SOU

Sjömansskatt förslag

Beteckning: SOU 1957:39
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

Prop. 1958:92: ('med förslag till förord\xad ning om sjömansskatt, m. m.',), avsnitt 40
SOU 1969:55: Sjömansbeskattningen, avsnitt 6

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1957:39 Finansdepartementet

sou

>9fj.-J?

SJÖMANSSKATT FÖRSLAG AVGIVET AV 1956 ÅRS SJÖMANSSKATTESAKKUNNIGA

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1957 Kronologisk

förteckning

1. N o r d i s k t s a m a r b e t e I n o m n ä r i n g s f o r s k n i n g e n . S t a t s r å d e t s t r y c k e r i , H e l s i n g f o r s . 28 s. H. 2. J O o c h k o m m u n e r n a . K i h l s t r ö m . 80 s. J u . 3. F u l l f ö l j d s b e g r ä n s n i n g i s k a t t e m å l . I d u n . 146 s. F l . 4. O l j e l a g r i n g . K i h l s t r ö m . 117 s. H. 5. K r i g s s k a d a å e g e n d o m . I d u n . 188 s. H. 6. S t a t e n s i n s t i t u t s för f o l k h ä l s a n a r b e t s u p p g i f t e r o c h o r g a n i s a t i o n . V i c t o r P e t t e r s o n . 191 s. I . 7. F ö r b ä t t r a d p e n s i o n e r i n g . I d u n . 260 s. S. 8. J o r d b r u k s f ö r s t ä r k a n d e m e d skog. K i h l s t r ö m . 416 s. J o . 9. ö r l o g s v a r v e n s o r g a n i s a t i o n m . m. Victor P e t t e r s o n . 320 s. F ö . 10. B a l a n s e r a d e x p a n s i o n . B i l a g o r . M a r c u s . 197 s. F l . 11. F o r d r i n g s p r e s k r i p t i o n m . m. I d u n . 198 s. J u . 12. S t o m m a t e r i a l f r å n j o r d - o c h s t e n i n d u s t r i n . I d u n . 234 s. S. 13. D e n s t a t l i g a i n d i r e k t a b e s k a t t n i n g e n . K i h l s t r ö m . 423 s. F i . 14. B e r o e n d e u p p d r a g s t a g a r e . B e c k m a n . 139 s. S. 15. F ö r s a m l i n g s l a g . I d u n . 413 s. E. 16. R e m i s s y t t r a n d e n ö v e r a l l m ä n n a p e n s i o n s b e r e d ningens betänkande om förbättrad pensionering. I d u n . 424 s. S. 17. M a r k v å r d o c h e r o s i o n s s k y d d . I d u n . 82 s. J o . 18. T r a f i k s ä k e r h e t . II. I d u n . 493 s. K. 19. B i s k o p s v a l . G u m m e s s o n . 129 s. E. 20. U t r e d n i n g m e d förslag till n y v e t e r i n ä r t a x a m . m . S t a t e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 80 s. J o . 21. F ö r e n k l a d b y g g n a d s l a g s t i f t n i n g . K i h l s t r ö m . 292 s. K. 22. R e m i s s y t t r a n d e n . — B a l a n s e r a d e x p a n s i o n . M a r c u s . 331 s. F i . 23. K a n s l i s t e r i a d m i n i s t r a t i v t j ä n s t . K i h l s t r ö m . 128 s. C. 24. D e n A k a d e m i s k a u n d e r v i s n i n g e n . F o r s k a r r e k r y t e r i n g e n . H a e g g s t r ö m . 223 s. E. 25. S t a t l i g a b e t o n g b e s t ä m m e l s e r . Del 2 a. I d u n . 23 S. K. 26. S t a t l i g a f ö r e t a g s f o r m e r IV. S t a t e n s v a t t e n f a l l s v e r k . I d u n . 159 s. FI. 27. Ä r k e b i s k o p s v a l . Biskopsvalkommitténs betänk a n d e . Del 2. G u m m e s s o n . 47 s. E. 28. L ä r a r u t b i l d n i n g e n p å d e t h u s l i g a o m r å d e t . I d u n . 304 s. E. 29. M ö n s t r i n g och r e g i s t r e r i n g a v sjöfolk. I d u n . 310 s. H. 30. S t r ö ä n g a r . K i h l s t r ö m s . 156 s. J o . 31. B o s t ä d e r för å l d r i n g a r o c h i n v a l i d e r . I d u n . 117 s. S. 32. S t a t e n s skogsskolor. I d u n . 111 s. J o . 33. A l l m ä n f a m i l j e r å d g i v n i n g . K i h l s t r ö m . 220 s. S. 34. S t a d s - och h ä r a d s f ä n g e l s e r . I d u n . 32 s. J u . 35. U t b i l d n i n g a v l ä r a r e i m a n l i g slöjd. K i h l s t r ö m . 180 s. E. 36. T r a f i k f ö r s ä k r i n g . K i h l s t r ö m . 185 s. J u . 37. N o r d i s k t e k o n o m i s k t s a m a r b e t e . A l l m ä n del. B e c k m a n . 137 s. H . 33. Offentlig f ö r e v i s n i n g a v djur. K i h l s t r ö m . 176 s. J u . 39. S j ö m a n s s k a t t . I d u n . 152 s. F i .

Anm. O m s ä r s k i l d t r y c k o r t e j a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till det d e p a r t e m e n t , u n d e r v i l k e t u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. e x . E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e mentet, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1957:39 Finansdepartementet

SJÖMANSSKATT Förslag avgivet av 1956 års

sjömansskattesakkunniga

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1957

Innehåll Skrivelse till departementschefen

5 Förkortningar

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG Förslag till förordning om sjömansskatt

7 Förslag till kungörelse angående befrielse i vissa fall från skyldighet a t t erlägga sjömansskatt o-« Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

32 Förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

36 Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

38 Förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 iuni 1953 8 J (nr 272)

41 Förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen den 16 oktober 1953 (nr 628) med vissa föreskrifter angående tillämpningen av uppbördsförordningen den 5 juni 1953

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 5:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

46 Förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

.„

MOTIV Kapitel Kapitel

1. D E SAKKUNNIGAS U P P D R A G 2. H I S T O R I K

Kapitel

3. D E N N U V A R A N D E R E S K A T T N I N G E N AV SJÖMÄN Sverige I Sverige bosatta sjömän Andra sjömän än i Sverige bosatta Vissa främmande länder Danmark Finland xT

Kapitel Kapitel

Norge Storbritannien 4. S K Ä L E N FÖR I N F Ö R A N D E AV SJÖMANSSKATT 5. SJÖMANSSKATTENS U T F O R M N I N G

48 52

56 56 56

59 59 5g

an oO 61

g6 68 71

4 Kapitel

6. V I L K A SKALL ERLÄGGA SJÖMANSSKATT

74 Kapitel

7. T I L L SJÖMANSSKATT S K A T T E P L I K T I G INKOMST

78 Kapitel

8. SJÖMANSSKATTENS S T O R L E K

85 Kapitel

9. J Ä M K N I N G OCH R Ä T T E L S E

90 Kapitel

10. U P P B Ö R D OCH R E D O V I S N I N G

94 Kapitel

11. R E S T I T U T I O N , R E V I S I O N S K R A V , STRAFFBESTÄMMELSER

PRESKRIPTION

12. SJÖMANSSKATTENÄMNDEN TORET

SJÖMANSSKATTEKON-

Kapitel

OCH

OCH 98 102

Kapitel

13. BESVÄR ÖVER SJÖMANSSKATTENÄMNDENS B E S L U T . . . 106

Kapitel

14. B E S K A T T N I N G AV INKOMST I L A N D

108 Kapitel

15. ERSÄTTNING T I L L KOMMUNER

114 Kapitel

16. A V G I F T E R TILL F O L K P E N S I O N E R I N G E N OCH D E N ALLMÄNNA S J U K F Ö R S Ä K R I N G E N 120

Kapitel

17. Ö V E R G Å N G S F Ö R F A R A N D E T

125 Kapitel

18. K O S T N A D S B E R Ä K N I N G A R

126 Kapitel

19. I N T E R N O R D I S K A SJÖMANSSKATTEFRÅGOR

130 Kapitel

134 20. SPECIALMOTIV Sjömansskatteförordningen 134 Kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt 137

Kapitel

21. SAMMANFATTNING

I38 BILAGOR

Bilaga

1. Skatteinbetalningar från rederier till postverket jämlikt 55 § uppbördsförordningen under uppbördsåret 1955 140

Bilaga

Sammanställning av skatteinbetalningar under mars månad 1956 jämlikt 55 § uppbördsförordningen med angivande av arbetstagares hemort länsvis I42

Bilaga

Sammanställning av skatteinbetalningar under mars m å n a d 1956 jämlikt 55 § uppbördsförordningen med angivande av arbetstagares hemort kommunvis 143

Bilaga

Exempel på debitering av sjukförsäkringsavgifter

151 Bilaga

Jämförelse mellan preliminär skatt och sjömansskatt

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 februari 1956 har Herr Statsrådet samma dag såsom sakkunniga tillkallat landskamreraren A. G. A. Wigert, länsassessorn vid länsstyrelsen i Uppsala län, nuvarande byråchefen i finansdepartementet S. V. Svensson, direktören i Sveriges redareförening N. D. Forssblad och förbundskassören i Svenska sjöfolksförbundet E. G. V. Karlsson med uppdrag att utreda frågan om särskilda skatte- och uppbördsregler att gälla för sjömän. Tillika har åt Wigert uppdragits att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Sedan Karlsson på därom gjord framställning entledigats från sitt uppdrag har den 14 maj 1956 såsom sakkunnig tillkallats ombudsmannen i Svenska sjöfolksförbundet P. G. Uhlin. De sakkunniga har antagit benämningen 1956 års sjömansskattesakkunniga. Till sekreterare åt de sakkunniga har förordnats förste byråsekreteraren vid överståthållarämbetets skatteavdelning H. A. Steneborn. De sakkunniga har åtnjutit biträde av förste aktuarien B. Edlund med upprättande av visst tabellmaterial. De sakkunniga har deltagit i internordiska sjömansskattekonferenser i Stockholm den 9 och 10 november 1956 samt i Köpenhamn den 22—den 24 augusti 1957. Sedan uppdraget slutförts, får vi härmed vördsamt överlämna förslag till förordning om sjömansskatt. Stockholm den 4 oktober 1957 ALARIK WIGERT Douglas Forssblad

Sven Svensson

Georg

Uhlin

j Arne

Steneborn

Förkortningar

KL = Kommunalskattelagen RÅ = Regeringsrättens årsbok SFL = Lag om allmän sjukförsäkring SFS = Svensk författningssamling SOU = Statens offentliga utredningar TU = Tillämpningskungörelsen till uppbördsförordningen UF = Uppbördsförordningen

Förslag till förordning om sjömansskatt Härigenom förordnas som följer. Allmänna

stadganden

1 §• 1 mom. Sjömansskatt enligt denna förordning skall erläggas av envar, som är anställd i redarens tjänst ombord på sådant i östersjöfart, nordsjöfart eller oceanfart använt svenskt handelsfartyg, som har en bruttodräktighet av minst 100 registerton. Härjämte kan föreskrivas, att — där särskilda omständigheter därtill föranleda — sjömansskatt jämväl skall erläggas av den som är anställd i redarens tjänst ombord på sådant i kustfart använt svenskt handelsfartyg, som har en bruttodräktighet av minst 100 registerton. 2 mom. Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i h a m n anses enligt denna förordning icke vara anställd ombord på fartyget. (Se vidare anvisningarna.) 2 §. I denna förordning förstås med sjöman: envar, som enligt 1 § är skyldig erlägga sjömansskatt, handelsfartyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med handelssjöfarten, kustfart: fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust samt utomskärs vid kusterna, östersjöfart: fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska hamnar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven, nordsjöfart och oceanfart: fart, helt eller delvis, bortom linjen Hanstholm —Lindesnäs eller bortom Cuxhaven, inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord, dock icke sedvanlig kontant ersättning för naturaförmåner i form av kost och bostad och icke heller sedvanlig ersättning för

8 koj utrustning, för förlust av effekter vid fartygs förolyckande eller för hållande av egna verktyg i tjänsten, samt beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges. (Se vidare anvisningarna.) 3 §• Sjömansskatt tillfaller staten. 4 §• 1 mom. Till kommun och landstingskommun ävensom till municipalsamhälle, där utdebiteringen för samhällets behov för beskattningsåret bestämts till minst en krona för skattekrona, skall på sätt nedan stadgas utgå ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter. Jämväl allmän sjukkassa skall åtnjuta ersättning av statsmedel för minskade sjukförsäkringsavgifter. 2 mom. Ersättning utgår årligen till kommun med trettiofem procent, till landstingskommun med tio procent, till municipalsamhälle, varom h ä r är fråga, med två procent och till allmän sjukkassa med sex procent av den sjömansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom kommunen, landstingskommunen eller municipalsamhället eller inom sjukkassans verksamhetsområde. Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå, därest ersättningen icke uppgår till 300 kronor. (Se vidare anvisningarna.) 5 §• Sjömansskatt skall beräknas på kontant inkomst ombord, i förekommande fall minskad med avgifter, som sjöman på grund av sin tjänst ombord har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering, eller med belopp, som fastställts på grund av beslut om jämkning (beskattningsbar inkomst). Vid varje utbetalning genom redarens försorg av belopp, som utgör beskattningsbar inkomst, skall sjömansskatt avdragas. 6 §•

För ärenden angående sjömansskatt skall finnas en av Kungl. Maj:t förordnad nämnd (sjömansskattenämnden) samt ett särskilt till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hörande organ (sjömansskattekontoret) under ledning av en föreståndare. I Sverige

bosatta

sjömän

7 §•

För här i riket bosatt sjöman eller sjöman, som här stadigvarande vistas utan att vara härstädes bosatt, skall sjömansskatt utgå för månad och beräk-

9 nas enligt sjömansskattetabell. Till denna förordning finnas fogade sjömansskattetabeller, tabell I och tabell II. Vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i nordsjöfart eller oceanfart, skall sjömansskatt beräknas enligt tabell I samt vid anställning ombord på övriga fartyg enligt tabell II. I särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas enligt tabell I jämväl vid anställning ombord på fartyg, som användes i östersjöfart. (Se vidare anvisningarna.) 8 §. 1 mom. Avser inkomst ombord kortare tidsperiod än månad, beräknas den mot inkomsten svarande månadsinkomsten. Skatten uträknas till så stor del av skatten å månadsinkomsten, som svarar mot den tidsperiod inkomsten avser, och erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller. 2 mom. Sker utbetalning av engångsbelopp under den tid sjöman är anställd ombord i redarens tjänst eller i övrigt i samband med utbetalning av månadsinkomst, skall vid beräkning av skatt engångsbelopp anses som särskild månadsinkomst, om engångsbeloppet överstiger månadsinkomsten. I annat fall skall skatten beräknas å den sammanlagda inkomsten. 3 mom. Sker utbetalning av engångsbelopp efter det sjöman slutat sin anställning ombord och utan samband med utbetalning av den senaste månadsinkomsten, skall vid beräkning av skatt å engångsbeloppet detta anses som särskild månadsinkomst. (Se vidare anvisningarna.)

/ Sverige

icke bosatta

sjömän

9 §• Sjöman, som icke är här i riket bosatt och ej heller här stadigvarande vistas utan att vara härstädes bosatt, skall för sin inkomst ombord erlägga sjömansskatt med femton procent av den beskattningsbara inkomsten, därest han icke på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten. Skatten erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller. (Se vidare anvisningarna.)

Avdrag

å inkomst

ombord för gäldande

av sjömansskatt

m.m.

10 §. Det åligger sjöman, som skall erlägga skatt enligt 7 §, att omedelbart efter mottagandet av debetsedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma för befälhavaren.

10 Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna å debetsedeln för det löpande året angående den kolumn, som jämlikt uppbördsförordningen skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatt. Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller från sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som fastställes av sjömansskattenämnden, visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske. Har debetsedel å preliminär A-skatt eller intyg, som i föregående stycke sägs, ej uppvisats, skall skatteavdrag verkställas enligt kolumnen för ogift sjöman utan barn. (Se vidare anvisningarna.) 11 §• Då skatteavdrag verkställes, skall den innehållna skatten kvitteras. Vid kvitteringen skall angivas — förutom innehållet belopp — jämväl inkomstens storlek samt den tid inkomsten avser. (Se vidare anvisningarna.) 12 §. 1 mom. Gör sjöman sannolikt, att h a n året efter beskattningsåret vid taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för a) underskott å förvärvskälla, b) utbetalning av periodiskt understöd, c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. 2) kommunalskattelagen, samt d) nedsatt skatteförmåga, må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattningsbara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering. Jämkning må endast medgivas, om den skattskyldiges inkomst för år räknat ombord eller i land finnes böra nedsättas med minst 600 kronor. 2 mom. Gör sjöman sannolikt, att uppskattningen av inkomst av drickspenningar enligt av sjömansskattenämnden fastställda grunder skulle medföra att hans inkomst av sådant slag skulle bliva väsentligt för högt beräknad, må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskattningsbara inkomsten nedsättas. 13 §. Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden. Ansökan om jämkning av sjömansskatt skall vara inkommen till sjömansskattekontoret senast före utgången av april månad året näst efter det kalenderår, under vilket avdrag för sjömansskatt verkställts eller bort verkställas.

11 I beslut om jämkning skall angivas, under vilken tid detsamma skall iakttagas vid verkställande av avdrag för sjömansskatt. Å belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om jämkning, utgår icke ränta.

Uppbörd 14 §. Uppbörd av sjömansskatt verkställes genom postverket samt de penninginrättningar, med vilka Kungl. Maj :t därom träffat avtal. Inbetalning av sjömansskatt sker kostnadsfritt. 15 §. 1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt. För redovisningen har redaren att för varje fartyg upprätta förteckningar över skatteavdrag, en för avdrag enligt 7 § och en för avdrag enligt 9 §. För varje sådan period, som avses i första stycket, skall redaren senast den sista dagen i andra månaden efter periodens utgång insätta skattens sammanlagda belopp på sjömansskattekontorets postgirokonto och till kontoret insända de upprättade och summerade förteckningarna över gjorda avdrag. Sjömansskattenämnden må efter därom gjord framställning bevilja anstånd med skattens inbetalning och redovisning, i regel dock högst en månad. Förteckning, varom ovan sägs, skall upprättas å blankett, vartill sjömansskattenämnden fastställt formulär. 2 mom. Inbetalas sjömansskatt i annan ordning eller senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift utgå med fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre än en krona. Uppkommer vid beräkningen öretal, sker avrundning till närmast högre krontal. Därest skatt icke inbetalas på sätt i 1 mom. sägs, skall krav (revisionskrav) framställas i enlighet med vad i denna förordning stadgas. Rättelse

skatteavdrag

16 §. Förmenar sjöman, att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits med för högt belopp, eller förmenar redare, att sjömansskatt redovisats med för högt belopp, må rättelse sökas hos sjömansskattenämnden. Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av kalenderåret näst efter beskattningsåret. Å belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om rättelse, utgår icke ränta.

12 Vad i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

Rätt att taga del av ansökan

om jämkning

av sjömansskatt

m.m.

17 §. Ledamöter av sjömansskattenämnden, tjänsteman eller sakkunnig, som biträder nämnden, samt taxeringsnämnd och prövningsnämnd äga taga del av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt denna förordning. Handling, som nyss sagts, skall jämväl tillhandahållas annan tjänsteman än förut nämnts, därest denne i och för sin befattning bör erhålla del därav. Den som äger taga del av ansökan, uppgift eller handling, varom i första stycket sägs, må, i den mån så erfordras för fullgörande av vad vederbörande jämlikt denna förordning åligger, jämväl taga del av självdeklaration eller annan handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, eller som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen.

Redares

uppgiftsplikt

och ansvarighet

för sjömansskatt

m.m.

18 §. 1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 § 1 mom., skall årligen enligt formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden, före den 1 oktober till sjömansskattekontoret lämna uppgifter, som äro erforderliga för nämnden vid handläggning av ärenden enligt 28 § 1 mom. vid 1) och 2). Inträffar ändring i förhållande, varom uppgift lämnats, är redaren skyldig att ofördröj ligen anmäla detta till sjömansskattekontoret. 2 mom. Sjömansskattenämnden äger på därom gjord framställning för viss tid medgiva redare befrielse från skyldighet att årligen avgiva uppgift, som avses i 1 mom. 3 mom. Underlåter redare att fullgöra vad honom enligt 1 mom. åligger, eller erfordras eljest tillgång till uppgifter, som där sagts, äger föreståndaren för sjömansskattekontoret anmana redare att lämna sådana uppgifter. 19 §. 1 mom. Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. 2 mom. Revisionskrav på erläggande av skattebelopp skall av sjömansskattekontoret riktas mot redaren. Därest redaren visar, att underlåtenhet berott på oriktig uppgift lämnad av sjömannen, skall kravet riktas mot denne.

13 Bestrides riktigheten av revisionskrav eller inbetalas icke det belopp kravet avser, skall revisionskravet underställas sjömansskattenämnden för prövning. Fastställer sjömansskattenämnden revisionskrav, må det fastställda beloppet uttagas i den ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas till gäldande av belopp, för vilket redare är ansvarig. Den som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, är tillika skyldig att å beloppet gälda restavgift enligt bestämmelserna i 15 § 2 mom. 20 §. 1 mom. Redare, som betalat skatt för sjöman jämlikt 19 §, äger söka skattebeloppet åter av sjömannen. Härvid har redaren att till vederbörande utmätningsman ingiva det indrivningskvitto, som må hava överlämnats till redaren, eller på annat sätt hos utmätningsmannen styrka, att han erlagt skatten. Utmätningsmannen må hos sjömannen uttaga beloppet i samma ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas. Därvid är sjömannen skyldig att å beloppet erlägga restavgift. 2 mom. Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt men icke inbetalat det innehållna beloppet i tid och ordning, som i denna förordning stadgas, och har i anledning härav revisionskrav framställts, må belopp, som av sjömansskattenämnden fastställts, uttagas hos redaren i samma ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Sjömannen är fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp. 21 §. Redare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bokföring så ordnad, att därav framgå sjömans namn, födelsetid och mantalsskrivningsadress, lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjömannen uppvisat debetsedel å preliminär skatt, numret å denna debetsedel. Jämväl annan redare än i första stycket sägs, som har att verkställa avdrag för sjömansskatt, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som nyss sagts. Efter anmaning av föreståndaren för sjömansskattekontoret åligger det sådan redare, som i första stycket avses, att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkställandet av skatteavdrag, och sådan redare, varom i andra stycket sägs, att tillhandahålla där angivna anteckningar för dylik kontroll. Här avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål för kontrollen. Där redaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall

14 kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas redaren. Preskription 22 §.

Åtgärder för uttagande av sjömansskatt må icke vidtagas senare än fem år efter utgången av det år, under vilket skatteavdrag verkställts eller skolat verkställas. Straffbestämmelser

m. m.

23 §.

Har någon lämnat oriktig uppgift till redare om förhållande, som har betydelse för verkställande av avdrag för sjömansskatt, under sådana omständigheter att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att avdrag icke verkställes eller sker med för lågt belopp, eller har någon i ansökan om jämkning av sjömansskatt eller i annan uppgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, ägnad att för honom eller den han företräder leda till frihet från sjömansskatt eller för låg sådan skatt, eller har redare i uppgift enligt 18 § uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är allenast ringa, lämnat oriktig uppgift, vilken är ägnad att leda till annan beskattning än vederbort för av redaren anställda sjömän, straffes med dagsböter. 24 §.

7 mom. Utbetalar redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, lön eller annan gottgörelse utan att denna minskats med föreskrivet belopp för gäldande av sjömansskatt och sker detta uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är allenast ringa, straffes med dagsböter. Fullgör redare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till sjömansskattekontoret inbetala och redovisa belopp motsvarande det, varmed sjömannens lön minskats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt eller grov oaktsamhet redaren till last, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. 2 mom. Fullgör redaren icke behörigen vad honom enligt 21 § första och andra stycket åligger, straffes med böter, högst 300 kronor. 25 §. Den som jämlikt 17 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt

15 bestämmelserna i denna förordning eller som avlämnats till ledning vid årlig taxering eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling. Bryter någon häremot straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. 26 §.

Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är belagd med straff enligt strafflagen. 27 §.

Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 18 §, eller underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, att fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag med för lågt belopp, eller redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 15 § 1 mom., eller fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 och 21 §§, äger föreståndaren för sjömansskattekontoret förelägga den försumlige lämpligt vite. Om uttagande av förelagt vite förordnar länsstyrelse efter anmälan av föreståndaren för sjömansskattekontoret.

Sjömansskattenämnden

och sjömansskattekontoret

m.m.

28 §. 1 mom. Sjömansskattenämnden skall 1) lämna bindande besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt vilken sjömansskatt skall beräknas, 2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skola uppskattas vid beräkningen av sjömansskatt, 3) meddela beslut huruvida sjömansskatt skall erläggas för viss inkomst eller ej, samt — där så påkallas — hur sjömansskatt skall beräknas, 4) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag, 5) pröva ärenden angående revisionskrav, 6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommun, landstingskommun, municipalsamhälle och allmän sjukkassa, 7) lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av sjömansskatt, samt 8) när anledning därtill föreligger, till Kungl. Maj :t avgiva förslag till föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning.

16 Sjömansskattenämnden äger vidare, då särskilda omständigheter därtill föranleda, meddela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift. 2 mom. Sjömansskattenämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter, vilka utses för en tid av fyra år. En av ledamöterna skall förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap. Ordföranden och vice ordföranden skola vara lagkunniga och erfarna i domarvärv, allmänna eller administrativa. Av övriga ledamöter skall en äga särskild insikt och erfarenhet i allmänna värv samt två vara i arbetsförhållandena ombord på fartyg erfarna och kunniga. Av sistnämnda ledamöter skall en företräda redarna och en de ombordanställda. För envar ledamot skall utses en suppleant enligt samma regler, som gälla för utseende av ledamöter. Nämnden är beslutför, då tre medlemmar äro tillstädes. Sjömansskattenämnden skall vara förlagd till Göteborg. 3 mom. Hos sjömansskattenämnden skall föras protokoll av tjänsteman vid sjömansskattekontoret. Det för varje sammanträde förda protokollet skall senast inom åtta dagar därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen för justeringen. 29 §. Sjömansskattenämndens beslut beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga sjömansskatt, beträffande den tabell, enligt vilken sjömansskatt skall beräknas, samt beträffande de grunder, enligt vilka drickspenningar skola uppskattas vid beräkningen av sjömansskatt, skall i god tid intagas i särskilda av sjömansskattenämnden utgivna meddelanden. Beslut angående ersättning enligt 4 § skall jämte redogörelse huru ersättningen beräknats på lämpligt sätt delgivas kommun eller annan, som tillerkänts ersättning. Annat beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom förpliktigas, vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom den nedan i 31 § omförmälde befattningshavaren. Beslut, över vilket klagan må föras, skall förses med besvärshänvisning. 30 §. 1 mom. Sjömansskattekontoret skall 1) föra register över de fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga sjömansskatt, 2) utöva kontroll över redovisningen av sjömansskatt, 3) handlägga ärenden angående revision av redares bokföring, 4) om anledning därtill föreligger, framställa revisionskrav, 5) bereda de ärenden, som skola avgöras av sjömansskattenämnden, 6) efter sjömansskattenämndens närmare bestämmande, tillhandagå re-

17 dare och sjömän med upplysningar angående utgörande av sjömansskatt, samt 7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden och dess ordförande. 2 mom. Föreståndaren för sjömansskattekontoret skall vara föredragande i sjömansskattenämnden. 31 §. Kungl. Maj :t förordnar en befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att i högre instanser än sjömansskattenämnden utföra det allmännas talan i ärenden angående sjömansskatt.

Besvär

m.m.

32 §.

Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden angående ersättning, varom förmäles i 4 §, må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skola ingivas till finansdepartementet. 33 §. 1 mom. Besvär över sjömansskattenämndens beslut, som avses i 28 § 1 mom. vid 3), 4) och 5) ävensom nämndens beslut angående befrielse från erläggande av restavgift må anföras hos kammarrätten av vederbörande sjöman eller befattningshavare, som avses i 31 §, så ock, då fråga är om revisionskrav eller om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift, av redare, som ålagts betalningsskyldighet eller vars framställning om befrielse icke bifallits. Besvären skola vara inkomna till sjömansskattekontoret, om de anföras av sjöman eller redare, inom två månader från det klaganden erhållit del av det överklagade beslutet, samt om de anföras av befattningshavare, som avses i 31 §, inom två månader från den dag, då sjömansskattenämndens protokoll justerades. Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sjömansskattekontoret ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till sjömansskattekontoret. 2 mom. Sedan besvären inkommit till sjömansskattekontoret, skola vid besvären fogas de handlingar, som legat till grund för sjömansskattenämndens beslut. Hava besvär anförts av sjöman eller redare, skall yttrande avgivas av befattningshavare, som avses i 31 §. Över besvär, som anförts av nu nämnd befattningshavare, skall sjöman eller redare, som därav beröres, erhålla tillfälle att — om hinder härför ej möter — avgiva förklaring. När så finnes påkallat, skall påminnelser eller nytt yttrande infordras. Skriftväxlingen sker genom sjömansskattekontoret. 2—706546

18 Handlingarna skola därefter översändas till kammarrätten. 3 mom. Över sjömansskattenämndens beslut, som avses i 28 § 1 mom. vid 1) och 2), må klagan icke föras. 34 §.

över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två månader från den dag, då klaganden erhöll del av utslaget. 35 §. Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande. 36 §.

Besvär över sjömansskattenämndens beslut befriar icke klaganden från att i behörig ordning erlägga skatt. 37 §.

Restavgift, som erlägges utan att indrivning äger rum, tillfaller statsverket. Beträffande restavgift, som uttages genom indrivning, skall uppbördsförordningens bestämmelser angående fördelning gälla. ' 38 §. 1 mom. Kungl. Maj :t äger, under förutsättning av ömsesidighet, med annan stats regering träffa överenskommelse att sjöman, som är bosatt i det avtalsslutande landet, skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäller för här i riket bosatt sjöman. Träffas dylikt avtal med Danmark, Finland eller Norge, må Kungl. Maj :t föreskriva, att sjöman, som är bosatt i något av dessa länder, må kunna erhålla nedsättning av den beskattningsbara inkomsten genom jämkning, om han visar, att hans skatteförmåga till följd av underhållsskyldighet mot barn är nedsatt. 2 mom. Kungl. Maj :t äger bestämma, att sjömansskatt icke skall erläggas av sjömän eller vissa grupper av sjömän vid fart i särskilda farvatten. 39 §. De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen av denna förordning, meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959, dock att förordningens bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

19 Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt, så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot den nya förordningens bestämmelser.

Anvisningar

till 1 §. Förordningen är icke tillämplig vid anställning ombord på svenskt handelsfartyg, som användes i inre fart. Med inre fart förstås i denna förordning fart i hamnar, på floder, kanaler och insjöar samt fart inomskärs vid kusterna. Med svenskt handelsfartyg likställes utländskt handelsfartyg, som av svensk redare förhyres på så kallad bareboat basis. Har sjöman avmönstrat från tjänst ombord på visst fartyg för att tillträda tjänst ombord på annat fartyg tillhörigt samme redare, skall ersättning som utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten ombord på det förra fartyget. till 2 §. Sjömansskatt skall erläggas för sådan inkomst ombord, som enligt kommunalskattelagen skulle utgöra intäkt av tjänst. Till inkomst ombord räknas dock icke sådan av redare utbetalad ersättning, som åtgått för bestridande av särskilda med anställningen ombord förenade kostnader. Till gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord, hänföres icke blott vad sjömannen uppbär från redaren utan även ersättning, som uppbäres direkt av allmänheten, såsom drickspenningar och dylikt. till 4 §. Den ersättning, som utgår till kommun, skall fördelas mellan kommunen och i kommunens område ingående församlingar samt skoldistrikt, som bildats jämlikt lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse och som består efter den 31 december 1957, efter de för beskattningsåret fastställda utdebiteringarna. Ersättning utbetalas en gång om året. till 7 §. Frågan huruvida sjöman skall anses vara bosatt här i riket eller här stadigvarande vistas utan att vara härstädes bosatt skall bedömas i enlighet med vad därom stadgas i kommunalskattelagen. För semesterlön och semesterersättning skall sjömansskatt beräknas enligt den för sjömannen i hans anställning ombord gällande tabellen eller — därest anställningen upphört — enligt den tabell, som senast varit för sjömannen gällande.

20 till 8 §. Med engångsbelopp förstås bärgarlön, tantiem, kaplake, gratifikation, semesterersättning och dylikt eller lönebelopp, som på grund av avtal mellan redare och sjöfolksorganisationer på en gång utbetalas för mer än en månad. till 9 §. Skatteavdrag, som avses i 9 §, må icke underlåtas med mindre sjöman med intyg utfärdat av sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som föreskrives av sjömansskattenämnden, visar, att han är skattskyldig i annat land för sin inkomst ombord. till 10 §. Tillämplig kolumn i sjömansskattetabell bestämmes enligt följande uppställning. Avdrag för sjömansskatt verkställes enligt nedanÅ debetsedel för preliminär stående kolumn i sjömansA-skatt angiven kolumn skattetabellen 1

3 eller 4

3 För kvinna, vilken genom sådant intyg som avses i 10 § tredje stycket styrker, att hon är gift, skall avdrag verkställas enligt kolumn 3 i sjömansskattetabellen. till 11 §. Kvitto på innehållen sjömansskatt skall lämnas i den avräkningsbok, med vilken sjöman skall förses jämlikt 11 § sjömanslagen, såvitt icke sjömansskattenämnden efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto må lämnas i annan ordning.

SJÖMANSSKATTETABELL I Nordsjöfart och oceanfart

Tillämpas ombord på fartyg, som huvudsakligast användas i nordsjöfart och oceanfart. Kolumn 1: Ogift sjöman, som icke har hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger (ogift sjöman utan barn). Kolumn 2: Ogift sjöman, som har hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger (ogift sjöman med barn). Kolumn 3: Gift sjöman eller ogift sjöman (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild), som har husföreståndarinna hos sig anställd och har hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger (gift sjöman). Ogift Ogift Beskattningsbar inkomst

sjö-

man

man utan med

Gift sjö-

man

Beskattningsbar inkomst

barn barn

kr.

0— 5 6 — 10 1 1 — 15 1 6 — 20 2 1 — 25 2 6 — 30 3 1 — 35 3 6 — 40 4 1 — 45 4 6 — 50 5 1 — 55 5 6 — 60 6 1 — 65 6 6 — 70 7 1 — 75 7 6 — 80 8 1 — 85 8 6 — 90 9 1 — 95 9 6 — 100 101— 105 106— 110 111— 115 116— 120 121— 125 126— 130 131— 135 136— 140 141— 145 146— 150 151— 160 161— 170 171— 180 | 181— 190

Ogift Ogift sjö- sjö-

man

man utan med

Gift sjö-

man

Beskattningsbar inkomst

barn barn

kr.

4 4 4 4 5 5 6 6 7 8 9 11 12 12 13 15 16 18 19 21 22 23 24 25 26 28 29 31 32 33 36 38 40 42

4 4 4 4 5 5 6 6 6 7 7 7 7 7 7 7 7 8 8 8 9 9 9 9 10 11 12 14 15 17 19 21 23 25

3 3 3 4 4 4 5 5 5 6 6 6 6 6 6 6 6 7 8 8 8 8 8 8 8 8 9 9 9 9 10 10 10 10

kr.

1 9 1 — 200 2 0 1 — 210 2 1 1 — 220 2 2 1 — 230 2 3 1 — 240 2 4 1 — 250 2 5 1 — 260 2 6 1 — 270 2 7 1 — 280 2 8 1 — 290 2 9 1 — 300 3 0 1 — 310 3 1 1 — 320 3 2 1 — 330 3 3 1 — 340 3 4 1 — 350 3 5 1 — 360 3 6 1 — 370 3 7 1 — 380 3 8 1 — 390 3 9 1 — 400 4 0 1 — 410 4 1 1 — 420 4 2 1 — 430 4 3 1 — 440 4 4 1 — 450 4 5 1 — 460 4 6 1 — 470 4 7 1 — 480 4 8 1 — 490 4 9 1 — 500 5 0 1 — 510 5 1 1 — 520 5 2 1 — 530

man

man utan med

Gift sjö-

man

barn barn

kr.

45 48 50 52 54 55 57 58 60 61 63 65 67 68 70 72 74 75 77 78 80 82 84 86 88 91 94 96 98 100 103 105 107

28 31 33 35 37 38 40 41 42 44 46 48 50 51 53 55 57 58 60 61 63 65 67 68 70 72 74 76 78 80 82 84 86 88

11 12 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 46 48 50 52 53 55 57 59 60 62 64 66 68 70 71

109|

Ogift Ogift sjö- sjö-

kr.

5 3 1 — 540 5 4 1 — 550 5 5 1 — 560 5 6 1 — 570 5 7 1 — 580 5 8 1 — 590 5 9 1 — 600 6 0 1 — 610 6 1 1 — 620 6 2 1 — 630 6 3 1 — 640 6 4 1 — 650 6 5 1 — 660 6 6 1 — 670 6 7 1 — 680 6 8 1 — 690 6 9 1 — 700 7 0 1 — 710 7 1 1 — 720 7 2 1 — 730 7 3 1 — 740 7 4 1 — 750 7 5 1 — 760 7 6 1 — 770 7 7 1 — 780 7 8 1 — 790 7 9 1 — 800 8 0 1 — 810 8 1 1 — 820 8 2 1 — 830 8 3 1 — 840 8 4 1 — 850 8 5 1 — 860 8 6 1 — 870

kr.

111 113 116 118 120 122 125 127 129 132 135 137 140 143 146 149 152 155 158 160 163 166 169 171 174 176 179 182 185 188 192 195 198

90 92 94 96 98 100 103 105 107 110 113 115 117 120 123 125 128 131 134 136 139 142 145 147 149 152 155 157 160 163 166 169 172 175

73 75 77 78 80 82 84 85 87 89 91 92 94 96 98 99 101 103 105 106 108 110 112 113 115 117 119 121 123 125 127 129 131 133

20l|

Beskattningsbar inkomst kr.

871— 880 881— 890 891— 900 901— 910 911— 920 921— 930 931— 940 941— 950 951— 960 961— 970 971— 980 981— 990 991—1000 1001—1010 1011—1020 1021—1030 1031—1040 1041—1050 1051—1060 1061—1070 1071—1080 1081—1090 1091—1100 1101—1110 1111—1120 1121—1130 1131—1140 1141—1150 1151—1160 1161—1170 1171—1180 1181—1190 1191—1200 1201—1210 1211—1220 1221—1230 1231—1240 1241—1250 1251—1260 1261—1270 1271—1280 1281—1290 1291—1300 1301—1310 1311—1320 1321—1330 1331—1340 1341—1350 1351—1360 1361—1370 1371—1380 1381—1390 1391—1400 1401—1410

Ogift Ogift sjö- sjöman man utan med barn barn

Gift sjöman

Beskattningsbar inkomst

kr.

Ogift Ogift sjö- sjö- Gift man man sjöutan med man barn barn kr. kr. kr.

Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjöman man utan med barn barn kr. kr.

204 207 • 211 214 217 220 223 225 228 231 234 237 240 243 246 249 252 256 259 261 264 267 270 274 279 283 287 290 294 298 302 306 310 313 317 320 323 326 329 333 337 341 345 349 353 356 360 364 368 372 375 379 383 386

178 181 184 187 190 193 196 198 201 204 207 210 213 216 219 222 225 228 231 233 236 239 242 246 250 254 258 261 265 268 272 275 279 282 285 288 291 294 298 301 305 309 313 317 321 325 329 332 336 340 344 348 352 355

135 1411—1420 137 1421—1430 139 1431—1440 141 1441—1450 143 1451—1460 145 1461—1470 147 1471—1480 149 1481—1490 152 1491—1500 154 1501—1510 156 1511—1520 158 1521—1530 160 1531—1540 162 1541—1550 164 1551—1560 166 1561—1570 169 1571—1580 171 1581—1590 174 1591—1600 176 1601—1610 178 1611—1620 180 1621—1630 183 1631—1640 186 1641—1650 189 1651—1660 192 1661—1670 195 1671—1680 198 1681—1690 201 1691—1700 204 1701—1710 207 1711—1720 210 1721—1730 213 1731—1740 216 1741—1750 219 1751—1760 221 1761—1770 224 1771—1780 227 1781—1790 230 1791—1800 233 1801—1810 236 1811—1820 239 1821—1830 242 1831—1840 245 1841—1850 249 1851—1860 253 1861—1870 257 1871—1880 260 1881—1890 264 1891—1900 267 1901—1910 271 1911—1920 274 1921—1930 278j| 1931—1940 281|| 1941—1950

390 393 397 400 404 407 411 414 418 422 426 431 436 441 446 451 456 460 464 468 472 476 480 485 489 493 497 501 505 510 515 520 525 530 534 539 543 547 551 555 559 563 567 571 575 579 583 587 591 596 601 607 612 617

359 362 366 369 373 376 380 383 387 391 396 401 406 410 415 419 423 426 430 434 438 442 446 451 455 459 463 467 471 476 480 485 490 495 499 504 509 513 517 521 525 529 533 537 541 545 549 554 558 562 567 571 576 580

284 1951—1960 287 1961—1970 290 1971—1980 293 1981—1990 296 1991—2000 299 2001—2010 303 2011—2020 306 2021—2030 310 2031—2040 314 2041—2050 318 2051—2060 322 2061—2070 326 2071—2080 330 2081—2090 334 2091—2100 338 2101—2110 342 2111—2120 346 2121—2130 350 2131—2140 354 2141—2150 358 2151—2160 361 2161—2170 365 2171—2180 368 2181—2190 372 2191—2200 376 2201—2210 380 2211—2220 383 2221—2230 387 2231—2240 391 2241—2250 395 2251—2260 399 2261—2270 403 2271—2280 407 2281—2290 411 2291—2300 415 2301—2310 419 2311—2320 423 2321—2330 427 2331—2340 431 2341—2350 435 2351—2360 439 2361—2370 443 2371—2380 446 2381—2390 450 2391—2400 454 2401—2410 458 2411—2420 462 2421—2430 466 2431—2440 470 2441—2450 474 2451—2460 478 2461—2470 482 2471—2480 486 2481—2490

622 628 633 638 643 648 653 657 662 666 671 675 680 684 689 693 698 702 707 711 715 720 724 729 733 738 742 747 751 756 760 765 769 774 778 783 787 792 796 801 806 810 815 819 824 829 834 839 844 848 853 858 863 868

Gift sjöman kr.

585 589 594 599 604 608 613 617 622 626 631 636 641 647 652 656 660 665 669 673 677 681 686 690 694 699 703 708 712 717 722 726 731 735 740 745 749 754 759 763 768 773 778 782 787 792 797 802 807 812 817 822 827 832

490 494 498 502 506 510 514 518 522 526 530 534 538 542 546 550 554 558 562 566 569 573 577 581 585 589 593 597 601 606 610 614 619 623 628 632 637 641 646 650 654 659 663 668 672 676 681 685 690 694 699 704 709 714

23 Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjö- Gift man man sjöutan med man barn barn kr. 1

kr.

Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjö- Gift man man sjöutan med barn barn kr.

kr.

Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjö- Gift man man sjöutan med man barn barn kr.

kr.

