Skogstillståndet hos olika ägargrupper : utredning grundad på riksskogstaxeringens material

_V)NC<,

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

K U N GM

DI3L.

- 3 JAN 1359 STOQKHQLj

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1958:45 Jordbruksdepartementet t i

sou

SKOGSTILLSTÅNDET HOS OLIKA ÄGARGRUPPER U T R E D N I N G G R U N D A D PÅ RIKSSKOGSTAXERINGENS

Stockholm

1958 MATERIAL

Statens offentliga utredningar 1958 Kronologisk förteckning

1. V ä g p l a n för S v e r i g e . 1. R i k t l i n j e r o c h förslag sarnt k a r t b i l a g o r . I d u n . 226 s. K. 2. V ä g p l a n för S v e r i g e . 2. E x p e r t u t r e d n i n g a r och ö v r i g a t e x t b i l a g o r . I d u n . 243 s. K. 3. U t r e d n i n g o m vissa f ö r h å l l a n d e n vid k o n s e r v e r i n g s f o r s k n i n g s i n s t i t u t e t . M a r c u s . 270 s. H . 4. P r o m e m o r i a m e d förslag o m fondförvaltning m. m. i samband med en utbyggd pensionering. I d u n . 91 s. S. 5. P e r m a n e n t s k ö r d e s k a d e s k y d d . I d u n . 547 8. J o . 6. F ö r f a t t n i n g s u t r e d n i n g e n . 1. K a n d i d a t n o m i n e r i n g v i d a n d r a k a m m a r v a l . A v L. Sköld. I d u n . 35S s. Ju. 7. S m å b r u k a r s t ö d e t . M a r c u s . 120 s. J o . 8. G e m e n s a m n o r d i s k h ä l s o v å r d s u t b i l d n i n g . N o r s t e d t . 95 s. I . 9. H ä r a d s r ä t t s s a m m a n s ä t t n i n g 1 b r o t t m å l . I d u n . 24 s. J u . 10. F ö r s l a g till v a r u m ä r k e s l a g . I d u n . 464 s. J u . 11. R e s e r v e r n a för h ö g r e u t b i l d n i n g . I d u n . 124 s. E. 12. C i v i l f ö r s v a r s u t b i l d n i n g e n . I d u n . 176 s. I. 13. C i v i l f ö r s v a r e t s o r g a n i s a t i o n . I d u n . 465 s. I. 14. R e g e r i n g s a r b e t e t . I d u n . 164 s. J u . 15. H ä l s o v å r d och ö p p e n s j u k v å r d i l a n d s t i n g s o m r å d e n a . I d u n . 429 s. I. 16. B e t ä n k a n d e m e d förslag till a l l m ä n t j ä n s t e p l i k t s l a g m . m . I d u n . 154 s. S. L7. S o c i a l f ö r s ä k r i n g o c h r e h a b i l i t e r i n g . K i h l s t r ö m . 87 s. S. 18. G o t l a n d . I d u n . 195 s. S. 19. S u p p l e m e n t n r 9 till Sveriges f a m i l j e n a m n 1920. S t a t e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 95 s. F l . 20. B e h a n d l i n g s h e m o c h m e n t a l s j u k h e m för b a r n och u n g d o m a r . I d u n . 78 s. I. 21. L ä r a r b r i s t och l ä r a r ö v e r s k o t t . I d u n . 110 s. E. 22. T o r n e d a l s u t r e d n i n g e n . I d u n . 234 s. S. 23. S j u k r e s e e r s ä t t n i n g a r . K i h l s t r ö m . 128 s. S. 24. B ä t t r e m a t p o t a t i s . I d u n . 91 s. J o . 25. Ä n d r a d u t b i l d n i n g av t a n d t e k n i k e r . I d u n . 56 s. E. 26. R e g i o n s j u k v å r d e n . I d u n . 338 s. 7 st. bilagor. I. 27. F ö r s l a g till f ö r e n k l i n g a r i vissa d e l a r av a k t i e b o l a g s l a g e n . N o r s t e d t . 205 s. J u . 28. R e v i d e r a d n a t i o n a l b u d g e t för å r 1958. M a r c u s . I—VII + 157 s. F l . 29. F ö r f a t t n i n g s u t r e d n i n g e n . 8. M a j o r i t e t s v a l . N o r s t e d t . 481 s. + 1 k a r t b i l a g a . J u . 30. S k o g s v å r d e n å e n s k i l d a s k o g a r . I d u n . 279 s. J o . 31. N o r d i s k t e k o n o m i s k t s a m a r b e t e . I d u n . 136 s. H. 32. F o r s k n i n g e n s v i l l k o r och b e h o v . I d u n . 291 s. E. 33. S j ö b e f ä l s u t b i l d n i n g e n s o r g a n i s a t i o n m. m . I d u n . 178 s. H. 34. Socialpolis o c h k v i n n l i g polis. I d u n . 92 s. I. 35. F ö r l u s t - o c h r e s u l t a t u t j ä m n i n g . I d u n . 199 s. F l . 36. N e t t o p r i s i n d e x . M a r c u s . 124 s. F i . S7. S t a t s b i d r a g till a n o r d n a n d e a v s k o l m å l t i d e r . I d u n 67 s. E. 38. M e n t a l s j u k v å r d e n . P l a n e r i n g o c h o r g a n i s a t i o n . I d u n . 548 s. + 4 s. ill. I. 39. T a b e l l b i l a g a till mentalsjukvårdsdelegationens b e t ä n k a n d e 3. I d u n . 90 s. I. 40. R ä t t e g å n g s h j ä l p . I d u n . 188 s. J u . 41. F ö r s l a g till U r a n l a g . N o r s t e d t . 115 s. J u . 42. Ä n d r a d t i d p u n k t för k y r k o f u l l m ä k t i g v a l e n . I d u n . 43. S k a d e s t å n d i offentlig v e r k s a m h e t . I d u n . 168 s. Ju. 44. F ö r s ä k r i n g s g i v a r e s r e g r e s s r ä t t . I d u n . 64 s. J u . 45. S k o g s t i l l s t å n d e t h o s olika ä g a r g r u p p e r . I d u n . 44 s. Jo.

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n nelse b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r v i l k e t u t r e d n i n g e n avgivits, t. e x . E. - e c k l e s i a s t i k d e p a r t e mentet, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1958:45 Jordbruksdepartementet

SKOGSTILLSTÅNDET HOS OLIKA ÄGARGRUPPER UTREDNING GRUNDAD PÅ RIKSSKOGSTAXERINGENS MATERIAL

D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G ESSELTE AB STOCKHOLM 1958

Till

Konungen

I nådigt brev den 4 mars 1955 till styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut har Kungl. Maj :t uppdragit åt statens skogsforskningsinstitut att utreda frågan om tillståndet hos vårt lands skogar, för1*—810011

4 delade på skilda ägargrupper. Enligt det nämnda brev bifogade statsrådsprotokollet för samma dag anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, beträffande utredningsuppdraget bland annat följande. Utredningen borde avse en analys av skogstillståndet i dels Norrland jämte Kopparbergs län, dels södra och mellersta Sverige. Beträffande Norrland och Kopparbergs län, kunde analysen baseras på 1953—1955 års taxeringar och avse grupperna allmänna skogar, bolagsskogar och övriga enskilda skogar, eventuellt med uppdelning av förstnämnda kategori på kronoskogar och övriga allmänna skogar. Vad anginge södra och mellersta Sverige syntes i huvudsak den andra riksskogstaxeringen från åren 1945— 1952 kunna läggas som underlag för utredningen, varvid materialet emellertid borde kompletteras med uppgifter från 1953—1955 års taxeringar. I fråga om dessa delar av landet borde undersökningen avse grupperna allmänna skogar, bolagsskogar och övriga enskilda skogar, med sistnämnda kategori helst uppdelad på godsskogar och egentliga bondeskogar. Analysen skulle i första hand avse virkesförrådet med bland annat redovisning på bonitets- och åldersklasser. I övrigt borde skogstillståndet beskrivas med ledning av vid riksskogstaxeringen gjorda observationer över verkställda åtgärder och behovet av åtgärder. Ifrågavarande utredning har utförts vid institutets avdelning för skogstaxering och är nu avslutad. Resultatet av densamma framlägges i bifogade »Utredning angående skogstillståndet hos olika skogsägarkategorier». Anmärkas må att de skilda grupperna av skogsägare i föreliggande utredning uppdelats, i Norrland och Kopparbergs län på kronoskogar, bolagsskogar och bondeskogar och i övriga delar av landet på kronoskogar, bolagsskogar, bondeskogar och godsskogar. Vidare må framhållas att materialet i vissa delar kompletterats med uppgifter från 1956 och 1957 års riksskogstaxeringar. I beredningen av detta ärende ha deltagit, förutom undertecknade Hagberg och Arman, professorn Charles Carbonnier samt försöksledarna Bertil Matérn och Nils-Erik Nilsson. Stockholm den 12 november 1958. Underdånigst Erik Valter

Hagberg

Arman I Alf

Allard

Innehåll

Skrivelse till Konungen

3 Utredning angående skogstillståndet hos olika skogsägarkategorier

1.

Allmänna synpunkter

2.

Förekomsten av hagmarker

3.

Förekomsten av t r ä s - o c h skräpskogar

4.

Arealen skogsmark fördelad på åldersklasser

5.

Analys av ung och medelålders skog 5.1. Förutsättningar och gruppering av materialet. 5.2. Virkesförråd per hektar . 5.3. Fördelning av arealen på slutenhetsgrader . . . . . . . . . . . 5.4. Virkesförrådets fördelning på grovleksklasser 5.5. Kvalitetsegenskaper . 5.6. Tillväxt per h e k t a r

15 15 17 19 21 22 24

6.

Verkställda och föreslagna skogsvårdsåtgärder i form av röjningar och gallringar enligt riksskogstaxeringen 1953—55

7.

Kalmarker och deras behandling med föryngringsåtgärder

8.

Förrådsförändringar mellan andra riksskogstaxeringen och den nu pågående tredje taxeringen

38 Bilaga.

Definitioner m. m

. . . . . . .

41 Tabeller Tabell 1. Förekomsten av hagmark 9 Tabell 2. Virkesförråd per hektar å skogsmark exkl. hagmark samt å hagmark hos olika ägargrupper 10 Tabell 3. "Virkesförråd per hektar å skogsmark exkl. hagmark samt å hagmark inom olika åldersklasser 10 Tabell 4. Förekomsten av huggningsklass E. Region I—III 11 Tabell 5. Förekomsten av huggningsklass E. övriga områden 12 Tabell 6. Skogsmarken procentuellt fördelad på åldersklasser. Region I—III 13 Tabell 7. Skogsmarken procentuellt fördelad på åldersklasser. Bergslagslänen 14 Tabell 8. Skogsmarken procentuellt fördelad på åldersklasser. Smålandslänen m. fl. . . 14 Tabell 9. Arealproportioner för beräkning av standardiserade medeltal. Region I—III. . 16 Tabell 10. Arealproportioner för beräkning av standardiserade medeltal. Bergslagslänen. . 16 Tabell 11. Arealproportionerforberakningavstandardiserademedeltal.Smalandslanenm.fi. 17 Tabell 12. Virkesförråd per hektar. Standardiserade medeltal. Region I—III 17 Tabell 13. Virkesförråd per hektar. Standardiserade medeltal. Bergslagslänen 17

6 Tabell 14. Tabell 15. Tabell 16. Tabell 17. Tabell 18. Tabell 19. Tabell 20. Tabell 21. Tabell 22. Tabell 23. Tabell 24. Tabell 25. Tabell 26. Tabell 27. Tabell 28. Tabell 29. Tabell 30. Tabell 31. Tabell 32. Tabell 33. Tabell 34. Tabell 35. Tabell 36. Tabell 37. Tabell 38. Tabell 39.

Virkesförråd per hektar. Standardiserade medeltal. Smålandslänen m. fl. . . IS Fördelning av arealen på slutenhetsgrader inom standardpopulationen. Region I—III 19 Fördelning av arealen på slutenhetsgrader inom standardpopulationen. Bergslagslänen 20 Fördelning av arealen på slutenhetsgrader inom standardpopulationen. Smålandslänen m. fl 20 Medelslutenhet å hela arealen samt å den specialbearbetade arealen 21 Virkesförrådets fördelning å grovleksgrupper 22 Antal rotstockar av tall procentuellt fördelade på kvalitetsklasser. Region I—III 23 Antal rotstockar av tall procentuellt fördelade på kvalitetsklasser. Bergslagslänen 23 Antal rotstockar av tall procentuellt fördelade på kvalitetsklasser. Smålandslänen m. fl 24 Virkesförråd, tillväxtprocent, tillväxt. Smålandslänen m. fl 25 Virkesförråd, tillväxtprocent, tillväxt. Region III 26 Gallringsintervall. Region I. Huggningsklass C o. D:l 27 Gallringsintervall. Region II—V. Huggningsklass C 29 Vägtätheten av permanenta bilvägar 30 Gallringsintervall inom region II—V. Huggningsklass D: 1 30 Areal föreslagen till huggning i a-period 31 Årlig behandlad röjningsareal 32 Föreslagen årlig röjningsareal 33 Utförda plantröjningar 33 Förekomsten av kalmark. Region I—III 34 Åldersfördelningen inom åldersklasserna I a—II b. Region I—III 35 Utförda återväxtåtgärder. Region I—III 36 Förekomsten av kalmark jämte åldersfördelning inom åldersklasserna I a—II b. Region IV—V 36 Utförda återväxtåtgärder. Region IV—V 37 Utförd markberedning och hyggesbränning samt skogsodling enligt riksskogstaxeringen i jämförelse med skogsstatistisk årsbok 38 Förrådsändringar mellan två taxeringar 39

U t r e d n i n g a n g å e n d e s k o g s t i l l s t å n d e t hos olika s k o g s ä g a r k a t e g o r i e r

1.

