslag till taxelättnader syftande till att utjämna eller om möjligt helt avlägsna bestående olikheter i taxenivåerna mellan inrikes och internordisk trafik. I enlighet med vad kommittén uttalat i slutet av nyssnämnda betänkande har kommittén u n d e r de fortsatta överläggningarna r ö r a n d e ifrågavarande taxespörsmål haft uppmärksamheten riktad på vilka möjligheter som kunde föreligga för att genom taxelättnader skapa gynnsammare villkor för den nordiska nyhetsförmedlingen. Den moderna pressens utveckling är intimt knuten till telekommunikationernas utveckling. Utbyggnaden av det internationella telekabelsystemet under det senaste å r h u n d r a d e t har öppnat gränserna för ett rikt flöde av nyheter mellan nationerna; nyheterna följa kabeln, har det sagts. Det rikare nyhetsflödet har stimulerat allmänhetens intresse för nyheter och därigenom lagt grunden till tidningarnas masspridning. Omvänt h a r allmänhetens ökade behov av kunskap om skeendet i andra länder oavlåtligt rest krav på en ännu effektivare och ännu billigare transmission, varigenom en ännu bättre nyhetsservice skulle möjliggöras. 18
Frågan om en förbättrad nyhetsförmedling mellan nationerna har ägnats ett betydande intresse inom olika mellanstatliga organisationer. Nationernas Förbund sammankallade sålunda en konferens av pressexperter i Geneve 1927 med uppgiften att bl. a. undersöka möjligheterna att åstadkomma en snabbare och mindre kostsam transmission av pressnyheter i syfte att minska riskerna för internationella missförstånd. Denna konferens följdes av liknande konferenser i Köpenhamn 1932 och Madrid 1933, och rekommendationer därifrån behandlades både i Nationernas Förbunds råd och i dess församling. Efter det andra världskriget har denna fråga ägnats en betydande uppmärksamhet inom Förenta Nationerna och Unesco. Särskilt intresse tilldrar sig i detta sammanhang en på Unescos uppdrag gjord speciell undersökning om de internationella telekommunikationerna (»transmitting world news», Paris 1953). I fråga om avgifterna för befordran av presstelegram gäller enligt det internationella telegrafreglementet (Paris 1949) en nedsättning med 50 % i europeisk och med 66% % i utomeuropeisk trafik. Införandet av en sådan speciell taxa för presstelegram motiverades på sin tid (1896) med att detta skulle sätta pressen med dess alltmera ökade betydelse i stånd att mera effektivt fylla sin viktiga uppgift i folkupplysningens tjänst. Inom det brittiska samväldet tilläm-
pas sedan 1941 en än längre gående avgiftsnedsättning för presstelegram, i det att avgift utgår med endast en penny per ord för presstelegram oavsett avstånd mellan de olika delarna av samväldet. Enligt den tidigare nämnda Unesco-utredningen har pennytaxan revolutionerat samväldets presskommunikationer; som exempel nämns att presstrafiken från Canada till övriga samväldesländer under ett decennium ökade med 735 % och till Canada från övriga samväldesländer med 250 %. Den speciella presstelegramtaxan har emellertid numera ej någon egentlig betydelse annat än för den interkontinentala nyhetsförmedlingen. Med tillkomsten av telefonförbindelser mellan olika länder — en utveckling som i huvudsak ägde rum efter första världskriget — ersattes presstelegrammen av abonnemangssamtal, d. v. s. samtal utväxlade dagligen vid bestämda tidpunkter. Nyhetsbyråerna övergick också i viss utsträckning till befordran av nyheter på speciella för ändamålet upprättade radioförbindelser. I och med utvecklingen av bärfrekvenstekniken öppnades sedermera möjlighet för nyhetsbyråerna att istället för radio använda från teleförvaltningarna förh y r d a fast uppkopplade teleprinterförbindelser sinsemellan. Mellan de nordiska ländernas nyhetsbyråer är detta numera det normala kommunikationsmedlet. Dessutom har såväl nyhetsbyråer som enskilda tidningar numera möjlighet att medelst telex komma i di-
rekt teleprinterförbindelse med vara n d r a eller andra korrespondenter även utan att förhyra fasta förbindelser. I fråga om telefonsamtal, telexskrivningar eller fasta teleprinterförbindelser har särskilda taxenedsättningar för pressen ej medgivits i de internationella telefon- eller telegrafreglementena. Mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige gäller sedan gammalt att utöver vanliga abonnemangssamtal avgiftsnedsättning medges med 66% % för abonnemangssamtal utväxlade nattetid (kl. 23—7), då det är gott om utrymme på ledningarna. Såsom förutsättning gäller därvid, att betalning skall erläggas för minst 15 minuter varje natt. Enligt en rekommendation av den internationella rådgivande telegrafkommittén, vilken är ett av den internationella teleunionens organ, kan de teleförvaltningar, som så önskar, medge abonnemangstelexskrivningar till reducerade taxor, vilka i så fall beräknas på samma grundval som abonnemangssamtal, dvs. under trafikstark tid vanlig avgift och under trafiksvag tid (kl. 18—9) hälften av denna avgift. Om skrivningstiden uppgår till 60 min. om dagen, kan en reduktion med 25 % av nämnda taxor medges. Abonnemang skall kunna tecknas per månad eller för en eller flera 7-dagarsperioder. Dessa avgiftsnedsättningar, som ej speciellt gäller pressen, har hittills icke blivit genomförda i internordisk telextrafik.
