Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts arbetsuppgifter och organisation betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

,SQU STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1959:21 Kommunikationsdepartementet

SVERIGES METEOROLOGISKA OCH HYDROLOGISKA INSTITUTS ARBETSUPPGIFTER OCH ORGANISATION BETÄNKANDE AVGIVET AV SMHI-UTREDNINGEN

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1959 Kronologisk förteckning

1. Statligt stöd till jordbrukets inre rationalisering. Idun. 164 s. Jo. 2. Filmstöd och biografnöjesskatt. Idun. 153 s. Fl. 3 . Preliminär nationalbudget för år 1959. Marcus. V + 131 s. Fi. 4. Kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten. Idun. 485 s. Ju. 5. Läkemedelsförsörjningens organisation. Idun. 304 s. I. 6. Fångvårdsanstalters optimala storlek. Idun. 63 s. + 6 s. ill. Ju. 7. Statligt kreditstöd till hantverk och småindustri m.m. Kihlström. 131 s. II. 8. Utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel. Idun. 210 s. E. 9. Lokala skyddstjänstemän samt arbetarskyddsstyrelsens organisation. Idun. 78 s. S. 10. Författningsutredningen: IV. Opinionsbildningen vid folkomröstningen 1957. Idun. 145 s. Ju. 11. Förutsättningarna för civil varvsdrift vid Karlskrona örlogsvarv. Idun. 56 s. Fö. 12. Tilläggspensioneringens administration. Idun 186 s.S 13. Familjebeskattningen. Idun. 275 s. Fl. 14. Reviderad nationalbudget för år 1959. Marcus. V + 112 s. Fl. 15. Fångvårdsstyrelsen. Idun. 216 s. Ju. 16. Riksdagens budgetarbete. Marcus. 56 s. Fi. 17. Domarbanan. i d u n . 222 s. Ju. 18. Fånges arbetsersättning. Idun. 98 s. Ju. 19. Statsbidragen till städernas vägar och gator m. m. Idun. 136 s. K. 20. D e t rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation. Idun. 303 s. Ju. 21. Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts arbetsuppgifter och organisation. Idun. 303 s. K.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil utgöra begyn nelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. e x . E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. — jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1959:21 Kommunikationsdepartementet

SVERIGES METEOROLOGISKA OCH HYDROLOGISKA INSTITUTS ARBETSUPPGIFTER OCH ORGANISATION BETÄNKANDE AVGIVET AV SMHI-UTRED NINGEN

I D U N S TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 19S9

Till Herr

Statsrådet

och Chefen för

Kungl.

Kommunikationsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 maj 1957 uppdrog Herr Statsrådet samma dag åt generaldirektören R. G. Renlund, ledamoten av riksdagens första kammare, elverkschefen K. E. Hesselbom samt kanslirådet Å. Wirseen att såsom sakkunniga inom kommunikationsdepartementet verkställa en översyn av Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts arbetsuppgifter och organisation. Därjämte uppdrogs åt Renlund att såsom ordförande leda utredningens arbete. Sedan Hesselbom på egen begäran entledigats från uppdraget att vara ledamot i utredningen, utsågs ledamoten av riksdagens första kammare, skyddskonsulenten A. G. Pettersson den 14 oktober 1957 att vara ledamot i utredningen. Den 4 juni 1957 förordnades förste revisorn L.-E. Björnson att vara utredningens sekreterare. Utredningen, som antagit benämningen SMHI-utredningen, har genom studiebesök vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och den civila flygväderlekstjänsten i Bromma orienterat sig om institutets arbetsuppgifter och verksamhetens bedrivande. Vidare har institutet under utredningsarbetets gång bistått utredningen med erforderligt utredningsmaterial. Institutet h a r även beretts tillfälle att till utredningen framföra sina synpunkter och önskemål i fråga om personalbehov, teknisk upprustning, verksamhetens finansiering och den vid institutet bedrivna undervisningen. Det har bl. a. ingått i utredningens uppdrag att söka avgränsa institutets verksamhetsområde. I detta syfte har utredningen inhämtat yttranden från organ med närbesläktade uppgifter eller vars verksamhet är beroende av institutets insatser. Yttranden har inkommit från luftfartsstyrelsen, chefen för flygvapnet, Scandinavian Airlines System, sjöfarts-

4 styrelsen, fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion, vattenfallsstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, försvarets forskningsanstalt, skogsoch lantbruksakademien, samarbetskommittén för agrikulturmeteorologisk forskning samt Sveriges Radio. Kanslern för rikets universitet har med eget yttrande överlämnat yttranden från den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet samt rektorsämbetet och den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola rörande den på institutet ankommande undervisningen och forskningen. En av statens sakrevision verkställd utredning angående taxesättningen vid institutet har genom Kungl. Maj :ts beslut den 19 december 1958 överlämnats till utredningen för att tagas under övervägande vid utredningsarbetets fullgörande. Utredningen har jämväl beaktat resultatet av en i direktiven omförmäld intern översyn av den civila flygväderlekstjänsten, som verkställts av representanter för institutet, luftfartsstyrelsen, flygvapnet och Scandinavian Airlines System. Till utredningen har inkommit en den 17 maj 1958 dagtecknad framställning från Norrländska virkestrafikanters intresseförening angående väderleksinformation för timmerbogserare. Vederbörande personalorganisationer har beretts tillfälle att till utredningen framföra sina synpunkter rörande institutets personalfrågor. Efter fullgjort uppdrag får utredningen härmed vördsamt överlämna betänkande angående institutets arbetsuppgifter och organisation. Stockholm den 14 maj 1959. Gösta Georg Pettersson

Renlund Åke

Wirseen

I Lars-Eric

Björnson

Innehåll

Kap.

I. Utredningens uppdrag

9 Kap.

II. Kort historik

12 Kap.

III. Institutets nuvarande arbetsuppgifter och organisation

16 Kap.

IV. Gränsdragningen mellan institutets arbetsuppgifter och andra organs 1. Militär väderlekstjänst 2. Sjöfart och fiske 3. Lantbruk och skogsbruk 4. Kraftförsörjning 5. Geologiska undersökningar 6. Vatten- och luftföroreningar

21 22 26 29 35 37 40

Kap.

Kap.

V. Allmän väderlekstjänst 1. Väderleksavdelningen Arbetsuppgifter s. 45 — Grundmaterial och dess bearbetning s. 45 — Rutintjänst s. 46 — Uppdragsverksamhet s. 49 — Utvecklingstendenser s. 50 — Personalbehov m.m. s. 51 — Utredningens förslag s. 56 2. Aerologiska avdelningen Arbetsuppgifter s. 58 — Utvecklingstendenser s. 60 — Personalbehov m. m. s. 62 — Utredningens förslag s. 66 3. Veckoprognosavdelningen Arbetsuppgifter s. 67 — Grundmaterial och dess bearbetning s. 67 — Prognosarbete s. 68 — Utvecklingsarbete s. 69 — Personalbehov m. m. s. 69 — Utredningens förslag s. 71 4. Istjänsten för sjöfarten Arbetsuppgifter s. 72 — Grundmaterialets omfattning m. m. s. 74 — Personalbehov m. m. s. 76 — Utredningens förslag s.78 5. Teleavdelningen Arbetsuppgifter s. 79 — Förbindelsetjänstens omfattning s. 80 — Utvecklingstendenser s. 83 — Personalbehov m. m. s. 87 —• Utredningens förslag s. 90 VI. Klimattjänst m. m 1. Klimatavdelningen Arbetsuppgifter s. 92 — Utvecklingstendenser s. 93 — Bearbetning av observationsmaterialet s. 94 — Publikationer s. 96 — Inspektionsresor s. 96 — Månadsprognoser s. 96 — Personalbehov m. m. s. 97 — Utredningens förslag s. 100 2. Instrumentavdelningen Arbetsuppgifter s. 102 — Verksamhetens omfattning s. 103 —

45 45

92 92

6 Utvecklingstendenser s. 105 — Personalbehov m. m. s. 106 — Utredningens förslag s. 108 3. Observationstjänst a) Aerologiska stationer Utbyggnad av stationsnätet s. 112 — Personalbehov m. m. s. 113 — Utredningens förslag s. 114 b) Synoptiska stationer Utbyggnad av stationsnätet s. 116 — Kostnader s. 117 — Utredningens förslag s. 117 c) Klimatstationer Utbyggnad av stationsnätet s. 119 — Kostnader s. 119 — Utredningens förslag s. 121 d) Isobservationsstationer e) Specialstationer f) Väderleksstationer i Nordatlanten samt på Grönland och Island Kap.

HO Hl

123 123 I24

V I I . Flygväderlekstjänst 1. Den centrala ledningen Utvecklingstendenser s. 128 — Personalbehov m. m. s. 128 — Utredningens förslag s. 129 2. De lokala flygväderlekstjänsterna Arbetsuppgifter s. 130 — Den framtida utvecklingen s. 135 — Personalbehov m. m. s. 136 — Utredningens förslag s. 143

127 127

K a p . V I I I . Hydrologisk tjänst 1. Allmänna hydrologiska avdelningen Bearbetning av observationsmaterialet s. 146 — Publicering av materialet s. 147 — Arealstatistik s. 147 — Instrumenttjänst s. 147 — Undersökningar och utredningar s. 148 — Verksamhetens omfattning s.149 — Utvecklingstendenser s. 151 — Personalbehov m. m. s. 153 — Utredningens förslag s. 154 2. Hydrografiska avdelningen 3. Kontrollavdelningen Kontrolluppdrag s. 156 — Utredningsuppdrag s. 159 — Avvägningsuppdrag s. 161 — Utvecklingstendenser s. 162 — Personalbehov m. m. s. 163 — Utredningens förslag s. 163 4. Isavdelningen Isutredningar s. 165 — Regleringsdirektiv s. 165 — Isförbättrande åtgärder s. 166 — Principundersökningar s. 166 — Vattentemperaturundersökningar s. 167 — Laboratoriearbeten s. 168 — Ismätningar för flygvapnets räkning s. 168 — Utvecklingstendenser s. 168 — Personalbehov m. m. s. 169 — Utredningens förslag s. 172 5. Observationstjänst Vattenstånds- och vattenföringsstationer s. 174 — Mareografer s. 177 — Vattentemperaturstationer s. 177 — Ismätningsstationer s. 178 — Utbyggnadsbehov m. m. s. 178 — Utredningens förslag s. 179

146 146

155 156

7 Kap.

IX. Kansli m. m Kansli med registrators- och kassakontor s. 181 — Bibliotek s. 183 — Förrådskontor och vakttjänst s. 184 — Ritkontor s. 185 — Personalbehov m. m. s. 185 — Utredningens förslag s. 190

181 Kap.

X. Undervisning och vetenskaplig verksamhet 1. Undervisning a) Nuläge b) Institutets synpunkter c) Yttranden d) Utredningens förslag 2. Forskning a) Nuläge b) Institutets synpunkter c) Yttranden d) Utredningens förslag

193 193 195 198 201 206 209 209 210 212 215

Kap.

X I . Uppdragsverksamhet 1. Meteorologiska byrån 2. Hydrologiska byrån 3. Väderleksinformation genom radio m. m 4. Uppdragsverksamhetens finansiering a) Nuvarande taxebestämmelser b) Av statens sakrevision verkställd taxeundersökning . . . . Personalkostnader s. 227 — Omkostnader s. 227 — Kapitalkostnader s. 227 — Intäkter s. 228 — Sakrevisionens förslag till taxesättning s. 228 c) Institutets yttrande Indirekta lönekostnader s. 232 — Indirekta omkostnader s. 233 — Lokalkostnader s. 234 — Tjänstebrevsrätten s. 234 — Pensioneringskostnader s. 234 5. Utredningens förslag Allmänna synpunkter s. 235 — Hydrologisk verksamhet s. 238 — Meteorologisk verksamhet s. 239 — Undervisning s. 242 — Väderleksinformation genom radio m. m. s. 243 — Taxesättning s. 243

217 218 220 221 223 223 225

235 Kap. X I I . Institutets instrument och annan utrustning 1. Meteorologiska byrån 2. Hydrologiska byrån 3. Utredningens förslag till anskaffningsplan

245 245 248 250

Kap. X I I I . Speciella frågor 1. Institutets byråorganisation 2. Personalrekrytering 3. Tekniska hjälpmedel a) Databehandling b) Telefax c) Övrigt 4. Internationellt samarbete 5. Lokalfrågan

255 255 258 262 263 264 265 265 268

8 Kap. XIV. Anslagsfrågor och kostnadsberäkningar 1. Nuvarande anslagsuppställning 2. Utredningens förslag till ny anslagsindelning 3. Kostnadsberäkningar

269 269 273 277

Kap.

281 XV. Sammanfattning av utredningens förslag

Bilaga 1. Bilaga 2.

Personalplan för budgetåret 1958/59 och enligt utredningens förslag

296 Sammanställning utvisande den föreslagna personalökningen och därav föranledda lönekostnader med fördelning på olika personalkategorier

KAPITEL I Utredningens

uppdrag

Den 10 maj 1957 hemställde chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst tre sakkunniga för att inom departementet verkställa en översyn av Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts arbetsuppgifter och organisation och anmälde samtidigt till statsrådsprotokollet direktiv för utredningsuppdraget. Inledningsvis berörde departementschefen institutets tillkomst genom omorganisationen av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt år 1945 och dess nuvarande arbetsuppgifter. Han betonade, att institutets verksamhet starkt vidgats sedan omorganisationen, vilken utveckling återspeglas i ökningen av institutets personal, men att några större ändringar sedan dess ej vidtagits av institutets organisation. Önskemål om en översyn av institutets organisation hade emellertid framförts från olika håll. Sålunda hade meteorologiska och hydrologiska rådet i skrivelse den 6 juli 1955 hemställt om en sådan översyn för att fä utrönt, hur de enligt rådet uppenbara behoven av en mot institutets utvidgade verksamhet svarande förstärkning av institutets ledning och byråorganisation borde tillgodoses. Därjämte hade, framhöll departementschefen vidare, institutet under en följd av år i sina petita framlagt förslag till vissa, i olika avseenden ganska långtgående ändringar och utvidgningar av institutets verksamhet och organisation. Luftfartsstyrelsen hade funnit tiden mogen för en översyn av den civila flygväderlekstjänstens organisation och ställning i förhållande till både styrelsen och den militära flygväderlekstjänsten; en av institutet, luftfartsstyrelsen och flygvapnet igångsatt intern utredning beräknades bli slutförd under våren 1957. Slutligen hade statskontoret i remissyttrande över institutets petita för budgetåret 1957/58 ansett, att organisationen av institutets verksamhet i sin helhet borde göras till föremål för särskild utredning. I 1957 års statsverksproposition (VI ht p. 34) hade föredragande departementschefen konstaterat, att utvecklingen inom det meteorologiska området medfört väsentligt ökade och även delvis nya uppgifter för institutet, sedan det år 1945 fick sin nuvarande organisation. I likhet med berörda myndigheter hade han funnit tiden vara inne för att institutets arbetsuppgifter och organisation underkastades en översyn, så att man finge klarhet i h u r verksamheten i fortsättningen lämpligen borde bedrivas.

10 För att kunna rätt bedöma, hur institutet bör vara organiserat, borde översynen enligt departementschefen ta sikte på att klargöra vilka arbetsuppgifter som bör ankomma på institutet och deras omfattning. Departementschefen berörde därefter olika önskemål, som yppats om ökade insatser från institutets sida, och anförde härom följande. Däribland märks en i olika avseenden mera avancerad prognosverksamhet dels i form av väderleksförutsägelser på längre sikt än 24—48 timmar och dels genom särskilda prognoser av värde för vissa institutioner och näringsgrenar såsom sjöfarten och fisket (israpporter och stormvarningar m. m.). Fråga har väckts om att upptaga specialundersökningar rörande väderlekens och klimatets betydelse för lantbruksnäringen och skogsforskningen. Den hastigt ökande flygtrafiken och det förhållandet att flygningarna sker med allt större hastigheter och på allt högre höjder har också aktualiserat en omprövning av den civila flygväderlekstjänsten. Den tidigare berörda interna utredning, som under institutets ledning redan igångsatts i denna fråga, torde i sinom tid lämpligen böra överlämna sina utredningsresultat att fullföljas vid denna översyn. Även den militära flygväderlekstjänsten ställer ökade krav på institutet i form av vidgad prognostjänst m. m. I anslutning härtill må erinras om att man i olika sammanhang framhävt betydelsen av en ökning av de aerologiska observationerna och därmed sammanhängande meteorologtjänst. Ett vidgat studium av vind- och temperaturförhållandena i de högre luftlagren har angetts ha värde ej blott för den allmänna väderlekstjänsten utan framför allt för specialprognoser för flygvapnets och i viss mån även den civila luftfartens räkning. Vid översynen borde särskild uppmärksamhet ägnas institutets uppdragsverksamhet inom det hydrologiska området. Departementschefen anförde vidare. Vissa svårigheter synes redan i dagens läge föreligga att fullgöra de hydrologiska och klimatologiska uppdrag, som läggs på institutet bl. a. i samband med vattenregleringarna. Anspråken på institutet kan väntas komma att stiga än mer efter den utökning av vattendomstolarnas personal, som föreslagits i årets statsverksproposition. Strävandena att effektivisera vattenvården har ådagalagt behov av mera fullständiga och tillförlitliga uppgifter om främst de små vattendragens hydrologi än institutet hittills kunnat lämna. Den framtida utvecklingen på det tekniska området torde komma att öka kraven på meteorologiska och hydrologiska undersökningar av t. ex. radioaktiva ämnens spridning. Institutets roll på dessa områden bör klargöras. Departementschefen erinrade om att det vid institutet bedrivs viss kvalificerad meteorologutbildning för rekrytering av meteorologpersonal till såväl institutet som flygvapnet. Sedermera har även särskild hydrologundervisning igångsatts för att förbättra rekryteringen av hydrologpersonal till uppdragsverksamheten. Det borde utredas, i vilken utsträckning särskild undervisning bör bedrivas vid institutet och hur den bör bekostas. Vid bedömningen i vilken omfattning och hur föreliggande och förutsebara krav på meteorologisk, klimatologisk och hydrologisk verksamhet vid institutet bör tillgodoses ansåg departementschefen det angeläget att tillse, att landets resurser på området rationellt utnyttjas. Särskild uppmärksamhet borde ägnas åt lämplig fördelning av såväl praktiska som vetenskapliga arbetsuppgifter och organisatorisk samordning mellan insti-

1 1 tutet samt andra verk och institutioner, som är verksamma inom detta område. Departementschefen erinrade om samröret mellan institutet och luftfartsstyrelsen och nämnde i övrigt — förutom den till flygstaben centralt k n u t n a militära väderlekstjänsten — vattenfallsstyrelsen, fiskeristyrelsen, försvarets forskningsanstalt, de meteorologiska institutionerna vid Uppsala universitet och Stockholms högskola samt institutionen för hydraulik vid tekniska högskolan i Stockholm. Departementschefen berörde därefter frågan om finansieringen av institutets verksamhet, speciellt uppdragsverksamheten, och anförde härom följande. Av betydelse är vidare en lämplig gränsdragning mellan uppgifter, som kan sägas böra ingå som ett led i institutets ordinarie arbete och därför finansieras över statsbudgeten, och sådan verksamhet, som kan hänföras till uppdrag från olika organ och enskilda och som bör bekostas av uppdragsgivare. Det krav på återhållsamhet med statens medel, som måste beaktas, motiverar att man noggrant prövar i vad mån uppdragsvägen kan väljas. Lösningen kan givetvis komma att påverka bedömandet av omfattningen av institutets verksamhet. Härvid bör tillses att full kostnadstäckning för institutets tjänster erhålles och att administrationen fungerar smidigt. I detta sammanhang bör även klarläggas, hur fördelningen av kostnaderna mellan institutet, luftfartsstyrelsen och den militära väderlekstjänsten i fortsättningen bör avvägas i fråga om sådan verksamhet, som av praktiska skäl lagts eller lägges på institutet men som även är av betydelse för det civila eller militära flyget. En ur budgetmässig synpunkt så enkel fördelningsprincip som möjligt bör eftersträvas. Vid bedömningen av institutets verksamhet och organisation borde beaktas de möjligheter att icke blott effektivisera utan även ekonomisera arbetet, som utnyttjandet av olika slags moderna tekniska hjälpmedel numera ger. Departementschefen höll för troligt, att man skulle kunna ernå vissa reella besparingar eller i vart fall kunna onödiggöra eller begränsa kostnadsökningar, som eljest ansetts oundvikliga, genom en rationell användning av sådana tekniska anordningar som t. ex. bildöverföringsapparatur samt hålkorts- och andra databehandlingsmaskiner. Beträffande frågor om sistnämnda maskiner borde samråd i erforderlig utsträckning äga rum med kommittén för maskinell databehandling. I övrigt anförde departementschefen följande. Vad institutets organisation angår synes meteorologiska byrån numera ha nått en sådan omfattning, att en ändring i dess organisation kan övervägas. Olika möjligheter kan här tänkas, av vilka institutet i sina senaste petita förordat en, nämligen viss tudelning av byrån. Jag anser att frågan bör förutsättningslöst utredas och att även hydrologiska byrån samt den administrativa avdelningen bör infogas i bilden. Uppmärksamhet bör därvid även ägnas åt att institutets administrativa och kamerala sida erhåller en i förhållande till verksamheten i övrigt lämpligt avpassad utformning. Med det anförda har jag berört vissa huvudproblem, som kan förtjäna att närmare övervägas. Utredningen, som bör beakta önskemålet om sparsamhet med statens medel, bör närmare ange de ekonomiska konsekvenser, som olika förslag av utredningen för med sig, samt lägga fram konkreta förslag, som i sinom tid kan läggas till grund för ett slutligt ställningstagande av statsmakterna.

KAPITEL II K o r t historik

De uppgifter, som nu åvilar Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, har från början varit uppdelade på två skilda organ, nämligen meteorologiska centralanstalten och hydrografiska byrån. Den förra tillkom efter beslut av 1872 års riksdag och började sin verksamhet påföljande år. Efter beslut av 1907 års riksdag inrättades fr. o. m. ingången av år 1908 den hydrografiska byrån. Meteorologiska centralanstaltens uppgift var från början att tillgodose främst jordbrukets, fiskets och sjöfartens behov av väderlekstjänst, stormvarningstjänst och klimattjänst. Den arbetade länge med blygsamma resurser, ej minst i fråga om observationsnätets omfattning och möjligheterna att sprida observationsresultaten. Tillkomsten av hydrografiska byrån och igångsättandet av de hydrografiska undersökningarna av Sveriges färskvatten medförde dock en väsentlig utvidgning av särskilt det klimatiska observationsnätet. Till en början ritades dagligen en synoptisk karta på basis av väderlekstelegram från ett antal svenska och utländska observationsstationer. Väderleksförutsägelser började första gången ges år 1881 och spriddes dels genom fem dagliga huvudtidningar, dels per telegraf till vissa orter, varjämte en kort sammanfattning anslogs på järnvägsstationerna. Hydrografiska undersökningar av Sveriges vattendrag utfördes till en börj a n av bl. a. statens lantbruksingenjörer under medverkan av vissa hushållningssällskap. Den s. k. vattenfallskommittén, som inrättades i juni 1899, hade till uppdrag att verkställa utredning beträffande de mera betydande vattenfall, vilka ansågs helt eller delvis vara i statens ägo. Kommittén lät inrätta ett 50-tal vattenståndsstationer och genom dess försorg utfördes ett stort antal vattenföringsmätningar m. m. Efter kommitténs upplösning i mars 1903 fortsattes vattenståndsobservationerna under ledning av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen. Den hydrografiska undersökningen i landet hade emellertid ännu inte blivit tillfredsställande ordnad. Ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen den 19 december 1900 avgivet förslag härom ledde slutligen till inrättandet av den hydrografiska byrån, som fick överta nätet av vattenståndsstationer. Genom byråns försorg utfördes ett stort antal vattenföringsmätningar och uppmättes vattenfallens höjd. År 1911 utvidgades byråns verksamhet genom den då, i samarbete med vattenfalls-

13 styrelsen, påbörjade inventeringen av landets vattenkrafttillgångar (»Förteckning över Sveriges vattenfall», 1914—45). Redan vid byråns tillkomst hade ifrågasatts, om den inte borde ingå som en underavdelning i något redan existerande verk eller annat organ, exempelvis meteorologiska centralanstalten. Den senare var emellertid en rent vetenskaplig institution och lydde såsom sådan närmast under vetenskapsakademien. Man befarade därför, att den praktiska sidan av hydrografien vid en sammanslagning med centralanstalten i längden ej skulle komma till sin rätt. Ganska snart efter hydrografiska byråns tillkomst aktualiserades ånyo frågan om dess sammanslagning med meteorologiska centralanstalten och den 4 juli 1913 uppdrog Kungl. Maj :t åt löneregleringskommittén att verkställa utredning härom. På grundval av ett av kommittén den 1 juni 1917 avgivet betänkande föreslogs i statsverkspropositionen till 1918 års riksdag (IX ht) inrättandet av en statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Anstalten, som trädde i verksamhet med ingången av år 1919, fick en överdirektör som chef. I övrigt var anstalten organiserad på tre avdelningar, nämligen allmänna avdelningen under överdirektörens ledning samt meteorologiska och hydrografiska avdelningarna med vardera en byrådirektör som föreståndare. Tillsyn över anstalten utövades av en styrelse, bestående av tio ledamöter, av vilka sex var självskrivna såsom chefer för vissa statliga verk, två utsedda av Kungl. Maj :t, en av vetenskapsakademien och en av svenska hydrografisk-biologiska kommissionen. Vid förstärkt försvarsberedskap och mobilisering skulle därjämte chefen för försvarsstabens signaltjänstavdelning ingå som ledamot. Det ålåg styrelsen bl. a. att övervaka, att de meteorologiska och hydrografiska arbetena på lämpligt sätt anpassades efter näringslivets olika behov, att därvid jämväl de vetenskapliga fordringarna tillgodosågs samt att effektivt samarbete i erforderlig utsträckning ägde rum mellan anstalten och vederbörande statsinstitutioner. Efter omorganisationen ägde en betydande utveckling av anstaltens verksamhet rum. Nya arbetsuppgifter tillkom och anspråken på anstaltens tjänster från statliga organ och enskilda ökade jämsides därmed. Den 1 juli 1919 fick anstalten överinseendet över stormvarningsväsendet, vilket tidigare åvilat lantbruksstyrelsen. Den dagliga väderlekstjänsten utökades och omfattade från år 1922 meddelanden inte blott morgon och kväll utan även på middagen. År 1926 började väderleksutsikterna spridas genom rundradio, varefter spridningen genom anslag på järnvägsstationerna upphörde i slutet av år 1928. År 1934 tillkom sommartid en tidig morgontjänst, vilken snart utsträcktes till hela året. På klimatområdet upptogs efter beslut av 1920 års riksdag solstrålningsmätningar bland anstaltens arbetsuppgifter och genom beslut av påföljande års riksdag överfördes till anstalten de delar av förutvarande nautisk-

14 meteorologiska byråns verksamhet, vilka var av meteorologisk och geodetisk-hydrografisk art. Samtidigt anvisade riksdagen medel till en betydande utvidgning av anstaltens väderlekstjänst ävensom till speciella agrikulturmeteorologiska mätningar. Den 1 juli 1929 överfördes till anstalten de göromål, som tidigare ålåg föreståndaren för östra issignaleringsområdet i fråga om issignaltjänsten, ävensom därmed sammanhängande åligganden, som förut ankommit på lotskaptenen i mellersta lotsdistriktet. Den 1 juli 1930 överfördes issignaltjänsten i dess helhet till anstalten, varvid dock lotsverket alltjämt skulle ombesörja underhållet av materielen för optisk signalering vid issignalstationerna. Civilflygets behov av meteorologiska uppgifter tillgodosågs ursprungligen genom rapporter från anstaltens väderlekstjänst. Trafikens utveckling nödvändiggjorde emellertid ganska snart inrättandet av lokala flygväderlekstjänster vid flygplatserna. Sådana inrättades i Malmö år 1926, i Stockholm år 1929 och i Göteborg år 1931. Mindre väderlekstjänster för flygtrafikens behov har sedermera tillkommit på andra orter. År 1928 tillkom en särskild militärmeteorologisk informationstjänst vid anstalten. Dess huvudsakliga uppgift var att lämna försvaret erforderliga väderleksunderrättelser och biträda detta vid handläggning och utförande av meteorologiska utredningar, utbildning av meteorologassistenter och provning av instrument. Den 1 juli 1941 omorganiserades tjänsten och en militärmeteorologisk avdelning inrättades vid anstalten. Efter förslag av 1943 års militära väderleksutredning övertogs avdelningens uppgifter några år senare av en särskild militär väderlekscentral vid flygstaben, vilken trädde i funktion den 1 juli 1944. Bland uppgifter, som anstalten övertog från hydrografiska byrån, må nämnas arealstatistiken över våra flodområden och upprättandet av den förut nämnda förteckningen över Sveriges vattenfall. Genom beslut av 1921 års riksdag övertog anstalten från nautisk-meteorologiska byrån bl. a. vattenståndsmätningarna vid rikets kuster och därpå grundade studier rörande landhöjningen. Därutöver hade anstalten att i allt större utsträckning sysselsätta sig med utredningar för och kontroll av vattenregleringsföretag. Den 30 oktober 1942 uppdrogs åt f. d. generaldirektören G. Malm att verkställa utredning rörande organisationen av samt arbetsuppgifterna för anstaltens styrelse. Utredningsuppdraget utvidgades sedermera till att avse organisationen av och arbetsuppgifterna för anstalten i dess helhet, däri inbegripet även spörsmålet om personalens anställnings- och avlöningsförhållanden. Resultatet av utredningen redovisades i ett den 8 januari 1944 avgivet betänkande, vilket lades till grund för en i statsverkspropositionen till 1945 års riksdag (VI ht) föreslagen och fr. o. m. den 1 juli 1945 genomförd omorganisation.

15 Den organisation, som då genomfördes, gäller i stort sett alltjämt. Anstaltens benämning ändrades i samband därmed till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. På det organisatoriska planet genomfördes den ändringen, att styrelsen ersattes av ett rådgivande organ, kallat meteorologiska och hydrologiska rådet. I motsats till styrelsen har detta inte någon administrativ befogenhet; dess huvudsakliga uppgift är att verka för att institutets verksamhet fullföljes efter ett lämpligt arbetsprogram och att därvid olika av arbetsresultaten beroende intressen beaktas. Överdirektören har därmed blivit ensam ansvarig för institutets ledning. Verksamheten är efter omorganisationen uppdelad på två byråer och en avdelning för kamerala och administrativa ärenden. Slutligen må nämnas, att institutet — med hänsyn till verksamhetens allmänna inriktning — på utredningsmannens förslag överfördes från jordbruksdepartementet, varunder anstalten lytt, till kommunikationsdepartementets förvaltningsområde.

KAPITEL I I I I n s t i t u t e t s n u v a r a n d e a r b e t s u p p g i f t e r och o r g a n i s a t i o n

Utredningen kommer att i det följande i samband med utredningens förslag under olika avsnitt ingående redogöra för institutets nuvarande arbetsuppgifter och organisation. Det synes utredningen dock lämpligt att inledningsvis och i ett sammanhang lämna en kort redogörelse härför. Institutets verksamhet regleras i Kungl Maj:ts instruktion den 21 november 1958 (nr 547), vilken ersatt den tidigare för institutet samt meteorologiska och hydrologiska rådet gällande instruktionen av den 29 juni 1945 (nr 553). I anslutning därtill har institutet den 16 mars 1959 utfärdat en arbetsordning, som bl. a. innehåller en schematisk översikt över institutets organisation och arbetsfördelning. Därutöver har institutet i särskilda instruktioner och tjänstemeddelanden lämnat anvisningar rörande arbetets bedrivande inom olika avdelningar och lokala organ. Enligt 2 § instruktionen har institutet till uppgift att enligt vetenskapens fordringar och med hänsyn till näringslivets och försvarets behov inhämta tillförlitlig kännedom om Sveriges meteorologi och hydrologi ävensom att delta i det internationella samarbetet på dessa områden. Det åligger institutet enligt 3 § samma instruktion bl. a. att anordna och övervaka meteorologiska och hydrologiska observationer och mätningar inom landet, vattenhöjdmätningar vid rikets kuster och meteorologiska iakttagelser ombord på svenska civila fartyg och flygplan, att granska, bearbeta och bevara därvid insamlat material ävensom att handha den allmänna väderlekstjänsten, stormvarningstjänsten och israpporttjänsten samt den civila flygväderlekstjänsten. Institutet skall vidare göra resultaten av institutets arbeten tillgängliga — förutom genom väderleksrapporter m. m. — genom utgivande av dels månads- och årsskrifter med lämpliga sammanställningar och bearbetningar av observationsmaterialet, dels ock avhandlingar och uppsatser rörande såväl rent vetenskapliga som ur praktisk synpunkt viktiga frågor. Undersökningar och utredningar må enligt 4 § utföras även på uppdrag av offentlig myndighet eller enskild. Verksamheten bedrives under ledning av en överdirektör som chef. Institutet enligt instruktionen åvilande arbetsuppgifter är fördelade mellan en meteorologisk och en hydrologisk byrå. Därutöver finns en kansliavdelning för handläggning av kamerala och administrativa ärenden samt en undervisningsavdelning. De båda byråerna och kansliavdelningen är i sin

tur uppdelade i avdelningar och sektioner. Den nuvarande organisationen åskådliggöres i följande tablå. Institutets chef Meteorologiska byrån 1. Väderleksavdelningen 2. Aerologiska avdelningen 3. Veckoprognosavdelningen 4. Istjänsten för sjöfarten 5. Teleavdelningen 6. Klimatavdelningen 7. Instrumentavdelningen 8. Flygväderleksavdelningen Hydrologiska byrån 1. Allmänna hydrologiska avdelningen 2. Hydrografiska avdelningen 3. Kontrollavdelningen 4. Isavdelningen Kansliavdelningen 1. Kansli med registrators- och kassakontor 2. Bibliotek 3. Förrådskontor och vakttjänst 4. Ritkontor 5. Instrumentverkstad Undervisningsavdelningen Under institutet sorterar ett antal civila flygväderlekstjänster samt ett omfattande nät av meteorologiska och hydrologiska observationsstationer. Meteorologiska byrån

De arbetsuppgifter, som åvilar meteorologiska byrån, utgöres av observationstjänst, allmän väderlekstjänst, aerologisk tjänst, veckoprognostjänst, istjänst för sjöfarten, klimattjänst, förbindelsetjänst, instrumenttjänst och flygväderlekstjänst. Byrån skall vidare utföra vetenskapliga undersökningar och utredningar, följa utvecklingen på de olika områdena och delta i det internationella samarbetet. Slutligen har byrån att inom sitt arbetsområde på begäran av uppdragsgivare utföra utredningar, avge intyg o. d. 1. Väderleksavdelningen. Avdelningen har att tillgodose allmänhetens och näringslivets behov av väderleksunderrättelser (allmän väderlekstjänst). Det gäller främst att lämna prognoser för det närmaste dygnet både för land- och sjödistrikt. Avdelningen svarar även för den meteorologiska säkerhetstjänsten till sjöss bl. a. genom att vid behov utfärda stormvarningar. Grundmaterialet för avdelningens arbete utgöres främst av observationer från svenska och utländska meteorologiska stationer, fördelade över hela norra halvklotet. Härtill kommer observationer från väderleksskepp och handelsfartyg. Observationerna avser väderleksförhållandena vid jord2—904867

18 ytan. Det insamlade observationsmaterialet ligger även till grund för utredningar och undersökningar, som utföres vid avdelningen. 2. Aerologiska avdelningen. Avdelningen har till uppgift att centralt bearbeta de aerologiska observationer, som regelbundet utföres vid tre svenska stationer, nämligen Stockholm—Bromma, Göteborg—Torslanda och Östersund—Frösön, och i övrigt på ett stort antal platser över hela jorden. Observationerna innefattar mätningar av temperatur, fuktighet och i vissa fall vindstyrkan på olika nivåer upp till 30 000 m höjd. Vidare utföres vid avdelningen undersökningar och utredningar, baserade på observationsmaterialet. 3. Veckoprognosavdelningen. För bl. a. sjöfartsstyrelsens räkning utfärdas temperatur- och vindprognoser för en ä två veckor. 4. Istjänsten för sjöfarten har bl. a. till uppgift att under issäsongen sammanställa rapporter från in- och utländska isobservationsstationer till dagliga isberättelser och att utfärda isprognoser. 5. Teleavdelningen svarar för mottagning och utsändning av väderlekstelegrammen. Det inkommande observationsmaterialet distribueras till de olika arbetsenheterna inom institutet. 6. Klimatavdelningen ombesörjer utredningar rörande klimatet i olika delar av landet och baserar dessa bl. a. på rapporter från ett omfattande nät av temperatur- och nederbördsstationer. Utredningarna är avsedda att tjäna näringslivets — främst lantbrukets, industriernas och kommunikationsmedlens — behov och lägges ofta till grund för bedömande av olika trakters lämplighet ur klimatsynpunkt för skilda praktiska ändamål. Vidare bedrives försöksarbete med långtidsprognoser, i huvudsak på statistiskt underlag. Under avdelningen sorterar det meteorologiska stationsnätet med undantag för istjänstens observationsstationer och de aerologiska stationerna. Vid avdelningen föres register över bl. a. utrustningen vid de olika stationerna. 7. Instrumentavdelningen handhar — förutom inköp av instrument — utsändning, kontroll och översyn av materielen. Avdelningen utför även arbeten med nykonstruktion och förbättringar av instrument för institutets verksamhet. 8. Flygväderleksavdelningen svarar för den centrala ledningen av väderlekstjänsten för den civila luftfarten. Den skall organisera flygväderlekstjänst vid flygplatser (de lokala flygväderlekstjänsterna) och anordna observationer på andra platser i den omfattning, som i samråd med luftfartsstyrelsen bedömes erforderligt för tillgodoseende av den civila flygtrafikens behov av meteorologiska underrättelser. De lokala flygväderlekstjänsternas huvudsakliga uppgift är att tillhandahålla flygbolag och trafikledningar sådana prognoser och observationer, som erfordras för flygningarnas planläggning före start och under pågående

19 flygning. F. n. finns sådana väderlekstjänster mer eller mindre utbyggda vid flygplatser i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Visby, Sundsvall/Härnösand, Jönköping, Nordmaling och Karlstad. Hydrologiska byrån

Byråns huvudsakliga uppgift var från början att lämna landets näringsliv uppgifter om den i floderna framrinnande vattenföringens storlek. En stor del av arbetstiden ägnades åt inspektioner och vattenföringsmätningar, uppgörande av avbördningskurvor samt bearbetning av vattenståndsobservationer och dessa observationers överförande till dagliga vattenföringsuppgifter. Detaljerade kartor över flodområdena utarbetades med uppgifter om nederbördsområdenas arealer och sjöprocent, storleken av sjöarna, flodlängd m. m. Vidare utfördes en fullständig inventering av landets vattenkrafttillgångar, varvid alla större vattendrag profilavvägdes. Jämsides med vattenkraftens utbyggnad och arbetena med sjöregleringarna i Norrland har sedermera tillkommit nya arbetsuppgifter, vilka blivit dominerande för byrån. Vattendomstolarna, som har att pröva och avdöma vattenmålen, anlitar hydrologiska byrån som sakkunnig i hydrologiska och närbesläktade ämnen, däribland regleringarnas inverkan på vattendragens isar, virkesavläggning, vintervägar m. m., ävensom i fråga om kontrollen av att domstolarnas bestämmelser efterleves. I samband med omorganisationen år 1945 inrättades en särskild avdelning för uppdragsverksamheten vid hydrologiska byrån. Med hänsyn till den olika beskaffenheten av ifrågavarande arbetsuppgifter har verksamheten senare uppdelats på två avdelningar, nämligen kontrollavdelningen och isavdelningen. 1. Allmänna hydrologiska avdelningen. Dess primära uppgifter är att mäta vattenstånd och vattenföring i de svenska inlandsvattendragen och att föra statistik däröver. För utförande av mätningarna har inrättats ett antal vattenstånds- och vattenföringsstationer. 2. Hydrografiska avdelningen svarar för vattenståndsobservationerna vid rikets kuster och det därpå grundade studiet av landhöjningens storlek. För ändamålet finns ett observationsnät, omfattande 10 mareografer. 3. Kontrollavdelningen. Avdelningen utövar — efter förordnande i varje särskilt fall av vattendomstol eller Kungl. Maj :t — kontrollen över sjöregleringarnas skötsel och utför utredningar av hydroteknisk art. De uppdrag, avdelningen har att syssla med, brukar indelas i kontrolluppdrag, utredningsuppdrag och avvägningsuppdrag. Kontrolluppdragen omfattar tillsyn över regleringsbestämmelsernas efterlevnad vid utförande av vattenregleringsföretag. Med utredningsuppdrag avses bl. a. yttranden och utredningar rörande vattenregleringsföretag, upprättande av avbördningskurvor och utredningar rörande vattenstånd. Avvägningsuppdragen omfattar främst avvägning av fixpunkter och fallhöjd.

20 Medan den allmänna hydrologiska avdelningen skall behandla frågor beträffande vattendrag, som ej varit föremål för reglering eller blott är föga reglerade, har kontrollavdelningen att handlägga ärenden, som har direkt anknytning till kraftverk och regleringsdammar. 4. Isavdelningen svarar för de uppdrag, som rör isförhållanden och vattentemperaturer i landets sjöar och vattendrag. Bland uppdragen märkes förordnanden av vattendomstolarna att undersöka regleringarnas inverkan på isförhållandena, särskilt med hänsyn till vintervägar, avläggsplatser och isdämningar. För ändamålet har ett omfattande observationsnät organiserats. Vidare lämnar avdelningen direktiv och råd beträffande års- och korttidsreglering, varjämte principundersökningar utföres rörande isförbättrande åtgärder och isförhållanden. Kansliavdelningen

Till denna avdelning hör — förutom kansli — registrators- och kassakontor. Vidare sorterar under avdelningen bibliotek, förrådskontor och vakttjänst, ritkontor samt instrumentverkstad. Undervisningsavdelningen

Institutets undervisningsavdelning tillkom vid omorganisationen år 1945 för tillgodoseende av det starkt ökade behovet av meteorologiskt utbildad personal. Bristen på hydrologer har sedermera föranlett institutet att med hjälp av bidrag från olika håll börja utbilda även sådan personal. Utbildningen avslutas med meteorologisk respektive hydrologisk tjänsteexamen. Vidare hålles kurser för utbildning av värnpliktiga biträdande meteorologer.

KAPITEL IV G r ä n s d r a g n i n g e n m e l l a n i n s t i t u t e t s a r b e t s u p p g i f t e r och a n d r a o r g a n s

Den översyn av institutets arbetsuppgifter och organisation, som utredningen haft att verkställa, har i överensstämmelse med direktiven i första hand tagit sikte på att klargöra, vilka arbetsuppgifter som bör ankomma på institutet och deras omfattning. Det har därvid gällt att ta ställning till de krav på ett effektivare utnyttjande av institutets möjligheter, som på senare år framkommit och som främst av allt ansetts understryka behovet av en omorganisation och en viss utvidgning av institutet. I sina årligen återkommande anslagsäskanden har institutet redovisat de olika önskemål, som framförts om ökade insatser från institutets sida. Efter en intern översyn sammanfattade institutet i petitaskrivelsen den 30 augusti 1956 de aktuella behoven sålunda. 1. Behov föreligger av en snabbare handläggning av sakkunniguppdragen i samband med regleringsföretag i de norrländska älvarna. Institutet hänvisar härvidlag till den utredning rörande vattendomstolarnas organisation och därmed sammanhängande frågor, som verkställts inom justitiedepartementet av en särskilt tillkallad utredningsman. 2. På väderlekstjänstens område föreligger vidare behov av prognoser, omfattande en vecka eller eventuellt en månad. Önskvärdheten av att få sådana prognoser till stånd har bl. a. aktualiserats i samband med en interpellation i riksdagen angående möjligheterna för institutet att utfärda temperalurprognoser, som kunde läggas till grund för en säkrare bedömning av den kommande issituationen. Behov av långtidsprognoser föreligger emellertid enligt institutet också inom många grenar av näringslivet, såsom jordbruket, industrien och transportväsendet, liksom inom försvaret och från allmänhetens sida'. 3. Det anses nödvändigt att uppta specialundersökningar rörande väderlekens och klimatets betydelse för lantbruksnäringen och skogsforskningen. 4. En faktor av betydelse i detta sammanhang är också den hastigt ökande flygtrafiken, vars utveckling kan väntas gå allt snabbare inom de närmaste åren och vars behov kommer att bli än mer specialiserade i och med att reaflygplan för flygning på mycket stor höjd tas i bruk. 5. Slutligen har den militära väderlekstjänsten framfört krav på fler dagliga prognoser och på sådana för de mycket stora höjder som användes av det moderna jetflyget.

22 Vid utredningens bedömning, i vilken omfattning och hur föreliggande och förutsebara krav på meteorologisk, klimatologisk och hydrologisk verksamhet vid institutet bör tillgodoses, har utredningen i anslutning till direktiven funnit angeläget att beakta, att landets resurser på området rationellt utnyttjas. Av betydelse är därvid att åstadkomma en lämplig fördelning av såväl praktiska som vetenskapliga arbetsuppgifter och organisatorisk samordning mellan institutet och andra verk och institutioner, som är verksamma inom detta område. Organ, som därvid främst kommer i fråga, är enligt direktiven den till flygstaben centralt knutna militära väderlekstjänsten, luftfartsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, fiskeristyrelsen, försvarets forskningsanstalt, de meteorologiska institutionerna vid Uppsala universitet och Stockholms högskola samt institutionen för hydraulik vid tekniska högskolan i Stockholm. Enligt institutet, som av utredningen beretts tillfälle utveckla sina synpunkter i fråga om fördelningen av redan föreliggande och nytillkommande arbetsuppgifter mellan institutet och andra organ, är — förutom civil flygväderlekstjänst och militär väderlekstjänst — följande områden aktuella vid en sådan översyn, nämligen sjöfart och fiske, lantbruk och skogsbruk, kraftförsörjning, geologiska undersökningar, vatten- och luftföroreningar samt forskning och undervisning. För att få frågan om fördelningen av redan föreliggande och nytillkommande arbetsuppgifter mellan institutet och andra organ mera allsidigt belyst har utredningen lämnat ett antal av berörda myndigheter och institutioner tillfälle att inkomma med yttranden rörande deras samarbete med institutet och önskemål för framtiden. Vad institutet och de av utredningen hörda organen anfört skall här i korthet redovisas. De synpunkter, som framförts i fråga om civil flygväderlekstjänst samt forskning och undervisning, behandlas dock under andra avsnitt i betänkandet. 1. Militär

väderlekstjänst

Institutet. Samarbetet mellan institutet och flygvapnet regleras i ett särskilt avtal, som tillämpats sedan den 1 december 1951. Den militära väderlekstjänsten bör — framhåller institutet — användas för militära problem. Om flottilj meteorologerna har tid över för andra uppgifter än militär prognostjänst, bör den utnyttjas för undersökningar av militärt intresse. Vissa militära flygflottiljer kommer enligt institutet att indragas om några år. I samband därmed och i varje fall vid övergång från jaktflyg till robotvapen anses det önskvärt, att institutet erhåller medel för att överta såväl den meteorologiska observationstjänsten och insamlingen av observationer vid vederbörande flottiljer som överförandet till institutet av de data, som insamlas vid dessa flottiljer. Det är enligt institutet av flera skäl inte rationellt, att ett militärt synop-

23 tiskt aerologiskt nät upprättas. Observationstiderna överensstämmer ej alltid med de internationellt fastställda. Vidare upphör mätningarna av olika skäl ibland, särskilt vid sön- och helgdagar, med påföljd att den civila väderlekstjänsten ej kan dra full nytta av en sådan station. Institutet ifrågasätter, om inte flygvapnet för egen, arméns eller flottans räkning liksom andra statliga myndigheter bör ges tillfälle lämna institutet uppdrag att mot ersättning utföra vissa tjänster, exempelvis inom prognosområdet beträffande prognoser för en vecka eller längre tid. Samarbetet med försvarsstaben sker genom en av försvarsstaben till institutets förfogande ställd militärassistent. Den tid, som militärassistenten kan ägna åt institutet, har i praktiken varit mycket obetydlig och det anses önskvärt, att den kunde utökas. Chefen för flygvapnet. I sitt yttrande har flygvapenchefen framfört vissa principiella synpunkter rörande samarbetet mellan institutet och den militära väderleksorganisationen. Appliceringen av meteorologi på militära problem har på grund av den militärtekniska utvecklingen blivit alltmer speciell och komplicerad och som en följd härav har behovet för krigsmakten av direkt tillgång till en effektivt fungerande militär väderleksorganisation blivit större än någonsin förut. Det förhållandet att militärmeteorologien sålunda tenderar att bli alltmer särpräglad innebär dock inte, att behov av samarbete mellan militär och civil väderlekstjänst ej skulle föreligga. Så är t. ex. väderleksinformationer för såväl militära som civila ändamål i de flesta fall baserade på samma typ av meteorologiska observationer och behovet av vissa grundläggande bearbetningar, som t. ex. analys och prognos av den allmänna väderleksutvecklingen, gemensamt. När det gäller att avgöra h u r arbetsuppgifterna skall fördelas är det ett militärt krav, att den militära väderlekstjänstens verksamhet i fred h a r minst den omfattning, som fordras för att fredsorganisationen skall utgöra en effektiv utbildnings- och mobiliseringsorganisation för krigsorganisationen. Av institutet framförda synpunkter har givit anledning till följande uttalanden från flygvapenchefens sida. Etablissementen vid de flygflottiljer, som föreslagits skola indragas i början av 1960-talet, avses skola bibehållas för att utnyttjas i krig samt för viss utbildnings- och övningsverksamhet i fred. På grund därav kommer enligt flygvapenchefen militära väderleksorgan att erfordras på dessa platser även i framtiden. Den aerologiska observationstjänst, som f. n. bedrivs i vårt land på internationellt fastställda tider, ger ej tillräckligt underlag för tillfredsställande analys av väderlekssituationen ens i stora drag. Chefen för flygvapnet anser, att åtminstone en aerologisk station borde tillkomma i övre Norrland, förslagsvis i Kiruna. Om krigsmaktens behov av speciella mätningar anföres följande.

24 Speciella meteorologiska mätningar måste, utan hinder av internationella (eller nationella) konventioner, kunna anordnas i den omfattning och på de tider och platser som utvecklingsarbetet inom krigsmakten, t. ex. vid skjutskolor för artilleri, bomber och robotar samt försvarets forskningsanstalt, kräver. Dessa mätningar utgöra ofta endast ett moment i ett stort upplagt försöksprogram och måste till tid och rum noga anpassas till detta. Endast den militära väderlekstjänsten äger erforderlig expertis för den totala arbetsuppgiften att planera och genomföra mätprogrammet i samordning med övrig militär verksamhet samt göra de vunna resultaten operativt användbara. Det måste redan av detta skäl anses rationellt och riktigt att den militära väderlekscentralen leder och handhar denna verksamhet, men även sekretess- och i vissa fall beredskapsskäl talar härför. Regelbundna prognoser för civilt ändamål har enligt flygvapenchefen utfärdats endast vid enstaka tillfällen och då begäran därom inte rimligen kunnat nekas. Prognoser har t. ex. lämnats till de lokala vägförvaltningarna. I en cirkulärskrivelse den 18 januari 1954 har flygvapenchefen lämnat anvisningar om vilka tjänster som må lämnas civila institutioner och företag. Skrivelsen tillkom »bl. a. för att förhindra att dessa arbeten skulle komma att medföra alltför stor belastning på den redan förut hårt ansträngda militära väderlekspersonalen». Chefen för flygvapnet h a r inga principiella invändningar mot att krigsmakten, när så befinnes lämpligt, genom militära väderlekscentralen lämnar institutet uppdrag att mot ersättning utföra vissa meteorologiska tjänster. Det bör därvid dock endast vara fråga om sådana objekt, som uteslutande tjänar militära ändamål, d. v. s. som regel ej väderleksprognoser. Den militära väderleksorganisationens centralorgan i flygledningen är sammanhållande för alla*frågor, som rör väderlekstjänst för krigsmakten. Som följd härav måste den militära väderlekscentralen enligt flygvapenchefen alltid inkopplas i frågor, som gäller institutets verksamhet under extraordinära förhållanden och den civila personalens ianspråktagande i krigsorganisationen, för att nödvändig samordning skall åstadkommas. Med hänsyn härtill anser flygvapenchefen det lämpligt, att en militär meteorolog fungerar som militärassistent vid institutet. Denne bör i frågor av allmän militär betydelse vara föredragande i försvarsstaben och i frågor av fackmeteorologisk natur i flygstaben. Utredningen. Flygvapnets krav på väderlekstjänst har undergått en genomgripande förändring i och med tillkomsten av reaktionsdrivna flygplan med stor aktionshöjd. Försvarets behov av väderleksinformationer och biträde i meteorologiska frågor under tioårsperioden 1956—65 utreddes vid en år 1955 inom flygledningen verkställd översyn av den militära väderlekstjänstens organisation. På grundval av denna utredning fattades vid 1956 års riksdag beslut om inrättande av ett antal tjänster och påföljande år genomfördes en ytterligare personalförstärkning. Det personalbehov, som sålunda fastställts för den militära väderleksorganisationen, grundar sig enligt vad flygvapenchefen i en till utredningen

25 genom institutet överlämnad, den 26 november 1957 dagtecknad skrift framhållit på den allmänna förutsättningen, att ett så nära samarbete utvecklas med institutet och andra meteorologiska institutioner, att allt onödigt dubbelarbete undvikes. Det har enligt flygvapenchefen bl. a. förutsatts, att institutet a) svarar för de meteorologiska observationer som — utöver dem väderlekscentralen anordnar i anslutning till vissa militära etablissement — behövs för att möjliggöra noggrann analys av den allmänna väderlekssituationen över svenskt område (markobservationer i regel var 3:e och höjdobservationer var 12:e timme), b) två gånger om dygnet med 12 timmars mellanrum framställer analysoch prognoskartor, nödvändiga för bedömning av väderleksutvecklingen i stora drag och på längre sikt (i regel 1—3 dygn), dock att prognoskartor med längre giltighetstid än 24 timmar erfordras endast en gång per dygn, c) liksom hittills utför sammanställningar av observationsmaterialet, vilka jämte journaler och hålkort skall hållas tillgängliga, d) liksom hittills svarar för insamlingen av utländskt meteorologiskt material samt e) för väderlekscentralens räkning utför vissa klimatologiska bearbetningar. Den rådande ordningen för samarbetet mellan institutet och flygvapnet framgår i övrigt av den härom träffade överenskommelsen. Den ger enligt utredningens uppfattning i stort sett uttryck åt de allmänna riktlinjer, som bör ligga till grund för gränsdragningen mellan institutets och den militära väderlekstj änstens verksamhet. De uppgifter, som enligt ovan ansetts böra ankomma på institutet, torde ligga inom ramen för dess allmänna verksamhet. I den mån ytterligare anspråk ställes på institutet från de militära organens sida, bör därav föranledd utökad verksamhet få formen av uppdrag. I sin förut nämnda skrivelse har flygvapenchefen framhållit, att meteorologisk forskning för militära ändamål bör kunna uppdragas åt institutet eller annan lämplig civil institution. Även utredningen anser, att institutet uppdragsvägen skall kunna tillmötesgå önskemål från militärt håll, som ligger utanför de allmänna riktlinjerna för institutets verksamhet. Utredningen vill understryka betydelsen av att verksamheten i största möjliga utsträckning samordnas. Av särskild vikt är, att samråd sker i fråga om arbetets planläggning och därmed sammanhängande spörsmål. Den vid institutet tjänstgörande militärassistenten torde ha en viktig uppgift att fylla i detta sammanhang. Utredningen finner det angeläget, att — såsom institutet framhållit — denne ges möjligheter att ägna mera tid åt institutet. Likaså bör det ankomma på militärassistenten att även i frågor, som berör institutet, inom den militära väderlekscentralen fungera som kontaktman och därvid tillse, att institutets intressen tillbörligen beaktas.

26 I den mån tjänsten betraktas som en bisyssla, synes det rimligt, att assistenten, som f. n. inte åtnjuter någon ersättning i denna egenskap, erhåller visst arvode för ifrågavarande arbetsuppgifter. Behovet av specialprognoser för flygvapnets räkning har från institutets sida med jämna mellanrum åberopats som skäl för en ökning av de aerologiska observationerna. Denna uppfattning delas av chefen för flygvapnet, som förordar, att en aerologisk station inrättas i övre Norrland, förslagsvis Kiruna. Utredningen får anledning återkomma härtill vid behandlingen av den allmänna väderlekstjänsten.