Allmänna

synpunkter

Vid analys av skogstillståndet hos olika skogsägarkategorier tilldrager sig virkesförrådet per hektar den största uppmärksamheten. De redovisade genomsnittliga virkesförråden utgöra nämligen ofta underlag för diskussioner angående bättre eller sämre skogstillstånd. Då riksskogstaxeringens förrådsuppgifter grunda sig på ett stickprovsvis insamlat material, måste i första hand klargöras om de ur sifferuppgifterna utläsbara skillnaderna äro signifikativa. Med de metoder som användas måste skillnaderna vara av en viss storleksordning, innan de överhuvudtaget böra diskuteras. Men även om en skillnad kan sägas vara konstaterad och säkerställd, kan den bero på att till exempel ett mindre virkesförråd per hektar sammanhänger med lägre bonitet eller överskott på yngre åldersklasser. När man bedömer frågan ur enbart skogsbrukets synpunkt, bör man också särskilja de speciella förhållanden, som gälla där skogsbruk förekommer samtidigt med bete, s. k. hagmarksskötsel. Detta förhållande är särskilt framträdande i södra och mellersta Sverige. Storleksordningen och inverkan härav behandlas i ett särskilt avsnitt 2. Förekomsten av hagmarker. För analys av förrådssituationen på skogsmark frånsett hagmark i olika ålders- och bonitetsklasser böra vid taxeringen redovisade och till omedelbar avverkning föreslagna träs- och skräpskogar frånsorteras. Förekomsten av dylika skogar utgör i sig själv en upplysning om otillfredsställande skogstillstånd och redovisas för olika skogsägarkategorier i avsnitt 3. Förekomsten av träs- och skräpskogar. Avsnitt 4 redovisar skogsmarksarealens fördelning på åldersklasser och åskådliggör i vad mån olika ägarkategorier överhålla äldre skog. För Norrland jämte Kopparbergs län baseras utredningen på 1953—1955 års material från de vart år riksomfattande taxeringarna. Resultatet redovisas med uppdelning på följande regioner: I Norrbottens och Västerbottens län, II Västernorrlands län och landskapet Jämtland, III landskapet Härjedalen samt Gävleborgs och Kopparbergs län. I övriga Sverige ligga under åren 1945—1952 länsvis utförda taxeringar som underlag för utredningen. Då materialet ej är tillräckligt omfattande för varje län, har det varit nödvändigt att sammanföra vissa län till grup2*—810011

8 per. Härvid ha valts län med i stort sett samma taxeringsprocent och med någorlunda lika relativ arealfördelning av ägargrupper. För svealandslänen bilda Värmlands 1 , Örebro och Västmanlands län (taxerade åren 1950—52) en grupp och för götalandslänen bilda Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Älvsborgs och Skaraborgs län (taxerade åren 1946—51) en annan grupp. Det bör i detta sammanhang understrykas att de resultat, som komma att framläggas för skilda grupper av län enligt ovan, givetvis inte kunna generaliseras att gälla län, som inte ingå i redovisningen. För vart och ett av dessa områden (tre regioner i Norrland och Kopparbergs län samt två länsgrupper i övriga delar av riket) framläggas — sedan arealer av hagmark samt träs- och skräpskogar uteslutits — en analys av virkesförrådet per hektar för mera allmänt förekommande bonitetsklasser samt för de åldersklasser, som utgöra den producerande delen av virkesförrådet. Frågan om virkeskapitalets överhållande genom tilllämpande av skilda omloppstider för olika ägarkategorier belyses endast genom arealsammanställningar i avsnitt 4. Analysen av virkesförråden och däremot svarande redovisning av skogsmarkens uppdelning på slutenhetsgrader, virkesförrådets kvalitetssaminansättning ifråga om tall samt tillväxt per hektar för det sydligaste redovisningsområdet samt för region III framlägges i avsnitt 5. Analys av ung- och medelålders skog. Skogstillståndet, sådant det beskrives i nyssnämnda avsnitt, har i hög grad påverkats av de under viss förfluten tid verkställda beståndsåtgärderna i form av röjningar och gallringar. Deras omfattning liksom förslag till åtgärder redovisas i avsnitt 6. Verkställda och föreslagna skogsvårdsåtgärder i form av röjningar och gallringar enligt riksskogstaxeringen 1953—55. De verkställda kulturåtgärder, som registrerats vid den pågående riksskogstaxeringen, ha icke något inflytande på det nuvarande skogstillståndet i ung och medelålders skog utan ha närmast samband med nuvarande kalmarksarealer och deras behandling. De redovisas i ett särskilt avsnitt 7 benämnt: Kalmarker och deras behandling med föryngringsåtgärder. Avslutningsvis lämnas en redogörelse för virkesförrådets genomsnittliga förändringar hos olika ägarkategorier mellan den andra och den nu pågående tredje riksskogstaxeringen. Redogörelsen avser i detta fall hela landet med fördelning på regioner med viss sammanslagning. De skogsägarkategorier, som redovisas i utredningen, utgöra kronoskogar, aktiebolagsskogar och övriga enskilda skogar, som i regionerna I—III betecknats som bondeskogar. I södra och mellersta Sverige särskiljas bondeskogar och godsskogar. Såsom gräns mellan dessa har satts en areal1

Exklusive de nordligaste kommunerna.

9 gräns i Götaland av 200 ha skogsmark och i Svealand av 400 ha. (Se närmare definition i särskild bilaga.) Kategorien övriga allmänna skogar, som utgöres av en blandning av ecklesiastika skogar, häradsallmänningar, städers och kommuners skogar m. fl., har ansetts vara av så oenhetlig sammansättning och är i allmänhet av så förhållandevis ringa omfattning att den icke redovisats. Att sammanslå den med kronoskogar för att därigenom ge materialet större omfattning skulle ha medfört en än mera oenhetlig sammansättning. 2.

Förekomsten av hagmarker

Enligt definitionen i instruktionen för riksskogstaxeringens fältarbeten gäller att: »Till hagmark hänföres sådan, i regel intill bebyggelse belägen skogsmark, å vilken för närvarande jämsides med skogsbruk bedrives betesbruk eller slätter, stundom genom vidtagande av vissa åtgärder såsom röjning av mindre, godartade områden, ensidig avverkning av barrskog m. m. Markens huvudsakliga utnyttjande sker dock genom skogsproduktion, ehuru efter växtförhållandena nedsatt. Varken hägnadsförhållanden i och för sig eller skogens beståndskaraktär avgör sålunda markens hänförande till hagmark, utan nuvarande användningssätt.» Hagmarken räknas sålunda såsom en underavdelning av skogsmark, om skogsproduktionen anses såsom väsentligare än betesproduktionen. Bedömes däremot betesproduktionen vara mera väsentlig redovisas arealen såsom inägojord: äng. Marken skall härvid ha varit föremål för ordnad skötsel, varmed avses sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, hackning, gödsling, frösådd m. m. Icke sällan är marken något trädbevuxen. Frågan om fördelar och nackdelar av en kombination av skogsproduktion och betesproduktion skall här ej belysas. I första hand redovisas arealoinfattningen av hagmarken inom de skilda redovisningsområdena. Endast i den sydligaste av de redovisade länsgrupperna äro skillnader i förekomst av hagmark mellan de olika skogsägarkategorierna av sådan storleksordning att de skulle påverka det genomsnittliga virkesförrådet Tabell 1 Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar

Godsskogar

Område Hagmark i % av skogsmark inklusive hagmark Norrland och Kopparbergs län Region I » II i III

0,0 0,1 0,1

0,0 0,2 0,2

0,4 1,0 1,2

Värmlands, Örebro och lands län

0,5

1,3

3,6

3,6

1,1

2,6

11,0

5,4

Västman-

Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Älvsborgs och Skaraborgs län . . .

10 per hektar för skogsmark inklusive hagmark vid jämförelse ägargrupperna emellan. Utöver dessa arealuppgifter skola lämnas några uppgifter om virkesförråd och tillväxt per hektar för att belysa önskvärdheten av att frånskilja hagmarksarealen från den övriga skogsmarksarealen, om resultaten skola kunna bedömas utan sidoinblandning av synpunkter som röra betesproduktionen. Det karakteristiska för hagmarken är att virkesförrådet per hektar är betydligt lägre än å den »egentliga» skogsmarken. I genomsnitt för de båda sydligaste områdena uppgår virkesförrådet per hektar endast till ca 40— 50 % av motsvarande förråd på skogsmark exklusive hagmark. Följande tabellsammanställning belyser detta förhållande (siffrorna äro ojämna; delvis beroende av ett i vissa fall alltför ringa provytematerial bakom bestämningarna). Tabell 2. Virkesförråd per hektar jrän 0 cm vid brösthöjd Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Älvsborgs och Skaraborgs län

Värmlands, Örebro och Västmanlands län Skogsägargrupp

b a skogsmark exkl, hagmark hagmark m 3 sk/ha m 3 sk/ha 128 114 111 122

Kronoskogar. Bolagsskogar. Bondeskogar. Godsskogar. .

(52) (49) 54 (55)

b a skogsmark exkl. hagmark hagmark m 3 sk/ha m 3 sk/ha

b/a

(41) (43) 49 (45)

b/a %

(29) (43) 53 45

(38) (47) 51 48

131 109 97 107

Siffror inom parentes grunda sig på mindre än 100 provytor.

Hagmarkens lägre virkesförråd kan sammanhänga med att skogen där i genomsnitt är yngre än å »egentlig» skogsmark. Fördenskull har inom den sydligaste länsgruppen virkesförrådet per hektar å hagmark åldersklassvis jämförts med förrådet å »egentlig» skogsmark av den bonitetsgrad, som närmast motsvarar hagmarkens medelbonitet. Jämförelsen avser genomsnitt för samtliga ägarkategorier och visar följande resultat. Tabell 3 m 3 sk per hektar Åldersklass

Skogsmark

1 II b (31—40 år)

III (41—60 år)

IV (61—80 år)

82 57 70

127 82 64

175 112 64

exkl. hag-

l i b —V 1 V (31—100 år) (81—100 år)

218 99 45

154 95 62

b/a % Medeltal där II b ingår med 5 %, III och IV med vardera 42,5 % och V med 10 %.

11 En särskild analys oavsett ägarkategori över tillväxten per hektar å hagmark i jämförelse med skogsmark exklusive hagmark inom sydligaste området (Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Älvsborgs och Skaraborgs län) visar att tillväxten å hagmarksarealen i genomsnitt utgör 2,72 m s /ha, medan motsvarande siffra för »egentliga» skogsmarken utgör 4,55 m 3 /ha.

3.

Förekomsten av träs- och skräpskogar

Vid riksskogstaxeringen urskiljas träs- och skräpskogar och hänföras till en särskild huggningsklass, E (skog av onormal sammansättning). Huggningsklassen uppdelas efter uppkomstsättet på tre underavdelningar (i Norrland fyra) enligt följande definition: E : 1 a restbestånd, bestånd som på grund av olämplig avverkning (dimensionshuggning) har utglesats så att slutenheten starkt nedsatts, dock ej under 0,3; E : 1 b trasbestånd, bestånd som på grund av olämplig huggning, stormfällning, insektshärjning o. dyl. fått slutenheten starkt nedsatt, dock ej under 0,3; ( E : 1 a och E : 1 b särskiljas icke i södra och mellersta Sverige utan benämnas gemensamt E : 1.) E : 2 slyskog av olämpligt trädslag eller trädbestånd av uppenbart olämplig härstamning (proveniens) samt E: 3, sådana bestånd, vilka icke redovisas som hagmark men fortfarande ha hagmarkskaraktär och äro av så dålig beskaffenhet, att det är önskvärt att de omföras till nya bestånd. För de i Norrland redovisade regionerna gäller nedanstående sammanställning. Tabell 4. Huggningsklass E inom skogsmark exkl. hagmark på skogsägargrupper i km2 och i % av totala skogsmarksarealen. Riksskogstaxeringen 1953—56 km 2 E: 1 a E: 1 b

E: 2

E: 3

S:a

% av skogsmark inkl. hagmark

Kronoskogar. Bolagsskogar, Bondeskogar

1 172 308 1034

439 86 365

32 1 85

8 1 19

1651 396 1503

5,6 3,6 6,1

Kronoskogar. Bolagsskogar Bondeskogar.

85 676 860

63 114 154

5 51 34

.—

II

1 3

153 842 1051

5,4 5,3 6,1

III

Kronoskogar. Bolagsskogar. Bondeskogar.

