Prissättningen på jordbruksprodukter Bil. 1betänkande.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

£>• ^

b . O. W o STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:5 Jordbruksdepartementet

IBS EX28

tafttf

PRISSÄTTNINGEN o

PA

JORDBRUKSPRODUKTER BETÄNKANDE AVGIVET AV JORDBRUKSPRISUTREDNINGEN

Bilaga 1

Stockholm 1955

Statens offentliga utredningar 1955 Kronologisk

förteckning

1. Lag om jord>rukskasserörelsen m. m. Kihlström. 160 s. J o . 2. Stöd å t den nindre och medelstora skeppsfarten. I d u n . 280 s . u . 3 o. 4 . Nordiskt post- och teletaxor. I d u n . 37 s. V. o. Prissättningei p å jordbruksprodukter. Bilaga 1. Marcus. 101 i. J o .

Anm. Om särskid t r y c k o r t ej angives, är t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil u t g ö r a begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. K. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartcmertet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:5

Jordbruksdepartementet

PRISSÄTTNINGEN o

PA

JORDBRUKSPRODUKTER BETÄNKANDE AVGIVET AV JORDBRUKSPRISUTREDNINGEN

Bilaga 1

STOCKHOLM 1955 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAC

3 BILAGA

1 Typjordbrukskalkyler som underlag för bedömanden i samband med prissättningen på jordbruksprodukterna

INNEHÅLLSFÖRTECKNING I. Inledning Typjordbrukskalkylernas behandling inom 1942 års jordbrukskommitté Typjordbrukskalkylernas behandling inom den s. k. typjordbrukskommittén L951— 1952 Typjordbrukskalkylernas behandling inom jordbruksprisutredningen II. Avsikten med typj ordbrukskalkyler . . III. Den tekniska användningen av typjordbrukskalkyler IV. Den tekniska utformningen av typjordbrukskalkylerna 1. Specif iceringen av intäkter och kostnader 2. Kvantitetsberäkningarna 3. Basårskvantiteterna 4. Indexberäkningar där kvantiteter ej kan anges V. Olika sätt att mäta det ekonomiska resultatet 1. Lönsamhetsmått 2. Inkomstmått 3. Lönsamhets- och inkomstmåttens användbarhet med hänsyn till kalkylmetodiken i övrigt VI. Volymberäkningar samt val av basår — principiell diskussion med hänsyn till inkomst- och lönsamhetsmåttens användbarhet VII. Typjordbrukskalkylernas omfattning 1. Med hänsyn till olika verksamhetsgrenar nom lantbruksföretaget

inom

års

VIII. Naturliga jordbruksområden, storleksgrupper samt urvalet av gårdar . . . . 1. Landets indelning i naturliga jordbruksområden 2. Valet av storleksgrupper för typjordbrukskalkylerna 3. Urvalet av gårdar

4 5 6 13

45 48 48 53 53

IX. Volym- och lönsamhetsberäkningar för åren 1950/51—1952/53 grundade på hittills tillgängligt bokföringsmaterial 54 1. Allmänna synpunkter 54 2. Volymberäkningar 64 3. Speciella beräkningar för anpassning till den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen 73 4. Redovisning av ekonomiska resultat för åren 1950/51—1952/53 80 X. Valet av basår för den praktiska tilllämpningen 80

14 14 16 19 20 21 23 26

XI. Framskrivningar för åren 1953/54 och 1954/55 1. Allmänna synpunter på framskrivningarna 2. Priset för framskrivningarna 3. Prisindex för framskrivning av ej volymberäknade poster 4. Resultatet av framskrivningarna

33 41 41

I. Typjordbrukskalkylernas

2. Typjordbrukskalkylernas omfattning med hänsyn till vissa speciella intäkts- och kostnadsposter inom jordbruksföretaget . .

87 87 88 89 94

Inledning

behandling jordbrukskommitté

D e n framtida u t f o r m n i n g e n av kalkyl e r s o m g r u n d för p r i s r e g l e r a n d e å t g ä r d e r i n o m j o r d b r u k e t ägnades stor u p p m ä r k s a m h e t i n o m 1942 å r s j o r d b r u k s k o m m i t t é , enär detta enligt direktiven b e t r a k t a d e s som en av k o m m i t t é n s cen-

trala uppgifter. I kommitténs betänkand e r e k o m m e n d e r a s s o m g r u n d för f r a m t i d a p r i s r e g l e r i n g a r b l a n d a n n a t s. k. typjordbrukskalkyler, som skulle innebära, att bokföringsuppgifter från rationellt skötta j o r d b r u k av viss storlek skulle b e a r b e t a s p å s å d a n t s ä t t , a t t d e s s a l ä m p a d e sig s o m u n d e r l a g för b e r ä k ningar över inverkan p å jordbrukets lön-

4 samhet av förändringar i priser och löner. Beräkningarna skulle omfatta storleksgrupperna 10—20 och 20—30 ha samt utföras för olika jordbruksområden. Redan på ett tidigt stadium av jordbrukskommitténs verksamhet utarbetades av direktör A. H. Stensgård en förberedande »PM angående beräknandet av produktpriser, som ge jordbruket full lönsamhet vid rationell drift», benämnd A: 13 i jordbrukskommitténs förteckning över olika promemorior. Sedan jordbrukskommittén behandlat den grundläggande promemorian, uppdrogs åt direktör Stensgård och agronomie licentiat Sven Holmström att verkställa utredningar i syfte att undersöka möjligheterna att åstadkomma ytterligare underlag för prissättningen på jordbrukets produkter utöver den då redan tillämpade totalkalkylen. Utredningsmännen verkställde sedan under åren 1944—1945 en relativt omfattande undersökning över möjligheterna att tillämpa s. k. typjordbrukskalkyler som underlag för prissättningen. Utredningen omfattade dels de grundläggande synpunkterna för problemets bedömande, dels utarbetande av ett beräkningssystem samt prövning av detta med tillämpande av det grundmaterial, som vid tillfället kunde åstadkommas. Utarbetandet av beräkningssystemet innebar i första hand att med utgångspunkt från de uppgifter över intäkter och kostnader av olika slag per ha jordbruksjord, som kunde erhållas från den jordbruksekonomiska undersökningen, så långt möjligt beräkna årskvantiteter för produkter och produktionsmedel vid gårdar inom storleksgrupperna 10—20 och 20—30 ha inom olika områden. Med kännedom om kvantiteterna skulle beräkningar snabbt kunna utföras exempelvis för att konstatera verkningarna inom olika geografiska områden vid prisändringar på olika produkter eller produktionsmedel. Ett sammandrag av de av Stensgård och Holmström utförda utredningarna . avlämnades till jordbrukskommittén i en promemoria benämnd »Preliminär redogörelse för undersökningar angående grunder och underlag för prissättningen

å jordbrukets produkter efter kriget». Därutöver avlämnade utredningsmännen vid skilda tillfällen till jordbrukskommittén preliminära beräkningar med tilllämpning av de uppgjorda typjordbrukskalkylerna i avsikt att visa de ekonomiska verkningar för typjordbrukens innehavare, som inom olika geografiska områden kunde förväntas på grund av den då aktuella utvecklingen av priser och löner. Utredningen har emellertid icke i sin helhet blivit publicerad och har icke heller definitivt slutförts. Jordbrukskommitténs ställningstagande till typjordbrukskalkylerna grundades på bl. a. den förut omnämnda sammanfattningen av utredningsresultaten. I 1947 års riksdagsbeslut förutsattes, att grundmaterialet för den jordbruksekonomiska undersökningen skulle förbättras och typjordbrukskalkyler upprättas. Typjordbrukskalkylernas inom den s. k. typ tén 1951—1952

behandling jordbrukskommit-

Effektuerandet av 1947 års riksdagsbeslut angående jordbrukspolitiken har emellertid vad typjordbrukskalkylernas tillämpande beträffar blivit aktuellt först under senare år. Detta tog sig bl. a. uttryck i att Kungl. Maj:t år 1951 uppdrog åt lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd att gemensamt och i samråd med jordbrukets utredningsinstitut utreda frågan om de ändringar i metodiken för den jordbruksekonomiska undersökningen, som kunde befinnas påkallade särskilt med hänsyn till att resultaten från denna undersökning skall kunna användas som underlag för typjordbrukskalkyler. För utredningsarbetet tillsattes en särskild delegation, som antog benämningen »Typjordbrukskommittén». När nämnda kommitté i maj 1951 påbörjade sitt arbete, framstod klart, att den kvantitetsberäkning, som i den första utredningen av Stensgård och Holmström hade utförts med utgångspunkt från räkenskapsresuitaten 1939/40, numera icke kunde tillämpas i

5 typjordbrukskalkyler för praktiskt bruk. Orsaken härtill är i främsta rummet den ovanligt starka förskjutning i fråga om produktionsinriktning och produktionsmetoder, som inträffat under den mellanliggande tiden. Vidare ansågs — nu liksom då den första utredningen gjordes — att de kvantiteter resp. värdesummor, som skulle läggas som grund för typjordbrukskalkyler för praktisk tillämpning, om möjligt borde vara grundade på bokföringsresultat framkomna efter den översyn av den jordbruksekonomiska undersökningen, som redan från början hade ansetts självskriven för att typjordbrukskalkyler skulle kunna vinna en praktisk tillämpning. Den ursprungliga kvantitetsberäkningen, utförd åren 1944—1945, var närmast avsedd som ett provisorium tills direkta kvantitetsuppgifter eller väl verifierade värden som grund för kvantitetsberäkningar kunde erhållas ur en för de nya ändamålen och kraven anpassad jordbruksbokföring. Ytterligare må anföras, att många problem, som direkt kunde påverka typjordbrukskalkylernas utformande, hade radikalt förändrats under tiden från den första utredningen, liksom att nya erfarenheter vunnits i fråga om prisregleringarna på jordbrukets område. Typjordbrukskommittén utgick sålunda ifrån, att en grundlig översyn av den kalkyltekniska utredningen var nödvändig i samband med att riktlinjer utarbetades för erforderlig omläggning och anpassning av den jordbruksekonomiska undersökningen. På grund härav inriktade typjordbrukskommittén sitt arbete på två huvudlinjer, nämligen dels att utarbeta riktlinjer för den jordbruksekonomiska undersökningen och dess bedrivande, dels att pröva den tidigare utarbetade beräkningstekniken bl. a. med hänsyn till inträffade förändringar samt upprätta provisoriska typjordbrukskalkyler med utgångspunkt från det material, som redan står till buds från den jordbruksekonomiska undersökningen. Detta sistnämnda innefattade bl. a. förnyad beräkning över volymer för produkter resp. produktionsmedel med värdesum-

mor ur räkenskapsresultaten för något av de senare bokföringsåren som underlag. Arbetet inom kommittén bedrevs i två särskilda delegationer, vardera föret r ä d a n d e en av de två angivna huvudlinjerna i kommitténs arbete. Ur tidssynpunkt ansåg typjordbrukskommittén givetvis utformandet av riktlinjerna för bokföringsverksamheten mest angeläget, ehuru arbetet med typkalkylernas utformning bedrevs parallellt och i stor omfattning direkt sammanföll med utformandet av riktlinjerna för bokföringen. Den 27 juni 1952 avlämnade lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden till Kungl. Maj:t den ena delen av typjordbrukskommitténs arbete, nämligen ett betänkande angående lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning. 1 Typjordbrukskommittén hade givetvis för avsikt att på något längre sikt slutföra även den andra delen av utredningsuppdraget, nämligen typjordbrukskalkylernas beräkningstekniska uppläggning och prövning m. m. i enlighet med vad här tidigare anförts. Samtidigt med att chefen för jordbruksdepartementet i juni 1952 tillkallade sakkunniga för att utreda frågan om översyn av jordbrukskalkylen m. m., uppdrogs emellertid åt dessa sakkunniga att fullfölja lantbruksstyrelsens och jordbruksnämndens uppdrag i fråga om utredandet av metodiken för typjordbrukskalkyler. Typjordbrukskommittén hade därmed formellt befriats från slutförandet av utredningen, men den expertis, som inom typjordbrukskommittén skulle fullföljt typj ordbruksutredningen, blev till stor del engagerad i den nya utredningen. Typjordbrukskalkylernas behandling inom jordbruksprisutredningen Inom jordbruksprisutredningen har det fortsatta utredningsarbetet i fråga om typj ordbrukskalkylerna bedrivits inom en särskild delegation, som antagit benämningen »Typdelegationen». Den 1 »Den jordbruksekonomiska undersökningen» SOU 1952: 41.

6 har bestått av herrar Odhner, ordförande, Holmström, Säkk och Åstrand. Den närmare utformningen av delegationens promemoria har utförts av Holmström, som även har lett beräkningsarbetet. Typdelegationen har så långt möjligt

II.

utnyttjat material och erfarenheter från det tidigare arbetet med typjordbrukskalkyler utan att alltid kunna hänvisa till de tidigare utredningarna. Hänvisning göres dock i de fall, där de äldre utredningarna mera direkt kunnat tilllämpas.

Avsikten med typjordbrukskalkyler

Det bör inledningsvis betonas, att typdelegationens utredning till stor del varit av teknisk karaktär. Delegationens arbete har alltså i stort sett gått ut på att dra upp riktlinjer beträffande beräkningarnas uppläggning och deras fortlöpande genomförande. Det har ansetts befogat påpeka detta, enär det till frågan om den principiella avsikten med typj ordbrukskalkylerna givetvis kunde fogas rekommendationer i fråga om kalkylernas tillämpande för prisregleringar av olika slag och innebörd, där även politiska synpunkter i sista hand måste göra sig gällande. Rekommendationerna i fråga om typjordbrukskalkylernas roll vid prisregleringen på jordbrukets produkter behandlas i jordbruksprisutredningens huvudbetänkande. Uredningen har därför i detta kapitel begränsat framställningen till en kortfattad redogörelse över typjordbrukskalkylernas beräkningstekniska innebörd. Användandet av s. k. typjordbrukskalkyler för prisregleringsändamål skulle innebära, att bokföringsresultat från en viss grupp av jordbruk inom olika geografiska områden uttas som underlag för speciella lönsamhetsberäkningar. Man kan givetvis här tills vidare utgå ifrån det självklara faktum, att typjordbrukskalkyler kan upprättas för jordbruk av vilken storlek, naturlig beskaffenhet, intensitet etc. som helst. Då kalkyler skall göras för olika områden, kan skillnaden mellan dessa beträffande jordbrukets lönsamhet bedömas. Förhandskalkyler för prisregleringsändamål, speciellt beräkningar angående verkningarna av prismässiga förändringar, skall underlättas genom att de mot intäkter

och kostnader svarande kvantiteterna så långt möjligt beräknas. Ett viktigt led i kalkylernas uppläggning blir följaktligen att fastställa kvantiteter representerande produktionens årliga omfattning för olika produkter samt likaså användandet av olika produktionsmedel. Då kvantiteterna skall fastställas bör man principiellt utgå från den faktiska produktionen resp. användningen av produktionsmedel vid de gårdar kalkylerna skall representera. Till dessa frågor vill utredningen återkomma i ett annat avsnitt, där tillvägagångssättet för kvantitetsberäkningar ingående skall behandlas. På grund av gårdarnas varierande storlek inom en viss grupp torde beräkningarna böra baseras på viss fastställd areal. I den ursprungliga utredningen gjordes alla beräkningar per 100 ha. Utredningen h a r emellertid nu i stället omräknat alla värden till att motsvara 15,0 ha åker för storleksgrupp III och 25,0 ha för storleksgrupp IV. De verkliga åkerarealerna vid de i den jordbruksekonomiska undersökningen ingående gårdarna år 1951/52 var i de båda grupperna följande (i h a ) : Ssl Smb Msl Msk N

III 15,40 14,70 15,45 14,35 13,91

IV 25,34 25,31 24,98 24,81 26,68

De gårdar, vilkas bokföringsresultat skall ligga till grund för beräkningarna, de s. k. typjordbruken, skall utväljas ur det material, som ingår i den jordbruksekonomiska undersökningen. Beräkningar och analyser angående det ekonomiska resultatet sett ur såväl företagets som

7 brukarens privata synpunkt framkommer givetvis i efterhand i redogörelserna för den jordbruksekonomiska undersökningen. Utförandet av typjordbrukskalkyler att användas vid bedömningar i samband med prisreglerande åtgärder på jordbrukets område innebär emellertid, att vissa ur bokföringen erhållna grunduppgifter systematiseras på sådant sätt, att man med dessa som utgångspunkt kan göra överslagsberäkningar för framtiden. Dessa beräkningar torde till sin karaktär bli framskrivningar, grundade på volymer, som vid beräkningstillfället är fasta. Beräkningarna i fråga är alltså icke att betrakta som prognoser, vari man söker förhandsbedöma även volymförändringarna. Skillnaderna mellan framskrivningar och prognoser såväl som orsakerna till att framskrivningar förordats behandlas i ett senare särskilt avsnitt i detta kapitel. Det har ansetts förenkla framställningen att här icke gå närmare in på dessa specialproblem utan i stället t. v. utgå från de slutsatser, som senare motiveras. Det bör understrykas, att typjordbrukskalkylerna i och för sig icke innebär, att något nytt grundmaterial framskaffas, sedan bokföringen upplagts med hänsyn till de krav, som typjordbrukskalkylerna ställer. Materialet anskaffas nämligen redan i och med bokföringsarbetet, men det göres användbart för de speciella beräkningarna, genom att den jordbruksekonomiska undersökningen anpassas för typjordbrukskalkyler —• t. ex. genom ökad specificering, noggrannare beräkningar över kapitalinvesteringarnas storlek, kvantitetsredovisning etc. Det väsentliga i samband med typjordbrukskalkylerna är, att produktionen och användandet av produktionsmedel så långt möjligt kvantitetsberäknas samt att olika intäkts- och kostnadsposter redovisas med så långt gående specificering som möjligt. Ju längre specificeringen kan drivas, desto större blir säkerheten, då kalkylerna skall användas för att undersöka verkningarna av prisförändringar på enskilda produkter eller produktionsmedel. Vad beträffar värdet av typjordbruks-

kalkylerna vid s. k. framskrivningar må erinras om, att man med hjälp av dessa på förhand kan erhålla relativt god kännedom om, hur en viss regleringsåtgärd påverkar det ekonomiska slutresultatet inom olika geografiska områden vid jordbruk av den beskaffenhet kalkylerna avser. Härigenom framstår klart den väsentliga skillnaden gent emot totalkalkylen, som icke kan belysa de regionala verkningarna av en viss pris- eller löneförändring och ej heller verkningarna inom olika storleksgrupper av jordbruk. Typjordbrukskalkylerna avviker från totalkalkylen även i det hänseendet, att de förra direkt skall belysa det ekonomiska resultatet vid de jordbruk, varifrån grundmaterialet är hämtat, medan totalkalkylen som bekant icke direkt belyser lönsamheten utan blott utvecklingen för huvudparten av intäkter och kostnader. Totalkalkylen är nämligen icke fullständig. Den inkluderar icke jordbrukets samtliga intäkter resp. kostnader. Det är icke ens med säkerhet känt, huruvida intäkterna eller kostnaderna är mest fullständigt redovisade. Därför kan denna kalkyl icke ge upplysning om annat än utvecklingen av de intäkter resp. kostnader, vilka är inkluderade i densamma. Typjordbrukskalkylerna däremot skulle icke endast ge möjligheter att konstatera verkningarna vid typjordbruken på jordbrukets intäkter resp. kostnader av prismässiga eller kvantitativa förändringar utan skulle dessutom kunna ge vissa upplysningar om förändringarnas inverkan på det ekonomiska slutresultatet vid ifrågavarande jordbruk. Vilket eller vilka mått på det ekonomiska resultatet, som härvid kan komma till användning, behandlas i ett senare avsnitt. I fråga om tillämpandet av typjordbrukskalkyler i samband med prisregler a n d e åtgärder på jordbrukets område är olika alternativ tänkbara. Valet av alternativ behöver emellertid icke påverka kalkylernas beräkningstekniska uppläggning. Utan att på något sätt rekommendera åtgärder i den ena eller andra riktningen vill utredningen sålunda e r i n r a om, att typjordbrukskalkyler kan använ-

8 das i samband med olika prispolitiska målsättningar. De kan ge besked om vilka priser på produkterna, som inom skilda områden är erforderliga för att ett visst uppställt mål i fråga om den företagsmässiga lönsamheten eller brukarnas resp. familjernas inkomstnivå vid typjordbruken skall kunna uppnås. Allmänt kan här erinras om, att i den händelse typjordbrukskalkyler skulle användas till ledning för prisdifferentieringar, detta givetvis kunde ske på olika sätt med hänsyn till den vikt, som skulle läggas vid kalkylutfallet. Teoretiskt kan skiljas mellan å ena sidan absolut tillämpande av kalkylresultaten — d. v. s. prissättning för de enskilda områdena, som garanterar lika grad av lönsamhet inom varje område, oavsett effektiviteten — samt å andra sidan användande av kalkylresultaten som underlag för bedömanden och åtgärder utan att därmed söka åstadkomma prisdifferentieringar, som till fullo utjämnar effekten av varierande naturliga förutsättningar resp. skicklighet hos jordbrukarna inom de olika områdena. Vidare kan anföras, att själva metodiken för genomförandet av en prisdifferentiering kan utformas på principiellt skilda sätt. Differentieringen kan vara direkt, d. v. s. med olika priser på en och samma produkt inom olika områden eller vid olika stora leveranser. Vi har exempel på en direkt prisdifferentiering områdesvis i pristilläggen på mjölk i norra Sverige samt efter leveransernas storlek i leveranstilläggen. I detta sammanhang vill utredningen erinra om, att jordbrukskommittén ansåg direkta prisdifferentieringar möjliga endast i fråga om mjölk. Man kan däremot tala om en annan typ av differentiering, då priserna för varje produktslag är lika inom olika områden men en relativt gynnsam prissättning tillämpas för de produkter, som betyder mest inom områden resp. storleksgrupper, som har ogynnsamma produktionsbetingelser. Vid ett dylikt tillvägagångssätt differentieras alltså icke priserna, men lönsamheten påverkas i olika grad inom skilda områden och storleksgrupper alltefter den

prisgynnade produktens relativa andel i totalproduktionen. Även denna t y p av differentiering kan exemplifieras med praktiska åtgärder, t. ex. avsiktligt gynnande av animalieprodukterna vid vissa prisuppgörelser. Vid den sist nämnda differentieringen kan man undgå den besvärliga gränsdragningen mellan olika prisområden. Den har emellertid begränsad användbarhet, enär sådan prissättning lockar till produktionsomläggningar vid andra jordbruk än de, som man avser att gynna. De senare årens prissättning torde få anses ha inneburit en blandning av de båda principerna, varvid den direkta prisdifferentieringen bestått i de förut omnämnda mjölkpristilläggen i norra Sverige samt leveranstilläggen. Prognoser och framskrivningar; skillnader samt möjligheter för tillämpning i typjordbrukskalkylerna. Om typjordbrukskalkyler framdeles kommer till användning i samband med bedömningar vid prisförhandlingar, kommer deras största betydelse att ligga i användningen vid överslagsberäkningar för framtiden. I det föregående har omnämnts, att man härvid kan diskutera huruvida i dessa beräkningar skall göras egentliga prognoser eller endast framskrivningar. En kortfattad orientering i fråga om de två senare begreppens innebörd synes befogad. Med prognos avses i detta sammanhang en beräkning för kommande tid över utvecklingen av en viss intäktseller kostnadspost resp. totala intäkter eller kostnader, vari man så långt möjligt beaktar såväl prismässiga förändringar som volymförskjutningar. Upprättandet av totalkalkylen varje år i jan. —mars för ett kommande produktionsår är vid hittills tillämpad beräkningsmetod en prognosberäkning. Som bekant förutsattes normala skördar av olika växtslag, varvid den erfarenhetsmässigt kända långtidsutvecklingen i fråga om skördarnas storlek per ha beaktas. Dessutom tages hänsyn till sannolika förändringar i produktionsinriktningen — arealanvändningen såväl som djurantalet. Med framskrivning avses däremot en

9 förhandskalkyi rörande intäkts- och kostnadsutvecklingen, vari endast tages hänsyn till den prismässiga förändringen. Det har redan i ett tidigare sammanhang anförts, att typjordbrukskalkylerna vid beräkningar angående intäkter och kostnader för ett kommande produktionsår lämpligen kan användas för framskrivningar, men att utredningen icke ansett sig kunna rekommendera att med typjordbrukskalkylernas hjälp söka utföra prognosberäkningar i den bemärkelse, som här inlagts i begreppet. Detta ställningstagande kan enklast motiveras genom en jämförelse mellan de beräkningstekniska förutsättningarna för de båda slagen av kalkyler. Förutsättningarna för förhandskalkyler är mycket olika i de båda fallen. Totalkalkylen kan göras med utgångspunkt från senaste kända rikssiffror för arealanvändningen, skördarnas storlek, husdjursantalet, utvecklingen av jordbrukets maskinpark, användningen av handelsgödsel och köpfodermedel etc. Rikssiffrornas utveckling ger relativt god vägledning i fråga om den sannolika produktionsinriktningen och intensiteten. Då typjordbrukskalkyler skall upprättas, står visserligen samma grundmaterial till förfogande, men detta ger betydligt m i n d r e vägledning för typjordbrukskalkylerna än för totalkalkylen, vilket står i samband med, att de förstnämnda kalkylerna skall göras för olika geografiska områden och dessutom för jordbruk inom viss storleksgrupp. Om en viss volymmässig förändring av produktionen eller användningen av produktionsmedel u n d e r ett kommande år anses sannolik med hänsyn till kända rikssiffror, kan en någorlunda tillförlitlig totalprognos över intäkter och kostnader göras, men att tillämpa dylikt grundmaterial för prognosberäkningar enligt typjordbrukskalkylsystemet synes mera vanskligt. En viss förskjutning i produktionsvolymerna, som kan påräknas för hela landets jordbruk, kan vara förenad med vitt skilda utslag inom olika områden. Som exempel kan anföras förändringar, som inträffat under senare

år. Mjölkproduktionen har under vissa år minskat i Sydsverige, speciellt i Skåne, medan den samtidigt legat oförändrad i andra områden och ökat starkt i norra Sverige. Även i fråga om oljeväxter och brödspannmål torde liknande förhållanden ha förelegat. Det är uppenbart, att förändringar, som för hela jordbruket betraktats som sannolika med hänsyn till totalutvecklingen, icke utan vidare kan tillämpas i kalkyler, som gäller olika områden och jordbruk av viss storlek. Om typjordbrukskalkylerna skulle användas för egentliga prognosberäkningar, skulle sålunda erfordras särskilda årliga undersökningar angående utvecklingstendenserna inom olika områden. I detta sammanhang vill utredningen även fästa uppmärksamheten på den skillnad i fråga om intäkternas och kostnadernas stabilitet, som alltid vid förhandskalkyler bör observeras. Intäkterna kan under två på varandra följande år uppvisa betydande volymmässigt betingade skillnader. Näraliggande exempel är åren 1939 och 1940 (god skörd 1939, nära missväxt 1940 på grund av utvintring av höstsäden samt stark försommartorka) resp. 1947 och 1948 (dålig skörd 1947 på grund av torka, relativt god skörd 1948). Kostnaderna är vid dylika tillfällen betydligt mera stabila än intäkterna. Under ett torkår t. ex., då produktionsvolymen kan sjunka avsevärt, förblir kostnaderna till stor del opåverkade. Arbetskostnaden — den största kostnadsposten — påverkas relativt obetydligt. Endast skördearbetet underlättas delvis, dock icke i proportion till skördenedsättningen. Investeringarna i jordbearbetning och andra åtgärder för växtodlingen påverkas icke. Utsädeskostnaderna minskas icke heller — de kan däremot ökas genom försök att medelst omsådd r ä d d a situationen. Användningen av handelsgödsel nedgår praktiskt taget icke, enär gödselgivorna till största delen tillförts redan före torkperioden. Det kan naturligtvis invändas, att näringsämnena — i synnerhet fosfor och kalium — delvis är kvar i jorden och utnyttjas under ett kom-

10 mande år. Detta kan dock knappast beaktas i kalkylerna. Förhållandet är analogt i sådant fall, då grödorna skadas av ihållande regn före eller efter skörden. Även i detta fall har investeringar i form av arbete, handelsgödsel, jordbearbetning etc. redan gjorts. I fråga om skördekostnaderna får räknas med avsevärd höjning utöver det normala på grund av ökat manuellt arbete och dragarbete samt ökad förslitning och bräckage på maskinerna. Man får alltså under ett år med omfattande regnskador samtidigt räkna med nedsatt skördevärde och ökade kostnader. På motsvarande sätt kan intäkterna under ett år med god skörd ökas kraftigt, utan att kostnaderna ökas i nämnvärd grad. Endast skördekostnaderna (främst för transporter och tröskning) ökas av en stor skörd, 1 men om samtidigt gynnsamma väderleksbetingelser råder, blir kostnadsstegringen relativt obetydlig. Man kan alltså icke förutsätta, att av väderleksbetingelser orsakade variationer i produktionsvolymen åtföljes av förändringar av motsvarande storleksordning på kostnadssidan. Kostnadsförändringarna blir relativt obetydliga och kan t. o. m. under vissa förhållanden gå i motsatt riktning mot intäktsförändringarna. De påpekanden, som här i korthet gjorts beträffande skillnader i intäkternas och kostnadernas stabilitet, har icke någon större betydelse vid bedömandet av möjligheterna att i förhandskalkylering utnyttja typjordbrukskalkyler för prognoser resp. framskrivningar. Skillnaderna i fråga om intäkternas resp. kostnadernas variationer på grund av väderleksförhållandena är emellertid av sådan allmän betydelse i samband med förhandskalkyler inom jordbruket, att det ansetts önskvärt att vidröra problemet. 1 I realiteten medför självfallet en stor skörd, att större mängder av växtnäringsämnena i jorden tas i anspråk än vid låg skörd (jfr vad som tidigare anförts i samband med diskussionen om inverkan på kostnaderna vid låg skörd på grund av torka). Dylika förhållanden kan dock icke beaktas i kalkyler av det slag, som här diskuteras.

Typjordbrukskalkyler för beräkningar i efterhand. I ett tidigare sammanhang har antytts, att typjordbrukskalkyler under vissa förhållanden skulle k u n n a användas för att i efterhand registrera verkningarna av prisreglerande åtgärder. Det torde i detta sammanhang vara behövligt att något närmare belysa vad som kan inläggas i begreppet efterhandsberäkningar. I samband med kalkyler för prisdiskussioner kan principiellt nämnas två typer av efterhandsberäkningar, nämligen dels angående verkningarna av prismässiga förändringar (priser, löner, räntesatser), dels beräkningar avsedda att belysa verkningarna av såväl prismässiga förändringar som volymförändringar (eller enbart volymförändringar). Den förstnämnda typen av efterhandskalkyler kan alltid utföras med hjälp av typjordbrukskalkylerna. I fråga om prisinverkan på lönsamheten eller på inkomsterna av produkter med reglerade priser skulle en dylik efterhandsberäkning principiellt icke ge några större avvikelser från vad som redan i förkalkylerna och vid prisöverenskommelsen kunde överblickas och förväntas — såvida de förutsatta priserna kunnat hållas. I praktiken kan likväl vissa avvikelser från de förutsatta genomsnittspriserna uppstå, beroende på exempelvis annan säsongfördelning för produktionen än den som förutsatts, avvikelser från normalkvalitet o. s. v. Därtill kommer, att prisutvecklingen för den icke prisreglerade sektorn kan medföra betydande verkningar i fråga om lönsamhet och inkomster. Detta gäller såväl intäkter som kostnader. I fråga om intäkterna torde möjligheterna till prismässiga avvikelser från förutsättningarna enligt uppgörelsen för ett visst år enkelt kunna belysas genom följande översikt över de olika jordbruksprodukterna med hänsyn till den nu vanliga behandlingen vid prisförhandlingarna. 1. Produkter för vilka priserna fixeras vid uppgörelsen: Brödspannmål Olje- och spånadsväxter

11 Sockerbetor Fabrikspotatis Konsumtionsmjölk, grädde och smör. 2. Produkter för vilka genomsnittliga baspriser och/eller minimi- och maximipriser i producentledet eller partihandelsledet fastställs: Kött och fläsk (dock f. n. ej fårkött) Ägg. 3. Produkter vilka visserligen ingår i kalkylen men vars priser icke bestämmas i avtalen utan endast registreras i kalkylberäkningen: Foderspannmål Korn och havre till industriändamål och export Matärter Matpotatis Fältmässigt odlade köksväxter Tobak Ost och torrmjölk m. m. Fjäderfäkött Fårkött Ull och hudar samt vissa biprodukter från slaktdjur. Vad kostnaderna beträffar är numera den största delen av varor och tjänster ej direkt prisreglerade. De prismässiga avvikelserna från vad som tillämpas i en förhandskalkyl kan därför bli betydande. Vad som här anförts torde ge belägg för, att efterhandskalkyler i avsikt att klarlägga inverkan på lönsamheten genom prismässiga förändringar efter förhandlingarna kan vara av stort intresse, enär betydande prismässigt betingade avvikelser från förutsättningarna vid en prisuppgörelse kan inträffa. Till vad som förut anförts om möjligheterna att beräkna de prismässigt betingade förändringarna i lönsamheten med hjälp av typjordbrukskalkylerna får självfallet knytas den reservation, som motiveras av att de i typjordbrukskalkylerna tillgängliga vägningstalen (volymerna) icke vid något beräkningstillfälle är fullt aktuella på grund av eftersläpningar i tillgången till primärmaterialet. 1 1 Det kommer nämligen att ligga ett helt år mellan beräkningstillfället och slutet av det senaste kalenderår, för vilket bokföringsuppgifter

Vad beträffar den andra typen av efterhandsberäkningar, nämligen i avsikt att undersöka inverkan på lönsamhet eller inkomster genom såväl volym- som prismässigt betingade förändringar (eller enbart volymförändringar) må anföras, att man, när bokföringsresultaten för ett visst år föreligger, utan särskilda beräkningar erhåller en efterhandskontroll i fråga om lönsamhet och inkomster. Typjordbrukskalkylerna erbjuder alltså i detta hänseende praktiskt taget icke några nya möjligheter. Efterkontroller kan alltid erhållas ur bokföringen, såvida underlaget är representativt. Endast i den händelse, att bearbetningen för typjordbrukskalkyler görs med annan områdesindelning än den jordbruksekonomiska undersökningen, erbjuder typjordbrukskalkylerna förbättrat material för beräkningar i efterhand. I samband med denna diskussion angående möjligheterna att använda typjordbrukskalkylerna som medel för efterhandsberäkningar över verkningarna av kvantitativa förändringar vill utredningen även anföra, att vissa schematiska beräkningar över effekten av dylika förändringar inom de olika områdena under alla förhållanden torde kunna utföras, innan bokföringsresultaten för ifrågavarande år föreligger. Som exempel kan anföras beräkningar över effekten av lokala skördeskador, då man efter besiktning kan ange en viss procentuell nedsättning av skörden för ett speciellt växtslag. I ett dylikt fall torde kalkyler över de ungefärliga regionala verkningarna kunna utföras, även om den produktionsinriktning, som för de olika områdena förutsattes i typjordbrukskalkylen, icke är grundad på de senaste tillgängliga bokföringsuppgifterna. Detta undantag rubbar icke vad som tidigare i princip anförts i fråga om svårighekan disponeras. Exempel: Vid kalkylarbete i början av 1956 kan bokföringsmaterialet för kalenderåret 1954 beräknas vara tillgängligt. Priskalkylerna göres — under förutsättning att produktionsår då alltjämt tillämpas — för tiden V» 1956—31/8 1957. Det tillgängliga bokföringsmaterialet avser 1954 års skörd, medan förhandskalkylen avser 1956 års skörd.

12 terna att utföra prognosberäkningar i typjordbrukskalkylerna. Sedan det här klarlagts, att s. k. efterhandskalkyler sannolikt ej kan ge någon värdefull direkt vägledning vid prissättningen, vill utredningen påpeka, att efterhandskalkyler grundade på det verkliga bokföringsmaterialet i varje fall torde komma att upprättas för beräkningstekniska ändamål, så snart bokföringsmaterialet finns tillgängligt för varje enskilt år. Dylika beräkningar behövs bl. a. för att kunna överblicka materialet i samband med överväganden om basår m. m. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att något belysa var en efterhandskalkyl kommer in i tidsschemat. Först må då erinras om, att de omräkningar av totalkalkylen, som under senare tid utförts praktiskt taget varje höst, icke är några efterhandsberäkningar. Det produktionsår, som kalkylen avser, har nämligen icke börjat, då höstomräkningen verkställts. Höstkalkylen är liksom vårkalkylen en prognos för det aktuella produktionsåret — men en prognos som ligger närmare det aktuella året i tiden, varför beräkningsresultaten kan förväntas bättre än vårkalkylens överensstämma med verkligheten. Vårkalkylen bygger på antagande om normalskörd men i höstkalkylen beaktas sommarens arealinventering (början av juni) samt skördeuppskattning utförd på sensommaren eller hösten. Trots att sålunda höstkalkylen delvis kan grundas på insamlade uppgifter, är den i realiteten en prognos, ty den slutgiltiga skörden kan avvika väsentligt från en uppskattning, som avser exempelvis den 15 juli. Höstkalkylens karaktär av prognos framstår ännu tydligare i fråga om animalieproduktionen, vars storlek icke kan förhandsberäknas med säkerhet, även om exempelvis höskörden är bärgad och storleksbedömd vid tiden för kalkylberäkningen. Vid varje kalkyltillfälle — såväl vid vår- som höstberäkningarna — görs emellertid även beräkningar för redan avslutade produktionsår. Detta är efter-

handskalkyler. Slutligen kan nämnas, att vid varje beräkningstillfälle kalkylen för det då pågående produktionsåret delvis kan byggas på faktiska uppgifter om volymer och priser samt delvis alltjämt är en prognos eller förhandskalkyl. Följaktligen görs vid varje kalkyltillfälle: 1. prognos eller förhandskalkyl för kommande produktionsår, vilken h a r direkt betydelse som underlag för prisförhandlingar och därigenom tilldrar sig det största intresset; 2. preliminär kalkyl för det vid beräkningstillfället pågående produktionsåret, vilken delvis är en efterhandskalkyl, delvis alltjämt en prognos — icke av direkt betydelse som underlag för prisförhandlingar men av intresse för förhandlingsparterna som utslag för utfallet av den senast träffade prisuppgörelsen; 3. efterhandskalkyler för ett eller flera avslutade produktionsår, av huvudsakligen statistiskt intresse men även av visst intresse för förhandlingsparterna som utslag för utfallet av tidigare överenskommelser. Vad som i det föregående anförts beträffande typjordbrukskalkylernas användbarhet för efterhandsberäkningar gäller även sådana omräkningar av prognoserna, som utförs när vissa uppgifter om den aktuella skörden finns tillgängliga, d. v. s. beräkningar av samma typ och innebörd som den nu förekommande höstkalkylen. En höstberäkning enligt typjordbrukskalkylsystem kan alltså likaväl som en efterhandskalkyl enligt samma system belysa verkningarna av prismässiga förändringar efter förhandlingstillfället — men den kan endast i begränsad grad belysa verkningarna av volymmässigt betingade förändringar. Val av basår. Med frågan om den p r i n cipiella avsikten med typjordsbrukskalkyler är problemet om basens beskaffenhet nära sammankopplat. Denna fråga behandlas emellertid i ett senare avsnitt och skall därför icke diskuteras i detta sammanhang.

13 III.

Den tekniska användningen av typjordbrukskalkyler

Ehuru typjordbrukskalkylernas beräkningstekniska användning delvis torde kunna utläsas ur den föregående principredogörelsen, har det ansetts befogat att här något närmare skissera själva beräkningsförfarandet. Exemplifieringen inskränkes till förhandskalkyler i form av framskrivningar till ledning för prisavvägningen. Vid varje beräkningstillfälle är kvantiteter samt värdesummor för icke kvantitetsberäknade intäkter och kostnader givna. Den första fasen vid ett visst beräkningstillfälle torde bli att undersöka, hur det ekonomiska resultatet kan förväntas bli påverkat av redan kända pris- och löneförändringar. Härvid beaktas även sådana prismässiga förändringar, som ännu icke inträffat men med säkerhet kan förväntas. Som en parallell må erinras om, att en förhandsberäkning enligt totalkalkylsystemet dessutom innebär beräkningar och uppskattningar angående volymmässiga förändringar på såväl intäkts- som kostnadssidan. En framskrivning enligt typjordbrukskalkylsystemet ger ett utslag i det eller de lönsamhetsmått, som tillämpas i typjordbrukskalkylerna, ett utslag som principiellt skulle motsvara det s. k. kalkylmässiga över- eller underskottet vid en prognosberäkning enligt totalkalkylsystemet. Typjordbrukskalkylerna kan i detta led av beräkningarna givetvis ge olika utslag för skilda områden alltefter den relativa betydelsen av de produkter eller produktionsmedel, för vilka prismässiga förändringar inträtt efter närmast föregående prisuppgörelse. Man erhåller ett mått på eventuella prismässigt betingade förändringar inom olika områden i den lönsamhetsnivå, som åsyftades i prisuppgörelsen. De prismässiga förändringar, som bör beaktas och kan väntas medföra ändringar i den åsyftade lönsamhetsnivån, kan v a r a :

1. prisändring för en eller flera jordbruksprodukter ; 2. ändrad arbetslön; 3. andra prisförändringar på kostnadssidan. Nästa led i beräkningen torde äga rum i samband med förhandlingar, när det gäller att klarlägga effekten av föreslagna prisjusteringar. Härvid kan även särskilda beräkningar göras angående verkan av speciella eller tillfälliga rubbningar i produktionen, liksom det även kan vara av intresse att schematiskt uppskatta effekten inom olika områden av en viss redan känd, väntad eller eftersträvad omläggning av produktionsinriktningen. För beräkningar av de slag, som här kortfattat skisserats, synes typjordbrukskalkyler vara av betydande intresse, även om diskussionerna kring prissättningen till stor del skulle komma att grundas på utredningar och kalkyler av annat slag. För de beräkningar av olika slag med utgångspunkt från kvantiteter och värden vid typjordbruken, som kan bli aktuella i samband med förhandlingar och planeringar på det prispolitiska området, kan snabbkalkylmetoder utarbetas. Det är t. ex. möjligt att med utgångspunkt från kvantiteter per brukningsdel för olika produkter resp. produktionsmedel å ena sidan samt de sammanlagda investeringarna i jordbruksdriften per arealenhet å andra sidan utarbeta tabeller, som anger, hur en viss prisförändring på produkter eller produktionsmedel (1 öre per kg mjölk etc.) påverkar förräntningen inom olika områden, arbetsersättningen per timme, årsinkomsten för brukaren eller familjen etc. allt efter valet av lönsamhetsmått. Den slutgiltiga utformningen av dessa snabbkalkyler kan emellertid anstå tills beräkningarna skall användas i praktiken och då material framkommit enligt den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen.

14 IV. 1. Specificering nader

D e n tekniska utformningen av typjordbrukskalkylerna av intäkter

och

kost-

Den tekniska utformningen av typjordbrukskalkylerna torde — åtminstone vad huvuddragen beträffar — icke behöva påverkas av dessas praktiska användning till ledning för prisregleringar av ena eller a n d r a slaget. Det har redan i ett tidigare sammanhang framhållits, att beräkningen av kvantiteter för olika produkter och produktionsmedel är en viktig detalj i typjordbrukskalkylerna. Kvantitetsberäkningen, som gör det möjligt att snabbt utföra kalkyler över verkningarna av prisförändringar, är ett av de grundläggande momenten. Den förutsätter en relativt långt driven och noggrann specificering av intäkter och kostnader i bokföringen. Det är uppenbart, att beräkningarna icke medger lika stor noggrannhet om bokföringens värdesummor icke kan fördelas, om exempelvis vissa intäktsposter består av värden för flera olika produkter. Ju längre och noggrannare specificeringen kan genomföras, desto säkrare utslag kan erhållas i beräkningarna. Dessutom blir värdesummor och kvantiteter enligt bokföringen mer användbara som underlag för andra beräkningar än typjordbrukskalkyler, om specificeringen kan göras grundlig. Som exempel på dylika ändamål vid sidan av typjordbrukskalkylerna kan nämnas uppräkning av vissa intäkter eller kostnader till rikssiffror. Bland jordbrukels kostnader förekommer t. ex. ett antal poster, som hittills icke kunnat klarläggas i totalkalkylen och vilkas storlek knappast kan beräknas på annat sätt än med hjälp av väl specificerade bokföringsuppgifter eller stickprovsundersökningar (veterinär- och medicinkostnader, fraktkostnader e t c ) . I den förut omnämnda grundläggande utredningen av Stensgård och Holmström föreslogs och genomfördes en specificering av intäkter och kostnader, som gick långt utöver den hittills i den

jordbruksekonomiska undersökningen förekommande. Arbetet innebar sålunda en arbetskrävande fördelning av de i räkenskapsresultaten redovisade posterna. Denna fördelning fick åstadkommas med stöd av annat statistiskt material än det i räkenskapsresultaten redovisade och var självfallet behäftad med betydande svagheter. En mera omfattande specificering i redovisningen av bokföringsresultaten ansågs redan då nödvändig, och den beräkningsmässigt utförda fördelningen av intäkts- och kostnadsposter betraktades som ett provisorium i avvaktan på mera exakta bokföringsuppgifter. Frågan om specificeringen upptogs ånyo inom den s. k. typjordbrukskommittén 1951—1952 och löstes i princip i och med de av kommittén uppdragna nya riktlinjerna för den jordbruksekonomiska undersökningen till stora delar i anslutning till ovan nämnda utredning. Då typjordbrukskommitténs förslag i fortsättningen torde bli normgivande för den jordbruksekonomiska undersökningen, kan frågan om intäkternas och kostnadernas specificering i huvudsak anses löst. I varje fall är den yttre ramen för specificeringen given, då bokföringens uppläggning är fixerad. Utredningen har därför ansett det vara tillräckligt att i detta sammanhang återge den inom typjordbrukskommittén uppgjorda förteckningen över olika poster på intäkts- och kostnadssidan samt i korthet referera vissa riktlinjer i fråga om beräkningen av arbets- och kapitalkostnaderna. I övrigt vill utredningen hänvisa till typjordbrukskommitténs betänkande. Utredningen återkommer dock till dessa frågor i ett senare avsnitt med preliminära kvantitetsberäkningar grundade på intäkter och kostnader enligt den jordbruksekonomiska undersökningen i dess nuvarande utförande. Intäkter. I följande översikt visas intäktsredovisningen enligt typjordbrukskommitténs betänkande.