2. Sjöfart och fiske Institutet. Flertalet länder, som gränsar intill hav, har oceanografiska institutioner med uppgift att studera havets temperatur, strömmar, salthalt, vattenstånd och fysikaliska egenskaper i allmänhet. Den hydrologiska tjänsten är ofta sammanknuten med den oceanografiska. I Sverige sorterar delar av den fysikaliska oceanografien under institutet; så t. ex. utföres vattenståndsmätningar vid landets kuster av hydrologiska byrån och lämnas förutsägelser om isläggning och islossning av den vid meteorologiska byrån organiserade istjänsten. Andra fysikaliska havsmätningar ombesörj es av fiskeristyrelsen, som dock huvudsakligen är intresserad av den biologiska oceanografien. Temperaturiakttagelser och strömiakttagelser utföres även, ehuru i alltför begränsad omfattning för att tillfredsställa institutets behov. Vid Göteborgs universitet finns en oceanografisk institution, sysselsatt med olika vetenskapliga projekt inom den fysikaliska oceanografien. Den är givetvis ej inrättad för att systematiskt insamla och bearbeta oceanografiska data från de svenska kusthaven. Inom marinen företas en mängd observationer, vilka emellertid ej publiceras och inte heller delges institutet. För att komma fram till en säkrare bedömning av isläggning och islossning vid de svenska farvattnen är det enligt institutet nödvändigt, att observationerna av temperatur och strömförhållanden intensifieras. Sjöfartsstyrelsen får från institutet uppgifter över de rådande isförhållandena samt prognoser för istäckets utbredning och förstärkning eller försvagning. Därtill kommer den prognosverksamhet beträffande temperaturen för den närmaste veckan, som institutet bedriver och som delvis bekostas av sjöfartsstyrelsen. Ombord på ett antal fyrskepp utföres meteorologiska observationer samt observationer av vattentemperatur, salthalt och ström, vilka månadsvis insändes till institutet. En utökning av dessa observationer eller en del av dem att omfatta dagliga rapporter är enligt institutet önskvärd. Sjöfartsstyrelsen överväger att efter hand automatisera ett flertal fyrar, vid vilka sedan länge utföres meteorologiska observationer. Härigenom bortfaller för

27 institutet viktiga observationspunkter till men för prognostjänsten särskilt för sjöfart och fiske. Enligt institutet bör man planera inrättande av automatiska stationer, varigenom i varje fall vissa väderelement skulle kunna erhållas från de av personal övergivna fyrplatserna. Sjöfartsstyrelsen. Den verksamhet, som bedrives av institutet, anser sjöfartsstyrelsen vara av största värde för sjöfartsverkets egen del och ur synpunkten av de intressen, som sjöfartsstyrelsen eljest har att bevaka. En utökning av de väderleksrapporter, som lämnas per rundradio, till att omfatta prognoser för några dagar framåt anser sjöfartsstyrelsen önskvärd. Sjöfartsstyrelsen erinrar om att institutet från mitten av juni månad 1948 i rundradio meddelade uppgifter om vattenståndet i Östersjön vid Landsort, Ölands norra udde och Karlskrona, en rapporttjänst som emellertid upphörde efter några år. Styrelsen föreslår, att frågan om ett återupptagande av denna rapporttjänst upptages till prövning. Uppgifterna borde därvid — förutom Östersjön — omfatta jämväl Bottenhavet, förslagsvis från mareograferna vid Björns och Draghällans fyrplatser. Sjöfartsstyrelsen förutsätter, att istjänsten bibehålies i minst samma omfattning som den nuvarande. Den av institutet berörda automatiseringen av vissa fyrar fortgår enligt sjöfartsstyrelsen i tämligen långsam takt. Någon plan för hur många och vilka fyrar som skall ersättas med obemannade finns inte. Skötseln och tillsynen av fyren flyttas regelmässigt till närmaste bemannade lots- eller fyrplats, som torde kunna överta även bestyret med väderleksobservationerna. Riskerna för att den av sjöfartsverket ombesörjda observationstjänsten genom nämnda automatisering skulle mera avsevärt försämras uppges inte vara alltför stora. Om sjöfartsverkets uppgiftslämnare i något fall skulle helt bortfalla, torde privat uppgiftslämnare kunna anlitas eller en automatisk station inrättas. Sjöfartsstyrelsen är ense med institutet om att det vore av värde om väderleksobservationerna för institutets prognosverksamhet kunde utökas. Styrelsen är för sin del beredd att medverka till dels att de vid fyrskeppen utförda observationerna av vattentemperatur, salthalt och ström dagligen insändes till institutet, dels insättande av vissa nya observationspunkter i luckorna mellan de stationer, som ingår i den nuvarande kedjan, dels ock viss rationalisering av den nu bedrivna rapporttjänsten. Fiskeristyrelsen berör huvudsakligen den oceanografiska forskningen och vitsordar, att de målbundna oceanografiska forskningarna, observationerna och mätningarna i Sverige huvudsakligen utförs genom styrelsen, närmare bestämt dess havsfiskelaboratoriums hydrografiska avdelning, vilken är stationerad i Göteborg. Den målbundna verksamheten bedrives i samarbete med de tjänstemän inom styrelsen, vilka har att utföra biologiska fiskeriundersökningar med sikte på kust- och havsfiske och som tillsammans

28 bildar havsfiskelaboratoriets biologiska avdelning med stationeringsort i Lysekil. Grundforskningen inom oceanografien (fysisk oceanografi, hydrografi) åvilar däremot Göteborgs universitet, som har en professur i ämnet oceanografi. Innehavaren av denna professur är samtidigt prefekt för Oceanografiska institutet. Utredningen. Den verksamhet, som institutet f. n. bedriver för att tillgodose sjöfarten och fisket med väderleksprognoser och israpporter, synes i stort sett täcka det föreliggande behovet. Institutets insatser härvidlag är enligt utredningen av den art, att de bör hänföras till institutets allmänna verksamhet, även om anspråken på institutets tjänster under senare år tenderat att öka och få en för dessa näringsgrenar mera speciell inriktning. De ökade krav på medelsanvisning, som i samband därmed framkommit och som delvis fått täckas genom medelsöverföring från sjöfartsstyrelsen, bör enligt utredningens uppfattning tillgodoses under anslagen till institutets allmänna verksamhet. Även om institutets uppgifter på nu berörda områden sålunda får anses i huvudsak väl avvägda, har under senare tid — såsom framgår av vad från institutets och sjöfartsstyrelsens sida anförts — krav framförts på förbättringar i vissa hänseenden, framför allt i fråga om prognosverksamheten. Även i direktiven för utredningen namnes bland önskemål, som framkommit rörande institutets verksamhet, en i olika avseenden mera avancerad prognosverksamhet dels i form av väderleksförutsägelser på längre sikt än 24—48 timmar och dels genom särskilda prognoser av värde för vissa institutioner och näringsgrenar, såsom sjöfarten och fisket. Institutet har under en följd av år bedrivit försök med långtidsprognoser och denna verksamhet har numera nått så långt, att en särskild veckoprognosavdelning inrättats vid institutet. Medel härför har, såsom förut nämnts, erhållits dels anslagsvägen och dels genom tillskott från sjöfartsstyrelsen. Utredningen får anledning att i det följande ingå på en bedömning av förutsättningarna för denna verksamhets fortsatta bedrivande. Den i det föregående nämnda interpellationen vid 1956 års riksdag innefattade även frågan om möjligheten för institutet att effektivisera istjänsten, när det gäller informationer rörande isförhållandena. I sina petita till påföljande års riksdag förklarade institutet sig kunna genomföra i interpellationen begärd utökning av tjänsten, innefattande iskarta två gånger per vecka, fler översikter i isberättelsen angående issituationens relation till normalförhållanden, en redogörelse för den normala isvintern och isprognoser på basis av de av en planerad långtidsprognosavdelning utfärdade prognoserna. Utnyttjande av långtidsprognoserna kunde enligt institutet ske mest rationellt om väderleksprognosen kompletteras med en isprognos, som uppgöres av en både i havsisfrågor och väderlekstjänst sakkunnig meteorolog.

29 Istjänstens nuvarande uppläggning och utredningens överväganden rörande dess framtida verksamhet redovisas i kap. V. Några förändringar i fråga om institutets uppgifter på de områden, som tangerar fiskeristyrelsens verksamhet, eller beträffande formerna för det samarbete, som i viss utsträckning äger rum, har utredningen icke funnit anledning att föreslå. 3. Lantbruk och skogsbruk Institutet. Ett flertal institutioner, för vilka meteorologiska och hydrologiska observationer är av särskild vikt, är verksamma inom skogs- och lantbruksområdet. Arbetet inom gränsområdet mellan lantbruksforskningen och meteorologien har enligt institutet under senare år blivit försummat. År 1956 bildades emellertid en samarbetskommitté, som har studerat detta gränsområde och kommit fram till vissa förslag till åtgärder för att dels intensifiera forskningen, dels söka få fram en förbättrad prognostjänst för jordbruket och skogsbruket. I samarbetskommittén ingår representanter för institutet, skogs- och lantbruksakademien, lantbrukshögskolan, statens jordbruksförsök, växtskyddsanstalten, statens skogsforskningsinstitut, jordbrukets forskningsråd och skogshögskolan. Institutet skall bl. a. fungera som expertorgan beträffande meteorologiska instrument och lokalklimatologiska undersökningar. Genom utökad bearbetning och publicering av klimatologiska data skall institutet vidare understödja jordbruksstatistiska utredningar och den agrikulturmeteorologiska forskningen. Det förutsattes också, att försök skall göras att utvinna större praktisk nytta av de kunskaper inom prognostikens område, som man redan har beträffande kortare perioder, bl. a. för växtskyddet, och beträffande prognoser på längre sikt. Specialstudium av avkastningen av olika växtsorter som funktion av väderleksförhållandena förutsattes tillhöra agrikultursidan. Skogs- och lantbruksakademien. Gentemot flertalet övriga näringsfång intar jordbruket och skogsbruket med hänsyn till beroendet av väderleksförhållandena en särställning, framhåller skogs- och lantbruksakademien. De uppgifter om meteorologiska data, som genom institutet på grundval av rutinmässiga observationer f. n. ställes till jordbrukets och skogsbrukets förfogande, är enligt akademien otillräckliga såsom underlag för mera ingående studier rörande väderleksinflytelserna på vegetationen eller i andra avseenden. Deras användning begränsas också i hög grad därigenom, att de inte representerar de klimatiska förhållandena i själva växtbeståndet, det s. k. mikroklimatet. F r å n väderlekstjänsten utgår dessutom väderleksprognoser, vilka dock endast avser större områden och därför lämnar otillräcklig vägledning för det enskilda fallet. Förutsägelserna inskränker sig vidare i allmänhet till de närmaste 12—24 timmarna.

30 Om det aktuella läget för forskningen på detta område anför akademien följande. De meteorologiska elementens direkta och indirekta verkningar i för skogsoch jordbruket betydelsefulla avseenden ha först på senaste tiden börjat göras till föremål för mera ingående forskning. Orsaken härtill torde främst vara starkt begränsade resurser. Detta har medfört, att ifrågavarande problem fått anstå till förmån för andra, vilka förefallit angelägnare. Att de meteorologiska problemen icke kommit mera i förgrunden torde också sammanhänga med det statliga meteorologiska institutets begränsade möjligheter att medverka vid sådan forskning. På senaste tiden har institutet emellertid, framhåller akademien, alltmera börjat anlitas av skogs- och jordbruksforskarna vid uppläggandet av undersökningar med meteorologisk anknytning, inte minst i fråga om instrument och själva utförandet av förekommande meteorologiska mätningar. En förstärkning av verksamheten på det skogs- och lantbruksmeteorologiska området finner akademien vara av behovet påkallad i fråga om såväl väderlekstjänst för direkt praktiska ändamål som forsknings- och utvecklingsarbete. En utveckling av observationsnätet anser akademien önskvärd, i synnerhet strålnings- och nederbördsmätningar. För jordbruksområden med specialiserad växtodling — t. ex. inom vissa delar av Skåne och Öland — föreligger dessutom behov av särskilda lokalklimatiska undersökningar, vilka förutsätter speciella arrangemang beträffande såväl observationsnätet som mätningarnas art och utförande. Om behovet av mikroklimatiska studier anför akademien. Varje växtbestånd framkallar sitt speciella mikroklimat med avseende på temperatur-, ljus-, fuktighets- och strömningsförhållanden etc. En närmare kännedom om mikroklimatet erfordras för mera ingående studier av ett flertal biologiska fenomen, t. ex. växternas övervintring och deras växande. Detta gäller för såväl jordbruket som skogsbruket. För det sistnämnda aktualiseras frågan särskilt genom den inom det norrländska skogsbruket av arbetstekniska förhållanden föranledda övergången till mycket stora föryngringsrutor (200—1 000 ha), inom vilka, ej minst i höjdlägen med fritt spelrum för vinden, kulturerna kunna komma att utsättas för svåra påfrestningar. Mikroklimatiska observationer erfordras också vid studier rörande växtsjukdomar t. ex. Phytophtora-svampen hos potatis och snöskyttesvampen i tallföryngringar o. s. v. samt då det gäller att registrera spridningen i ett bestånd av ett bekämpningsmedel samt att i detalj följa dess verkningar. Utom till speciella forskningsarbeten knutna mikroklimatiska observationer erfordras enligt akademien standardiserade sådana för erhållande av vissa rutinmässigt insamlade mikroklimatiska data, vilka — efter lämplig bearbetning — skulle finnas att tillgå parallellt med traditionella makro»klimatiska data. Härför erfordras ett ganska omfattande utvecklingsarbete. En faktor av stor betydelse är avdunstningen, rörande vilken mera ingående observationer anses påkallade. Härom och om studiet av vattenbalaru.-

31 sen, d. v. s. sambandet mellan nederbörd, avdunstning, ytavrinning och grundvattenflöde, anför akademien följande. För jordbruksforskningen utgöra studier rörande vattenavdunstningen och vattenhushållningen i grödor av olika slag och på skilda jordar f. n. en mycket aktuell uppgift. Anknytning härtill har även erosionsproblemen. Också inom den skogliga forskningen måste ingående studier ägnas avdunstning, nederbörd och vattenbalans ävensom skogstillståndets förändringar med vattenbalansen, givetvis under samtidigt beaktande av den atmosfäriska växtnäringstillförseln. — För dessa observationer och studier erfordras en utveckling såväl av metodiken som observationsnätet. Särskilt skulle för den skogliga forskningen ett tätare observationsnät inom Norrlands inland mellan älvdalarna vara av intresse. Tillförseln av växtnäring genom atmosfären bör enligt akademien bli föremål för undersökningar. Akademien erinrar om att grundläggande undersökningar rörande innehållet i atmosfären av för växterna betydelsefulla ämnen för ett antal år sedan upptogs av svenska forskare, vilkas arbeten vunnit efterföljd utomlands och fått en betydande omfattning. Det anses nu önskvärt, att undersökningar av detta slag upptages vid vissa av institutets meteorologiska stationer. Akademien anför vidare. Ett närmare studium av nu konstaterade sekulära klimatförändring, medförande en förlängning av vegetationsperioden, är av intresse både ur praktisk och teoretisk synpunkt. I första hand torde den böra uppmärksammas för Norrlands vidkommande särskilt med hänsyn till att klimatförändringen synes kunna innebära förbättrade förutsättningar för skogsbruket. En utveckling av institutets prognostjänst skulle enligt akademien vara av omedelbar betydelse för det praktiska jordbruket och skogsbruket. Akademien anför härom följande. För jordbrukets vidkommande skulle under vegetationstiden erfordras dagligen telefonledes tillgängliga, för mindre relativt enhetliga områden speciellt utarbetade prognoser, avseende de närmaste timmarna eller det närmaste dygnet. Erfarenheten av sådan prognostjänst, som försöksvis varit anordnad inom visst område i Skåne, säges vara mycket gynnsam. Givetvis skulle även en för relativt begränsade områden upplagd prognostjänst avseende något längre tidsperioder vara synnerligen önskvärd. Inom jordbruket skulle prognoser av förstnämnda slag komma att utnyttjas under hela vegetationstiden, då avgörandena i fråga om tillbrukning och sådd, olika åtgärder under växttiden samt vid skörd och bärgning genomgående bli beroende av kommande väderlek. För skogsbruket vore en utvecklad prognostjänst av värde bl. a. i samband med hyggesbränningar, besprutningar samt anordnande av snöpackade vägar och vinteravlägg. För flottningen vore det av betydelse att erhålla förutsägelser om isens försvinnande från sjöar och bivattendrag samt vattenföringens variation i av flottningen berörda leder. Akademien pekar även på växtsjukdomarnas och skadedjurens mer eller mindre nära beroende av väderleken. Genom samverkan mellan väderlekstjänst och växtskydd finns därför förutsättningar att åstadkomma en växtskyddsberedskap med uppgift att utsända varningar om uppträdande ska-

32 dor och växtsjukdomar. Genom växtskyddsanstaltens filial i Åkarp bedrives viss varningstjänst ehuru ännu i mera blygsam omfattning. I fråga om det gränsområde det här gäller, nämligen mellan å ena sidan rent meteorologisk verksamhet och å andra sidan skogs- och jordbruksforskning, är det enligt akademien nödvändigt att från början göra klart för sig, hur uppgifterna i princip bör fördelas mellan institutet och institutioner på nämnda forskningsområden. Akademien gör följande uppdelning. På institutet bör enligt akademien ankomma att utföra generella meteorologiska observationer samt bearbetning och publicering av data från sådana observationer, att tillhandagå skogs- och jordbruksforskarna med anvisningar och råd angående meteorologiska mätningar i samband med utförandet av särskilda forskningsuppgifter, att ordna, medverka vid eller anvisa utvägar och metoder för maskinell bearbetning av meteorologiska data, insamlade i direkt anslutning till biologiska experiment, att anvisa meteorologiskt observationsmaterial för speciella klimatstudier och i anslutning härtill utföra bearbetning av meteorologiskt material för särskilda ändamål samt att utöva prognostjänst. Skogs- och jordbruksforskarna bör utföra alla observationer rörande växtoch djurmaterial, registrering av meteorologiska data i samband med speciella undersökningar samt — under viss medverkan av institutet — bearbetning av sådant material. Samarbetskommittén för agrikulturmeteorologisk forskning. Kommittén bildades den 22 november 1956 vid ett sammanträde, till vilket institutet inbjudit representanter för lantbruks- och skogsforskningen för diskussion av gemensamma problem. Inom kommittén har bildats dels ett centralt arbetsutskott för handläggning av löpande ärenden, dels fyra arbetsgrupper, nämligen en för behandling av frågor rörande det klimatologiska observationsmaterialet (stationsnätsgruppen), en för diskussion av publikationsfrågor (publikationsgruppen), en för överläggningar i frågor rörande instrument för agrikulturmeteorologiska undersökningar (instrumentgruppen) och en för diskussion av frågor rörande väderleksprognoser — kort- och långtidsprognoser — för lantbrukets och skogsbrukets behov (prognosgruppen). Stationsnätsgruppen har bl. a. diskuterat det existerande basnätet av meteorologiska stationer i Sverige och möjligheterna att avhjälpa dess nuvarande brister, upprättandet av lokalklimatologiska specialnät för undersökningar av speciellt temperaturens och nederbördens lokala variationer, där dessa är av betydelse ur växtodlingssynpunkt, samt igångsättandet av mikroklimatundersökningar i olika delar av landet. Publikationsgruppen har bl. a. behandlat frågan om en sådan utvidgning

33 av institutets nuvarande publikationer, att meteorologiska och fenologiska data av agrikulturmeteorologiskt intresse kunde publiceras i större omfattning än hittills, samt möjligheten att ge ut separata publikationer för art tillgodose lantbrukets och lantbruksforskningens speciella behov av meteorologisk information. Instrumentgruppen har särskilt uppehållit sig vid följande frågor: instrumentproblem vid lokalmeteorologiska undersökningar, vid mikroklimatundersökningar på stationer av standardtyp och vid beståndsklimatiska undersökningar, utvecklingsarbeten rörande instrument samt möjligheten av maskinell bearbetning av exempelvis mikrometeorologiska mätningsresultat. Prognosgruppen har diskuterat institutets möjligheter att utfärda detaljerade korttidsprognoser för viktiga lantbruksområden, att medverka vid organiserandet av en varningstjänst för sådana växtsjukdomar, för vars förekomst och spridning vädret är en väsentlig faktor, samt att utfärda långtidsprognoser. Arbetsgruppernas verksamhet har enligt kommittén givit institutet ökad insikt i vilka problem som ur lantbrukets, skogsbrukets och den agrikulturmeteorologiska forskningens synpunkt är särskilt betydelsefulla. I avvaktan på statsmakternas ställningstagande har institutet visat sitt positiva intresse genom att komplettera instrumentutrustningen vid några ur lantbrukets synpunkt viktiga stationer och genom en mindre utökning av vissa tabeller i institutets Månadsöversikt. Ur lantbrukets, skogsbrukets och den agrikulturmeteorologiska forskningens synpunkt är det enligt samarbetskommittén angeläget, att institutet beredes möjlighet att i betydligt större utsträckning än hittills fungera som expertorgan beträffande dels instrumentutrustningen vid i första hand mikro- och beståndsklimatologiska undersökningar, dels bearbetningen av meteorologiska observationer i anslutning till lantbruks- och skogsförsök. Det är också ett viktigt önskemål, att publicering av löpande meteorologiska data och av medelvärden för längre perioder kan ske i starkt ökad omfattning. Kommittén ansluter sig till den av institutet antydda gränsdragningen mellan meteorologiens och agrikulturforskningens arbetsuppgifter. Skogs- och lantbruksakademien uttalar önskemålet, att samarbetskommittén får fortsätta sin verksamhet. För att denna skall kunna få avsedd betydelse måste emellertid resurserna för såväl institutet som skogs- och jordbrukets forskningsinstitutioner i sådan grad förbättras, att de utredningar och förslag, som kan bli resultatet av samarbetskommitténs och de inom densamma arbetande gruppernas verksamhet, kan utnyttjas och i huvudsak förverkligas såväl inom den mera rutinmässiga och praktiskt betonade väderlekstjänsten som inom forskningen och utvecklingsarbetet. 3—904867

34 Såväl skogs- och lantbruksakademien som samarbetskommittén ifrågasätter, om inte en särskild avdelning för agrikulturmeteorologi borde inrättas vid institutet för att på det sättet möjliggöra en effektiv arbetsinsats från institutets sida på längre sikt. I den mån vissa arbetsuppgifter av betydelse för länt- och skogsbruk, exempelvis utvecklingen av nya mätinstrument, beräkning av olika normalvärden samt utfärdande av specialprognoser, även efter inrättande av en dylik avdelning kommer att skötas av övriga avdelningar inom institutet, är det enligt samarbetskommittén av stor vikt, att dessa avdelningar snarast möjligt erhåller en med hänsyn till de ökade kraven nödvändig förstärkning beträffande personal, utrymme och tekniska hjälpmedel. Utredningen. Frågan om specialundersökningar rörande väderlekens och klimatets betydelse för lantbruket och skogsbruket berördes av institutet i 1956 års petita. Med hänsyn till de praktiska vinster, som står att erhålla genom ett klarläggande av relationerna mellan skörderesultat och skogsavkastning å ena sidan och klimatet å den andra, fann institutet en intensifiering av verksamheten på detta område önskvärd och föreslog, att vissa specialnät för undersökningar av klimatets betydelse upprättades. Frågan har sedermera tagits upp inom samarbetskommittén för agrikulturmeteorologisk forskning, som diskuterat möjligheten att inrätta lokalklimatologiska stationsnät för att studera nederbördens, temperaturens och jordtemperaturens variationer inom områden med odling av för dessa faktorer särskilt känsliga grödor, fruktträd eller frön. Verksamheten bör enligt kommittén bedrivas i form av dels undersökningar vid s. k. standardstationer och dels specialundersökningar av mikroklimatet i olika växtbestånd. Utredningen vill i detta sammanhang nämna, att undersökningar av luftens och nederbördens kemi sedan år 1954 bedrivits i samarbete mellan internationella meteorologiska institutet och lantbrukshögskolan i Ultuna. Undersökningarna, som från början tog sikte på rent lantbruksmeteorologiska problem, har vuxit i omfattning och bedrives nu vid ett nät av stationer i Sverige och utlandet. De uppges ha betydelse även för andra områden inom näringslivet. I en den 10 januari 1958 dagtecknad och till utredningen överlämnad skrift har de båda organ, som nu handhar dessa undersökningar, förklarat att mätningar av detta slag bör fortsättas på rutinmässig basis. Rutinarbetet anses böra övertagas av exempelvis Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, medan de båda akademiska institutionerna i stället skall syssla med olika specialproblem på området. Institutets uppgifter på föreliggande områden bör enligt utredningen avgränsas så, att de tillgodoser berörda näringsgrenars allmänna behov av meteorologiska och andra underrättelser inom området för institutets verk-

35 samhet. I överensstämmelse härmed bör det ej ankomma på institutet att upprätta observationsnät för speciella ändamål. Även i fråga om prognostjänst bör den principen gälla, att vad som anses erforderligt utöver de allmänna rapporterna bör uppdragsvägen bekostas av vederbörande organ. Utredningen anser vidare att forskare på de områden, varom här är fråga, bör vara knutna till respektive fackorgan. Över huvud taget anser utredningen det riktigast, att frågor rörande viss forskningsverksamhets bedrivande, även om denna förutsätter speciella insatser på meteorologiens eller hydrologiens områden, vid budgetbehandlingen i sin helhet prövas med avseende på såväl den sakliga innebörden som kostnaderna av vederbörande fackdepartement. Utredningen är medveten om att en viss samordning och samverkan bör finnas på nu berörda områden. I likhet med skogs- och lantbruksakademien anser utredningen den redan på berörda myndigheters eget initiativ bildade samarbetskommittén kunna utgöra en lämplig form för samordning av verksamheten på det agrikulturmeteorologiska området. Den bör emellertid då enligt utredningens uppfattning erhålla en av Kungl. Maj :t sanktionerad ställning och ges möjlighet att inom ramen för vederbörande institutions egna resurser tillgodogöra sig inom landet tillgänglig expertis på området. Skogs- och lantbruksakademiens förslag till arbetsfördelning mellan akademien och institutet kan utredningen ansluta sig till endast i den utsträckning arbetsfördelningen överensstämmer med utredningens principiella uppfattning rörande gränsdragningen mellan institutet och andra organ.

4.

Kraftförsörjning

Institutet. Vid planeringen av dimensionerna av kraftverk är det nödvändigt att få uppgifter om aktuella vattenförings- och vattenståndsdata. I samband med regleringar av vattendrag uppkommer spörsmål om isarnas bärighet, om möjligheten att använda isen för trafik och virkesavläggning, om isdämningar, om effekter av års- och korttidsregleringar, översvämningar av områden, förändringar av klimatet o. s. v. Utredningar i dessa frågor verkställes av institutet på uppdrag av vattendomstolarna och bekostas av respektive kraftföretag. Kraftföretagen har intresse av uppgifter om de snömängder, som under vintern fallit, i och för beräkning av vårflödets storlek. I vissa fall erfordras kännedom om den tidpunkt, då maximala vårfloden skall inträffa, och hur mycket vatten som skall komma under denna. Det kan också vara av betydelse att få uppgift om variationer i flödet under andra tider på året och härigenom få reda på den mängd vatten, som under en viss tid kan utnyttjas för vattenkraft. Vidare uppkommer krav på prognoser över tern-

36 peratur och nederbörd under olika långa tidsperioder. Uppgifter över väderleksförhållandena inklusive temperatur, nederbörd och belysningsförhållanden är av intresse för att beräkna energiförbrukningen såväl på längre sikt som för kortare tidsperioder, såsom dygn, vecka, månad. Vattenfallsstyrelsen. Institutets primära uppgift beträffande vattenkraftindustrien har enligt vattenfallsstyrelsen varit att lämna uppgifter om den i floderna framrinnande vattenföringens storlek. Utvecklingen av vattenkraftindustrien och på senare år också planeringen för genomförande av atomkraftanläggningar har emellertid medfört inte blott en utökad service utan också en rad andra viktiga uppgifter. Styrelsen nämner som exempel institutets uppdrag att vara sakkunnig vid vattenmålens handläggning. Under vattenmålens behandling har det visat sig lämpligt att vissa undersökningar, som inte direkt ingår i institutets sakkunniguppdrag, dock utföres av institutet, så att tvivel om resultatens opartiskhet ej behöver uppkomma. För vattenkraftindustrien är det därför av största betydelse, att institutets verksamhet i tillämpliga delar kan samordnas med kraftindustriens planeringsarbeten och domstolsbehandlingen så, att vattenmålen ej försenas på grund av eftersläpning av institutets utredningsarbeten. Många av institutets uppgifter på föreliggande område kan institutet enligt vattenfallsstyrelsen ej lösa utan en vetenskapligt bedriven målforskning. Styrelsen anför vidare härom följande. Här skall endast nämnas det nödvändiga med en sådan forskning rörande väderleksprognoser av olika slag och lokalklimatet inom den meteorologiska byrån och rörande vattenbalansen, hydrologiska prognoser samt is- och vattentemperaturförhållanden inom den hydrologiska byrån. För många av forskningsuppgifterna behöver de meteorologiska och hydrologiska observationerna samordnas. Detta kan ej möta någon svårighet med hänsyn till att den meteorologiska och hydrologiska tjänsten i Sverige, i motsats till vad som är fallet i de flesta andra länder, är sammanslagna. Vattenfallsstyrelsen berör även undersökningarna över vattenbalansen, vilka förutsätter ett samarbete mellan institutet och Sveriges geologiska undersökning, den institution som handhar grundvattenforskningen i vårt land. Undersökningens möjligheter att anpassa sitt arbete efter institutets behov bedömer styrelsen emellertid som små och ifrågasätter, huruvida ej institutet borde tillföras geologisk sakkunskap. Detta skulle vara av värde inte bara för undersökningarna över vattenbalansen, utan också vid behandlingen av frågor rörande erosion och sedimentation i vattendragen. Här kan nämnas att i USA har den hydrologiska forskningens samband med geologin bedömts vara så intimt, att hydrologin utgör en underavdelningtill landets geologiska undersökning. Grundvattenfrågorna har enligt styrelsen stor betydelse i två avseenden, dels när det gäller att bedöma vattenkraftutbyggnadernas inverkan på grundvattenståndet och därav föranledda skadeverkningar på vattentäkter, bygg-

37 nåder o. s. v., dels när det gäller att utveckla prognosverksamheten för väntad tillrinning i vattendragen. För institutets verksamhet på berörda områden erfordras kvalificerad personal med olika slag av utbildning, konstaterar vattenfallsstyrelsen vidare. Personalkostnaderna finansieras dels av allmänna medel och dels av ersättningar för utförda uppdrag, huvudsakligen åt vattenkraftindustrien. Dessa kostnader antas utgöra en liten del i förhållande till de förluster, som kan uppstå, om vattenmålens behandling försenas och om vissa arbeten ej kan planläggas på ett rationellt sätt på grund av att institutet ej i tid kan bli färdigt med sina uppgifter. Vattenfallsstyrelsen understryker vikten av att institutet får möjlighet att anställa väl kvalificerad personal och att tjänsterna vid institutet genom en god lönesättning blir så attraktiva, att erfarna och vid institutet utbildade befattningshavare ej efter någon tid söker sig till nya arbetsuppgifter. Utredningen. Institutets uppgifter på kraftförsörjningens område har i huvudsak karaktären av uppdragsverksamhet och behandlas närmare i kap. XI. Någon ändrad inriktning av denna institutets verksamhet eller dess finansiering genom överföring till institutets allmänna anslag har utredningen ej funnit anledning att föreslå. Av stor betydelse för denna institutets verksamhet är givetvis den takt, i vilken vattenmålen handlägges. Den förut nämnda utredningen om vattendomstolarnas organisation och därmed sammanhängande frågor, vilken verkställdes våren 1956 och som redovisades i statsverkspropositionen till påföljande års riksdag (II ht s. 45 ff.), har medfört en betydande förstärkning av domstolsorganisationen. En ansvällning av hydrologiska byråns arbetsuppgifter är att emotse som en följd därav. Vattenfallsstyrelsen tar bl. a. upp frågan om undersökningar över vattenbalansen och det samarbete, som härvid förutsattes skola äga r u m mellan institutet och Sveriges geologiska undersökning. Denna fråga behandlas närmare i nästa avsnitt. 5. Geologiska undersökningar Institutet. Vattenbalansen, d. v. s. sambandet mellan nederbörd, avdunstning, ytavrinning, magasinering och grundvattenavrinning, är av betydelse i olika sammanhang, exempelvis i fråga om tillgången på vattenkraft, avkastningen av olika grödor, jordflykt och tillgången till grundvatten samt vid studium av vattenföroreningarna. Av de element, som ingår i vattenbalansekvationen, tillhör flertalet institutets ämbetsområde. Nederbörden är ett meteorologiskt element, avdunstningen kan hänföras till såväl meteorologi som hydrologi, ytavrinningen till hydrologi liksom även grundvattenavrinningen och eventuellt också magasineringen. Grundvattnet studeras emellertid särskilt vid Sveriges geologiska undersökning, som enligt institutet planerar att upplägga ett kartotek över samt-

38 liga inom landet företagna mätningar. Institutet, som för vissa specialundersökningar måste företa lokala mätningar av grundvattnet, anser det tills vidare tillfredsställande, att geologiska undersökningen omhänderhar ett kartotek av grundvattenobservationer. De två ämbetsverken har på detta område ett gott samarbete, bl. a. beträffande en planerad undersökning av Kristianstadsslättens hydrologi. I fråga om vattenbalansen för vattenkraftindustrien spelar grundvattnet enligt institutet mindre roll, medan nederbörd, snötäcke och ytavrinning blir dominerande. Institutet samarbetar därvidlag med vattenfallsstyrelsen och andra kraftföretag. Sveriges geologiska undersökning. Alltsedan brunnsarkivet vid Sveriges geologiska undersökning började sin verksamhet har det insamlats uppgifter om brunnar, framför allt beträffande deras vattenföring, djup och de genomgångna lagrens geologi, liksom även anteckningar om grundvattenytans läge vid brunnens utförande eller i samband med provpumpningar. Vid undersökningen studeras bl. a. grundvattnets strömningsvägar och strömningshastigheter och för beräkningarna är det nödvändigt att göra observationer över grundvattenytans läge. Även för beräkning av magasinsändringar på grund av grundvattenkonsumtion av alla slag måste observationer utföras, varvid initialvärdena är av särskilt värde. Längre observationsserier har enligt Sveriges geologiska undersökning hittills endast insamlats sporadiskt och på ställen, där grundvattenförhållandena varit eller förväntas bli påverkade av vattentäkter eller vattenregleringsföretag. Speciella studier har även utförts med självregistrerande peglar av institutets modell. På organisationen av observationsverksamheten anlägger Sveriges geologiska undersökning följande synpunkter. För utveckling av en organisation för kontinuerlig grundvattenståndsobservation, som har en utomordentligt stor betydelse vid bedömning av så gott som alla hydrogeologiska, många hydrologiska och vissa medicinska och juridiska problem, har vid SGU riktlinjer uppdragits, grundade på utländska erfarenheter men anpassade efter vårt lands speciella geologiska förhållanden. Principerna för observationsstationernas placering har även studerats vid lösande av problem av olika art. På grund av att nuvarande personal vid SGU:s vattenavdelning icke kan tagas nämnvärt i anspråk för observationsverksamheten utanför de för dagen aktuella problem, som måste behandlas, synes det önskvärt, att en helt ny, central organisation får ta sig an den viktiga uppgiften att kontinuerligt och regionalt följa grundvattenytans variationer. Denna organisation anses lämpligen böra anslutas till institutets hydrologiska och meteorologiska observationstjänst, varigenom kostnaderna för statsverket torde bli mindre, än om en helt ny organisation skall byggas ut. Sveriges geologiska undersökning redogör härefter för ett i Tyskland med framgång tillämpat system, som grundar sig på samarbete mellan väderlekstjänstens och geologiens företrädare.

39 I princip utväljes med biträde av hydrogeologerna observationspunkter i närheten av nederbördsstationerna, varvid väderleksobservatören den 14 och 28 i varje månad även får göra grundvattenobservationer, som tillsammans med övriga observationer vidarebefordras till en central för preliminär bearbetning. I Tyskland behandlas därefter det insamlade materialet av hydrologer, meteorologer och geologer tillsammans. Vid lösning av lokala problem måste dock speciella arrangemang vidtagas. Om förutsättningarna för tillämpning av ett liknande system här i landet uttalar Sveriges geologiska undersökning följande. Tyvärr kommer man i vårt land säkerligen att finna, att stationstätheten blir för gles inom viktiga områden, om ett liknande system här skulle tillämpas. Många nederbördsstationer ligger t. ex. olämpligt till för grundvattenobservationer. Därför torde goda resultat först kunna påräknas, om man anknyter även andra lämpligt belägna stationer till systemet. SGU beräknar, att antalet observationspunkter i landet ganska snart kommer att omfatta ca 3 000, fördelade på omkring 1 000 observatörer. Det är ett önskemål att åstadkomma en central insamling av materialet. Att förlägga insamlingen av grundvattenståndsobservationerna till institutet, som därvid även skulle ombesörja insamling och preliminär bearbetning av material från ur hydrogeologisk synpunkt nödvändiga och av den geologiska undersökningen för längre eller kortare tid inrättade stationer, anser undersökningen vara en ur geologisk synpunkt lycklig lösning. I gengäld skulle dess hydrogeologer biträda vid val av observationsplatser även på ställen, där institutets intressen står i förgrunden. För den vetenskapliga behandlingen av materialet skulle båda instituten ha oinskränkt tillgång till originalmaterialet av såväl hydrogeologisk som hydrologisk natur. Utredningen. Det torde knappast vara möjligt att åstadkomma en klar gränsdragning mellan institutets och Sveriges geologiska undersöknings uppgifter på föreliggande område. De uppgifter, som redovisats i det föregående, synes emellertid huvudsakligen vara av geologisk art. Utredningen anser fördenskull en utökning av institutets verksamhet i antydd riktning inte erforderlig i vidare mån än som betingas av önskemålet att rationellt utnyttja de båda organens existerande observationsnät. Förhållandet mellan institutet och Sveriges geologiska undersökning bör med andra ord leda till ett nära samarbete för utbyte av erfarenheter och observationsresultat. En viss samordning torde även kunna ske av observationsverksamheten. För institutets vidkommande kan det härvidlag bli fråga om att inom ramen för institutets verksamhet söka tillgodose den geologiska undersökningens krav på speciella data. Behovet av en utökad insamling av grundvattenobservationer finner utredningen ej klarlagt. I varje fall bör frågan om en utbyggnad av ett speciellt observationsnät av den storlek Sveriges geologiska undersökning skisserat få anstå, tills betydelsen av en mera allmän kännedom om grundvattenförhållandena i landet i dess helhet närmare utretts. Utredningen är därför ej beredd att förorda, att den härför erforderliga organisationen på sätt Sve-

40 riges geologiska undersökning föreslår nu knytes till institutet. Förslaget synes innebära en icke oväsentlig ökning av institutets arbetsbelastning med delvis nya arbetsuppgifter. 6. Vatten- och luftföroreningar Institutet. För att kunna verkställa utredningar och bedömningar rörande den inverkan, som utsläpp av avloppsvatten, fabrikationsvatten från pappersmasse- och andra slag av fabriker m. fl. kan ha på de vattenhygieniska förhållandena i ett vattendrag, måste statens vatteninspektion känna vattendragets hydrologiska egenskaper, framför allt avrinningens storlek och variationer under en längre följd av år men även dess temperaturförhållanden. Institutet har ganska ingående studerat avrinningsförhållandena i de större vattendragen men endast obetydligt i de små vattendragen. Enahanda är förhållandet med temperaturförhållandena, som något observerats i större vattendrag men praktiskt taget ej i små vattendrag. De senare är i södra Sverige ofta recipienter för avloppsvatten. Ett studium av vattenförings-, avdunstnings- och temperaturförhållanden är därför enligt institutet av behovet påkallat i de små vattendragen och de anses böra utföras av institutet, eftersom varken vatteninspektionen eller någon annan myndighet torde behärska dessa undersökningars metodik. En av hydrologiska byråns ursprungliga uppgifter var att utföra observationer över mängden i flodernas vatten lösta eller uppslammade ämnen. För detta ändamål togs vattenprov vid en del av byråns vattenståndsstationer och insändes till byrån och analyserades. Denna verksamhet minskade i omfattning och upphörde helt i och med att byråns arbetskraft och medel alltmer togs i anspråk av arbeten, som ansågs mera brådskande. I vissa vattendrag har dock institutet tidvis under senare år i anslutning till sin uppdragsverksamhet organiserat tagningar av vattenprov och närmare diskuterat mätresultaten. En intensifiering av vattenvården aktualiserar ett upptagande av ifrågavarande observationer. Vatteninspektionens undersökningar rörande föroreningar i vattendragen förutsätter kännedom om dels den normala halten av i respektive vattendrag förekommande lösta eller uppslammade ämnen, dels de variationer som av naturliga orsaker kan förekomma i denna halt. Institutets tidigare observationer avsåg att i mycket grova drag klargöra sistnämnda förhållanden. Observationer bör enligt institutet upptagas i lämplig utsträckning och analyserna av vattenproverna kompletteras med bestämningar av deras radioaktivitet. Observationerna kan antingen liksom tidigare utföras genom institutets försorg och analysresultaten ställas bl. a. till vatteninspektionens förfogande eller också utföras av sistnämnda institution, som då h a r att delge institutet mätresultaten. För det första alternativet talar enligt

41 institutet det förhållandet, att institutet redan har ett relativt tätt nät av hydrologiska och meteorologiska observationsstationer och att mätningar av luftens och nederbördens halt av salter, radioaktivt stoft m. m. hör till institutets arbetsområde. Det skulle med andra ord bli billigare om vattenproven tas vid vissa av dessa redan förefintliga stationer än om nya stationer måste inrättas, vilket torde bli fallet om vatteninspektionen skulle svara för observationerna. P å samma sätt som industriernas avfallsprodukter menligt påverkar vattnets kvalitet i vattendragen kan de avfallsprodukter, som utsläppes genom skorstenar, åstadkomma en förorening i luften. Denna luftförorening är enligt institutet i mycket hög grad beroende av atmosfärens tillstånd i de lägre luftlagren och kan under ogynnsamma förhållanden bli mycket stor. Institutet erinrar om det i England, särskilt London, kända smog-fenomenet, som vid enstaka tillfällen har åstadkommit en mycket stark höjning av antalet dödsfall. I Sverige har utsläppet av rök exempelvis från Kvarntorp i extrema fall kunnat förnimmas ända i Stockholm och det är känt, att tillverkning av film vid Ceaverken i Strängnäs vid åtskilliga tillfällen har spolierats av Kvarntorpsgasen. Institutet befarar, att utsläpp av radioaktivt material från reaktorer i ogynnsamma fall kan medföra risker för befolkningen. De statliga organ, som kommer att syssla med dessa problem, måste nödvändigtvis anlita institutet som sakkunnig i fråga om spridning av dessa föroreningar. Statens vatteninspektion. Enligt 20 § Kungl. Maj :ts instruktion den 16 maj 1958 (nr 309) för fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion utgöres vatteninspektionen sedan den 1 juli 1958 av en till fiskeristyrelsen knuten nämnd (vattenvårdsnämnden). Tidigare fungerade tillsynsavdelningen vid fiskeristyrelsen som statens vatteninspektion. Denna underströk i sitt yttrande, vilket även åberopades av fiskeristyrelsen som dess utlåtande, vikten för vatteninspektionens arbete av de vattenföringsmätningar, som redan nu utföres, men fann det liksom institutet angeläget, att mätningarna utsträcks till ytterligare vattendrag, varifrån nu enbart uppskattningssiffror kan räknas fram. Detta gäller framför allt mätningar i mindre vattendrag, vilka mer än stora vattendrag blir påverkade av avloppsutsläpp. Inspektionen förutsatte, att institutet och vatteninspektionen kommer att samarbeta vid planeringen av ytterligare mätstationer, så att för inspektionen speciellt värdefulla mätningar om möjligt kan tillgodoses. Det förutsattes vidare, att man vid provtagnings- och analysarbetet söker åstadkomm a en standardiserad metodik, som medger, att analysvärdena kan sättas i relation till mätningar utförda av andra organ. Försvarets forskningsanstalt, som uttalar sig om luftföroreningar, berör i sitt yttrande anstaltens nära anknytning till den militära väderlekstjänsten och anför härom följande.

42 Inom centralorganet för den militära väderlekstjänsten skapades efter en utredning år 1955 en speciell arbetsgrupp, som obunden av rutinbetonade uppgifter skall vara sammanhållande för militärmeteorologiska arbetsuppgifter av vetenskaplig art. Organisationen fastställdes genom principbeslut av vårriksdagen 1957. Forskningsanstaltens erfarenheter av denna organisation är goda och det synes forskningsanstalten ändamålsenligt att även i fortsättningen i första hand anlita den militära väderlekstjänsten som sakkunnig i meteorologiska frågor. Beträffande luftföroreningar har anstalten, på grund av denna frågas nära anknytning till användningen av kemiska, biologiska och radiologiska stridsmedel, utfört en del studier och fältförsök. Vid ett fältförsök i Kvarntorp kunde bl. a. fastställas, att rök från Kvarntorpsindustrien i mätbara ehuru ofarliga koncentrationer en dag förekom över Stockholm. Anstalten måste även i fortsättningen bearbeta dessa problem och förbehåller sig rätten att från fall till fall utnyttja lämplig meteorologisk såväl som annan expertis för ifrågavarande verksamhet, där en mängd icke meteorologiska faktorer jämväl måste beaktas. I detta sammanhang bör enligt anstalten uppmärksammas vikten av att forskningen beträffande utbredningen av radioaktiva moln och stridsgaser samordnas med den militärmeteorologiska forskningen. Den stora betydelse, som dessa problem har för försvaret, för med sig att en jämförelsevis stor insats inom området måste göras av de för försvarsforskningen ansvariga myndigheterna. Utredningen. Den betydelse institutets verksamhet på det hydrologiska området har för vattenvården och särskilt behovet av mera fullständiga och tillförlitliga uppgifter om främst de små vattendragens hydrologi berördes av institutet i dess år 1956 avgivna petita, varvid bl. a. anfördes följande. Det har länge varit ett önskemål från lantbruksingenjörer och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemän att vid förundersökningar rörande torrläggningar och brobyggen i små vattendrag erhålla mera fullständiga och tillförlitliga uppgifter rörande avrinningens storlek än dem som byrån haft möjlighet att lämna. Uppgifter för små vattendrag behövs nu också i växande utsträckning vid planeringen av avloppsledningar och reningsverk och kommer att behövas i en helt annan omfattning än för närvarande sedan den omorganisering av vattenvården blir genomförd som synes ofrånkomlig. Det är emellertid av vikt att observationer påbörjas snarast möjligt för att uppgifter, när de behövs, skall kunna föreligga för en någorlunda lång tidsperiod. Institutet återkom härtill i 1957 års petita och åberopade därvid ett uttalande av meteorologiska och hydrologiska rådet rörande betydelsen av institutets undersökningar för vattenvården. En annan fråga av betydelse för vattenvården, som också berördes av institutet i 1956 års petita, är värmehushållningen i sjöar och floder. Undersökningar över värmehushållningen bedrives i någon mån i samband med fullgörande av de uppdrag institutet erhåller av vattendomstolarna att undersöka, hur sjöregleringar och kraftverk inverkar på vattendragens isar.

43 Institutet söker vidare i görligaste mån tillmötesgå anspråk från fiskeristyrelsen om ökade temperaturobservationer i sjöar och floder även sommartid för att möjliggöra undersökningar över hur vattentemperaturen följer klimatändringarna och påverkas av torrläggningar av sjöar, dikningsföretag, avverkningar m. m., vilka ändringar kan ha stor betydelse bl. a. för sammansättningen av fiskbeståndet och fiskvården. Utredningen har även att ta ställning till de alltmer ökade kraven på meteorologiska och hydrologiska undersökningar av t. ex. radioaktiva ämnens spridning. Institutet underströk i 1957 års petita betydelsen av undersökningar rörande atmosfärens och nederbördens halt av radioaktiva ämnen och anförde om nuläget följande. Halten av radioaktiva ämnen i såväl atmosfären och nederbörden som i vattendragen har på senare år blivit ett alltmer brännande problem speciellt i samband med kärnvapenprov på olika håll i världen samt utsläppen från atomkraftstationer. I Sverige studeras f. n. radioaktiviteten i atmosfären genom radiofysiska institutionen vid åtta stationer och genom försvarets forskningsanstalt vid fem stationer, där även nederbörden undersökes. Institutet har medverkat vid upprättandet av de flesta av de nu existerande stationerna, vilka i regel är knutna till meteorologiska stationer. Frågan har sedermera berörts i propositionen 1958: 73 (s. 60 f.) i anslutning till ett av radiofysiska institutionens föreståndare framlagt förslag om upprättande av ett väsentligt tätare nät av mätstationer. Föredragande departementschefen uttalade härom följande. Ehuru det förefaller som om ett ökat antal stationer för registrering av joniserande strålning och radioaktivt stoft bör komma till stånd, är jag likväl f. n. icke beredd att taga ställning till förslaget härom. Det torde böra ankomma på strålskyddsnämnden såsom samordnande organ för olika beredskapsåtgärder på strålskyddsområdet att överväga frågan ytterligare samt härvid undersöka bl. a. hur olika intressen på området kan samordnas och hur tätt mätstationerna bör ligga. Genom beslut den 28 juli 1958 uppdrog Kungl. Maj :t åt medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd att överväga frågan om upprättande av ett ökat antal stationer för registrering av joniserande strålning och radioaktivt stoft utöver redan befintliga. I 1959 års statsverksproposition (XI ht s. 48) redovisas ett av strålskyddsnämnden framlagt förslag härom. Föredragande departementschefen, som biträder förslaget, anför i anslutning därtill bl. a. följande. Det bör ankomma på strålskyddsnämnden att i samråd med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut fatta beslut rörande mätstationernas placering i anslutning till institutets observationsstationer. Ett intimt samarbete bör också eftersträvas mellan radiofysiska institutionen samt försvarets forskningsanstalt och andra av frågan intresserade myndigheter i syfte att undvika dubbelarbete i fråga om registreringsverksamheten på området och för att berörda organ fortlöpande skall hållas orienterade om resultatet av verksamheten.

44 Såsom framgår av sistnämnda uttalanden avses strålskyddsnämnden bli huvudorganet för det speciella observationsnät, som krävs för övervakning av luftens halt av radioaktiva ämnen. Utredningen förutsätter, att den medverkan, som erfordras härför av institutet, kommer till stånd i form av uppdrag och att strålskyddsnämnden äskar de medel, som institutet finner nödvändiga för ändamålet. Utredningen är, som förut framhållits, av den principiella uppfattningen, att observationer och undersökningar, som går utanför institutets allmänna serviceuppgifter, skall utföras som uppdrag. Så torde merendels vara fallet med ifrågakommande uppgifter på vattenvårdens område. Det bör således ankomma på vatteninspektionen att utverka medel för igångsättande vid institutet av undersökningar, som främst tjänar inspektionens syften. I fråga om institutets insatser på berörda område inom ramen för dess allmänna verksamhet hänvisas till redogörelsen för hydrologiska byråns verksamhet under kap. VIII. I förhållande till försvarets forskningsanstalt torde knappast föreligga några gränsdragningssvårigheter. Forskningsanstalten har således att fullgöra sina uppgifter på det militära området. Erfordras institutets medverkan i något fall, bör anstalten ha möjlighet att anlita institutet mot ersättning. Frågan om behovet av specialstationer utvecklas närmare vid behandlingen av meteorologiska respektive hydrologiska byråns observationstjänst.

KAPITEL V Allmän

väderlekstjänst

1. Väderleks av delningen Arbetsuppgifter. Den civila väderlekstjänsten har att tillgodose allmänhetens samt olika näringsgrenars allmänna behov av väderleksunderrättelser. Det åligger härvid väderleksavdelningen att i första hand lämna prognoser för det närmaste dygnet både för land- och sjödistrikt samt att svara för den meteorologiska säkerhetstjänsten till sjöss bl. a. genom att vid behov utfärda stormvarningar. Härtill kommer utvecklingsarbeten för förbättring av observationsmaterialets utnyttjande i prognosarbetet, vidare utredningar och undersökningar på grundval av det insamlade materialet samt besvarande av förfrågningar. Grundmaterial och dess bearbetning. Grundmaterialet för väderlekstjänstens arbete utgöres av samtidiga observationer från 150 å 175 svenska och ca 800 utländska meteorologiska stationer vid jordytan, fördelade över hela norra halvklotet och utförda var tredje timme dygnet runt, vartill kommer ett växlande antal observationer från fartyg. Varje sådan observation omfattar 15 å 20 meteorologiska element och består i kodifierad form av 6—7 siffergrupper med fem siffror i varje grupp. Antalet siffergrupper varierar mellan 4 000 och 7 000 per observationstermin och det sammanlagda materialet utgör f. n. 40 000 å 50 000 femsiffriga grupper per dygn. Allteftersom observationerna inkommer per teleprinter eller radio, dechiifreras, förgranskas och införes de av biträdespersonal på speciella kartblanketter, delvis i symbolform. Två gånger per dygn — kl. 01 och 13 — ritas översiktskartor i 1: 20 milj. skala och omfattande så gott som hela norra halvklotet. Dessa kartor ingår framför allt i det material, som ligger till grund för bedömningen av väderleksutvecklingen för 2—3 dygn framåt. För en mera noggrann kartläggning av vädret och dess utveckling över Sverige med närmaste omgivningar samt för kortfristiga detalj prognoser uppgöres i allmänhet sex gånger per dygn kartor i 1: 5 milj. skala och omfattande större eller mindre delar av Norden jämte angränsande områden. För dessa utnyttjas bl. a. hela det svenska observationsmaterialet. Härtill kommer specialkartor för Sverige över uppmätt nederbörd två gånger per dygn, maximi- och minimitemperatur, snötäcke, brandrisk samt diverse sammanställningar i tabellform.

46 Det egentliga prognosarbetet på väderlekstjänsten grundar sig på de väderlekskartor i 1: 10 milj. skala, som ritas av biträden och analyseras av meteorologer regelbundet sex gånger per dygn, nämligen kl. 04, 07, 10, 13, 16 och 19. Dessa kartor täcker Europa jämte närbelägna delar av Asien och Afrika samt stora delar av norra Nordatlanten. En stickprovsundersökning har verkställts, som visar observationsmaterialets ökning sedan år 1947. Till grund för undersökningen, vilken omfattar antalet observationer, »obsar», som införts på väderlekskartorna första veckan i april varje år, ligger kartorna i 1: 10 milj. skala för tre av de fyra huvudobservationstiderna, nämligen kl. 07, 13 och 19. De anförda siffrorna är medelvärden av antalet stationer per undersökt karta. För tre av de fyra mellanterminerna, nämligen kl. 04, 10 och 16, är antalet insatta obsar 75—80 % av dessa medelvärden. Motsvarande stickprov för cirkumpolarkartorna i 1: 20 milj. skala gäller kl. 01 och 13. Antalet obsar på de olika kartorna framgår av tab. 1. Tabell 1. Antal obsar, som inprickas på väderlekskartor i 1:10 milj. och 1:20 milj. skala Karta i 1:10 milj. skala

April 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958

Karta i 1:20 milj. skala

Antal obsar

Därav från fartyg

Antal obsar

Därav från fartyg

512 537 628 645 661 687 713 698 706 717 739 768

23 29 32 39 44 45 53 49 54 56 65 69

425 439 582 590 623 654 678 667 702 737 793 816

42 46 43 58 60 64 67 70 74 89 113 109

Antalet stationer, insatta på skandinavienkartorna i 1:5 milj. skala, är omkring 200 och har med nuvarande kartomfång ej varierat nämnvärt under de senaste tio åren. Rutintjänst. Fullständiga synoptiska kartor uppgöres och bearbetas för Europa och norra Nordatlanten på grundval av observationer kl. 04, 07, 10, 13, 16 och 19. Översiktskartor för norra halvklotet ritas och analyseras för kl. 01 och 13. Vidare uppgöres mera detaljerade synoptiska väderlekskartor, omfattande Sverige och Danmark samt vid behov Norge och landområden närmast Östersjön och Bottniska viken, fem å sex gånger dagligen. För Sverige utarbetas dessutom kartor, angivande

47 1) nederbörd enligt mätningar kl. 07 och 19, 2) snötäckets tjocklek enligt mätningar kl. 10, 3) dagens maximitemperatur, 4) nattens minimitemperatur, 5) brandrisk (för skogsbrandsvarningar under våren och sommaren) och 6) dygnsmedeltemperaturens avvikelse från den normala. Biträdena svarar för sortering och inritning av observationerna på kartblanketter, förgranskning, dechiffrering, kollationering, tabellsammanställning m. m. Kartorna analyseras därefter av meteorologer. Analysen innefattar kartläggning av luftmassor, frontzoner, nederbörd, dimma, åska samt isobarer 1 och isallobarer 2 . Den arbetstid, som åtgått för rutinmässiga arbetsuppgifter i väderlekstjänsten (utom prognosarbetet) per dygn under den förut angivna tiden (april 1958), framgår av tab. 2. Den arbetstid, som kräves för prognosarbete och därmed sammanhängande uppgifter enligt samma undersökning (april 1958), framgår av tab. 3. Tabell 2. Beräknad tidåtgång för färdigställande av väderleksavdelningens kartor Antal

kartor

1:10 milj 1:10 » 1:20 » 1:5 » Nederbörd Max.temperatur Min.temperatur Brandrisk respektive snötäcke Obssortering och arkivering Bulletinkarta Bulletintabell Övriga tabeller Beredskap 850 mb Sammanställning för internationellt bruk Behövlig utökning 1:20 milj. kl. 07 och 19 1:10 milj. kl. 22 1:10 milj. kl. 01 1

stationer per karta

Biträde

Meteorolog

Tid per station

sifferkombiTid per Tid per nationer och/eller karta dygn karta dygn symboler per karta sekunder timmar

775 625 825 200 200 200 200

9 500 12 000 3 000 400 400 400

22 22 25 22 12 12 12

4,7 3,8 5,7 1,2 0,7 0,7 0,7

14,1 11,4 11,4 7,2 1,4 0,7 0,7

1,3 1,0 1,8 0,4

3,9 3,0 1,8 2,4

1,6

1,6

0,2

0,2

200 135

1 800 1 300

75 95

0,8 4,2 3,6

6,4 4,2 3,6 4,5 1,5

0,3

0,3

0,8

0,8

12 500

0,1

3,0 825 625 775

12 000 9 500 12 500

25 22 22

5,7 3,8 4,7

11,4 3,8 4,7

1,8 1,0 1,3

3,6 1,0 1,3

Isobar = linje, som på en karta förenar orter med samma lufttryck. Isallobar = linje, som på en karta sammanbinder orter med lika förändring av lufttrycket på samma tid. 2

48 Tabell 3. Beräknad tidåtgång för prognosarbete och därmed sammanhängande uppgifter inom väderleksavdelningen Meteorolog Bevakningsområde

Antal gånger

Tid per gång

Tid per dygn

Meteorologassistent Tid per gång

Tid per dygn

timmar Butinprognoser a) landdistrikt b) sjödistrikt (säkerhetstjänst) c) internationell sjöfart, (säkerhetstjänst) Kartgenomgång

Sverige Östra Nordsjön-Bottenviken Skagerack—Bottenviken Europa, Ishavet, Atlanten

1,0

5,0

0,5

2,5

0,6

3,0

0,3

1,5

0,4

1,2

0,2

0,6

1,0

3,0

växl.