67 192 343

45 160 373

3 23 34

4 16 40

119 391 790

3,3 2,4 4,5

Region

Skogsägargrupp

Den dominerande orsaken till nedklassning utgör restbestånden (E: 1 a)

12 Inom region I uppvisa bolagsskogarna något bättre tillstånd än övriga kategorier. Samma gäller för region III. Bondeskogarna ha genomgående något högre procenttal. Vad beträffar kronoskogar inom region I visar en närmare analys att E-skogen till relativt större del är belägen över den s. k. skogsodlingsgränsen (jfr SOU 1956: 33 sid. 163). För mellersta och södra Sverige med dess tre-klassindelning och avseende andra riksskogstaxeringen gäller: Tabell 5. Huggningsklass E inom skogsmark exkl. hagmark på skogsägargrupper i km2 och i % av totala skogsmarksarealen. Andra riksskogstaxeringen % av skogsmark inkl. hagmark

km 2 Skogsägargrupp E: 1

E: 2

E:3

S:a

Värmlands, Örebro och Västmanlands Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar. .

10 133 355 13 Kalmar,

Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar. Godsskogar. .

4 5 116 14

3 20 63 15

10 Kronobergs, Jönköpings,

38 4

8 4 201 17

län

13 160 428 28 Älvsborgs och Skaraborgs 12 9 355 35

0,9 2,1 4,0 2,8 län 0,6 0,4 1,7 1,2

Då huggningsklass E betecknar ett otillfredsställande skogstillstånd, utgöra ovanstående siffror en viss betygsättning av skogstillståndet så att ett högre procenttal betecknar ett sämre tillstånd. I södra Sverige sammanhänger detta sämre tillstånd å bondeskogarna nära med en tidigare högre frekvens av hagmark, enär E: 3 utgöres av f. d. hagmark. Omräknas procenttalen att gälla enbart E : 1 och E: 2 erhålles följande resultat: kronoskogar 0,2 %, bolagsskogar 0,2 %, bondeskogar 0,7 % samt godsskogar 0,6 %. Skillnaden mellan högsta och lägsta förekomst av E-skog frånsett E:3 utgör nu 0,5 % av totala skogsmarksarealen. För mellersta Sverige representerat av Värmlands, Örebro och Västmanlands län kvarstår en mera påtaglig skillnad även efter en sådan omräkning; här gäller för huggningsklass E : 1 och E : 2 sammantagna: kronoskogar 0,7 %, bolagsskogar 1,8 %, bondeskogar 3,4 % samt godsskogar 1,3 %. Skillnaden mellan högsta och lägsta förekomst av E-skog frånsett E: 3 utgör här 2,7 % av totala skogsmarksarealen.

13 4.

Arealen skogsmark fördelad på åldersklasser

Den analys av materialet ifråga om virkesförråd per hektar, som redovisas i avsnitt 5, berör endast ung och medelålders skog. Emellertid är det av värde att kunna överblicka hur skogen hos olika ägarkategorier fördelar sig på åldersklasser och speciellt vilken omfattning den äldre skogen har. Nedanstående sammanställning visar arealens åldersfördelning inom Norrland och Kopparbergs län. Tabell 6. Skogsmarken1 procentuellt fördelad på åldersklasser enligt riksskogstaxeringarna 1953—56. (Kronoskogar = K, Bolagsskogar = AB, Bondeskogar = B) Skogs- Antal Re- ägar- provgion grupp ytor

•(

"t '••( 1

VI

VII— VIII

IX +

S:a

Genomsnittlig idealbonitet enligt Jonson

5,7 10,3 14,4 10,9 8,9 14,7 17,8 13,7 9,1 14,9 20,8 16,0

17,2 12,4 11,2

19,6 7,5 6,2

100,0 100,0 100,0

2,32 2,74 2,67

5,0 4,0 4,0

7,8 9,9 18,7 13,2 15,3 5,6 12,3 18,1 19,3 16,1 5,1 12,1 21,2 19,5 13,9

13,8 11,9 13,2

7,9 4,6 3,1

100,0 100,0 100,0

3,14 3,21 3,28

1,9 5,1 5,9

3,3 11,0 15,2 16,0 11,9 5,4 14,1 20,0 19,6 13,0 4,9 17,1 21,1 16,2 11,0

16,3 9,0 9,1

14,1 2,4 2,5

100,0 100,0 100,0

2,84 3,41 3,58

Åldersklass Kalmark

la

Ib

Ila lib

K AB B

3 287,5 10,0 8,5 1 250,4 7,4 2 803,5

2,1 2,6 1,4

1,4 3,2 2,3

4,4 4,9 4,8

4,0 5,8 5,9

K AB B

385,1 2186,5 2 318,1

4,9 5,7 5,7

1,2 1,2 0,9

2,3 1,2 1,3

K AB B

411,2 1891,1 2 082,2

7,3 5,8 7,1

1,1 2,7 1,9

1,9 2,9 3,2

III

IV

V

Exkl. hagmark.

Det inramade fältet motsvarar ungefär den del av arealen, som blivit föremål för specialbearbetning ifråga om virkesförråd per hektar. Avgränsningen av bonitetsklasser och den något varierande ålderssammansättningen för dessa framgår av avsnitt 5. Sammanställningen visar, att skog äldre än den som analyserats upptar följande andelar av arealen inom olika regioner: Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar

Region I

Region II

Region I I I

37 % 20 % 17 %

22 % 16 % 16 %

30 % 11 % 12 %

Kronoskogarna ha genomgående betydligt högre arealandel bevuxen med skog över 120 år. I tabellen har även angivits genomsnittlig idealbonitet enligt Jonson. Att denna i region I och framför allt i region III är betydligt lägre å kronoskogar än å övriga kategoriers skogar k a n vara en förklaring till att kronan har en förhållandevis stor areal i högre åldrar. En viktig anledning till den stora omfattningen av gammal kronoskog torde även vara att denna genomsnittligt är belägen i sämre avsättningsläge. Detta förhållande belyses närmare i avsnitt 6.

14 Inom mellersta Sverige, representerat av nedanstående län, gäller följande arealfördelning. Tabell 7. Skogsmark inkl. hagmark procentuellt fördelad på åldersklasser inom skilda skogsägargrupper. (Kronoskogar = K, Bolagsskogar = AB, Bondeskogar = B, Godsskogar — G) Värmlands1, Örebro och Västmanlands Skogs- Antal ägar- provgrupp ytor

K 795,0 AB 3 469,4 B 5 010,9 G 514,5 1 2

län

VI

VII— IX + VIII

S:a

Genomsnittlig idcalbonitet enligt Jonson

4,6 6,2 5,1 4,7

1,4 2,5 2,2 2,3

100,0 100,0 100,0 100,0

4,82 2 4,61 4,82 4,99

Åldersklass Kalmark 4,5 6,1 6,9 4,5

la

Ib

2,9 4,9 2,5 6,1 2,0 6,2 3,1 10,1

Ila lib 6,7 6,9 7,0 8,3

III

IV

V

7,0 24,0 29,9 13,8 8,6 22,4 23,9 14,3 8,7 25,1 23,1 13,0 8,5 23,7 23,1 11,3

0,3 0,5 0,7 0,4

Avser hela länet. Avser samtliga allmänna skogar.

Även här har inramats i stort sett den del, som blivit föremål för analys i nästa avsnitt. Den äldre skogen upptager här mindre andel av arealen, nämligen för kronoskogar 6 %, för bolagsskogar 9 %, för bondeskogar 8 % samt för godsskogar 7 %. Några påvisbara skillnader i skogens ålderssammansättning hos olika ägarkategorier finnas icke inom detta område. För södra Sverige, där nedanstående län gjorts till föremål för analys, är arealfördelningen följande: Tabell 8. Skogsmark inkl. hagmark procentuellt fördelad på åldersklasser inom skilda skogsägargrupper. (Kronoskogar = K, Bolagsskogar = AB, Bondeskogar = B, Godsskogar = G) Kalmar,

Kronobergs, Jönköpings,

Skogs- Antal ägar- provgrupp ytor

K AB B G 1

1 452,4 1 487,4 15 655,8 2 291,8

Skaraborgs och Älvsborgs län Åldersklass

Kalmark

la

v

VI

VII— IX + VIII

S:a

4,1 5,0 5,6 4,8

3,7 8,6 7,7 10,0 21,5 20,4 12,7 3,4 12,4 11,4 11,3 22,5 17,9 10,9 2,3 12,7 10,8 13,2 30,0 17,2 6,1 2,2 12,0 10,9 11.9 27,2 19,1 8,6

6,5 3,9 1,6 2,3

4,4 1,2 0,5 0,9

100,0 100,0 100,0 100,0

Ib

Ila lib

III

IV

0,4 0,1 0,0 0,1

Genomsnittlig idealbonitet enligt Jonson 5,42! 5,29 5,45 5,48

Avser samtliga allmänna skogar.

På likartat sätt som i föregående tabeller har den del inramats, som närmare analyserats beträffande virkesförråd. För V:e åldersklassen gäller bl. a. att arealen härav endast medtagits å skogsmark tillhörande Jonsons IV:e bonitet.

15 Skog över 100 år intar här å kronoskogar en betydande arealandel, 11 %, jämfört med övriga ägarkategorier, där bolagsskogarna ha 5 %, bondeskogarna 2 % och godsskogarna 3 %.

5. 5.1.

Analys av ung och medelålders skog

Förutsättningar och gruppering av materialet

För att kunna framlägga en jämförelse över skogstillståndet hos olika ägarkategorier erfordras att man har ett uppskattningsunderlag, som i sin arealsammansättning är så likartat som möjligt. Genom att gruppera materialet med hänsyn till markens godhetsgrad (bonitet) och beståndets ålder kan man skapa ett sådant underlag. Till grund för bonitetsindelningen ligga de s. k. jonsonboniteterna och för åldersgrupperingen 10-åriga åldersklasser upp till 40 år och därefter 20-åriga. Efter gruppering på bonitets- och åldersklasser är emellertid det tillgängliga materialet i många fall av så ringa omfattning i varje undergrupp att medelfelen överstiga eventuella skillnader. Speciella medelfelsberäkningar avseende virkesförrådet, utförda på ett på sådant sätt grupperat material, visa att medelfelet i uppskattningar grundade på 100 provytor uppgår till 4 ä 5 %. För svagt representerade ägargrupper understiger antalet ytor i vissa fall 20, varvid medelfelet på det genomsnittliga förrådet överstiger 10 %. Medelfelet på differensen mellan två förråd, som det närmast gäller att bedöma, blir ännu större och av storleksordning J~2 gånger förrådens medelfel. Om t. ex. medelfelet på vartdera av två förråd är 10 %, blir medelfelet på differensen ca 14 %. Om vi i första hand vill kräva att differensen uppgår till dubbla medelfelet innan skillnaden diskuteras, måste den alltså uppgå till inte mindre än ca 28 % av det genomsnittliga förrådet. En detaljredovisning av resultatet för skilda bonitetsklasser och åldersklasser kan därför inte ge något klart besked och är dessutom svår att överblicka. Fördenskull har det ansetts nödvändigt att genom den s. k. standardpopulationsmetoden bilda vägda medeltal inom varje område, varvid olika bonitets- och åldersklasser ingå i samma proportion för de skilda ägargrupperna. För vart och ett av de tre nordliga områdena ha inom tre förhärskande bonitetsklasser medtagits åldersklasserna mellan 40 och 120 år samt inom de två sydligare områdena åldersklasserna mellan 30 och 100 år. Proportionen av åldersklasser inom bonitetsklasser svarar mot den genomsnittliga fördelningen inom området och utgör alltså den vikt, varmed delmedeltalen ingå i totalmedeltalet. En sammanställning över tillämpade arealproportioner redovisas i tabellerna 9 och 10. Antal ytor, som ligga till grund för bestämningarna innan dessa hopvägts, framgår av bilagan. 3*—810011

16 Tabell 9. Sammanställning över tillämpade arealproportioner för beräkning av standardiserade medeltal inom skilda delområden Norrland och Kopparbergs

län Procentuell fördelning på åldersklasser

Region

V

VI

Summa

III

IV

(41—60 år)

(61—80 år)

10 13 7

10 13 7

10 13 7

40 39 21

V—VII

100 IV

7 10

7 11 10

7 11 10

7 10 10

28 42 30

12 12

13 12 9

12 12 9

37 36 27

100 Summa

Bonitet

V VI VII

"1

v VI IV—VI IV

v VI IV—VI

(81—100 år) (101—120 år)

Tabell 10 Värmlands, Örebro och Västmanlands

län

Procentuell fördelning på åldersklasser Bonitet

III IV V III—V

lib

III

IV

V

(31—40 år)

(41—60 år)

(61—80 år)

(81—100 år)

16 12 8

16 12 8

12 8

40 36 24

8 I södra Sverige framträder en uppenbar svårighet att enhetligt bestämma boniteten inom skilda trädbestånd (tallskogar, granskogar och barrblandskogar). För att eliminera eventuella skiljaktigheter i förekomsten av dylika trädbestånd hos olika ägargrupper har materialet även grupperats med avseende på trädbestånd samt sedan hopvägts i samma proportion för skilda ägare. Hur materialet sammanvägts framgår av tabell 11. På bonitet II består materialet i genomsnitt till 65 % av granskog och 35 % av blandskog, på bonitet III till 20 % av tallskog, 30 % av granskog och 50 % av blandskog samt på bonitet IV till 40 % av tallskog, 20 % av granskog och 40 % av blandskog.

17 Tabell 11 Kalmar,

Kronobergs, Jönköpings,

Älvsborgs och Skaraborgs

län

Procentuell fördelning på åldersklasser Bonitet

Trädbestånd

lib

III

IV

V

(31—40 år)

(41—60 år)

(61—80 år)

(81—100 år)

3,25 1,75

6,50 3,50

6,50 3,50

16,25 8,75 9,00 13,50 22,50

Summa

-I

Granskog Blandskog

,„|

Tallskog Granskog Blandskog

4,50 6,75 11,25

4,50 6,75 11,25

Tallskog Granskog Blandskog

4,00 2,00 4,00

4,00 2,00 4,00

4,00 2,00 4,00

12,00 6,00 12,00

42,50

42,50

10,00

100,00

II— IV

5.2.