2491 2500 873 837 719 3031 -3040 1 143 1 103 963 3571 -3580 1 426 1 386 1 233 2501—2510 878 842 723 3041--3050 1 148 1 108 968 3581--3590 1 432 1 392 1 238 2511—2520 883 846 728 3051--3060 1 153 1 113 973 3591--3600 1 437 1 397 1 243 2521—2530 887 851 732 3061--3070 158 1 118 978 3601--3610 1 442 1 402 1 248 2531—2540 892 856 737 3071--3080 163 1 123 982 3611--3620 1 447 1 407 1 254 2541—2550 897 860 741 3081--3090 168 1 128 987 3621--3630 1 452 1 412 1 259 2551—2560 902 865 745 3091--3100 173 1 133 992 3631--3640 1457 1 417 1 264 2561—2570 907 870 750 3101--3110 178 1 138 997 3641--3650 1 462 1 422 1 269 2571—2580 911 875 754 3111--3120 184 1 144 1 003 3651--3660 1 467 1428 1 275 2581—2590 916 879 759 3121--3130 1 189 1 149 1 008 3661--3670 1 472 1 433 1 280 2591—2600 921 884 763 3131--3140 1 195 1 155 1 013 3671--3680 1 477 1 438 1 285 2601—2610 926 768 3141--3150 1 200 1 160 1 018 3681--3690 1 482 1443 1 291 2611 —2620 932 894 772 3151--3160 1 205 1 166 1 024 3691--3700 1 487 1 448 1 296 2621 —2630 937 900 777 3161--3170 1 211 1 171 1 029 3701--3710 1 492 1 453 1 301 2631 —2640 942 905 782 3171--3180 1 216 1 177 1 034 3711--3720 1 498 1 459 1 306 2641 —2650 947 910 786 3181--3190 1 222 1 182 1 040 3721--3730 1 503 1 464 1 311 2651 —2660 953 915 791 3191- -3200 1 227 1 1 1 045 3731--3740 1 509 1 470 1 316 2661 —2670 958 920 796 3201- -3210 1 232 1 193 1 050 3741--3750 1 514 1 475 1 320 2671-—2680 963 926 801 3211- -3220 1 237 1 198 1 055 3751- -3760 1 520 1 480 1 325 2681-—2690 969 931 805 3221- -3230 1 242 1 203 1 059 3761- -3770 1 525 1 486 1 330 2691 —2700 974 936 810 3231- -3240 1 247 1 208 1 064 3771- -3780 1 531 1 491 1 335 2701-—2710 979 941 814 3241- -3250 1 252 1 213 1 069 3781- -3790 1 536 1 497 1 340 2711-—2720 984 946 819 3251- -3260 1 258 1 218 1 074 3791- -3800 1 542 1 502 1 345 2721 —2730 950 823 3261- -3270 1 263 1 223 1 079 3801- -3810 1 547 1 507 1 350 2731-—2740 993 955 828 3271- -3280 1 268 1 228 1 083 3811- -3820 1 553 1 512 1 355 -2750 2741998 960 832 3281- -3290 1 273 1 233 1 3821- -3830 1 558 1 517 1 361 2751-—2760 003 965 836 3291- -3300 1 278 1 238 1 093 3831- -3840 1 563 1 522 1 366 2761--2770 008 970 841 3301- -3310 1 283 1 243 1 098 3841- -3850 1 568 1 527 1 371 2771--2780 012 974 845 3311- -3320 1 289 1 249 1 104 3851- -3860 1 574 1 533 1 376 2781--2790 017 979 850 3321- -3330 1 294 1 254 1 109 3861- -3870 1 579 1 538 1 381 2791--2800 022 984 854 3331- -3340 1 300 1 260 1 114 3871- -3880 1 584 1 543 1 387 2801--2810 027 989 858 3341- -3350 1 305 1 265 1 119 3881- -3890 1 590 1 548 1 392 2811--2820 032 994 863 3351- -3360 1 310 1 270 1 125 3891- -3900 1 595 1 553 1 397 2821--2830 037 999 867 3361- -3370 1 316 1 276 1 130 3901- -3910 1 600 1 558 1 402 2831--2840 042 1 004 871 3371- -3380 1 321 1 281 1 135 3911- -3920 1 606 1 564 1 407 2841--2850 047 1 008 875 3381- -3390 1 327 1 287 1 141 3921- -3930 1 611 1 569 1 412 2851--2860 052 1 013 880 3391- -3400 1 332 1 292 1 146 3931- -3940 1 617 1 575 1417 2861--2870 057 1 018 884 3401- -3410 1 337 1 297 1 151 3941- -3950 1 622 1 580 1 422 2871--2880 062 1 023 888 3411- -3420 1 342 1 302 1 156 3951- -3960 1 627 1 585 1 427 2881--2890 067 1 028 893 3421- -3430 1 347 1 307 1 161 3961- -3970 1 633 1 591 1 432 2891--2900 072 1 033 897 3431- -3440 1 352 1 312 1 166 3971- -3980 1 638 1 596 1 437 2901--2910 077 1 038 902 3441- -3450 1 357 1 317 1 170 3981- -3990 1 644 1 602 1 442 2911--2920 082 1 043 906 3451- -3460 1 363 1 323 1 175 3991- -4000 1 649 1 607 1 447 2921--2930 087 1 048 911 3461- -3470 1 368 1 328 1 180 4001- -4010 1 655 1 613 1 453 2931--2940 092 1 053 916 3471- -3480 1 373 1 333 1 185 4011- -4020 1 661 1 619 1 458 2941--2950 097 1 058 920 3481- -3490 1 378 1 338 1 190 4021- -4030 1 666 1 624 1 464 2951--2960 103 1 063 925 3491- -3500 1 383 1 343 1 195 4031- -4040 1 672 1 630 1 470 2961--2970 108 1 068 930 3501- -3510 1 388 1 348 1 200 4041- -4050 1 678 1 636 1 475 2971--2980 113 1 073 935 3511- -3520 1 394 1 354 1 205 4051- -4060 1 684 1 642 1 481 2981--2990 118 1 078 939 3521- -3530 1 399 1 359 1 209 4061- -4070 1 690 1 648 1 487 2991--3000 123 1 083 944 3531- -3540 1 405 1 365 1 214 4071- -4080 1 695 1 653 1 493 3001--3010 128 1 088 949 3541- -3550 1 410 1 370 1 219 4081- -4090 1 701 1 659 1 498 3011--3020 133 1 093 954 3551- -3560 1 415 1 375 1 224 4091- -4100 1 707 1 665 1 504 3021--3030 138 1 098 958 3561- -3570 1 421 1 381 1 229 4101- -4110 1 712 1 670 1 509

Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjö- Gift man man sjöutan med man barn barn kr. 1

kr. 2

kr. 3

Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjö- Gift man man sjöutan med man barn barn kr. kr. kr. 1

3 Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjöman man utan med barn barn kr. kr. 1

Gift sjöman kr. 3

4111—4120 1 718 1 676 1 515 4411—4420 1 884 1 842 1 678 4711—4720 2 053 2 008 1 841 4121—4130 1 723 1 681 1 520 4421—4430 1 890 1 847 1 683 4721—4730 2 058 2 013 1 847 4131—4140 1 729 1 686 1 525 4431—4440 1 896 1 853 1 688 4731—4740 2 064 2 019 1 853 4141—4150 1 734 1 691 1 530 4441—4450 1 901 1 859 1 693 4741—4750 2 069 2 025 1 858 4151—4160 1 739 1 697 1 536 4451—4460 1 907 1 865 1 699 4751—4760 2 074 2 031 1 864 4161—4170 1 745 1 702 1 541 4461—4470 1 913 1 871 1 704 4761—4770 2 080 2 037 1 870 4171—4180 1 750 1 707 1 546 4471—4480 1 919 1 876 1 709 4771—4780 2 085 2 042 1 876 4181—4190 1 756 1 713 1 552 4481—4490 1 924 1 882 1 715 4781—4790 2 091 2 048 1 881 4191—4200 1 761 1 718 1 557 4491—4500 1 930 1 888 1 720 4791—4800 2 096 2 054 1 887 4201—4210 1 767 1 724 1 562 4501—4510 1 935 1 893 1 726 4801—4810 2 101 2 059 1 892 4211—4220 1 773 1 730 1 568 4511—4520 1 941 1 899 1 731 4811—4820 2 107 2 065 1 898 4221—4230 1 778 1 735 1 573 4521—4530 1 946 1 904 1 737 4821—4830 2 112 2 070 1 903 4231—4240 1 784 1 741 1 578 4531—4540 1 952 1 910 1 743 4831—4840 2 118 2 075 1 908 4241—4250 1 790 1 747 1 583 4541—4550 1 957 1 915 1 748 4841—4850 2 123 2 080 1 913 4251—4260 1 796 1 753 1 589 4551—4560 1 962 1 920 1 754 4851—4860 2 128 2 086 1 919 4261—4270 1 802 1 759 1 594 4561—4570 1 968 1 926 1 760 4861—4870 2 134 2 091 1 924 4271—4280 1 807 1 764 1 599 4571—4580 1 973 1 931 1 766 4871—4880 2 139 2 096 1 929 4281—4290 1 813 1 770 1 605 4581—4590 1 979 1 937 1 771 4881—4890 2 145 2 102 1 935 4291—4300 1 819 1 776 1 610 4591—4600 1 984 1 942 1 777 4891—4900 2 150 2 107 1 940 4301—4310 1 824 1 781 1 616 4601—4610 1 990 1 947 1 782 4901—4910 2 156 2 113 1 946 4311—4320 1 830 1 787 1 621 4611—4620 1 996 1 953 1 788 4911—4920 2 162 2 119 1 951 4321—4330 1 835 1 792 1 627 4621—4630 2 001 1 958 1 793 4921—4930 2 167 2 124 1 957 4331—4340 1 841 1 798 1 633 4631—4640 2 007 1 964 1 798 4931—4940 2 173 2 130 1 963 4341—4350 1 846 1 803 1 638 4641—4650 2 013 1 969 1 803 4941—4950 2 179 2 136 1 968 4351—4360 1 851 1 808 1 644 4651—4660 2 019 1 974 1 809 4951—4960 2 185 2 142 1 974 4361—4370 1 857 1 814 1 650 4661—4670 2 025 1 980 1 814 4961—4970 2 191 2 148 1 980 4371—4380 1 862 1 819 1 656 4671—4680 2 030 1 985 1 819 4971—4980 2 196 2 153 1 986 4381—4390 1 868 1 825 1 661 4681—4690 2 036 1 991 1 825 4981—4990 2 202 2 159 1 991 4391—440C 1 873 1 830 1 667 4691—4700 2 042 1 996 1 830 4991—5000 2 208 2 165 1 997 4401—441C 1 879 1 836 1 672 4701—4710 2 047 2 002 1 836

Beskattningsb ar inkomst

Ogift sjöman utan barn

kr.

5 001— 5 800 5 801— 9 500 9 501—14 300 14 301 och däröver

2 208 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden 2 656 » » 5 800 » » 60 » » » 4 876 » » 9 500 » »> 64 » » » 7 948 » » 14 300 i » 70 » » » Ogift sjöman utan barn 2

5 001— 5 900 5 901— 9 600 9 601—14 400

2 165 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden 2 669 » » 5 900 » » 60 » » » 4 889 » » 9 600 » » 64 » » » 7 961 » » 14 400 » » 70 » » » Gift sjöman 3

5 001— 6 000 6 001— 9 700 9 701—14 500 14 501 och däröver

1 997 kr. för

5 000 kr. och 55 % av återstoden

2 547 4 767 7 839

6 000 9 700 14 5 0 0

» » »

» 60 » » 64 » » 70 »

» » »

26 SJÖMANSSKATTETABELL II Östersjöfart

T i l l ä m p a s o m b o r d p å f a r t y g , s o m h u v u d s a k l i g a s t a n v ä n d a s i östersjöfart s k i l d a fall i k u s t f a r t .

eller i s ä r -

Kolumn 1; Ogift sjöman, som icke har hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger (ogift sjöman utan barn). Kolumn 2: Ogift sjöman, som har hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger (ogift sjöman med barn). Kolumn 3: Gift sjöman eller ogift sjöman (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild), som har husföreståndarinna hos sig anställd och har hemmavarande barn, för vilket r ä t t till allmänt barnbidrag föreligger (gift sjöman).

Beskattningsbar inkomst

Ogift Ogift sjö- sjö-

man

man utan med

Gift sjö-

man

Beskattningsbar inkomst

barn barn

kr.

0— 5 6 — 10 1 1 — 15 1 6 — 20 2 1 — 25 2 6 — 30 3 1 — 35 3 6 — 40 4 1 — 45 4 6 — 50 5 1 — 55 5 6 — 60 6 1 — 65 6 6 — 70 7 1 — 75 7 6 — 80 8 1 — 85 8 6 — 90 9 1 — 95 9 6 — 100 1 0 1 — 105 1 0 6 — 110 H i - 115 l l e - 120 v i — 125 1 2 6 — 130 1 3 1 — 135 1 3 6 — 140 1 4 1 — 145 1 4 6 — 150 1 5 1 — 160 1 6 1 — 170 1 7 1 — 180 1 8 1 — 190

Ogift Ogift sjö- sjö-

man

man utan med

Gift sjö-

man

Beskattningsbar inkomst

barn barn

kr.

5 5 5 5 6 6 7 7 8 9 10 12 13 14 15 17 18 19 20 22 23 24 25 27 28 30 31 33 34 35 38 40 43 45

5 5 5 5 6 6 7 7 7 8 8 8 8 8 9 9 9 9 9 9 10 10 10 10 11 13 14 16 17 19 21 23 25 28

4 4 4 5 5 5 6 6 6 7 7 7 7 8 8 • 8

8 8 9 9 9 9 10 10 10 10 11 11 11 11 12 12 13 13

kr.

Ogift Ogift sjö- sjö-

man

man utan med

Gift sjö-

man

barn barn

kr.

48 50 53 55 57 59 61 63 66 68 70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 95 98 100 103 106 109 111 114 117 119 122 125

31 33 36 38 40 42 44 46 48 50 53 55 57 59 61 63 65 67 69 71 73 75 78 80 82 84 86 88 90 93 96 98 101 104

14 14 16 18 20 23 25 28 31 33 36 38 40 42 45 47 49 51 54 56 58 60 63 65 67 69 71 73 75 77 80 82 85 87

kr.

128 131 134 137 140 143 146 149 152 155 159 162 166 169 173 177 181 184 188 191 195 198 202 205 209 212 215 219 223 227 231 235 239 243

107 110 113 115 118 121 124 127 130 133 137 140 143 146 150 153 157 160 164 167 171 174 178 181 184 188 191 195 198 202 205 209 213 216

90 92 95 97 100 102 105 107 110 112 115 117 120 122 125 127 130 132 135 137 140 142 145 147 150 152 155 158 161 163 166 169 172 175

Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjöman man utan med barn barn kr. kr.

Gift sjöman

Beskattningsbar inkomst

kr.

Ogift Ogift sjö- sjöman man utan med barn barn

Gift sjöman

Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjö- Gift man man sjöutan med man barn barn

kr.

247 251 255 259 263 267 271 275 278 282 286 290 294 298 302 306 310 314 318 322 326 330 334 338 343 347 352 356 360 365 369 374 378 382 387 391 395 399 403 408 412 417 422 426 431 435 439 444 448 453 457 461 465 469

220 224 228 232 236 240 244 247 251 255 259 263 267 271 275 278 282 286 290 294 297 301 305 309 314 319 323 327 331 335 339 343 347 351 355 359 363 367 372 376 380 385 390 395 400 404 408 412 417 421 425 430 434 438

178 1411—1420 181 1421—1430 183 1431—1440 186 1441—1450 189 1451—1460 192 1461—1470 195 1471—1480 198 1481—1490 202 1491—1500 205 1501—1510 208 1511—1520 211 1521—1530 214 1531—1540 217 1541—1550 220 1551—1560 224 1561—1570 227 1571—1580 230 1581—1590 233 1591—1600 236 1601—1610 240 1611—1620 243 1621—1630 246 1631—1640 249 1641—1650 253 1651—1660 256 1661—1670 260 1671—1680 263 1681—1690 267 1691—1700 270 1701—1710 274 1711—1720 277 1721—1730 281 1731—1740 285 1741—1750 289 1751—1760 292 1761—1770 296 1771—1780 300 1781—1790 304 1791—1800 308 1801—1810 311 1811—1820 315 1821—1830 319 1831—1840 323 1841—1850 327 1851—1860 331 1861—1870 335 1871—1880 339 1881—1890 343 1891—1900 348 1901—1910 352 1911—1920 356 1921—1930 360 1931—1940 364 1941—1950

474 443 478 447 483 452 487 456 491 460 496 465 500 469 505 474 509 478 513 482 517 487 522 491 526 496 531 500 535 504 540 508 545 512 549 516 554 520 558 524 563 529 567 533 571 537 576 542 580 546 584 550 589 555 593 559 597 563 602 568 607 572 612 576 616 583 621 586 625 591 630 595 634 600 638 604 643 609 647 613 651 617 656 622 660 626 664 630 669 635 673 639 677 643 681 648 685 ' 652 690 656 695 660 700 665 705 669 710 673

368 1951—1960 372 1961—1970 376 1971—1980 380 1981—1990 384 1991—2000 388 2001—2010 393 2011—2020 397 2021—2030 401 2031—2040 405 2041—2050 409 2051—2060 412 2061—2070 416 2071—2080 419 2081—2090 423 2091—2100 427 2101—2110 431 2111—2120 435 2121—2130 440 2131—2140 444 2141—2150 448 2151—2160 452 2161—2170 456 2171—2180 459 2181—2190 463 2191—2200 467 2201—2210 471 2211—2220 475 2221—2230 479 2231—2240 483 2241—2250 487 2251—2260 491 2261—2270 494 2271—2280 498 2281—2290 502 2291—2300 506 2301—2310 510 2311—2320 514 2321—2330 519 2331—2340 523 2341—2350 527 2351—2360 532 2361—2370 536 2371—2380 540 2381—2390 544 2391—2400 548 2401—2410 552 2411—2420 556 2421—2430 560 2431—2440 564 2441—2450 567 2451—2460 571 2461—2470 575 2471—2480 579 2481—2490

715 721 726 731 736 741 746 751 755 760 765 770 774 779 784 789 794 798 803 808 813 818 823 828 833 838 843 848 853 858 863 868 872 877 882 887 891 896 901 905 910 915 920 924 929 934 939 943 948 953 958 963 967 972

678 682 687 692 697 701 706 711 715 720 725 730 736 741 747 752 756 761 765 770 775 780 784 789 794 799 804 809 814 819 824 829 834 839 844 849 854 858 863 868 873 878 882 887 892 897 902 907 912 916 921 926 931 936

583 587 591 595 599 603 607 611 615 620 624 628 632 637 641 645 650 654 659 663 667 672 676 681 685 690 694 699 703 708 713 718 722 727 732 736 741 745 750 754 759 763 768 772 777 782 786 791 795 800 805 809 814 818

28 Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjöman man utan med barn barn

Gift sjöman

Beskattningsbar inkomst

kr.

3 Ogift Ogift sjö- sjöman man utan med barn barn

Gift sjöman

Beskattningsbar inkomst

kr.

3 Ogift Ogift sjö- sjö- Gift man man sjöutan med man barn barn kr. kr. kr. 1

2491—2500 977 941 823 3031—3040 1 247 1 207 1 067 3571—3580 1 530 1 490 1 337 2501—2510 982 946 827 3041—3050 1 252 1 212 1 072 3581—3590 1 536 1 496 1 342 951 832 3051—3060 1 257 1 217 1 077 3591—3600 1 541 1 501 1 347 2511—2520 987 955 836 3061—3070 1 262 1 222 1 082 3601—3610 1 546 1 506 1 352 2521—2530 992 960 841 3071—3080 1 267 1 227 1 086 3611—3620 1 551 1 511 1 358 2531—2540 997 2541—2550 1 001 965 845 3081—3090 1 272 1 232 1 091 3621—3630 1 556 1 516 1 363 2551—2560 1 006 970 850 3090—3100 1 277 1 237 1 096 3631—3640 1 561 1 521 1 368 2561—2570 1 011 975 854 3101—3110 1 282 1 242 1 101 3641—3650 1 566 1 526 1 373 2571—2580 1 016 979 859 3111—3120 1 288 1 248 1 107 3651—3660 1 571 1 532 1 379 2581—2590 1 021 984 863 3121—3130 1 293 1 253 1 112 3661—3670 1 576 1 537 1 384 2591—2600 1 026 989 868 3131—3140 1 299 1 259 1 117 3671—3680 1 581 1 542 1 389 2601—2610 1 031 994 872 3141—3150 1 304 1 264 1 122 3681—3690 1 586 1 547 1 395 2611—2620 1 036 999 877 3151—3160 1 309 1 270 1 128 3691—3700 1 591 1 552 1 400 2621—2630 1 041 1 004 881 3161—3170 1 315 1 275 1 133 3701—3710 1 596 1 557 1 405 2631—2640 1 046 1 009 886 3171—3180 1 320 1 281 1 138 3711—3720 1 602 1 563 1 410 2641—2650 1 051 1 013 890 3181—3190 1 326 1 286 1 144 3721—3730 1 607 1 568 1 415 2651—2660 1 056 1 018 894 3191—3200 1 331 1 292 1 149 3731—3740 1 613 1 574 1 420 2661—2670 1 061 1 023 899 3201—3210 1 336 1 297 1 154 3741—3750 1 618 1 579 1424 2671—2680 1 066 1 028 903 3211—3220 1 341 1 302 1 159 3751—3760 1 624 1 584 1 429 2681—2690 1 071 1 033 908 3221—3230 1 346 1 307 1 163 3761—3770 1 629 1 590 1 434 2691—2700 1 076 1 038 912 3231—3240 1 351 1 312 1 168 3771—3780 1 635 1 595 1439 2701—2710 1 081 1 043 916 3241—3250 1 356 1 317 1 173 3781—3790 1 640 1 601 1444 2711—2720 1 086 1 048 921 3251—3260 1 362 1 322 1 178 3791—3800 1 646 1 606 1449 2721—2730 1 091 1 053 925 3261—3270 1 367 1 327 1 183 3801—3810 1 651 1 611 1 454 2731—2740 1 096 1 058 930 3271—3280 1 372 1 332 1 187 3811—3820 1 657 1 616 1459 2741—2750 1 100 1 062 934 3281—3290 1 377 1 337 1 192 3821—3830 1 662 1 621 1465 2751—2760 1 105 1 067 939 3291—3300 1 382 1 342 1 197 3831—3840 1 667 1 626 1 470 2761—2770 1 110 1 072 943 3301—3310 1 387 1 347 1 202 3841—3850 1 672 1 631 1 475 2771—2780 1 115 1 077 948 3311—3320 1 393 1 353 1 208 3851—3860 1 678 1 637 1 480 2781—2790 1 120 1 082 952 3321—3330 1 398 1 358 1213 3861—3870 1 683 1 642 1 485 2791—2800 1 125 1 087 957 3331—3340 1 404 1 364 1 218 3871—3880 1 688 1 647 1 491 2801—2810 1 130 1 092 961 3341—3350 1409 1 369 1 223 3881—3890 1 694 1 652 1 496 2811—2820 1 135 1 097 966 3351—3360 1414 1 374 1 229 3891—3900 1 699 1 657 1 501 2821—2830 1 140 1 102 970 3361—3370 1420 1 380 1 234 3901—3910 1 704 1 662 1 506 2831—2840 1 145 1 107 975 3371—3380 1425 1 385 1 239 3911—3920 1 710 1 668 1 511 2841—2850 1 150 1 112 979 3381—3390 1431 1 391 1 245 3921—3930 1 715 1 673 1 516 2851—2860 1 156 1 117 983 3391—3400 1436 1 396 1 250 3931—3940 1 721 1 679 1 521 2861—2870 1 161 1 122 988 3401—3410 1441 1 401 1 255 3941—3950 1 726 1 684 1 526 2871—2880 1 166 1 127 992 3411—3420 1 446 1 406 1 260 3951—3960 1 731 1 689 1 531 2881—2890 1 171 1 132 997 3421—3430 1451 1 411 1 265 3961—3970 1 737 1695 1 536 2891—2900 1 176 1 137 1 001 3431—3440 1 456 1 416 1 270 3971—3980 1 742 1 700 1 541 2901—2910 1 181 1 142 1 006 3441—3450 1 461 1 421 1 274 3981—3990 1 748 1 706 1 546 2911—2920 1 186 1 147 1 010 3451—3460 1467 1 427 1 279 3991—4000 1 753 1 711 1 551 2921—2930 1 191 1 152 1 015 3461—3470 1472 1 432 1 284 4001—4010 1 759 1 717 1 557 2931—2940 1 196 1 157 1 020 3471—3480 1 477 1 437 1 289 4011—4020 1 765 1 723 1 562 2941—2950 1 201 1 162 1 024 3481—3490 1482 1 442 1 294 4021—4030 1 770 1 728 1 568 2951—2960 1 207 1 167 1 029 3491—3500 1487 1 447 1 299 4031—4040 1 776 1 734 1 574 2961—2970 1 212 1 172 1 034 3501—3510 1 492 1 452 1 304 4041—4050 1 782 1 740 1 579 2971—2980 1 217 1 177 1 039 3511—3520 1 498 1 458 1 309 4051—4060 1 788 1 746 1 585 2981—2990 1 222 1 182 1 043 3521—3530 1 503 1 463 1 313 4061—4070 1 794 1 752 1 591 2991—3000 1 227 1 187 1 048 3531—3540 1 509 1 469 1 318 4071—4080 1 799 1 757 1 597 3001—3010 1 232 1 192 1 053 3541—3550 1514 1 474 1 323 4081—4090 1 805 1 763 1 602 3011—3020 1 237 1 197 1 058 3551—3560 1 519 1 479 1 328 4091—4100 1 811 1769 1 608 3021—3030 1 242 1 202 1 062 3561—3570 1 525 1 485 1 333 4101—4110 1 816 1 774 1 613

29 Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjö- Gift man man sjöutan med man barn barn

Beskattningsbar inkomst

kr.

3 Ogift Ogift sjö- sjö- Gift man man sjöutan med man barn barn kr.

kr.

3 Beskattningsbar inkomst kr.

Ogift Ogift sjö- sjöman man utan med barn barn

Gift sjöman

kr.

4111—4120 1 822 1 780 1 619 4411—4420 1 988 1 946 1 782 4711—4720 2 157 2 112 1 945 4121—4130 1 827 1 785 1 624 4421—4430 1 994 1 951 1 787 4721—4730 2 162 2 117 1 951 4131—4140 1 833 1 790 1 629 4431—4440 2 000 1 957 1 792 4731—4740 2 168 2 123 1 957 4141—4150 1 838 1 795 1 634 4441—4450 2 005 1 963 1 797 4741—4750 2 173 2 129 1 962 4151—4160 1 843 1 801 1 640 4451—4460 2 011 1 969 1 803 4751—4760 2 178 2 135 1 968 4161—4170 1 849 1 806 1 645 4461—4470 2 017 1 975 1 808 4761—4770 2 184 2 141 1 974 4171—4180 1 854 1 811 1 650 4471—4480 2 023 1 980 1 813 4771—4780 2 189 2 146 1 980 4181—4190 1 860 1 817 1 656 4481—4490 2 028 1 986 1 819 4781—4790 2 195 2 152 1 985 4191—4200 1 865 1 822 1 661 4491—4500 2 034 1 992 1 824 4791—4800 2 200 2 158 1 991 4201—4210 1 871 1 828 1 666 4501—4510 2 039 1 997 1 830 4801—4810 2 205 2 163 1 996 4211—4220 1 877 1 834 1 672 4511—4520 2 045 2 003 1 835 4811—4820 2 211 2 169 2 002 4221—4230 1 882 1 839 1 677 4521—4530 2 050 2 008 1 841 4821—4830 2 216 2 174 2 007 4231—4240 1 888 1 845 1 682 4531—4540 2 056 2 014 1 847 4831—4840 2 222 2 179 2 012 4241—4250 1 894 1 851 1 687 4541—4550 2 061 2 019 1 852 4841—4850 2 227 2 184 2 017 4251—4260 1 900 1 857 1 693 4551—4560 2 066 2 024 1 858 4851—4860 2 232 2 190 2 023 4261—4270 1 906 1 863 1 698 4561—4570 2 072 2 030 1 864 4861—4870 2 238 2 195 2 028 4271—4280 1 911 1 868 1 703 4571—4580 2 077 2 035 1 870 4871—4880 2 243 2 200 2 033 4281—4290 1 917 1 874 1 709 4581—4590 2 083 2 041 1 875 4881—4890 2 249 2'206 2 039 4291—4300 1 923 1 880 1 714 4591—4600 2 088 2 046 1 881 4891—4900 2 254 2 211 2 044 4301—4310 1 928 1 885 1 720 4601—4610 2 094 2 051 1 886 4901—4910 2 260 2 217 2 050 4311—4320 1 934 1 891 1 725 4611-^4620 2 100 2 057 1 892 4911—4920 2 266 2 223 2 055 4321—4330 1 939 1 896 1 731 4621—4630 2 105 2 062 1 897 4921—4930 2 271 2 228 2 061 4331—4340 1 945 1 902 1 737 4631—4640 2 111 2 068 1 902 4931—4940 2 277 2 234 2 067 4341—4350 1 950 1 907 1 742 4641—4650 2 117 2 073 1 907 4941—4950 2 283 2 240 2 072 4351—4360 1 955 1 912 1 748 4651—4660 2 123 2 078 1 913 4951—4960 2 289 2 246 2 078 4361—4370 1 961 1 918 1 754 4661—4670 2 129 2 084 1 918 4961—4970 2 295 2 252 2 084 4371—4380 1 966 1 923 1 760 4671—4680 2 134 2 089 1 923 4971—4980 2 300 2 257 2 090 4381—4390 1 972 1 929 1 765 4681—4690 2 140 2 095 1 929 4981—4990 2 306 2 263 2 095 4391—4400 1 977 1 934 1 771 4691—4700 2 146 2 100 1 934 4991—5000 2 312 2 269 2 101 4401—4410 1 983 1 940 1 776 4701—4710 2 151 2 106 1 940

30 Beskattningsbar inkomst

Ogift sjöman utan barn

kr.

5 001— 5 800 5 801— 9 500 9 501—14 300 14 301 och däröver

2 312 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden 2 760 » i 5 800 »> » 60 »> » » 4 980 » » 9 500 » i 64 » i » 8 052 » » 14 300 » » 70 » » » Ogift sjöman med barn 2

5 001— 5 900 5 901— 9 600 9 601—14 400 14 401 och däröver

2 269 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden 2 773 » » 5 900 » » 60 » »> » 4 993 » » 9 600 » i 64 » » » 8 065 » » 14 400 » » 70 » i » Gift sjöman 3

5 001— 6 000 6 001— 9 700 9 701—14 500 14 501 och däröver

2 101 kr. för 5 000 kr. och 55 % av återstoden 2 651 » » 6 000 » » 60 » » » 4 871 » » 9 700 » » 64 » » » 7 943 » » 14 500 » » 70 » » »

31 Förslag till kungörelse angående befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga sjömansskatt Kungl. Maj:t har, med stöd av 38 § förordningen den om sjömansskatt, funnit gott förordna, att sådan skatt icke skall erläggas av utländska sjömän, vilka på särskilda hyresvillkor (de s. k. Hongkongreglerna) äro anställda ombord på svenska handelsfartyg i fart på Fjärran Östern.

Denna kungörelse träder i kraft den Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 11 december 1953 (nr 710) angående befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga särskild sjömansskatt.

Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) Härigenom förordnas, att 19 och 31 §§, 46 § 1 och 2 mom., 48 § 2 mom., 50 § 2 mom. och 52 § 1 mom., anvisningarna till 19 och 48 §§ samt punkt 1 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 19 §. Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom i andra fall än som avses i 35 §; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som på grund av försäkring i allmän sjukkassa eller jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än från allmän sjukkassa till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan livränta; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring; ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den m å n köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor; 1 Senaste lydelse av 19 § se 1956:295, av 31 § och 46 § 2 mom. se 1955:122, av 46 § 1 mom. se 1954:263, av 48 § 2 mom., 50 § 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 50 § se 1957:200, av 52 § 1 mom. och anvisningarna till 48 § se 1952: 405 samt av anvisningarna till 19 § se 1956:88.

33 vinstandel eller återbäring, som utgått på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst; ersättning jämlikt lagen om ersättning åt smittbärare; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför givaren jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag; stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning; allmänt barnbidrag; belopp, för vilket sjömansskatt erlagts. (Se vidare anvisningarna.) 31 §. Till tjänst tillfällig natur. Med tjänst likställes rätt till: pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring, ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsförmåner; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt 22, 25, 29 eller 46 § är berättigad till avdrag därför eller hänsyn därtill tagits vid beräkning av sjömansskatt för givaren. (Se vidare anvisningarna.) 46 §. 1 mom. Därest vid — samma kommun. Befinnes vid stycket förmäles. Avdrag är icke medgivet för underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom eller å deltagande i lotteri, för underskott å fastighet och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom, att avdrag, varom förmäles i 45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan, och ej heller för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräkning av sjömansskatt. 2 mom. I hemortskommunen allmän sjukförsäkring. Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, enligt vad därom särskilt stadgas, skall avdrag för periodiskt understöd och avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet eller avgiften. Därest skattskyldig — — — nämnda tid. Avdrag, som barnbidrag förelegat. 48 §. 2 mom. Skattskyldig fysisk nedan sägs. Skattskyldig, som 4 000 kronor. 3—706546

34 Skattskyldig, som stycke sägs. Gift skattskyldig, — om barnet. Annan skattskyldig 2 OOO kronor. Har skattskyldig, som i detta moment avses, under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall det honom enligt bestämmelserna ovan i detta moment eljest medgivna ortsavdrag minskas med en tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken sjömansskatt erlagts. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas nedåt till jämna tiotal kronor. 50 §. 2 mom. För fysisk kronor, bortfaller. Finnes skattskyldigs 3 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i nästföregående stycke, minskas med det belopp, varmed den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten genom jämkningsbeslutet minskats. Om skattskyldigs ovan sägs. Skattskyldig, vars stycket förmäles. Vad härefter beskattningsbar inkomst. 52 §. 1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun. Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvskälla av samma slag. Ortsavdrag beräknas för en var av makarna till hälften av det belopp, som i 48 § 2 mom. andra stycket sägs, dock att, om sådan del av ortsavdraget helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens taxerade inkomst, bristen må avräknas å den andra makens taxerade inkomst. Avdrag, som i 50 § 2 mom. andra eller fjärde stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig under iakttagande av att avdraget för makarna tillsammans icke må överstiga det i 50 § 2 mom. andra stycket angivna högsta beloppet. Skola makarna högre ortsgruppen. Anvisningar

till 19 §. Socialhjälp, begravningshjälp influtna Utbytes sådan — skattepliktig intäkt. Bestämmelsen att — sistnämnda lag.

medlemsavgifter.

35 Vad i 19 § stadgas om belopp, för vilket sjömansskatt erlagts, skall jämväl gälla i fråga om inkomst, för vilken genom beslut av sjömansskattenämnden eller utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten bestämts, att sjömansskatt skall erläggas. till 48 §. Vad i av beskattningsåret. Vid beräknande av ortsavdrag för gift skattskyldig, som under beskattningsåret levt tillsammans med andra maken och som under nämnda år uppburit inkomst, för vilken erlagts sjömansskatt, skall iakttagas, att minskningen skall verkställas med en tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken sjömansskatt erlagts, å hälften av det ortsavdrag, som skulle tillkommit makarna gemensamt, om icke någon av dem haft att erlägga sjömansskatt. till 50 §. 1. Den skattskyldiges — inkomsten åtnjutits. Den myndighet särskilda fallet. Normalbeloppen för — förvärvskällan tjänst. Vid bestämning i inkomsten. Fråga om förmåners värde. Har den därtill föranleda. Har den skattemyndighetens beslut. Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 mom. fjärde stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, dock högst 3 000 kronor, att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar inkomst. Är inkomsten högre av existensminimum. Nedsatt skatteförmåga normal arbetsinkomst.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt Härigenom förordnas, att 1 §, 4 § 1 mom., 8 § 1 mom. och 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 1 §• Till staten — givna bestämmelser. Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag och beträffande sjömansskatt skall gälla vad därom finnes särskilt stadgat. Angående taxeringsmyndigheter — i taxeringsförordningen. 4 §• 1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag ske för underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag icke får göras för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräkning av sjömansskatt, samt att avdrag för realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotterivinst; slutlig skatt eller fastighetsskatt, som här i riket påförts skattskyldig på grund av taxering under året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller sådan här i riket påförd tillkommande skatt, vara skattskyldig under förstnämnda år erhållit debetsedel, allt till den del skatten skall erläggas till k o m m u n eller annan kommunal samfällighet. Skattskyldig, som —• -—• — kommunalskattelagen sägs. Har sådan —- -— — överlåtande föreningen. 8 §. 1 mom. Skattskyldig fysisk — 48 § 1 mom. kommunalskattelagen. Skattskyldig, som — 4 000 kronor. Skattskyldig, som stycke sägs. 1 Senaste lydelse av 1 § se 1953:275, av 4 § 1 mom. se 1957: 73, av 8 § 1 mom. se 1952:406 och av 9 § 2 mom. se 1957:201.

37 Gift skattskyldig, om barnet. Annan skattskyldig 2 OOO kronor. Har skattskyldig, som i detta moment avses, under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall det honom enligt bestämmelserna ovan i detta moment eljest medgivna ortsavdrag minskas med en tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken sjömansskatt erlagts. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas nedåt till jämna tiotal kronor. 9 §. 2 mom. För skattskyldig — kronor, bortfaller. Finnes skattskyldigs skatteförmåga hava varit väsentligen nedsatt av anledning, varom i 50 § 2 mom. andra, fjärde eller femte stycket kommunalskattelagen förmäles, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt ortsavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i nästföregående stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits. Vad härefter beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den

Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) Härigenom förordnas, att 25 §, 37 § 1 mom. och 101 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att till 39 § 1 mom. samma förordning skall fogas en ny punkt, betecknad 9, av nedan angiven lydelse. 25 §. dennes hemortskommun. Allmän självdeklaration denna förordning. Allmän självdeklaration Därest skattskyldig under beskattningsåret erlagt sjömansskatt, skall uppgift lämnas om den tid skatten avser ävensom, då vid beräkning av sådan skatt hänsyn tagits till av sjömansskattenämnden meddelat jämkningsbeslut, om innehållet i sådant beslut. Har skattskyldig sådan förmögenhet. Belopp, som öretal bortfalla. 37 §. 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning: Uppgiftsskyldig 1. a) Statlig och kommunal myndighet, b) aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo, c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner, som utgått från sådan förvärvskälla, samt d) fysisk person och dödsbo, som innehaft annan fastighet, i fråga

Vem uppgiften skall avse Den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft att bestrida. Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Undantag: a) folkpension, b) ersättning och förmån i anledning av tillfälligt ar-

39 Uppgiftsskyldig om förmåner, som utgått från sådan förvärvskälla.

Vemuppgiften

skall avse

Vad uppgiften

skall

avse

bete, om det som mottagaren sammanlagt åtnjutit haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året, c) ersättning och förmån till någon i anledning av tillfälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 500 kronor för hela året och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse, d) utbetalning till rörelseidkare, som enligt lag varit bokföringsskyldig, av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren, e) av statlig myndighet utgiven förmån, som icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren, f) förmåner i annat än penningar, om det som mottagaren i sådant hänseende sammanlagt från den uppgiftsskyldige åtnjutit, efter avdrag för vederlag, uppenbarligen haft ett värde icke överstigande 400 kronor för helt år räknat, g) ersättning för resa i tjänsten, motsvarande gjorda utlägg som sammanlagt icke överstiga 500 kronor, traktamentsersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten med sammanlagt högst 500 kronor och representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt icke överstigande 500 kronor, h) förmån från stiftelse, om vad som utgivits uppenbarligen icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren, samt i) ersättning eller förmån,

40 Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

2. Fysisk person — — — enligt uppbördsförordningen. 3. Försäkringsanstalt och understödsförening. 4. Den som mönster o. dyl. 5. Den som därom förordnat.

Den å — verkställas.

skolat

6. Den som därom förordnat. 7. Den som — därom förordnat. 8. Redare.

Den som ägt rum. Den som — — — försålt egendom. Den som erlagt sjömansskatt.

Vad uppgiften

skall

avse

för vilken mottagaren erlagt sjömansskatt. Om uppgiftens 1. sägs.

Den som loppet föreligger.

be-

Utgivet belopp.

Den till giften utbetalts. Den från köp skett.

av-

Det utbetalda beloppet.

in-

Utgivet vederlag — — — eller annat. Undantag: vederlag — — — bokföringsskyldig rörelseidkare. Vederlag som avtal träffats. Ersättning eller — — — finnes tillgänglig. Den tid för vilken mottagaren erlagt sjömansskatt.

39 §. 1 mom. 9. Redare.

Den som erlagt sjömansskatt.

Åtnjutna

förmåner.

1 mom. T a x e r i n g s i n t e n d e n t m å i n o m tid, som a n g i v e s i 100 §, i d ä r avs e d d a fall a n f ö r a b e s v ä r till d e n s k a t t s k y l d i g e s f ö r m å n s a m t i det vid 5) i första s t y c k e t av s a m m a p a r a g r a f o m f ö r m ä l d a fallet j ä m v ä l a n f ö r a b e s v ä r m e d y r k a n d e o m ä n d r i n g i t a x e r i n g till d e n s k a t t s k y l d i g e s n a c k d e l . 2 mom. H a r g e n o m b e s l u t a v s j ö m a n s s k a t t e n ä m n d e n eller g e n o m u t s l a g av K u n g l . M a j : t eller k a m m a r r ä t t e n b e s t ä m t s , a t t s j ö m a n s s k a t t icke skall e r l ä g g a s för viss i n k o m s t , för v i l k e n s å d a n s k a t t t i d i g a r e e r l a g t s , m å t a x e r i n g s i n t e n d e n t i n o m tid, s o m a n g i v e s i 100 §, a n f ö r a b e s v ä r m e d y r k a n d e o m s å d a n ä n d r i n g i d e n s k a t t s k y l d i g e s t a x e r i n g , s o m k a n f ö r a n l e d a s av b e s l u t e t eller u t s l a g e t .

Denna förordning träder i kraft den

Förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) Härigenom förordnas, att 55 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953 skall upphöra att gälla, att 27 § 1 mom., 39 § 1 och 2 mom., 40 §, 53 § 1 mom., 56 § 1 och 3 mom., 58 § 1 mom., 72 och 77 §§ samma förordning 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i 68 § sagda förordning skall införas ett femte moment av nedan angiven lydelse. 27 §. 1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas: att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten; att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest annan utdebitering fastställts för den slutliga skatten än för den preliminära skatten, den kommunala inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som bestämts att gälla för den slutliga skatten; att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal; att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skatten debiteras; att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras med belopp som uträknats av allmän sjukkassa, dock att vid debiteringen skall beaktas vad i 33 och 35 §§ lagen om allmän sjukförsäkring stadgas angående avgiftsplikt och nedsättning av avgift; att makars sjukförsäkringsavgifter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. sägs, i en gemensam post påföras den av makarna, för vilken beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst; att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift debiteras i en gemensam post; samt 1 Senaste lydelse av 27 § 1 mom. se 1954: 340, av 56 § 3 mom. och 58 § 1 mom. se 1956:115, av 72 § se 1957: 70 samt av 77 § se 1956: 99.

42 att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera annuiteter av samma slag, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller. 39 §. 1 mom. Vid utbetalning erlägga (skatteavdrag). Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun där han mantalsskrivits för året näst före taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön verkställa skatteavdrag jämväl för gäldande av sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock icke, därest anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För gäldande av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle avdraga belopp, motsvarande så stor del av den under nästfoljande uppbördstermin förfallande skatten, som med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av den månad, då nämnda uppbördstermin infaller, belöper å utbetalningstillfället. Belopp, som avdrages vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första utbetalningstillfället. 2 mom. Under januari månad eller, då särskilda förhållanden därtill föranleda, jämväl under februari månad må skatteavdrag för gäldande av preliminär A-skatt, beräknad enligt skattetabell, ske enligt den tabell och den kolumn däri, som senast tillämpats under nästföregående inkomstår. 40 §. Det åligger anställningen tillträtts. Arbetstagare, som icke har att gälda preliminär A-skatt, skall inom i första stycket angiven tid för arbetsgivaren uppvisa debetsedel å preliminär B-skatt, påförd i hemortskommunen, eller skattekort å sådan skatt eller intyg av lokal skattemyndighet, att arbetstagaren icke har att erlägga preliminär A-skatt. Har debetsedel, skattekort eller intyg som nyss sagts ej uppvisats för arbetsgivaren och har till denne ej heller överlämnats debetsedel å preliminär A-skatt eller företetts skattekort å sådan skatt, skall skatteavdrag för preliminär A-skatt verkställas med tjugufem procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle. Skatteavdrag som nyss sagts skall vid anställning, avsedd att vara kortare tid än en vecka, dock icke göras å dagsinkomst understigande tio kronor. Skatteavdrag för kvarstående skatt verkställes allenast beträffande skattskyldig, för vilken göres skatteavdrag för preliminär A-skatt. Har sådan arbetstagare icke till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å slutlig skatt eller vederbörlig del av debetsedeln och har han ej heller för arbetsgivaren uppvisat debetsedel eller del därav som nyss sagts eller intyg av lokal skatte-

43 myndighet att han icke har att erlägga kvarstående skatt, skall under tid, då skatteavdrag för sådan skatt skall verkställas, dylikt avdrag ske med tjugufem procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle. Att skatteavdrag som nyss sagts icke skall verkställas vid anställning, som är avsedd vara kortare tid än en vecka, framgår av 39 § 1 mom. Därest arbetstagaren utbetalningen avser. Det belopp, — hela krontal. (Se vidare anvisningarna.) 53 §. 1 mom. Debiterad skatt samt sådan preliminär A-skatt, som av arbetsgivare innehållits med ledning av debetsedel, skall, där ej nedan i denna paragraf eller i 56 § annorlunda stadgas, senast under den uppbördstermin, då skatten förfaller till betalning, medelst skatteanvisning inbetalas å fast postanstalt inom riket eller hos sådan penninginrättning, varom i 52 § sägs. Inbetalning, som sista dag. Arbetsgivare med terminen infaller. Vid inbetalning avräknas härå.

56 §. 1 mom. Inbetalas i annat fall än i 53 § 1 mom. tredje stycket eller 54 § sägs skatt medelst skatteanvisning under tiden mellan två uppbördsterminer, skall skatten anses vara inbetald under den senare av dessa terminer, såvida icke av anteckning å inbetalningskort eller girokort eller eljest framgår att inbetalningen avser skatt, som förfallit till betalning under en tidigare uppbördstermin. 3 mom. Beträffande inbetalning följande gälla. Avser inbetalningen — terminen infaller. I annat terminen infaller.

58 §. 1 mom. Har skattskyldig eller arbetsgivare som verkställt skatteavdrag underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom. sägs, skall utgå restavgift, beräknad efter fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre än tjugufem öre. Vad nu sagts skall i fall, som avses i 56 § 3 mom. andra stycket, gälla endast om där angiven inbetalning icke verkställts senast under den uppbördstermin, som infaller närmast efter utgången av den månad, under vilken skatteavdraget verkställts, eller, såvitt gäller inbetalning från arbetsgivare som avses i 53 § 1 mom. tredje stycket, senast den 18 i den månad under vilken nämnda uppbördstermin infaller.

44 68 §. 5 mom.Vad i 3 och 4 mom. sägs, skall äga motsvarande tillämpning, då den som är berättigad att återbekomma skatt har att erlägga sjömansskatt. 72 §. Kungl. Maj :t denna förordning. Nämnden skall • •— vice ordförande. Ordföranden och — — — i Sverige. För envar — — — av ledamöter. Förslag till och suppleant. Nämnden är • •— äro tillstädes. Nämnden må av sakkunniga. Beträffande nämndens delar gälla. 77 §. Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag men icke inbetalat det innehållna beloppet i tid och ordning, som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom. sägs, må beloppet uttagas hos arbetsgivaren i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt. Arbetstagaren är motsvarande skattebelopp.

Denna förordning träder i kraft den

45 Förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen den 16 oktober 1953 (nr 628) med vissa föreskrifter angående tillämpningen av uppbördsförordningen den 5 juni 1953 Härigenom förordnas, att 54, 55 och 56 §§ kungörelsen den 16 oktober 1953 med vissa föreskrifter angående tillämpningen av uppbördsförordningen den 5 juni 1953 skola upphöra att gälla, samt att 10 a § 1 mom. samma kungörelse 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 10 a §. 1 mom. Därest enligt avgiften införts. Därest av allmän sjukkassa i debiteringslängd för slutlig skatt införd avgift för sjukvårdsförsäkringen, för försäkringen för grundsjukpenning eller för försäkringen för tilläggssjukpenning icke skall debiteras eller skall debiteras med lägre belopp än det av sjukkassan uträknade, skall den lokala skattemyndigheten med rött bläck stryka avgiften och i förekommande fall tillskriva det belopp som skall debiteras. Härav föranledda ändringar i de av sjukkassan gjorda summeringarna skola likaledes göras med röd skrift.