2,0

växl.

0,7

5 2 1

0,1—0,21

0,8

0,5 0,5

1,0 0,5

0,5 0,2—0,3

1,0 2,0 1,5 1,5

Upplysningar per telefon, in klusive prognoser utom uppdragsverksamhet.. . .

Europa respektive Sverige Europa, speciellt Kontakt med pressen Sverige Bearbetning av hjälpkartor. Sverige Europa—Atlanten. Telefaxkarta Halva norra halvTelefaxkarta klotet Europa—Atlanten. Kodifiering av kartor Obskontroll, tab. diagram . . Sverige Sverige Butinmässig statistik Butinutredningar i anslut ning till jourtjänsten Behövlig utökning Butinprognos sjödistrikt (sä kerhetstjänst fisket) D:o under natten

Övriga Nordsjön. . Nordsjön—Bottenviken

Kontinuerlig uppföljning av väderleksutvecklingen heEuropa, Ishavet, la dygnet (8 kartor/dygn) Atlanten

2,5

0,3

1,5

1,2

1,2

0,5

4,0

0,2

1,0

Institutet utger dagligen en bulletin, innehållande dels en tabell över väderleksobservationer kl. 07 vid huvudsakligen svenska stationer, prognoser och stormvarningar samt vissa aerologiska observationer, dels en synoptisk karta kl. 07 för större delen av Europa och norra Nordatlanten. Den tillställes vissa myndigheter samt abonnenter. En synoptisk karta för kl. 16 eller 19 tillställes morgontidningar i Stockholm, Göteborg och Malmö för publicering. Prognosarbetet vid avdelningen, som även omfattar diskussioner mellan vakthavande meteorolog och prognostikern på aerologiska avdelningen, leder fram till de dagliga väderleksutsikterna, som i rundradio lämnas fem gånger dagligen. Utsikterna gäller de närmaste 24 timmarna dels för 13

19 landdistrikt, dels för 13 sjödistrikt. I de båda rundradiorapporterna på kvällen lämnas allmänna väderleksutsikter för ytterligare ett dygn. På torsdagarna lämnas utsikter även för söndagen. Två- och tredagarsprognoserna är beroende av aerologiska avdelningens arbete. Tidningarnas telegrambyrå erhåller tre gånger dagligen per teleprinter avskrift av de genom rundradio lämnade väderleksrapporterna. Till den internationella sjöfartens tjänst utsändes dessutom per radio två respektive tre gånger dagligen väderleksutsikter och stormvarningar, avfattade på engelska. Två gånger dagligen lämnas nederbördsuppgifter för olika delar av landet och tre respektive två gånger per dag temperaturuppgifter dels från ett antal platser i Sverige, dels från ett flertal huvudstäder i Europa samt fyra gånger dagligen uppgifter om vind och väder från ca 40 kuststationer. Analyser och prognoser sändes regelbundet till väderleksavdelningen vid flygstaben samt till marinledningen och de civila flygväderlekstjänsterna. För sändning per telefax (se närmare härom under teleavdelningen) ritas väderlekskartor fyra gånger dagligen. Fr. o. m. augusti månad 1958 lämnas väderleksöversikter i television tisdagar, torsdagar och fredagar och i anslutning därtill en prognos för påföljande dag, i fredagssändningen även för söndagen. Under våren och hösten brukar i radiorapporterna ges prognoser rörande frostfara och under vintern lämnas dagligen vissa uppgifter angående vädret och snötäcket i fjällen. Skogsbrandsvarningar meddelas i radio under vår- och sommarmånaderna. Under vintermånaderna lämnas i radio varningar för halt väglag och snöhinder. Slutligen är en särskild stormvarningstjänst inrättad. Varningarna meddelas i rundradio och till kustradiostationerna. Korrelationskoefficienten, som anger sambandet mellan storm och varning, har under år 1958 i medeltal för hela rikets kust beräknats till 0,57. Motsvarande medelvärde för åren 1948—57 är 0,61 och för åren 1953—57 likaledes 0,61. Uppdragsverksamhet. Inom ramen för uppdragsverksamheten lämnas prognoser för olika ändamål, huvudsakligen till statliga verk och kommunala inrättningar. Väderleksutsikter för Stockholm, Göteborg och Malmö med omgivningar meddelas sålunda televerket för inställning av de automatiska talmaskinerna (»Fröken Väder»). Intalningarna sker på magnetofonband, vilket ger möjlighet till detaljerade prognoser och till önskvärd variation i uttryckssättet. Prognoserna för Göteborg och Malmö med omgivningar formuleras av flygväderlekstjänsterna i Torslanda respektive Bulltofta men kontrolleras av allmänna väderlekstjänsten i Stockholm. Antalet anrop till »Fröken Väder» utgjorde under år 1958 enligt televerkets uppgifter i Stockholm 2 315 038, i Göteborg 756 889 och i Malmö 420 301. För statens järnvägars räkning utfärdas varningar för väntade större snöfall. 4—904867

50 Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhåller beträffande de viktigaste vägdistrikten i landet varningar för snöhinder och halka. En liknande varningstjänst lämnas AB Stockholms Spårvägar samt renhållningsverken i Stockholm, Göteborg och Mölndal. Även Malmö stads verk erhåller specialprognoser och för en grupp jordbrukare i Ängelholmstrakten har viss försöksverksamhet i fråga om fortlöpande specialprognoser anordnats. Vattenfallsstyrelsen erhåller under vintermånaderna varningar för isoch snölaster på de viktigaste kraftledningarna i Norrland och norra Svealand. För att få säkrare underlag för dessa varningar har fältundersökningar företagits i samarbete med vattenfallsstyrelsen. I anslutning till denna prognosverksamhet lämnar väderlekstjänsten råd beträffande ur meteorologisk synpunkt lämplig linjeföring av nya kraftledningar. För hyggesbränning i Norrland samt i norra och västra Svealand lämnar väderlekstjänsten, för domänverkets räkning, under tiden den 15 maj— den 1 september varje år specialprognoser beträffande vind, molnighet och nederbörd i anslutning till rapporterna i radio kl. 06.30 och 08.00. I anslutning härtill lämnas under sommarmånaderna vissa värden för brandrisken för den flygövervakning, som genom statens brandinspektions försorg ordnas inom vissa delar av ovannämnda område. Göteborgs vattenverk erhåller inför varje veckoskifte en prognos angående vindförhållanden, nederbörd och lufttrycksvariationer i Göteborgstrakten för vissa reglerande åtgärder beträffande stadens vattenförsörjning. Stockholms gas- och vattenverk får temperatur- och väderleksprognoser för 1—3 dagar för reglering av gasproduktionen med hänsyn till mera betydande temperaturväxlingar. Privata företag begagnar sig i viss utsträckning av möjligheten att mot ersättning erhålla önskade uppgifter och specialprognoser, t. ex. för timmerbogsering vid norrlandskusten och för malmtransporter. Slutligen vänder sig allmänheten i betydande omfattning till väderlekstjänsten med förfrågningar rörande vädret. Utvecklingstendenser. Den allmänna väderlekstjänsten har utökats betydligt efter andra världskrigets slut. Utvecklingen på väderleksprognostikens område har krävt utökning och förbättring av observationsnätet samt införandet av en rad specialkartor. Antalet uppdrag rörande utredningar och prognoser, som begäres från enskilda uppdragsgivare, har svällt ut kraftigt. Tidningarnas behov av synoptiska kartor har blivit betydligt större än vad som väntades vid krigets slut och för en mera rationell överföring av sådana kartor från institutet till dem och annat material till lokala organ har s. k. telefaxsändningar — jfr teleavdelningen — allt mera kommit i bruk. Erfarenheten har visat, att antalet arbetsuppgifter ökat betydligt sedan det internationella samarbetet omorganiserades inom den meteorologiska

51 världsorganisationen (WMO). Alldeles särskilt gäller detta arbetet inom den synoptiska kommissionen, där frågor angående väderlekstjänstens koder och instruktioner handlägges. En redogörelse för det internationella arbetet lämnas i kap. XIII. Till tjänst för jordbruket har införts en tidig morgonrapport. Antalet besvarade telefonförfrågningar från allmänheten har sedan mitten av 1940talet stigit med mer än ca 300 %, vilket i sin tur återspeglar en ökad tilltro till institutets prognoser. Antalet telefonförfrågningar till väderlekstjänsten under åren 1954—58 framgår av tab. 4. Tabell 4. Antalet telefonförfrågningar till väderlekstjänsten åren 1954—58

1954 1955 1956 1957 1958

Prognoser

Andra upplysningar angående vädret

Summa

6 105 6 697 7 730 9 112 9 351

4 049 3 642 3 769 4 022 4 220

10 154 10 339 11499 13 134 13 571

Man torde få räkna med en fortsatt utökning av verksamheten. I första hand märkes önskemålen om införande av prognostjänst hela dygnet (alltså även nattetid), prognosverksamhet för lantbruket och ökad tjänst åt sjöfarten. Vidare k a n det bli aktuellt med en decentralisering av viss prognosverksamhet till centra ute i landet. Personalbehov m. m. Väderleksavdelningen sysselsätter f. n. följande personal, nämligen 1 förste statsmeteorolog . . . . Ao 24 2 statsmeteorologer Ao 23 2 statsmeteorologer Ao 21 1 statsmeteorolog Ag 21 8 meteorologer Ae 19 3 meteorologassistenter . . . . Ae 11 1 meteorologassistent Ag 9

1 kansliskrivare 1 kontorist 1 kanslibiträde 7 kanslibiträden 7 kontorsbiträden 2 kontorsbiträden 3 kontorsbiträden

Ae 10 Ao 9 Ao 7 Ae 7 Ao 5 Ae 5 Ag 1—3

Beträffande den nuvarande personalens arbetsuppgifter och behovet av personalförstärkning har institutet lämnat utredningen följande redogörelse. Av biträdespersonalen sysslar kansliskrivaren huvudsakligen med personalfrågor, tjänstgöringslistor, schemafrågor och räkningsgranskning samt biträder vid arbetet med observatörsarvoden, meteorologiska byråns brevkopiearkiv m. m. Kontoristen, som är ersättare för kansliskrivaren, handh a r Månadsöversikten beträffande storm, sköter nederbördsstatistiken samt

52 bearbetar och kontrollerar hård vind- och stormmaterialet, övriga biträdens arbeten fördelar sig (antal timmar per dag) på sätt framgår av tab. 5. Tabell 5. Arbetsuppgifter för väderleksavdelningens biträdespersonal med beräknad tidåtgång (antal timmar per dag) Butinarbete

Uppdragsverksamhet

Antal timmar Kartritning 1:10 milj. (07, 13, 19), 3 X 4,7 1:10 milj. (04, 10, 16), 3 X 3,8 1:20 milj. (01, 13), 2 X 5,7 1:5 milj., 6 X 1,2 Specialkartor: nederbörd, max., min., snötäcke, brandrisk m. m Sortering och arkivering av svenska o b s a r . . . . Bulletinen (4,0 + 3,5) Sortering och arkivering av utländska obsar. . Diverse tabellariska sammanställningar m. m. Beredskap Maskinskrivning Efterbearbetningar av nederbördsmaterialet. . Utredningsarbete för intyg m. m Obssammanställningar för internationellt bruk Summa

14,0 11,5 11,5 1,0 4,5 4,0 7,5 2,5 3,5 1,5 5,0

6,0

1,0 3,5

1,5 3,0 71,0

10,5

Sammanlagda arbetstiden blir 81,5 timmar per dag eller ca 29 000 timmar per år. Med en effektiv arbetstid av 1 700 timmar per biträde och år, blir det aktuella behovet av sådan personal 17 biträden, varav 15 på avlöningsanslaget och 2 på uppdrag. De ovannämnda kartorna i 1: 10 och 1: 5 milj. skala utnyttjas även för en del av väderlekstjänstens uppdragsverksamhet, varför det befunnits lämpligt att låta de biträden, som eljest skulle behövts för uppgifter inom avdelningens uppdragsverksamhet, gå i samma skiftgång som övriga biträden. Frågan om utbildningen av nya biträden måste enligt institutet snarast lösas. Utbildningen pågår hela året och härför behövs en kontorist eller ett kanslibiträde med speciella kvalifikationer. F. n. handhas denna utbildning av ett pensionerat kanslibiträde, anställt mot arvode och med halvtidstjänstgöring. Av de 3 meteorologassistenter i Ae 11, som f. n. finns på avdelningen, går en på avlöningsanslaget medan de båda andra bekostas av telestyrelsen för prognostjänsten »Fröken Väder, Stockholm». Fröken Väder skötes emellertid av meteorologer. Assistenterna, vartill kommer 1 extra meteorologassistent i Ag 9 för uppdragsverksamhet, utför i stället meteorologiska arbetsuppgifter av enklare slag, som förut ålegat meteorologerna. Härigenom har arbetet på väderlekstjänsten i viss mån kunnat rationaliseras. Assistenternas arbete fördelar sig sålunda (antal timmar per dag).

53 Biträde med radiorapporter och vitläsning Sändning och dekodifiering av synoptiska kartor (utom telefax) Bearbetning av vissa hjälpkartor Telefaxkartor Obskontroll, tabeller, diagram Statistiska arbeten Biträde åt meteorologer vid diverse utredningar Övriga arbeten, upplysningar m. m.

4,5 2,0 1,0 1,5 1,5 1,5 2,5 1,0

Antal timmar 15,5 För assistentuppgifter åtgår sammanlagt 15 timmar per dag eller ca 5 400 timmar per år, vilket motsvarar ett aktuellt behov av ungefär 3 assistenter. Antalet meteorologassistenter räcker f. n. inte till för att assistenter alltid skall finnas i tjänst, vilket medför att meteorologerna ibland får rycka in och utföra arbetsuppgifter, för vilka de är överkvalificerade. Då assistent numera behövs i kontinuerlig rutintjänst åtminstone mellan kl. 06.00 och 22.30 eller 16,5 timmar, vilket motsvarar en ökning med 5 timmar (delvis dubblering), erfordras sammanlagt 4 assistenter, uppdragsverksamheten ej medräknad. Förutom avdelningsföreståndaren finns på avdelningen f. n. 13 meteorologer, däribland en extra statsmeteorolog i Ag 21 för internationellt samarbete. Meteorologernas rutintjänst fördelar sig på sätt framgår av tab. 6. Tabell 6. Rutinuppgifter

för väderleksavdelningens meteorologer med beräknad tidåtgång (antal timmar per dag) Antal per dag

Timmar per dag

Kartanalyser Markkartor 1:20 milj 1:10 » (07, 13, 19) 1:10 » ( 0 4 , 1 0 , 1 6 ) 1:5 » 850 mb-karta Bulletin- och hjälpkartor

1 3 3 6 1 1 å2

1,8 3,9 3,0 2,4 0,8 0,5

Prognosarbete Kartdiskussioner av väderleksutvecklingen Huvudprognoser för rundradion Internationella sjöfartsprognoser Upplysningsverksamhet per telefon Daglig kontakt med pressen

3 6 3 35 4å6

3,0 8,0 1,2 2,0 0,8

Summa

—

27,4

Därtill kommer byråtjänsten, som tar avdelningsföreståndarens och meteorologernas tid i anspråk i betydande utsträckning. Tidåtgången framgår av tab. 7.

54 Tabell 7. Administrativa uppgifter för väderleksavdelningens meteorologer med beräknad tidåtgång (antal timmar per dag) Meteorolog

Föreståndare

Antal timmar Kontakt med institutets ledning Kontakt med andra avdelningar Korrespondens Internationellt samarbete Administration Utveckling, rationalisering, vetenskaplig verksamhet Utbildning, instruktioner m. m Inspektionsresor Summa

0,5 1,0 0,3 0,1 1,2

1,0 0,5 0,5 3,0 3,0

0,3 0,6 0,2

6,5 1,0 2,0

4,2

17,5

Enligt institutet utgör det beräknade personalbehovet 40 personer, inklusive avdelningsföreståndaren, med fördelning enligt tab. 8 på den allmänna verksamheten och uppdragsverksamheten. Tabell 8. Beräknat

personalbehov

Meteorologer Meteorologassistenter Kansliskrivare Kontorister övriga biträden Summa

för

väderleksavdelningen

Allmän verksamhet

Uppdragsverksamhet

Summa

12 4 1 2 16

2 1 2

14 5 1 2 18

40 Härutöver räknar institutet med en icke oväsentlig ökning av arbetskraften för jetflygets behov, vetenskapligt arbete, säkerhetstjänsten för sjöfarten och specialiserad prognostjänst för näringslivet utanför Stockholm. Vid införande av jetflyg kommer, som närmare framhålles under aerologiska avdelningen, behov att föreligga av cirkumpolära markkartor även för kl. 07 och 19. Arbetena härmed beräknas komma att utföras vid väderleksavdelningen och kräva en personalförstärkning med 1 meteorolog i A 19 och 3 kanslibiträden. Under nuvarande förhållanden är forskningsarbeten nästan helt åsidosatta på väderleksavdelningen, övervakningen av nyutkommen litteratur m. m. medhinnes ej i den utsträckning, som vore önskvärt bl. a. med hänsyn till de ökade krav som från samhällets sida ställes på väderlekstjänstens service. Den alltmer utökade rutintjänsten medger ej sådan verksamhet och detta måste vara till skada för prognosverksamheten i dess vidaste bemärkelse.

55 För att i någon mån tillgodose ett sådant behov torde minst två meteorologer inom avdelningen behöva avdelas för vetenskapligt arbete, lämpligen i cirkulation så att två man i tidsperioder om 1/2 å 1 år får arbeta inom en vetenskaplig grupp, som ledes av chefen för den planerade forsknings- och undervisningsavdelningen. Härför erfordras enligt institutet två nya statsmeteorologtjänster i lönegrad A 23. De, som utses att syssla med forskningsuppgifter, förutsattes också i viss utsträckning kunna delta i undervisningen. Den biträdespersonal, som tidigare i viss utsträckning fanns som hjälpkrafter för utvecklingsarbeten o. d., har numera helt tagits i anspråk för rutinmässiga uppgifter, varför en personalförstärkning med 3 kanslibiträden anses erforderlig. Sjöfarten begär allt oftare prognoser eller förtydliganden av utsikterna i radio, speciellt i kritiska situationer. Detta inträffar i stor utsträckning på nätterna och ej sällan är det utländska fartyg som begär hjälp. Det blir under nuvarande förhållanden antingen vakthavande meteorolog, som efter tjänstetidens slut tages i anspråk härför, eller också larmas flygväderlekstjänsten vid Bromma. Det anses, liksom i andra länder, böra ingå i väderleksavdelningens åligganden att svara för den meteorologiska säkerhetstjänsten för sjöfarten dygnet runt. Rimligtvis bör också — framhåller institutet — den svenska väderlekstjänsten göra vad som är möjligt för att underlätta det svenska nordsjöfisket, som nu inte får några prognoser, önskemål härom har framförts från Västkustfiskarnas centralförbund. Genom införande av nattjänst skulle kompletterande stormvarningar på engelska för den internationella sjöfarten kunna sändas på efternatten, motsvarande de stormvarningar, som utsändes på eftermiddagen utöver »navig reports» morgon och kväll. För en kontinuerlig uppföljning av väderleksläget för bl. a. sjöfarten dygnet runt samt införande av rapporter även för nordsjöområdet erfordras enligt institutet en ökning av antalet rutinarbetstimmar med ca 12 timmar per dygn, vilket motsvarar två vakter, d. v. s. tre tjänster. Behov anses föreligga av ytterligare 1 statsmeteorolog i A 23 och 2 meteorologer i reglerad befordringsgång. Den specialiserade prognostjänsten för näringslivet — lantbruket, transportväsendet, byggnadsindustrien o. s. v. — skulle närmast bli en grundtjänst för uppdragsverksamheten utanför Stockholm. Sådan prognosverksamhet kan skötas 1) helt centralt från institutet, varvid prognosområdena uppdelas på flera meteorologer och prognoserna distribueras till olika landsändar, 2) helt av lokala civila väderlekstjänster eller 3) så att kortfristiga prognoser (upp till 1/2 dygn) skötes av de lokala tjänsterna och 1—-3-dygnsprognoser utföres vid institutet och distribueras till vederbörande lokala avdelning för vidare befordran.

56 Om denna prognosverksamhet i enlighet med alternativ 1 bygges ut för olika landsdelar, torde en vakttjänst erfordras dygnet runt eller med andra ord 5 meteorologer, varav 2 statsmeteorologer. Extra kartritning i större utsträckning torde ej bli nödvändig. För korrespondens, statistik m. m. erfordras däremot 2 biträden. En viss prognosverksamhet av denna typ skulle kunna möjliggöras, om »Fröken Väder» inrättades även på andra ställen än i Stockholm, Göteborg och Malmö. Härför erfordras, att på vederbörande plats tillgång finnes till assistenter, som kan förmedla sammanställningen av »Fröken Väder» från Stockholm och insända kontrolluppgifter över vädret. Televerket synes f. n. ej vara intresserat av att bekosta en organisation av denna omfattning, då ekonomiskt underlag härför saknas. En utökad Fröken Väder-tjänst anses emellertid önskvärd i flera större samhällen. Alternativ 2 kan ej genomföras utan mycket stora kostnader, vilket erfarenheten från Norge visar. Det fordras en omfattande väderlekstjänst med kartor över stora delar av hemisfären för att uppgöra 2—3-dygnsprognoserna. Dessa bör därför uppgöras centralt, vilket förutsattes kunna ske, om väderlekstjänsten erhåller 1 statsmeteorolog för detta arbete. Däremot torde det ofta vara möjligt att bättre följa vädrets snabba växlingar på platsen genom direkta observationer än enbart indirekt med hjälp av kartor av olika slag. Kortfristiga prognoser kan därför med fördel utföras lokalt. Erfarenheten visar också, att servicen blir bättre och billigare genom att den, som använder prognosen, lättare kan få kontakt med den närbelägna tjänsten än med den centrala tjänsten i Stockholm och diskutera de olika åtgärder, som kan föranledas av väntade väderleksändringar. Den lokala väderlekstjänsten skulle enligt alternativ 3 sköta den allmänna kortfristiga prognosverksamheten jämte kortfristiga specialprognoser. Prognoserna skötes lämpligen av flygväderlekstjänsterna i Torslanda och Bulltofta samt av en eller flera centraler i Norrland. För var och en av flygväderlekstjänsterna i Torslanda och Bulltofta erfordras härför enligt institutet minst 2 meteorologer, varav 1 statsmeteorolog. För korrespondens, statistik m. m. tillkommer 1 biträde. Centraler i Norrland kan förläggas till exempelvis Umeå eller någon plats i övre Norrland. På varje plats bör enligt institutet finnas 1 statsmeteorolog, 2 meteorologer för kartanalys och lokala prognoser, 4 meteorologassistenter, varav 1 förste meteorologassistent, för handhavande av observationstjänsten och insamling av obsar m. m. samt 3 biträden för ritning av kartor i 1: 5 milj. skala m. m. Varje central bör helst kombineras med en flygväderlekstjänst, aerologisk station eller i varje fall med en observationsinsamlingscentral. Utredningens förslag. Utredningen föreslår i annat sammanhang en uppdelning av den meteorologiska byrån på tre byråer, nämligen en väderleksbyrå, en klimatbyrå och en flygväderleksbyrå. Väderleksavdelningen skall

57 ingå i väderleksbyrån och den bör, med hänsyn till den centrala ställning den intar inom byrån, förestås av en byrådirektör i Ae 26. Utredningen har därvid även beaktat behovet av en tillräckligt kompetent kraft såsom ersättare för byråchefen, vilken förutsattes tagas i anspråk icke obetydlig tid för deltagande i internationellt samarbete. Mot bakgrunden av institutets beräkningar finner utredningen, att personalens storlek — bortsett från assistentpersonalen — är tillfyllest för de redovisade aktuella arbetsuppgifterna inom den allmänna väderlekstjänsten. Enligt utredningens uppfattning erfordras en förstärkning med 2 meteorologassistenter i Ae 11. Med hänsyn till den specialutbildning av biträdespersonalen, som är nödvändig, räknar utredningen vidare med att en kontoristtjänst måste inrymmas i avdelningens fasta organisation. För den omedelbara framtiden har man emellertid att emotse ökade krav på väderlekstjänsten. Härvid torde jetflygets behov av ytterligare kartor få bedömas såsom mest angeläget. I den mån härför erforderlig kartritning m. m. kommer att utföras vid väderleksavdelningen, torde en ökning av personalen med 3 kanslibiträden bli erforderlig. Behovet av meteorologpersonal får beräknas tillgodosett inom ramen för den av utredningen föreslagna personalförstärkningen. Behovet av personal för forskning inom avdelningen är svårt att överblicka. En viss förstärkning torde dock — om institutet på detta område skall fylla sin uppgift — bli ofrånkomlig. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att tjänsten som förste statsmeteorolog, som finns på avdelningen, icke indrages i samband med inrättandet av förenämnda byrådirektörstjänst. För underlättande av forskningsverksamheten inom väderleksavdelningen anser utredningen vidare, att biträdespersonalen behöver förstärkas med 1 kanslibiträde. Institutet bör ges möjligheter att sörja för en tillfredsställande säkerhetstjänst för sjöfarten, i första hand inom svenska farvatten. Utredningen anser dock inte, att tjänsten, på sätt institutet föreslagit, skall härför behöva vara i verksamhet dygnet runt. Det torde vara tillfyllest, att avdelningen i fråga om meteorologpersonal har en sådan marginal, att jourtjänst vid behov kan införas. Utredningen räknar med att i nuläget ytterligare en meteorologijänst i Ae 19 behöves för säkerhetstjänsten. Organisationen av avdelningens uppdragsverksamhet utanför Stockholm får, såsom institutet understrukit, ses i samband med behovet av lokala väderlekstjänster vid sidan om de civila flygväderlekstjänsterna. Det är att märka, att en centraliserad prognostjänst enligt de gjorda beräkningarna ställer mindre krav på personalförstärkning än en helt eller delvis decentraliserad sådan. Även om, såsom institutet framhållit, en lokalt förlagd prognosverksamhet i viss mån genom bättre följsamhet i väderlekssituationerna kan innebära fördelar, så måste dock verksamheten i huvudsak vara baserad på det omfattande, centralt insamlade materialet. Utredningen fin-

58 ner för sin del, att tyngdpunkten av verksamheten bör vara förlagd till väderleksavdelningen men att en viss lokal service, liksom nu är fallet vid flygväderlekstjänsterna i Bulltofta och Torslanda, skall kunna lämnas av den lokala meteorologiska tjänst (flygväderlekstjänst, aerologisk station, observationsinsamlingscentral), som finnes eller kan komma att inrättas. Denna utredningens ståndpunkt överensstämmer i viss mån med institutets alternativ 3. Utredningen är dock icke övertygad om att den lokala tjänstens personalsammansättning skall ges den av institutet föreslagna omfattningen utan räknar med att denna tjänst inom sin organisation i regel har en viss marginal i personalhänseende, som sedan kan utbyggas i den mån lokal service lämnas mot ersättning. Inom avdelningen räknar utredningen med att en statsmeteorologtjänst i Ae 21 och en biträdestjänst i reglerade befordringsgången behöver inrättas som ytterligare marginal för den speciella prognosverksamheten. Med den ståndpunkt utredningen intar i fråga om uppdragsverksamhetens finansiering bör dessa tjänster belasta anslaget till uppdragsverksamhet. Utredningen föreslår alltså, att väderleksavdelningen erhåller personalförstärkning. 1 byrådirektör 1 statsmeteorolog 1 meteorolog 2 meteorologassistenter

Ae 26 1 kontorist Ae 21 4 kanslibiträden Ae 19 1 kontorsbiträde Ae 11

2. Aerologiska

följande

Ae 9 Ae 7 reglerad befordringsgång

avdelningen

Arbetsuppgifter. Aerologiska observationer, innefattande temperatur, fuktighet och i vissa fall vind på olika nivåer intill 20 000 å 30 000 m höjd, utföres regelbundet vid tre svenska stationer, nämligen Stockholm-Bromma, Göteborg-Torslanda och Östersund-Frösön. Till institutet inkommer två gånger per dag aerologiska observationstelegram från omkring 420 aerologiska stationer, fördelade över norra halvklotet. Detta telegrammaterial omfattar f. n. omkring 11 700 femsiffriga grupper per observationstermin. Ansvaret för den centralt bedrivna bearbetningen av det aerologiska observationsmaterialet åvilar den aerologiska avdelningen. Inom avdelningen bedrives vidare utvecklingsarbeten rörande observationsmaterialets utnyttjande för prognosarbetet. Dessutom utföres undersökningar och utredningar, baserade på detta material. De inkommande observationstelegrammen dechiffreras och förgranskas och mot observationerna svarande tecken och symboler inritas på kartblanketter för olika lufttrycksnivåer motsvarande vissa höjdnivåer, exempelvis 1 500, 3 000, 5 000 och 9 000 m. Det på kartblanketterna inritade materialet

59 analyseras därefter och ligger till grund för prognoser och prognoskartor rörande strömningsförhållandena i atmosfären under viss tid framåt. En omläggning av rutinen och en viss förskjutning i arbetstiderna jämfört med tidigare år genomfördes den 1 april 1957 i samband med en världsomfattande omläggning av tiderna för de aerologiska huvudobservationerna från kl. 03 och 15 GMT till kl. 00 och 12 GMT. I samband därmed överfördes större delen av ritningen av kartor för havsnivån till allmänna väderlekstjänsten. För allmänna väderlekstjänsten, civila flygväderlekstjänsten och flygstabens väderleksavdelning iordningställes och analyseras höjdkartor och prognoskartor i nedan angiven utsträckning. Höjdkartor kl. 01 » 01 och 13 » 01 » 13 » 01 » 1 3 Prognoskartor kl. 01 » 01 » 01

850 mb (specialkarta för allmänna väderlekstjänsten) 700 mb (cirkumpolarkarta) 500 mb (cirkumpolarkarta) 300 mb (Europa och östra Nordatlanten) markprognos för 27 timmar (Europa och östra Nordatlanten) 500 mb för 27 timmar (Europa och östra Nordatlanten) 500 mb för 48 timmar (cirkumpolarkarta)

Cirkumpolarkartor omfattar större delen av norra halvklotet. En gång dagligen formulerar avdelningen väderleksprognoser för två å tre dagar framåt för Sverige, speciellt avsedda för de »allmänna utsikterna» i den allmänna väderlekstjänstens kvällsrapporter. Två gånger dagligen formuleras en »aerologisk översikt», avsedd för allmänna väderlekstjänsten, den civila flygväderlekstjänsten samt flygstabens väderleksavdelning och i vilken intressanta företeelser på de aktuella höjdkartorna indikeras, den sannolika utvecklingen av höjdsituationen beskrives och motiveras och följderna för vädret i Sverige diskuteras. För lösandet av dessa uppgifter ritas för internt bruk vissa förändringskartor, medelvärdeskartor, relativkartor, advektionskartor, trajektoriekartor, fuktighetskartor och tvärsnitt. Vidare ritas s. k. tempar, vilka liksom flertalet av de ritade kartorna utsändes per telefax från teleavdelningen. Upplysningsvis må nämnas, att relativkartor utvisar medeltemperatur och medelvind för ett skikt mellan två nivåer en viss observationstermin. Advektionskartor visar temperaturändringarna, som uppstår genom horisontell transport av varm och kall luft. På trajektoriekartor uppritas luftströmmarnas framtida bana. De medelvärdeskartor, som ritas, omspänner de senaste fem dagarna. Med tempar förstås slutligen kurvor, som uppritas för att visa, hur på en viss plats och vid en viss tidpunkt temperatur och daggpunkt (fuktighet) varierar med höjden. Slutligen har avdelningen en jämförelsevis obetydlig uppdragsverksamhet, nämligen att under maj—september varje år utfärda åskriskprognoser

60 för kraftverksbyggen m. m. För detta ändamål ritas under dessa månader åskriskkartor två gånger dagligen. Vissa sifferuppgifter, avsedda att möjliggöra uppritande av analyskartor för 700 och 500 mb samt prognoskartor, sändes ut per radio. Uppgifterna sändes tillsammans med motsvarande material för åskriskkartor per teleprinter till institutets flygväderlekstjänster och till flygstabens väderlekscentral. Kopior av vissa analys- och prognoskartor iordningställes vidare för fjärrbildsändning med s. k. telefax. Vid avdelningen är f. n. ett flertal olika problem föremål för vetenskapliga undersökningar. Sålunda prövas nya metoder för prognoser av olika slag, bl. a. nederbördsprognoser, åskprognoser och prognoskartor. Vidare är vissa problem rörande advektion och vertikalrörelser samt frågan om den ofta snabba uppkomsten av cykloner i Skagerack föremål för undersökning. Utvecklingstendenser. Den fortgående ökningen av det inkommande aerologiska materialets omfattning ger en god bild av utvecklingen av avdelningens verksamhet. Det genomsnittliga antalet femsiffriga aerologiska kodgrupper för var och en av de två huvudobservationsterminerna enligt en stickprovsundersökning, omfattande första veckan i april månad åren 1947 —58, framgår av nedanstående sammanställning. Är

Antal grupper

1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958

1 646 2 577 4 086 5 158 4 873 6 003 7 065 6 814 7 912 9 168 9 221 11 771

Samtidigt härmed har nya arbetsuppgifter tillkommit, exempelvis iordningställande av vissa kartor för telefaxsändning till de civila flygväderlekstjänsterna i Bromma och Bulltofta samt till flygstabens väderlekscentral. Vidare har en försöksverksamhet bedrivits med helt nya prognosmetoder, där prognoskartor framräknas med användning av elektronisk matematikmaskin i stället för med konventionella metoder. I detta sammanhang må nämnas, att även rutinmässiga beräkningar av höjdprognoskartor under kortare perioder utförts med hjälp av elektroniska räknemaskiner (Besk och Facit EDB). En testning av resultaten från institutets numeriska prognosverksamhet har genomförts med hjälp av ett för elektronisk räknemaskin avpassat testningsprogram. Besk och Facit EDB har även använts för studiet av vissa allmänna problem rörande databehandling av grafiskt material. Det är främst utnyttjandet av höjdobservationer, som möjliggjort den

61 moderna prognosverksamhetens explosionsartade utveckling. Såvitt man kan bedöma återstår ännu mycket att vinna på detta område för tillgodoseende av kraven på väderleksförutsägelser för bl. a. jetflygets behov. Det blir närmast en avvägningsfråga, hur långt institutets allmänna service här skall sträcka sig. Institutet tillmäter för sin del det aerologiska arbetet en utomordentlig betydelse och har framfört en rad önskemål för framtiden. Institutet vill således a) tidigarelägga behandlingen av en del av 01-materialet, för att huvuddelen av de prognoser och 01-analyser, som förut nämnts, skall föreligga två å tre timmar tidigare än nu, b) komplettera de nuvarande 27-timmars prognoskartorna, som är baserade på 01-materialet, med motsvarande prognoskartor baserade på 13-materialet, c) två gånger per dag iordningställa cirkumpolära analyser av höjdkartor för 200 mb — alternativt tropopauskartor 1 — för att möta jetflygets behov och utveckla teknik för allmänna väderlekstjänsten, d) över Nordvästeuropa iordningställa speciella kartor över vindförhållandena — isotak-kartor 2 -— för skilda nivåer och e) formulera kvantitativa nederbördsprognoser, baserade på grafisk eller numerisk behandling av aerologiska kartor. En rad av de grundläggande arbetsuppgifterna, som kommer att krävas i samband med jetflygets införande, föreslås skola utföras centralt vid institutets aerologiska avdelning i stället för vid storflygplatsen. Bl. a. räknar man med att rita de nuvarande 500 mb prognoskartorna och 300 mb analyskartorna som cirkumpolarkartor och att en gång dagligen iordningställa cirkumpolära prognoskartor för nivåerna 300 mb och 200 mb. De särskilda uppgifter för jetflyget, som beräknas skola utföras vid aerologiska avdelningen, specificeras sålunda. Karttyp Analyskartor cirkumpolär markkarta cirkumpolär 300 mb-karta cirkumpolär 200 mb-karta Prognoskartor för 24 timmar markkarta täckande Europa, Atlanten och östra Nordamerika cirkumpolär 500 mb-karta

Bitas f. n.

kl. 01 och 13 kl. 07 och 19 kl. 01 och 13 över be- utökad karta kl. 01 och gränsat område 13 kl. 01 och 13

kl. 01 kl. 01 över begränsat område

kl. 13 kl. 13 samt utökad kart a kl. 01 kl. 01 kl. 01

4 kartor per dag 6 » » »

10 nya kartor per dag 3 kartor utökas till cirkumpolärt format

cirkumpolär 300 mb-karta cirkumpolär 200 mb-karta Telefaxkartor cirkumpolarkartor kartor av mindre omfattning

Tillkommer

1 Tropopaus = ett skikt, varöver temperaturen blir konstant eller t. o. m. stiger med höjden. Tropopauskartor visar hur högt den nivån ligger. 2 Isotak = linje, som på en karta sammanbinder punkter med samma vindhastighet.

62 I övrigt erinrar institutet om att vanliga typsituationer (t. ex. fall med Skagerack-cykloner) bör studeras och vunna erfarenheter tillämpas vid prognosarbetet. Fall med extrema nederbördsmängder, stormar etc. studeras lämpligen i samarbete med allmänna väderlekstjänsten. Vidare bör enligt institutet en löpande verifikation av prognoskartorna göras och fall då prognoserna slagit fel närmare studeras. Slutligen anses försök böra göras att kvantitativt införa försummade fysikaliska storheter, såsom kondensation och strålning, i prognosarbetet. För rutinarbetet kräves en ökad användning av grafiska och numeriska prognosmetoder. Den mycket omfattande litteraturen på detta område torde få genomgås systematiskt och angivna metoder prövas i största möjliga utsträckning för att finna bästa formen härför. Personalbehov uppsättning.

m. m. Aerologiska avdelningen har f. n. följande personal-

1 förste statsmeteorolog1 . . . . Ao 24 3 kanslibiträden Ae 7 1 statsmeteorolog Ae 21 4 kontorsbiträden Ao 5 4 meteorologer Ae 19 7 kontorsbiträden Ae 5 4 förste meteorologassistenter2 Ae 13 1 kontorsbiträde Ag 5 2 meteorologassistenter3 . . . . Ae 11 7 kontorsbiträden Ag 1—3 Med avdelningsföreståndaren har avdelningen alltså inalles 34 befattningshavare, nämligen 6 meteorologer, 6 meteorologassistenter och 22 biträden. Av personalen är 1 meteorolog och 2 kontorsbiträden (Ag 1—3) anställda för uppdragsverksamheten. Rutintjänstens nuvarande omfattning (antal timmar per dag) och dess fördelning mellan olika personalkategorier på aerologiska avdelningen framgår av tab. 9. Tidåtgången för övriga arbetsuppgifter (byråtjänst) och deras fördelning mellan olika personalkategorier är betydligt svårare att bedöma. Institutet har emellertid gjort motsvarande beräkningar för denna del av avdelningens verksamhet. Resultatet framgår av tab. 10. På grundval av dessa beräkningar uppger institutet det aktuella personalbehovet till 8 meteorologer (inklusive föreståndaren för avdelningen), 3 meteorologassistenter, 4 kanslibiträden och 14 kontorsbiträden, vilket innebär att i jämförelse med nuvarande stater 3 meteorologassistenter utbytts mot 2 meteorologer och 1 kanslibiträde, varjämte 1 meteorolog och 3 kontorsbiträden utgör extra personal. Kan ett sådant utbyte icke ske, är således enligt institutet det aktuella personalbehovet 6 meteorologer, 6 meteorologassistenter, 3 kanslibiträden och 14 kontorsbiträden. Den arbetstid, som åtgår för färdigställande av de dagliga aerologiska analys- och prognoskartorna, torde det vara relativt lätt att beräkna. Vid 1 Med vikariatsersättning till A 26. 2 Därav en vakant, ersatt av meteorolog i Ag 15. 3

Vakanta, uppehälles av personal i Ag 9 och Ag 5.

63 Tabell 9. Rutinuppgifter, deras omfattning i timmar per dag och fördelning mellan olika personalkategorier inom aerologiska avdelningen

Gånger per dag Sortering, granskning o.d Temp-ritning Markkarta 850 mb 700 mb ( + prel.) 500 mb ( + rel.) 300 mb Fuktighet Medelvärdesberäkning 27-timmars markprognos 27-timmars 500-prognos 48-timmars 500-prognos Diskussion Aerologisk översikt Kartkodifiering

Meteorolog

Meteorologassistent

Kanslibiträde

Antal timmar 0,8

3,5

0,4

0,8 3,1 3,3 1,5

1,8

—

3,3 5,4 1,4 0,7 0,2 2,5 1,0 2,0 2,0 0,7

»

—

0,2

— — —

2,2 1,2 1,2 0,5

—

0,1 0,6 0,5

14,0

51,0

» 7,5

9,7 11,4 3,5 1,9 1,8 0,2 0,3 0,2 3,5 3,3 2,0 2,2

Telefaxritning 21,0

2,5 5,5 3,0

0,6

1,0

Summa

Kontorsbiträde

bedömningen av resultatet av de beräkningar, som redovisas här nedan, får man dock inte bortse ifrån att de grundar sig på vissa genomsnitt. Vad först gäller analyskartorna består biträdesarbetet väsentligen av två moment, nämligen beräkning av relativ vind och inprickning på kartan. Här bortses således från den tid, som åtgår för materialets sortering och förgranskning. Tabell 10. Administrativa uppgifter, deras omfattning i timmar per dag och fördelning mellan olika personalkategorier inom aerologiska avdelningen Föreståndare

Meteorolog

Meteorologassistent

Kanslibiträde

Kontorsbiträde

0,1 0,1 0,1

0,1 0,1

2,2 0,6 0,3

5,2 0,2

11,1

5,7

5,7

Antal timmar Kontakt med byråchefen Kontakt med andra avdelningar Korrespondens Internationellt samarbete Tillsyn och administration Utveckling och rationalisering Vetenskaplig utveckling Diskussion av dagens kartor Utveckling och undersökningar Utbildning och instruktion Arkivering m. m Summa

0,5 0,4 0,1 0,5 0,6 0,3 0,3 0,7 0,6 0,1 0,1 4,2

0,4 0,1 0,3 0,6 1,8 7,0

9,8

0,5 1,5 0,2

0,1 11,4

64 Beräkningen av relativ vind omfattar dechiffrering av vinddata samt utvärdering medelst förskjutbara polardiagram av den resulterande ändringen i vindens riktning och hastighet mellan två nivåer. Arbetet med inprickning inkluderar uppsökande av stationer på kartan, dechiffrering, sortomvandling samt inritning. På begäran av meteorologen sker omräkning av tvivelaktiga data samt korrigering av inprickade symboler. Tidåtgången för dessa uppgifter framgår av tab. 11. Tabell

11. Beräknad

tidåtgång

för färdigställande kartor

av aerologiska

avdelningens

analys-

Inprickning

Beräkning av relativ vind

Summa biträdesTid per Tid per Total Total tid symbol Antal station Antal tid tid stationer (sekun- (timmar) symboler (sekun- (timmar) (timmar) der) der) Analyskartor a) 850 mb 700 mb 500 mb 300 mb fuktighet b) 300 mb (utökad) 200 mb (ny)

80 80 80

40 40 40

0,9 0,9 0,9

0,9

1 120 4 320 4 000 1 200 640 2 800 4 000

4 5 6 5 5 5 5

1,2 6,0 6,7 1,7 0,9 3,9 5,6

1,2 6,9 7,6 2,6 0,9 3,9 6,5

Under b) angivna uppgifter avser tid för tillkommande analysarbete för var och en av de enligt ovan planerade utökade eller nya kartorna. Analysen av kartorna ankommer på meteorologerna. Arbetet därmed innefattar tolkning av situationen genom dragning av isohypser 1 och/eller isotermer 2 . I samband därmed företar meteorologen en kritisk granskning av det inprickade materialet. Meteorologarbetet har beräknats taga följande tid i anspråk. Kartor 3

a) 850 mb 700 mb 500 mb 300 mb fuktighet b) 300 mb (utökad) 200 mb (ny)

Timmar — 1,7 2,7 0,7 0,4 1,0 1,7

Arbetstiden (i timmar) för färdigställande av var och en av de dagliga prognoskartorna med fördelning på olika personalkategorier framgår av tab. 12. Under b) anges även här tiden för prognosarbetet för var och en av de planerade utökade och nya kartorna. 1 Isohyps = linje, som på en karta över en viss y t a (i detta fall en tryckyta) sammanbinder punkter, där denna yta har samma höjd över havet. 2 Isoterm = linje, som på en karta sammanbinder orter med samma temperaturer. 3 Analyseras av allmänna väderlekstjänsten.

65 Tabell 12. Beräknad tidåtgång (antal timmar per dag) för färdigställande av aerologiska avdelningens prognoskartor Biträde Prognosintervall

Karta

Meteorologassistent

Meteorolog

Antal timmar a) 24—27 timmar 48 timmar b) 24—27 timmar

Markkarta 500 mb 500 mb 500 mb ( u t ö k a d ) . . . . 300 mb (ny) 200 mb (ny)

0,3 0,9 0,7 0,9 0,9 0,9

2,2 1,2 1,2 1,2 1,2 1,2

2,5 1,0 2,0 1,0 2,0 2,0

Resultatet av den verkställda undersökningen redovisas i tab. 13, som visar personalbehovet (antal timmar per dag) för enbart kartritningen i nuvarande omfattning och med den av institutet förordade ökningen. I dessa siffror ingår således inte tid för sortering och granskning av materialet, tempritning, kartkodifiering, telefaxritning, liksom ej heller meteorologens utarbetande av aerologisk översikt och deltagande i den dagliga aerologiska genomgången. Sammanfattningsvis har institutet till utredningen uppgivit det framtida personalbehovet enligt följande. För de nya arbetsuppgifter, som anses böra utföras vid aerologiska avdelningen för jetflyget, beräknar institutet personalbehovet till 1 statsmeteorolog (A 23), 1 statsmeteorolog (A 21), 2 meteorologer (reglerad befordringsgång), 1 förste meteorologassistent (A 13) och 7 biträden. Institutet föreslår vidare en intensifiering av utbyggnaden av arbetet med numeriska prognoser. Metoderna anses nu så pass utformade, att viss rutinTabell 13. Beräknad

tidåtgång (antal timmar per dag) för kartritning på olika personalkategorier Meteorologer

Meteorologassistenter

med

fördelning

Biträden

Antal timmar

Nuvarande behov analyskartor.. . prognoskartor.. ökning analyskartor. . prognoskartor Personalbehov (antal vakter per dag) nuvarande antal med föreslagen ökning 5—904867

11,0 5,5

4,6

37,2 1,9

16,5

4,6

39,1

5,4 8,5

7,0

23,4 3,9

13,9

7,0

27,3

2 ft 5

6y2 ii

mässig beräkning av prognoskartor för 500 mb-nivån kan äga rum. För rutinmässiga prognoser tre gånger per vecka erfordras en personalförstärkning av 1 statsmeteorolog (A 23), 1 förste meteorologassistent (A 13) och 1 biträde. Denna personal anses böra ökas till det dubbla, när daglig numerisk verksamhet kommer i gång. För utvecklingsarbeten rörande kvantitativa nederbördsprognoser, verifikation av prognoskartor och mera direkt vetenskaplig verksamhet räknar institutet med att behöva ytterligare 2 statsmeteorologer (1 i A 23 och 1 i A 21), 1 förste meteorologassistent (A 13), 1 meteorologassistent (A 11) och 2 biträden. Utredningens förslag. Det är förenat med stora svårigheter att nu bedöma det personaltillskott, som i framtiden kan komma att erfordras i anledning av jetflyget. Utbyggnaden torde få ske i etapper. I sin petitaskrivelse för budgetåret 1959/60 har institutet räknat med 3 meteorologer, 1 förste meteorologassistent och 4 kanslibiträden såsom omedelbart erforderliga. I statsverkspropositionen har beräknats en förstärkning med 1 meteorolog i Ae 19 och 1 kanslibiträde i Ae7. Utredningen vill för sin del beräkna ökningen till 2 meteorologer i Ae 19, varefter man får räkna med en successiv ökning med ledning av erfarenheterna intill det begärda antalet av 4 meteorologer. I övrigt torde en ökning med 1 meteorologassistent i Ae 11 och 3 kanslibiträden i Ae 7 i nuläget vara tillfyllest. För arbetet med numeriska prognoser och utvecklingsarbeten m. m. anser utredningen, att man på längre sikt måste räkna med icke oväsentlig personalförstärkning. Institutets önskemål härvidlag bör också enligt utredningens mening bedömas som uttryck för en långsiktig planering. Redan bristen på kvalificerade meteorologer omöjliggör en snar utbyggnad. Utöver den personal, som redan disponeras för nu nämnda uppgifter, beräknar utredningen en förstärkning med 1 statsmeteorolog i Ae 23, 1 meteorolog i Ae 19, 1 meteorologassistent i Ae 11 och 2 kanslibiträden i Ae 7 vara tillfyllest. Utredningen föreslår alltså, att aerologiska avdelningen får följande personalförstärkning. 1 statsmeteorolog 3 meteorologer

Ae 23 Ae 19

2 meteorologassistenter 5 kanslibiträden

Ae 11 Ae 7

En viss rationalisering av arbetet bör kunna genomföras genom en sammanslagning av den centrala aerologiska tjänsten och den aerologiska tjänsten i Bromma. Utredningen anser, att institutet genom en lämplig sammanslagning av arbetsuppgifterna bör kunna klara ansvällningen i fråga om arbetsuppgifter med den av utredningen förordade personalförstärkningen. Det bör överlämnas åt institutet att på ett ändamålsenligt sätt samordna den aerologiska tjänsten.

67 3. Veckoprognosavdelningen Arbetsuppgifter. Veckoprognosavdelningen organiserades som en särskild avdelning fr. o. m. den 1 november 1957. Dess arbetsuppgifter åvilade dessförinnan aerologiska avdelningen. Arbetsuppgifterna på detta område aktualiserades ursprungligen genom sjöfartsstyrelsen, som under viss del av vintern har behov av prognoser över temperaturen för längre tid än den tid om tre dygn som de allmänna prognoserna avser. Dessa speciella temperaturprognoser lägges till grund för istjänstens bedömning av issituationens utveckling. Sjöfartsstyrelsen har också behov av vindprognoser för en vecka framåt eller om möjligt längre tid. Under tiden den 1 januari—den 5 maj och den 5 november—den 31 december 1958 har veckoprognoser över temperatur- och vindförhållanden i svenska farvatten utarbetats två gånger varje vecka. På vattenfallsstyrelsens uppdrag har vidare veckoprognoser över temperatur- och nederbördsförhållanden inom vissa distrikt lämnats under tiden den 1 januari—den 5 maj och den 4 november—den 31 december 1958 två gånger varje vecka. Även för enskilda uppdragsgivare har veckoprognoser över temperatur- och nederbördsförhållanden lämnats under kortare tider. Grundmaterial och dess bearbetning. Som underlag för prognosarbetet tjänar aerologiska temperatur- och vindmätningar på hela norra halvklotet. Vidare kopieras på avdelningen en gång dagligen en 500 mb-karta och en cirkumpolarkarta, som upprättats och analyserats vid aerologiska avdelningen. Temperatur-, nederbörds- och vinduppgifter från prognosområdet utskrives dagligen från väderlekstjänsten och en gång i veckan under if rågakommande tidsperiod kopieras en snökarta över hela Europa, upprättad vid väderleksavdelningen. Temperatur- och vindmätningarna utföres vid ca 400 stationer med 12timmars intervall. F. n. utnyttjas endast de mätningar, som göres vid midnattstiden och som i form av kodtelegram varje morgon via telecentralen inkommer till den aerologiska avdelningen. Dagligen sorteras och dechiffreras ca 12 000 kodtelegramgrupper. Relativa topografivärden för skiktet mellan 1 000 och 500 mb (medeltemperatur i skiktet mellan havsytan och ca 5 km höjd) prickas därefter in på en cirkumpolar-kartblankett i 1: 50 milj. skala. Den relativa topografikartan analyseras, ytinnehållet av den analyserade kartans linjer mätes med hjälp av planimeter och den termiska polarkalottens köldgrad bestämmes genom integrering med hjälp av räknemaskin. Den beräknade köldgraden inprickas därefter på diagram och dess avvikelse från den motsvarande normala köldgraden beräknas. Den procentuella kalluftfördelningen i norra halvklotets fyra kvadranter bestämmes med hjälp av planimeter och räknemaskin. Den beräknade kallluftfördelningen jämföres med den motsvarande normala fördelningen och avvikelser från normaltillståndet beräknas och inprickas på diagram.