Samtliga

5,00

Virkesförråd per hektar

Sedan materialet standardiserats ifråga om bonitets- och ålderklassfördelning, ha följande medeltalssiffror för virkesförråd per hektar erhållits inom olika områden. Tabell 12 Norrland och Kopparbergs län Kronoskogar

Bolagsskogar

Region

Bondeskogar

m 3 sk. per hektar I II III

71,9 ± 1,2 109,1 ± 4,3 108,3 ± 5,1

73,7 ± 1,5 104,6 ± 1,5 116,0 ± 1,9

73,8 ± 0,9 105,2 dz 1,6 105,4 ± 1,7

Bergslagslänen : Värmlands, Örebro och Västmanlands

län

Inom området har behandlats material dels från taxeringar åren 1950—5*2, dels från nu pågående taxering åren 1953—55. Uppgifterna framläggas dels var för sig, dels för taxeringarna sammanslagna. Tabell 13 Kronoskogar

Bolagsskogar

Taxeringsår

Bondeskogar

Godsskogar

m sk. pe r hektar 1950—1952 1953—1955 1950—1955

146,1 ± 3,6 141,7 ± 5,7 144,9 4- 3,1

142,5 ± 2,0 136,4 ± 2,9 140,8 ± 1,6

135,1 ± 1,6 134,1 ± 2,3 134,8 ± 1,3

144,5 ± 4,8 140,4 ± 7,6 143,3 ± 4,1

18 Smålandslänen

m. fl.:

Tabell 14 Kalmar,

Kronobergs, Jönköpings,

Kronoskogar

Älvsborgs och Skaraborgs

Bolagsskogar

län

Bondeskogar

Godsskogar

m 3 sk. per hektar 161,6 ± 4,0

163,5 ± 3,9

150,5 ± 1,2

151,7 ± 3,0

Vid samtliga beräkningar av medelfelen å virkesförrådet per hektar har uträkningen överslagsmässigt måst grundas på erfarenheten att medelfelet inom en ålders- och bonitetsklass, där uppskattningen grundas på 100 provytor, utgör 4,5 %. Vidare har förutsatts att taxeringsresultaten för olika delgrupper av materialet är i statistisk mening oberoende av varandra. Vid studium av ovanstående tabeller kan man konstatera att någon skillnad i virkesförråd per hektar — om man i första hand kräver att skillnaden skall vara större än summan av de enkla medelfelen — endast föreligger i följande fall: mellan kronoskogar och bolagsskogar inom region III av gruppen Norrland och Kopparbergs län, där taxeringarna givit 7,7 m 3 sk./ha högre förr å d på bolagsskogarna (0,7 m 3 sk. över medelfelens s u m m a ) . Av medelfelens storlek måste man dock dra slutsatsen att den verkliga skillnaden eventuellt är mycket liten eller ingen; mellan kronoskogar och bondeskogar inom bergslagslänen, där enligt taxeringarna kronoskogarna ha 10,1 m 3 sk./ha högre förråd (skillna8 den är 5,7 m sk. större än medelfelens s u m m a ) . Medelfelens storlek är sådan, att skillnaden kan betecknas som sannolik; mellan kronoskogar och bondeskogar inom smålandslänen, där kronoskogarna enligt taxeringarna ha 11,1 m 3 sk./ha högre förråd än bondeskogarna. Skillnaden är sannolik; mellan kronoskogar och godsskogar inom smålandslänen, där taxeringarna visa 9,9 m 3 sk./ha högre förråd för kronoskogarna, en nästan sannolik skillnad; mellan bolagsskogar och bondeskogar: inom region III av gruppen Norrland och Kopparbergs län, där bolagen enligt taxeringarna ha 10,6 m 3 sk. högre förråd, en mycket sannolik skillnad; inom bergslagslänen, där de beräknade förråden inom bolagsskogarna äro 6,0 m 8 sk. högre än inom bondeskogarna. Skillnaden är sannolik; inom smålandslänen, där enligt taxeringarna bolagsskogarnas förråd ligger 13,0 m 8 sk. över bondeskogarnas. Liksom ifråga om bergslagslänen kan skillnaden anses som sannolik;

19 mellan bolagsskogar och godsskogar inom smålandslänen, där uppskattningen givit 11,8 m 3 sk. högre förråd på bolagsskogarna, en nästan sannolik skillnad; mellan bondeskogar och godsskogar inom bergslagslänen, där godsskogarnas förråd ligger 8,5 m 3 sk./ha högre än bondeskogarnas. Skillnaden är nästan sannolik. I ovanstående jämförelser har en skillnad betecknats som »mycket sannolik», då dess avvikelse från värdet 0 är signifikant på nivån 0,1 %, medan termerna »sannolik» och »nästan sannolik» svarar mot risknivåer på 1 % resp. 5 %.

5.3.

Fördelning av arealen på slutenhetsgrader

Även om de konstaterade skillnaderna ifråga om medeltal av virkesförråd per hektar i den »standardiserade» delen av det producerande virkesförrådet i allmänhet äro tämligen små, kunna dylika medeltal vara härledda ur ett ej fullt enhetligt material bl. a. med avseende på slutenhetsgraden. Samma virkesförråd per hektar kan erhållas dels som medeltal av t ä m ligen j ä m n t slutna bestånd, dels som medeltal av överslutna bestånd och starkt utglesade. Av värde är därför att redovisa den bedömda slutenhetsgradssammanTabell 15 Norrland och Kopparbergs län Kronoskogar Region

Bolagsskogar

Bondeskogar

Slutenhetsgrad procentuell fördelning

'1 "1

29 47 21 3

0,3—0,5 0,6—0,7 0,8—0,9 1,0 +

17 47 31 5

20 48 26 6

Summa

100 Medelsluteiihet

0,64

0,70

0,68

17 44 31 8

19 43 30 8

19 38 34 9

0,3—0,5 0,6—0,7 0,8—0,9 1,0 + Summa

100 Medelslutenhet

0,71

0,70

0,72

20 44 27 9

10 44 36 10

15 48 31 6

0,3—0,5 0,6—0,7 0,8—0,9 1,0 + Summa

100 Medelslutenhet

0,69

0,74

0,70

20 sättningen för arealer motsvarande de virkesförråd som redovisats i moment 5.2\ tabellerna 15—17. Bergslagslänen : Tabell 16 Värmlands, Örebro och Västmanlands

län (1950—52 års tax.)

Kronoskogar

Bolagsskogar

Bondeskogar

Godsskogar

Slutenhetsgrad procentuell fördelning 0,3—0,5 0,6—0,7 0,8—0,9 1,0 +

7 47 43 3

7 50 37 6

13 48 35 4

10 40 44 6

Summa

100 Medelslutenhet

0,74

0,74

0,71

0,74

Bondeskogar

Godsskogar

Smålandslänen Tabell 17

m. fl.:

Kalmar, Jönköpings,

Kronobergs, Älvsborgs och Skaraborgs lån Kronoskogar

Bolagsskogar

Slutenhetsgrad procentuell fördelning 0,3—0,5 0,6—0,7 0,8—0,9 1,0 +

8 43 43 6

8 45 42 5

12 50 34 4

9 51 36 4

Summa

100 Medelslutenhet

0,74

0,73

0,71

0,72

Medelslutenheten är beräknad med ledning av arealen fördelad i slutenhetsgrader om 0,1. Bedömningen av slutenhetsgraden måste trots att den är förankrad i en tabell betraktas såsom starkt beroende av det subjektiva omdömet. Vissa mera påtagliga skillnader kunna konstateras. Kronoskogar i region I ha det markant höga procenttalet 29 för slutenhetsgraderna 0,3— 0,5. Mer än hälften av arealen ligger dock inom slutenhetsgraden 0,5. Den låga medelslutenheten motsvaras endast av något lägre förråd (jfr sid. 17). Däremot framträder ett påtagligt samband mellan bolagens högre förråd inom region III och det höga procenttalet 46 för slutenhetsgrader 0,8 och däröver. På samma sätt svarar mot bondeskogarnas lägre förråd inom smålandslänen det låga procenttalet 38 för slutenhetsgraderna 0,8 och däröver samt det höga talet 12 för slutenhetsgraderna 0,3—0,5. 1 Slutenhetsbedömningen avser den s. k. massaslutenheten, varmed förstås det tal u t t r y c k t i tiondelar, som anger hur stort virkesförråd ett aktuellt bestånd har jämfört med Jonsons s. k. intensitetstabell.

21 I övrigt är variationen tämligen likartad hos de olika ägarkategorierna. Då ju endast en del av materialet ingår i redovisningen, kan man fråga sig om denna del är representativ för hela materialet. Nedanstående sammanställning visar en jämförelse mellan i ovanstående redovisningar angiven medelslutenhet och den som gäller hela materialet för skilda områden och ägarkategorier. Tabell 18. Medelslutenhet å hela arealen (a), och den specialbearbetade arealen av ung och medelålders skog (b) Kronoskogar

Bolagsskogar

Bondeskogar

Godsskogar

Område a

b

0,71

0,71

0,74

0,71

0,73

0,72

a

b

a

b

a

b

Norrland och Kopparbergs län Region I » II » III

0,60 0,68 0,63

0,64 0,71 0,69

0,68 0,67 0,72

0,70 0,70 0,74

0,67 0,69 0,69

0,68 0,72 0,70

Bergslagslänen

0,73

0,74

0,73

0,74

0,71

Smålandslänen

0,74

0,74

0,74

0,73

0,71

I allmänhet har den »bearbetade arealen» något högre slutenhet, men detta gäller samtliga ägarkategorier och påverkar således ej jämförelsen mellan olika ägargrupper.

5.4.

Virkesförrådets fördelning på grovleksklasser

Virkesförråden per hektar äro enligt 5.2 ungefär lika stora för olika ägargrupper, och någon större skillnad i slutenhetsgrader har icke heller kunnat konstateras, utom att kronoskogar inom region I i viss grad avvika från övriga skogar. Om slutenhetsgraden icke genom plötsligt starka ingrepp rubbats, borde dimensionsutvecklingen vara ungefär densamma hos olika ägarkategorier för ett material, som är enhetligt grupperat ifråga om bonitet och sammansättning av åldersklasser. Tabell 19 visar virkesförrådets relativa fördelning på grovleksgrupper 0— 14,9, 15—24,9 och 25 cm och däröver för skilda ägarkategorier inom de olika områdena. Sammanställningen avser samma standardiserade material som i 5.1. Den procentuella fördelningen visar i allmänhet stor samstämmighet mellan olika ägarkategorier inom ett och samma område. Kronoskogar inom region I ha emellertid en i förhållande till de båda övriga kategorierna påtagligt högre procent grovskog. Detta skulle kunna ha samband med att kronoskogarna åsatts lägre slutenhet. Om förrättningsmännen låtit sitt subjektiva omdöme om slutenheten påverkas på sådant sätt att de ha satt lägre slutenhet om arealen varit bevuxen med glesare, grövre skog och högre slutenhet om den varit bevuxen med tätare, klenare skog, trots att

22 Tabell 19. Procentuell fördelning av virkesförrådet Grovleksgrupp

Område

Region I

Region II

Region III

(

i

lf

i

tf

i

l[

Rergslagslänen

i

Smålandslänen

i

1f 1

Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar

Godsskogar

0—14,9 15—24,9 25 +

41 43 16

43 46 11

43 45 12

0—14,9 15—24,9 25 +

37 45 18

37 44 19

37 44 19

0—14,9 15—24,9 25 +

36 46 18

36 48 16

35 48 17

—

0—14,9 15—24,9 25 +

25 52 23

27 52 21

26 51 23

24 50 26

0—14,9 15—24,9 25 +

15 44 41

14 46 40

14 45 41

13 44 43

•

—

— — —

•

— — •

—

virkesförrådet varit i stort sett detsamma — i detta fall 72 m 3 sk./ha mot 74 m 3 sk./ha — skulle emellertid resultatet bli, vad som nu konstaterats. En motsvarande företeelse kan spåras beträffande det relativt höga procenttalet 26 för grövre skog å godsskogarna i bergslagslänen. Icke mindre än över 10 % av arealen är för denna ägargrupp redovisad i slutenhetsgrad 0,3—0,5 trots att virkesförrådet per hektar är bland de högsta inom området. Om sagda förhållande äger giltighet verifieras slutenhetsbedömningen av den i tabellen konstaterade avvikande grovleksfördelningen.

5.5.

Kvalitetsegenskaper

En viktig egenskap hos det virkesförråd som redovisas är dess kvalitetsegenskaper. Då kvaliteten i hög grad är beroende av trädens ålder och på vilken mark de växa, har jämförelse gjorts på samma standardiserade material, som tillämpats vid redovisning av virkesförråd per hektar. Undersökningen avser endast tall. Kvalitetsbedömningen inom Norrland och Kopparbergs län avser träd över 20 cm vid brösthöjd. I princip avser bedömningen nedre stamdelen intill en höjd av 5 m. I första hand har bedömts huruvida träden kunna lämna timmer eller ej. Timret apteras i varierande längder, dock lägst 3V2 m. Minsta toppdiameter är 6". Med hänsyn till kvaliteten sker en klassificering i enlighet med skogsstyrelsens äldre instruktion av år 1944 angående virkesmätning i klasserna A—D. A- och B-stockar beräknas härvid lämna o/s timmer. Materialet är tyvärr alldeles för knapphändigt att fördelas skilt å regioner, varför det redovisas på dessa tillsammantagna i tabell 20.