15 Intäktsredovisningens

specificering:

hästar, slakt hästar, liv hästar, dragkraft storboskap, slakt större kalv, slakt mindre kalv, slakt nötkreatur, liv helmjölk till mejeri övrig helmjölk producentbidrag lantsmör gödsvin, slakt övriga svin, slakt övriga svin, liv får, slakt får, liv ull höns kycklingar ägg annat fjäderfä Summa husdjuren höstvete vårvete råg korn havre blandsäd matärter foderärter potatis, tidig potatis, sen potatis, till fabrik sockerbetor höstraps och -rybs vårraps och -rybs vitsenap oljelin övriga oljeväxter spånadslin hampa timotej rödklöver al sikeklöver luzern foderbetsfrö kålrotsfrö rovfrö frukt och bär för avsalu fältmässig odling av köksväxter hö

halm bete övrigt grovfoder Summa växtodlingen Det är sannolikt, att vissa justeringar i fråga om den föreslagna specificeringen måste göras. Det är dock icke möjligt att slutgiltigt avgöra detta, förrän erfarenheter vunnits från övergången till den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen. Specificeringen kan följaktligen ännu icke slutgiltigt fixeras. Detta gäller såväl intäkter som kostnader. I fråga om intäkterna torde det exempelvis sannolikt bli lämpligt att delvis inskränka specificeringen av intäkterna från fröodlingar. Kostnader. Arbetstimmarna vid varje lantbruk och för varje arbetare skall fördelas veckovis på följande driftsgrenar och hjälpkostnadsställen: djurskötsel jordbruk i övrigt trädgårdsbruk skogsbruk, nyplantering och andra nyanläggningar skogsbruk, avverkning, transport och underhåll inventarier bostäder ekonomibyggnader markanläggningar, underhåll markanläggningar, nyanläggning körslor mot ersättning annat förtjänstarbete hushåll och privat De för familjemedlemmarna redovisade arbetstimmarna skall vid årets slut omräknas till fullgoda mans- resp. kvinnotimmar med användande av prestationskoefficienter för de olika personerna. Enligt typjordbrukskommitténs förslag skall slutligen hela arbetsinsatsen uttryckas i fullgoda manstimmar, varvid som omräkningsfaktor för kvinnornas arbetstid används den vid varje tillfälle aktuella lönerelationen mellan män och kvinnor över 18 år. Det framgår av ovanstående specificering, att man genom den föreslagna arbetsredovisningen syftar till att möj-

16 liggöra en tillförlitlig uppdelning av den totala arbetsinsatsen vid gårdarna på det egentliga jordbruket resp. sådana verksamhetsgrenar, som icke hör till jordbruksproduktionen. Beräkningen av driftsledningskostnader skall lösas konventionellt med utgångspunkt från kända kostnader för driftsledning per ha vid gårdar med över 50 ha åker. I fråga om kostnaderna för material och tjänster skall kvantiteter så långt möjligt redovisas. Beträffande specificeringen av dessa kostnader redovisas här typjordbrukskommitténs förslag. Husdjuren fodersäd

kli oljekraftfoder majs hönsfoderblandning övrigt kraftfoder melass betmassa mineralfoder trän vitaminpreparat strömedel rengörings- och desinfektionsmedel samt medicin veterinär semin- och betäckningsavgifter avels- och kontrollföreningar. Växtodlingen superfosfat thomasfosfat kalisalt kalksalpeter kalkammonsalpeter chilesalpeter kalkkväve svavelsyrad ammoniak råmalen kalk b r ä n d kalk besprutnings- och bepudringspreparat skördegarn foderkonserveringsmedel. Diverse gemensamma material och tjänster fotogen och brännoljor bensin smörjmedel

bränsle elström frakter försäkringar föreningsavgifter personbilar dragkraft, traktorer dragkraft, lastbilar ersättning för maskiner ersättning för maskinskötare. Avskrivnings- och underhållskostnaderna redovisas med specifikation på byggnader markanläggningar inventarier husdjur. I fråga om byggnadskostnaderna h a r typjordbrukskommittén t. v. förordat gemensam beräkning av avskrivnings- och underhållskostnader såsom en viss procent per år av återanskaffningsvärdet. En bearbetning av uppgifter tillgängliga inom Statens Forskningsanstalt för Lantmannabyggnader, SFL, har resulterat i förslag om ett sammanlagt årligt belopp för avskrivning och underhåll motsvarande 2,5 % av återanskaffningsvärdet. Det har emellertid framhållits, att faktorn 2,5 bör bli föremål för fortsatt grundlig prövning, som kan verkställas genom en speciell undersökning av utgifterna för byggnader under senare år vid de bokföringsgårdar, som ingick i SFL:s undersökning över jordbrukets byggnadskostnader 1946 och för vilka byggnadsbeståndets återanskaffningsvärde därvid fastställdes. Beräkningen förutsätter inventering av byggnadsbeståndet vid bokföringsgårdarna. För framtiden har typjordbrukskommittén diskuterat möjligheten av andra beräkningsmetoder, varvid årskostnadernas storlek helt skulle kunna bestämmas på grundval av det material, som kan påräknas från den jordbruksekonomiska undersökningen. I fråga om dessa diskussioner vill utredningen hänvisa till typjordbrukskommitténs betänkande. 2.

Kvantitetsberäkningarna I det föregående har anförts, att kvantitetsuppgifterna intar en central ställ-

17 ning, då typjordbrukskalkylerna planeras. Bedan vid omläggningen av den jordbruksekonomiska undersökningen har denna fråga ägnats stor uppmärksamhet, och kvantiteter skall så långt möjligt redovisas i bokföringen. Principiellt synes icke råda någon tvekan om, att de verkliga kvantiteter, som ligger till grund för intäkter och kostnader, skall tillämpas i typjordbrukskalkylerna. Det är dock icke möjligt att på förhand avgöra, huruvida eller till vilken grad detta blir genomförbart. Problemet hänger i första hand samman med två frågor, dels huruvida det kommer att bli möjligt att erhålla kompletta kvantitetsuppgifter från bokföringsgårdarna, dels huruvida det går att finna för framskrivningen lämpliga prisserier, vilka svarar mot de kvaliteter på produkter och produktionsmedel, som kvantitetsberäkningarna avser. Om volymuppgifterna blir ofullständiga, måste uppenbarligen kvantiteter beräknas med utgångspunkt från värden och åpriser i de fall, där volymuppgifter saknas. Det förefaller dock, som om kvantitetsuppgifter relativt lätt skulle kunna erhållas, i varje fall så snart jordbrukarna på bokföringsgårdarna blivit medvetna om de nya önskemålen. Om kvantitetsuppgifter för olika produkter och produktionsmedel senare vid upprättande av typjordbrukskalkyler hämtas direkt från den jordbruksekonomiska undersökningen, måste prövas, att kvantiteterna är fullständiga, vilket enkelt kan göras genom att tillse, huruvida uppgivna kvantiteter korresponderar med värdesummorna. Dessa problem får givetvis uppmärksammas, då uppgifter från den reviderade bokföringen föreligger och skall tillämpas. Det torde icke kunna förutsättas, att kvantitetsredovisningen för samtliga intäkter samt material på kostnadssidan skall kunna bli fullständig. Även i fråga om de intäkter resp. kostnader, för vilka fullständig kvantitetsredovisning kan erhållas, är det ingalunda säkert, att denna utan vidare kan tillämpas. Detta sammanhänger med de svårigheter som kan uppstå då det gäller att finna an2—547616

slutning till befintliga prisserier. Principen måste vara, att de kvantiteter, som för ett visst basår insätts i typjordbrukskalkylerna, vid multiplikation med åpriser för samma år skall ge samma intäkts- resp. kostnadssummor som de i bokföringen redovisade. Kvantitetsberäkningen i typjordbrukskalkylerna får med andra ord icke medföra andra relationer mellan intäkter och kostnader under basåret än de verkliga. Undantag från denna regel kan bli aktuellt i den händelse, att volymerna för enskilda produkter eller produktionsmedel normaliseras vid tillfälliga starka avvikelser från långtidsutvecklingen (jfr följande avsnitt samt kap. VI). Det är icke uteslutet, att det senare —• då uppgifter föreligger från den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen —« kommer att visa sig, att kvantiteterna i stor omfattning måste beräknas med utgångspunkt från värdesummor och å-priser. Det torde nämligen exempelvis för flera produkter bli svårt att finna en prisserie, som svarar mot det verkliga medelpriset till producent, sådant detta framkommer ur intäkter och kvantiteter vid räkenskapsgårdarna. De verkliga intäktsbeloppen, som redovisas i bokföringen, grundar sig nämligen på olika kvaliteter och leveranser på olika avstånd från producentledet. Det senare innebär, att producenternas växlande andel i kostnaden för jordbruksprodukternas transport till avsättningsorten påverkar producentpriset i olika grad vid olika gårdar. Det är därför icke sannolikt, att befintliga producentprisserier motsvarar det genomsnittspris, som erhålls ur bokföringsmaterialet genom division av intäktssummor med kvantiteter. Vad kvalitetsskillnaderna beträffar kan anföras olika vattenhalt, renhetsgrad m. m. i fråga om spannmål och oljeväxter. Beträffande spannmålen kan speciellt erinras om prisskillnaderna mellan maltkorn och foderkorn samt grynhavre och foderhavre. För all spannmål och oljeväxter gäller dessutom, att sättet för debiteringen av torkningskostnaderna i betydande grad kan

18 påverka det genomsnittspris, som framkommer ur räkenskaperna. Om jordbrukaren t. ex. bokför intäkten som nettopost efter avdrag för torkningskostnader, påverkas priset väsentligt. Av särskilt intresse torde matpotatisen vara, då det gäller att belysa det här berörda problemet i anslutning till möjligheterna att direkt tillämpa de verkliga kvantiteterna. Intäkterna av matpotatis h ä r r ö r från tidig potatis i olika utvecklingsstadier och prislägen — levererad vid gården såväl som på konsumentorterna — samt höst- och vinterlevererad vara i olika kvaliteter. Det kan icke förväntas, att det verkliga genomsnittspriset från bokföringsgårdarna skall visa sig överensstämma med någon befintlig prisserie. Av ungefär motsvarande art är problemet i fråga om kött och fläsk, där intäkterna härstammar från vitt skilda kvaliteter (t. ex. suggor, gödsvin — spädkalv, gödkalv — äldre kor, ungdjur). Det har ansetts erforderligt att redan h ä r i någon mån beröra dessa problem, enär de med säkerhet uppstår vid det tillfälle, då kvantiteter erhållits från bokföringsgårdarna. Den praktiska lösningen kan ske på två sätt. Enklast torde vara att med utgångspunkt från intäktsbeloppen (resp. kostnaderna) genom division med tillgängliga å-priser beräkna kvantiteter på samma sätt som i Stensgårds och Holmströms utredning. Det kan visserligen invändas, att man då icke kommer att arbeta med verkliga kvantiteter. En m i n d r e avvikelse härvidlag torde emellertid icke spela någon roll. Det väsentliga synes vara, att man för varje produkt utgår från kvantiteter, som i basåret ger riktiga intäktsbelopp vid multiplikation med årets pris ur den prisserie, som skall tillämpas vid framskrivning och prisförhandlingar. Det vore också möjligt att tillämpa verkliga kvantiteter och anpassa prisserien, så att den till sin nivå motsvar a r det genomsnittspris, som erhålles ur i bokföringen redovisade intäkter och kvantiteter. I sådant fall skulle den löpande prisserien för varje produkt suc-

cessivt omräknas med en faktor, som motsvarade förhållandet mellan verkligt pris och pris ur den tillämpade prisserien under basåret. Detta vore i och för sig enkelt, om ifrågavarande faktor bleve densamma för de olika områdena, vilket dock icke kan förväntas. Vid en anpassning av tillgängliga prisserier på sätt som här skisserats, erhölles sannolikt olika faktorer för de olika områdena, vilket i sin tur skulle medföra lika många prisserier för varje produkt som antalet områden i kalkylerna. Följaktligen skulle en anpassning av priserna resultera i ett onödigtvis komplicerat beräkningssystem, som säkerligen skulle minska överskådligheten i kalkylerna — särskilt vid den förut omnämnda andra fasen i typjordbrukskalkylernas tillämpning, nämligen på förhandlingsstadiet. Det förefaller alltså som om en anpassning av kvantiteterna till befintliga prisserier i regel vore att föredra framför anpassning av prisserierna. Utredningen har senare i kapitel IX och XI — där preliminära kvantitetsberäkningar grundade på intäkts- och kostnadsbelopp ur bokföringen presenteras — diskuterat prisserier för olika p r o d u k ter och förnödenheter. Det finns alltså icke anledning att i detta s a m m a n h a n g n ä r m a r e beröra prisserierna. Den föregående diskussionen angående kvantitetsberäkningarna skulle möjligen kunna föranleda den uppfattningen, att kvantitetsredovisningen i den jjordbruksekonomiska undersökningen slkulle vara överflödig eller i varje fall icke fylla någon viktigare uppgift. Utredningen anser emellertid, att kvantiitetsredovisningen likväl är av stor betjydelse och att denna så långt förhållandena medger bör fullföljas. För det första torde man kunna utgå ifrån, att kvantitetsredovisningen för vissa poster kan direkt utnyttjas i typjordbrukskalkylerna. Det torde dessiutom vara av betydande intresse att äga kännedom om redovisade kvantiteter iäven i sådana fall, där dessa icke direkt kan tillämpas i beräkningarna. Vidare kan förmodas, att kravet på kvantitetsr-edovisning skärper uppmärksamheten ii oli-

19 ka led av räkenskapsarbetet. Det synes t. ex. rimligt att antaga, att kvantitetsredovisningen redan i det första ledet av räkenskapsarbetet (jordbrukarnas grunduppgifter) bidrar till att förbättra noggrannheten och därmed uppgifternas kvalitet. Det ligger icke lika nära till hands att summariskt sammanföra intäktsposter av olika slag utan specificering, om kvantiteterna skall redovisas. Av betydande värde torde vara, att kvantitetsredovisning skapar ökade möjligheter för bokföringsmännen att vid granskningen av primärmaterialet verkligen kunna bedöma dettas tillförlitlighet och upptäcka eventuella fel eller ofullständigheter, Dålig överensstämmelse mellan kvantiteter och värden skulle t. ex. ge bokföringsmännen anledning att närmare undersöka orsakerna, varvid eventuella misstag kunde elimineras. I fråga om betydelsen av kvantitetsredovisningen intar givetvis arbelsåtgången en särställning på grund av arbetskostnadernas stora andel av totalkostnaderna. Därtill kommer, att man här icke ens har värdesummor att utgå ifrån. Den specificering av arbetstiden på olika driftsgrenar inom och utom lantbruket, som föreslagits av typjordbrukskommittén, har refererats i det föregående. En fylligare framställning ingår i typjordbrukskommitténs betänkande. Utredningen finner det i detta sammanhang angeläget understryka, att en objektiv redovisning av arbetsåtgången vid gårdarna och fördelning på olika driftsgrenar är en grundförutsättning för användbara lönsamhetsberäkningar. Arbetsförbrukningen ger upphov till den största kostnadsposten i jordbruket. På grund av den fortgående mekaniseringen och andra tekniska förändringar såväl som ett ytterligare ökat anlitande av service av olika slag i jordbruket (från maskinstationer, grävningsföretag, bekämpningsföretag, seminstationer, transportföretag, verkstäder, byggnadsarbetare e t c ) , kan en fortsatt betydande förändring i arbetsåtgången förväntas. Det är ett oeftergivligt krav, att grundnote-

ringarna till räkenskapsmaterialet utföres med sådan noggrannhet och efter sådant system, att såväl utvecklingen av arbetsförbrukningen som kostnadsförändringar i samband därmed för a n d r a produktionsmedel samt service blir riktigt registrerade. Tyvärr torde svårigheterna härvidlag i fråga om arbetsförbrukningen vara större än för de flesta andra kostnadsposterna, vilket ytterligare understryker behovet av intensiva ansträngningar för en noggrann handläggning av arbetsredovisningen. Trots att arbetsredovisning från gårdar i och för sig torde vara den säkraste vägen att följa utvecklingen i arbetsåtgången inom jordbruket, synes det alltjämt angeläget att i så stor utsträckning som möjligt jämföra den förändring, som erhålles ur lantbruksbokföringen, med den tendens, som kan utläsas ur annat tillgängligt material eller specialundersökningar. Det är icke möjligt att på förhand avgöra vare sig vilken grad av säkerhet, som kan tillskrivas det kommande materialet från den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen, eller vilket annat material, som kan komma att visa sig användbart för kontrolländamål. Utredningen vill dock anföra, att undersökningar enligt den s. k. labor force-metoden — om de utföres med hänsyn till de speciella förhållandena i jordbruket — eventuellt kan komma att erbjuda vissa möjligheter. 3.

Basårskvantiteterna I anslutning till diskussionen cm kvantitetsberäkningarna vill utredningen även ta upp frågan, huruvida basårets kvantiteter resp. värdesummor under alla förhållanden skall läggas som bas i typjordbrukskalkylerna. Det har förut anförts, att principen vid utformandet av kalkylerna måste vara, att produkten av kvantitet och å-pris, som exempelvis för en viss jordbruksprodukt insattes i basen, skall bli lika med den verkliga intäkten enligt räkenskaperna. Det är dock möjligt, att avsteg härifrån under vissa omständigheter kan komma att anses befogade.

20 Det mest aktuella fallet torde vara, om man vid byte av basår i typjordbrukskalkylerna skulle finna, att produktionen inom någon särskild driftsgren under det nya basåret starkt avviker från den normala, utan att en motsvarande förändring föreligger för någon annan produkt. Här avses alltså tillfälliga störningar. Om exempelvis året 1951/52 hade varit aktuellt såsom basår och produktionsbetingelserna hade ansetts vara i stort sett normala med undantag för de då aktuella svartrostskadorna på vetet, kunde det ha övervägts att i basen justera kvantiteter och intäkter för vete. Andra liknande exempel skulle kunna anföras. Problemställningen kan bli aktuell endast då någon enstaka produkt kraftigt påverkas av tillfälliga omständigheter, ty om produktionsbetingelserna i allmänhet är onormala, kan året icke komma i fråga som basår. Justering av basårets kvantiteter skulle även kunna övervägas i sådant fall, då man redan vid valet av ett visst basår, för vilket räkenskapsmaterial förelåge, kände till, att någon markant förändring i produktionsinriktningen inträffat efter året i fråga. I ett dylikt fall kunde diskuteras, huruvida det vore lämpligt att justera relationen mellan de olika produkterna i basåret för att undvika att redan från början tillämpa en icke fullt aktuell kvantitetsfördelning. Ett dylikt förfaringssätt skulle vara aktuellt endast i händelse av fastvolymkalkyl, eftersom vid tillämpande av rörliga volymer kända förändringar i produktionsinriktningen ändock snart automatiskt skulle bli beaktade. Det må vidare understrykas, att en dylik justering skulle kunna bli aktuell endast i den händelse, att det gällde en verkligt betydande och hastig förändring. I princip bör, som förut framhållits, kalkylerna så långt möjligt baseras på det från räkenskapsgårdarna framkomna materialet och justeringar förekomma endast då dessa uppenbart skulle leda till ett säkrare resultat. En av orsakerna till en starkt restriktiv inställning mot justering av siffrorna i basen är, att det icke låter sig göra att på kostnadssidan ta

hänsyn till de förändringar, som där kan inträffa i samband med exempelvis ä n d r a d driftsinriktning. En tredje orsak till avsteg från basårets kvantiteter uppstode, om man ville övergå till normalkvantiteter i basåret. Detta skulle dock sannolikt bli mest aktuellt i fråga om s. k. handelsgrödor, för vilka variationerna i årsskördarna omedelbart och fullständigt påverkar intäkterna. I fråga om animalieprodukterna sker en betydande automatisk utjämning av produktionen genom ökning eller minskning av övergångslagren av fodermedel, vilket bl. a. framgår av erfarenheterna under 1940-talet. De frågor som här diskuteras blir även i viss mån beroende av bassiffrornas beskaffenhet, växling av basår etc. En mera omfattande diskussion förekommer i kap. VI. 4. Indexberäkningar, kan anges

där kvantiteter

ej

Oavsett vilka ansträngningar som kommer att göras för att i den jordbruksekonomiska undersökningen och typjordbrukskalkylerna erhålla e n så långt möjligt fullständig kvantitetsredovisning, blir det dock icke möjligt att vid framskrivningar med hjälp av typjordbrukskalkyler genomgående a r b e t a med å-priser och kvantiteter. Vissa såväl intäkts- som kostnadsposter äir av sådan beskaffenhet, att icke vare sijg direkt kvantitetsredovisning eller b e r ä k nade kvantiteter för dessa kan p å r ä k nas. Det må först erinras om, att på kostnadssidan framskrivning med prisimdex är det enda alternativet för så b e t y d a n de poster som avskrivnings- och u n d e r hållskostnader för byggnader och imventarier samt räntekostnaderna. Vidane förekommer bland kostnaderna vissa andra poster, för vilka enhetliga volyimbegrepp svårligen kan åstadkommas,, exempelvis kostnader för driftsledningf, veterinärbesök, maskinservice, service från seminstationer, mjölkkontroll, t r a n s p o r t arbete etc. Bland intäkterna förekommer ovissa

21 pos.er, som överhuvud taget icke kan kvantitetsbestämmas. Näraliggande exempel är trädgårdsprodukter för det egna hushållet, intäkter av körslor, samt uthyrning av maskiner. Även i fråga om vissa insatser i produktionen samt för vissa produkter, vilka i och för sig mycket väl kan uttryckas i kvantiteter, torde det emellertid bli nödvändigt att slopa kvantitetsberäkningen och i stället medelst prisindex framskriva värdesummorna. Detta kan bli aktuellt bl. a. i fråga om vissa produkter, för vilka kvantiteterna är så obetydliga, att de rimligen icke kan redovisas separat utan i grupp (t. ex. frövaror, köksväxter) eller för såväl intäkter som kostnader för vissa varugrupper med synnerligen varierande kvaliteter och å-priser, där kvantitetsredovisning icke skulle vara av någon praktisk betydelse. Som typiska exempel kan anges djurmedicin, vitamin- och mineralfodermedel, vissa andra fodermedel, diverse förbrukningsartiklar, rengörings- och desinfektionsmedel o. s. v. Det blir alltså erforderligt att vid framskrivningar av intäkter och kostnader i typjordbrukskalkylerna arbeta med på ena eller andra sättet beräknade kvantiteter så långt detta är möjligt samt att i övrigt verkställa framskrivningen medelst prisindex och med utgångspunkt från värdesummor. Uppläggandet av typjordbrukskalkylerna inkluderar följaktligen utarbetande av vissa prisindexserier. I samband med den förut omnämnda grundläggande utredningen till jordbrukskommittén av

V.

Stensgård och Holmström utfördes relativt omfattande indexberäkningar. Även om kvantitetsförskjutningar förekommit, vilka medför behov av nya vägningstal, har den insamling av prisstatistik, som då organiserades, delvis kunnat komma till användning vid utredningens beräkningar. I ett senare avsnitt, där utredningen redovisar preliminära typjordbrukskalkyler med utgångspunkt från det nu tillgängliga materialet från den jordbruksekonomiska undersökningen, har tillämpats vissa prisindexberäkningar för framskrivningsändamål. Utredningen har emellertid i avsikt att icke onödigtvis komplicera det fortlöpande kalkylarbetet så långt möjligt förenklat beräkningen av prisindex för framskrivning. Förenklingen har även delvis haft sin grund däri, att det ansetts omotiverat att för närvarande lägga ner alltför stort arbete på dessa beräkningar, vilka ändock icke kan slutgiltigt utformas, förrän material och erfarenheter föreligger från den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen. När så blir fallet och då typjordbrukskalkylerna följaktligen skall grundas på det nya materialet, får även prisindexberäkningarna för framskrivningen upptas till förnyat övervägande med hänsyn till den då föreliggande specificeringen av intäkter och kostnader. Det är angeläget att obetydliga poster icke blir föremål för alltför invecklade framskrivningsberäkningar, som icke står i proportion till ifrågavarande posters relativa betydelse i kalkylerna.

Olika sätt att mäta det ekonomiska resultatet

Oavsett vilken vikt som senare kommer att tillmätas typjordbrukskalkylerna vid utformandet av de prisreglerande åtgärderna, måste de ekonomiska resultat, som framkommer i dessa kalkyler, uttryckas med hjälp av lämpliga mått. Det kan härvid bli aktuellt att arbeta med såväl lönsamhetsmått (ur företagets synpunkt) som inkomstmått (brukarens eller hela familjens inkomst). Man kan i

så fall vid tillämpningen använda det mått, som bäst belyser den frågeställning man med anledning av kalkylernas roll vid prisförhandlingarna h a r anledning ställa i förgrunden. För visst ändamål kan typjordbrukskalkylerna användas utan något egentligt lönsamhetsmått. Detta gäller vid undersökningar över det ekonomiska resultatet inom olika jordbruksområden av

22 en viss pris- eller löneförändring. När volymerna är kända, kan nämligen verkningarna av en viss prisförändring snabbt beräknas och uttryckas i kronor per brukningsdel. Ett dylikt mått i kronor per brukningsdel kan vara användbart, om man i en överslagsberäkning endast syftar till att mäta effekten av en viss förutsatt prismässig förändring. Det kan t. o. m. förväntas, att detta sätt att tillämpa typjordbrukskalkylerna blir det mest vanliga, om dessa i första hand skall användas för att mäta effekten av tilltänkta prisjusteringar. Så snart det däremot gäller att använda typjordbrukskalkylerna för att ställa intäkter och kostnader mot varandra och direkt belysa lönsamheten eller för att klarlägga vilken inkomst företagaren och dennes familj kan uppnå, måste resultaten uttryckas i särskilda lönsamhets- eller inkomstmått. Härvid kan, som förut antytts, flera olika mått komma i fråga allt efter det betraktelsesätt som anläggs. Utredningen vill senare återkomma till de olika lönsamhets- resp. inkomstmåtten men vill först i korthet beröra frågan om gränsdragningen mellan jordbruket och a n d r a driftsgrenar i samband med typjordbrukskalkylerna. Det synes i första hand vara av intresse att frilägga resultaten för själva jordbruket, d. v. s. exklusive de andra driftsgrenarna inom lantbruket. 1 I realiteten blir detta åtminstone i början även nödvändigt av redovisningstekniska skäl, så länge material ej finns för samtliga driftsgrenar. Om det däremot är av intresse att använda typjordbrukskalkylerna som underlag för en bedömning av brukarens eller hans familjs totala inkomster, kan man icke endast redovisa inkomsterna från jordbruket utan även inkomster från andra driftsgrenar inom lantbruket — d. v. s. från hela lantbruksföretaget — och eventuellt från förvärvsverksamhet utanför detta. Utredningen återkommer i ett senare avsnitt till frågan om typjordbrukskalkylernas omfattning med hänsyn till bl. a. 1 Med lantbruk avses alla driftsgrenarna vid en gård, d. v. s. oftast jordbruk, skogsbruk och trädgårdsbruk, samt all verksamhet som är knuten till dessa.

de olika driftsgrenarna inom lantbruket. Det synes alltså icke erforderligt att nu gå närmare in på dessa frågor. Här skall därför endast i korthet nämnas, att beräkningarna över det ekonomiska resultatet till sin omfattning principiellt kan avse: 1. Jordbruket 2. Hela lantbruksföretaget 3. Hela lantbruksföretaget + förvärvsverksamhet utanför lantbruket. I detta sammanhang torde det vara av intresse att kortfattat erinra om, vilka slag av inkomster jordbrukaren kan få från sitt företag eller med a n d r a ord, vilka insatser från brukaren och dennes familj, som normalt utgör underlaget för de inkomster, som kan erhållas från jordbruket. De insatser jordbrukaren vanligen gör, består i driftsledning, manuellt arbete och investering av eget kapital. De angivna prestationerna kan som bekant vara av mycket varierande omfattning med hänsyn till bl. a. brukarens engagemang på andra förvärvsområden, hans personliga förmåga och läggning samt i fråga om investeringen av eget kapital — förmögenhetsförhållandena. Vidare må erinras om, att alla variationer förekommer i fråga om uppdelningen av ansvar och prestationer på brukaren och familjemedlemmarna i övrigt. Vad kapitalinsatsen beträffar står brukaren i regel — åtminstone formellt — som ensam företagare. I fråga om arbetsinsatsen råder däremot stora skillnader med hänsyn till såväl storleken av brukarens resp. andra familjemedlemmars prestation som sättet för familjemedlemmarnas anknytning till företaget. Som exempel på olikheter i sistnämnda hänseende kan erinras om, att hemmavarande barn ibland arbetar utan bestämd ersättning, medan de i andra fall avlönas som lejd arbetskraft. Vad brukaren eller familjen kan erhålla för sina insatser i företaget beror givetvis i första hand på driftsresultatet, d. v. s. vilka belopp som för ett visst år sammanlagt står till disposition som ersättning för arbetets och kapitalets insats. Därtill blir de egna arbets- och kapitalinsatsernas storlek avgörande (bru-

23 Totala arbetskostnader resp. driftsledning per gärd för det egentliga jordbruket samt räntekostnader (normala ränteanspråk) vid bokföringskontrollerade jordbruk bokföringsåret 1950J51; storleksgrupperna III och IV. Samtliga siffror i kr per gård omräknade till att motsvara 15 resp. 25 ha jordbruks jord DriftsArbetskostnader ledning D A

Ränteanspråk R

Summa'

Proc. fördelning R

D

Grupp III Ssl-området Smb- > Msl- > Msk- » N>

10 425 9 570 8130 8 805 8 745

810 540 390 435 375

2 505 2 010 1560 1 650 1470

13 740 12120 10 080 10 890 10 590

75,9 79,0 80,6 80,8 82,6

5,9 4,5 3,9 4,0 3,5

18,2 16,5 15,5 15,2 13,9

Grupp IV Ssl-området Smb- > Msl- > Msk- > N>

12 900 11800 10 350 10 400 11325

1375 850 650 725 575

4 000 3 025 2 450 2 600 2 325

18 275 15 675 13 450 13 725 14 225

70,6 75,3 77,0 75,8 79,6

7,5 5,4 4,8 5,3 4,0

21,9 19,3 18,2 18,9 16,4

karens verksamhet på andra förvärvsområden, familjens sammansättning, förmögenhetsförhållandena e t c ) . På grund av de stora olikheter som i berörda hänseenden föreligger, torde det vara enklast att belysa det ställda problemet genom att ange den inbördes storleken av de totala arbets- och räntekostnaderna beräknade med utgångsp u n k t från avtalslöner resp. normala ränteanspråk — med andra ord sådana de berörda kostnaderna erhålles ur driftsanalysen i »Bäkenskapsresultat». I ovanstående tablå redovisas de beräknade kostnaderna för manuellt arbete, driftsledning och ränta vid bokföringskontrollerade jordbruk inom storleksgrupperna III och IV år 1950/51. Samtliga värden har omräknats till att motsvara jordbruk av enhetlig storlek, nämligen 15,0 ha för grupp III och 25,0 ha för grupp IV. Det torde knappast vara önskvärt att belasta framställningen med närmare kommentarer, då siffrorna i detta samm a n h a n g framräknats enbart med avsikt att belysa den inbördes storleksordningen av de insatser, som helt eller delvis görs av jordbrukaren och familjemedlemmarna. Det bör dock erinras om, att siffrorna

icke anger jordbrukarfamiljernas verkliga inkomst såsom ersättning för manuellt arbete, driftsledning och kapitalinvestering utan endast den ersättning, som skulle tillfallit dem u n d e r förutsättning att följande villkor varit uppfyllda, nämligen: att allt manuellt arbete och driftsledning utförts av jordbrukaren och familj emedlemmarna att allt i jordbruket investerat kapital ägts av brukaren att driftsresultatet medgett avtalsenlig timlön för arbetsinsatsen och normal ränta på kapitalet. I det följande behandlas de viktigaste lönsamhets- och inkomstmått, som kan diskuteras i detta sammanhang. Härvid behandlas i första h a n d jordbruket. Principiellt torde emellertid diskussionen i allmänhet vara tillämplig även i fråga om a n d r a driftsgrenar inom lantbruket. 1.

Lönsamhetsmått

Förräntningsprocent. Om man från de sammanlagda intäkterna per h a eller per brukningsdel drar samtliga kostnader (inkl. beräknad ersättning för egen arbetsinsats) förutom ränta på eget och

24 lånat kapital, erhålls det belopp, som kan disponeras för förräntning av det i jordbruket investerade kapitalet. Förräntningen kan vara positiv eller negativ. Det till ränta disponibla beloppet blir av intresse som lönsamhetsmått först då det sätts i relation till det i jordbruket bundna kapitalet och beräknas i procent av detta, förräntningsprocenten. Förräntningsprocenten har tillsammans med andra lönsamhetsmått använts i den jordbruksekonomiska undersökningen och lämpar sig som mått på lönsamheten i första hand vid större jordbruk, där företagarnas arbetsinsats relativt sett spelar en underordnad roll och där i stället förräntningen av eget och lånat kapital ur företagarens synpunkt är av större betydelse. I fråga om mindre jordbruk kommer ersättningen för familjens eller brukarens arbetsinsats mera i förgrunden än förräntningen av kapitalet. Förräntningsprocentens lämplighet som lönsamhetsmått är i första hand beroende av arbetsinkomstens resp. ränteanspråkens inbördes storlek. Om intäkterna vid ett m i n d r e jordbruk varit tillräckliga för att täcka normal ersättning för de gjorda arbetsinsatserna (jämte andra kostnader förutom räntekostnaderna) men däremot icke för att även täcka normala ränteanspråk på det investerade kapitalet, behöver detta icke tillmätas samma betydelse som vid en större gård, där kapitalinvesteringarna och sålunda även räntan är av relativt stor betydelse. Det bör dock erinras om, att förräntningsprocenten i vissa fall tenderar att bli av större betydelse även vid mindre jordbruk, efter hand som investeringarna i jordbruket ökar. Bl. a. har som bekant investeringarna i maskiner och byggnadsteknisk utrustning i jordbruket under senare år blivit av större betydelse än tidigare. Vad här anförts gäller dock icke, där man minskat djurbesättningarna starkt. I sådana fall är kapitalinvesteringen nu mindre än tidigare, trots mekaniseringen. För hela jordbruket har minskningen av kreatursstammen sedan 1938/39 värdemässigt varit av ungefär samma storlek som ökningen för maskinutrustningen. Dock utgör kapitalräntan på grund av de ökade ar-

betsinkomsterna nu en m i n d r e andel av inkomsten än tidigare. Förräntningsprocenten kan enligt utredningens uppfattning u n d e r vissa förhållanden användas som lönsamhetsmått i samband med typjordbrukskalkylerna — dock icke ensam utan tillsammans med andra uttryck för lönsamheten. Huruvida förräntningsprocenten bör användas står emellertid bl. a. i samband med sättet för framskrivningen av arbetskostnaderna i typjordbrukskalkylerna. Dessa frågor behandlas längre fram i detta kapitel. Ehuru behandlingen h ä r närmast gällt jordbruket, torde förräntningsprocenten i princip även kunna tillämpas som lönsamhetsmått för hela lantbruksföretaget. Då skogsbruket inkluderas i en lönsamhetskalkyl, måste emellertid intäkterna av virkesuttagen utjämnas genom att onormalt stora uttag balanseras mot minskningen av skogsbeståndet. Detta gäller dock vid alla lönsamhetsberäkningar för skogsdrift och är alltså icke speciellt utmärkande för beräkningar Över förräntningsprocenten. Företagarvinst är skillnaden mellan intäkter och kostnader i ett företag. Inom jordbruket beräknas företagarvinsten oftast per ha. Den kan självfallet vara positiv eller negativ. Företagarvinsten (eller förlusten) framkommer som skillnad mellan intäkter och kostnader, sedan bland kostnaderna upptagits normala ränteanspråk på allt i rörelsen investerat kapital samt ersättning för den av jordbrukarfamiljen gjorda arbetsinsatsen inkl. ersättning för driftsledning. Som norm vid värdering av jordbrukarfamiljens eget arbete har man hittills i regel tillämpat den avtalsmässiga lantarbetarlönen till vuxna manliga arbetare. Härvid har antalet arbetstimmar för kvinnlig arbetskraft samt icke fullgod manlig arbetskraft omräknats till s. k. fullgoda manstimmar. Företagarvinsten torde icke vara lämplig som lönsamhetsmått i samband med typjordbrukskalkyler. Den kan visserligen utgöra ett visst mått på lönsamheten, i det att den positiva eller negativa företagarvinsten ger besked om, huruvida intäkterna varit tillräckliga för att medge

25 normal förräntning på det investerade kapitalet jämte ersättning för hela arbetsinsatsen beräknad exempelvis enligt r å d a n d e avtalslöner. Den är emellertid ett otillräckligt mått, eftersom huvudintresset här är att få upplysningar om de arbetsinkomster, som kan erhållas. Vid mindre jordbruk, där den egna arbetsinsatsen ofta utgör den största delen av produktionskostnaderna, synes detta lönsamhetsmått ej böra komma ifråga. Företagarvinsten är dessutom vansklig som lönsamhetsmått vid jämförelse mellan år med olika penningvärde. Produktionskostnadsprocenten är kvoten mellan produktionskostnader och intäkter. Den kan anses vara ett bättre lönsamhetsmått än företagarvinsten, eftersom den är direkt jämförbar i tiden även vid varierande penningvärde. Produktionskostnadsprocenten är emellertid icke något lämpligt mått för bedömning av lönsamhet eller inkomster i samband med prisreglerande åtgärder. Den kan alltså icke användas för de syftemål, som typjordbrukskalkylerna främst skall tjäna. Löneförmåga. Om man från de totala intäkterna drar alla produktionskostnader utom kostnaderna för manuellt arbete (lön till lejd arbetskraft såväl som b e r ä k n a d ersättning till brukaren och familjen), erhålls en differenspost, som kan anses stå till förfogande som ersättning för den totala manuella arbetsinsatsen i jordbruket. Om detta belopp divideras med antalet arbetstimmar omr ä k n a d e till fullgoda manstimmar, erhålls löneförmågan per timme, d. v. s. den arbetsersättning, som genomsnittligt kan tillgodoräknas för manuellt arbete per fullgod manstimme. Löneförmågan påverkas givetvis av storleken av den förräntning, som upptas som kostnad, i n n a n löneförmågan beräknas. Vidare inverkar storleken av den beräknade ersättningen för driftsledning. Metoden att tillämpa löneförmågan som ett uttryck för lönsamheten innebär, att hela vinsten eller förlusten tillåts komma till uttryck i den beräknade arbetsersättningen. Detta kan emellertid anses rimligt, då det gäller ett m i n d r e jordbruk, där bru-

karen och hans familjemedlemmar svarar för den största delen av arbetsinsatsen och arbetsinkomsten är av avsevärt större betydelse än ränteinkomsten. I varje dylikt fall ger löneförmågan direkt besked om vad familjen kan tillgodoräkna sig som ersättning för de utförda arbetsprestationerna — totalt under året eller i kr per timme, om arbetsredovisningen är tillräckligt noggrann. Eftersom den jordbrukspolitiska målsättningen i landet i första hand tar sikte på basjordbrukens eller familjejordbrukens ekonomiska resultat och möjligheterna att på dylika jordbruk erhålla lönande sysselsättning, synes det vara angeläget att erhålla kännedom om, vilken arbetsersättning brukaren och familjen kan utvinna vid dessa jordbruk, under förutsättning att familjen utför allt arbetet. Denna upplysning erhålls genom att beräkna löneförmågan. Där lejd arbetskraft används i stor omfattning, blir löneförmågans användbarhet som lönsamhetsmått något mera begränsad. Den beräknade genomsnittliga löneförmågan per arbetstimme för hela arbetsinsatsen stämmer i sådant fall ej med vad brukaren och familjemedlemmarna kan tillgodoräkna sig, eftersom skillnaden mellan u p p n å d d genomsnittlig timlön för allt arbete å ena sidan (löneförmågan) och utbetald lön per timme till lejd arbetskraft å andra sidan i verkligheten slås ut på familjearbetskraften och påverkar arbetsersättningen till denna. Detta kan belysas med följande enkla exempel: Total arbetsinsats 10 000 t i m m a r D ä r a v lejd arbetskraft. . 4 000 » Löneförmåga (22 500 kr) 225 öre/tim. Timlön till lejd arbetskraft 270 » » Lönebelopp till lejd arbetskraft 10 800 kr Återstår till egen arbetskraft 11 700 » Uppnådd ersättning per timme till egen arbetskraft 195 öre Exemplet belyser, hur löneförmågan vid stor andel lejd arbetskraft kan avvika från den verkliga arbetsersättning-

26 en till brukaren och familjemedlemmarna. Löneförmågan visar emellertid, vilken arbetsersättning som uppnås i medeltal, och detta är av betydelse vid varje bedömande av familjejordbrukens bärkraft, även om lejd arbetskraft delvis förekommer vid de jordbruk, som ligger till grund för räkenskaperna. I följande tablå anges den lejda arbetskraftens procentuella andel i den totala arbetsinsatsen vid bokföringsgårdar med 10—20 (grupp III) och 20—30 (grupp IV) ha åker under de tre senaste år, för vilka bokföringsresultat föreligger: 1950/51 1951/52 1952/53

III

IV

14,5 12,5 12,8

29,9 25,8 26,8

På grund av den utveckling mot minskat behov av manuellt arbete, som alltjämt pågår, torde emellertid de anförda procenttalen för arbetsinsats av lejd arbetskraft numera vara för höga. De kommer med all sannolikhet att minskas ytterligare. Det synes böra understrykas, att löneförmågan i fråga om basjordbruksgruppen erbjuder en direkt fördel genom att klarlägga det belopp, som efter avdrag för andra — bättre verifierade — kostnadsposter kvarstår som arbetsersättning. Då det r ö r sig om jordbruk av sådan storleksordning, att brukaren med hjälp av någon familjemedlem kan utföra hela arbetet, ger nämligen denna restpost i och för sig en viss vägledning vid bedömande av jordbrukets bärkraft och dess möjligheter att erbjuda utkomst åt familjen, även om den uppnådda timlönen ej kan fixeras. Tillämpandet av löneförmågan som lönsamhetsmått kan alltså i någon mån motväga olägenheterna av en osäker arbetsredovisning. Detta gäller endast, om löneförmågan anges i kr per år. Genom att beräkna löneförmågan skulle fortlöpande informationer kunna erhållas om den genomsnittliga arbetsersättningen till den vid typjordbruken engagerade arbetskraften. Man skulle därigenom bl. a. undvika de svårigheter,

som berörs i ett följande avsnitt, och som uppstår, då man söker beräkna arbetsinkomsten separat för jordbrukarna resp. deras familjemedlemmar. Behandlingen har främst tagit sikte på jordbruket, men tillämpningen bör kunna utsträckas till att omfatta även andra driftsgrenar inom lantbruksföretaget, som eventuellt tas med i typjordbrukskalkylerna. 2.

Inkomstmått

I den jordbruksekonomiska diskussionen förekommer ett flertal olika inkomstbegrepp. För det första kan nämnas den s. k. skuldfria inkomsten, varmed menas den ersättning företaget kan ge som ränta på kapitalet och lön för jordbrukarefamiljens arbetsinsatser. Begreppet avser sålunda den inkomst, som skulle uppnås, om ett jordbruk eller en grupp av jordbruk vore utan skuldbelastning. Den skuldfria inkomsten torde ej direkt vara av intresse i samband med typjordbrukskalkylerna. Det kan emellertid vara lämpligt att utgå från den skuldfria inkomsten och på så sätt komma fram till familjens och brukarens arbetsinkomst. Om man från den skuldfria inkomsten d r a r räntan på allt i rörelsen engagerat kapital, kvarstår det belopp, vilket kan tas i anspråk som familjens ersättning för manuellt arbete och driftsledning. Samma belopp erhålls, om man utgår från den summa, vilken kan disponeras som ersättning för den totala arbetsinsatsen inkl. ersättning för driftsledning (jfr föregående behandling av begreppet löneförmåga, som ej inkluderar ersättning för driftsledning) och därifrån drar kostnaden för lejd arbetskraft. Familjens arbetsinkomst motsvarar alltså: 1. skuldfri inkomst minus ränta och arrende eller 2. total arbetsersättning minus kostnad för lejd arbetskraft. Om man från familjens arbetsinkomst drar arbetsersättningen till andra familjemedlemmar än brukaren, erhålls brukarens arbetsinkomst. Beloppets storlek blir beroende av på vilket sätt de övriga familjemedlemmarnas arbetsersättning

27 beräknas. Denna beräkning blir direkt utslagsgivande för resultatet. Principerna härvidlag är dock icke självklara. I jordbruksekonomiska kalkyler beräknas i allmänhet brukarens arbetsinkomst genom att från familjens arbetsinkomst dra ersättning för övriga familjemedlemmars arbetsinsats beräknad enligt avtalslön för lantarbetare. Familjens arbetsinkomst. Som förut anförts avser familjens arbetsinkomst hela det belopp, som kan disponeras för att ersätta familjen inklusive brukaren för utfört manuellt arbete och driftsledning, sedan alla andra kostnader blivit täckta. Det är uppenbart, att familjens arbetsinkomst vid två jordbruk under i övrigt lika förutsättningar blir olika, så snart skillnad föreligger i fråga om insatsen av lejd arbetskraft. Dessutom blir ersättningen per timme för familjens arbete beroende av relationen mellan insatsen av lejd och egen arbetskraft ifall den totala löneförmågan per timme inte överensstämmer med lönen till lejd arbetskraft. På grund härav blir familjens arbetsinkomst från jordbruket ett osäkert mått redan för jämförelser mellan olika jordbruk under samma år. Större ölägenheter synes emellertid kunna uppkomma vid jämförelser mellan olika år. Förändringar i den lejda arbetskraftens relativa andel av den totala arbetsinsatsen måste direkt påverka storleken av familjens arbetsinkomst och därmed även den utveckling härav, som erhålls ur räkenskaperna och typjordbrukskalkylerna. Detta innebär, att en förändring av familjens arbetsinkomster i ena eller andra riktningen kan erhållas, utan att någon motsvarande förändring i lönsamheten inträffat. Familjens årsarbetsinkomst är därför av störst intresse för jämförelser mellan olika år under den förutsättningen, att familjens arbetsinsats är i stort sett konstant. 1 För bedömningar i samband 1 Med konstant menas här, att familjens arbetsinsats endast förändras i den mån som normalarbetstiden i samhället undergår förändringar. Med andra ord: Antalet årsarbetande familjemedlemmar skall vara konstant—antalet arbetstimmar utförda av familjen kan däremot ändras i takt med utvecklingen i samhället i övrigt utan att det angivna villkoret brutits.

med prisförhandlingar och regleringstekniska planeringar erfordras däremot ett mått, som tillräckligt noggrant registrerar utvecklingen av arbetsersättningen för en viss bestämd arbetsinsats, t. ex. per mansarbetstimme eller per årsarbetare. Beräkning angående timersättningen blir emellertid vansklig, enär man saknar uppgifter över tidsåtgången för driftsledningen. Lämpligast torde vara att vid beräkningar r ö r a n d e timersättningen utesluta ersättning för driftsledningen. Varhelst familjens arbetsinkomst skall tillämpas som inkomstmått synes angeläget, att familjebegreppet begränsas till brukaren, hustrun och minderåriga barn (t. ex. under 15 å r ) . Äldre hemmavarande barn, som helt eller delvis deltar i arbetet på gården, bör ej inkluderas i familjen vid beräkningar över familjens arbetsinkomst, ty i så fall erhålls ingen enhetlig norm för beräkningarna. Dessutom varierar arbetsinsatsen från fall till fall och gränsdragningen mot lejd arbetskraft medför svårigheter. Bedovisningstekniskt h a r arbetsbokföringen i den nya utformningen av den jordbruksekonomiska undersökningen lösts så, att hemmavarande barn över 15 år betraktas som anställd arbetskraft. Deras arbetsinsats kostnadberäknas följaktligen enligt löner till lejd arbetskraft. Vad som här anförts beträffande begreppen familjearbetskraft och familjens arbetsersättning anknyter alltså till den planerade uppdelningen av arbetskostnaderna i grundmaterialet till typjordbrukskalkylerna. Det kan fastslås, att familjens årliga arbetsinkomst, sådan den skulle kunna räknas fram i typjordbrukskalkylerna, inkluderar den ur företaget erhållna ersättningen för brukarens, hustruns och minderåriga barns insatser i form av manuellt arbete och driftsledning. Det står sedan öppet för diskussion, vilket värde detta inkomstmått kan få för olika ekonomiska bedömningar i samband med prispolitiska frågor. F ö r direkt jämförelse med inkomstläget inom andr a yrkesgrupper erfordras statistik i fråga om familjeinkomsten även för dessa.