68 E n procentuell kalluftfördelning i oktanter bestämmes med planimetriska mätningar och räknemaskin samt inprickas på diagram. Vidare utvärderas relativa topografivärden vid ett antal koordinatpunkter längs vissa breddgrader och inprickas på diagram. Det blir härigenom möjligt att följa luftmassornas zonala och meridionala rörelser i önskvärd omfattning. De utvalda topografilinjernas ytinnehåll inprickas på två diagram och jämföres med de normala ytstorlekarna. Lufttrycksvariationer i Stockholm beräknas med 3-dagars utjämningsförfarande och inprickas på diagram. 11 medelvärdeskartor beräknas månatligen för 5, 10 och 30 dagar och inprickas på cirkumpolarkartor. Medelvärdeskartorna analyseras och avvikelserna mellan dessa och motsvarande normalkartor ritas på kartor med hjälp av grafisk subtraktion. Prognosarbete. Som förut nämnts utfärdas f. n. på uppdrag av sjöfartsstyrelsen veckoprognoser över temperatur- och vindförhållanden i svenska farvatten till ledning för isbrytarverksamheten. Prognoserna utfärdas tisdagar och fredagar under vinterhalvåret, d. v. s. tiden den 1 november—den 30 april, och avser 8 kuststationer, representerande olika sjödistrikt, längs kusterna från Bjuröklubb till Vinga. De veckoprognoser, som utarbetas för vattenfallsstyrelsens räkning, anger veckans medeltemperatur och nederbördsmängd. De omfattar ett distrikt i mellersta Norrland och ett i Svealand. Under prognosperioden pågår prognosarbetet varje dag. Arbetsuppgifterna växlar ganska mycket, beroende på årstiden, den aktuella väderlekssituationen o. s. v. Vissa arbetsmoment måste emellertid alltid utföras. Resultatet av den ovan relaterade bearbetningen jämföres med motsvarande värden vid samma tidpunkt tidigare år. Man vill få fram de år, som visar likheter med den aktuella situationen. F u n n a likheter studeras närmare med hjälp av kalluftfördelningen i oktanter. De likartade situationerna testas även med hjälp av vanliga väderlekskartor från respektive år och tidpunkter. Vidare studeras luftmassornas zonala rörelser liksom även varmluftoch kalluftrörelser i meridional riktning. Genom en kombination av relativa topografikartan och den 700 mb absoluta topografikarta, som ritats på aerologiska avdelningen, beräknas nettotransporten av polar-kalluft i meridional riktning. Först därefter är det möjligt att bestämma den sannolika väderlekstypen för prognostiden. För tillämpning av prognosen beräknas prognosgränser för veckoprognoser vid olika prognosområden och särskilt för varje meteorologiskt element. Vid beräkningen användes klimatologisk statistik för de sista 30 åren. Vidare beräknas prognosvärden med hjälp av relation mellan relativ topografi och temperatur vid marknivån. Med hjälp av fortlöpande

09 diagram för temperatur, vind och nederbörd vid kontrollstationer beräknas slutligen träffprocenten för veckoprognoserna. Utvecklingsarbete. För de arbeten avdelningen har att utföra finnes inga färdiga metoder att följa utan forskningsarbete i detta syfte måste bedrivas jämsides med rutinarbetet. Utvecklingsarbetet, som består av bearbetning av aerologiskt material från tidigare år, går framför allt ut på att konstruera ett system för skandinaviska väderlekstyper och deras huvudegenskaper vad de viktigaste meteorologiska elementen beträffar. Härför erfordras en kombination av aerologiska analyser och klimatologiska uppgifter. Från institutets sida hävdas, att man härigenom kommer att förbättra grunden för allt prognosarbete på kortare och längre sikt. Vidare erfordras vetenskapliga undersökningar för att skapa mera kvantitativa och objektiva prognosmetoder i stället för nuvarande provisoriska metoder. Bl. a. pågår en undersökning av sambandet mellan anomalier i kallluftfördelningen och den rådande väderlekstypen (cirkulationstypen) på norra halvklotet. Personalbehov m. m. Veckoprognosavdelningen har f. n. följande personaluppsättning. 1 förste statsmeteorolog Ag 24 1 kontorsbiträde Ae 5 1 förste meteorologassistent Ag 13 1 kontorsbiträde Ag 3 2 kanslibiträden Ag 7 Dessutom disponerar avdelningen en pensionerad statsmeteorolog, varjämte en statsmeteorolog delvis tjänstgör på avdelningen. Veckoprognosavdelningens verksamhet är närmast baserad på uppdrag. Personalbehovet påverkas därför i väsentlig grad av antalet uppdrag, deras art och omfattning. Detta gäller såväl det basarbete, som utföres vid avdelningen, som tillämpningen av veckoprognoserna för olika ändamål och för bestämda prognosområden. Genom att prognosmetoderna ännu är ofullständigt utvecklade, erfordras därutöver under de närmaste åren ett betydande utvecklingsarbete. Institutet har gjort vissa försök att beräkna den arbetsinsats (antal timmar per dag), som kräves för olika arbetsuppgifter. Beräkningarna redovisas i tab. 14. I fråga om de administrativa uppgifterna och utvecklingsarbetet är det inte möjligt att med samma noggrannhet bestämma tidåtgång (antal timmar per dag) och därmed personalbehov. Institutet har emellertid gjort vissa beräkningar även beträffande byråtjänst och utvecklingsarbete, vilka redovisas i tab. 15. Den sammanlagda arbetsinsatsen, mätt i antal timmar, för olika personalkategorier framgår av tab. 16. Med en effektiv arbetstid av 5 å 6 arbetstimmar per person och dag beräknar institutet det aktuella personalbehovet till 3 meteorologer (inklusive

70 Tabell 14. Rutinuppgifter, deras omfattning i timmar per dag och fördelning mellan olika personalkategorier inom veckoprognosavdelningen Meteorolog

Meteorologassistent

Kanslibiträde

Kontorsbiträde

Antal timmar Basarbete Cirkumpolarkarta (1:50 milj.) för relativ topografi mellan 1 000 och 500 mb Diagram för polarkalottens avkylningsgrad samt avvikelser från normalvärdet Fördelning av kalluft i kvadranter och oktanter samt avvikelser från den normala fördelningen Diagram för zonala rörelser längs 50 N, 60 N och 70 N Diagram för meridionala rörelser längs 10 W och 30 E Diagram för utvalda topografilinjers ytstorleksvariationer Diagram för utjämnad lufttrycksvariation i Stockholm 5-, 10- och 30-dagars medelvärdeskarta Bestämning av blivande väderlekstyp under prognostiden a) jämförelser och beräkningar b) kopiering, utvärdering, beräkning c) typstudier Summa Tillämpning av prognoserna Beräkning av prognosgränser för veckoprognoser vid olika prognosområden Beräkning av prognosvärden med hjälp av relation mellan relativ topografi och temperatur vid havsnivån (marknivån) Diagram för temperatur, vind och nederbörd vid kontrollstationen samt beräkning av träffprocent för veckoprognoser Avfattning och utskrivning av veckoprognoser Summa

0,8

0,8

0,7

2,5

0,3 0,8

0,5

0,5

0,5

0,5

0,3

0,3

0,3

1,1

0,3

0,3

0,4

0,3

0,1 0,4

2,5 0,3 0,5

1,5 0,3 0,5

0,3

5,3

4,8

3,7

4,6

0,3

0,5

0,5

0,5

0,2

0,3

0,3

0,5 1,0

1,0 1,0

1,0 1,0

1,0

2,0

2,8

2,8

1,5

0,1 0,7

avdelningsföreståndaren), 2 meteorologassistenter, 2 kanslibiträden och 2 kontorsbiträden. Prognosarbetet pågår f. n. endast under sex månader av året. För att utvidga det allmänna prognosarbetet till att omfatta hela året erfordras enligt institutet en förstärkning med 1 meteorolog (A 19), 1 meteorologassistent ( A l l ) och 1 kontorsbiträde (reglerad befordringsgång). Utvecklingsprogrammet för veckoprognosavdelningen upptar prognos av nederbördsmängden under en vecka. En förstärkning av avdelningen anses med hänsyn härtill av institutet nödvändig. Enligt institutet erfordras härför 1 förste statsmeteorolog (A 24), 1 meteorologassistent (A 11) och 1 biträde. Vidare förutsattes, att avdelningen kommer att utföra lokalprognoser av detalj natur på beställning av uppdragsgivare.

71 Tabell

15. Administrativa uppgifter, deras omfattning mellan olika personalkategorier inom Föreståndare

i timmar per dag och veckoprognosavdelningen

Meteorolog

Meteorologassistent

Kanslibiträde

fördelning

Kontorsbiträde

Antal timmar Kontakt med byråchefen Kontakt med andra avdelningar Korrespondens Internationellt samarbete Tillsyn och administration Utvecklingsarbete Vetenskapliga undersökningar Utbildning och instruktion Arkivering Summa

0,5 0,5 0,1 1,3 0,2 1,0 1,0 0,1 0,1 4,8

.— —

1,0

0,3

—

0,2 0,1 0,1 2,0 1,5 0,1

3,5 3,0

— —

0,2 0,8 2,0 2,0 0,3 0,3

—

0,5

4,0

5,9

4,0

7,0

—

2,0 1,0

—

För att möjliggöra en någorlunda normal utveckling vad nya metoder för veckoprognoser beträffar har institutet angett som önskemål, att 1 kvalificerad meteorolog, 1 meteorologassistent, 1 kanslibiträde och 1 kontorsbiträde får tillfälle att helt ägna sig åt utvecklingsarbetet. Med hänsyn till de vetenskapliga kvalifikationer, som måste ställas på chefen för avdelningen, och för att man skall kunna få behålla honom har institutet förutsatt, att föreståndaren uppflyttas till byrådirektör i A 26. Tabell 16. Beräknad tidåtgång (antal timmar per dag) för veckoprognosavdelningens arbetsuppgifter med fördelning på olika personalkategorier Meteorolog

Meteorologassistent

Kanslibiträde

Kontorsbiträde

Antal timmar Butintjänst: basarbete tillämpning Byråtjänst och utvecklingsarbete Summa

5,3 2,0 8,8

4,8 2,8 5,9

3,7 2,8 4,0

4,6 1,5 7,0

16,1

13,5

10,5

13,1

Utredningens förslag. Under senare år har särskild personal inom institutet fått avdelas för att ägna sig åt prognosverksamhet för längre tidrymder än den tid om tre dygn, som de allmänna prognoserna avser. Utredningen räknar med att denna speciella prognosverksamhet bör fortsätta och erhålla en viss utbyggnad. Som institutet påpekat befinner sig dock denna verksamhet i många avseenden på försöksstadiet. Resultaten hittills går emellertid i sådan riktning, att ett fullföljande av institutets i det föregående redovisade planer bör beräknas ligga inom ramen för institutets framtida organisation på längre sikt. Det är givet, att för ledningen av denna under utbyggnad varande avdelning erfordras en väl kvalificerad meteorolog.

72 Utredningen anser, att den såsom extra av institutet inrättade förste statsmeteorologtjänsten bör fast knytas till institutets organisation genom inrättande av en tjänst i lönegrad Ao 24. Med hänsyn till att utvecklingen inom meteorologien lett till att prognoser för längre tidsperioder kan lämnas med allt större säkerhet och därigenom ges allmännare spridning till samhällslivets fromma, anser utredningen, att denna del av institutets verksamhet bör hänföras till dess allmänna service. Detta gäller i första hand utvecklingsarbetena och den prognosverksamhet som i framtiden kan komma att avse större områden av landet. Institutet har även räknat med att lokalprognoser av detalj natur kommer att lämnas av avdelningen. I sistnämnda avseende får erfarenheterna successivt ge vid handen vilken personalförstärkning som kan bli erforderlig. Den personalförstärkning, som nu är erforderlig för avdelningens allmänna verksamhet, uppskattar utredningen till 1 statsmeteorolog 1 meteorolog 1 kanslibiträde

Ae 23 1 kontorsbiträde Ae 19 Ae 7

reglerad befordringsgång

4. Istjänsten för sjöfarten Arbetsuppgifter. Istjänsten har till uppgift att till tjänst för allmänheten och särskilt för sjöfarten sprida underrättelser beträffande is- och seglationsförhållandena vid rikets kuster, i vissa inlandsfarvatten och i angränsande utländska farvatten. Denna verksamhet regleras i institutets »Bestämmelser rörande istjänsten». Efter samråd med sjöfartsstyrelsen organiserar istjänsten varje år ett nät av speciella isobservationsstationer för inhämtande av uppgifter om isoch seglationsförhållandena i svenska hamnar och kustfarleder samt till sjöss. Under den tid, som lots- eller fyrplats är bebodd, äger istjänsten anmoda lots- eller fyrpersonal vid vissa platser att utföra regelbundna isobservationer. Varje lotsplats, fyrplats, fyrskepp m. m., som meddelar telegrafiska israpporter till istjänsten, benämnes isstation. Enligt de principer, som gäller för samarbetet mellan istjänsten och sjöfartsverket, skall istjänsten även samarbeta med andra myndigheter för att från hamn-, lots- eller fyrpersonal i svenska inlandsfarvatten erhålla r a p porter om is- och seglationsförhållandena därstädes. Genom statens isbrytardirektör erhåller istjänsten vidare upplysningar om is- och seglationsförhållandena inom statsisbrytarnas verksamhetsområden. Istjänsten får också taga del av rapporter från av isbrytardirektören beordrade isflygspaningar. Efter särskild överenskommelse sänder slutligen fartyg vid gång i is i farvatten utefter svenska kusten telegrafiska rapporter rörande is- och seglationsförhållandena. De sändes via närmaste kustradiostation till Stockholm om möjligt mellan kl. 08 och 09. Telegrammen avfattas i chiffer, eventuellt med tillägg på klart språk.

73 Observationerna omfattar regelbundna vattentemperaturmätningar och istjockleksmätningar. Den aktuella issituationen brukar därjämte åskådliggöras med en skiss över isens utbredning och beskaffenhet inom observationsområdet. Härför användes särskilda sjökortsutdrag. Observatören erhåller ett för varje ismätning och varje iskarta bestämt arvode. Istjänsten betalar samtliga telegramkostnader för israpporteringen. Enligt XXV kap. 184 § 2 mom. telestyrelsens instruktion för stationerna (del I »Telegraftjänst») debiteras institutet avgifter för telegram, adresserade till »Isobs Stockholm», av telestationen direkt. Det åligger rapportör vid isstation att månatligen till istjänsten insända en journal över avsända telegram- eller telefonrapporter. Då israpporteringen börjar och slutar, skall istjänsten underrätta sjöfartsstyrelsen därom. Genom teleavdelningen vid institutet utväxlas regelbundet telegrafiska israpporter med motsvarande istjänster i kringliggande länder. Vidare avlyssnas sådana radiotelegrafiska israpporter från kringliggande länder, som ej sändes per teleprinter. Israpporterna från de svenska stationerna, kompletterade med danska, finska, norska, polska, ryska och tyska rapporter från Bottniska viken, Östersjön, Öresund, Bälten, Kattegatt och Skagerack, sammanställes dagligen under issäsongen, d. v. s. ca 210 dagar per år, i en isberättelse. Den stencileras i en upplaga på 400 exemplar (1946 100 exemplar) och distribueras per post dels till prenumeranter, dels till myndigheter och personer som på grund av bidrag med uppgifter i isberättelsen tilldelas kostnadsfria tjänsteexemplar. Den 1 januari 1958 var antalet prenumeranter och mottagare av kostnadsfria exemplar 283, den 31 december s. å. 315. Ett flertal av dessa prenumererade på 2—9 exemplar. Berättelsen hålles tillgänglig för allmänheten söckendagar under tjänstetid vid institutet. Vissa delar av isberättelsen utläses i rundradio i anslutning till förmiddagens väderleksrapport, som följer efter dagsnyheterna kl. 12.30. I kodifierad form sändes en särskild sammanställning i de radiotelegrafiska sändningar, som är speciellt avsedda för sjöfarten och som utsändes via Karlsborgs radio å följande tider, nämligen a) kl. 09.40—09.45 och 09.48—10.05, b) » 15.40—15.45 » 15.48—15.53, c) » 21.40—21.45 » 21.48—22.05. Fr. o. m. issäsongen 1957/58 infördes i isberättelsen dagligen en sammanfattande översikt över isläget. Till denna fogas de anvisningar, som från isbrytarledningen meddelas till sjöfarten. Denna översikt liksom anvisningarna om isbrytarnas verksamhet läses även i radio i samband med förmiddagens väderleksrapport. Avsikten med översikten, som sålunda infördes hösten 1957, är att i klart språk ge radiolyssnaren och läsaren av isberättelsen en lättfattlig bild av det aktuella isläget.

74 Istjänsten skall efter isvinterns slut lämna samtliga lotsdirektörer en redogörelse över de lots- och fyrplatser, som inom respektive lotsdistrikt lämnat förutnämnda upplysningar. Två gånger i veckan lämnas en prognos för isläget, omfattande en tid av en vecka framåt. Prognosen grundar sig på temperatur- och vindprognoser från veckoprognosavdelningen. För att korrelera väderleken och isläget erfordras en daglig beräkning av en temperaturfunktion för 9 kuststationer. För att fastställa temperaturfunktionen måste för varje station dagligen beräknas 8—12 vägda medelvärden, omfattande temperaturen under de senast gångna månaderna till dagen närmast före dagen för beräkningen. Isprognoserna meddelas i isberättelsen och delges omedelbart isbrytardirektören samt den finska istjänsten. Utöver den dagliga delgivningen av israpporten till allmänheten har istjänsten även att kartlägga isens utbredning dels för allsidig bearbetning och beskrivning av isförhållandena utanför den svenska kusten, dels för publicering av översiktskartor över isförhållandena längs kusten och till sjöss. Två gånger i veckan publiceras en karta över issituationen i Bottniska viken, Finska viken, Östersjön, Kattegatt och Skagerack som bilaga till isberättelsen. Som grund för denna karta måste minst lika ofta en konceptkarta ritas på det material, som inkommit från observatörerna, statsisbrytarna, isflygspaningar och sjöfarten samt grannländerna. Den finska istjänsten delges dagligen samtliga de rapporter beträffande isens fördelning till sjöss, som inkommer från statsisbrytarna, sjöfarten, isflygspaningarna och det civila flyget. Slutligen publiceras en månatlig översikt över isförhållandena i klimatavdelningens månadsöversikt. Under den tid av året, då löpande arbete med israpporter och prognoser inte pågår, har avdelningen att granska inkomna observations journaler, göra en noggrannare beräkning av temperaturserierna och bearbeta inkomna iskartor, istjockleksmätningar och årsuppgifter från kuststationer, som ej sänder dagliga rapporter. Det ankommer vidare på avdelningen att lämna vederbörande observatörer instruktioner, granska och attestera räkningar å observatörsarvoden och telegramkostnader för observationernas befordran till institutet. Istjänstens föreståndare har därjämte att medverka i det internationella samarbetet rörande isprognos- och israpporttjänst samt i samarbetet rörande nautisk meteorologi inom meteorologiska världsorganisationen (WMO). I de särskilda fall, då svensk-dansk isbrytaradministration etableras, skall istjänsten medverka på sätt, som i varje fall närmare bestämmes (Sveriges överenskommelser med främmande makter 53/1930). Grundmaterialets omfattning m. m. Farvattnen utanför den svenska kusten är indelade i 571 observationsområden. Antalet isstationer uppgår f. n.

75 till 140. Det finns sålunda i genomsnitt 4 observationsområden per station. F r å n svenska och utländska stationer inkommer dagligen observationer angående isförhållandena, issituationens utveckling och seglationsförhållandena. Observationsmaterialets omfattning varierar, allteftersom vintern är normal eller svår. Antalet observationer per dag framgår av tab. 17. Tabell 17. Antalet till istjänsten dagligen inkommande observationer, om vintern är normal respektive svår Svenska

November December Januari Februari Mars April Maj

Utländska

normal vinter

svår vinter

normal vinter

svår vinter

20 60 100 100 120 100 60

40 80 120 280 240 120 80

30 60 80 100 100 80 20

40 90 160 280 200 90 40

F r å n de svenska stationerna inkommer under issäsongen dagligen telegram i en omfattning, som framgår av tab. 18. Tabell 18. Antalet till istjänsten dagligen inkommande telegram, om vintern är normal respektive svår

November December Januari Februari Mars April Maj

Normal vinter

Svår vinter

5 15 25 25 30 25 15

10 20 30 70 60 30 20

För iskartan och översikten i isberättelsen och radiorapporten erhålles dagligen meddelanden från isbrytarna. Antalet sådana meddelanden per dag framgår av tab. 19. Tabell 19. Antalet till istjänsten dagligen inkommande meddelanden från isbrytarna, om vintern är normal respektive svär

November December Januari Februari Mars April Maj

Normal vinter

Svår vinter

3 6 9 9 9 6 3

3 6 12 12 12 6 3

76 Varje iskarta grundar sig på observationer från inalles 1 149 observationsområden längs kusten kring Bottniska viken, Finska viken, Östersjön, Öresund, Kattegatt, Skagerack och östra Nordsjön. Från observatörerna inkommer varje år 230 å 350 av dem upprättade iskartor. Antalet varierar, allteftersom det är en normal eller svår vinter. Från civilflyget erhålles ca 90 iskartor per säsong. Under en normal vinter göres ca 30 istjockleksmätningar. Är vintern svår uppgår antalet sådana mätningar till ca 70. Från fasta kuststationer göres ca 500 ytvattentemperaturobservationer per år. Vidare mates yt- och djupvattentemperaturer från fyrskeppen ca 700 gånger per år. För prognosberäkningen utföres 13 140 observationer av lufttemperaturen per år, vilket motsvarar 36 observationer per dag. Efter en normal isvinter inkommer ca 220 månadsjournaler med isobservationer. En svår vinter ökar antalet journaler till 430. Det rutinmässiga arbetet inom istjänsten torde förbli relativt konstant med de marginaler, som betingas av om isvintern är normal eller svår. Därutöver föreligger emellertid enligt institutet behov av specialundersökningar. Ett undersökningsprogram föreslås skola uppläggas för studium av isdriften, vattenströmmarna och vattentemperaturen ävensom av isens fysikaliska och kemiska egenskaper. Istjänstens verksamhet är av stor betydelse för sjöfarten vintertid längs landets kuster. Detta framgår med tydlighet av tab. 20, som innehåller uppgifter om skeppningarna i Bottniska vikens norra och södra del (A och B) samt annorstädes (C) under issäsongerna 1955/56 och 1956/57. Personalbehov m. m. Issäsongen pågår såsom nämnts ca 210 dagar. I tab. 21 anges tidåtgången (antal timmar per år) enligt institutets beräkningar för istjänstens arbetsuppgifter. Kontrollen av telegramräkningar måste till stor del eftersättas under issäsongen och bli liggande till efter säsongen. Tabell 20. Antalet skeppningar i Bottniska vikens norra och södra del (A och B) samt annorstädes (C) under issäsongerna 1955/56 och 1956/57 1956/57

1955/56

Oktober November December Januari Februari Mars April Maj Juni Summa

A

B

C

A

B

C

994 988 197 6

7 717 7 527 7 454 6 550 4 270" 5 414 9 056 9 700 10 595

1 024 912 112 18 4

151 1 029

1 506 1 465 1 048 648 12 1 10 944 1 815

12 779 1 509

1 566 1 493 1 166 778 367 97 819 1 795 1 707

8 263 8 014 8 340 7 014 6 679 8 565 8 889 8 855 10 371

3 365

7 449

68 283

4 370

9 788

74 990

77 Tabell 21. Beräknad tidåtgång (antal timmar per år) för istjänstens arbetsuppgifter under issäsongen med fördelning på meteorolog- och biträdespersonal Meteorolog

Biträde

Antal timmar För- och eftersäsongen Israpporternas redigering m. m

ca 60 dagar

Högsäsong

ca 150 dagar, även helgdagar

Israpporternas redigering m. m

Hela säsongen Prognosarbete Veckoprognos Uppgörande av iskarta som bilaga till isberättelsen samt duplicering därav Distribution av isberättelsen (kontroll av adresstryck och inläggning i kuvert) Notering av prenumeranter och tid för prenumerationen Kontroll av telegramräkningar Kompensation för sön- och helgdagstjänst (exklusive tillägg för kvalificerad tid)

150 dagar 60 »

60 60

300 300

150 120

»

»>

»

ca 40

»

Totalsumma

170 300 160

1 540

1 680

160 För arbetsuppgifter, som utföres mellan säsongerna, och för nautisk meteorologi beräknas viss tidåtgång, som framgår av tab. 22. Tabell 22. Beräknad tidåtgång (antal timmar per år) för istfänstens arbetsuppgifter mellan issäsongerna med fördelning på meteorolog- och biträdespersonal Föreståndare

Meteorolog

Biträde

Antal timmar Efter och före säsongen Instruktioner m. m. för observationstjänsten Service åt observationsstationer Arvoden åt observatörer Journalgranskning Bearbetning av observationsmaterialet Korrespondens

100 300 150 600

Nautisk meteorologi WMO och annat internationellt arbete Granskning av fartygs journaler och inspektion på fartyg

100 Summa

75 15 50 50 50 150 390 20

600 700

78 Journalgranskning, bearbetning av observationsmaterialet, granskning av fartygsjournaler och inspektioner av fartyg kan enligt institutet f. n. inte utföras i full omfattning. Arbetet med duplicering av iskartan (120 timmar) kan inte klaras utan hjälp från annan avdelning, liksom inte heller biträdets kompensation för helgtjänst (160 t i m m a r ) . Den totala arbetsinsatsen, mätt i antal timmar per år, sammanfattas i tab. 23. Tabell 23. Beräknad tidåtgång (antal timmar per år) för samtliga istjänstens arbetsuppgifter med fördelning på olika personalkategorier Föreståndare

Meteorolog

Biträde

Antal timmar Under issäsongen Före och efter säsongen Nautisk meteorologi Summa

600 100

1 540 100 600

1 680 390 20

2 240

2 090

Med ledning härav kan personalbehovet enligt institutet beräknas till 2 meteorologer och 1 biträde. Behovet av biträdeshjälp är emellertid enligt institutet något större, varför tillfällig arbetshjälp, motsvarande iU biträde, torde få anses erforderlig. Utredningens förslag. Avdelningen torde i stort sett redan disponera den personal, som erfordras för de av institutet i det föregående angivna uppgifterna. Istjänsten förestås sålunda av en förste statsmeteorolog i Ae 24, som vid sin sida har 1 meteorolog i Ae 19 och 1 kanslibiträde i Ae 7. Den eftersläpning, som uppgivits förekomma i fråga om vissa arbetsuppgifter, bör enligt utredningens uppfattning kunna motverkas genom att istjänstens rent administrativa uppgifter i största möjliga utsträckning överföres till kansliavdelningen. Framför allt gäller detta arbetet med kontroll av telegramräkningar, distribution av isberättelsen och utställande av räkningar till prenumeranter på denna. De specialundersökningar, som av institutet angetts behöva utföras vid sidan om istjänstens rutinarbete, beräknas kräva minst en månad av föreståndarens tid under issäsongen och motsvarande tid under den isfria säsongen, d. v. s. ca 400 timmar per år. För detta arbete erfordras viss teknisk assistans från laboratoriet, motsvarande ca 200 timmar per år. Någon ökning av istjänstens personal för dessa väntade arbetsuppgifter anser utredningen ej erforderlig. Istjänsten är i organisatoriskt hänseende att betrakta som en sektion inom väderleksavdelningen. Personal, som under mellansäsongen kan komma att friställas, bör utnyttjas inom denna avdelning, liksom vid toppbelastning under säsong arbetskraft bör överföras från avdelningen till istjänsten. Föreståndaren förutsattes av utredningen under viss tid av året bli sysselsatt

79 med utvecklingsarbeten inom väderleksavdelningen, där behovet av kvalificerad arbetskraft härför är stort. Utredningen föreslår alltså ingen personalförstärkning beträffande istjänsten. 5. Teleavdelningen Arbetsuppgifter. Uppgiften att insamla och till respektive arbetsenheter inom civila och militära väderlekstjänster överbringa det svenska observationsmaterialet är fördelad mellan institutet och flygvapnet. Inom institutet åvilar ansvaret för befordran av observationstelegrammen från insamlingscentralerna till respektive väderlekstjänster teleavdelningen (signalavdelningen). Denna avdelning handhar också de internationella teleprinter-, radioteleprinter- och radioförbindelserna. 1 Vidare ombesörjer avdelningen utsändningen genom telefax 2 av kartanalyser och andra bearbetningar av observationsmaterial från de centrala till de lokala väderlekstjänsterna samt radiomottagning av utländska telefaxkartor. Observationsinsamlingscentralerna, vilka organiserats dels i flygvapnets, dels i institutets regi, emottager de olika observationsstationernas i sifferkod avfattade rapporter telefonledes från centralens insamlingsområde. Flygvapnet har 18 observationsinsamlingscentraler, därav 15 vid flottiljer. Institutets insamlingscentraler är placerade vid Bromma, Torslanda, Bulltofta, Karlstads, Visby och Norrköpings flygväderlekstjänster. Av dessa har Bromma, Torslanda, Bulltofta och Visby direkt teleprinterförbindelse med institutet. Karlstad, Norrköping samt Jönköping, Nordmaling och Sundsvall/ Härnösand har däremot ej teleprinter- utan telexförbindelse 3 med institutet. De militära observationsinsamlingscentralerna vidarebefordrar det insamlade materialet per teleprinter till flygstabens teleprintercentral, de civila till institutets teleprintercentral. Mellan institutets och flygstabens teleprintercentraler sker sedan utbyte av material per teleprinter. Vid institutets teleprintercentral insamlas också allt det utländska observationsmaterial, som inkommer på de till det västeuropeiska teleprinternätet anknutna teleprinterkanalerna, omfattande observationer från Väst-, Mellan- och Sydeuropa, F r ä m r e Asien, Nordafrika, Nordatlanten, Nordamerika, nordöstra Stilla havet och Sibirien. Visst material från Östeuropa insamlas via teleprinterförbindelse med Helsingfors, som i sin tur har förbindelse med Moskva. Vid institutet sker radiomottagning av utländska radioutsändningar av meteorologiska observationer från sådana områden, vilkas observationer inte ingår i det västeuropeiska nätets till institutet överförda sändningsprogram. Dessa områden är vissa delar av Sovjetunionens europeiska del, Sibirien, 1

Teleprinter har trådförbindelse, medan radioteleprinter arbetar trådlöst. Telefax är ett sätt för bildöverföring per tråd eller radio. 3 Telex är en trådförbindelse med utnyttjande av televerkets trådnät. 2

80 Balticum och Stilla havsområdet (inklusive Japan och Kina). Vidare sker radiomottagning i viss omfattning även av sådana utländska observationsmeddelanden, som inte tillräckligt snabbt kan erhållas per teleprinter. På senare år har i viss omfattning en övergång skett från manuell radiomottagning per morse till mottagning per radioteleprinter, nämligen av material från Ryssland och Stilla havsområdet. I utbyte sänder institutet via det internationella teleprinternätet och per radio ut sammanställningar av svenska observationer och vidarebefordrar den hit ankommande trafiken till grannländerna. Vidare sker på dessa förbindelselinjer ett utbyte i kodifierad form av respektive väderlekstjänsters analyskartor och prognoskartor. Förbindelsetjänstens omfattning. Avdelningen fick sin nuvarande organisation fr. o. m. den 1 januari 1951, då antalet radiotelegrafister starkt minskades och i stället förbindelserna med det västeuropeiska meteorologiska teleprinternätet ordnades genom tillkomsten av ett skandinaviskt teleprinternät, omfattande två kanaler från Stockholm till Köpenhamn via Oslo. I samband härmed tillfördes avdelningen en helt ny personalkategori, teleprinterbiträden. Under den första tiden ankom observationsmaterialet från det västeuropeiska nätet via två kanaler med ca 55 000 ord per dygn på kanal I och ca 52 000 på kanal II. Detta distribuerades tillsammans med det radiomottagna materialet till de civila och militära väderleksorganen i tre vid institutets telecentral redigerade program dygnet om med i huvudsak nya observationer var tredje timme från Europa-Medelhavsområdet och var sjätte timme från den övriga delen av norra hemisfären. Den allmänna väderlekstjänsten tillgodogjorde sig därvid allt material utom de för flygväderlekstjänsterna speciella prognoserna, hel- och halvtimmesobservationer, varningar m. m. Programmen I, II och III befordrades till Stockholm-Bromma flygväderlekstjänst och den militära väderlekscentralen, ett urval ur programmen I och II till Göteborg-Torslanda och Helsingfors samt program II till flygväderlekstjänsterna i Malmö-Bulltofta, Visby, Norrköping och Karlstad i den omfattning, som erfordrades för flygtrafiken. Ett fjärde program utgjorde de för utlandet avsedda sändningarna av svenskt, finskt och baltiskt observationsmaterial. Efter 1951 har ytterligare såväl inrikes som utrikes teleprinterlinjer tillkommit. En radioteleprintermottagare konstruerades år 1952, varigenom det amerikanska observationssändningsprogrammet kunde mottagas från New York via Azorerna. Sedermera har radioteleprintermottagning kunnat komplettera och i viss mån ersätta bl. a. radiomottagning av ryskt observationsmaterial. Försök med telefaxsändningar av väderlekskartor inleddes år 1953 och f. n. förekommer regelbundna telefaxsändningar till flygväderlekstjänsterna

81 i Stockholm och Malmö samt till flygstaben. 11 kartor sändes per dag, nämligen två höjdanalyskartor för 500 mb och två för 700 mb, fyra markanalyskartor, en 24-timmars markprognoskarta samt två höjdprognoskartor gällande 24 respektive 48 timmar. Även mottagning av i utlandet utsända telefaxkartor har i viss utsträckning förekommit. Telextrafik infördes år 1954 med Stockholms telestation, Karlstad och Norrköping i stället för direkta teleprinterlinjer samt efter hand med de aerologiska stationerna i Göteborg, Östersund och Bromma och kustradiostationerna. I stället för att inrätta ännu en direkt teleprinterlinje från institutet till vardera Malmö och Göteborg ordnades en teleprinterlinje mellan dessa stationer, vilken möjliggjorde för institutet att sända ett program till Malmö för vidare befordran till Göteborg och ett annat till Göteborg för vidare befordran till Malmö. I januari 1956 vidtogs vissa ändringar i fråga om Sveriges anknytning till det västeuropeiska teleprinternätet. Ytterligare en teleprinterkanal framfördes sålunda till Stockholm via Köpenhamn med fortsättning till Helsingfors. Härigenom kunde även det amerikanska observationsmaterialet och, efter redigering i Frankfurt/M., det väsentliga innehållet i de övriga programmen från London, Paris och Frankfurt erhållas per teleprinter. Förbindelse mellan de väst- och östeuropeiska teleprinternäten på kontinenten för utväxling av väderleksdata har under år 1957 anordnats med Frankfurt/M. som anslutningspunkt. I samband därmed upphörde denna stations programredigering till Skandinavien, vilket nödvändiggjorde en ytterligare teleprinterkanal. Det skandinaviska samarbetet på detta område resulterade i att Sverige fick en ny teleprinterförbindelse med Köpenhamn, vars kostnader delats lika mellan Sverige och Norge, under det att Finland bekostade en tredje kanal till Sverige. På det internationella meteorologiska teleprinternätet i Europa (IMTNE) med Frankfurt/M., London och Paris som centraler i Västeuropa distribueras ett program från vartdera av dessa centralers ansvarighetsområden i Eurasien och ett andra program från Paris med nordamerikanska data. Samtliga program erhålles nu i Sverige, de båda parisprogrammen via Amsterdam och Köpenhamn; frankfurt- och londonprogrammen via Frankfurt, Köpenh a m n och Oslo. Till Finland liksom till de svenska flygväderlekstjänsterna vidarebefordras materialet efter omredigering i Stockholm. Telefaxöverföringen av väderlekskartor från institutet till flygväderlekstjänsten i Bromma och till flygstaben sker med separata telefonledningar och till Malmö via kortvågsradiosändare i Spånga. Faxprogrammet består av tre dagliga tempogram (diagram med nordiska radiosonderingar) samt 11 analys- och prognoskartor. Under år 1958 utsändes 5 152 faxkartor. Radiomottagning av dessa har under året införts vid flygflottiljerna. Regelbunden radiomottagning av utländska faxkartor har skett vid institutet i 6—904867

82 något ökad omfattning under år 1958 med sex kartor dagligen från Frankfurt/M., fem kartor från Moskva och en karta från Oslo. I övrigt har vid behov faxkartor mottagits från London, Montreal och Edmonton samt från Washington och Tokio. Totalt radiomottogs 3 200 faxkartor under år 1958. Fr. o. m. den 1 februari 1958 tillgodoses större delen av observationsbehovet från europeiska Ryssland per trådteleprinter via Helsingfors från Moskva. Som reserv äger radioteleprintermottagning från Moskva r u m hela dygnet. Radioteleprintermottagningen från Nordamerika har upphört och begagnas endast vid avbrott på teleprinterförbindelsen. I slutet av år 1957 igångsattes även en experimentell radioteleprinterutsändning från institutet i London-Dunstable. Den har begagnats som reserv vid avbrott på teleprinterförbindelsen med London via Oslo. Omfattningen av arbetet med förbindelsetjänsten bestämmes av antalet observationsterminer, antalet observationsstationer och antalet i telegrammet ingående ord (grupper). Därjämte inverkar antalet förbindelselinjer samt om dessa sker per radio, teleprinter eller radioteleprinter. Den ankommande utländska teleprintertrafiken vid institutets telecentral uppgick under år 1958 till ca 85 000 000 ord. Trafikvolymen i övrigt vid Institutets telestationer under år 1958 framgår av tab. 24. Tabell 24. Trafikvolymen vid institutets telestationer år 1958 Avsändning per teleprinter antal telegram

antal ord

Telecentralen Telecentralen (Transito) Telecentralen (B.T.T.) Badiomottagningscentralen (Morse) Badiomottagningscentralen (B.T.T.) Bromma Torslanda Bulltofta Visby Karlstad Norrköping

77 602 6 296 384 778 112 51 253 005 2

Summa

1 020110 60 518 808

31425 39 505 35 650 24 797 18 525 14 494

per radio

Mottagning per radio

antal telegram

antal ord

antal telegram

antal ord

40 063

3 367 434

15 390

442 178 1

119 117

7 397 058 8 40 672

2 729 320*

56 601

5 656183 5

771 3 000 6 880

56 652 6 45 OOO6 579 035 7

123 314

9 508 368

471 375 809 720 553 000 542 000 368 681 224 643 159 180 10 764 492

För flygväderlekstjänsterna. Direkt genomgångstrafik ej inräknad. 3 Nordeuropeiskt subkontinentalt program. 4 Huvudsakligen från Asien, arktiska delen a v USSB, Balticum och Polen samt israpporter. 5 Från USSB och Asien, reservmottagning av Londons subkontinentala utsändning. 6 För lokalt bruk inom flygväderlekstjänsten. 7 Från Balticum och Polen för allmänt bruk. 2

83 Den från avdelningen avgående teleprintertrafikens fasta inländska program utgöres f. n. av följande antal grupper per dygn. Program

Till

Innehåll

Grupper/dygn

I

samtliga flygvä- synoptiskt/aerologiskt derlekstj änster utomskandinaviskt (FVT), militära europeiskt program väderlekscentralen (MVC) och Finland

52 000

II

d:o

aeronautiskt material, synoptiska/aerologiska data från de nordiska länderna

26 000

III

Bromma FVT, MVC, Danmark samt delvis Finland och Norge

data från europeiska Byssland

25 000

För utlandet finns likaledes tre avgående program, omfattande 12 000, 22 000 respektive 20 000 grupper per dygn. Avdelningen förfogar f. n. över följande antal förbindelselinjer av olika slag. Teleprinterlinjer: internationella inrikes, avgående

7 15

inrikes, ankommande Telexabonnemang Telefaxledningar

11 3 3

Avdelningen svarar för institutet tillhörig radio- och teleteknisk utrustning, som nyttjas av telecentralen, radiomottagningscentralen och flygväderlekstjänsterna vid Bromma, Torslanda, Bulltofta, Visby, Norrköping, Karlstad och Sundsvall/Härnösand. Värdet av utrustningen beräknas uppgå till ca 200 000 kronor. Förutom teleprinter- och telexapparatur förhyres av televerket tio kortvågssändare i Spånga, en långvågssändare (deltid) i vardera Karlsborg och Motala samt en mottagareanläggning i Smedstorp med linje till institutet. Tre av sändarna och mottagareanläggningen i Smedstorp utnyttjas för radiotjänst åt luftfarten. Utvecklingstendenser. Vid andra världskrigets slut kunde en snabb stegring väntas av radiomottagningen av utländska observationer. Vid denna tid kunde emellertid ingenting förutses angående behovet av höjdobservationer från efter hand hela norra hemisfären och inte heller angående tillkomsten av internationella teleprinterlinjer. Arbetet med internationella och nordiska samarbetsproblem på kommunikationernas område har ökat väsentligt i samband med etablerandet av det västeuropeiska teleprinternätet och dess anslutningar. Även flygtrafikens utveckling har medfört ökade internationella arbetsuppgifter för avdelningen. Obstelegramtrafikens omfattning (antal grupper) under åren 1950—57 ger en bild av utvecklingen av avdelningens verksamhet. Omfattningen av telecentralens sändningar framgår av tab. 25.

84 Tabell 25. Omfattningen av telecentralens sändningar (antal grupper) åren 1950—57 Badio

Teleprinter

radioteleprinter

morse

transito

egna

Antal grupper 4 017 163 3 114 723 3 320 584 3 964 783 4 332 117 6 298 282 6 831 885 6 153 006

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957

32 567 785 27 422 815 30 508 640 41 845 840 19 624 920 30 112 712 39 663 405

3 503 000 3 514 760 3 514 761 3 701 905 3 731 233 3 631 240 3 943 510 3 189 961

2 368 920 2 372 400 4 750 000 5 977 376 7 271 760

Som framgår av tab. 26 mottogs vid telecentralen under samma tid ett betydande antal grupper. Tabell 26. Vid telecentralen åren 1950—57 mottagna telegram (antal grupper) Badio

Teleprinter svenska F V T

morse

utländska

radioteleprinter

Antal grupper 2 689 571 2 900 682 2 823 384 2 884 771 2 831 896 2 778 332 2 832 625 2 977 634

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957

ca 18 250 000 ca 39 055 000 ca 39 055 000 ca 39 055 000 ca 39 055 000 ca 39 055 000 ca 50 000 000 ca 53 750 000

366 527 1 308 954 1 797 749 1 630 602 1 009 289 920 676 800 653 544 964

3 000 000 6 841 450 2 906 373

Vid radiomottagningscentralen minskades, som framgår av tab. 27, mottagningen av morsetelegram i samband med övergången till radioteleprinter. Tabell 27. Vid radiomottagningscentralen åren 1950—57 mottagna morsetelegram (antal grupper) Badioteleprinter

Morse

Antal grupper 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957

17 849 402 10 042 541 6 996 901 7 302 918 8 512 551 7 321 084 6 074 937 3 985 859

7 741 496 11647 401 14 566 910

85 För de närmaste fem åren utgår institutet från följande utvecklingsprognos i fråga om telekommunikationerna. Kontinentala, subkontinentala, territoriella och subterritoriella radioutsändningar per morse är redan helt avvecklade i Nordamerika. I Europa, Nordafrika och Asien torde de kontinentala och subkontinentala utsändningarna per morse bli avvecklade om ett par år. De territoriella och subterritoriella utsändningarna kan däremot beräknas kvarstå i viss omfattning, utan att detta nämnvärt påverkar arbetet vid institutets teleavdelning. I fråga om radioutsändningar för sjöfarten per morse väntas ingen ändring. Vad beträffar de speciella utsändningarna för flygväderlekstjänst torde de s. k. areautsändningarna bli slopade, liksom fallet redan är inom den skandinaviska och brittiska arean. Frågan om de återstående specialutsändningarnas fortsatta existens behandlades vid internationella luftfartsorganisationens och meteorologiska världsorganisationens »joint meeting» i februari 1958. Sändningarna beräknas bli ersatta med trådteleprinterbefordran inom olika europeiska områden med urvalsutväxling mellan dessa. För detta ändamål kominer att erfordras en ny teleprinterförbindelse Stockholm —Köpenhamn—Oslo. Internationella meteorologiska teleprinternätet i Europa (IMTNE) och därå expedierade programs sammansättning synes tills vidare knappast komma att undergå några större förändringar. Det skandinaviska anslutningsnätet är däremot inte utbyggt i erforderlig omfattning. Sålunda är trafikvolymen mellan Stockholm—Oslo och omvänt av en sådan storleksordning, att den nuvarande metoden med inbrytning på Londonkanalen i Oslo och på Pariskanalen i Stockholm måste ersättas med en särskild duplex förbindelse för den nordiska obsutväxlingen mellan Sverige och Norge. Det svenska meteorologiska teleprinternätet går i samtrafik med flygvapnets och den civila luftfartens teleprinternät. Den inhemska distributionen omfattar ett synoptiskt-aerologiskt program av utomskandinaviska data och ett aeronautiskt program, kompletterat med skandinaviska synoptiska-aerologiska data på var sin kanal till de civila flygväderlekstjänsterna i Bromma, Torslanda och Bulltofta samt till de militära väderlekstjänsterna. Det aeronautiska programmet sändes även till Visby och till SAS' klarerarekontor i Bromma. Båda programmen sändes till Meteorologiska centralanstalten i Helsingfors. De båda förstnämnda programmens kanaler är helt fullbelagda. Det är sålunda inte möjligt att förse Torslanda och Bulltofta med mer material än som f. n. sker. Varje eventuell utökning kräver enligt institutet en ny förbindelse över Göteborg till Malmö. Utöver dessa program sändes ett tredje program med europeiska ryska data till Bromma, till den militära väderlekscentralen och till Köpenhamn.

86 Ett fjärde av institutet redigerat program utgör det från Paris mottagna europeiska, nordafrikanska och asiatiska programmet, som vidarebefordras till Oslo. Det inhemska civilflygets utveckling och därmed åtföljande krav på meteorologiska telekommunikationer kan, då det gäller de minsta flygplatserna, i allmänhet tillgodoses med telexabonnemang. Om civila flygväderlekstjänster upprättas i Sundsvall—Umeå-området eller Luleå—Kirunaområdet, måste man emellertid räkna med att det meteorologiska teleprinternätet utsträckes till Norrland. Om ett ökat behov av data skulle erfordras t. ex. i Kalmar eller på andra sydsvenska flygplatser, k a n de till Malmö och Göteborg utgående teleprinter linjerna avtappas vid lämpliga överdrags- eller förstärkarestationer, såsom t. ex. i Nässjö för Kalmars del. All insamling av svenska obsar norr om linjen Stockholm—Karlstad ombesörjes f. n. av flygvapnets flottiljer och s. k. observationscentraler. Den internationella svenska telecentralen vid institutet har därigenom vissa svårigheter att få in landets egna observationer i rätt tid, eftersom obsarna skall passera en flottilj- och en observationscentral samt flygstabens teleprintercentral, innan de kommer fram till institutet. Mellan institutet och storflygplatsen vid Arlanda kommer enligt institutet efter hand att behövas ett flertal teleprinterförbindelser. Kontinentala, subkontinentala, territoriella och subterritoriella radioteleprinterutsändningar är delvis igångsatta, delvis under uppbyggnad. Radioteleprinterutsändningarna från de kontinentala och subkontinentala centralerna i Europa och Asien kan beräknas snabbt bli förverkligade. För Sveriges del räknar institutet med radioteleprintermottagning som reserv vad beträffar Moskva, London och Paris. Ytterligare reservprogram per radioteleprinter blir dels det nordamerikanska som återutsändes från Azorerna (eller Paris), dels nordhemisfärprogrammet från Frankfurt/M. Facsimileutsändningarna har hittills haft karaktären av territoriella experimentutsändningar per radio och per tråd, även om man för de amerikanska sändningarna i Kanada, USA, Europa och Nordafrika och den västtyska i Frankfurt/M. haft sändare och frekvenser med internationell räckvidd. I mindre omfattning har så också varit fallet med den svenska motsvarande utsändningen, ehuru den i första hand är organiserad för behovet vid flygväderlekstjänsterna i Bromma och Bulltofta samt militära väderleksorgan. Erfarenheterna av den svenska facsimileöverföringen ger vid handen att lokal befordran per tråd, såsom till Bromma och flygstaben, fungerar bra. Radiobefordran per kortvåg försvåras genom flerskiktsrefraktion, vilken vid vissa tider på dygnet resulterar i dubbeltecknade bilder inom det spridningsområde för de korta vågorna, som kan betraktas som närzon. Kortvågsfrekvenserna bör därför, om internationell räckvidd är erforderlig, reserveras för långa distanser utom denna närzon och närzonen i stället täckas med en långvågsfrekvens från en tillräckligt kraftig sändare.

87 Personalbehov ligen

m. m. T e l e a v d e l n i n g e n h a r f. n. följande p e r s o n a l , n ä m -

1 radiokommissarie . . . . Ao 19 1 radioföreståndare . . . . Ae 16 1 förste radiotelegrafist. . Ao 12 5 förste radiotelegrafister Ae 12 1 förste radiotelegrafist. . Ag 12

3 radiotelegrafister . . . . Ao 11 18 radiotelegrafister 1 . . . . Ae 11 10 teleprinterbiträden . . Ae 7 3 t e l e p r i n t e r b i t r ä d e n . . . . Ag 7 3 teleprinterbiträden . . Ag 3—

D e s s u t o m t j ä n s t g ö r en s t a t s m e t e o r o l o g i Ao 21 f r å n v ä d e r l e k s a v d e l n i n g e n s å s o m f ö r e s t å n d a r e för t e l e a v d e l n i n g e n . E n r a d i o t e l e g r a f i s t h a r s e d a n å r 1957 v a r i t a n s t ä l l d m e d m e d e l från a n s l a g e t V ä d e r l e k s t j ä n s t för l u f t f a r t e n . R a d i o k o m m i s s a r i e n och r a d i o f ö r e s t å n d a r e n f ö r e s t å r t e l e c e n t r a l e n r e s p e k tive r a d i o m o t t a g n i n g s c e n t r a l e n . P e r s o n a l e n i övrigt fördelar sig p å s ä t t f r a m g å r a v t a b . 28. Tabell 28. Antalet befattningshavare vid telecentralen och radiomottagningscentralen fördelning på olika göromål Telecentralen

Badiomottagningscentralen

med

Summa

Antal befattningshavare Gemensam personal kansligöromål arbetsledning teknisk underhållstiänst Badioexpedition Telefaxexpedition Teleprinterexpedition Telex-expedition

1 4 1 8 3 18 2 Summa

1 5 1 13 3 18 2

1 Radio- och teleprinterexpeditionen håller öppet hela dygnet, telefaxexpeditionen 15 timmar per dygn. Telex-expeditionen, som är öppen dygnet om, är bemannad med egen personal under 14 timmar och i övrigt med teleprinterexpeditionens personal. Institutet har lämnat uppgifter om fördelningen av personalen — föreståndare oräknade — en normal arbetsdag (i februari 1958) på olika arbetsuppgifter. Fördelningen framgår av tab. 29. Utöver i tabellen angiven personal fanns 1 elevbiträde (8 t i m m a r ) , som deltog i arbetet med vidarebefordran av utländskt material. Av personalen i övrigt var 1 sjuk, 9 åtnjöt frivakt och 1 låg i beredskap. Institutet har beräknat det aktuella personalbehovet för teleavdelningen. Resultatet redovisas i tab. 30, som anger årsbehovet, mätt i antal timmar, av förste radiotelegrafister, radiotelegrafister och teleprinterbiträden. 1

Därav 3 vakanta.

88 Tabell 29. Teleavdelningens

personal med fördelning på olika arbetsuppgifter åtgång (antal timmar per dag)

Perforering, Sändning, Mottagning redigering redigering Tid Vaktf öreståndare Underhållstjänst Badioexpedition Teleprinterväxel Teleprinterexpe-

Personal

Tid

Personal

Tid

Personal

Journalföring Tid

Personal

Övrigt Tid 15 7

10 Summa

Personal

Tid

Personal

2 1 (5) (3)

15 7 44 25

2 1 5 3

y2

(5)

4 8 16 (4) 3 % 9 Telefaxexpedition 2 3 (2) y2 4 Telex-expedition 1 a) y2 Badiomottag3 ningscentral 3 Å 18*4 24 3 Program I (omh esörje ä av teleprin ;erexp editionen) II—III 3 24 Vidarebefordran Kansligöromål . .

(4) (2) (1)

4y2 2y2

(4) (2)

32 15 7

4 2 1

(3)

12 1

1(1) (3)

31 25

4 3

1 7

(3) 0

25 7

3 0

Summa

27 24

5 3

(5)

(5)

och tid-

i

y2

Det beräknade årsbehovet (antal arbetstimmar) motsvarar enligt institutet en personal om ca 7 förste radiotelegrafister, 28 radiotelegrafister och 18 teleprinterbiträden. I förhållande till nuläget innebär detta en ökning med 7 radiotelegrafister och 2 teleprinterbiträden. Genom minskad radiomottagning och motsvarande ökning av teleprintermottagningen beräknas radiotelegrafisternas antal av institutet kunna minskas till 20, medan teleprinterpersonalen i stället bör ökas med ytterligare 8. Det bör emellertid understrykas, att radiotelegrafister redan nu användes för nytillkomna arbetsuppgifter i samband med telefaxsändning. Dessutom erfordras ytterligare 1 förste radiotelegrafist på grund av fortsatt ökning av telefaxsändningarna. Den förste byråingenjör, som från början avsetts för den gemensamma ledningen av instrument- och teleavdelningarna, har måst uteslutande disponeras för instrumentavdelningen. I hans ställe har en av väderlekstjänstens statsmeteorologer under de sista åren haft att fullgöra förste byråingenjörens uppgifter i vad avser teleavdelningens ledning och har därjämte handhaft kontrollfrågor mellan väderlekstjänsten och förbindelsetjänsten. Ledningen av teleavdelningen bör enligt institutet handhavas av en väl kvalificerad meteorolog, vilken skall vara i stånd att avgöra vad väderlekstjänsterna behöver i fråga om data från olika meteorologiska observationsstationer över hela norra halvklotet och det lämpligaste sättet på vilket detta kan ske. Han skall kunna delta i internationella överläggningar i förevarande frågor och skall också löpande följa upp hur observationsut-

89 Tabell 30. Teleavdelningens

beräknade personalbehov, Antal dagar per år

Telecentralen Vaktf öreståndare 3 förste radiotelegrafister 2 d:o 1 d:o Teknisk underhållstjänst 1 förste radiotelegrafist Radiosändningsexpeditionen 6 radiotelegrafister Teleprinterexpeditionen 3 radiotelegrafister 3 teleprinterbiträden 2 8 d:o Telefaxexpeditionen 1 radiotelegrafist 2 d:o Kansligöromål 1 förste radiotelegrafist 3 1 teleprinterbiträde Radiomottagningscentralen Vaktf öreståndare Badiomottagningsexpeditionen. . . Summa 1 2

mätt i antal timmar

Förste radiotelegrafist

Badiotelegrafist

Teleprinterbiträde

Antal timmar

300 65 50

6 300 910 350

1 890

17 520

365 365 365

8 760 1

200 365

1 400 5 110

270 300

per år

8 760 22 630

1 890 2 100 2 100 10 110

•

—

13 440

42 900

33 490

4 380 timmar kan ersättas av teleprinterbiträden med högre kompetens. Med högre kompetens.

Tillika ställföreträdande radiokommissarie.

växlingen fungerar. För denne föreslår institutet inrättande av en ny tjänst såsom byrådirektör i A 24. Institutets förslag i fråga om personell upprustning innebär även vissa lönegradsförbättringar. Den av institutet föreslagna personalplanen, innefattande delvis nya tjänstetitlar och lönegrader, har följande utseende. 1 byrådirektör 1 överkontrollör (= radiokommissarie) 1 kontrollör (= radioföreståndare) 8 förste radioassistenter (= förste radiotelegrafister) . . . . 20 radioassistenter ( = radiotelegrafister) 8 teleprinterexpeditörer 18 teleprinterbiträden

A 24 A 21 A17 A 13 All A 9 A 7

Av de föreslagna åtta förste radiotelegrafisterna avses en skola syssla med teknisk underhållstjänst och en med telefax på radioexpeditionen, en tjänstgöra på radiomottagningscentralen och fem som vaktf öreståndare på telecentralen. Radiotelegrafisterna skulle fördelas mellan radioexpeditionen (11), telecentralen (4) och radiomottagningscentralen (5).

90 Utredningens förslag. Förbindelsetjänsten sysselsätter f. n. sammanlagt 46 personer. I förhållande härtill innebär institutets förslag en ökning med 11 befattningshavare. Enligt utredningens uppfattning kan teleavdelningen i stort sett med nuvarande personaluppsättning fullgöra de arbetsuppgifter, som f. n. ankommer på den. Att så kunnat ske beror emellertid enligt institutet på det förhållandet, att avdelningen disponerar yngre arbetskraft, som kunnat klara en ansträngande tjänstgöring med i genomsnitt 2 000 tjänstgöringstimmar per år mot normalt 1 700. Den begärda personalökningen avser i första hand att sanera tjänstgöringsförhållandena för personalen. I tab. 31 har uppgifter sammanställts rörande den övertid (antal timmar) vid avdelningen under år 1957, för vilken särskild ersättning utgått. Tabell 31. övertid (antal timmar) vid telecentralen och radiomottagningscentralen år 1957 Radiomottag] lingscentralen

Telecentralen

övertid (antal timmar)

Personalkategori

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

Radiotelegrafist Teleprinterbiträde... Radiotelegrafist Teleprinterbiträde.. . Radiotelegrafist Teleprinterbiträde.. . Radiotelegrafist Teleprinterbiträde. . . Radiotelegrafist Teleprinterbiträde. . . Radiotelegrafist Teleprinterbiträde.. . Radiotelegrafist Teleprinterbiträde. . . Radiotelegrafist Teleprinterbiträde. . . Radiotelegrafist Teleprinterbiträde. . . Radiotelegrafist Teleprinterbiträde. . . Radiotelegrafist Teleprinterbiträde.. . Radiotelegrafist Teleprinterbiträde. . .

Radiotelegra fist Teleprinterbi trade Summa

enkel

kvalificerad

enkel

39,5 7,5 7,5 65,5 19,0 60,5 57,5 204,0 20,5 7,5 16,0 19,5 16,0 49,5 19,5 33,5 59,0 86,0 24,5 6,5 28,0 29,5 30,5 116,0

32,0 14,5 23,0 26,5 6,0 30,5 37,5 49,5 30,0 3,0 52,0 15,5 67,5 10,0 68,0 27,5 83,5 38,0

6,0

337,5 685,5 1 023,0

—

8,0 10,0 31,0 44,0 93,0

—

kvalificerad 6,75

—

0,75

13,5

—

— —' —

13,0

—

8,0

—

7,25

—

31,5

37,75

— — — — — — — — —

— — — — — — — — —

1,75

—

9,0

—

21,5

27,0

— — —

— — —

453,5 347,0

82,5

101,25

—

—

800,5

82,5

101,25

Sammanlagt uppgick antalet övertidstimmar till 2 007 och den härför debiterade ersättningen till 15 463 kronor. Utredningen anser det i princip riktigt att i största möjliga utsträckning söka eliminera övertidsarbete för personalen.

91 Vid bedömning av personalbehovet kan man ställa frågan, om det är absolut nödvändigt att hålla toppbevakning. Det är emellertid att märka, att teleavdelningen närmast är ett serviceorgan för övriga avdelningar inom institutet. Det är med andra ord deras anspråk på material för den civila och militära väderlekstjänsten m. m., som avdelningen i varje läge har att tillgodose. Det är sålunda av stor vikt, att tjänsten på denna avdelning funktionerar tillfredsställande. Avdelningen har, som nämnts, hittills kunnat klara den växande arbetsbördan genom att personalen i genomsnitt varit relativt ung och övertidsarbete kunnat tillgripas. Avdelningen torde även enligt utredningens uppfattning i viss mån behöva kompenseras för den minskning av personalens arbetsinsatser, som betingas av en med tjänsteåren ökande semester och en viss ökning av frånvarofrekvensen. Likaså torde få beaktas, att det arbete, varom här är fråga, kan vid en ökad frånvarofrekvens medföra större personalbehov i form av beredskap. Med beaktande av dessa synpunkter r ä k n a r utredningen med en förstärkning med 2 å 3 befattningshavare. Därutöver får m a n räkna med den personalförstärkning, som kan vara motiverad av den ökande trafikvolymen och utbyggnaden av storflygplatsen vid Arlanda. Å andra sidan får man också på längre sikt räkna med att den tekniska utvecklingen på området kan komma att möjliggöra vissa personalbesparingar. Utgående från vad ovan sagts anser utredningen den erforderliga personalförstärkningen k u n n a fastställas till 6 personer, därav 1 förste radiotelegrafist i Ae 12 och resten teleprinterbiträden. Beträffande ledningen av avdelningen anser utredningen i likhet med institutet, att den bör handhavas av en kvalificerad meteorolog. Den meteorologiska sakkunskapen inom avdelningen bör emellertid enligt utredningens uppfattning bli tillräckligt tillgodosedd, • om avdelningen erhåller en statsmeteorologtjänst i Ae 23. Institutet har föreslagit införande av en ny personalkategori, nämligen teleprinterexpeditörer, och även i övrigt räknat med en allmän uppflyttning av tjänsterna på teleavdelningen. Utredningen anser det inte falla inom utredningsuppdraget att gå in på lönegradsfrågor av detta slag utan räknar med att institutet kommer att aktualisera sitt förslag i denna del i petita i samband med institutets övriga lönefrågor. Utredningen föreslår alltså, att teleavdelningen erhåller följande personalförstärkning, nämligen 1 statsmeteorolog 1 förste radiotelegrafist 5 teleprinterbiträden

Ae 23 Ae 12 Ae 7

KAPITEL VI

Klimattjänst m. m.