23 Tabell 20 Norrland och Kopparbergs län Antal rotstockar procentuellt fördelat på kvalitetsklasser Skogsägargrupp

A

B

C

D

Ej timmerdugligt

Summa

Medellängd i m å timmerdugligt

34 21 30

24 37 36

26 32 23

2 2 2

14 8 9

100 100 100

4,7 4,7 4,6

Antal träd tall

Kronoskogar.. . . Bolagsskogar . . . Bondeskogar.. . .

188 392 479

Skillnaden är ej stor, framför allt om man lägger ihop A- och B-stockar. Vid en hopvägning, där A-stocken sättes = Bo » = C» » = D-

i

Ej timmerdugligt

»>

=

»>

=

Alt. II

Alt. I 1,0 0,9 0,7 0,5 0

1,0 0,8 0,5 0,3 0

blir genomsnittsvärdet enligt alt. I för kronoskogar 0,75, för bolagsskogar 0,78 och för bondeskogar 0,80 samt enligt alt. II för kronoskogar 0,67, för bolagsskogar 0,67 och för bondeskogar 0,71. I båda fallen skiljer sig högsta och lägsta värdet icke mer än 6 å 7 %, varför någon reell skillnad icke kan anses påvisad. I södra och mellersta Sverige avser bedömningen träd över 20 cm vid brösthöjd och omfattar en stocklängd i 20-cm:s klassen och två stocklängder i grövre diameterklasser om min. 3 m med en minsta toppdiameter av 5". Samma kvalitetsklasser ha tillämpats som i norra Sverige. För bergslagslänen föreligger följande material. Tabell 21

Ägargrupp

Antal stockar

Antal stockar procentuellt fördelat på kvalitetsklasser A

B

C

D

Ej timmerdugligt

Summa

35 41 38 41

31 31 28 33

20 18 20 16

11 8 11 8

3 2 3 2

100 100 100 100

tall Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar

873 2 337 3 033 586

De kortare stockarna ha medfört en viss förskjutning mot bättre kvalitet i jämförelse med norrlandsmaterialet. Därjämte väga de grövre dimensionerna, som ju i regel ha bättre genomsnittskvalitet, starkare genom att två stockar uttagits å dessa. Antalet bestämningar är här betydligt större än för norrlandsmaterialet. Skillnaderna i redovisade kvalitetsklasser äro dock inte stora. Användas

24 vägningstal enligt de två alternativ, som angivits för norrlandsmaterialet, bli genomsnittstalen följande: Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar

Alt. I

Alt. II

0,82 0,86 0,83 0,86

0,73 0,77 0,74 0,78

Skillnaden är icke särskilt påtaglig. Möjligen kan man säga att bolagsoch godsskogar ha något bättre kvalitet än kronoskogar och bondeskogar med den sammansättning av virkesförrådet som analysen motsvarar. För smålandslänen m. fl. har gjorts följande sammanställning. Tabell 22 Antal stockar

Ägargrupp

Antal stockar procentuellt fördelade på kvalitetsklasser A

B

C

D

Ej timmerdugligt

Summa

39 40 36 37

24 23 24 25

21 22 20 23

12 11 14 11

4 4 6 4

100 100 100 100

tall Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar

2 145 1 697 15 340 2 525

Antalet bestämningar är här särskilt framträdande ifråga om bondeskogarna, men även övriga ägare ha ett i jämförelse med övriga områden större material undantagandes bolagsskogarna. Någon påtaglig skillnad kan ej konstateras. Genomsnittstal bestämda efter samma alternativ, som ovan angivits för norrlandsmaterialet, framgå av nedanstående sammanställning. Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar

Alt. I

Alt. II

0,81 0,82 0,79 0,81

0,72 0,73 0,69 0,72

Nu framlagda förhållanden gälla endast skog med den sammansättning som klargjorts under 5.1. Ägare vilkas skogsinnehav består av äldre skog i större omfattning ha naturligt nog bättre kvalitet å sin genomsnittsskog än vad som här redovisats.

5.6.

Tillväxt per hektar

Vid redovisning av virkesförråden per hektar för olika skogsägarkategorier konstaterades vissa skillnader om än av relativt ringa storleksordning. Frågeställningen blir då denna: motsvaras denna skillnad av

25 samma skillnad ifråga om tillväxt per hektar eller kan det lägre förrådet genom högre tillväxtprocent uppvisa samma tillväxt per hektar som det högre förrådet? Genom att tillväxtbestämningar endast finnas i tillräcklig omfattning för områdena i södra och mellersta Sverige har det ej varit möjligt göra någon beräkning för de två nordligaste regionerna varjämte beräkningen för region III har måst göras ganska schematisk. Vid tillväxtberäkningen har materialet grupperats på likartat sätt som skett för virkesförrådet, men härtill kommer att tillväxtbestämningen för provträden i södra och mellersta Sverige avser skilda tidsperioder för olika län. Materialet måste därför göras enhetligt och justeras att avse samma period för de skilda län, som ingå i den redovisade gruppen. Analysen fordrar en mycket omfattande bearbetning och har därför inskränkts att omfatta endast ett av de två sydliga områdena. Då de största förrådsskillnaderna konstaterats i den sydligaste länsgruppen, smålandslänen jämte Älvsborgs och Skaraborgs län, har denna länsgrupp utvalts för analys i detta avseende. De olika tillväxtperioder, som härvid justerades att avse en enhetlig period 1946—1942, utgjorde 1945—1941 (halva Kronobergs län), 1947—1943 (Kalmar län), 1948—1944 (Älvsborgs l ä n ) , 1949— 1945 (halva Skaraborgs län) samt 1950—1946 (andra hälften av Skaraborgs län). Halva materialet från Kronobergs län samt hela materialet från Jönköpings län var tillväxtbestämt för den angivna perioden 1946—1942. Följande sammanställning visar virkesförråd per hektar, tillväxtprocent (diskont) och tillväxt i m 3 sk./ha. Tabell 23 Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Virkesförråd m 3 sk./ha Tillväxt % 3 » m sk./ha

a

b

c

c

b — c 0/ /o c

161,6 3,67 5,93

163,5 3,74 6,12

150,5 3,84 5,78

+ 7,4

+ 8,3

+ 2,6

+ 5,9

a

~

c

0/

Signifikanta skillnader i virkesförråd föreligga mellan kronoskogar och bondeskogar samt mellan aktiebolag och bondeskogar. Skillnaderna .mellan de olika ägargruppernas tillväxtsiffror äro förhållandevis mindre än skillnaderna mellan deras virkesförråd på grund av att det lägre virkesförrådet har högre tillväxtprocent. Ehuru materialet för beräkning av tillväxtprocenter är ganska svagt — grundat endast på 1953—1955 års taxeringar — har motsvarande analys utförts för region III, avseende i detta fall en jämförelse mellan bolagsskogar och bondeskogar, där en viss förrådsskillnad har kunnat påvisas. Resultat härav är följande:

26 Tabell 24

Virkesförråd m 3 sk./ha . Tillväxt % » m 3 sk./ha

Bolagsskogar a

Bondeskogar b

a — b 0/ /0 b

116,0 3,50 4,06

105,4 3,75 3,95

+ 10,1 +

2,8

Även om kalkylen får anses approximativ, antyder den att skillnaden är mindre för kubikmasseproduktion per hektar än för förråden per hektar.

6.

Verkställda och föreslagna skogsvårdsåtgärder i form av röjningar och gallringar enligt riksskogstaxeringen 1953—55

Vissa resultat från inventeringen av verkställda åtgärder och åtgärdsbehov ha tidigare lämnats till 1955 års skogsvårdsutredning. I dess betänkande: Skogsvården å enskilda skogar (SOU 1958: 30) redovisas riksskogstaxeringens uppgifter om de arealer, som böra bli föremål för beståndsvårdsåtgärder, och de arealer, som under viss period övergåtts med sådana åtgärder. Här skall samma material behandlas, ehuru med redovisning i relativa tal och med sammanställningar, som underlätta jämförelse mellan olika ägarkategorier, i första hand ifråga om uppgifter, som beröra ung och medelålders skog. Utredningen omfattar hela landet, och områdesindelningen är den vid riksskogstaxeringen tillämpade regionindelningen. Norrland och Kopparbergs län ha uppdelats i de regioner, som redovisats i avsnitt 5.1. Södra och mellersta Sverige är uppdelat i två regioner, IV och V. Region IV omfattar svealandslänen utom Kopparbergs län samt götalandslänen utom de till region V hörande länen, vilka utgöras av Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län. De tidigare redovisade länsgrupperna bergslagslänen och smålandslänen ligga således båda inom region IV. Ett studium av verkställda och föreslagna åtgärder baseras lämpligen på uppgifter om förhållandena inom den huggningsklass, som representerar den egentliga gallringsskogen, nämligen huggningsklass C. Denna huggningsklass definieras såsom yngre (utvecklingsbar) skog i senare utvecklingsstadium och torde närmast motsvara den unga och medelålders skog, som gjorts till föremål för närmare analys i avsnitt 5. Större delen av huggningsklass D: 1 — skog, som tillsvidare bör behandlas med beståndsvårdande huggning — torde även vara hänförlig till denna ifråga om virkesförråd tidigare analyserade grupp. Inventeringen av verkställda åtgärder inom regionerna I—III avser 10 år, varemot de redovisade föreslagna åtgärderna avse 20 år inom region

27 I—II och 10 år inom region III. Jämförelsen baseras på det gallringsintervall den verkställda respektive föreslagna åtgärden i genomsnitt motsvarar. Gallringsintervallet erhålles genom att dividera huggningsklassens areal med verkställd resp. föreslagen årlig huggningsyta. Nedanstående tabell visar gallringsintervallet inom region I. Tabell 25 Huggnings klass

Åtgärd

Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar

Medeltal

Gallringsintervall, år C

{

D: 1

I

t

Verkställd huggning . Föreslagen huggning.

56 (56) 21

41 (43) 21

31 (37) 21

39 (44) 21

Verkställd huggning . Föreslagen huggning.

62 (62) 21

39 (39) 21

26 (30) 21

37 (40) 21

Uppgifterna inom parentes avse preliminära siffror efter komplettering med 1956 och 1957 års taxeringar.

Inom huggningsklass C utgör en del av de verkställda huggningarna röjningar. De arealer, som vid taxeringstillfället tillhörde huggningsklass C, redovisas nämligen i denna klass, även om huggningsklassen var B: 2, d. v. s. röjningsskog, vid den tidpunkt då åtgärden utfördes. Då inventeringsperioden är 10 år, måste man alltså räkna med en viss överväxning över huggningsklassgränser. På motsvarande sätt komma alltså vissa under D: 1 redovisade huggningar att avse arealer, som tillhörde huggningsklass G vid den tidpunkt åtgärden utfördes. Under en så kort tidsperiod som tio år torde dock huggningsklassens totala areal inte undergått några större förändringar. En påtaglig skillnad föreligger uppenbarligen mellan de olika ägarkategorierna ifråga om huggningsintervallets längd. Då virkesförråden trots detta icke uppvisa någon större skillnad, kan detta bero på, att den ägarkategori, som uppvisar större gallringsintervall, hugger hårdare men icke så ofta, medan den, som har kortare intervall, hugger mindre hårt men oftare. Emellertid är här säkerligen ytterligare två orsaker av betydelse, nämligen dels skillnader i bonitetssammansättning, dels skillnader i avsättningsläge. Avsättningsläget har i denna utredning icke särskilt utretts. Klart är dock att kronoskogarna inom detta område ha ett genomsnittligt betydligt sämre avsättningsläge. Detta kan överslagsmässigt belysas genom den skillnad i rotvärde, som vid 1952 års allmänna fastighetstaxering i genomsnitt låg till grund för taxeringen. Uppgifterna äro hämtade från »Undersökning av taxeringsutfallet» (SOU 1956: 57), sedan materialet sammanställts att gälla regioner.