I. Förhandlingarna i Nordiska rådet o m den nordiska nyhetsförmedlingen
I Nordiska rådet har det vid flera tillfällen framhållits, att det skulle vara ett betydande led i utbyggandet av det nordiska samarbetet på alla områden om de nordiska folkens samhörighetskänsla stärktes genom en intensiv och levande nyhetsförmedling. Redan vid Rådets första sammanträde, i Köpenhamn 1953, betonades från flera håll angelägenheten av en utvidgad nordisk nyhetsförmedling. Under generaldebatten framhöll h r F i n n Moe, Norge, som en av förklaringarna till att man i de nordiska länderna ofta är bättre underrättad om vad som sker i England, USA och F r a n k r i k e än om v a r a n d r a att inte ens de nordiska telegrambyråerna har egna korrespondenter i de andra nordiska huvudstäderna. Även om rådet inte direkt kunde ingripa i denna angelägenhet borde man om tillfälle gavs komma tillbaka till den. Han tillade: — For hvis vi kan gj0re noe fremskridt her, hvis vi kan bidra til å få en bedre ordning, slik at vi er bedre underrettet om hva som föregår i våra respektive lande, tror jeg vi ville ha gjort et vesentlig bidrag til nordisk samarbejd, nettop et slikt konkret bidrag som vi i f0rste rekke skal ta sikte på.Frågan blev föremål för behandling i ekonomiska utskottet i samband med behandlingen av frågan om ett vidgat samarbete på post- och telegraf- och telefonväsendets område. I utskottets betänkande förordades att frågorna om brevportot och om åtgärder för att
främja nyhetsförmedlingen skulle ges prioritet under det föreslagna utredningsarbetet. Utskottet uttalade sålunda: »Komiteen har sserlig haft opmaerksomheden henledt på, at en ordning, hvorefter de enkelte ländes indenrigstakster for alle brevforsendelser kommer til att gselde også breve til de andre nordiske lande, synes moden til en hurtig gennemf0relse. Det samme vil formentlig vaere tilfaeldet med en ordning, der fastssetter saerlige teletakster for pressemeddelelser mellem de nordiske lande. Der ville herved skabes forudsaetning for en intensivering af den internordiske nyhedsudveksling.» Vid Nordiska rådets a n d r a session, i Oslo i augusti 1954, upptogs spörsmålet ånyo såväl i generaldebatten som vid den speciella behandlingen av postoch telefrågorna. I generaldebatten framhöll hr Rolf Edberg, Sverige, att de 4 miljoner nordbor som efter passfrihetens genomförande statistiskt sett varje år besöker ett nordiskt grannland borde utgöra ett potentiellt intresseunderlag för en fylligare nordisk nyhetsförmedling. Den springande punkten i detta sammanhang ansåg han vara att det material som nyhetsbyråerna förmedlade inbördes var avsett för det egna landets nyhetskonsumenter; när det utan bakgrund presenterades för grannländernas publik blev det ofta föga intresseväckande. Problemet skulle sannolikt bäst lösas genom att de nordiska nyhets-
byråerna hade egna korrespondenter i grannländerna, journalister som inte bara blev förtrogna med grannländerna utan också kände den egna publikens läsvanor och därför kunde presentera materialet i för de egna nyhetskonsumenterna anpassad inramning. Detta var emellertid en ekonomisk fråga för nyhetsbyråerna. Det var på denna punkt rådet kunde göra en insats.
Även denna gång blev frågan föremål för uppmärksamhet från det ekonomiska utskottets sida. I utskottsutlåtandet heter det sålunda, att det ekonomiska utskottet »f0lger den parlamentariske kommitténs arbeid med interesse og h å p e r den snarest mulig vil fremsette forslag som kan lette den nordiske nyhetsformidling».
I I . Pressens och nyhetsbyråernas förslag
Pressens organisationer har under de senaste åren vid flera tillfällen ingående dryftat möjligheterna till en förbättring av den nordiska nyhetsförmedlingen och därvid särskilt understrukit, att en taxesänkning för nyhetsbyråernas fasta teleprinterförbindelser skulle ge byråerna väsentligt gynnsammare förutsättningar än hittills för att stationera egna korrespondenter i de andra nordiska länderna. Sålunda antog den nordiska pressens samarbetsnämnd vid ett sammanträde i Stockholm i januari 1953 ett uttalande, vari underströks de ökade krav, som de senaste årens utveckling i Norden ställer på nyhetsförmedlingen mellan de nordiska länderna. I uttalandet framhölls, att erfarenheterna visat, att det för nyhetsförmedlingen från de enskilda länderna är av avgörande värde att nyhetsförmedlaren äger förtrogenhet såväl med problem och förhållanden i det land, varifrån nyhetsförmedlingen sker, som med publiken i det land, till vilket nyhetsförmedlingen vänder sig. Efter att ha diskuterat olika sätt på vilket problemet rent organisatoriskt kunde lösas för nyhetsbyråernas del uttalade
samarbetsnämnden som sin övertygelse att ett intensifierat nordiskt samarbete inte minst för pressens del skulle i hög grad kunna främjas inom ramen för den nordiska teleunionen. Problemet om en förbättrad nordisk nyhetsförmedling var också en av huvudfrågorna på dagordningen vid det tionde nordiska pressmötet i Köpenhamn i maj 1954, och frågan blev här föremål för ingående behandling. Mötet antog enhälligt en resolution, som bl. a. framhäver den nordiska pressens betydelsefulla uppgifter vid utvidgningen av det nordiska samarbetet och rekommenderar, att de nordiska nyhetsbyråerna i största möjliga utsträckning håller egna korrespondenter i de andra nordiska länderna. Resolutionen innehåller vidare den i kommitténs betänkande nr 8 om telegramtaxorna citerade framställningen till Nordiska rådet och de nordiska ländernas regeringar, i vilken gives uttryck för att pressmötet fäster avgörande vikt vid att teleprintertaxorna för de nordiska nyhetsbyråernas utväxling av internordiska nyheter sättes ned till de taxor som gäller för inrikes linjer.