1.

Klimatavdelningen

Arbetsuppgifter. Inom klimatavdelningen sker bearbetningen av det material, som insamlas vid institutets klimatstationer. Observationsmaterialet innefattar även klimatuppgifter från timobservationsstationer och övriga synoptiska stationer. Uppgifterna blir föremål för granskning och korrigering; vidare beräknas f. n. summor och medelvärden för månader och år av de meteorologiska elementen samt frekvenstal för de viktigaste elementens uppträdande. Som ett led i samarbetet mellan institutet och flygvapnet överlämnas observations journaler, dagböcker och registreringar från militära meteorologiska stationer månadsvis till institutet för förvaring och bearbetning. Vissa bearbetningsresultat publiceras i institutets årsbok delarna »Månadsöversikt över väderlek och vattentillgång», »Nederbörden i Sverige» och »Meteorologiska iakttagelser i Sverige». Andra bearbetningar redovisas i en otryckt intern serie »Meddelanden från klimatavdelningen», avsedd att ligga till grund för upplysningsverksamheten. Slutligen upplägges observationsdata i viss omfattning på hålkort. Enligt internationell överenskommelse sammanställes varje månad medelvärden av lufttryck, temperatur och fuktighet samt mängd av uppmätt nederbörd för tio stationer. Denna sammanställning ingår i radioutsändningen »Climat». Det ankommer vidare på klimatavdelningen att på begäran lämna intyg och andra uppgifter om väderleksförhållanden vid viss tidpunkt eller under viss tidsperiod i förfluten tid. Myndigheter och enskilda begär ofta sådana intyg vid rättegångar i trafikmål eller andra mål om skadestånd eller i övrigt, då väderleksförhållandena är relevanta ur rättslig synpunkt. Klimatiska observationssammanställningar och bearbetningar har under de senaste åren efterfrågats även för industriellt bruk, för jordbruksändamål, liksom även för användning i samband med ekonomisk planering inom andra näringsgrenar eller i anslutning till målforskning, t. ex. byggnadsforskning. Vidare har avdelningen att verkställa utredningar i samband med vattenregleringarna för utrönande av deras inverkan på klimatet. Dessa undersökningar har huvudsakligen varit inriktade på att utreda frågorna om

93 ändrad dimfrekvens och frostlänthet. I samband med uppdämningen av Faxälven ovanför Storfinnforsen har frågan om sambandet mellan strandvegetation och snödrev aktualiserats och givit anledning till särskilda undersökningar. Vidare har institutet i samband med Lilla Luleälvs reglering erhållit uppdrag att undersöka dess påverkan på klimatet i berörda områden. I detta sammanhang må nämnas institutets samarbete med ingenjörsvetenskapsakademiens åskkommission för undersökning av de meteorologiska och geografiska betingelserna för åskväder. Klimatavdelningen har vidare att utföra vetenskapliga bearbetningar av såväl inhemskt som utländskt observationsmaterial. En mycket omfattande dylik bearbetning av det svenska observationsmaterialet, samordnad med en bearbetning av motsvarande material från grannländerna, är f. n. aktuell i samband med de uppgjorda planerna på en världsomfattande klimatatias i den meteorologiska världsorganisationens (WMO:s) regi. En arbetsgrupp har tillsatts för vissa undersökningar av betydelse för vecko- och månadsprognoser. Den har utfört studier beträffande sambandet mellan lufttrycksfördelningen i stort och temperaturen i Sverige, temperaturens persistens vid Svealands- och södra norrlandskusten samt vid stationer i inre Norrland och i Götaland och om sambandet mellan luftströmningen på ca 5 k m höjd och temperatur- och nederbördsfördelningen i Sverige. I kap. IV är omnämnt det samarbete, som inletts på det agrikulturmeteorologiska området mellan institutet och andra organ. Under den tid den för ändamålet bildade samarbetskommittén verkat har, enligt vad institutet uppger, antalet uppdrag och förfrågningar på ifrågavarande område ökat betydligt. Personalen inom klimat-, instrument- och väderleksavdelningarna har engagerats i planläggning av specialundersökningar, prognosverksamhet och instrumentproblem. Enligt institutets mening är denna verksamhet en uppgift, som faller inom den allmänna verksamheten. En ökad service på detta område liksom på den allmänna väderlekstjänstens område anser institutet motiverad. Klimatavdelningen handhar även frågor om inspektion och kontroll av hela det meteorologiska stationsnätet med undantag för istjänstens observationsnät och de aerologiska stationerna. Härtill kommer frågor om inrättande eller nedläggande av observationsstationer, anställning och entledigande av observatörer, arvodesfrågor beträffande observatörerna, utbildning av observatörer samt redigering av instruktioner o. d. för observationernas utförande. Klimatavdelningen för också register över utrustningen och observationsarbetets omfattning vid de olika stationerna. Utvecklingstendenser. Klimatavdelningens verksamhet tenderar att öka i omfattning. Det är emellertid enligt institutets uppfattning inte möjligt att med önskvärd noggrannhet uppskatta det framtida behovet av uppgifter

94 och utredningar rörande klimatet, kostnaderna för det bestående stationsnätet och för nytillkommande observationer, utvecklingen av de maskinella metoderna för databehandling och kostnaderna för en dylik behandling. Ett försök att skissera utvecklingen torde få baseras på vissa av institutet gjorda antaganden. Ett alltmer ökat behov av en noggrann kännedom om landets klimat kommer att göra sig gällande. Redan de hittills gjorda rönen visar, att det lönar sig att skaffa dylik kännedom. Såväl i Sverige som i andra länder har en utveckling i denna riktning ägt rum under de senaste åren och ingenting tyder på att den skulle ha kulminerat. Man kan vidare räkna med möjligheten att framdeles i betydande omfattning taga existerande hjälpmedel för databehandling i anspråk för den bearbetning och publicering av meteorologiska observationer, som åvilar klimatavdelningen. I det följande lämnas en på uppgifter från institutet baserad redogörelse med synpunkter på utvecklingen av avdelningens arbete vad beträffar observationsmaterial, publikationer och inspektionsresor. Vidare beröres det inom avdelningen bedrivna arbetet på utvecklingen av månadsprognoserna. Bearbetning av observationsmaterialet. Allt inkommande observationsmaterial från det ordinarie stationsnätet utom nederbördsstationerna beräknas bli överfört till hålkort. Viss del av rutinbearbetningen av detta material kommer då att utföras maskinellt. Utöver den bearbetning av hålkortsmaterialet, som f. n. äger rum, beräknas ett stort antal statistiska tabeller tillkomma. Nederbördskartor torde även i fortsättningen böra ritas för varje dygn och analyseras fortlöpande, varvid felaktigheter i de rapporterade nederbördsmängderna korrigeras. Härigenom blir det möjligt att kontinuerligt bedöma kvaliteten hos de olika stationerna och att gallra bort de minst tillförlitliga bland dessa. Beräkning av ett stort antal medelvärden, extremvärden och frekvenser (»normalvärden») skall utföras för standardperioden 1931—60. Arbetet därmed kan påbörjas år 1961 och torde kunna avslutas mellan åren 1965 och 1970. I den mån beräkningen kan baseras på månadsmedelvärden, torde det vara mest rationellt att utföra den med hjälp av hålkort. Frekvensstatistiken kan delvis baseras på de hålkort, som sedan år 1939 stansats för det synoptiska observationsmaterialet. Under de första åren av 1960-talet måste bearbetningen av observationsmaterialet troligen begränsas till nämnda beräkning av nya normalvärden, om häri inräknas sådan ytterligare bearbetning av materialet, som erfordras med hänsyn till dess publicering i en av WMO planerad meteorologisk världsatlas. Under senare delen av 1960-talet torde det emellertid bli möjligt att bearbeta stora delar av materialet från andra synpunkter, framför

95 allt med hänsyn till näringslivets behov. Denna bearbetning torde delvis kunna utföras som uppdragsverksamhet. Det löpande observationsmaterialet stansas f. n. i kodform för samtliga timobservationsstationer och ca 75 % av övriga synoptiska stationer. Det är från institutets sida ett önskemål, att materialet från samtliga synoptiska stationer och klimatstationer (utom rena nederbördsstationer) överföres på hålkort. Institutet har för sin del räknat med en viss i tab. 32 angiven ökning av hålkortsbearbetningen (antal hålkort per år) i jämförelse med år 1957. Tabell 32. Beräknad ökning av hålkortsbearbetningen (antal hålkort per år) av det klimatologiska observationsmaterialet 1957

1960—65

Antal hålkort Synoptiskt observationsmaterial Klimatobservationer Lokalmeteorologiska observationer . . Arbeten i samband med utarbetande av nya normalvärden samt klimatatias Specialundersökningar

250 000

6 000

70 000 100 000

Summa

256 000

500 000

250 000 65 000 15 000

Vid en sådan ökning av hålkortsbearbetningen behövs enligt institutet en fördubbling av antalet hålkortsoperatriser. Emellertid möjliggör övergången till hålkortsbearbetning en motsvarande minskning av övrig biträdespersonal. För att kunna utföra enklare maskinell bearbetning och tabellering av materialet på ett snabbt och ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt sätt anser institutet, att avdelningen bör disponera en sorteringsmaskin (t. ex. IBM 082) och en tabulator (t. ex. IBM 416). Årshyran för dessa uppgår till sammanlagt ca 25 000 kronor. Annan bearbetning bör lämpligen utföras vid statistiska centralbyrån, matematikmaskinnämnden eller hos någon privatfirma. Kostnaden härför uppskattas av institutet till ca 20 000 kronor per år. I ovanstående belopp har ej medräknats utgifterna för den databehandling, som k a n bli aktuell i samband med forskningsarbetet rörande månadsprognoser. Att uppskatta kostnaderna för en dylik verksamhet och för den rutinavdelning, som eventuellt kan komma att bli erforderlig härför, är enligt institutet svårt redan av den anledningen, att man ännu ej vet vilka metoder som kan komma i fråga. Under försöksperioden bör man enligt institutet räkna med en årskostnad av ca 50 000 kronor för stansning av hålkort och för »maskintid». När en viss metodik utvecklats så, att den kan användas rutinmässigt, behöves för detta ändamål troligen ytterligare en

96 hålkortsoperatris. Om metoden visar sig så bra, att försök med andra metoder kan inställas, beräknar institutet, att årskostnaderna för maskintid skulle k u n n a minskas med ca 10 000 kronor per år. Publikationer. Av institutets regelbundna publikationer skall Årsbok del II: 2 (Meteorologiska iakttagelser i Sverige) tryckas vid institutet i offsettryck i stället för som hittills i boktryck hos AB P. A. Norstedt & Söner. För detta ändamål har en elektrisk skrivmaskin inköpts och utskrivningen av tabellerna till årsboken för år 1951 har med anlitande av extra personal påbörjats under senare delen av år 1957. Någon ändring av innehållet i de delar av institutets årsbok, som utarbetas inom klimatavdelningen, planeras f. n. inte. Samtliga extensotabeller och årssammanställningar i »Meteorologiska iakttagelser» samt de flesta av tabellerna i Månadsöversikten torde kunna framställas maskinellt, medan övriga tabeller iordningställes på samma sätt som hittills. Även beträffande dessa räknas med en övergång från boktryck till offsettryck. Genom att övergå till rationellare arbetsmetoder torde det vara möjligt att med en obetydlig personalökning övervinna den stora eftersläpning (på ca 7 å r ) , som uppstått beträffande publiceringen av institutets årsbok del 11:2. Man räknar med att dekadvärden av temperatur, nederbörd och solskenstid för ett begränsat antal stationer med hänsyn till jordbruksforskningen och lantbruket kan behöva publiceras separat eller som ett tillägg till Månadsöversikten. Även här torde temperaturtabellerna kunna göras maskinellt. Inspektionsresor. De meteorologiska markobservationsstationerna inspekteras i samarbete med väderlekstjänsten. Antalet under åren 1954—58 verkställda inspektioner framgår av tab. 33. F. n. inspekteras de synoptiska stationerna vart tredje och klimatstationerna vart sjätte år. Enligt WMO:s rekommendationer bör de synoptiska och de viktigaste klimatologiska stationerna inspekteras vart annat år, övriga klimatstationer vart fjärde år. Detta skulle innebära en ökning av inspektionsverksamheten med 50 %. Härtill kommer den ökning, som kan föranledas av tillkomsten av nya stationer. Månadsprognoser. För veckoprognosverksamheten har institutet, såsom Tabell 33. Antalet meteorologiska observationsstationer, som inspekterats åren 1954—58

1954 1955 1956 1957 1958

Synoptiska stationer

Klimatstationer

Summa

53 53 75 66 53

94 181 121 142 167

147 234 196 208 220

97 framgått av tidigare avsnitt, inrättat en särskild avdelning. Institutet anser det emellertid möjligt att utveckla prognoser för väsentligt längre tid. Man kan därvid tänka sig att delvis följa samma metoder som nu användes för veckoprognoserna, d. v. s. att man baserar månadsprognoserna på synoptiska metoder. Det står emellertid klart, att statistiska synpunkter härvidlag måste komma att spela en väsentlig roll, sannolikt den dominerande rollen. Ett forskningsarbete har bedrivits i mindre omfattning och de resultat, som man hittills nått, visar enligt institutet, att det är möjligt att göra prognoser för perioder upp till en månad eller längre och med resultat, som är signifikant bättre än prognoser baserade på rena klimatologiska medelvärden. Prognoser av detta slag torde — om de utfaller väl — få ett icke ringa värde för olika delar av näringslivet. För en bedömning härav erfordras, att undersökningar kan bedrivas i en omfattning, som ger tillräckligt underlag för en uppskattning av prognosernas träffprocent. Enligt vad de preliminära undersökningarna visat varierar denna med område och årstid. För att ytterligare förbättra den använda prognosmetoden och utveckla alternativa metoder anser institutet det nödvändigt, att ett forskningsarbete bedrives på denna punkt. I forskningsarbetet bör ingå ett omfattande, i första hand empiriskt studium av sambandet mellan de under en tid av minst några veckor och högst några månader uppträdande avvikelserna från den normala allmänna cirkulationen på norra halvklotet och de samtidigt uppträdande temperatur- och nederbördsanomalierna i olika delar av Sverige. Personalbehov m. m. Klimatavdelningen har f. n. följande personalsammansättning. 1 förste statsmeteorolog . . . . Ao 24 1 statsmeteorolog Ao 21 1 meteorolog Ae 19 1 meteorologassistent Ae 11 1 meteorologassistent Ag 9 2 kontorister Ao 9 1 kontorist Ae 9

1 kontorist 4 kanslibiträden 3 kanslibiträden 8 kontorsbiträden 4 kontorsbiträden 2 kontorsbiträden

Ag Ao Ag Ao Ae Ag

9 7 7 5 5 1—3

Dessutom förfogar avdelningen över två pensionsavgångna tjänstemän, nämligen en förste statsmeteorolog, som tjänstgör i biblioteket, och en meteorologassistent. Av biträdespersonalen tjänstgör ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde i biblioteket. Institutet har gjort en uppskattning av den arbetsinsats (antal timmar per å r ) , som klimatavdelningens olika arbetsuppgifter kräver. Besultatet redovisas i tab. 34. Med en genomsnittlig arbetstid per anställd och år av 1 700 timmar motsvarar den i tab. 34 framräknade arbetstiden en personal, bestående av 4 meteorologer, 2 meteorologassistenter och 20 biträden. 7—904867

98 Tabell

34.

Klimatavdelningens

personalbehov, Meteorolog

mätt

i antal

timmar

Meteorolog assistent

per

år

Biträde

Antal timmar Personalfrågor Bearbetning av observationsmaterial m. m Hålkort Publikationer Månadsöversikten Meteorologiska iakttagelser i Sverige Nederbörden i Sverige Upplysningsverksamhet Stationsnätet Tjänsteresor Uppdragsverksamhet Maskinskrivning Summa

2 845 3 400

485 700 375 800 300 490 800

450 200 1 850

4 780 9 905 3 365 1 490 2 770

1 880 3 120

6 510

3 200

33 855

110 100

Vid beräkningen av tidåtgången för uppdragsverksamheten har ej medräknats den utredning, som pågår inom avdelningen angående regleringarnas inverkan på klimatet. Vidare är en pensionerad statsmeteorolog heltidssysselsatt med speciella undersökningar rörande möjligheten att göra prognoser för 10—30 dygn enligt statistiska metoder. Slutligen tjänstgör personal från klimatavdelningen i viss utsträckning vid väderleks- och instrumentavdelningarna samt biblioteket. För en rätt bedömning av personalens arbetsinsatser bör fördenskull till uppgifterna i tab. 34 läggas den tid, som kan beräknas åtgå för här ifrågavarande arbete. Av institutet beräknad tidåtgång framgår av tab. 35. Behovet av personal, som erfordras för avdelningens egna nuvarande arbetsuppgifter, beräknar institutet till 28 personer, därav 4 meteorologer, 3 meteorologassistenter och 21 biträden. För de ökade arbetsuppgifter, som institutet bedömer såsom angelägna inom den närmaste framtiden, erfordras enligt institutet en personalförstärkning med 3 meteorologer, 1 statistiker, 3 meteorologassistenter och 4 biträden. Personalen skulle därvid i stort sett fördelas på olika arbetsuppgifter enligt tab. 36. Tabell 35. Beräknad tidåtgång (antal timmar per år) för vissa undersökningar m. m. Meteorolog

Meteorologassistent

Biträde

Antal timmar 350 1 700 1 090 300

Klimatundersökningar Prognosundersökningar Väderleksavdelningen Instrumentavdelningen

1 770

200 1700

Summa

3 440

1 130

3 470

99 Tabell 36. Av institutet beräknat personalbehov för klimatavdelningen Meteorolog Antal

Lönegrad Antal

Föreståndare Personalärenden, tillsyn av stationsnät och inspektioner

1 1

A 26 A 23

Butingranskning av observationsmaterialet

1 A 17

Publikationer, utredningar och specialundersökningar

1 1 1 1

A 23 A 19 A 17 A241

1 A 19

—

Maskinell bearbetning av observationsmaterialet Skogs- och lantbruksmeteorologi Summa 1

Meteorologassistent

Biträde

Lönegrad Antal

1 1

A 13 All

1 1

A 13 All

1 A 13

1 All

—

Lönegrad

1 1 2 2 1 4 1 1 2 4 4 2

A 10 A 9 A 5 A 9 A 7 A 5 A 9 A 7 A 5 A 7 A 5 A 5

—

Statistiker.

Enligt institutets uppfattning bör för avdelningschefen inrättas en byrådirektör st jänst i lönegrad A 26. Den nuvarande förste statsmeteorologtjänsten i lönegrad A 24 skulle därvid utbytas mot en ny tjänst i samma lönegrad. De senaste årens snabba utveckling i fråga om databehandling har nämligen aktualiserat kravet på tillgång till en expert, som kan anvisa de snabbaste, mest ekonomiska och ur vetenskaplig synpunkt mest tillfredsställande vägarna till lösning av föreliggande databehandlingsproblem. Som chef för en nyinrättad sektion för maskinell behandling av observationsmaterialet skulle därför anställas en statistiker med licentiatkompetens. Det kan enligt institutet ifrågasättas, om man inte i stället borde knyta vederbörande statistiker som expert till en forsknings- och undervisningsavdelning. Vidare förusättes, att han kan fungera som rådgivare i statistik och hålkortsmetodik m. m. för hela institutet. ökningen av antalet meteorologer motiverar institutet med dels det ständigt växande behovet av intensifierad upplysningsverksamhet, dels de under de närmaste åren aktuella beräkningarna av nya normalvärden m. m., dels ett omfattande program för kartläggning av Sveriges klimat (inom ramen av en meteorologisk världsatlas), dels behovet av intensifierade synoptisk-klimatologiska undersökningar samt dels skogs- och lantbruksmeteorologiska undersökningar. ökningen av antalet meteorologassistenter motiveras i främsta rummet med dels behovet av tätare inspektioner, dels önskemålet att institutets egen personal kan sättas in som semestervikarier vid timobservationsstationerna, dels det alltmer växande observations- och hålkortsmaterialet och dels nödvändigheten av en fullständigare rutingranskning av vissa

100 delar av materialet. Tillgång till hjälp av kvalificerade assistenter är för övrigt i stor utsträckning ett villkor för att meteorologernas arbetskapacitet skall kunna utnyttjas fullständigt. Institutet anser vidare, att en ny tjänst som kansliskrivare bör inrättas för det biträde, som har hand om avdelningens mycket omfattande stationskartotek, bokföringen av korrespondensen med observatörerna samt arkiveringen av handlingar beträffande stationsnätet och inspektioner av detta. Enligt institutet behövs även en ytterligare kontoristtjänst, huvudsakligen på grund av den ökning av arbetet med avdelningens publikationer som blir aktuell i samband med den redan påbörjade övergången från boktryck till offsettryck. Vidare bör man enligt institutet räkna med en ökning av antalet hålkortsoperatriser. Utöver den sålunda av institutet beräknade nödvändiga personalförstärkningen har institutet räknat med ett visst personalbehov för de arbetsuppgifter, som avser månadsprognoserna. Dessa skulle ankomma på en särskild grupp inom avdelningen. Institutet beräknar, att för detta ändamål behöves 1 meteorolog med licentiatkompetens — förste statsmeteorolog (A 24) — ytterligare 1 meteorolog, 1 meteorologassistent och 2 kanslibiträden. Gruppen förutsattes skola samarbeta med den förutnämnde statistikern i samband med databehandlingsfrågor. En rutinavdelning bör skapas av denna grupp, sedan flera fakta föreligger beträffande resultaten av de i samband med forskningsarbetet försöksvis utarbetade prognoserna. Rutinavdelningens omfattning måste bli beroende av forskningsgruppens resultat och av de tekniska hjälpmedel, som kan stå till förfogande för rutinprognosernas utförande. Institutet beräknar, att en rutinavdelning för månadsprognoser kan etableras ett eller ett par år efter tillkomsten av den föreslagna forskningsgruppen. Utredningens förslag. Utredningen intar, såsom framgår vid behandlingen av institutets byråorganisation under kap. XIII, den ståndpunkten, att en särskild byrå med klimatavdelningen som kärna — »klimatbyrån» — skall inrättas. Motivet härför är framför allt behovet av en uppdelning av den meteorologiska byrån. Såsom framgår av redogörelsen för klimatavdelningens arbetsuppgifter är dessa mycket omfattande och spänner över för meteorologien mycket viktiga områden. Utredningen har blivit övertygad om att vissa garantier bör skapas för att utvecklingsarbetena på vetenskaplig basis inom institutet icke — i så stor utsträckning som nu blivit fallet — får stå tillbaka för rutintjänsten. Genom den uppdelning av meteorologiska byrån, som utredningen föreslår, kan en förbättring härutinnan beräknas inträda. Liksom i fråga om väderleksavdelningen anser utredningen, att det närmaste chefsskapet för klimatavdelningen bör utövas av en byrådirektör i Ae 26, varvid utredningen särskilt beaktat behovet av en kvalificerad ersät-

101 tare vid förfall för byråchefen, vilken liksom beträffande väderleksbyrån kan beräknas i icke oväsentlig utsträckning få ta del i det internationella samarbetet. Den eftersläpning i institutets instruktionsenliga åligganden i fråga om forsknings- och utvecklingsarbeten, som genom den krävande rutintjänstens dominans uppkommit även inom klimatologins område, anser utredningen lämpligen kunna motverkas genom bibehållandet av den förste statsmeteorologtjänst, som redan finns inrättad på avdelningen. Institutets önskemål att som ledare för den maskinella bearbetningen av observationsmaterialet erhålla en statistiker med licentiatkompetens finner utredningen sig icke kunna förorda. Utredningen har inhämtat, att matematikmaskinnämnden i samråd med databehandlingskommittén föreslagit en utbyggnad av nämndens servicekapacitet genom inrättande av ett antal statistikertjänster. Rent principiellt intar databehandlingskommittén den ståndpunkten, att en splittring av statsförvaltningens resurser på detta område inte bör ske genom tillskapandet av enstaka experttjänster för databehandlingsfrågor hos olika myndigheter. Då utredningen utgått från att en meteorolog med minst licentiatkompetens skall förestå klimatbyrån, bör denne genom sina kvalifikationer även kunna svara för att förekommande databehandlingsfrågor får en ur meteorologisk vetenskaplig synpunkt tillfredsställande lösning. Institutet anser behov föreligga av en särskild sektion för skogs- och lantbruksmeteorologi inom klimatavdelningen. Utredningen har för sin del intagit den ståndpunkten, att skogs- och lantbruksmeteorologiska frågor bör handläggas inom den förut nämnda samarbetskommittén med institutet som expertorgan. Därvid har förutsatts, att speciella uppdrag bör bekostas av vederbörande institutioner. Med hänsyn till den ökade betydelse detta slag av verksamhet numera fått och då det måste förutsättas, att institutet inom ramen för den allmänna verksamheten bör medverka på sätt förut angivits, anser utredningen en förstärkning med 1 meteorolog erforderlig härför. Beträffande antalet meteorologer och assistenter inom avdelningen finner utredningen i övrigt, att om till avdelningens fasta organisation knytes ytterligare två meteorologtjänster i Ae 21 respektive Ae 19 och en assistenttjänst i Ae 11, skulle avdelningen därigenom vara tillgodosedd för de arbetsuppgifter, som för den närmaste framtiden kan överblickas. Det är givet, att m a n för framtiden får räkna med ytterligare personalförstärkning. Utredningen anser härvidlag, att institutets beräkningar kan tjäna som underlag för en mera långsiktig bedömning av personalbehovet. Det bör, såsom upprepade gånger skett, framhållas, att meteorologtillgången på långa vägar inte skulle förslå — i synnerhet när det gäller de mera kvalificerade tjänsterna — vid en så kraftig utbyggnad, som institutet tänkt sig. Till den del utbyggnaden sammanhänger med en väntad ökning av speciella undersökningar och utredningar för uppdragsgivare blir den

102 direkt beroende av om för sådana uppgifter lämpliga meteorologer finnes disponibla. Beträffande biträdespersonalen anser utredningen, att inrättandet av ytterligare en kontoristtjänst är befogat. En ökning av antalet hålkortsoperatriser torde få emotses. En övergång till hålkortsbearbetning möjliggör emellertid en motsvarande minskning av övrig biträdespersonal. Institutet har för utredningen framhållit, att de på avdelningen ankommande administrativa uppgifterna ökat, bl. a. till följd av den utvidgning av stationsnätet som successivt genomförts. Särskilt har övergången till heltidsanställda observatörer vid 14 timobservationsstationer medfört en icke oväsentlig ökning. Enligt utredningens uppfattning bör frågor om anställning och entledigande av observationspersonal samt arvodesfrågor i största möjliga utsträckning handläggas på kansliavdelningen. Kontakten med och uppsikten över observatörerna bör däremot liksom hittills närmast ankomma på klimatavdelningen. Enligt utredningens mening är det för tidigt att ta ställning till om vid avdelningen — eller i en framtid såsom fristående avdelning — bör organiseras en särskild forskningsgrupp för månadsprognoser. Den försöksverksamhet, som på detta område bedrivits inom avdelningen, bör emellertid ges möjligheter att fortsätta under ledning av en väl kvalificerad meteorolog. Först sedan denna pågått en längre tid bör tillräckligt underlag finnas för en bedömning av om denna verksamhet kan vara samhällsekonomiskt motiverad. För att säkerställa den fortsatta försöksverksamheten beräknar utredningen en förstärkning med 1 statsmeteorolog i Ae 23 och 1 kanslibiträde i Ae 7 vara erforderlig. Utredningens ställningstaganden innebär alltså att klimatavdelningen skulle erhålla följande personalförstärkning, nämligen 1 byrådirektör 1 statsmeteorolog 1 statsmeteorolog 2 meteorologer

Ae 26 Ae 23 Ae 21 Ae 19 2.

1 meteorologassistent 1 kontorist 1 kanslibiträde

Ae 11 Ae 9 Ae 7

Instrumentavdelningen

Arbetsuppgifter. Det ankommer på instrumentavdelningen att förse de olika meteorologiska stationerna och matplatserna med instrument, ävensom att tillhandahålla de särskilda instrument, som erfordras för vid institutet pågående undersökningar. Avdelningen har vidare att anskaffa instrument för de arbeten, som utföres på uppdragsgivares bekostnad. Avdelningen har även att förbereda inköp av instrument och tillbehör, svara för kontroll och kalibrering av instrumenten, utföra reparationsarbeten samt utöva en fortlöpande översyn av instrumentbeståndet. Inom avdelningen bedrives jämsides härmed ett utvecklingsarbete, som tar sikte på att förbättra de nu använda instrumenttyperna och att klarlägga olika fel-

103 källor och deras betydelse. Sålunda kan nämnas, att förbättringar utexperimenterats i fråga om radiosondernas konstruktion. Dessa förbättringar har senare införts av tillverkaren och möjliggör att uppnå större höjder. De medför också större säkerhet i driften. Konstruktionsarbetet har fått till följd, att instrument i mindre omfattning kunnat tillverkas för försäljning. Samtliga instrument skall vidare i vederbörlig ordning tagas till uppbörd och ansvaret härför åvilar också instrumentavdelningen, som för förteckning över instrumenten och även svarar för leveranskontroll, kassation o. d. Det förekommer i viss utsträckning, att radiosonder, som upphittas av allmänheten, återsändes till institutet. Avdelningen har i dylika fall att tillse, att materielen blir i vederbörlig ordning journalförd och att upphittaren erhåller fastställd hittelön. Instrumentavdelningen handhar även motsvarande uppgifter i fråga om teleteknisk, radioteknisk och elektronisk apparatur såväl vid meteorologiska byråns övriga avdelningar som vid lokala organ, såsom aerologiska stationer o. d. Vid avdelningen sker slutligen de löpande registreringarna av den totala solstrålningen, den globala och den diffusa, som tabelleras i tim-, dagsoch månadsvärden. Dags- och månadsvärden införes i Månadsöversikten över väderlek och vattentillgång. I samband med det geofysiska året har nya strålningsstationer inrättats i Visby, Karlstad och Östersund. Instrumentverkstaden handhar tillverkning och reparation av meteorologiska och hydrologiska instrument för institutets och de lokala organens behov. I viss utsträckning sker tillverkning av instrument även för uppdragsgivares räkning, såväl för användning i samband med pågående, av uppdragsgivare finansierade undersökningar som för direkt försäljning. Verksamhetens omfattning. Avdelningens bestånd av instrument av olika slag är betydande. På avdelningen finns f. n. 1 radarutrustning och 3 faxskrivare. Vidare handhar avdelningen för flygväderlekstjänsten bl. a. 3 by vindmätare med tillbehör och lika många elektroniska molnhöjdsmätare. De aerologiska stationerna disponerar bl. a. 6 radiosondmottagare och 4 faxmottagare, de meteorologiska stationerna 14 veckoregistrerande vindmätare med montering och 6 teodoliter. Av flygväderlekstjänsternas materiel må nämnas 4 veckoregistrerande vindmätare med montering och 6 teodoliter för vindmätning. Som framgår av nedanstående tablå uppgår värdet av de instrument och redskap, som handhas av instrumentavdelningen, f. n. till sammanlagt 1 023 280 kronor. Instrumentbeståndet ger en viss ledning för bedömning av det vid avdelningen utförda arbetet. Den rutinmässiga delen därav med instrumentservice, kalibreringsarbeten o. d. är således till sin omfattning beroende av antalet instrument, deras beskaffenhet och användningsgrad.

104 Instrumentavdelningen radio- och teleteknisk utrustning speciella laboratorieinstrument o. d reservinstrument på laboratoriet särskilda instrument för flygväderlekstjänst Aerologiska stationer Meteorologiska stationer Flygväderlekstjänster

54 450 42 425 80 075 185 300

352 250 158 443 434 961 67 626

Summa kronor 1 023 280

De senaste åren har kännetecknats av en väsentlig ökning av avdelningens arbetsuppgifter i jämförelse med tidigare år. Anledningen härtill är dels det pågående geofysiska året, dels vattenfallsstyrelsens beställning av en lokalmeteorologisk undersökning vid Västerås. För att kunna effektuera den senare utan försämring av den interna servicen har viss personal måst nyanställas inom avdelningen. Frånsett ett antal smärre uppdrag har avdelningen i medeltal ca 2,5 man helt sysselsatta med instrumentproblem i samband med lokalmeteorologiska undersökningar i Västerås, Studsvik och Ågesta. I samband därmed har nya givare för mätning av temperatur, fuktighet och låga vindhastigheter utvecklats. Nödig apparatur för registrering av dessa storheter har konstruerats. Till undersökningen i Västerås har avdelningen levererat och uppsatt 6 fuktighetsgivare, 6 vindmätare, 27 temperaturgivare samt 4 termometerburar med fullständig utrustning. Dessutom har till denna undersökning levererats instrumentutrustning för sondering med fjättrad ballong. I tab. 37 redovisas avdelningens arbete med inköpsärenden under år 1957 med angivande av den tid (antal t i m m a r ) , som beräknas ha åtgått för deras handläggning. Tabell 37. Beräknad tidåtgång (antal timmar) för handläggning av inköpsärenden inom instrumentavdeln ingen Antal ärenden Beställningar Offerter Besiktning Kontroll och kalibrering Summa

Tid per ärende

Summa tid

Antal timmar

269 45 325 525

1,2 0,5 0,2 0,6

323 22 65 315

1 164

—

725 Bland instrument, som under nämnda år inköpts för de meteorologiska stationernas räkning, kan nämnas 6 kärl med mätapparatur för avdunstningsmätning, 100 nederbördsmätare och 6 termohygrografer. Serviceverksamheten har under samma tid varit av följande omfattning, mätt i antal timmar.

105 Tidåtgång 2 450 2 100 420 65

Instrument från observatörer aerologiska stationer flygväderlek stj änster teleavdelningen . . . . Antal timmar

5 035

Under år 1957 företogs från avdelningen 19 serviceresor. Härför beräknas ha åtgått i medeltal 21 timmar och sammanlagt 399 timmar. Nämnda år tillverkades (delvis i samarbete med instrumentverkstaden) 25 veckokronografer, 15 givare och 25 nätaggregat till vindmätare. Bortsett från förut nämnda instrumentleveranser till lokalmeteorologiska undersökningar ägde under år 1957 viss försäljning rum av nytillverkade instrument. Antalet försålda instrument av olika slag och försäljningsvärdet därav framgår av tab. 38. Det inom avdelningen bedrivna utvecklingsarbetet tar bl. a. sikte på att lösa de ofta svårbemästrade tekniska problem, som uppkommer i samband med införande av nya instrument. Dessutom bedriver avdelningen, som förut nämnts, ett fortlöpande nydaningsarbete på instrumentområdet i syfte att åstadkomma förbättringar och nykonstruktioner. Under senare år har arbeten bedrivits för utveckling av automatisk radiosondmottagare, instrument för trådradiomottagning av teleprinter- och telefaxsignaler, elektronisk tidgivare för automatisk radiosondmottagare, larmanordning för vindmätare, fjärrindikerande fuktighetsmätare samt parallellinstrument för indikering av vindhastighet och vindriktning. Utvecklingstendenser. Instrumentavdelningen har de senaste åren varit föremål för en kraftig expansion. Till det starkt växande behovet av lokalmeteorologiska undersökningar kommer de ökade krav på avdelningen som civilflygets expansion medför. Även de aerologiska stationernas och observationsstationernas instrumentpark visar en betydande ökning. Utvecklingen mot mera invecklade automatiskt arbetande instrument inom alla grenar av institutets verksamhet går f. n. mycket snabbt och man har ingen anledning antaga, att takten i framtiden kommer att avtaga. I den mån automatiken eventuellt skulle möjliggöra indragning av personal inom övriga avdelningar, torde tendensen snarare bli den motTabell

38. Försäljning under år 1957 av inom delningen tillverkade instrument Instrument

Pyrheliometrar Vindmätare ' Fjärrtermometrar Tulpaninstrument

instrumentav-

Antal

Kronor

35 3 2 5

54 800 13 600 1 300 2 000

71 700

106 satta inom instrumentavdelningen, som i många fall får ansvaret för instrumentens service. I den mån sjöfartsstyrelsen kommer att införa automatisk drift vid en del fyrar, anser institutet en övergång till sådan automatisk observation böra ske, vilken kan ge åtminstone en del av de viktigare element som erfordras för uppgörande av synoptiska kartor. Kostnaderna för sådana stationer torde bli betydande. Det är emellertid inte möjligt att f. n. beräkna deras storlek. Det blir nödvändigt med viss försöksverksamhet på området. Personalbehov m. m. Instrumentavdelningen sysselsätter f. n. inalles 9 personer. Förutom en arvodesavlönad tillfälligt anställd befattningshavare utgöres personalen av 1 förste byråingenjör 1 förste byråingenjör 1 statsmeteorolog 1 förste laboratorieassistent 1 förste laboratorieassistent

Ae 23 Ag 21 Ao 21 Ao 13 . Ae 13

1 laboratorieassistent 1 laboratorieassistent 1 kontorsbiträde 1 reparatör

Ae 12 Ag 7 Ao 5 ackord

Den tillfälligt anställde befattningshavaren utgöres av en pensionsavgången f. d. förste statsmeteorolog, som är anställd mot arvode. Avdelningen bör enligt institutet i första hand tillföras ytterligare två fasta tjänster för civilingenjörer eller akademiker i utbyte mot förenämnda extra förste byråingenjörs- och arvodestjänster. Innehavaren av den förste byråingenjörsbefattning, som institutet erhöll år 1947, skulle vara chef för såväl teleavdelningen som instrumentavdelningen. Detta arrangemang visade sig emellertid snart olämpligt. Bland avdelningschefens uppgifter blev nämligen frågan om programinnehållet det dominerande problemet och härvidlag visade sig meteorologisk sakkunskap hos föreståndaren nödvändig. En uppdelning av tjänsten blev därför ofrånkomlig. Som ledare för hela instrumentavdelningen erfordras enligt institutet en erfaren civilingenjör eller akademisk fysiker. För att få behålla en tjänsteman med de kvalifikationer, som erfordras, anser institutet det nödvändigt, att denne placeras i lönegrad A 26. För att avdelningen skall kunna fylla sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt är det enligt institutet ett oeftergivligt krav, att ett betydande antal fasta tjänster tillskapas. Kan inte ett visst antal tjänstemän disponeras för utvecklingsarbete och uppdragsverksamhet, måste nämligen servicepersonalen anlitas för dessa uppgifter. Följden blir, att institutet för sin bearbetning får ett underhaltigt grundmaterial och att instrumentens livslängd sjunker. Genom den för teletekniker i allmänna marknaden under senare år höjda lönenivån är det förenat med betydande svårigheter för institutet att få behålla kompetent arbetskraft. Sålunda framhåller institutet bl. a., att inom en sektor fyra tekniker på kort tid lämnat sina anställningar hos

107 institutet. Då det här är fråga om arbetsuppgifter, som kräver lång praktisk utbildning, blir en sådan omsättning av arbetskraften i längden dyrbar. Den omöjliggör dessutom en effektiv långtidsplanering. För att råda bot på förhållandena anser institutet en upprustning av avdelningens personalresurser nödvändig. Institutet har till utredningen framfört följande synpunkter på en utbyggnad av avdelningen. De rutinarbeten, som utföres vid avdelningen, beräknas komma att öka i betydande grad genom instrumentparkens tillväxt och därigenom att mera komplicerade instrument kommer till användning. En sektion föreslås inrättad för allt rutinarbete. På denna sektion placeras 1 statsmeteorolog (A 23), 1 förste laboratorieassistent (A 13), 1 laboratorieassistent (A 12), 1 kanslibiträde (A 7) och 1 kontorsbiträde (A 5). För den beräknade ökningen av arbetsmängden erfordras enligt institutet inom de närmaste åren ytterligare 1 ingenjör (A 15) och 1 tekniskt biträde (A 9). Avdelningen saknar f. n. erforderliga resurser för en förebyggande service, vilket bl. a. får till följd att igenrostade vindmätare på observationsstationer och flygplatser ger felaktiga vindvärden. En viss omläggning och systematisering av servicearbetet torde fördenskull, enligt vad institutet uppger, bli nödvändig inom en snar framtid. Avdelningen måste tillföras så många reservexemplar av de billigare meteorologiska instrumenten, att utbytesförfarande kan tillämpas, speciellt i fråga om vindmätare. Därigenom förhindras större avbrott i observationerna och nedbringas antalet serviceresor. För att kunna genomföra ett utbytesförfarande vad beträffar vindmätare erfordras, att avdelningen disponerar ett lager av ca 15 sådana mätare. Efter omläggningen beräknas en assistent vara helt sysselsatt med service av vindmätare. En annan sektion avses skola svara för utvecklingsarbetet inom avdelningen. Inom denna sektion skall utvecklas instrument för allmänna meteorologiska och agrikulturmeteorologiska mätningar samt för radiomottagningsapparatur. Sektionen bör dessutom ha till uppgift att råda institutet i alla elektronikfrågor. En väsentlig uppgift för denna sektion blir också att utveckla meteorologiska instrument, där mätresultatet erhålles i sådan form, att maskinell bearbetning är möjlig. Sektionen bör enligt institutet ledas av en civilingenjör med god elektronisk utbildning och placerad i lönegrad A 24. I övrigt anses personalen böra bestå av 2 ingenjörer i lönegrad A 15 och 1 förste laboratorieassistent i lönegrad A 13. Med hänsyn till den fortsatta utvecklingen på instrumentområdet beräknas behov föreligga av ytterligare 1 ingenjör (A 17), 1 laboratorieassistent (A 12) och 1 tekniskt biträde (A 9). Ansvaret för uppdragsverksamheten bör enligt institutet åvila en meteorolog, som för de aktuella uppdragens lösande måste ha tillgång till

108 erforderlig personal. Intimt samarbete kan etableras mellan de båda sistnämnda sektionerna. Ett utvecklingsarbete bedrives även inom instrumenttekniken på det hydrologiska området, särskilt vad gäller vattentemperaturmätningar. En tjänsteman på den hydrologiska byrån har fått syssla med dessa problem i mycket stor utsträckning. Det förefaller, framhåller institutet, rationellt att sammanslå det instrumentella utvecklingsarbetet på de olika byråerna till en enda instrumentavdelning. Denna, som bör få resurser att tillgodose institutets behov av instrument, skulle även kunna vara sakkunnig åt forskare inom olika områden beträffande anskaffning av instrument, exempelvis för meteorologisk samt lantbruks- och djurforskning, studium av spridning av gaser från industrier och atomkraft- eller atomvärmeverk, utbredning av radiovågor som funktion av de meteorologiska förhållandena i den lägsta atmosfären, vattentemperaturer, kemisk analys av nederbörd och vatten m. m. Om hydrologiska byråns utvecklingsarbete inom instrumentområdet överföres till instrumentavdelningen, anses detta i viss utsträckning böra försiggå inom en särskild sektion. Institutet erinrar i detta sammanhang om det förslag, som framförts om att viss analys av nederbörd måtte utföras vid institutet. Arbetet är enligt institutet av stor betydelse för jordbruket och ingår som ett led i det internationella samarbetet. En särskild sektion för nederbördsanalys bör enligt institutet inrättas vid instrumentavdelningen. För denna sektion beräknas personalbehovet till 1 ingenjör med kemisk utbildning i lönegrad A 13 och 2 biträden i lönegrad A 9. Slutligen föreslår institutet, att instrumentverkstaden föres över till instrumentavdelningen. För de vid verkstaden förekommande arbetena disponerar institutet f. n. 4 personer, nämligen 1 förste instrumentmakare . . . . Ao 12 1 instrumentmakare Ae 11 2 instrumentmekaniker Ag 7 Enligt institutets i tab. 39 intagna beräkning av arbetsuppgifternas nuvarande omfattning synes det aktuella personalbehovet för instrumentverkstadens del i stort sett vara tillgodosett. Verkstadens fasta organisation föreslås inrymma även 2 instrumentmekaniker i lönegrad A 10. I likhet med vad nu är fallet skall verkstadens kapacitet även i fortsättningen kunna utnyttjas för hydrologiska byråns behov. Utredningens förslag. Det synes ändamålsenligt att — som institutet föreslagit — sammanföra all verksamhet på instrumentområdet, som nu bedrives på meteorologiska och hydrologiska byråerna, till en gemensam laboratorieavdelning och att till denna avdelning hänföra instrumentverkstaden

109 Tabell 39. Beräknad tidåtgång (antal timmar per dag) för instrumentverkstadens arbeten, med fördelning på olika personalkategorier Butinarbete

Utvecklingsarbete

Uppdragsverksamhet

Antal timmar Högskolepersonal Förste instrumentmakare Instrumentmakare Instrumentmekaniker

0,5 5 9 2

0,5 2 2 2

3 10

med den av institutet föreslagna personaluppsättningen. Genom en sådan koncentration av instrumentarbetet bör det bli möjligt att mera rationellt utnyttja de personella och tekniska resurserna. Den av institutet föreslagna personalförstärkningen skulle vid full utbyggnad innebära ungefär en fördubbling av den nuvarande personaluppsättningen. Personalen måste givetvis förstärkas i den utsträckning institutets instrumentpark växer. Behovet av kvalificerade tekniker kommer dessutom att öka med hänsyn till den pågående utvecklingen mot allt mer komplicerade tekniska hjälpmedel. Emellertid kan denna utbyggnad bedömas komma att behöva ske successivt. Den av institutet föreslagna personalförstärkningen bör därför betraktas såsom en plan på längre sikt. Liksom den föreslagna indelningen av avdelningen i sektioner bör personalökningen anpassas till den successiva utbyggnad, som kan väntas ske. Ett sammanförande av den teletekniska avdelningen med instrumentavdelningen under gemensam ledning är icke ändamålsenligt. Även utredningen är sålunda av den uppfattningen, att föreståndaretjänsten, som ursprungligen avsetts för ledningen av arbetet jämväl på teleavdelningen, helt behöver tagas i anspråk av instrumentavdelningen. Den teletekniska service, som institutet ej lämpligen kan ombesörja, bör även i fortsättningen skötas genom televerkets försorg. Med hänsyn till de stora krav, som bör ställas på föreståndaren för avdelningen, framför allt med hänsyn till en utveckling av institutets instrument med personalbesparande inriktning, anser utredningen en laboratorstjänst eller avdelningsingenjörstjänst i Ae 26 motiverad. Stadigvarande behov föreligger enligt utredningens uppfattning därutöver av två kvalificerade tekniker på avdelningen. Tjänsterna bör uppföras såsom alternativa för förste byråingenjör och statsmeteorolog i Ae 23. I övrigt bör förstärkningen av avdelningens personalresurser begränsas till 1 förste laboratorieassistent, 1 laboratorieassistent och 1 tekniskt biträde. Uppdragsverksamhetens omfattning och natur får bli utslagsgivande, om ytterligare en civilingenjör eller akademiker erfordras för att leda densamma. Personalbehovet för denna verksamhet i övrigt får likaså tillgodoses inom ramen för institutets uppdragsverksamhet.

110 Den personal, som föreslås skola överföras från den indragna instrumentverkstaden, förutsattes erhålla den sammansättning som angivits av institutet. Den från hydrologiska byrån överflyttade laboratorieverksamheten och instrumenttjänsten beräknar utredningen kräva en personal av 1 hydrolog i Ae 19 och 2 laboratorieassistenter i Ae 12. Utredningen räknar dock ej med en motsvarande minskning av hydrologiska byråns personal. Med den ståndpunkt utredningen sålunda intagit skulle avdelningen få följande personalförstärkning. 1 laborator Ae 26 1 förste byråingenjör eller statsmeteorolog Ae 23 1 hydrolog Ae 19

1 förste laboratorieassistent . . . . Ae 13 3 laboratorieassistenter Ae 12 1 tekniskt biträde Ae 9 2 instrumentmekaniker Ae 10

3. Observationstjänst Det åligger institutet att anordna och övervaka meteorologiska observationer och mätningar inom landet samt meteorologiska iakttagelser ombord på svenska fartyg och flygplan ävensom att granska, bearbeta och bevara därvid insamlat material. Vid fullgörande av sina uppgifter i dessa hänseenden har institutet att beakta de internationellt bestämda kraven på meteorologiska observationer, sådana de fastställts av meteorologiska världsorganisationen (WMO). Dessa är i korthet följande. Enligt WMO:s »Technical Regulations» skall aerologiska observationer (upper air observations) utföras kl. 00, 06, 12 och 18 GMT eller — om detta ej kan genomföras — åtminstone kl. 00 och 12 GMT. Observationerna skall omfatta ett eller flera av följande element, nämligen lufttryck, lufttemperatur, fuktighet samt vindhastighet och vindriktning. Synoptiska markobservationer (surface observations) på land eller till sjöss skall utföras kl. 00, 03, 06, 09, 12, 15, 18 och 21 GMT. Observationerna vid landstationer skall omfatta följande element, nämligen vädret vid observationstillfället, vädret sedan föregående observation, vindriktning och -hastighet, molnmängd, molnslag, molnbasens höjd, sikt, temperatur, fuktighet och lufttryck. Enligt beslut av WMO:s regionala association för Europa—Medelhavsområdet, till vilken Sverige hör, skall observationerna inom detta område även omfatta barometerkurvans utseende, maximi- och minimitemperatur, nederbördsmängd, snötäcke, molnens rörelseriktning samt speciella fenomen. Observationer från fartyg skall innehålla samma uppgifter, som gäller för landstationer, med tillägg för vissa ytterligare uppgifter, såsom vattentemperatur, våghöjd och — i förekommande fall — is. Vid en klimatstation av första klassen (principal climatological station) skall klimatologiska observationer utföras i fråga om följande element, nämligen väder, vind, molnmängd, molntyp, molnbasens höjd, sikt,

Ill temperatur, maximi- och minimitemperatur, fuktighet, lufttryck, nederbörd, snötäcke, antal solskenstimmar och marktemperaturen. Vid en klimatstation av andra klassen (ordinary climatological station) observeras maximi- och minimitemperatur, nederbörd och om möjligt något eller några av de andra element, som anges för en första klassens klimatstation. Det svenska observationsnätet omfattar aerologiska stationer, synoptiska stationer, klimatstationer och specialstationer. Sverige deltar vidare i kostnaderna för väderleksstationer i Nordatlanten samt på Grönland och Island. Tillfälligt bidrar Sverige också till kostnader för räddningsfartyg i Nordsjön, på vilket även väderleksobservationer utföres.

a) Aerologiska stationer

Vid de tre svenska aerologiska stationerna, Stockholm—Bromma, Göteborg—Torslanda och Östersund—Frösön, utföres medelst ballongburna instrument per radio meteorologiska mätningar av temperatur och fuktighet (vid Bromma även av vind) i högre luftlager. Temperatur- och fuktighetsmätningen — den s. k. radiosonderingen — tillgår därvid så, att den av instrumentet utsända radiosignalens frekvens (en frekvens för varje element) registreras på ett framlöpande papper på mottagningsapparaten vid stationen. Av den erhållna registreringen och en för instrumentet giltig kalibreringskurva beräknas därefter temperatur och fuktighet för högre luftlager. Vindmätningen utföres så, att lägesbestämning av ballongen göres varje hel minut, vid klart väder medelst teodolit 1 och vid mulen väderlek medelst radiopejling. På grundval av de erhållna värdena samt höjduppgifter för ballongen, hämtade från radiosonderingen, beräknas därefter höjdvindens riktning och hastighet. De beräknade resultaten sändes i form av telegram per telex till institutets radiostation, varifrån de utsändes dels per radio, dels per teleprinter till in- och utländska väderlekstjänster. Mätningarna utföres två gånger per dygn på internationellt fastställda tider, f. n. kl. 00 och 12 GMT. Förutom instrumentkontroll och fuktighetskalibrering har personalen vid de aerologiska stationerna bl. a. att utföra medelvärdesberäkningar och viss frekvensstatistik över de gjorda beräkningarna. Enligt internationell överenskommelse beräknas månadsmedelvärden för geopotential 2 , temperatur och daggpunktstemperatur på standardtryckytor. Dessa månadsmedelvärden ingår i radioutsändningen »Climat temp». Månadsmedelvärden beräknas även för temperatur och daggpunktstemperatur på standardhöjder. Månadssammanställningar av observerade data sänds till Förenta Staternas väderlekstjänst för att där ligga till grund för en löpande serie av efteranalyserade väderlekskartor, »Synoptic Weath1 2

Kikare på stativ med gradskiva för mätning av vindriktning och vindstyrka. Höjd över jordytan.

112 er Maps». I anledning av det internationella geofysiska året har månadssammanställningar sedan den 1 juli 1957 även sänts till IGY Meteorological Data Centre i Geneve. Utbyggnad av stationsnätet. För den aerologiska avdelningens verksamhet och därmed i stor utsträckning för väderlekstjänstens, flygväderlekstjänstens, istjänstens och veckoprognostjänstens arbeten är det nödvändigt, att det finns ett nät av aerologiska stationer över hela norra halvklotet. Nätet har i allmänhet en sådan utbyggnad, att avståndet mellan de aerologiska stationerna uppgår till ungefär 300 km över landområdena. Över hav är de atmosfäriska förhållandena mera enhetliga och man har kunnat begränsa nätets täthet. Först och främst utnyttjas öar i havet. Dessutom har man genom en internationell organisation åstadkommit ett nät av fasta väderleksskepp, varifrån observationer av temperatur, fuktighet och vind i de högre luftlagren utföres vid samma tider som vid landstationerna. Det svenska nätet, som är oförändrat sedan år 1946, är förhållandevis glest. Till jämförelse kan nämnas, att i Norge finns — förutom stationerna på Björnöya, Spetsbergen och Jan Mayen — fem stationer. Finland och Danmark har vardera två stationer. Det svenska nätet borde enligt WMO:s rekommendation omfatta fem eller sex stationer. Förutom de nuvarande stationerna bör enligt institutets mening lämpligen kunna förläggas en station i sydöstra Sverige, på Öland eller nära Kalmar, samt en eller två stationer i övre Norrland. Särskilt har institutet funnit det angeläget, att en ny radiosondstation inrättas i övre Norrland, förslagsvis i Kiruna, och att en utbyggnad sker av de existerande radiosondstationerna i Torslanda och Östersund att även omfatta uppmätning av vind i de högre luftlagren. F. n. göres höjdvindobservationer endast i Stockholm. Genom en sådan utbyggnad skulle institutet bli i stånd att tillgodose flygvapnets behov av specialprognoser liksom även den civila luftfartens behov av förbättrade observationer av vind- och temperaturförhållanden. Observationerna från de högre luftlagren utgör vidare en förutsättning för arbetet med långtidsprognoser. Alla metoder för långtidsprognoser bygger enligt institutet på en teknik, där det gäller att förutsäga temperatur och strömningsfält i högre luftlager samt de ändringar i dessa fält, som i sin tur förorsakar väderleksväxlingar vid marken. Tillförlitligheten av en sådan prognosverksamhet är givetvis beroende av antalet höjdobservationer över svenskt territorium. Kraven på vindmätningarna har efter hand ökat. Det är numera nödvändigt att mäta vindarna i de högre luftlagren på en höjd av omkring 10 km, där de s. k. jetströmmarna existerar. En sådan bestämning är inte möjlig med tillräcklig noggrannhet med den vindmetodik, som användes på Bromma. Instrumentet på Bromma, som varit i bruk i tolv år, är föråldrat.