28 Vad här anförts innebär emellertid ej, att begreppet familjens arbetsinkomst bör helt underkännas. Trots svårigheterna att nyttja det för inkomstjämförelse, kan det vara av intresse att även följa utvecklingen av familjens arbetsinkomst. Brukarens arbetsinkomst. Det har förut anförts, att brukarens arbetsinkomst erhålls på så sätt, att ett beräknat värde av övriga familjemedlemmars arbetsinsats dras från familjens totala arbetsinkomst och att man härvid hittills i allmänhet räknat med avtalslön till andra familjemedlemmar än brukaren. Detta innebär emellertid, att hela vinsten eller förlusten — hela skillnaden mellan u p p n å d d ersättning för familjens arbete och beräknade anspråk på arbetsersättning enligt avtalslöner — balanseras på brukarens arbetsinkomst. Närhelst skillnad råder mellan avtalslön och uppnådd genomsnittlig ersättning för familjens arbetsinsats, påverkas brukarens beräknade arbetsinkomst per timme av hans relativa andel av det totala familjearbetet. Om t. ex. den genomsnittliga timförtjänsten för familjens arbetsinsats är lägre än avtalslönen, sjunker brukarens u p p n å d d a arbetsförtjänst per timme med stigande arbetsinsats av de övriga familjemedlemmarna. Det är väl känt, att relationerna mellan brukarens och övriga familjemedlemmars arbetsinsatser är mycket varierande. Detta gäller trots den förut fastslagna principen att förutom brukaren och hustrun endast barn u n d e r 15 år behandlas som egen arbetskraft. Det är uppenbart, att beräkningen av brukarens arbetsinkomst efter de linjer, som här diskuterats, är ett vanskligt företag. Förutsättningarna skulle ändras avsevärt, om beräkningarna i stället baserades på lika arbetsersättning per timme för brukarens resp. andra familjemedlemmars arbetsinsatser (sedan familjemedlemmarnas arbetsinsats reducerats till fullgoda manstimmar), och utredningen har ansett, att denna princip bör tillämpas, om de ifrågavarande måtten skall komma till användning i typjordbrukskalkylerna. Även ett dylikt betraktelsesätt kan

emellertid leda till olika resultat, vilket kan belysas med ett enkelt exempel. Vi antar, att två jordbruk har lika stor total arbetsinsats samt bådadera samma löneförmåga, vilken kan antas ligga lägre än avtalsenlig timlön. Det antas vidare, att brukaren i båda fallen utför hälften av den totala manuella arbetsinsatsen och att i ena fallet den andra hälften av arbetet utförs av familjemedlemmar och i andra fallet av lejd arbetskraft. Vid beräkning av brukarens arbetsinkomst enligt senast diskuterade system (lika ersättning per timme för alla »fullgoda manstimmar» utförda av familjemedlemmarna) erhålls olika arbetsinkomster per timme för brukaren i de båda fallen. I det fall, då hälften av det totala arbetet utförs av lejd arbetskraft, balanseras »underbetalningen» (under avtalslön, jfr förutsättningen) helt på brukaren. I det a n d r a fallet balanseras »underbetalningen» på såväl brukaren som familjemedlemmarna. Skillnaden mellan avtalslön och brukarens timförtjänst blir i det senare fallet blott hälften så stor som i det förra. Vid detta beräkningssystem — lika ersättning för allt arbete utfört av samtliga familjemedlemmar — kan brukarens arbetsinkomst alltså delvis bli beroende av, huruvida lejda arbetare eller medhjälpande familjemedlemmar utfört resterande del av det manuella arbetet. Av vad hittills anförts torde framgå, att begreppen familjens och brukarens arbetsinkomst är förenade med vissa principiella svagheter som inkomstmått, vilket framför allt står i samband med växlingarna i familjernas sammansättning och insatser i form av manuellt arbete resp. driftsledning. För vissa jämförelser kan de dock vara av intresse. Vad beträffar arbetsinkomsten per fullgod arbetstimme säger det sig självt att denna blir lika för brukaren och övriga familjemedlemmar, då systemet att beräkna »övriga familjemedlemmars» arbetsinkomst med utgångspunkt från avtalslöner överges och den som ersättning för familjens arbete disponibla summan i stället fördelas lika på samtliga arbetstimmar omräknade till »fullgoda

29 manstimmar». Utredningen har av dessa skäl ansett, att begreppet familjens arbetsinkomst per timme visserligen kan vara av intresse men att begreppet brukarens arbetsinkomst icke därjämte äger aktualitet i detta sammanhang. Vid beräkning av familjens arbetsinkomst från jordbruket per år skulle enligt det föregående ersättningen för driftsledning inkluderas. Om beräkningarna skall göras per arbetstimme, får driftsledningsersättningen emellertid icke medtas. Utredningens slutsatser innebär att i typjordbrukskalkylerna samtliga arbetsersättningar icke endast redovisas i kr per år utan även uträknas i kr per fullgod manstimme att dessa beräkningar skall omfatta endast det egentliga jordbruket samt gälla samtliga av familjemedlemmarna presterade arbetstimmar omräknade till fullgoda manstimmar, varvid det som arbetsersättning disponibla beloppet fördelas lika på hela familjens arbetsinsats att beräkningar görs för hela familjens och icke för enbart brukarens arbetsinkomst att den beräknade ersättningen för driftsledning härvid ej inkluderas att vid jämförelser mellan jordbrukare och andra grupper i fråga om totala årsinkomster jordbrukarnas inkomster baseras på uppgifter, som kan erhållas direkt ur den jordbruksekonomiska undersökningen eller ur annat material. 3. Lönsamhets- och inkomstmåttens användbarhet med hänsyn till kalkylmetodiken i övrigt Den föregående granskningen av olika lönsamhets- och inkomstmått har gjorts under förutsättning, att beräkningarna kan grundas på underlag från bokföringen för det år beräkningarna avser. Vid ett slutgiltigt ställningstagande måste man emellertid ta hänsyn till kalkylmetodiken. Det är ingalunda självklart, att ett mått, som lämpar sig vid beräkningar för år för vilka bokföringsmaterial föreligger, även är användbart i framskrivningskalkyler.

En av de centrala frågorna är, h u r man i en framskrivningskalkyl beräkningstekniskt skall behandla arbetskostnaderna samt kvantitetsförändringarna i fråga om övriga produktionsmedel och produkter. Beräkningstekniken blir i sin tur beroende av beräkningsresultatets anknytning till produktprissättningen. Vid en viss målsättning i fråga om den relativa inkomstnivån för jordbrukets folk kan i princip tänkas två typer av kalkyler användbara som vägledning vid förhandlingar och prissättning. De båda principerna belyses i följande punkter. 1. Arbetskostnaderna i »priskalkylerna» framskrivs med hänsyn till löneutvecklingen inom viss yrkesgrupp, varvid förändringar i arbetsvolymen såväl som övriga volymmässiga förändringar i fråga om produktionsmedel och produkter beaktas. Härvid blir löneutvecklingen inom jämförelsegruppen avgörande (relativt eller absolut alltefter beräkningarnas tillämpning), medan effektiviseringens betydelse för inkomstutvecklingen ej kommer till synes. Den i beräkningen tillämpade löneutvecklingen får förutsättas återspegla såväl förändringar i penningvärdet som den allmänna reella förändringen i inkomststandarden. 2. Arbetskostnaderna i »priskalkylerna» framskrivs ej med hänsyn till löneutvecklingen inom viss yrkesgrupp men däremot med prisindex, som representerar den allmänna förändringen i penningvärdet. Förändringar i arbetsvolymen såväl som övriga volymmässiga förändringar i fråga om produktionsmedel och produkter beaktas ej — volymerna hålls oförändrade från ett visst basår. Härvid blir löneutvecklingen inom den ena eller andra gruppen ej avgörande för jordbrukarnas inkomstutveckling — denna bestäms i stället av effektiviseringen inom jordbruket, som kan ta sig uttryck i förändrade produktvolymer och/eller förändrade insatser av olika produktionsmedel. Genom att volymerna hålls oförändrade i kalkylen, får jordbruket tillgodogöra sig hela resultatet av effektiviseringen men garanteras ej inkomstutveckling i takt med utvecklingen för

30 andra grupper. Huruvida inkomstutvecklingen i jordbruket vid denna metod blir gynnsammare, lika eller ogynnsammare än för andra grupper, beror på rationaliseringstakten i jordbruket jämfört med andra näAngar. Jämförelsen i de båda föregående punkterna avser givetvis i första h a n d att i p r i n c i p klarlägga vad den ena eller andra kalkylmetoden ger besked om. Om man antar, att lönerna inom a n d r a näringar än jordbruket utvecklar sig i takt med rationaliseringen, blir punkt 2 gynnsammare för jordbruket än p u n k t 1 under en tidsperiod med starkare rationaliseringstakt inom jordbruket än i andra näringar, medan i motsatt fall punkt 1 ger jordbruket en gynnsammare lönsamhetsutveckling — jordbrukarna får då trots en svagare rationaliseringstakt genom utjämning samma (relativa eller absoluta) inkomstförbättring som jämförelsegruppen uppnått. Totalkalkylens beräkningsmässiga u p p läggning ansluter sig praktiskt taget fullständigt till punkt 1. Arbetskostnaderna har framskrivits enligt löneutvecklingen för lantarbetarna och samtidigt har alla volymförändringar beaktats för arbetsinsats i timmar såväl som övriga volymförändringar i fråga om produktionsmedel och produkter. Detta innebär, att så långt kalkylresultaten följts vid prissättningen, har inkomstutvecklingen i jordbruket bestämts av lantarbetarnas löneförändringar. Besultaten av effektiviseringen har alltså ej direkt utan via lantarbetarlönens utveckling tillförts jordbruket. Det finns ingen anledning att i denna principiella behandling diskutera, vilken kalkylmetodik, som hittills skulle ha ställt sig fördelaktigast ur den ena eller den andra samhällsgruppens synpunkt. Det här anförda leder till vissa slutsatser. Eftersom volymförändringarna ej kan bestämmas förr än bokföringsresultaten föreligger, måste man för efterföljande år göra framskrivningar, d. v. s. beräkna endast de inkomst- och kostnadsförändringar, som är beroende av prisförändringarna. Arbetslönerna bör därför vid dylika framskrivningar alltid bibehållas vid konstant penningvärde

och således enligt punkt 2 ovan framskrivas med en index, som representerar den allmänna förändringen av penningvärdet. Detta innebär alltså, att den lönehöjning resp. inkomstförbättring för brukarefamiljen, som rationaliseringen u n d e r framskrivningsåren kan ha möjliggjort, icke kan utläsas ur kalkylen utan får bedömas på annat sätt. För de tidigare åren erhålles ju upplysningar om lönsamheten (förräntning, löneförmåga, familjens arbetsinkomst) direkt ur den jordbruksekonomiska undersökningen eller efterhandskalkyler till typjordbrukskalkylerna. I efterkalkylerna kan även göras beräkningar om vilka priser, som skulle erfordrats för att tillfredsställa en viss målsättning i fråga om jordbrukets löneförmåga eller familjens arbetsinkomst. Nödvändigt är vidare att i detta sammanhang söka klarlägga vilken beräkningsteknik, som är bäst förenlig med typjordbrukskalkylerna. Det torde då först böra erinras om, att målsättningen för den prisreglerande verksamheten för jordbruksprodukterna h a r till syfte att åstadkomma och bibehålla en viss inkomstnivå för jordbrukets folk. Under sådana förhållanden synes uppenbart, att jämförelser mellan arbetsinkomsterna i jordbruket och andra »jämförbara grupper» alltemellanåt måste göras. Dessa inkomstjämförelser blir grundläggande för prisnivån på jordbrukets produkter. »Priskalkylerna» får närmast till uppgift att vara vägledande för prissättningen under tiden mellan mätningarna av inkomstnivån. Kalkylerna ger med a n d r a ord — allt efter den tillämpade beräkningsmetodiken — anvisning om inverkan på jordbrukets ekonomiska resultat av olika förändringar i löner eller priser på produktionsmedel resp. kvantitativa förändringar samt vilka justeringar av produktpriserna och intäkterna till jordbruket, som härav kan anses motiverade med hänsyn till inkomstmålsättningen. I ett föregående kapitel har diskuterats möjligheterna att tillämpa typjordbrukskalkyler som underlag för förhandsbedömningar. Därvid har konstaterats, att möjligheterna att åstadkom-

31 ma egentliga prognoser (d.v.s. förhandsbedömningar även i fråga om den volymmässiga utvecklingen) i samband med typjordbrukskalkyler är starkt begränsade, varför dessa i främsta rummet torde få användas för framskrivningar med utgångspunkt från kända volymer. Detta medför vissa begränsningar för typkalkylernas användning och ställer dessutom vissa villkor i fråga om lönsamhetsmåtten. Med hänsyn till kraven på vårprissättning och relativt tidig riksdagsbehandling torde eventuella priskalkyler även i fortsättningen få igångsättas varje år omkring eller strax efter årsskiftet. Följaktligen kan man ej räkna med, att bokföringsresultaten vid kalkyltillfället är kända för det senaste tilländalupna kalenderåret (bokföringsåret i den jordbruksekonomiska undersökningen sammanfaller nu med kalenderåret). Som exempel kan anföras, att vid eventuella vårkalkyler 1956 kan bokföringsresultaten för år 1954 förväntas vara disponibla. Man får räkna med ett tidsintervall av ett år mellan kalkyltillfället och slutet av det senaste år, för vilket räkenskapsresultaten sammanställts. I typjordbrukskalkylerna måste man alltså vid förhandsberäkningar utgå från icke fullt aktuella volymer. Till vilken grad volymerna blir inaktuella står i samband med valet av basår. E h u r u basårsfrågan och sättet att beakta volymförskjutningarna i kalkylerna blir föremål för särskild behandling i det följande kapitlet, är det nödvändigt för den fortsatta diskussionen att redan här kortfattat ange de olika teoretiskt tänkbara alternativen för volymberäkningarna : 1. Volymerna (i basåret för framskrivning) ändras ej vid varje kalkyltillfälle. De ändras efter hand, vilket kan ske a) efter på förhand bestämda perioder eller b) efter perioder, som successivt bestämmes med hänsyn till utvecklingen och förändringarna i produktionens inriktning och teknik. 2. Volymerna (i basåret för framskrivning) ändras vid varje kalkyltillfälle, vilket kan ske på olika sätt:

a) volymer från senaste redovisade bokföringsår tillämpas i princip b) rörliga medeltal för två eller flera år används. 3. Volymerna beräknas för ett visst basår enligt punkt 1, men prognos för viktigare produkter och produktionsmedel göres. Oavsett vilken av dessa metoder, som skulle tillämpas i fråga om basårsvalet, bleve, som tidigare anförts, möjligheterna till egentliga prognoser begränsade. Det kan i vad gäller punkterna 1 och 2 endast bli tal om framskrivning baserad på volymer avseende en mer eller mindre avlägsen tidsperiod — i varje fall minst ett år tidigare än beräkningstillfället avser. Förfaringssätt enligt punkt 3 medger, som n ä r m a r e skall behandlas i nästa kapitel, en begränsad prognos. Här skall emellertid i fortsättningen endast diskuteras beräkningsmöjligheterna enligt punkterna 1 och 2. Om typjordbrukskalkyler skall upprättas enligt punkt 1 eller 2 ovan — alltså utan möjlighet till prognos — kan man som förut nämnts, ej framskriva arbetskostnaderna med hänsyn till löneutvecklingen för den ena eller andra gruppen (jfr vad tidigare anförts i fråga om beaktandet av volym- resp. löneförändringar i olika kalkylsystem). Beräkning av förräntningsprocenten får i en kalkyl med icke aktuella volymer mening och innehåll endast under den förutsättningen, att arbetskostnaderna framskrivs med prisindex, som återspeglar den allmänna förändringen i penningvärdet — ej med löneindex. Det synes efter detta konstaterande vara av intresse att närmare studera löneförmågan som lönsamhetsmått med beaktande av de hänsyn, som måste tas till verkningarna av att volymerna ej kan hållas aktuella. Diskussionen kan jämväl omfatta familjens arbetsinkomst, enär detta mått i fråga om relationerna till det volymmässiga underlaget i kalkylen är av samma karaktär som löneförmågan. Det må erinras om, att löneförmågan ger besked beträffande den möjliga genomsnittliga ersättningen per timme för allt manuellt arbete insatt i jordbruksdriften,

32 medan familjens arbetsinkomst — då driftsledningsersättningen ej inkluderas i denna — ger besked om den möjliga genomsnittliga ersättningen per timme för manuellt arbete presterat av familjemedlemmarna. Löneförmågan ger alltså vid ett visst beräkningstillfälle anvisning om den arbetsinkomst, som kan påräknas vid de volymer för produkter och produktionsmedel, som räknats med i kalkylerna. Löneförmågan synes emellertid främst vara av intresse som jämförelse med någon viss existerande lönenivå. I sådant fall ger löneförmågan den värdefullaste upplysningen, om den beräknas på aktuella volymer. Om löneförmågan beräknas i en kalkyl baserad på exempelvis 5 år gamla volymer, ger den ingen aktuell upplysning, ty den löneförmåga kalkylerna visar påverkas ej av de volymmässiga förändringar, som inträffat men som ej beaktats i kalkylen. Det resultat som erhålls säger då ingenting om den verkliga löneförmågan i jordbruket, under det att jämförelsealternativen (löner för den ena eller a n d r a gruppen) återspeglar såväl förändringar i penningvärdet som reallöneförändringar åstadkomna genom ökad produktivitet. Saken kan även uttryckas så, att löneförmågan som lönsamhetsmått i en kalkyl med inaktuella volymer ej ger någon upplysning om vilka förändringar, som möjliggjorts genom effektiviseringen. Direkt jämförelse mellan en i kalkyl med ej aktuella volymer beräknad löneförmåga å ena sidan och exempelvis lön till lantarbetare eller industriarbetare å den andra blir meningslös, särskilt om kvantiteterna i kalkylen avser läget för flera år tillbaka. Löneförmågan synes alltså vara användbar som direkt lönsamhetsmått endast under förutsättning att volymerna hålls i det närmaste aktuella. Det sagda innebär dock inte, att de erhållna resultaten ej kan vara till ledning för bedömande av löneförmågans utveckling och av producentprisernas lämpliga avvägning. Det ligger i sakens natur, att man vid prisavvägningen för ett kommande år liksom nu måste utgå från, att väderleksbetingelserna blir nor-

mala och att inga speciella förhållanden kommer att störa strävandena att effektivisera produktionen. Av betydelse är därför i första rummet, att basåret (eller basperioden) så nära som möjligt representerar ett normalår, vad produktionsförutsättningarna beträffar. Är så förhållandet, kommer den enligt framskrivningen erhållna löneförmågan också att representera ett sådant normalår, men vid den produktionseffektivitet, som förelåg i jordbruket under basåret. Skall man få en riktig uppfattning om den »normala» löneförmågan under framskrivningsåret, bör därför till den i kalkylen erhållna löneförmågan göras ett tillägg, motsvarande vinsten av den effektivisering, som vid vanlig framstegstakt kan bedömas ha ägt r u m sedan basåret. En annan sak är, att en så bedömd löneförmåga kan komma att avvika väsentligt från den verkliga, enär onormala skördeförhållanden kan medföra helt andra resultat. Emellertid är det uppenbart, att den vägledning dessa beräkningar kan ge, blir osäkrare ju större avståndet är mellan basåret och framskrivningsåret. Man kommer då in på frågan, vilka krav som bör ställas på volymerna i fråga om aktualitet för att beräkningarna skulle kunna tillämpas med löneförmågan som lönsamhetsmått. Det har klarlagts, att löneförmågan ger upplysning av värde endast under förutsättning av aktuella volymer. Likväl skulle knappast några allvarligare anmärkningar kunna riktas mot löneförmågan som lönsamhetsmått, om eftersläpningen beträffande kännedomen om volymerna kunde begränsas till ett eller två år, såvida ingen exceptionell utveckling föreligger på det jordbrukstekniska området eller ifråga om produktionsinriktningen. En dylik eftersläpning skulle endast innebära en viss försiktighet, d. v. s. att man inte framskriver och beaktar en utveckling förrän denna är känd. Det har förut anförts, att man i samband med vårkalkylen 1956 för första gången kan ha material tillgängligt från den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen, vilket då kommer att avse år 1954, och att ett år då ligger

33 mellan kalkyltillfället och slutet av det kända räkenskapsåret. En dylik kalkylmässig eftersläpning i fråga om volymförändringarna borde ej inge några allvarligare betänkligheter, om beräkningen alltid kunde grundas på volymuppgifter för det senaste kända bokföringsåret. Som tidigare anförts, kan man emellertid ej räkna med detta. Bokföringsresultaten för sådana år, då störningar i produktionen av en eller annan anledning föreligger, kan rimligtvis ej läggas till grund för framskrivningsberäkningar. Därför torde få räknas med, att volymuppgifterna ibland blir mer inaktuella än vad som framgår av det angivna exemplet. Det torde dock vara möjligt att under vissa förhållanden korrigera »onormala» kvantiteter. Detta är emellertid tänkbart endast i fråga om partiella störningar i produktionen och ej i händelse av exempelvis en allmänt dålig skörd, dåliga sommarbeten etc. Vad som anförts i det föregående kan sammanfattas på följande sätt: 1. De för typjordbrukskalkyler lämpligaste lönsamhets- resp. inkomstmåtten synes vara förräntningsprocent, löneförmåga samt familjens arbetsinkomst

VI.

2. Löneförmåga och familjens arbetsinkomst anges i öre/tim. 3. Vid framskrivning från den härför vid varje kalkyltillfälle använda basen är följande att beakta: a) För beräknandet av förräntningsprocent måste arbetskostnaderna fixeras. Kostnaden för lejd arbetskraft registreras i basåret med utbetalda belopp. Såväl dessa som den beräknade ersättningen för familjens arbetsinsats framskrives från basåret med en index, som återspeglar förändringarna i penningvärdet. b) Vid beräkning av löneförmåga och/ eller familjens arbetsinkomst måste räntekostnaden fixeras. Valet av lönsamhets- resp. inkomstmått blir beroende av vilka möjligheter man får att hålla kvantiteterna aktuella. Under en lugn utveckling med ej alltför stora förändringar i produktionsinriktningen synes löneförmågan beräknad med utgångspunkt från så aktuella bokföringsuppgifter som möjligt vara ett värdefullt mått. Vid snabbare förändringar i produktionsinriktningen synes däremot a n d r a metoder vara att föredraga. Det sistnämnda gäller också om volymerna hålls oförändrade under flera år.

Volymberäkningarna samt val av basår — principiell diskussion med hänsyn till inkomst- och lönsamhetsmåttens användbarhet

Av det föregående framgår, att det praktiska tillämpandet av typjordbrukskalkyler i regel torde komina att innebära, att intäkter och kostnader vid en viss grupp av jordbruk framskrivs för en kommande tidsperiod med utgångspunkt från kända, tidigare volymer. Detta innebär, att man ej söker göra någon fullständig prognos beträffande volymutvecklingen. Framskrivningen innebär blott, att den värdemässiga inverkan av prisutvecklingen (eventuellt priser och löner) vid vissa volymer studeras. Vilka volymer man härvid arbetar med och hur dessa beräknas spelar emellertid, som redan förut framgått, en avgörande roll för såväl kalkylernas tillämpning 3—547616

som möjligheterna att använda olika mått för registreringen av det ekonomiska resultatet. Volymberäkningarna I föregående kapitel har i samband med diskussionen om inkomst- och lönsamhetsmåttens användbarhet med hänsyn till kalkylmetodiken angetts följande alternativ i fråga om volymberäkningarna vid tillämpande av typjordbrukskalkyler. 1. Volymerna ändras ej vid varje kalkyltillfälle. De ändras efter hand, vilket kan ske a) efter på förhand bestämda perioder eller

34 b) efter perioder, som successivt bestäms med hänsyn till utvecklingen och förändringarna i produktionens inriktning och teknik 2. Volymerna ändras vid varje kalkyltillfälle, vilket kan ske på olika sätt: a) volymer från senaste redovisade bokföringsår tillämpas i princip b) rörliga medeltal för två eller flera år tillämpas 3. Volymerna beräknas för ett visst basår enligt punkt 1 men framskrivs för viktigare produkter och produktionsmedel med hänsyn till utvecklingen. I det följande behandlas de skisserade olika alternativen för beräkning av de volymer, som skall ligga till grund vid framskrivningar. ML 1 a) och b). Volymerna kan avse ett år eller vara medeltal för flera år. Att tillämpa volymer baserade på resultaten från ett enda räkenskapsår torde innebära vissa risker, enär ett enstaka år sällan är normalt ur alla synpunkter. Om medeltal för två eller flera år tilllämpas, dämpas verkan av tillfälliga avvikelser. Med hänsyn till den snabba utvecklingen av produktionstekniken samt eventuella förändringar i produktionens inriktning torde det ej vara lämpligt att tillämpa medeltal för alltför många år. Det förefaller som om tre år borde vara maximum. Vidare bör de år, för vilka medeltal beräknas, av ovan nämnda skäl komma i omedelbar följd. Alt. 2 a) och b). Även för dessa båda alternativ gäller betydande begränsningar. Om senast redovisade volymer principiellt skulle tillämpas (alt. 2 a ) , bleve sannolikt många undantag aktuella. För det första finge produktionsresultaten enligt räkenskaperna för sådana år, som väsentligt avviker från det normala, uteslutas. Vidare finge sannolikt en normalisering av volymerna ibland övervägas. Det kan i fråga om detta alternativ anmärkas, att tillfälliga avvikelser från de långsiktiga utvecklingstendenserna kan ge starkt missvisande utslag, om volymerna tillämpas för framskrivning. Ä andra sidan får beaktas, att även om ett basår i ett annat system (punkt 1 a eller b) väljes med den allra största omsorg, kan ifråga om enskilda produk-

ter eller produktionsmedel volymer erhållas, vilka ej svarar mot den långsiktiga utvecklingen. Metoden 2 b innebär också en relativt snabb eliminering av eventuella misstag och fel i de volymer, som ligger till grund för framskrivningen. Beräkning av volymmedeltal för exempelvis tre år medför en viss eftersläpning i den beräkningsmässiga volymutvecklingen. Denna eftersläpning kan bli av viss betydelse vid snabba reella förändringar. Å andra sidan utjämnas delvis de tillfälliga variationerna, vilket tordefå betraktas som en fördel. Då volymerna för ett visst år först blir tillgängliga, finns i regel ingen möjlighet att säkert avgöra i vilken omfattning inträffade förändringar är av rent tillfällig natur eller om de återspeglar den verkliga, trendmässiga utvecklingen. Alt. 3. Denna metod för volymberäkningarna avviker från de andra, enär uppskattning av volymerna måste ske även för kommande produktionsår. Tidigare har påvisats, att fullständiga prognoser, d. v. s. förhandsuppskattningar av förändringar i såväl priser som kvantiteter, ej torde kunna åstadkommas för olika områden och storleksgrupper utan ingående fortlöpande specialundersökningar. Den här berörda metoden skulle emellertid innebära en modifierad prognos. I den nuvarande totalkalkylen görs prognoser för de flesta produkter och produktionsmedel. Någon dylik detaljerad beräkning skulle det här ej vara tal om. Beräkningarna finge göras relativt noggrant för viktigare produkter och produktionsmedel men i övrigt schablonmässigt. I den nuvarande totalkalkylen görs som bekant prognoser t. o. m. det år, för vilket prissättning på jordbruksprodukterna skall göras med kalkylen som vägledning. På grund av osäkerheten i förhandsberäkningar av volymerna i typjordbrukskalkylerna kunde övervägas att föra den modifierade prognosen endast fram till bcräkningstillfället. Inom utredningen har dessutom övervägts möjligheterna att i ett typkalkylsystem enligt punkt 1 a eller b — d. v. s. med volymer, som ej ändras vid varje

35 kalkyltillfälle — i händelse av att löneförmågan skall tillämpas som lönsamhetsmått beakta effektiviseringen inom jordbruket genom att omräkna den i kalkylerna erhållna löneförmågan med en »effektiviseringskoefficient». Uppenbart synes vara, att man i en dylik beräkning i princip skulle söka fånga hela effektiviseringsresultatet. Vid ett dylikt förfarande skulle löneförmågan bli direkt jämförbar med lönen inom den grupp, som väljs för inkomstjämförelser med jordbrukarna. Emellertid skulle det vara förenat med stora svårigheter att med en dylik koefficient sammanfatta och fortlöpande beräkna den förändring i löneförmågan, som sammanhänger med volymförändringar. Utredningen har därför ej sökt närmare precisera hur denna skulle beräknas. Normalisering

av

kvantiteterna

Utredningen vill även beröra den situation, som kan uppstå, då produktkvantiteterna eller insatserna av produktionsmedel av någon anledning är onormala under ett år, för vilket räkenskapsresultaten skall läggas till grund för framskrivningar. Under sådana förhållanden kan normalisering tillgripas, oavsett om kvantiteterna skall ingå i en bas, som omfattar ett eller flera år. 1 Dyliga åtgärder torde på intäktssidan huvudsakligen få gälla handelsväxterna. Normaliseringar torde dock i allmänhet böra tillgripas med försiktighet. För det första torde det i regel ej vara tillrådligt att söka normalisera arealanvändningen. En dylik åtgärd kunde tänkas bli aktuell vid exempelvis ovanligt stor eller liten areal av brödspannmål, oljeväxter eller sockerbetor under det år, för vilket bokföringsresultat läggs som grund för framskrivningar. Om arealerna normaliseras, kan det visserligen förutsättas, att framskrivningsunderlaget i fråga om intäkterna förbättras, men det är förenat med stora svårigheter att normalisera kostnaderna. Dessa påver1 Strängt taget innebär medeltalsberäkning för två eller flera år en normalisering, vilken dock är av annan karaktär än den normalisering, som här diskuteras.

kas uppenbarligen vid en förskjutning av arealerna, men att rätt uppskatta eller beräkna kostnadsändringens storlek torde vara vanskligt. Det har förut i annat sammanhang anförts, att kostnaderna i jordbruket är relativt stabila vid varierande hektarskördar. Vid förskjutningar i arealanvändningen förändras däremot kostnaderna betydligt, ifall ändringen gäller grödor med stora skillnader i arbetsförbrukning, utsädeskostnader etc. För att exemplifiera detta kan erinras om skillnaden i arbetskostnaden per ha för sockerbetor resp. vårstråsäd. Om sockerbetor kräver 450 arbetstimmar per ha och år och vårstråsäd ca 70 timmar, blir arbetskostnaden per ha vid 1954 års löner 1 265 resp. 196 kr. Det är uppenbart att en normalisering av arealen blir äventyrlig, så snart det gäller utbyte mellan grödor med stora skillnader i produktionskostnaderna, såvida det ej är möjligt att även ta hänsyn till den kostnadsändring, som kan vara förenad med den förutsatta arealförskjutningen. Vid normalisering av arealen för viss gröda uppstår även svårigheten att avgöra, mot vilket växtslag bytet skall göras. Om en arealjustering skall gälla foderväxter, spannmål eller potatis, som delvis går till direkt försäljning och delvis används i animalieproduktionen, är det svårt att avgöra vilka produkter, som skall beröras av arealjusteringen (mjölk, kött, fläsk, ägg eller spannmål för direkt försäljning). För att så långt möjligt klarlägga frågan om vad som här benämnts normalisering av intäkter eller kostnader i samband med typjordbrukskalkyler, skall även beröras den situation, som uppstår då exempelvis ihållande nederbörd försvårar skördearbetet. Det är ingalunda säkert och ej ens sannolikt, att den faktiska ökningen i arbetsförbrukningen vid ogynnsam väderlek till fullo kommer till synes i bokföringsresultaten. Detta sker endast i det fall, då det extra arbetsbehovet utfylls genom ökad egen arbetsinsats eller tillfällig anställning av extra arbetskraft, som medför en ökning av arbetskostnaderna i bokföringen. I realiteten är det

36 emellertid oftast så, att det ökade skördearbetet vid dålig väderlek presteras, genom att den ordinarie arbetsstyrkan bindes vid skördearbetet längre tid än vanligt, varvid a n d r a arbeten (t. ex. underhåll av vägar, diken, byggnader, stängsel och maskiner etc.) skjuts på framtiden. De totala bokföringsredovisade arbetskostnaderna för jordbruksdriften på gården påverkas ej, trots att arbetsinsatsen för skörden varit ovanligt stor. Någon avsevärd ökning av arbetsinsatsen på grund av det utsträckta skördearbetet kommer ej till synes i bokföringen. En viss utjämning torde i stället ske automatiskt. Under dessa förhållanden är det tveksamt, huruvida en normalisering av arbetsförbrukningen överhuvudtaget kan bli aktuell. I fråga om animalieproduktionen torde skälen för en normalisering vara mindre än för handelsväxterna. Animalieproduktionen är betydligt stabilare. En måttlig förändring i skördens storlek slår ej helt igenom i form av ändrad animalieproduktion. En ganska betydande utjämning äger rum. Orsakerna härtill torde vara väl kända. Det kan emellertid vid stora avvikelser från det normala för foderskörden uppstå relativt stora förändringar i kostnaderna för inköpta fodermedel. I så fall kan normalisering av kvantiteterna inköpta fodermedel vara berättigad. Till sist må i detta sammanhang erinras om, att man för ett år med onormala volymer kan acceptera arealer resp. djurantal men däremot tillämpa normala hektarskördar resp. normal avkastning per djur (kg mjölk per ko) för beräkning av korrigerade volymer. Den föregående analysen av frågan om normalisering av intäkter och kostnader synes ge vid handen, att normalisering får tillgripas med långt större försiktighet än vad som kanske kunde antas vid ett flyktigare bedömande. Försiktighet vid justering av det slag, som diskuterats, synes även vara motiverad av den utjämning mellan olika produktionsgrenar, som erfarenhetsmässigt äger rum, även då produktionen partiellt avviker från det normala.

Sambandet mellan olika metoder för volymberäkning, framskrivning av arbetskostnaderna samt lönsamhetseller inkomstmått I det föregående (kap. V jämte tidigare avsnitt av detta kap.) h a r möjligheten att i typjordbrukskalkyler tillämpa olika mått på det ekonomiska resultatet analyserats med speciell hänsyn till dels framskrivningen av arbetskostnaderna, dels olika sätt att beakta de volymmässiga förändringarna i produktionen och insatsen av olika produktionsmedel. Efter den hittills förda diskussionen torde det vara tillräckligt att schematiskt sammanfatta dessa samband. Detta har gjorts i följande uppställning. Utredningens förslag om ningar samt lönsamhetskomstmått

volymberäkoch in-

Volymberäkningarna. Efter att ha övervägt de olika i det föregående skisserade tänkbara alternativen i fråga om volymberäkningarna föreslår utredningen, att typjordbrukskalkylerna t. v. läggs u p p enligt alternativen 1 b och 2 b, d. v. s. dels så, att volymerna hålls oförändrade under viss tid, som ej bestämts på förhand utan avgörs efter hand med hänsyn till utvecklingen och förändringarna i produktionens inriktning och teknik dels så, att volymerna ändras vid varje kalkyltillfälle och beräknas som rörliga medeltal för tre år. Valet av basår för de praktiska beräkningarna enligt alt. 1 b behandlas i kapitel X. För kalkyler enligt alt. 2 b används volymerna för de tre senaste redovisade bokföringsåren. För att konstruktionen av kalkylerna enligt metod 2 b (liksom 2 a) skall förstås, erfordras vissa förklaringar. Man har även i detta system en fast basperiod, vars förhållanden bildar utgångspunkt för jämförelser beträffande utvecklingen under ett antal år framåt. I basen upptagas volymer och värden med stöd av bokföringen. Så blir också fallet beträf-

37 Tänkbara

beräkningsalternativ

Metod för volym beräkning

Sätt att framskriva arbetskostnaderna

Lönsamhets- eller inkomstmått

1 a och b

Framskrivning med index för penningvärdets förändring

Förräntningsprocent

Ingen framskrivning av arbetskostnaderna

Löneförmåga och/eller familjens arbetsinkomst, som dock ej blir direkt jämförbar med löner för andra grupper

Framskrivning med löneutvecklingen för viss arbetargrupp fram till det senaste år, för vilket volymer är kända, därefter med index för penningvärdeförändringen

Förräntningsprocent

Ingen framskrivning av arbetskostnaderna

Löneförmåga och/eller familjens arbetsinkomst

Framskrivning med löneutvecklingen för viss arbetargrupp

Förräntningsprocent samt löneförmåga eller familjens arbetsinkomst

2 a och b

fande efterföljande år, så snart bokföringsresultaten föreligger. Så till vida representerar detta endast en redovisning av den utveckling, som verkligen ägt rum. Vid de i dessa kalkyler aktuella beräkningarna för år, vars produktion och produktionsmedelsanvändning man ännu ej känner, sker framskrivning av de värden, som är kända från den senaste i bokföringen redovisade treårsperioden med hjälp av prisutvecklingen. Volymerna hålls oförändrade vid själva framskrivningen, men ändras vid varje kalkyltillfälle. I detta system arbetar man sålunda med två baser, en bas för långsiktiga jämförelser mellan olika år och en bas för kortfristiga framskrivningar. Vidare kommer hela den årsperiod, som omfattas av kalkylen att bestå av två led, ett som redovisar den verkliga utvecklingen, så långt denna är känd, och ett annat led, som innehåller aktuella beräkningar för år, vars resultat man ej känner. Kalkylernas benämning. För att i fortsättningen enkelt kunna skilja de båda systemen, föreslår utredningen benämningen »kalkyl med fasta volymer» eller »fastvolymkalkyl» för alt. 1 b samt »kalkyl med rörliga volymer» för alt. 2 b. Mot dessa benämningar kan visserligen

och/

invändas, att de ej är fullt logiska. Utredningen har likväl ansett, att de föreslagna benämningarna bör kunna tillämpas utan risk för missförstånd. Lönsamhets- och inkomstmåtten. I fråga om metoderna för att registrera de ekonomiska resultaten anser utredningen, att man i kalkylen med fasta volymer bör framskriva arbetskostnaderna enligt prisindex, som längre fram närmare diskuteras, samt övriga kostnader och intäkter enligt prisutvecklingen. Förräntningsprocent eller löneförmåga beräknas ej. Denna beräkning påminner alltså om vad som i den föregående tablån över beräkningsmetoder anförts som första alternativ under 1 a och b. Enligt föreliggande förslag finge kalkylresultatet tilllämpas som en jämförelse mellan intäkter och kostnader u n d e r villkoret oförändrad effektivitet (oförändrade produktkvantiteter, oförändrade insatser av produktionsmedel). Det torde vara nödvändigt att något närmare klarlägga vad denna beräkning innebär och vad resultatet kan ge upplysning om. Detta görs enklast genom att erinra om beräkningstekniken. Man framskriver samtliga intäkter med hänsyn till den kända prisutvecklingen vid beräkningstillfället samt en-

38 ligt olika förhandlingsalternativ vid prisöverläggningarna. Volymerna hålls däremot oförändrade som i basåret. Man registrerar alltså inverkan på intäkterna av prisförändringarna sedan basåret, medan volymförändringarnas inverkan lämnas obeaktad. Man framskriver alla kostnader förutom arbetskostnaderna med hänsyn till den kända prisutvecklingen samt löneutvecklingen för andra arbetare än jordbrukets ordinarie arbetskraft (byggnadskostnader påverkas av byggnadsarbetarnas löner, underhållskostnaderna för maskiner och redskap av verkstadsarbetarnas löner e t c ) . Ersättningen för det egentliga jordbruksarbetet framskrivs däremot ej med hänsyn till löneutveckling utan med en prisindex, som kan antas representera levnadskostnadsutvecklingen för jordbruksfolket. Med andra o r d : arbetskostnadsandelen bland kostnaderna framskrivs på sådant sätt, att en i övrigt oförändrad arbetskostnadssumma behåller oförändrad köpkraft gent emot konsumtionsvaror. Volymerna hålls liksom i fråga om intäkterna oförändrade sedan basåret. I denna kalkyl hålls alltså de resultat av effektiviseringen mellan basåret och det år beräkningarna gäller, som tar sig uttryck i volymförskjutningar, helt utanför beräkningarna. Kalkylen ger besked om, hur intäkterna utvecklats på grund av prisändringar vid oförändrade volymer samt hur kostnaderna utvecklats på grund av priser och lönerörelser utanför jordbruket — för jordbrukets egen arbetskraft har endast räknats med den ändring av arbetsersättningen, som erfordras för att denna ersättning skall kunna behålla oförändrad köpkraft gent emot konsumtionsvaror. Då volymerna på såväl intäkts- som kostnadssidan hålls oförändrade sedan basåret, innebär detta — om man vid prissättningen tillser, att indextalen för intäkter och kostnader blir lika — att jordbrukarna får behålla rationaliseringsvinsten inom sin näring och att utvecklingen av jordbrukarnas inkomststandard ej liksom nu anknyts till löneutvecklingen för en viss arbetargrupp. En jämförelse mellan den på detta

sätt beräknade intäkts- och kostnadsutvecklingen ger anvisning om, huruvida prisförändringarna på jordbrukets produkter uppvägt effekten på kostnaderna av prismässiga förändringar på varor och tjänster utifrån till jordbruket. Om beräkningarna t. ex. visar, att intäktsindex (som egentligen är en prisindex med fasta vägningstal) stigit starkare (eller sjunkit mindre) än den på angivet sätt beräknade kostnadsindexen, innebär detta, att jordbruket fått sådana priser på produkterna, att näringen på detta sätt tillförts större standardförbättring än den, som kan ha möjliggjorts genom enbart effektivisering — med andra o r d : standardförbättring har åstadkommits genom prishöjning på produkterna. Om de båda indexen visar samma utveckling, tyder detta på, att produktprisavvägningen varit sådan, att jordbrukarna fått tillgodogöra sig effektiviseringsvinsten och att prisutvecklingen ej påverkat realinkomsten i jordbruket (gäller givetvis endast den grupp av jordbruk kalkylerna avser). Om intäktsindex stigit mindre (eller sjunkit starkare) än den på angivet sätt beräknade kostnadsindexen, innebär detta, att prisutvecklingen varit ogynnsam: jordbrukarna har ej till fullo kunnat tillgodogöra sig resultatet av effektiviseringen. En ogynnsam prisförskjutning har tärt på den s. k. rationaliseringsvinsten. Den har delvis genom ändrade pris- och lönerelationer överförts till konsumenterna. Det framgår av vad ovan anförts, att den skisserade beräkningsmetodiken leder fram till en jämförelse mellan två indextal. Om målsättningen i fråga om jordbrukarnas inkomststandard under en viss period är, att totalresultaten av effektiviseringen inom jordbruket skall tillföras jordbruksfolket, blir den regleringstekniska uppgiften att tillse, att de båda indexserierna utvecklas parallellt. Metoden ansluter sig tekniskt nära till tillämpningen av den nuvarande totalkalkylen. Även härvid strävar man efter att hålla en parallell utveckling för två indexserier. Skillnaden är, att man i totalkalkylen fortlöpande beaktar alla

39 volymförändringar och i analogi därmed räknar fram arbetskostnaden enligt löneutvecklingen, medan man här i stället håller volymerna konstanta och korrigerar arbetskostnaden endast med hänsyn till penningens förändrade köpkraft. Vid tillämpandet av principen enligt nuvarande totalkalkyl, avgörs jordbrukarnas inkomststandard vid förhandlingen om den arbetsförtjänst, som skall eftersträvas genom produktprissättningen. Huruvida effektiviseringsvinsten helt stannar hos jordbruket eller om jordbrukarna får en gynnsammare eller ogynnsammare inkomstutveckling än den, som möjliggörs genom effektiviseringen, avgörs i förhandlingarna. Vid en strikt tillämpning av det här diskuterade systemet skulle jordbruksfolkets inkomstutveckling i stället mera direkt knytas till effektiviseringsresultatet. För kalkylen med rörliga volymer föreslår utredningen beräkning av såväl förräntningsprocent som löneförmåga och familjens arbetsinkomst (exkl. driftsledning). Vid beräkning av förräntningsprocent beräknas arbetskostnaderna för de år, för vilka volymerna är kända enligt utvecklingen av lönerna inom följande grupper arbetare inom industri » » byggnads- och anläggningsverksamhet » » statlig tjänst » » kommunal tjänst » » samfärdsel För de följande åren, för vilka volymerna hålls oförändrade, framskrivs arbetskostnaderna enligt index (se n e d a n ) . Från socialstyrelsen uppges, att vägda timlöner för de angivna grupperna utan svårighet kan åstadkommas. Man måste vid beräkningarna i typjordbrukskalkylerna utgå från lantarbetarlönen under ett visst år, exempelvis 1952/53, och framskriva denna med hänsyn till den indexmässiga utvecklingen för genomsnittslönen inom angivna arbetargrupper. Vad löneförmågan och familjens arbetsinkomst angår, framkommer de ur kalkylresultatet och får bedömas med beaktande av vad som härom sagts i ka-

pitel V. Förutom dessa beräkningar över löneförmågan och familjeinkomsten vid rådande totalinkomster och kostnader bör emellertid även göras beräkningar rörande den prisnivå, som skulle erfordras för att ge kostnadstäckning, om arbetskostnaderna beräknas utifrån en löneutveckling, som följer utvecklingen inom industrin m. m. Vad arbetskostnaderna beträffar, blir det härvid samma beräkning som nyss angivits, då beräknandet av förräntningsprocenten berördes. Index för framskrivning av arbetskostnaderna Förut har i detta kapitel omnämnts, att någon prisindex skall användas för framskrivning av arbetskostnaderna både i fastvolymkalkylen och kalkylen med rörliga volymer. Enligt kalkylernas uppläggning och innebörd, som i det föregående behandlats, lämpar sig för detta ändamål en prisindex, som ger uttryck för förändringarna i penningvärdet gent emot konsumtionsvaror och tjänster, som är att hänföra till den personliga förbrukningen. Om konsumtionen inom jordbrukarhushållen är sammansatt på sådant sätt, att penningvärdets utveckling (förändringen i köpkraften) här blir en annan än inom samhället i allmänhet, borde detta beaktas genom att tillämpa en index som så nära som möjligt ansluter sig till jordbruksfolkets konsumtionsval. Den av 1952 års indexkommitté föreslagna och inom socialstyrelsen beräknade konsumentprisindex finns tillgänglig fr. o. m. 1 juli 1954. Utan att här föra en närmare diskussion angående denna index' karaktär må erinras om, att den ej tar hänsyn till direkta skatter och sociala förmåner. Indexkommittén anför (s. 47—48) i denna fråga bl. a., att man strängt taget borde söka utesluta även indirekta skatter ur beräkningarna samt fortsätter: »Här stöter man emellertid på praktiska svårigheter, som inte överallt går att övervinna. Att ur priset på varor och tjänster urskilja hur mycket som är skatt, låter sig utan större svårigheter göra i vissa fall, exempelvis i fråga om

40 spritdrycker och tobak. I andra fall ställer det sig dock annorlunda. För att nämna några exempel är det sålunda inte möjligt att utrensa bil- och bensinskatternas eller elskattens inverkan på priset på den färdiga varan. Sak samma gäller även beträffande tullarna. Ungefärliga analyser torde visserligen kunna göras och har också vid skilda tillfällen utförts. Det ligger dock i sakens natur att sådana undersökningar delvis måste grundas på mer eller mindre godtyckliga avgöranden. Då det sålunda inte är möjligt att rensa bort de indirekta skatterna ur priset för samtliga varuslag, har kommittén stannat för att inte utskilja de indirekta skatterna ur indexberäkningen. Det torde böra erinras om att detta även överensstämmer med utländsk praxis. Kommittén förutsätter emellertid att dessa frågor i framtiden uppmärksammas och tages upp till prövning på likartat sätt som övriga vid indexberäkningen uppkommande problem.» Konsumentprisindex sålunda beräknad utan direkta skatter och sociala förmåner återspeglar levnadskostnadernas förändring så långt dessa kan hänföras till förändrade priser på varor och tjänster på marknaden. För de ändamål som här diskuteras synes konsumentprisindex vara tillfredsställande. Däremot synes det vara angeläget att efter hand undersöka, huruvida den ur konsumentprisindexen erhållna utvecklingen överensstämmer med prisutvecklingen för jordbrukarnas konsumtionsvaror och tjänster. Under senare år har visserligen en betydande utjämning ägt rum i fråga om olika befolkningsgruppers konsumtionsvanor. Likväl kvarstår vissa skillnader, som kan påverka den genomsnittliga prisutvecklingen för varor och tjänster olika starkt inom skilda befolkningsgrupper. Ett nära till hands liggande exempel är bostadskostnaderna. I konsumentprisindex beräknas utvecklingen av bostadkostnaderna med hänsyn till h y r o r (2/3) och byggnadskostnader för egnahem (1/3). Jordbrukarnas bostadskostnader däremot bestäms uteslutande av byggnadskostnadsutvecklingen. Det är uppenbart, att förändringar i bostadssubventionerna såväl som för-

ändringar i den statliga hyresregleringen kan medföra, att hyreskostnaden till sin utveckling ibland väsentligt avviker från utvecklingen av byggnadskostnaderna. Vidare må erinras om, att jordbrukarna ännu — ehuru i betydligt mindre grad än förr — använder produkter från de egna jordbruken och sålunda delvis anskaffar livsmedlen i annat handelsled än den icke jordbrukande befolkningen. Även detta kan medföra, att en konsumentprisindex för jordbrukarfamiljer kan visa en annan utveckling än motsvarande index för andra befolkningsgrupper. Större betydelse har måhända skillnaderna i resor och transporter. Vad här anförts är endast exempel. Avvikelser liknande dem, som här påvisats för jordbruksbefolkningen i jämförelse med andra grupper, skulle kunna påvisas mellan olika befolkningsgrupper inom städer och samhällen. Det är inte möjligt att på förhand erhålla någon uppfattning om vare sig i vilken riktning eller vilken grad de omnämnda olikheterna i konsumtionsval kan komma att påverka indexutvecklingen för den ena eller andra gruppen. Indexkommittén samrådde under sitt arbete med jordbruksprisutredningen. Vid denna tidpunkt diskuterades indexen ej med hänsyn till det speciella ändamål, som aktualiserats i samband med utredningens arbete. Efter samråd med jordbruksprisutredningen föreslog emellertid indexkommittén, att indexberäkningar angående jordbruksbefolkningens levnadskostnader skulle verkställas av socialstyrelsen. Indexkommittén ville däremot hänskjuta till jordbruksprisutredningen att bedöma, hur ofta dylika beräkningar borde komma till stånd. Indexkommittén framlade alltså icke något förslag i detta hänseende. Utredningen har därför ytterligare samrått med socialstyrelsen och ingående diskuterat de problem, som uppstått på grund av behovet av index för typjordbrukskalkylerna. Inom socialstyrelsen har man från tidigare utredningar erfarenhet av, att skillnaderna i fråga om konsumtionsvanor oftast icke leder till några väsentliga skillnader i fråga om

41 den genomsnittliga utvecklingen av prisindex för olika grupper. Som ett exempel med anknytning till de nära till hands liggande avvikelser, som förut diskuterats må anföras, att en förändring av hyror i städerna med 20 % endast betyder 1,3 % förändring i socialstyrelsens levnadskostnadsindex. Vid utredningens samråd med socialstyrelsen kom man gemensamt fram till den slutsatsen, att någon fortlöpande, särskild indexberäkning för jordbruksbefolkningen — med hänsyn till bl. a. det ökade arbete en dylik utvidgning skulle medföra — icke skall göras. Man var även ense om, att betydande olägenheter (förväxlingar, missförstånd etc.) kan vara förenade med parallella indexserier, vilka avviker endast obetydligt från varandra. I stället för fortlöpande indexberäkningar för jordbruksbefolkningen föreslås specialundersökningar med vissa mellanrum, som i första hand skall klarlägga, om några större skillnader föreligger i

VII. 1. Med hänsyn till hetsgrenar inom

fråga om de genomsnittliga konsumentprisernas utveckling för jordbruksbefolkningen i jämförelse med den utveckling, som erhålls i den s. k. konsumentprisindex. Inom socialstyrelsen undersöks indexvikterna årligen. En första undersökning angående konsumentprisutvecklingen för olika grupper kan lämpligen utföras först när primärmaterial till konsumentprisindexen finns för åtminstone ett år. Socialstyrelsen ställer i utsikt en specialundersökning av här berört slag under våren 1956. Hur ofta dylika undersökningar i fortsättningen behöver utföras får självfallet bedömas bl. a. med hänsyn till de erhållna resultaten. Utredningen föreslår alltså, att konsumentprisindex tillämpas i typjordbrukskalkylerna och att man först senare med hänsyn till vunna erfarenheter tar ställning till frågan om eventuell korrigering.