I I I . Förslag från nyhetsbyråernas tekniska europakonferens och UNESCO
Det kan också erinras om att frågan om speciella taxelättnader för att underlätta nyhetsflödet över gränserna nyligen tagits upp i vidare internationellt sammanhang. Sålunda riktade nyhetsbyråernas tekniska europakonferens i Bern i januari 1954 en hemställan till Union Internationale des Telecommunications, vari bl. a. förordades en sänkning av abonnemangsavgifterna för teleprinterlinjer, åstadkommen därigenom att i varje land för alla av pressen abonnerade linjer, nationella eller internationella, en enhetlig inrikestaxa tillämpades, kalkylerad på de faktiska driftskostnaderna för dessa linjer och utan hänsynstagande till taxor som tillämpas för andra trafikkategorier. Dessutom uttalade sig europakonferensen bl. a. för ett återinförande av systemet med pressabonnemangsamtal med utlandet, en sänkning av avgifterna för presstelefonsamtal i proportion 50 % av ordinarie avgifter, en universell tilllämpning av artikel 701 § 6 i Réglement Télégraphique, Revision de Paris 1949, som bl. a. föreskriver att befordrings- och transiteringstaxorna för vanliga presstelegram i inomeuropeisk trafik skall reduceras med 50 % i jämförelse med taxorna för vanliga privattelegram samt för tillåtelse att betalningen för en förbindelse med utlandet erlägges av det mottagande pressorganet.
I den förut n ä m n d a Unesco-undersökningen framhålles bl. a. hur skiftande taxorna för presstelegram är i olika stationsrelationer. Sålunda kan taxorna starkt variera även mellan samma orter, varför taxorna endast i ringa grad synes stå i förhållande till de verkliga transmissionskostnaderna. Det framhålles att detta förhållande starkt snedvrider nyhetsutbytet och ofta förhindr a r nyhetsbyråer och tidningar att hålla egna korrespondenter i viktiga nyhetscentra. Unesco-utredningen konstaterar vidare, att erfarenheterna visat att i högt utvecklade och tättbefolkade områden med en väletablerad press det internationella teleprinternätet utgör det bästa medlet för att utväxla nyheter, men att även teleprintertaxorna är högst oenhetliga. Uppmärksamheten riktas särskilt på att taxan för en inrikes teleprinterlinje är bestämd till ett visst belopp per km, medan så snart linjen anknyts till en annan linje, som passerar en riksgräns, hela teleprinterlinjen, och sålunda även den inrikes sträckan, blir föremål för betydligt högre taxesättning (s. k. internationell t a x a ) . Särskilt i vissa relationer leder denna taxesättning till orimliga konsekvenser. Utredningen anför, att nyhetsförmedlingen givetvis ej skall subsidieras på bekostnad av telekommunikationernas övriga trafikanter, men att man å andra sidan ej kan förvänta att nyhetstrafiken skall
ge teleförvaltningarna samma vinstmarginal som annan trafik. Beträffande teleprintertrafiken rekommenderar utredningen, att varje teleförvaltning tillämpar inrikestaxor för den del av en
internationell linje som löper inom det egna landet. ITU har ännu icke tagit ställning till dessa förslag.
IV. Telefon- och telextaxorna i internordisk trafik
Taxeberäkningen i den internordiska telefon- och telextrafiken är m i n d r e differentierad än i den inrikes trafiken. Genom överenskommelser mellan de nordiska telestyrelserna upprätthålles den internationella principen, att telefontaxorna utgör grundval för såväl telextaxorna som uthyrningsavgifterna för fasta teleprinterförbindelser. Telextaxorna utgör sålunda hälften av telefontaxorna och avgifterna för de fasta teleprinterlinjerna beräknas i sin tur på telextaxorna. Årshyran är lika med avgiften för 80 telexperioder å 3 min. om dagen i 300 dagar. Denna p r i n c i p , som hittills med endast få undantag tillämpats i internationell teletrafik, innebär att en nedsättning av telefontaxorna automatiskt åtföljs av en proportionell nedsättning av telextaxorna och hyresavgifterna för de fasta förbindelserna. Årshyran påverkas sålunda ej av frekvensen i linjens användning, liksom den ej heller står i direkt relation till avståndet i annan mån än att telextaxan varierar beroende på mellan vilka taxezoner linjen sträcker sig. Dessa senare förhållanden ger upphov till vissa ojämnheter. På linjen Stockholm—Köpenhamn utgör årshyran för den svenska delen (653,4 km) 19 200 guldfrancs, vilket efter den i Sverige tillämpade omräkningskursen av kr 1: 50 per guldfranc gör 28 800 kr. F ö r den danska ledningsdelen, vars längd icke överstiger 20 km, betalas en årshyra av 18 900 dkr eller i runt tal 14 175 sv.kr. — jäm-
fört med den danska, efter avstånd beräknade inrikestaxan, innebär det att nyssnämnda sträckning kostar ca 5 000 dkr mer än den till 262 km uppgående linjesträckningen Köpenhamn—Esbjerg. På linjen Oslo—Stockholm faller 27 000 sv.kr på den svenska delen (621,8 k m ) , medan på den norska delen (160 km) faller en kostnad på 24 840 n.kr eller 18 100 sv.kr. På linjen Stockholm—Helsingfors, där internationell taxa tillämpas för svenska ledningsdelen (123,1 k m ) , är h y r a n för denna del 21 600 sv.kr, medan för den tre gånger längre finska sträckan (388 k m ) , där i det närmaste inrikestaxa beräknas, kostnaden endast är 12 500 sv.kr. Tillämpningen av den internationella taxeprincipen i den internordiska trafiken gör transmissionskostnaderna väsentligt dyrare per km än på det linjenät, som resp. nationella byråer begagnar för distribution av sitt stoff till abonnenter med teleprintermottagare. De inhemska tarifferna, som i motsats till de nu gällande internationella beräknas efter avstånd, utgör i Danmark 35 dkr p r km, jämte i vissa fall sjökabeltillägg, i Finland 1 350 mark per km (30:65 sv.kr), i Norge 40 nkr per km och i Sverige 36 sv.kr per km. De nu använda internationella taxeberäkningarna för linjer, som går över de nordiska gränserna, ger däremot ett kilometerpris med svängningar från 81 till 107 sv.kr. I övrigt hänvisas till nedanstående tabell, där bl. a. en jämförelse gjorts
mellan nyhetsbyråernas omkostnader, beräknade efter nu tillämpade taxor på de internordiska linjerna och motsvar a n d e kostnader, därest inrikes taxor tillämpades. Beträffande telefon- och telextaxor följer de nordiska telestyrel-
Förbindelse
Utnyttjas av
Ledningslängd km
serna en internationell princip, enligt vilken alla kunder betalar samma taxor för samma teletjänster — en princip, från vilken dock i en del relationer vissa avsteg gjorts.