113 Institutet anser tiden mogen att övergå till radarvindmätningar och föreslår anskaffande av en modern radarapparat av typ Decca. Personalbehov m. m. De tre aerologiska stationernas nuvarande personaluppsättning framgår av tab. 40. Tabell 40. De aerologiska stationernas nuvarande personaluppsättning Stockholm— Bromma

Göteborg— Torslanda

Östersund— Frösön

1 2 5

2 1 2

2 1 2

Meteorolog (Ae 19) Förste laboratorieassistent (Ae 13) Laboratorieassistent (Ae 11)

Det är knappast möjligt att ange arbetets omfattning vid en aerologisk station annat än genom en beräknad tidåtgång för de mera väsentliga arbetsmomenten. Institutet har utifrån sina erfarenheter gjort en uppskattning av rutintjänsten vid de olika stationerna. Resultatet (i antal timmar per dag) framgår av tab. 41. Härutöver får viss tid beräknas åtgå för granskning och sammanställning av äldre aerologiskt material och — på Bromma — för vissa instrumentarbeten. Samtliga aerologiska stationer bör enligt institutet efter hand utrustas med moderna instrument för höjdvindmätning, d. v. s. radarapparatur. Vid en fullständigt genomförd upprustning av stationerna beräknas personalbehovet vid var och en av dem till 1 meteorolog i A 19, 1 ingenjör i A 15 och 1 förste laboratorieassistent i A 13 samt 5 laboratorieassistenter Tabell 41. Rutinuppgifter för de aerologiska stationerna med beräknad tidåtgång (antal timmar per dag) Sthlm— Bromma Assistent

Göteborg— Torslanda Meteorolog

Assistent

Östersund— Frösön Meteorolog

Assistent

Antal timmar Administrativa uppgifter Instrumentkontroll Fuktighetskalibrering Förberedelser för radiosondering » » vindmätning Registrering av radiosond » » vind Beräkning av radiosond » » vind Telegramsändning Skrivning av sammanställningar Medelvärdesberäkning och frekvensstatistik Summa 8—904867

1,5 1,5 1,5 3,0 1,0 3,0 2,0 6,0 3,0 1,0 5,0

1,0

1,5 1,0 1,5 2,0

1,0

3,0

1,0 1,5 2,0 3,0

2,0

4,0

2,0

4,0

0,2

0,5 4,0

0,2

0,5 4,0

1,0

0,3

0,5

0,3

0,5

28,0

5,0

16,5

5,0

16,5

114 i A 11, d. v. s. samma antal som f. n. finns på Bromma. För bearbetning av observationsmaterialet vid institutet anses därjämte en ökning av personalen där med 2 meteorologassistenter i A 11 och 1 kontorsbiträde i A 5 erforderlig. I jämförelse med den nuvarande personaluppsättningen innebär detta beträffande Bromma, att en förste laboratorieassistent utbytes mot en ingenjör för handhavande av radarapparaturen. Utredningens förslag. Det synes angeläget, att en ny aerologisk station inrättas i övre Norrland. I en framtid räknar utredningen med att det kan bli aktuellt med ytterligare en station i Götaland, förslagsvis på eller i närheten av Öland. I fråga om placeringen av den föreslagna stationen i övre Norrland öppnar sig flera alternativ. I Kiruna finns ett geofysiskt observatorium, som skulle kunna kombineras med en aerologisk station. Denna skulle emellertid komma väl nära existerande norska och finska stationer. Umeå, som numera är en universitetsstad, kunde av denna anledning i framtiden synas bli en lämplig samlingsplats för såväl aerologisk station som allmän väderlekstjänst och flygväderlekstjänst. Även Luleå och Sundsvall synes med hänsyn till befintliga flygplatser lämpliga som stationeringsort för den nya stationen. Sistnämnda ort torde dock ligga för nära Östersund. Särskild betydelse i detta sammanhang bör enligt utredningens uppfattning tillmätas frågan, om personalbesparingar skulle kunna åstadkommas genom en samordning av den aerologiska tjänsten och flygväderlekstjänsten. Enligt vad utredningen inhämtat skulle detta vara möjligt. Personalen vid en aerologisk station kan sålunda i förekommande fall göra viss kommunikationstjänst och teletjänst. På en flygplats av Brommas storlek torde knappast något vara att vinna genom ett sådant arrangemang. Däremot synes det möjligt att därigenom på mindre flygplatser mera rationellt utnyttja den tillgängliga personalen. Den nya aerologiska stationen i Norrland skulle alltså lämpligen k u n n a förläggas till en flygplats. Såsom ett alternativ torde de aerologiska uppgifterna med fördel kunna kombineras med arbetet vid en observationsinsamlingscentral. Utredningen vill i första hand förorda, att en aerologisk station förlägges till Luleå—Kallax flygplats. Från luftfartsstyrelsens sida har framhållits, att vid en förstärkning av flygväderlekstjänsten i övre Norrland denna flygplats borde komma i fråga. Alternativt förordar utredningen, att den aerologiska stationen förlägges till Kiruna med hänsyn till att den militära insamlingscentralen i Kalixfors kan väntas bli flyttad till det civila flygfältet och därvid övertages av institutet. De aerologiska stationerna har enligt institutet den personal, som erfordras för deras nuvarande arbetsuppgifter. Vid de båda stationerna i Torslanda och Östersund skall enligt anslagsberäkningen bl. a. finnas två meteorologer. Enligt vad utredningen inhämtat kan vid var och en av des-

115 sa stationer en meteorologtjänst ersättas med en förste laboratorieassistenttjänst. Så har i realiteten redan skett, eftersom en meteorologtjänst vid vardera stationen f. n. är vakant och ersatt med en extra förste laboratorieassistenttjänst. Den föreslagna stationen i Norrland bör erhålla samma personaluppsättning, som f. n. finns vid stationerna i Torslanda och Östersund. Utredningen föreslår vid behandlingen av instrumentanskaffningen, att höjdvindradar successivt anskaffas vid samtliga stationer. Den vid Bromma befintliga äldre apparaturen förutsattes omedelbart skola utbytas och övergångsvis utnyttjas vid Torslanda. Med hänsyn härtill erfordras en förstärkning vid sistnämnda station med 3 laboratorieassistenter i Ae 11. Frågan om en personell upprustning av övriga två stationer blir beroende av den framtida utbyggnadstakten. Tills vidare bör var och en av dessa stationer bemannas med 1 meteorologi Ae 19, 2 förste laboratorieassistenter i Ae 13 och 2 laboratorieassistenter i Ae 11. Vad beträffar den aerologiska stationen i Bromma räknar utredningen för den närmaste framtiden med följande personaluppsättning, nämligen 1 meteorolog i Ae 19, 1 ingenjör i Ae 15, 2 förste laboratorieassistenter i Ae 13 och 5 laboratorieassistenter i Ae 11.

b) Synoptiska stationer

De synoptiska stationerna gör i allmänhet observationer var tredje timme. Detta intervall mellan observationsterminerna har visat sig vara alltför stort med hänsyn till flygtrafikens behov. Närmast för tillgodoseende av den militära väderlekstjänstens krav inrättades redan år 1949 ett visst antal s. k. timobservationsstationer med uppgift att göra observationer en gång varje timme under stora delar av dygnet. Observationerna insändes i kodform till observationsinsamlingscentralerna för vidare befordran till militära och civila flygväderlekstjänster. Det ankommer vidare på timobservationsstationerna att i detalj följa väderleksutvecklingen mellan observationsterminerna. Timobservationer är nu av största betydelse för såväl civil som militär flygtrafik. Antalet timobservationsstationer, som drives i institutets regi, är f. n. 14. Observationer utföres i huvudsak enligt WMO:s förut angivna fordringar varje timme under tiden 06—16 och under återstoden av dygnet var tredje timme. För varje observationstermin bör man enligt institutet beräkna en arbetstid av en halv timme inklusive tid för kodifiering och sändning av telegram samt journalföring. Med hänsyn till att observationerna pågår även sön- och helgdagar ävensom till vissa andra arbeten, som ankommer på stationspersonalen, såsom tillsyn av instrument, utvärdering av registreringskurvor från självregistrerande instrument, uppföljning av väderlekssituationen mellan observationsterminerna m. m., anses det erfor-

116 derligt med två mans betjäning för varje timobservationsstation ävensom med semesterersättare för dem. Varje civil och militär flygväderlekstjänst fungerar även som timobservationsstation, eftersom personalen där utför observationer minst lika ofta som på timobservationsstationerna. De synoptiska stationerna utför observationer i huvudsak enligt WMO:s fordringar kl. 01, 04, 07, 10, 13, 16, 19 och 22. Antalet observationer utgör minst tre per dag (i så fall de kursiverade observationsterminerna). De flesta stationer utför emellertid observationer vid sex eller flera observationsterminer. Observationsresultaten intelefoneras omedelbart i kodifierad form till respektive insamlingscentraler. Då man även här har att räkna med en halvtimmes arbete för varje observation och då observationerna pågår även sön- och helgdagar, kan de, som har sex eller flera observationer per dag, beräknas utföra ett arbete motsvarande minst halvtidstjänstgöring (21 timmar per vecka). I löneregleringshänseende har denna gränsdragning betydelse, enär de observatörsgrupper som har minst halvtidstjänstgöring följer löneregleringarna för tjänstemännen. Dessutom finns speciella varningsstationer, vilka sänder s. k. varningsobsar, då väderleksförändringar inträder, främst med hänsyn till förhållanden som inverkar på militär och civil luftfart. Stationerna utför dessutom — huvudsakligen ur kontrollsynpunkt — en observation dagligen, nämligen kl. 07. Varje synoptisk station fungerar även som varningsstation. Stationsnätet kompletteras av de s. k. fartygsstationerna. På 21 svenska fartyg, tillhörande huvudsakligen Svenska Amerikalinjen och Grängesbergsbolaget, utföres fullständiga synoptiska observationer kl. 00, 06, 12 och 18 GMT, då fartygen är minst 20 distansminuter från kusten. Observationerna befordras i den mån telegrafist inom två timmar efter observationstiden är i tjänst för sändning. Vad beträffar båtar, ombord på vilka endast en telegrafist tjänstgör, har detta till följd att som regel endast två av fyra dagliga observationer kommer in till kustradiostation. Utbyggnad av stationsnätet. För att komplettera den bild av väderleksutvecklingen som kan erhållas med hjälp av de synoptiska kartorna — vilka är baserade på observationer var tredje timme vid ett begränsat antal stationer — är det nödvändigt, att det finns ett antal stationer, där vädret övervakas mera kontinuerligt. Med observationsnätets nuvarande täthet förekommer det till och med, att kraftiga åskväder inträffar inom ett visst område utan att rapporter om åska över huvud taget inkommer till institutet eller — i andra fall — inkommer flera timmar försenade. En kontinuerlig övervakning av vädret är önskvärd med hänsyn till den allmänna väderlekstjänstens behov av uppgifter och inte minst med hänsyn till flygtrafikens krav på noggranna observationer och detaljerade kortfristiga prognoser. Om man bibehåller det nuvarande systemet, som i princip fungerat tillfredsställande och som innebär, att observationer rapporteras var tredje

117 timme under natten och varje hel eller halv timme under dagen, varjämte varningsmeddelanden lämnas dessemellan, k a n en timobservationsstation skötas av två heltidsanställda personer. Personalen vid dessa stationer bör vara särskilt utvald och utbildad. Antalet timobservationsstationer i institutets regi är, om flygväderlekstjänsterna ej medräknas, f. n. 14. Med den utveckling av speciellt inrikesflyget, som kan förutses för de närmaste åren, får en ökning av antalet stationer anses ofrånkomlig. Man torde få räkna med en successiv ökning av stationernas antal till 25. De nya stationerna föreslås i första hand förlagda till inrikesflygfälten. Någon mera väsentlig ökning av antalet övriga synoptiska stationer och varningsstationer anses inte erforderlig. Kostnader. Enligt nuvarande anslagsberäkningar räknar m a n med en kostnadsram för det synoptiska stationsnätet av 703 950 kronor per år, vilket belopp fördelar sig med 259 350 kronor på timobservationsstationer, 440 000 kronor på övriga synoptiska stationer och 4 600 kronor på varningsstationer. Arvodesbeloppen varierar med hänsyn till antalet observationer, antalet instrument och dyrortsgrupperingen. Arvodet till observatörer vid synoptiska stationer bör enligt institutet beräknas så, att det för en station med 8 observationer per dygn blir ungefär lika stort som lönen för ett biträde vid en timobservationsstation. Med hänsyn till svårigheten att få tillräckligt många observationer utförda nattetid anses höjningen böra differentieras att utgå med 50 % för observationer kl. 01 och 04, med 40 % för observationer kl. 07, 19 och 22 och med 35 % för observationer kl. 10, 13 och 16. Institutet räknar med en höjning av medelkostnaden per år för de olika stationerna av en i tab. 42 angiven storleksordning. Tabell 42. Beräknad höjning av medelkostnaden för olika slag av synoptiska stationer per år Från

Till

Höjning

kronor Timobservationsstationer Övriga synoptiska stationer Varningsstationer

18 525 3 411 192

20 409 4 775 320

1 884 1 364 128

På sätt framgår av tab. 43 kan kostnadsökningen per år enligt institutets förslag beräknas uppgå till i runt tal 430 000 kronor. Utredningens förslag. Av utredningen föreslagen utbyggnad redovisas under avsnittet rörande klimatstationer. c) Klimatstationer

Stationer, som ej rapporterar dagligen utan endast insänder journaler månadsvis, kallas klimatstationer. De har till uppgift att lämna material för kännedom om Sveriges klimat, uttryckt såsom medelvärden och extre-

118 Tabell 43. Beräknad årlig kostnadsökning för de synoptiska stationerna Medelkostnad

Totalkostnad

Antal stationer kronor Timobservationsstationer Varningsstationer

25 129 25

20 409 4 775 320

510 225 615 975 8 000 1 134 200 703 950

Kronor

430 250

mer av temperatur, fuktighet, nederbörd, snödjup, vind av olika styrka och riktning, solskenstid o. s. v. samt frekvenser och varaktighet av olika värden av dessa element. Kännedomen om hur vädret i genomsnitt gestaltar sig i olika delar av landet och sannolikheten för uppträdandet av olika extrema fenomen är många gånger av avgörande betydelse, exempelvis för planering av verksamheten inom bl. a. lantbruket, skogsbruket och byggnadsverksamheten. Den klimatstatistik, som institutet tillhandahåller, utgör också en nödvändig bas för utforskningen av sädesslagens och skogens avkastningsförhållanden i vårt land. En samverkan mellan skogs- och jordbruksforskare å ena sidan och institutet å den andra när det gäller bl. a. dessa problem är också av väsentlig betydelse. Det har under senare år också blivit alltmer klart att de upplysningar, som lämnas från klimatstationerna, kan och bör utnyttjas för att ge en detaljerad kännedom om väderlekselement, som uppvisar stora lokala variationer (nattfrost, regn- och åskskurar, dimma). En dylik kännedom om vädrets detalj struktur, baserad på ett ingående studium av kartor och tabeller, som utarbetas med hjälp av allt tillgängligt material, har visat sig vara en förutsättning för att de meteorologer, som utfärdar de dagliga prognoserna, skall kunna nå bästa möjliga resultat. De svenska klimatstationerna är antingen av andra klassen enligt WMO:s definition och gör då observationer av både temperatur och nederbörd eller också är de endast s. k. nederbördsstationer. Observationer utföres vid andra klassens klimatstationer dagligen kl. 07, 13 och 19 och vid nederbördsstationer kl. 07. Stationerna insänder månadsvis sina journaler till institutet, där observationsmaterialet från såväl de synoptiska stationerna som klimatstationerna blir föremål för klimatstatistisk bearbetning. Man kan indela klimatstationerna alltefter det arbete, som nedlägges vid desamma, i följande kategorier, nämligen a) nederbördsstationer I (endast nederbördsmätning), b) nederbördsstationer II (nederbördsmätning och anteckning om tiden för nederbörd), c) temperaturstationer (mätning av temperatur och nederbörd),

119 d) stationer med stor journal men utan barometer, e) fullständiga klimatstationer och f) icke-synoptiska fyrstationer1. Utbyggnad av stationsnätet. Det nuvarande nätet av klimatstationer är enligt institutet i stort sett tillräckligt i Götaland och Svealand. En viss komplettering anses påkallad på småländska höglandet samt i Värmland och Dalarna. I Norrland anses nätet däremot helt otillräckligt. Å ena sidan förekommer i höjd- och skogsområden särskilt stora lokala skillnader i fråga om temperatur och — i viss utsträckning — nederbörd; å andra sidan har den ringa befolkningstätheten medfört, att antalet stationer per ytenhet är väsentligt mindre än i övriga delar av landet. De lokala klimatvariationerna i dessa områden är av särskild betydelse för uppkomsten av skillnader i avkastningsförhållandena hos olika trädslag, ett spörsmål som är föremål för undersökningar av våra skogsforskare. En ingående kännedom om snönederbördens lokala variationer är också av betydelse för ett klarläggande av betingelserna för skogsavverkning och skogskörslor. En noggrann kännedom om nederbördsförhållandena är enligt institutet vidare ett grundvillkor för hydrologiska byråns beräkningar av tillgänglig vattenkraft och för andra beräkningar, som sammanhänger med ett rationellt utbyggande av den återstående vattenkraftsreserven. Det är alltså inte i första hand fråga om att tillgodose lokala behov av kännedom om traktens klimat; det gäller fastmer att söka få fram uppgifter av betydelse ur nationalekonomisk synpunkt. I andra hand kan observationer, som utförts vid ett väl utvecklat nät av klimatstationer, komma till nytta då det gäller utredningar för lokala ändamål. En del av de krav, som aktualiserats eller kan komma att aktualiseras I speciella sammanhang, kommer ej att kunna tillgodoses enbart med hjälp av det ordinarie stationsnätet, även om man förutsätter en utökning av detta. Det blir i dylika fall nödvändigt att inrätta specialnät i samråd med och på bekostnad av de institutioner, som behöver upplysningarna. Som exempel på uppgifter av detta slag må nämnas frågan om sjöregleringarnas inverkan på det lokala klimatet, specialundersökningar beträffande snömagasinering i Norrlands skogs- och fjälltrakter samt insamlande av statistiskt material rörande frekvensen av blixtnedslag. Med hänsyn till de anförda synpunkterna anser institutet en väsentlig ökning av antalet stationer erforderlig. Framför allt anses antalet stationer i Norrland otillräckligt med hänsyn bl. a. till skogsbrukets och kraftförsörjningens behov. Enligt institutets beräkningar skulle en utökning av stationsnätet med sammanlagt 116 stationer vara erforderlig. Kostnader. Institutet har f. n. 721 reguljära klimatstationer. Av dessa 1 Icke-synoptiska stationer, d. v. s. klimatstationer, avger endast månadsrapporter till skillnad från de synoptiska stationerna, som — förutom månadsrapporter — lämnar uppgifter dagligen till väderlekstjänsten.

120 betjänas 396 stationer av frivilliga observatörer utan ersättning. Med hänsyn till svårigheterna att erhålla oavlönade observatörer bör observatörerna enligt institutet i ökad utsträckning erhålla arvode. Den utbyggnad av stationsnätet med sammanlagt 116 stationer, som enligt institutets i det föregående redovisade uppfattning bör komma till stånd, framgår av tab. 44. Tabell 44. Av institutet föreslagen ökning respektive minskning av antalet klimatstationer Antal utan arvoden

Antal med arvoden Stationstyp

a) nederbörd I b) » II c) temperatur d) journalföring e) fullständiga f) icke-synoptiska fyrstationer Summa

nuvarande

ökning

summa

nuvarande

minskning

rest

148 75 83 8 7

72 145 77 10 8

220 220 160 18 15

175 90 123 6 2

115 30 43 6 2

60 60 80

4 325

4 312

637 Enligt institutet är det i regel omöjligt att vid behov skaffa nya observatörer utan att kunna erbjuda en rimlig ersättning för observationsarbetet, som till stor del utföres på »obekväm» tid och därtill är mycket bundet. Även avlönade observatörer anser genomgående, att ersättningen är for liten, något som enligt institutet inverkar menligt på observationsarbetet. Institutet anser sig inte ha någon möjlighet att åstadkomma en förbättring i detta avseende, om observatörerna allmänt anser, att de ej har något ekonomiskt intresse av att fortsätta med observationerna. Med utgångspunkt från antalet observationer per dygn, beräknad tidåtgång per observation och en timpenning av 4 kronor har institutet beräknat den höjning av arvodena, som kan anses skälig. Höjningen av årsarvodena vid de olika stationstyperna framgår av tab. 45. Den totala kostnaden för år räknat blir, som framgår av tab. 46, med de höjda arvodena 249 480 kronor. Tabell 45. \Av institutet föreslagen höjning av arvodena för klimatstationernasobservalörer Från

Till

Höjning

kronor Stationer av kategori a » » o b

120 120 300 420 540 330

180 270 720 900 1 080 720

60 150 420 480 540 390

121 Tabell 46. Beräknad årlig kostnad för klimatstationerna efter en genomförd höjning av observatörsarvodena Arvodesbelopp

Kostnad

Antal stationer kronor Stationer av kategori a » » » b » » » c » » * d »

i>

)>

e

»

»

»

f Summa

220 220 160 18 15 4

180 270 720 900 1 080 720

39 600 59 400 115 200 16 200 16 200 2 880

—

—

249 480

Institutets nuvarande anslagsmedel för avlöning av observatörer vid klimatstationerna, som f. n. uppgår till 53 000 kronor, skulle vid en utbyggnad av stationsnätet och höjning av observatörsarvodena av angiven storleksordning således behöva ökas med i runt tal 197 000 kronor. Utredningens förslag. Institutet har under senare år vid skilda tillfällen hemställt om sådan ändring av grunderna för observatörsarvodena, att en höjning utöver den som betingats av penningvärdesförsämringen skulle kunna genomföras. Såsom framgår av de till utredningen redovisade önskemålen från institutets sida återkommer institutet med krav på en generell arvodeshöjning enligt vissa i det föregående angivna grunder. Tillika har institutet räknat med att en utökning av antalet synoptiska stationer och klimatstationer måste komma till stånd. De sammanlagda kostnaderna vid ett genomförande av de föreslagna arvodesgrunderna och en full utbyggnad av stationsnätet skulle uppgå till i r u n t tal 630 000 kronor. Härtill kommer kostnaderna för instrumentutrustningen till de nya stationerna ävensom ett ökat driftunderhåll. Det har stått klart för utredningen, att en sådan expansion icke på en gång kan realiseras. Utredningen har emellertid blivit övertygad om att en förbättring av såväl ersättningarna till observatörerna som stationsnätets omfattning på längre sikt är ofrånkomlig. Det har därför synts utredningen angeläget att framlägga en flerårsplan, som tar sikte på dels en successiv arvodesförbättring med hänsyn till eljest befarat försämrat rekryteringsläge och dels ett utökat nät av synoptiska stationer och klimatstationer. Planen, som enligt utredningens uppfattning bör omfatta en tidrymd av fem år, utgår från att dels en utbyggnad skall komma till stånd med sammanlagt (116 + 1 1 = ) 127 stationer och dels en övergång från oavlönade till arvodesbetalda observatörer vid 196 stationer. I så måtto kommer planen att vara flexibel, att — om institutet skulle finna att rekryteringsläget det medger — en starkare utbyggnad av nya stationer möjliggöres mot det att stationer utan arvoden övergångsvis bibehålies längre tid än som i planen förutsattes. Med hänsyn till angelägenheten, att en relativt

122 snabb upprustning av observationsnätet ändå bör komma till stånd, har i planen tyngdpunkten av utbyggnaden och standardförbättringen lagts på de första åren. Totalkostnaderna framgår av tab. 47 med fördelning på de fem budgetåren 1960/61—1964/65. Tabell 47. Femårsplan för utbyggnad av det meteorologiska stationsnätet ökning Nuläge

Summa

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

3 58 311

2 38 874

2 62 202

1 20 409

25 510 225

87 978

129 615 975

25 8 000

Timobservationsstationer Antal Kostnader

14 259 350

3 71079

övriga synoptiska stationer Antal Kostnader

129 440 019

87 978

Varningsstationer Antal Kostnader

24 4 608

148 15 096

24 5 544

24 8 760

8 1200

8 7 560

8 1440

220 39 600

75 7 650

30 4 950

30 19 800

30 7 200

30 13 050

25 6 750

220 59 400

83 22 410

25 9 990

22 45 600

15 9 000

10 24 600

5 3 600

160 115 200

8 3 120

3 1520

3 5 440

2 1440

1 3 780

1 900

18 16 200

7 3 360

2 1500

2 5 040

2 1800

1 3 420

1 1080

15 16 200

4 1200

756 813

184 217

144 031

Klimatstationer: a) Nederbörd I Antal Kostnader b) Nederbörd II Antal Kostnader c) Temperatur Antal Kostnader d) Journalföring Antal Kostnader e) Fullständiga Antal Kostnader f) Icke-synoptiska fyrstationer Antal Total kostnadsökning. . . .

1 256

59 770

4 2 880

115 092

123 757 1 383 680

För sådana fall, då observationer på en viss plats begäres av utomstående och dessa observationer ej bedöms vara av betydelse för institutets verksamhet, bör kostnaden härför inte belasta institutet. För stationer, som inrättas vid andra offentliga och även enskilda organ och institutioner, torde institutet ej heller behöva vidkännas några observatörskostnader. Merendels torde det ligga så till att observationerna är av direkt intresse för vederbörande. Institutet torde således alltid ha vissa möjligheter att erhålla oavlönade observatörer. Som framgår av det föregående utgår f. n. ersättning för det observationsarbete, som utföres vid fyrstationerna. Möjligen kan det ifrågasättas, om inte detta arbete bör vara oavlönat eller i vart fall bör bekostas av

123 sjöfartsstyrelsen. Utredningen får anledning återkomma härtill vid behandlingen av frågan om finansieringen av institutets verksamhet. d) Isobservationsstationer

Se istjänsten för sjöfarten. e) Specialstationer

Utöver de reguljära stationsnäten anser institutet behov föreligga av stationer, som utför observationer för speciella ändamål. Existerande synoptiska och klimatstationer är ofta utrustade med instrument för speciella ändamål, såsom registrering av nederbörd och/eller solsken, och utför ofta vissa jordtemperaturmätningar. Institutet räknar med att behovet av specialobservationer kommer att öka i och med att nya grenar inom meteorologien medför vidgade krav. Dessa kan komma att avse inrättande av särskilda observationsnät, såsom t. ex. nät för radioaktivitetsmätningar, mätningar av luftens innehåll av olika kemiska ämnen samt mikroklimatstudier för agrikulturella och skogsmeteorologiska ändamål. Lokalklimatstationerna avser att ge en detalj bild av variationerna i fråga om temperatur och nederbörd för lokalt begränsade områden för att möjliggöra principundersökningar av lokala klimatvariationer. Dessa undersökningar förutsätter ett tätare nät av stationer än det ordinarie stationsnätet, som är för glest. Det anses inom de närmaste åren föreligga ett behov av två lokalklimatologiska nät, vilka tillsammans skulle behöva ha en omfattning motsvarande det lokalmeteorologiska nät som inrättats i Norge (Nes i Hedmark). Med ledning av den budget, som fastställts för det norska specialnätet, har kostnaderna för de svenska specialnäten enligt institutets beräkningar uppskattats till ca 20 000 kronor per år, nämligen 10 000 kronor för instrumentkostnader och 10 000 kronor som arvode åt tillfällig arbetskraft för materialets bearbetning. Vid mikroklimatstationer utföres marknära observationer av variationerna i vertikalled av huvudsakligen temperatur, fuktighet och vind. Det är här fråga om punktundersökningar. Enligt institutet behöver en eller flera mikroklimatstationer inrättas. Vissa kostnader för instrument och bearbetning uppskattas enligt institutets beräkningar till ca 20 000 kronor per år, fördelade med 10 000 kronor för instrumentkostnader och 10 000 kronor som arvode åt tillfällig arbetskraft. Det existerar redan ett nät av stationer för bestämning av luftens och nederbördens innehåll av olika kemiska och radioaktiva ämnen. Stationsnätet, som upplagts i samarbete mellan internationella meteorologiska institutet i Stockholm och lantbrukshögskolan i Ultuna, synes enligt institutets uppfattning lämpligen böra övertagas av institutet. De årliga kostna-

124 derna för avlöning av observatörer och för förbrukningsmateriel beräknas till ca 11 000 kronor. Utredningens förslag. Såsom närmare framgår av utredningens behandling av frågorna rörande gränsdragningen mellan institutets och andra organs verksamhetsområden har den principiella ståndpunkten intagits, att i institutets allmänna verksamhet icke bör ingå sådana uppgifter, som utgör ett mer eller mindre direkt led i andra organs arbetsuppgifter. Särskilt gäller detta på forskningens område och närmast jordbruks- och skogsforskningen. Ett visst utnyttjande av institutets sakkunskap och resurser på meteorologiens område är därmed givetvis inte uteslutet. Vid sidan om institutets ordinarie stationsnät bör enligt utredningens uppfattning inte finnas specialstationer i vidare mån än som påkallas av institutets uppdragsverksamhet. Likaså bör det ordinarie stationsnätets observationsplatser inte utrustas med speciella anordningar och instrument samt personal som betjänar dessa annat än i den omfattning särskilda medel härför ställes till institutets förfogande genom andra statliga myndigheter eller från enskilda uppdragsgivare. f) Väderleksstationer i Nordatlanten samt på Grönland och Island

Enligt internationellt avtal deltar Sverige i kostnaderna för väderleksstationer i Nordatlanten. Sverige håller tillsammans med Norge två väderleksfartyg för observationstjänst (såväl aerologiska observationer som markobservationer) vid en internationell väderleksstation i Nordatlanten. Den tidigare gällande s. k. London-överenskommelsen av år 1949 ersattes den 1 juli 1954 av en i Paris den 25 februari samma år träffad överenskommelse angående grunderna för fördelning av kostnaderna för stationsnätet mellan de deltagande staterna. Fördelningen, som fastställes varje år av den internationella luftfartsorganisationen (IGAO), grundar sig på den beräknade nyttan av stationerna för respektive stater. Den teoretiska ansvarigheten bygger inte blott på omfattningen av de olika staternas flygtrafik över Nordatlanten utan i viss grad även på den nytta staterna ur allmänt meteorologiska och andra synpunkter har av organisationen (non-aeronautical benefits). Ansvarighetens fördelning mellan de amerikanska och de europeiska staterna har fastställts så, att de amerikanska staterna svarar för 11 och de europeiska för 10 fartyg, vilken fördelning är något förmånligare för de europeiska staterna än vad en strikt teoretisk beräkning av ansvarigheten skulle medföra. Ansvarigheten kan fullgöras antingen så, att de olika staterna tillhandahåller och driver fartyg (»operators»), eller genom bidrag med kontanta medel (»contributors»). De tidigare gällande reglerna för beräkning av kontantbidragen på grundval av en beräknad medelkostnad per fartyg gynnade i alltför hög grad stater, vilka kunde driva sina fartyg till låga kostnader. Enligt 1954 års avtal får »operators» i viss utsträckning lämna bi-

125 drag till stater, vilkas fartygskostnader beräknas överstiga en »standardkostnad» om 75 000 pund per år och fartyg. Dessa grunder kan årligen revideras av ICAO, för den händelse de verkliga kostnaderna för fartygen skulle väsentligt avvika från de uppskattade fartygskostnader, vara det internationella avtalet bygger. I anslutning till Paris-överenskommelsen har vid ett möte i Oslo den 22—den 23 april 1954 avtal träffats mellan Sverige och Norge om driften av gemensamma väderleksstationer i Nordatlanten. Enligt detta avtal skall Sverige svara för 59 % och Norge för 41 % av de utgifter, som inte täckes av ICAO:s bidrag. Denna procentuella fördelning ansluter sig nära till fördelningen av den teoretiska ansvarigheten mellan de olika länderna enligt Paris-överenskommelsen. Då Sverige och Norge bekostat 65 respektive 35 % av fartygen, beslöts det, att en viss del av IGAO-bidraget skulle anses vara amorteringsbidrag för kapitalutgifter och fördelas efter förhållandet 65 : 35, medan resten av bidraget skulle fördelas efter förhållandet 59 : 41. Under förhandlingarna i Oslo gjordes från norsk sida gällande, att den vid London-konferensen fastställda procentuella ansvarigheten jämkats till Norges förmån, med hänsyn till att Norge tillhandahåller andra meteorologiska uppgifter från Nordatlanten och Norra Ishavet. Ett norskt förslag om en liknande jämkning av Paris-konferensens ansvarighetssiffror ansåg de svenska delegaterna sig inte kunna godtaga. Norge, som hade det huvudsakliga arbetet med administrationen av fartygen, skulle emellertid i fartygsräkenskaperna äga tillgodoräkna sig ersättning härför. Då även Sverige har vissa administrationskostnader, ansågs det lämpligast, att en särskild post för administrationskostnader upptogs i budgeten för fördelning mellan de båda länderna utan inbördes redovisningsskyldighet. Totalsumman av administrationskostnaderna skall ingå i budget och sluträkning och fördelas på samma sätt som övriga utgifter. Med hänsyn till att ICAO-bidraget bestämmes på grundval av de verkliga fartygskostnaderna och att andra länder redovisar administrationsutgifter med i vissa fall avsevärt större belopp, ansågs det även ligga i Sveriges och Norges gemensamma intresse att inräkna administrationskostnaderna i fartygskostnaderna. Fr. o. m. den 1 juli 1958 har ICAO fastställt nya bestämmelser i fråga om rätten att mottaga och skyldigheten att utge bidrag, vilka bestämmelser grundar sig på senaste statistiska uppgifter om de olika staternas flygtrafik över Nordatlanten och driftskostnader för deras väderleksfartyg. Sveriges och Norges gemensamma teoretiska ansvarighet i väderleksskeppsorganisationen, som för budgetåret 1957/58 beräknades till 1,16 fartyg, beräknas nu till 1,36 fartyg, beroende på att Sveriges och Norges flygtrafik ökat i förhållande till övriga europeiska länders. För budgetåren 1959/60 och 1960/61 kommer motsvarande siffror att bli 1,31 respektive 1,37.

126 Sverige bidrar vidare till kostnaderna för väderleksstationer på Grönland och Island. Enligt gällande överenskommelse, som träffades i Geneve den 25 september 1956, fördelar ICAO för varje kalenderår kostnaderna mellan de deltagande staterna i proportion till deras andel i flygtrafiken över Nordatlanten under den 12-månadersperiod, som utgått den 30 juni året dessförinnan. Före fördelningen skall Danmark och Island debiteras 5 % av totalkostnaderna såsom ersättning för de indirekta fördelar, som anordningarna anses innebära för dessa länder. Vid bestämmande av kostnadsramen har man utgått från de faktiska kostnaderna för år 1955 med kompensation för inträdda prisstegringar, utgifter för nya meteorologiska tjänster och radioanläggningar m. m. samt vissa medel till en reservfond. Om nya större projekt skulle tillkomma, som ej kan inrymmas inom den totala kostnadsramen, fordras samtycke från fördragsstater, ansvariga för minst 90 % av de totala bidragen. De stater, som ej samtycker till sådana kostnadsökningar, kan ej förpliktas bidra till de ökade kostnaderna. Om maximikostnaderna måste överskridas på grund av allmänna kostnadsstegringar, erfordras för överskridande samtycke av samtliga fördragsstater. Sverige deltar — förutom i kostnaderna för bl. a. en radiofyr i Prins Christianssund, vilka kostnader betalas av luftfartsstyrelsen — vidare i kostnaderna för vissa radionavigeringsstationer i Frederiksdal på Grönland och Skuvanes på Färöarna samt för viss trafikledning. Dessa tjänster berör inte väderlekstjänsten men de relativt små kostnaderna för dessa kommunikationsanläggningar bestrides i förenklingssyfte från anslaget Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland m. m. Å andra sidan betalas bidraget enligt Islandsavtalet helt av luftfartsstyrelsen även i vad avser väderleksstationerna på Island. Utredningens förslag. Från institutets sida har ej framlagts något förslag till förändringar beträffande väderleksstationerna i Nordatlanten samt på Grönland och Island. Ej heller från utredningens sida anses gällande ordning påkalla något ändringsförslag. Till frågan om fördelningen av kostnaderna för dessa stationer mellan institutet och luftfartsverket hänvisas till avsnittet rörande institutets finansiering.

K A P I T E L VII Fly gväderlekstj änst

1. Den centrala ledningen Den till meteorologiska byrån hörande flygväderleksavdelningen handhar väderlekstjänsten för den civila luftfarten. Det ankommer på avdelningen att organisera flygväderlekstjänst vid flygplatser och anordna observationer på andra platser i den omfattning, institutet i samråd med luftfartsstyrelsen bedömer erforderligt för att tillhandahålla den civila flygtrafiken meteorologiska underrättelser. Flygväderleksavdelningen fick sin nuvarande organisation efter förslag i 1947 års statsverksproposition. Dess viktigaste arbetsuppgifter angavs då vara att övervaka och leda flygväderlekstjänsternas arbete, granska arbetsordningar, schema och tjänstgöringslistor samt genom inspektion tillse, att arbetet bedrives enligt institutets föreskrifter, att tillse, att flygväderlekstjänsterna erhåller erforderligt inhemskt och utländskt observationsmaterial, att övervaka och granska analysen av de synoptiska kartorna vid flygväderlekst j änsterna, att ordna utbytet av meteorologiska observationer och rapporter mellan de inhemska flygväderlekstjänsterna och liknande väderlekstjänster i grannländerna, att tillse, att i det internationella luftfartsreglementet anbefallda regler beträffande den meteorologiska säkerhetstjänsten tillämpas vid flygväderlekstjänsterna, att uppehålla kontakt med luftfartsstyrelsen, att representera institutet inom det internationella samarbetet i vad rör flygmeteorologiska frågor samt att leda den klimatologiska bearbetningen av väderleksobservationerna för flygtekniska behov. Förutom de administrativa uppgifter, som följer med uppsikten över flygväderlekstjänsterna i Bromma, Torslanda, Bulltofta, Visby, Norrköping, Karlstad, Sundsvall/Härnösand, Jönköping och Nordmaling, åligger det avdelningen att utföra klimatologiska bearbetningar för luftfarten, utredningar i samband med planläggning av nya flygplatser, undersökningar av felprognoser, prognoskontroll o. d.

128 En undersökning av den vertikala molnfördelningen över Stockholm och Visby har utförts på grundval av observationer från flygplan. En inledande undersökning har skett av kraftiga oväder över Syd- och Mellansverige. Vidare svarar avdelningen för att månatliga sammanställningar över de timobservationsterminer, vid vilka vissa gränsvärden för sikt och molnhöjd underskridits vid de olika flygplatserna, uppgöres och i stencilerad form distribueras, främst till flygbolagen. Vid avdelningen bedrives även en betydande försöksverksamhet. Försök pågår f. n. med ett system för prognosverifikation. Man håller vidare på att utarbeta nya metoder för höjdvindsprognoser i nivåer upp till 12 000 m. Ett omfattande internationellt samarbete förekommer med deltagande i nordiska flygmeteorologiska konferenser, den internationella luftfartsorganisationens (ICAO:s) divisionsmöten och regionala konferenser samt den meteorologiska världsorganisationens (WMO:s) aeronautiska kommission. Avdelningen står även i ständig kontakt med luftfartsstyrelsen, främst dess trafikbyrå. Det är slutligen av betydelse, att en fortlöpande anpassning av arbetet till rekommendationer från ICAO och WMO och till nordiska överenskommelser äger rum. Utvecklingstendenser. Erfarenheten har visat, att den centrala väderlekstjänsten och aerologiska tjänsten endast i begränsad omfattning kan utnyttjas för att betjäna flygtrafiken. Den starkt ökade flygtrafiken medför skärpta krav på väderleksuppgifter från allt högre nivåer. Detta i förening med tilltagande snabbhet hos planen och allt längre flyglinjer har föranlett en snabb utbyggnad av flygväderlekstjänsten. Personalärendena och administrationen har ökat i motsvarande grad, vartill dessutom kommit stadigt växande krav på flygklimatologiska bearbetningar och specialundersökningar av flygvädret vid olika flygplatser. I detta sammanhang har möjligheten att göra hålkortsbearbetningar börjat utnyttjas. Den internationella luftfartsorganisationens tillkomst har även inneburit en påtaglig ökning av avdelningens arbetsuppgifter på såväl det nationella som det internationella området. Personalbehov m. m. Förutom avdelningsföreståndaren har avdelningen f. n. följande personal, nämligen 1 förste statsmeteorolog . . . . Ao 24 3 meteorologer Ae 19 1 kontorist Ae 9

2 kontorsbiträden 2 kontorsbiträden

Ao 5 Ae 5

Institutet har gjort en uppskattning av de arbetsinsatser, som erfordras för tillgodoseende av flygväderleksavdelningens nuvarande behov. De olika arbetsuppgifternas omfattning, mätt i antal arbetsdagar per år, framgår av tab. 48.

129 Tabell 48. Arbetsuppgifter och beräknat personalbehov (antal arbetsdagar per år) för den centrala flygväderlekstfänsten Föreståndare

Meteorolog

Biträde

Antal arbetsdagar Administrativa uppgifter Inspektioner o. d Samarbete med luftfartsstyrelsen o. d. . . Internationella konferenser Klimatologi, utredningar o. d Maskinskrivning

200 10 10 30

Summa

120 10 10 10 850

1 000

1 250

500 500

Flygväderleksavdelningen har sedan länge i inånga avseenden fungerat som en särskild byrå. Redan år 1946 föreslog institutet, att den skulle organiseras som sådan. Departementschefen ansåg dock, att den tills vidare skulle kvarstå som en särskild avdelning inom meteorologiska byrån. Avdelningsföreståndaren uppflyttades i samband därmed till byrådirektör, vilken tjänst nu är placerad i lönegraden Ae 26. Eftersom jettrafiken medför krav på speciella utredningar, måste meteorologpersonal för detta ändamål finnas tillgänglig i erforderlig omfattning inom institutet. Under förutsättning att erforderlig personal för flygväderlekstjänsternas del erhålles, erfordras enligt institutets mening ingen personalutökning för den centrala flygväderleksavdelningen. Utredningens förslag. Utredningen, som i det följande föreslår viss utbyggnad av flygväderlekstjänsterna framför allt med hänsyn till jetflygets behov och den därmed sammanhängande meteorologiska tjänsten vid Arlanda ävensom den emotsedda ökningen av inrikesflygtrafiken, utgår liksom institutet från att någon personalförstärkning icke kommer att påkallas beträffande flygväderlekstjänstens centrala ledning. Utredningen erinrar emellertid om att flygväderlekstjänsterna i förslaget till byråindelning vid institutet, som göres i annat sammanhang, har förutsatts sortera under en särskild byrå inom institutet. Föreståndaren föreslås få byråchefs ställning (Bo 1). 2. De lokala

flygväderlekstjänsterna

Enligt den internationella konventionen om civil luftfart, till vilken Sverige är anslutet, åligger det envar fördragsslutande stat att, i den mån den finner det möjligt, på sitt territorium bl. a. anlägga meteorologiska stationer för underlättande av den internationella luftfarten i överensstämmelse med de normer, som tid efter annan anbefalles eller fastställes i enlighet med konventionen. Den internationella luftfartsorganisationens (ICAO:s) råd äger enligt konventionen antaga internationella normer och förorda vissa tillämpningsförfaranden och foga dem såsom bilagor till konventionen. 9—904867

130 De allmänna reglerna för tillhandahållandet av meteorologiska uppgifter till luftfarten återfinnes i »Bestämmelser för civil luftfart», vilka i huvudsak är en översättning av de reglementen, som antagits av ICAO. Bestämmelserna uppdelas i »Standardbestämmelser och rekommendationer», »Internationella föreskrifter», »Regionala tilläggsföreskrifter» och »Svenska tilläggsföreskrifter». De lokala organ, som direkt ombesörjer flygväderlekstjänst, indelas i enlighet med ICAO:s normer i följande klasser, nämligen 1) självständiga väderlekstjänster, som självständigt utarbetar prognoser och lämnar alla slag av meteorologiska uppgifter, 2) beroende väderlekstjänster, som utarbetar vissa prognoser helt eller delvis enligt anvisningar från en överordnad självständig väderlekstjänst, samt 3) lokala väderlekstjänster, som lämnar luftfartspersonal meteorologiska observationer och vidarebefordrar väderleksuppgifter, som mottagits från en överordnad väderlekstjänst. Av de svenska flygväderlekstjänsterna tillhör Stockholm-Bromma, Göteborg-Torslanda och Malmö-Bulltofta klass 1. Flygväderlekstjänsterna i Visby, Norrköping, Karlstad, Sundsvall/Härnösand, Jönköping, och Nordmaling är av klass 3. I samband med att flygplatsen Stockholm-Arlanda tages i bruk har flygväderlekstjänsten i Norrköping förutsatts bli nedlagd (se 1959 års statsverksproposition VI ht s. 113). Arbetsuppgifter. Flygväderlekstjänsternas arbetsuppgifter anges närmare i institutets »Särskilda bestämmelser för de lokala civila flygväderleksorganen». I stort sett består arbetet i att tillhandahålla flygbolag och trafikledningar sådana prognoser och observationer, som erfordras för flygningarnas planläggning före start och under pågående flygning. För varje flygning lämnas en skriftlig rapport, innehållande prognos rörande flygvädret — inberäknat höjdvindar — på sträckan och vid vissa flygplatser. En viktig del av arbetet är den meteorologiska övervakningen, vilken består i en kontinuerlig uppföljning av prognoserna och utfärdande av nya prognoser, när de tidigare lämnade behöver korrigeras. För att kunna fullgöra dessa uppgifter måste varje flygväderlekstjänst utföra observationer vid den egna flygplatsen respektive införskaffa observationer från andra flygplatser och meteorologiska observationsstationer, såväl de allmänna som de för luftfarten särskilt anordnade. De vid flygväderlekstjänsten utförda observationerna sändes till flygplan i luften och utbyte av observationer och prognoser sker med andra väderlekstjänster i Sverige och dess grannländer. Väderlekskartor ritas vid de självständiga väderlekstjänsterna för att användas såväl när prognoser utarbetas som när redogörelse för väderlekssituationen lämnas till piloter och annan luftfartspersonal. De på platsen ritade kartorna kompletteras vid flygväderlekstjänsterna i Bromma och

131 B u l l t o f t a m e d ö v e r s i k t s k a r t o r , som p e r telefax m o t t a g e s f r å n i n s t i t u t e t s allm ä n n a väderlekstjänst. B r o m m a f l y g v ä d e r l e k s t j ä n s t u t f ä r d a r p r o g n o s e r även för Visby, N o r r k ö p i n g , S u n d s v a l l / H ä r n ö s a n d och N o r d m a l i n g . F l y g v ä d e r l e k s t j ä n s t e r n a i K a r l s t a d och J ö n k ö p i n g e r h å l l e r sina p r o g n o s e r f r å n T o r s l a n d a . D e s s u t o m gör alla de t r e s j ä l v s t ä n d i g a v ä d e r l e k s t j ä n s t e r n a p r o g n o s e r för ett a n t a l m i n d r e flygfält, som a n v ä n d e s av i n r i k e s f l y g e t . B e t r ä f f a n d e v e r k s a m h e t e n s o m f a t t n i n g vid de olika f l y g v ä d e r l e k s t j ä n s t e r n a h a r i n s t i t u t e t l ä m n a t u t r e d n i n g e n följande r e d o g ö r e l s e . 1. Stockholm-Bromma. Observationer av vädret pågår dygnet runt. Fullständiga synoptiska observationer, innefattande avläsningar av flera instrument, utföres var tredje timme. Dessutom sammanställes något kortare observationer, s. k. aeroobservationer, varje halvtimme dygnet runt. Extra observationer sändes dessutom, så snart vissa förändringar i vädret inträder. Fullständiga observationer mottages per telefon från 7 synoptiska stationer i Stockholmstrakten. F r å n 6 varningsstationer mottages kortare observationer en gång dagligen samt extra observationer, när dimma, åska o. d. uppträder. Alla egna och per telefon mottagna observationer sändes per teleprinter till institutets telecentral för vidare distribution per teleprinter och radio. Vissa observationer utskrives på särskilda blanketter och sändes per rörpost till andra flygsäkerhetsorgan vid flygplatsen. För väderlekskartorna mottages dagligen per teleprinter ca 170 000 grupper synoptiskt och aerologiskt material från hela Europa, Atlanten, Nordamerika och Asien. Häri ingår även en del timobservationer, som utföres huvudsakligen för luftfartens behov. Flygbolagens representanter, trafikledare och andra får ta del av ovanstående material i den mån de behöver det för sin tjänst. Kartor utvisande förhållandena i de lägsta luftskikten, s. k. markkartor, ritas för kl. 01, 04, 07, 10, 13, 16 och 19 i 1 : 10 milj. skala och omfattar Europa och Nordatlanten. Antalet symboler per karta uppgår till ca 7 200. Dessa kartor användes huvudsakligen för prognoser upp till ungefär 1 dygn. För att kunna följa väderleksförändringarna mera i detalj ritas sex gånger dagligen kartor i 1 : 5 milj. skala och omfattande Norden. Antalet symboler är i detta fall ca 5 600 per karta. Kartorna användes för prognoser med upp till 9 timmars giltighetstid för Bromma och några smärre flygplatser, som användes av inrikesflyget. Särskilt vid dåligt flygväder måste stor uppmärksamhet ägnas åt vädret vid den egna flygplatsen och dess omgivningar. Detta sker genom specialkartor, som ritas i 1: 1,5 milj. skala för Stockholms flyginformationsområde. Varje sådan karta innehåller ca 1 100 siffror och symboler. Antalet kartor per dygn varierar med väderlekstypen men när så erfordras ritas en karta per timme. Förutom ovan nämnda markkartor ritas även kartor för olika nivåer i den fria atmosfären. Sådana kartor mottages visserligen per telefax från institutets aerologiska avdelning men eftersom det dröjer rätt länge, innan de blir tillgängliga, måste vid Bromma för vindprognoserna ritas preliminära höjdkartor för tryckytorna 300, 400, 500, 700 och 850 mb på basis av observationerna kl. 01 och 13. Skriftliga prognoser, gällande landningsvädret vid Bromma, lämnas 12 gånger dagligen. Dessutom utfärdas lokalprognoser för ca 10 flygplatser, vilka användes av inrikesflyget men som inte har egen prognostjänst. Nattetid övertar Bromma

132 viss övervakning av prognoser, som egentligen skulle utföras vid Torslanda och Bulltofta. Höjdvindsprognoser för alla flygningar, som utgår från samtliga svenska civila flygplatser, utfärdas vid Bromma. Sammanställningar av prognoser från ett stort antal flygplatser i Europa utskrives var tredje timme och överlämnas till piloter på avgående flygplan. Piloterna erhåller även vid Bromma utarbetade prognoskartor. Antalet starter i yrkesmässig luftfart, som betjänas av flygväderlekstjänsten, uppgick år 1957 till 19 676, vilket innebär en ökning sedan år 1950 med 94 %. Antalet besättningar, som dagligen besöker väderlekstjänsten för att få väderleksinformationer, varierar mellan 80 och 90. Antalet klarerare uppgår till ca 15 och antalet trafikledare till ca 3 per dag. 2. Göteborg-Torslanda. Väderlekstjänsten är i huvudsak organiserad på samma sätt som den vid Stockholm-Bromma. Eftersom personalen är mindre och telefax saknas, blir kartmaterialet emellertid ofullständigt. Fullständiga synoptiska observationer utföres var tredje timme dygnet runt och aeroobservationer varje halvtimme. Antalet underlydande observationsstationer uppgår till 10 och varningsstationer till 6. Egna och per telefon mottagna observationer sändes per teleprinter till institutets telecentral. Vissa observationer distribueras även till andra flygsäkerhetsorgan vid flygplatsen. Observationsmaterialet för väderlekskartorna mottages per teleprinter och omfattar dagligen ca 110 000 grupper synoptiskt och aerologiskt material för Europa och östra Atlanten. Även timobservationer mottages från de flygplatser, som begagnas av den från Torslanda utgående trafiken. Markkartor ritas i 1:10 milj. skala för samma synoptiska terminer som vid Bromma. Antalet symboler per karta är i genomsnitt ca 5 000. Dessa kartor ligger till grund för såväl 9- som 24-timmars prognoserna. Timkartor i 1: 5 milj. skala, omfattande Norden, ritas fem gånger dagligen. Antalet symboler per karta är ca 6 000. Dessa kartor användes för att meteorologen skall kunna följa väderleksutvecklingen mera i detalj och vid behov rätta eventuellt felaktiga prognoser. Eftersom telefax ej finns vid Torslanda flygväderlekstjänst, ritas 6 aerologiska kartor, vardera innehållande ca 500 symboler, per dygn för att meteorologen i någon mån skall kunna följa förändringarna i högre luftlager. Såsom ersättning för telefaxkartor ritas även dagligen 11 analys- och prognoskartor, vilka mottagits från institutet i sifferkod. Prognoser rörande vädret vid Torslanda utfärdas 12 gånger dagligen och dessutom en eller två gånger dagligen för 3 flygplatser (Jönköping, Lidköping och Karlstad), som användes av inrikesflyget. »Fröken Väder» för Göteborg med omgivningar omställes ca åtta gånger per dygn. Specialprognoser lämnas till renhållningsverken i Göteborg och Mölndal samt spårvägen, hamnen, rederier, stuverier, varven m. fl. företag i Göteborg. Antalet besättningar, som dagligen besöker väderlekstjänsten, varierar mellan 16 på sommaren och 12 på vintern. Uppgifter lämnas också till flygbolagen och trafikledningen. 3. Malmö-Bulltofta. Väderlekstjänsten är av ungefär samma storleksordning som den vid Torslanda. Vid Bulltofta bedrives dock kartritning endast i begränsad omfattning och prognoserna grundas till stor del på kartor, som mottagits per telefax.

133 Fullständiga synoptiska observationer utföres var tredje timme dygnet runt och aeroobservationer varje halvtimme, utom mellan kl. 01 och 04, då observationer endast göres varje timme. Antalet underlydande observationsstationer är 6 och varningsstationer 3. Egna och per telefon mottagna observationer sändes per teleprinter till institutets telecentral och vissa observationer distribueras även till andra flygsäkerhetsorgan vid flygplatsen. Observationsmaterial till väderlekskartor mottages i samma omfattning som vid Torslanda, d. v. s. ca 110 000 grupper per dygn. Markkartor, omfattande Europa, ritas i 1:5 milj. skala sex gånger dagligen. Dessa innehåller ca 8 000 symboler per karta. Dessutom ritas två gånger dagligen en översiktskarta i 1:20 milj. skala. Aerologiska kartor, prognoskartor och översiktsanalyser mottages per telefax. Lokalprognoser för Bulltofta utfärdas 11—12 gånger per dygn och dessutom i mindre omfattning för flygplatserna Rinkaby, Kronobergshed och Hagshult. Vid sidan om de flygmeteorologiska uppgifterna utfärdas även prognoser för allmänna ändamål, t. ex. »Fröken Väder» sju gånger per dygn, allmänna verk i Malmö tre gånger per dygn samt till vissa lantbrukare i Mjöhult. Antalet färdprognoser, som utfärdas, uppgår till ca 15 per dygn. Dessutom lämnas uppgifter till flygbolag och trafikledning i vanlig ordning. Förutom de tre nämnda »självständiga» väderlekstjänsterna finns vid en del flygplatser med mindre trafik s. k. »lokala» väderlekstjänster. De senare har ingen egen prognostjänst utan utför i huvudsak endast observationer och tillhandahåller prognoser, som mottagits från någon av de självständiga väderlekstjänsterna. Vid de lokala väderlekstjänsterna finns inga meteorologer utan endast meteorologassistenter. Vid några av de mindre flygplatserna deltar luftfartsverkets personal i väderlekstjänstens arbete. 4. Norrköping-Kungsängen. Fullständiga synoptiska observationer sändes var tredje timme dygnet runt och aeroobservationer varje timme mellan kl. 04 och 22. Mellan de fasta observationstiderna övervakas vädret kontinuerligt; varningsmeddelanden sändes vid vissa väderleksfenomen. Höjdvindsmätningar med pilotballong göres en eller två gånger dagligen. En station intelefonerar dagligen kl. 07 en observation samt extra observationer vid vissa förändringar i vädret. Stormkontrolltelegram mottages från Harstena. Alla egna och per telefon mottagna observationer sändes per telex till institutets telecentral. För att kunna ge flygare och trafikledare en allmän uppfattning av väderleksläget ritas ett par gånger dagligen översiktskartor, vilka i kodform erhållits från allmänna väderlekstjänsten. Prognoser rörande flygvädret i Norrköpingstrakten mottages regelbundet från flygväderlekstjänsten i Bromma, vilken även utfärdar erforderliga färdprognoser för flygningar, som utgår från Norrköping. Viss passning utföres för trafikledningen, när denna endast upprätthåller beredskap. En trafikexpeditör deltar vid behov i observationstjänsten. 5. Visby. Fullständiga synoptiska observationer utföres var tredje timme dygnet runt. Aeroobservationer sändes varje halvtimme mellan kl. 03.30 och 23. Om vissa förändringar i vädret uppträder mellan de fasta observationstiderna, sändes extra meddelanden härom. Höjdvindsmätning med pilotballong göres två gånger per dygn. Fullständiga observationer mottages per telefon från 5 stationer samt en daglig observation och förändringsmeddelanden från 4 varningsstationer. Viss radiomottagning av observationer från Balticum och Polen förekommer även.