28 För region I erhållas följande tal. Kronoskogar 2,49

Rotvärde i kronor per m3sk. Bolagsskogar 4,04

Bondeskogar 4,21

Ett lågt rotvärde beror av höga omkostnader, vilka till större delen sammanhänga med avsättningsläget. (I någon mån ger rotvärdet, sådant detta bestämmes enligt länsanvisningarna, även uttryck för avvikande medelbonitet.) Ur ekonomisk synpunkt motiverar ett sämre avsättningsläge ökad huggningsstyrka och därmed ökat huggningsintervall. Det förekommer till och med arealer i så pass dåliga avsättningslägen att de inte kunna gallras alls. Sådana arealer komma att verka mycket starkt höjande på det genomsnittliga huggningsintervallets längd. Med lägre bonitet följer dessutom oavsett avsättningsläge ökat huggningsintervall vid viss huggningsstyrka, enär det tager längre tid för skogen å svagare mark att uppnå erforderlig slutenhet för förnyat ingrepp. Medelboniteten för huggningsklass C är inom denna region följande för de olika ägarkategorierna uttryckt såsom jonsonbonitet (ideal-) i nv'sk./ha. Kronoskogar 2,54

Bolagsskogar 2,76

Bondeskogar 2,79

Då de föreslagna huggningarna omfatta ungefär samma relativa arealprocent per år, synes det icke föreligga någon större skillnad ifråga om behovet av gallring. Emellertid utgör den period de föreslagna huggningarna omfatta 20 år. Då praktiskt taget hela arealen härvid föreslås bli behandlad, får man icke något intryck av huruvida eftersatta gallringar äro mera framträdande hos en ägarkategori än hos övriga. Viss vägledning härvidlag kan dock erhållas genom att åtgärdsförslagen äro uppdelade på två perioder, varav a-perioden avser huggningsperiodens första och b-perioden dess andra hälft. Anges areal föreslagen till åtgärd i a-period i % av under hela perioden föreslagen areal, erhålles genom graden av hur mycket detta procenttal överstiger 50 ett visst uttryck för det aktuella huggningsbehovet utan hänsyn till avsättningsläge. Areal föreslagen i a-period i procent av under hela bedömningsperioden Huggningsklass C D: 1

Kronoskogar 71 78

Bolagsskogar 57 68

föreslagen areal Bondeskogar 67 66

För övriga regioner i landet gälla för huggningsklass C i tabell 26 angivet huggningsintervall ifråga om verkställd och föreslagen huggning. Inom regionerna II och III finnes en påtaglig skillnad beträffande verkställda åtgärder mellan ägarkategorierna. Samma orsaker, som angivits för region I, torde här föreligga.

29 Tabell 26 Godsskogar

Bondeskogar

Samtliga medeltal

Kronoskogar

Bolagsskogar

l

Verkställd. Föreslagen,

83 (99) 20

43 (48) 21

34 (40) 21

39 (46) 21

III1

Verkställd. Föreslagen.

44 (39) 18

34 (34) 16

23 (26) 16

27 (30) 16

1\

{ Föreslagen. Verkställd. { Föreslagen.

Verkställd.

15 (14) 11

18 (18) 11

14 (14) 11

17 (16) 11

15 (15) 11

(8)

10 (12) 7

12 (12) 7

(9)

11 (11) 6

Åtgärd

Region

Gallringsintervall,

\

år

Uppgifterna inom parentes avse preliminära siffror efter komplettering med 1956 och 1957 års taxeringar. 1

Deluppgifterna för kronoskogar äro osäkra då de baseras på ett mycket lågt provyteantal.

Genomsnittliga boniteten inom huggningsklassen framgår av nedanstående tabell, varjämte redovisas avsättningsläget belyst genom rotvärdet på samma sätt som för region I: Kronoskogar

Bolagsskogar

Bondeskogar

Genomsnittlig jonsonbonitet (ideal-) Region II » III

>

3,11 2,91

3,21 3,44

3,25 3,83

Rotvärde kronor per m 3 sk. Region II » III

4,36 6,08

4,58 5,95

5,22 6,56

För region IV gäller, att den verkställda huggningen är registrerad för 5 år och den föreslagna avser 10 år. För region V äro motsvarande perioder respektive 3 och 6 år. Inom regionerna IV och V betyder avsättningsläget mindre än inom de nordligare regionerna. Ett annat sätt att belysa skillnader i avsättningsläge för skilda ägarkategorier, i detta fall för hela riket med uppdelning i två områden (regionerna I—III och IV—V), utgör den på basis av riksskogstaxeringens väginventering 1957 beräknade tätheten av permanenta bilvägar på eller i omedelbar anslutning till skogsmark uttryckt i meter väg per hektar utmark framlagd i tabell 27.

30 Tabell 27 Meter väg per hektar Kronoskogar

Bolagsskogar

övriga enskilda

0,6 1,6

2,3 2,5

2,2

1,1 2,3 3,4

4,8

2,3 8,3

2,5 7,2

4,3 8,9

10,6

9,7

13,2

Region I—III Allmänna vägar Enskilda » Summa Region IV—V Allmänna vägar Enskilda » Summa

Övriga enskilda skogar motsvarar gruppen bondeskogar i region I—III samt bonde- och gods skogar tillsammantagna i region IV och V.

Någon mera markerad skillnad ifråga om huggningsintervallets längd förefinnes icke mellan de olika ägarkategorierna inom region IV och V. Genomsnittliga idealboniteten visar icke heller någon påtaglig skillnad, vilket framgår av nedanstående sammanställning.

Region IV. »>

V .

Kronoskogar

Bolagsskogar

Bondeskogar

Godsskogar

5,23 6,16

4,98 5,66

5,57 5,44

5,46 6,92

Inom huggningsklass D: 1 redovisas följande huggningsintervall. Tabell 28 Kronoskogar

Bolagsskogar

II

Verkställd. Föreslagen,

41 (43) 20

39 (40) 21

26 (29) 21

III

Verkställd. Föreslagen

27 (35) 14

24 (23) 15

19 (20) 16

IV

Verkställd. Föreslagen.

11 (10) 11

14(13) 11

12 (12) 11

11 (11) 10

Verkställd. Föreslagen.

(8)

9 (9) 7

10 (10) 7

(9)

Region

Åtgärd

Bondeskogar

Gallringsintervall,

Godsskogar

Samtliga medeltal

år 32 (35) 21 22 (22) 15 12 (12) 11 9 (10) 7

Uppgifterna inom parentes avse preliminära siffror efter komplettering med 1956 och 1957 års taxeringar.

Genomgående gäller, att huggningsintervallet är kortare för verkställda huggningar i huggningsklass D: 1 än i C, om man undantager kronoskogar i tidigare redovisade region I.

31 Huggningsklassen D: 1 visar inom regionerna II och III samma variationer ifråga om huggningsintervallets längd mellan ägarkategorierna som ovan visats för C. Ifråga om föreslaget huggningsintervall föreligger praktiskt taget ingen skillnad mellan de båda huggningsklasserna. I båda fallen gäller, att föreslaget huggningsintervall är betydligt kortare än det som svarar mot de verkställda huggningarna. Förhållandet är mest framträdande i de tre nordligaste regionerna. Det bör dock starkt betonas, att båda uppgifterna såväl ifråga om verkställda som föreslagna huggningar grunda sig på subjektiva bedömningar. Det finns dock ingen anledning att förmoda att detta förhållande skulle nämnvärt inverka på jämförelsen ägargrupperna emellan. Det aktuella huggningsbehovet för dessa regioner belyses liksom för region I bättre genom att sätta den föreslagna arealen avseende bedömningsperiodens första hälft i förhållande till arealen för hela perioden. Följande tabell erhålles då. Tabell 29. Areal föreslagen till huggning i a-period i procent av under hela bedömningsperioden föreslagen areal Huggningsklass

Region

Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar

Godsskogar

«

{

C D: 1

76 82

76 78

69 76

n, ,v

{ {

C D: 1

62 73

68 71

64 65

C D: 1

70 61

64 66

72 68

79 62

v

(

C D: 1

62 58

77 63

70 73

63 58

Om hela bedömningsperiodens längd, som i regionerna II och III utgör 20 år, i region IV 10 år och i region V 6 år, är för lång för bättre boniteter inom området, bör viss areal, som föreslagits under a-period återkomma även under b-period. Då dylik areal icke redovisats även för b-period, kan a-periodens andel av hela perioden vid kortare intervall i vissa fall böra överstiga 50 %, som eljest skulle vara ett tecken på jämn fördelning mellan a- och b-periodens huggningsarealer. Detta gäller särskilt region III. I övrigt tyder tabellen på ett upplagrat huggningsbehov. Att klargöra de verkställda röjningarnas relativa omfattning är svårare än att redovisa gallringarna. Att tala om ett huggningsintervall är här knappast realistiskt. Röjning, om den utföres av lämplig styrka, bör i huvuddelen av landet återkomma bara en gång. Röjningens totala omfattning erbjuder inga större svårigheter att konstatera utom vad som avser gränsdragningen gentemot gallring och eventuellt gentemot eftersatt hygges-

32 rensning. Som tidigare framhållits redovisas arealen vid taxeringstillfället ej sällan i huggningsklass C, under det att arealen vid röjningstillfället var hänförlig till huggningsklass B : 2. Sättes röjningsarealen i förhållande till totala skogsmarksarealen, blir detta i många fall missvisande, ty av den ägare, som har mindre areal av skog i röjningsstadium, bör förväntas mindre röjningsareal av totalarealen. Om man antager att arealen röjningsskog varit oförändrad under bedömningsperioden, kan man klargöra röjningens relativa omfattning genom att sätta den genomsnittliga årliga röjningsytan i förhållande till arealen röjningsskog vid taxeringstillfället. De på detta sätt erhållna procenttalen, som i viss mån ha hypotetisk karaktär, framgå av följande sammanställning. Tabell 30 Årlig behandlad röjningsareal i % av huggningsklass B: 1 + B: 2 Region

I II + I I I IV V

Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar 1.3 (1,6) 0,8 (0,8) 2.4 (2,9) 3,0 (3,0)

1,1 (1,2) 0,8 (1,0) 2,0 (2,4) 1,4 (1,7)

0,6 (0,7) 0,7 (0,7) 1,1 (1,3) 1,5 (1,6)

Godsskogar

— (—) — (—) 1,3 (2,2) 1,9 (2,1)

Samtliga medeltal 1,0 (1,1) 0,8 (0,8) 1,4 (1,8) 1,6 (1,8)

Uppgifterna inom parentes avse preliminära siffror efter komplettering med 1956 och 1957 års taxeringar.

Huggningsklass B: 1 + B : 2 omfattar i allmänhet endast 10 å 15 % av skogsmarksarealen. Underlaget för bestämningen inom de mindre regionerna II och III blir härigenom så svagt att det i ovanstående liksom i följande sammanställning ansetts lämpligt att dessa regioner behandlas tillsammantagna. Då röjningar i större omfattning på många håll först satts igång under senare år, ger den ovanstående tabellen ej full rättvisa åt det aktuella förhållandet. Detta gäller främst regionerna I—III. De registrerade verkställda åtgärderna utgöra medeltal för en 10-årsperiod. Medeltalet är sålunda här influerat av utförda röjningar även under årsperioden 1943— 1947, under det att för region IV periodens tidigaste år utgör 1948 och i region V 1950. En analys av det förefintliga röjningsbehovet är emellertid en nödvändig komplettering för bedömandet av frågan om skogstillståndet hos olika ägarkategorier. I detta avseende erhållas i tabell 31 angivna siffror, om man sätter årlig föreslagen röjningsareal i förhållande till vid taxeringstillfället befintlig skog av B: 1 och B: 2. För regionerna I—IV avser redovisningen 10 år och i region V 6 år. De särpräglat höga talen inom region V gentemot i första hand region IV sammanhänga med att bedömningen begränsats till 6 år. I realiteten är röj-

33 Tabell 31 Föreslagen årlig röjningsareal i % av huggningsklass B: 1 + B: 2 Region Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar I II + I I I IV V

3,9 5,0 6,5 12,3

3,7 4,6 6,9 9,6

Samtliga medeltal

Godsskogar

4,3 5,2 7,2 12,3

4,1 4,8 7,2 12,2

7,7 11,9

ningsbehovet under hela bedömningsperioden i det närmaste detsamma i båda regionerna, d. v. s. i region IV 10 X 7,2 = 72 % och i region V 6 X 12,2 = 7 3 , 2 % . Tabellen skall för jämförelse mellan ägargrupperna läsas inom varje region för sig. Några påtagliga skillnader mellan ägarkategorierna framträda icke med undantag för bolagsskogar inom region V. Uppgiften 9,6 % är dock endast grundad på ett så litet antal observationer att den icke medger jämförelse med övriga uppgifter. En speciell form av röjningar utgöra plantröjningarna. Riksskogstaxeringen redovisar röjningar av denna typ i bestånd med en höjd av upp till 3 m å härskande träd efter sedan röjningen blivit utförd. Dessa bestånd svara närmast mot huggningsklass B: 1 samt yngsta delen av B: 2. Denna form av röjning är inkluderad i tidigare redovisade röjningar, men då den torde ha sitt speciella intresse och omfattar en mycket liten del av den totala skogsmarksarealen, har den varit föremål för särskild registrering å den förda arealexteriören. Nedanstående sammanställning visar årligt medeltal av under åren 1952— 56 utförda plantröjningar i den omfattning de registrerats vid riksskogstaxeringen. Tabell 32 Region

Kronoskogar

Bolagsskogar

Bondeskogar

Godsskogar

areal i hektar per 1 000 hektar skogsmark I—III

|

1,5

|

1,0

|

—

% av förefintlig areal i huggningsklass B: 1 7,8

|

5,6

|

4,8

|

—

areal i hektar per 1 000 hektar skogsmark IV—V

3,0

|

1,5

|

0,7

|

1,5

% av förefintlig areal i huggningsklass B: 1 6.4

|

3,4

|

2,9

|

4,8

34 Uppgifterna äro behäftade med betydande medelfel, men skillnaderna mellan olika ägarkategorier äro i allmänhet av den storleksordningen att därav torde kunna utläsas en tendens. 7.