Årshyra internationell taxa (sv. kr.)
Årshyra inrikes Skillnad taxa (sv. kr.) (4 — 5)
4 Stockholm— Köpenhamn Sthlm—Oslo Stockholm— Helsingfors
26 TT, Ritzau, 653,4 + 20 28.800 + 14.175 23.600 + 600 18.775 NTB FNB, = 42.975 = 24.200 en icke-nordisk byrå Do 621,8 + 160 27.000 + 18.100 22.500 + 4.800 17.800 = 45.100 = 27.300 TT, FNB 123,1 + 388 21.600 + 12.500 4.500 + 11.905 17.695 = 34.100 = 16.405
V. Den internordiska nyhetsförmedlingens uppbyggnad
De n o r d i s k a ländernas huvudstäder är förbundna med v a r a n d r a genom ett flertal fasta teleprinterlinjer, vilka uthyres till nyhetsbyråer samt statliga och privata institutioner av olika slag. De fasta förbindelser (Helsingfors— Stockholm—Oslo och Stockholm—Köp e n h a m n ) , vilka begagnas av de nordiska nyhetsbyråerna, anknytes söder om Köpenhamn till de av en internationell byrå förhyrda linjerna till Hamburg—Frankfurt am Main—Haag—London. Kostnaderna för linjesträckan inom de nordiska länderna (d. v. s. från Oslo över Stockholm och Köpenhamn till tyska gränsen) delas enligt särskild överenskommelse mellan Ritzau, TT, NTB, FNB och den internationella byrån, enär dessa linjer även utnyttjas av denna byrå. Av de icke-nordiska nyhetsbyråerna abonnerar en byrå på linjer Köpenhamn—Stockholm och Stockholm—Helsingfors och två byråer på linjer Köpenhamn—Stockholm och Oslo —Stockholm. De av nyhetsbyråerna förhyrda fasta förbindelserna, vilka är öppna dygnet runt, utnyttjas mycket effektivt; den effektiva sändningstiden beräknas av de nordiska byråerna uppgå till 19—20 timmar per dygn. Av det inkommande nyhetsmaterialet emanerar huvudparten från den internationella byrån. Genomsnittligt mottager TT per dygn ca 30 000 ord från denna byrå, vartill kommer ca 2 000 ord tyskt nyhetsmaterial från anknytningar i Frankfurt am Main och 1 500 å 2 000 ord från Ritzau. Mate-
rialet vidarebefordras av T T till Oslo och till Helsingfors. TT sänder därutöver dagligen också ett p a r tusen o r d svenskt nyhetsstoff till Oslo och Helsingfors. Det sydgående materialet är av naturliga skäl betydligt m i n d r e omfattande och utgöres av ca 1 000 ord om dagen vardera från den internationella byråns korrenspondenter i Oslo, Stockholm och Köpenhamn. Därtill k o m m e r TT:s eget material på omkring 2 000 ord till Köpenhamn samt lika mycket från NTB. A. Byråmaterialets förmedling till pressen Genom svenska TT går dagligen ca 2 000 ord nordiskt nyhetsstoff ut till de abonnerande tidningarna. Det utgör ungefär en femtedel av det utrikesmaterial, som ställes till de svenska tidningarnas förfogande. Den dagliga mängden utsänt nordiskt nyhetsstoff och dettas relation till det allmänna utrikesmaterialet är ungefär detsamma för övriga nordiska nyhetsbyråer. Det ligger i sakens natur att endast en m i n d r e del av det nyhetsmaterial som ställes till pressens förfogande kommer till publicering i de enskilda tidningarna. Dessa måste ha möjligheter att sovra och bearbeta materialet efter sina resp. redigeringsprinciper. Av det nordiska materialet likaväl som av det allmänna utrikesmaterialet beräknas ca 10—15 % genomsnittligt bli publicerat i de enskilda tidningarna. Siffran får dock ej pressas för hårt. I regel torde varje utsänt telegram fin-
n a publicering någonstans. Det bör dessutom noteras att genomsnittsprocenten synes bli densamma även om stoffmängden ökas. Förhållandena varierar vidare från tidning till tidning, i viss mån också från land till land. Det har anförts att det nordiska stoffet stundom har svårigheter att hävda sig mellan inlandsmaterial och egentligt utrikesmaterial. Som orsak har bl. a. angivits att det nordiska nyhetsmaterialet nu måste trängas in på European Printer Net (den för de nordiska nyhetsbyråerna och den internationella b y r å n gemensamma linjen) tillsammans med det allmänna utlandsmaterialet och att det, då det icke är prioritetsbetecknat, därigenom stundom kan komma redaktionerna relativt sent tillh a n d a . Från pressorganisationernas sida h a r anförts, att det material som sänds från ett nordiskt land till ett annat ofta är avsett för det egna landets nyhetskonsumenter och därför icke alltid bearbetat på sådant sätt, att det väcker tillräckligt intresse bland grannländernas publik. Pressorganisationerna h a r understrukit betydelsen av att nyhetsbyråerna finge möjlighet att placera egna korrespondenter i grannländerna. Alternativt har framhållits att inom de enskilda ländernas byråer speciella medarbetare kunde placeras med uppgift att följa grannländernas frågor och med möjligheter att i journalistiska u p p d r a g och på andra sätt besöka grannländerna för att göra sig förtrogna med deras problem.