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 10a § 1 mom. se 1956:153.

46 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 5:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt Härigenom förordnas, alt 2 § 5:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 2 §. 5:o) mål om tullbehandling ej oljeavgift; mål om erläggande av sjömansskatt; mål om skyldighet — allmänna medel;

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 2 § 5:o) se 1957:266.

47 Förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januar 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring Härigenom förordnas, att 35 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 35 §. Överstiger medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning två procent av hans vid taxering till statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften avser taxerade inkomst, skall avgiften nedsättas till två procent av nämnda inkomst. Är medlem taxerad enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, skall härvid å vardera maken anses belöpa hälften av makarnas sammanlagda taxerade inkomst. Nedsättning skall i första hand avse avgift för sjukvårdsförsäkringen. Har medlem uppburit inkomst, för vilken erlagts sjömansskatt, skall avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning nedsättas med en tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken sådan inkomst uppburits. Vid nedsättning uppkommande öretal skall, om det uppgår till högst femtio, bortfalla och, om det överstiger femtio, höjas till närmaste hela krontal. Därest vad påföras honom.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 35 § se 1954: 518.

KAPITEL 1 De sakkunnigas

uppdrag

I y t t r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 3 f e b r u a r i 1956 a n f ö r d e c h e f e n för finansdepartementet följande. F r å n företrädare för sjöfolket har vid olika tillfällen framförts önskemål om att från de allmänna reglerna avvikande bestämmelser måtte införas rörande beskattningen av inkomst, som förtjänas ombord, och om uppbörden av skatten för sådan inkomst, önskemålen har motiverats med de särskilda förhållanden som gäller för sjömän i jämförelse med flertalet övriga inkomsttagargrupper. Anknytningen till hemlandet och hemortskommunen ter sig annorlunda för sjömännen, och detta förhållande har från deras sida ansetts motivera vissa avsteg från de vanliga beskattningsprinciperna. Vidare har särskilt understrukits att vid utrikes fart sämre möjligheter finns för sjömännen än för andra medborgargrupper att fullgöra deklarationsplikten och att i övrigt bevaka sina intressen i skattefrågor. Även andra skäl har åberopats för en särbehandling av sjömännen vid beskattningen. Man har bl. a. pekat på att olikheter i den kommunala utdebiteringen, i ortsavdragen och i värderingen av naturaförmåner medför att skatteavdragen för sjömän som lever under helt likartade förhållanden, kanske på samma fartyg, ofta blir olika stora. Detta har betraktats som en orättvisa och skapat irritation. Önskemålen har utmynnat i krav på en definitiv källskatt för inkomst av ombordanställning, i princip lika uppbyggd för alla och sålunda oberoende av variationer i den kommunala utdebiteringen o. d. Frågan om införande av en slutgiltig källskatt för sjömän uppmärksammades redan i samband med källskattesystemets införande. De därvid förda diskussionerna föranledde dock i huvudsak inte andra bestämmelser för sjömän än för andra skattskyldiga. Riksdagen hemställde emellertid år 1945 i skrivelse nr 609 om vidare utredning och förslag rörande sjömännens beskattning. Den av riksdagen begärda utredningen utfördes av särskilda sakkunniga, vilka antog benämningen sjömansskatteutredningen. I direktiven för denna utredning anfördes bl. a. att det borde undersökas huruvida förutsättningar fanns att beträffande alla de sjömän, vilka i huvudsak inte hade annan inkomst än av anställning ombord å fartyg, beräkna ortsavdrag efter samma ortsgrupp samt utta kommunalskatt efter en enhetlig utdebitering. Vid utredningen borde jämväl frågan om värderingen av sjömännens naturaförmåner ägnas uppmärksamhet. Vidare borde prövas om den genom löneavdrag uttagna skatten kunde göras definitiv. I sitt den 8 juni 1949 avgivna betänkande (SOU 1949: 27) föreslog utredningen, att sjömännen skulle erlägga skatt för sin inkomst ombord i form av sjömansskatt. Denna skulle vara definitiv, vilket bl. a. innebar att inkomsten inte sedermera skulle deklareras eller taxeras. Sjömansskatten skulle uttas genom avdrag på den kontanta inkomsten enligt särskild tabell; särskilt tillägg för naturaförmåner skulle inte göras, utan hänsyn till dessa förmåner skulle tas redan vid fastställande av tabellens skattebelopp. Tabellen skulle grundas på förutsättningen att sjömannen hade inkomst ombord under tio av årets månader. Kommunalskatten skulle beräk-

49 nas efter en enhetlig, förhållandevis låg utdebitering och gå till fördelning mellan hemortskommunen och vederbörande landsting. Sjömännen skulle erhålla vanliga debetsedlar å preliminär A-skatt. Från dessa skulle i sjömannens sjöfartsbok antecknas debetsedelns år och nummer samt den kolumn i A-skattetabellen som skulle användas. Med ledning av denna anteckning skulle därefter skatt kunna avdragas enligt den särskilda sjömansskattetabellen. De innehållna skattebeloppen skulle av fartygens befälhavare redovisas till rederiet och därifrån till ett för riket gemensamt sjömansskattekontor i Göteborg. Enligt utredningens förslag skulle sjömännen i vanlig ordning taxeras för inkomst i land, och vid uträkning av statlig inkomstskatt skulle inkomsten ombord och inkomsten i land sammanläggas. På samma sätt skulle hänsyn till inkomsten ombord tas vid samtaxering med äkta make. För att möjliggöra detta skulle uppgift om intäkter ombord och avdragen sjömansskatt av sjömansskattekontoret sändas till taxeringsnämnden och den lokala skattemyndigheten i sjömannens hemort. Sistnämnda myndighet skulle även verkställa fördelning av genom sjömansskatt influtna kommunalskattebelopp. För att undvika att sjömän, som erlagt sjömansskatt, i enskilda fall fick högre skatt än vid taxering i vanlig ordning föreslogs särskilda regler av innebörd bl. a. att sjömännen skulle kunna begära att bli överförda till taxering enligt allmänt gällande regler. Vid remissbehandlingen tillstyrktes utredningens förslag av de organisationer som företräder sjömännens och sjöfartens intressen. I flertalet övriga remissyttranden blev emellertid förslaget avstyrkt eller föremål för erinringar i betydelsefulla avseenden. En av huvudinvändningarna var att den föreslagna lagstiftningen var alltför genomgripande i förhållande till de fördelar som därmed stod att vinna. Därvidlag pekade man på att den administrativa apparat som krävdes skulle bli oproportionerligt stor och kostsam i förhållande till såväl det antal skattskyldiga som berördes av lagstiftningen som de fördelar dessa skattskyldiga bereddes genom densamma. Vidare uttalades betänkligheter mot de avsteg från principen om en likformig beskattning som gjorts i förslaget. Det framhölls ytterligare, att kommunerna i många fall komme att göra förluster på grund av att sjömännen genomgående skulle erlägga en lägre kommunalskatt än andra skattskyldiga. Utredningens förslag och de däröver avgivna yttrandena anmäldes i propositionen nr 100 till 1953 års riksdag. I propositionen uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet att de mot förslaget gjorda invändningarna måste väcka tveksamhet inför detsamma. Å andra sidan erinrade departementschefen om de speciella olägenheter som de allmänna taxerings- och uppbördsreglerna medförde för sjöfolket. Därvid uttalades att ett mera fullständigt tillgodoseende av sjöfolkets i anledning av dessa olägenheter framkomna önskemål inte kunde åstadkommas annorledes än genom radikala och ingripande åtgärder av den art utredningens förslag innebar. Men det fick observeras att, oaktat detta förslag innefattade väsentliga avsteg från för a n d r a skattskyldiga gällande beskattningsregler och förutsatte en icke obetydlig och kostnadskrävande administrativ utbyggnad, ett genomförande av förslaget ingalunda undanröjde alla olägenheter. Härvidlag erinrades bl. a. om den situation som uppkom då en sjöman viss tid av året hade arbete i land. Vägdes mot v a r a n d r a det trots allt begränsade värde, som förslaget innebar för sjöfolket, mot gjorda principiella invändningar och påpekade administrativa olägenheter, fann departementschefen att han inte kunde förorda förslagets genomförande. Det tillades emellertid att därmed ej var utsagt att det då föreliggande eller något därmed likartat förslag ej framdeles kunde ånyo övervägas. 4—706546

50 Något förslag om definitiv källskatt för sjömän framlades således inte genom propositionen. I samband med de övriga reformer inom uppbördsväsendet som förordades i denna proposition föreslogs emellertid vissa provisoriska reformer för att tillmötesgå vissa av sjöfolkets önskemål. I sitt över propositionen avgivna utlåtande, nr 33, uttalade bevillningsutskottet, att utredningens förslag i stort sett innebar den linje efter vilken en lösning av frågan borde sökas. Skulle sjöfolkets önskemål kunna tillgodoses, vilket för utskottet tedde sig angeläget, kunde det vara nödvändigt att i en del hänseenden frångå eljest gällande beskattningsnormer. Med hänsyn till de i remissyttrandena gjorda erinringarna, särskilt i vad de avsåg med förslaget förenade administrativa olägenheter, godtog emellertid utskottet departementschefens mening. Samtidigt uttalade utskottet som önskvärt att, sedan de i propositionen föreslagna provisoriska åtgärderna prövats någon tid, ett nytt övervägande av frågan verkställdes på grundval av vunna erfarenheter och i viss anslutning till utredningsförslaget. På hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse den 8 maj 1953, nr 187, att Kungl. Maj :t ville, med beaktande av vad som anförts i utskottets betänkande,, ompröva frågan om en definitiv sjömansskatt samt för riksdagen framlägga det förslag som därav kunde föranledas. Frågan om sjömännens beskattning har sedermera uppmärksammats av Nordiska rådet. Vid rådets session i Oslo den 9—18 augusti 1954 antogs en rekommendation till regeringarna i Danmark, Island, Norge och Sverige att överväga spörsmålet om att ingå en konvention om gemensamma regler för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av denna skatt. Rekommendationen grundade sig på ett betänkande, nr 16, från rådets juridiska kommitté. Däri framhölls bl. a. att en lag om definitiv sjömansskatt genomförts i Norge och att denna lag enligt inhämtade uppgifter fungerade tillfredsställande. Även om det stod klart, uttalade kommittén vidare, att regeringarna vid sina överväganden främst torde komma att ha sin uppmärksamhet inriktad på det norska systemet, önskade kommittén inte utstaka några bestämda riktlinjer för den ifrågasatta konventionen. Det uppdrogs åt den svenska regeringen att i förevarande fråga vara koordinerande och initiativtagande. Med hänsyn till det vid nämnda tid i Sverige aktuella spörsmålet om en viss schablonisering av den skattemässiga inkomstberäkningen för löntagare i allmänhet vidtogs inte omedelbart några åtgärder i syfte att åvägabringa fortsatta internordiska överläggningar i sjömansskattefrågan. På svenskt initiativ har emellertid den 12 och 13 december 1955 i Oslo hållits överläggningar i frågan mellan representanter för de danska, finska, norska och svenska finansdepartementen. Island var under överläggningarna representerat av en observatör. Sverige företräddes därvid av en särskild delegation, som av mig tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 december 1955. Delegationen, vars ordförande var rättsavdelningschefen i finansdepartementet G. T. Hedborg, bestod vidare av lagbyråchefen i samma departement S. S. Walberg, landskamreraren i Stockholms län A. G. A. Wigert och länsassessorn i Uppsala län S. V. Svensson. Av den svenska delegationen har jag inhämtat, att konferensen, efter att ha mottagit en ingående orientering rörande det norska systemet för sjömansbeskattning, enhälligt kom till den uppfattningen att syftet med Nordiska rådets rekommendation bäst kunde tillgodoses genom att man i ett första skede undersökte förutsättningarna att inom varje nordiskt land, där man för närvarande saknade en definitiv källskatt för sjömän, genomföra en sådan. Det norska systemet kunde därvid erbjuda vägledning. Man var å andra sidan medveten om att utformningen av

51 eventuella regler för en sjömansbeskattning måste i varje land ta intryck av den där gällande skatte- och uppbördslagstiftningen. Vid Oslokonferensen uttalades vidare, att, därest ett internt utredningsarbete skulle i nordiska länder utan definitiv källskatt för sjömän igångsättas, detta arbete borde bedrivas i nära kontakt de nordiska länderna emellan. Om detta utredningsarbete förde fram till lagstiftning, skulle därefter frågan om ingående av en konvention sådan som den av Nordiska rådet avsedda upptagas till förnyat övervägande. Enligt vad jag inhämtat är frågan om tillsättande av utredningar enligt de vid överläggningarna framkomna riktlinjerna under övervägande inom de övriga nordiska ländernas regeringar. Mot det resultat, som uppnåddes vid överläggningarna i Oslo, synes intet vara att erinra från svensk synpunkt. Den lämpligaste vägen att gå fram måste nämligen även enligt min mening vara att i varje land internt undersöka möjligheterna att genomföra en definitiv källskatt för sjömän. Den av riksdagen begärda utredningen i denna fråga bör därför nu komma till stånd. Genom det inledda nordiska samarbetet på området har också gynnsamma förutsättningar tillskapats för att nå största möjliga likformighet vid en lagstiftning i de nordiska länderna. Till frågan om en konvention på området bör man återkomma framdeles. För utredningen torde i huvudsak inte erfordras ytterligare direktiv än som framgår av det förut sagda. Det blir helt naturligt utredningens främsta uppgift att beakta de invändningar om olägenheter av administrativ och liknande art som framfördes mot sjömansskatteutredningens förslag samt att undersöka möjligheterna att nå fram till en ordning, som är administrativt mindre tyngande. Största möjliga enkelhet i tillämpningen måste alltså eftersträvas även om detta får ske till priset av vissa avsteg från eljest vedertagna principer på beskattningsområdet. Vad sistnämnda synpunkt angår, vill jag framhålla att det i själva verket torde vara en ofrånkomlig förutsättning för frågans lösning, att man för sjöfolkets del godtar andra, mera standardiserade och måhända gynnsammare beskattningsregler än för övriga medborgargrupper. Sålunda kan bli erforderligt överväga att vid taxering och debitering av skatt för inkomster i land bortse från inkomst av ombordanställning i allt fall då sistnämnda inkomst är av m i n d r e omfattning. Det kan även bli nödvändigt att göra avsteg från gällande principer för samtaxering av äkta makar. Å andra sidan kan det även bli ofrånkomligt att för den ombordanställdes vidkommande avstå från sådana speciella regler som rätt för denne att från sin inkomst ombord påkalla avdrag för underskott å förvärvskälla i land, periodiskt understöd o. likn. Kommunernas anspråk på skatteintäkter av sjöfolket skapar även särskilda problem, som möjligen måste lösas efter mer schablonmässiga regler för att undvika ett alltför tyngande och vidlyftigt administrativt förfarande. Utredningen bör anförtros åt särskilda sakkunniga, bland vilka bör ingå företrädare för sjöfolket och rederinäringen. Beträffande utredningsarbetet bör ytterligare iakttagas vad som vid Oslokonferensen framhölls om önskvärdheten av kontakt under hand med de utredningar på förevarande område, som kan upptagas inom övriga nordiska länder. Utredningen bör därför hålla en fortlöpande kontakt med finansdepartementets rättsavdelning, på vilken får ankomma att ta erforderliga initiativ från svensk sida till förnyade internordiska överläggningar.

KAPITEL 2

Historik

Sjömansskalieutredningen. I sjömansskatteutredningens betänkande (SOU 1949: 27) återfinnes redogörelse över tidigare förslag och lagstiftningsåtgärder beträffande sjöfolkets beskattning. I direktiven för sjömansskatteutredningen uttalades, att utredningen borde undersöka huruvida det vore möjligt att för sjömän, som icke hade inkomst i land, beräkna ortsavdrag efter samma ortsgrupp och att utta kommunalskatt efter en enhetlig utdebitering. Om dessa förutsättningar funnes, kunde skatt uttas efter tabell, i vilken hänsyn endast behövde tas till den skattskyldiges civilstånd och barnantal. Utredningen erhöll även i uppdrag att pröva normerna för värderingen av sjömännens naturaförmåner, så att enhetlighet i detta avseende kunde komma till stånd. Därjämte hade utredningen att undersöka, om den genom avdrag från lönen uttagna skatten kunde göras definitiv. Slutligen skulle utredningen pröva vilka grupper av sjömän, som borde ha att erlägga sjömansskatt. Särskild uppmärksamhet skulle därvid ägnas åt frågan, ifall sjömansskatt skulle uttas även av utländska undersåtar arbetande ombord å svenska fartyg. Enligt sjömansskatteutredningens förslag skulle i Sverige skattepliktiga sjömän med anställning ombord å svenska fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 registerton för sin inkomst ombord erlägga skatt i form av sjömansskatt. Anställda ombord å vissa fartyg (fartyg tillhörande staten, pråmar, isbrytarfartyg, livräddningsfartyg samt fiske- och fångstfartyg eller fartyg, som eljest nyttjades i verksamhet omedelbart förbunden med fiske) skulle emellertid beskattas i vanlig ordning. Å andra sidan kunde efter dispens sjömansskatt få erläggas av sjömän anställda ombord å fartyg av mindre storlek än 500 bruttoregisterton. Sjömansskatt skulle erläggas av all ombordvarande personal. I sjömansskatten skulle ingå statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och folkpensionsavgift. Den kommunala inkomstskatten skulle framräknas enligt en enhetlig utdebiteringssats, som erhölls med ledning av de kommunala utdebiteringarna i riket för varje år. Utredningen hade förordat, att utdebiteringssatsen bestämdes till 6 kronor. Sjömännen skulle erhålla debetsedlar å preliminär skatt i vanlig ordning. Skatteavdrag ombord skulle ske efter sjömansskattetabell. Tabellen skulle uträknas under antagande att en sjöman åtnjöt inkomst ombord under tio månader av ett kalenderår.

53 Redovisningen av skatten skulle ske över rederierna till ett särskilt centralt organ, sjömansskattekontoret, knutet till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Sjömansskattekontoret skulle tillställa taxeringsnämndsordförandena inkomstuppgifter beträffande dem, som erlagt sjömansskatt. Sjömansskatten var avsedd att vara definitiv. Emellertid knöts skatten under vissa förutsättningar samman med skatten för inkomst i land. Taxeringsnämnderna skulle taxera sjömän till statlig och kommunal inkomstskatt för sådan inkomst, för vilken sjömansskatt icke erlagts. Skatten å inkomsten i land skulle uträknas under hänsynstagande till den inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts, så att reglerna om progressiv beskattning ej eftersattes. På liknande sätt skulle vid samtaxering hänsyn tas till sjömannens inkomst ombord. De lokala skattemyndigheterna skulle lägga upp längder till ledning vid fördelning av den influtna sjömansskatten på kommunal inkomstskatt, pensionsavgift och statlig inkomstskatt. Vid fördelningen av de olika utskylderna skulle den lokala skattemyndigheten i första hand räkna ut storleken av de andelar, som tillkom kommunerna, och därefter pensionsavgiften. Återstoden utgjorde statlig inkomstskatt. Uppgifter för längderna skulle tillhandahållas av sjömansskattekontoret. Skattetabellerna skulle uträknas för avlöningsperiod. Sjömän kunde i följd härav i undantagsfall bli skyldiga erlägga högre skatt än de haft att utgöra om inkomsten taxerats till statlig och kommunal inkomstskatt. För att förebygga för högt skatteuttag av denna anledning föreslogs, att sjömän under vissa förutsättningar skulle taxeras enligt allmänt gällande grunder. Därjämte kunde förekomma både jämkning av sjömansskatt samt restitution av sådan skatt. Ombord å svenska fartyg anställda sjömän, vilka icke var bosatta i Sverige, skulle också erlägga sjömansskatt men endast med 10 procent av den kontanta inkomsten ombord. Sjöman, som kunde styrka, att han var skattskyldig i annat land, fritogs från skyldighet att erlägga svensk sjömansskatt. Remissyttrandena över sjömansskatteutredningens betänkande. Utredningens förslag tillstyrktes i huvudsak av kommerskollegium samt av sjöfartsnäringens och de sjöfarandes sammanslutningar. Även en del andra remissinstanser tillstyrkte förslaget. Ett stort antal myndigheter och organisationer framförde emellertid invändningar. Det ansågs icke lämpligt att införa en definitiv källskatt för en relativt begränsad grupp av skattskyldiga. Det var ej rättvist att sätta sjömännen i en gynnsammare ställning än andra skattskyldiga. Vid beräknande av sjömansskattens storlek borde man icke räkna med en så låg kommunal utdebitering som 6 kronor. Kommunerna skulle komma att åsamkas förluster om förslaget genomfördes. Den genomsnittliga utdebiteringen i riket vid tiden för utredningens förslag var nämligen 9 kronor 83 öre. Särskilt

54 framhölls i många remissvar att förslaget innebar komplicerade regler och medförde en kännbar belastning för de lokala skattemyndigheterna och taxeringsnämnderna. Vidare åtgärder angående sjömännens beskattning. Sedan remissyttrandena över sjömansskatteutredningens förslag avgivits, uppdrogs åt dåvarande länsassessorn S. Ph. A. Wilkens att närmare undersöka vilka åtgärder på området för sjömännens beskattning, som kunde göras inom gränserna för gällande skalte- och uppbördssystem. I en promemoria, som Wilkens upprättade med anledning av uppdraget, pekades på att de regler för sjömännens skattebetalning, som kommit till stånd genom 1945 års uppbördslagstiftning, medfört gynnsamma verkningar. I promemorian underströks emellertid att svårigheter fortfarande förelåg. De invändningar, som vid remissbehandlingen hade rests mot det av utredningen framlagda förslaget om en svensk sjömansskatt, måste dock anses vara av sådan betydelse, att ett genomförande av förslaget i dess helhet icke kunde tillrådas för det dåvarande. Utredningens förslag till beskattning av utländska sjömän ombord å svenska fartyg hade föranlett relativt få invändningar. Utredningsmannen förordade att dylika sjömän borde erlägga en särskild sjömansskatt. I propositionen nr 100 till 1953 års riksdag framlades förslag till ändrade', mera lättillämpade regler beträffande uppbörd och redovisning av skatt för här i riket bosatta sjömän anställda ombord å svenska handelsfartyg om minst 500 bruttoregisterton. Vidare föreslogs att sjömän, som icke var bosatta här i riket, skulle erlägga sjömansskatt för inkomst ombord å sådana fartyg. Förslagen godkändes av riksdagen. Ändringarna i uppbördsförfarandet framgår av 1953 års uppbördsförordning (SFS 1953: 272) och tillämpningskungörelsen till samma förordning (SFS 1953: 628). Förordning om särskild sjömansskatt utfärdades den 5 juni 1953 (SFS 1953: 293). Närmare redogörelse för sjömännens beskattning lämnas i kapitel 3. Genom kungörelse den 11 december 1953 (SFS 1953: 710) har stadgats, att särskild sjömansskatt icke skall erläggas av utländska sjömän, vilka på de s. k. Hongkongreglerna är anställda ombord å svenska handelsfartyg i fart på Fjärran östern. Som redan omnämnts i direktiven för de sakkunniga anhöll riksdagen i skrivelse den 8 maj 1953 (nr 187), att Kungl. Maj:t ville ompröva frågan, huruvida en definitiv sjömansskatt kunde införas. I direktiven har också omnämnts att frågan om sjömännens beskattning uppmärksammats vid Nordiska rådets session i Oslo den 9—18 augusti 1954. Till 1956 års riksdag väcktes en motion (II: 166) med hemställan, att riksdagen måtte besluta att införa en sjömansskatt i enlighet med det förslag, som framlagts av sjömansskatteutredningen. Bevillningsutskottet (bet. nr 14) anförde. Utskottet är väl medvetet om att nuvarande beskattningsregler medför särskilda

55 olägenheter för sjöfolket på grund av dess speciella arbetsförhållanden. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att sjömännens önskemål om för dem lämpliga taxerings- och uppbördsregler så långt möjligt tillgodoses. Såsom 1953 års bevillningsutskott uttalat bör emellertid sjömansskatteutredningens förslag i ämnet inte i oförändrat skick genomföras, bl. a. på grund av de invändningar om olägenheter av administrativ art som riktats mot förslaget. Det i den förevarande motionen framförda yrkandet kan utskottet därför inte tillstyrka. Då den förnyade utredning av ifrågavarande spörsmål, varom 1953 års riksdag hemställt, numera igångsatts, anser utskottet någon åtgärd från riksdagens sida inte vara påkallad, utan avstyrker utskottet den föreliggande motionen. U t s k o t t e t h e m s t ä l l d e a t t m o t i o n e n icke m å t t e f ö r a n l e d a n å g o n r i k s d a g e n s åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet m e d vad utskottet hemställt.

KAPITEL 3 Den nuvarande beskattningen av sjömän Sverige

/ Sverige bosatta

sjömän

Som allmän regel gäller enligt 14 § 8 mom. andra stycket folkbokföringsförordningen, att personer vilka mantalsskrivits såsom saknande känt hemvist skall överföras från församlingsboken till boken över obefintliga om deras vistelseort ännu är okänd vid nästa mantalsskrivning. Undantag har stadgats beträffande sjömän, som icke får överföras så länge de kvarstår inskrivna å sjömanshus. Enligt 53 § 1 mom. kommunalskattelagen gäller som huvudregel beträffande fysisk persons skattskyldighet att han här beskattas för all inkomst, som förvärvats under tid då han varit här i riket bosatt. Vissa särregler beträffande sjömän är i detta sammanhang av intresse. Enligt anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen räknas såsom bosatt här i riket den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Med sådan person likställes den, som utan att vara i Sverige bosatt, härstädes stadigvarande vistas. Sjöman, som under utövning av sitt yrke uppehåller sig å främmande farvatten men är inskriven å sjömanshus här i riket eller har sin familj härstädes, anses fortfarande vara bosatt här i riket. Av intresse vid bedömande av sjömans bosättning här i riket och därmed hans skattskyldighet är följande. Regeringsrätten har den 31 maj 1949 (RÅ 1949 ref. 28) avdömt ett mål angående taxering åren 1940—1943, vari förelåg till bedömande huruvida S. som var svensk medborgare och anställd i ett svenskt rederiaktiebolag och som under en längre tid i egenskap av purser uppehållit sig i utlandet, skulle anses ha varit under nämnda tid bosatt här i riket i den mening som avses i 53 § kommunalskattelagen. S. hade i maj 1939 jämte sin hustru avrest till Colon i Panama. Han hade där till uppgift att i egenskap av purser möta fartyg och medfölja till Chile samt därifrån återvända till Panama antingen med annat fartyg eller med annat fortskaffningsmedel. Makarna återvände till Sverige i mars 1943. Under hela tiden för bortovaron hade han varit inskriven å svenskt sjömanshus. Regeringsrätten fann genom vad i målet förekommit utrett, att S. under sin bortovaro från riket varit bosatt å utrikes ort samt att han förty ej varit skyldig att erlägga skatt för annan under åren 1939—1942 åtnjuten inkomst av tjänst än den, som belöpte å tiden före avflyttningen från riket. I ett den 29 november 1949 meddelat utslag (RÅ 1949 not 1372) fann re-

57 geringsrätten en svensk medborgare K. icke vara skattskyldig här i riket för inkomst av tjänst. K., som var inskriven på svenskt sjömanshus, hade anställning som styrman ombord å ett svenskt fartyg, som gick i trafik mellan Nord- och Sydamerika. Han hade bosatt sig i Argentina, där han ingått äktenskap med en argentinsk medborgare, med vilken han hade flera barn. Av intresse i detta sammanhang är också ett av regeringsrätten den 26 mars 1954 avgjort mål (RÅ 1954 not 628). I detta mål ansågs icke vara utrett, att en sjöman varit bosatt utom riket, oaktat denne icke vistats här i riket under 10—15 år. Sjömannen hade enligt egen uppgift haft sitt hemvist i New York, där han, då han icke var till sjöss, hyrt rum eller bott på norska sjömanskyrkans sjömanshem. I centrala uppbördsnämndens meddelande nr 16/1954 har en sammanställning gjorts av innehållet i tidigare av nämnden utfärdade meddelanden angående skatteavdrag för sjömän. I fråga om vad som skall utgöra skattepliktig inkomst gäller för sjömän samma regler som för övriga skattskyldiga. Vid tillämpningen av dessa regler har emellertid i fråga om vissa naturaförmåner hänsyn tagits till sjömännens speciella förhållanden. Förmån av fri kost och logi är som bekant skattepliktig inkomst för såväl sjömän som övriga skattskyldiga. Jämlikt 8 § uppbördsförordningen fastställer riksskattenämnden de värden naturaförmåner skall anses äga vid tillämpningen av nämnda förordning. Dessa värden anges i skattetabellerna för preliminär A-skatt. I skattetabellerna, avseende åren 1955, 1956 och 1957, har sjömännens förmåner i form av fri kost och logi angivits till följande värden för månad. 1955 1956 1957 Befäl å ångfartyg och motorfartyg 170 kr. 185 kr. 195 kr. Befäl å segelfartyg m. fl 130 kr. 140 kr. 150 kr. Övriga 120 kr. 130 kr. 140 kr. Vad beträffar taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt fastställes länsvis av prövningsnämnderna anvisningar angående värdesättningen av naturaförmåner. Anvisningarna upprättas efter förslag av landskamrerarna, vilka förslag granskas av riksskattenämnden. En sammanställning av dessa anvisningar för taxeringsåret 1957 i vad de rör värdet av sjömäns förmån av fritt vivre för dag intas här nedan. för befäl å ångfartyg och motorfartyg 4:50—8:00 av prövningsnämnd i l län 5: 00—8: 50 » » »1 » 6:00 » » »1 » 6: 00—8: 50 » » »3 » 6:00—9:00 » » »1 » 6:20 » » »1 »

58 6:50 av prövningsnämnd i 4 län 6: 50—8: 50 » » »5 » 6:50—9:00 » » »2 » 7:00 » » »1 » ej uppgift » » »5 » för befäl å segelfartyg m. m. 4: 50 av prövningsnämnd i 4 län 4:50—5:50 » » »2 » 4: 50—6: 00 » » »7 » 4:50--8:00 4: 75 5:00 ej uppgift

» » » »

»1 »1 »5 »5

» » » »

för ö v riga ombi ordanställda 4:00 4:25 4:30 4:50 ej uppgift

av prövningsnämnd » » » » » » » »

i 2 län » 1 » » 1 » »17 » » 4 »

För sjömän gäller beträffande uppbörd av skatt utöver de allmänna reglerna vissa särbestämmelser. Debetsedel å preliminär A-skatt skall översändas till skattskyldig senast den 18 januari under inkomståret (UF 35 §). Debetsedlar adresserade till avlägset belägna postanstalter bör, i den mån omständigheterna så medger, avlämnas till postbefordran tidigare än övriga debetsedlar (TU 13 § 1 mom.). I uppbördsförordningen 39 § 2 mom. har föreskrivits, att under januari månad avdrag för gäldande av preliminär A-skatt må ske med ledning av föregående års skattetabeller. Då särskilda förhållanden därtill föranleder, må avdrag verkställas efter samma tabeller jämväl under februari månad eller, då fråga är om arbetstagare ombord å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton, under februari och mars månader. Underlåter arbetstagare att visa upp debetsedel å preliminär skatt, skattekort å sådan skatt eller intyg att avdrag för gäldande av sådan skatt icke skall ske, skall arbetsgivaren göra avdrag för preliminär skatt. För sjömän ombord å svenskt handelsfartyg om minst 500 bruttoregisterton skall i sådant fall avdrag ske med 20 procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle. För andra skattskyldiga än nu nämnda sjömän är motsvarande belopp 25 procent (UF 40 §). Arbetsgivare är icke skyldig verkställa avdrag för gäldande av kvarstående skatt för sjöman anställd ombord å sådant fartyg (UF 39 § 1 mom.). För redovisning av skatt för dem, som är anställda å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton, gäller särskilda

59 föreskrifter. I 55 § uppbördsförordningen stadgas sålunda, att inbetalning skall ske senast å sista dagen i andra månaden efter den, då uppbördstermin infallit. Anstånd k a n beviljas, dock i regel högst en månad. I tillämpningskungörelsen till uppbördsförordningen finnes vissa ytterligare bestämmelser avseende uppbörd av skatt för sjömän (TU 54—56 §§). Andra sjömän än i Sverige bosatta Här i riket icke bosatta sjömän, anställda i redarens tjänst ombord å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton, skall erlägga särskild sjömansskatt enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 293). Såsom sjöman anses icke den, som är anställd uteslutande för fartygets iståndsättande eller uppläggning, ej heller för tillsyn eller betjäning vid fartygets uppehåll i hamn. Bestämmelserna i förordningen tar närmast sikte på sjömän av främmande nationalitet men gäller jämväl för svenska sjömän, som ej är bosatta i riket. Sjöman, som här avses, skall erlägga statlig inkomstskatt i form av särskild sjömansskatt. Sjöman, som på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten, är emellertid icke skyldig erlägga särskild sjömansskatt. Kungl. Maj :t äger bestämma, att särskild sjömansskatt icke skall erläggas av sjömän eller vissa grupper av sjömän vid fart i särskilda farvatten. Skatten utgår med 15 procent av sjömannens kontanta inkomst ombord, i förekommande fall minskad med avgifter, som sjömannen på grund av sin tjänst ombord har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering. Man har sålunda icke att räkna med värdet av naturaförmånerna. Skatten utgår ej heller på sedvanlig kontant ersättning för naturaförmåner i form av kost och bostad och icke heller på sedvanlig ersättning för kojutrustning, för förlust av effekter vid fartj^gs förolyckande eller för hållande av egna verktyg i tjänsten. Befälhavaren eller redaren skall avdra den särskilda sjömansskatten vid utbetalning av inkomst ombord. Skatteavdrag skall icke verkställas, om sjömannen företer för honom i Island, Norge eller Ungern utfärdad debetsedel eller annan likvärdig handling, varav framgår att han har att erlägga skatt för inkomst i något av nämnda länder. I annat fall må skatteavdrag icke underlåtas med mindre sjömannen med intyg från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län styrker, att skatteavdrag icke skall göras. Vissa främmande länder

Danmark I statsskatteloven 2 § 1 stycket stadgas beträffande fysiska personers skattskyldighet följande.

60 Skattepligten påhviler enhver person, der er bosat her i landet eller som uden at have fast bopsel g0r tjeneste om bord på skibe, der har hjemsted her, og som stadig befinder sig i havne her i landet eller på rejser mellem sådanne, eller som sejler i rutefart mellem havne her i landet og i udlandet. I följd härav är en sjöman, som har sin familj boende i Danmark, skattskyldig. En ogift sjöman med anställning ombord å fartyg, som endast anlöpte utländska hamnar, har ansetts vara bosatt i Danmark, när h a n hade ett rum reserverat för sig hemma hos sina föräldrar och erlade viss hyra därför. Beträffande skyldighet att erlägga kommunal inkomstskatt gäller främst den i kommunalskatteloven 1 § angivna huvudregeln, att var och en som själv eller genom familj är bosatt (uppehåller sig) i en dansk kommun, skall erlägga skatt till densamma. Den, som är anställd på ett fartyg hemmahörande i Danmark och som icke enligt huvudregeln kan beskattas inom viss kommun, skall i stället erlägga skatt till den kommun, där fartyget är hemmahörande. Till skattepliktig inkomst räknas icke blott kontant lön utan i regel även vissa naturaförmåner. Förmån av fri bostad anses icke vara skattepliktig intäkt för sjöman, enär det icke kan antas, att denne har minskade levnadskostnader endast därför att han har logi ombord. Värdet av fri kost ombord beskattas däremot. Värdet av den fria kosten uppskattas i förhållande till sjömannens befattning ombord å fartyget. Värdet av den fria kosten uppskattas till lägre belopp för den som har eget hushåll i land än för övriga. Förmån av fri beklädnad utgör i vissa fall skattepliktig inkomst. För vart beskattningsår fastställer en central myndighet värdet av dessa förmåner. Skattskyldig har rätt att göra avdrag för nödvändiga utgifter för intäkternas förvärvande. Genom lagstiftning år 1951 infördes för löntagare ett schablonavdrag, det s. k. »l0nmottagerfradrag», motsvarande 10 procent av intäkten, dock högst 300 kronor för år. Maximigränsen har sedermera höjts till 400 kronor. Den skattskyldige har möjlighet att i stället för schablonavdraget yrka avdrag med ett högre belopp för intäktens förvärvande. Han måste då styrka kostnaderna. Sedan självdeklaration efter inkomstårets utgång avgivits, fastställes skatterna efter taxeringsförfarande. Sjömän taxeras på samma sätt som andra skattskyldiga. Källskattesystem tillämpas ej. Finland För sjömän gäller i Finland i huvudsak samma skatteregler som för övriga skattskyldiga. För den, som är bosatt i Finland, föreligger oinskränkt skattskyldighet. Såsom bosatt anses den, som har stadigvarande hemvist i landet eller som vistas där mer än sex månader i följd. En sjöman, som arbetar ombord å ett finskt fartyg, betraktas som bosatt i Finland. En icke finsk medborgare, som icke är bosatt i Finland men som

61 arbetar ombord å ett finskt fartyg, är dock icke skyldig erlägga kommunal inkomstskatt för inkomsten ombord. Alla löntagare får vid statsbeskattningen från sin inkomst göra avdrag med 10 procent av totallönen, bortsett från andra avdrag vartill vederbörande k a n vara berättigad. Olika sjöfolksorganisationer har yrkat, att beskattning av naturaförmåner för sjöfolk borde avskaffas, enär förmåner av sådant slag icke kunde anses som likställda ined förmåner av kontant avlöning. Om den finska beskattningen av naturaförmånerna slopades, skulle — enligt de finska sjöfolksorganisationerna — sjömännen erhålla skälig kompensation för att de vid vistelse utanför hemlandet endast i mindre omfattning kom i åtnjutande av de allmänna förmåner, som bekostas med skattemedel. Sjöfolksorganisationernas hemställan ansågs icke direkt kunna bifallas. Om beskattning av naturaförmåner i princip eftergavs för sjömän, skulle även andra inkomsttagargrupper än sjömännen kunna kräva motsvarande skattefrihet. Emellertid erhöll skattskyldig från och med år 1952 rätt att från sin inkomst avdra 15 procent av totalbeloppet av den löneinkomst han uppburit på grund av tjänstgöring ombord å fartyg i trafik mellan utländska h a m n a r eller mellan finsk och utländsk hamn, dock icke mer än 50 000 mark. Den ovannämnda rätten att vid statsbeskattningen avdra 10 procent av löneinkomstens totalbelopp rubbades icke härigenom. Man fäste vissa förhoppningar vid att rätten till 15-procentsavdraget skulle motverka att arbetskraft flyttade över från finska fartyg till fartyg tillhörande länder, där sjöfolket var underkastat en lindrigare beskattning än i Finland. I fråga om uppbördsförfarandet är att märka att ett källskattesystem infördes tidigare i Finland än i Sverige. Under det år inkomst uppbäres, erlägges förskottsavsättningar till gäldande av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunalskatt och folkpensionspremie. Kyrkoskatt erlägges däremot icke preliminärt. För uppbörd av preliminär skatt för löntagare användes skattemärken. För det skattebelopp, som innehålles av lönen, köper arbetsgivaren skattemärken och fäster dem i en särskild skattebok. Då den skattskyldige lämnar självdeklaration följande år, i regel under januari månad, skall han bifoga skatteboken för att vid debiteringen få tillgodoräkna sig vad som förskottsvis inbetalats. Skatteavdrag verkställes efter tabell. För utländska sjömän, som icke är skattskyldiga till finsk kommun, och som därför icke är skyldiga erlägga kommunalskatt, avdras källskatten efter en s. k. specialinnehållningstabell. Denna är uträknad på grundval av den statliga inkomstskatten. Norge I sjömansskatteutredningens betänkande 1 har lämnats redogörelse för den dåvarande norska sjömansbeskattningen. År 1956 infördes delvis nya 1

SOU 1949:27, s. 58 ff.