Typjordbrukskalkylernas

olika verksamlantbruksföretaget

Inom lantbruksföretaget förekommer förutom jordbruket andra driftsgrenar, vilkas behandling i samband med lantbruksräkenskaperna och i typjordbrukskalkylerna ingalunda är självklar. Den viktigaste driftsgrenen, jordbruket, behöver givetvis i detta fall icke bli föremål för diskussion, enär dess centrala ställning i typjordbrukskalkylerna är självklar. Trädgårdsbruk. Bedan i den grundläggande undersökningen angående typjordbrukskalkyler i samband med jordbrukskommitténs utredningsarbete under 1940-talet fastslogs, att intäkter och kostnader för trädgården vid räkenskapsgårdarna skulle inkluderas i typjordbrukskalkylerna. Vid tidpunkten för nämnda utredning hade planer icke utarbetats för revidering av den jordbruksekonomiska undersökningen och intäkterna från trädgården redovisades

omfattning

som en enda post. I samband med förberedelserna för typjordbrukskalkyler utarbetades en prisindex beräknad på priserna för ett antal olika trädgårdsprodukter, vilken skulle användas för framskrivning av trädgårdsintäkterna. Inom den s. k. typjordbrukskommittén, som avgav sitt betänkande i juni 1952, upptogs frågan om trädgårdsbrukets ställning i den jordbruksekonomiska undersökningen ånyo till behandling. Även härvid kom man till den uppfattningen, att intäkter från och kostnader för trädgårdsbruk, där detta bedrivs i relativt liten skala i samband med jordbruk, måste inkluderas i räkenskaperna och sålunda även i typjordbrukskalkylerna. Orsakerna härtill skall i det följande något beröras. Det bör först erinras om, att trädgårdsbruk i samband med jordbruk förekommer i olika former och i mycket skiftande omfattning. Vanligast är de mindre trädgårdarna med husbehovsodling av grönsaker, frukt och bär. I många

42 fall är emellertid grönsaksodlingen för familjens behov förlagd utanför trädgården. Produktion för avsalu kan även vara organiserad på flera olika sätt. Ibland kan gränsen mellan fältmässig odling och trädgårdsodling vara svår att dra. Många jordbrukare odlar köksväxter närmast med tanke på den egna familjen, varvid dock vissa överskott uppstår, som sedermera går till försäljning. I andra fall bedrivs även småodlingarna med direkt avsikt att föra produkterna i marknaden. Även frukt- och bärodling förekommer i olika omfattning i kombination med jordbruk alltifrån ett begränsat antal fruktträd i trädgården till omfattande fältodlingar. En annan typ av trädgårdsodling är produktion under glas (i växthus eller i b ä n k ) . Även denna trädgårdsodling bedrivs till någon del i samband med jordbruk men mestadels yrkesmässigt i handelsträdgårdar, som ej h a r karaktär av jordbruk. Principiellt synes rimligt att i såväl lantbruksräkenskaper som typjordbrukskalkyler utesluta jordbruksenheter, vilka kan hänföras till handelsträdgårdar. Detta gäller alltså gårdar eller jordområden, där den huvudsakliga omsättningen hänför sig till odlingar under glas eller omfattande fruktodlingar. Däremot finns icke anledning att från den jordbruksekonomiska undersökningen och typjordbrukskalkylerna undanta egentliga jordbruk med fältmässigt bedriven köksväxtodling. Utredningen anser ej heller, att trädgårdsodlingar för husbehov skall skiljas från jordbruksräkenskaperna. Orsaken är främst, att kostnaderna ej kan särskiljas. Arbetet i trädgården utföres ofta i samband med ordinarie jordbruksarbete (t. ex. plöjning, grävning, gödselspridning). Det torde vara svårt att i grundmaterialet till räkenskaperna erhålla en strikt fördelning. Samma kan anföras i fråga om kostnaderna för handelsgödsel och maskiner. I den jordbruksekonomiska undersökningen har man av samma skäl som här

anförts funnit det lämpligt att inkludera husbehovsodlingarna i räkenskaperna för jordbruksdriften. J o r d b r u k med handelsträdgårdar eller stora fruktodlingar h a r emellertid uteslutits, såvitt man ej har särskild bokföring för dessa driftsgrenar. Utredningen har ansett, att de inom typjordbrukskommittén uppdragna riktlinjerna bör följas. Hittills har i den jordbruksekonomiska undersökningen intäkterna från trädgården redovisats utan specificering. Att med dessa intäktsbelopp som utgångspunkt beräkna kvantiteter är ej möjligt. För de i jordbrukarhushållen använda produkterna från egen trädgård kan kvantitetsredovisning ej heller påräknas i den reviderade ekonomiska undersökningen. Produkterna hämtas in till hushållet från trädgården successivt i små kvantiteter, som ej ens av jordbrukarna själva torde kunna anges. Värderingen måste bli schematisk. I fråga om försålda produkter torde däremot tillfredsställande kvantitetsredovisning kunna påräknas från det nya räkenskapsmaterialet. Hur detaljerat det kan vara lämpligt att senare föra kvantitetsredovisningen får avgöras med hänsyn till kvantiteternas storlek för de enskilda produkterna. Uppenbart är i varje fall, att specificeringen ej kan drivas så långt, att kvantiteter kan redovisas i typjordbrukskalkylerna för samtliga köksväxter och andra trädgårdsprodukter — även om kvantitetsuppgifter från de enskilda gårdarna kunde erhållas för alla försålda trädgårdsprodukter. Specificeringen får inskränkas till de viktigare produkterna, medan resten av försålda samt i hushållet förbrukade produkter får värderedövisas och framskrivas med prisindex. Skogsbruk. I den utredning som verkställts av typjordbrukskommittén angående den jordbruksekonomiska undersökningen har ägnats ökad uppmärksamhet åt skogsbruket. Enligt typjordbrukskommitténs förslag har beslut fattats om en ny och förbättrad skogsbokföring, som redan är i tillämpning. Man kan alltså i fortsättningen förvänta säkrare uppgifter om skogsbrukets ekonomi samt

43 ökade möjligheter att följa skogsbrukets betydelse för jordbrukarnas inkomster. Huruvida skogsbruket skall inkluderas i typjordbrukskalkylerna är emellertid inte utan vidare självklart. Nyttan och behovet av att inkludera skogsbruket i kalkylerna beror på vilka upplysningar man behöver. Skogsbrukets inverkan på jordbrukarnas inkomster och försörjningsmöjligheter kan tillfredsställande konstateras och följas genom de resultat, som direkt erhålls i den jordbruksekonomiska undersökningen. I typjordbrukskalkylerna synes det — med hänsyn till den uppläggning dessa av beräkningstekniska skäl erhållit — i första hand vara angeläget att kunna göra framskrivningar för jordbruket. Å andra sidan kan det för vissa områden vara vanskligt att överhuvudtaget göra ekonomiska beräkningar utan att skogsbruket inkluderas. Då emellertid typjordbrukskalkyler kommer att beräknas för såväl de enskilda områdena som för de fyra slättbygdsområdena tillsammans 1 och då vidare slättbygdskalkylen i första hand föreslås bli tillämpad vid prissättningen, blir kalkylerna för de mera skogsbetonade jordbruksområdena icke av utslagsgivande betydelse. Därmed bortfaller delvis de betänkligheter som eljest kunde vara befogade gent emot kalkyler för enbart jordbruket inom skogsbygdsområdena. Vid övervägandena angående skogens behandling i samband med typjordbrukskalkylerna har även de beräkningstekniska möjligheterna måst beaktas. Med de knapphändiga uppgifter för skogsbruket, som hittills finns tillgängliga i räkenskapsresultaten, skulle det helt enkelt icke vara tekniskt möjligt att göra tillfredsställande framskrivningar i fråga om skogsbrukets intäkter och kostnader. Detta beror i första hand på svårigheterna att rätt periodisera intäkter och kostnader. Avverkningarna är i hög grad konjunkturbetonade. Kostnadsberäkningen är förenad med speciella svårigheter på grund av de långsiktiga investeringarna. Troligen skulle den bästa lösningen vara att lägga upp 1

Redogörelse härför lämnas i kapitel VIII.

en fullständigt fristående beräkning grundad på genomsnittlig bonitet och beräknat årligt virkesuttag per ha skogsmark inom olika områden. För en sådan beräkning måste skogsfackmän anlitas. Bent praktiskt borde beräkningen kunna arrangeras på så sätt, att den genomsnittliga årliga tillväxten eller det teoretiskt möjliga virkesuttaget per år fördelades på olika sortiment och trädslag alltefter skogarnas sammansättning och kvalitet inom olika områden. Med de beräknade kvantiteterna av olika sortiment samt genomsnittliga priser för varje år som utgångspunkt skulle värdesummor per år och arealenhet kunna fortlöpande beräknas. Skogsarealen vid räkenskapsjordbruken är känd och den teoretiskt beräknade intäktssumman för skog på rot kunde erhållas per brukningsenhet. Huruvida skogsbruket kan inrangeras i typjordbrukskalkylerna torde få avgöras, när resultat efter hand blir tillgängliga från den nya skogsbokföringen. Skogsbruket behandlas alltså icke i de nu framlagda typjordbrukskalkylerna. Det bör understrykas, att detta självfallet inte har något att göra med frågan om beaktandet av skogens roll för jordbrukarnas inkomster i samband med inkomstjämförelser etc. Vid inkomstjämförelser mellan olika befolkningsgrupper såväl som mellan jordbrukare i olika delar av landet får skogens roll givetvis beaktas. Pälsdjur, bin. Pälsdjurs- och biskötsel i samband med jordbruk kan betraktas som särskilda driftsgrenar. I den jordbruksekonomiska undersökningen och typjordbrukskalkylerna behandlas de emellertid båda som hörande till jordbruksdriften — såvida de nämnda verksamheterna ej bedrivs i större omfattning. Fiske, jakt m. m. Förutom den nyss nämnda smådjursskötseln förekommer vid vissa lantbruk andra verksamheter, som ibland kan bli av stor ekonomisk betydelse. Viktigast torde fisket vara. Vidare kan nämnas jakt och bärplockning. I den jordbruksekonomiska undersökningen redovisas inkomsterna från

44 dylika verksamheter, men de inkluderas ej i jordbruksräkenskaperna. Utredningen har ej ansett motiverat att införa dessa poster i typjordbrukskalkylerna. Körförtjänster. J o r d b r u k a r n a s intäkter av skogskörslor är av något annan karaktär än andra arbetsinkomster utanför jordbruket, vilket beror på att denna verksamhet delvis är direkt sammankopplad med jordbruksdriften. Vid skogskörslor använder jordbrukarna samma dragkraft (hästar och traktorer) som i jordbruket. I jordbruksbokföringen, som ligger till grund för den jordbruksekonomiska undersökningen, krediteras jordbruksföretagen för hästarbete i andra driftsgrenar, bl. a. skogsbruk, enligt ett schablonvärde. Vid traktordrift krediteras jordbruket i analogi härmed för beräknade självkostnader för traktorn (avskrivning, ränta, underhåll, drivmedel e t c ) . Vidare krediteras jordbruket, oavsett det gäller häst- eller traktortransporter, för slitage på transportredskap eller arbetsredskap. På så sätt erhålles jordbruksföretagets beräknade andel av körförtjänsterna. Besten redovisas som arbetsinkomst och inkluderas alltså ej i bokslutet för jordbruksdriften. I de räkenskaper, som ligger till grund för typjordbrukskalkylerna, inkluderas alltså samtliga kostnader för dragkraften och transportredskapen, medan intäkterna av prestationer till andra driftsgrenar eller utomstående personer (transporter med hästar eller traktorer) upptas som intäkter. Några särskilda hänsyn till dessa poster behöver alltså inte tas i samband med typjordbrukskalkylerna, men det har ansetts erforderligt att kortfattat klarlägga, hur dessa transaktioner inom lantbruksföretaget regleras i bokföringen och vad som i enlighet härmed ingår i typjordbrukskalkylerna. Inventariehyror. De i bokföringen redovisade intäkterna av inventariehyror är en praktiskt taget fullständig parallell till körförtjänsterna. Vissa inventarier, som hör till jordbruksdriften, används ibland i andra driftsgrenar eller för andra personers räkning. Detta sker dels genom direkt uthyrning av inven-

tarier (maskiner och r e d s k a p ) , dels genom att en jordbrukare utför maskinarbete åt andra, varvid även arbetsinsats göres. Behandlingen av dessa intäktsposter i bokföringen sker på principiellt samma sätt som beträffande körförtjänster. Ersättningen för arbetsinsatsen upptas alltså ej i bokföringen för jordbruketutan som en arbetsinkomst. Maskinerna och redskapen betraktas däremot i den jordbruksekonomiska undersökningen (såväl enligt äldre som reviderat system) som hörande till jordbruksdriften. Kostnaderna debiteras sålunda i sin helhet jordbruket, som å andra sidan krediteras för influtna maskinhyror vid utlåning eller körning åt andra personer samt för beräknad ersättning vid användning inom andra driftsgrenar i det egna lantbruksföretaget. I dylik service från jordbruksföretagets sida till utomstående personer eller andra driftsgrenar inom det egna företaget ingår ofta förutom maskiner och eventuellt arbete även varuförbrukning (drivmedel, smörjmedel, skördegarn). Även kostnaderna för varuförbrukningen upptas i regel — i varje fall då serviceverksamheten är av mindre omfattning — bland jordbrukets kostnader och skall då även upptas som intäkter bland inventariehyror. Det är självklart, att dessa problem löses i bokföringen, men det har likväl ansetts befogat att här beröra orsaken till, att intäkterna av inventariehyror medtas i typjordbrukskalkylerna. Jordbrukarnas egna bostäder. I den jordbruksekonomiska undersökningen beräknas kostnaden för arbetsinsatser av den s. k. egna arbetskraften (brukaren, hans hustru samt hemmavarande b a r n under 15 år) med utgångspunkt från löner till anställd personal. Vid ett dylikt beräkningssystem ligger det nära till hands att betrakta bostäderna som en personlig angelägenhet. Enligt typjordbrukskommitténs förslag skulle bostäderna i den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen lämnas utanför jordbruksräkenskaperna. Tidigare har man i bokföringen inkluderat samtliga byggnadskostnader, alltså även kostnaderna för bostäder, samt på intäktssidan

45 tagit upp ett schablonmässigt bestämt hyresvärde. I det räkenskapsmaterial från den jordbruksekonomiska undersökningen, som nu finns tillgängligt och som ligger till grund för de senare i denna utredning redovisade typjordbrukskalkylerna, har alltså bostäderna upptagits på såväl intäkts- som kostnadssidan. I utredningens beräkningar har emellertid intäkter i form av bostadshyra uteslutits och byggnadskostnaderna har omräknats. Härvid har endast räknats med kostnaderna för ekonomibyggnader. Dessa beräkningar redovisas närmare i kapitel IX. Intäkter av bostadshyror för byggnader som ej hör till jordbruksdriften. På ett jordbruk finns ofta enklare bostäder, som ej behövs för familjen eller till anställd arbetskraft. Dessa bostäder inbringar ibland vissa hyror. Tidigare har dylika byggnader inkluderats i jordbruksbokföringen. Kostnaderna har redovisats tillsammans med övriga byggnadskostnader och intäkterna har bokförts på ett särskilt hyreskonto. Då nu kostnaderna för dylika bostäder uteslutits i typjordbrukskalkylerna för åren 1950/51—1952/53 såväl som i den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen enligt typjordbrukskommitténs förslag, har även ifrågavarande intäktspost uteslutits ur kalkylerna. Hur den jordbruksekonomiska undersökningen i fortsättningen praktiskt i detalj kan utformas i fråga om byggnadskostnaderna är emellertid ännu oklart. Man strävar dock efter att lösa problemen efter de inom typjordbrukskommittén uppdragna riktlinjerna. 2. Typjordbrukskalkylernas ning med hänsyn till vissa intäktsoch kostnadsposter jordbruksföretaget

omfattspeciella inom

Jordbrukets kostnader för lantarbetarbostäder. De bostäder, som bebos av fast anställda lantarbetare, ägs och underhålls i regel av jordbrukarna/arbetsgivarna. Arbetarna betalar hyra, som numera bestäms i löneavtalen. Vid gårdar

av den storlek, som typjordbrukskalkylerna baseras på, torde icke i någon större omfattning finnas gifta lantarbetare, till vilka jordbrukarna upplåter lägenheter. Den lejda arbetskraften vid dessa gårdar torde i stället till stor del bestå av yngre, ogifta arbetare, som deltar i arbetsgivarens hushåll och till vilka arbetsgivaren upplåter möblerade rum. I någon utsträckning förekommer dock upplåtelse av lägenheter till lantarbetare även vid de gårdar, vi här rör oss med, främst inom storleksgruppen 20—30 ha. Där s. k. lantarbetarbostad upplåtes, betalar arbetaren, som förut nämnts, en i avtalet bestämd hyra. Vid upplåtelse av möblerade r u m är det däremot vanligt, att rummet utgör en naturaförmån. Den hyra lantarbetarna betalar för lägenheter torde oftast väsentligt understiga jordbrukarnas faktiska kostnader för bostäderna. Arbetsgivaren har alltså en arbetskostnad utöver kontantlönen, vilken för arbetaren innebär en dold förmån. Det torde vara erforderligt att h ä r i korthet belysa, hur kostnaderna för personalbostäder avses bli behandlade i den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen. Jordbrukarnas nettokostnader för egentliga lantarbetarbostäder beaktas på så sätt, att skillnaden mellan beräknade kostnader för dessa bostäder å ena sidan och erhållna hyror å andra sidan fastställes. Differensen påföres lönekontot. Kostnaderna för möblerade rum, som utan ersättning upplåtes till anställd arbetskraft, uppskattas schablonmässigt och påföres lönekontot. I detta sammanhang bör även erinras om typjordbrukskommitténs rekommendationer i fråga om värdesättningen av familjemedlemmarnas arbete. Dessa rekommendationer har godkänts och ligger som grund för den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen. Typjordbrukskommittén har uttalat (s. 44), att den grundläggande regeln vid värdering av familjemedlemmarnas arbete bör vara »att detta arbete skall värderas efter

46 samma principer som gälla för den lejda arbetskraften. Samma kostnad bör belastas driften, oavsett om arbetet utföres av den ena eller andra kategorien». Denna g r u n d p r i n c i p innebär, att jordbrukarnas merkostnader (skillnad mellan kostnad och influtna hyror) för lantarbetarbostäder skall slås ut på antalet motsvarande arbetstimmar av lejd arbetskraft och den så erhållna löneförmånen per timme till lejd arbetskraft i kostnadsberäkningen även tillämpas för den egna arbetskraften. Typjordbrukskommittén anför följande (s. 4 5 ) : »I konsekvens med den tidigare fastslagna regeln, att driften bör belastas med samma kostnad, oavsett om arbetet utföres av familjemedlemmar eller lejd arbetskraft, bör även merkostnaden för arbetarbostäder tillgodoräknas familjearbetet såsom en förmån. Denna merkostnad bör då uttryckas per timme och beaktas på samma sätt som övriga tilllägg till avtalslönen. Man synes därvidlag kunna beräkna ett för hela landet enhetligt tillägg för ifrågavarande bostadsförmån. Kommittén har ansett, att hänsyn då bör tagas till förekomsten av dessa förmåner bland lantarbetarna. Uppgifter h ä r o m kunna erhållas från undersökningar, som med vissa mellanrum företagas av Svenska Lantarbetareförbundet r ö r a n d e arbetarbostädernas fördelning efter äganderätt.» Efter denna orientering angående behandlingen av kostnaderna för lantarbetarbostäder i den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen vill utredningen något beröra behandlingen av denna kostnad i typjordbrukskalkylerna. Det må då först erinras om, att beräkning av de verkliga arbetskostnaderna icke blir aktuell under alla förhållanden. Detta står i samband med kalkylernas konstruktion, som i sin tur sammanhänger med de mått, som valts för att registrera det ekonomiska resultatet. I den s. k. fastvolymkalkylen (jfr kapitel VI), i vilken arbetskostnaderna ej skall framskrivas med löneutvecklingen för någon viss arbetargrupp, bortfaller tydligen i framskrivningsberäkningarna problemet om de s. k. merkostnaderna

för lantarbetarbostäder. Däremot skall arbetskostnaderna i basåret införas efter samma system som i den jordbruksekonomiska undersökningen, alltså inklusive merkostnaderna för lantarbetarbostäder. I kalkylen med rörliga volymer behöver man ej ta särskild hänsyn till merkostnaderna för lantarbetarbostäder i vad gäller beräkningen av löneförmåga. Vid beräkning av förräntningsprocent i kalkylen med rörliga volymer har utredningen tidigare föreslagit, att arbetskostnaden skall framskrivas med hänsyn till löneutvecklingen för vissa arbetargrupper inom industri m. m. Därvid torde man komma att utgå från lantarbetarlön under ett visst år (utredningen har föreslagit 1952/53). Lantarbetarlönen bör härvid beräknas med hänsyn till merkostnaderna för lantarbetarbostäder enligt typjordbrukskommitténs förslag. I det material från den jordbruksekonomiska undersökningen, som nu stått till förfogande för i ett senare kapitel redovisade beräkningar för åren 1950/ 51—1952/53 och som legat till grund för framskrivningar för åren 1953/54 och 1954/55, har skillnad ej gjorts mellan kostnader för bostäder och ekonomibyggnader. Problemet har berörts i ett tidigare avsnitt i detta kapitel. Någon specificering av byggnadskostnaderna på jordbrukarnas egna bostäder resp. personalbostäder förekommer givetvis icke heller. Som förut anförts har i de av utredningen utförda kalkylerna kostnaderna för ekonomibyggnader beräknats schablonmässigt, medan bostadskostnaderna helt uteslutits. Byggnadskostnadsberäkningen har helt frikopplats från uppgifterna ur räkenskapsresultaten. Kostnadsberäkningarna för ekonomibyggnader redovisas närmare i kapitel IX. I enlighet med det föregående har jordbrukarnas merkostnader för lantarbetarbostäder beaktats i form av ett tillägg till arbetskostnaderna. Tillägget utgör 22 öre/timme 1952/53. Det har erhållits som preliminärt resultat av en undersökning över jordbrukarnas kostnader och erhållna hyror för lantarbetar-

47 bostäder utförd av Svenska Lantarbetsgivareföreningen och Jordbrukets utredningsinstitut. En liknande undersökning pågår även inom Svenska Lantarbetareförbundet. Denna har ännu ej avslutats, men det anges preliminärt, att den senare undersökningen torde visa en något lägre kostnad för jordbrukarna. Jordbrukarnas kostnader för möblerade rum, vilka utan kontant ersättning upplåtes till anställda (alltså såsom löneförmån), är däremot beaktade i det räkenskapsmaterial, som nu finns tillgängligt, eftersom de uppskattade hyresvärdena i detta fall debiterats lönekontot och lagts till lönen. Skatter. I redovisningen för den jordbruksekonomiska undersökningen förekom tidigare en kostnadspost benämnd skatter. Den omfattade garantiskatter till kommun och landsting. Vissa försäkrings- och skogsvårdsavgifter m. m., som debiteras å skattsedeln, fördes på sina resp. konton och ingick sålunda icke i kostnadsposten skatter. Det var alltså kommunala skatter, som förekom i ifrågavarande kostnadspost, och variationerna i kostnadernas storlek berodde på förändringarna i utdebitering per skattekrona inom de olika landskommunerna samt på förändringar i taxeringsvärdena. 1 Det har emellertid ansetts mest logiskt att icke räkna med garantiskatterna som en kostnadspost. Huruvida garantiskatten är att betrakta som en ren inkomstskatt eller fastighetsskatt blir beroende av jordbrukets lönsamhet samt i viss mån av jordbrukarnas insats av eget kapital och arbete. Under senare år har emellertid jordbrukets ekonomiska ställning i de flesta fall inom de storleksgrupper av jordbruk, som undersökning1 Taxeringsvärdena inverkar numera — sedan vägskatten bortfallit — endast i de fall, då inkomstsumman är så låg, att garantiskatten påverkar kommunalskattesumman.

en gäller, varit sådan, att garantiskattebeloppet uppnåtts, oavsett om garantiskatten existerat eller ej. Under sådana förhållanden är garantiskatten en ren inkomstskatt och kan inte betraktas som driftskostnad. Endast i det fall, då inkomsterna av ett jordbruksföretag är så låga, att garantiskatten blir högre än den skatt, som skulle utdebiteras på grund av enbart inkomstsumman, har vi att göra med en specialbeskattning av jordbruksföretaget. I sådant fall är garantiskatten en kostnad — men dock blott till den del, varmed garantiskatten överstiger den regelmässiga inkomstskatten av jordbruksrörelsen. Det torde dock vara uppenbart, att garantiskatten vid medeltalsberäkningar för ett stort antal gårdar i viss mån verkar även under för jordbruket relativt gynnsamma år. Det finns nämligen alltid enstaka jordbruk, där man av ena eller andra orsaken u p p n å r ett mycket svagt driftsresultat, även under sådana år, då jordbruket i genomsnitt u p p n å r ett skäligt resultat. Det enda fullt riktiga vore, om man kunde bestämma, ifall och med vilket belopp garantiskatten under olika år genomsnittligt överstiger den rena inkomstskatten. I samband med den utredning angående typjordbrukskalkyler, som bedrevs samtidigt med jordbrukskommitténs arbete, verkställdes vissa beräkningar för att närmare klarlägga garantiskattens verkningar under räkenskapsåret 1939/ 40. Det visade sig, att garantiskatten i de flesta fallen icke torde ha påverkat storleken av jordbrukarnas skatter vid räkenskapsgårdarna under nämnda år. Utredningen h a r ej funnit skäl för att beakta garantiskatterna i typjordbrukskalkylerna, liksom typjordbrukskommittén (s. 47) tidigare inte heller ansett det vara motiverat att betrakta dessa skatter som kostnad för jordbruksdriften.

48 V I I I . Naturliga jordbruksområden, storleksgrupper samt urvalet av gårdar 1. Landets indelning bruksområden

i naturliga

jord-

a) Hittills tillämpad områdesindelning I den jordbruksekonomiska undersökningen har hittills tillämpats en områdesindelning, som grundats på en indelning i naturliga jordbruksområden utförd av statistiska centralbyrån. Denna områdesindelning gjordes redan år 1919 och har sedan varit föremål för vissa justeringar. Landet indelas i 65 naturliga områden sammanförda till 18 större områden. Dessa 18 områden har i den officiella statistiken sammanförts till tre riksområden, nämligen: 1. Södra och mellersta Sveriges slättbygder 2. Södra och mellersta Sveriges skogsoch dalbygder samt 3. Norra Sverige I den jordbruksekonomiska undersökningen har områdena 2 och 3 hållits oförändrade, medan slättbygdsområdet delats upp i tre mindre områden, nämligen: Skåne—Hallands slättbygder (Ssl) Sydsvenska mellanbygden (Smb) samt Mellersta Sveriges slättbygder (Msl) Man har följaktligen i den jordbruksekonomiska undersökningen arbetat med fem huvudområden, vilkas omfattning framgår av följande översikt: 1. Ssl = Skåne—Hallands slättbygder 2. Smb = sydsvenska mellanbygden 3. Msl = mellersta Sveriges slättbygder omfattande Öland, Gotland, Östgötaslätten, Vänerslätten samt Mälar- och Hjälmarbygden 4. Msk = södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder 5. N = norra Sverige, d. v. s. hela Norrland (utom Gästrikl a n d ) , norra Värmland samt mellanbygden och fjällbygden i Kopparbergs län. b) Ny

områdesindelning

Det är självklart att man vid en dylik uppdelning erhåller områden, inom vil-

ka de naturliga betingelserna för jordbruket blir synnerligen skiftande. Det går ej att dela upp landet i så stora områden och samtidigt få dessa någorlunda homogena. Inom typjordbrukskommittén utgick man ifrån, att en ytterligare uppdelning av de fem huvudområdena var erforderlig. Beträffande Skåne—Hallands slättbygder (Ssl) ansåg typjordbrukskommittén, att området i fråga uppfyllde kravet på önskvärd homogenitet och föreslog därför ej någon ändring av dess omfattning. Beträffande mellersta Sveriges slättbygder (Msl) ansågs däremot en uppdelning erforderlig. De i Msl ingående delområdena är synnerligen heterogena, ö a r n a Gotland och Öland ansluter sig ur klimatologisk synpunkt närmast till Smb-området. Kommittén framhöll, att man exempelvis under torrår kunde erhålla svåröverskådliga resultat i bokföringen, eftersom några av de mest regnrika (Vänerslätten) resp. regnfattiga (Öland och Gotland) delarna av landet ingick i ett och samma huvudområde. På grund härav föreslog typjordbrukskommittén, att öarna skulle överföras från Msl till Smb. Kommittén uttalade, att Öland och Gotland med hänsyn till produktionsinriktning och jordmån delvis borde ha kvarstått i Msl-området men att man samtidigt — även med hänsyn till produktionsinriktningen — skulle kunna hänföra exempelvis vissa områden av Öland till Ssl. Typjordbrukskommittén tog icke någon definitiv ställning till, huruvida en uppdelning av öarna på olika områden borde göras. Kommittén påtalade den heterogenitet, som kännetecknade Msl även efter det att Öland och Gotland överförts till annat område. Den förordade därför, att återstoden av Msl skulle uppdelas i två områden: 1. Östgötaslätten och Vänerslätten med undantag för Värmlands läns slättbygd samt 2. Mälar- och Hjälmarbygden jämte Värmlands läns slättbygd.

49 I fråga om mellersta Sveriges skogsoch dalbygder (Msk) underströk typjordbrukskommittén, att området kunde uppdelas i två delar med väsentligt olika produktionsförhållanden och att gränsen mellan dessa områden ungefärligt kunde bestämmas av en linje dragen genom Västgöta- och Östgötaslätten. Kommittén förordade en uppdelning av detta område i två delar, nämligen: 1. Sydsvenska höglandet jämte östsvenska och västsvenska dalbygden samt 2. södra Bergslagen, västsvenska dalsjöområdet, norra Bergslagen och östra Dalarna och Gästrikland. I fråga om det stora området norra Sverige framhöll typjordbrukskommittén, att det bokföringsunderlag som hittills funnits tillgängligt för bearbetning ej var av sådan omfattning, att en uppdelning av området kunde göras. Kommittén förordade emellertid en uppdelning, så snart de deltagande gårdarnas antal blev tillräckligt stort. Typjordbrukskommittén tog ej någon definitiv ställning till områdesindelningen utan anförde, att ytterligare överväganden borde göras, innan de nya områdena definitivt avgränsades. Områdesindelningen har under den tid jordbruksprisutredningen arbetat fortlöpande diskuterats med ledningen för den jordbruksekonomiska undersökningen och sammanställningar har gjorts för att närmare belysa de föreslagna områdenas karaktär. Man har vid dessa överGss Gmb

Götalands södra slättbygder Götalands mellanbygder

Gsk

Götalands skogsbygder

Gns

Götalands norra slättbygder

Ss

Svealands slättbygder

Ssk

Svealands skogsbygder

Nn

Norrland, nedre

Nö

Norrland, övre

4—547616

väganden givetvis ej kunnat undgå att ta hänsyn till nödvändigheten av att arbeta med så stora områden, att ett tillfredsställande antal bokföringsgårdar kunde påräknas inom varje område. Det totala antalet gårdar har begränsats av den tillmätta kostnadsramen. Med hänsyn härtill har utredningen och ledningen för den jordbruksekonomiska undersökningen enats om att tills vidare arbeta med den områdesindelning, som skisserades av typjordbrukskommittén. Den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen har sålunda byggts u p p med hänsyn till den förut h ä r omnämnda indelningen av landet i åtta områden. Utredningen vill understryka, att områdesindelningen ej kan göra anspråk på att till alla delar sammanfoga delområden med likartade produktionsbetingelser i vart och ett av de åtta områdena. Som förut anförts och exemplifierats, förekommer inom vart och ett av de nya områdena mindre delområden med naturliga betingelser, som skulle kunna motivera överflyttning till annat område. En mera noggrann gränsdragning för områdena med hänsyn till de naturliga betingelserna i smärre delområden förutsätter emellertid mera ingående analys av jordbruksområdenas beskaffenhet än den, som tid och anslag medgett i samband med jordbruksprisutredningens arbete. I följande översikt anges de nya områdenas benämning och omfattning. Skåne—Hallands slättbygder Sydsvenska mellanbygden + Öland och Gotland Sydsvenska höglandet + Östsvenska dalbygden + Västsvenska dalbygden Östgötaslätten + Vänerslätten exkl. Värmlands läns slättbygd Värmlands läns slättbygd + Mälar- och Hjälmarbygden Södra Bergslagen + Västsvenska dalsjöområdet + Norra Bergslagen + Östra Dalarna + Gästrikland Kustlandet i nedre Norrland + Nordsvenska mellanbygden + Jämtländska silurområdet Kustlandet i övre Norrland + Fjäll- och moränbygden

50 Utredningen finner det i hög grad önskvärt, att den grundläggande indelningen i naturliga jordbruksområden blir föremål för en noggrann genomarbetning. Som exempel må anföras, att Stockholms län innefattas i ett enda område, vilket med hänsyn till de betydande variationer, som faktiskt förekommer inom nämnda län, får betraktas som en alltför ungefärlig indelning. c) Områdenas behandling brukskalkylerna

i

typjord-

Utredningen anser, att typjordbrukskalkyler bör upprättas för hela landet, d. v. s. för samtliga de åtta områden som förut presenterats. Det har emellertid även ansetts lämpligt att sammanföra de fyra slättbygdsområdena (Gss, Gmb, Gns och Ss) i en särskild kalkyl. Utredningen har nämligen i annat sammanhang föreslagit, att man i första hand skall lägga en dylik kalkyl till grund för de prispolitiska bedömningarna. I den följande analysen av områdenas karaktär kommer därför slättbygdsområdena att särskilt belysas genom sammanvägning av olika data för dessa områden och en jämförelse med övriga områden resp. hela landet. d) De nya områdenas

karaktär

Totalareal åker, äng och skog inom de åtta områdena. I tabell 1 lämnas en översikt över antalet brukningsenheter med över 2 ha åkerjord samt de till dessa hörande arealerna åker, äng och skog för de förut omnämnda 65 primärområdena inom landet. Siffrorna är grundade på 1951 års jordbruksräkning. I tabellen har dessutom för varje område angetts arealen till jordbruk hörande skogsmark per ha åker. Som förut anförts omfattar tabell 1 endast jordbruksfastigheterna över 2 ha åker och den till dessa hörande skogsarealen. I samband med bedömanden av möjligheterna till varaktig och lönande sysselsättning vid jordbruksfastigheterna i olika områden är emellertid även den totala skogsarealen av intresse, ef-

tersom jordbrukarna i betydande omfattning utför körning och a n n a t skogsarbete även utanför den egna brukningsenheten. I tabell 2 belyses skogsmarkens fördelning på s. k. bondeskog resp. annan skog inom olika jordbruksområden. I tabell 3 anges procenttal, vilka belyser de åtta huvudområdenas andel av arealen åker, äng och till jordbruk hörande skog vid brukningsenheter med över 2 ha åker. Arealbegränsningen nedåt innebär, att redovisningen har inskränkts till att omfatta de brukningsenheter, vilka verkligen kan betraktas som jordbruk. Härigenom undviks den missvisning, som erhålls vid medeltalsberäkningar per brukningsenhet, då även enheterna under 2 ha medräknas. Det må understrykas, att i synnerhet jämförelser mellan medeltalen per brukningsenhet för olika områden blir missvisande, då samtliga brukningsenheter över 0,26 ha enligt den officiella statistiken läggs till grund för beräkningarna, eftersom de minsta enheternas relativa andel varierar starkt inom olika områden. Av det totala antalet brukningsenheter kommer den ojämförligt största delen (28,1 procent) på Götalands skogsbygder (Gsk). Närmast kommer de båda Norrlands-områdena, vilka vardera har omkring 13 procent av totala antalet brukningsenheter över 2 ha, samt Ss med nära 12 procent. De båda slättbygdsområdena Gss och Gmb har tillsammans endast ca 14 procent av brukningsenheterna över 2 ha, medan samtliga slättbygdsområden tillsammans har 35 procent av brukningsenheterna. I fråga om andelen av åkerjorden ligger Ss och Gsk främst med vardera 22 resp. 21 procent av den totala åkerarealen vid brukningsenheter över 2 ha. Det är med hänsyn till brukningsenheternas storlek i de olika områdena självklart, att områdena Gss och Gmb har större andel av åkerjorden än av antalet brukningsenheter och att motsatt förhållande råder beträffande i synnerhet Norrlands-områdena men även för de båda sydligare skogsområdena (jfr tabell 3). Av ängsmarken finns enligt statistiken

51 1/3 inom Gsk, medan de båda slättbygdsområdena Gss och Ss har liten ängsareal i förhållande till åkern. Som bekant är uppgifterna om ängsarealen alltid osäkra på grund av svårigheterna att erhålla en entydig gränsdragning mellan hagmark och ängsmark. Av den till jordbruk över 2 ha hörande skogsmarken har Gsk samt de båda Norrlands-områdena praktiskt taget 1/4 vardera. Av resten kommer huvudparten på Svealands skogs- och slättbygder. De tre områdena Gss, Gmb och Gns är däremot utpräglat skogfattiga, vilket tydligt framgår vid jämförelser mellan resp. områdens andel av åkerareal och skogsmark. Särskilt gäller detta Gss, som har 8 gånger så stor areal åker som skog. Beträffande brukningsenheternas och totalarealens fördelning på de olika jordbruksområdena må till sist nämnas, att slättbygdsområdena har 35 procent av brukningsenheterna och 57 procent av åkern. Bedan dessa siffror markerar den större gårdsstorleken inom dessa områden än genomsnittet för landet. I fråga om ängsmarken har slättbygderna avsevärt mindre procentuell andel (37 procent) än av åkerarealen (57 p r o c e n t ) . Av skogsmarken h a r de endast 17 procent. Brukningsenheternas genomsnittliga storlek med hänsyn till åker, äng och skogsmark har beräknats och redovisas i tabell 4. Åkerarealen per brukningsenhet är störst inom Ss, men Gss-gårdarna har praktiskt taget lika stor åkerareal i genomsnitt. Inom varje enskilt slättbygdsområde ligger medelarealen åkerjord över 16 ha och medeltalet för slättbygdsområdena ligger över 20 ha. I de båda södra skogsområdena (Gsk och Ssk) ligger åkerarealen omkring 10 ha i medeltal för samtliga brukningsenheter. I de båda N-områdena ligger medeltalet för åkerarealen omkring 6 ha. Även ifråga om den genomsnittliga skogsarealen ger sammanställningen intressanta upplysningar. Inom slättbygderna är skogsarealen per brukningsenret av mycket varierande storlek. Största

skogsareal per brukningsenhet av slättbygdsområdena har sålunda Ss, där den är lika stor som inom skogsbygdsområdet Gsk. Närmast inom slättbygderna i fråga om skogsareal per brukningsenhet kommer Gmb, där skogsarealen markant skiljer sig från den inom Gss. De båda Norrlands-områdena har självfallet större skogsreal, men vid bedömning av skogsmarkens betydelse måste beaktas, att skogsmarken i dessa områden genomsnittligt är mindre produktiv än i de övriga områdena. Skogens relativa betydelse belyses måhända bäst genom att ställa skogsmarksarealen i relation till åkern. Härvidlag skiljer sig slättbygdsområdena klart från övriga områden. Inom Gsk och Ssk är relationen mellan arealerna skog och åker praktiskt taget lika. Som förut påpekats, har även de skogsarealer inom resp. områden, som ej hör till jordbruksfastigheterna, en viss betydelse för jordbrukarna, enär även dessa skogsområden erbjuder möjligheter till arbetsinkomster. Fördelningen av dessa skogar på de olika områdena är mycket olika (jfr tabell 2). Deras värde som sysselsättningsobjekt för jordbrukarna är bl. a. beroende av belägenheten i förhållande till gårdarna. Siffrorna i tabell 4 belyser hur markant slättbygderna skiljer sig från de övriga områdena. Åkerarealen per brukningsenhet är mer än dubbelt så stor som i de andra områdena i genomsnitt. Skogsarealen per brukningsenhet är däremot inom övriga områden 2—3 gånger så stor som i slättbygderna. Brukningsenheternas storleksfördelning i de olika områdena. I tabellerna 5 och 6 redovisas antalet brukningsenheter och åkerarealen inom de åtta områdena med fördelning på olika storleksgrupper med hänsyn till åkerarealen. De absoluta talen i tabellerna omfattar alla brukningsenheter från 0,26 ha, medan den procentuella fördelningen på grund av vad som tidigare anförts gjorts för brukningsdelar med mer än 2 ha åker. Kommentarerna i det följande h a r i stort sett inskränkts till den s. k. basjord-

52 bruksgruppen, 1 d. v. s. brukningsenheter med 10—20 ha åker. Basjordbruken omfattar ca 21 procent av antalet brukningsenheter över 2 ha och 24 procent av åkerarealen vid dessa. Arealmässigt utgör basjordbruken den största gruppen av jordbruk. I fråga om antal brukningsenheter är däremot grupperna med 2—5 och 5—10 ha större. Jordbruken i dessa grupper omfattar dock endast 10 resp. 19 procent av åkerarealen vid brukningsenheter med mer än 2 ha. För samtliga slättbygdsområden gäller, att basjordbruken omfattar ca 31 procent av antalet brukningsenheter över 2 ha och utgör inom dessa områden såväl i fråga om antal som areal den största gruppen. I skogsbygderna är basjordbruken ingalunda dominerande. Där finns i stället det största antalet gårdar inom storleksgrupperna 2—5 och 5—10 ha. Inom skogsbygderna är gruppen 5— 10 ha i samtliga områden med undantag för Ssk störst vad beträffar andelen av åkerarealen. Beträffande antalet jordbruk och areal åker inom gruppen 20—30 ha visar de olika områdena ännu större skillnader än i fråga om basjordbruken. Inom slättbygderna svarar gruppen 20—30 ha för 13 procent av antalet brukningsenheter, medan gruppens andel i skogsbygderna ligger så lågt som mellan 0,4 och 4,5 procent av antalet. Basjordbrukens procentuella andel av åkerarealen i olika områden avviker starkt från antalsfördelningen. Inom slättbygderna, där större jordbruk spelar en betydande roll, omfattar basjordbruken en mindre procentuell andel av åkerjorden än av antalet. Vid bedömandet av möjligheterna till lönande sysselsättning och försörjning vid olika brukningsenheter inom olika områden, är skogsmarkens fördelning av stort intresse. Denna fördelning belyses 1 Inom 1942 års jordbrukskommitté tillämpades beteckningen basjordbruk för rationella jordbruk med 10—20 ha åker samt typjordbruk för jordbruk inom samma grupp, från vilka bokföringsresultat skulle ligga till grund för typjordbrukskalkyler. För gruppen 20—30 ha införde kommittén benämningen normjordbruk.

för olika områden och storleksgrupper i tabell 7. e) Produktionsinriktning och driftsförhållanden inom slättbygderna jämfört med andra områden I det föregående har fastighetsstrukturen inom olika områden samt områdenas andel av antal brukningsenheter och arealer relativt ingående belysts. Det är emellertid inte endast brukningsenheternas struktur i olika hänseenden, som ger ett visst område dess karaktär ur jordbrukssynpunkt. Flera andra faktorer, främst klimatet, bidrar till produktionens inriktning och intensitet m. m. En fullständigare belysning av ett visst jordbruksområdes beskaffenhet erhålls därför, om man även analyserar produktionsinriktningen. Utredningen ger i det följande en kortfattad orientering i hithörande frågor i anslutning till tabell 8. Denna har sammanställts efter en bearbetning av arealinventeringen 1953. Uppgifterna om antalet svin har dock hämtats ur 1944 års jordbruksräkning. Sammanställningen avser att belysa förhållandena i slättbygderna i jämförelse med skogsbygderna och hela riket. Den i tabellen redovisade bearbetningen gäller endast storleksgrupperna III och IV (10—20 och 20—30 h a ) . Bedan avdelning I i tabellen, som belyser vegetabilieproduktionens inriktning, ger intressant information om skillnaderna mellan områdena. Siffrorna om arealanvändningen visar även markanta skillnader mellan de båda storleksgrupperna. Brödsädens andel av åkerjorden är vid basjordbruken dubbelt så stor inom slättbygderna som i skogsbygderna, men i den större gruppen är skillnaden mellan områdena mindre. Fodersädens relativa andel av åkerjorden är praktiskt taget lika i slättbygd och skogsbygd. Så är fallet även beträffande potatis. Vallarnas relativa andel är däremot betydligt större i skogsbygderna än i slättbygderna. I tabellavdelning II jämförs områdenas andel av arealerna för olika grödor inom de båda storleksgrupperna. Det får observeras, att man här registrerar resultaten av såväl arealanvändning som to-

• tal åkerareal inom resp. storleksgrupper. Siffrorna belyser slättbygdens dominans i fråga om brödsäd och sockerbetor. E n slättbygdskalkyl inkluderar tydligen en betydande andel av dessa odlingar. Slättbygdernas andel av skördade kvantiteter blir givetvis större än vad angivna siffror visar, eftersom hektarskördarna inom dessa områden är större än i skogsbygderna. I avdelning III i tabell 8 anges områdenas andel av olika djurslag inom de båda storleksgrupperna. I de därpå följande tabellavsnitten belyses de olika områdenas procentuella andel för ifrågavarande storleksgrupper av antalet slaktdjur samt antal djur per arealenhet och slutligen områdenas andel av mjölkproduktionen. Antalet kor och för övrigt antalet av samtliga djur förutom svin är i regel avsevärt större per arealenhet i skogsbygderna än i slättbygderna. Likväl h a r slättbygderna ungefär lika stor andel av storboskapsslakten som av åkerjorden. Även i fråga om mjölkproduktionen har slättbygderna lika stor relativ andel som av åkerjorden trots det mindre antalet kor per 100 ha. Andra betydande skillnader i produktionsinriktningen är den relativt omfattande gödkalvsuppfödningen i skogsbygderna liksom slättbygdernas dominans i fråga om svinproduktionen. I tabell 9 visas resultaten av en nu utförd beräkning av ha-skördarna för vissa grödor inom de olika jordbruksområdena. Siffrorna avser vägda medeltal för perioden 1944—1953. Bearbetningen har grundats på de i Jordbruk och boskapsskötsel årligen angivna totalskördarna för vart och ett av de 65 s. k. naturliga jordbruksområdena jämte i samma publikationer lämnade uppgifter om arealanvändningen. Arealsiffrorna i Jordbruk och boskapsskötsel grundar sig i sin tur på dels jordbruksräkningarna 1937 och 1944, dels arealinventeringarna för åren 1944—1953.