B. Nyhetsbyråernas
egna åtgärder
Nyhetsbyråerna har själva i mån av ekonomiska resurser sökt komma till rätta med dessa problem. I avsikt att ytterligare förbättra den internordiska nyhetstjänsten har de fyra nordiska nyhetsbyråerna vid olika tillfällen under
den senaste tiden sänt medarbetare från resp. utrikesredaktioner på studieuppehåll hos systerbyråerna. Sålunda h a r TT under 1953 och 1954 haft medarbetare på studieuppehåll hos NTB och FNB och planerar att i början av 1955 sända en medarbetare på liknande u p p d r a g till Ritzaus bureau, NTB har haft medarbetare på studieuppehåll hos FNB och TT och Ritzaus medarbetare på studieuppehåll hos TT och NTB. NTB har dessutom sedan den 1 oktober en medarbetare fast stationerad i Stockholm för i varje fall ett år framåt — även under ett tidigare skede har NTB haft en egen korrespondent i Stockholm, och det är de goda erfarenheterna härav som föranlett NTB att återuppta denna verksamhet. TT planerar att på samma sätt i början av 1955 stationera en egen medarbetare i Oslo och överväger dessutom möjligheten att placera egen fast korrespondent i Helsingfors. Syftet med studieuppehållen är att de utsända skall orientera sig om förhållandena i grannlandet, biträda värdb y r å n vid urval och redigering av byråmaterial samt komplettera detta med bakgrundsmaterial och egna reportage. Genom denna ordning får byråerna medarbetare med särskild förtrogenhet med grannländerna. Dessa medarbetare kan ägna större intresse åt behandlingen av från vederbörande grannland inflytande material och kan underhålla och fördjupa sina kunskaper om grannlandet. De lämpar sig också speciellt för uppdrag i grannlandet vid där förekommande större evenemang. De medarbetare, som fast stationeras i ett grannland, kan ägna sig åt en mera reguljär reportageverksamhet. De resultat som redan vunnits av denna verksamhet har av nyhetsbyråerna betecknats som mycket gynnsamma. F r å n nyhetsbyråernas sida har också
visats stort intresse för att kunna gå vidare på denna väg.
C. Nyhetsbyråernas nordiska linjer
planer
på egna
U n d e r utredningens gång har de nordiska nyhetsbyråerna utarbetat ett förslag, enligt vilket man skulle bygga ut ett speciellt nordiskt linjenät med delvis n y linjedragning i form av en triangel Köpenhamn—Oslo—Stockholm med förlängning till Helsingfors. Principen för ett sådant arrangemang skulle vara, att det icke-nordiska nyhetsmaterialet transmitterades till första nordiska land på grundval av hittills gällande internationella taxor (så länge dessa upprätthålles genom internationell överenskommelse mellan teleförvaltningarna) och att det därpå överlåtes åt de fyra nordiska byråerna att tillsammans u p p r ä t t a de linjer, som de kan finna påkallat för friast och snabbast möjliga cirkulation av såväl nordiska som internationella nyheter mellan de fyra hu-
vudstäderna. Ett sådant system skulle s. a. s. innebära en gemensam nordisk m a r k n a d utan hinder för nyhetsförmedlingen, såväl den interna som den internationella, så snart denna en gång passerat en nordisk gräns och betalt h ä r gällande internationella avgift. Då förslaget innebär att de nordiska byråerna skulle överta några icke-nordiska nyhetsbyråers linjer inom Norden, erfordras givetvis överenskommelser med dessa byråer. Det ifrågasatta arrangemanget skulle medföra tekniska fördelar och ge de nordiska b y r å e r n a ökade möjligheter att snabbt befordra nordiskt nyhetsstoff och samtidigt sända stoff i ökad mängd. Projektet skulle framför allt få betydelse för en utväxling av stoff, som icke har så avgjort nyhetsvärde, att det u n d e r nuvarande förhållanden kan mäta sig med det dagliga internationella nyhetsstoffet, men som genom sin större mångsidighet och genom kvalificerad journalistisk bearbetning skulle kunna b i d r a till att öka den ömsesidiga kunskapen de nordiska folken emellan.