62 skatteregler att gälla från och med den 1 januari 1957. En sammanhängande framställning av beskattningen av sjömän synes här böra lämnas. Före det andra världskrigets utbrott gällde i Norge samma bestämmelser för beskattning av sjömän som för andra skattskyldiga. Sjöfolkets organisationer hade dock under flera årtionden dessförinnan framställt önskemål om en särskild sjömansskatt. Värdet av fri kost och logi ombord å fartyg borde icke beskattas. Beskattningen av sjömännens inkomster över lag borde ske efter en gemensam skatteprocent och med ensartade skattefria avdrag. År 1939 tillmötesgicks önskemålen i så måtto, att värdet av fritt vivre skulle beskattas efter gemensamma normer. Sedan Norge indragits i det andra världskriget, aktualiserades frågan om särskilda regler för sjömännens beskattning. Den norska regeringens maning att låta fartygen uppsöka allierade eller neutrala farvatten följdes. Detta medförde, att, när regeringen flyttade till London, större delen av handelsflottan kunde ställas till dess disposition. Intäkterna av sjöfarten användes bl. a. för att täcka kostnaderna för den norska krigsinsatsen. Avtal om en provisorisk sjömansbeskattning träffades mellan regeringen å ena sidan och redare- och sjömansorganisationerna å den andra. Av lönen ombord skulle dras skatt med 10 procent för familjeförsörjare och med 15 procent för övriga. Skatten inlevererades till en särskild norsk myndighet, som för detta ändamål upprättades i London. Meningen var, att när fredliga förhållanden ånyo inträdde, en slutavräkning skulle äga rum på grundval av någon form av taxering. Den provisoriska norska sjömansskatten av år 1940 var således avsedd att vara en a contoinbetalning. Medan kriget ännu pågick, igångsattes i London en utredning angående sjömansbeskattningen. Utredningen påverkades av engelska förebilder (pay as you earn-systemet, varom vidare nedan). Det norska lagstiftningsarbetet fortsatte efter krigets slut. År 1947 antogs av stortinget ett av regeringen framlagt förslag om sjömansskatt. Enligt sjömansskattelagen är redare till norskt fartyg skyldig att verkställa avdrag för gäldande av ombordanställdas skatter. Det anges uttryckligen, att med norskt fartyg likställes utländskt fartyg, som förhyres av norskt rederi på bareboat basis. Man skilde till en början mellan fartyg i utrikes fart samt fartyg i inrikes fart (kustfart och lokalfart). I den utrikes farten skulle sjömän alltid erlägga sjömansskatt. I inrikes fart skulle endast i vissa fall erläggas sådan skatt. För att ett fartyg skulle anses gå i utrikes fart gällde, att den utrikes farten bedrevs med viss regelbundenhet. Det fordrades icke, att fartyget under hela året trafikerade en viss rutt. Om exempelvis ett fartyg under sommarmånaderna gick i utrikes fart och resten av året låg upplagt, ansågs det i allmänhet gå i utrikes fart. Om ett fartyg mera sällan företog färder till utländska hamnar, ansågs det icke gå i utrikes fart. För att anställda ombord å ett fartyg i inrikes fart skulle ha att erlägga sjömansskatt, måste den direkta av fartyget tillryggalagda distansen från

63 tradens utgångspunkt till den längst bort belägna hamnen vara minst 30 nautiska mil (d. v. s. cirka 55 k m . ) . Trafiken skulle därjämte vara regelbunden. Bestämmelserna att rutten skulle ha en utsträckning av minst 30 nautiska mil samt att trafiken skulle vara regelbunden skapade svårlösta problem. Det hände icke sällan, att små fartyg gick på lokalturer, som obetydligt översteg 30 nautiska mil och att de därför kom in under lagen, medan större fartyg gick i »lösfart» längre sträckor utmed kusten och därför icke hänfördes till de fartyg, ombord å vilka sjömansskatt erlades. Vissa avsteg från 30-milsregeln ansågs därför av denna anledning vara påkallade. Undantag från 30-milsregeln skulle vidare göras, då ett rederi ägde flera fartyg, av vilka en del gick längre och andra kortare sträckor än 30 nautiska mil. Det ansågs nämligen i sådana fall önskvärt, att samtliga sjömän anställda hos ett rederi beskattades på ensartat sätt. Sjömansskatt skulle icke erläggas av anställda ombord å fiskefartyg eller valfångstfartyg. Beträffande bärgningsfartyg hade en uppdelning skett. Skatten tillämpades för anställda ombord å fartyg, som användes för bärgningsverksamhet i egentlig betydelse, d. v. s. bärgningsångare, som med kort varsel kunde sättas in, och som ägdes av företag, vilka regelmässigt drev assistans- och bärgningsverksamhet. Däremot gällde sjömansskatten icke för anställda ombord å bärgningsfartyg, som huvudsakligen sysslade med mera stationära uppgifter. Sjömansskatt erlades icke ombord å örlogsfartyg, tullverkets fartyg, fyr- och lotsverkets fartyg, oljebolagens kusttankfartyg samt pråmar. Huvudregeln är numera, att sjömansskatt uttas av ombordanställda å samtliga norska fartyg med en storlek av minst 100 bruttoregisterton, dock med undantag för fartyg, som saknar egna framdrivningsmedel, fartyg som huvudsakligen trafikerar norska insjöar och floder, fartyg i stationär verksamhet, i färj- och hamntrafik eller i annan trafik inom ett begränsat område samt fartyg, som tillhör försvaret. Vissa anställda kan på grund av sitt medborgarskap vara befriade från skattskyldighet till Norge. Andra anställda kan på grund av anställningens karaktär ha att erlägga annan skatt än sjömansskatt. En norsk medborgare anses vara bosatt i Norge, såvida han icke har fast hemvist i annat land. För att en norsk sjöman skall anses ha fast hemvist i annat land, räcker det icke med att han uppehåller sig kortare eller längre tidsrymder annorstädes än i Norge. Om hans mening är att återvända till Norge, betraktas vistelse i annat land som kortvarigt uppehåll. En utlänning är skattskyldig till Norge, om han är bosatt eller stadigvarande uppehåller sig därstädes. Såsom stadigvarande vistelse anses uppehåll i Norge i minst sex månader. Utlänningar anställda ombord å norska fartyg kan hänföras till två kategorier, dels sådana som har bostad eller som eljest stadigvarande vistas i Norge och dels sådana vilkas enda anknytning till

64 Norge är anställningen. De förra likställes med norska medborgare, medan de senare skall erlägga en proportionell skatt med 10 procent å den kontanta lönen för familjeförsörjare och med 15 procent för ensamstående. Indiskt, östasiatiskt eller annat infött manskap, som på särskilda villkor har anställning ombord å norska fartyg i Fjärran Östern eller i tropikerna, skall enligt särskilt stadgande icke erlägga sjömansskatt. Sjöman, som icke har bostad och ej heller stadigvarande vistas i Norge, är fritagen från skattskyldighet, om han styrker, att han betalar inkomstskatt till sitt hemland för den lön han intjänat ombord å det norska fartyget. Vid påmönstring skall sådan sjöman av mönstringsförrättaren göras uppmärksam på sin eventuella skattskyldighet samt på möjligheterna att undgå densamma. Såsom bevis på skattskyldighet till hemlandet kan godtas intyg från detta lands skattemyndigheter, skattekvitton eller annan handling. Enligt det mellan Sverige och Norge den 27 september 1956 ingångna avtalet för undvikande av dubbelbeskattning skall inkomst av arbete, som helt och hållet eller till huvudsaklig del fullgöres ombord å svenskt eller norskt fartyg eller luftfartyg, beskattas allenast i den stat, där den som uppbär inkomsten anses bosatt. Med inkomst ombord avses — bortsett från vissa undantag — varje gottgörelse, som en sjöman erhåller eller kan kräva att erhålla av eller genom arbetsgivaren för arbete eller verksamhet ombord. Beträffande serveringspenningar, drickspenningar och liknande förmåner gäller att sjömansskatt skall erläggas oberoende av om gottgörelsen utgår vid anställning i rederiets tjänst eller vid anställning hos någon som driver rörelse ombord å ett fartyg. Vid beräkning av inkomst ombord tas ej med värdet av fritt vivre ombord, kostersättning och ersättning för förlust av effekter eller annan gottgörelse vid fartygs förlisning. »Extrahyra» vid sjukdom eller förlisning tas ej med vid sjömans avmönstring i utlandet. Ej heller räknas till inkomst ombord andel i fångst (lott, part o. d.). Hänsyn till såväl sjömäns som andra skattskyldigas förmåga att erlägga skatt-på grund av olika stor försörjningsbörda tas genom att de skattskyldiga hänföres till olika skatteklasser. För varje skatteklass finnes ett s. k. klassefradrag (klassavdrag), som tjänar samma syfte som de svenska ortsavdragen. Antalet klasser är icke maximerat. Ensamstående skattskyldiga utan försörjningsbörda hänföres till klass 1. Därest skattskyldig har en person utöver sig själv att dra försorg om, hänföres han till klass 2 o. s. v. Såsom försörjda anses make (maka), barn, som är under 16 år eller arbetsoförmögna samt barn som är under 25 år men som genom skolgång e. d. skaffar sig yrkesutbildning, arbetsoförmögna föräldrar samt andra av den skattskyldiges anhöriga, vilka tillhör hans hushåll och är under 16 år eller arbetsoförmögna. Genom att tillerkänna en skattskyldig ett gynnsammare klassavdrag än det som normalt skulle gälla, uppnås samma resultat som med de svenska

avdragen för nedsatt skatteförmåga. Gynnsammare klassavdrag medges invalider samt dem, som uppnått sjuttio års ålder. Om båda makarna är sjömansskattepliktiga och icke har några barn, hänföres båda till klass 1. Om makarna har barn eller andra att försörja, fördelas klassavdraget mellan makarna. Under förarbetena till den norska sjömansskatten föreslogs det ackumulativa systemet såsom grund för skattetabellernas uppbyggnad. Detta förslag rönte motstånd och måste överges. Den norska sjömansskatten uttas i stället enligt progressivt uppbyggda skattetabeller, vilka liksom de svenska källskattetabellerna är beräknade för avlöningsperiod. Tidigare tillämpades, såsom framgår av redogörelsen i sjömansskatteutredningens betänkande, ett system med kodnummer benämnda avdragsnummer i syfte att variera sjömansskatten med hänsyn till klassavdragen och avdragsgilla utgifter. Dessa avdrag och utgifter beaktas numera redan vid skattetabellernas uppbyggnad. De norska sjömansskattetabellerna är konstruerade under förutsättning, att en sjöman uppbär inkomst under tio månader av ett kalenderår. I följd härav skall h a n vid skattebetalning under tio månader få åtnjuta klassavdrag för helt år. Ifall en sjöman har anställning ombord under mer än tio månader av ett kalenderår, kommer han därför i åtnjutande av högre klassavdrag än som belöper på ett år. Jämkning av sjömansskatt kan medges och förekommer enligt uppgift i ett icke obetydligt antal fall. Inkomst, som icke skall hänföras till inkomst ombord, utgör inkomst i land om densamma uppburits av sjöman eller av den, som under beskattningsåret varit sjöman. Inkomst i land taxeras av de myndigheter, som handhar beskattningen i land. Den som under beskattningsåret åtnjutit inkomst såväl ombord som i land har att avge självdeklaration, om han i land haft en nettointäkt av minst 500 kronor eller en bruttoförmögenhet av minst 10 000 kronor eller om han ägt aktier eller drivit viss näring. Från bruttointäkten i land får avdrag åtnjutas för sådana avdragsgilla utgifter, till vilka hänsyn icke tagits vid sjömansskatten. En sjöman, som erlagt sjömansskatt under tio eller fler månader av året, äger ej åtnjuta något klassavdrag vid taxering av inkomst i land. Om han däremot varit till sjöss endast åtta månader, t. ex. tiden januari—augusti, skall han vid taxeringen åtnjuta 2/10 av klassavdraget. Den statliga inkomstskatten är progressiv och beräknas på den samlade årsinkomsten. Det har ansetts erforderligt, att vid beräknande av skatt å inkomst i land ta hänsyn icke blott till nämnda inkomst utan även till vad som beskattas genom sjömansskatt. Därvid sammanlägges inkomst i land med inkomst ombord. Sedan årsinkomsten på detta sätt bestämts, uträknas statlig inkomstskatt därå. Det sålunda erhållna skattebeloppet minskas med den statliga inkomstskatt, som beräknas belöpa på inkomsten ombord. 5—706546

66 Om en sjöman är gift och hans hustru har inkomst i land, äger sambeskattning rum. Om båda makarna endast har inkomst ombord, sker icke någon sambeskattning. Det har uppmärksammats, att sjömanshustrur, som har inkomst i land, kan drabbas h å r t genom progressionen vid den statliga inkomstskatten. Hennes inkomster kommer nämligen vid skatteberäkningen att ligga på toppen av mannens inkomst ombord. För handläggning av sjömansskatteärenden finnes en central myndighet, Sentraltrekkontoret for sj0menn. För varje sjöman utfärdas av skattemyndighet i sjömannens hemortskommun ett skattekort i fyra exemplar, varav ett tillställes sjömannen. Av övriga tre exemplar översändes ett till Sentraltrekkontoret, ett till kommunal myndighet och ett behålles hos den lokala skattemyndigheten. Om en sjöman vid påmönstring å ett fartyg saknar skattekort, skall sjömansskatt likväl dras från utbetald lön. Innehållen skatt jämte redovisningsförteckningar insändes till Sentraltrekkontoret. Kontrollen vid Sentraltrekkontoret är mycket noggrann. För varje fartyg lägges upp ett redovisningskonto. Därjämte lägges upp ett konto för varje sjöman, varvid är att observera, att, om en arbetstagare byter anställning under året, ett särskilt kort lägges upp för varje anställning. När redovisningsförteckningar över avdragen skatt kommer Sentraltrekkontoret tillhanda, kontrollräknas de. De passerar därefter registret över fartygen. P å vederbörande fartygs konto antecknas månadsvis vilka belopp, som avdragits å fartygen. Förteckningarna går så vidare för bokföring å sjömännens kort. Därvid kontrolleras bl. a., att rätt skattetabell tillämpats och att rätt belopp avdragits. Utöver den tekniska kontrollen å Sentraltrekkontoret kan granskning ske av arbetsgivares bokföring. I den norska sjömansskatten ingår statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och avgifter till ålders- och krigspensionering. Ett relativt omfattande arbete erfordras för att fastställa huru mycket varje k o m m u n skall ha av sjömansskatten. Den skatt, som härrör från avdrag från utländska sjömäns löner, fördelas med 25 procent till staten och med 75 procent till kommunerna. Fördelning av sjömansskatten på stat, kommun och pensionsfonder sker kvartalsvis med slutavräkning varje år. Storbritannien Beskrivning av det brittiska systemet för sjöfolkets beskattning finnes i sjömansskatteutredningens betänkande. Endast några kortfattade uppgifter lämnas därför här. Under det andra världskriget infördes i Storbritannien ett källskattesystem, som allmänt kallas »pay as you earn». Detta system bygger på den s. k. ackumulativa principen. Då arbetsgivare betalar lön till en anställd,

67 verkställer h a n skatteavdrag med ledning av en tabell. Vid den första löneutbetalningen under ett skatteår avläses skatten direkt i tabellen. Vid varje senare löneutbetalning måste arbetsgivaren ta hänsyn icke blott till den då aktuella utan även till samtliga tidigare löneutbetalningar och skatteavdrag under året. Löntagare äger rätt att från sin inkomst avräkna vissa avdrag. De avdrag, som en skattskyldig kan göra anspråk på, beräknas med ledning av s. k. kodnummer. Den ackumulativa metoden belyses i nedanstående tablå. I tablån förutsattes den skattskyldige ha ett kodnummer, som ger honom rätt till ett månatligt generellt avdrag med 150 kronor i månaden, d. v. s. för helt år med 1 800 kronor. Det antas vidare, att den skattskyldige under tiden mars—september icke uppburit någon skattepliktig inkomst. Januari Februari Oktober November December månad 1 månad 2 månad 10 månad 11 månad 12 Lön + tidigare lön Summa Avdrag enligt kodnummer Rest Skatt härå — tidigare skatt Skatt för innevarande månad

600 0

500 600

500 1 100

700 1 600

700 2 300

1 100

1 600

2 300

3 000

150 450 100 0 100

300 800 180 100 80

1 500 100 20 180 0

1 650 650 150 180 0

1 800 1 200 250 180 70

Uträkningen kan stundom bli komplicerad för arbetsgivaren, men systemet erbjuder å andra sidan den förmånen, att den preliminärt avdragna skatten kommer att nära överensstämma med den slutliga skatten. För uppbörd av preliminär skatt för sjömän tillämpas emellertid icke den ackumulativa metoden. Skatten för sjömän uttas i stället efter särskilda tabeller, där skatten beräknas för varje avlöningsperiod för sig. Skatten differentieras med hänsyn till den skattskyldiges försörjningsbörda. Uppgift härom antecknas vid påmönstring i sjöfartsboken. Sådan anteckning äger giltighet i två år, såvida icke förhållandena under mellantiden ändrats. Sjömän beskattas icke för naturaförmåner. Detta är emellertid ej heller fallet i fråga om andra löntagare. Skatt avdras med ledning av uppgift i sjöfartsboken. Avdragen skatt föres upp i en särskild förteckning och insändes jämte denna till vederbörande skattemyndighet. Den brittiska källskatten är icke konstruerad som en definitiv skatt. Deklarationsskyldighet föreligger och något undantag finnes icke för sjömän i detta hänseende. Jämkning och restitution förekommer. Ett särskilt sjömansskattekontor finnes i Cardiff för handläggning av frågor rörande sjömans beskattning.

KAPITEL 4 Skälen för införande a v s j ö m a n s s k a t t

Det har länge varit känt, att flertalet sjömän på grund av sina arbetsförhållanden icke på samma sätt som andra skattskyldiga kan fullgöra sin deklarationsplikt. Erforderliga uppgifter och anvisningar för avfattande av en korrekt självdeklaration kan icke påräknas ombord å ett fartyg i fjärran fart; i regel kan icke ens en gällande deklarationsblankett tillhandahållas. En sjöman i utrikes fart har också svårt att tillställa taxeringsmyndigheterna sin deklaration inom föreskriven tid. Sjömännen torde därför avge självdeklarationer i mindre utsträckning än flertalet andra grupper av skattskyldiga. Sjömannen måste likväl taxeras; taxeringsnämnden har då att grunda taxeringen å tillgängliga uppgifter och att fastställa beloppen skönsmässigt. Att anmana en sjöman, som tjänstgör i utrikes fart, att avge eller komplettera deklaration är oftast meningslöst; korrekta adressuppgifter saknas i regel och brev till fartyg måste befordras med flygpost till mäklarfirmor eller andra kontakter utomlands för att nå fram inom rimlig tid. Kan detta icke ske, kommer anmaningen ofta sjömannen tillhanda först när tiden för taxeringsarbetet för länge sedan är förbi. En skönsmässigt åsätt taxering av en sjöman svarar sällan mot den preliminära skatt som influtit. I regel uppkommer kvarstående skatt som i sinom tid blir restförd. Härtill medverkar också att meddelande om påförd taxering, vilket meddelande enligt taxeringsförfattningarna skall sändas till sjömannen, ofta inte kommer denne tillhanda. Kvarstående skatt uttas icke genom skatteavdrag av anställda ombord å svenska handelsfartyg om minst 500 bruttoregisterton. Först när åtgärder vidtas för att driva in den restförda skatten, erhåller sjömannen kännedom om den påförda taxeringen. Det kan då vara för sent att anföra besvär över taxeringsnämndens beslut. Bemanning av svenska fartyg med svenskt sjöfolk har under senare år icke kunnat ske i önskvärd och nödvändig omfattning. Härigenom har ur skilda synpunkter — icke minst när det gäller nödig beredskap inför en kris- eller krigssituation — ett allvarligt läge inträtt. Man har sett sig nödsakad att i stor utsträckning utfylla bristen på svenskt sjöfolk med utländsk arbetskraft. Samtidigt tar, enligt uppgifter som kommit oss tillhanda, svenskt sjöfolk i större och större utsträckning anställning ombord å fartyg tillhörande utländska redare. Löneförmåner liksom åtgärder för att höja trivseln ombord torde regelmässigt icke vara sämre ombord å svenska

69 fartyg än å motsvarande utländska. Den väsentliga anledningen till övergången torde vara, att svenska sjömän ombord å utländska fartyg icke behöver erlägga så hög skatt som ombord å svenska fartyg. Det lär t. o. m. finnas utländska fartyg, ombord å vilka icke någon skatt uttas av de ombordanställda. Framför allt gör sjömännen emellertid jämförelser i skattehänseende mellan sjömansbeskattningen i Sverige och i Norge samt mellan beskattningen av svenskar respektive utlänningar ombord å svenska fartyg. En svensk, som är anställd å ett svenskt fartyg, står genom det större skatteuttag som tillämpas mot honom i ett ogynnsamt löneläge vid en jämförelse med sina utländska skeppskamrater. Det förekommer, att svenska sjömän försöker utjämna detta genom att bosätta sig utomlands för att på detta sätt få möjlighet att utgöra sjömansskatt som utländsk sjöman. En annan företeelse, som medverkat till uppkomsten av brist på svensk arbetskraft inom rederinäringen, är den ökande tendensen att ta arbete i land. Detta uppges sammanhänga med att mången sjöman föredrar ett mindre strapatsfyllt liv än det som sjömansyrket erbjuder. Även tvånget att arbeta borta från hemmet medverkar givetvis. Det har med anspråk på tillförlitlighet uppgivits, att sjöfolket skulle anse det föga lockande att ha att erlägga lika hög skatt för en arbetsinkomst förvärvad till sjöss och fjärran från hemmet som för arbetsinkomst förvärvad i land i närheten av hemmet. En skattskyldig, som bor på den ort, där han har sin utkomst, eller som varje dag efter arbetets slut återvänder till sitt hem, tillgodogör sig sociala och andra förmåner av olika slag i helt annan utsträckning än sjömän, som ofta under långa tider måste vara borta från hemmet. Det skall visserligen icke bestridas, att jämväl sjömän direkt eller indirekt — man tänker då närmast på familjen — kommer i åtnjutande av en del av de samhälleliga förmånerna. Även om så är fallet, föreligger dock en väsentlig skillnad, från vilken man icke får bortse. Att svenskt sjöfolk mer och mer söker sig till arbetsuppgifter å andra nationers handelsfartyg eller i land är ägnat att inge oro. Rederinäringens stora betydelse för vårt ekonomiska liv behöver ej här utvecklas. Om handelsflottan i fortsättningen skall kunna fullgöra sina funktioner för landets näringsliv på ett tillfredsställande sätt, synes det angeläget att åtgärder vidtas för att stimulera svenskt sjöbefäl och manskap att arbeta ombord å svenska fartyg. Det synes ur rättvisesynpunkt icke kunna bestridas, att sjömännen — enkannerligen de som tjänstgör i utrikes fart — har berättigade anspråk på att få fullgöra sin skattebetalning i former, som passar deras särpräglade verksamhet. Huruvida själva skatten skall vara lägre än för arbetstagare i land kan måhända diskuteras. Övervägande skäl synes emellertid tala för att lättnader beredes dem, som arbetar fjärran från hemlandet och från hemlandets välfärdsanordningar. I alldeles särskild grad framträder rik-

70 tigheten av denna ståndpunkt mot bakgrunden av det förhållandet att man i andra länder synes ha accepterat en lägre och för de sjöfarande mera förmånlig beskattning än för de i land arbetande. Vi vill särskilt peka på det internordiska arbetet inom förevarande område, där dessa synpunkter synes beaktade. Om en sjömansskatt — lägre än skatten i land — kan visa sig bidra till att svenskt sjöfolk i större utsträckning än nu söker sig till och kvarstannar å svenska fartyg, skulle dessutom denna skatteform tillgodose ett önskemål av stort allmänt intresse. Vi har den bestämda uppfattningen att en svensk sjömansskatt skulle komma att medföra väsentliga förbättringar härutinnan. En svensk sjömansskatt i den form direktiven anger synes oss befogad och önskvärd såväl med hänsyn till de sjöfarandes berättigade krav på rättvisa som med hänsyn till det allmännas intresse.

KAPITEL 5 Sjömansskattens utformning

En sjömansskatt synes för att motsvara de anspråk, som skall ställas på en sådan skatt, böra utformas som en definitiv källskatt. Om skatten icke blir definitiv utan skatteuttaget skulle efterföljas av taxering eller annan liknande kontroll, uppnås icke de syften man vill vinna. Det bleve då nödvändigt ålägga sjöman att avge deklaration i efterhand; det skulle också bli nödvändigt att organisera en ganska omfattande och kostsam administrativ apparat för kontrollen. Vi har velat undvika dessa olägenheter och föreslår därför att själva sjömansskatten skall vara definitiv även om sjömannens hustru uppbär inkomst eller om sjömannen under beskattningsåret åtnjutit inkomst i land. I våra direktiv har vi funnit stöd för att i dessa avseenden bortse från eljest hävdvunna uppfattningar. Åtskilliga fördelar uppnås om sjömansskatten blir definitiv. En sjöman behöver då ej — även om han eller hans hustru har inkomst, för vilken icke erlägges sjömansskatt — avge allmän självdeklaration beträffande inkomst intjänad ombord å fartyg. Å andra sidan är det klart att en sjöman icke kan eller bör befrias för att i vanlig ordning deklarera inkomst i land. Har han åtnjutit inkomst i land — av tjänst eller annan förvärvskälla — kan han icke rimligen göra anspråk på att beträffande denna inkomst undgå den eljest gällande uppgiftsplikten. Han kan ej heller rimligen begära att undslippa införsel för skatt, som grundas å denna inkomst. I själva verket erhåller han emellertid beträffande denna inkomst en förmånlig behandling; vi föreslår nämligen att inkomsten i land icke sammanlägges med inkomsten ombord i och för skatteuträkning. En annan fördel som uppnås om sjömansskatten erhåller formen av en definitiv källskatt är, som ovan antydes, att myndigheternas arbete icke behöver kompliceras. Detta gäller särskilt taxeringsnämndernas och de lokala skattemyndigheternas arbete. Någon kvarstående skatt, som direkt eller indirekt har samband med sjömannens inkomst ombord, kan ej uppkomma. Uppbörden av sjömansskatt kan göras synnerligen enkel. Härigenom kan kostnadsbesparingar uppnås för statsverket. Sjömansskatten skall erläggas i stället för statlig och kommunal inkomstskatt samt avgifter till folkpensioneringen och till den obligatoriska sjukförsäkringen men bör konstrueras som en statlig skatt och tillfalla staten.

72 För att en kommun icke skall vållas inkomstminskning till följd av att skattskyldiga, bosatta inom kommunen, erlägger sjömansskatt, bör kommunen erhålla ersättning härför i form av bidrag från staten. Bidraget bör uträknas efter enkla, schablonmässiga regler. Bidraget skall motsvara skälig procent av det belopp, som i form av sjömansskatt inbetalats av sjömän bosatta inom kommunen. Det system för kommunbidrag, som vi i kapitel 15 förordar, är utformat i enlighet med vad nu anförts men att märka är att systemet kan utbyggas så att det blir möjligt ta hänsyn till skillnaderna i utdebitering i de olika kommunerna. Ersättning till landstingskommun och i vissa fall till municipalsamhälle bör även utgå och bör beräknas efter samma metod, som skall gälla för kommuner. Även till sjukkassor bör utgå ersättning beräknad efter schablonmässiga regler. För sjömän, bosatta här i riket, bör sjömansskatten uttas efter särskilda sjömansskattetabeller. Vi har kommit till den uppfattningen att sjömansskatten bör utgå med lägre belopp för sådana sjömän, som är anställda ombord å fartyg i fart på mera avlägsna farvatten, än för sjömän ombord å fartyg i fart närmare hemlandet. Skälen för vårt ståndpunktstagande i detta avseende utvecklas närmare i kapitel 8. Sjömän, som icke är bosatta i Sverige, bör som hittills erlägga sjömansskatt med 15 procent av den kontanta lönen. Sjömansskattetabellerna bör ha tre kolumner, en för gift sjöman, en för ogift sjöman, som underhåller barn, samt en för annan ogift sjöman. Tabellerna beräknas för avlöningsperiod. Avdrag för sjömansskatt verkställes efter tabellerna utan hänsyn till storleken av en sjömans årsinkomst. Endast härigenom kan den en gång avdragna skatten bli definitiv. Jämkning av sjömansskatt bör dock kunna förekomma. Vår uppfattning härutinnan utvecklas i kapitel 9. Källskatt beräknas efter avlöningsperiod — för sjöfolkets del utgör en månad en avlöningsperiod — under det att den inkomstskatt, som grundas å taxering, beräknas efter beskattningsår. I regel är till fördel för den skattskyldige att få beräkna skatten efter beskattningsår. Vid konstruerandet av en definitiv källskatt bör man därför ta skälig hänsyn till detta. Såsom sjömansskatten utformats i vårt förslag måste statens skatteanspråk i viss utsträckning efterges. Detta är nödvändigt för att åstadkomma en definitiv skatt. Särskilda debetsedlar bör icke utfärdas för sjömansskatten. Lokal skattemyndighet skall utfärda och sända ut debetsedlar å preliminär A-skatt till sjömän på samma sätt som för närvarande. Sedan en sjöman erhållit sin debetsedel å preliminär A-skatt, skall han visa upp den för den person, som är avlöningsförrättare ombord. Denne får härigenom kännedom om den kolumn, efter vilken han skall verkställa skatteavdrag för sjömansskatt. Skatteavdrag verkställes månatligen eller när sjömannens löneavräkning eljest avslutas. Uppgift om avdraget skattebelopp skall införas i sjömannens

73 avräkningsbok. Den avdragna skatten antecknas å särskilda förteckningar. Redovisning sker för period om två månader till ett särskilt kontor, sjömansskattekontoret, knutet till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Någon kontobokföring av skatt för varje enskild sjöman behöver icke ske vid kontoret.

KAPITEL 6 Vilka skall erlägga s j ö m a n s s k a t t

I den av kommerskollegium 1957 utgivna publikationen Sjöfart (Sveriges officiella statistik) lämnas vissa uppgifter om den svenska handelsflottans användning och bemanning vid 1955 års slut. Dessa uppgifter är av intresse, då det gäller att bedöma i vilken utsträckning ombordanställda bör få erlägga sjömansskatt i stället för eljest utgående utskylder. Här nedan återges ur den åberopade publikationen dels en sammanfattning av uppgifter angående handelsflottans användning vid 1955 års slut i olika slag av fart dels ock en sammanfattning av uppgifter angående bemanningen av dessa fartyg. Fart

Antal fartyg

Bruttoton

298 82 240 366 263 272

1 807 933 209 723 559 209 102 745 43 566 30 254

1 521

2 753 430

Annan europeisk fart Östersjöfart Kustfart Summa

Av ovan angivna fartyg utgjorde 268 ångfartyg, 780 motorfartyg och 473 motorseglare. Bemanning

Bruttoton Ångfartyg — 99 100—299 300—499 500— Summa

Summa

Motorfartyg Motorseglare

72 298 159 5 540

294 834 930 15 209

726 784 59

1 092 1 916 1 148 20 749

6 069

17 267

1 569

24 905

Med ledning av uppgifter, som erhållits från Sveriges redareförening, har företagits nedanstående beräkning av antalet anställda ombord å fartyg i olika slag av fart.

75 Fart

Oceanfart Annan europeisk fart . . . Nordsjöfart. . . . Östersjöfart . . . Kustfart Inre fart Summa

Medeltal man per fartyg

Antal fartyg

Antal man

11 026

23 20 15 5 3

82 240 366 263 272

1 886 4 800 5 490 1 315 816

1 521

25 333

För att avgöra vilka skattskyldiga, som skall ha att utgöra sjömansskatt, synes ett begrepp »sjöman» i skatterättslig mening böra fastställas. Det kunde därvid anses ligga nära till hands att anknyta till inskrivning på sjömanshus eller till definierande av olika yrkeskategorier ombord. Vi har emellertid funnit det ogörligt att på detta sätt komma till ett tillfredsställande resultat. I stället har vi funnit det lämpligt att finna en definition i anslutning till vad som gäller beträffande utländska sjömän, vilka har att utgöra särskild sjömansskatt. I förordningen om särskild sjömansskatt (SFS 1953: 293) förstås med sjöman envar, som är anställd i redarens tjänst ombord å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton. Vi anser att den, som är anställd ombord å handelsfartyg av viss storlek, bör anses vara sjöman, men vi har, såsom nedan skall utvecklas, icke ansett oss kunna föreslå samma regler i förevarande avseende, som nu gäller enligt förordningen om särskild sjömansskatt. I förordningen angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. den 12 juni 1936 (SFS 1936: 315) anges vad som förstås med handelsfartyg. Man synes ej behöva specificera de olika slag av fartyg, såsom örlogsfartyg, fiskefartyg m. fl., ombord å vilka sjömansskatt ej bör erläggas. För sjömansskattens del saknar det betydelse vem som äger ett fartyg. Härvid är i stället avgörande fartygets användning i handelssjöfart. Med svenskt handelsfartyg bör i sjömansskattehänseende likställas utländskt handelsfartyg, som av svensk redare förhyres på s. k. bare-boat basis, d. v. s. ett fartyg som redaren förhyr i obemannat skick och vara han själv anställer befälhavare och besättning. För det motsatta förhållandet, att svenskt handelsfartyg förhyres till utländsk redare på bare-boat basis, synes något stadgande i sjömansskatteförordningen icke erforderligt. Huvudregeln bör vara att samtliga anställda i redarens tjänst ombord å sådant svenskt handelsfartyg av den storlek, varom närmare förmäles nedan, skall erlägga sjömansskatt. Undantag härifrån bör göras för sådan person, som är anställd uteslutande för fartygets iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygets uppehåll i hamn. I och för sig kan väl ifrågasättas om en anställning av denna karaktär kan betecknas som »anställning ombord». Vi vill emellertid framhålla att motsvarande undantag stadgats i nu gällande förordning om sjömansskatt för utländska

76 sjömän. I kapitel 7 har vi närmare angivit de inkomster, för vilka sjömansskatt skall erläggas. Det synes emellertid redan i detta sammanhang böra framhållas, att sjömansskatt skall erläggas icke blott för inkomst, som utbetalas direkt av redaren, utan även för ersättningar, som uppbäres från allmänheten i form av drickspenningar och därmed jämförliga inkomster. Sjömansskatten blir därför den enda skatt, som erlägges ombord å handelsfartyg av dem, som är anställda i redarens tjänst. Härigenom undvikes motsättningar mellan olika personalkategorier. Ombord å ett svenskt handelsfartyg kan ibland finnas yrkesutövare, som icke är anställda hos fartygets redare. Dessa yrkesutövare är självständiga företagare eller personer anställda hos sådana. Såsom exempel på självständiga företagare må nämnas frisörmästare och restauratörer på passagerarfartyg liksom andra personer, vilka enligt gällande skatteförfattningar är att anse som självständiga rörelseidkare. Nu åsyftade yrkesutövare skall icke erlägga sjömansskatt, enär de icke är anställda i redarens tjänst. Sådana yrkesutövare är emellertid icke alltför många å den svenska handelsflottan. Att de undantas från sjömansskatt är tämligen självklart; krav från dessa grupper att få erlägga sjömansskatt har icke heller avhörts. Självständiga restauratörer torde för övrigt knappast förekomma annat än å fartyg i kustfart. Som utvecklas nedan i detta kapitel föreslår vi att sjömansskatt icke skall erläggas för inkomst ombord å fartyg i kustfart. Av vad ovan anförts framgår, att vi ansett nödvändigt föreslå att sjömansskatt skall utgöras endast för inkomst ombord å fartyg av viss storlek. Var bör då gränsen sättas i fråga om fartygets storlek? I förordningen om särskild sjömansskatt medtas — såsom ovan omnämnts — endast fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton. Enligt vår mening bör även anställda ombord å fartyg av mindre storlek få erlägga sjömansskatt. Under senare år har den svenska handelsflottan tillförts nytillskott av många fartyg mindre än 500 bruttoregisterton. Dessa fartyg användes icke sällan i fart på avlägsna länder. En så hög gräns som 500 ton är på grund av nu rådande förhållanden icke längre lämplig. Det kan nämnas, att centrala uppbördsnämnden i ganska stor utsträckning lämnat medgivande åt rederier att för fartyg under 500 ton tillämpa de enklare redovisningsregler, som gäller för de större fartygen. I den norska sjömansskattelagen har — som framgår av redogörelsen å sid. 63 — en gräns av lägst 100 bruttoregisterton numera fastställts. Vi har ingående diskuterat lämpligheten av den gräns, som bör gälla för svenska förhållanden och efter att ha prövat olika alternativ stannat för att föreslå samma gräns som gäller i den norska lagstiftningen. Kompletterande föreskrifter erfordras emellertid för att ett tillfredsställande resultat skall ernås. Härvidlag bör följande beaktas. De sjömän, som är anställda ombord å svenska handelsfartyg med en storlek av lägst 100 bruttoregisterton, kan vara borta längre eller kortare

77 tid från sitt hem. Behovet för sjömän att få erlägga skatt efter särskilda regler kan anses stå i förhållande till hur lång tid, som de är borta från sitt hem eller i vart fall från fartygets hemort. En sjöman, som är anställd ombord å ett fartyg i oceanfart, är i regel borta från sitt hem under långa tider. Andra sjömän åter, vilka arbetar ombord å fartyg i fart inom begränsade områden, kanske har att vara från hemmet endast under så många timmar, som motsvarar en normal arbetsdag. Mellan dessa två ytterlighetsfall förekommer en mångfald variationer. Vi har funnit, att sjömän ombord å fartyg i mera avlägsen fart bör behandlas gynnsammare i skattehänseende än sjömän ombord å fartyg i närtrafik. En uppdelning av fartygen med hänsyn till deras fart måste därför ske. I den nedan återgivna uppdelningen av fartygen har vi beträffande inre fart, kustfart, östersjöfart, nordsjöfart samt oceanfart utgått från de definitioner, som återfinnes i förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och utrustning (SFS 1927:184). Anställda ombord å fartyg i inre fart skall icke erlägga sjömansskatt. Några undantag härifrån har vi icke funnit anledning att föreslå. I regel skall icke heller anställda ombord å fartyg i kustfart erlägga sjömansskatt, i vart fall icke om farten är av begränsad omfattning. Skulle kustfarten bedrivas över större områden och närmast vara att jämföra med östersjöfart, sj^nes dock anställda ombord å fartyg i sådan kustfart böra få erlägga sjömansskatt. Anställda ombord å fartyg i annan fart än inre fart och kustfart bör erlägga sjömansskatt. Gynnsammare skattetabeller synes därvid böra tilllämpas, då fartygen går i nordsjöfart och oceanfart. I fråga om östersjöfart synes det icke riktigt att föreslå lika stora skattelättnader för de ombordanställda som beträffande nordsjöfart och oceanfart. Anställning ombord å en del fartyg i östersjöfart skiljer sig emellertid icke nämnvärt från anställning ombord å fartyg i nordsjöfart. Hinder bör då icke möta att sjömansskatt i förekommande fall uttas även ombord å fartyg i östersjöfart enligt de gynnsammare tabellerna. Med hänsyn till den svenska handelsflottans sammansättning och icke sällan växlande användning torde det icke vara möjligt att författningsmässigt ange alla de omständigheter, som skall vara av betydelse för att bedöma till vilken grupp ett fartyg skall hänföras, då fråga är om erläggande av sjömansskatt. I författningstexten kan endast anges de allmänna riktlinjerna. Indelningen av fartygen från fall till fall måste företas på annat sätt. Vi har funnit att ett särskilt organ härför erfordras, en sjömansskattenämnd. Sjömansskattenämnden, som närmare behandlas i kapitel 12, skall lämna bindande besked, huruvida sjömansskatt skall erläggas av anställda ombord å visst fartyg. Nämnden skall även ha att lämna bindande besked om vilka sjömansskattetabeller som skall tillämpas.

KAPITEL 7 Till s j ö m a n s s k a t t s k a t t e p l i k t i g i n k o m s t

Sjömansskatt skall icke erläggas för annan inkomst ombord än sådan, som enligt kommunalskattelagen utgör inkomst av tjänst. Till inkomst av tjänst hänföres enligt kommunalskattelagen avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgått för tjänsten. Det synes icke påkallat att beträffande sjömansskatten meddela andra föreskrifter angående skattepliktig inkomst ombord än de, som gäller för beräknande av skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen. Vid utbetalande av avlöning för anställning ombord skulle alltså skatten beräknas å sådan inkomst, som enligt kommunalskattelagen utgör skattepliktig inkomst av tjänst. Man synes emellertid icke kunna utforma bestämmelser för uttagande""av en sjömansskatt utan att närmare granska verkningarna av en regel, som grundas å den ovan angivna uppfattningen. Vad som särskilt har fallit i ögonen är den inverkan, som beskattning av värdet av naturaförmåner, åtnjutna i tjänsten, kan ha. Beskattningen av dessa naturaförmåner har länge framkallat irritation hos sjöfolket. Redan i direktiven för sjömansskatteutredningen påpekades att en likformig värdesättning av naturaförmånerna borde eftersträvas. Att förmånerna värderas olika i olika kommuner har framkallat missnöje hos de ombordanställda. För närvarande torde det emellertid icke vara eventuella ojämnheter i värdesättningen som utgör det mest framträdande irritationsmomentet. Från sjöfolkshåll har vid upprepade tillfällen framförts önskemål om, ja till och med krav på, att sjömän icke skall beskattas för värdet av kost och logi ombord. Man har härvid åberopat, att motsvarande förmåner icke skulle beskattas vid anställning ombord å fartyg, som tillhör vissa andra länder. Särskilt framhålles härvid förhållandena ombord å norska fartyg. Även åberopas — icke utan viss skärpa -— hurusom i förordningen om särskild sjömansskatt föreskrivits att skatten skall beräknas endast å de i förordningen angivna kontanta löneförmånerna. Som ovan angivits anser vi principiellt riktigt att skattepliktig inkomst av arbetsanställning i land och skattepliktig inkomst av arbetsanställning ombord bedömes efter enhetliga grunder. Vi anser oss därför icke kunna föreslå att värdet av naturaförmåner ombord skall undantas från skatteplikt. En annan sak är emellertid att söka finna en verkligt smidig, prak-

79 tiskt godtagbar lösning av de problem, som beskattningen av naturaförmånernas värde för de ombordanställda onekligen innebär. Det gäller icke bara att komma till rätta med de olägenheter, som skiljaktigheter i själva värdesättningen vid taxeringen kan vålla. Det vill synas som om svårigheterna härvid skulle ha blivit mindre framträdande sedan källskattesystemet nu tillämpats en tid och en enhetlig värdesättning vid preliminärbeskattningen blivit fullt genomförd. Denna förmodan innebär emellertid icke att vi vill bagatellisera de nackdelar, som framkallat missnöje med det nuvarande systemet. Främst synes det emellertid angeläget att söka komma till rätta med problemet om beskattning av värdet av naturaförmåner ombord på den grund att det i längden icke k a n vara tillrådligt att härutinnan tillämpa två system, ett — avseende utländska sjömän — där skatt icke beräknas å naturaförmånernas värde och ett — avseende svenska sjömän — där skatt utgår å dessa förmåners värde. Enligt vår mening måste man lösa problemet från praktiska utgångspunkter. Vi har tidigare deklarerat, att vi finner en viss skattelindring för sjömännen påkallad. Denna skattelindring bör, anser vi, icke finna sin form genom att — i motsats till vad som eljest gäller för svenska medborgare — värdet av som avlöningsförmån utgående naturaförmåner undantas från skatteplikt. Skattelindringen bör i stället komma till uttryck i skatteskalorna; vi återkommer härtill i kapitel 8. I regel utgår avlöningen till sjömän både i kontanter och i form av fri kost och logi. Själva skatteuttaget synes då utan olägenhet kunna ske endast å den kontanta lönen, på samma sätt som gäller för utländskt sjöfolk. Tankegången belyses bäst av ett enkelt exempel. Om man önskar ta ut 10 procent skatt på en kontant inkomst av 100 kronor jämte förmån av fritt vivre, uppskattad till 20 kronor, kan detta ske antingen genom att skatten anses utgöra 10 procent å det sammanlagda beloppet 120 kronor eller ock genom att skatten fixeras till 12 procent å enbart kontantinkomsten. Det kan förtjäna anmärkas att ett system av det senare slaget i viss utsträckning tillämpas i Norge. Värdet av naturaförmåner ombord kan naturligen växla år ifrån år allteftersom priserna å förmånerna fluktuerar. Detta förhållande skulle kunna åberopas emot det av oss skisserade förfaringssättet. En sådan invändning synes emellertid föga bärande. Numera är löneläget för anställda så beroende av prisläget å förnödenheter och vice versa att man nog kan utgå ifrån att på längre sikt värdet av i lönen ingående naturaförmåner i stort sett tämligen konstant kommer att utgöra en lika stor kvotdel av hela lönen år ifrån år. Att skatteskalorna k a n tarva en översyn med vissa mellanrum är emellertid ofrånkomligt. Skulle verkligen någon påtagbar förskjutning äga r u m i värdet av naturaförmånerna i förhållande till hela avlöningsförmånen, kan sannolikt rättelse ske i samband med en allmän översyn av skatteskalorna. Vi anser alltså att skatteuttaget bör beräknas endast å den kontant upp-

80 burna lönen på samma sätt som sker beträffande utländskt sjöfolk å svenska fartyg. Härmed anser vi de föreliggande olägenheterna med beskattning av naturaförmåners värde ombord eliminerade. Härefter övergår vi till att behandla frågan om vad som skall anses utgöra kontant lön ombord. Ovan har angivits att till inkomst av anställning ombord bör räknas vad som enligt kommunalskattelagen utgör inkomst av tjänst. Bortser man nu från värdet av naturaförmåner — till vilket värde hänsyn ju icke skall tas vid skatteavdragets uträknande — kvarstår att kommunalskattelagens regler skall gälla för vad som kontant uppburits. Några egentliga svårigheter torde i allmänhet icke möta då det gäller att fastställa vad som kontant utbetalats av redaren. Det bör kanske i detta sammanhang omnämnas att till kontant lön hänföres icke blott själva grundlönen utan även de olika slag av tillägg som utgår. Ersättning vid sjukdom bör beskattas genom sjömansskatt i samma utsträckning som dylik ersättning beskattas enligt kommunalskattelagen. Sjömansskatt skall i regel erläggas för bärgarlön. Enligt uppgift utbetalas bärgarlön genom det rederi, vars fartyg företagit bärgningen. Skulle bärgarlön — såsom undantagsvis lär kunna förekomma — utbetalas av annan än sjömannens arbetsgivare, kan sjömansskatt lämpligen icke erläggas för bärgarlönen. Beloppet får då beskattas i vanlig ordning vid årlig taxering. Uppbär befälhavare kaplake eller annan därmed jämförlig inkomst (tantiem) bör sådan inkomst beskattas till sjömansskatt. Sjömansskatt skall utgå vid anställning ombord. Den bör i vissa fall även utgå å inkomst, som utbetalas sedan ombordanställningen upphört. Detta bör ske då en sjöman, alltjämt anställd i rederiets tjänst, vistas i land en kortare tid i avvaktan på ankomst av fartyg, å vilket han skall tjänstgöra. Även å ersättning vid sjukdom bör sjömansskatt utgå om sjömannen lämnat fartyget. Samma är förhållandet beträffande andra ersättningar, exempelvis retroaktiv lön och övertidsersättning, som uträknas i efterhand och måhända därför utbetalas till en sjöman efter det att han lämnat anställningen. Vissa ersättningar, som utbetalas till ombordanställda, avses skola utgöra kompensation för utgifter eller förluster, som står i samband med tjänsten. Sådana ersättningar synes böra vara skattefria. Hit hör exempelvis ersättning för koj utrustning, verktygstillägg, reseersättning samt ersättning för förlust av personlig egendom vid fartygs förolyckande. Då kontant ersättning utgår i stället för avtalsenliga naturaförmåner, bör sådan kontant ersättning icke beaktas vid sjömansskattens uträknande. Om en befälhavare eller annan sjöman uppehåller sig i land för att utöva tillsyn vid ett fartygs byggnad, kan ifrågasättas huruvida sjömansskatt skall utgå. Vid vistelse i främmande land för det angivna ändamålet synes skäligt att sjömansskatt får erläggas. Utövas tillsynen här i riket lärer i regel sjömansskatt ej böra utgå annat än för kortare tider.