134 Förutom vanliga meteorologiska instrument finns även utrustning för strålningsmätning. Egna och insamlade observationer sändes per teleprinter till institutets telecentral. För att väderlekstjänsten skall kunna ge piloter och trafikledare en viss uppfattning om det allmänna väderleksläget, ritas enklare väderlekskartor i 1: 5 milj. skala, när övriga arbeten medger detta. Från institutet mottagna analyser i kodform ritas tre gånger, prognoskarta en gång per dygn. De prognoser, som erfordras, mottages från Bromma. Prognossammanställningar för piloterna utskrives dagligen 3—10 gånger på vintern och 15—25 gånger på sommaren. Trafikledningen i Visby tillställes kopior av alla vid platsen utförda observationer. Förfrågningar om vädret och issituationen från sjöfarten förekommer stundom i rätt stor omfattning. 6. Sundsvall/Härnösand. Aeroobservationer utföres varje timme mellan kl. 06 och 21. F r å n 3 underlydande varningsstationer intelefoneras en observation dagligen kl. 07 och dessutom extra observationer, när vissa väderleksförändringar inträder. Höjdvindsmätning med pilotballong göres två gånger dagligen. Egna och per telefon mottagna observationer sändes per teleprinter till Bromma och institutet. Detta gäller även observationer, som per telex inkommer från Nordmaling, Östersund och Luleå. För att kunna ge piloter och trafikledning en uppfattning om det allmänna väderleksläget ritas dagligen institutets i kodform utsända väderlekskarta för kl. 04. Väderleksuppgifter för flygning lämnas dagligen till 7 besättningar. 7. Karlstad. Utförliga synoptiska observationer utföres var tredje timme dygnet runt samt aeroobservationer och varningsmeddelanden mellan kl. 05.45 och 18.45. Höjdvindsmätning med pilotballong göres två gånger dagligen. Från 10 stationer mottages utförliga synoptiska observationer och från 3 stationer en observation kl. 07 jämte extra observationer vid vissa väderleksförändringar. Särskilda instrument för strålningsmätning finns, liksom i Visby, och dessutom apparatur för blixträkning. Egna och per telefon mottagna observationer sändes per telex till institutets telecentral. Från institutet i kodform mottagen analyskarta ritas jämte en förenklad karta över Skandinavien. Dessa erfordras för att piloterna skall få en allmän uppfattning om väderleksläget i stort. Flyginformationstjänst lämnas vid de tillfällen, då trafikledare ej finns i tjänst. 8—9. Jönköping och Nordmaling. Vid bägge dessa flygplatser finns endast en meteorologassistent stationerad. Trafikledare och -expeditörer deltar därför i observationstjänsten och meteorologassistenten utför vid behov flyginformationstjänst. Vid bägge platserna finns 3 underlydande varningsstationer, vilka sänder observationer dagligen kl. 07 och så snart vissa förändringar i vädret inträder. Egna och per telefon mottagna observationer sändes per telex till institutets telecentral. Meteorologiska uppgifter lämnas för flygningarna i likhet med vad fallet är vid övriga lokala väderlekstjänster. D e n civila f l y g v ä d e r l e k s t j ä n s t e n s a r b e t s u p p g i f t e r och o r g a n i s a t i o n h a r n y l i g e n v a r i t f ö r e m å l för en s ä r s k i l d , m e d r e p r e s e n t a n t e r för i n s t i t u t e t , luft-

135 fartsstyrelsen, SAS och flygvapnet sammansatt utredning. Betänkandet, som framlades den 25 juni 1957, innehåller detaljerade uppgifter angående arbetets omfattning jämte vissa förslag till ändringar. Den i det följande lämnade redogörelsen för personalbehovet för flygväderlekstjänsterna utgår i huvudsak från de i betänkandet framlagda riktlinjerna. Den framtida utvecklingen. Vid en bedömning av den framtida utvecklingen är det väsentligen tre faktorer man har att ta hänsyn till, nämligen inrikesflygets expansion, utbyggnaden av storflygplatsen Stockholm-Arlanda och kraven på väderlekstjänst för jetflyget. För inrikesflyget torde en förbättring av flygväderlekstjänsten bli erforderlig främst i Norrland. Bl. a. torde synoptisk observationstjänst, kompletterad med timobservationstjänst, behöva anordnas vid vissa smärre flygplatser, där flygväderlekstjänst saknas. För den nya storflygplatsen kommer att erfordras en civil flygväderlekstjänst av betydande mått. Vid planeringen av densamma får man ta hänsyn till jetflygets behov. Man torde vidare få räkna med en viss samordning med arbetet vid Bromma flygväderlekstjänst, som genom tillkomsten av storflygplatsen kan utbyggas i mindre omfattning än som eljest skulle bli fallet. För utbyggnadsplanerna redogöres närmare i det följande. I och med införandet av jetflygplan för civil luftfart ställes nya krav på flygväderlekstjänsten. Flygsträckorna blir visserligen längre men å andra sidan ökar snabbheten synbarligen förhållandevis mer och då kommer flygtiderna att bli något kortare. Med hänsyn härtill bör prognoserna i framtiden kunna omfatta något kortare perioder. Emellertid ökas kraven på prognosernas exakthet, då omdirigering av flygplanen kan få väsentligt allvarligare ekonomiska konsekvenser i samband med reaktionsdrivna plan än med nuvarande flygplanstyper. Vidare kommer det att krävas exakta temperaturprognoser vid starten av jetplanen, då dessas lastförmåga är i hög grad beroende av temperaturen på landningsbanan. Som exempel därpå kan nämnas, att en ändring av en grad beräknas inverka på lastförmågan hos ett plan av typen DC-8 med 440 kg. Prognoser för vind- och temperaturförhållanden på mycket stora höjder, motsvarande 300 och 200 mb, blir oundgängligen nödvändiga, då jetplanens marschhöjd ligger mellan 8 000 och 12 000 m. Vid ICAO:s regionalkonferens i Geneve 1958 utarbetades vissa planer för flygsäkerhetstjänstens anpassning till »reaåldern». Kraven på väderlekstjänsten är enligt gällande internationella överenskommelser i huvudsak följande. För planläggning av flygningar såväl före start som under pågående flygning skall väderlekstjänsterna tillhandahålla flygbolagen meteorologiska uppgifter för flygning i nivåer upp till 7 500 m höjd och senare, när jetplan införes, för flygning upp till 14 000 m höjd. Meteorologiska rapporter för jetplans start och landning skall lämnas såväl före start som under inflygning och landning. Tjänst under pågående flygning skall lämnas via kon-

136 trollcentralen och omfatta de flyginformationsområden, för vilka vederbörande organ ansvarar. Prognos för målflygplatsen och första alternativflygplatsen skall finnas tillgänglig för sändning till jetplan i luften, innan flygplanet når den punkt, där piloten beslutar, om han skall fortsätta flygningen till målflygplatsen eller gå till annan flygplats. Dessa prognoser skall lämnas i klar text. Noggranna observationer av bansynvidd skall göras vid alla internationella flygplatser, som har precisionsradar för inflygning, och delges piloten, innan han når den punkt, där han bestämmer sig för att landa. Temperaturoch daggpunktsuppgifter skall ingå i rapporter, avsedda att användas för trafikplanering före start och under pågående flygning. Åtgärder skall vidtagas, så att flygplan i luften kan erhålla erforderliga väderleksuppgifter antingen genom att begära dem från trafikledningen eller genom att avlyssna särskilda radioutsändningar för luftfarten. Piloten skall i princip alltid kunna erhålla observationer och prognoser för flygplatser, som är av intresse för de närmaste två timmarnas flygning. Vid upprättandet av planerna för utbyte av uppgifter mellan stationer på marken förutsattes därvid flygplanens hastighet vara 500 knop (926 km/tim.). I vissa fall, t. ex. över oceanerna, kan ovannämnda tid utsträckas till över två timmar. En detaljerad plan för utbytet av observationer och prognoser upprättades i samband med nämnda konferens. Enligt denna skall t. ex. i Stockholm finnas uppgifter från ca 40 utländska flygplatser. Nya regionala tilläggsföreskrifter utarbetades, vilka dock ännu ej börjat tillämpas. Piloternas behov av väderleksuppgifter under pågående flygning skall enligt de nya föreskrifterna tillgodoses genom observationer varje halvtimme, till vilka alltid skall fogas en kortfristig landningsprognos. Prognosens giltighetstid, som är endast två timmar, skall löpande granskas och ändringar alltid utsändas, så snart anledning därtill föreligger. Detaljerad prognos vid väderleksförändring skall ges endast då synvidd under 5 km och molnhöjd under 500 m väntas. Personalbehov m. m. För beräkning av personalbehovet vid de civila flyg' väderlekstjänsterna har institutet gjort en uppskattning av det arbete, mätt i antal timmar per dag, som nedlägges av olika personalkategorier på de inom respektive flygväderlekstjänster förekommande arbetsuppgifterna. Resultatet redovisas i tab. 49. Med ledning därav har det aktuella personalbehovet vid de olika flygväderlekstjänsterna beräknats av institutet. I tab. 50 har till jämförelse inom parentes angivits den nuvarande personaluppsättningen. I samband med att Arlanda flygplats tages i bruk beräknas emellertid, som förut nämnts, flygväderlekstjänsten i Norrköping kunna nedläggas. Å andra sidan behövs 2 meteorologer för att flygväderlekstjänsten i Torslanda skall kunna ge fullgod service.

i

00 SH

—H

£

ed

*

£

l-

5 :0 M

T" "Ö

fe ra + « j

V

Sundsvall/ Härnösand

i—i

i«

>>

Meteorologassistent

137 Ä £ « -S

så M^. j . ^ ^ » s s | 2 « * ^

o

«

J

W5-i C

co

Norröping— Kungsängen

o" 1

| O

in

O •<t

in o

|

o

o in

o oT

in o

|

in of

|

O

o co

o

in

-*

o" 1

,

o 00

O o"

q of

,

=> W ) . i ti • 2 £ Lo 5 £ o « •£

O in

^ o

,

o^ co OJ

|

o

m o

in

in

oo

of

in rr"

in of

T-l

> 13

in

**

TH

£ 2 « « 2

o

O I>

|

O

in

!

1 00

TH

, 1

1 O of

o CD

in of

o oo

O in

o co

in co co

o o

o a>

M cu 13

i

ra +J:2 Ö,.£ Q. C Q . -J«J

3 Ö

1 es 1 '*•'

gg 13 "3

Sm

,

Ifil go.S O ÖC cu o •+-1 ' S Ctf o u §

cu

I

t, i©

1 1

:

m2

w Q.

H->

«

ö °c

"« o, w

ii 5

o, .5 b 5 Q

-1

. o "t» CU tH O c3 •£ o

3^

ös C

"ö

o CO

TH

£ g

O « to (i

T-i

o te cu o cu O

m c

T-l

o of OI

o o CO

in co

in c

|

o

in O

in

ir

o

oc

-

T-l

m CO

in o

| CO -* 1

o OT

o I> co in CD OJ

-

TH

CU

i

O CO

ra:g

21 om

H->

cfl

m r--

-1

m m

o oi

O 00 CO

in C

o t>

o CO m

<tf -

lH% as-*

c

c « C£

*"

T-

O ÖD CU O +-' 7? cu o

c

c oc-

in

i

§

*

o cT T-l

> ca

^>> t-l

C3

c

o o eo

C

a.

Ö £ to 5 X ! t.

O v

CO

ac

)

tH

O •e

i-H

3 „ o cu -Q

fj O

t i

Öl

2 3

H 3 O

PH

°C C ~ 00 C O Ä (H g

C

'C

+-T t« C :C3

cu C O >

c

ÖB

'5b 3 13

"^ ed

:0

>

CO

o CO CO

t£

>

.5

C l>

1 CO

tH cu

Qq

O

Ol

S

co

så Öl

m

c

tH

c3 co <50

cd

4-

(H +->

C «c

.2 ^

c "i h

T3

CJ

<

&

3 B +•

p

s E 3

138 Tabell 50. Av institutet beräknat personalbehov (nuvarande personal inom parentes) vid de olika flygväderlekstjänsterna Meteorologer

Meteorologassistenter

Biträden

Antal 16 (15) 8 ( 6) 5 ( 5)

Stockholm—Bromma Göteborg—Torslanda Malmö—Bulltofta Norrköping—Kungsängen Visby Sundsvall/Härnösand Karlstad Jönköping Nordmaling

12 (10) 8 (8) 8 ( 8) 3 ( 3) 5( 1( 4(

16 (14) 8 ( 8) 2 ( 2)

43 (42)

26 (24)

K K

Summa

29 (26)

Vid f l y g v ä d e r l e k s t j ä n s t e r n a i T o r s l a n d a och Bulltofta h a r p e r s o n a l e n , s å s o m f r a m g å t t av det f ö r e g å e n d e , a t t vid s i d a n av a n d r a u p p g i f t e r s k ö t a » F r ö k e n V ä d e r » . Det f ö r e k o m m e r ä v e n viss a n n a n u p p d r a g s v e r k s a m h e t . De m e r a s t a d i g v a r a n d e u p p d r a g e n m o t i v e r a r följande p e r s o n a l — u t ö v e r d e n s o m n u f i n n s — n ä m l i g e n vid G ö t e b o r g - T o r s l a n d a 1 m e t e o r o l o g och vid Malmö-Bulltofta 1 meteorologassistent. S a m m a n l a g t föreligger ett e f t e r s l ä p a n d e p e r s o n a l b e h o v av 3 m e t e o r o l o g e r och 2 b i t r ä d e n enligt i n s t i t u t e t s f ö r e n ä m n d a b e r ä k n i n g a r . Vid ett n e d l ä g g a n d e av f l y g v ä d e r l e k s t j ä n s t e n i N o r r k ö p i n g k a n å a n d r a s i d a n ett övers k o t t av 2 m e t e o r o l o g a s s i s t e n t e r b e r ä k n a s u p p k o m m a . B e t r ä f f a n d e p e r s o n a l b e h o v e t vid d e olika l o k a l a f l y g v ä d e r l e k s t j ä n s t e r n a för p e r i o d e n 1960—63 h a r i n s t i t u t e t l ä m n a t u t r e d n i n g e n följande r e d o görelse. Vid Stockholm-Bromma f l y g v ä d e r l e k s t j ä n s t ä r f. n. följande p e r s o n a l stationerad, nämligen 1 statsmeteorolog Ae 23 1 statsmeteorolog Ae 21 11 meteorologer Ae 19 2 meteorologer Ag 19 1 förste meteorologassistent . . Ae 15 4 förste meteorologassistenter.. Ae 13 4 meteorologassistenter Ae 11

1 meteorologassistent 1 radiotelegrafist 6 kanslibiträden 6 kontorsbiträden 1 kontorsbiträde 1 kontorsbiträde

Ag 11 Ae 11 Ae 7 Ao 5 Ae 5 Ag 3

I n s t i t u t e t b e r ä k n a r d e t a k t u e l l a och f r a m t i d a p e r s o n a l b e h o v e t enligt följande.

Meteorologer Biträden

Nuläge

Behov

15 10 14

16 15 16

139 Behov föreligger enligt institutet av 1 meteorolog i Ae 19, särskilt för inrikes flygtrafiken; flygningar beräknas komma att äga rum under större delen av dygnet. Man får vidare räkna med en ökning med 3 meteorologassistenter för bättre övervakning av vädret, varvid särskild personal härför placeras i kontrolltornet. Slutligen behövs, som framgår av tab. 50, ytterligare 2 meteorologassistenter och 2 biträden. Under förutsättning av en centralisering av det aerologiska arbetet till aerologiska avdelningen kan en reduktion med 2 meteorologer och 3 biträden äga rum. Personaluppsättningen blir då enligt institutet 14 meteorologer, 15 meteorologassistenter och 13 biträden. I årets statsverksproposition föreslås Bromma flygväderlekstjänst förstärkt med 1 meteorolog i reglerad befordringsgång. Till Stockholm-Arlanda kommer fr. o. m. år 1960 att förläggas trafik med tunga jetplan av typen DC-8 och liknande samt skol- och provflygningar. Under de följande åren fram t. o. m. år 1963 skall till Arlanda vidare förläggas den ytterligare del av Bromma-trafiken, som k a n komma att erfordras med hänsyn till buller, interferens mellan Barkarby och Bromma samt bankapacitet. Sedan Arlanda år 1963 färdigställts, beräknas i huvudsak endast inrikestrafik förekomma vid Bromma och all övrig trafik bli överflyttad till Arlanda. Under förutsättning att prognoser för det nya flygfältet kan utföras vid Bromma under tidsperioden 1960—63 och att trafiken på Arlanda inskränker sig till ett fåtal långlinjeflygningar bör enligt institutet en reducerad personaluppsättning vara till fyllest. Behov kan då beräknas föreligga av 1 förste statsmeteorolog som föreståndare, 3 meteorologer, 6 meteorologassistenter för observationstjänst och 5 kanslibiträden. Denna grupp kan behöva successivt ökas under perioden, i den mån antalet flygningar ökar. Arlanda föreslås i årets statsverksproposition under budgetåret 1959/60 få en personal av 2 meteorologer i Ae 19, 4 meteorologassistenter i Ae 11, 1 kanslibiträde i Ae 7 och 1 biträde i reglerad befordringsgång. För flygplatser av Torslandas och Bulltoftas storlek gäller förutsättningen, som angivits i den förut nämnda specialutredningen om flygväderlekstjänsten, d. v. s. att samtliga landningsprognoser för en viss plats lämnas av personal på platsen. Härför erfordras enligt institutet 6 meteorologer för att hela dygnet skall vara täckt. Härutöver kräves viss meteorologpersonal för briefing 1 , varvid antalet blir beroende av trafikens omfattning. Väderlekstjänsten vid Göteborg-Torslanda flygplats har f. n. följande personaluppsättning, nämligen 1 statsmeteorolog Ae 23 1 meteorologassistent Ag 11 5 meteorologer Ae 19 3 kanslibiträden Ao 7 1 förste meteorologassistent . Ae 15 1 kanslibiträde Ae 7 2 förste meteorologassistenter Ae 13 2 kontorsbiträden Ao 5 1 förste meteorologassistent . Ag 13 2 kontorsbiträden Ag 3—5 3 meteorologassistenter . . . . Ae 11 1 Yäderleksunderrättelser till piloter under pågende flygning.

140 Personalbehovet kan enligt institutet beräknas komma att öka i följande omfattning.

Meteorologer Meteorologassistenter Biträden

Nuläge

Behov

6 8 8

9 10 11

Om — såsom institutet begärt och förordat — telefax införes vid Torslanda flygväderlekstjänst, bortfaller 2 meteorologer. Den tredje meteorologen beräknas bli erforderlig för väntad ökning i trafiken. Ökningen av assistentpersonalen betingas dels av väntad trafikökning (1), dels av behovet av en instrumentspecialist (1) med uppgift att lämna service på de specialinstrument för flygväderlekstjänstens behov, som ytterligare anskaffas. Biträdespersonalen behöver enligt institutet utökas med 3 biträden bl. a. för den ökade teleprinter!jänst, som kan väntas i samband med trafikökning och behovet av snabbare förbindelser. Om telefax införes, beräknas biträdespersonalen emellertid kunna reduceras med 4. Under förutsättning att telefax installeras, föreligger alltså enligt institutet följande personalbehov, nämligen 7 meteorologer, 10 meteorologassistenter och 7 biträden. Vid Malmö-Bulltofta flygväderlekstjänst finns f. n. följande personal, nämligen 1 statsmeteorolog 3 meteorologer 1 meteorolog 1 förste meteorologassistent . . . .

Ae 21 Ae 19 Ag 15 Ae 15

2 förste meteorologassistenter Ae 13 3 meteorologassistenter . . . . Ae 11 2 meteorologassistenter . . . Ag 8—11 2 kontorsbiträden Ag 5

Institutet beräknar följande personalbehov föreligga i nuläget och i framtiden.

Meteorologer Meteorologassistenter Biträden

Nuläge

Behov

5 8 2

7 10 5

Väderlekstjänsten vid Bulltofta är utrustad med telefax redan nu. Personalbehovet har bedömts vara detsamma som i Torslanda, dock att antalet biträden kan begränsas till fem. Enligt institutet behövs ytterligare 1 meteorolog för att möjliggöra, att landningsprognoser för platsen utfärdas i Bulltofta hela dygnet. Vid flygväderlekstjänsten i Visby tjänstgör f. n. 2 förste meteorologassistenter i Ae 13 respektive Ae 15 och 3 meteorologassistenter i Ae 11.

141 Någon personalförstärkning förutses inte av institutet under förutsättning av oförändrad trafik. Skulle trafikens omfattning väsentligt öka, t. ex. från andra platser i Sverige än Stockholm, får man räkna med viss personalförstärkning. Flygväderlekstjänsten vid Sundsvall/Härnösand flygplats upprätthålles f. n. av 1 förste meteorologassistent (Ae 13). Luftfartsstyrelsens personal deltar här i observationstjänsten. Samarbetet håller på att utbyggas men det är ännu inte möjligt att avgöra om tillfredsställande observationer, inberäknat höjdvindsmätningar, kan erhållas på detta sätt. Observationer bör enligt institutet utföras var tredje timme dygnet runt och timobservationer under den del av dygnet, som trafik pågår. För att detta krav skall kunna tillgodoses, behöver väderlekstjänsten förstärkas med ytterligare 1 meteorologassistent i Ae 11, vilket föreslås i årets statsverksproposition. På grund av de klagomål, som från inrikesflygets representanter framförts mot väderlekstjänsten i Norrland, och då ytterligare ökning av trafiken förutses, torde en flygväderlekstjänst av samma storleksordning som i Torslanda och Bulltofta böra upprättas vid någon av de norrländska flygplatserna. Institutet har i likhet med luftfartsstyrelsen utgått från att flygväderlekstjänsten i Sundsvall/Härnösand med hänsyn till den ökade trafiken i första hand bör utbyggas och därvid räknat med följande personalbehov, nämligen 1 statsmeteorolog, 2 meteorologer, 3 meteorologassistenter och 2 biträden. Personalbehovet vid Sundsvall/Härnösand beräknas alltså av institutet enligt följande.

Meteorologer Meteorologassistenter Biträden

Nuläge

Behov

3 5 2

Vid flygväderlekstjänsten i Karlstad finns f. n. 1 förste meteorologassistent i Ae 13 och 4 meteorologassistenter i Ae 9. Man räknar här med att kunna minska de senares antal till tre. Vid var och en av flygplatserna i Jönköping och Nordmaling finns f. n. 1 meteorologassistent. Denna personal bör enligt institutet förstärkas med 1 meteorologassistent på vardera platsen, så att observationer kan utföras var tredje timme dygnet runt och timobservationer under den del av dygnet, som trafik pågår. Luftfartsstyrelsens personal förutsattes delta i observationstjänsten på samma sätt som hittills. Som framgår av tab. 51 beräknar institutet det sammanlagda personalbehovet för flygväderlekstjänsten till 35 meteorologer, 59 meteorologassistenter och 32 biträden. Beräkningen grundar sig på förutsättningen, att den centrala aerologiska avdelningen erhåller föreslagen förstärkning.

142 Tabell 51. Totalsammanställning över det beräknade personalbehovet vid de lokala flygväderlekstjänsterna (nuvarande personal inom parentes) Meteorologer

Meteorologassistenter

Biträden

Antal Stockholm—Bromma Stockholm—Arlanda Göteborg—Torslanda Malmö—Bulltofta Norrköping—Kungsängen Visby Sundsvall/Härnösand Karlstad Jönköping Normaling

15 (10) 6(—) 10 ( 8) 10 ( 8) - ( 3) 5 ( 5) 5 ( 1) 4 ( 5) 2 ( 1) 2 ( 1)

13 (14) 5(—) 7 ( 8) 5 ( 2)

35 (26)

59 (42)

32 (24)

+ 9

+ 17

+ 8

14 (15) 4(—) 7 ( 6) 7 ( 5) 3(—)

Summa Personalökning

2(—)

Eftersom det nuvarande arrangemanget med en delning av uppgifterna mellan luftfartsstyrelsens och institutets personal på vissa mindre flygplatser visserligen är fördelaktigt ur ekonomisk men ej helt tillfredsställande ur observationstjänstens synpunkt och då meteorologiska skäl också talar för ett ändrat arrangemang, föreslår institutet, att det på mindre flygplatser i allmänhet, där trafiken kräver observationstjänst dygnet runt, inrättas timobservationsstationer. Den assistentpersonal, som dessutom bör finnas, skulle genom ett sådant arrangemang få tillfälle att i någon omfattning ägna sig åt andra uppgifter. Vid behandlingen av den meteorologiska observationstjänsten ifrågasattes inrättande efter hand av 10 timobservationsstationer. Av dessa torde huvudparten böra förläggas till inhemska mindre flygplatser, där trafiken kan beräknas öka, exempelvis Hovby, Binkaby, Kronobergshed och Ope. Beträffande personalförhållandena vid Arlanda fr. o. m. år 1963, då flygplatsen helt färdigställts, har institutet framfört följande synpunkter. Om huvudparten av Stockholms flygtrafik förlägges till Arlanda, är det motiverat, att den självständiga internationella flygväderlekstjänsten flyttas från Bromma, som därefter skulle behöva väderlekstjänst endast för inrikestrafiken. Observationstjänsten vid Arlanda bör skötas av en meteorologassistent, som placeras i kontrolltornet. Endast då kan trafikledaren tillräckligt snabbt förses med de uppgifter, som erfordras i samband med flygplanens start och landning. Observationstjänsten måste pågå dygnet runt. Härför skulle erfordras ytterligare 6 meteorologassistenter, vilka även skulle svara för tillsynen av väderlekstjänstens instrument. För att inte väderlekstjänsten skall behöva översätta ett stort antal obser-

143 vationer och prognoser från kod till klart språk och skriva ut dessa, bör väderlekspersonal placeras i kontrollcentralen. Denna skulle då per teleprinter förses med alla timobservationer och landningsprognoser, vilka fortlöpande skulle sorteras, så att förfrågningar snabbt kunde besvaras. Vinsten av denna anordning skulle bli att endast uppgifter, som verkligen kommer till användning, skulle behöva skrivas ut i klart språk. Kontrollcentralens personal skulle även kunna vidarebefordra till väderlekstjänsten de observationer, som trafikledningen mottar från flygplan i luften men som den nu inte hinner delge väderlekstjänsten. Dessa observationer är nämligen av vital betydelse för prognoserna rörande vindar och molnfördelning i högre luftlager. Om tjänsten skall pågå dygnet runt, fordras härför ytterligare 5 meteorologassistenter. Det förutsattes, att flygväderlekstjänsten per telefax erhåller de översiktskartor, som erfordras för prognostjänsten. Viss ritning av speciella markkartor för flygväderlekstjänsten måste dock förekomma. Vid utfärdandet av flygplatsprognoser och sträckprognoser behöves sålunda mera detaljerade väderlekskartor än den allmänna väderlekstjänstens översiktskartor. Övervakningen av flygvädret kräver, att även detaljkartor över vädret i Skandinavien ritas varje timme under den tid trafik pågår. För sträckprognoserna måste kartor i 1:5 milj. skala och omfattande större delen av Europa ritas var tredje timme. Viss komplettering av de från den aerologiska avdelningen mottagna höjdkartorna erfordras med hänsyn till luftfartens speciella krav. Teleprintertjänsten beräknas få en betydande omfattning. Särskild biträdespersonal får beräknas härför. Såväl 2- som 9-timmarsprognoser måste utföras på platsen. Däremot kan 24-timmarsprognoserna eventuellt centraliseras. Detta förutsätter, att det i regel måste vara 2 ä 3 meteorologer samtidigt i tjänst. Så är f. n. inte fallet. På grund av den ökade trafiken torde man få räkna med en viss »industrialisering» av prognostjänsten. På livligt trafikerade sträckor skulle man kunna slopa den individuella betjäningen av flygningarna och i stället utfärda prognoser med j ä m n a mellanrum, t. ex. var tredje timme. Mot bakgrunden av den utveckling, som av institutet ovan skisserats, kan personalbehovet vid Arlanda fr. o. m. år 1963 uppskattas ungefärligen till 15 meteorologer, 15 meteorologassistenter och 20 biträden. Under förutsättning att trafiken — bortsett från inrikes- och nordenflygningar — koncentreras till Arlanda, torde personalen vid Bromma kunna reduceras till ca 10 meteorologer (•—4), 10 assistenter (—5) och 5 biträden ( — 8 ) . Efter 1963 kan nettobehovet av personalförstärkning uppskattas till mellan 30 och 40 personer, ungefärligen lika fördelade mellan personalkategorierna meteorologer, assistenter och biträden. Utredningens förslag. Den av institutet gjorda uppskattningen av personalbehovet har närmast tagit sikte på den kommande treårsperioden fram

144 t. o. m. år 1963. Personalbehovet på längre sikt sammanhänger med hur den framtida trafikintensiteten kommer att utvecklas beträffande såväl den inrikes flygtrafiken som den internationella trafiken; den sistnämnda förutsattes vara knuten till den nya storflygplatsen vid Arlanda. Under de närmaste åren beräknas Bromma fortfarande vara huvudflygplats för trafiken, medan Arlanda förutses få en tämligen begränsad trafikmängd. Efter denna period åter förutses Bromma enbart komina att utnyttjas för inrikes flygtrafik. Utredningen har liksom institutet ansett, att personalplanen för flygväderlekstjänsterna endast kan bygga på den trafikutveckling som kan överblickas för de närmaste åren. Såsom framgår av institutets redogörelse för personalförhållandena är det vissa faktorer, som motiverar en personalförstärkning, nämligen — förutom en viss underbemanning i nuläget — byggandet av storflygplatsen, inrikesflygets utveckling och utbyggnaden av den lokala flygväderlekstjänsten i Norrland. Vad först den nya flygplatsen vid Arlanda beträffar, vilken beräknas kunna tagas i bruk fr. o. m. år 1960, torde det vara angeläget, att en statsmeteorolog i lönegrad Ae 23 erhålles som föreståndare, i första hand för att biträda med de planläggningsarbeten som är nödvändiga för den väntade utbyggnaden. Utredningen förutsätter därvid, att Bromma även framgent kommer att ha sådan storlek, att den nuvarande tjänsten där i samma lönegrad icke kan överföras till Arlanda. Beträffande personalen i övrigt under första utbyggnadsskedet beräknar utredningen denna — inklusive den förstärkning som beräknats i statsverkspropositionen för budgetåret 1959/60 — till 2 meteorologer i Ae 19, 2 förste meteorologassistenter i Ae 13, 3 meteorologassistenter i Ae 11 och 3 kanslibiträden i Ae 7. Om trafiken på Arlanda skulle öka i snabbare takt än som förutsatts, d. v. s. två ä tre turer om dygnet, får man enligt utredningen räkna med ytterligare personalförstärkning. På längre sikt torde man även få räkna med en viss personalöverflyttning från Bromma. Flygväderlekstjänsten i Bromma bör, med hänsyn till den ökade inrikestrafiken och till att flygningar numera sker under större delen av dygnet, erhålla en förstärkning med 1 meteorolog i Ae 19, 1 förste meteorologassistent i Ae 13 och 1 kanslibiträde i Ae 7. Meteorologtjänsten har redan i statsverkspropositionen för budgetåret 1959/60 förutsatts skola inrättas. Utredningen har räknat med en centralisering av den aerologiska tjänsten till aerologiska avdelningen vid institutet. Vid Torslanda flygplats har utredningen utgått från att telefax införes och att vid sådant förhållande en förstärkning icke behöves av meteorologoch biträdespersonalen. En minskning med 1 kontorsbiträde kan i stället genomföras med hänsyn härtill. Även om det är av vikt, att den dyra materiel, som finns och som successivt utbygges, erhåller fullgod service, r ä k n a r utredningen med att sådan service centralt kan komma att lämnas genom

145 institutets instrumentavdelning. Tänkbart är även, att något serviceorgan på platsen skulle kunna anlitas. Vid Bulltofta flygplats, där telefax redan finns, räknar utredningen med en förstärkning med 1 meteorolog i Ae 19 och 1 kontorsbiträde. Utredningen räknar med att landningsprognoser erfordras dygnet runt med hänsyn till Bulltoftas utnyttjande som alternativflygplats. I fråga om den lokala väderlekstjänsten i Norrland har i samband med den ökade trafiken starka krav framförts på en förbättring. Från såväl institutets som luftfartsstyrelsens sida har en förstärkning i första hand av väderlekstjänsten för Sundsvall/Härnösand ansetts nödvändig. Inrättandet av en lokal väderlekstjänst i Kiruna har även framförts som ett önskemål. På något längre sikt lär man enligt utredningens mening även få räkna med en sådan utbyggnad. I detta sammanhang kan erinras om att utredningen föreslagit inrättandet av en aerologisk station i Luleå. En utbyggnad av denna till att även omfatta en lokal väderlekstjänst skulle medföra något mindre kostnader. Då emellertid framför allt från luftfartens sida understrukits vikten av att väderlekstjänsten förbättras i mellersta Norrland, har utredningen stannat för att föreslå en utbyggd väderlekstjänst i Sundsvall/Härnösand, vilken dock fortfarande skulle vara en s. k. beroende väderlekstjänst under Bromma. Den erforderliga personalökningen beräknar utredningen till 1 statsmeteorolog i Ae 21, 1 meteorolog i Ae 19, 1 förste meteorologassistent i Ae 15, 3 meteorologassistenter i Ae 11 och 1 kanslibiträde i Ae 7. Den av utredningen föreslagna personalförstärkningen uppgår sålunda till 7 meteorologer, 10 meteorologassistenter och 5 biträden enligt följande förteckning. 1 statsmeteorolog 1 statsmeteorolog 5 meteorologer 1 förste meteorologassistent . . . .

10—;904867

Ae 23 Ae 21 Ae 19 Ae 15

3 förste meteorologassistenter . . Ae 13 6 meteorologassistenter Ae 11 5 kanslibiträden Ae 7

KAPITEL

VIII

Hydrologisk

tjänst

1. Allmänna

hydrologiska

avdelningen

Den hydrologiska avdelningen svarar för upprättande och skötsel av vattenståndsstationer i floder och sjöar, bearbetning av observationsmaterialet och publicering av de erhållna resultaten. Vidare utföres arealstatistik, instrumenttjänst samt vetenskapliga undersökningar och utredningar. Bearbetning av observationsmaterialet. Vid de flesta vattenståndsstationer avläses vattenståndet dagligen på sommaren och en gång i veckan på vintern. Oftast avläses vattenståndet vid högvatten på en skala, vid medelvatten på en annan och vid lågvatten på en bottendubb, beroende på tekniska skäl. De olika skalorna och bottendubbarna har i regel skilda nollpunkter. För stationer med registrerande peglar — ca 50 till antalet — göres direkta avläsningar en gång i veckan, vilka användes för nollpunktsbestämning av diagrammen. Alla avläsningar vid en station hänföres vid bearbetningen till en gemensam nollpunkt. Vidare tolkas registreringskurvor och korrigeras felavläsningar genom jämförelser med andra stationer. För stationer, där vattenstånden ej påverkas av regleringsdammar e. d., sker omräkning av vattenstånden till vattenföring med hjälp av uppgjorda avbördningstabeller. Där isdämning förekommer, utföres en direkt vattenf öringsmätning på eftervintern. Vattenf öringen enligt vattenstånd och avbördningstabell uppritas och korrigeras med hjälp av den direkta mätningen och jämförelse med andra stationer och rådande väderlekssituation. Förutom motsvarande sammanställning som för vattenstånden beräknas bl. a. frekvens och varaktighet för vattenföring. Detta sker såväl för vinterhalvår, sommarhalvår och helår som för långa årsserier. Värdena behövs bl. a. för angivande av karakteristiska vattenföringar. De förberedande arbetena, kontroll, anbringande av korrektioner och tolkning av registreringskurvor utföres av tjänstemän, som även uppgör avbördningskurvorna och övervakar arbetena. Dessa arbeten kräver gott omdöme, erfarenhet samt ingående kännedom om stationsnätet. De k a n anförtros åt statshydrolog eller hydrolog, dock först efter ett par års tjänstgöring vid avdelningen. Bearbetning av observationer angående vattenstånd och vattenföring jämte sammanställning av resultaten utgör biträdespersonalens huvudarbete. Undersökningar har påbörjats angående lämpligheten att använda matematikmaskin för bearbetning av det hydrologiska observationsmaterialet.

147 Vattenfallsstyrelsen och regleringsföreningar har framfört önskemål om att för sina specialbearbetningar få det hydrologiska materialet (dagvärden) direkt på hålkort eller stansremsa. De skilda företagen har olika system och önskemål men en undersökning pågår om möjligheterna till en samordning. För den händelse en dylik kan komma till stånd, torde stansningen enligt institutet i huvudsak komma att utföras vid institutet, delvis mot ersättning från berörda företag. Om stansning sker, anser institutet det praktiskt och arbetsbesparande att göra också den vanliga bearbetningen med hålkorts- eller elektronisk räknemaskin. För vissa arbeten avseende vårflödesprognoser har det visat sig mycket lämpligt att använda elektronisk räknemaskin (Besk och Facit EDB). Precisionen har ökats samtidigt som arbetsbesparingen enligt institutet varit nrycket stor. Kodifieringen har utförts av avdelningen. Metodens och kodens användning beräknas snabbt komma att utsträckas till andra undersökningar. Publicering av materialet. Hydrologiska avdelningens observationer och undersökningar publiceras tillsammans med övrigt material från den hydrologiska byrån i följande delar av institutets årsbok. I Månadsöversikt över väderlek och vattentillgång, III: 1 Hydrologiska iakttagelser i Sverige och III: 2 Vattenstånden vid Sveriges kuster. Hydrologiskt material redovisas även i institutets meddelanden (ser. C och D) och i mera internt publicerade uppsatser av mindre omfång. Arealstatistik. Arbetet med upprättande av den s. k. arealstatistiken för landets viktigare vattendrag och deras biflöden, d. v. s. storleken av de ytor som avvattnas av respektive vattendrag, ansågs avslutat år 1950. Det har sedermera visat sig, att man ständigt behöver göra kompletteringar genom att gå mera i detalj än som tidigare skett. Dessutom utkommer efter hand nya kartor i 1: 50 000 skala i stället för de hittills använda i 1: 100 000 skala, vilket gör att arbetet med arealstatistiken nödvändigtvis måste återupptas. Även om huvudjusteringen torde beräknas kunna vara genomförd på tio år, måste man framgent räkna med ständigt fortgående kompletteringar. När arbetet med arealstatistiken gjordes, beräknades det sysselsätta i genomsnitt en statshydrograf. Arbetet torde enligt institutet i fortsättningen bli av minst samma omfattning, som det var, då den ursprungliga arealstatistiken gjordes upp. Instrumenttjänst. Den hydrologiska avdelningen handhar hydrologiska byråns instrument utom dem, som är avsedda för isavdelningen. Bland instrument, som avdelningen svarar för, märkes främst skalor och registrerande peglar för vattenståndsmätning, flyglar för vattenföringsmätning, snömätningsutrustningar, avvägningsinstrument och vattenprovhämtare. Det ankommer på avdelningen att hålla instrumenten i gott stånd, kalibre-

148 ra dem, övervaka reparationer, svara för nyanskaffning och att på grundval av genom fältarbete vunna erfarenheter göra om- och nykonstruktioner. Dessutom lämnar avdelningen råd i instrumentfrågor och lånar ut instrument till utomstående, såsom lantbruksingenjörer, vetenskapsmän, ingenjörsfirmor etc. Instrumentarbetet beräknas ta en fjärdedel av en mans tid i anspråk men måste i viss mån fördelas bland dem, som äger ingående kännedom om och erfarenhet av de hydrologiska instrumenten. Arbetet tenderar att öka i takt med ansvällningen av den hydrologiska avdelningens och kontrollavdel ningens fältarbeten. Undersökningar och utredningar. Ett stort antal uppgifter lämnas till tjänst för vattenkraftindustrien samt i torrläggnings-, brobyggnads-, vattenlednings- och avloppsfrågor. Vidare utföres mindre utredningar, besvaras förfrågningar skriftligen och lämnas uppgifter för fastighetstaxering beträffande vattenfall. Muntlig rådgivning förekommer i stor utsträckning i vattenhushållnings- och andra hydrologiska frågor. De besvarade förfrågningarna innefattar i enklaste fall endast uppgift om observationer och beräkningar, avseende pegelstationer. Denna art är att betrakta som relativt enkelt rutinarbete. Den dominerande delen av förfrågningarna medför emellertid utredningar, som fordrar såväl vetenskapligt underlag som erfarenhet. Beträffande karakteristiska vattenföringar har en vetenskaplig statistisk bearbetning av materialet redan skett men de förlängda observationsserierna motiverar en förnyad undersökning inom de närmaste åren. En vetenskaplig systematisering av materialet ur andra synpunkter måste också göras, exempelvis beträffande lågvattenperioders frekvens, varaktighet och fördelning på årstider, småvattendrags sammanhang med geologi och vegetation och i samband därmed avdunstningens variation och inflytande på vattenhushållningen. Vattenkraftindustrin erhåller regelbundet prognoser över vattentillgång, hittills huvudsakligen beträffande vårflodens storlek. Dessa är av stor betydelse för skötseln av tappningen från regleringsmagasinen. Vårflödesprognoserna bygger f. n. främst på statistiskt samband mellan nederbörd och nyttig tillrinning under en lång följd av år. För detta ändamål utnyttjas klimatstationerna såväl i Sverige som i Norge. Detta ger den viktigaste uppgiften nämligen volymen av kommande vårflöden. Verksamheten har under senaste åren kraftigt tilltagit. En begäran föreligger från bl. a. vattenfallsstyrelsen om ökad prognosverksamhet efter i stort sett de linjer, som hittills tillämpats. Flödesprognoserna kompletteras också med prognoser, grundade på snötaxeringar. Denna verksamhet är emellertid av mindre omfattning. För att förbättra prognoserna och för att få fram prognoser för andra tider än vårfloden pågår utvecklingsarbeten med försök att samordna väderleksprognoserna med de statistiskt beräknade sambanden mellan till-

149 rinningens storlek och de klimatiska elementen. På grund av brist på personal har arbetena härmed emellertid inte kunnat bedrivas i den omfattning, som skulle varit önskvärd och som begärts från intressenter. Den vetenskapliga forskningen beträffande såväl karakteristiska värden som vattenhushållning och hydrologiska prognoser är nödvändig för att institutet skall på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra de uppdrag, som de inkomna förfrågningarna innebär. De är dock ofta av principiell natur och av stor omfattning och måste därför vara fullgjorda, innan ett direkt uppdrag föreligger. Under senare år har försök gjorts att använda matematikmaskin för vissa hydrologiska principundersökningar; tills vidare har så skett beträffande flödesprognoser. De vunna erfarenheterna tyder på att man därigenom kan erhålla noggrannare resultat än tidigare, samtidigt som man gör en avsevärd besparing i fråga om arbetskraft. Många undersökningar skulle ej kunna genomföras utan matematikmaskin med moderna krav på exakthet. Den hydrologiska och den hydrografiska tjänsten är sedan länge organisatoriskt samordnade under en gemensam föreståndare. På grund av det nära samarbete, som blivit en följd härav, har det ansetts lämpligt att låta den följande redogörelsen för verksamhetens omfattning och utvecklingstendenser samt personalförhållanden innefatta även den hydrografiska avdelningen. Verksamhetens omfattning. Institutet har beräknat den tid (antal dagar per å r ) , som med verksamhetens nuvarande omfattning skulle behövas för hydrologiska och hydrografiska arbetsuppgifter av olika slag. Besultatet av dessa beräkningar redovisas i det följande. Av tab. 52 framgår, i vilken utsträckning observationer och fältarbeten beräknas behöva ta personalens tid i anspråk. Tabell 52. Beräknad tidåtgång (antal dagar per år) för hydrologiska observationer och fältarbeten Förste statshydrolog

Hydrolog

Hydrologassistent

Antal dagar Planering av observationsnät och resor. . Nya stationer, rekognosering och uppsättning Inspektioner och vattenföringsmätningar Genomgång av observationsrapporter. . . Fallhöjdsavvägning , Snötaxeringar För- och efterarbeten till resor Summa

8 3

5 25

5 245 10

188 5 30 7 30

150 Bearbetningen av det inkommande observationsmaterialet är av betvdande omfattning, vilket i någon mån belyses av tab. 53. Tabell 53. Beräknad tidåtgång (antal dagar per år) för bearbetning av inkommande hydrologiskt observationsmaterial Förste statshydrolog

Hydrolog

KansliHydrologskrivare, assistent kontorist

Övriga biträden

Antal dagar Bearbetning av vattenstånd Korrigering för isdämning Bearbetning av havsvattenstånd Sambearbetning av observationsmaterial Bearbetning av vattenföringsmätningar och pegelprovningar Upprättande av avbördningskurvor och relationer av olika slag Bearbetning från vattenstånd över avbördningstabell till vattenföring jämte statistisk bearbetning Bearbetning av snötaxeringar Bearbetning av observationsmaterial för månadsöversikterna Bearbetning i samband med flödesprognoser Utlämnande av observationer Bearbetning av fallhöjdsavvägningar... Summa

7 17 5 45

10 10 5

4 2

25 12

40 15

1 1 9

50 35

190 150 300 10 50 25

35 5

25 15

1 100

Hydrologpersonalen sysslar ungefär 20 dagar om året med arealstatistik, närmare bestämt ändringsarbeten betingade av nya kartor, torrläggningar m. m. Den tid, som skulle behövas för instrumenttjänsten, fördelar sig på sätt framgår av tab. 54. Tabell 54. Beräknad tidåtgång (antal dagar per år) för instrumenttjänsten inom hydrologiska avdelningen Förste statshydrolog

Hydrolog

Antal dagar Inköp Utlåning Beparationer och översyn Arbete med instrument i samband med tjänsteresorna. . . Utvecklingsarbete Summa

7 5 3

11 11 7 10

6 5

151 Den härför kvalificerade personalen uppges behöva i den omfattning, som framgår av tab. 55, ägna en betydande del av arbetstiden åt vetenskapliga undersökningar och utredningar. Tabell 55. Beräknad tidåtgång (antal dagar per år) för vetenskapliga undersökningar och utredningar inom hydrologiska avdelningen Förste statshydrolog

Hydrolog

Hydrologassistent

Antal dagar Uppskattning av karakteristisk vattenföring m. m Principundersökningar i samband med d:o Vattenhushållningsundersökningar för snöområden Flödesprognoser inklusive principundersökningar. Kvalificerade specialundersökningar.... Havsvattenstånd Summa

50 275 10

15 25 15

170 De rent administrativa arbetsuppgifterna beräknas slutligen behöva ta betydande tid i anspråk. Institutets beräkningar framgår av tab. 56. Tabell 56. Beräknad tidåtgång (antal dagar per år) för administrativa arbetsuppgifter inom hydrologiska avdelningen Förste statshydrolog

Kansliskrivare, kontorist

övriga biträden

Antal dagar Föredragningar Planering och arbetsledning Attester m. m Arvoden och observatörsproblem Tjänstgöringslistor m. m Arkivering Debiteringslistor m. m Utskrifter och liknande

10 25 10 5

Summa

20 40 30 40 20

30 Den totala arbetsinsats, mätt i antal arbetsdagar per år, som erfordras för de olika personalkategorierna framgår av tab. 57. Utvecklingstendenser. En ökning har skett beträffande lämnade karakteristiska vattenföringsvärden, havsvattenstånd och liknande. Tendensen framgår av tab. 58, vari lämnas uppgifter om antalet utgående skrivelser i ärenden av olika slag under åren 1934, 1944 och 1954.

152 Tabell 57. Totalsammanställning över den beräknade tidåtgången för hydrologiska avdelningens arbetsuppgifter Förste statshydrolog

Hydrolog

Hydrologassistent

Kansliskrivare, kontorist

övriga biträden

1 100

Antal dagar Observationer och fältarbeten Bearbetning Arealstatistik Instrumenttjänst Vetenskapliga undersökningar och utredningar Administrativa arbetsuppgifter Summa

300 400

290 200 20 50

15 20

1 300

1 000

870 Därutöver måste enligt institutet beaktas den märkbara tendensen, att begärda uppgifter allt oftare omfattar mera ingående förfrågningar ur olika aspekter än förr, då de karakteristiska vattenföringarna ansågs vara praktiskt taget tillräckliga för alla behov. Under senare årtionden har verksamheten beträffande vårflödesprognoser ökat betydligt. I och med ökade regleringar och utbyggnader har nämligen möjligheten att utnyttja prognoserna ökat och man kan förutse en ökad prognosverksamhet, huvudsakligen på uppdrag av kraftverksintressenter. För framtiden torde enligt institutet erfordras en utbyggnad av stationsnätet, vilken för med sig en motsvarande ansvällning av observationsmaTabell 58. Uppgifter, utvisande hydrologiska och hydrografiska verksamhetens utveckling mellan åren 1934 och 1954 1934

1954 Antal ärenden Allmänna hydrologiska avdelningen brev till observatörer, rutinkontroll o. d utgående förfrågningar översändande av observationer beräknade och uppskattade karakteristiska värden av vattenstånd och vattenf örin gar, varaktighet och månadsmedeltal m. m prognoser avvägningar anvisningar om peglar, vattenföringsmätningar och avbördningskurvor kvalificerade specialundersökningar diverse Hydrografiska avdelningen havsvattenstånd

129 25 121

153 33 153

135 12 146

98 11

325 5 38

683 20 39

14 7 95

24 28 120

28 27 103

153 terialet. Man får även räkna med ett ökat antal observationer vid specialstationer för vetenskapliga ändamål och principundersökningar. Institutet anser det nödvändigt med en intensifierad vetenskaplig systematisering av observationsmaterialet beträffande lågvattenperioders frekvens, varaktighet etc. Bland aktuella uppgifter må vidare nämnas ökat detalj studium av vattenhushållningen i mikroområden för frågor rörande vattenvård, avloppsdimensionering, jordbruk m. m. och en genomgripande ombearbetning av arealstatistiken för hela landet i samband med övergången till nyutkommande kartblad i annan skala. Personalbehov m. m. Hydrologiska och hydrografiska avdelningarna har f. n. följande personaluppsättning. Hydrologiska avdelningen Förste statshydrolog (Ao 24) Statshydrolog (Ao 21) Statshydrolog (Ag 21) Hydrolog (Ae 19) Kansliskrivare (Ao 10) Kontorist (Ao 9) Kanslibiträde (Ao 7) Kontorsbiträde (Ao 5) Kontorsbiträde (Ae 5) Antal

Hydrografiska avdelningen

1 1 1 3 1 1 2 1 1

1 — — — •— — •— 1 —

2 Med ledning av ovan lämnade uppgifter om verksamhetens omfattning uppskattar institutet det aktuella personalbehovet till 6 hydrologer, 3,5 hydrologassistenter, 1 kansliskrivare, 1 kontorist och 5,5 andra biträden eller sammanlagt 17 befattningshavare mot nuvarande 14. För att de båda avdelningarna skall kunna fullgöra löpande arbetsuppgifter och inhämta den nuvarande eftersläpningen erfordras enligt institutet en avsevärd utökning av personalen. När eftersläpande arbetsuppgifter slutförts, anses den personal, som kan friställas, erforderlig för att möta den alltjämt fortgående ansvällningen. Sannolikt blir dock, framhåller institutet, ansvällningen så stor, att personalen trots allt blir otillräcklig. Detta behov torde enligt institutet få täckas med extra personal, som avlönas med inkomsterna från uppdragsverksamheten. Institutet räknar med följande ökning av de personella resurserna utöver den förstärkning, som erfordras enligt den föregående redogörelsen. För vattenföringsmätningar, ersättning av indämda och inrättande av nya stationer, inspektioner av kustpeglar och liknande arbeten erfordras 1 statshydrolog, 2 förste hydrologassistenter och 1 hydrologassistent. För att vidmakthålla arbetena med arealstatistiken och modernisera denna, allteftersom nya kartor tillkommer, erfordras 1 assistent. För det utökade arbetet med att beräkna karakteristiska vattenföringar, månadsmedelvattenföringar etc. kräves vidare 1 hydrolog.

154 Det är enligt institutet att förvänta, att undersökningar av småvattendragens hydrologi inom de närmaste åren — särskilt på grund av vattenvårdens behov — i hög grad måste intensifieras. I samband därmed torde ytterligare en förste statshydrologtjänst komma att erfordras. För vetenskapligt arbete anser institutet sig behöva avdela härför lämplig personal. För att kvalificerad personal skall kunna ägna sig åt vetenskapliga uppgifter måste personal finnas, som möjliggör detta genom avlastning från andra arbetsuppgifter. Behov anses därför föreligga av ytterligare 1 statshydrolog. För bearbetning av observationsmaterialet och för den utökade korrespondensen erfordras enligt institutet ytterligare 1 kanslibiträde och 1 kontorsbiträde. För att avlasta tjänstemännen från ritarbeten anses behov därutöver föreligga av 1 kartriterska. Föreståndaren för allmänna hydrologiska och hydrografiska tjänsten föreslås av institutet få byrådirektörs tjänsteställning och befogenheter, så att endast ärenden av särskild vikt behöver handläggas av byråchefen. Den personalökning, som sålunda enligt institutets förslag anses erforderlig, framgår av tab. 59. De hydrologiska och hydrografiska avdelningarna föreslås av institutet skola sammanslås och uppdelas i två sektioner, varav den ena huvudsakligen skall syssla med observationsnätet och den andra med bearbetningar, publikationer, utredningar och prognoser. En sektion skall ledas av byrådirektören med statshydrologen (A 23) som närmaste man. Den andra skall arbeta under ledning av förste statshydrologen. På varje sektion skulle därutöver finnas 1 statshydrolog i lägst lönegraden A 21. Utredningens förslag. Enligt utredningens uppfattning bör hydrologiska och hydrografiska avdelningarna sammanslås och erhålla en byrådirektör i Ae 26 som närmaste chef. En av förste statshydrologtjänsterna kan i samTabell 59. Av institutet föreslagen personalökning för de sammanslagna hydrologiska och hydrografiska avdelningarna uläge Byrådirektör (A 26) Förste statshydrolog (A 24) Statshydrolog (A 23) Statshydrolog (A 21) Hydrolog (A 19) Förste hydrologassistent (A 15) Förste hydrologassistent (A 13) Hydrologassistent (A 9—11) Kansliskrivare (A 10) Kontorist (A 9) Kanslibiträde (A 7) Kontorsbiträde (A 5) Kartriterska (A 3—7)

—

1 2 1 2 3 1 1 5 1 1 3 6 1

,

— 2 3 •

—

— — 1 1 2 3 Summa

Förslag

ök ning 1 —

•

— — 1 1 5

— — 1 3 1 14

155 band därmed indragas och arbetsuppgifterna fördelas mellan byrådirektören och den återstående förste statshydrologen i huvudsak på sätt institutet föreslagit. Beträffande den nuvarande personaluppsättningen torde det vara en påtaglig brist, att assistentpersonal helt saknas. Inrättande av två assistenttjänster — 1 förste hydrologassistent i Ae 13 och 1 hydrologassistent i Ae 11 — är enligt utredningens uppfattning erforderligt. Därigenom skulle rutingöromål kunna avlastas hydrologtjänstemännen, som kan ägna sig åt mera kvalificerade arbetsuppgifter. För att inhämta den nuvarande eftersläpningen och möta den fortgående ansvällningen av arbetsuppgifter räknar institutet med en avsevärd personalutökning eller med sammanlagt 2 hydrologer, 7 hydrologassistenter och 5 biträden. En sådan förstärkning, som skulle innebära en fördubblingav nuvarande personalstyrka, anser utredningen ej vara påkallad. En ökning av den kvalificerade personalen med 1 statshydrolog i Ae 23 och 1 hydrolog i Ae 19 synes dock motiverad med hänsyn främst till arbetsuppgifter, sammanhängande med mätningar och övriga beräkningar rörande vattenföringen, ävensom till utvecklingsarbeten. Biträdespersonalen föreslås ökad med 1 kanslibiträde i Ae 7. Med den ståndpunkt utredningen intagit till finansieringen av uppdragsverksamheten i vad denna verksamhet kan anses hänförlig till sådana arbetsuppgifter, som icke direkt sammanhänger med ett lämnat uppdrag men som ändå i huvudsak kommer denna verksamhet till godo, anser utredningen, att den i föregående stycke föreslagna förstärkningen av avdelningen bör belasta anslaget till uppdragsverksamheten. Beträffande instrumenttjänsten inom avdelningen erinrar utredningen om förslaget i det föregående att centralisera all instrumenttjänst inom institutet till instrumentavdelningen, som organisatoriskt knutits till den nya klimatbyrån. Någon personalöverföring härför till sistnämnda avdelning beräknas dock ej i personalplanen med hänsyn till det rådande eftersatta personalläget på hydrologsidan. Utredningen föreslår alltså, att den sammanslagna hydrologiska och hydrografiska avdelningen skall få följande personalförstärkning, varvid förutsattes att en förste statshydrologtjänst indrages. 1 byrådirektör 1 statshydrolog 1 hydrolog . .

Ao 26 Ae 23 Ae 19 2. Hydrografiska

1 förste hydrologassistent 1 hydrologassistent 1 kanslibiträde

. . . . Ae 13 Ae 11 Ae 7

avdelningen

Det har befunnits lämpligt att organisatoriskt alltmera sammanknyta den hydrologiska och den hydrografiska tjänsten. Den senare är emellertid alltjämt organiserad som en särskild avdelning för handhavande av val-

156 tenståndsstationerna vid rikets kuster, bearbetning av observationerna därifrån och i anslutning därtill forskningsarbeten i fråga om landhöjning, vinddrivning m. m. Hydrografiska avvägningar fortgår i viss omfattning men någon ansvällning kan f. n. ej förutses. Avdelningens observationsmaterial och resultat användes också av hydrologiska avdelningen, särskilt för att uppgöra avbördningskurvor för peglar långt ner i vattendragen, alltså på sådana ställen där dämmande inverkan från havet förekommer. Avdelningen har att besvara ett stort antal såväl muntliga som skriftliga förfrågningar från in- och utlandet rörande landhöjningen och vattenstånden i havet. I Månadsöversikten över väderlek och vattentillgång publiceras dygnsmedelvattenstånd samt månadens maximi-, medel- och minimivattenstånd. Bearbetningar av observationerna publiceras i del III: 2 av institutets årsbok (Vattenstånden vid Sveriges kuster). Angående arbetsmaterialets omfattning, utvecklingstendenser, personalbehov m. m. se allmänna hydrologiska avdelningen.

3.