VI. Uttalanden och förslag av representanter för teleförvaltningarna
Under överläggningarna med kommittén har representanter för teleadministrationerna bl. a. framfört följande synpunkter: Den f. n. tillämpade speciella taxan för presstelegram är huvudsakligen av intresse vid interkontinental trafik. Sedan pressen fått tillgång till andra befordringsmöjligheter, såsom telefon och under senare år teleprinter, har presstelegrammen minskat i betydelse inom kontinenterna och trafiken kommer också att efter hand minska mellan kontinenterna. Befordran av nyhetsmaterial med telefon eller teleprinter kostar idag betydligt mindre än att sända motsvarande mängd som presstelegram. Med hänsyn till de principer som ligger till grund för fastställandet av taxorna betyder införandet av särskilda lägre taxor för vissa grupper av trafikanter att den inkomstminskning, som härigenom uppstår för televerken, måste slås ut på övriga konsumenter, och ITU har därför icke velat rekommendera särtaxor av något slag inom telefon- och telextjänsten. Frågan om särtaxor för pressen har, som tidigare nämnts, berörts i Unesco och behandlas för närvarande av ITU. Dessutom har på nordiskt initiativ påbörjats undersökningar inom den internationella rådgivande telegrafkommittén rörande behovet av en revision av taxeprinciperna för telex och fasta förbindelser till följd av ny teknik och ändrade driftsmetoder. De nordiska te30
leförvaltningarna anser sig icke böra föregripa resultatet av dessa undersökningar. Det torde ej vara möjligt att — såsom det tionde nordiska pressmötet har ifrågasatt — inskränka en särskild taxenedsättning till endast de nordiska nyhetsbyråerna. Skulle en sådan komma alla nyhetsbyråer till godo, skulle detta kunna få återverkningar på det internationella planet, medförande att de nyhetsbyråer, som på de nordiska linjerna komme i åtnjutande av den speciella presstaxan, kunde komma att påyrka motsvarande sänkningar på förbindelserna från Norden till kontinenten, vilket för Danmarks del kunde få betydande ekonomiska konsekvenser. Också andra institutioner än pressen har framlagt önskemål om specialtaxor och eventuella medgivanden till pressen ifråga om specialtaxor skulle nödvändiggöra motsvarande medgivanden till andra institutioner. Telestyrelsernas representanter har därför icke sett sig istånd att i princip biträda andra förslag än sådana, som går ut på generella taxesänkningar. Teleförvaltningarna föreslår därför att man beträffande telexförbindelserna i förväg tillämpar de taxesänkningar, vilka — utöver dem som redan genomförts den 1 oktober 1954 — kommer att bliva en följd av den reglering av telefontaxorna som förutses äga rum, när telenätet blir fullt utbyggt. Hur stor
sänkningen av telefontaxorna kommer att bli kan teleförvaltningarna ännu inte avgöra men anser sig dock redan nu kunna försvara en taxesänkning för telexskrivningar, såsom framgår av bilaga 1. Motsvarande sänkning skulle Förbindelse
Köpenhamn—Malmö Köpenhamn—Göteborg Köpenhamn—Stockholm och Oslo—Stockholm Danmark—Norge Oslo—Göteborg
därigenom automatiskt komma fast uth y r d a teleprinterlinjer till del. Som exempel på taxesänkningarna för telexförbindelsernas vidkommande kan nämnas följande:
Ny taxa kl. 9—18
kl. 18—9
Nuvarande taxa kl. 9—18 kl. 18—9
gfr 0,45 0,75
gfr 0,30 0,45
gfr 0,45 1,20
0,30 0,72
1,05 1,05 0,80
0,63 0,63 0,48
1,20 1,20 0,90
0,72 0,72 0,54
I avsikt att ytterligare främja den internordiska telextjänsten avser teleförvaltningarna dessutom att i överensstämmelse med den internationella rådgivande telegrafkommitténs rekommendation införa abonnemangstelexskrivningar till särskilt nedsatta taxor. Dessa abonnemangstelexskrivningar, för vilka närmare redogöres i bilaga 2, kommer att vara av viss betydelse för pressen och andra abonnenter med större, regelbundet telekommunikationsbehov.
gfr
Abonnemangssamtal existerar r e d a n inom den internordiska och den internationella telefontjänsten. Verkningarna av ett införande av denna kategori av telexskrivningar kan icke överblickas, men om icke därigenom nya kunder tillkommer, utan blott en överflyttning sker från vanliga telexskrivningar till abonnemangsskrivningar, kommer inkomstminskningen för teleförvaltningarna att växa i motsvarande mån.
V I I . Kommitténs synpunkter
Den uppgift på telefonväsendets område, som kommittén erhöll på grund av nordiska rådets rekommendation nr 2/1953, gick ut på att undersöka möjligheterna att basera telefontaxorna inom det nordiska området på enhetliga zonberäkningar. Denna uppgift omfattar naturligt såväl allmän telefontrafik, som telextrafik och fasta teleprinterförbindelser, då dessa trafikkategorier använder samma ledningsnät. Under frågans behandling i nordiska rådet uttrycktes från flera sidor önskemål om att underlätta den nordiska nyhetsförmedlingen genom taxesänkningar. Pressen har i denna fråga preciserat sina önskemål, som går ut på, att man för nyhetsförmedlingen på de fasta teleprinterförbindelserna tillämpar gällande inrikestaxor. Kommittén har försökt nå fram till ett förslag om största möjliga taxesänkningar i den internordiska trafiken på telefonnätet och har därvid särskilt haft i åtanke att söka underlätta den nordiska nyhetsförmedlingen. Då telefonnätet som nämnts i betänkande nr 8, först kan väntas vara helt utbyggt om 2—3 år, och då taxesystemen i de enskilda länderna icke synes vara slutligt utformade anser sig kommittén icke kunna framställa något generellt förslag om telefontaxorna. På grundval av sina undersökningar, som h a r ägt rum i nära samarbete med representanter för telestyrelserna, anser dock kommittén sig kunna föreslå en sänkning av hyresavgifterna för fasta teleprinterförbindelser och av telextaxorna i övrigt. F ö r nyhetsförmedlingen mellan de nordiska länderna spelar de fasta tele-