2. Valet av storleksgrupper för typjordbrukskalkylerna Med hänsyn till den allmänna målsättningen ifråga om jordbrukets lönsamhet h a r typjordbrukskalkylerna upprättats för storleksgruppen 10—20 ha, men på grund av den roll gruppen 20—30 ha spelat i den tidigare behandlingen av typjordbrukskalkylerna, har utredningen funnit önskvärt att upprätta kalkyler även för denna storleksgrupp. I övrigt hänvisas till kapitel VI i betänkandet. 3. Urvalet av gårdar Urvalet av gårdar i den jordbruksekonomiska undersökningen behandlas närmare i kap. VI i huvudbetänkandet. Man kan enligt utredningens uppfattning därvid av olika skäl inte ställa några speciella krav på rationaliseringsgrad. Urvalet måste liksom hittills ske totalt, dock med beaktande av att urvalet ur geografiska med flera synpunkter blir mera tillfredsställande än hittills. När typjordbrukskommittén fördelade bokföringsgårdarna, utgick man ifrån att det för varje storleksgrupp borde vara samma antal gårdar inom alla huvudområden. Avsteg från denna princip gjordes endast beträffande storleksgruppen 20—30 ha, där man för de två norrlandsområdena räknade med 25 gårdar mot 80 i de övriga huvudområdena, och för grupperna 30—50 ha och 50—100 ha, där man inte medtog några gårdar i norrlandsområdena. Dessa erhöll i stället 50 gårdar vardera i storleksgruppen 2—5 ha, som för övrigt inte skulle undersökas. Motivet för den valda fördelningsmetoden var, att man borde eftersträva samma säkerhetsgrad inom alla huvudområdena och att man därför borde så långt möjligt ha samma antal bokföringsgårdar i varje huvudområde. Inom de enskilda undersökningsområdena skulle bokföringsgårdarna fördelas på naturliga jordbruksområden i proportion till antalet brukningsdelar.

•

54 Typjordbrukskommitténs preliminära förslag till uttagning av gårdar inom olika områden redovisas i nämnda kommittés betänkande. Inom ledningen för den jordbruksekonomiska undersökningen har det preliminära förslaget efter ytterligare överväganden och beräkningar jämte samråd med jordbruksprisutred-

IX.

ningen i någon mån modifierats enligt tabell 10. I tabell 11 visas dessutom den faktiska fördelningen av de i den jordbruksekonomiska undersökningen deltagande gårdarna 1954 — det första år under vilket undersökningen utföres enligt de nya planerna.

Volym- och lönsamhetsberäkningar för åren 1 9 5 0 / 5 1 — 1 9 5 2 5 3 grundade på hittills tillgängligt bokföringsmaterial

1. Allmänna

synpunkter

Typjordbrukskalkylernas användning för framskrivningar underlättas om uppgifter över volymerna av försålda produkter och använda förnödenheter samt arbetsförbrukningen finns tillgängliga. Fr. o. m. år 1954 kommer noggrant specificerade volymuppgifter att lämnas av de jordbrukare, som deltar i den jordbruksekonomiska undersökningen. 1 Tidigare h a r uppgifter om volymer icke lämnats i fråga om produktion och varuförbrukning. Antalet arbetstimmar har däremot bokförts. För att typjordbrukskalkyler redan från början skall kunna läggas som grund för vissa bedömningar — alltså redan innan material framkommer från den reviderade JEU — h a r det ansetts önskvärt att så långt möjligt söka beräkna volymer på det gamla materialet. Volymberäkningar har nu utförts för bokföringsåren 1950/51, 1951/52 och 1952/53. Beräkningarna äro gjorda för storleksgrupperna III och IV med 10—20 resp. 20—30 ha åker. Till grund för dessa beräkningar ligger uppgifter om intäkter och kostnader från gårdar anslutna till JEU. Antalet gårdar under olika år och h u r dessa fördelar sig på olika områden och de bägge storleksgrupperna visas i tabell 12. Uppgifter och beräkningsprinciper i JEU har ej varit fullt enhetliga, utan vissa korrigeringar har måst göras för att erhålla jämförbarhet mellan olika 1 I fortsättningen förkortas jordbruksekonomiska undersökningen till JEU.

bokföringsår. Sålunda har man tidigare t. o. m. år 1950/51 beräknat bokföringsresultaten per ha jordbruksjord, medan u n d e r senare år beräkningarna gjorts per brukningsenhet. I föreliggande volymberäkningar har för de tre åren samtliga uppgifter beräknats per brukningsenhet. Det bör även påpekas, att utredningen i ett par fall, där redovisningen för de tre åren gjorts enligt olika principer, nödgats avstå från justering beroende på svårigheterna att erhålla underlag för nya beräkningar. Detta gäller i fråga om kostnaderna för avskrivning och underhåll för diken samt personbilskostnaderna. Dessa kostnadsposter torde ej vara fullt jämförbara för de tre åren. Medelarealen åker för de gårdar, vilkas bokföring ligger till grund för beräkningarna, varierar mellan olika år och områden beroende på en viss omsättning av gårdar. För att erhålla jämförbara resultat har alla uppgifter, vilkas storlek varierar med åkerarealen, omräknats till att gälla för 15,0 resp. 25,0 ha åker. Alla beräkningar är gjorda på bokföringsår, avseende tiden 1 juli—30 juni. ä-priserna har förutom beträffande mjölken hämtats ur totalkalkylen, där de finns angivna per produktionsår 1 september—31 augusti. De har därför innan de tillämpats för kvantitetsberäkningen omräknats till bokföringsår. Med undantag för mjölken har samma priser (riksmedeltal) tillämpats för samtliga områden. Alla sammanställningar i JEU har för de år, som här behandlas, ursprungligen

55 Tabell områden

1.

Arealfördelning enligt

m.

års

m.

vid

jordbruk

över

2 ha åker

inom

olika

jordbruks-

jordbruksräkning Antal brukningsenheter

Områden och delområden

Areal åker ha

Areal äng ha

Areal skogsmark ha

Areal skogsmark per ha åker ha

Götalands södra slättbygder (Gss)

17 754

383 054

23 804

47 282

0,12

Kristianstads län, slättbygden Malmöhus län, slättbygden Hallands län, slättbygden

4 255 8 855 4 644

79 845 217 849 85 360

7 221 12191 4392

10 893 7 783 28 606

0,14 0,04 0,34

Götalands mellanbygder (Gmb)

358 814

65 485

282 025

0,79

Kalmarslätten Öland Gotlands län Blekinge län, slättbygden Kristianstads län, mellanbygden Malmöhus län, mellanbygden

2138 2 279 5116 2 272 4 971 4 470

43 714 39 008 82 941 33 311 79 555 80 285

8199 9 312 14 696 5115 16 683 11480

71281 11589 105 212 48 398 33 991 11554

1,63 0,30 1,27 1,45 0,43 0,14

Götalands skogsbygder (Gsk)

79 223 3 215 572 14 349 12125 2 994 4 233 2 807 6 631 2 040 3 662 2 250 9 724 4 098 8 463 2 060

743 230

2,59

39 003 11674 125 866 90125 49 053 44 096 20 845 62 420 25 986 30 371 23 930 86 846 41429 62 635 28 951

228 338 20 902 2 312 56 434 35 658 10 676 14 536 5 567 13 828 5 658 7 069 1699 18 601 6 278 21351 7 769

1 923 035

Östergötlands län, s. skogsbygden . . Östergötlands län, s. kustlandet Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län, n. kustlandet Kalmar län, skogsbygden Blekinge län, skogsbygden Kristianstads län, skogsbygden Malmöhus län, skogsbygden Hallands län, skogsbygden Norra Halland Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län, dalbygderna Älvsborgs län, s. höglandet Skaraborgs län, sydöstra höglandet .

78 338 17 974 390 309 333 966 117 897 174 468 91274 116 313 22 965 94 942 27 259 121 299 76 935 216 921 42175

2,01 1,54 3,10 3,71 2,40 3,96 4,38 1,86 0,88 3,13 1,14 1,40 1,86 3,46 1,46

Götalands norra slättbygder (Gns)

26 050

488 064

69 553

247 294

0,51

östgötaslätten Älvsborgs län, slättbygden Skaraborgs län, slättbygden Skaraborgs län, falbygden

4 899 5 700 12 548 2 903

151011 76 642 215 376 45 035

29 944 7 237 19 847 12 525

66 444 64 561 96 478 19 811

0,44 0,84 0,45 0,44

Svealands slättbygder (Ss)

779 532

80 594

6 218 5 714 6 460 5 025 4 383 5 320

1380 140 691 ' 148 031 169 464 85 897 90 678 143 391

114 18 878 13 913 24198 7 578 6 096 9 817

789 000 115 192 100 114 425 171 004 122 700 60 860 127 796

1,01 0,83 1,37 0,77 1,01 1,43 0,67 0,89

Svealands skogsbygder (Ssk)

30 330

307 341

63 951

864 843

2,81

Östergötlands län, n. skogsbygden . Älvsborgs län, Dalslands bergsbygd Skaraborgs län, nordöstra höglandet Centr. o. v:a Värmland Värmlands län, Bergslagen

1931 2 348 1449 9 592 850

36 057 15 453 15 857 68186 7 971

10 043 4 841 3 059 14 624 1418

53 537 66171 25 439 257 972 19 738

1,48 4,28 1,60 3,78 2,48

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Värmlands län, slättbygden Örebro län, slättbygden Västmanlands län, slättbygden

,

56 Områden och delområden

Antal brukningsenheter

Areal åker ha

Areal äng ha

Areal skogsmark ha

Örebro län, södra skogsbygden Örebro län, Bergslagen Västmanlands län, Bergslagen Kopparbergs län, Bergslagen Kopparbergs län, östra Dalarna Gästrikland

1496 3 226 931 894 4 519 3 094

19 893 32 689 15190 7 594 55 589 32 862

3 758 6147 3 498 3 334 9 214 4 015

33 015 77 311 31902 37146 152 038 110 574

Norrland, nedre (Nn)

38 808

252 343

79 604

1 876 571

Norra Värmland Kopparbergs län, mellanbygden Gävleborgs län, Hälsinglands kustland Gävleborgs län, inlandet Västernorrlands län, kustlandet Västernorrlands län, inlandet Västernorrlands län, silurområdet . . . . Jämtlands län, silurområdet J ä m t l a n d s län, mellanbygden

1874 5 938 7122 1528 8 811 5 732 389 5 702 1712

8 809 31653 62 470 10 543 58 085 29 381 1679 40 713 9 010

4143 14 676 11132 3 376 19 710 13 363 1080 9 632 2 492

114 512 280 057 340 044 72 658 311 444 300 399 14 570 319 465 123 422

28 754

2 117 353

1432 5121 6 626 2 609 7 949

39 361 251 231 599 801 377 394 581 801 267 765

Norrland, övre (Nö)

35 609

Kopparbergs län, fjällbygden J ä m t l a n d s län, fjällbygden Västerbottens län, kustlandet Västerbottens län, inlandet Norrbottens län, kustlandet Norrbottens län, inlandet

552 2 517 14 863 4 636 10 404 2 637

214 147 2 241 12145 104 040 18 688 65 759 11274

Slättbygderna

2 009 464

183 970

1 517 061

282 140

3 526 525

Skogsbygderna Hela riket

5 017 239 436 400 647 640 083

1 365 601 6 781 802 8 147 403

57 Tabell 2. Den totala skogsmarkens fördelning i olika jordbruksområden med Ull dess anknytning till jordbruksfastigheter enligt 1951 års jordbruksräkning Områden

Skog vid jordbruksfastigheter med

Övrig skogsmark

Total skogsmark

0,26—2 ha

ha

ha

ha

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

hänsyn

> 2 ha procent

ha

procent

procent

procent

525 6 557 87 080 4 426 16 311 76 514 203 283 422 943

0,0 0,0 0,4 0,0 0,1 0,3 0,9 1,9

47 282 282 025 1 923 035 247 294 789 000 864 843 1 876 571 2 117 353

0,2 1,3 8,6 1,1 3,5 3,9 8,3 9,4

Slättbygderna

27 819

6,1

1 039 790

4,6

2 433 210

10,8

789 820

0,1 3,5

1 365 601

Skogsbygderna

6 781 802

30,2

12 481 740

55,5

20 053 362

89,2

Hela riket

817 639

3,6

8 147 403

36,3

13 521 530

60,1

22 486 572

100 0

22 372 116 839 1 212 568 152 334 748 245 1 414 780 3 665 171 6 189 221

0,1 0,5 5,4 0,7 3,3 6,3 16,3 27,5

Tabell 3. Procentuell fördelning på jordbruksområdet av antalet brukningsdelar med över 2 ha åker samt arealen åker, äng och skog vid dessa Områden

Antal brukningsenheter

Areal åker

Areal äng

Areal skogsmark

3,7 10,2 35,7 10,9 12,6 10,0 12,4 4,5

0,6 35 23 6 3,0 9,7 10,6 23,0 26 0

37,4

16,8

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

6,3 7,5 28,1 9,2 11,8 10,7 13,8 12,6

Slättbygderna . . . .

34,8

10,9 10,2 21,1 13,8 22,1 8,7 7,1 6,1 57,0

Skogsbygderna . . .

65,2

43,0

62,6

83,2

Hela riket

100,0

100,0

100,0

100,0

70179 405 421 3 222 683 404 054 1 553 556 2 356 137 5 745 025 8 729 517

0,3 18 14,4 1,8 6,9 10,5 25 5 38 8

58 Tabell 4. Vissa jordbruksområden

sammanfattande

Ha åker per brukningsenhet . . » skogsmark per t » äng » * Summa ha

»

»

Ha skogsmark per ha åkerjord • ängsmark » • •

karakteristika

för jordbruk med över 2 ha åker i olika

Gss

Gmb Gsk

21,6 2,7 1,3 25,6

16,9 9,4 18,7 13,3 24,3 9,5 2,9 2,7 3,1 33,3 36,6 30,9

0,1 0,1

0,8 0,2

2,6 0,3

Gns

0,5 0,1

Ss

Ssk

23,5 23,8 2,4

20,5 13,9 2,4

8,2 36,9 2,2

12,5 28,9 2,3

49,7

6,5 10,1 6,0 28,5 48,4 59,5 2,1 2,1 0,8 40,7 57,0 66,3

36,8

47,3

43,7

1,0 0,1

2,8 0,2

0,7 0,1

4,5 0,3

2,3 0,2

7,4 0,3

Tabell 5. Antal brukningsdelar enligt 1951 års jordbruksräkning storleksgrupper och naturliga områden Gss

Gmb

A. Absoluta tal 0,26— 1 ha 2 828 3 661 1 — 2 » 2 503 2 713 0,26— 2 » 5 331 6 374 2 — 5 »> 2 765 4 240 5 — 10 »> 3 721 5 450 10 — 20 » 5 633 6 691 20 — 30 » 2 581 2 505 30 — 50 » 1897 1566 50 —100 » 781 556 > 1 0 0 »> 376 238 Summa ^>2 » 17 754 21246

Gsk

Gns

Ss

Ssk

Nn

Nö

Nn

Slätt- Skogs- Hela byg- bygriket derna derna

9,9 0,1

fördelade på olika

Nö

Slättbygderna

Skogsbygderna

Hela riket

9 629 2120 4 904 5 499 9 717 6 681 13 513 31526 45 039 11560 2 379 3 904 6 625 12 500 8 777 11499 39 462 50 961 21189 4 499 8 808 12124 22 217 15 458 25 012 70 988 96 000 28 347 4 616 5 057 11474 20163 19 226 16 678 79 210 95 888 30 748 6 522 6 423 10 263 13 640 12 993 22116 67 644 89 760 15 253 8 390 10141 6138 4 342 3 208 30 855 28 941 59 796 2 716 3 076 4 858 1363 478 139 13 020 4 696 17 716 1383 1949 3 667 607 134 31 9 079 2 155 11234 590 1057 2 037 349 42 9 4 431 990 5 421 186 440 937 136 9 3 1991 334 2 325 79 223 26 050 33120 30 330 38 808 35 609 98170 183 970 282 140

B. Procentuell ) ördelnin g för brukningse nheler m ed över 2 ha åker 2 — 5 ha 15,6 20,0 35,8 17,7 15,3 37,8 5 — 10 »> 21,0 25,6 38,8 25,0 19,4 33,8 10 — 20 »> 31,7 31,5 19,3 32,2 30,6 20,2 20 — 30 » 14,5 11,8 3,4 11,8 14,7 4,5 30 — 50 i 10,7 7,4 1,7 7,5 2,0 11,1 50 —100 » 4,4 2,6 0,8 4,1 6.1 1,2 >100 » 2,1 0,2 2,8 0,5 1,7 1,1 Summa ^>2 » 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

52,0 35,2 11,2 1,2 0,3 0,1 0,0 100,0

54,0 36,5 9,0 0,4 0,1 0,0 0,0 100,0

17,0 22,5 31,4 13,3 9,3 4,5 2,0 100,0

43,0 36,8 15,7 2,6 1,2 0,5 0,2 100,0

34,0 31,8 21,2 6,3 4,0 1,9 0,8 100,0

59 ^fi C D o t>co-rti r x M O

T-H o o os t > CD cg ><o c o T-H o o 1 0 C D C M C D I O T f cg o - * ^

o eg »o

H I O C c o o o T-H T-H

asT-HOscoogasio -Ht o o » o c o c o C D o s CO CD o o •># -># c o c o

CD eg iO

as co •># -^ co no cg

o

XT asoos as t-H o

c/3

to"# Tt*iocoxTH T-I i> >o oo -r-t oo CD oo C D

0 0 l O •>*

C O - ^ T-H CO • < * C ^ - T - H

o

eg co a s cg co oo

as o oo o eg I O

r-

C M - ^ eg c^ co o T-H o o c o i o • « * T-H

T H T f l O C O T f O l O

O

a T c o co i > i o •<* c d T-H co cg

o o

T-H

io

a

l O C D T-H i > iO co oo o co

o r - o o H T f q q

l O CD CD " * ^ 0 0 T—I o c - e g t > c - a s T», cg o eg CD eg CD eg O

^

C

-

M

O

T

H

c o " o o " c ^ c o i > i d tr-

W

coc-inMioo-* T-H - ^ i c o c o c o

c-coo co »o as

co

• ^ O O H C O H t T*I oo a s co co oo o i o T-H o o e g T-H c o • < *

i o - *

co p p p e g

W

C

CO"*

T-H

o eg eg c o o o T-H o t > o o

o o C D •*# a s c o T—I o o T - I T t i e g T-H a s c o l O O O i i O H C - c o

Tji O

^J<

no oo co I O •** o asasos

eg oo co co i > co eg c o i o i d T-H o o o o o c o c o T-H e g o s c g

M

o CD •<* i >

T-H O

T-H

I

O

B

H

O

O

O

p

"

o

O

irnoo

O H J T-HT-H

o oo

co co

co eg

co eg

eg eg

C O O H i r )

oo" o c o • < * e g T-H c g TJI e g

o

T-J

c o p - ^ c q p p

eg

^ co

co-Hrcodi>i>i>

o

T-H e g e g T-H

o

p

c^ p

co

f - M O T-H CO 0 0 eg co i o

to o co i o - ^ i o • * oo o " # •<# e g i o c~en t o en o io c - t o

eg co io

co

c- o e g T-H T-H o •*# TH l O l O N Ttl Tjl l O

as C-

coos

p

CM

T-HTJIIO

C - C - -*JI D - I M O C—C~-iO C O O S CO

O a s e g T-H

lOC-CO co - * o o eg rjrco

cg co »o c o o c o o o a s c -

T-H CO lO

io o T-H i> eg co co co -^ -^ io oo as oo oo cg o co oo eg co co T-H co co io eg eg H io CM i> r-c-c-

p

p

e

g

T-H

p

:

_ _ _

£; p p c g p p p p

p

=> cs

O o

co o n o " i d i o • ^ • ^ T-H c g T—I T-H T-H T-H

•a

^

p p p p - T - H - * p • > * T-H oo" a s t > i d co" T-H c o e g

O T-H -rjl 0 0 0 0 0 0 T-H c g o s o s o o o T-H T-H •<# i o o s i > a s c o e g t ^ eg co CD cg o os o c o T-H c o » o ^ eg T-H e g e g

co o T-H c o t > o o os co c - t - o oo co co as r- eg os i o co

p

e g C D a s >o o d oo a s

•^

g

T-H CO CO OS T-H O T-H CO C- CO OS CD P- lO

o cg -^ asas o n o

t J O i O W ^ N O J

p

ö i > i q i > H q c n

p

e g i > T-H c o a s c o o d e g T-H T-H t-H T-H

o O

as as eg co cg cg cg

<Mcotot>ioi>

c

A

A 3

« io o o o o o o

eg

H M T O i O O O

A

A

o as as

42S XT.

o O o

CO CO l > M P " T-|

D - H O J t - r f i i O C X ) C - t o CO ( M T H t - I Q

ro o M pM<

eg no oo

ca i

0 0 n o CO 0 0 P - CO

i-

0DT3

o ec oo ja

p - M c o e g T-H o o CO P - 0 0 CO n o 0 0 p - M eg eg co p -

W D - t O T t f c o N ' *

T-H

e g e g T-H

oo

co P - o i > M eg cg i o oo

i > eg eg co a s a s o a s c o o o c o T-i c o [ ^ a s p - n o c o a s p-1—i

eg o oo

no M as conoao eg no o

os cg co o co oo a s T - i T-H T-H M M i — i e g c g c o c o c g T-H T-H T-H

H

00 p-

c g e g T-H

CD

p p p p p M ^ p O oo" c d O no" coco" no" <d cg co cg o T-H

p

^

p

M

p

p

p

p

e g c d a s c d e g T-H T-H CO CO t-H

O cd O T-H

ca p - c g a s o T-H T-H co eg oo

o o no eg co c o eg oo o r - c s i o ^ H H i o as oo co co co co

O O C S P T-H e g

o

oo no M

oo co

r - c o

as

i—i o o c o n o e g

T-H CO T-H T-H T-H CO

c/3 - Q

T-H o co no

c g p M P ^ p p p

p

M < o " c o c o e g T-H M T-H e g T-H T-H T-H e g

cd o

co CO T-H

:0

rococo as M M o o o a s

T H M c o o o o o T-H o o eg eg no no a s P - eg CO CO CO n o CD P - C O

co no CO

coascg cg a s cg T-H c g T J I

o o K N t o c o m c o o c o T-H T-H T-H o oo eg

T-H T-H

T-H

eg

t ^ w q o o t o ^ q OOOOT-H e d e d o M I C O T-H

p-

noooco M co oo oo M cg

oo eg eg no no a s r - ( M c o t > T ( i H i—i T J I T-H T-H n o T—i

oo M co c o c o o H I M

e g n o c o c o a s c o r ~ a s T-H c o T - H T-H I O C " *

1 I

OS n o M p - C O T-H r - p - n o

T J I CO M n o n o 0 0 M T-H T-H 0 0 OS CO M n o

T-H pno

p

M

O

M

O

P

cd

-

p o o T-H

c d cg" cg" co" T-H c d C O M eg

'

co p00

O cd o T-H

T-H

a s co co T-H n o i >

GO

co eg M

co o

no oo

M o o a s T-H c o P - c o oo co eg co co co M T-H e g e g

oo no

cg eg

co eg

M ^ p p i - H C g p M

p

T - H T-H c d P-" M i " M " no"

cd o T-H

eg co eg

M<

co oo

C O I O H TOC-TH

co co P - C O

co T-H

o O

oo M co M T-H c o T-H T-H

p - c g a s a s o o o co oo no M a s eg eg c g c o c o o a s o c g T-H T-H T-H e g

o as oo D-

• * ( M t O coascg e g T-H M

P - CO n o M a s CO CO T-H a s M c o n o P - P T-H o o e g a s c o c o o

-t T oS o]

HCOTj*

c g n o c g o s c o o o c g T-H c o C D e g e g e g n o

P -^

o

os CD

CO M< oo

i 3

Q

u «g

M j _ p p p p p c g

p

c d o 6 " T - ? c d c g eg o d e g T-H T-H T-H c g

cd o T-H

p p T - H

T-H

o

MT~MT~ndcg o T-H T-H T-H e g T-H T-H T-H c g

T-H p n o

<d o T-H

s •3

M

cg oo o no eg oo p-co o

M< c o c o n o T-H T-H o o oo o T-H o M o oo T-H o o c o c g o s c o o s

ur 3 a c3

cg M peg c o oo

c o a s o o a s c o c o T-H co co co as p - n o oo

cr 3 o- 1 S 4

eg no p ascono CO T-H n o

co o o eg eg p - T - H co eg p - e g oo p - e g P - CD O 0 0 P - n o M

no C<J O

cg M

co

no a s o no p - M oo T-H c o o o M co eg co

eg oo eg

n o o n o M o o e g T-Hcono

c g a s o o o s o c o o o o o c g o c o o o c o o o o e g c o a s o o c o T-H

o .1 a cv

e g n o O n o CO T-H P T-H i-H

PM

in

MP-

M

O XJ

S O

x/i in

a

)

o

.») p M o o c g o o o c o c g " o o " c g n o M c g M5~

o cd

CMCO cg

o

OS

T—I

•5 5 J5

p p p c g M ^ p ^ p n o M o d c o c d o d e d T-H e g T-H T-H T-H

p cd o T-H

h, Ö N

*>

n o T-H

o

COT-H eg e g o d e d e d T-H e g T-H co

o o T-H

T—i T-H M

p e g

•g

•S

s ^ ». . — — — ^ a ~

T-Hcgcg n o o o o o o o T-H eg co no o o

eg

A

1 1 1 1 1 1 II M A „ *j ^5

<

O T - H O

c g n o o o o o T-Hcgcono

•g :CS U

.C

*

a n o o e go c oo noo oo oo T-H T-H "2 T-H

o

PQ

eg A

/ \

1 11111 A w

eg no o o o o T-H cg cono

.v w

61 Tabell

8. Vissa

i jämförelse

data om produktionsinriktning

med skogsbygderna

I. Arealanvändning,

och driftsförhållanden

enligt arealinventeringen

inom

slättbygderna

10—20 ha

20—30 1ia

Slättb. Skogsb. Riket

Slättb.

Skogsb. Riket

procent:

Summa II. Områdenas andel av olika grödor storleksgrupperna (areal i procent)

8 30 4 0 1 53 0 4 100

12 30 4 1 1 45 2 5 100

19 29 3 3 1 34 5 6 100

11 31 3 0 1 48 1 5 100

17 29 3 2 1 38 4 6 100

71 56 55 95 64 48 89 65

29 44 45 5 36 52 11 35

100 100 100 100 100 100 100 100

84 74 73 98 78 68 92 80 74

16 26 27 2 22 32 8 20 26

100 100 100 100 100 100 100 100 100

51 53 47 54 65

49 47 53 46 35

100 100 100 100 100

72 72 79 73 81

28 28 21 27 19

100 100 100 100 100

54 48 53 55 59 66

46 52 47 45 41 34

100 100 100 100 100 100

74 68 73 80 74 80

26 32 27 20 26 20

100 100 100 100 100 100

39,5 26,8 0,8 3,6 10,1 39,8

47,4 30,7 1,8 5,1 11,0 26,9

43,0 28,6 1,3 4,3 10,5 34,2

31,0 25,0 1,2 4,7 7,0 31,7

36,3 28,5 2,0 3,8 7,5 22,9

32,3 25,9 1,4 4,5 7,1 29,5

inom

Potatis Sockerbetor Grönfoder och vall Andra växtslag Åkerarealen i procent III. Områdenas andel av olika djurslag storleksgrupperna Kor Ungnöt och kalv

16 30 4 2 1 38 3 6 100

inom

Svin 1 IV. Områdenas andel av slakten inom storleksgrupperna (antal djur i procent) Storboskap Gödkalv Spädkalv Får, lamm, getter Svin 1 V. Antal djur per 100 ha åker Kor Tjurar och oxar Får och lamm

VI. Områdenas andel av inom storleksgrupper 1

mjölkproduktionen

Enligt 1944 års jordbruksräkning.

G2 Tabell 9. Skörd per ha för vissa grödor inom olika jordbruksområden, medeltal 1944—1953

vägda

Områden

Sockerbetor 1

Vårvete

Höstvete

Korn

Råg

Havre

Blandsäd

Potatis

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

3 023 2115 2 011 2 452 2 214 1753 1481 1500

2 473 1825 1422 1846 1862 1330 1258 1172

2 466 1824 1612 1928 1871 1623 1451 1467

3 096 1966 1823 2 362 2 047 1742 1638 1740

2143 1625 1423 1625 1711 1408 1257 1509

2 700 1905 1668 2 037 1821 1634 1486 1634

13 798 14 341 13136 11910 10 735 10 608 12 266 15 819

34 893 30 336 27 041 28 465

Slättbygderna . . . .

2 412

2 005

2 474

33 509

2 080 1634

13 008

Skogsbygderna . . .

12 929

27 009

Hela riket

2 320

25 411

Vallhö

4 615 4 219 3 781 3 647 3 543 3 220 3 353 3 314 3 805

3 476 / 33 416 12 967 2 \ 33 956 } 3 612

1 Fr. o. m. 1949 redovisas totalskörden endast länsvis, varför någon beräkning för de olika områdena ej kunnat göras. Här anförda siffror avser åren 1944—1948. 2 1944—1953.

Tabell 10. Modifierat

förslag till uttagning

av

bokföringsgårdar

Storleksgrupp

Områden

II

I Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö Summa

III

V

VI

Summa

0 0 0 0 0 0 0 0

50 50 50 50 125 75 75 75

150 150 150 175 200 150 125 75

70 70 70 80 70 40 0 0

40 40 40 60 40 30 0 0

20 20 20 30 20 15 0 0

330 330 330 395 455 310 200 150

2 500

Tabell 11. Bokföringsgårdarnas Områden

IV

fördelning

enligt 1954 års plan

Storleksgrupp efter åkerareal, ha

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö Summa

2—5

5—10

10—20

20—30

0 0 0 0 25 0 25 25

40 40 40 40 60 40 40 40

120 120 120 120 140 120 100 60

65 65 65 80 65 65 0 0

30 30 30 45 30 25 0 0

15 15 15 15 15 15 0 0

270 270 270 300 335 265 165 125

2 000

30—50 50—100 Summa

63 Tabell 12. Antal gårdar Ullhörande storleksgrupperna III och IV i miska undersökningen (JEU) områdesvis åren 1950151—1952J53

Storleksgrupp IV

Storleksgrupp III

Gss Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

jordbruksekono-

1950/51

1951/52

1952/53

1950/51

1951/52

1952/53

120 99 264 ]62 143 83 75 58

129 104 268 162 153 81 78 58

114 108 266 161 143 80 96 59

86 47 90 82 72 31 14

85 57 75 80 82 31 14

77 54 72 91 83 32 16

gjorts enligt den äldre områdesindelningen. Till de nu utförda beräkningarna har emellertid gjorts specialbearbetningar av materialet inom JEU:s sekretariat. De av utredningen verkställda beräkningarna har sålunda kunnat grundas på uppgifter av samma karaktär som hittills redovisats i räkenskapsresultaten men med den nya områdesindelningen. Det torde ej vara möjligt att utföra kvantitetsberäkningar för samtliga intäkts- och kostnadsposter. Den beräkning, som nu gjorts, har ej drivits så långt som torde bli möjligt, då uppgifter om kvantiteter kan erhållas direkt ur primärmaterialet. I samband med kvantitetsberäkningarna har även gjorts en längre gående uppdelning (specificering) för vissa poster än i primärmaterialet. Det närmast till hands liggande exemplet är intäkterna av brödspannmål, som i JEU redovisats i en enda post. Denna har nu fördelats på höstvete, vårvete och råg. Även dylika uppdelningar har emellertid inskränkts till viktigare intäkts- och kostnadsposter samt vidare till sådana fall, där specifikationen har kunnat grundas på någorlunda säkra uppgifter. En mera omfattande specificering blir aktuell och möjlig, när uppgifter efter hand finns tillgängliga från den reviderade JEU. På grund av det stora utrymme, som skulle krävas för en ingående redovisning av intäkts- och kostnadssiffror samt motsvarande kvantiteter för ett stort an-

—

tal varor m. m. inom olika områden och storleksgrupper, har det varit nödvändigt att så långt möjligt begränsa tabellredovisningen. I detta kapitel lämnas därför i första hand endast en redogörelse för, hur kvantiteterna beräknats och hur uppdelningen av vissa intäkter genomförts. En detaljerad redovisning av själva kvantitetsberäkningarna har av utrymmesskäl i allmänhet ej kunnat göras. Däremot lämnas en mera detaljerad redovisning i de fall, där avsteg gjorts från de värdesummor, som redovisats i JEU. Vissa sådana avvikelser har gjorts, enär utredningen funnit det vara önskvärt att så långt möjligt anpassa de nu gjorda beräkningarna till den metodik, som skall tillämpas i typjordbrukskalkylerna, då dessa senare kan grundas på uppgifter ur den reviderade JEU (jfr kapitel VII). På grund av nämnda avsteg från de principer, som tillämpas i JEU för de år volymberäkningarna avser, avviker de ekonomiska resultaten i utredningens beräkningar delvis från de resultat, som redovisas i räkenskapsresultaten. Avstegen från den tidigare beräkningsmetodiken gäller följande punkter: a) Intäktsposten bostadshyror har uteslutits ur beräkningarna b) I analogi härmed har även kostnaderna för bostäder uteslutits c) Byggnadskostnaderna enligt JEU har överhuvudtaget ej tillämpats i beräkningarna, enär någon uppdelning av dessa kostnader på bostäder resp.

64 a n d r a byggnader ej förekommer i nämnda undersökning d) Kostnaderna för ekonomibyggnader har i stället beräknats med utgångspunkt från en av Statens Forskningsanstalt för Lantmannabyggnader (SFL) utförd inventering av beståndet av bl. a. ekonomibyggnader vid räkenskapsgårdarna jämte av samma institution beräknade normtal för årliga avskrivnings- och underhållskostnader per ha e) Vid beräkningen av det kapital, som skall utgöra underlag för räntekostnadsberäkning, har fastighetsvärdet reducerats med beräknat bostadsvärde. 2.

Volymberäkningar

I fortsättningen lämnas en kortfattad redogörelse för utförda volymberäkningar och uppdelningar av vissa poster i räkenskapsresultaten. De tillgängliga grunduppgifterna för volymberäkningarna har, som tidigare nämnts, varit intäktssummor (resp. kostnadssummor) enligt räkenskapsresultaten. Där en fullständigare specificering än den hittills förekommande verkställts, har principiellt förfarits så, att värdesumman först delats upp. Därefter har volymer beräknats med värden och å-priser som underlag. a)

Intäkter

Brödspannmål. I JEU redovisas intäkterna på brödspannmål i en summa. En uppdelning av intäktssummorna på höstvete, vårvete och råg har alltså varit erforderlig som ett första led i beräkningarna. F r å n JEU har lämnats uppgifter angående bruttoskörden av olika spannmålsslag för de aktuella åren. Dessa bruttoskördar har reducerats för avrens, lagringsförluster och utfodring med 12 procent för vete och 17 procent för råg. Med utgångspunkt från de så erhållna kvantiteterna samt priser enligt jordbrukskalkylen har beräknats intäktsbelopp för olika slag av brödsäd. De redovisade totala intäkterna av brödspannmål har sedan uppdelats på höstvete, vårvete och råg i proportion till de så-

lunda beräknade intäktsbeloppen. Slutligen har härur kvantiteter beräknats för varje slag av brödspannmål. Övrig spannmål. Intäkterna av övrig spannmål (korn, havre, blandsäd, ärter) sådana dessa redovisas i JEU är självfallet av en annan storleksordning än den, som framkommer i totalkalkylen, enär gårdsräkenskaperna inkluderar omsättningen olika jordbruk emellan, medan i totalkalkylen endast upptas jordbrukets yttre omsättning. Intäkterna av övrig spannmål får sålunda vid beräkning av resultaten från enskilda jordbruk större betydelse än i totalkalkyllen. I JEU redovisas intäkterna av övrig spannmål i en enda post. Man har emellertid från undersökningen kunnat lämna uppgifter över skörden av ärter. Vid beräkningarna har därför som ett första led intäktsposten reducerats med den andel, som kunde beräknas belöpa sig på produktion av matärter. Man har härvid utgått från den uppgivna totalskörden, reducerat denna med 8 procent för avrens och lagringsförtuster samt slutligen värdeberäknat skörden av matärter med utgångspunkt från priset enligt jordbrukskalkylen. Den summa som återstår, sedan totalintäkterna för övrig spannmål reducerats med matärternas beräknade andel, har fördelats med hjälp av relationstal, som beräknats i den undersökning, vilken verkställdes till 1942 års jordbrukskommitté. Vall- och rotfruktsfrö. Något försök till kvantitetsberäkning har nu ej gjorts. Oljeväxtfrö. I JEU redovisas intäkterna av oljeväxter i en enda post. Som grund för fördelningen av intäktsposten har från undersökningen lämnats uppgifter om bruttoskörden av olika oljeväxtfröer för de år beräkningarna gäller. Beräkningen av försålda kvantiteter för de olika slagen av oljeväxtfrö har utförts enligt samma metod som tidigare beskrivits för brödspannmål — dock med undantag av att man här utgått direkt från de angivna bruttoskördarna utan reducering. I gruppen oljeväxtfrö har även redovisats frö från spånadslin och hampa.