81 Beträffande drickspenningar anser vi angeläget att sådana ersättningar beskattas genom sjömansskatt. Sedan mer än 10 år tillbaka har i kollektivavtal för restaurangpersonal intagits bestämmelser som möjliggör att arbetsgivare kan verkställa skatteavdrag. Serveringspersonal är enligt avtalet berättigad att av gäst uppbära en serveringsavgift, motsvarande 10 procent av de serverade varornas sammanlagda utförsäljningspris. Serveringsavgifterna skall, med belopp motsvarande 10 procent av omsättningssumman, i samband med redovisningen av dagskassan dag för dag inlevereras till restaurangens kassa. De sålunda samlade serveringsavgifterna utbetalas till respektive serverande två gånger i månaden. Vid utbetalandet verkställer arbetsgivaren skatteavdrag. Det förfarande, som ovan återgivits, torde icke kunna tillämpas för uttagande av en källskatt å inkomst av drickspenningar ombord å fartyg. I regel kan storleken av drickspenningarna icke — såsom fallet är inom restaurangnäringen i land — beräknas av arbetsgivaren. Personalen har nämligen ej att redovisa dagskassa till denne. Icke heller förekommer det att drickspenningar inlevereras till arbetsgivaren i avsikt att denne skall verkställa skatteavdrag å sådan inkomst. Det finnes icke anledning anta att i kollektivavtal för ombordanställda kommer att intas sådana föreskrifter som för restaurangpersonal i land möjliggör att arbetsgivaren kan verkställa skatteavdrag å drickspenninginkomster. Man måste söka andra utvägar för att beskatta drickspenninginkomster ombord genom sjömansskatt. Närmast till hands har härvid synts oss ligga att söka finna en metod med schablonberäkning av drickspenninginkomstens storlek för olika grupper av ombordanställda. Under hand har vi efter överläggningar med representanter för personalorganisationer och ett antal rederier anhållit om viss medverkan för att uppnå ett godtagbart resultat i förevarande avseende. En utredning har i anslutning härtill kommit till stånd, som belyser möjligheterna att schablonmässigt uppskatta drickspenninginkomsternas storlek för den ifrågavarande personalen. Utredningen har föregåtts av överläggningar mellan representanter för aktiebolaget Svenska Amerika Linien samt rederiaktiebolaget Svenska Lloyd å ena sidan och representanter för Svenska sjöfolksförbundet å andra sidan. Resultatet av överläggningarna redovisas i nedan intagna skrivelse. Med anledning av till Svenska Sjöfolksförbundet från 1956 års sjömansskattesakkunniga ställd skrivelse av den 4 juli 1956 ha undertecknade parter diskuterat principerna för beskattning av viss servicepersonal. I anslutning härtill få vi framlägga följande förslag. Berörd personal, även kallad »drickspengspersonal», bör lämpligen indelas i tre grupper, nämligen GBUPP I = den högsta inkomstgruppen GRUPP II = den mellersta inkomstgruppen och GRUPP III = den lägsta inkomstgruppen, allt avseende endast intendenturpersonalen på vederbörande rederiers passagera6—706546

refartyg och med hänsyftning allenast på okontrollerbara extraförtjänster i form av drickspenningar av anställningen. GRUPP I. Hit hänföras bartenders och bartenderbiträden hos AB Svenska Amerika Linien, vilka beräknas f. n. ha en extrainkomst av drickspengar, motsvarande grundlönen för chefsteward i turistklass jämlikt nu gällande kollektivavtal. I Rederiaktiebolaget Svenska Lloyds passagerarefartyg beräknas drickspengar etc. för bartenders uppgå till ungefär hälften av grundlönen för 3:e steward jämlikt nu gällande kollektivavtal. GRUPP II omfattar matsals-, hytt- och barpersonal, med ovan angivna undantag, eller i kategorier: matsalsuppassare, matsalsuppasserskor, hyttuppassare, hyttstäderskor, baruppassare, baruppasserskor och däcksuppassare, vilkas inkomst i drickspenningar jämlikt nu gällande kollektivavtal mellan parterna beräknas till 50 % av tarifflönen = grundtarifflön. GRUPP III skulle omfatta övrig servicepersonal, d. v. s. baderskor, baduppassare, däckstewards, däckstewardsbiträden, hissuppassare, nissar och signalmän, men för samtliga dessa kategorier anse vi, att de extraförtjänster, som kunna ifrågakomma i form av drickspengar, äro så obetydliga, genomsnittligt sett, att de icke motivera någon förhöjning i underlaget vid beräknandet av den skattepliktiga inkomsten. Göteborg den 12 oktober 1956 REDERIAKTIEBOLAGET AKTIEBOLAGET SVENSKA LLO\D SVENSKA AMERIKA LINIEN Kjell Andersén Personalavdelningen SVENSKA SJÖFOLKSFÖRBUNDET Henry Granberg Jerker Svensson Det synes sålunda möjligt att verkställa en indelning av sådana ombordanställda, som äger uppbära drickspenningar och därmed jämförliga inkomster av passagerare ombord å fartyg, i ett fåtal grupper, samt att schablonmässigt uppskatta drickspenningarnas storlek inom varje grupp. Däremot synes det oss uteslutet att i en författningstext direkt ange huru den åsyftade personalen skall indelas i olika grupper samt på vad sätt drickspenningarnas storlek skall anges för dem, som anses tillhöra den ena eller den andra gruppen. Både indelningen och uppskattningen måste antas bli beroende av de vid överläggningarna om arbetsavtal aktuella förhållandena på sjöarbetsmarknaden. Om dessa förhållanden ändras, är det sannolikt, att andra indelningsgrunder och andra schablonuppskattningar än de nu redovisade erfordras. På grund härav har vi nu icke tagit ställning till huru gruppindelningen och schablonberäkningarna bör utformas. I förslaget till sjömansskatt har endast intagits ett stadgande med innebörd att sjömansskatt skall erläggas för drickspenningar och därmed jämförliga inkomster. I författningstexten har icke angivits huru indelningen av personalen i olika grupper skall ske och huru schablonuppskattningen av drickspenningar för varje grupp skall äga rum. Indelning i olika grupper av ombordanställda, som äger uppbära drickspenningar, och schablonupp-

83 skattningen av drickspenningarnas storlek för anställda tillhörande den ena eller den andra gruppen, bör verkställas av det särskilda organ (sjömansskattenämnden), varom vidare förmäles nedan i detta kapitel. Vidare synes böra omnämnas vissa inkomster, som, ehuru de har samband med anställning ombord, icke skall beskattas enligt sjömansskatteförordningen utan efter taxering till inkomstskatt vid årlig taxering. Här åsyftas inkomst uppburen av person, som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller tillsyn eller betjäning vid fartygets uppehåll i land. Den som uppbär sådan inkomst skall som tidigare nämnts inte anses som sjöman och således icke heller erlägga sjömansskatt. Beträffande bärgarlön har redan omnämnts att denna inkomst, då den utbetalas till sjöman av annan än hans arbetsgivare, bör beskattas som inkomst i land. Ovan har vi uttalat att några svårigheter i allmänhet icke torde möta då det gäller att fastställa vad som kontant utbetalats av arbetsgivaren. Om detta gäller i fråga om det stora flertalet löneutbetalningar är dock klart, att det mången gång kan vara ovisst både om och huru skatteavdrag skall göras. Det låter sig icke göra att författningsmässigt reglera alla fall där tvekan i förevarande avseende kan uppkomma. Sjömansskatten är en källskatt. Det ligger därför nära till hands att söka lösningen av ifrågavarande problem — d. v. s. hur de tveksamma fallen skall regleras — efter liknande system som tillämpas vid det allmänna uppbördsförfarandet. Först måste då fastslås att någon möjlighet att inhämta besked från lokal skattemyndighet icke föreligger beträffande sjömansskatten. För sjömansskattens del erfordras i detta avseende ett centralt organ, som kan åstadkomma en enhetlig rättstillämpning. Närmast synes detta organ beträffande skatteavdragen böra erhålla motsvarande funktioner som centrala uppbördsnämnden i fråga om uppbördsväsendet. Denna nämnds anvisningar angående uttagande av preliminär skatt m. m. synes kunna tjäna till förebild för det nya organets verksamhet. Sjömansskatten utgör en definitiv källskatt. Det är ofrånkomligt att en sådan skatt också måste innefatta ett moment som närmast har anknytning till taxering. Det centrala organ, som vi här talar om, måste därför på nu förevarande område — på sätt framgår av vår framställning i övrigt ämnar vi föreslå även andra uppgifter för detta organ — kunna besluta huruvida och till vilket belopp en inkomst är beskattningsbar till sjömansskatt. Härvid måste man tydligen skilja mellan två kategorier av inkomst, för vilka sjömansskatt ej skall utgöras, nämligen inkomster, som över huvud taget inte är skattepliktiga, och inkomster, som inte skall beskattas enligt sjömansskatteförordningen utan på annat sätt. Vi föreslår att det ifrågasatta centrala organet benämnes sjömansskattenämnden. Angående sjömansskattenämndens organisation och angående dess verksamhet i övrigt hänvisas till kapitel 12.

84 Några av de uppgifter, som beträffande de i förevarande kapitel behandlade frågorna skall ankomma på sjömansskattenämnden, skall här omnämnas. Ersättning vid sjukdom skall i vissa fall beskattas vid årlig taxering i stället för genom sjömansskatt, över huvud taget är det möjligt att beskattningen av sjömäns ersättning vid sjukdom k a n erbjuda problem som icke i förväg kan regleras. Det får här bli nämndens uppgift att meddela föreskrifter eller anvisningar så att en fast praxis uppkommer. Beträffande inkomst genom försäljning från s. k. slabbkista bör nämnden äga lämna närmare anvisningar. En del lönetillägg — exempelvis traktamenten — kan vara av sådan karaktär att de icke bör beskattas över huvud taget. Nämnden bör äga att meddela föreskrifter och anvisningar härutinnan. Slutligen må här beröras förfarandet beträffande sådana belopp, som utbetalas på grund av ombordanställning men sedan anställningen upphört. Det är icke möjligt att i en författning föreskriva en gränsdragning härvidlag. Nämnden bör — på samma sätt som centrala uppbördsnämnden -— här meddela regler. Vi vill slutligen än en gång understryka hurusom anledningen till att viktiga avgöranden på angivet sätt måste överlämnas till sjömansskattenämnden är att söka i omöjligheten att författningsmässigt reglera annat än huvudlinjerna. Alla de skiftande förhållanden, som föreligger på förevarande område, kan icke en gång för alla inrutas i ett visst schema. Till en icke ringa del är det här fråga om arbetsmarknadsförhållanden och xirbetsmarknadspraxis.

KAPITEL 8 S j ö m a n s s k a t t e n s storlek

Förhållandena beträffande sjömansskatt i Norge — det enda nordiska land, där en sjömansskatt redan införts — har självfallet noga studerats under vårt utredningsarbete. Värdefulla råd och upplysningar har erhållits från Norge. De norska sjömansskattetabellerna har ägnats noggrann uppmärksamhet; det är skatteskalorna som är av särskilt stort intresse vid sjömansskattens konstruktion. Det har emellertid visat sig, att det icke är möjligt att direkt tillämpa de norska sjömansskatteskalorna för uttagande av svensk sjömansskatt. Skatteförhållandena för andra än sjömän är ju i många avseenden olika i de båda länderna, och det synes oss ofrånkomligt att en viss relation i första hand sökes mellan skatt i land och skatt ombord i vederbörande land. Trots att de norska sjömansskattetabellerna icke utan vidare kan läggas till grund för en svensk sjömansskatt, har de uppgifter vi erhållit från Norge varit synnerligen betydelsefulla då det gällt att finna en relation mellan skattetrycket ombord och i land. De från Norge erhållna uppgifterna utvisar att sjömän icke alls erlägger så hög skatt som inkomsttagare i land. Ibland föreligger avsevärda skillnader, ibland är skillnaderna mindre. Skillnaderna belyses i nedanstående tablå. Gift skattskyldig utan barn Kontant månadslön

1 000 1 500 2 000 2 500

Naturaförmåner

170 170 170 170

Preliminär skatt i Oslo

237 408 622 887

Sjömansskatt

133 270 431 611

Skillnad mellan preliminär skatt och sjömansskatt i kronor

i procent

104 138 191 276

43,9 33,8 30,7 31,1

Ogift skattskyldig utan barn Kontant månadslön

1 000 1 500 2 000 2 500

Naturaförmåner

170 170 170 170

Preliminär skatt i Oslo

288 459 676 941

Sjömansskatt

200 337 499 682

Skillnad mellan preliminär skatt och sjömansskatt i kronor

i procent

88 122 177 259

30,6 26,6 26,2 27,5

S6 De slutsatser, som kan dras av tablån, får icke sträckas för långt. Skattetrycket i de norska kommunerna varierar; i många kommuner är kommunalskatten högre än i Oslo. Vidare bör ihågkommas att sammanläggning av inkomst ombord och i land, ävensom samtaxering kan förekomma; allt detta kan medföra att sjömännens skatt i verkligheten kan bli högre än tabellen utmärker. Så mycket står emellertid klart att en svensk sjömansskatt — om syftet med densamma skall ernås — måste uttas med belopp som icke erbjuder alltför stora skillnader mot vad som erlägges å norska fartyg. Detta gäller emellertid enligt vår åsikt odelat endast beträffande sådana sjömän, som är anställda ombord å fartyg i nordsjöfart och oceanfart. För sjömän i östersjöfart kan under vissa förhållanden — exempelvis vid långbogsering, malmfart och liknande fart — motsvarande krav göras gällande, men för sjömän i östersjöfart, vilken icke föranleder längre bortovaro från hemmet, synes icke påkallat att medge lika stor skattelindring, som föreslås för sjömän i fjärrtrafik. Även sjömän i östersjötrafik bör få erlägga sjömansskatt, ehuru enligt med källskattetabellerna mera överensstämmande skatteskalor än de som bör gälla för sjömän på längre trader. Vi vill understryka att skatteuttag även enligt dessa något högre skatteskalor ställer sig fördelaktigare för den enskilde sjömannen än beskattning efter nuvarande regler. I detta sammanhang vill vi nämna att frågorna huruvida sjömansskatt över huvud skall erläggas å ett fartyg eller om sjömansskatt skall erläggas enligt tabellen för fjärrtrafik eller enligt tabellen för öster sjötrafik behandlas i kapitel 12. Här nedan behandlas huvudsakligen tabellernas konstruktion. För sjömän bosatta här i riket skall — på sätt framgår av det föregående — två sjömansskattetabeller finnas. Den ena tabellen, tabell II, användes, då sjömansskatt skall uttas vid anställning ombord å fartyg i närtrafik, d. v. s. i regel östersjöfart. Den andra tabellen, tabell I, användes, då sjömansskatt uttas ombord å fartyg i nordsjöfart och oceanfart. I båda tabellerna skall särskilda kolumner finnas för gift sjöman eller sådan ogift sjöman (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild), som har husföreståndarinna hos sig anställd och har hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger, ogift sjöman, som har hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger samt annan ogift sjöman. Kolumnerna i sjömansskattetabellerna bör konstrueras med utgångspunkt från kolumnerna 1—3 i tabellerna för preliminär A-skatt. Någon motsvarighet erfordras ej till kolumn 4 i preliminärskattetabellerna. Denna kolumn avser gift skattskyldig med hustru, vilken har egen inkomst å 2 000 kronor eller mera. Enligt nu gällande beskattningssystem beräknas, som tidigare framhållits, den skattepliktiga inkomsten för år, under det att den av oss föreslagna

87 sjömansskatten skall beräknas enligt tabell för månad. Det skulle kunna tänkas att beskattningen av engångsvis utfallande inkomster bleve för hög vid skatteberäkning för månad. För att utröna i vilken utsträckning inkomster av sådant slag påverkar storleken av den skatt, som erlägges under ett år, har särskilda undersökningar verkställts. Genom Sveriges redareförening har specificerade löneuppgifter för omkring tvåhundra sjömän, anställda ombord å fartyg i olika slags fart, erhållits. Som grundval för skatteberäkningen har vi använt tillgängligt utkast till preliminärskattetabeller för år 1958. Summan av den preliminära skatt, som belöpte på en sjömans mer eller mindre oregelbundet utfallande inkomster, jämfördes med den preliminära skatt, som skulle ha erlagts, om inkomsten varit j ä m n under samtliga anställningsmånader. Överensstämmelse ansågs råda, om summan av skatten å de verkligt utbetalade inkomstbeloppen icke avvek med mer än 10 kronor från den skatt, som skulle ha utgått, därest inkomsterna fördelat sig jämnt under året. Utredningen visade, att om sjömännen taxerades såsom gifta skattskyldiga, höll sig skatten för 64 av sammanlagt 128 anställda i befälsställning inom felmarginalen, 10 kronor. Av återstående 64 befäl gjorde 20 en vinst i skattehänseende, medan 44 befäl gjorde en förlust. Genomsnittsvinsten utgjorde omkring 23 kronor och genomsnittsförlusten omkring 62 kronor. För icke mindre än 56 av 68 i manskaps tjänsteställning höll sig avvikelsen inom felmarginalen. Av återstående 12 sjömän i manskaps grad gjorde 5 en vinst med ett genomsnittligt högsta belopp av 13 kronor och 7 en förlust med en genomsnittlig högsta förlust av omkring 52 kronor. Beträffande ogifta skattskyldiga utan barn blev avvikelserna flera. Endast för 43 befäl förelåg vare sig vinst eller förlust. För 5 uppkom en vinst med genomsnittligt högsta belopp av omkring 21 kronor och för 80 en genomsnittlig högsta förlust av omkring 49 kronor. Endast 34 sjömän av manskaps grad fick varken för hög eller för låg skatt. För 8 sjömän uppkom en vinst med genomsnittligt högsta belopp av 10 kronor och för 26 en förlust med genomsnittligt högsta belopp av omkring 24 kronor. Undersökningarna har givit vid handen, att de inkomster, som utbetalas till sjömän oregelbundet, i allmänhet är av relativt liten betydelse i skattehänseende ur förevarande synpunkt. De otillfredsställande verkningar, som oregelbundet utfallande inkomster kan tänkas medföra, anser vi för det stora flertalet fall möjliga att undvika genom att vid uppbyggandet av sjömansskattetabellerna reduktion sker med fem kronor för månad motsvarande sextio kronor för år. Utbetalas större engångsbelopp synes dock omräkning nödvändig för att oskäliga verkningar skall undgås. Förutsättningarna härför och förfarandet härvid behandlas nedan i detta kapitel. Vidare synes hänsyn böra tas därtill att det icke är ovanligt att sjöman ej alltid innehar anställning — vare sig ombord eller i land — under hela året.

88 Detta förhållande har bl. a. beaktats i den norska lagstiftningen på området. Vi föreslår därför en schablonmässig reduktion av skatteskalan för att icke skatteuttaget skall bli för högt. De sjömansskattetabeller, som skall användas för skatteavdrag ombord å fartyg i närtrafik, sjömansskattetabell II, bör konstrueras i huvudsaklig överensstämmelse med tabellerna för preliminär A-skatt. Tillämplig ortsgrupp och kommunal utdebitering väljes med hänsyn till förhållandena i riket i sin helhet. Vi har i förslaget valt preliminärskattetabell för ortsgrupp 3 med en kommunal utdebitering av 13 kronor. Intet hinder möter givetvis, att en sjömansskattetabell konstrueras på grundval av annan oitsgrupp och annan utdebitering. Då skatteavdrag till sjömansskatt endast skall beräknas å kontanta löneförmåner, måste beaktas skattepliktiga naturaförmåner vid sjömansskattetabellernas konstruktion. Förmånerna bör enligt vårt förmenande värderas försiktigt. För sjömän i manskaps ställning beräknas värdet av naturaförmånerna såsom för närvarande i källskattetabellen till lägre belopp än för befäl. De i tabellerna enligt angivna grunder framräknade skattebeloppen reduceras i princip — undantag måste göras för de allra lägsta månadsinkomsterna — med 15 kronor, varav 10 kronor avser att motverka följderna i skattehänseende av oregelbundet utfallande inkomster och av att sjömannen icke alltid arbetar hela året och 5 kronor utgör kompensation för att sjöman kan få erlägga för höga folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter i land. Sistnämnda spörsmål behandlas närmare i kapitel 16. Sjömansskattetabellerna för anställda ombord å fartyg i nordsjöfart och oceanfart, sjömansskattetabell I, har konstruerats under följande förutsättningar. Såsom underlag för beräkningen av sjömansskatt för gift sjöman användes preliminärskattetabell III: 13. Gift skattskyldig med en kontant årslön av 10 000 kronor bör erlägga 15 procent därav i sjömansskatt. Sedan skatten å en månadslön motsvarande en kontant årslön om 10 000 kronor framräknats, vidtas viss reduktion av beloppet av samma anledningar, som angivits för tabell II här ovan. Det skattebelopp, som därvid erhålles, utgör sjömansskatten på en kontant (till sjömansskatt beskatt• K N • i . 10 0 0 0 . ... ... ... ningsbar) inkomst av

kronor tor gitt sjöman.

Skillnaden angiven i kronor mellan skatten å A-skatt enligt tabell III: 13 å en kontant inkomst av

kronor och preliminär kronor fram-

12 räknas. Den skillnad, som föreligger vid en kontant inkomst av kronor, skall utgöra skillnaden vid övriga inkomstlägen mellan sjömansskatt och preliminär A-skatt, beräknad endast å kontant lön. Vissa undantag härifrån måste dock göras. Vissa jämkningar i de lägre och de högre

89 inkomstskikten måste företas, varjämte tillses att alla inadvertenser, »trappsteg», elimineras. Såsom grundval för beräkning av sjömansskatt för ogift sjöman användes samma preliminärskattetabeller som tidigare omnämnts. En ogift sjöman bör enligt vårt förmenande icke erhålla en i kronor räknad större skattenedsättning än en gift sjöman. Sjömansskattetabellen för en ogift sjöman erhålles då genom att man i varje inkomstläge reducerar sjömansskattetabellen avseende östersjöfart för ogift sjöman med samma nedsättning som tillkommer en gift sjöman ombord å fartyg i nordsjöfart och oceanfart. Jämförelser mellan preliminärskatt och sjömansskatt återfinnes i bilaga 5. För engångsbelopp, som utbetalas under den tid en sjöman är anställd ombord, skall särskilda skatteberäkningar företas endast i fall engångsbeloppet är större än eljest normalt utgående månadsinkomst. Den engångsvis utbetalade ersättningen anses i dylikt fall utgöra en särskild månadsinkomst, för vilken avdrag verkställes enligt tabell. På samma sätt beskattas inkomst, som utbetalas efter det att en sjöman slutat sin anställning. Vid tillämpningen av den av oss föreslagna metoden för beskattning av engångsbelopp skall iakttas, att, ehuru nu nämnda inkomster beskattas som om de vore särskilda månadsinkomster, den skattskyldige vid taxering av ev. inkomst i land icke på grund härav skall vidkännas någon reducering av honom eljest tillkommande ortsavdrag. Utbetalas avlöning för kortare tid än en månad, användes det förfaringssätt som anges i 6 § uppbördsförordningen. Man har alltså att iaktta följande. Först uträknas huru mycket av inkomsten som belöper på en i tabellen upptagen tidsperiod. Skatten beräknas därefter med utgångspunkt från det skattebelopp, som skulle utgå för sådan del av inkomsten, och efter förhållandet mellan, å ena sidan, längden av den tidsperiod den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna tidsperiodens längd. Vi förutsätter att erforderliga hjälptabeller för bestämmande av sjömansskatt kommer att utfärdas, så att några särskilda beräkningar icke behöver företas av avlöningsförrättare vid utbetalningar av löner avseende andra avlöningsperioder än månad. Sjömän, som icke är bosatta här i riket, bör liksom tidigare erlägga sjömansskatt med 15 procent av den kontanta inkomsten ombord. Samma skattesats skall således tillämpas oberoende av dylika sjömäns civilstånd och ev. underhållsskyldighet mot barn.

KAPITEL 9 J ä m k n i n g och r ä t t e l s e

Den av oss föreslagna sjömansskatten skall vara definitiv, men man kan icke undantagslöst underlåta att ta hänsyn till omständigheter, som i hög grad påverkar den enskildes skatteförmåga. I sjömansskattetabellerna kan liksom i tabellerna till preliminär A-skatt hänsyn tas till en skattskyldigs »normala» utgifter, såsom utgifter nödvändiga för inkomsternas förvärvande, samt för kommunalskatt, folkpensionsavgift och sådana premier och andra avgifter som avses i 46 § 2 mom. 3) kommunalskattelagen. Dessutom tas självfallet hänsyn till ortsavdrag. Det är däremot icke möjligt att i sjömansskattetabellerna beakta utgifter, som icke kan beräknas till genomsnittliga belopp. Man kan sålunda icke i en skattetabell ta hänsyn till underskott å förvärvskälla eller till utbetalning av periodiskt understöd eller till avgifter för pensionsförsäkring. Icke heller är det möjligt att i sjömansskattetabellerna beakta om en viss sjöman bör erhålla ett avdrag, som motsvarar avdraget för nedsatt skatteförmåga vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt. Vi anser det ofrånkomligt att sjömansskattesystemet konstrueras så att möjlighet föreligger att i särskilda fall beakta den försämring i skatteförmågan, som orsakas av nämnda utgifter eller omständigheter. Vi föreslår därför att sjömansskatten under särskilda förutsättningar skall kunna jämkas, nämligen om en sjöman vid årlig taxering skulle vara berättigad till avdrag för underskott å förvärvskälla, för utbetalat periodiskt understöd, för avgifter till pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteförmåga. Jämkning bör också kunna ske om en sjöman, som förutsattes uppbära inkomst av drickspenningar med de schablonmässigt beräknade belopp, som angivits i anvisningar utfärdade av sjömansskattenämnden, kan visa att han icke uppburit drickspenningar eller uppburit drickspenningar med väsentligt lägre belopp än de schablonmässigt beräknade beloppen. Med underskott å förvärvskälla bör förstås underskott endast å egen men icke å hustrus förvärvskälla. Detta är en konsekvens av att samtaxering icke skall förekomma. Vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt för inkomst i land, som sjöman kan ha uppburit, skall däremot avdrag för underskott å makes förvärvskälla enligt allmänt gällande regler medges. Med periodiskt understöd förstås sådant periodiskt understöd som är avdragsgillt vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt. Med avgift till pensionsförsäkring förstås sådan avgift, som avses i 46 § 2 mom. 2) kommunalskattelagen.

91 Vid den årliga inkomsttaxeringen medges i förekommande fall avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vid uttagandet av preliminärskatt iakttas detta genom fastställande av s. k. förbehållsbelopp. Vi finner ett liknande förfarande erforderligt vid uttagande av sjömansskatt. Detaljerade föreskrifter med regler för avdrag på grund av nedsatt skatteförmåga vid uttagande av sjömansskatt kan självfallet icke lämnas. Jämkning bör icke ske då det är fråga om bagatellbelopp. Jämkning avseende avdrag för underskott å förvärvskälla, för utbetalning av periodiskt understöd, för avgifter till pensionsförsäkring och för nedsatt skatteförmåga föreslås därför endast äga rum, då den skattskyldige, därest han för all sin inkomst skulle beskattas vid årlig taxering, skulle kunna räkna med att erhålla nu nämnda avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt med ett sammanlagt belopp av minst 600 kronor. Det synes däremot icke lämpligt att ett liknande lägsta belopp skall gälla även då fråga är om jämkning med anledning av att de av sjömansskattenämnden utfärdade anvisningarna angående uppskattningen av drickspenningars storlek icke skulle vara tillämpliga för en enskild sjöman. Enligt uppbördsförordningen kan jämkning av preliminär skatt äga rum dels så att lokal skattemyndighet föreskriver att annan kolumn i skattetabellen för preliminär A-skatt än tidigare skall användas och dels så att lokal skattemyndighet förordnar att skatten skall beräknas på annat sätt än i tabellen, t. ex. så att skatt endast skall utgå på viss del av inkomsten eller att inkomsten skall minskas med visst belopp vid skatteberäkningen eller ock så att skatten skall utgå med viss procent av inkomsten. Föreligger anledning att j ä m k a av sådant skäl, som medför användning av ändrad kolumn, skall det icke ankomma på sjömansskattenämnden att meddela beslut härom. Sådan jämkning förutsätter tillgång till folkbok föringsuppgifter och bör tydligen företas av den myndighet — lokal skattemyndighet — som utfärdat debetsedeln, även om den, för vilken debetsedeln utfärdats, tjänstgör ombord. På så sätt kominer samma regler beträffande försörjningsbördans inverkan att gälla vid uttagande av sjömansskatt som vid uttagande av källskatt. Jämkningsbeslut, som meddelas av sjömansskattenämnden, skall endast meddelas i den formen att den eljest beskattningsbara inkomsten minskas med visst angivet belopp. Detta system passar bäst för en definitiv källskatt; härigenom underlättas nämligen tillämpningen av jämkningsbestämmelserna i det att större likformighet och bättre överskådlighet vinnes. Om en sjöman finner anledning påkalla jämkning enligt sjömansskatteförordningen, skall han enligt vårt förslag själv förebringa den utredning som erfordras. För att styrka, att han, därest inkomsten ombord skulle ha taxerats i land, varit avdragsberättigad, torde det vara nödvändigt att sjömannen företer intyg härom av taxeringsintendenten eller annan taxerings-

92 funktionär. Vi förmenar att frågor angående jämkning bör handläggas av det centrala organet för sjömansskattefrågor — sjömansskattenämnden — så att en enhetlig praxis kan uppstå. Praktiska skäl talar också för att alla sjömän bör ha att söka samma myndighet i jämkningsfrågor. Man kan ifrågasätta i vilken utsträckning nämnden vid bristfällig utredning från sjömannens sida bör införskaffa de uppgifter, som tarvas för ett riktigt bedömande av jämkningsfrågorna. Enligt vår uppfattning bör nämnden på allt sätt medverka till att ett ärende fullständigt utredes — en sjöman i fj ärrtrafik kan naturligen ej åstadkomma en önskvärd utredning — men vi anser å andra sidan att sjömannen själv bör ha att förebringa den utredning som han kan åstadkomma. Det skulle icke vara tillfredsställande om en sjöman, utan att åberopa några faktiska omständigheter, endast genom att begära »omprövning» av skatteavdraget skulle kunna framkalla ett vidlyftigt administrativt förfarande. Vi anser alltså det i första hand bör åligga sjömannen att visa att jämkningsanledning föreligger. Nämnden bör dock icke på grund av bristande bevisning avvisa ett ärende, om anledning finnes att anta att de bristfälliga uppgifterna beror på oförmåga att införskaffa den nödiga bevisningen. Vi tror inte att bevisreglerna i dessa fall skall vålla några oöverkomliga svårigheter. Vi vågar utgå från att sjömännens organisationer skall stå vederbörande till tjänst i uppkommande jämkningsfrågor. Därest ansökan om jämkning inges först efter det att sjömansskatt avdragits, måste den skattskyldige själv lämna uppgift om det fartyg, ombord å vilket avdrag verkställts, samt styrka storleken av den avdragna skatten. För närvarande erhåller en sjöman kvitto å avdragen skatt genom anteckning härom i sin avräkningsbok. Vi förutsätter att även i fortsättningen kvitto å avdragen skatt kommer att lämnas i denna bok. En sjöman, som i samband med ingivande av ansökan om jämkning skall styrka storleken av sin inkomst och den avdragna skatten, behöver inte göra detta genom att bifoga avräkningsboken. Det räcker med att han lämnar ett utdrag. Riktigheten av utdraget bör vara bestyrkt av befälhavaren. Anledningen till att uppgift om storleken av den avdragna sjömansskatten måste styrkas eller i vart fall uppges, är att vid sjömansskattekontoret — den organisation, som vi föreslår skall handha redovisningen av influten sjömansskatt — bokföring av sjömansskatt för varje enskild sjöman icke skall förekomma. Å sjömansskattekontoret kontrolleras riktigheten av de av sökanden lämnade uppgifterna om bl. a. sjömansskattens storlek. Å redovisningsförteckningar över avdragen skatt, varom ytterligare redogöres i följande kapitel, skall finnas uppgifter om sjömans namn, skatteavdragets storlek m. m. Endast i undantagsfall torde det vara praktiskt möjligt för sjömansskattekontoret att utan i jämkningsansökningar lämnade vägledande uppgifter angående fartyg o. d. framta uppgifter om exempelvis skattens storlek. Om en sjöman icke lämnar några som helst vägledande uppgifter, skulle man måhända vid

93 sjömansskattekontoret nödgas gå igenom samtliga under ett år inkomna redovisningsförteckningar. Vi har icke ansett oss kunna förorda att ett så tidskrävande arbete ålägges sjömansskattekontoret. Icke heller har vi — såsom redan påpekats — funnit det oundgängligen nödvändigt med en kontobokföring med särskilda redovisningskort för varje sjöman. Meddelande om sjömansskattenämndens beslut om jämkning bör tillställas — förutom sjömannen — lokal skattemyndighet och vederbörlig taxeringsnämnd, så att en sjöman icke erhåller samma avdrag vid sjömansskatten och vid den preliminära skatten eller vid den årliga taxeringen. Som tidigare angivits kan jämkning av sjömansskatt ske i efterhand. I dylikt fall får det åligga sjömansskattekontoret att tillse att jämkning icke medges, om avdrag för motsvarande belopp k a n ifrågakomma vid den årliga taxeringen. Som ovan omnämnts föreslår vi att sjömansskattenämnden skall besluta i jämkningsärenden. Ansökan om jämkning inges till sjömansskattekontoret, som är avsett att fungera som kansli åt nämnden och därför har att bereda jämkningsärenden, tillse att föredragning inför nämnden sker och expediera nämndens beslut. Om skatt uttagits med för högt belopp, t. ex. om skatt avdragits efter fel kolumn eller om ren felräkning till äventyrs skett, bör rättelse kunna ske. Särskilda spärregler i detta hänseende synes icke påkallade. Om felaktigheten beror på åtgärd av den skattskyldige själv, bör detta förhållande icke beta honom möjligheten att begära rättelse. Rättelse av felaktigt uttagen sjömansskatt bör hållas isär från jämkning. Har skatt erlagts med för högt belopp, ligger det i sakens natur att rättelse härutinnan bör äga rum. Även vid ansökan om rättelse av felräkning måste den skattskyldige styrka storleken av den skatt som avdragits m. m.

KAPITEL 10 U p p b ö r d och r e d o v i s n i n g

Vid sjömansskattekontoret skall register föras över de fartyg, ombord å vilka sjömansskatt skall erläggas. I god tid före ett kalenderårs början skall sjömansskattekontoret till vederbörande redare sända ut blanketter för redovisning av avdragen skatt. Blanketterna bör vara uppställda efter mönster av de förteckningar, som nu förekommer vid uppbörd av särskild sjömansskatt. Särskilda blanketter skall användas för redovisning av skatt för sjömän, bosatta här i riket, och särskilda för andra sjömän. Genom sjömansskattekontorets försorg distribueras till redarna även sjömansskattetabeller samt anvisningar för uppbörden och redovisningen av sjömansskatten. Redarna bör omgående tillställa sina befälhavare tabellerna, de meddelade anvisningarna och blanketterna. För sjöman torde nu regelmässigt debetsedel å preliminär A-skatt utfärdas av den lokala skattemyndigheten. Införes sjömansskatten, förutsattes någon ändring härutinnan icke skola inträda. Sjömannen skall ombord använda debetsedeln för att styrka efter vilken kolumn i sjömansskattetabellen sjömansskatt bör avdras. Arbetar sjömannen någon del av året i land under sådana förhållanden att vanligt källskatteavdrag bör ske, användes debetsedeln i land enligt uppbördsförordningens bestämmelser. Vi har i kapitel 8 angivit, att kolumnerna i sjömansskattetabellerna bör konstrueras med utgångspunkt från kolumnerna 1—3 i tabellerna för preliminär A-skatt. Vid utfärdande av debetsedel å preliminär A-skatt anger den lokala skattemyndigheten tillämplig kolumn i preliminärskattetabellen med ledning av tillgängliga uppgifter. Frågan huruvida en skattskyldig är gift eller ej framgår därvid regelmässigt av mantalslängden. Däremot lämnar denna längd icke alltid vägledning för den lokala skattemyndighetens bedömande, huruvida för en ogift skattskyldig skall verkställas skatteavdrag enligt kolumn 1 (ogift skattskyldig utan b a r n ) , enligt kolumn 2 (ogift skattskyldig med barn) eller enligt kolumn 3 (ogift skattskyldig med barn och med husföreståndarinna). Om erforderliga uppgifter finnes i längden, kan givetvis debetsedeln å preliminär A-skatt utfärdas med ledning av dessa uppgifter. Det finnes dock anledning anta att barn, som underhålles av ogifta sjömän, ofta är mantalsskrivna under annan adress än sjömännen själva.

95 För närvarande kan den lokala skattemyndigheten erhålla vissa upplysningar av anteckningar i inkomst- och debiteringslängderna till vägledning vid bestämmande av tillämplig kolumn, men om sjömansskatten genomföres blir detta icke alltid fallet. Vi har — såsom vi påpekat i ett flertal sammanhang — föreslagit att en sjöman, som endast har inkomst ombord, icke skall avlämna självdeklaration. Den lokala skattemyndigheten skulle då sakna betydelsefull ledning för att bedöma vilken kolumn, som skall tilllämpas. Sådana svårigheter föreligger dock redan nu, om sjömän eller andra skattskyldiga underlåter att avlämna självdeklarationer. Såvitt vi kunnat inhämta torde de lokala skattemyndigheterna — i avsaknad av direkta författningsbestämmelser — förfara på olika sätt i en sådan situation. Ofta anges kolumnen med ledning av skilda uppgifter tillgängliga för den lokala skattemyndigheten. I tveksamma fall lärer för närvarande kolumn 1 anges. Vi anser att det bör förfaras på samma sätt även sedan sjömansskatteförordningen trätt i kraft. Några särskilda bestämmelser härom har vi icke funnit nödvändiga att inta vare sig i uppbördsförordningen och tillämpningskungörelsen till densamma eller i sjömansskatteförordningen. Om en ogift sjöman, som underhåller barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger, finner att för honom angivits kolumn 1 å preliminärdebetsedeln, bör han skyndsamt anhålla om ändring. För att undvika ett omständligt administrativt förfarande bör särskilda blanketter finnas tillgängliga ombord, så att sjömannen före ingången av ett nytt år i god tid kan anmäla för den lokala skattemyndigheten vilken kolumn som skall tillämpas för honom. Skulle debetsedel å preliminär B-skatt utfärdas för sjöman, bör han hos den lokala skattemyndigheten anhålla om intyg, vari lämnas sådana uppgifter att därav framgår vilken kolumn i sjömansskattetabellen, som skall användas. Har en sjöman över huvud taget icke erhållit debetsedel å preliminär skatt, bör han hos den lokala skattemyndigheten anhålla om en sådan; utfärdas då B-skattesedel, bör han begära sådant intyg, som avses i föregående stycke. Han kan också på annat sätt styrka, efter vilken kolumn i sjömansskattetabellen avdrag skall verkställas. Närmare föreskrifter härom bör utfärdas av sjömansskattenämnden. Liksom nu bör debetsedlar till sjömän om möjligt avlämnas till postbehandling före debetsedlar till andra skattskyldiga. Om här i Sverige bosatt sjöman varken genom företeende av debetsedel eller på annat sätt visar, enligt vilken kolumn i sjömansskattetabellen avdrag skall ske, är avlöningsförrättaren skyldig att verkställa avdrag enligt kolumnen för ogift skattskyldig utan barn. Även om avlöningsförrättare är övertygad om att en sjöman kommer att erhålla jämkning av sjömansskatt, skall skatteavdrag företas med belopp, som anges i sjömansskattetabeller.

96 Den avdragna sjömansskatten antecknas på redovisningsförteckningar. Dessa skall avse en period av två månader och skall av befälhavaren insändas till rederiet. På förteckningar anges numret å sjömannens debetsedel å preliminär skatt. Har debetsedel ej uppvisats, må det län och den kommun anges, varest sjömannen är mantalsskriven. Uppgift om sjömannens hemortskommun kan erhållas från sjöfartsbok eller annan handling. I nödfall kan befälhavaren godta muntlig uppgift från sjömannen. Till ledning för avlöningsförrättarens arbete bör sjömansskattekontoret sända ut förteckningar, varav framgår sifferbeteckningar för län och uppbördsdistrikt. Är sjömannens hemortskommun uppdelad i två eller fler uppbördsdistrikt och saknar avlöningsförrättaren kännedom om det uppbördsdistrikt, inom vilket sjömannen är mantalsskriven, skall såsom beteckning för kommunen tas det nummer, som gäller för det första uppbördsdistriktet inom kommunen. Redaren skall för varje period om två månader, räknad från kalenderårets början, redovisa under perioden innehållen sjömansskatt. Redovisning sker sex gånger om året. För varje period lämnas redovisning senast den sista dagen i andra månaden efter periodens utgång genom att skattens sammanlagda belopp sättes in på sjömansskattekontorets postgirokonto. Samtidigt insändes redovisningsförteckningarna till sjömansskattekontoret. Efter ansökan må sjömansskattenämnden lämna redare medgivande att betala in skatt och sända in redovisningsförteckningar vid senare tidpunkt än nyss nämnts. De insända redovisningsförteckningarna granskas vid sjömansskattekontoret. Därvid bör kontrolleras, att den inlevererade skatten överensstämmer med det belopp, som enligt förteckning skall inbetalas. Att redare fullgjort vad honom åligger kan kontrolleras även genom revision av redarens bokföring. Intet hinder möter för att en redares hela bokföring blir föremål för samtidig granskning av en tjänsteman vid sjömansskattekontoret och av en tjänsteman vid en länsstyrelse. I många fall torde till och med en dylik samtidig granskning vara att förorda. Lämpligt torde också vara att då taxeringsrevision verkställes av redares räkenskaper, granskningsmannen erhåller uppdrag att verkställa granskning av sjömansskatteredovisningen även om tjänsteman från sjömansskattekontoret ej kan delta. Genom hålkortsbehandling av förteckningarna förslagsvis genom postverkets försorg erhålles uppgift hur den under året influtna sjömansskatten fördelar sig på uppbördsdistrikt. Hålkortsbehandlingen tillgår på samma sätt som nu sker av exempelvis skatteanvisningar å preliminär skatt m. m. Om en sjöman önskar erhålla jämkning eller rättelse av felaktigt avdragen skatt ankommer det på honom att själv lämna sjömansskattekontoret uppgifter om skattens storlek m. m. De av sjömännen lämnade uppgifterna kan därefter kontrolleras vid sjömansskattekontoret. Härför fordras icke någon kontobokföring för varje enskild sjöman. Icke heller fordras någon så-

97 dan för utbetalning av gottgörelse till kommuner m. fl. eller av någon annan anledning. Redaren är i egenskap av arbetsgivare ansvarig för att avdrag för sjömansskatt verkställes med rätta belopp, att skatt inlevereras till sjömansskattekontoret samt att gällande föreskrifter i övrigt iakttas. Om skatt icke inbetalas i rätt tid, skall restavgift erläggas.

7—706546

KAPITEL 11 R e s t i t u t i o n , r e v i s i o n s k r a v , p r e s k r i p t i o n och s t r a f f b e s t ä m m e l s e r

Restitution. Med den utformning, som sjömansskatten erhållit i vårt förslag, torde man ha anledning anta att restitution av sjömansskatt icke behöver förekomma annat än i särskilda fall. Sålunda får man räkna med att restitution stundom kan bli en följd av beslut om jämkning eller orsakas av felräkning eller därmed jämförlig omständighet. Att jämkning kan föranleda restitution beror på att jämkningsbeslutet kanske meddelas efter det avlöning utbetalats eller att beslutet icke uppvisats i tid för avlöningsförrättaren. Vi har i kapitel 9 angivit att rättelse av felaktigt uttagen skatt skall äga rum. Då någon individuell redovisning av sjömansskatt icke skall förekomma vid sjömansskattekontoret, måste sjöman i regel själv ansöka om att återfå för mycket inbetalad skatt. Sjömansskattekontoret bör dock ta initiativ till restitution i den mån kontoret erhåller kännedom om att felaktighet förelupit. Om det vid sjömansskattekontorets granskning uppmärksammas, att sjömansskatt inbetalats med för högt belopp, eller om redare i ansökan uppger detta, skall — i förekommande fall efter närmare undersökning — beloppet restitueras till redaren eller — om skatt avdragits med för högt belopp — till den, som vidkänts skatteavdrag. Vid restitution av preliminär skatt utgår under i uppbördsförordningen angivna förutsättningar ränta då det är fråga om restitution av s. k. överskjutande preliminär skatt. Däremot utgår icke ränta vid restitution på grund av jämkningsbeslut. Den återbetalning av sjömansskatt, som kan förekomma till följd av jämkning, synes lämpligen — då fråga är om ränta skall utgå å restituerat belopp —• böra jämföras med återbetalning av preliminär skatt enligt uppbördsförordningens bestämmelser om jämkning. Det övervägande antalet fall, då restitution av sjömansskatt kan tänkas äga rum, torde komma att grundas å jämkningsbeslut. Vi anser att ränta icke bör utgå vid restitution på grund av jämkningsbeslut. Beträffande restitution på grund av rättelse av felräkning kan måhända göras gällande att andra synpunkter bör beaktas. Det kunde måhända anses vara rimligt om ränta här utginge liksom nu sker enligt förordningen om särskild sjömansskatt. Vi har funnit det mindre tilltalande och mycket opraktiskt att ränta skall utgå vid vissa restitutioner men icke vid andra. Gränsen mellan jämkning och rät-

99 telse kan icke alltid anses så klar, att olikartat förfarande är befogat. Här i riket bosatta sjömän medges skattelättnader i ganska stor utsträckning. Det kan därför ej betecknas som oskäligt att de ej erhåller ränta vid utbekommande av restituerade belopp. Någon skillnad mellan här i riket bosatta och här i riket ej bosatta sjömän torde i förevarande hänseende ej vara lämplig. Vi förutsätter dessutom att restitution av sjömansskatt — oberoende av restitutionsgrund — regelmässigt skall ske utan tidsutdräkt. Det finnes anledning anta, att i det övervägande antalet fall restitution kommer att äga rum före utgången av den i 6 § förordningen om särskild sjömansskatt angivna tidpunkten, från vilken ränta i förekommande fall skall börja utgå. Revisionskrav. Om det vid sjömansskattekontorets granskning av redares redovisning av sjömansskatt framkommer, att sjömansskatt icke inbetalats till kontoret eller inbetalats med lägre belopp än som rätteligen bort ske, skall kontoret skriftligen framställa anmärkning mot redovisningen i form av revisionskrav. Revisionskrav riktas då mot redare. Två fall av revisionskrav kan förekomma. I det första fallet har redaren eller befälhavaren utan giltig orsak underlåtit att avdra sjömansskatt eller avdragit sjömansskatt med för lågt belopp. I det senare fallet har avdrag för sjömansskatt visserligen företagits med rätta belopp men har redaren underlåtit att helt eller delvis redovisa skatten till sjömansskattekontoret. Om redaren godkänner kravet och inbetalar felande belopp jämte restavgift, erfordras icke ytterligare åtgärder i redovisningsavseende. Bestrider redaren riktigheten av kravet eller underlåter han, utan att bestrida detsamma, att inbetala felande belopp, skall kontoret underställa ärendet nämnden för prövning. Har nämnden fastställt revisionskrav, skall det belopp, som fastställts till betalning, jämte restavgift uttas genom indrivning. Revisionskrav kan också framställas direkt mot en sjöman. Så blir fallet, då en sjöman enligt vad verkställd utredning ger vid handen, genom att lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter orsakat att sjömansskatt icke avdragits eller avdragits med för lågt belopp. Redare bör ha regressrätt gentemot sjöman i fråga om belopp, som redare underlåtit att avdra men på grund av revisionskrav nödgats erlägga. Preskription. Det kan tänkas, att revisionskrav av en eller annan anledning icke kan framställas förrän relativt lång tid förflutit efter redovisningens avlämnande. Så kan t. ex. bli fallet, om vid revision av redares bokföring äldre felaktigheter upptäckes. Statens skatteanspråk måste dock i tiden begränsas. Vi föreslår att åtgärder för uttagande av sjömansskatt skall få vidtas endast intill utgången av femte året efter det att avdrag för sjömansskatt verkställts eller bort verkställas. Straffbestämmelser. I uppbördsförordningen stadgas straff för arbetsgivare, som eftersätter sin skyldighet att verkställa skatteavdrag eller som icke ställer sig uppbördsförordningens bestämmelser till efterrättelse beträffande uppgiftsplikt och bokföringsplikt.

100 Om arbetsgivare, som är skyldig att verkställa skatteavdrag, uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är allenast ringa, utbetalar lön utan att lönen minskats med föreskrivet belopp för gäldande av arbetstagarens skatt, skall han straffas med dagsböter. Då förseelsen straffas endast om den begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, undantas från det straffbara området fall då rena förbiseenden förelegat eller eljest smärre misstag begåtts. Om arbetsgivare icke fullgör sin skyldighet att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet inbetala belopp, motsvarande det, varmed arbetstagarens lön minskats för gäldande av dennes skatt och ligger i avseende härå uppsåt eller grov oaktsamhet arbetsgivaren till last, skall arbetsgivaren straffas med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Arbetsgivare, försäkringsbolag eller understödsförening är skyldig att efter anmaning av lokal skattemyndighet lämna uppgifter. Om någon underlåter att behörigen fullgöra vad honom sålunda åligger straffas han med böter, högst 300 kronor. Detsamma gäller om arbetsgivare icke fullgör sin skyldighet att föra föreskrivna anteckningar om anställdas löner. Arbetsgivare är skyldig att lämna arbetstagare uppgift om det belopp, som genom skatteavdrag innehållits å lönen. Om oriktig uppgift lämnas och fråga icke är om misstag, kan straffansvar jämlikt 13 kap. 11 § strafflagen inträda. Även arbetstagare kan ådra sig straffansvar enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen. Om någon har lämnat oriktig uppgift till arbetsgivare om förhållande, som har betydelse för verkställandet av skatteavdrag under sådana omständigheter, att det k a n antas ha skett i syfte att åstadkomma att skatteavdrag icke verkställes eller sker med för lågt belopp, straffas han med dagsböter. Detsamma gäller, om någon i ansökan om nedsatt skatteavdrag eller i ansökan om anstånd med inbetalning av skatt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift angående förhållande av betydelse för ärendets avgörande. Har någon i preliminär självdeklaration eller i ansökan om jämkning av preliminär skatt eller i annan uppgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, ägnad att för honom eller den han företräder leda till frihet från preliminär skatt eller till för låg sådan skatt, straffas han med dagsböter. Arbetstagare, som åberopar eller eljest begagnar av arbetsgivare utfärdat oriktigt intyg å innehållen skatt, kan ådra sig straff för brukande av osann urkund. I uppbördsförordningen lämnas vidare föreskrifter om föreläggande av vite. Om skattskyldig icke hörsammar anmaning att avlämna preliminär självdeklaration eller att fullständiga sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad debetsedel å preliminär skatt, äger länsstyrelsen förelägga den försumlige lämpligt vite. Vite må även föreläggas den, som underlåter att hörsamma anmaning att lämna

101 uppgift om utbetalade belopp, eller arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag men underlåter att fullgöra sådan skyldighet eller verkställer skatteavdrag med för lågt belopp, eller arbetsgivare, som icke fullgör sin skyldighet att lämna kvitto eller annan uppgift å verkställda skatteavdrag eller att återställa arbetstagares debetsedel eller att låta arbetstagare ta del av sin hos arbetsgivaren förvarade debetsedel, eller sin skyldighet att föra anteckningar eller lämna uppgift om avlöning m. m. eller att tillhandahålla sin bokföring eller sina anteckningar för granskning. Även för tillämpning av sjömansskatteförordningen är bestämmelser om straff och vite ofrånkomliga. Bestämmelserna i uppbördsförordningen borde härvid kunna tjäna som förebild. Det är emellertid att märka, att några föreskrifter om preliminär självdeklaration icke är avsedda att inflyta i sjömansskatteförordningen. Uppbördsförordningens bestämmelser om straff för oriktig uppgift i preliminär självdeklaration eller om vite vid underlåtenhet att avge eller fullständiga sådan deklaration bör därför icke få någon motsvarighet i sjömansskatteförordningen. I övrigt synes de nödiga straff- och vitesbestämmelserna kunna erhålla i huvudsak samma utformning som motsvarande bestämmelser i uppbördsförordningen.