printerförbindelserna en avgörande roll. En sänkning av avgifterna för dessa bör sålunda kunna bidraga till att underlätta nyhetsförmedlingen. Emellertid finner kommittén lämpligast att en sådan sänkning får omfatta alla abonnenter på fasta teleprinterlinjer. Antalet abonnenter på fasta teleprinterlinjer är få; förutom nyhetsbyråerna huvudsakligen en del statliga institutioner och flygbolag. Kommittén h a r därvid också kunnat följa den av telestyrelserna tillämpade principen, enligt vilken alla abonnenter betalar samma taxor för samma slags tjänster. Frågan om speciella lättnader för pressen har för övrigt förelagts ITU av Unesco och nyhetsbyråernas tekniska europakonferens. Kommittén förordar sålunda, att en generell sänkning av hyresavgifter för fasta teleprinterförbindelser och telextaxor komma till stånd. Vad beträffar hyresavgifterna för fasta teleprinterförbindelser h a r kommittén ingående dryftat pressorganisationernas förslag om en taxeberäkning på grundval av inrikestaxorna. Kommittén har emellertid stannat för att föreslå att även i fortsättningen nu gällande grunder för avgiftsberäkningen tillämpas. Den önskade taxereduktionen kan därvid u p p n å s genom att man fastställer hyresavgifterna till en tredjedel av nu gällande avgifter för telefonförbindelser i stället för som nu hälften av samma avgifter. Resultatet h ä r a v blir att hyresavgifterna reduceras med 33^3 procent i jämförelse med nuvarande taxor, vilket betyder, att taxorna kommer att ligga p å en nivå, som i stort sett motsvarar den
svenska inrikestaxan. Kommittén förut- diskt land. Arrangemanget kan också sätter därvid, att eventuellt existerande beräknas komma näringslivet till godo. I anslutning till de förslag om geneämnu lägre taxor i vissa relationer icke rella taxesänkningar, som sålunda frambeTöres av den föreslagna taxeändkommit, vill kommittén ånyo underrimgen. Kommittén är medveten om att stryka, att den i sitt arbete varit angedemna beräkningsgrund i samband med lägen att söka främja nyhetsutbytet melem förändring av taxeprinciperna kan lan de nordiska länderna, och kommitb l i föremål för en omvärdering. tén vill uttala förhoppningen, att nyhetsMedan kommittén sålunda anser att d e t av telestyrelserna i kapitel VI fram- byråerna måtte kunna få möjligheter att lajgda förslaget beträffande de fasta för- utbygga den ömsesidiga korrespondentbindelserna vara otillräckligt, enär det verksamheten. Kommittén är också positivt inställd emdast går ut på en avgiftsreduktion på 12JV2 procent för de långa förbindelser- till de nordiska nyhetsbyråernas planer na!, kan kommittén förorda samma för- på att upprätta ett speciellt nordiskt linshag i övriga avseenden. Härvidlag före- jenät för de fasta förbindelserna. Ett såshås generella taxesänkningar för telex- dant arrangemang skulle enligt kommitskrivningar och införande av s.k. abon- téns mening ge bättre möjligheter till en neemangstelexskrivningar till särskilt re- snabb och effektiv förmedling av det diucerade taxor, innebärande att en te- nordiska nyhetsmaterialet. Kommittén kan icke dela telereprele^xabonnent genom ett fast abonnemang sentanternas uppfattning, enligt vilken te^cknar sig för telexskrivning med viss amnan telexabonnent till en bestämd tid nu ifrågasatta taxesänkningar i den invsarje dag i minst 7 dagar. Rabatterna ternordiska teletrafiken skulle komma föir dessa telexskrivningar blir ganska att medföra konsekvenser för taxesättbtetydande och abonnemangstaxorna ningen i trafiken mellan de nordiska kcommer i vissa relationer blott att ut- länderna och övriga länder. Den internationella telekonventionen förutsätter geöra 7« av nu gällande taxor. Ovan nämnda lättnader kommer en- möjligheter att träffa regionala avtal. l i g t kommitténs mening att bli av viss Beträffande de fasta teleprinterförbinbtetydelse för all telextrafik mellan de delserna betyder kommitténs förslag, att den nu förordade taxesänkningen blott ncordiska länderna. Då abonnemangstelexskrivningen kan kommer att tillämpas på förbindelser bteställas för en tidrymd av minst 7 da- med ändpunkter i de nordiska länderna g a ar, kan den bli av intresse, förutom för — i praktiken huvudsakligen mellan de dte fasta korrespondenterna också för en nordiska huvudstäderna. Inkomstminskningarna för telestyrelkcorrespondent, som skickas ut under serna vid genomförandet av ovannämnern kortare tid, t. ex. med anledning av ettt större evenemang i ett annat nor- da förslag framgår av följande tabell: Danmark dkr. Frästa teleprinterförbindelser TYelex Summa
120 000 20 000 140 000
Finland fmk
Norge nkr
Sverige sv. kr.
4 320 000 )
110 000 30 000 140 000
170 000 38 000
x
4 320 000
208 000
1 Nedsättningen avser ej Finland, då detta land nyligen har genomfört en reduktion av telefontaxan.
Sammanfattning
Kommitténs förslag i frågan om hyresavgifterna för de fasta teleprinterförbindelserna och telextaxorna i den internordiska trafiken kan sammanfattas i följande p u n k t e r : 1. Hyresavgifterna för fasta teleprinterförbindelser fastställes till Va av gällande avgifter för förhyrda telefonförbindelser, dock så att eventuellt förekommande, ännu lägre taxor icke beröres av detta förslag. Kaj Niels
Bundvad Elgaard
Einar P. Foss Oluf
Steen
I Hans P.
34 G0trik
Olavi Uuno Eino Yrjö Bruno Ebba
Kajala Hannula Kilpi Soini Suviranta östenson
Matti Cawén
2. För telextaxornas vidkommande föreslås en taxesänkning enligt bilaga 1 genom att man i förväg tillämpar de sänkningar av telefontaxorna, vilka är att emotse när telenätet blivit planenligt utbyggt. 3. Förutom den generella sänkningen av telextaxorna införes abonnemangstelexskrivningar till särskilt reducerade taxor (bilaga 2). Helsingfors den 16 december 1954. Hj. Lar sen