65 Spänadsmaterial. Kvantitetsberäkning har verkställts enligt samma grunder som för oljeväxterna. Potatis. Även i fråga om potatis saknas fördelning av intäkterna i JEU:s redovisning. En ungefärlig fördelning på mat- resp. fabrikspotatis har emellertid åstadkommits genom att för kvantiteterna i princip tillämpats relativtal, som framräknats i samband med den förut anförda utredningen av Stensgård och Holmström. Några större förskjutningar i fråga om fördelningen mellan matpotatis och fabrikspotatis torde sedan dess icke ha förekommit. De tidigare beräknade relativtalen har dock korrigerats med hänsyn till att Öland och Gotland överförts till Gmb. De nu tillämpade relationstalen är: Fabrikspotatis Matpotatis För Gss. . . 33 67 » G m b . . 73 27 I övriga områden har icke räknats med någon fabrikspotatis. Priset på fabrikspotatis har beräknats under förutsättning av konstant stärkelsehalt (17 procent). Sockerbetor. Priset på sockerbetor har under senare år fastställts vid förhandlingar mellan odlarna och statens jordbruksnämnd. Grundpriset har beräknats för betor med 16 procent sockerhalt. På grund av växlingarna i sockerhalten göres avdrag från eller tillägg till det fastställda grundpriset. Sockerhalten i de svenska sockerbetorna har för ett antal år utgjort omkring 17,5 procent i medeltal. Kvantitetsberäkningarna har därför utförts under antagande att sockerhalten är 17,5 procent. Beräkningarna redovisas i tabell 13. Övriga handelsväxter, grovfoder. Något försök till kvantitetsberäkning har ej gjorts. Hästar, djurvärde. Intäkterna från hästar i form av djurvärde hänför sig egentligen till under bokföringsåret producerade föl samt unghästarnas värdeökning genom tillväxt. Mot denna värdeökning står en minskning i värdet för arbetshästar (avskrivning på grund av ökad ålder), men denna värdeminskning upptas i räkenskaperna som en särskild post 5—5-17616

på kostnadssidan, vilket möjliggör en riktigare redovisning av de totala kostnaderna i jordbruket. De redovisade intäkterna motsvarar följaktligen hela produktionsvärdet. Om inventeringarna alltid kunde göras fullt riktiga, skulle intäkterna av hästar såväl som av andra djur strängt taget ej påverkas av försäljningarna under ett visst år. Detta förutsätter emellertid, att djuren vid inventeringarna kunde värderas så, att priserna vid försäljning under året avveke från inventeringsvärdena endast i den mån detta vore befogat med hänsyn till reell värdeförändring efter inventeringen. Dylika inventeringsvärden kan ej påräknas i praktiken. Följaktligen får man räkna med, att intäkterna även påverkas av de priser, som uppnås vid försäljningar under året. Om avvikelserna från inventeringsvärdena är betydande, kan detta leda till bokföringsmässiga intäkter, som egentligen ej motsvaras av produktion under året (liksom de verkliga av produktion betingade intäkterna kan minskas vid prissänkning). I bokföringen söker man så långt möjligt eliminera verkningarna av större prisavvikelser. Om sålunda försäljning sker till priser, som avsevärt avviker från vad som förutsatts vid inventeringen, överföres »vinsten» eller »förlusten» till ett värderegleringskonto och betraktas som kapitalvinst eller kapitalförlust. Att helt undvika, att intäkterna påverkas av de vid försäjningen erhållna priserna är dock ej möjligt. Därmed är det också uppenbart, att intäktsposten »hästar, djurvärde» påverkas av såväl livdjurs- som slaktdjurspriserna. Detta har direkt betydelse vid valet av prisserier för framskrivning, som senare behandlas i kapitel XI. Vid en kvantitetsberäkning kunde därför en uppdelning av intäkterna på livdjur och slaktdjur övervägas. Någon sådan beräkning har emellertid ej utförts, enär tillförlitligt underlag saknas. Huruvida uppdelning på livdjur och slaktdjur framdeles skall göras, får bestämmas när kvantitetssiffror finns tillgängliga från den reviderade JEU. Hästar, dragarbete. Volymer skulle i

66 Tabell 13. sockerhalt

Omräkning

År

1950/51 51/52 52/53 53/54 (prel.) . . . . 54/55 (prognos).. 1

av sockerbetspriserna

till pris för betor med 17,5 procent

Grundpris för betor med 16 procent socker, kr/dt

Genomsnittligt tilläggspris för sockerhalt över 16 procent, kr/dt

Diverse pristillägg 1 , kr/dt

Summa betpris vid resp. års sockerhalt, kr/dt

Sockerhalt, procent

Pris för betor med 17,5 procent socker, kr/dt

5,55 6,25 7,35 7,35 7,20

0,32 0,78 0,19 0,95 0,68

0,15 0,14 0,15 0,16 0,16

6,02 7,17 7,69 8,46 8,04

16,92 18,01 16,41 18,06 17,50

6,23 6,97 8,20 8.20 8.04

Arealtillägg, tillägg för täckningskostnader samt enligt 63-dygnsregeln.

detta fall beräknas som antal timmar eller arbetsdagar. Någon dylik beräkning har emellertid ej gjorts, emedan underlag saknats. Nötkreatur, djurvärde. Principiellt gäller vad som anförts i fråga om »hästar, djurvärde». Däremot föreligger i verkligheten en betydande skillnad så till vida, att speciell produktion till slakt knappast förekommer i fråga om hästar men i mycket betydande grad i fråga om nötkreatur och än mer beträffande svinen. Om eller när en kvantitetsberäkning skall verkställas för nötkreaturens del, bör intäkterna först fördelas på olika livdjur samt olika grupper av slaktdjur. Så har förfarits vid planeringen av redovisningen i den reviderade JEU. Bedan i Stensgårds och Holmströms utredning till jordbrukskommittén gjordes ett försök till en dylik detaljerad kvantitetsberäkning. Då produktionsinriktningen varierar i hög grad inom de olika områdena, har det dock ej ansetts möjligt att göra en tillförlitlig fördelning, vilken skulle förutsätta en ingående analys av produktionens inriktning områdesvis. En noggrann fördelning torde emellertid bli möjlig, när uppgifter senare blir tillgängliga ur den reviderade JEU. Utredningen har med hänsyn till att dylika resultat kan föreligga redan om ett p a r år funnit lämpligt att tills vidare avstå från kvantitetsberäkning. Mjölk. Vid jordbruk, där producent-

bidrag utgår, kan det genomsnittliga mjölkpriset avvika väsentligt från priset vid gårdar utan producentbidrag inom samma mejeriområde. Då producentbidrag emellertid principiellt utgår endast vid gårdar med mindre än 10 ha åker, torde dylika bidrag praktiskt taget icke förekomma vid de gårdar kalkylerna gäller. Däremot har det varit nödvändigt att i samband med kvantitetsberäkningarna närmare granska verkningarna av vissa andra bidrag, nämligen dels de s. k. clearingtilläggen, som utgick under tiden september 1951—februari 1952, dels leveranstilläggen, som vid sist nämnda tillfälle avlöste clearingtilläggen. Clearingtilläggen utgick efter samma normer till alla mjölkproducenter inom ett och samma område och medförde sålunda ej någon prisdifferentiering med hänsyn till leveransernas storlek. Det har följaktligen ej behövt göras några särskilda beräkningar med hänsyn till clearingtilläggen. Vid kvantitetsberäkningen har alltså kunnat tillämpas genomsnittspriserna inom varje område även för den tid clearingbidraget utgick. Leveranstilläggen infördes fr. o. m. 1 mars 1952. De utgick då med 5 öre per kg för den del av årsleveransen, som låg mellan 4 000 och 10 000 kg. Leveranstillläggen uppgick alltså maximalt till 300 kr per år och brukningsenhet. Bidraget minskades ej vid större leveranser utan

67 utgick med 300 kr per år till alla mjölkleverantörer med en årsleverans från 10 000 kg och uppåt. Leveranstillägg utbetalades första gången i november 1952 (för den del av produktionsåret 1951/52 som avsåg tiden fr. o. m. mars 1952) och utgick då med 150 kr till jordbruk med fullt bidrag. Teoretiskt skulle en del av bidraget för produktionsåret 1951/52 redovisas under bokföringsåret 1951/52 (månaderna mars—juni 1952). På grund av att utbetalningen gjordes först i november 1952, kom dock nämnda bidrag att i JEU helt föras på bokföringsåret 1952/ 53. Vidare får observeras, att leveranstilllägget för produktionsåret 1952/53 ej kommer att bokföras på motsvarande räkenskapsår utan först på hösten 1953. Orsaken är densamma som här påpekats beträffande leveranstillägget för år 1951/52. Leveranstillägget för 1953/54 utbetalas i november 1954 och kommer i den reviderade JEU att påföras kalenderåret 1954. Med hänsyn till storleken av levererade mjölkkvantiteter vid jordbruk i grupperna III och IV förefaller det som om leveranstillägg skulle ha utgått med maximalt belopp till det stora flertalet mjölkproducerande gårdar inom nämnda storleksgrupper. Medelleveransen per år ligger nämligen i storleksgruppen III över 20 000 kg för alla områden med undantag av Ss och Nn, där de emellertid endast obetydligt understiger 20 000 kg. För jordbruk i storleksgrupp IV ligger mjölkleveranserna vid 26 000—35 000 kg per år. Tydligen är det endast kreaturslösa gårdar samt enstaka mjölkproduce^ rande gårdar inom dessa storleksgrupper som före omläggningen 1954 ej erhållit fullt leveranstillägg under nu berörda tid. Det har icke varit möjligt att erhålla exakt uppgift om antal kreaturslösa gårdar samt gårdar med obetydlig mjölkproduktion. Vid kvantitetsberäkningen har problemet förenklats så till vida, att alla typkalkylgårdarna förutsatts ha fullt leveranstillägg. Det fel, som uppkommer härigenom, torde bli obetydligt. Beräk-

ningstekniskt har förfarits så, att förut nämnda belopp (150 k r ) , motsvarande fullt leveranstillägg utbetalat u n d e r bokföringsåret 1952/53, dragits från de totala intäkterna av mjölk. Därefter h a r kvantiteterna beräknats med utgångspunkt från restsumman och de genomsnittliga priserna i de olika områdena. Fr. o. m. den 1 september 1954 gäller nya regler för leveranstilläggen. Dessa utgår med 3 öre per kg upp till 10 000 kg årsleverans och kvarstår sedan m e d oförändrat totalbelopp (300 kr) upp till en årsleverans av 25 000 kg. Därefter avtrappas tillägget med 6 öre per kg överskjutande mjölkleverans och bortfaller sålunda helt vid 30 000 kg. Leveranstilllägg under 30 kr utbetalas ej. Denna omläggning av reglerna för leveranstilläggen påverkar ej de beräkningar för åren 1950/51—1952/53, som diskuteras i detta kapitel. Ändringen behöver dock ej beaktas i framskrivningen för produktionsåren 1953/54 och 1954/55, vilket sammanhänger med förut berörd eftersläpning i utbetalningarna av leveranstillläggen. Priser per kg mjölk inom de olika jordbruksområdena har beräknats genom sammanvägning av i mejeristatistiken redovisade genomsnittspriser inom olika mejeriområden. Härvid har hänsyn tagits till variationerna i mjölkens fetthalt. Kvantitetsberäkningarna h a r i analogi med vad som tidigare anförts om leveranstilläggens behandling gjorts med utgång från mjölkpriser exkl. såväl leveranstillägg som producentbidrag. Nötkreatur, diverse. Kvantitetsberäkning saknar i detta sammanhang intresse. Svin, djurvärde. Kvantitetsberäkning har gjorts med utgångspunkt från de redovisade intäktsbeloppen samt pris enligt jordbrukskalkylen. Subventionerna på fläsk, de s. k. svinpremierna, under produktionsåret 1951/52, vilka berör bokföringsåren 1951/52 och 1952/53, är inräknade i de intäktsbelopp, som framkommer i JEU. Därför har vid kvantitetsberäkningen tillämpats pris inklusive ifrågavarande tillägg. Fjäderfä och ägg. I JEU redovisas intäkterna av ägg och fjäderfäkött sam-

68 manslagna. Vid kvantitetsberäkningen har de totala intäktsbeloppen först fördelats så, att 10 procent ansetts utgöra intäkter av fjäderfäkött. Besterande 90 procent av intäktsbeloppen har kvantitetsberäknats med utgångspunkt i priserna på ägg enligt jordbrukskalkylen. För den andel av intäktsbeloppen, som beräknats gälla fjäderfäkött, har kvantiteter ej beräknats. Övriga intäkter. Under samlingsrubriken övriga intäkter redovisas i räkenskapsrcsultaten var för sig följande poster: trädgården familjens bostadshyra arbetares bostadshyra andra h y r o r samt arrenden ersättning för utlåning av inventarier (maskiner och redskap) ersättning för utlåning av traktor och lastbil diverse Volymberäkning kan för dessa poster knappast komma i fråga. I enlighet med de beräkningsprinciper, för vilka närmare redogjorts i kapitel VII, uteslutes i typjordbrukskalkylerna följande intäktsposter: familjens bostadshyra arbetares bostadshyra andra h y r o r samt arrenden b)

Kostnader

I fråga om kostnaderna har det för de flesta posterna ej varit möjligt att genomföra en någorlunda tillförlitlig volymberäkning. De olika kostnadsposterna sådana dessa ingår i den hittillsvarande JEU är nämligen oftast sammansatta av flera delposter, vilkas inbördes proportioner ej kunnat fastställas. Det viktigaste undantaget utgör dock kostnaderna för manuellt arbete, för vilka volymberäkningar utförts. Antal arbetstimmar för brukaren och familjemedlemmarna h a r erhållits direkt från JEU. 1 fråga om den lejda arbetskraften redovisas hittills från JEU endast kostnaderna. Dessa omfattar såväl ackords- som timavlönat arbete. Antalet timmar uttryckt i fullgoda manstimmar har beräk-

nats med utgångspunkt i kostnadssummor samt timlöner enligt avtalen med tillägg för semestercrsättning och sjukförsäkringsavgift. Möjligheterna till volymberäkning blir i fråga om kostnaderna relativt begränsade, även sedan uppgifter erhållits ur den reviderade JEU. I fråga om varuförbrukningen blir kvantitetsredovisning i stort sett möjlig, men för kapitalkostnaderna (ränta, avskrivning, underhåll) kan kvantitetsredovisning givetvis ej åstadkommas. Detta gäller även ett antal andra poster, t. ex. allmänna omkostnader, försäkringar, maskinlegor etc. Redovisning av beräknade volymer för olika produkter samt för arbetsinsatsen lämnas i tabell 14. Några närmare kommentarer till volymvariationerna de tre åren göres ej här, men denna fråga behandlas i kapitel X i samband med diskussionen om valet av basår för den praktiska tillämpningen. Värdemässig fördelning av kostnaderna för handelsgödsel och kalk. Som förut framgått, har kvantiteter för varuförbrukningen i jordbruksdriften nu ej beräknats. Däremot har gjorts en värdemässig fördelning för handelsgödsel och kalk. Kostnaderna för dessa varugrupper redovisas hittills i JEU gemensamt. Det har ansetts vara av visst värde för framskrivningen i samband med den praktiska tillämpningen att så gott sig göra låter fördela denna post på olika slag av handelsgödsel resp. jordbrukskalk. Fördelningen har baserats på uppgifter ur en sammanställning utförd inom Gödsel- och Kalkorganisationernas Samarbetsdelegation, GKS. Siffrorna avser försäljningen av olika växtnäringsämnen i form av handelsgödsel inom olika områden i medeltal för perioden 1950— 1952 (i fråga om kväve dock endast år 1951/52). Statistiken redovisas av GKS för större områden, vilka dock ej sammanfaller med de 8 jordbruksområden, som nu tillämpas i JEU och typkalkylerna. GKS har även tillhandahållit uppgifter om förbrukade kvantiteter jordbrukskalk länsvis för åren 1951 och 1952. Då det med ledning av dessa uppgifter ej har ansetts möjligt att med tillräcklig noggrannhet beräkna de förbrukade

co •o os

( S N O i n N co TJI in

o

CM iO i—I

- r j l CO — i OS T - I OS

CN

in

CM

a 3 X!

O

E

o

»o

in

ö OS T-t

CM iO CTS 1—1 CM

iro

o -H co co i n o CD c - o CM CM

co

H t C O OS CO i—1

O

iO OS 1—1

m CS

O

in

CO

i-H iO

>

cs. 3

o

T*

COHJ) oeo

N

o

co CD

in i n co i n co os

O

T-t

CO

C O T H

eo N oo

<M CM - i

TJI CM r-t

CD T-t

Tji

CO CM (M (M

in

TJI OS

co o

OS

N

COCO

Tfl

*H

O

CO

co OS

i-i co I O O i—1 OS TJI

CT5GO—1

co cr> co eo »-i

TJI r H c o N O in

CO CM

co CM CO

co CM

co

T-l

co N

T j i TJI T-t TJI CM o

CM

OS CO CM

O 1—1

N CO

O in —i

itO OS 1—1

CO T j i CO O O O S

t o m o coco i n

in os

3* t-

cr eo

CM CO

OS

CM CM

OCO rT-t i n CMO

co

OS TJI

CO

in

TJI

co

-71

OSNO eo TJI -r-t

OS

T-I

CO TJI

TJI

O in CO

Tfl

CD

w

N CD CO

co OS

T-i

TJI TJI CD CM TJI

N

TJI CM

r-i i n

TJI TJI N

O

1 rHCO 1

CM

CO CO

| —t

NIO

1 i-l 1

I

CO TJI CM

CD T-t

m

TJI H

co er.

CM

CM

N os i n

N O

CO

CO

OS

co

1-1

CD

CD T-t

co

N N i n CM

TJI CO

N CO

r-l CM r-l

CO CM

CO

OS O OS i—1 —t CO OS N C O

CO CO CM

r H —1 CM

CO

y-t CD CO N N CM in in n i Q

CO N T-t

OS N T-t i n CO H

N

coeo

CD N TJI

CN I CD n 1 TJI 1 iO CD 1 os os os

i-i

CM

OS

Tji

m CM OS

CO CD CO TJI

co co CO

OS T f l CS C S

in

|

co eo CD CM 1 TJI CM CO CO in

N

CM

CO

eo

CD

1-1 T-i i n

t-co T* N co co TJICOCM

T j i CC - H CD I O O i-ll-l<N

eo o c o (MNCft N O CM

O CO

CM CM CM

OS CO CO O O J CD W O H

T*

co

C M O TJI O

CM TJI O

os in

in

T-t

r-l

CO CM

OS

TJI TJI

N N M OS OS i n T-I CO

N TJI OS

TJI TJI CD CM CO CO

CO CO TJI

CO CM TJI

CO Tji CM i—I

eo co

N O CD O C M O

N CD CM

OS CM TJI

coco

OS

T*

CO CM i—i in

O i-i 1 CO TJI 1 i-i i n —i

OS Tfl

co

CO <M CO

co in

O C S N

co

—t OS -rit

CO

T-t

-H

co

OCOTJI N C M N

O N

N a i -Dl

inco

CO

—t

in

o .n

i n co -H N N H

o

C M N CD N OJ TJI

in

r-i ta

co

CO

co i n HCO i n i-i TJI CM

OS

1—1

co CD

CO CM CJS CO | CM ers i-i TJI os 1 i n os in CM

CD

N - H i-H O OS CO N T J I i-H i-H i—I

1 1

TJI

O co CM

in

TJI TJI TJI O TJI

TH

in

os CO CO

co CO TJI

1—1

in

o o eo i-i

CM

i 1

7-t

CO CD OS

T j i CO N CM N CO T j i CO TJI

CO CO T j i

o

CM m

TJI O T j i CM CM CM

OS

C O N

i n co >n i n co TJI

.—1 C7S

i—(

Tji-J

CD

OS N N O

CD CO

coos

o»

Tji r-l

CD

eo oo »-i i n c o CM o s o o COCM CD

1-1

CO

i—I t » Tji

in N CM co co i n O N CO T*

O r i — N . - I CO os i—i o co r-i i n

CO

co eo CM -H , n os OS TJI co

C O i - l CTS CD CO OS

3o "ca

o*

> ? •*•>

>

a

_

t/0 (_, tfi • o r.jg .ca CO £ > £

>t« ca o t.

I . S— t_ TQ

en C-i ">

ca O"

o

TTI CO

CM

eo w

co

TJI i - l TJI CO OO T j i co H i n

O C O N OS CM CO COCO

CM CD CD CD

co co i n co i n co c» CO CO i n CM (M CM CO OS CO CO OS i n os i n

os cs TJI CM CO CO O C O CD i n CM CM

C M O OS CO O O

CM N H

TJI T-t

lO

CD CO

CO

as TJI

co

CO — i eo I-H

in

.ca

S S a, ••o .„ c c

O

i n co —i co co i n N i n co co i—i i n

^ i

ca c

• :0

£ ca cvg a « b 2-a S 12 •« § -3 «

co

inco CM

•A x)

°1

CM

CO TJI TJI

e u

TJI

TJI

>>-5 >

os TJI

TJI TJI

CO CM IN

co o» in

CO CO CD CD os >n

CM O i n os eocM

CO C M O co N eo CM eo TJI

NCO CM

CO

CM

CD

o

N T J I

TJI 1 - | CM

T-t

eo

o

N

COGX i n

CM i - l CM

•t—i

CM

N

osas

O

i-H

co i n i n co NCM CMN

coco

—i co os i n TJI cc coin in OS CM CM

c o c o TJI co i n CM

eo

CM i—I

CO

CD

CO os

1—1

OS

O

in

CO

T-t

iO

a

CM CO

in

N

eo O N co CM TJI i n cjs eo TJI coco co

co eo N

T-t

co CM-

co

TJI

T—1

KO

TJI

in co m eo

co en

—<

CM lO N

co

i n co TJI i n coco

TJI

NCDOCS 1 N CO N CO 1 eo - i n CO

CM

O

C,

eo

co i n

CM

T*

ca

OS

i-i

TJI

CM

TJI - -

N C O

O

O W N CM T d 0 5 CO TJI

co co in

T-t

o"

a

O

Tji

T—1

eo

Cfi

N iH

TJI

CO N N

iO

en

CD CM

co-* in o o cp i n CM o

T-H

ca

co o

CM

o o

Q.

N C 0 C O OS CO CM oo TJI co

—H

iO

ca

N C O eo

o

co

O

in O T-l

ca

>

OS CO

28 995 2 386 537

£

70 NiOifi

os co co

T T OS CO CD i - l i - l

N

co

o O

os cs cs TJI o s CS oo co os

CS, Cs. 3

u o

COCOCO inco O os c o c o i n CM TH

oo H c s T H N C D

TJI t>. TJI

COCO O i n -r-t OS

in CO CD

CM

c s eo co eo i—I N TJI O O CD eo

in N C O co co eo N TJI N CM OS OS

N os co

O O T H

o

TH

C O C S N TJI T-t r-t CO CM

in in

CS

i n —i e o

eo co o eo CM T-H Tji H

co co eo in

CDNCO CO CO TJI CO N C M

in cs OS N T-t O

co c s N CM N N c» i n s o

N C O cs c s e o CM CM CO CD TJI »-i in

oo

N C O

o

i n -H C5CO

o t~CO

CO

TJI

in N co i n co eo

CM

incoos CM

co Tji

—t i-HOO CO T-t TJI N N TJI

o CM OS

cooscs G » CO CO

o

co

TH O

in

o

co o co

O CD OS CS O CO T-t N c o i-i

o c o os

CO CM N N CO CO

co co

CM

N CS O eo co c s N O OS

CO in N

O O O o O N N TJI CO CO CM

TJI i n c o co OS N N TJI t— i n c o N CM i-H T-H i n

co cs co in co CM co in cs co eo

>n CO eo i-H

<7)

co

cs TJI co

CO CO CO TJI O C O

eo o CO —• N 00 OiO

in

o

eo N

os

cs

I O N N TH i n c s

O N

O

COCO

OS

c o c s o os i n c o

»-t r-t

co os in TJI c o c o os co

o T-I co

COCON CO CO CM

o co co

Tji CD CM I TJI

CO

i-H —c T-t COC0

Tji OO

- H CO T J I

NCO

OTJI OTJI

- H co

co TJI

o in i n CO TJI CM

N N csco e o TH

co N

in os in N CM CO CD CO CO

CO CO "Hl OS CD CO

eo

T-t eo os co TH co N CO CO CD i-H

I

co in

T-t CO

CO

TH TJI

in o co in

O I O H C O TJI N in os co

O

COCON

co CM

i

—i

o o s e o CM c o i n TU c o CM N u o in

COTJIN TH O S i n

c o c o co

c o o s TJI CO CD CO

CO CM CO i n i-H CM CO c s o s CO T j i i-H

CO CM

Tji

co co

CD CO Tji

o in

TJ/ICO coco TJI

O

a

rt

r a -.rs ca .D. en Cs. en T3

ca "! en o.-e:

> c 4) : 0 .ca • «

Er>K

S St. KHH=<

£r u

S ca

p , en

s fc c "i § B s s °«§ -S « 3 3 Er>COH-lK

CO CO

c

JQ

n

ca ca

CS

(H

£ £

71 eo in CM" in Cs

eo N co co >n co OS CO CD

CO CO

o

N C O CO TJI TJI CD in CM

CO

CM

in

O" CM

CO

i n

1 1

N CM

in

TJI

CM

I

in eo

N

1 TJI

1 1 1 1

1CN M 1T j i

CM T-t T-t

CO

T t

oo i n TJI CD o CO COCO o

N O

co os o N C S CO

CD

CD

co eo

cs

CD T-H CS

in co in

i—11—11—'

Tji

co

T-H

T H

r H

CM

co a s N CO co o eOrH

CM CO CTS

TJI i n N C O C O O

cs o os

CO T-H

TJI

c o o o in CM CO

CO

O O T - I T J I

TJI T-H

OS - H C M O CO r H i—I CO i—1

CM CM

CM eo

r-l

T-H

i-H

TJI

ca CO i n

o >n CM

„

> r-t

a cs, 3 O

"^i n OS

o co

1 CO CO

in

1 1

CM CO

T-H

0 0 CO CO OS CO CD

0 0 N

T - H N

,_, iT.

o i n

GO

i-H

co

CO CO N N — I CO CO CS TJi CM i-H i-H

co i n CO

in

N CO O CO N CD eo TH CO

as CO

in CO

TJI eo eo

1 1

Tfl

T-H

CO

in CO

co

T-l

E: 1 o 1

in m

CM

N

CM CD OS

CC

co eo

i-H

-"-

os

eo

• n c o TJI co - H co in co

o

i-H

i n

N T J ( CO CO CO N

CM in

T-ICCCD

CO CO

T-H

co

-H O O s O T J I as N C O in

o

i n CM CM N o co

in in

Q

N — 1

O

T-H

CD

OS CO N

in o

cs

CO

CD

T-H

r_,

r-.

i—t

CO

CM

eo co

r - l CO O T J I CM 0 0 N

O i n CO

CO oo

CO

N

i n CM 0 0

I-1

1 T-I

O1

O - H

CO

CO

CO i n

in i—i

^

r—1

a a 3

t-. O

m in in

TJI

O C O

e o T-H

I

r H

CM i n T-H

eo co r H

CDTji CTS O COCO

Q

CM CO

co

Tji

N TH * » T-t TJI CO eo o c o

O T j i O CO N C O

Tji GO O

CO CM

eo

Tji

CD r H CD C O C S O TJI TJI CM

TJI

N T J I

CO T I

CM CM

CO

Tji

GO O C O CO T J I O N C S CO

CO CO in o CD N

OO CO

TJI

GO CO CO l O - J i N i n G O T-H

CS H I GO CO N N

eo

o CO

TJI

in

Tji O N OS CO CO

Tji CO CO

o co

TJI

i n

inco.n i C i C O N c o c o T-H

N TJI CO N C S CM

i—i

OS

CO

Tji

CO CO CD GO C O C O a s c o i—i

CO N OS CM

N — N

N C O COCO i n co

O CM

T H

o

s

CO CO CD N C O O

co

OS

ca

T-H

•"•

SA en

co

COOS coco C S T-t

in cs T-t

^

i n

o

N CO T J I CO T-H CO 00 N C O

,_,

i n

OS T-t eo

cs

O N C O i n TJI co co O f

CO T-H

in OS i—i

T J I TJI

cs

CM i n

T H Tji O OS T-H O CO CO T J I

in o as

i n GO

Tfl

i

1 1

co

co

1 0 1 CC MO -< 1

^

o

•""• eo

N

CO TJI

oo o

1 1

N CD

0 0 CD

r H

CM

~^~ CMTJI N C O C O T-H

eo co

OS

N C O

i n

co

i-H OS CO

eo

Tji

CO

CO

CO TJI CO N C S CO co CM i n

CO CO CM

TJI

co O

TJI CO

in

—'

1 COCO

o c o os i n

1 COE;1 1i n

T H

i n i-H

o

N in

_|

O CO

eo in

- 3

i n CM

> a a 3

en

a

co

r-t

in cs i—i

CMTJI

N

co

Til

CO

CM

T-H

O C 5 CO CM CO N CS N C O

in

N O N i n TJI T N C M C D

TJI

os o

eo

CD

OS

CS O CS

i O OS

CO CO

CO

CM

eo

y—t

r-t

co «n

T-t o c o i n i-i co i-H T-t CO

cs

CM CM

CO T J I T J I

in o

CM i n CS T-H

ca .3 O. >n i—i

3 a a 3

1 1

o

CO in in OS i—i

i n

o in as

CO

T f l CO o c o eo co

1 2J 1OJ—tS

1 o T I

o

Tji CO

co

rH

1 1

1 —! 1iCnO 1 C Mo 1o

.n in J J

N N T-1

r H

'-"— Tji

,

i n cs o CD T-t —l c o T-t e o

cs N

T-t CO CO

CM CO

Tji

T-t

i-H

t-H

1—1

OS

.n

—t i n CO

i n os co OTJI N N — CO

O CO CM

OS CO CO

OS CD CD

i-H i—1

CO

T-H

CM

r H

i-H

N CO CM co TJI i n CM co eo

- H CM CS

o a s c o T H CS CO T-t eo

CD i n

CD O N

CO O N

CM T H

co

r H

i-H

N C O T H

i n co CM

_, T-H

1 CO T J I co o CM T-H

CSrH COCO i-H r H

i •"- 1 1 CO 1

CO i n TJI

11 OS *°1 1

CO OS TJI

T-H

o

I

1 CO CM

1 CO T-H N

rH

N co

o CD

co CO

CO N

T*1

—

N T J I

CO

TJI o co N C O H

N

O

O C O N CO N C O T-t n r - r T-H GO

inco CO o CD T J I

co

eo

Tji

•g-e v.

j o . c a .cs

SOffi

u >

r-j iu «

=2 o z XT<:<

ca d

ca

••o . 3

:ca

£ "> ca

> cu +-> > en t-, tjo

a i g .5

«

£ r > t O , - , E

eo Tji

- 0 en

:

N O

co

3-T3 ,J-H

orres, r-,

T-H CO

o CM

ca g<

i n

s

M

£

3 .£ w> ScO=<

c

N O

U

72 TH Tji 0 0

oin

c s os c s i n os

TH o COCO

CO OS c s N CS CS —t N

c o o co co T I co

cc o o

T-H co

N O

co CO

Tji

TJI

TJI o

co —i co co coco

i—I T f l

CO

O -J

I £

GO

OOTJI

TJI N N

a3a

TJI

I I

- i TJI

CO CO

N N

eo

cs TH

CO O CM O OS TJI as N

-HI

N rH

OS OS

I O O I CS rH CS

o O O

.n

Ei O

c s x CO

rH

CO

OTJI

r~- N

oo co eo o

TJI

co cs

GO TJI

C M C O T H

I O

CO <

•>

co

N -HO oo N C S CO TJI CD T—I CS

C

CO-* O CO CS TJI

o c o T-H

,Q

a

2 OS

CO

B

en 73

t-

fl

l->

£

> 5« ca o T-

Cfl

Kr-:<

Ö.T3 5 » 2 ^ 3 ÄÄ

t/1

S o

CO

a «5 £a'0

£^l3

T—|

H O T * N O T-I O

or?

h-5

in - i •r eo coco o o

co coco

o

•J-" > [A «u W) o »ca «ca E r > Ä

CO CD CS CO CD CJ4 N O N COCO O

O N T J I

N

TJI

a3a

coco o

TJI N

O CO CO CO GO N O O T H T-H r H

CO CO CC O

:G . 3 SO

•—• > cc r§CC:<

O

cc co cc N

73 kvantiteterna av olika slag av handelsgödsel inom de 8 jordbruksområdena, har det ansetts lämpligt att nu endast beräkna och jämföra kostnaderna för handelsgödsel resp. kalk inom en representativ del av varje jordbruksområde och låta de så erhållna relationstalen gälla för hela det ifrågavarande området. Fördelningstal för de olika naturliga jordbruksområdena har beräknats enligt följande förutsättningar: Fördelningen i Gss = Skåne och Halland Gmb = Blekinge och Gotland Gsk = Småland och Öland > = Östergötland och Mälarlänen Ssk = Kopparbergs och Gävleborgs län Nn I Övriga Norrland Nö De områden, vilka här angetts såsom representativa för de olika jordbruksområdena, har i viss mån måst väljas med hänsyn till det sätt, på vilket handelsgödselanvändningen finns redovisad i GKS:s statistik. I GKS:s statistik angående förbrukningen av jordbrukskalk redovisas även s. k. avfallskalk, som erhålls från vissa industrier. Vid fördelningen har räknats med enbart kalkstensmjöl för Gss samt bränd kalk för övriga områden. Avfallskalken har vid beräkningarna likställts med kalkstensmjöl. De här kortfattat refererade beräkningarna över den procentuella fördelningen av kostnadsposten handelsgödsel och kalk i JEU har gett de i nedanstående tablå redovisade resultaten. 3. Speciella beräkningar för anpassning till den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen Redan förut har i kapitel VII diskuterats vissa avsteg från de siffror, som Gss Gmb Kvävehaltiga gödselmedel 51 38 Fosforhaltiga » 33 39 Kaliumhaltiga > 12 21 Samtliga handelsgödselmedel .... 96 98 Kalk

4 100

2 100

ingår i resultatredovisningen från JEU för de år beräkningarna i detta kapitel avser. Dessa beräkningar har huvudsakligen gjorts för att redan nu så länyt möjligt anpassa till de principer, som fastställts för den reviderade JEU. Följande poster i den hittillsvarande redovisningen berörs av omräkningarna: Intäkter familjens bostadshyra arbetares » andra hyror samt arrenden Kostnader arbetskostnader, driftsledning byggnadskostnader räntekostnader I det följande behandlas de bär nämnda posterna. a) Familjens bostadshyra, arbetares bostadshgra och andra hgror samt arrenden Dessa poster har uteslutits ur beräkningarna. Motiven härför redovisas i kapitel VII. b) Arbetskostnader,

driftsledning

Typjordbrukskommittén påpekade vissa brister i den tidigare metodiken för beräknandet av kostnaderna för driftsledning i jordbruket (SOU 1952:41, s. 45). »Hittills har ersättningen för driftsledning vid gårdar, där brukaren själv svarar för denna, beräknats för jordbruksdriften med viss procent av taxerat jordbruksvärde. Detta förfaringssätt synes vara mindre lämpligt. För det första torde kostnaderna för driftsledning under ett visst år och mellan olika gårdar icke variera proportionellt med fastigheternas taxeringsvärde. För det andra blir överensstämmelsen med lejd driftsledarpersonals löneutveckling synGsk 31 45 15 91

Gns 49 39 8 96

Ss 49 39 8 96

Ssk 24 60 14 98

Nn 29 47 18 94

Nö 29 47 18 94

9 L00

4 100

4 100

2 100

6 100

6 100

74 nerligen dålig. Denna följer givetvis icke taxeringsvärdenas förändringar. Kommittén anser därför en omläggning av p r i n c i p e r n a för beräkningen av driftsledarersättningen erforderlig.» Typjordbrukskommittén anförde vidare, att kostnaderna för driftsledning principiellt borde beräknas till vad lejd driftsledning vid motsvarande gårdar skulle kosta. Då emellertid denna kostnad varierar beroende på ett flertal faktorer, ansåg typjordbrukskommittén efter särskilda undersökningar ej möjligt att på grund av dittills föreliggande material erhålla några säkra samband. Kommittén förordade därför, att man tills vidare för jordbruksdriften skulle räkna med ett bestämt belopp för driftsledningskostnad per ha och att man skulle utgå från driftsledningskostnaderna vid bokföringsgårdar med över 50 ha åker, där driftsledningen i huvudsak utövas av anställd personal. På så sätt erhållna siffror skulle sedan framskrivas med hänsyn till löneutvecklingen för driftsledarpersonal. Denna beräkningsmetodik överensstämmer med vad som tillämpats i JEU fr. o. m. bokföringsåret 1951/52. Kostnaderna har beräknats till 50 kr per ha jordbruksjord för såväl år 1951/52 som 1952/53. För bokföringsåret 1950/51 beräknades driftsledningsersättningen i JEU efter en annan princip än den här beskrivna. För att erhålla jämförbarhet mellan de olika bokföringsåren har driftsledningsersättningen vid sammanställningen till typjordbrukskalkylerna även för 1950/51 beräknats efter den princip, som tillämpats för 1951/52 och 1952/53. Den därvid för 1950/51 beräknade ersättningen för driftsledning uppgår till 40 kr per ha jordbruksjord. c) Byggnadskostnader, nader

ekonomibygg-

Redan i den grundläggande utredningen om typjordbrukskalkyler till 1942 års jordbrukskommitté föreslogs, att bostäderna skulle uteslutas ur dessa kalkyler. Typjordbrukskommittén anslöt sig till denna u p p f a t t n i n g

I det material, som nu funnits tillgängligt från JEU, har samtliga byggnadskostnader redovisats i en enda post. Någon uppdelning med hjälp av uppgifter ur grundmaterialet har ej varit möjlig. Som följd härav har de i bokföringen redovisade byggnadskostnaderna ej kunnat användas vid beräkningarna. Avskrivings- och underhållskostnader för ekonomibyggnader har i stället beräknats med utgångspunkt från uppgifter enligt den inventering av bl. a. dessa kostnader, vilken år 1946 utfördes inom nuvarande Statens Forskningsanstalt för Lantmannabyggnader, SFL. De i denna undersökning konstaterade kostnaderna har sedan framskrivits till de här aktuella åren enligt SFL:s byggnadskostnadsindex och redovisas i tabell 15. Det ar givetvis otillfredsställande att nödgas framskriva resultat från en så långt tillbaka liggande undersökning. En inventering av byggnaderna vid bokföringsgårdarna och undersökning av kostnaderna för dessa pågår emellertid nu. d)

Räntekostnader

Två alternativ för fastighetsvärdena. Vid beräkning av räntekostnader för fastigheterna har dessa hittills i JEU upptagits till taxeringsvärdena. Typjordbrukskommittén påtalade de olägenheter, som är förenade med att beräkna fastighetsränta på enbart taxeringsvärden, och föreslog, att räntekostnaderna skulle redovisas enligt två alternativ i frå^a om fastighetsvärdena, nämligen enligt såväl taxeringsvärde som beräknat saluvärde. Utredningen h a r ansett önskvärt att även i typjordbrukskalkylerna beräina räntekostnaderna enligt dessa t\å alternativ. Reducering av fastighetsvärdena får bostäder. I den hittillsvarande JEU redovisas fastigheternas taxeringsvärde inklusive bostäder. Det har alltså varit nödvändigt att nu avskilja bostadsvä'det från det totala fastighetsvärdet. Utredningen har härvid prövat olika biräkningsalternativ. Det föreligger injra betydande svårigheter att med 1946 års byggnadsinventering som underlag biräkna bostadsvärden. Däremot är svåri,'-

75 Tabell 15. Beräknade kostnader kr per brukningsenhet

för avskrivning

Gsk Ss Ssk \n Nö

1417 1466 1389 1236 1230 1276 1294 1290

Gr IV

Gr III

1782 1989 1837 1658 1616 1711 1612

heterna betydande, då det gäller att beräkna bostadsvärden, som kan anses utgöra en rimlig andel av fastigheternas taxerings- resp. saluvärden. I det följande skall något närmare klarläggas, hur reduktionen för bostadsvärdena utförts. Med den inventering av byggnadsbeståndet vid räkenskapsgårdarna, som utfördes av SFL 1946, avsågs »att i första hand bestämma det i jordbruksfastigheternas saluvärde ingående byggnadskapitalets storlek» (Meddelande nr 14 från SFL, s. 7). Detta gällde såväl bostäder som ekonomibyggnader. Att på detta område utföra en beräkning, som skulle kunna anses invändningsfri, torde inte vara möjligt. Utredningen h a r heller inte ansett möjligt att i detta sammanhang penetrera hithörande frågor med större omsorg än som gjorts i den av SFL företagna undersökningen. Följaktligen har utredningen i princip tillämpat de av SFL beräknade bostadsvärdena år 1946 som utgångsläge och antagit dessa motsvara bostädernas dåvarande andel i saluvärdena. SFL:s bostadsvärden har dock först maximerats, så att endast normalt använt bostadsutrymme medtaBostädernas

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

procentuella

1674 1712 1641 1457 1459 1525 1 525 1508

ekonomibygnader,

1952/53

1951/52

1950/51 Gr III

och underhåll av

Gr III

Gr IV 2 081 2 336 2105 1951 1914 2 041 1917

Gr IV

1646 1676 1586 ] 414 1417 1500 1601 1454

2 045 2 299 2 050 1895 1891 1965 1899

gits (4,5 rumsenheter i grupp III och 5,0 i grupp IV). Då utredningen i fråga om räntekostnadsberäkningen räknar med två alternativ för fastighetsvärdena (taxeringsvärden resp. saluvärden), har det varit nödvändigt att även göra beräkningen över bostädernas andel enligt b å d a alternativen. Saluvärden exklusive bostadsvärden har beräknats på följande sätt. De för varje år gällande taxeringsvärdena för fastigheternas jordbruksvärden har uppräknats till saluvärden medelst s. k. köpeskillingskoefficient — riksmedeltal för resp. storleksgrupper. Bostadsvärdena 1946 beräknade på grundval av SFL:s inventering har framskrivits med hänsyn till utvecklingen av fastigheternas saluvärden — även här riksmedeltal för resp. storleksgrupper. De så erhållna bostadsvärdena har dragits från fastigheternas totala saluvärden. Taxeringsvärden exklusive bostadsvärden har beräknats på följande sätt. Räkenskapsgårdarnas taxeringsvärden för varje år är kända. (Dessa varierar något från år till år på grund av växlingen av gårdar i undersökningen.)

andel av fastighetsvärdena Storleksgrupp III 1950/51 1951/52 1952/53 22,7 21,2 21,8 31,8 31,7 32,7 38,5 38,7 38,6 32,5 33,9 33,9 32,5 33,9 33,9 38,5 38,7 38,6 41,9 37.6 37,1 41,9 37,6 37,1

Storleksgrupp IV 1950/51 1951/52 17,4 16,1 31.9 27,9 28,1 30,2 28.6 30,2 28,6 30,2 28.1 30,2 27,4 29,0

1952/53 15,9 29,2 29,1 30,4 30,4 29,1 27,9

76 Tabell 16. Beräkning av fastighetsvärdet beräknats med utgångspunkt från SFL:s kr per brukningsenhet Taxeringsvärde

Motsvarande bostadsvärde

exklusive bostadsvärdet. Bostadsvärdet har inventering år 1946. Samtliga värden i

TaxeringsSaluvärde exklu- värde sive bostadsvärde

Motsvarande bostadsvärde

Saluvärde exklusive bostadsvärde

1950/51 III Gss . Gmb Gsk . Gns . Ss.. . Ssk . Nn . Nö .

35 713 24 343 22 381 21 266 17 807 17 651 17 975 15136

8 093 7 743 8 620 6 920 5 794 6 798 7 536 6 346

27 620 16H00 13 761 14 346 12 013 10853 10 43^ 8 790

66 069 45 035 41405 39 342 32 943 32 654 33 254 28 002

14 974 14 326 15 947 12 802 10 719 12 576 13 942 11744

51 095 30 709 25 458 26 540 22 224 20 078 11)312 16 258

IV Gss . Gmb Gsk . Gns . Ss.. . Ssk . Nn .

62 923 33 412 36 710 35 136 28119 29 358 29 096

10 980 10 667 10 314 10 046 8040 8 248 7 984

51943 22 745 26 396 25 090 20 079 21110 21112

112 318 59 640 65 527 62 718 50 192 52 404 51936

19 600 19 041 18 410 17 932 14 351 14 723 14 252

92 718 40 599 47117 44 786 35 841 37 681 37 684

1951152 III Gss . Gmb Gsk . Gns . Ss... Ssk . Nn . Nö .

56130 35 846 32 303 29 464 25 566 26 124 26 914 27 221

11880 11366 12 512 9 992 8 670 10118 10130 10 246

44 250 24 480 19 791 19 472 16 896 16 006 16 784 16 975

76 898 49109 44 255 40 366 35 025 35 790 36 872 37 293

16 275 15 571 17 141 13 689 11878 13 862 13 878 14 037

60 623 33 538 27 114 26 677 23 147 21 928 22 994 23 256

IV Gss . Gmb Gsk . Gns . Ss... Ssk . Nn .

100 062 56 158 50 202 48 665 39 306 40 241 40 547

16145 15 685 15152 14 713 11883 12 146 11740

83 917 40 473 35 050 33 952 27 423 28 095 28 807

133 082 74 690 66 769 64 724 52 277 53 521 53 928

21474 20 861 20 152 19 568 15 804 16 154 15 614

111608 53 829 46 617 45156 36 473 37 367 38 314

1952/53 III Gss . Gmb Gsk . Gns . Ss... Ssk . Nn . Nö .

54 562 34 812 81 808 29 202 25 952 26 875 27 178 27 734

11884 11370 12 270 9 885 8 785 10 368 10089 10 295

42 678 23 442 19 538 19 317 17167 16 507 17 089 17 439

80 752 51522 47 076 43 219 38 409 39 775 40 223 41046

17 588 16 827 18 160 14 630 13 002 15345 14 932 15 237

63164 34 695 28 916 28 589 25 407 24 430 25 291 25 809

IV Gss . Gmb Gsk . Gns . Ss... Ssk . Nn .

101 246 53 637 51 858 47 681 39 734 41998 42172

16145 1*684 15 082 14 506 12 088 12 214 11739

85101 37 953 36 776 33 175 27 646 29 784 30 433

146 807 77 774 75 194 69 137 57 614 60H97 61149

23 410 22 742 21869 21034 17 528 17 710 17 022

123 397 55 032 53 325 48 103 40 086 43187 44127

77 Tabell

17. Resultatberäkningar

jordbruket,

ej skogsbruk

för typjordbrukskalkylerna,

och andra

Gss-området

(gäller

endast

förvärvsgrenar) Alt. 1: Fastighetsvärdet = Alt. 2: Fastighetsvärdet = taxeringsvärdet saluvärdet 1950/51 1951/52 1952/53

950/51 1951/52

29 029 15 769 13 260

33 254 18 001 15 253

34 876 20 074 14 802

29 029 16 645 12 384

33 254 18 630 14 624

34 876 20 865 14 011

616 12 644 3 367 9 277

782 14 471 3 083 11388

770 14 032 3 208 10 824

616 11768 3 367 8 401

782 13 842 3 083 10 759

770 13 241 3 208 10 033

1566 3 785 5 351 236,3

1 142 3 896 5 038 287,2

10S0 4 092 5 172 271,3

1566 3 785 5 351 219,9

1142 3 896 5 038 274,8

1080 4 092 5172 256,0

245,1

292,3

264,5

222,0

276,2

245,2

41 905 22 392 19 513

47 070 26 286 20 784

50 444 28 467 21977

41905 23 913 17 992

47 070 27 350 19 720

50 444 29 945 20 499

1033 18 480 7 293 11 187

1284 19 500 7 644 11856

1278 20 699 8 625 12 074

1033 16 959 7 293 9 666

1284 18 436 7 644 10 792

1278 19 221 8 625 10 596

3 392 3 270 6 662 277,4

2 831 3 468 6 299 309,6

2 904 3 524 6 428 322,0

3 392 3 270 6 662 254,6

2 831 3 468 6 299 292,7

2 904 3 524 6 428 299,0

342,1

341,9

312,6

295,6

311,2

300,7

29 029

33 254

34 876

29 029

33 254

34 876

25 798 3 231

29 421 3 833

33177 1699

25 798 3 231

29 421 3 833

33177 1699

27 620

44 250

42 678

60 623

12 982 2 464 5 375 7 669 56110 5,76

15 875 2 781 5 611 8 726 77 243 4,96

16 785 3 255 5 944 9 825 78 487 2,16

12 982 2 464 5 375 7 669 79 585 4,06

15 875 2 781 5 611 8 726 93 616 4,09

16 785 3 255 5 944 9 825 98 973 1,72

/. Löneförmåga och familjens arbetsinkomst Storleksgrupp

III

Summa intäkter kr Summa kostnader exklusive arbete . . . . > Total arbetsersättning > Därav beräknad ersättning för driftsledning > Återstår för manuellt arbete > Därav för lejd arbetskraft > Återstår för familjens arbete » Beräknat antal fullgoda rat för lejd arbetskraft mt Redovisat familjearbete i fullgoda m t . . » Total arbetsinsats i fullgoda m t > Löneförmåga per fullgod m t öre/m t Genomsnittlig ersättning för familjearbete per fullgod mt > > Slorleksgrupp IV Summa intäkter kr Summa kostnader exklusive arbete . . . . > Total arbetsersättning > Därav beräknad ersättning för driftsledning > Återstår för manuellt arbete > Därav för lejd arbetskraft > Återstår för familjens arbete » beräknat antal fullgoda m t för lejd arbetskraft mt Redovisat familjearbete i fullgoda m t . . > Total arbetsinsats i fullgoda m t » Löneförmåga per fullgod mt öre/mt Genomsnittlig ersättning för familjearbete per fullgod m t » » 77.