KAPITEL 12 S j ö m a n s s k a t t e n ä m n d e n och s j ö m a n s s k a t t e k o n t o r e t

Den tidigare framställningen utvisar, att vi funnit nödvändigt föreslå att för handläggning av sjömansskatteärenden en sjömansskattenämnd och ett sjömansskattekontor inrättas. Båda dessa organ synes böra förläggas till Göteborg. Såsom framgår av redogörelsen i kapitel 6 har vi föreslagit att sjömansskatt endast skall erläggas ombord å vissa fartyg. Vi har även föreslagit, att sjömansskatten skall utgöras efter två olika tabeller, en för fjärrtrafik och en annan för närtrafik. I kapitel 6 har vi även påvisat omöjligheten att i en författning ange vilken kategori ett fartyg tillhör eller om sjömansskatt över huvud taget skall utgå. Beslut om och efter vilken tabell sjömansskatt skall avdras, måste därför meddelas i annan ordning. Vi föreslår att denna uppgift skall ankomma på sjömansskattenämnden. Utan tvivel blir denna indelning av fartygen till en början nämndens viktigaste uppgift. De besked, som nämnden i förevarande avseende skall lämna, måste vara bindande. Man kan icke tänka sig att dessa frågor omprövas i en högre instans. Frågan, huruvida sjömansskatt skall erläggas eller ej å ett visst fartyg, kan nämligen icke hållas svävande under någon tid. Detsamma gäller frågan huruvida skatt skall erläggas efter den ena eller den andra tabellen. Om sjömansskattenämndens beslut beträffande dessa frågor skulle få överklagas, måste man räkna med att viss, kanske ofta ganska lång tid kan förflyta innan slutligt beslut meddelas. Det må ock framhållas att — om nu klagan skulle kunna komma i fråga — en enskild ombordanställd icke bör kunna få ändring; beskeden måste gälla alla ombordanställda och bör ej få ändras efter besvär av enskild skattskyldig. Slutligen må påpekas att praktiskt taget oöverstigliga svårigheter skulle möta att i efterhand retroaktivt ta ut beräknad sjömansskatt om exempelvis en skattedomstol med ändring av sjömansskattenämndens besked skulle förklara att sjömansskatt skall uttas efter den för sjömannen mindre gynnsamma skattetabellen. Det må erinras om att bindande besked av en nämnd tidigare har godtagits i skattelagstiftningen, då det gällt att erhålla snabba beslut och då en ändring skulle medföra konsekvenser, som komme att rubba systemet. Vi syftar härvid på den kompetens som på sin tid tillades centrala omsättningsskattenämnden beträffande butikshandelsvaror. Vidare må erinras om att enligt

103 uppbördsförordningen äger centrala uppbördsnämnden meddela bindande besked om uttagande av preliminär skatt och verkställande av skatteavdrag. Till ledning för sjömansskattenämndens avgörande beträffande indelning av fartygen måste ligga uppgifter i ansökningshandlingar, ingivna av vederbörande redare. Närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet torde nämnden själv få lämna. Vi har tänkt oss, att besked om och hur sjömansskatt skall erläggas av anställda ombord å ett fartyg i regel skall avse ett år i sänder. I undantagsfall synes beskedet kunna avse kortare eller längre tid. Oavsett om besked lämnats för ett år eller för annan tid, är redaren skyldig att lämna sjömansskattenämnden uppgift om ändrade förhållanden beträffande rutt, äganderätt och dylikt som inträffat eller beräknas inträffa under den tid beskedet avser. Vi har förutsatt att det ligger i en redares eget intresse att inkomma med ansökning om att anställda ombord å fartyget skall få erlägga sjömansskatt. Skulle mot förmodan redare underlåta att inkomma med vederbörlig ansökan, bör i förekommande fall nämnden dock vara oförhindrad att på eget initiativ uppta frågorna till avgörande. Givetvis bör redare då kunna anmanas att avge erforderliga uppgifter till ledning för nämndens bedömande. I samband med att sjömansskattenämnden förklarar, att sjömansskatt skall erläggas av anställda ombord å visst fartyg, skall nämnden även ange, efter vilken av de båda sjömansskattetabellerna avdrag skall verkställas. Vad som anförts beträffande nämndens beslut angående själva fartygen, gäller också beträffande nämndens beslut rörande tillämpliga skattetabeller. Sjömansskattenämndens beslut angående tillämpning av sjömansskatt och skattetabeller skall omgående tillställas redaren. I kapitel 7 har föreslagits, att den personal, som äger uppbära drickspenningar och därmed jämförliga inkomster av passagerare ombord å fartyg, indelas i vissa grupper samt att drickspenningarnas storlek för de anställda inom varje grupp fastställes till vissa belopp. Vidare har föreslagits, att det skall ankomma på sjömansskattenämnden att fatta beslut angående gruppindelningen och de beräknade drickspenningbeloppen för varje grupp. Sjömansskattenämndens beslut i dessa frågor förutsattes skola fattas efter det erforderliga utredningar verkställts. Vederbörande personalorganisationers och rederiers yttranden synes böra inhämtas. Nämndens beslut i de hänseenden, varom nu är fråga, bör i regel avse ett beskattningsår i sänder. Tydligt är emellertid att hinder icke möter för att nämndens beslut för ett år i sak överensstämmer med föregående års beslut. Nämnden bör självfallet äga rätt att, om så skulle vara erforderligt, fatta nytt beslut under löpande beskattningsår. Sjömansskattenämnden skall vidare — som framgår av den tidigare framställningen — besluta över ansökningar om jämkning av skatt och om rättelse av felaktigt uttagen skatt.

104 Det skall åligga sjömansskattenämnden att besluta rörande utbetalning av ersättning till kommuner och allmänna sjukkassor för mistade intäkter. Förfarandet härvid behandlas i kapitlen 15 och 16. Om redare icke ställer sig till efterrättelse en av sjömansskattekontoret i form av revisionskrav framställd anmärkning, skall anmärkningen underställas nämnden för prövning. Sjömansskattenämnden skall utfärda anvisningar till ledning för uppbörden av sjömansskatt. Vi förutsätter vidare, att redarna kommer att vända sig till nämnden för att erhålla upplysningar i olika hänseenden beträffande uppbörd av sjömansskatt. Nämnden bör enligt vår åsikt bestå av ordförande och fyra ledamöter. Ordförande och ledamöter liksom ock suppleanter för ledamöterna förordnas av Kungl. Maj :t för viss tid, förslagsvis fyra år. Någon suppleant skall ej utses för ordföranden, utan i stället bör en av ledamöterna förordnas till vice ordförande för att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap. Härigenom undvikes att såsom ordförande stundom tjänstgör en suppleant, som icke regelbundet deltagit i nämndens beslut och avgöranden och som därför får anses vara mindre insatt i nämndens arbete än en ordinarie ledamot. Ordföranden och vice ordföranden skall ha juridisk utbildning samt äga erfarenhet av allmänna eller administrativa domarvärv. Önskvärt är, att i vart fall den ene av dem är insatt i beskattningsfrågor. Av övriga ledamöter bör en äga erfarenhet av allmänna värv, främst kommunala sådana. Återstående två ledamöter bör ha särskild erfarenhet och insikt i arbetsförhållandena inom sjöfartsnäringen. Vi förutsätter, att till sådana ledamöter utses representanter för redare och ombordanställda. Inom utredningen har framhållits angelägenheten av att nämnden tillföres sådan sakkunskap, som finnes både bland befälet och bland övriga anställda. Likaså har framhållits att sjöfartens arbetsförhållanden är mycket skiftande, varför representanter för såväl det större som det mindre tonnaget bör erhålla plats i nämnden. Det synes oss möjligt tillgodose dessa önskemål därigenom att vederbörande suppleanter utses bland de kategorier, som icke blir representerade inom nämnden. Enligt 3 § instruktionen för riksskattenämnden må nämndens ordförande tillkalla suppleant för överläggning inom nämnden, ändå att förfall för ledamot ej föreligger. Motsvarande bör gälla för sjömansskattenämndens vidkommande. Anses denna utväg icke framkomlig, kan möjligen övervägas att utöka antalet ledamöter i nämnden till sju. Sjömansskattekontoret skall fungera som kansli åt sjömansskattenämnden. Inom kontoret skall uppbörden av sjömansskatt kontrolleras och de ärenden beredas, som skall avgöras av nämnden. Genom kontorets försorg expedieras nämndens beslut. Redovisning av sjömansskatt sker till sjömansskattekontoret. De av re-

105 darna lämnade uppgifterna granskas; eventuellt framställes revisionskrav. Kontrollen av uppbörden av sjömansskatt sker även genom revision av redares bokföring. Denna revision företas i allmänhet av en befattningshavare vid kontoret. Kontorets personalstyrka kan — därest uppbörden sker på det sätt som vi förordat — inskränkas till ett ganska ringa antal befattningshavare. I och för sig möter icke hinder att låta sjömansskattekontoret vara en självständig enhet av statsförvaltningen, men praktiska invändningar kan resas häremot. På grund av sin ringa storlek bör sjömansskattekontoret lämpligast vara knutet till en annan statlig myndighet, så att överflyttningar av personal kan förekomma vid ledigheter eller vid temporär arbetsbelastning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län utövar för närvarande kontroll över utgörandet av den särskilda sjömansskatten. Vi har funnit det vara lämpligast, att det föreslagna sjömansskattekontoret knytes till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Sjömansskattekontorets ställning i förhållande till länsstyrelsen bör sökas efter mönster av kupongskattekontorets ställning i förhållande till överståthållarämbetet. Ur anslagssynpunkt betraktas sjömansskattekontoret som en del av länsstyrelsen, varigenom möjliggöres omflyttningar av personal, men i övrigt utgör kontoret ett självständigt organ. Sjömansskattekontorets personal synes behöva omfatta en föreståndare i länsassessors tjänsteställning, en förste landskanslist, en landskanslist samt tre—fem biträden i olika lönegrader. Föreståndaren för kontoret bör vara föredragande i sjömansskatteärenden inför nämnden.

KAPITEL 13 B e s v ä r över s j ö m a n s s k a t t e n ä m n d e n s b e s l u t

Som framgår av den föregående framställningen anser vi att sjömansskattenämnden skall ta befattning med följande ärenden: 1. avgörandet beträffande vilka fartyg, ombord å vilka sjömansskatt skall erläggas samt efter vilken tabell sjömansskatt skall erläggas, 2. avgörandet efter vilka grunder drickspenningar skall uppskattas, 3. frågor ifall sjömansskatt skall erläggas för viss inkomst eller ej, 4. frågor hur sjömansskatt i tveksamma fall skall beräknas, 5. frågor om jämkning av sjömansskatt och framställningar om rättelse av skatteavdrag för uttagande av sjömansskatt, 6. frågor om revisionskrav, 7. frågor om befrielse från erläggande av restavgift å sjömansskatt, 8. frågor om utbetalning till kommuner av ersättning på grund av minskade skatteintäkter med anledning av sjömansskatten samt 9. frågor om utbetalning till allmänna sjukkassor av ersättning på grund av minskade avgifter med anledning av sjömansskatten. I den föregående framställningen (kapitel 12) har vi gjort gällande att besluten angående fartygens indelning (punkt 1) måste vara bindande. Vi får här hänvisa till vad som tidigare anförts. I detta sammanhang må framhållas, att sjömansskattenämndens beslut angående utfärdande av anvisningar är av sådan natur, att de icke skall kunna överklagas. Ej heller bör nämndens beslut angående normer för beskattningen av drickspenningar kunna överklagas. Däremot kan överklagande ske av ett nämndens jämkningsbeslut på grund av att en sjöman förmenar att han icke uppbär drickspenningar i enlighet med de schablonuppskattningar som angivits av nämnden. Någon skillnad mellan nämndens beslut i nu avsett jämkningsärende och övriga jämkningsärenden bör icke göras. I fråga om ärenden, som avses i punkt 3 ovan, måste man räkna med kompetenskonflikter. Frågan, huruvida en inkomst skall beskattas genom sjömansskatt eller ej, kan komma att bedömas även av beskattningsnämnd för årlig taxering. Sjömansskattenämndens beslut i det hänseende, varom nu är fråga, bör få överklagas till kammarrätten, men nämndens beslut måste iakttas av beskattningsnämnderna för den årliga taxeringen. Om en part i ett taxeringsmål visar att inkomst beskattats genom erläggande av

107 sjömansskatt på grund av sjömansskattenämndens beslut, har beskattningsnämnd sålunda att ställa sig sjömansskattenämndens beslut till efterrättelse. Om en part hävdar, att sjömansskatt erlagts, skall, innan beskattningsärendet avgöres, sjömansskattenämndens besked inhämtas, huruvida sjömansskatt rätteligen utgått. Sjömansskattenämndens beslut i frågor, ifall sjömansskatt skall erläggas för viss inkomst eller ej, bör få överklagas icke blott av skattskyldig utan även av en representant för det allmänna. Såsom en dylik fiskal representant bör utses därför lämplig befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, förslagsvis en biträdande taxeringsintendent. De frågor, som avses under punkterna 4—7 ovan, bör k u n n a överklagas hos kammarrätten. Nämndens beslut i frågor angående revisionskrav bör kunna överklagas icke blott av den emot vilken kravet framställts utan även av den i föregående stycke omnämnda representanten för det allmänna. I punkterna 8 och 9 har upptagits frågor som avser utbetalning till kommuner och allmänna sjukkassor av ersättning för mistade intäkter på grund av sjömansskatten. Redogörelse för förfarandet återfinnes i kapitlen 15 och 16. Nämndens beslut i dessa frågor bör få överklagas hos Kungl. Maj :t.

KAPITEL 14 Beskattning av inkomst i land

Inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts, skall icke taxeras till statlig inkomstskatt eller till kommunal inkomstskatt. Har den, som utgjort sjömansskatt, åtnjutit annan inkomst (inkomst i land) skall sådan inkomst taxeras vid årlig taxering. Då sjömansskatten enligt vårt förslag konstrueras som en definitiv källskatt är det tydligt att man icke vid taxering av inkomst i land skall beakta sådan inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts. Detta innebär att man måste i viss mån lämna gällande principer om progressiv beskattning och om samtaxcring åsido. Förslaget innebär sålunda att inkomst ombord beskattas genom sjömansskatt och inkomst i land taxeras vid årlig taxering. Vid taxeringen för inkomst i land synes man emellertid icke k u n n a helt bortse från beskattningen enligt sjömansskatteförordningen. Sjömansskattetabellerna måste konstrueras så, att vederbörliga avdrag, som beräknas schablonmässigt, uppdelas å avlöningsperiod i stället för att, som fallet är vid den årliga taxeringen, beräknas för beskattningsår. Det bör om möjligt tillses att en skattskyldig icke erhåller dubbelt avdrag för samma verkliga eller beräknade kostnad. Å andra sidan bör också tillses att avdrag medges i full utsträckning så att en var skattskyldigs intressen tillgodoses på skäligt sätt. Vi har tänkt oss att varje taxeringsnämnd skall erhålla uppgift om de tider av beskattningsåret varunder en sjöman åtnjutit inkomst ombord och för sådan inkomst erlagt sjömansskatt. Man måste utgå från att sjömannen under denna tid icke åtnjutit inkomst av arbete i land. Taxeringsnämnd skall således icke anmana sjömannen att lämna uppgift om sådan inkomst under den tid denne arbetat ombord; ej heller skall skönstaxering åsättas för beräknad inkomst under denna tid. Det är klart att en sjöman kan ha uppburit annat slag av inkomst, som skattemässigt är att rubricera som inkomst av tjänst, under den tid han åtnjutit inkomst ombord. Han kan t. ex. ha uppburit retroaktiv lön på grund av tjänst i land, pension, styrelsearvode eller något annat slag av inkomst. Detta torde emellertid vara undantagsfall; inkomst av egentlig arbetsanställning lärer en sjöman i regel icke uppbära i land så länge han är ombordanställd. De uppgifter, som taxeringsnämnderna måste erhålla angående skattskyldigs ombordanställning, bör lämnas av arbetsgivarna (redarna) i stället för

109 de löneuppgifter, som nu lämnas enligt taxeringsförordningen. Å uppgifterna skall anges sjömannens namn med erforderliga identifieringsuppgifter samt den tid, under vilken sjömannen uppburit inkomst ombord. Av den föregående framställningen framgår, att sjömansskatt stundom skall avdras å belopp, som utbetalas efter det att anställning ombord upphört. Sådana belopp torde emellertid få anses intjänade under tid, då sjöman varit ombordanställd. Att belopp utbetalas i efterhand bör icke anses hindrande för det av oss föreslagna systemet. Den uppgift angående ombordanställning, som vi föreslår att redarna skall lämna, behöver icke innehålla upplysning om den lön som utbetalats eller om sjömansskattens storlek. (Jämför dock härutinnan framställningen i kapitel 19 om internordiska sjömansskattefrågor.) Som ovan påpekats är sjömansskattetabellerna konstruerade så att vissa avdrag, som vid taxeringen för inkomst i land medges för beskattningsår, beräknats för månad. För varje månad har sålunda ett tolftedels ortsavdrag efter schablonberäkning fråndragits. Vid taxering för inkomst, som sjöman åtnjutit i land, bör han därför erhålla ortsavdrag med en tolftedel för varje månad, under vilken han icke uppburit inkomst ombord. Har en sjöman exempelvis uppburit inkomst ombord från och med den 10 januari till och med den 5 augusti, skall han anses ha tillgodogjort sig ortsavdrag för tiden januari—augusti på grund av sjömansbeskattningen. Har sjöman uppburit inkomst ombord under ett helt år, skall han, om han taxeras i land för exempelvis inkomst av fastighet eller kapital, vid taxeringen av inkomsten i land icke erhålla något ortsavdrag. Vid taxeringen skall tillses att i inkomstlängden göres anteckning om storleken av det ortsavdrag en sjöman äger åtnjuta. Anteckningen sker med ledning av uppgift från redare, eventuellt kompletterad med uppgift i självdeklaration eller enligt för ordföranden eljest tillgängliga upplysningar. En anteckning såsom »Sjöman 7/12 ortsavdrag» innebär att den skattskyldige uppburit inkomst ombord under fem månader och på grund härav endast skall äga åtnjuta ortsavdrag för sju månader. Beräkningen av ortsavdragens storlek torde icke vålla några svårigheter. Vi vill påpeka att särskilda omräkningstabeller redan finnes för angivande av reducerade ortsavdrag. Har skattskyldig uppburit inkomst ombord under helt år, antecknas i inkomstlängden »Sjöman 0/12 ortsavdrag». Att anteckning i inkomstlängden göres om storleken av sjömän tillkommande ortsavdrag är — såsom vidare framgår av kapitel 16 — av betydelse vid debitering av sjukförsäkringsavgifter. De i inkomstlängden införda anteckningarna överföres av den lokala skattemyndigheten till debiteringslängden. Enligt 52 § kommunalskattelagen och 11 § förordningen om statlig inkomstskatt beräknas ortsavdrag för en var av makar, vilka skall samtaxeras, till hälften av det belopp, som i 48 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen respektive 8 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig

110 inkomstskatt sägs, dock att, om sådan del av ortsavdraget helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens taxerade inkomst, bristen må avräknas å den andra makens taxerade inkomst. Det är enligt vårt förmenande icke möjligt att ha en kolumn i sjömansskattetabellen för gift sjöman, vars hustru kan ha inkomst i land, och en annan kolumn för en gift sjöman, vars hustru icke har sådan inkomst. Skatten för alla gifta sjömän måste uttas efter samma kolumn oberoende av hustruns eventuella inkomst i land. De skattebelopp, som anges i denna kolumn, bör framräknas under beaktande av mannens försörjningsbörda. Å andra sidan är gift kvinna, som skall samtaxeras med sin make, berättigad att erhålla sin del av ortsavdraget. Vi har icke ansett oss böra föreslå någon ändring härutinnan. Huru fördelning av ortsavdrag skall ske, belyses enklast genom några exempel. I dessa förutsattes att sjömannen och hans hustru är bosatta i kommun, som tillhör ortsgrupp III. Ortsavdraget är för envar av makarna 1 840 kr. eller för makarna tillhopa 3 680 kr. Om sjömannen uppburit inkomst ombord under hela året, äger han icke uppbära något ortsavdrag i land. Hustrun äger åtnjuta ortsavdrag med 1 840 kr. Makarna får då ett sammanlagt ortsavdrag å 5 520 kr., ifall man till äventyrs skulle anse att mannen vid erläggande av sjömansskatt tillgodogjort sig ett ortsavdrag å 3 680 kr., men man kan även utgå från att sjömannen endast tillgodogjort sig sin andel av ortsavdraget, vilken andel i detta exempel uppgår till 1 840 kr. Vi har ansett oss böra acceptera sistnämnda presumtion. Vi vill i detta sammanhang understryka att de av oss framlagda sjömansskattetabellerna endast är att anse som förslag och att några tekniska hinder ej möter att konstruera tabeller med utgångspunkt från andra förutsättningar än dem vi angivit. Om en sjöman däremot endast haft inkomst ombord under nio månader av ett år får han anses ha tillgodogjort sig ett ortsavdrag å 9/12 x l 840 = 1 380 kr. och är därför berättigad att från sin eventuella inkomst i land åtnjuta återstående 460 kr. Det är emellertid tänkbart att han icke alls har någon inkomst i land. I dylikt fall skall hustrun i förekommande fall äga rätt att från sin taxerade inkomst — utöver sin andel av ortsavdraget -— avräkna vad mannen ej kunnat utnyttja. På motsvarande sätt äger en sjöman rätt att från sin i land taxerade inkomst avräkna det belopp, som hustrun måhända icke kunnat utnyttja. Om man icke accepterar den av oss antagna presumtionen, skulle kunna göras gällande att summan av ortsavdragen stundom kan bli större än som eljest skulle bli fallet. Detta är emellertid en konsekvens, som måste tas, om man vill införa en sjömansskatt i form av en definitiv källskatt. Vi tror icke att den avvikelse från de allmänna reglerna, som detta skulle innebära är ägnad inge oro. Enligt vår mening skulle större olägenheter inträda, om man i detta hänseende hårt höll på den s. k. millimeterrättvisan. Vi vill i

Ill detta sammanhang framhålla att vi prövat olika metoder för ortsavdragens beräknande för äkta makar, av vilka en uppburit sjömansskatt, och att vi funnit att den av oss föreslagna principen om beräknande av ortsavdragens storlek synes, utan att leda till några orimliga resultat, vara enkel att tilllämpa både för taxeringsnämnder och för lokala skattemyndigheter. Vad angår allmänna avdrag anser vi att den, som uppburit såväl inkomst, för vilken sjömansskatt utgjorts, som inkomst, vilken taxerats vid årlig taxering, skall vid taxeringen erhålla allmänna avdrag. Vi anser dock icke att denna regel bör gälla undantagslöst. Har sjömansskatten jämkats på grund av underskott å förvärvskälla eller på grund av utgivet periodiskt understöd eller avgift för pensionsförsäkring, synes rimligt att hänsyn till jämkningsbeslutet tas vid den årliga taxeringen. Sjömansskattekontoret bör därför meddela vederbörande taxeringsnämnd, om jämkning medgivits. I meddelande om sjömansskattenämndens beslut om jämkning bör anges — förutom eljest erforderliga uppgifter — jämkningsgrunden, så att det klart framgår, varför den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten skall nedsättas, exempelvis på grund av att sjömannen utger ett periodiskt understöd varje månad med visst angivet belopp. Hinder synes icke möta för att exempelvis viss del av periodiskt understöd får avdras efter jämkning vid beräkningen av sjömansskatt och viss del vid den årliga taxeringen. Har skattskyldig under en del av året arbetat som sjöman och under återstoden av året arbetat i land, synes en sådan uppdelning naturlig. Beträffande avdraget för kommunalutskylder får vi anföra följande. I sjömansskattetabellerna har hänsyn tagits till ifrågavarande avdrag. Det synes därför icke onaturligt, om för sjöman, vilken har åtnjutit inkomst såväl ombord som i land, viss reducering verkställes av det avdrag som skall ifrågakomma vid den årliga taxeringen. Emellertid synes man böra se saken så att den kommunalskatt, vartill hänsyn tagits i sjömansskattetabellerna, endast har samband med inkomsten ombord under det att den kommunalskatt, vilken påförts å debetsedel å slutlig skatt, endast hänför sig till inkomst i land. Den skattskyldige bör därför vid den årliga taxeringen få tillgodogöra sig avdrag för all den kommunalskatt, som debiterats å debetsedeln å slutlig skatt. Praktiska skäl talar för det av oss nu förordade förfarandet. Om en sjöman under ett år icke åtnjutit annan inkomst än av arbete i land men följande år uppbär endast inkomst ombord, kommer han icke att kunna utnyttja avdraget för debiterad kommunalskatt. För en skattskyldig, vilken ett år endast uppburit inkomst ombord men det därpå följande året arbetar i land, kommer den situationen att inträda att något belopp att avdra såsom kommunalskatt icke debiterats honom. Emellertid förekommer vid den årliga taxeringen ständigt fall, som påminner om de påpekade. Det är icke alls ovanligt att en person, som taxeras, under året före beskattnings-

112 året saknat inkomst. Vi anser icke de nu framdragna fallen vara av den be« tydelse att det av oss föreslagna systemet bör avvisas. Från och med år 1957 erhåller skattskyldig vid taxering avdrag för försäkringspremier med schablonmässigt beräknade belopp. I sjömansskattetabellerna tas hänsyn till att en skattskyldig i regel har att vidkännas avdrag för försäkringspremier. Det synes icke uteslutet, att skattskyldig, som under ett beskattningsår uppburit inkomst både ombord och i land, kan komma att åtnjuta avdrag för försäkringspremier med högre belopp än som med »millimeterrättvisa» vore riktigt. De eventuella förluster, som på grund härav kan tänkas uppkomma för det allmänna, torde bli så obetydliga att man bör avstå från de invecklade bestämmelser, som skulle erfordras som korrektiv. Vad här ovan anförts beträffande avdrag för periodiskt understöd, för underskott å förvärvskälla och för avgift till pensionsförsäkring bör i tilllämpliga delar gälla i fråga om avdrag för nedsatt skatteförmåga. Har jämkning i sjömansskatt medgivits på grund av nedsatt skatteförmåga, bör jämkningsbeslutet beaktas vid den årliga taxeringen. Utöver vad ovan anförts beträffande taxering av inkomst i land synes följande böra påpekas. Den, som icke uppburit inkomst annat än ombord, är icke skyldig att avlämna allmän självdeklaration vid årlig taxering. Finner taxeringsnämnd anledning anta, att sjöman, som icke avgivit självdeklaration beträffande inkomst i land, likväl åtnjutit sådan inkomst, har taxeringsnämnden givetvis skyldighet anmana sjömannen att avge deklaration angående sådan inkomst. Har skattskyldig under ett beskattningsår åtnjutit inkomst såväl ombord som i land, har han att i eljest gällande ordning avlämna självdeklaration beträffande inkomsten i land. Bestämmelserna om samtaxering avser endast inkomst i land. Det må påpekas att vid uträknande av sjömansskatt sambeskattning ej skall ske. Skulle båda makarna haft inkomst ombord, skall sammanläggning av inkomster ej verkställas. Enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt skall, därest för fysisk person eller oskift dödsbo den skattepliktiga förmögenheten överstiger trettio gånger ett belopp, motsvarande summan av de för den skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen om statlig inkomstskatt fastställda inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med enligt samma förordning medgivna avdrag för underskott å förvärvskälla (sammanräknad nettoinkomst), den beskattningsbara förmögenheten utgöra ett belopp, motsvarande trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock minst femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Man måste räkna med att för en skattskyldig, som åtnjuter inkomst både ombord och i land, den vid taxeringen sammanräknade nettoinkomsten regelmässigt blir lägre än om han åtnjöte all sin inkomst i land. Man kunde där-

113 för diskutera lämpligheten av att införa vissa särbestämmelser i förordningen om statlig förmögenhetsskatt för att motverka obehörig skattelättnad, t. ex. genom att till den eljest beräknade sammanräknade nettoinkomsten lägges den kontanta inkomsten ombord. Ehuru en lösning efter dessa grunder således är möjlig att uppnå, har vi icke velat föreslå införandet av ändrade bestämmelser. Det föreligger anledning anta, att den åberopade bestämmelsen i 9 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt endast i ett synnerligen begränsat antal fall torde komma att tillämpas för dem, som i framtiden har att erlägga sjömansskatt. Vi har strävat efter att åstadkomma en så enkel lagstiftning som möjligt och har därför underlåtit att framlägga särskilda bestämmelser i hithörande hänseenden. Skulle det emellertid visa sig att frånvaron av särbestämmelser kommer att medföra mindre önskvärda resultat i fiskalt hänseende, bör en ändring komma till stånd. Vad som ovan sagts om utformningen av 9 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt, gäller i tillämpliga delar även angående vår uppfattning att något förslag icke bör framläggas till ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall, d. v. s. förordningen angående den s. k. 80-procentregeln. I ett flertal författningar reglerande villkor för erhållande av statliga lån eller bidrag av skilda slag stadgas att en sökande har att styrka storleken av sin inkomst, i regel den taxerade inkomsten jämlikt förordningen om statlig inkomstskatt. Införandet av en sjömansskatt enligt vårt förslag nödvändiggör komplettering av dessa bestämmelser. I utdrag ur inkomstlängder eller därmed jämförliga handlingar bör därför anges, då skattskyldig enligt längden uppburit inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts. I detta kapitel har tidigare lämnats exempel på anteckningar såsom »Sjöman 7/12 ortsavdrag». Det synes nödvändigt att en särskild författning utfärdas med innebörd att, om en sökande genom utdrag ur inkomstlängd o. dyl. skall styrka sin till statlig inkomstskatt taxerade inkomst och därvid av intyget framgår, att han under det år, varom fråga är, varit sjöman, han jämväl skall styrka storleken av den kontanta inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts. Han kan styrka detta med utdrag ur sin avräkningsbok. Om den skattskyldige haft inkomst både ombord och i land, blir den inkomst vartill hänsyn skall tas i förevarande hänseende summan av taxerad inkomst enligt förordningen om statlig inkomstskatt och kontant inkomst ombord. Om h a n endast haft inkomst ombord motsvaras den taxerade inkomsten av den kontanta inkomsten ombord.

8—706546

KAPITEL 15 E r s ä t t n i n g till kommuner

Inledningsvis bör fastslås att vi icke ansett oss böra framlägga förslag om ersättning till kommunerna med belopp, som exakt motsvarar skattebortfallet. Ett system, som skulle möjliggöra sådana beräkningar, komme att kräva en alltför dyrbar och omfattande administration. Sjömansskatteutredningen lät företa vissa undersökningar för att ber ä k n a verkningarna av en sjömansskatt för de kommuner, inom vilkas områden sjömän var bosatta. Det konstaterades därvid, att om tillförlitliga uppgifter önskades rörande det antal skattekronor, som sjömännen representerade inom kommunerna, kännedom skulle erfordras om vederbörandes till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomster. Framskaffandet av uppgifter härom ansågs dock ligga utom undersökningens ram. Utredningen blev därför nödsakad att använda sig av schematiska beräkningar i förevarande avseende. Den inverkan på kommunernas ekonomi, som en definitiv sjömansskatt kan tänkas medföra, måste på något sätt bedömas. Vi har därför insamlat en del uppgifter härutinnan och med utgångspunkt från dessa kommit fram till en jämförelsevis enkel lösning av frågan om beräknande av den ersättning, som bör utgå till kommun på grund av inkomstbortfallet genom sjömansskatten. Till en början synes lämpligt att här redovisa våra beräkningar angående den kommunala inkomstskattens storlek i förhållande till samtliga utskylder vid inkomstlägen, som kan antas vara aktuella för sjömännen. I nedanstående tabell har den kommunala inkomstskatten beräknats utgå efter en utdebitering av 13 kronor för skattekrona, varjämte antagits, att fråga varit om ortsgrupp III. Avgifterna till den obligatoriska sjukförsäkringen har beräknats till genomsnittsbelopp. Med gift skattskyldig förstås

Kommunal FolkpensionsStatlig Årsinkomst avgift inkomstskatt inkomstskatt för gift kronor kronor kronor skattskyldig

5 000 10 000 15 000 20 000

77 561 1 118 2 126

104 754 1 404 2 054

111 219 328 437

Sjukförsäkringsavgift kronor

121 185 210 222

Den kommunala inkomstSumma skattens anutskylder del av summa kronor utskylder procent 413 1 719 3 060 4 839

25,2 43,9 45,9 42,4

115 Årsinkomst för ogift Statlig Kommunal Folkpensionsskattskyldig inkomstskatt inkomstskatt avgift utan försörjkronor kronor kronor ningsplikt mot barn 5 000 10 000 15 000 20 000

264 956 2 028 3 400

364 1 014 1 664 2 314

108 217 250 250

Sjukförsäkringsavgift kronor

90 127 152 164

Den kommunala inkomstSumma skattens anutskylder del av summa kronor utskylder procent 826 2 314 4 094 6 128

44,1 43,8 40,6 37,8

gift man, vars hustru icke har egen inkomst, i följd varav mannen påföres hustruns avgifter till folkpensioneringen och sjukförsäkringen. Till belysande av ämnet har även uppgifter genom postverket införskaffats, nämligen angående dels de skattebelopp, som under uppbördsåret 1955 inbetalats till postverket jämlikt 55 § uppbördsförordningen och dels inbetalningar under mars månad 1956 enligt samma paragraf. Redogörelse för uppbördsförordningens ifrågavarande bestämmelser återfinnes i kapitel 3. Skatteinbetalningarna under år 1955 från rederier till postens skatteavdelningar omfattade 91 940 delposter. Antalet delposter för uppbördstermin uppgick i medeltal till 15 300—15 400. Summan av de inbetalade beloppen utgjorde 44 405 334 kronor. Specifikation av inbetalningarna återfinnes i bilaga 1. Uppgifterna angående inbetalningarna under mars 1956 redovisas i bilagorna 2—3. Enligt tablån å sidan 74 uppgick bemanningen ombord å svenska handelsfartyg om 500 bruttoregisterton och därutöver vid 1955 års slut till 20 749 personer. I de uppgifter, som lämnats från postverket, ingår icke skatt från de 5 000—7 000 i Sverige icke bosatta utlänningar, som då hade anställning ombord å svenska fartyg. En relativt god överensstämmelse får således anses föreligga mellan antalet anställda ombord å handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton enligt Sveriges officiella statistik och det genomsnittliga antalet delposter för varje uppbördstermin sådant det framgår av postverkets uppgifter avseende år 1955. Det bör emellertid uppmärksammas, att vissa skattebelopp måste antas avse andra skatter än preliminär skatt, samt att under en uppbördstermin flera delposter kan avse samma person. Även andra felkällor kan förekomma. Möjligen har exempelvis en eller annan ombordanställd debiterats preliminär B-skatt och därför själv verkställt skatteinbetalning. I viss utsträckning torde å andra sidan ha förekommit, att rederier inbetalat skatt för kontorspersonal i den ordning som gäller för sjömän. Uppgifter angående den skatt, som preliminärt erlagts för anställda ombord å fartyg mellan 100—500 bruttoregisterton, har ej kunnat införskaffas. Medan antalet inbetalningar enligt 55 § uppbördsförordningen för varje uppbördstermin under år 1955 som ovan anmärkts uppgick i genomsnitt till

116 15 300—15 400, redovisas för uppbördsterminen i m a r s 1956 endast något mer än 10 000 poster. Anledningen härtill får antas vara att sjöfarten under vintern 1955—1956 på grund av issvårigheter och arbetskonflikter i vissa främmande länder icke pågick i normal omfattning. Den omständigheten torde även ha bidragit till förhållandet att antalet utlänningar ombord å svenska fartyg ökats. Det kan också påpekas att här — till skillnad från uppgifterna för år 1955 — sådana poster som kunnat antas avse annat än preliminär skatt sorterats bort. Postverket har genom hålkortsbehandling lämnat uppgifter om hur de inbetalade beloppen fördelar sig på uppbördsdistrikt. Uppgifterna för uppbördsdistrikten har därefter sammanförts för varje kommun. Dessa uppgifter är av icke ringa intresse. Vissa undersökningar har företagits för att söka utröna sjömansskattens verkningar för följande kommuner i Stockholms län, nämligen Huddinge, Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Roslags-Länna, Sollentuna och Solna. Undersökningen omfattade 199 skattskyldiga, som enligt uppgifter tillgängliga för uppbördssektionen vid länsstyrelsen varit sjömän under år 1955. Därest dessa sjömän skulle ha erlagt sjömansskatt och sålunda icke varit skyldiga erlägga kommunal inkomstskatt för inkomst ombord, skulle inkomstbortfallet för kommun, landstingskommun och tingslag ha uppgått till ungefärligen de belopp som angives i nedanstående tablå. I tablån har inkomstbortfallet jämväl angivits i procent av den sjömansskatt som beräknats för de ifrågavarande sjömännen. Inkomstbortfallet i procent har uträknats under antagande att alla de ifrågavarande sjömännen skulle ha haft att erlägga sjömansskatt enligt den tabell, som av oss föreslås gälla för sjömän ombord å fartyg i nordsjöfart och oceanfart. Det har icke varit möjligt att utröna i vilket slag av trafik de olika fartyg gått, ombord å vilka sjömännen varit anställda. Då den för sjömännen i skattehänseende gynnsammare tabellen i gemen använts, måste i verkligheten det procentuella skattebortfallet för kommunerna bli mindre än tablån utmärker. Ytterligare bör framhållas att i tablån differentiering mellan olika inkomstlägen icke skett. Inkomstbortfall i kronor Kommun

Lidingö Nacka Nynäshamn . . . Roslags-Länna. Sollentuna Solna

Inkomstbortfallet utgör i procent av sjömansskatten

kommun

landslandstings- tingslag samtliga kommun tingstingslag samtliga kommun kommun

24 490 17 270 16 905 12 271 9 790 8 196 39 725

8 029 6 600 5 796 3 700 3 560 2 977 14 221

134 110 97 62 119 20 95

32 653 23 980 22 798 16 033 13 469 11 193 54 041

39,1 30,7 32,5 34,8 • 31,5 32,3 36,5

12,8 11,7 11,1 10,5 11,5 11,7 13,1

0,2 0,2 0,2 0,2 0,4 0,1 0,1

52,1 42,6 43,8 45,5 43,4 44,1 49,7

117 Sedan sjömansskatteutredningens förslag framlades, har den nya kommunindelningen tillkommit. I en storkommun kan antalet sjömän sannolikt antas representera en mindre andel av befolkningen än i en mindre kommun. Skatteunderlaget har de senaste tio åren starkt ökat i kommunerna. Det skulle måhända kunna göras gällande, att en kommuns intresse av att få beskatta där hemmahörande sjömän icke längre är så stort som tillförne och att man därför icke skulle behöva ersätta kommunerna för skattebortfallet på grund av sjömansskatten. Vi har icke velat ansluta oss till en sådan uppfattning. En annan sak är att de kommunala skatteintäkter, som grundas på beskattningen av sjömännens inkomster, får beräknas på annat sätt än det hittills tillämpade. De minskade skatteintäkter, som kan beräknas bli en följd av införandet av sjömansskatt, synes böra bäras av staten. Storleken av det procenttal, som av oss valts för den genomsnittligt beräknade ersättningen för skattebortfall till kommunerna, har från denna utgångspunkt tilltagits i överkant. Vi har tidigare framhållit att sjömansskatten bör vara en statlig skatt. Men även om skatten skall tillfalla staten, bör staten lämna ersättning till kommuner. Klart synes vara att ersättning skall utgå till primärkommuner och landstingskommuner. Däremot synes i hög grad diskutabelt huruvida ersättning också bör utgå till tingslag. Det skulle här gälla mycket obetydliga belopp, som knappast kunde spela någon som helst roll i tingslagets budget. Tingshusmedlens procentuella andel av sjömansskatten kan enligt våra beräkningar icke antas bli högre än 0,2 procent; sannolikt blir procenten lägre. Vi föreslår därför att ersättning icke skall utgå till tingslag. ErsätIningen till kommuner bör beräknas till 35 procent av den sjömansskatt, som erlagts av sjömän mantalsskrivna i kommunen. Ersättningen till landstingskommuner skall på motsvarande sätt utgå med 10 procent av den sjömansskatt, som erlagts av sjömän inom landstingskommunens område. Beträffande municipal samhällen synes särskilda förhållanden föreligga, vilka talar emot att tillämpa en generell regel för ersättningen. I många municipal samhällen är utdebiteringen så låg, att ersättningsbeloppen skulle bli mycket små. Det synes icke riktigt att i dessa fall utbetala ersättning. Enligt vår mening bör ersättning endast utgå till municipalsamhällen, där utdebiteringen uppgår till minst en krona för skattekrona. Vi föreslår att ersättning utgår med 2 procent av sjömansskatten för sådana municipalsamhällen. Den föreslagna metoden för ersättningens beräknande är enkel och ur flera synpunkter tilltalande, varför vi förordar densamma. Emot densamma kan invändas, att metoden icke lämnar utrymme för differentiering av ersättningen efter skattetrycket inom de olika kommunerna. Om en sådan differentiering skulle anses ofrånkomlig •— för vår del anser vi vinsten icke

118 uppväga det därav orsakade merarbetet — synes man kunna förfara enligt grunder, som framgår av följande exempel. Om sjömansskatt, erlagd av sjömän inom en kommun, antas vara 10 000 kronor samt den genomsnittliga utdebiteringen för samtliga primärkommuner antas vara 10 kronor, skall en kommun med en utdebitering av 12 kronor erhålla en gottgörelse å 4 200 kronor uträknad enligt följande uppställning. ~ X (35 % x 10 000) = 4 200 Vad ovan sagts om hänsynstagande till den varierande utdebiteringen mellan primärkommuner kan tillämpas även för bestämmande av ersättningen till landstingskommuner och till ersättningsberättigade municipalsamhällen. Det må understrykas, att den ovan angivna genomsnittliga utdebiteringen är godtyckligt vald. Vårt exempel innebär icke, att ersättning skulle uträknas efter denna antagna medelutdebitering. Vid eventuell uträkning av ersättningen enligt den ifrågavarande metoden skall givetvis den genomsnittliga utdebitering användas, som vid varje tidpunkt är aktuell. För att visa hur fördelning av bidrag kan ske, lämnas här nedan ett exempel. Medelutdebiteringen i riket till samtliga kommunala utskylder förutsattes vara 13 kr. En kommun antas bestå av flera uppbördsdistrikt. Ett av dessa uppbördsdistrikt sammanfaller med ett municipalsamhälle. Sjömansskatt erlagd av sjömän mantalsskrivna inom distriktet uppgår till 100 000 kr. Utdebiteringen till kommunen antas vara 11 kr., till municipalsamhället 2 kr. och till landstingskommunen 3 kr. Ersättning till kommun, municipalsamhälle och landstingskommun beräknas för detta uppbördsdistrikt enligt följande. Den totala ersättningen blir: — X (47 % X 100 000 kr.) = 57 846 kr. Ersättningen beräknas därefter för kommun till för municipalsamhälle till

— X 57 846 = 39 769 16 2 — x 57 846 = 7 231

för landstingskommun till — X 57 846 = 10 846 57 846 kr. ö 16 Uträkningarna kan synas enkla men ännu enklare och därför ur administrativ synpunkt fördelaktigare blir förfaringssättet, om man väljer det av oss förordade förslaget att fastställa ersättningarna utan hänsynstagande till varierande kommunala utdebiteringar. Fördelning å uppbördsdistrikt verkställes genom hålkortsbehandling hos postverket med ledning av anteckningarna å redovisningsförteckningar om debetsedel nummer.

119 För att undvika uträkningar och utbetalningar av ersättning å bagatellbelopp, vilka icke är av betydelse för kommunernas ekonomi, föreslås att det lägsta årliga belopp, som må utbetalas, fastställes till 300 kronor. Ersättning till kommuner, municipalsamhällen och landstingskommuner bör utbetalas genom sjömansskattekontoret en gång om året, så snart uträkningarna verkställts. Den närmare fördelningen av ersättningen mellan bidragsberättigad borgerlig och kyrklig kommun bör verkställas av vederbörande organ inom kommunalförvaltningen. Slutligen vill vi erinra om att sjömansskatt, härrörande från avdrag från löner utbetalade till sjömän, vilka icke är bosatta här i riket, ej till någon del skall beaktas vid beräkningen av ersättning till kommuner.