Rolf
Edberg
Hans
Borgen
Leif
Cassel
Ingebretsen
J. F.
Grym
Paul Håkon
Johnsen
Sven
Nielsen
Olof
I Alf Gunstr0m
I Claes
Filip
Kristensson Pålsson Huldtgren
Bilaga
1 Internordiska telextaxor i guldfrancs per taxeenhet (3 min.) Danmark—Sverige Dansk zon
Svensk zon B C kl. 9—18 kl. 18—9 kl. 9—18 kl. 18—9 kl. 9—18 kl. 18—9 Nuv. Ny Ned- Nuv. Ny Ned- Nuv. Ny Ned-Nuv.Ny Ned-Nuv. Ny Ned-Nuv. Ny Nedtaxa taxa satt taxa taxa satt taxa taxa satt taxa taxa satt taxa taxa satt taxa taxa satt i % i % i % i% i % i% A
0,80 0,45 43,75 0,48 0,27 43,75 1,20 0,75 37,5 0,72 0,45 37,5 1,20 1,05 12,5 0,72 0,63 12,5 0,80 0,75 6,25 0,48 0,45 6,25 1,20 0,90 25 0,72 0,54 25 1,20 1,05 12,5 0,72 0,63 12,5
A .. B
Norge—Sverige Svensk zon
Norsk zon A kl. 9—18 Ny Nuv. taxa taxa gfr gfr 0,80 1,05
A , B
0,90 1,20
kl. 18-- 9 Ny Nuv. taxa taxa gfr gfr
B kl. 9—18 Ny Nuv. taxa taxa gfr gfr
0,48 0,63
1,05 1,05
0,54 0,72
1,20 1,20
kl. 18-- 9 Ny Nuv. taxa taxa gfr gfr 0,63 0,63
0,72 0,72
Danmark—Norge kl. 9—18 Nuv. taxa
Ny taxa
Nedsatt i %
1,20
1,05
12,5
kl. 18—9 Nuv. t a x a
Ny t a x a
Nedsatt i %
0,72
0,63
12,5
Bilaga 2
Abonnemangstelexskrivningar En ny sorts telexskrivningar införes, vilka kallas »abonnemangstelexskrivningar» och indelas i 2 kategorier. Kategori I. Telexskrivningar på 60 minuter per dag. Avgift utgår för 30 dagar per månad, dock blott för 25 dagar, om linjen icke användes under en dag i veckan. Taxan är 75 % av den ordinarie taxan. Mellan 23 och 7 dock 25 % av taxan mellan kl. 9 och 18. Förbindelse 60 minuter vanl. skrivning i 30 dagar enl. nuv. taxa
60 minuter vanl. skrivning i 30 dagar enl. t a x a n i bil. 1
gfrs
Månadsabonnemang (telexskrivningar om 60 minuter pr dag under 30 dagar) gfrs
gfrs Köpenhamn—Oslo Köpenhamn—Stockholm och Oslo—Stockholm kl. 9—18 » 18—23 och 7—9 1 » 23— 7
Besparing (a—c)
gfrs
720,00 432,00 432,00
630,00 378,00 378,00
472,50 283,50 157,50
247,50 148,50 274,50
Köpenhamn—Malmö kl. 9—18 » 18—23 och 7—9 1 »> 2 3 — 7
270,00 162,00 162,00
270,00 162,00 162,00
202,50 121,50 67,50
67,50 40,50 94,50
Köpenhamn—Göteborg kl. 9—18 » 18—23 och 7—9 1 » 23— 7
720,00 432,00 432,00
450,00 270,00 270,00
337,50 202,50 112,50
382,50 229,50 319,50
Oslo—Göteborg kl. 9—18 » 18—23 och 7 — 9 1 . . . . » 23— 7
540,00 324,00 324,00
480,00 288,00 288,00
360,00 216,00 120,00
180,00 108,00 204,00
Samma taxeringssätt kan användas för abonnemangstelexskrivningar, som önskas 7 dagar i följd. 1 60 % av taxan kl. 9—18.
Kategori II. Telexskrivningar på mindre än 60 minuter per dag. Avgift utgår för 30 dagar per m å n a d , dock blott för 25 dagar, om linjen icke användes under en dag i veckan. T a x a n är under trafikstark t i d full t a x a och i trafiksvag tid hälften av full t a x a . Mellan 23 och 7 dock blott en tredjedel av full t a x a , om förbindelsen upprätthålles minst 15 minuter. Förbindelse
d Besparing (a—c)
15 minuter vanl. skrivning i 30 dagar enl. nuv. taxa
15 minuter vanl. skrivning i 30 dagar enl. taxan i bil. 1
gfrs
gfrs
Månadsabonnemang (skrivningar om 15 minuter per dag under 30 dagar) gfrs
Köpenhamn—Oslo Köpenhamn—Stockholm och Oslo—Stockholm kl 9—18 > , 18—23 och 7—9 . . . . , ' 23— 7
180,00 108,00 108,00
157,50 94,50 94,50
157,50 78,75 52,50
22,50 29,25 55,50
Köpenhamn—Malmö kl. 9—18 » 18—23 och 7—9 . . . . , 23— 7
67,50 40.50 40,50
67,50 40,50 40,50
67,50 33,75 22,50
0 6,25 18,00
Köpenhamn—Göteborg kl. 9—18 »> 18—23 och 7—9 . . . . » 23— 7
180,00 108,00 108,00
112,50 67,50 67,50
112,50 56,25 37,50
67,50 51,75 70,50
Oslo—Göteborg 9—18 • 18—23 och 7—9 . . . . , 23— 7
135,00 81,00 81,00
120,00 72,00 72,00
120,00 60,00 40,00
15,00 21,00 41,00
kl
gfrs
Samma taxeringssätt kan användas för abonnemangstelexskrivningar, som önskas 7 dagar i följd.
Statens offentliga utredningar 1955 Systematisk
förteckning
(Siffroria inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.
Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Lag om jordbrukskasserörelsen m. m. [1] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.
Statsförättning. Allmän statsförvaltning. Industri.
Handel och sjöfart. Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfartenn. [2]
Kommunalförvaltning.
Kommunikationsväsen. States och komunernas finansväsen. Bank-, kredit- och penningsväsen.
Försäkringsväsen. Politi. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Nationalekonomi och socialpolitik.
Försvarsväsen. Hälso- och sjukvård. Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiska parlamentariska kommittén. 9 och 10. ] Nordiska post- och teletaxor. [3] Allmänt näringsväsen.
D I S T R I B U E R A S AV
NORDISKA BOKHANDELN Pris kr. 1:—