Förräntningsprocent

Storleksgrupp III Summa intäkter kr Summa kostnader inklusive arbete, exklusive räntor » Förräntning > Kapital: Fastigheten (jordbruksvärde) > Driftskapital Djur > Traktorer och bilar » Övriga maskiner och redskap . . . . « Förråd > S u m m a jordbrukskapital > Förräntningsprocent %

78 Alt. 1: Fastighetsvärd et = Alt. 2: Fastighetsvärdet taxeringsvärdet saluvärdet 1950/51 1951/52 1952/53 1950/51 1951/52 1952/53 Storleksgrupp IV Summa intäkter kr Summa kostnader inklusive arbete, exklusive räntor Förräntning Kapital: Fastigheten (jordbruksvärde) Driftskapital Djur Traktorer och bilar Övriga maskiner och redskap Förråd Summa jordbrukskapital Förräntningsprocent

47 070

50 444

47 070

50 444

34 307 7 598

39 617 7 453

43 682 6 762

34 307

39 617 7 453

43 682 6 762

83 917

123 397

16 396 18 716 19 362 18 716 5 190 5 734 6 482 16 396 5 734 8417 9196 9 756 5190 9196 8417 11671 10 276 11671 12 816 92 222 129 234 133 517 10 276 156 925 8,24 5,77 4,75 5,06 132 997 5,71

19 362 6 482 9 756 12 816 171 813

Däremot finns ej — vilket framgår av tidigare diskussion — uppgifter om bostadsvärden motsvarande taxeringsvärdena. I stället har de bostadsvärden, vilka beräknats motsvara saluvärdena under de olika åren, omräknats med köpeskillingskoefficienter — riksmedeltal för vederbörande storleksgrupper. Så beräknade, mot taxeringsvärden svarande bostadsvärden har dragits från taxeringsvärdena. De värdemässiga resultaten av dessa beräkningar redovisas i tabell 16. I tablån nederst på s. 75 visas bostädernas procentuella andel av fastigheternas totala jordbruksvärden för de tre åren. På grund av beräkningsmetodiken erhålls samma procenttal vid beräkning enligt saluvärde som vid beräkning enligt taxeringsvärde. Kostnaderna för avskrivning och underhåll av inventarier h a r liksom andra ej särskilt behandlade kostnadsposter direkt hämtats ur JEU. Räntesatser. Inom typjordbrukskommittén förordades, att man i den reviderade JEU skulle tillämpa aktuell räntesats för inteckningslån för 60 procent av taxeringsvärdena samt nämnda räntesats + 0,5 procent på återstående del av fastighetsvärdena. För det s. k. driftskapitalet förordade typjordbrukskommittén att räkna med den vägda räntesatsen för borgens- och växellån. Inom ledningen för JEU har man än-

7 598 92 718

3,91

nu ej tagit ställning till räntesatsen utan ansett, att olika system bör prövas. Utredningen har funnit lämpligt att tills vidare anknyta till de räntesatser, som tillämpas i jordbrukskalkylen, tills fasta normer på denna punkt blivit utformade för JEU. Metoden innebär, att det i jordbruksdriften investerade kapitalet delas i tre lika stora delar. På den första av dessa tillämpas den effektiva hypoteksräntan, på den a n d r a delen samma ränta med tillägg av 0,5 procentenheter samt på den tredje delen räntan på borgens- och växellån. De sålunda tillämpade räntesatserna är följande. Procent 1950/51 (1.7—30.6) Hypoteksränta » +0,5 R ä n t a å borgenslån m. m Medelränta 1951/52 (1.7—30.6) Hypoteksränta » +0,5 R ä n t a å borgenslån m. m Medelränta 1952/53 (1.7—30.6) Hypoteksränta »> +0,5 R ä n t a å borgenslån m. m Medelränta

3,22 3,72 4,26 3,73 3,24 3,74 4,53 3,84 3,27 3.77 4,53 3,86

79 co o

il o TT g :ca

09 O

o» o o Cs en

fc.

co

o o" o

..

t-.

CS —t

ca

o CM

> CL

Q, u CL en

F>

1!

co o

o "0

CM

> *->o

CM

o

" .s . CO

© ds

II

co o

o

O N Tjfcd

CM

C M T-t

r H —J. o O O CM N CO CM r H CM r H r H

O C O CM T-H

CM - H

C M T-H T-H r H

«

..

Ii

<II 1 tu

•3

O

o" o

^

CO

+J

lH

en :ca ca f > Cl, en " CD • • _C .—

O .

CO

1 T-H o 00 —' CM CO C CS^H NCMOOS^OCO N^(M oedr-TocMedo -HCM

CMT-H

CO CM C S CM T * O CO

coco coco

o

- H

T - H i—1

C M C M T - H T-t T-t

T-t

ocoasoN^inos^

<M<M

coco cd-ni" COCO CM T-I

CC O N X I O O CO N CS O as^Tj^cMO N co O O N o cMcdoTjT-^r— cdTji"

NeocMTjn~-.in>Tf

r H

TJI~O o

CS O

CSCS_

af-nTed'

cdc»

T-H no CM CS CD

N O T-t

CO CM rH (M rH i-H i-H

CM rH

(M~TJT O N

co T j i ^ c s a ^ e i O r H r-cM~cdas"rM N O " c T Tji r - - f CO N TJI Tji CO CM —t CM —t T-t

C D O OSCD O COOS

OCS

CftHOS J O H T * I Q

^ ^ 1

rH cdTjTcdTji"-d^cd TJI CM CD r H CD CO CO CO CM r H CM r H - H

c d t - ^ — i Tji CM r H

C M N

CO T J T - T

OCO

O CO 3 3 M N CO O

CON

CO

C M T—1 C M T - H T - H r i

C M T—i

TJI

O

Tji

TJI^TJI

rH O C O C O

N O N C M O TJTIO r . H i 0 3 J i Q M -

c d o OTTI

CM CM r H

CM r H

iM rH TJV-M c d c d o T J I CM eo N co o c o CO CM r H T-H T-H T-t

"MO

CM^ 0 0 H

CM T j i

T-H

i-H

T-H

CD

r H

T-H

O

OS N

rH_ N

Tji_

N

i n c d T-H c d CM" - H C S O O C S T J i C S O N C M C M C O r H N c M

T—1 - H

CM r H

CO OS_ O

O

CO • > * OS CO 0 0 CO

r H

i—1

r H

r H

T-H - H

T-H i—1

CO O

o

T-H T-T c d c d TJI" o

1 -nco

O0OS r-^00

I

H h . —"CM"

I II

T J I — i f M CO O

O CM r-4 T P CD^Cn N

1 CM O

-H H TJI O

cdTjfi-H c d CMTJTJC

CM"<M

I

T j ^ r H 0 0 CS

1 11

N

T-I

r-t

I I I

1 TJTCS

CM CM r H

r H

I

cs rH TI

OT-HNCOCOCOCSCMOSTJI

CM • * OS CD 3 0 O

I I I

1 CMTJIT-HCMOOO'»—<OOJ

N^in—lTTTjlTjlrH-rJ1-X>C^ T-HcMCDTjrascf(M~—cdcd —1 T-H

T-H

00 CS-MCOOCDOCOCO-HCM O <M CO CO CO CD 7- •_ CO .C T T TjTcdoedcDcdcscdrHcd

O - * 0

T T c o co c d N - n O h - T f l l l H C O C S i n C M C M T — i r H r H T — I H H H r - 1

c d o T-T o c d T)T c s o c d o t^OTjir^cococOincoco CM CM r H

— 1 T-H T - I

T-t T-t

T-t

1 111111II

C^OS CO T-H N H CM OS N CM cTNTjToTj^inoeoeoN

O

»

O C O

N

COr^CDOOOOSCMCO-^CD O T J ^ CO CM f ^ CM CS CO CD CO

O C O

N

00 O

CM N 0 0 O Tji" CM T P - f CM - ^ C O C O - H T j i - H O O S r H O T - H CM r H

CO T-H CD CM CO CD CM O CO i n i-HcfcooT-^THin^TjrcfcD h-T-nr-csTjiTjiocoaso

co o

(

T—1 T - H T-H - H

TJT c d TJI" CM TJT c d c d N

T-Hl-HT—1

M

N

H

H

H

H

r

l

H

r

l

o e o c f t CM c q o o s o N eo Tji~ TJT a s N c ? c s N CM c d c d cooocoeocMNCMCoeo

H

C M C M T - H T-t T-t T-t

cd

o

I 1 11 11 1

1 CDOCOCSCSONCMeOCO •H O C M CM CM H W C O TJI^O CM" e d N o T-H -H T#~ cd~ TJT a s T-H

T-t - J T - H

T-T

r H

T-H

1 11 1 1 111 1

CM O

.Hf-ö

I I I

CM CM i—Ii—| r H

T-INCOOCMT-HT-HCMCDCM CM T—II-HT—IT—I T — I r H r H r H T H

CM O

N

CD

CO T - H ^ C D ^ C O

a j a ^ i n x c o c o ^ N H H i CM CO CO N TJI" CS CD CD O T-H

TJI^O

N c o CO O CM r H O CO T j T CO C O C M C D C O O O C M C D O O

O

r-t

I

OS rH

en

1 OCMCOCOCOCOO OCS N TP CO N TJ^CO rH OSCO TjiTrH rH c d c d c d i n O C M

CS r H

o

>

—H

r H

CM"

C :ca

111 T j T t C ' r j T a s ' c o c o TJT i n o TJI CD c o CM o

Tji" i n co" o s co o

i-H

CL,

*J

Vi

CM T j ^ t ^ i n c q s » N — TJI" c d c d c d N C O

1 11111II1

O CS

CM=ca

ja

N r H O r H C M N

CM rH

i-H

CM O

cp en ca

t-

N C O C D O N C O C D CM H CO o T r H N O C S CO C O - H N O T J I

TJI CD c o c o eo N

H

OJ

>

CD en

cdcd

CD O —T CD -HT -»JT t~~ N O CS

CM

:ca

P-, Q, 3

NOS

O C O O O S O T J ^ C O

o

IT

HH

-nco

e d c M CM c d c d e d o s

<3S CS i-H N

o

<2 o •p

o O

TJI

C S T J ^ C O C M 00 OS_N

H

r ? K» A en CD

ca -G

<MN cscs

ITVTTJ^CO CD CM"CO O CM c o c o T,, as •>- o

—' —ci ns

a o

N C D C S C M ^ N OP CO o CM c d c T c o T-H N o c o c o - H co eo eo CO CM rH CM T-H r-t

cocs^o T^OS^CS^

o cs

:ca

M

T.

" * T - H oTcO COCO CMT-H

cs

to

ca

O C D C M N C O O O B W N i D B B H C S N N C O C O C O O S N I M H l S H H

CMCMTHT-HT-HTHT-IT—I

o os

C O C D T - H — I O O C O O S N N O

CS CM O 00 CO i n O C O N CO T-jTcdcDCCNNcdN--HN

C S r H T j i N T j i T j i C S C O C S T j i C M C M - H 1 - H T-H T - H T-H r H r H

CM T-H

1 II 11111 1

T-H T-t

CO_ CM_ O

o

O

r H Tji^ CD OS C S CM

CO CO CO O T J I " CO CM Oi T J T i o COCOTjiCOCOCMcMcMNeO CM-HT-Hi—ii-Hi—IrHrHrHrH

o o cs

i •g o

33 T-H N

CO CM - ^ T-H O

N

coeoTji-HincsNOTjioo

T j ^ CM

N C O

o

o c d CM o CM c d c d c d rH TjiOOCMOCMrHOCMCDcM

o

C D O

CM O

N C O

o i n " CM c d c d c d as ö " c d

C M T — I H H H r I T - H - H T - H T — i

1 111 111 1

-S5 •»

o

:

:

:

:

:

:

:

:

:

:

tei

85. 3 5 •3

.ca g O

: : : : : : : : : :

cu ej

« Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö Slättbygderna Skogsbygderna

CO

/. Löneförmåga,

K

"5

•S k, Q en

2c

C

.

I r CO

eu

:

:

:

-, X>

:

:

:

: .

:

:

§ c ^ -a w j H CC

SJ O O O O & cjo Z Z So S

s a. 8, . : : : : . . .

•S

is

:

c

g

.

_ ca . • - co , cä-o >»Ä

rO

.

* - ' CD

80 4. Redovisning

av ekonomiska

tat för åren

1950/51—1952/53

resul-

Det har av utrymmesskäl ej ansetts möjligt att i utredningen redovisa beräkningen av de ekonomiska resultaten för samtliga områden. Beräkningarna har emellertid exemplifierats i tabell 17 med resultatberäkningar för Gss-området. Resultatberäkningarna ansluter sig till den förut diskuterade metodiken. Av tabell 17 framgår hur lönsamheten med utgångspunkt från bl. a. intäkter och kostnader, investerat kapital, arbetsinsats m. m. beräknas och anges i olika lönsamhetsmått (löneförmåga, familjens arbetsinkomst, förräntningsprocent). I tabell 18 redovisas de erhållna lönsamhetsresultaten för samtliga områden. Utredningen finner angeläget understryka, att de beräkningar, som diskuteras och presenteras i detta kapitel, ingalunda till fullo täcker begreppet typjordbrukskalkyl. Det har tidigare i ett inle-

Xi

dande kapitel påvisats, att typjordbrukskalkylerna väsentligen syftar till framskrivning av kända ekonomiska resultat med hänsyn till prisutvecklingen för tidsperioder, under vilka volymutvecklingen vid beräkningstillfället ej är känd. Två viktiga beräkningsled har likväl genomförts i detta kapitel. Siffrorna enligt JEU för åren 1950/51—1952/53 har för det första omräknats med hänsyn till de principer, som numera tillämpas i nämnda undersökning. För det andra har volymer beräknats i den utsträckning dylika beräkningar ansetts tillrådliga med hänsyn till den specificering, som hittills förelegat beträffande olika intäkts- och kostnadsposter i JEU. Framskrivningen för åren 1953/54 och 1954/ 55 presenteras i kapitel XI. Vid bedömningen av resultaten får beaktas, att beräkningarna endast gäller själva jordbruksdriften. Skogsbruket ligger utanför kalkylerna. Ej heller inkluderas inkomster från förvärvsarbeten utanför brukningsenheterna.

Valet av basår för den praktiska tillämpningen

Val av basår för den praktiska tilllämpningen är aktuell endast i fråga om fastvolymkalkylen enligt alt. 1 b (jfr den systematiska uppställningen i kapitel VI). I fråga om kalkylerna med rörliga volymer bortfaller detta problem helt, emedan volymerna successivt omräknas, efter hand som uppgifter för nya bokföringsår blir tillgängliga. I de kalkyler med rörliga volymer, som presenteras i utredningen, utgör medeltalen för åren 1950/51, 1951/52 och 1952/53 bas, enär 1952/53 är det senaste år, för vilket bokföringsresultat hittills finns tillgängliga. Diskussionen kan alltså koncentreras till kalkylen med fasta volymer. Som underlag för bedömandet av basårsfrågan har utförts en särskild bearbetning av resultaten för de tre tidigare nämnda bokföringsåren. Man har därvid

kunnat utgå från de volymberäkningar. 1 som närmare redovisats i kapitel IX. Bearbetningen har i första hand avsett att belysa volymväxlingarna för enskild-i produkter under de tre åren. Därjämte har variationerna även belysts för viss.i grupper av intäkter och kostnader. Resultaten anges i tabell 19. Medeltal för volymer eller — för produkter och produktionsmedel som ej volymberäknats — värden har beräknats för de tre åren, varefter volymer och värden för respektive år beräknats i procent av treårsmedeltalen. I tabellen anges såväl procenttalen för de enskild* åren som de volymer resp. värden, varpi procenttalen baserats. I de fall procenttalen beräknats på värden, har dess* först omräknats till samma prisnivi (1952/53 å r s ) . 1 Volymer redovisas i regel ej i det hittills tillgängliga materialet från JEU.

81 Växtprodukter Brödspannmål. Produktionen av vete blev starkt nedsatt genom svartrostangreppen 1951. Verkningarna var starkast i Sydsverige (Gss, Gmb, Gsk). Även rågproduktionen var mestadels relativt liten 1951, vilket sammanhänger med att arealerna under nämnda år minskats (för riket ca 22 procent mindre än 1950 och 1952). Totalkvantiteten brödspannmål var alltså relativt liten i de syd- och mellansvenska områdena bokföringsåret 1951/ 52. Siffrorna för Nö-området är synnerligen osäkra på grund av de obetydliga totalkvantiteterna. övrig spannmål. Den produktion av fodersäd, som kommer till synes i räkenskaperna för enskilda gårdar, är relativt sett mycket större än den som framkommer i jordbrukskalkylen (totalkalkylen), enär gårdsräkenskaperna också inkluderar handeln med fodersäd jordbrukare emellan. På grund av osäkerheten i fördelningen av intäkter från försäljning av fodersäd på havre och korn har kvantiteter för dessa ej angetts separat i tabell 19. Försäljningen av fodersäd och ärter varierar mycket under de tre år bearbetningen avser. De relativt små intäkterna av brödspannmål 1951/52 synes delvis ha utjämnats genom ökade försäljningar av fodersäd. Potatis och sockerbetor. För potatis är variationerna betydligt mindre än för spannmålen, dock med undantag för Nn grupp IV och Ssk grupp IV, där kvantiteterna år 1950/51 var mycket låga. I fråga om sockerbetor var totalarealen inom landet praktiskt taget lika stor under de tre berörda åren. Kvantitetsvariationerna beror på skillnaderna i hektarskördar. År 1950 var hektarskörden mycket god medan skörden 1952 var den lägsta på mycket länge. Oljeväxter. Beträffande oljeväxterna kan vara skäl i att först erinra om, att den hittills största odlingen inom landet förekom 1951, men att denna därefter minskat betydligt. Den sammanlagda arealen har uppgått till:

1950 1951 1952 1953 1954

Samtidigt med förändringen i totalarealen har emellertid oljeväxtarealen förskjutits mot norr. Båda processerna återspeglas i de i tabellen angivna kvantiteterna. Inom Gss samt vid jordbruk med 20—30 ha åker (grupp IV) inom Gmb-området har kvantiteten oljefrö minskat under de år, som här diskuteras. Vid gårdar med 20—30 ha inom Gns är utvecklingen obestämd (jfr summa oljefrö). Samma gäller för gårdar med 10— 20 ha åker (grupp III) inom områdena Gmb och Ss. Däremot har kvantiteten oljefröer ökat markant inom Gsk-området, Gns grupp III samt Ss och Ssk grupp IV. Utvecklingen är som synes mycket olika inom olika områden och storleksgrupper. Spånadsväxter. Även spånadsväxtarealen har förändrats starkt under den aktuella treårsperioden: 1950 1951 1952 1953 1954

6 800 ha 5 500 »> 5 000 »> 3 800 » 4 400 i

Kvantitetsförändringarna vid räkenskapsgårdarna är betydande men ej fullt analoga med totalarealens utveckling. Inom de båda södra slättbygdsområdena har kvantiteterna nämligen ökat starkt i grupp IV samtidigt med nedgång i grupp III. Stark ökning har även inträffat i Ssk grupp III. Samtliga växtprodukter. I tabell 19 anges även variationerna i fråga om värdet av samtliga växtprodukter i de åtta områdena. Slättbygder och skogsbygder jämföres i följande tablå (varje års värde i procent av treårsmedeltalen). Grupp III Slättbygderna 1 Skogsbygderna 2

1950/51 106 102

1951/52 94 93

1952/53 100 105

Grupp IV Slättbygderna 1 Skogsbygderna 2

103 105

94 91

103 104

1 2

6—547G16

168 800 ha 190 000 » 147 620 »> 86 600 » 99 700 »

Gss, Gmb, Gns, Ss Gsk, Ssk, Nn, Nö

82 Sammanställningen av relativtalen för värdet av växtprodukterna per gård visar, att de stora variationerna mellan olika år och områden för enskilda växtprodukter till stor del utjämnats (jfr såväl tabell 19 som föregående tablå). Dock kvarstår en märkbar nedgång i totalvärdena år 1951/52, vilket bl. a. framgår av de vägda genomsnittstalen för slättbygderna och skogsbygderna. Orsaken till den relativt stora nedgången i vegetabilieproduktionen för direkt försäljning samma år är främst svartrostskadorna på vetet. Djurprodukter Mjölk. Produktionen per gård är störst inom Gsk-området för båda storleksgrupperna samt minst inom Nn för grupp III och inom Gss för grupp IV. Skillnaderna mellan de olika åren är relativt små. Dock föreligger en viss tendens till nedgång inom de flesta områdena, isynnerhet för grupp IV. Volymförändringarna, som i tabell 19 belyses för storleksgrupperna III och IV, ger ingalunda besked om de genomsnittliga förändringarna inom olika jordbruksområden. Produktionen har minskat starkast vid de största och minsta (under 5 ha) brukningsenheterna.

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

Försålda mjölkkvantiteter, medeltal för tre år, kg per gård Grupp III Grupp IV 24 609 26 529 23 130 29 908 26 237 35 245 23 460 31 016 20 652 30 027 22 500 32 794 20 337 29 008 22 361

Svin. Även svinproduktionen har varit jämförelsevis stabil. Inom Gns och Ss grupp IV har dock inträffat en stark ökning av svinproduktionen. Ägg. Produktionsvolymen har ej varit lika stabil som för mjölk och fläsk. Någon genomgående förändring i fråga om äggproduktionens omfattning tycks ej ha förelegat. Samtliga djurprodukter. Ser man först på siffrorna för enskilda områden, visar

det sig, att variationerna är mycket o b e tydliga och avsevärt mindre än för växtprodukterna. Den relativt starka n e d gången av intäkterna från växtprodukt er 1951/52 har ingen motsvarighet i fråga om djurprodukterna. Liksom tidigare för växtprodukter a n ges i nedanstående tablå även för djurprodukterna variationerna i p r o d u k t i o nens storlek under de tre åren i n o m slättbygder och skogsbygder. Grupp III Slättbygderna Skogsbygderna Grupp IV Slättbygderna Skogsbygderna

1950/51 1951/52 1952 58 101 101 98 101 99 100) 100 102

101 100

99 98

Allmänt kan sägas, att siffrorna för <le tre åren ger en antydan om svag minskning av djurproduktionen och svag ökning av växtproduktionen för direktfursäljning. Växt- och

djurprodukter

I tabell 19 anges variationerna områdesvis för summa intäkter av växt och djurprodukter (för samtliga år i 1952/53 års p r i s e r ) . Siffrorna ger den intressanta upplysningen, att verkningarna av svartrostskadorna blivit praktiskt taget fullständigt utjämnade. År 1951/52 var normalt i fråga om animalieproduktionen och genom animalieprodukternas dominerande betydelse inom de analyserade storleksgrupperna erhålles den starka utjämning, som framgår av nedanstående tablå. Grupp III 1950/51 1951/52 1952 53 Slättbygderna Skogsbygderna Grupp IV Slättbygderna Skogsbygderna

102 101

99 98

99 101

101 102

98 99

101 99

Produktionsmedel Manuellt arbete. Siffrorna i tabell 19 visar, att antalet arbetstimmar av anställda minskat starkt från 1950/51 till 1951/ 52, medan förändringen från 1951/52 till 1952/53 är mindre enhetlig. Det är sannolikt, att antalet arbetstimmar av lejd

83 Tabell 19. Beräknade volymer (eller värden i 1952/53 års penningvärde) per gård vid typkalkylgårdarna: medeltal 1950/51—1952/53 samt volymer (värden) för varje år i procent av medeltalet Storleksgrupp III

Storleksgrupp IV

Storleksgrupp III

Storleksgrupp IV

Medel- Procent av medeltal tal 50/5152/53 50/ 51/ 52/ 51 52 53

Medel- Procent av Medel- Procent av medeltal medeltal tal tal 50/5150/5152/53 50/ 51/ 52/ 52/53 50/ 51/ 52/ 51 52 53 51 52 53

Medel- Procent av medeltal tal 50/5152/53 50/ 51/ 52/ 51 52 53

VOLYMER Höstvete Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

1794 143 1150 127 572 142 2 339 117 1984 112 888 94 98 109

Vårvete 65 92 43 130 40 118 75 108 79 109 79 127 64 127

3 430 2 716 2 289 5 433 3 820 2 308 14

139 56 105 97 35 168 128 50 122 110 71 119 102 76 122 99 72 129

1546 76 94 130 2 343 83 86 131 733 117 74 109 802 123 56 121 311 113 78 109 536 62 112 126 101 97 96 107 33 159 86 55

3 459 3 385 1319 1413 503 1396 105

76 76 148 59 86 155 122 74 104 114 71 115 134 80 86 105 74 121 10 165 125

56 172 345 917 565 163 60

171 47 82 52 56 192 112 83 105 95 106 99 109 99 92 98 40 162 212 88 0

Råg Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

Summa

Arter Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

87 53 61 186 105 192 50 58 143 101 93 106 377 98 103 99 336 96 112 92 144 60 43 197 100 181 87 32 27 237 33 30

5 440 83 104 113 2 513 110 85 105 5 526 91 98 111 1975 78 102 120 1665 103 100 97 2 746 90 97 113 2 963 106 87 107 3 060 83 95 122

4 970 3 729 2 073 4 011 4 057 2149 437 34

143 61 96 156 58 86 90 99 111 118 82 100 76 104 120 98 88 114 142 85 73

2 948 565 1582 2 057 4130 1526 750

130 58 112 133 29 138 101 100 99 114 92 94 90 112 98 125 86 89 132 104 64

9 837 6 666 5190 8 903 8 453 5 230 869

115 64 81 60 118 71 111 76 98 94 108 77 116 114

brödspannmål 122 101 114 118 97 88 124 163

73 105 71 128 74 112 73 109 90 113 90 122 83 93 83 54

121 159 111 113 108 115 70

Ärter, korn, havre

Matpotatis Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

1630 236 768 870 1762 725 238 1

74 85 141 1108 508 52 124 124 592 76 105 119 1282 97 117 86 1861 84 120 96 1155 74 155 71 932 102 101 97 629 94 88 118

5 769 59 124 117 1352 73 101 126 1502 91 119 90 3 271 99 121 80 4135 87 102 111 2 588 99 129 72 1165 135 126 39

Fabrikspotatis 6116 103 103 94 4 094 102 84 114 5 827 93 105 102 1845 81 99 120 2111 91 96 113 1926 69 100 131 3000 53 97 150

2 630 8 222 .— — — — ,—, —

82 108 110 2 958 101 107 88 129 83 13 334 82 127 — — — — —

Summa Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

potcdis Sockerbetor 8 070 83 105 112 9 074 102 104 94 54129 113 104 10 735 93 118 89 17 428 86 117 97 25 939 111 102 5 526 91 98 111 5 827 93 105 102 1483 111 101 1975 78 102 120 1845 81 99 120 1710 135 106 1665 103 100 97 2111 91 96 113 — 2 746 90 97 113 1926 69 100 131 33 2 963 106 87 107 3 000 53 97 150 _ 3 060 83 95 122 —

92 91

83 114000 87 36 268 88 2 278 59 3 864 — 913 —

106 105 107 99 140 84 144 109

89 94 76 47

93 168

84 Storleksgrupp III

Storleksgrupp IV

Storleksgrupp III

Storleksgrupp IV

Medel- Procent av tal medeltal 50/5152/53 50/ 51/ 52/

Medel- Procent av medeltal tal 50/5152/53 50/ 51/ 52/

Medel- Procent av medeltal tal 50/5152/53 50/ 51/ 52/

Medel- Procent av tal medeltal 50/5152/53 50/ 51/ 52,/

51 52 53

51 52 53

51 52 53

51 52 53

Höstraps och -rybs

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

1192 125 125 1240 84 119

73 377 207 61 — —

71 46 82 74

50 97 77 152 80 174 82 136 12 214

Vårraps och -rybs 4 435 112 122 3 670 109 99

699 1636

538 1031

66 92 73 88 139 71 123 106 75 57 168 67 90 143

3 Senap

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

Nn Nö

502 102 13 21

36 73 191 38 95 167 98 90 112

.—,

— 1

oljeväxtcr

1585 124 116 1294 86 117

60 97 112 83 97 120 520 55 103 142 461 95 107 98 96 113 29 158 5

6195 110 112 4 368 112 102

78 86 76 100 124 87 125 88 87 89 124 79 100 121 166 87 47

26 529 29 908 35 245 31016 30 027 32 794 29 008

104 97 99 103 100 97 104 97 99 101 99 100 102 102 96 104 98 98 97 110 93

488 549 264 259 223 129 51

112 100 88 98 104 98 101 96 103 107 96 97 82 80 138 82 131 87 117 82 101

849 2 468 1221 1220

Mjölk

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

24 609 102 95 103 23130 106 97 97 26 237 102 96 102 23 460 104 97 99 20 652 103 101 96 22 500 100 99 101 20 337 102 103 95 22 361 100 104 96

50 0 0 22 96 98

146 140 160 463 152 140 114 79 189 375 67 180 552 81 124 76 79 221

0 8 312 53 95 0

—.

633 100 95 105 449 102 101 97 391 107 93 100 290 115 96 89 183 102 102 96 218 94 102 104 143 102 98 100 93 89 106 105

116 22 436 131 113 84

138 75 87 126 28 146 150 0 150 172 81 47 154 79 67 183 117 0 175 76 49

495 584 115 38 182 145 927

66 66 168 63 111 126 211 — 89 300 — — 98 200 2 231 54 15 188 77 35

2 845 95 105 100 1928 98 105 97 1254 100 101 99 1152 92 106 102

3 333 2 404 1338 1682

624 92 106 102 520 95 104 101 430 118 92 90 808 78 99 123

796 647 587

96 103 95 106 92 108 94 103 76 106 90 113 82 136

214 29 21 65 146 17 4 —

189 65 46 134 38 128 67 124 109 116 122 62 121 134 45 218 59 23

Summa

spånadsväxter

412 127 117 56 108 107 112 81 89 103 88 109 45 300 — — 67 116 94 90 89 76 75 149 322 185 95 20

1112 Svin

Ägg

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

125 125 126 174 150 150 50 228 83 121 142 60

Linfrö

155 28 110 162 6 2 18 27 104 169 .— .— — — Summa

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk

24 19 16 60 108 18 1 —

101 99 100 103 118 97 82

85 Storleksgrupp I I I

Storleksgrupp IV

Storleksgrupp III

Storleksgrupp IV

Medel- Procent av tal medeltal 50/5152/53 50/ 51/ 52/ 51 52 53

Medel- Procent av tal medeltal 50/5152/53 50/ 51/ 52/ 51 52 53

Medel- Procent av tal medeltal 50/5152/53 50/ 51/ 52/ 51 52 53

Medel- Procent av tal medeltal 50/5152/53 50/ 51/ 52/ 51 52 53

Arbetstimmar, familjen 3 924 97 99 104 3 421 4 066 98 100 102 4166 4 241 102 101 97 4 059 3 945 102 98 100 4 232 3 846 95 103 102 4 607 3 767 98 98 104 3 984 3 653 101 98 101 4183 4 231 98 99 103

95 102 103 95 105 100 103 98 99 102 99 99 95 104 101 106 97 1 97 105 89 1106

Summa arbetstimmar 5187 103 97 100 4 963 102 98 100 4 950 105 99 96 4 358 105 97 98 4163 98 101 101 4129 101 97 102 4 283 105 97 98 4 592 101 98 101

102 98 100 98 102 100 106 96 98 105 96 99 98 102 100 108 95 97 103 100 97

6 463 6144 5 554 5 413 5 379 5142 5 770

VÄRDEN Växtprodukter 11418 116 95 89 24 813 109 95 96 7 273 104 96 100 13 995 105 87 108 2 805 105 90 105 5 549 106 88 106 3 716 102 87 111 9 375 99 97 104 3 799 95 97 108 7 884 92 97 111 2 388 88 100 112 5 533 99 93 108 1709 119 93 88 2 611 122 108 70 1076 99 101 100 Växt- och

djurprodukter

35 563 104 99 97 27 127 103 99 98 21728 102 97 101 19 776 102 98 100 16 547 100 101 99 16 240 97 101 102 15 223 108 98 94 16 872 98 100 102 Varukostnader

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn N8

51617 105 98 97 40 135 101 97 102 29 358 104 97 99 31228 99 99 102 25 918 97 100 103 24 479 101 98 101 22 655 100 110 90

Arbetstimmar, anställda 1263 124 90 86 3 042 897 124 88 88 1978 709 122 86 92 1495 413 138 86 76 1181

317 362 630 361

129 126 125 125

85 90 92 90

86 84 83 85

Djur produkter 24145 98 101 101 19 854 103 100 97 18 923 101 98 101 16 060 102 100 98 12 748 102 102 96 13 852 99 101 100 13 514 106 99 95 15 796 98 100 102

111 93 105 96 111 92 113 91 772 115 94 1158 117 89 1587 97 130

26 804 26140 23 809 21853 18 034 18 946 20 044

96 99 97 96 91 94 73

101 101 98 99 102 99 103 99 98 99 100 101 100 101 99 102 99 99 97 110 93

Arbetskostnader (inklusive driftslcdning) 16 256 102 99 99 20 596 102 99 15 635 102 99 99 19 713 97 104 15 630 104 100 96 17 994 104 98 14111 102 103 95 17 523 103 99 13 240 97 102 101 17 404 97 104 13126 100 99 101 16 684 107 97 13 573 103 99 98 18 579 101 103 14 478 100 100 100

99 99 98 98 99 96 96

Samtliga kostnader (ränta beräknad på taxeringsvärden)

9 852 106 95 99 11831 106 97 97 36 097 102 98 100 49 070 101 99 6 890 107 96 97 9192 103 96 101 30 975 103 98 99 42 213 99 101 5 238 104 94 102 6149 105 90 105 28 208 102 99 99 35 669 104 96 3 882 101 95 104 6191 100 94 106 24 496 101 99 100 34 783 101 99 2 532 103 91 106 3 996 101 89 110 22 656 97 101 102 31994 97 101 2 950 99 93 108 4 043 107 88 105 22 784 98 99 103 31430 103 98 2 634 105 93 102 3 645 102 102 96 23 068 101 99 100 32 873 99 104 3 290 95 83 122 23 779 98 97 105

100 100 100 100 102 99 97

8G arbetskraft påverkats av de besvärliga skördeförhållandena 1952. Antalet arbetstimmar av familjemedlemmar har ej undergått någon starkare förändring. Inom flera områden har arbetsinsatsen av brukaren och familjemedlemmarna varit något större 1952/53 än 1950/51. Det är uppenbart, att brukarfamiljens arbetsinsats minskar på vissa gårdar men ökar på andra i samband med den alltjämt pågående reduceringen av de anställdas arbetsinsatser. Det totala antalet arbetstimmar vid typjordbruksgårdarna synes ha minskat obetydligt under de berörda åren. Totalvolymen för manuellt arbete och driftsledning (uttryckt i form av totalkostnaden för manuellt arbete och driftsledning beräknad i konstant löneläge) visar för båda storleksgrupperna en svag nedgång. Varuvolymen (uttryckt som varukostnaden omräknad till samma prisnivå för alla tre åren) har i allmänhet varit avsevärt lägre år 1951/52 än de båda andra åren. Samtliga produktionsmedel. Skillnaderna i den totala kostnadsvolymen är obetydliga för de tre åren. Liksom i fråga om intäkterna har en betydande utjämning ägt rum. Valet av

basår

Analysen av volymvariationerna har gett till resultat, att skillnaderna i fråga om både produkter och produktionsmedel — då värdena för de enskilda åren omräknats till konstant penningvärde •— varit oväntat små under de tre år bearbetningen gäller. För enskilda poster (produkter såväl som produktionsmedel)

är volymvariationerna nämligen betydainde, men dessa utjämnas i avsevärd graid eller nästan totalt, genom att variationerna för enskilda poster går i olika r i k t ningar. T. o. m. verkningarna av d e n inom vissa områden avsevärt r e d u c e r a de veteskörden 1951 har till stor del utjämnats. En viss utjämning har för det första skett genom ökade kvantiteter av andra växtprodukter än brödspannmål. Djurprodukterna har verkat ytterligare utjämnande. Vid valet av basår för fastvolymkalkylen bör emellertid hänsyn tas ej endast till de totala intäkts- och kostnadsvolymerna. För framskrivningsresultaten spelar även intäkternas och kostnadernas fördelning på de enskilda posterna p å intäkts- och kostnadssidan en betydande roll. Analysen har visat, att intäkternas fördelning under år 1951/52 varit påverkad av svartrostskadorna på veteskörden. Utredningen anser det ej lämpligt att lägga volymerna för detta år som bas för framskrivningar i fastvolymkalkylen. Under åren 1950/51 och 1952/53 förekommer däremot ej några volymer, som kan karakteriseras som onormala. Vilket som helst av dessa båda år borde kunna väljas som basår, såvitt ankommer på produktionens och produktionsmedelanvändningens storlek och fördelning. Det senaste året bör emellertid ges företräde, då det i övrigt ej kan anföras några faktorer, som mera bestämt talar till förmån för det ena eller andra året. Med hänsyn härtill förordar utredningen året 1952/53 som basår i fastvolymkalkylen. Någon normalisering av volymerna för detta år har ej ansetts motiverad.

87 Kap. XI. 1. Allmänna ningarna.

Framskrivningar för åren 1953/54 och 1954/55

synpunkter

på

framskriv-

Metoderna för framskrivningar i typjordbrukskalkylerna har i det föregående behandlats principiellt (särskilt i kap. V och VI). Där har föreslagits och skisserats två typer av kalkyler, som skiljer sig från varandra beträffande det sätt, på vilket volymförändringarna beaktas. I det ena systemet, benämnt »fastvolymkalkyl», hålles volymerna för ett visst år (basåret) oförändrade under en följd av år och framskrivning göres med hänsyn till prisutvecklingen. I det andra systemet, benämnt »kalkyl med rörliga volymer», beräknas vid varje kalkyltillfälle medeltalet av volymerna för de tre senaste år, för vilka bokföringsuppgifter föreligger. Det synes icke vara erforderligt att här ånyo närmare gå in på metodikfrågorna. Däremot torde det vara önskvärt att anknyta den tidigare teoretiska framställningen till den praktiska tillämpningen vid framskrivningarna, särskilt till den nu aktuella framskrivningen för åren 1953/54 och 1954/55. Fastvolymkalkyl Som förut anförts göres framskrivningen med utgång från volymerna 1952/ 53. Priserna i basåret (budgetår) omräknas ej till produktionsår. En dylik omräkning skulle ej fylla någon egentlig uppgift, trots att framskrivningarna skall göras med priser för produktionsår. För andra volymberäknade poster än arbetskostnader framskrives med priser för resp. produktionsår. För ej volymberäknade poster framskrives med prisindex för produktionsår. Arbetskostnader. I enlighet med vad som tidigare anförts måste arbetskostnaderna behandlas på särskilt sätt. Samtliga kostnader för manuellt arbete beräknade med utgång från lantarbetarlönerna 1952/53 (inkl. jordbrukarnas merkostnader för lantarbetarbostäder) jämte beräknade kostnader för driftsledning

framskrives med hänsyn till den allmänna utvecklingen av penningvärdet sådan denna framstår enligt konsumentprisindex. Kalkyl

med rörliga

volymer

Som förut anförts justeras volymerna i denna kalkyl varje gång beräkning göres för ett nytt år. I föreliggande beräkning göres framskrivning med utgång från medeltalet a\ volymerna åren 1950/ 51—1952/53, enär 1952/53 är det senaste bokföringsår, för vilket volymer är kända. För volymberäknade poster har treårsmedeltal av volymerna givetvis kunnat erhållas direkt. För ej volymberäknade poster har värdena för vart och ett av de tre åren först omräknats till prisnivån budgetåret 1952/53, varefter treårsmedeltal beräknats. Denna metod gäller i princip vid varje beräkning för ett nytt år. Själva framskrivningen har därefter gjorts på samma sätt som i fastvolymkalkylen. Beträffande den bas, från vilken framskrivningen nu sker, förtjänar erinras om att volymerna i fastvolymkalkylen avser år 1952/53, medan de i kalkylen med rörliga volymer utgör treårsmedeltal. Vid första framskrivningen är skillnaderna i volymerna följaktligen obetydliga. Avsevärda volymskillnader kan förväntas först, när volymerna i »den rörliga basen» avser bokföringsår, som ligger några år fram i tiden. Ifråga om arbetskostnaderna torde en något utförligare behandling vara behövlig. Kostnader för jordbrukarfamiljens arbete. Ifråga om kostnaderna för manuellt arbete utfört av jordbrukarna och deras familjemedlemmar innebär de beräkningsmetoder som tillämpas i utredningen, att man i stället för lantarbetarlönen följer industriarbetarlönens utveckling. Liksom i fastvolymkalkylen utgår man här från lantarbetarlönen 1952/53 med tillägg för jordbrukarnas merkostnader (utöver erhållna hyror) för lantarbetarbostäder.

88 I fastvolymkalkylen skall enligt det föregående framskrivningen av samtliga arbetskostnader göras med konsumentprisindex. I kalkylen med rörliga volymer däremot framskrivs vid beräknandet av kostnaderna för jordbrukarfamiljens arbete den förut nämnda timlönen för lantarbetare 1952/53 med index för industriarbetarlöner, så långt volymförändringarna är kända och beaktade. Därefter tillämpas (alltså för de år för vilka volymer ej är kända) framskrivning med konsumentprisindex. I följande punkter exemplifieras den anförda metodiken för framskrivning av kostnaderna för jordbrukarfamiljens arbete med anknytning till en eventuell vårkalkyl 1957. Volymunderlag för kalkyl med rörliga volymer blir åren 1952/53—1954/55. Timlönen för lantarbetare 1952/53 framskrivs med industrilöneindex t. o. m. 1954/55. För åren 1955/56, 1956/57 och 1957/58 framskrivs den enligt löneindex beräknade timlönen 1954/55 med konsumentprisindex. Kostnader för de anställdas arbete. Kostnaderna för arbete utfört av anställda beräknas enligt utvecklingen av lantarbetarlönerna, så långt volymerna är kända. Därefter sker framskrivningen även i kalkylen med rörliga volymer med konsumentprisindex. Kostnader för driftsledning. De för begynnelseåret beräknade kostnaderna för driftsledning behandlas på samma sätt som kostnaderna för jordbrukarfamiljens manuella arbetsinsats. Den diskussion, som här förts, gäller för hela den tid, under vilken beräkningen i fastvolymkalkylen göres från ett och samma basår. I samband med basårsskifte för fastvolymkalkylen torde det vara lämpligt att ånyo ta ställning till arbetskostnadsberäkningen i kalkylen med rörliga volymer. 2. Priser för

framskrivningarna

I samband med redogörelsen för volymberäkningarna i kap. IX har omnämnts, att samma priser i regel tilllämpas för hela landet. Det enda undan-

taget gäller mjölk. Vid kvantitetsberäkningen för mjölk har nämligen tillämpats differentierade priser för områden, vilka i det närmaste motsvarar områdesindelningen i typjordbrukskalkylerna. Vid beräkningen av mjölkpriserna för de olika områdena har beaktats samtliga de faktorer, vilka påverkar producentpriset, t. ex. de extra mjölkpristilläggen i norrlandsområdet och variationerna i mjölkens fetthalt. Leveranstilläggen redovisas separat och har alltså ej verkat störande på kvantitetsberäkningen. Som förut anförts, avser priserna i begynnelseåret 1952/53 liden juli—juni, dvs. budgetåret. För framskrivningsåren tillämpas genomgående produktionsårspriser. För år 1953/54 har i fråga om såväl intäkter som kostnader räknats med slutgiltiga priser, så långt dessa varit kända. Vissa ytterligare justeringar får dock påräknas. För år 1954/55 har för produkterna räknats med de priser, som fastställdes eller förutsattes vid prisuppgörelsen våren 1954. I fråga om produktionsmedlen har för nämnda år räknats med senaste kända priser. Framskrivningen för detta år är alltså närmast att jämföra med den framskrivning, som skulle ha kunnat göras våren 1954, om kalkylsystemet då hade varit i tillämpning. Beträffande prismaterialet kan vidare anföras, att man i regel räknat med de priser, som tillämpats i jordbrukskalkylen. I fråga om sockerbetor och fabrikspotatis gäller detta emellertid endast i princip. Vid volymberäkningen har nämligen tillämpats priser för nämnda produkter vid normal socker- resp. stärkelsehalt (17,5 % socker resp. 17,0 r/c stärkelse). Även i framskrivningen har följaktligen räknats ined priser för normal kvalitet. Vid volymberäkningarna för oljefröer liar det inte varit möjligt att särskilja intäkterna för höstraps resp. höstrybs. Samma gäller i fråga om vårraps resp. vårrybs. Priserna på fröer av vårsådd resp. höstsådd raps och rybs har varit lika under här berörda år t. o. m. 1953/ 54. För år 1954/55 är däremot priserna olika. Priserna för detta år har samman-

89 vägts med begynnelseårets (1952/53) totalkvantiteter av raps resp. rybs för hela landet. I övrigt har för volymberäknade varor ej behövt göras några sammanvägningar av priser. Utredningen är medveten om att priserna på såväl produkter som produktionsmedel är olika inom skilda områden beroende på olika fraktkostnader, avsättningsmöjligheter, kvalitet etc. Detta har vid volymberäkningarna hittills kunnat beaktas endast i fråga om mjölk. Vid volymberäkningar för olika områden skulle ökad säkerhet nås, om särskilda prisserier kunde tillämpas för dessa. Därigenom skulle även framskrivningen vinna i säkerhet. Det får dock observeras, att värdena i begynnelseåret ej påverkats av här nämnda förhållanden. Beräkningarna har nämligen utförts så, att produkten av pris och volym i varje enskilt fall överensstämmer med de redovisade intäkterna resp. kostnaderna. Frågan om olika prisserier får omprövas, när uppgifter om kvantiteter blir tillgängliga från den reviderade JEU. Utredningen vill i detta sammanhang till sist understryka, att de nu företagna framskrivningarna delvis är att betrakta som exempel på kalkylmetodiken. Korrigeringar på olika punkter — t. ex. i fråga om prisserierna — kan bli aktuella efter hand som ökade erfarenheter vinnes och nytt material blir tillgängligt. 3. Prisindex för framskrivning lymberäknade poster

av ej vo-

Samtliga indexserier har beräknats för budgetåren 1950/51—1952/53 samt för produktionsåren 1953/54—1954/55. I samtliga fall är budgetåret 1952/53 basår, indextalen för de nämnda budgetåren har använts vid omräkningen av ej volymberäknade intäkter och kostnader till 1952/53 års prisläge i samband med beräkning av treårsmedeltal. I princip gäller vad som tidigare anförts i fråga om priserna för volymberäknade varor, nämligen att samma pris tillämpats för hela landet. Däremot erhålles i vissa fall indexserier för de oli-

ka områdena, beräknade med olika vägningstal. Som exempel kan nämnas prisindex för kvävegödsel. De olika kvävegödselmedlens andel av den totala kväveförbrukningen är som bekant olika inom skilda områden. Som tidigare anförts har de ej volymberäknade intäkts- och kostnadsposterna i allmänhet ej kunnat specificeras på enskilda varor eller tjänster. Därför har prisindexberäkningarna i regel avsett grupper av varor och tjänster. Vid indexberäkningen har priser eller delindex sammanvägts med hänsyn till omsättningsvärdena budgetåret 1952/53 för hela landet för resp. varor eller tjänster. Det ligger i sakens natur, att det inte alltid har varit möjligt att vid indexberäkningarna beakta samtliga element, som ingår i en viss intäkts- eller kostnadsgrupp. I sådana fall har indexberäkningarna fått grundas på de viktigaste delposterna. För några poster har det inte ansetts möjligt att över huvud taget konstruera prisindex, enär tillförlitligt prisunderlag saknas. I sådana fall har framskrivningen gjorts med prisindex för någon grupp av varor eller tjänster, som kunnat antas ha en med posten i fråga likartad prisutveckling. I det följande behandlas vissa enskilda indexserier. Kommentarerna har emellertid av utrymmesskäl i regel begränsats till själva beräkningsprincipen. Någon detaljerad beskrivning av beräkningarna förekommer däremot icke. Samtliga prisindex har sammanförts i tabell 20. Prisindex

för

produkter

Vall- och rotfruktsfröer. Särskild prisindex har ej beräknats. Framskrivning har gjorts med prisindex för spannmål. Övriga handelsväxter. Till denna intäktspost hör i främsta rummet intäkter av fältmässigt odlade köksväxter (konservärter, rotsaker, kål, lök, gurkor m. m.). Framskrivning har gjorts med prisindex, grundad på priserna för 21 olika köksväxter. Medelpriserna för ifrågavarande köksväxter beräknas genom sammanvägning av priser från fyra olika

90 kategorier av uppgiftslämnare. 1 Prisindex för de olika varorna har samnianvägts med beräknade omsättningsvärden 1952/53. Grovfoder. I denna post ingår intäkter från försäljning av hö, halm, ensilage, foderrotfrukter etc. Den största delen av intäkterna i fråga torde avse hö. Då dessutom prisstatistik i stort sett saknas för övriga grovfodermedel, har framskrivningen gjorts enligt prisutvecklingen för hö. Hästar, djurvärde. En utförlig redogörelse för denna intäktspost har lämnats i kap. IX. För framskrivningen har beräknats prisindex för dels slaktdjur, dels livdjur. Prisindexen för livdjur har beräknats på priser för föl, unghästar och arbetshästar enligt statistik från slakteriföreningarnas livdjursauktioner. De båda indexserierna har sammanvägts med lika viktstal. Hästar, dragarbete. För framskrivningen har beräknats en prisindex, som avser att belysa utvecklingen av jordbrukarnas samtliga kostnader för arbetshästar (kostnad för produktion av hästar till rekrytering, foder- och skötselkostnad samt stallhyra). Indexen i fråga har erhållits genom sammanvägning av index för lantarbetarlöner, byggnadskostnader samt priser på havre och hö. Nötkreatur, djurvärde. Index har beräknats på priser för storboskap, större kalv och mindre kalv (slaktdjurspriser) sammanvägda med 1952/53 års volymer. Fjäderfä. Som grund för prisindexen ligger Svenska Ägghandelsförbundets noteringar för slakthöns. Får och ull. Prisindex för fårkött resp. ull har sammanvägts med omsättningsvärdena för dessa produkter 1952/53. Intäkter från trädgården. För framskrivningen har tillämpats den prisindex för köksväxter, som tidigare omnämnts. Ersättning för inventarier (maskinhy ror). Denna intäktspost har relativt utförligt behandlats i kap. VII. För frani1 Jämför Kungl. Maj:ts proposition nr 180, 1954, sid. 69*.

skrivningen har tillämpats en index, beräknad genom sammanvägning av p r i s index för traktorer, 1 övriga maskiner och redskap samt reservdelar 1 jämte index för verkstadstaxor. Prisindex

för

produktionsmedel

Kraftfoder. Prisindex har beräknats genom att sammanväga delindex för några av de viktigaste kraftfodermedlen med följande vägningstal: majs oljekraftfoder vetekli fodersäd (havre, korn) melass

10 30 20 35 5

~TÖÖ Mejeriavfall. Vid beräkningarna av intäkterna för mjölk h a r för samtliga å r räknats med ett skummjölkspris av 4,5 öre per kg. I analogi härmed bör även på kostnadssidan räknas med konstant pris för skummjölken. Om skummjölkspriset ändras, påverkar detta priset på helmjölken i motsatt riktning, varvid den slutliga effekten i lönsamhetsberäkningarna blir densamma som vid tillämpandet av konstant skummjölkspris. Följaktligen har vid framskrivningen kostnaderna för mejeriavfall hållits oförändrade. Betmassa. Prisindex har beräknats med hänsyn till priserna på betmassa vid försäljning till betodlare resp. övriga jordbrukare. Vägning har gjorts med hänsyn till totalkvantitetens fördelning på de båda nämnda köparkategorierna. Övriga fodermedel. I denna post ingår kostnader för fabriksavfall såsom drank, drav och pulpa jämte andra grovfodermedel såsom hö, halm etc. För framskrivningen har tillämpats en index, utformad i Stensgårds och Holmströms tidigare utredning. Indexen ifråga innefattar priser för drank, drav och hö, sammanvägda med särskilda vägningstal för olika jordbruksområden. 1 För traktorer och reservdelar har tillämpats tidigare konstruerade index. Jfr S. Holmström och G. Knutsson: Prisindex för traktorer och reservdelar till lantbruksmaskiner. Meddelande nr 9—1953 från Jordbrukets Utredningsinstitut.