KAPITEL 16 Avgifter till folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen

Folkpensionsavgifter. För närvarande utgår folkpensionsavgift med 2,5 procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Högsta årliga avgift är för ogift 250 kronor och för äkta makar 500 kronor. Avgifterna till folkpensioneringen är inräknade i tabellerna för preliminär A-skatt. Avgifterna debiteras å debetsedeln för slutlig skatt. Sjömansskattetabellerna skall konstrueras med beaktande av skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift. Sjöman, som uteslutande uppburit inkomst för vilken erlagts sjömansskatt, skall därför icke debiteras folkpensionsavgift. För sjöman, vilken under ett år åtnjutit såväl inkomst ombord som inkomst i land, debiteras folkpensionsavgift med ledning av hans till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Hänsyn skall därvid icke tas till den inkomst han uppburit ombord. Någon ändring av reglerna angående debitering av folkpensionsavgifter blir icke erforderlig. Om man på angivet sätt bortser från inkomst ombord vid debitering av folkpensionsavgift, kan en sjöman som åtnjutit inkomst både ombord och i land stundom få erlägga för låg avgift. Det kan ock förekomma att sådan sjöman får erlägga för hög avgift. Det är klart, att detta icke är önskvärda konsekvenser. Vi anser dock att de olägenheter, varom här är fråga, är sådana att man kan bortse från desamma. Som förut i olika sammanhang påpekats måste man, då en definitiv källskatt konstrueras, på åtskilliga punkter avstå från att söka uppnå millimeterrättvisa. Såsom kompensation för att för höga avgifter till folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen, varom redogöres nedan, kan utgå, har vi — såsom framgår av kapitel 8 — föreslagit att vid sjömansskattetabellernas uppbyggnad viss reduktion bör äga rum. Emellertid finnes ytterligare en metod — låt vara schablonmässig — att mildra olägenheterna av att för hög avgift uttas. Denna metod är något komplicerad. Vi har därför icke velat förorda densamma men vill dock här nedan redogöra för hur man i så fall skulle förfara. Folkpensionsavgift utgår som nyss sagts för år med högst 250 kronor för ogift och med högst 500 kronor för makar. Det k a n därför sägas, att högsta månatliga avgiften är ungefär 21 respektive 42 kronor. Om en sjöman endast uppburit inkomst ombord under viss del av året och under

121 resten av året uppburit inkomst i land, kan den högsta folkpensionsavgiften för honom fastställas till summan av maximiavgifterna för de månader, då h a n icke uppburit inkomst ombord. Vid debitering av folkpensionsavgift skulle då hänsyn tagas härtill. Denna beräkningsmetod bör jämföras med den reducering av ortsavdrag, vilken vi föreslår skall förekomma för sjöman som haft både inkomst ombord och inkomst i land. Den bör även jämföras med den reducering av sjukförsäkringsavgifter, varom redogöres i det följande. Någon individuell redovisning av influtna folkpensionsavgifter förekommer numera icke. De belopp, som utbetalas till en folkpensionär, står ej i relation till de avgifter denne må ha inbetalat. I detta sammanhang bortses från inbetalning av avgifter för frivillig pensionering. Länsstyrelserna lämnar riksräkenskapsverket uppgift om storleken av de debiterade folkpensionsavgifterna. Uppgifterna lämnas genom sammandrag på sätt sker beträffande statsverkets övriga inkomster, som har samband med den årliga taxeringen. I riksstaten ingår folkpensionsavgifterna (sedan budgetåret 1954/1955) i inkomsttiteln A. I 1 a Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. För budgetåret 1953/1954 och tidigare budgetår redovisades pensionsavgifterna särskilt. Någon specialdestination förekommer således icke längre beträffande folkpensionsavgifterna. Som bekant bestrides utgifterna för folkpensioneringen till stor del av skattemedel. På grund härav synes icke nödvändigt, att särskilt beräkna och bokföra den del av sjömansskatten, som motsvarar folk pensionsavgifter. Skulle likväl en sådan beräkning vara erforderlig, måste folkpensionsavgifterna uppskattas schablonmässigt till viss del av hela den erlagda sjömansskatten. Individuell redovisning är utesluten. Sjömansskatten skall icke bokföras särskilt för envar skattskyldig. Vi har icke funnit anledning ingå på frågan om det procenttal som skulle kunna komma till användning. Sjukförsäkringsavgifterna. I tabellerna för preliminär A-skatt ingår belopp, som skall motsvara avgifterna till den obligatoriska sjukförsäkringen. Särskilda avgifter erlägges för sjukvårdsförsäkringen, för försäkringen för grundsjukpenning och för försäkringen för tilläggssjukpenning. Lokalsjukkassa samt centralsjukkassa i stad, som utgör eget centralsjukkasseområde, skall i debiteringslängderna föra in uppgifter om sjukförsäkringsavgifter avseende försäkringspliktiga bosatta inom sjukkassans område. Vid debitering av slutlig skatt debiterar den lokala skattemyndigheten sjukförsäkringsavgifter. Debiteringen sker med de belopp, som genom sjukkassans försorg förts in i längderna, utom då den lokala skattemyndigheten kan konstatera att den avgiftspliktiges inkomster icke uppgår till vissa belopp. Härom gäller i korthet följande.

122 Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall erläggas av medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser bestämts till minst ettusentvåhundra kronor och som icke vid utgången av sistnämnda år upphört att vara medlem, fyllt sextiosju år eller uppbär folkpension i annan form än ålderspension (33 § andra stycket SFL). Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall erläggas av medlem, som vid utgången av det år avgiften avser är försäkrad för sådan sjukpenning och vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering nästföljande år bestämts till minst ettusentvåhundra kronor (33 § tredje stycket SFL). Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning skall erläggas av medlem, som under den månad avgiften avser eller del därav är försäkrad för sådan sjukpenning; dock utgår ej, då försäkringsplikt upphör, avgift för löpande kalendermånad. Den som fullgör tjänstgöring som värnpliktig må, såframt han senast två månader efter tjänstgöringens slut gjort framställning därom hos sjukkassan, befrias från avgift för varje hel kalendermånad av tjänstgöringen (33 § fjärde stycket SFL). Överstiger medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning två procent av hans vid taxering till statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften avser taxerade inkomst, skall avgiften nedsättas till två procent av nämnda inkomst (35 § första stycket SFL). Därest vad medlem har att erlägga i sjukförsäkringsavgift för ett kalenderår skulle uppgå till lägre belopp än fem kronor, skall avgift icke påföras honom (35 § andra stycket SFL). Av de återgivna bestämmelserna framgår att endast avgifterna för sjukvårdsförsäkringen och för grundsjukpenningen reduceras, om den avgiftspliktiges inkomst icke uppgår till viss storlek. Avgiften för tilläggssjukpenningen reduceras endast som en följd av stadgandet i 35 § andra stycket sjukförsäkringslagen. Införes sjömansskatt enligt vårt förslag torde avvikelser från det nuvarande förfarandet vid sjukkassorna icke erfordras. Kassorna antecknar i längderna de avgifter, som enligt tillgängliga uppgifter skall erläggas av avgiftspliktiga bosatta inom kassornas områden. Sjukkassorna behöver härvid icke undersöka, huruvida en avgiftspliktig uppbär inkomst ombord eller i land. För de lokala skattemyndigheterna måste man räkna med ett visst men säkerligen ganska begränsat merarbete. Avgifterna till sjukvårdsförsäkring och till försäkringen för grundsjukpenning skall debiteras utan avvikelse från vad som nu gäller, men vid debiteringen av dessa avgifter skall hänsyn icke tas till inkomst ombord. Endast den vid årlig taxering taxerade inkomsten (d. v. s. inkomsten i land) skall beaktas. I förekommande fall reduceras nu nämnda avgifter efter vad som stadgas i sjukförsäkringslagen. Den, som uppburit inkomst ombord, skall icke debiteras avgift till försäkringen för tilläggssjukpenning med de av sjukkassan uträknade beloppen. Han skulle då komma att få erlägga för högt belopp. Vi har föreslagit att skattskyldig, som uppburit inkomst både ombord och i land, vid den årliga taxeringen skall åtnjuta ortsavdrag med så stor del av ortsavdraget, som belöper på inkomsten i land. I inkomstlängden skall då antecknas att

123 den skattskyldige äger åtnjuta ortsavdrag med så många tolftedelar av ortsavdraget, som motsvarar det antal månader under vilka han ej uppburit inkomst ombord. De lokala skattemyndigheterna skall överföra dessa uppgifter till debiteringslängden. Sjömannen bör därefter debiteras avgift för tilläggssjukpenningen med reducerat belopp, så att tilläggssjukpenning kommer att utgå med så inånga tolftedelar av den av kassan uträknade avgiften, som motsvarar det antal månader han åtnjuter ortsavdrag. En sjöman, som under hela året haft inkomst ombord, kommer således icke att påföras någon avgift för tilläggssjukpenningen. Om han därjämte saknat inkomst i land blir han icke heller påförd några avgifter för sjukvårdsförsäkringen och för grundsjukpenningen. Därest han — utöver inkomst ombord under helt år — jämväl skulle ha haft annan inkomst, exempelvis av kapital, kan han dock i vissa fall helt eller delvis komma att påföras sistnämnda avgifter. I bilaga 4 lämnas exempel på hur sjukförsäkringsavgifter bör debiteras sedan sjömansskatteförordningen trätt i kraft. Såsom underlag för de lämnade exemplen har tagits uppgifter om taxerade inkomster och införda sjukförsäkringsavgifter ur en längd för debitering av slutlig skatt på grund av 1956 års taxering för en kommun i Stockholms län. Vi har tidigare i kapitel 15 föreslagit att ersättning skall utgå till kommuner med anledning av sjömansskattens införande. Liknande ersättning synes böra utgå till sjukkassorna. Även för sjukkassornas vidkommande bör ersättningen utgå med schablonmässigt beräknade belopp. Det är i nuvarande läge svårt att bedöma hur stora skillnaderna på grund av sjömansskattens verkningar kan bli mellan av sjukkassorna i debiteringslängderna införda och av lokala skattemyndigheter debiterade avgifter. Enligt de uppgifter, som stått oss till buds, torde dock en ersättning, uppgående till sex procent av sjömansskatten, rätt väl kompensera sjukkassorna för hela den avgiftsminskning, som blir beroende av att avgiftspliktiga erlägger sjömansskatt. Vi har i vårt förslag till sjömansskatteförordning intagit en bestämmelse av innehåll att ersättning till kommun, landstingskommun, municipal samhälle och allmän sjukkassa icke skall utgå, därest den beräknade ersättningen icke uppgår till 300 kronor. Det kan övervägas, huruvida undantag härifrån bör göras för sjukkassornas del, så att det även för dem angivna minimibeloppet 300 kronor antingen sänkes eller ock helt utgår. Vi anser dock att något undantag icke bör göras för sjukkassornas vidkommande. I föregående kapitel har vi omnämnt en metod för beaktande av den varierande kommunala utdebiteringen vid fastställande av ersättning till kommuner. En liknande metod är givetvis möjlig att tillämpa även vid uträknande av ersättning till sjukkassor, men vi har icke funnit sådana skäl föreligga att den bör ges företräde. Beräkningarna angående den procentsats, som bör ligga till grund för fastställandet av ersättning till sjukkassor, måste givetvis bygga på an-

124 taganden. Mera exakt uträknade belopp för bortfallna tilläggssjukpenningavgifter skulle kunna framräknas om man förfore på motsvarande sätt som nu sker med vissa ändringar av sjukförsäkringsavgiften. Detta skulle innebära, att vid reducering av tilläggssjukpenningavgift på grund av sjömansskatt lokal skattemyndighet skulle under särskild rubrik i slutet av debiteringslängden anteckna det belopp, varmed avgiften minskats, varvid skulle anges nummer å uppslag och rad, där avgiften införts. Beträffande sjukvårdsförsäkrings- och grundsjukpenningförsäkringsavgifter synes uteslutet att använda det skisserade systemet för en mer exakt beräkning på grund av de stora praktiska svårigheter som härvid uppkommer vid framräknandet av ersättningsbeloppen. Beträffande sistnämnda avgifter finge man under alla förhållanden nöja sig med gottgörelse till sjukkassorna räknad efter viss procentsats, förslagsvis 1,5—2 procent. Det administrativa merarbete, som bleve förenat med den nu skisserade ordningen, synes emellertid alltför betungande för att kunna uppväga vinsten av ett sådant förfaringssätt. Vi har därför icke ansett oss kunna förorda detsamma. I administrativ ordning synes böra föreskrivas att ersättningarna utbetalas till riksförsäkringsanstalten, som i sin tur bör ha att fördela ersättningsbeloppen mellan centralsjukkassor och lokalsjukkassor. Sjukkassorna skall enligt gällande bestämmelser kontrollera att försäkrade lämnar riktiga uppgifter om sina inkomstförhållanden. Kontrollen sker i viss utsträckning genom att debiterade avgifter, främst avgiften för tilläggssjukpenningen, jämföres med de inkomstuppgifter, som återfinnes i inkomst- och debiteringslängderna. En dylik jämförelse försvåras tydligen sedan den föreslagna sjömansskatten införts. Möjligheter finnes dock att erhålla uppgifter om en sjömans inkomster genom rederierna. Enligt 38 § sjukförsäkringslagen är arbetsgivare pliktig att erlägga bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för tilläggssjukpenningen. Några ändrade bestämmelser på grund av att arbetstagare erlägger sjömansskatt synes enligt vårt förmenande icke erforderliga. Icke heller kräves någon ändring i förordningen den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring m. m.

KAPITEL 17 Overgångsförfarandet

I samband med sjömansskatteförordningens ikraftträdande upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt samt kungörelsen den 11 december 1953 (nr 710) angående befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga särskild sjömansskatt. Övergångsförfarandet underlättas, om sjömansskatteförordningen träder i kraft från och med ett årsskifte. Hinder möter dock icke för att låta ikraftträdandet ske vid annan tidpunkt. Träder sjömansskatten i kraft vid ett kalenderårsskifte, och får sjömannen i följd härav erlägga sjömansskatt i stället för källskatt för inkomst ombord, måste emellertid den inkomst, som sjömannen kan ha åtnjutit under föregående beskattningsår — vare sig inkomsten intjänats genom arbete ombord eller förvärvats i land — behandlas som inkomst i land och uppges till beskattning vid en årlig taxering. Vid övergången bör sjömännen göras uppmärksamma på sin skyldighet att avge allmän självdeklaration för inkomster intjänade ombord å fartyg före sjömansskatteförordningens ikraftträdande. Skulle sjömansskatteförordningen anses böra träda i kraft under ett kalenderår — härvid är givetvis med hänsyn till redovisningen av källskatten ett månadsskifte från jämn till ojämn månad att föredra — skall all inkomst, som sjömannen förvärvat före ikraftträdandet — även sådan inkomst som förvärvats ombord — beskattas såsom i land förvärvad inkomst. Sjömannen skall därför vid den årliga taxeringen uppta denna inkomst i självdeklaration. Även här bör sjömännens uppmärksamhet fästas å deklarationsplikten för inkomst i land. Det kan sålunda tänkas att sjömansskatteförordningen skulle kunna träda i kraft redan den 1 juli 1958, om tidsschemat så medger. Vi vill emellertid fästa uppmärksamheten på att 18 § i vårt författningsförslag utformats under förutsättning att ikraftträdandet äger rum vid ett kalenderårsskifte. Sjömansskattenämnden bör, innan sjömansskatteförordningen träder i kraft, ha fastställt å vilka fartyg sjömansskatt skall erläggas, och vilken tabell, som skall användas. Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret bör påbörja sin verksamhet i så god tid att alla avgöranden härutinnan kunnat träffas före ikraftträdandet.

KAPITEL 18 Kostnadsberäkningar

Om sjömansbeskattningen ordnas på sätt vi föreslagit skulle följande kostnader bestridas av statsmedel, nämligen arvoden till ledamöterna i sjömansskattenämnden, löner till personalen vid sjömansskattekontoret, utgifter för kontorets expenser — däri inberäknat kostnader för tryckning av tabeller och anvisningar m. m. — samt något ökade kostnader för lokala skattemyndigheter. Även torde böra tas i beaktande att visst, ehuru icke särskilt betungande merarbete måste åläggas taxeringsnämnderna, vilket kan föranleda någon ökning av kostnaderna för dessa nämnders verksamhet. Till ledamöterna i sjömansskattenämnden föreslås ersättning utgå i form av arvoden. Ersättningen till ordföranden och vice ordföranden bör bestämmas till visst årligt belopp, medan ersättningen till övriga ledamöter synes böra utgå i form av dagarvoden. Uppskattningsvis torde kostnaderna för samtliga arvoden uppgå till mellan 10 000 och 15 000 kronor. Såsom grund för beräkningen av lönerna till sjömansskattekontorets personal har tagits grundlönerna i ortsgrupp 4 enligt statens löneförordning (SFS 1957: 228). Vi har icke ansett oss böra föreslå en definitiv lönegradsplacering av personalen vid sjömansskattekontoret, men nedanstående beräkning innefattar en ungefärlig uppskattning av årslönerna till personalen. Det bör framhållas, att beräkningen har uppgjorts under förutsättning att ersättning till landstingskommuner, kommuner, municipalsamhällen och allmänna sjukkassor uträknas efter de av oss förordade enklare grunderna samt att särskild beräkning ej behöver företas för att utröna med vilka belopp folkpensionsavgifterna reduceras till följd av sjömansskatten. Om ersättning till landstingskommuner, kommuner och municipalsamhällen skall utgå under hänsynstagande till den varierande kommunala utdebiteringen eller om särskilda beräkningar skall ske beträffande avgifter till folkpensionering och sjukförsäkring, är det ofrånkomligt att personalkostnaderna blir väsentligt högre. Följande uppställning återger våra beräkningar. 1 tjänsteman med lön enligt löneklass 25 1 » » » » » 19 1 » » » » » 15 4 tjänstemän » » » » 5

23 700 kronor 17 136 » 13 800 » 32 592 » Summa 87 228 kronor

127 Det är icke möjligt att nu annat än överslagsvis beräkna utgifterna för expenser. För att arbetet med uppbörden av sjömansskatt skall kunna skötas rationellt, bör kontoret redan från början erhålla tidsenliga kontorsmaskiner. Kostnaderna för anskaffning av dylika maskiner liksom för anskaffning av möbler m. m. är dock av engångsnatur. Till de årliga omkostnaderna hör kostnader för resor, som måste företas vid granskning av redares bokföring. De årliga expenskostnaderna torde kunna begränsas till ett belopp mellan 15 000 och 20 000 kronor. Enligt vårt förslag skall den, som under ett år uppburit såväl inkomst ombord som annan inkomst, vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt åtnjuta ortsavdrag med endast 1j12 för varje månad, under vilken inkomst ombord ej uppburits. För den skull måste taxeringsnämnderna i förekommande fall göra en särskild uträkning av ortsavdragen för sjömän. Även om omräkningstabeller kommer till användning, kan ett visst merarbete icke helt undvikas, något som bör beaktas vid fastställande av ersättningen för taxeringsarbetet. För den lokala skattemyndighetens del kommer, då fråga är om skattskyldig, som skall vidkännas reducerat ortsavdrag, längdföringen att bli något mer tidskrävande än som eljest skulle vara fallet. Den lokala skattemyndighetens arbete med debitering av statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt samt avgifter till folkpensionering torde endast obetydligt ökas till följd av att en skattskyldig uppburit inkomst ombord, därest man såsom vi förordar, bortser från inkomst ombord vid debitering av nämnda utskylder. Arbetet med debitering av sjukförsäkringsavgifter kommer att bli något mer betungande än nu är fallet, men det torde — därest den av oss i kapitel 16 förordade metoden tillämpas — dock icke bli alltför tidsödande. Skulle däremot särskilda omräkningar behöva ske av avgifterna till folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen, torde merarbetet för den lokala skattemyndigheten bli något större. För det merarbete, som uppkommer för lokal skattemyndighet, bör tillfällig arbetskraft ställas till förfogande. Stad med egen uppbördsförvaltning bör erhålla statsbidrag för att täcka eventuella kostnader för anställning av tillfällig personal för ifrågavarande arbetsuppgifter. Statsverkets årliga utgifter för samtliga lokala skattemyndigheters merarbete på grund av sjömansskatten kan icke beräknas överstiga 20 000 kronor. Postverkets kostnader för uppbörd av skatt torde knappast öka om sjömansskatten införes. Statsverkets utgifter för sjömansskatten bör bedömas under beaktande av att vissa kostnadsbesparingar för det allmänna kan ernås om sjömansskatt införes. De för närvarande ganska kostnadskrävande åtgärderna för att indriva sjömäns restförda utskylder — ofta måste härvid införsel tillgripas — lärer nämligen därefter bli rätt obetydliga. Kommunerna torde enligt vårt förslag i huvudsak erhålla full kompen-

128 sation för inkomstbortfallet på grund av sjömansskattens införande. Statsverket torde däremot få vidkännas viss inkomstminskning. Vi har företagit vissa beräkningar härutinnan. Vid beräkningarna av inkomstminskningen för statsverket har vi funnit att hänsyn endast behöver tas till de sjömän, som är anställda ombord å fartyg i nordsjöfart eller oceanfart. Man torde nämligen i detta sammanhang kunna bortse från den skäligen obetydliga inkomstminskning, som kan bli följden av att sjömän erlägger skatt enligt den sjömansskattetabell, som avser östersjöfart. Enligt de beräkningar, som vi har kunnat göra, torde mer än 20 000 h ä r i riket bosatta sjömän få erlägga sjömansskatt efter tabell I avsedd att användas ombord å fartyg i nordsjöfart eller oceanfart. Samtliga dessa sjömän är dock icke anställda ombord hela året, trots att fartygen går i trafik hela tiden. Vi har med ledning av tillgängliga uppgifter från den offentliga statistiken och från sjöfartens organisationer kommit fram till att dessa 20 000 sjömän motsvarar mellan 13 000 och 13 400 årsarbetare ombord på avsedda fartyg. Vi har haft anledning anta, att den genomsnittliga kontantlönen under ett år för en dylik årsarbetare är ca 10 000 kronor. Vid denna beräkning har vi beaktat att befälets löner ofta överstiger nämnda belopp, men befälets relativt höga löner motverkas av det stora antalet lägre löner för manskapet. Det är uppenbart, att därest löneförhållandena på sjöarbetsmarknaden skulle undergå en väsentlig förändring i jämförelse med vad nu är fallet, kan ett annat läge inträda. Skattelättnaden för en sjöman med en kontant månadslön av 833 kronor motsvarande en kontant årslön av 10 000 kronor uppgår till 648 kronor. Inkomstminskningen för staten till följd av skattelättnaden för de 13 200 årsarbetarna blir följaktligen enligt denna beräkning 8 553 600 kronor. Såsom framgår av tidigare kapitel har vi föreslagit, att vid taxering och debitering av skatt för inkomster i land skall bortses från inkomst, för vilken erlägges sjömansskatt. Vårt förslag innebär även vissa avsteg från vad som i allmänhet gäller beträffande samtaxering av äkta makar. Nu nämnda omständigheter kan medföra ett inkomstbortfall för staten å uppskattningsvis 1 000 000 kronor. Det sammanlagda inkomstbortfallet enligt ovan redovisade beräkningar skulle då uppgå till i runt tal 10 milj. kronor. Vissa omständigheter verkar i den riktningen att inkomstbortfallet icke blir så stort som hittills angivits. Härom må nämnas följande. Å den svenska handelsflottans fartyg uppehälles för närvarande ett stort antal befattningar av utlänningar. Därest dessa befattningar i stället kommer att bestridas av svenska sjömän, framför allt befäl som nu arbetar ombord å utländska fartyg och som sannolikt ej erlägger några skatter till Sverige, skulle det allmänna tillföras större intäkter än förut. Å andra sidan kan en viss inkomstminskning uppkomma genom att ytterligare inhemsk arbetskraft dras till handelsflottan.

129 Ombord å den svenska handelsflottans fartyg med en bruttodräktighet mellan 100 och 500 registerton arbetar för närvarande ett stort antal utlänningar, vilka i många fall icke erlägger några svenska skatter. Huru många av dessa som kommer att erlägga den föreslagna sjömansskatten å femton procent av kontantlönen är svårt att nu avgöra. Även med en försiktig uppskattning kan deras antal beräknas till minst 1 000 man. Envar av dessa kommer att erlägga omkring 1 200 kronor årligen i sjömansskatt. För samtliga blir då sjömansskatten omkring 1 200 000 kronor. Från den tidigare beräknade inkomstminskningen för statsverket å 10 miljoner kronor bör sålunda avräknas 1,2 miljon kronor. Nettominskningen för statsverket skulle enligt dessa beräkningar stanna vid 8,8 miljoner kronor.

9—706546

KAPITEL 19 I n t e r n o r d i s k a sj ö m a n s s k a t t e f r å g o r

1 våra direktiv har omnämnts, att vid Nordiska rådets session i Oslo den 9—18 augusti 1954 antogs en rekommendation till regeringarna i Danmark, Island, Norge och Sverige att ingå en konvention om gemensamma regler för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av denna skatt. Även Finland tillhör numera Nordiska rådet. Rekommendationen har därför aktualitet även för Finlands del. Såsom ett led i det internordiska samarbetet i förevarande hänseende har konferenser ägt rum i Oslo, Stockholm och Köpenhamn. Konferensen i Oslo ägde rum den 12 och 13 december 1955. Resultatet av denna konferens framgår av våra i kapitel 1 återgivna direktiv. Efter konferensen i Oslo påbörjades i Sverige, Danmark och Finland utredningar angående införande av särskilda skatte- och uppbördsregler att gälla för sjömän. Den 9 och 10 november 1956 ägde en konferens angående sjömansskatteproblem rum i Stockholm mellan representanter från Danmark, Finland, Norge och Sverige, varjämte Island var representerat med en observatör. Vid denna konferens framlades de preliminära förslag till sjömansskatteförfattningar, som utarbetats i Danmark, Finland och Sverige. Resultatet av konferensen redovisades i följande kommuniké. En internordisk sjömansskattekonferens har ägt rum i Stockholm den 9 och 10 november. I konferensen har deltagit delegationer från Danmark, Finland, Norge och Sverige, varjämte en representant för Island varit närvarande som observatör. I enlighet med vad som överenskoms vid sjömansskattekonferensen i Oslo 1955 har särskilda kommittéer i Danmark, Finland och Sverige numera utfört ett förberedande utredningsarbete rörande möjligheterna av en intern sjömansskatt — i Norge är sjömansbeskattningen genomförd sedan snart tio år tillbaka. Syftet med den nu avslutade konferensen har varit att bereda tillfälle för representanter för de olika ländernas finansmyndigheter och sjömansskattekommittéer att framlägga sina preliminära ställningstaganden varefter diskussion och överväganden ägt rum för att nå så enhetliga regler som mot bakgrunden av varje lands speciella förhållanden är möjligt. Från norsk sida lämnades en redogörelse för vidtagna ändringar i den norska sjömansskattelagstiftningen, bl. a. med tanke på övergången i Norge till en källskatt. Vid konferensen har särskilt diskuterats följande frågor: Den närmare formen av en definitiv källskatt för sjömän. Avgränsningen av de fartyg, ombord på vilka sjömansskatt skall erläggas. Den inkomst, för vilken sjömansskatt skall erläggas.

131 Beskattning då sjöman har inkomst såväl ombord som i land. Den administrativa ordningen för uppbörden av sjömansskatt. Skatteskalorna och sjömansskattetabellernas utformning. Skattens fördelning mellan stat och kommun. På grundval av dessa diskussioner överenskoms om utbyte av det ytterligare arbetsmaterial som under den närmaste tiden beräknades framkomma i de nordiska länderna. Utredningsarbetet i de olika länderna beräknas vara avslutat under våren 1957. Konferensen avslutades med en diskussion om en internordisk lagstiftning på området. Denna fråga skulle ånyo upptagas vid ett senare tillfälle. Både före och efter k o n f e r e n s e n i S t o c k h o l m h a r s a m a r b e t e ägt r u m m e l l a n k o m m i t t é e r n a i de n o r d i s k a l ä n d e r n a l i k s o m ock m e l l a n k o m m i t t é e r n a o c h r e p r e s e n t a n t e r för n o r s k a s k a t t e m y n d i g h e t e r , ö m s e s i d i g a e r f a r e n h e t e r h a r utbytts. Det v i s a d e sig vid k o n f e r e n s e n i K ö p e n h a m n , s o m ägde r u m d e n 22—24 a u g u s t i 1957 m e d d e l t a g a r e f r å n D a n m a r k , F i n l a n d , Norge och Sverige, a t t m ö j l i g h e t till e n n o r d i s k s a m v e r k a n förelåg. I de n o r d i s k a l ä n d e r n a ä r i n k o m s t b e s k a t t n i n g e n över h u v u d t a g e t visserligen icke e n s a r t a d . P å g r u n d h ä r a v k u n d e d e t ej u n d v i k a s a t t e n del s k i l j a k t i g h e t e r b e t r ä f f a n d e b e s k a t t n i n g e n av s j ö m ä n t e r sig o u n d v i k l i g a , m e n m a n a n s å g a t t d e s s a s k i l j a k t i g h e t e r ej v a r av s å d a n art, a t t de h i n d r a r e n ö v e r e n s k o m m e l s e i d e n r i k t n i n g N o r d i s k a r å d e t r e k o m m e n d e r a t . E n s a m m a n f a t t n i n g av vad s o m d r y f t a d e s vid k o n f e r e n s e n i K ö p e n h a m n f r a m g å r av följande k o m m u n i k é . På grundlag af rekommandation fra Nordisk Råd har udvalg i Danmark, Finland og Sverige arbejdet med udformningen af en s0mandsskattelovgivning i de respektive lande i lighed med den i Norge allerede gennemf0rte ordning og man har under arbejdet hermed haft naer kontakt med hinanden samt med norske sagkyndige. Ved et m0de i K0benhavn den 22.—24. august 1957 har delegationer fra Danmark, Finland, Norge og Sverige dr0ftet de f0religgende lovudkast. De foretagne unders0gelser og forhandlinger har f0rt frem til, at det ikke på indevaerende tidspunkt kan anses for praktisk muligt at opnå ganske samme beskatning på alle nordiske skibe, fordi s0mandsbeskatningen må tilpasses hvert lands interne lovgivning, herunder også beskatningsniveauet i det pågseldende land. Uanset det vil en långt mere ensartet behandling end den nuvserende kunne tilvejebringes, ved at nordiske s0maend, som tjenstg0r på nordisk skib, svarer skat efter reglernc for s0msend i det land, hvor skibet h0rer hjemme, selv om de er hjemmeh0rende i et andet nordisk land. En sammenligning af de foreliggende lovudkast og den norske s0mandsskattelovgivning har bestyrket den opfattelse, at en gennemf0relse af en s0mandsbeskatning efter de skitserede retningslinier vil betegne et meget vaesentligt skridt henimod den tilstraebte ensartethed i beskatningen af nordiske s0msend. Man er enige om, at det tilstrsebes, at et nordisk lands beskatning af s0msend, som er hjemmeh0rende i et af de andre nordiske lande, sker under hensynstagen til fors0rgerforhold i det omfång, det er foreneligt med skattetekniske hensyn, på samme made som ved beskatningen av s0msend hjemmeh0rende i det pågseldende land. • På dette grundlag vil s0mandsskatteudvalgene i Danmark, Finland og Sverige

132 snarestmuligt tilendebringe deres arbejde med henblik på at afgive indstilling lil de respektive ländes regeringer om indf0relse af en sserlig beskatning af s0maend. Även om en till alla delar likformig sjömansskatt icke omedelbart kan införas i de nordiska länderna, anser vi, att arbetet för en samnordisk sjömansbeskattning icke bör hindra, att en svensk sjömansskatt nu kommer till stånd. Emellertid bör snarast till behandling återupptas frågan om ett samordnande av de olika ländernas skatte- och uppbördsregler för sjömän. Det synes därför angeläget, att redan nu hänsyn tas till det kommande internordiska samarbetet. I anledning härav har vi sökt utforma vårt förslag så, att en nordisk konvention underlättas. Måhända kan det ifrågavarande syftet även uppnås genom nödiga ändringar i dubbelbeskattningsavtalen slutna mellan Sverige och övriga nordiska länder. Vårt förslag synes icke lägga hinder i vägen härför. Vi har tagit fasta på uttalandet i köpenhamnskommunikén att en långt mer likformig behandling än den nuvarande kan åstadkommas, genom att nordiska sjömän, som tjänstgör ombord å nordiska fartyg, skall erlägga skatt enligt reglerna för sjömän i det land, där fartyget hör hemma, även om de är bosatta i ett annat nordiskt land. I detta syfte har vi föreslagit en bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj :t äger träffa avtal som möjliggör en sådan ordning. Vissa skiljaktigheter föreligger beträffande försörjningsbördans inverkan på skattetrycket för de olika individerna i de nordiska länderna. I Sverige medgavs tidigare särskilda barnavdrag vid beräknande av beskattningsbar inkomst. Dessa avdrag är numera avskaffade. I stället utgår barnbidrag. I de övriga länderna förekommer en kombination av barnavdrag vid beskattningen och barnbidrag. För Norges del är — såsom framgår av redogörelsen i kapitel 3 — benämningen försörjningsavdrag måhända mera korrekt än barnavdrag. En skattskyldig kan nämligen i samma ordning få avdrag icke blott för underhåll av barn utan även för försörjning av andra närstående. Beträffande avdrag för försörjningsbörda gentemot andra än barn finns i vårt förslag möjlighet att erhålla jämkning på grund av nedsatt skatteförmåga. Till den skilda inverkan underhållsskyldigheten mot barn har enligt svensk lagstiftning, å den ena, och enligt de övriga ländernas, å den a n d r a sidan, synes däremot hänsyn böra tas vid det nordiska samarbetet. E n dansk, finsk eller norsk sjöman med underhållsskyldighet mot barn skulle eventuellt vid anställning ombord å ett svenskt fartyg i skattehänseende understundom kunna missgynnas. Olägenheterna härav kan undvikas genom att sådana sjömän erhåller rätt till jämkning. I den författning, som torde komma att utfärdas, sedan avtal om internordiskt samarbete på förevarande område slutits, synes böra intas en bestämmelse av följande lydelse. Gör sjöman, som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge, sannolikt att hans skatteförmåga till följd av underhållsskyldighet mot barn är nedsatt, må genom

133 beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskattningsbara inkomsten nedsättas. Nu åsyftade jämkningsbeslut bör meddelas av sjömansskattenämnden. Genom ett sådant jämkningsbeslut torde de olikheter, som föreligger med hänsyn till försörjningsbördans inverkan, kunna i huvudsak undanröjas. Då en sjöman hemmahörande i annat nordiskt land än Sverige tar anställning ombord å ett svenskt handelsfartyg, skall han visa upp för befälhavaren det sjömansskattekort eller motsvarande handling, som må vara utfärdat för honom i hans hemland. Det måste förväntas, att av denna handling framgår, huruvida sjömannen är gift eller ogift, och om han underhåller några barn. Med ledning härav kan avdrag verkställas enligt vederbörlig kolumn i sjömansskattetabellen. Sjöman, som vill ha särskilt avdrag för barn, har att hos sjömansskattenämnden mot företeende av erforderlig utredning anhålla om jämkning enligt vad ovan sagts. Vi upptar här nedan vissa spörsmål avseende sjömans beskattning i land. En i Sverige bosatt sjöman, som erlagt sjömansskatt på grund av anställning ombord å fartyg hemmahörande i annat nordiskt land, skall vid eventuell årlig taxering i Sverige behandlas som om han under anställningstiden erlagt svensk sjömansskatt. En i Sverige bosatt sjöman, som under någon tid av året varit anställd ombord å exempelvis ett norskt fartyg, bör vid eventuell årlig taxering icke erhålla svenskt ortsavdrag belöpande på anställningstiden å det norska fartyget. För att en svensk taxeringsnämnd skall kunna iaktta de föreslagna reglerna och ej till äventyrs åsätta en sjöman en s. k. skönstaxering avseende tiden för hans anställning ombord å annat nordiskt fartyg, bör denna erhålla uppgift om och huru länge h a n varit anställd å sådant fartyg. För den skull bör — vilket även diskuterades vid konferensen i Köpenhamn — de svenska taxeringsmyndigheterna erhålla uppgift angående tiden för den svenske sjömannens anställning å annat nordiskt fartyg. Motsvarande uppgifter bör lämnas från svensk sida. Det är möjligt, att dessa uppgifter måste innehålla upplysningar om de belopp sjömannen uppburit.

KAPITEL 20 Specialmotiv

Sjömansskatteförordningen

1 och 2 §§. I 1 § sjölagen den 12 juni 1891 (senaste lydelse SFS 1906: 19) anges, vad som förstås med svenskt fartyg. Vi har därför funnit, att någon definition av begreppet svenskt fartyg icke behöver intas i sjömansskatteförordningen. Icke heller har vi funnit en särskild definition av begreppet handelsfartyg erforderlig. I § 2 mom. 1. förordningen den 12 juni 1936 angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. (SFS 1936: 315) anges vad som förstås med handelsfartyg. I 4 § 1 mom. förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och utrustning (SFS 1927: 184) lämnas definitioner beträffande inre fart, kustfart, östersjöfart, nordsjöfart samt oceanfart. Då sjömansskatt icke skall erläggas av anställda ombord å fartyg i inre fart, har vi funnit det lämpligare att redogöra för vad som förstås med inre fart i anvisningarna till 1 § än att definiera begreppet i 2 §. Författningstexten blir härigenom enklare utan att tydligheten eftersattes. Vår definition av begreppet kustfart har gjorts något mindre utförlig än den som förekommer i förordningen om fartygs byggnad och utrustning. För sjömansskattens del föreligger icke alla de skäl, som torde ha påkallat de relativt utförliga bestämmelserna i nämnda förordning. Några särbestämmelser för sjöfarten på Vänern och Vättern behöver icke heller intas i sjömansskatteförordningen; sjömansskatt skall aldrig erläggas av anställda ombord å fartyg, vilka enbart trafikerar våra insjöar. Vad beträffar de av oss föreslagna definitionerna av östersjöfart samt av nordsjöfart och oceanfart torde någon saklig avvikelse från vad som stadgas i förordningen om fartygs byggnad och utrustning icke föreligga. Då sjömansskatt skall utgå efter samma tabell vid anställning ombord å fartyg i såväl nordsjöfart som oceanfart har dessa slag av fart icke ansetts behöva särskiljas. I likhet med vad som stadgas i förordningen om fartygs byggnad och utrustning men i olikhet med vad som föreskrives i förordningen angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. har vi till oceanfart fört även medelhavsfart. 5 §. För sjöman, som uppbär inkomst av drickspenningar, utgöres den beskattningsbara inkomsten av summan av den kontanta lönen och av ett med led-

135 ning av sjömansskattenämndens anvisningar beräknat schablonbelopp för drickspenningar. Skatteavdraget beräknas på den nämnda summan. 7 §. Vi har icke haft för avsikt att för sjömansskattens del införa andra bestämmelser än nu gällande beträffande skattskyldighet. En nordisk konvention i överensstämmelse med vad som skisserades vid sjömansskattekonferensen den 22—24 augusti 1957 i Köpenhamn kan dock komma att medföra vissa ändringar avseende skattskyldigheten för nordiska sjömän. 9 §. I anvisningarna till 9 § har angivits, att intyg om att här i riket icke bosatt sjöman är skattskyldig i annat land för inkomst ombord och i följd härav icke skall erlägga skatt, skall utfärdas av sjömansskattenämnden. Vidare har föreskrivits, att om en i utlandet bosatt sjöman icke kan prestera detta intyg han blir skyldig erlägga skatt. Vi har i vårt författningsförslag i det hänseende, varom nu är fråga, i viss mån avvikit från vad som stadgas i förordningen den 5 juni 1953 om särskild sjömansskatt. Enligt 2 § denna förordning skall sjöman icke erlägga särskild sjömansskatt, därest h a n på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord. Prövningen härav ankommer på länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län; undantagsvis kan prövningen dock ankomma på befälhavaren, nämligen om sjöman företer för honom i Island, Norge eller Ungern utfärdad debetsedel eller annan likvärdig handling, varav framgår, att han har att erlägga skatt för inkomst till något av dessa länder. Enligt vårt förslag skall prövningen alltid ankomma på sjömansskattenämnden. Anledningen till att vi frångått gällande bestämmelser i förevarande hänseende beror på, att vi icke i något fall önskat ålägga en befälhavare det ansvar, som blir en följd av att han har att bedöma huruvida skattskyldighet föreligger eller ej. Härigenom möjliggöres att en enhetlig praxis uppkommer samt att tvister mellan avlöningsförrättare och anställd undvikes avseende tolkningen av sjömansskatteförordningens skattskyldighetsregler. Utöver vad som i ovanstående stycke anförts har även andra skäl föranlett att vi i förslaget till sjömansskatteförordning underlåtit att inta någon särskild bestämmelse beträffande skatteavdrag för sjöman hemmahörande i Island, Norge eller Ungern. De sjömän, som arbetar ombord å svenska handelsfartyg och som är skattskyldiga till Island eller Ungern, torde såvitt oss är bekant uppgå till ett så ringa antal, att det icke är motiverat att inta någon särbestämmelse för dem. Man k a n däremot icke bortse från att många norska sjömän arbetar ombord å svenska handelsfartyg. Vi förutsätter dock att beskattningen av norska sjömän liksom ock av danska och finska sjömän ombord å svenska fartyg inom snar framtid kommer att ordnas på det sätt, varom närmare redogöres i kapitel 19.

136 10 §. Befälhavaren skall regelmässigt verkställa skatteavdrag med ledning av anteckningar å debetsedel angående den kolumn, som jämlikt uppbördsförordningen skall tillämpas för gäldande av preliminär A-skatt. I 4 § 2 mom. nämnda förordning anges de kolumner, som skall finnas i skattetabellerna. Vilken kolumn, som skall tillämpas för den skattskyldige, avgöres med hänsyn till förhållandena den 1 november året näst före inkomståret. I 45 § uppbördsförordningen stadgas, att jämkning (merendels genom ändring av kolumn) skall företas, då sådan ändring skett i den skattskyldiges civilstånd, vartill hänsyn skall tas vid taxering under året näst efter inkomståret. Att kolumnändringar kan förekomma under inkomståret har inte ansetts nödvändiggöra särskilda föreskrifter i sjömansskatteförordningen. Om en sjöman visar upp jämkningsbeslut från lokal skattemyndighet av innebörd, att han på grund av ändrat civilstånd skall erlägga preliminär A-skatt enligt annan kolumn än tidigare, bör den lokala skattemyndighetens beslut iakttas även för sjömansskattens vidkommande. Det är givetvis tänkbart att en sjöman underlåter att visa upp jämkningsbeslut eller annat meddelande från lokal skattemyndighet i fall då han på grund härav till äventyrs skulle bli tvungen att erlägga skatt efter ogynnsammare kolumn än tidigare. Vi har dock icke ansett oss böra föreslå några bestämmelser för att hindra detta. En effektiv kontroll i förevarande hänseende skulle kräva ett både omfattande och kostnadskrävande arbete. 12 §. Som bekant föreligger vissa skiljaktigheter mellan kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt vid beräkning av bl. a. underskott å förvärvskälla. Då sjömansskatten skall vara en form av statlig inkomstskatt, har i konsekvens härmed i 12 § hänvisats till förordningen om statlig inkomstskatt och ej till kommunalskattelagen. 27 §. Utdömande av vite enligt sjömansskatteförordningen verkställes av den länsstyrelse, som i det föreliggande fallet enligt eljest gällande rättsregler äger utdöma dylikt. 38 §. Beträffande 2 mom. må anföras följande. Sjömansskatt bör icke erläggas av sådana utländska sjömän, som enligt de s. k. Hongkongreglerna är anställda ombord på svenska handelsfartyg i fart på Fjärran östern. Liksom stadgas i nu gällande förordning om särskild sjömansskatt har därför i vårt författningsförslag intagits en bestämmelse enligt vilken Kungl. Maj :t äger förordna härom. Vi har även framlagt förslag till kungörelse angående befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga sjömansskatt.

137 Kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt

Den princip, som har kommit till uttryck i kapitel 14 nämligen att inkomst ombord ej skall beskattas vid årlig taxering i land, har motiverat de av oss föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen och i förordningen om statlig inkomstskatt.

KAPITEL 21 Sammanfattning

Sjömansskatt skall enligt förslaget erläggas av alla, som är anställda i redares tjänst ombord å svenska handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton, under förutsättning att fartygen användes i östersjöfart, nordsjöfart eller oceanfart eller i sådan kustfart, som bedrives över större områden och som närmast är att jämföra med östersjöfart. Skatten erlägges för samtliga inkomster förvärvade i redarens tjänst. För att möjliggöra att även drickspenningar — som ju uppbäres direkt av allmänheten — beskattas genom sjömansskatt, föreslås att storleken av drickspenningarna uppskattas schablonmässigt med olika belopp för olika grupper av inkomsttagare. Sjömansskatt skall erläggas oavsett om sjöman är här i riket bosatt eller ej. Är sjöman icke här bosatt, skall — liksom fallet är enligt gällande förordning om särskild sjömansskatt — skatten utgå med femton procent av den kontanta lönen. För här i riket bosatta sjömän utgår skatten enligt sjömansskattetabeller efter differentierade skatteskalor. En tabell skall användas för skatteavdrag ombord å fartyg i nordsjöfart eller oceanfart samt en annan tabell ombord å fartyg i östersjöfart eller därmed likställd kustfart. I sjömansskattetabell skall finnas kolumner för ogift sjöman utan barn, för ogift sjöman med barn samt för gift sjöman. De två förstnämnda kolumnerna motsvarar kolumnerna 1 och 2 i de vanliga tabellerna för preliminär A-skatt. Den sistnämnda motsvarar kolumn 3 i preliminärskattetabellerna. Någon motsvarighet till preliminärskattetabellernas kolumn 4 erfordras inte. Sjömansskattetabellerna är konstruerade med utgångspunkt från preliminär skattetabell III: 13 för år 1958. Tabellen för oceanfart och nordsjöfart innebär viss skattelindring i jämförelse med skatten för inkomsttagare i land, medan skatten enligt tabellen för östersjöfart i huvudsak överensstämmer med den, som utgår enligt ovannämnda preliminärskattetabell. Skatteavdrag beräknas på den kontanta lönen i förekommande fall ökad med schablonmässigt uppskattade drickspenninginkomster. Under vissa förutsättningar kan jämkning av sjömansskatt erhållas på grund av stor försörjningsbörda m. m. Dylik jämkning torde dock endast sällan behöva förekomma. Skatteavdrag verkställes med ledning av sjömännens debetsedlar å preli-

139 minär A-skatt, eventuellt vissa andra handlingar. Den avdragna skatten skall vara definitiv, d. v. s. inkomst intjänad ombord skall framdeles icke bli föremål för taxering. För inkomst i land, d. v. s. inkomst som icke uppburits på grund av anställning ombord i redares tjänst, skall sjöman liksom hittills taxeras vid årlig taxering. Härvid skall hänsyn tas till inkomst ombord på så sätt att sjöman vid taxeringen får vidkännas reducering av honom eljest tillkommande ortsavdrag. Reducering sker med 1/12 för varje kalendermånad, för vilken sjömannen uppburit inkomst ombord. Då jämkning av sjömansskatt medgivits, skall hänsyn härtill tas vid den årliga taxeringen. I övrigt skall inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts, icke påverka den årliga taxeringen eller den därefter följande debiteringen. För handläggning av sjömansskatteärenden förslås, att en sjömansskattenämnd och ett därtill knutet sjömansskattekontor inrättas, båda förlagda till Göteborg. Nämnden skall bl. a. bestämma ombord å vilka fartyg sjömansskatt skall erläggas, samt vilken tabell, som skall komma till användning. Kommuner, landstingskommuner, municipalsamhällen samt allmänna sjukkassor föreslås erhålla bidrag med schablonmässigt beräknade belopp för den inkomstminskning, som kan bli en följd av att sjömän inte genom årlig taxering beskattas för inkomst ombord.