Kalmarker och deras behandling med föryngringsåtgärder

Kalmarksarealens omfattning i Norrland och Kopparbergs län kan utläsas från tabell över åldersklasser i avsnitt 4. Dessa uppgifter äro grundade på taxeringar under åren 1953—56. En annan redovisning avseende huggningsklasserna A: 1 -f~ A: 2 har framlagts i betänkandet: »Skogsvården å enskilda skogar», SOU 1958: 30. Denna är grundad på taxeringar åren 1953—55. Nedanstående sammanställning utgör sammandrag av dessa uppgifter. Tabell 33. Kalmark i % av totala skogsmarksarealen inom ägargruppen Kronoskogar 1 Region

I II III

Bondeskogar

Bolagsskogar

Kalmark 1953—56

A: 1 + A: 2 1953—55

Kalmark 1953—56

A: 1 + A: 2 1953—55

Kalmark 1953—56

A:1 + A: 2 1953—55

10,0 4,9 7,3

9,1 4,1 8,3

8,5 5,7 5,8

8,2 6,4 5,7

7,4 5,7 7,1

6,9 6,3 6,9

1 I betänkandet redovisas gruppen allmänna skogar. Ur denna grupp har här kronoskogarna utbrutits.

Begreppen kalmark och huggningsklass A: 1 -)- A: 2 äro i tillämpningen identiska. Huggningsklass A definieras: Skogsmark under föryngring, varvid skiljes mellan kal (A: 1) och plantbevuxen mark (A: 2). Såsom plantbevuxen mark av huggningsklassen betecknas hyggen bevuxna med plantor under tre år med en slutenhetsgrad av 0,3 och däröver, d. v. s. i praktiken huvudsakligen nykultiverade områden. För åldersklassredovisningen gäller att en föryngring av tillräcklig slutenhet redovisas i åldersklass I a, om den uppnått minst tre års ålder oavsett om dess framtida utveckling kan anses tryggad eller ej. Skillnaden mellan de uppgifter som framgå av ovanstående tabell k a n bero på att under år 1956 större eller mindre areal tillkommit genom kalhuggning än vad som överförts till åldersklass I a, men i högre grad torde avvikelserna bero på uppgiftens karaktär av stickprov. Någon skillnad mellan uppgifterna av sådan storleksordning att den kan påverka jämförelsen mellan ägarna föreligger dock icke. Kalmarken kan betecknas såsom ett övergångsskede mellan avvecklingen av den äldre skogen och överförande till plantskog över 3 år. Man kan även uttrycka detta så att en viss procent av arealen normalt bör ligga kal. Hur stor procent kalmarken måste upptaga beror på den årliga föryngringsytan och på antalet år som erfordras, innan marken kan vara bevuxen med minst 3-åriga plantor. Föryngringsytans storlek sammanhänger

35 normalt med omloppstiden, men för detta område närmast med åldersfördelningen. Man torde här generellt kunna säga, att föryngringsytan bör vara större ju större överskott på gammal skog som finnes. Här redovisade arealprocenter torde icke överstiga vad som är skäligt för att möjliggöra den utökning av ungskogsarealerna som genomgående är erforderligt. Ett utdrag ur tabell 6 å sid. 13 som visar skogsmarkens procentuella fördelning, belyser på ett slående sätt bristen på ungskogar. Tabell 34 Åldersklass Region

Ägargrupp

•1 "

(

I a (3—10 år)

Ib (11—20 år)

Ila (21—30 år)

lib (31—40 år)

Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar

2,1 2,6 1,4

1,4 3,2 2,3

4,4 4,9 4,8

4,0 5,8 5,9

Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar

1,2 1,2 0,9

2,3 1,2 1,3

5,0 4,0 4,0

7,8 5,6 5,1

Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar

1,1 2,7 1,9

1,9 2,9 3,2

1,9 5,8 5,9

3,3 5,4 4,9

Utgår man från en omloppstid på 120 år, vilken inom region I möjligen kan anses något för kort, och i region III något för lång, bör åldersklass 1 a vara representerad med knappt 7 % och I b , II a och II b med vardera drygt 8 %. Av intresse är också att känna hur stor del av kalmarken som är plantbevuxen. Uppgifterna måste betecknas som svagt bestämda, då de utgöra blott en del av en uppgift som varierar mellan endast 5 å 10 % av totala arealen. Härnedan redovisas areal plantbevuxen kalmark i % av hela kalmarken för regionerna I—III sammantagna. Plantbevuxen kalmark i % av totala kalmarken Region

Kronoskogar

Bolagsskogar

Bondeskogar

Samtliga ägare

I—III

7,5

9,2

3,5

6,3

Sammanställningen visar hur stor del av kalmarken, som är skogsodlad utan att ännu vara hänförd till åldersklass I a. Ett annat sätt att erhålla uppgifter om med vilken hastighet kalmarken (frånsett självföryngring) omföres till plantskog är att registrera verkställda återväxtåtgärder. Detta sker vid riksskogstaxeringen utefter hela den taxerade linjesträckan genom arealexteriörföring. Enär åtgärderna endast beröra några promille av arealen bli de mycket svagt bestämda för varje års taxe-

36 ring. Sammanföres uppgifterna att gälla hela Norrland och Kopparbergs län och till att avse medeltal för en femårsperiod (1952—1956) kunna vägledande tal dock erhållas. Nedanstående tabell belyser återväxtåtgärdernas omfattning uttryckt i årlig behandlad yta per 1 000 hektar skogsmark. Tabell 35. Region I—III. Ägargrupp

Kronoskögar Bolagsskogar Bondeskogar

Areal i hektar per 1 000 hektar skogsmark

Hyggesrensning

6,6 6,3 4,6

Markberedning inklusive Summa återSkogsodling hyggesväxtåtgärder bränning 5,3 2,9 1,0

Behandlad yta

13,7 12,3 6,1

1,8 3,1 0,5

12,1 10,8 6,0

Anmärkning: Vid redovisning av hyggesrensning ha uteslutits sådana arealer, som under samma år övergåtts med annan åtgärd (markberedning, hyggesbränning eller skogsodling). Arealen redovisas i dylika fall under någon av sistnämnda åtgärder. Bränning inklusive markberedning redovisas ej såsom två åtgärder. Vissa arealer bli dock dubbelredovisade nämligen om viss areal samma eller under två på varandra följande år övergåtts med olika åtgärder. I kolumnen behandlad areal ha dessa dubbelredovisade arealer uteslutits.

Även om tabellens uppgifter äro behäftade med betydande medelfel, så att m a n inte kan draga några slutsatser om eventuella skillnader mellan krono- och bolagsskogar, är det dock tydligt att återväxtåtgärdernas omfattning å bondeskogarna är avsevärt mindre än å övriga kategoriers skogar. Beträffande södra och mellersta Sverige avser den i avsnitt 4 framlagda arealfördelningen på åldersklasser endast de grupper av län som gjorts till föremål för närmare analys av ung och medelålders skog. Nedanstående sammanställning avser regionerna IV och V i deras helhet och visar omfattningen av kalmarker registrerade med ledning av huggningsklassindelning, och av arealer tillhörande de båda yngsta åldersklassgrupperna i procent av totala skogsmarksarealen. Därjämte nyplanterad kalmark (A: 2) i procent av hela kalmarksarealen (A: 1 -f- A: 2). Tabell 36 Huggningsklass (1953—1955) Region

Skogsägargrupp

Åldersklass (1953—1957)

A: 2 Ib lib A: 1 + A: 2 la Ila / o (3—10 år) (11—20 år) (21—30 år) ( 3 1 - 4 0 år) (kalmark) A : l + A:2 °/

Kronoskogar Bolagsskogar . . . . Bondeskogar Godsskogar

4,3 5,2 4,7 5,5

7,2 7,5 5,7 8,5

4,7 4,5 2,9 4,0

5,6 5,5 5,5 6,3

6,9 7,0 9,7 9,9

7,0 7,9 10,9 10,3

Kronoskögar Bolagsskogar . . . . Bondeskogar Godsskogar

2,4 2,6 5,4 3,2

13,8 10,3 3,1 7,2

6,4 4,9 3,1 3,8

8,3 8,4 7,6 8,4

9,3 14,6 14,0 12,6

10,9 12,2 12,8 13,3

37 Inom region IV är det ingen påtaglig skillnad i kalmarksförekomst hos skilda skogsägarkategorier. Den högre kalmarksprocenten inom region V för bondeskogar beror till stor del på att här ingå ännu oplanterade fäladsmarker och ljunghedsområden särskilt i Malmöhus, Kristianstads och Hallands län. Utgår man från en omloppstid av 100 år inom region IV, skulle I a normalt innehålla 8 % och övriga här redovisade 10-åriga åldersklasser 10 %. För region V om man utgår från 80-årig omloppstid blir motsvarande procenttal 10 respektive 12. Bristen på ungskogar inom region V är icke fullt så framträdande som i övriga regioner. En redovisning av återväxtåtgärdernas omfattning inom region IV och V tillsammantagna motsvarande den som tidigare framlagts för region I—III får följande utseende: Tabell 37. Region IV och V. Areal i hektar per 1 000 hektar skogsmark

Ägargrupp

Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar

Hyggesrensning

3,2 5,0 1,7 2,3

Markberedning inklusive Skogsodling hyggesbränning 2,7 2,2 0,7 1,4

7,0 4,4 3,0 4,1

Summa återväxtåtgärder

Behandlad yta

12,9 11,6 5,4 7,8

12,5 11,2 5,0 7,0

Samma anmärkning som anförts under tabellen för region I—III gäller för ovanstående tabell. Likaså måste samma reservation göras ifråga om medelfelens storlek. Tabellen visar dock en tydlig tendens till att krono- och bolagsskogST ha större behandlad yta än övriga ägarkategorier. Svårigheten att redovisa återväxtåtgärder vid riksskogstaxeringens lågprocentiga taxeringar är påtaglig. Det gäller j u att bestämma arealer, som i vissa fall endast utgöra 1 å 2 promille av totalarealen. Återväxtåtgärdernas omfattning redovisas dock även i skogsstatistisk årsbok, varför en jämförelse med denna k a n vara av intresse. Uppgifterna där grundas på rapporter från domänstyrelsen, skogsbolag och skogsvårdsstyrelser m. fl. Riksskogstaxeringens registrering av hyggesrensade arealer ger systematiskt ett för lågt resultat. De arealer, som varit kombinerade med annan åtgärd såsom markberedning, hyggesbränning eller skogsodling, ha nämligen icke registrerats som hyggesrensning. En jämförelse med uppgifter i skogsstatistisk årsbok avseende medeltal för åren 1952—56 visar, att dess uppgifter om hyggesrensade arealer ligga ca 70 % högre än riksskogstaxeringens och detta gäller såväl kronoskogar och bolagsskogar som bonde- och godsskogar tillsammantagna.

38 Nedan redovisas en jämförelse mellan riksskogstaxeringens inventering och uppgifterna i skogsstatistisk årsbok ifråga om markberedning och hyggesbränning samt skogsodling. Uppgifterna avse hela riket och utgöra årligt medeltal för perioden 1952—56. Uppgifterna för år 1956 ur skogsstatistisk årsbok ha erhållits underhand från skogsstjTelsen. Tabell 38. Areal i km2 (medeltal per år under perioden 1952—56) Övriga enskilda Kronoskogar

Bolagsskogar

Bonde- och godsskogar

Markberedning och hyggesbränning Enligt riksskogstaxeringen Enligt skogsstatistisk årsbok

204 217

± 36

152 268

± 27

105 96

± 26

Skogsodling Enligt riksskogstaxeringen Enligt skogsstatistisk årsbok

101 118

± 22

184 268

± 33

209 270

± 38

Uppgifterna beträffande kronoskogar samt ifråga om övriga enskilda beträffande arealredovisningen av markberedning och hyggesbränning stämma rätt väl överens. Med ledning av en överslagsmässig medelfelsberäkning kan bedömas att skillnaderna mellan uppgifterna avseende bolagsskogar torde bero på andra orsaker än sådana, som sammanhänga med riksskogstaxeringens karaktär av stickprovsundersökning. Här föreligger sålunda en systematisk skillnad. Ifråga om skogsodling å enskilda marker kan skillnaden eventuellt vara av systematisk karaktär.

8.

Förrådsförändringar mellan andra riksskogstaxeringen och den nu pågående tredje taxeringen

Genom de upprepade riksskogstaxeringar, som utförts av vårt lands skogar, ha vi inte endast möjlighet att konstatera skogstillståndet vid de olika uppskattningstillfällena. I viss utsträckning kunna vi även följa de förändringar, som skogarna i olika avseenden undergått. Av särskilt intresse torde härvid vara att jämföra virkeskapitalets storlek vid de skilda taxeringstillfällena och då framförallt att jämföra förrådens förändringar hos skilda skogsägarkategorier. Vid den första riksskogstaxeringen skedde ingen registrering av uppgifter för olika ägare vilket däremot gjorts under den andra taxeringen och den nu pågående. Tabell 39 visar resultaten av dessa senare taxeringar beträffande virkesförrådet per hektar å skogsmark. Här har till skillnad från utredningen i övrigt redovisats ägargruppen allmänna skogar innefattande såväl kronoskogar som övriga allmänna skogar.