91 Utsäde. Framskrivningen har gjorts med prisindex för spannmål. Härvid har (liksom ifråga om handelsgödsel och växtskyddsmedel i totalkalkylen) beaktats, att de för ett visst bokföringsår redovisade kostnaderna avser utsäde, som använts under närmast föregående bokföringsår. Handelsgödsel och kalk. Ehuru kvantiteter ej beräknats har kostnaderna inom varje jordbruksområde fördelats på kvävehaltiga gödselmedel fosforhaltiga » kaliumhaltiga » jordbrukskalk Denna uppdelning av kostnaderna har behandlats i kap. IX. Hänsyn har vidare tagits till att olika slag av kvävegödsel förbrukas i olika proportioner inom de skilda områdena (stora kvantiteter svavelsyrad ammoniak och chilesalpeter i Gss och Gmb) samt att förbrukningen av jordbrukskalk inom Gss praktiskt taget enbart gäller kalkstensmjöl och inom övriga områden huvudsakligen bränd kalk. Avskrivning, hästar. Kostnadsposten har framskrivits med prisindex för arbetshästar. Ekonomibyggnader, avskrivning och underhåll. Framskrivning har gjorts med den byggnadskostnadsindex, som fortlöpande beräknas inom Statens Forskningsanstalt för Lantmannabyggnader (SFL). I jordbrukskalkylen har man under de senaste åren ej till fullo beaktat prisutvecklingen på trävaror. 1 E n ä r de här aktuella framskrivningarna göres från år 1952/53, då trävarupriserna redan hade stabiliserats, har justering av indextalen med hänsyn till trävarupriserna ej ansetts befogad. Maskiner och redskap (exkl. traktorer), avskrivning. Vid framskrivningen har tillämpats den prisindex för maskiner och redskap exkl. traktorer, som fortlöpande beräknas inom Jordbrukets utredningsinstitut. Vägningen sker med rörliga vägningstal. 2 1 Jämför t. ex. Kungl. Maj:ts proposition nr 2180, 1954, s. 94*. Jämför Kungl. Maj:ts proposition nr 180, 1954, s. 100*.

Maskiner och redskap (exkl. traktorer), underhåll. Vid framskrivningen har tillämpats index baserad på reservdelspriser och verkstadstaxor (jämför »Ersättning för inventarier»). Traktorer, avskrivning och underhåll. Index för framskrivningen har beräknats genom sammanvägning av prisindex för traktorer samt index för verkstadstaxor och reservdelspriser. Som vägningstal har använts kostnaderna för avskrivning resp. underhåll för samtliga maskiner och redskap i jordbruket 1952/ 53 enligt totalkalkylen. Lastbilar. Denna kostnadspost är av liten betydelse vid gårdar av den storlek kalkylerna gäller. Någon speciell index har därför ej beräknats. Framskrivningen har gjorts med den ovan beskrivna indexen för traktorer. Dikning, avskrivning. Denna kostnadspost avser endast täckdikningar utförda enligt särskild plan. Framskrivningen har gjorts med index, erhållen genom sammanvägning av prisindex för tegelrör och index för lantarbetarlöner. Dikning, underhåll. Då arbetskostnaderna vid underhåll av diken i JEU vipptages som kostnad för ordinarie jordbruksarbeten, avser posten underhåll endast materialkostnader. Framskrivning har därför gjorts enligt prisutvecklingen för tegelrör. Vägar, broar. Denna kostnadspost avser endast materialkostnader och inkluderar alltså ej arbetskostnader. Med hänsyn till postens relativt ringa storlek har det ej ansetts motiverat att utarbeta särskild index. Framskrivningen har i stället gjorts enligt prisutvecklingen för byggnadsmaterial med hjälp av Lantbruksförbundets index. Semin- och betäckningsavgifter samt div. för husdjuren. Utöver vad som direkt framgår av kostnadspostens benämning ingår kostnader för silfilter, rengöringsmedel, vitaminer och mineralfoder, hästskor, mjölkkontroll m. m. För framskrivning har beräknats en index, baserad på prisutvecklingen för hästskor, hästskosöm, silfilter, rengöringsmedel, mjölkkontroll och seminkostnader. Delindexen har sammanvägts med kostnads-

92 summorna i totalkalkylen år 1952/53 för resp. kostnadsposter. Div. för växtodlingen. Index för framskrivningen har baserats på priser för några av de viktigaste hithörande produktionsmedlen, nämligen skördegarn, hösalt, foderkonserveringsmedel samt växtskydds- och ogräsmedel. Index för de enskilda posterna har liksom i närmast föregående fall sammanvägts med kostnadsbeloppen i totalkalkylen. El-ström. Framskrivning har gjorts med prisindex, baserad på taxorna för el-ström. Vid indexberäkningen har hänsyn tagits till el-skatt för den tid sådan skatt utgått. Bränn- och smörjoljor. Framskrivningen har gjorts med vägd prisindex för motorfotogen, motorbrännolja, bensin och smörjolja. Som underlag har tilllämpats de priser, som användes i totalkalkylen — för drivmedel fatpriser i Ozon med generellt zontillägg av 1,75 öre per liter. Vid vägningen har tillämpats de kvantiteter, som ingår i jordbrukskalkylen 1952/53. Försäkringar. De i bokföringen redovisade försäkringskostnaderna har för framskrivningsåren införts oförändrade. Allmänna omkostnader. Allmänna omkostnader innefattar kostnaderna för ett antal olika varor och tjänster. Som exempel kan nämnas kostnader för telefon, porto, bokföringsböcker, kontorsmateriel, facklitteratur, vissa föreningsavgifter etc. Det har ej ansetts möjligt att med rimlig arbetsinsats beräkna en särskild prisindex för denna kostnadsgrupp. Framskrivningen har i stället gjorts med konsumentprisindex, vilket ansetts motiverat med hänsyn till att gruppen allmänna omkostnader omfattar varor och tjänster av vitt skilda slag. Personbilar. Någon speciell index för bilkostnader finns ej. Framskrivningen har gjorts med en index, som erhållits genom att sammanväga prisindex för drivmedel resp. traktorer i förhållandet 1: 2. Det är sannolikt, att en tillförlitligare index skulle kunna erhållas, om denna baserades på priser för bilar, bilreservdelar och drivmedel samt bl. a. verkstadstaxor och försäkringsavgifter. Å andra sidan torde emellertid kunna

antagas, att inköpspriserna för t r a k t o r e r företer ungefär samma utveckling som bilpriserna. Så har varit fallet u n d e r de senare åren. Därtill kommer, att bensinpriset, som spelar stor roll i de sammanlagda bilkostnaderna, kunnat beaktas. Djurförluster. De i bokföringen u p p tagna djurförlusterna torde till största delen vara att hänföra till nötkreatur. Framskrivningen har därför gjorts med prisindex för kor och kvigor (livdjursindex). Övriga konton. Denna kostnadspost representerar huvudsakligen kostnader för maskinlegor. En särskild index har konstruerats. Därvid har priserna för olika kostnadsdelar sammanvägts enligt vägningstal, som kunnat erhållas ur en undersökning om maskinhållningen i det svenska jordbruket, utförd inom Jordbrukets utredningsinstitut. 1 De delkostnader, för vilka prisutvecklingen beaktats, är följande: r ä n t a på investerat maskinkapital exkl. gjorda avskrivningar avskrivnings- och underhållskostnader för maskiner kostnader för driv- och smörjmedel » för bekämpningsmedel » för skördegarn arbetslöner till traktorförare Räntekostnader. Räntekostnaderna är beroende av dels investeringarnas storlek, dels räntesatsen. Vilka räntesatser som tillämpas vid beräkningarna har behandlats i kap. IX. Vid framskrivningen har utvecklingen av räntesatserna beaktats. I samband med framskrivningen inställer sig emellertid även frågan, hur olika tillgångar i jordbruksföretaget skall värderas med hänsyn till förändringar i priserna. Vad fastighetsvärdena beträffar är detta strängt taget ej något problem, enär det tidigare fastslagits, att beräkningarna i såväl JEU som typjordbrukskalkylerna skall göras enligt två alternativ, nämligen med fastighetsvärden lika med taxeringsvärden resp. saluvärden. 1 S. Holmström och G. Hansson: Maskinhållarverksamheten i det svenska jordbruket. Skrifter från Jordbrukets utredningsinstitut, nr 3.

93 Tabell

20.

Prisindex

för vissa

grupper

av produkter

och produktionsmedel

Budgetår PRODUKTER

i

jordbruket

Produktionsår

1950/51

51/52

52/53

53/54

54/55

62,5 80,2 75,9

82,5 120,8 112,6

100,0 100,0 100,0

87,9 85,9 93,9

87,9 85,9 93.9

Hästar, djurvärde > , dragarbete Nötkreatur, djurvärde Får och ull Fjäderfä

71,6 76,3 77,7 93,2 82,4

92,0 97,7 86,9 98,0 88,5

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

102,4 95,4 104,4 109,0 92,6

96,5 95,4 95,0 109,0 92,6

Övrigt Trädgård Ersättning för inventarier

80,2 82,6

120,8 93,3

100,0 100,0

85,9 100,2

85,9 102,9

Växtprodukter Vall- och rotfruktsfröer Övriga handelsväxter Grovfoder Djurprodukter

PRODUKTIONSMEDEL Varuförbrukning Kraftfoder Betmassa Övriga fodermedel, Gss-området Gmb» övriga områden 1'tsäde Handelsgödsel: Kvävehaltiga, Gss- o. Gmb-områdena övriga områden Fosforhaltiga Kalihaltiga Kalk, Gss-området övriga områden Torvströ

79,1 84,6 74,6 74,0 77,1 71,9

95,3 95,1 101,3 99,9 106,9 75,8

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

91,6 95,5 89,1 88,1 93,5 120,4

91,5 95,5 89,1 88,1 93,5 106,5

77,9 80,6 76,5 115,9 80,5 81,6 81,4

80,2 80,9 77,5 110,3 95,0 94.6 89,4

100,0 100,0 100,0 100.0 100,0 100,0 100,0

99,0 100,6 100,3 100,0 99,7 99,6 104,6

96,8 99,6 94,5 98,0 99,7 99,6 104,8

Avskrivning och underhåll Draghästar Ekonomibyggnader : Maskiner och redskap, avskrivning underhåll Traktorer Lastbilar Dikning, avskrivning underhåll Vägar och broar Stenröjning

80,3 85,6 81,7 81,3 90,2 90,2 73,1 73,1 83,6 83.2

95,0 101,7 93,2 92,6 98,2 98,2 92,9 96,2 106,8 94,2

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

106,7 97,8 100,4 104,8 99,7 99,7 100,9 98,3 97,8 100,7

106,7 97,7 100,2 105,9 99,1 99,1 101,6 98,3 96,9 101,2

82,7 74,7 74,7 86,4 76,7 96,3 98,5 81,5 84,8

98,5 87,9 87,9 106,8 76,7 99,8 99,2 85,8 92,0

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

97,6 91,6 91,6 109,3 68,3 95,8 101,2 105,9 101,4

97,3 91,4 91,4 109,3 64,8 95,7 101,4 105,9 101,8

Övriga kostnader Semin- o. betäckn.-avg. samt div. för husdjuren Div. för växtodlingen Trädgården Elström Annat lyse samt bränsle Bränn- och smörjoljor Personbil Djurförluster Övriga konton (maskinhyror m. m.)

94 Budgetår

Produktionsår

1950/51

51/52

64,3 64,7 79,3 78,4 95,3 78,9 72,5

1 99,5 90,7 87,6 103,0 92,7 90,7

83,8

96,3

100,0

52/53

53/54

54/55

100,0

101,6

102,1

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

105,3 106,4 96,3 102,0 104,2

105,8 106,9 94,5 102.3 104,8

100,5

100,9

Räntekostnader Fastighetsvärde, tax.värde, alt.

°

„-

saluvärde, » II Driftskapital, djur traktorer och bilar övriga maskiner o. redskap förråd Konsumentprisindex

(för framskrivning av arbetskostnader m. m.)

I fråga om övriga tillgångar har i föreliggande beräkning för åren 1950/51— 1952/53 insatts de värden, som redovisats i JEU. Värderingen av driftstillgångarna i JEU ansluter sig ej helt till de principer, som tillämpas i den reviderade JEU, där dessa tillgångar vid ränteberäkningen genomgående upptas till aktuella »marknads- eller bruksvärden». De i JEU för de berörda åren insatta värdena för djur och förråd torde i huvudsak vara beräknade enligt samma principer, som nu tillämpas. I fråga om maskinerna har däremot värderingen i JEU tidigare i stort sett gjorts med utgångspunkt från anskaffningsvärden. Möjligheter har ej förelegat att nu räkna om ifrågavarande värden för åren 1950/51—1952/53. Vid framskrivningen har emellertid driftstillgångarna, sådana dessa redovisats i JEU, omräknats med hänsyn till prisutvecklingen. Härvid har i stort sett kunnat tillämpas tidigare diskuterade indexserier efter sammanvägning. Följaktligen har vid framskrivningen av räntekostnaderna beaktats förändringar i såväl räntesatserna som tillgångarnas värde. Arbetskostnader. Principerna för framskrivningen av arbetskostnaderna har i det föregående behandlats utförligt. Eftersom den nu aktuella framskrivningen gjorts från begynnelseåret 1952/53, för vilket år i båda kalkylerna räknats med lantarbetarlöner, har index för löner till industriarbetare m. fl. ej behövt komma till användning. Däremot har enligt de anförda principerna framskrivning gjorts

med konsumentprisindex. Denna index tillkom först fr. o. m. juli 1954. Den har emellertid av Socialstyrelsen anknutits till den tidigare beräknade konsumtionsprisindexen. 4. Resultatet av framskrivningarna Själva framskrivningsberäkningen har av utrymmesskäl endast angivits för Gssområdet som exempel på metodiken (tab. 21). Några närmare kommentarer till dessa beräkningar torde ej behövas, enär metodiken förut ingående behandlats. Principerna för beräkningarna av det ekonomiska resultatet uttryckt i olika lönsamhetsmått sedan intäkter, kostnader och andra för denna beräkning behövliga data är kända har exemplifierats i kap. IX, tab. 17. Resultaten av framskrivningarna redovisas i tab. 22 för fastvolymkalkylen och i tab. 23 för kalkylen med jrorliga volymer. Det skulle kräva alltför stort utrymme att i detalj kommentera resultaten. Av större vikt torde vara att mera principiellt understryka innebörden av de gjorda framskrivningarna. Inledningsvis har i detta kapitel erinrats om, att skillnaden i de volymer, som ligger till grund för framskrivningarna i de båda kalkylsystenen, nu är obetydlig, vilket bl. a. beror på att basåret i fastvolymkalkylen ingir i treårsmedeltalet för volymerna i kalkylen med rörliga volymer. På grund härav framträder inte skillnaden i de båda kalkylernas innelörd till fullo. Skillnaden kommer, som också inledningsvis påpekats i detta kapitel att

95 X C S i O <M oo c o oo T-H l > l > l O -rH

0 0 ' * ' * l O T-H T-H 0 0 0 0 1>

fflöö

o

CD 00

0 0 CM T-H O C O L O

H Tt<

cc

CM

co

OSlC

Tt<

OIN

CM

lO T* 0 0 5 OS CM

o

CS T-t

OS CO Tt<

CO 0 0 ,_| to H H O > O

T-H T-H

**

0 ( M 0 5 T-H CD O O Ol 0 03 1> O

-*oco os co T * I> CDiO

T-H T-H

T-H

rH

os as GO T-I T-H

CO

OS CO CM

co i o F CM a s oo

CO

-*

T-H

O

CM CD CD

CTS GM

T f O C B H

T-H

I

O O *co - * co

> > 0 <M « i OS c« —IOCO • M H O O C^ t >

**

OS T-H

co os o o o - * os co

oo

CO CO

CTS

<N O

o o

Q

-HiOCD - * C D T - H C D I O O

i

-+i CO

c^

-f

W H I CO CM CM - * O CO CO

O T-H -^H Cco o o c o c s C^ l > O S T *

oo c o o r~ coos co o o o

T-H CO

CO 0 3 C ^ O SM O T-t T ^ H

OS CM CO OOSCD CO O i-H

CXI

oo CM

co

CO l O

OS

oco T-t

co T-t

CD

o

co T-H T-H as T-H o lO

CO

CM O -* O T-H OS

lO

O O

o o r-^co

•g.a

3 '- cc — "

to

Ä

-Sä

w -as t-i >7

H

:a

*2

to £ eo -o «s «CS

t: o P-, U

is «

a:g a

rl

•£ £ «*£ £

£—

tfl ^

H ^1

^

13 &

T-t

96 CDTh •*iO

o »o

CC

I 1

o l"-

T-H

l>COCOT-HT*[>a5CMO0C^T-H

ll>

OST-H

I

o

o

-Sr

CM co o

ooe~ (NCO

co K

-*

CDT-H oo CM T-H

1 1

Tti

o co"

*>

t*

o

5 to

s

eo

o"

•5

i2 3

cS

f-, -D,

eo

"u :©

.

Ci>

CL,

~-

-*0

1 C-*D

CD

af

CM oo i n ö

CO

X ! Id tCS

i>

i O

>

i 1

> > 0

CM

CS

T-H

H

cc o i O CD 1 CD

ki

M af u tCS

OS

O

CD OS 1 OCO 1 CD

o T *

CC

CD

0 0

CD

T h CM

O ]

o oc I > 00

co O

T H

i O

o

T-H

Cfl

1 f1

CO

o

OS CC CO

I

cc

1 T-H O

OS 00 00 oo

T-H

-*

0 0 C^

o [ ^

T-H

Th CO

cc

lO -H

CD-* O I > C^

1 1

L^

T-H

Th O co"

CM

1 •> 11 CM^

\C

os o .

CM

T-I

CC CM

T-H CM O

cs oo

CO »O

IO * CDiO osos

CO

ThTh CMO o a s

05 0 » irf" CO

oo c s

T-t

CD CD OI_ O CM

00 O CO CM

>C CD CD

oco » O ^ o s Th cc

o "^ T-H —<

o o c c 05*3.03 o i o c r T-H a s

CO

CM

Th-* Th"^. o Th

o *H.

T-H C O

CD

CM

o o c c o"0..03 o o o

T-H

T-H

CD T—l

CCCM

co

-* -*

CS Th O

CO CM

O T-H

O

1 1

1 CM CC

CC CO

CC CM

1 t>

0 0 O CM

1 » 1 »O 1 o

—

o oc

cs cs

OS \C.

os ev T-H

THOrtCOOC-CMCMCTJOOK C ^ T-H C-OSCOCOTh 0 0 cc T-H T-H O OCM CC CS CS CM

Th O

to

CM O

T - H O C C C O T h - i — I C M

cc o coos

CO CO

O

os oo

CC O CC CD CM r -

O

o 7-1

(ST

T >

OS D -

,-HThcooThT-iccT-

O OS' cc oo

as

oo a s

O

CC• l >

CDT-H

T-H

o

CO" O

CO i O

oo CM

as as

^

3 C

i O

•

T-H

Pösas A

Volyn kg (1952/

o

T-H

— I O »o *?

~

rj

v: C3

os O

" H C O

•*•

i 1

CC'

CO

CM

C O t O

Th

s

l r |

T-HThc0CCO[>00CMI>0000 O T - H T h O CO 0 0 ^ f 00'M T-H O OS iO OS O J CC 0 0 OS T-H

£4

i O

>> "~\ M "o

as r-

CM

eo ,

^h"

3 eo

0 0

CM

T-H

CM

l O i O

t-

CCCOCOC-IOC^T-HCMOOCDT-i O T-H O P - CC CS T h CO T-H T-H T-H t > CO 0C <M cc oo oo T-H

1—1

T-H

M

r >

—>o

O

O

iO

|H

±->

1 CD—' C^ c s

CM CM

O

C O ' *

o »o l>

I> O

O " * G O O

Th

^

Th CM

iO

o

Th

C^

CM

CC

-* CC

CSOS_ uOOl" o o o

'

T-H

CS

CM

'

iOO

CC

CS CM

ooo o'^cr. O T h O

o o o'o o T-H o T-H

ooo T-H

so ;4

'C .. rj

y /: %

CO

o CM

as

o o o" o" o o T-t

T-

oo o o O O

ooo o "^ O O

o R. F-

T - H T - H

T-H

CC

T - H - H T -

cc

cc

CO

h. o

:. '^ 3 C *-l

^> 3 • ^ ?

.

a

!

.

tes

.

'— <^ — tes a 2

la C-

O

]

o

^

3 ^7

>s

. > u o

'.

CS

•

iÅ

v T3

"S >

c

tas to

t~

Ti "3

v

c

xi

a.

cs c eot:

s3

iu

•c CS

a. t.

c

Ii :CS

u

OO CJ

*7i •5^ to

-* +j

C c

Q

ad

_

• "3

o

<-.

•e

:

j

r'

•

•^ C

T* t 3 C

"C?*"

"g

•> t,r>X ^ C" eo.;-. ^5 4 43 ÖO:2

c/

• ~

.

• <

=C3

T

, 3 •>

c

,Ol

>

T3 :rt

a jrS

E-

fr fe^:C

.

tC-H

4J

C

•O

Cy5

in

C- c

-<3

• T:

c c: S

d *

1=

o

T3 :n! 5" t-

a

CS

c

L

eo h

3 X—

c

>-*

a> •c £ >c

> 5

• ÖÖ

_3

«j

c -S

a

-•St

ar, dju värd dra arbe div rse . reatur, djur mjöl dive , djurv; rde . divers djurvä

. to

•

c

^

a

C

97 i o o s Th oo t - i O i c c o r ^ o o T-H C M

o o o

—i c c o i o o CO 0 0 O GO C O C O CM

O I T-< CC T-H T-H O

OJ CD O O

o o o o o CO OJ O C O O O C - OJ

03 CC

t > Th (M l > T H O O C D T H

C O T - H O O J O Th Th

O T-H

riffl

> t > T (

T-H

OS

OS OS T-H T-H

O

T - H O C D O T-H CC

Th

oeoooc»

T h CS CM T * T-HO

T h 0 0 CO c ^ H H J O H l > I > T h

O O C 0 O I > t T i £ ) O

t> 00 o o T-HO

OJ C ~ C 5 c*- T h o s O I > i O

- * 0 0 0 J O J O O 0 0 0 J

T-H OS T h

GO GO i c j i o CO t ^ O O T-H CM Th

CM 0 0

O CM O O I > C M

O

o

O J oo Th T-H CD C O O 0 0 0 0 T-H CO

T H N O O T *

CM O

cc o o o

O

CO O

OJ T-H

Th

O

o

T-H o GO

o o

o

O O OJ

O O O O T - H CO

CO O J O T-H O O Th Th O J GO T-H CO

GO CD

T-H T-H

o

O co OS

CO T-H

t ^ o o o o s !>• O O O O O O l > O J

i> o o TH

O O T h O O O oo o o o o o O O CM

O O

T - H O

OT* T - H O

O CM OS L H CS l O t-H IT- t>- T h

- * t > O J X L^ t - O CO 0 0 CD T-H CO -r-l THH T-H CO I O I Q

O

o o o o o T-H T h o rH

T-H o OS

O

rtlQTl

O

O

O

O

l>00

o

o

o

o

O

OJ

O

COOJ

O

CM

O

CO O J

OJOjT-HThCMCMCOT-H O O CM O CO O J

o

o c o o s

005 T h C O OJ

T - H T - H C O O C O O J O O O

I > O O

OOiOOOOO

OMOC^O

CM

C O C S C M O J O O C O T - H O O T - I O T-H O CO T-H

COThThCOCOOOOS

OJ

O T h c o o s T h os cs os os O

o

CM

O O T - H O T - H O C O T - H

o

-*

CC'

O O O O J O C O C ^ O C — OOOT-HCOT-HThT-HCO O O CM T h CO O J

CD O

Thosoj c c o o t> o

l>

T *

O C M T - H T - H C M C O T - H C O

o

O

OJ

Th 00 t> I> O T * OS Os

OS CO 00 C^

O O O C O C O O O O O

p o o

oooooooo oooooo oo oooooooo

occi> o o os os o

o o os cs

o

g!

o o

o o o o o o o

T-HT-HT-HT-HT-HT-HT-HT-H

4>X! eo . «,

•o

« < S

•o H O1

-O > to "-

é -2.2 S « , g- Ö s a .g1 .

*-.

CO »i—» x j

7—517616

*-i

.2 ~

Öl

• »fm

c c b

«-ö

:cS CS

-c F3 eo po

3«=cs<2;2 UK

CO cl)

a

CS 60 t- >>

-1 QPQ

B __, X)

cS OJJ

S

Xi :

« C . K* O . , "O • fe *•* C t O »cs B

w

F °cs . ' F °cs .C -c 3 b • - -c >H h >H « e o •u

,*•*> o a c ^j « to ~ *-> ja "~\ to ~ CS 3 cS » a, 55 -3 >H

CS

'T*

-

c/2

.2 S

rt

i

eo=o *»

>; sg t o

=0

4} X i tO O e o ^ i >-i o

fe

B ;

u x; cs

OhK-5ffl £«5

o i T-H co O

o lO

C O T-H

i-H

CO

o

I— CC OO T-H

o

o o i-H O J

OJ

TF~

cs cc - * cs O O

O ThCS i-H O J CO

o i oo co o O

T-H

COTh

o

O J T-H O o c o T-H T-H CO

o cc" X! O

"8

CO

CJ to

tCS

o OJ"

ep

O C 5 T-H O CM T-H

a>

fi

"o

c-

0 0

o

o-o o o

OJ

i-H O J

T-H

o O O

o ThrO " * OS i-H CM CO

CC

T-H

o OJ

o

l>

Th 00

OJ o o i>O Th i-H O J

oco CM T h T-HO COTh

o

H-> CJ SH

O

O

—t

ThOS O l - H

OCO

o o cc oo co o O T-H O J CO ooo co co

CO Oi Th

OJ CO

o OoJ

i-HCC

o

OJ

T-H

cc

oco o oo ThTh

OJ O 00 H ^ f > l > t > p-

o o T-H O J

T-H C C

o nco

T-H

o o OJ o T-H

T h T-H T h O O 0O l > C-

o

i>-o

o o

i—i c c

o

D-

T-t

OJ

DT-H

7-1

T-H

o

OJ

o

OJ

cc co oo OJ

cc

+->

K*

cs eo

^3

2|

X

2oo^

M

1H tO

~

ThCO CM O O OJ

T H CO

T*>O

CO

OJ

w

0)

"o O O "V

hH

K ' O S C S r* T-t T-H

H

SH

CC

Th

4->

u

,3

a

o T3

to

a>

eo

.2 'a

— "o >

u

a) X

(-1

r*

CS

O fin

(H

&H

o

O

T

-

H

T h O O O O OJ i-H O

o Th OJ

o i os oo oo o

CO

T-H OJ

eTh O] CO

CO c O CD

o o T-H O J

COOS T h C ^ OS i-H CO OS O T-H CM CO

^^

S

c^

O OJ OJ OJ T H O

c o •<*

O t-H T * O 0 0 O J CO o s o T-H O J c o

OJ o 1-HO i-HO COTh

orH O

o o

OJ O - OJ O T h OJ O

T-H

os o

CC

t - 00 T h CO O Th

cc

T-H O J

0 0 O OS OS T * OJ OJ c O i-H CM CO

o o OJ

O I

ooo coco

co r> o oo co c— t—

OJ

o o i-H O J

OJ

o T-H

OI CC

oo OJ o o oo i > o o

O

co

OS

OJ

T h o t— o

ooo o o

OJ OJ

cc

T-H

Th

T *

O ]

t—

OJ OJ

t>

T-H

" * 00 o iCJOt» T-H O J o

CM

r-

OJ

o T-H

cc cc

cc

1-H

Thr-H

o *-> cs Th CS 0 0

T-H oq_

O

1-HlO

of o"

O T h o f Th O O S O O

i-H

i-H

i-H

O O O

Th

o oi - H

O

CO 0 0

T-H T-H

05 o o o o ef o o o T-H T-H T-H

o

å

CM OS Th

oco

T h CO

fcc

Th

T-TOT-H

T-H"O"

i - H T-H 1-H

CJ

o cc"

O C O OJ T h O O S O O

T-H

o o o ooo'" oT-H o oT - H

o o o o oT-t oT-t

to a)

X

'tH . 3 PH.^

< a

o o o

oo

T-I

T-H

O O J

T-H T-H

o o o

o d od oo T-H i - H

T-H

O

o 09

o CS 1-H

T-H

O O O O

d d d o o o o o T-H

i - H T-t

i-H

o o

o i-H

T-H

> 2cS o o

T-H OJ

p-

cc

OJ

OJ o o oo o o

co

OI

o

OJ OJ l>-

r-l

O

•

CH

X

cc

*

o o cc i-H O

<M

3 CS +-> to

o co" o

T-H

a -

o o^*" o

tO

o

o oo oo [>• [>• t >

T-H

Th

M

O T-H O OS O J i-H

ooo o d d ooo r H

i-H

T-H

co T-H

OJ CC

t— i-H

99 Th oq_T-H OJ o cc co o o s d © d © © d d o o o o o o o o s

591 I-H c q o s o c c

oo

o

o os o cScScSa^

d

o

o

o

os

o

CC

OJ

s

o

o

A 7*

I-H I-H p -

o

o

o

o

o

OJ^OCC rH

CD CD © O S

CM o

o

CX3© T h T h l > O

O

OJ O

O

OJ

T *

o o d © d d d© o o O o o o o o

o

O

O

OJ^cqcq

T-H T - T c o I - H T-H c c

o

o

o

o

d

o T*

O

T-H

o

T h CD o

o cc o

CD,

c q c q o q c q e q o j

d d d c c c O T h d d cc" o " o o o o o o o o o o O

Th

o o o o o o o o o o o o o o

o

8 8

o

o o o j o j ^ o ^ c c c q o q o CM o s © d © © © d d o o o o o o o o o o o o

T-H O

CC O J T h P -

Th

O

O

© O J O O O P - O O O J

o

T h C C O i - H O O J O T H

O

Th

C D I-H o o T h c c c o c c o

P-

CC CC O J O J O J O J O J O J

OJ

o CM

o o o

T *

r - H T h CM P - O O O O O O 0 0 CD O J O 0 0 CM O T h CM i-H O J T h T h CC CO c c c c c c

o

i-H cc

O P- O O C C O Th Th p- o cc o OJ o O O CO © O J © P-

CC

oo oo o o oo oo o O O J CC P - - * c c o 0 0 CM O O P - CC i-H

O

O

O

Th

OJ c- o o cc o o O O O CC T-H o o CCP- O J O O J P - O

oo o co T* o o oo c- o o D - O N C s i r j t - a j c r ) o OJ

i

c q O J _ T H Th o

d©~ d © © © © o o o o o o o

o

Th I - H O O

•i?

o o o

$

r- o cc o o o •«*

*«

O O O

O J - * o o

k,

s

O O P - C M O T h O T h 00 i-H O i-H 00 CO T-H OJ P- i-H O i-H CC O CD 00 T * CO o

"c

O o

-ii Q. Ss

i-H T h 0 0 P - O OOCCO O J C D O P - P - O O O

-^

O

O

O

O

O

J

T

J

H

O

O

CM O t OI

s

o o

O O T h P - O O O i - H O O O O J O O O P -

O O O T-H O CC T-H CC T-H O 0 0 OJ O O O

O J P - O O O T - H C C O O

c c c c o j o j o j o j o j o i

*. 5

00 O

c -s

O Th o

o O

CO Th

Th O

O

CC

O - * oo

T-H CO co

o OI o

TH

OOP-ThCOcOOJO

o .£

s°

OJ

ThoOP- C - O O Th T-H P - p - 0 0 CO O J o CC 0 0 T-H T h o o o

B

a .^

- * 00

OI

C - O O O C O O O T h O T J H T - H O O P - O T - H O O T - H O J C O T J I O C O C O

- ^ "o

OJ CO O CO i-H CM Th cc cc co cc cc

O

O

O

O

O

OJ

O 1-H P - O J T h T h T-H C O O O P - O C C 0 0 O O P - O CO O OJ

O O O O O C D O O T - H P - T - H

O O O C O T h O C O G O O l T h - r - H O O O O T h O CC O J O J T-H T-H T-H T-H T-H

T h T h P - O J O P - O © O l i - H O O O C C T h O c o o o T h c c o o c c o o

o T-H T-H

o o oo

C O O i-H O O O Th P CC O J CM i-H i-H i-H i-H i-H

CM OJ

CO T-H

O O O T h - r - H O T h O P - T h r H 0 0 T-H O O J O

00 P-

T-t o

oo oo O J TH o oo o Th o

Th

T h O O J O O O T h P CC O J O J O J T-H T-H i-H i-H

o i-H

CO OJ

0 0 O O OJ Th o o 0 0 O O T-H O CO o O O O O O CC CD P - O O O O O - * O T h CO O J CO O J O J O J

O J CC O J P - o o o O T h T h T-H T-H CM C— ThT*l O O J O O J o O T-H O CM P - O i-H O T h O J CO O J O J O J

CC o

o o

O

OJ

•o os

o, 23 tu .cs

a

c

eo

t, °C

fe

X

»2^aM^fito

g cc

O

i-

O

O

X -* O

B

to

c/o c/} £

z;

>>

ca -O

en o M

:« J:

c/2 Jl

P-.CO OJ CO 0 0 CO P Th Th O OJ CO Th ©~ O T-I O © Th c o o CM CM T-t T-H -r-l r-t -r-l

p-_ p ^ Th c c P-^ c c c q TfeOWNt>«DI> TH P - O O T-H 0 0 c c OJ r-t r-t i-H i-H

T h T h COOJ_©Th 1-H

P - T-H

l o ' c o V c o ' i d ' o Th

d Th

P- CO © © O Th rH OJ OJ T-H OJ r-t T-H i-H

© o OJ T-H

O O O ©

r H O CD OJ C O © OJ

P-^ P-_ P^ GO © CC rH d r H rH C O © rH O f C O O OJ P- CO © O CM T-H i-H rH rH r-t

00 OJ CD © O Th CM CM CM rH CM rH T-H rH

O © CO

p-_ © cq © co © co

P-^ O OJ Th CC OS CD

© O " O rH O P-" Th © Th 00 OJ O O O ) CC OJ rH OJ rH rH rH

of © p ^ d d o

© CO O •"* o oo

CM rH

OS Th O © r H CM P-^CO O P-_ co © o cc d o o o r-i o " co oo Th o OJ OJ © c o c- cc OJ rH rH r-t r-t r-t r-l r-t

© O OJ © 0 0 OJ rH I > P-^OJ CD P-^OJ O Th T-H O f © d Tjf P-"

r-t r-t

00 O

Th d

d

p-_ cq os cq cq oq os d d o f o T h of-* O O O O C O P-Th PCO OJ rH CM rH rH

Th

of o d d d d d r H © of r H O r H T * © © p - ( M O rH

T * rH rH OOOOTh COC5 O CD CC OOO O ©OJ O CO O 00 o " o f r - f r - f d © o f d i-T © T h © o p - c c c c r H c o o o TJH "c d d d d p - ~ Th©~o~ of p^ ft O J O O O J O l - H r H O O O J O rH CMCMrHrHrHrHrHi-H T-H r-t

~

© T h o o T M c o © © cq oq

i-^ C0 0 5 O CD © P - _ © C O O rH

d o f d i - f © T j f d d of d C - O J O O O T h O J T h © o> C M O J r H r H r H r H i - H r H OI rH

, o d d © d d d o i> d S3 © © T h o o c o o j o c o oo cc

P - O O J O r H P - © © © OJ

^ - C O O O O C O O O P - P - © P2 oV'csoi'coV'o'oj Th I-H 5 OJ CO rH P-rH OJrH O rH rHrHrH 00 OJ O OJ O

OJ_CD 0 0 ! > 00 00 OS C0 0 0 r H

d o f d i - f d d d d of d

rH rH rH

O ©

OJ ©

of d

co OJ TJH © Th OJ o © oi^ cq Th o o c> Th © d TH d d d

OS CM

©

o

o OJ OJ © •>* o co

CO 0 0 T h O CO O CC OJ CM 0 0 CD C D © 0 0 P-_CD r-t O CD O © d p - " 0 © O i - H © Th d

OCOOJOThO©rH O © CM C-^Th rH © r H 0 0 O 0 0 O i-H o f p ^ o " d d © d d d

OJ rH © CO P- 00 © ©

OJ P-

i-HrHP-lOCCOP-00

CO OJ

cq o o I-H cqcqcorH c-^ oo © ThdP-TH TH co d

£• OJ o o o o o r» oo g, co cqos OJ os o © o c r-fddddr-fofoj

£ T-H c q o c o o © o T* co p-

=0 ( M O C C © T h C M O ©

rH rH

*> o q i > o^Th © oo-rh co os c q .? d r H d d d r H ©Th of rH

© CO

OJ r-t T-J( <M P- P- ©

0 0 P - © O P - O C 0 T h P- o

© T - i o o o c o c o o j - H H o Th OJOJrHrHrHrHi—IrH

oo co

o

O o CO T h OI r H

P - ^ O P-^CD CD T h 0 5 CD I > ©

j-j^ OJ OJ r-1 rH rH rH

CD 0 5 T-H Th

CC © CO r-t O O 0 0

ooThOTjT c o d o f ") iTh Th OJ O OJ © cc

dddo~Tho~d

CO OJ rH CM r-t r-1 r-t

of © cc of d d o d

00 CD © OS_ © CS OJ^ Th O f O O f 1-H T-f Th O O rH 00 CO © Th OJ OJ T-H T-H rH T-H

© T h COCO CD COCO © T-H P^~© of p - d i-H O 00 Th 00 O OJ CC OJ rH OJ rH T-H rH

CCrHOOSOSO © r-Tofdr-frH P^O Th c - © o o p-co

P> oo © o Th © cc CM OS 00 © CM © Th

o

©

r? O P ^ O J © d p ^ r H O J d I-H ft, TOP-^oqp^cqOrH© Hl C O r H O O T h C O © " * O Th d rH p^ Th © d of rH OJ rH OJ OJ rH rH rH rH T-H T-H rH rH

"S o o c o p - o o o c o o T-H o

H

CMOJrHOJrHrHrHrH

2 Ö

g B

a U

I •s

o

rrt

^

TJ eo

"

eo

X

toa-^S

2 3

?H

to

+-> eo " X t» ~* & o

t o B t o B y j T o C - O S

±A

O O O O c C / 5 r ? £ cc cc

SS C* •X» X to

§£ >»

.u . X T- to eo eo t o a t o a ^ T ^ s - o •« y* G O O O cc t/3 £ Z cc Ec

to c ^s » K » B n ä CCr?Z OOOOcccc

+•» e o CC C/!

101 framträda starkare, när basåret i fastvolymkalkylen vid senare beräkningstillfällen ligger längre tillbaka i tiden i jämförelse med framskrivningsåret. Som framgått av den principiella diskussionen om kalkylsystemen medför den skilda metodiken i fråga om beaktandet av volymförändringarna även olika metodik för framskrivningen av arbetskostnaderna. Då man emellertid nu utgår från samma begynnelseår föreligger denna gång ingen skillnad i detta avseende. Vid bedömningen av resultaten är det nödvändigt beakta att volymerna i basåret 1952/53 resp. treårsmedeltalet för åren 1950/51—1952/53 hållits konstanta vid framskrivningen. Effekten av rationaliseringen hålles utanför kalkylen. Fastvolymkalkylen. Om denna kalkyl t. ex. skulle ha använts som vägledning vid prissättningen våren 1954 skulle man — om avsikten hade varit att tillgodoräkna jordbrukarna vinsten av effektiviseringen — ha eftersträvat samma utveckling för intäkts- och kostnadsindex. Siffrorna i tabellen visar emellertid att hela rationaliseringsvinsten under de här berörda åren ej tillgodoräknats jordbruket. Index för kostnaderna har stigit eller sjunkit obetydligt, medan index för intäkterna genomgående sjunkit. Utredningen vill i detta sammanhang hänvisa till kap. VI i denna bilaga, där den teoretiska innebörden av ifrågavarande indexberäkning relativt ingående klarlagts. Kalkyl med rörliga volymer. Förut har anförts de omständigheter, som vid detta

framskrivningstillfälle är rådande med hänsyn till bl. a. att volymerna är praktiskt taget lika i båda kalkylerna och att framskrivningen av arbetskostnaderna göres på samma sätt. Med anledning härav synes ej vara behövligt att särskilt kommentera de resultat som erhållits i kalkylen med rörliga volymer. De båda kalkylerna måste vid detta framskrivningstillfälle visa inte endast samma tendens utan t. o. m. samma styrka i denna. Om man efter denna framskrivning utförde samma beräkning av index för intäkter respektive kostnader i kalkylen med rörliga volymer som i fastvolymkalkylen, skulle erhållas praktiskt taget samma indextal. Endast de något olika vikterna (volymerna) skulle orsaka avvikelser i den prisindex för de sammanlagda intäkterna respektive kostnaderna, som en dylik beräkning ger. En annan sak är att resultaten i kalkylen med rörliga volymer dessutom klarlägger hur de förändrade relationerna mellan intäkter och kostnader påverkar löneförmågan, familjens arbetsinkomst samt förräntningsprocenten. Dessutom visar kalkylen med rörliga volymer de »absoluta» lönsamhetsförhållandena vid typkalkylgårdarna med relativt liten eftersläpning — en skillnad gentemot fastvolymkalkylen som ej gäller vid den nu gjorda framskrivningen men som blir aktuell efterhand som framskrivningsåren fjärmar sig från basåret i fastvolymkalkylen. Siffrorna torde emellertid lättast studeras direkt i tab. 23.

Statens offentliga utredningar 1955 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i d e n kronologiska förteckningen.)

Allmäi lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Lag om jordbrukskasserörelsen m. m . fil Prissättningen p å jordbruksprodukter. Bilaga 1. [5] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Slattförfattning. Allmän statsförvaltning. Industri.

Handel och sjöfart. Stöd å t den mindre och medelstora skeppsfarten. [2J Kommunalförvaltning. Kommunikationsväsen.

Staens och kommunernas finansväsen. Dank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen. Politi. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. -\ilionalekoiiomi och socialpolitik.

Försvarsväsen. Hälso- och sjukvård.

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiska parlamentariska k o m m i t t é n . 9 och 10. Nonrdiska post- och teletaxor. [3 o. 4J Allmänt näringsväsen.

ISAAC

MARCUS BOKTRYCKERI

AKTIEBOLAG STOCKHOLM