140 Skatteinbetalningar från rederier till postverket jämlikt

Rederis hemvist

l:a uppbördsterminen

2:a uppbördsterminen

3:e uppbördsterminen

antal antal retaderier longer

antal antal redetarier longer

Antal Antal redetarier longer

belopp

Stockholms stad Östergötlands län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs o. Bohus län Skaraborgs län Västernorrlands l ä n . . . Västerbottens län . . . .

36 5 5 3 5

4 248 1 779 314 37 19 121 231 141 321 304 122 792 79 28111

35 3 47 1 2 1

2 123 952 736 195 126 996 7 680 3 522 498 40 24 324 46 17 984 25 13 958

Summa

15 008 6 749 155

belopp

35 4 4 4 5 2 33 3 42 1 2

4 386 1 782197 35 15 960 224 121480 319 134 180 101 32176 12 2 475 1 949 859 442 111 75 992 6 734 3 159 528 286 107 801 69 24 304

35 4 4 4 4 2 36 3 44 1 2

3 815 1 700 222 12 5 421 278 160 790 314 136 143 69 30 574 15 5 222 2 285 1 069 275 151 106 471 8 416 3 889 529 43 13 802 38 522 90

14 226 6 315 535

15 488 7 155 971

141 Bilaga 1 55 § uppbördsförordningen

under uppbördsåret

4:e uppbördsterminen

5:e uppbördsterminen

6:e uppbördsterminen

Summa för l:a—6:e uppbördsterminerna

antal antal tarederier longer

antal antal redetarier longer

antal talonger

antal rederier

antal talonger

belopp

37 6 5 4 5 3 33 3 46 1 2

4 410 2 162 269 19 060 47 198 768 269 164 286 350 44 336 98 6 846 17 2 047 1 069 623 149 121 761 7 157 3 607 075 74 655 168 41134 85

38 6 5 4 5 3 37 3 45 1 2 2

4 601 2 207 874 21204 50 161409 244 209 198 376 34 604 75 7 050 18 2 248 1 095 717 110 092 138 9 627 4 377 595 92139 207 37 509 76 17 891 33

35 6 4 4 6 3 32 3 45 1 2

4 036 2 073 395 25 496 234 25 044 53 140 257 1 447 201 136 338 1 977 314 701 396 395 817 8 019 79 17 1 953 1 018 010 12 605 102 003 118 862 7 270 3 923 803 46 884 1 049 305 138 494 432 66 35 819 58

11 705 271 105 810 924 025 902 937 871 197 29 612 6 064 803 643 315 22 480 028 451 215 195 272 31849

14 797 7 509 813

17 693 8 372 282 141

14 728 8 302 578 91 940

44 405 334

1-2 &

t 5

no <o 2, _

J 3

OOtB^OPIMfOtOfNOOlOM^OOWNOOOCOTfOO^"» N i n h T f H e i n n i n o H t f n i o o c ä o o i o n H n o N f f i o^u^corH^ccccMr^-^cNTHT^oiooooT^rrooc-aTtcNaicN Hcoco^rtfocort^oocsiMt^cotoNoointNcDainfOin C^CDOOOt^r^-^OOOcOCOCXDOOOliHrtOlCNiOC^COOOT-iO IOO (N-^NrtCOOOl-HMtO-^OiTfrqi-iTHiHCOiO N n

<o c J3 —

-a C

c .a Si 5 -c

c O I H D N M O t O O i m t C i N I N N T f O H t O f O H C S i O O O t O O H

« BP

toeo^OHOioaNNNOffiNtot^oiOit^r-coro^fflin

C O

TH CO

ca S<

cccooiocNt^cocoCTir^coT-icoTfcocot^coocooiinoTfoi n N c ^ ^ l n l ^ ^ ^ o o H O T t • t N • 1 l f f l o o ^ » o o t D O o m ' * COT-nÄHCOcO^CO^HTfOmcNCO-tTfOCiCOCOODCDiO •rHoocOTjiooin-^ooooot^Oi-icDcsjoroocoT^OTfiot^ THt^THCOC^^<NCOUO>CDCC<^OOCDCOrt<COCNCNinC«T-ICOTH © H N r l H r l M r l f r t

H N r i

C O f l M T f t O H O i n H

rlrH

5 S a

C O 3 c3 J * s

73 BP co

riWI>COCOfflCOO!CBcOO!cO[^HI>(r<l!DcOHCOOOcOt>

lOH^ocococoHwowcoocooinTfiN^fflocoiow

-a 03

73 P<

oi^mcooo^inMn^cooirtot^oacoTfoocomin CDMSfflOiCOTft^HTfcOOOHiniNt^tOlOOJIMOJCOCSCO OOCOClNN^HHCOCOiO^cOXTftlOCOtDrHt^fflOMcD

oococo-^inr^r^cNi-icoooooooinc^inco-^ocociino T-I T-I

CN T i

•4!

r> CO

i "^S •d

••—. CO

K5 »-i

I S £

•Cl t.

C) -w •—-. a c "C

—< CO 03 Ö D

§5

t O C O H i O C S I ^ O t D c B C ^ c O C O t O r ^ O i ^ o l M n c O M C O C O ^ T t t O C O i n ^ t O N r t O O r t ^ O H C N ^ ^ ^ T f C O M S T H M M r l H TH N N r l H N H l O r l

ca c u

co o in t ^ c » M O N , > * o o o i v ' i n i o c o ^ | o c 5 T H o o m r > N O ) ' * co w n T t m c o T f i c D c o o m r ^ c o c N T H i n o c N - ^ t ^ T ^ o c o m o o 00 <M O rtlOMOnmCOWTfMfllOOfflhNrlOCSnCqOO i-icso o-^or^-cooooo-^ooaicNjinrfor^-^cMcoininocD H O O r t (MinCO lOOOOinN^^COCOOtrlHrlCO'* TH CO c^Nrot^oNcciH'jM'Oint^coiNmtoincominrHcom

ö A!

•.a c "- --a tfl i—I l « 1/3

- ö -a :CS ^f3 c cs rt c

SE 3 '3 "o o

:C3

:CS :03 03 =C3 •—i i—i + j i/y •—< uj io a » 3 » » 1 tn

& g Ä X) £ — » TJ C a .2 :0 C g M

X ii w fe b ^

g a. .2 « •g Sia o iJ C ca ca S >

:c3 C

£2. w ö 00-ra .5

43 o ja ca c j ;

Sca - s 43 c ca - S tn

Si c j a 03 s- co

c 2 c •» S

c -o

"3 c -a :ca

bo S fe o ja £ CO

> to > r*i :C3 :03

2 O •*->

53 co ja :ca o

^>Z

143 Bilaga 3

Sammanställning av skatteinbetalningar under mars månad 1956 jämlikt 55 § uppbördsförordningen med angivande av arbetstagares hemort kommunvis Län och kommun

6 gånger Inbetalat Antal inbetalat belopp talonger belopp

Stockholms stad

611 838 1 166

Stockholms län Södertälje stad . . Frösåker Häverö Väddö Öregrunds stad . . Östhammars stad Blidö Frötuna Lyhundra Norrtälje stad. . . Roslags-Länna.. . Ekerö Färingsö Knivsta Märsta Sigtuna stad Upplands-Väsby. Vallentuna Järfälla Sundbybergs stad Lidingö stad Täby Danderyd Djursholms s t a d . Sollentuna Stocksund Solna stad Boo Dalarö Djurö Tyresö Vaxholms stad Värmdö Västerhaninge. . . österhaninge.... Österåker Huddinge Nacka stad Saltsjöbaden. . . . Botkyrka Järna Nynäshamns stad Salem Sorunda Turinge

8 428 1102 3 328 3 145 1 130 83 1552 1 408 883 3 507 2 760 1 739 430 175 103 1 075 2 969 494 2 587 8 916 21 757 3 537 5 411 7 279 7 970 4 164 15 450 4 521 799 928 928 1 077 764 1 502 5 447 3 167 13 113 11 499 665 1 688 2 946 9 056 4 173 1 538 578

3 671028

Län och kommun Ösmo. östertälje

6 gånger Inbetalat Antal inbetalat belopp talonger belopp

Summa 178 126 27 3 5 7 5 1 4 2 2 10 9 2 2 1 1 1 3 3 3 12 31 2 9 8 6 3 35 11 2 2 5 2 3 2 9 5 27 20 3 5 3 21 6 4 2

50 568 6 612 19 968 18 870 6 780 498 9 312 8 448 5 298 21 042 16 560 10 434 2 580 1050 618 6 450 17 814 2 964 15 522 53 496 130 542 21222 32 466 43 674 47 820 24 984 92 700 27 126 4 794 5 568 5 568 6 462 4 584 9 012 32 682 19 002 78 678 68 994 3 990 10 128 17 676 54 336 25 038 9 228 3 468

11 376 2 754

1 896 459 334

1 068 756

Uppsala län Uppsala stad Upplands-Bro . . . Norra Trögd . . . . Enköpings stad. . Södra Hagunda. . Norra Hagunda. . Bälinge Vaksala Vattholma Dannemora Vendel Älvkarleby

8 814 717 355 1 241 484 674 210 94 744 153 350 93

24 3 1 7 1 1 1 1 2 2 2 1

52 884 4 302 2 130 7 446 2 904 4 044 1 260 564 4 464 918 2 100 558

Summa

13 929

83 574

Södermanlands län Nyköpings stad. . Eskilstuna stad. . Oxelösunds stad . Trosa stad Tunaberg Stigtomta Rönö Svärta Vagnhärad Hölö Strängnäs stad . . Mariefreds stad. . Åker Enhörna Stallarholmen . . . Tosterö Torshälla s t a d . . . Malmköping Hällby Västra Rekarne. . Husby-Rekarne. . Arla Flens stad Gnesta Mellösa Sparreholm Bettna

4 599 6 273 2 194 122 25 1020 54 1 109 1 449 390 1 108 1 612 846 214 1 732 171 690 380 35 354 453 168 278 1 673 369 388 106

13 19 6 1 1 3 1 3 3 2 4 4 1 1 7 1 1 1 1 1 2 1 1 2 3 3 1

27 594 37 638 13 164 732 150 6 120 324 6 654 8 694 2 340 6 648 9 672 5 076 1 284 10 392 1 026 4 140 2 280 210 2 124 2 718 1 008 1 668 10 038 2 214 2 328 636

144 Län och kommun

6 gånger Inbetalat Antal inbetalat belopp talonger belopp

Sköldinge Flöda Katrineholms stad St. Malm Västra Vingåker . Julita. .

278 156

1 668 936

3 271 538 1 150 935

19 626 3 228 6 900 5 610

Summa

34 140

204 840

14 818 33 513 4 161 507 750 442 763 284 252 175 616 1 366 515 814 1 515 1 118 492 925 432 344 404 3 546 1245 963 890 239 1837

39 83 18 2 2 1 2 1 1 1 2 6 2 4 5 4 1 2 2 1 1 9 2 5 5 2 4

88 908 201 078 24 966 3 042 4 500 2 652 4 578 1 704 1 512 1 050 3 696 8 196 3 090 4 884 9 090 6 708 2 952 5 550 2 592 2 064 2 424 21 276 7 470 5 778 5 340 1 434 11 022

Östergötlands län Linköpings stad . Norrköpings stad. Motala stad Godegård Vadstena s t a d . . . Borensberg Östgöta-Dal Ödeshög Mjölby stad Skänninge stad . . Södra Göstring . . Västra K i n d a . . . . Norra K i n d a . . . . Vifolka Åtvidaberg Landeryd Vårdnäs Södra V a l k e b o . . . Kärna Vreta Kloster . . . Åkerbo Finspång Skärblacka Kvillinge Söderköpings stad Valdemarsvik . . . Kolmården Västra Vikbolandet Östra Vikbolandet Stegeborg Summa Jönköpings län Jönköpings stad . Hakarp Tenhult Norra Mo Huskvarna stad . Bredestad Hullaryd Visingsö Skärstad Gränna stad Tranås stad Solberga

5 160

2 027 3 039

12 162 18 234

78 852

10 057 1 209 894 316 2 539 954 158 576 92 2 117 1 759 742

27 3 3 1 6 2 1 2 1 3 5 2

473 112

60 342 7 254 5 364 1 896 15 234 5 724 948 3 456 552 12 702 10 554 4 452

Län och kommun

T v x i x

A x i

Inbetalat Antal belopp talonger

6 gånger

in*etafat be]opp

Eksjö stad Nässjö stad Björkö Korsberga Nye Mariannelund . . . Vetlanda stad . . . Vrigstad Sävsjö stad Gnosjö Bydaholm Värnamo s t a d . . . Anderstorp Gislaved Villstad Hylte Unnaryd.

2 290 5 192 677 497 518 1 308 1 477 709 42 114 1 849 4 864 604 665 618 707 2 083

7 13 2 1 1 2 2 2 1 1 3 3 2 3 1 2 3

13 740 31 152 4 062 2 982 3 108 7 848 8 862 4 254 252 684 11 094 29 184 3 624 3 990 3 708 4 242 12 498

Summa

45 627

273 762

Kronobergs län Växjö stad Braås Lenhovda Algutsboda Äseda Älmeboda Ljuder Hovmantorp.... Väckelsång Södra Sandsjö . . . Almundsryd Urshult Bottne Lammhult Västra Torsås . . . Moheda Hjortsberga Vislanda Göteryd Alvesta Älmhult Hamneda Ljungby s t a d . . . . Markaryd. . . . • •.

6 253 438 10'6 86>5 23'2 23<0 1 70»6 34'2 35)3 67<0 39'3 3:3 1 641 1 14.3 722 1 668 639 383 777 1 342 811 2 034 793 902

16 1 1 4 1 1 1 1 1 1 2 1 3 3 1 3 1 1 2 1 3 1 4 2

37 518 2 628 636 5 190 1 392 1 380 10 236 2 052 2 118 4 020 2 358 198 9 846 6 858 4 332 10 008 3 834 2 298 4 662 8 052 4 866 12 204 4 758 5 412

Summa

24 476

146 856

Kalmar län Kalmar stad 125 631 Västerviks stad. . 14 181 Gamleby 1 020 Gladhammar.... 2 584 Hallingeberg 839 Loftahammar . . . 1 521 Tjust-Ed 235 Uknadalen 577 Hjorted 404 Hultsfred 592 Sevede 170

154 32 3 6 2 3 1 2 1 2 1

753 786 85 086 6 120 15 504 5 034 9 126 1 410 3 462 2 424 3 552 1020

145 Län och kommun

6 gånger Inbetalat Antal inbetalat belopp talonger belopp 415 281 2 537 1 774 3 693 3 526 11529 1 204 4 325 1510 2 167 1 435 884 775 2 376 6 005 5 432 291 2 336 32 2 765 2 916 3 128 540 1 509 682 726 3 388 3 892 6 869 3 610

1 1 6 4 4 9 20 1 10 5 8 3 3 2 7 13 8 1 6 1 8 9 10 1 2 2 1 9 9 17 11

2 490 1 686 15 222 10 644 22 158 21 156 69 174 7 224 25 950 9 060 13 002 8 610 5 304 4 650 14 256 36 030 32 592 1 746 14 016 192 16 590 17 496 18 768 3 240 9 054 4 092 4 356 20 328 23 352 41 214 21 660

Summa 230 306

1 381 836

108 534 3 509 3 509 1395 3 483 4 851 6 847 6 697 2 920 2 229 2 485 1 351 1 587 1312

206 8 13 5 8 13 20 17 9 7 8 3 4 4

651 204 21 054 21 054 8 370 20 898 29 106 41 082 40 182 17 520 13 374 14 910 8 106 9 522 7 872

Summa 150 709

904 254

65 13 1

227 202 27 252 2 046 2 712 30 018 13 668 14 730

Locknevi Vena Vimmerby stad. . Döderhult Misterhult Mönsterås Oskarshamns stad Fagerhult Högsby Målilla Virserum Läckeby Madesjö Nybro stad Ryssby Ålem Dörby Emmaboda Ljungbyholm. . . . Mortorp Södermöre Söderåkra Torsås Vissefjärda Borgholms stad. . Gärdslösa Köpingsvik Mörbylånga Ottenby Torslunda Ölands-Åkerbo . .

Gotlands län Visby stad Fårösund Lärbro Tingstäde Dalhem Slite Romakloster Stenkumla Klintehamn Hemse Stånga Ljugarn Havdhem Hoburg

Blekinge län Karlskrona stad . Jämjö Ramdala Sturkö Lyckeby Rödeby. Nättraby 1 0 — 706546

37 867 4 542 341 452 5 003 2 278 2 455

Län och kommun Hasslö Fridlevstad Tving Listerby Ronneby kn i stad . . . Hallabro Bräkne-Hoby.... Hällaryd Asarum Mörrum Karlshamns stad. Mjällby Gammalstorp. . . . Jämshög Kyrkhult Olof ström Sölvesborgs s t a d .

Inbetalat Antal belopp talonger

6 gånger belopp

434 1 552 546 2 343 4 320 9 228 716 2 505 3 531 4 912 9 914 18 929 18 251 4 104 1040 1 045 1533 22 276

2 2 2 4 13 15 1 6 7 12 19 44 38 7 2 3 9 43

2 604 9 312 3 276 14 058 25 920 55 368 4 296 15 030 21 186 29 472 59 484 113 574 109 506 24 624 6 240 6 270 9 198 133 656

Summa 160 117

960 702

33 1 2 11 3 2 5 19 22 12 6 9 6 4 2 1 7 2 2 2 3 11 4 15 2 2 3 5 10 2 4 4 6 10 5 3

67 656 2 958 5 148 34 902 9 300 2 994 16 020 42 810 55 962 29 742 10 848 27 210 12 936 12 510 4 332 3 720 5 274 1 944 9 414 2 262 16 272 26 142 12 594 29 262 4 656 4 902 4 866 13 668 35 256 2 766 9 540 25 344 9 024 16 002 16 536 2 310

Kristianstads län Kristianstads stad Ausås Barkåkra Båstad Förslövsholm. . . . Hjärnarp Munka-Ljungby . Västra Bjäre. . . . Ängelholms stad . Klippan Perstorp Riseberga........ Åstorp Östra Ljungby.. . Bjärnum Skånes-Fagerhult Tyringe Vittsjö Örkelljunga Hästveda Stoby Sösdala Vinslöv Hässleholms stad Broby Glimåkra Hjärsås Knislinge Osby Örkened Araslöv Bromölla Fjälkinge Ivetofta Nosaby Näsum

11276 493 858 5 817 1550 499 2 670 7 135 9 327 4 957 1 808 4 535 2 156 2 085 722 620 879 324 1 569 377 2 712 4 357 2 099 4 877 776 817 811 2 278 5 876 461 1 590 4 224 1504 2 667 2 756 385

146 Län och kommun Oppmanna och Vånga Åhus Brösarp Degeberga Everöd Kivik Tollarp Vä Borrby Glemmingebro. . . Hammenhög . . . . Löderup Onslunda Tomelilla Tommarp Simrishamns stad

6 gånger Inbetalat Antal inbetalut belopp talonger belopp 270 3 903 212 479 27 13 533 1 100 1845 29 219 1 270 1 461 1 346 713 3 792 2 308 29 078

1 11 3 3 1 24 1 7 50 4 5 6 4 7 9 46

1 620 23 418 1 272 2 874 162 81 198 6 600 11 070 175 314 7 620 8 766 8 076 4 278 22 752 13 848 174 468

Summa 188 403

1130 418

Malmöhus län Malmöstad 378 133 Hälsingborgs stad 219 015 Lunds stad 16 810 Landskrona stad. 25 146 Trelleborgs stad . 50 931 Bjuv 723 Brunnby 54 545 Jonstorp 6 976 Kattarp 2 267 Mörarp 3 719 Väsby 11917 Ödåkra 8 980 Höganäs s t a d . . . . 17 358 Billesholm 2 368 Dösjebro 143 Ekeby 1650 Härslöv 5 127 Kågeröd 253 Rönneberga 1291 S:t Ibb 2 549 Svalöv 2 278 Vallåkra 645 Bosarp 1 555 Höör 3 278 Norra Frosta 2 170 Skarhult 79 Snogeröd 1732 Teckomatorp 228 Eslövs stad 4 971 Dalby 2 412 Furulund 255 Harrie 559 Kävlinge 2 707 Löddeköpinge . . . 3 207 Staffanstorp 3 532 Södra Sandby . . . 1 187 Torn 329 Veberöd 1 106

690 343 34 64 65 1 70 8 4 10 35 14 37 7 1 7 9 1 4 4 5 3 4 7 5 1 5 2 9 6 2 2 3 5 5 2 1 1

2 268 798 1314 090 100 860 150 876 305 586 4 338 327 270 41 856 13 602 22 314 71502 53 880 104148 14 208 858 9 900 30 762 1518 7 74G 15 294 13 668 3 870 9 330 19 668 13 020 474 10 392 1 368 29 826 14 472 1 530 3 354 16 242 19 242 21 192 7 122 1 974 6 636

Län och kommun Bjärsjölagård Hörby Långaröd Sjöbo Vollsjö Östra Frosta Bara Bunkeflo Burlöv Genarp Lomma Oxie Skurup Svedala Anderslöv Gislöv Klagstorp Månstorp Rang Skegrie Vellinge Skanör med Falsterbo stad Blentarp Herrestad Ljunits Rydsgård Vemmenhög Östra Färs Ystads stad

3 gånger Inbetalat Antal nbetalat belopp talonger belopp 597 424 252 244 928 1 584 1 042 1143 2 167 1 279 7 508 2 456 3 281 3 244 242 960 1 637 400 2 329 590 2 030

1 1 1 2 5 3 4 2 7 3 17 5 5 5 1 3 4 1 4 3 5

3 582 2 544 1 512 1 464 5 568 9 504 6 252 6 858 13 002 7 674 45 048 14 736 19 686 19 464 1 452 5 760 9 822 2 400 13 974 3 540 12 180

5 009 74 817 724 518 811 1516 11104

6 1 2 4 1 2 3 25

30 054 444 4 902 4 344 3 108 4 866 9 096 66 624

Summa 897 041 1 602

5 382 246

Hallands län Halmstads stad. . Laholms stad. . . . Hishult Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred Laholms kn Veinge Oskarström Eldsberga Simlångsdalen... Torup Kvibille Söndrum Harplinge Falkenbergs stad Årstad Vessigebro Vinberg Morup Varbergs stad . . . Tvååker Träslöv Kungsbacka stad

21 145 417 1 049 191 2 020 415 1 344 241 1 435 2 112 847 1 566 208 742 2 518 817 3 092 524 1 777 659 685 10 026 431 998 15 055

50 2 1 1 3 1 4 1 3 4 3 4 1 2 3 2 6 2 2 1 3 27 1 1 21

126 870 2 502 6 294 1 146 12 120 2 490 8 064 1446 8 610 12 672 5 082 9 396 1 248 4 452 15 108 4 902 18 552 3 144 10 662 3 954 4 110 60 156 2 586 5 988 90 330

147 Län och kommun

6 gånger Inbetalat Antal inbetalat belopp talonger belopp 2 777 1 832 14 656 8 052 1636 1 256

6 4 13 12 6 2

16 662 10 992 87 936 48 312 9 816 7 536

Summa 100 523

603 138

Värö Löftadalen Onsala Särö Tölö Lindome.

Göteborgs och Bohus län Göteborgs stad . . 2057 458 3 311 12 344 748 Uddevalla stad . . 51 895 82 311 370 Strömstads stad . 4 338 8 26 028 Bullaren 703 2 4 218 K ville 4 962 11 29 772 Tanum 9 073 18 54 438 Tjärnö 2 969 5 17 814 Vette 1043 7 6 258 Lysekils stad 6 235 18 37 410 Stångenäs 1 808 5 10 848 Södra Sotenäs. . . 5 142 10 30 852 Smögen 704 4 4 224 Tossene 3 922 8 23 532 Svarteborg 679 2 4 074 Munkedal 634 2 3 804 Sörbvgden 72 1 432 Inlands T o r p e . . . 1 560 4 9 360 Ljungskile 5 618 8 33 708 Forshälla 1 092 3 6 552 Myckleby 8 211 21 49 266 Tegneby 5 217 15 31 302 Morlanda 7 408 18 44 448 Skaftö 5 656 10 33 936 Skredsvik 1 268 3 7 608 Kungälvs stad. . . 11 948 18 71 688 Marstrands stad . 2 107 4 12 642 Romelanda 1> 260 3 13 560 Ytterby 534 2 3 204 Hcmiansby 3 138 6 18 828 Kodo 1430 5 8 580 Stenungsund 6 684 14 40 104 Tjörn 12 660 23 75 960 Mölndals stad . . . 38 644 76 231 864 Råda 7 496 16 44 976 Landvetter 17 501 12 105 006 Kållered 3 575 6 21450 Partille 59 323 82 355 938 Styrsö 7 553 17 45 318 Tuve 9 185 11 55 110 Öckerö 8 812 18 52 872 Torslanda 3 922 7 23 532 Säve 2 374 2 14 244 Askim 14 431 26 86 586 Summa 2401 244 3 924 Älvsborgs län Borås stad. . Tössbo

17 979 1 788

71 6

Län och kommun

6 gånger Inbetalat Antal inbetalat inger belopp 372 1177 708 566 1382 644 2 033 706 1 028 217 1765 1 861 291 3 618 435 905 593 9 207 978 395 7 300 1 899 6 581 7 393 59 796 6 972 213 1390 1 784 173 2 640 380 372 998 755 1 090 2 295 5 455 341 339 7 520 216 224 2 149 1378 533 1 026 454 874 812 1 361

1 4 2 1 2 2 6 1 3 1 2 3 1 13 2 3 3 24 3 1 15 7 14 7 68 10 1 2 9 1 12 1 1 4 4 5 3 9 2 1 1 1 1 3 3 4 1 2 1 3 2 7

2 232 7 062 4 248 3 396 8 292 3 864 12 198 4 236 6 168 1 302 10 590 11 166 1 746 21 708 2 610 5 430 3 558 55 242 5 868 2 370 43 800 11 394 39 486 44 358 358 776 41 832 1 278 8 340 10 704 1 038 15 840 2 280 2 232 5 988 4 530 6 540 13 770 32 730 2 046 2 034

Summa 166 368

998 208

Steneby Lelång Åmåls stad Bäckefors Dals-Ed Flögsäter Skållerud Bolstad Mellerud Färgelanda Ödeborg Frändef ors Västra Tunhem. . Vänersborgs stad Södra Väne Flundre Lilla Edet Trollhättans stad Skepplanda Lödöse Stora Lundby . . . Starrkärr Nödinge Angered Lerum Skallsjö Bjärke Hemsjö Vårgårda Herrljunga Alingsås stad Gäsene Fristad Toarp Brämhult Sandhult Bollebygd Björketorp Sätila Västra Mark Kungsäter Seglora Fritsla Kinnarumma.. .. Kinna Lysjö Axelfors Kindaholm Dalstorp Åsunden Redväg Ulricehamns stad

42 3 120 1296 1 344 12 894 8 268 3 198 6 156 2 724 5 244 4 872 8 166

14 407 464

107 874 10 728

Skaraborgs län Grästorp Levene Essunga

564 316 220

3 384 1896 1320

148 Län och kommun

6 gånger Inbetalat Antal inbetalat belopp talonger belopp

Vedum Ryda Larv Vara Örslösa Norra Kålland. . . Vinninga Lidköpings stad . Husaby Valle Kvänum Götene Skara stad Gudhem Vilske Frökind Mullsjö Stenstorp Falköpings stad.. Dimbo Habo Fågelås Fröjered Hjo stad Tidaholms stad . . Skultorp Mölltorp Karlsborg Tibro Skövde stad Kinnekulle Lugnas Timmersdala.... Hasslerör Lyrestad Mariestads stad. . Binneberg Moholm Tidan Tiveden Undenäs Töreboda

1125 578 331 1 029 411 2 845 944 15 447 582 132 779 810 1033 178 1 563 183 490 271 6 744 1 427 552 1 386 761 760 2 395 970 466 1300 354 3 853 1 476 50 1 432 3 191 1 301 3 822 1126 144 649 2 216 1 853 1 424

2 2 1 2 1 10 3 36 3 1 3 2 5 2 3 1 1 1 10 3 1 3 1 2 5 6 2 2 3 8 3 1 2 6 1 8 3 1 2 3 5 4

6 750 3 468 1 986 6 174 2 466 17 070 5 664 92 682 3 492 792 4 674 4 860 6 198 1 068 9 378 1 098 2 940 1 626 40 464 8 562 3 312 8 316 4 566 4 560 14 370 5 820 2 796 7 800 2 124 23 118 8 856 300 8 592 19 146 7 806 22 932 6 756 864 3 894 13 296 11 118 8 544

Summa

69 483

416 898

9 642

57 852

3 147 566 624 191 502 220 810 992 535 590 2 670

9 4 2 1 1 2 1 2 1 2 6

18 882 3 396 3 744 1 146 3 012 1 320 4 860 5 952 3 210 3 540 16 020

Värmlands län Karlstads stad. . . Kristinehamns stad Rämmen Värmlandsberg . . Kroppa Visnum Storfors Filipstads stad.. . Vase Östra Fågelvik .. Nyed Hammarö

Län och kommun

6 gånger Inbetalat Antal belopp talonger inbetalat belopp

Nor Munkfors Ed Värmlandsnäs. . . Gillberga Säffle stad Holmedal Eda Brunskog Arvika stad St. Sunne Gräsmark Lysvik Fryksände Norra Råda

2 204 1 391 887 2 924 364 5 355 452 1414 791 1 646 561 627 123 1 200 49

Summa

40 477

242 862

Örebro län Örebro stad Hammar Viby Hallsberg Laxå Askersunds stad . Axberg Tysslinge Mosjö Glanshammar . . . Asker Sköllersta Frövi Fellingsbro Ramsberg Ljusnarsberg. . . . Kopparberg Lindesbergs stad. Grythyttan Noraskog Hällefors Nora stad Karlskoga stad . . Degerfors Lekeberg Kumla stad

12 196 1 640 91 938 307 1 193 1 057 646 79 713 477 512 414 2 917 232 910 478 2 058 534 799 998 526 1 636 691 927 114

34 4 1 3 2 2 5 2 2 3 1 2 1 3 1 2 2 3 1 2 2 1 5 4 3 2

73 176 9 840 546 5 628 1 842 7 158 6 342 3 876 474 4 278 2 862 3 072 2 484 17 502 1 392 5 460 2 868 12 348 3 204 4 794 5 988 3 156 9 816 4 146 5 562 684

Summa

33 083

198 498

Västmanlands län Västerås stad Arboga stad Köpings stad Kolsva Kung Karl Medåker Fagersta stad Norberg Skinnskatteberg . Hallstahammar.. Kolbäck

9 477 949 2 745 812 1 448 127 620 564 378 1 303 326

29 2 10 4 4 1 3 2 1 1 2

56 862 5 694 16 470 4 872 8 688

13 224 8 346 5 322 17 544 2 184 32 130 2 712 8 484 4 746 9 876 3 366 3 762 738 7 200 294

762 3 720 3 384 2 268 7 818 1956

149 Lan och , kommun

Inbetalat Antal . ° . f . . . . , inbetalat belopp talonger . ,

Län och kommun

6 gånger Inbetalat Antal inbetalat belopp talonger belopp

253 451 450 161 304 172 360

3 2 1 1 1 1 3

1 518 2 706 2 700 966 1 824 1 032 2 160

Arbrå Forsa Harmånger Hälsingtuna Gnarp Bergsjö Hudiksvalls stad.

100 1170 1 066 575 543 434 6 560

1 2 4 3 1 1 13

600 7 020 6 396 3 450 3 258 2 604 39 360

Summa

20 900

125 400

Summa

54 369

326 214

Kopparbergs län Falu stad Mora Orsa Älvdalen Sollerön Särna Morastrand Järna Malung Gagnef Leksand Siljansnäs Rättvik Svärdsjö St. Kopparberg.. Ål St. Tuna Borlänge stad . . . Hedemora stad . . Säters stad Gustafs Avesta stad By Folkärna Grytnäs Ludvika stad Grangärde Söderbärke

1 644 849 151 119 989 819 178 440 347 1 123 826 82 1 360 48 986 878 1345 4 011 1 136 1112 889 2 367 292 710 406 1 908 767 524

28 1 2 2 6 6 9 8 3 3 1 2 15 3 2 1 48 1 3 3 13 2 4 3 3 1 10

66 642 2 730 3 150 5 598 11430 10 854 24 972 30 048 6 150 6 762 492 6 318 56 124 6 726 8 448 7 128 158 256 1 632 9 846 2 094 26 946 4 902 8 364 3 828 6 966 936 19 422

Summa

26 306

157 836

Gävleborgs län Gävle stad Ovansjö Hofors Torsåker Valbo Hille Hamrånge Sandvikens stad . Söderala Norrala Söderhamns stad. Bollnäs stad Ovanåker Järvsö Färila Ljusdal Njutånger

5 3 5 2

15 234 9 390 13 674 4 368

18 141 1 404 990 610 2 119 655 1 241 1 221 2 648 1 085 4 749 2 974 525 212 523 1 692 3 132

39 3 6 2 9 2 4 3 8 3 9 8 1 1 1 3 8

108 846 8 424 5 940 3 660 12 714 3 930 7 446 7 326 15 888 6 510 28 494 17 844 3 150 1272 3 138 10 152 18 792

Sura Tillberga Sala stad Nora Tärna Vittinge Västerlövsta

9 864 5 094 906 714 5 934 4 914 1 068 2 640 2 082 6 738 4 956 492 8 160 288 5 916 5 268 8 070 24 066 6 816 6 672 5 334 14 202 1 752 4 260 2 436 11 448 4 602 3 144

Västernorrlands län Sundsvalls s t a d . . 11107 Borgsjö 455 Torp 525 Stöde 933 Selånger 1905 Tuna 1809 Njurunda 4 162 Skön 5 008 Alnö 1 025 Timrå 1127 Indals-Liden 82 Hässjö 1053 Säbrå 9 354 Noraström 1 121 Nordingrå 1 408 Ullånger 1188 Härnösands stad. 26 376 Högsjö 272 Bjärtrå 1641 Ytterlännäs 349 Kramfors stad. . . 4 491 Långsele 817 Sollefteå stad 1 394 Ramsele 638 Nätra 1 161 Mo 156 Själevad 3 237 Örnsköldsviks stad 2 539 Arnäs 1 565 Grundsunda 2 279 Gideå 728 Summa

89 905

539 430

Jämtlands län Östersunds s t a d . . Frostviken Lit Ström Hede Högdal Oviken Sveg Tännäs Alsen Frösö Mörsil Rödön

5 132 334 184 81 417 399 403 624 154 500 476 156 718

16 1 1 1 1 1 1 2 1 1 2 1 3

30 792 2 004 1 104 486 2 502 2 394 2 418 3 744 924 3 000 2 856 936 4 308

150 Län och kommun Undersåker Åre Brunflo Fors Ragunda Summa

Västerbottens län Umeå stad Nordmaling Hörnefors Vännäs Holmsund Degerfors Umeå kn Sävar Holmön Bygdeå Nysätra Lövånger Burträsk Bureå Skellefteå s t a d . . . i kn Byske

6 gånger Inbetalat Antal inbetalat belopp talonger belopp 1 011 901 471 2 049 190 14 200

1 652 1 648 410 569 533 380 289 1 539 552 1 057 586 439 1 107 542 7 952 11 063 1 236

6 066 5 406 2 826 12 294 1 140 46

11 4 2 4 1 1 2 3 1 3 2 1 3 1 20 16 3

Län och kommun

6 gånger Inbetalat Antal belopp talonger inbetalat belopp

Jörn Lycksele s t a d . . . . Stensele Dorotea

233 655 488 2 724

1 3 1 7

1398 3 930 2 928 16 344

Summa

35 654

213 924

Norrbottens län Luleå stad Kiruna stad Nedertorneå Karl Gustav Övertorneå Korpilombolo . . . Haparanda stad . Jokkmokk Gällivare Råneå Överkalix Nederkalix Bodens stad Hortlax Piteå kn Norrfjärden Piteå stad Arvidsjaur

2 765 949 602 202 454 263 473 110 1 650 450 709 3 114 1 170 1653 523 278 1 527 657

11 5 2 1 2 1 1 1 4 1 2 6 3 2 3 1 4 1

16 590 5 694 3 612 1 212 2 724 1 578 2 838 660 9 900 2 700 4 254 18 684 7 020 9 918 3 138 1 668 9 162 3 942

Summa

17 549

105 294

85 200

9 912 9 888 2 460 3 414 3 198 2 280 1 734 9 234 3 312 6 342 3 516 2 634 6 642 3 252 47 712 66 378 7 416

151 Bilaga 4

Exempel

på debilering au

sjukförsäkringsavgifter

S ukförsäkringsavgift er

Rum

Anteckning Skatt- om taxerad skyldigs inkomst enl. civilförordningen stånd om statlig inkomstskatt

A vgifter för sjukvårdsförsäkring 11

grund- tilläggssjuksjukpenning penning 12

• (

13 Summa av kol. 11—13

5 7G0

10G

8 230

4 000

27 -34-

27 -69-

1 350

0 -94-

•1

7 850

5 010

7 -29-

72 -99-

.—

0 0 V - 3 4 - V -34-

0 -44-

10 11

[

Summa

—

130 '05'

0 -94-

28 -94-

0 -94-

28 -34-

47 -94-

2 540

0 -34-

28 -94-

14 -44-

42 100

0 -34-

28 -94-

47 -84-

0 0 V - 9 4 - V -34-

7 -44-

7 -?9-

—

0 -69-

2 510

Anmärkningar

3 4

försäkring för

3 Sj / 12 ortsavdr. 1 Sj / 12 ortsavdr.

0 V -34-

204 470—

4UJ

"ni

0 -94-

*J\JU

Samtliga ändringar förutsattes ha gjorts med rött bläck.

736 Sj

/ 12 ortsavdr.

6 Sj / i a ortsavdr.

152 Bilaga 5

Jämförelse mellan preliminär skatt (tabell I I I : 13) och sjömansskatt

+->

c CS

<4->

o O

—i

+-1 o W

o °ccs S -*

|l cs C X cs

•+->

CS 'ö

-* 2 « g

a 3 »B

'3b-3 O

BP -3 % in

•M •M

a M +->

Sjömansskatt enligt tabell II (östersjöfart) c CS c

£ E

c S

g CS

:0 CS ._ XI

Sjömansskatt Skillnad mellan prelimienligt tabell I närskatt och sjömansskatt (nordsjöfart och enligt tabell I oceanfart)

:JU

c c c

•ST-0

a cs

+->

'3D E

Ogift sjöman med eller utan barn samt gift sjöman

Preliminärskatt

Månadsinkomst

:0 4->

'3D £

CS ö

££ C/2

a cs '3D 3

C «H :0 * •UP-0 +J "O CM

'3D £

£ :0 m

kr.

'3) kr.3 O

kr.

O kr.

kr.

100 200 300 400 500

140 140 140 140 140

240 340 440 540 640

24 50 76 101 131

11 33 59 84 110

11 16 42 69 94

22 48 70 90 117

9 31 53 73 96

9 14 36 58 80

21 45 63 80 103

8 28 46 63 82

8 11 29 48 66

3 5 13 21 28

12,5 10,0 17,1 20,8 21,4

27,3 15,2 22,0 25,0 25,5

27,3 31,2 31,0 31,0 29,8

600 700 800 900 1 000

140 140 144 152 160

740 840 944 1 052 1 160

161 196 230 270 309

139 172 206 243 282

120 145 170 198 229

146 181 215 255 294

124 157 191 228 267

105 130 155 183 214

125 152 179 211 240

103 128 155 184 213

84 101 119 139 160

36 44 51 59 69

22,4 22,4 22,2 21,9 22,3

25,9 25,6 24,8 24,3 24,5

30,0 30,3 30,0 29,8 30,1

1 100 1 200 1 300 1 400 1 500

168 176 184 192 200

1 268 1 376 1 484 1 592 1 700

348 393 437 480 524

320 362 405 449 493

261 296 334 375 416

334 378 422 465 509

305 347 390 434 478

246 281 319 360 401

270 310 345 383 418

242 279 313 352 387

183 213 242 278 310

78 83 92 97 106

22,4 21,1 21,1 20,2 20,2

24,4 22,9 22,7 21,6 21,5

29,9 28,1 27,5 25,9 25,5

1 600 1 700 1800 1 900 2 000

200 200 200 200 200

1 800 1 900 2 000 2 100 2 200

569 612 658 700 751

535 578 624 667 712

455 494 534 575 614

554 597 643 685 736

520 563 609 652 697

440 479 519 560 599

464 505 551 591 643

430 471 517 558 604

350 387 427 466 506

105 107 107 109 108

18,5 17,5 16,3 15,6 14,4

19,6 18,5 17,1 16,3 15,2

23,1 21,7 20,0 19,0 17,6

2 100 2 200 2 300 2 400 2 500

200 200 200 200 200

2 300 2 400 2 500 2 600 2 700

799 848 897 944 992

762 809 859 907 956

656 700 747 792 838

784 833 882 929 977

747 794 844 892 941

641 685 732 777 823

689 733 778 824 873

652 694 740 787 837

546 585 628 672 719

110 115 119 120 119

13,8 13,6 13,3 12,7 12,0

14,4 14,2 13,9 13,2 12,4

16,8 16,4 16,0 15,2 14,2

2 600 2 700 2 800 2 900 3 000

200 200 200 200 200

2 800 1 041 1 004 883 1 026 989 868 921 884 2 900 1 091 1 053 927 1 076 1 038 912 974 936 3 000 1 140 1 102 972 1 125 1 087 957 1 022 984 3 100 1 191 1 152 1 016 1 176 1 137 1 001 1 072 1 033 3 200 1 242 1 202 1 063 1 227 1 187 1 048 1 123 1 0 8 3

763 810 854 897 944

120 117 118 119 119

11,5 10,7 10,4 10,0

12,0 11,1 10,7 10,3

4 000 5 000 8 000 10 000 12 000 15 000

200 200 200 200 200 200

4 200 1 768 1 726 1 566 1 753 1 711 1 551 1 649 1 607 1447 119 5 200 2 327 2 284 2 116 2 312 2 269 2 101 2 208 2 165 1 997 119 8 200 4 094 4 048 3 868 4 080 4 033 3 851 3 976 3 929 3 747 118—121 10 200 5 313 5 264 5 080 5 300 5 249 5 063 5 196 5 145 4 959 117—121 12 200 6 601 6 552 6 363 6 580 6 529 6 343 6 476 6 425 6 239 124—127 15 200 8 564 8 511 8 322 8 542 8 485 8293 8 438 8 381 8 189 126—133 <U t<l{ -..— D

9,6

13,6 12,6 12,1 11,7 9,9 11,2

6,7 5,1 2,9 2,2 1,9 1,5

6,9 5,2 2,9 2,3 1,9 1,5

7,6 5,6 3,1 2,4 1,9 1,6

Statens offentliga utredningar 1957 Systematisk

forteckning

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. JO och kommunerna. [2] Fordringspreskription m. m. [11] Förenklad byggnadslagstiftning. [21] Stads- och häradsfängelser. [34] Offentlig förevisning av djur. [38] Sjömansskatt. [39]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruks förstärkande med skog. [8] Markvård och erosionsskydd. [17] Utredning med förslag till ny veterinärtaxa m. m. [20] Ströängar. [30] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Statens instituts för folkhälsan arbetsuppgifter och organisation. [6] Kanslister 1 administrativ tjänst. [23]

Industri. Stommaterial från jord- och stenindustrin. [12] Statliga betongbestämmelser. Del 2 a. [25]

Kommunalförvaltning. Handel och sjöfart. Mönstring och registrering av sjöfolk. [29] Statens och kommunernas finansväsen. Fullfölj dsbegränsning i skattemål. [3] Den statliga indirekta beskattningen. [13] Statliga företagsformer IV. Statens vattenfalls' verk. [26]

PohU

Nationalekonomi och socialpolitik. Allmänna pensionsberedningen, l. Förbättrad pensionering. [7] 2. Remissyttranden. [16] 1955 års långtidsutredning. 2. Balanserad expansion. Bilagor. [10] 3. Remissyttranden. [22] Beroende uppdragstagare. [14] Bostäder för åldringar och invalider. [31] Allmän familjerådgivning. [33]

Hälso- och sjukvård. Nordiskt samarbete inom näringsforskningen. [1]

Allmänt näringsväsen. Oljelagring. [4]

Kommunikationsväsen. Trafiksäkerhet. II. [18]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen. Krigsskada å egendom. [5] Trafikförsäkring. [36] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Församlingslag. [15] Biskopsvalkommlttén. 1. Biskopsval. [19] 2. Ärkebiskopsval. [27] Den akademiska undervisningen. Forskarrekryteringen. [24] Lärarutbildningen på det husliga området. [28] Statens skogsskolor. [32] Utbildning av lärare i manlig slöjd. [35] Försvarsväsen. örlogsvarvens organisation m. m. [9] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiskt ekonomiskt samarbete. Allmän del. [37]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1957