39 Tabell 39. Virkesförråd, m3sk per hektar Region

Taxeringsår

Allmän- Bolagsnaskogar skogar

Bondeskogar

Godsskogar

Förrådsökning å samtSamtliga liga ägoslag

% 1939—41 (a) 1953—56(b) I

a

—

b

0/

_

a antal vtor

II + III

1938—44 (a) 1953—56 (b) a - b _ 0/ a Antal ytor 1946—52 (a) 1953—56 (b)

IV

•

a

— b

_

o/

a Antal ytor

V

1945—52 (a) 1953—56 (b) a — b „ o/ a Antal ytor

54 59

57 68

59 65

56 62

+ 9

+ 19

+ 10

+ 11

3 659,0 74 85

1 250,4

2 810,8 82 94

7 720,2

77 98

+ 15

+ 27

+ 15

+ 19

1 309,6 129 133

4 085,1

4 447,1

9 841,8

115 123

102 114

115 122

109 119

+ 3

+ 7

+ 12

+ 6

+ 9

1 854,8

2 422,1

8 130,0

1 400,6

13 807,5

101 112

91 105

77 93

116 139

84 101

+ 11

+ 15

+ 21

+ 20

+ 20

888,9

274,9

6 382,8

8 580,7

16 127,3

+

79 94 + 17

+

+ 16

Antalet ytor avser uppgifterna för 1953—56 års taxeringar. På grund av det ringa provyteantalet för allmänna skogar och aktiebolagens skogar inom region V äro 1953—56 års förrådsuppgifter och därmed även den procentuella förrådsändringen mindre säkert bestämd.

Av sammanställningen framgår att virkesförrådet per hektar skogsmark genomgående ökat över hela landet. Även det totala förrådet å samtliga ägoslag visar en stegring, som dock är lägre än för förrådet per hektar å skogsmark med undantag för region IV, som visar samma ökning för båda uppgifterna. Denna skillnad i förrådsökningen beror i huvudsak på en snävare avgränsning av skogsmarken vid den nu pågående tredje riksskogstaxeringen än vid den andra taxeringen. Marker med mycket låg produktionsförmåga registreras numera i större utsträckning som impediment (övrig mark) än tidigare. Detta förhållande påverkar i synnerhet förrådsredovisningen inom region I, där marker på gränsen mellan skogsmark och impediment förekomma i mycket stor utsträckning. Särskilt gäller detta för de allmänna skogarna, som till stor del äro belägna på de svagaste markerna. En undersökning visar också att ca 10 % lägre areal skogsmark har redovisats för allmänna skogar inom region I vid den nu pågående taxeringen än vid den andra riksskogstaxeringen. För bolagens skogar och bondeskogarna är motsvarande minskning endast respektive 2 och 1 %. En förskjutning av arealen från skogsmark till impediment med 10 % torde medföra en automatisk höjning av kubikmassan per hektar skogsmark

40 med mellan 5 och 10 %. I övrigt må framhållas beträffande redovisningen av virkesförråd per hektar för region I åren 1939—41, att uppgifterna för delområdet Norrbottens läns lappmark grundar sig på sammanställningar från ett tämligen oenhetligt material, vilket försvårar jämförelsen. Samtliga skogsägarkategorier visa en ökning av kubikmassan per hektar skogsmark. Vid en jämförelse mellan virkesförrådens förändringar hos de olika ägargrupperna inom en och samma region måste dock beaktas att ökningens olika storlek till väsentlig del är beroende av skogarnas ålderssammansättning liksom av avverkningarnas storlek. En ägarkategori som har stora arealer av äldre skog med låg tillväxt kan ej väntas uppvisa samma ökning som en annan kategori med större förekomst av ung- och medelålders skog vid lika avverkning. Likaså kan man ej förvänta, att en hög kubikmassa per hektar vid den andra taxeringen skall kunna visa lika stor procentuell ökning som en låg kubikmassa. Att klargöra avverkningarnas storlek för olika ägarkategorier under tiden mellan taxeringarna är tyvärr icke möjligt. För fortsatta jämförelser torde det dock även bliva möjligt att belysa denna sida av frågan genom den s. k. stubbinventeringen som utförts vid riksskogstaxeringen sedan år 1953. Ovan framlagda tabell avser ej att påvisa skillnader i förrådsökningen mellan olika regioner. Siffrorna kunna ej hopsummeras att gälla hela landet, då de skilda ägarkategorierna äro olika representerade inom olika regioner. Likaså varierar tidsintervallet mellan de båda taxeringarna och utgör i medeltal för region I—III 14 år, för region IV 5 år och för region V 8 år. Stockholm den 10 november 1958. Avdelningen för skogstaxering ERIK HAGBERG Valter Arman

Nils-Erik

Nilsson

BILAGA

Definitioner m . m .

Ägar kategorier

Vid redovisning av ägarkategorier tillämpas följande indelningsgrund. Kronoskogar omfatta kronoparker, statens utarrenderade jordbruksdomäners skogar, statens flygsandsfält, kronolägenheter, civila boställens skogar, kronoöverloppsm a r k e r och oavmätta kronomarker eller med andra ord staten tillhöriga skogar, vilka stå under domänverkets förvaltning och vars avkastning tillföres domänfonden. Bolagsskogar (=aktiebolagsskogar) omfatta skogar tillhöriga aktiebolag bolag ställt på aktier och ej enkla bolag).

(alltså

Övriga enskilda skogar omfatta fideikommisskogar, godsens och herresätenas skogar, bondehemmanens skogar, skogar tillhöriga bolag, som ej ha karaktär av aktiebolag, samt s. k. kronohemman och kronobyggen i Norrbottens och Västerbottens län. Alla »övriga enskilda skogar» belägna i Norrland, Kopparbergs län samt i följande storkommuner inom Värmlands län: Finnskoga-Dalby, Norra Ny, Eksh ä r a d , Gustaf-Adolf, Hagfors stad, Norra Råda, Vitsand, östmark, Fryksände, Gunnarskog, Brunskog, Arvika stad, Älgå, Eda, Kola, Järnskog, Töcksmark, Holmedal, Årjängs köping och Sillerud redovisas som bondeskogar. I övriga Svealand redovisas »övriga enskilda skogar» med en skogsmarksareal inom en och angränsande kommuner under 400 ha som bondeskog och med en motsvarande areal av 400 ha eller däröver som godsskog. I Götaland är motsvarande gräns mellan bondeskog och godsskog 200 ha. Bonitet Med skogsmarkens bonitet avser man markens avkastningsförmåga. Bonitetsbedömningen avser att gruppera skogsmarken i klasser med likartad avkastningsförmåga. Härvid tillämpas Tor Jonsons boniteringssystem, som omfattar 8 klasser, där för varje klass har angivits den årliga produktionsförmågan uttryckt i skogskubikmeter per år och hektar vid 100 års omloppstid och under förutsättning av bästa trädslag och bästa skötsel (idealbonitet). Bonitet 3

Årlig produktionsförmåga m sk./ha

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

10,5

8,0

6,0

4,5

3,4

2,5

1,8

1,2

Slutenhet

Med slutenhet = massaslutenhet förstås det tal, uttryckt i 10-delar som anger h u r stor kubikmassa ett aktuellt förråd har, jämfört med Jonsons s. k. intensitetstabell. (Praktisk skogshandbok, sjätte uppl., sid. 133.)

•12 Åldersklasser

Åldersklass O ( = k a l m a r k ) . Mark, som är kal eller med slutenhet under 0,3 samt m a r k bevuxen med plantor, som ännu ej uppnått 3 års ålder. Åldersklass I, II o. s. v. Klassindelningen avser en klassvidd av 20 år, för a- och b-klasser 10 år, således l a (3—10 å r ) , I b (11—20 å r ) , I l a (21—30 å r ) , l i b (31—40 å r ) , III (41—60 å r ) , IV (61—80 å r ) , o. s. v.

Huggningsklasser

A. Skogsmark under föryngring, varvid skiljes mellan kal och plantbevuxen mark (A: 1 resp. A: 2). Såsom plantbevuxen mark av huggningsklassen betecknas hyggen, bevuxna med plantor under tre år med en slutenhetsgrad av 0,3 och däröver. B. Plantskog samt yngre (utvecklingsbar) skog i tidigare utvecklingsstadium, i vilka eventuella avverkningar under den tid, för vilken åtgärdsförslag upprättas, anses få karaktär av röjningsgallring. I denna huggningsklass redovisas tvenne underavdelningar: B: 1, yngre plantskog (medelhöjd under 1,3 m) samt B: 2, äldre plantskog och ungskog. Gränsen mellan huggningsklass B: 2 och C bestämmes av att inom B: 2 det beräknade utbytet utgöres i huvudsak av ved under 10 cm och inom C av massaved eller ved över 10 cm. C. Yngre (utvecklingsbar) skog i senare utvecklingsstadium. D. Skog, som på grund av ålder och allmän utveckling anses böra hänföras till äldre skog. Huggningsklass D uppdelas med avseende å kommande behandling i följande klasser: D: 1. Skog, som tillsvidare bör behandlas med beståndsvårdande huggning. D: 2. Skog, om vilken tveksamhet kan råda, huruvida den tillsvidare bör behandlas enligt D: 1 eller om den bör avvecklas. D : 3 . Skog, som bör avvecklas. (Anmärkning: Å svagare boniteter kan skog av massavedsdimension beteckna slutstadiet och följaktligen redovisas i olika underavdelningar till huggningsklass D. I allmänhet är dock gränsen mellan huggningsklass G och D: 1 karakteriserad av att timmerutbyte i större utsträckning börjar utfalla i den senare huggningsklassen.) E. Skog av onormal sammansättning och i övrigt av beskaffenhet, att den snarast bör avverkas. Med hänsyn till uppkomstsättet redovisas fyra underavdelningar: E: 1 a, restbestånd, bestånd, som på grund av olämplig avverkning (dimensionshuggning) har utglesnats, så att slutenheten starkt nedsatts, dock ej u n d e r 0,3 (högst massavedsdimension), E : 1 b, trasbestånd, bestånd, som på grund av olämplig huggning, stormfällning, insektshärjning o. dyl. fått slutenheten starkt nedsatt, dock ej under 0,3 (alla dimensioner förekomma), E : 2 , slyskog av olämpligt träslag eller trädbestånd av uppenbart olämplig härstamning (proveniens) samt E : 3, sådana bestånd, vilka icke redovisas såsom hagmark men fortfarande ha hagmarkskaraktär och äro av så dålig beskaffenhet, att det är önskvärt, att de omföras till nya bestånd.

Uppgift rörande provyteantal

Den standardpopulation varpå jämförelserna i avsnitt 5 baseras är på följande provyteantal inom de olika delområdena.

grundade

43 Kronoskogar Bolagsskogar Region I » II » III Bergslagslänen

1 073,8 163,4 127,6 790,3 1 436,8

Regionindelning

framgår av kartskiss å omstående sida.

557,4 1 124,6 809,4 3 424,5 1 448,2

Bondeskogar Godsskogar 1 315,0 1 158,8 859,8 4 825,3 13 944,3

496,9 2 167,5

Kartskiss

över regionindelningen

vid

KUNG' OTSL. - i JAN ::(J

riksskogstaxeringen

Statens offentliga utredningar 1958 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Häradsrätts sammansättning i brottmål. [9] Förslag till varumärkeslag. [10] Betänkande med förslag till allmän tjänstepliktslag m. m [16] Förslag till förenklingar i vlsea delar av aktiebolagslagen. [27] Rättegångshjälp. [40] Förslag till Uranlag. [41] Skadestånd i offentlig verksamhet. [43] Försäkringsgivares regressrätt. [44]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Småbrukarstödet. [7] Bättre matpotatis. [24] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Skogsvården å enskilda skogar. [30] Skogstillståndet hos olika ägargrupper. [45] Industri.

Stataförfattning, Allmän statsförvaltning. Utredning om vissa förhållanden vid konserveringsforskningsinstitutet. [3] Författningsutredningen. 1. Kandidatnominering vid andrakammarval. [«] 2. Regeringsarbetet. [14] 3. Majoritetsval. Valstatistiska undersökningar. [29] Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen. Vägplan för Sverige. Del 1. Riktlinjer och förslag samt kartbilagor, [l] Del 2. Expertutredningar och övriga textbilagor. [2]

Statens ock kommunernas finansväsen. Förlust- och resultatutjämning. [35]

Hank-, kredit- och penningväseu.

PoUti. Soctelpolis och kvinnlig polis. [34]

Nationalekonomi och socialpolitik. Socialförsäkring och rehabilitering. [17] Reviderad nationalbudget för år 1958. [28] Nettoprisindex. [SG] Statsbidrag till anordnande av skolmåltider. [37]

Hälso- ock sjukvård. Gemensam nordisk hälsovårdsutbildning. [8] Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena. [15] Mentalsjukvårdsdelegationen. 2. Behandlingshem och mentalsjukhem för barn och ungdomar. [20] 3. Mentalsjukvården. Planering och organisation. [38] 4. Tabellbilaga till betänkande 3. [38] Sjukreseersättningar. [28] Regionsjukvården. [26]

Försäkringsväsen. Promemoria med förslag om fondförvaltning m. i samband med en utbyggd pensionering. [4] Permanent skördeskadeskydd. [51

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1955 års universitetsutredning. 3. Reserverna för högre utbildning. Beräkningar och metoddiskussion. [11] 4. Lärarbrist och läraröverskott. [21] 5. Forskningens villkor och behov. [32] Supplement nr 9 till Sveriges familjenamn 1920. [19] Ändrad utbildning av tandtekniker. [25] Sjöbefälsutbildningens organisation m. m. [33] Ändrad tidpunkt för kyrkofullmäkigevalen. [42]

Försvarsväsen. Clvilförsvarsutbildnlngen. [12] Civilförsvarets organisation. [13]

Allmänt näringsväsen. Gotland. [18] Tornedalsutredningen. [22]

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiskt ekonomiskt samarbete. [31]

1DUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1958