Kontrollavdelningen

Denna avdelning utför kontroll- och utredningsuppdrag på det hydrologiska området främst i samband med vattenkraftutbyggnaden. Uppdragsgivare är i första hand vattendomstolarna och kraftföretagen. Uppdrag erhålles emellertid även från Kungl. Maj:t, andra myndigheter och i enstaka fall enskilda personer. Uppdragen kan indelas i följande tre huvudgrupper, nämligen kontrolluppdrag, utredningsuppdrag och avvägningsuppdrag. Kontrolluppdragen är permanenta, medan de övriga är av tillfällig art. Kontrolluppdrag. I mål angående sjöregleringar och kraftverk förordnas institutet att såsom vattendomstolarnas kontrollant tillse, att domstolarnas bestämmelser rörande vattenhushållningen efterleves. I vissa fall erhålles förordnande härom av Kungl. Maj :t. Dessa uppdrag innefattar — utom själva kontrollen — medverkan vid regleringsbestämmelsernas utformning, direktiv för tappningen och flödesprognoser, normer för tappningens beräkning samt bestämmelser om vattenstånds-, vattenförings- och nederbördsstationer m. m. Det är därvid av betydelse, att institutet kan medverka vid anordnande av för driften vid kraftverken behövliga mätanordningar, så att dessa fungerar så rationellt som möjligt. Kontrollarbetet tillgår i regel så, att företagen insänder rapporter om vattenstånd m. m., vilka uppgifter inprickas på kontrolldiagram. Ur diagrammen avläses eventuella avvikelser från gällande regleringsbestäm-

157 melser. Med undantag för bagatellartade förseelser underrättas företagen om avvikelserna. Vid upprepade eller grova brott mot bestämmelserna anmäles förhållandet till vederbörande myndighet för åtal. I kontrollarbetet ingår även andra arbetsuppgifter, såsom inspektioner av peglar, kontroll av avbördningskurvor, granskning av rekonstruktionsberäkningar, bearbetning av rapporter m. m. Antalet kontrolluppdrag, som ökat starkt under årens lopp, uppgick den 1 januari 1959 till 80, av vilka 49 avsåg sjöregleringar och 31 kraftverk. Förutom de till ett antal av 250 uppgående peglarna vid de kontrollerade företagen har avdelningen uppsikt över ett 20-tal peglar, huvudsakligen vid företag som ännu ej kommit så långt, att kontrollföreskrifter lämnats av vattendomstol. Vattenföringen beräknas eller kontrolleras vid 57 peglar med avbördningskurvor och på 43 platser genom turbin- och luckberäkningar. Vid åtta av avdelningens peglar finns av institutet anställda observatörer. Den löpande kontrollen innefattar ett betydande fältarbete. Under år 1957 gjordes 63 inspektionsbesök vid 31 kontrollerade företag, varvid 126 inspektioner av 89 peglar eller andra mätanordningar utfördes. Vid många företag, särskilt nyligen igångsatta, fordrades flera besök under året medan besök vid många andra ej medhanns. För kontroll av avbördningskurvor utfördes 16 vattenföringsmätningar. Fältarbetet beräknas i medeltal ta en dag per mätning. Härtill kommer den tid, som åtgår för bearbetning av mätresultaten. Uppritning av årsdiagram utfördes för 83 platser med sammanlagt 296 kurvor. För varje kurva inprickas i regel 365 värden, således sammanlagt i runt tal 100 000 prickar per år. Inprickningen skall ske successivt, vilket ökar tidåtgången. Sammanställningsrapporter inkommer — 9 veckovis och 32 månadsvis — med dagliga vattenstånds- eller vattenföringsuppgifter från tillsammans 240 peglar (eller matplatser). Från 56 registrerande peglar lämnas veckodiagram, av vilka sex bearbetas för beräkning av dygnsmedelvattenstånden. Underlaget för beräkningarna insändes också från sju kraftverk i form av avskrifter av driftrapporter med timvärden på belastningar, vattenståndsavläsningar, luckställningar m. m. i sådana fall, där föreskrift härom lämnats i gällande domar. Dessa uppgifter bearbetas emellertid ej utan är endast till stöd för kontrollarbetet. Många peglar är föreskrivna för att bereda befolkningen möjlighet att själv kontrollera vattenstånden. Regelbundna avläsningar göres där vanligen ej men peglarna måste inspekteras av institutet. Granskningen av rekonstruktionsberäkningarna sker dels med hjälp av de ovan nämnda kurvorna, dels genom stickprovsgranskning av de insända beräkningarna. Dessa utföres för varje sjö i tur och ordning från den

158 översta samt för en del enstaka platser enligt föreskrift i domarna. I något fall utföres beräkningarna helt på institutet. F. n. granskas eller beräknas 72 rekonstruktioner per år. Bearbetningen av rapporterna omfattar utskrivning av sammanställningstabeller per år av vattenstånd och vattenföring, såväl reglerade som beräknade naturliga (rekonstruerade), ävensom tabeller över maximi- och minimivärden. Antalet årstabeller uppgår f. n. till 262 per år. Av pegeldiagram distribueras 124 omgångar kopior, i regel successivt för varje vecka, således över 6 000 per år till 25 olika adressater. Årstabellerna sammanställes för 51 platser och distribueras i olika antal till 45 adressater, sammanlagt ca 1 500 kopior per år. Härtill kommer ett stort antal tillfälligt distribuerade diagramkopior och tabellavskrifter. För arbetsuppgifter, tillhörande de permanenta uppdragen, beräknas i tab. 60 angiven tidåtgång (antal dagar per år) av institutet f. n. vara erforderlig för hydrolog- och assistentpersonal respektive biträdespersonal. Inspektioner av peglar, kontroll av avbördningskurvor, granskning av regleringarnas skötsel med kontroll och journalföring samt granskning av rekonstruktionsberäkningar har enligt institutets uppfattning ej kunnat ske på nöjaktigt sätt. I några fall har assistenter vid isavdelningen tillfälligt fått anlitas för fältarbeten. För att få tillfredsställande förhållanden i dessa avseenden skulle ha åtgått väsentligt mera arbetstid. Bearbetning av rapporter och uppritning av års- eller kontrolldiagram ligger i medeltal ungefär ett halvt år efter. Kontrollen av olika vattenregleringsföretag blir en alltmer framträdande del av hydrologiska byråns arbete. Den måste fortgå under oöverskådlig tid framåt. Kontrollarbetet behöver sannolikt inte ökas i samma takt som utbyggnaden men det torde i varje fall röra sig om en högst betydande ökning, när den tillgängliga energin vuxit från nuvarande 30 till 100 % av Tabell 60. Beräknad tidåtgång (antal dagar per dr) för arbetsuppgifter, tillhörande de permanenta uppdragen Hydrolog, hydrologassistent

Biträde

Antal dagar Inspektion av peglar Kontroll av avbördningskurvor Uppritning av årsdiagram Granskning av regleringarnas skötsel, kontroll, journalföring Granskning av rekonstruktionsberäkningar Bearbetning av rapporter Kopiering och distribution av pegeldiagram och årsblanketter Summa

150 20 80 60 50 150 120 280

159 de utbyggnadsbara energitillgångarna. Utvecklingen har också gått därhän, att vattendomstolarna i stor utsträckning överlämnar detaljavgörandena i frågor rörande tillåten dämningshöjd och avtappning m. m. till institutet i samband med kontrolluppdraget. Dessa kan medföra stora ekonomiska konsekvenser för olika intressenter. Utredningsuppdrag. Dessa uppdrag är av olika slag. Somliga av dem är förknippade med den nämnda kontrollantverksamheten och består av igångsättningsarbeten, såsom anvisningar av pegelplatser och anvisningar för mätning och beräkning av tappningars storlek. Det kan också vara fråga om utredningar rörande beräkning av naturliga vattenstånd och vattenföringar, regleringsberäkningar, avbördningsberäkningar inklusive turbinprovningar, dämningsfrågor m. m. Arbeten med anvisning av pegelplatser förekommer mest i samband med att institutet anförtros kontrollantskap för sjöregleringar och kraftverksföretag. Vid sjöar gäller det att avväga krav på lättillgänglighet för befolkningen mot svårigheten att få en stadig och säker, för is och timmer skyddad placering. De peglar, som skall avläsas och användas för driftsändamål, måste också finnas lätt tillgängliga för observatörer och driftspersonal. Besiktning av peglar utföres på vattendomstolens uppdrag, varvid protokoll med skisser tillställes domstolen. Avdelningen svarar även för upprättandet av avbördningskurvor för peglar, dammluckor och turbiner. Kurvorna bestämmes med ledning av vattenföringsmätningar. Det fordras i många fall ett stort antal sådana mätningar. Arbetet kan — särskilt för dammluckor och turbiner — bli relativt tidskrävande och fordrar lång erfarenhet. I samband med rekonstruktionsanvisningar upprättas erforderliga tabeller för beräkning av naturliga vattenstånd och vattenföringar. Vidare utföres på prov beräkningar för en kortare tid. Själva beräkningsarbetet ankommer sedan på vederbörande regleringsrättshavare. Det åvilar vidare avdelningen att lämna regleringsrättshavaren anvisning om förandet av vattenjournal med uppgifter om vattenstånd, vattenföring, nederbörd och temperatur. Avdelningen utför även utredningar om vattenståndsvariationer, vattenhastigheter och vattenfördelningar. Dessa arbeten är av vitt skilda slag och fordrar olika behandling från fall till fall. Undersökningar på platsen och mer eller mindre vidlyftiga mätningsprogram är i regel nödvändiga. Uppdragen erhålles i regel av regleringsföretag, någon gång av deras motparter eller myndigheter, i en del fall av vattendomstolarna. Utredningsresultatet redovisas då det gäller företag, som är under vattendomstols prövning, vanligen direkt till denna. Det är ett vidlyftigt hydrologiskt material, som inlämnas i sjöregleringsoch sjösänkningsmålen till vattendomstolarna. Dessa har ej möjlighet att kontrollera grundmaterialets riktighet och överlåter detta till institutet,

160 som har originalmaterialet om hand. Vattendomstolen brukar ibland begära kompletteringar av materialet, speciell granskning av de utförda beräkningarna och — i vissa fall — sammanställningar över resultatet. Yttranden som avges av institutet i frågor rörande regleringsföretag m. m. medför ofta ett betydande förarbete, som utföres vid kontrollavdelningen. Förutom kungl. remisser lämnas yttranden i hydrologiska frågor till ett flertal myndigheter, såsom advokatfiskalsämbetet vid kammarkollegium, statspolisen, lantbruksstyrelsen, vattendomstolarna m. fl. Vidare har vattendomstolarna i ett stort antal fall begärt och erhållit yttranden angående förslag till regleringsbestämmelser. Dessutom förekommer det, att konferenser hålles och att tjänsteman från institutet anmodas närvara vid domstolssammanträden. Efter ändring av vattenlagen förordnade Kungl. Maj:t den 8 oktober 1954 (SFS 1954:622), att institutet skulle för varje vattendomstolsområde besluta om nederbördsområdenas omfattning, uppdelning i sektioner, namn och nummer ävensom tillhandahålla vattendomstolen lämpliga översiktskartor för vattenboken med nederbördsområdes och sektioners gränser inlagda. Arbetet därmed är ännu inte avslutat. Antalet uppdrag av olika slag, som avslutats under år 1957, och beräknad tidåtgång (antal dagar) för arbetet därmed under året framgår av tab. 61. Arbetena med avbördningskurvor m. m. har enligt institutets uppfattning inte kunnat handläggas på ett tillfredsställande sätt och i många fall gäller provisorier ännu efter många år. Dessa arbeten är oftast mycket tidsödande och fältarbetena måste till vissa delar utföras vid mera sällan förekommande vattenföringar, varför de vid personalbrist är svåra att inpassa i arbetsprogrammet. Viss eftersläpning råder också i fråga om arbeten med vattenjournalerna, för vilka i ett stort antal fall provisorier måst tillgripas. Slutligen har de utredningar om vattenstånd m. m., som ansetts vara brådskande, utförts om också med svårighet och en del förseningar. Sådana, som bedömts kunna anstå, har däremot blivit eftersatta. Tabell 61. Antalet under år 1957 avslutade uppdrag och beräknad tidåtgång (antal dagar) för arbetet därmed Uppdrag

Dagar

Anvisning av pegelplatser Besiktning av peglar Avbördningskurvor m. m Bekonstruktionsanvisningar Vatten journalers uppställning Utredningar om vattenstånd m. m . . . Granskning m. m. av hydrologiskt material Yttranden m. m

20 4 5 1 1 8

30 10 250 10 5 150

2 10

50 100

Summa

161 Avvägningsuppdrag. För »Förteckning över Sveriges vattenfall» utfördes fr. o. m. år 1911 och fram till 1930-talet avvägningar längs de större vattendragen och även en del bifloder i landet. Särskilt de äldre av dessa avvägningar är ej av den klass, att de fyller nuvarande anspråk på noggrannhet vid älvarnas utbyggnad, utan förnyad avvägning måste företagas under — eller helst före — vattenfallens utbyggnad. På basis av de vid avvägningen framkomna höjduppgifterna beräknas fallhöjden för olika fastigheter. Vidare höjdbestämmes ett stort antal fixpunkter. Vid vattenkraftutbyggnaderna tages olika fastigheters fallhöjder i anspråk eller ändras dessa genom dämningar eller rensningar. Då fallhöjden åsättes ett betydande värde, fordrar vattendomstolarna ofta, att institutet skall bestämma fallhöjdsinnehavet, ibland både före och efter ett ingrepp i vattendraget. Arbetet kräver — förutom gott omdöme — stor noggrannhet och erfarenhet, särskilt då det gäller att bestämma rätt punkt i forsarna vid gränserna. På sådana ställen, där det finns holmar, kompliceras arbetet genom att fallhöjdsfördelningen blir beroende av vattenfördelningen mellan de olika grenarna. Den senare bestämmes genom vattenföringsmätningar. Ibland kompliceras arbetet ytterligare genom att flottledskistor eller andra byggnadsverk ändrat vattenfördelningen mellan grenarna. För att i någon mån tillmötesgå domstolar och vattenkraftutbyggare har emellanåt, förutom den tjänsteman som regelbundet sysslar med fallhöjdsavvägningarna, två andra tjänstemän på avdelningen och vid ett tillfälle en från hydrologiska avdelningen fått lämna sina ordinarie uppgifter för att delta i arbetet med fallhöjdsavvägningar. Vattenkraftutbyggarna är nämligen helt beroende av att fallhöjdsavvägning blir utförd i tid, ty i allmänhet erhålles ej tillstånd att börja bygga i vatten, förrän fallhöjderna är bestämda. På grund av den höga belastningen blev under år 1957 endast några få uppdrag redovisade inom den tid, som begärts av beställaren, och flera stora uppgifter medhanns ej alls. Vid varje kraftverk och sjöreglering skall finnas en särskild »huvudfix», till vilken alla höjder i domarna ansluter sig. Dessa kontrollavväges och beskrives ofta av institutet på begäran av vattendomstolen, om företaget ej redan låtit institutet göra det. Vid fixpunktsavvägningar avvägdes under år 1958 ca 390 km älvsträcka, vanligen två och ibland tre gånger för kontroll av riktigheten. Fixavvägda sträckan blev härigenom totalt ca 750 km och antalet avvägda fixpunkter ca 250, varav 150 nyanordnade. Vid fältarbetena anses, med numera gällande krav på noggrannhet, i medeltal kunna medhinnas ca 4 km enkelavvägd sträcka per dag. Den medhunna sträckan per dag kan vara mycket varierande, beroende på vattendragets karaktär, vattenföringen, avstånd till nattlogi o. s. v. Vidare 11—904867

162 kan arbetet ej utföras med tillräcklig precision i starkt solsken, stark vind, regn, liksom inte heller under vintertid. Efterarbetet på institutet, i form av protokollsuträkningar, utjämningar, utskrivning av fixbeskrivningar, sammanställningar m. m., beräknas ta ungefär lika lång tid som fältarbetet. Kontrollen av huvudfixar innefattar avvägning, protokollföring och beskrivning av huvudfixarna. Uppdragen att avväga huvudfixar är i allmänhet ej så tidskrävande utan kan relativt lätt inpassas i olika tjänstemäns resprogram. De har därför i allmänhet medhunnits inom rimlig tid. Antalet avvägningsuppdrag, som avslutats under år 1958, och beräknad tidåtgång (antal dagar) för arbetet därmed under året framgår av nedanstående tablå.

Fixpunktsavvägning Fallhöjdsavvägning Kontroll av huvudfixar Summa

Uppdrag

Dagar

7 17 12

200 300 30

530 Antalet oavslutade ärenden uppgick den 1 mars 1959 till 15. Året dessförinnan balanserades 26 ärenden och den 1 mars 1957 21 ärenden. Endast en mindre del av ärendena är sådana, för vilka fältarbetena slutförts men redovisning ännu ej medhunnits. Utvecklingstendenser. Det är sannolikt, att den stora ökningen av kraftbehovet under en lång följd av år kommer att fordra utbyggnad av allt flera vattenfall och att allt fler sjöregleringar kominer till stånd. Sedan de största fallen och sjöarna småningom utbyggts, kommer turen till de mindre. Varje objekt torde, oavsett storleken, i stort sett ge avdelningen lika mycket arbete. Även ändringar av kraftverk och regleringsbestämmelser kommer i framtiden att bli talrika och fordra utredningar. Den nyligen genomförda ökningen av vattendomstolsorganisationen möjliggör en snabbare behandling av utbyggnadsmålen och kommer för de närmaste åren att medföra en accelererad ökning av avdelningens arbete. Många frågor av betydelse för driften vid kraftstationerna rörande tillrinningen är ännu ofullständigt undersökta, såsom avsmältningens förlopp, hur nederbörden fördelar sig mellan avrinning, avdunstning och grundvattenmagasinering samt tidsförskjutningar mellan nederbörd och tillrinning. Dessa faktorer påverkas av topografin samt markens vegetation och geologiska sammansättning. För att komma fram till allmängiltiga resultat torde det bli nödvändigt att studera hela vattenhushållningsprocessen inom småområden av olika typ. Det kan förväntas, att dessa frågor kommer att få ökad betydelse i framtiden.

163 I vilken utsträckning avdelningen kommer att få uppgifter i samband med atomkraftverkens tillkomst är ännu inte möjligt att bedöma. Personalbehov m. m. På kontrollavdelningen finns f. n. — förutom avdelningsföreståndaren, en förste statshydrolog i Ao 24 — följande personal, nämligen 1 statshydrolog 1 statshydrolog 1 hydrolog

Ag 23 . Ag 21 Ae 19

1 hydrologassistent 2 kontorsbiträden

Ae 11 Ae 5

Avdelningen har enligt institutet på grund av den hårda konkurrensen om tekniskt utbildad personal haft ytterligt svårt att få sitt behov av sådan personal tillgodosett. Avgången av kvalificerad personal har jämväl varit stor. Det torde därför enligt institutet vara nödvändigt att inrätta ett antal relativt högt avlönade tjänster för att avdelningen skall kunna dels behålla tjänstemän som eljest efter någon tid kan beräknas lämna institutet, dels rekrytera väl kvalificerad personal. Avdelningschef bör enligt institutet vara en byrådirektör i A 26. För det ökade antal kontrolluppdrag, som är att emotse inom en nära framtid, torde vidare enligt institutet erfordras 1 förste statshydrolog (A 24), som under avdelningschefen handlägger frågor om kontroll, överträdelser av domsbestämmelser, frågor om regleringsbestämmelser m. m. Innehavaren av den nuvarande på avlöningsanslagets personalförteckning upptagna förste statshydrologtjänsten avses därvid skola avdelas för i första hand utvecklingsarbete och allmänna utredningar i hydrotekniska regleringsfrågor. Han skall också under avdelningschefen syssla med utredningar, remisser o. d. Avvägningsarbetena är enligt institutet av en sådan omfattning, att det behövs en tjänsteman, som huvudsakligen har till uppgift att organisera och centralt sköta dessa. Den väsentliga delen av arbetet på denna sektor, fallhöjdsavvägningarna, är av stor betydelse. Ofta uppstår svårbedömbara juridiska frågor om vattenfördelningen och gränsdragningen. Varje sådan avvägning bör därför med assistenthjälp handhas av kvalificerad personal. Institutet utgår ifrån att den, som förestår dessa arbeten, skall vara statshydrolog i lönegraden A 23. Utredningens förslag. Med hänsyn till att avdelningens arbetsuppgifter är av stor betydelse för utnyttjandet och utbyggnaden av landets vattenkrafttillgångar anser utredningen i likhet med institutet det vara av vikt, att avdelningen får möjligheter både att behålla och att anställa väl kvalificerad personal. Genom den ökning av vattendomstolarnas resurser, som på senaste åren skett, har allt starkare krav riktats mot institutet i fråga om utförandet av olika uppdrag. Även från kraftverksföretagens sida ställes stora anspråk, som vuxit och växer i takt med utbyggnaden av vattenfallen och genomförandet av sjöregleringar. Den kontroll- och utredningsverk-

164 samhet, som avdelningen har att utföra på dessa områden, är i princip självbärande genom de ersättningar, som uppdragsgivarna har att erlägga för institutets tjänster. Emellertid utföres och bör enligt utredningens mening även utföras åtskilligt arbete, som mera har karaktären av allmänna utredningar och klarlägganden för den framtida utvecklingen. Dessa arbeten kominer också på längre sikt uppdragsverksamheten till godo. Som utredningen i olika sammanhang framhållit bör även institutets kostnader för dessa arbetsuppgifter kunna uttagas av uppdragsgivarna genom lämplig utformning av taxebestämmelserna. F. n. belastar endast lönekostnaderna för fyra befattningshavare vid avdelningen anslaget till uppdragsverksamheten. Avdelningens arbetsuppgifter är av den natur, att lönekostnaderna i huvudsak bör belasta sistnämnda anslag. Att så ej är fallet torde i viss mån sammanhänga med att ordinarie tjänster endast kan inrättas under institutets avlöningsanslag. Utredningen har i annat sammanhang förutsatt, att hinder ej bör möta att under anslaget till uppdragsverksamhet redovisa ordinarie personal. Utredningen utgår sålunda från att avdelningens lönekostnader i huvudsak kommer att belasta sistnämnda anslag. Beträffande inrättandet av högre tjänster delar utredningen, såsom nämnts, institutets uppfattning om behovet härav. Den konkurrens, som allmänt råder om tekniskt utbildad personal, har också blivit kännbar för institutet. En viss avgång av avdelningens kvalificerade personal har skett till kraftverksföretagen. Även om det är bristande utbildningsresurser, som ytterst ligger bakom den allmänt rådande bristen på tekniker, anser utredningen att avdelningen genom inrättandet av högre tjänster skulle komma i bättre läge i fråga om att konkurrera om tillgänglig arbetskraft eller i vart fall att få behålla redan befintlig personal. Utredningen anser emellertid även arbetsuppgifternas art i och för sig motivera de högre tjänster, som institutet för utredningen uppgivit föreligga behov av. Utredningen föreslår inrättandet av tre högre tjänster, nämligen 1 byrådirektör i Ae 26, 1 förste statshydrolog i Ae 24 och 1 statshydrolog i Ae 23. Behovet av hydrologer, assistenter och biträden förutsattes kunna täckas inom ramen av de medel, som inflyter från uppdragsverksamheten. I personalplanen räknar utredningen med oförändrad sådan personal tills vidare. 4. Isavdelningen Isavdelningen har bl. a. till uppgift att verkställa isutredningar, ge direktiv och råd beträffande års- och korttidsreglering under isläggningstiden och beträffande isförbättrande åtgärder samt att utföra undersökningar rörande isförhållanden och vattentemperatur. Vidare förekommer laboratoriearbeten för utveckling och kontroll av mätinstrument och annan utrustning. Slutligen utföres ismätningar åt flygvapnet.

165 Isutredningar. Institutet förordnas numera av vattendomstolarna som issakkunnig i de allra flesta vattenkraftmålen i älvarna i mellersta och norra Sverige. Det ankommer därvid på institutet att utreda regleringarnas inverkan på isförhållandena, särskilt med hänsyn till vintervägar, avläggsplatser och isdämningar, och att avge utlåtanden därom. Utredningsärendena handlägges på ungefär följande sätt. Vid av vattendomstol kungjorda sammanträden och besiktningar får parterna — sökande och sakägare — tillfälle att framföra sina synpunkter på isförhållandena och på isundersökningarnas bedrivande. Institutet kallas till de domstolssammanträden, vid vilka isfrågor avhandlas. Institutets representanter har då att muntligen redogöra för innehållet i de av institutet avgivna utlåtandena och att besvara frågor i anslutning därtill. Detaljerade protokoll föres över alla sammanträden och besiktningar och översändes till vederbörande vattendomstol. För utredningarna måste detaljerade uppgifter om olika objekt inhämtas och isobservationer utföras, vilka som regel måste påbörjas minst fyra år före företagets genomförande. Det erhållna observationsmaterialet bearbetas vid institutet och bilägges till viss del de utlåtanden, som institutet avger till vattendomstolarna. På ett tidigt stadium avges på begäran av vattendomstolen ett preliminärt utlåtande för att möjliggöra en riktig bedömning av företagets tillåtlighet. Först sedan flera års observationer föreligger efter företagets genomförande avges ett mera utförligt utlåtande (huvudutredning), vilket lägges till grund för bestämmande av skadeersättningarnas storlek. I många fall infordrar vattendomstolen inom uppdragets ram ytterligare utlåtanden i speciella frågor, som fordrar särskilt ingående utredning. Merendels måste observationerna fortsättas i viss utsträckning ända till prövotidens slut och kompletterande utlåtanden avges för eventuella oförutsedda skador. Många större uppdrag blir över huvud taget inte slutförda, förrän vederbörande älv är så gott som fullständigt utbyggd och reglerad. Ett enda uppdrag kan sålunda ge anledning till ett betydande antal — i vissa fall ända upp till ett 40-tal — utlåtanden, av vilka huvudutlåtandet kan ha ett omfång om något hundratal sidor, bilagorna inräknade. Flertalet utredningsuppdrag kräver mycket stor arbetsinsats och kan i regel ej slutföras på mindre än 7 ä 8 år. Antalet ej slutförda uppdrag ökar med varje år. Av tab. 62 framgår arbetsbalansen per den 1 januari åren 1945, 1950, 1955 och 1959. Den stora ökningen beror enligt institutet på att utredningar av detta slag kräver lång tid att färdigställa. Vidare gör sig även här bristen på kvalificerad personal starkt gällande. Rekryteringssvårigheterna har, enligt vad institutet uppger, under de sista åren blivit alltmer kännbara. Regleringsdirektiv. Vattendomstolarna meddelar i sina domar föreskrifter rörande regleringarnas handhavande. I vissa korttidsreglerings- respektive

166 Tabell 62. Isavdelningens arbetsbalans vid ingången av åren 1945, 1950, 1955 och 1959 1945

1959 Antal uppdrag 5 1 2

Korttidsreglering Åtgärder rörande vintervägar, virkesavlägg och nedfarter Summa

24 7 10 8

47 26 14 17

67 64 30 23

årsregleringsmål föreskrives bl. a., att regleringarna under islagd tid skall handhas på sådant sätt, att skador och olägenheter på isarna i möjligaste mån undvikes, och att kraftföretagen fördenskull skall vara skyldiga att samråda med institutet vid tappningarnas planerande och att efterkomma föreskrifter, som utfärdas av institutet. Vad gäller korttidsregleringarna är isläggnings- och islossningsperioderna samt de större helgerna vid jul, nyår och påsk särskilt kritiska. För inrapportering av den aktuella issituationen finns särskilda observationsstationer inrättade, från vilka täta rapporter intelefoneras. Rapporterna mottages av hydrologpersonal, för vilken jourtjänst föreskrives under de kritiska perioderna. Med ledning av ingångna rapporter och föreliggande väderleksprognoser bedömes, huruvida isdammbildning, isgång e. d. kan befaras och — i så fall — om stora skador kan uppstå på exempelvis broar, pumphus, bebyggelse m. m. Värdet av befarade skador uppskattas av institutet. Den ekonomiska betydelsen av olika inskränkningar i korttidsregleringarna uppskattas av vattenkraftföretagen och meddelas institutet, som härigenom får möjlighet att bedöma skäligheten av olika inskränkningar och ge råd eller direktiv om hur regleringen bör bedrivas. Genom denna institutets verksamhet kan isskador för 100 000-tals kronor undvikas. Denna typ av uppdrag är av långvarig, ibland t. o. m. permanent karaktär. Som framgår av tab. 62 har avdelningen f. n. över 20 uppdrag beträffande tappningskontroll men antalet kommer enligt institutet med säkerhet att öka ytterligare. Isförbättrande åtgärder. I vattendomstolarnas domar intas ofta bestämmelser om åtgärder för förbättrandet av isvägar, isavlägg eller nedfarter till dessa. Det föreskrives i många fall, att regleringsföretagen — om tvist uppstår mellan parterna — skall vara skyldiga att omedelbart hänskjuta frågan till institutet för avgörande. Dylika uppdrag är ofta av långvarig karaktär och deras antal uppgår f. n. till över 20. Principundersökningar. För att kunna på ett tillfredsställande sätt genomföra de praktiskt betonade utredningarna rörande regleringarnas inverkan på isförhållanden fordras en god kännedom om isens egenskaper och om

167 lagarna för isens bildning, tillväxt och smältning i sjöar och älvar. Dessa lagar var vid tiden för isundersökningarnas påbörjande mycket ofullständigt kända och har ännu ej närmare utforskats, varför ett stort behov av principundersökningar föreligger. Enligt institutet vore det av särskilt intresse att studera följande företeelser, nämligen isens bärkraft, hållfasthet och plasticitet, inverkan av små vattenhastigheter i sjöar på isens tillväxt och bortsmältning, isförskjutningar och regleringars inverkan på dessa, isbarriärers bildning och nedbrytning, isdammars inverkan på strand- och bottenerosion, bortsmältningen på våren av den på stranden liggande isen i årsreglerade sjöar, metoder för att underlätta isläggning eller islossning i sjöar och älvar, metoder att förstärka ett istäcke, ett flertal vattentemperaturundersökningar nämnda i det följande avsnittet, strömningsundersökningar under ett istäcke med hjälp av radioaktiva isotoper, regleringarnas inverkan på isens tryck på flottledsbyggnader samt iskravning. En del av dessa frågor har tagits upp till behandling. På grund av bristen på kvalificerad personal uppges undersökningarna emellertid ha fortskridit långsamt till men för den praktiska isutredningsverksamheten. Vattentemperaturundersökningar. Isens bildning, tillväxt och smältning i sjöar och vattendrag är intimt beroende av vattentemperaturen. Vid undersökningar rörande regleringarnas inverkan på isförhållandena måste därför — jämsides med ismätningar och isobservationer — vattentemperaturen mätas och undersökningar göras, hur regleringarna påverkar vattentemperaturförhållandena. Vattentemperaturundersökningarna är emellertid nödvändiga inte blott för isutredningarna utan även för undersökningar rörande regleringarnas inverkan på såväl klimat som fiske. Klimatundersökningar utföres av institutet på uppdrag av vattendomstolarna. Fiskeristyrelsen, som på uppdrag av vattendomstolarna utför fiskeundersökningarna, har anmodat institutet att vid vattentemperaturundersökningarna även ta hänsyn till styrelsens behov. Uppdragen att utreda regleringarnas inverkan på is- och klimatförhållanden har i sin tur föranlett ett behov av principundersökningar rörande vattentemperaturen. Som exempel härpå kan nämnas undersökningar av årsregleringens i ett vattenmagasin inverkan på vattentemperaturen och dess fördelning i horisontell och vertikal led i själva magasinet och på temperaturen av det från magasinet avrinnande vattnet, av ett kraftverks inverkan på vattentemperaturen nedströms kraftverket, av inverkan av korttidsregleringen i ett kraftverk på vattentemperaturen nedströms kraftverket samt av värmeutbytet i strömdrag i sjöar. En del av dessa undersökningar har institutet kunnat påbörja. På grund av bristen på kvalificerad personal har undersökningarna emellertid enligt institutet ej kunnat fullföljas och slutföras.

168 Laboratoriearbeten. Avdelningen sysslar även med utveckling och kontroll av mätinstrument och utrustning. Bildningen av olika slag av is studeras vid isundersökningarna i fält. Dessa behöver dock kompletteras med undersökningar i laboratorium av bl. a. kärnisens egenskaper och dess beroende av dels vattnets egenskaper, dels vattnets nedkylningshastighet. Även kravisens bildningssätt och egenskaper måste studeras i laboratorium. Vattentemperaturobservationerna vintertid kräver mycket stor precision, varför speciella termometrar konstruerats vid avdelningen. Ett omfattande arbete har nedlagts på konstruktionen av en elektrisk termometer, bestående av en mycket temperaturkänslig motståndskropp och en specialmätbrygga. Erfarenheten har visat, att vattentemperaturen ofta snabbt fluktuerar, varför en kontinuerlig registrering av denna är i hög grad önskvärd. Speciellt gäller detta vid undersökningar av strömdrag. Av denna anledning har konstruktionen av en portabel registrerande termometer påbörjats. Mycket arbete återstår emellertid ännu, innan instrumentet kan användas i fält. Till laboratorieverksamheten hör även kontroll och utprovning av olika slags mätapparatur, fortlöpande kalibrering av elektriska termometrar, underhåll och nyanskaffning av instrument och utrustning. Ismätningar för flygvapnets räkning. För bedömning av om isarna på vissa insjöar kan användas som nödlandningsplatser för flygplan mätes isens och snötäckets tjocklek. Vidare observeras isens egenskaper, stöp på isen m. m. på ett 30-tal sjöar, huvudsakligen i södra Sverige. Dessa observationer, som från början av 1940-talet utförts för flygvapnets räkning, utgör ett värdefullt komplement till de omfattande isobservationer, som institutet utför i mellersta och norra Sverige för vattendomstolarnas räkning. Institutet begär inte ersättning för dessa observationer men erhåller i gengäld flygvapnets eget isobservationsmaterial. Utvecklingstendenser. På grund av den betydande ökningen av antalet vattenrättsdomare och -ingenjörer under de sistförflutna åren har antalet uppdrag starkt ökat och det finns anledning tro, att ökningen under de närmaste åren kommer att fortsätta. Detta gäller såväl isutredningar som iskontroll. Den redan nu stora balansen av ej avslutade uppdrag rörande isutredningar kan därför förväntas snabbt öka. Därtill kommer, att flera kvalificerade tjänstemän under de sista åren lämnat avdelningen utan att ersättare kunnat erhållas. Erosionsundersökningar i vattendragen förutsätter institutets medverkan, eftersom erosionen har samband med vattenstånd och vattenföring och dessutom påverkas av isen i vattendragen. Sådana undersökningar erfordras även efter det att vattendraget blivit slutreglerat, dels i regleringsdammar och reglerade sjöar, dels i mynningsområden nedanför den nedersta kraftstationen. I samband med erosionsundersökningar bör transporten av i vattnet svävande partiklar uppmätas. Dessa observationer bör utföras i sam-

169 band med allmänna undersökningar över vattnets halt av lösta ämnen, som anordnas för studium av vattenvårdsfrågor. Vid atomkraftverk kan uppvärmt kylvatten komma att höja temperaturen i vissa sjöar. En bedömning av denna inverkan förutsätter en god kunskap om temperaturförhållandena och deras samband med klimatiska element. Då frågan är av stor betydelse med hänsyn till temperaturens inverkan på klimat och fiske, torde en intensifierad forskning på detta område vara påkallad. I viktigare principfrågor rörande isens hållfasthet, vattenförekomsten på isen, sprickbildning, förutsättningarna för isdämmors uppbyggnad och nedbrytning återstår många olösta problem. Slutligen bör enligt institutet isförhållanden och vattentemperaturer observeras i södra delen av landet i avsevärt större utsträckning än vad hittills varit fallet. Personalbehov m. m. Isutredningsarbetet rörande älvarna är uppdelat på olika sektioner, vilkas antal f. n. uppgår till 7. I varje sektion, som i regel omfattar en större och eventuellt någon mindre älv, bör enligt institutet utredningsarbetet ledas av en statshydrolog eller hydrolog, beroende på de aktuella arbetsuppgifternas karaktär. Denne bör till sitt förfogande ha en hydrologassistent och ett biträde. För fältarbetenas bedrivande bör för varje älvsektion beräknas 3 ä 4 fältassistenter, som tilldelas bestämda distrikt inom sektionens älvområde. F. n. uppgår antalet fältassistenter till sammanlagt 24. På grund av personalbrist, framför allt i fråga om hydrologer, är sektionerna f. n. starkt underbemannade. Tjänsten för isprognos och tappningskontroll organiseras varje höst, innan isläggningsperioden börjar. För sådan tjänstgöring avdelas personal från avdelningens olika sektioner under ledning av respektive sektionsföreståndare, var och en svarande för sitt område. Tjänsten erhåller uppgifter om olika issituationer, isdammars bildning m. m. genom anställda ortsobservatörer, vilka telefonledes lämnar rapporter enligt givna instruktioner. Före jul- och nyårshelgen ordnas sammanträde med representanter för berörda kraftbolag, som då lämnar uppgifter om tappningsplaner m. m. De tjänstemän, som utsetts att svara för istjänsten, har att utarbeta isprognoser och att med ledning av dessa och förefintliga skadeobjekt, d. v. s. objekt som kan skadas av isen, bedöma, om begärda tappningsvariationer kan godtas eller inte. Vid sammanträde, i vilket avdelningens föreståndare deltar, fattas beslut om eventuella inskränkningar. Därefter lämnas omedelbart telefonmeddelande till av kraftverken angivna driftscentraler. Vid speciellt kritiska issituationer ålägges vederbörande hydrolog s. k. jourtjänst och det ankommer då på honom att själv träffa avgöranden. En sektion svarar för bearbetningen av isläggnings- och islossningsdata. Dessa härrör huvudsakligen från isobservationer, utförda vid isavdelningens älvsektioner, sektionen för ismätningar åt flygvapnet, hydrologiska byråns

170 vattenståndsstationer samt meteorologiska byråns temperatur- och nederbördsstationer. Till meteorologiska byråns observatörer utsändes årligen särskilda blanketter för rapportering av isliggedata. Materialet bearbetas och uppgifter sammanställes till serier, varefter karakteristiska data beräknas, såsom medelvärden, kvartiler m. m. Ett antal ismätningsstationer, utspridda över en stor del av landet, rapporterar isförhållanden veckovis respektive var fjortonde dag. Dessutom sammanställes uppgifterna för översändande till flygvapnet. En hydrologassistent svarar för arbetet inom sektionen. Ett biträde excerperar isdata ur ovannämnt källmaterial. Ett arkiv över djupkartor och rapporter från lödningar i sjöar har tidigare börjat uppläggas men arbetet därmed har tills vidare lagts ned i brist på arbetskraft. I en sektion för vattentemperatur och värmehushållning omhänderhas det omfattande nätet av vattentemperaturstationer i älvarna av en förste hydrologassistent. Denne har ett biträde till hjälp för kalibrering av termometrar, temperaturkorrigering och bearbetning. För bearbetning av vattentemperaturmätningar i sjöarna samt för värmehushållningsundersökningar svarar en hydrolog, assisterad av två biträden. Mätningarna i sjöarna utföres i allmänhet av assistentpersonal från älvsektionerna. En sektion för laboratorium och instrument sysslar med instrumentprovningar, servicearbete, visst kalibreringsarbete m. m. Vidare pågår arbete för utveckling av mätinstrument och utrustning. Arbetet handhas f. n. av en hydrolog, biträdd av två hydrologassistenter. Den ene av dessa omhänderhar avdelningens förråd av instrument och fältutrustning. Personalen deltar även i viss målforskning på laboratoriet och i fält. Sektionen för målforskning har till uppgift att utföra principundersökningar inom avdelningens verksamhetsområde. Samarbete förekommer i regel med laboratoriepersonalen och, när fältundersökningar skall utföras, även med personal från älvsektionerna. I målforskningsarbetet ingår vissa bearbetningar av inom älvsektionerna insamlat material. F. n. tjänstgör en statshydrolog mera varaktigt på denna sektion. Det åligger dock samtliga sektionsföreståndare att i mån av tid utföra specialundersökningar. Dessutom finns en för avdelningen gemensam expedition samt en skrivoch ritcentral med en personal av sex biträden, varav två kontorister. Under sista åren har personalsituationen blivit synnerligen kritisk, särskilt beträffande de kvalificerade tjänstemännen. Institutet har därför framhållit såsom synnerligen angeläget, att flera högre tjänster inrättas, varigenom möjligheter skulle beredas institutet såväl att behålla den kvalifi-

171 cerade arbetskraften som ock att förvärva sådan. Bristen på hydrologer räknar institutet med att i någon mån kunna häva genom den påbörjade hydrologutbildningen, som förutsattes fortgå vid institutet. Se närmare härom kap. X. Sektionsföreståndare finns f. n. ej för undersökningarna i Ångermanälven, Umeälven, Ljusnan, Dalälven och nordkalottens vattendrag. I samtliga berörda älvar beräknas en mycket intensiv utbyggnad av vattenkraften komma att äga r u m under närmaste åren. Även för övriga älvar — Lule älv, Faxälven, Vindelälven, Indalsälven och Klarälven — är utredningsarbetet eftersatt på grund av bristen på hydrologer. För att i någon mån begränsa svårigheterna är det enligt institutet nödvändigt att sammanföra älvsektionerna till större enheter, var och en omfattande två eller flera älvar. Visserligen skapas inte härigenom möjlighet för tjänstemännen att avverka en större total arbetsvolym. Genom att en tjänsteman lär känna observationsnät, lokala förhållanden och huvudproblem för flera älvar, behöver emellertid ej den situationen inträffa, att nästan all utredningsverksamhet med undantag för själva observationstjänsten måste ligga nere för en del älvar. Systemet torde komma att ställa stora krav på föreståndarna för sektionerna. Institutet anser därför, att statshydrologtjänster bör inrättas för dessa. Därest älvsektionerna skulle fungera ändamålsenligt utan eftersläpning, vilket förutsätter att färdigutbildade hydrologer skulle finnas att tillgå, borde enligt institutet vid älvsektionerna och tappningskontrollen finnas 8 statshydrologer och 8 hydrologer. I nuvarande personalsituation utgör bristen med denna utgångspunkt 6 statshydrologer och 6 hydrologer. Särskilt angeläget är det emellertid att försöka knyta till avdelningen väl kvalificerad arbetskraft. Bristen på sådan är dock så allmän, att det angivna tillskottet inte kan antagas bli täckt, även om institutet fritt kunde inrätta högre tjänster. Med hänsyn härtill anser institutet, att endast ett begränsat antal tjänster bör inrättas. Ett omedelbart behov föreligger enligt institutet av 4 statshydrologer, 3 i A 23 och 1 i A 21. Vattentemperaturobservationer och värmehushållningsundersökningar har under de sista åren mycket snabbt ökat i antal och betydelse bl. a. i samband med vattendomstolarnas uppdrag åt institutet att utreda inverkan av atomkraftverk på vattenförhållandena i sjöar och älvar i södra Sverige. Det synes därför enligt institutet vara nödvändigt, att samtliga temperaturundersökningar ledes av en väl kvalificerad statshydrolog, vilken föreslås placerad i A 23. För att organisera temperaturobservationer, som faller utanför uppdragsverksamheten, och för att leda den allmänna bearbetningen av data från vattentemperaturtagningar och från analyserade vattenprover erfordras enligt institutet vidare 1 hydrolog (A 17). Dessutom anses behov föreligga

172 av 1 hydrologassistent (A 11) för inspektioner och fältmätningar samt 2 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång för bearbetningar. Dessa tjänster förutsattes av institutet skola avlönas från institutets allmänna anslag. För organisation av isobservationer, som faller utanför uppdragsverksamheten, och ledning av observationsmaterialets bearbetning erfordras enligt institutet 1 hydrolog (A 17) och för bearbetning 1 kontorsbiträde i reglerad befordringsgång. Även dessa tjänster anser institutet böra avlönas från institutets allmänna anslag. Målforskning rörande is- och vattentemperaturförhållanden är f. n. enligt institutet mycket eftersatt. Utöver en förste statshydrolog i A 24, som beräknas kunna ägna en betydande del av sin tid åt forskning, beräknas därför om några år ytterligare en förste statshydrologtjänst komma att erfordras. Den stora omfattningen av isavdelningens verksamhet ställer stora krav på avdelningsföreståndarens kunnighet och administrativa förmåga, varför institutet anser, att dennes tjänst bör vara placerad som byrådirektör i A 26. På avdelningen tjänstgör f. n. sammanlagt endast ett 50-tal befattningshavare, medan den nuvarande personalplanen för avdelningen inrymmer 64 tjänster enligt följande förteckning. 1 förste statshydrolog 1 statshydrolog 1 statshydrolog 8 hydrologer 2 förste hydrologassistenter 25 hydrologassistenter

Ae 24 Ao 23 Ao 21 Ae 19 Ae 13 Ae 11

10 hydrologassistenter 2 kontorister 3 kanslibiträden 4 kontorsbiträden 7 kontorsbiträden

Ag 11 Ae 9 Ae 7 Ao 5 Ae 5

Institutets förevarande förslag till förstärkning skulle innebära att ytterligare följande tjänster inrättades, nämligen 1 byrådirektör 4 statshydrologer 1 statshydrolog

A 26 A 23 A 21

2 hydrologer 1 hydrologassistent 3 kontorsbiträden

A 17 A 11 A 5

Utredningens förslag. Såsom framgår av redogörelsen för isavdelningens arbetsuppgifter är dessa av stor betydelse för utnyttjandet av vattenkrafttillgångarna i landet. Med hänsyn till den stora bristen på kvalificerad hydrologpersonal har avdelningen stora svårigheter att lösa sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Utredningen har inhämtat, att under senaste åren en avgång skett av flera hydrologtjänstemän bland avdelningens redan förut decimerade antal av mera kvalificerade tekniker. I några fall hade en något högre placering av vissa tjänster vid avdelningen enligt institutets uppfattning kunnat förhindra detta. Liksom utredningen tidigare påpekat kan inte den akuta bristen på vissa tekniker vid institutet lösas ensidigt genom inrättandet av ett antal högre tjänster, eftersom bristsituationen får ses mot bakgrunden av den allmänna knappheten på tek-

173 niker i dagens samhälle, vilken i sin tur delvis bottnar i en eftersläpning av utbildningsresurserna. Däremot anser utredningen, att avdelningen inte bör vara utestängd från möjligheten att konkurrera om på marknaden tillgänglig arbetskraft på grund av en i och för sig för låg placering av vissa tjänster. Med hänsyn till de kvalifikationer, som måste ställas på innehavare av de högre tjänster, som institutet föreslagit skola nyinrättas, anser utredningen sig kunna tillstyrka att avdelningens personalplan — utöver föreståndartjänsten — omfattar 1 förste statshydrolog i Ae 24, 2 statshydrologer i Ao respektive Ae 23 och 2 statshydrologer i Ao respektive Ae 21. Avdelningens föreståndare, som utöver sina ordinarie arbetsuppgifter närmast bör svara för målforskningens bedrivande vid avdelningen, bör vara byrådirektör i Ae 26. En särskild forskningstjänst som förste statshydrolog i Ae 24, som föreslagits av institutet, är däremot enligt utredningens uppfattning ej erforderlig. Behovet av hydrologer i övrigt ävensom av assistent- och biträdespersonal bör i varje läge bedömas med hänsyn till omfattningen av uppdragsverksamheten. Utredningen anser, att kostnaderna för avdelningen i huvudsak bör belasta anslaget till uppdragsverksamheten; så bör alltså även kunna ske i vad de avser den del av arbetsuppgifterna, som endast indirekt och mera på längre sikt kommer respektive uppdragsgivare till godo. Genom lämpligt system för taxesättningen bör, såsom utredningen i annat sammanhang framhållit, detta kunna möjliggöras. Beträffande sistnämnda personalkategorier räknar utredningen i sin personalplan endast med de tjänster, som redan finns. Beträffande laboratorieverksamheten inom avdelningen förutsätter utredningen att denna knytes till instrumentavdelningen under klimatbyrån, dit all service m. m. rörande institutets instrument föreslagits förlagd. Med hänsyn till rådande underbemanning inom avdelningen räknar utredningen ej i personalplanen med någon minskning i den nuvarande personalsammansättningen på grund av den föreslagna centraliseringen. 5. Observationstjänst För att kunna fullgöra sina uppgifter på det hydrologiska området måste institutet ha tillgång till ett tillräckligt omfattande observationsmaterial. Institutets uppdrag i samband med vattenkraftens utbyggnad förutsätter t. ex. tillgång till uppgifter om vattenföringens storlek och variationer för alla viktiga avsnitt av vattendragen och åtminstone för vissa nyckelstationer för tillräckligt lång tid, så att den normala växlingen av perioder med dålig och riklig tillgång på vatten kommer att framträda. Ju bättre och mer omfattande det hydrologiska observationsmaterialet är, desto säkrare och enklare blir planeringsarbetet. Det hydrologiska observationsnätet omfattar vattenstånds- och vatten-

174 föringsstationer, mareografer, vattentemperaturstationer och ismätningsstationer. Vattenståndsoch vattenf öringsstationer. Uppgiften att mäta och föra statistik på vattenstånden och vattenföringarna i de svenska inlandsvattendragen åligger den hydrologiska avdelningen. Härför erfordras ett nät av s. k. pegelstationer. När man förr skulle sätta ut peglar i vattendragen var problemet enklare än nu, beroende på att så få sjöar var reglerade. Man kunde lättare hitta platser för peglar, vilka gav vattenstånd som var allmänt karakteriserande för en stor del av flodområdet. Samtidigt hade man friare val mellan olika sjöar och kunde därigenom lättare finna en lämplig uppställningsplats för pegeln. Sjöregleringarna begränsar urvalet av pegelstationer, som ger naturliga vattenstånd. Dessutom kan en pegel i ett naturligt vattendrag endast anses vara representativ för intilliggande naturliga vattendrag, medan en mängd älvar, som är reglerade, kommer utanför denna generella samhörighet. I vattendrag, som endast är delvis reglerade, har man på många ställen peglar, som visserligen karakteriserar just den delen men som ej är generellt användbara. Regleringarna har alltså ökat behovet av peglar för allmänt hydrologiskt bruk. De flesta peglar för vattenstånd har en vidare syftning än att endast ge vattenstånd. Avsikten är i de flesta fall, att man skall kunna använda vattenståndsmätningarna för att få ett mått på vattenföringen. Med de anspråk på mätningarna, som följer härav, ställer sig urvalet av pegelplatser ännu svårare än förut. Man föredrar i allmänhet att sätta peglar för vattenföring i sjöar, därför att sjöutloppen mycket sällan är isdämda. Eftersom sjöar i stor utsträckning reglerats, tvingas man i stället att placera peglar i strömmande vatten, där isdämning ofta förekommer, vilket nödvändiggör särskilda vattenföringsmätningar vintertid och försvårar bearbetningen. Liksom i fråga om vattenståndsstationer gäller, att ju flera stationer som är i gång, desto mera omfattande blir arbetet för byrån på grund av nödvändiga inspektioner, bearbetning av material o. s. v. När det gäller vattenföringen måste man göra speciella vattenföringsmätningar för att kunna översätta vattenstånden till vattenföring. Om en ny pegel uppsatts, erfordras därför en ny serie mätningar för att få en avbördningskurva för den nya pegeln. Man räknar i allmänhet med ett 15-tal mätningar för att man skall få en tillförlitlig avbördningskurva. Dessa mätningar måste göras vid lågvatten, medelvatten och högvatten, alltså utströdda över hela registret. Man måste försöka passa lämpliga tillfällen för att få mätningarna fördelade på bästa sätt. I södra Sverige har isdämningsfrågorna hittills tillmätts mindre betydelse, eftersom isdämning förekommer där under en relativt kort tid. Ge-

175 nom det alltmera ökade kravet på precision torde det dock bli nödvändigt att utföra noggranna korrektioner också för södra Sveriges vattendrag, vilket förutsätter flera mätningar varje vinter på varje isdämd pegel. I Norge, där vintrarna är mindre stabila meteorologiskt sett än i Norrland, göres årligen minst två mätningar under isdämd tid, för att man skall kunna interpolera vattenföringen. Det är närmast de förhållandena, man måste räkna med i framtiden för södra Sverige. Om peglarna står på ställen, där vattnet är isdämt — vilket huvudsakligen blir fallet i de rinnande vattendrag, som man i framtiden har att hålla sig till — är det nödvändigt att minst en gång varje vinter göra en speciell vattenföringsmätning, eftersom vattenstånden under isdämd tid inte ger riktiga värden på vattenföringen. Den speciella vattenföringsmätningen på vintern får sedan användas för att via vattenföringen interpolera fram rätta värden. Detta går relativt bra för Norrlands vattendrag. Genom det mera begränsade urvalet av lämpliga platser för vattenföringsstationer måste peglarna i allt större utsträckning placeras vid ställen, där vegetationsdämning förekommer. Med hänsyn härtill fordras det flera vattenföringsmätningar varje år för justering av avbördningskurvan, som är beroende av vegetationens växlingar under året. I Danmark, där sådana förhållanden är vanliga, räknar man med ett 10-tal vattenföringsmätningar varje år, för att man skall kunna få fram värden med rimlig noggrannhet på vattenföringen. Vid en hydrologkongress i Stockholm år 1955 uppgavs, att det i Danmark årligen göres ca 400 vattenföringsmätningar, i Norge ca 500 å 600, medan motsvarande antal i Sverige var 280. Antalet vattenstånds- och vattenföringsstationer, som hydrologiska avdelningen svarar för, framgår av följande tablå. Vattenståndsstationer där endast vattenstånden bearbetas » vattenföringen beräknas » » kommer att beräknas som av olika orsaker ej bearbetas

Antal 133 167 14 37 Summa 351

Den hydrologiska avdelningens observationsmaterial användes främst för beräkning av hur kraftverk skall dimensioneras och hur regleringar skall genomföras. Materialet användes också för dimensionering av vägtrummor och broar, för beräkning av hur stor belastning ett vattendrag tål som recipient för avloppsvatten och för beräkning av möjlighet till vattentäkt samt för flödesprognoser m. m. Det fordras ett omfattande material för att få tillräckligt statistiskt underlag för dessa arbeten. Förutom här nämnda syften med direkt praktisk inriktning är materialet också nödvändigt som grundval för rent vetenskapliga undersökningar.

176 Ofta är det dock långt ifrån tillräckligt med de uppgifter, som lämnas från stationerna. Det är endast undantagsvis, som mätningar finns just för den plats, för vilken uppgifter behövs. Observationsmaterialet har visserligen systematiserats, så att redan nu uppskattade värden kan lämnas för praktiskt taget alla vattendrag, men det finns alltför få goda stationer med mångåriga observationer. Särskilt markant är detta beträffande sraåstationer, d. v. s. stationer i vattendrag med liten vattenföring, med andra ord vattendrag som har ett litet nederbördsområde. F. n. finns ett 10-tal sådana stationer men institutet uppskattar behovet till åtminstone ett par hundra stationer. Vad här sagts gäller det närmaste behovet, om man — som hittills främst varit fallet — i stort sett nöjer sig med s. k. karakteristiska värden, d. v. s. högsta högvattenföring, normal högvattenföring, normal medelvattenföring, vattenföring med 50 % varaktighet, med 75 % varaktighet, normal lågvattenföring och lägsta lågvattenföring. Vid de mera avancerade beräkningar, som nu göres av kraftverken, har det emellertid visat sig, att större behov av detaljerade värden på vattenföringen föreligger för de olika platserna. I dylika fall måste jämförelse ske med likartade närbelägna områden, vilket ställer ytterligare krav på nya stationer. När man kommer in på problemet vattenföroreningar, framträder denna tendens ännu mera. Ett större antal stationer skulle snabbt medföra en avsevärt ökad säkerhet. Lika viktigt är det emellertid att ha mångåriga observationsserier. Det gäller därför enligt institutet att snarast igångsätta inrättandet av nya stationer för framtida behov. Noggranna rekognoseringar och stor omsorg måste dock föregå byggandet av en ny station och institutet räknar därför med att endast kunna anordna ca 15 nya pegelstationer per år. En skarp gränsdragning mellan arbetsuppgifter, som ankommer på hydrologiska avdelningen, och sådana, som skall tillkomma kontrollavdelningen, är svår att åstadkomma. Arbetena griper in i varandra och avdelningarna har i stor utsträckning utfört arbeten åt varandra. Fältarbeten vid utomståendes peglar göres ofta med fördel i kombination med samma sorts arbeten på egna peglar. I princip skall emellertid hydrologiska avdelningen behandla de vattendrag, som är inte alls eller blott föga reglerade, medan kontrollavdelningen har att handlägga ärenden, som har direkt anknytning till kraftverk och regleringsdammar. I den mån uppgifter behöves för planering av regleringar och kraftverksbyggen, ankommer det dock främst på hydrologiska avdelningen att framlägga behövligt material och utföra behövliga bedömningar. Man måste här oftast bygga på långvariga serier, alltså från pegelstationer som upprättats långt innan utbyggnaden direkt planerades. Detta förhållande kan antagas fortsätta, varför det är en för hydrologiska avdelningen myc-

177 ket viktig arbetsuppgift att i god tid utplacera peglar, så att material finns till hands, då byggnader i en framtid skall projekteras. Mareografer. Främsta observationsmaterialet rörande vattenstånd i havet erhålles ifrån de s. k. mareograferna. F. n. finns 10 sådana utplacerade runt den svenska kusten. De flesta igångsattes för ca 70 år sedan. Beträffande en eller ett par av dem har landet nu höjt sig, så att man inom relativt få år måste bygga nya mareografstationer i deras ställe, önskemål har också framförts om ett tätare stationsnät, vilket bl. a. skulle vara av värde för den pågående precisionsavvägningen. Instrumenten börjar också bli förslitna och torde inom några år behöva ersättas med nya. Utöver dessa mareografer finns ett 40-tal kustpeglar, oftast placerade i hamnar. De flesta av dem skötes och äges av respektive hamnförvaltningar. Institutet har emellertid där gjort vissa avvägningar och i övrigt haft hand om kontrollen samt begärt in och bearbetat materialet. Det har emellertid visat sig, att den hittillsvarande kontrollen från institutets sida av dessa främmande pegelstationer varit alltför obetydlig. För att få ett tillförlitligt material skulle dessa kustpeglar behöva inspekteras minst vartannat år på sätt som skett med mareograferna. Inspektionerna av främmande kustpeglar utföres i samband med hydrologiska avdelningens resor och hittills har endast några få sådana peglar inspekterats per år. En undersökning pågår om lämpligaste typen av nya instrument för mareograferna. Överslagsvis torde man enligt institutet kunna räkna med att ca 15 nya instrument samtidigt måste anskaffas. Man får även räkna med att minst 4 mareografhus kan komma att behövas. Vattentemperaturstationer. Som ett led i temperaturundersökningarna har institutet upprättat ett betydande antal vattentemperaturstationer i strömmande vatten (älvstationer). Från början placerades stationerna blott i älvar, belägna norr om Mälaren—Vänern. Då det syntes önskvärt ur allmän synpunkt, att temperaturförhållandena blev kända även i södra delen av landet, inrättades senare även här ett begränsat antal vattentemperaturstationer. I de delar av landet, där institutet erhållit uppdrag att undersöka is- och klimatförhållanden och därför även fått utföra vattentemperaturobservationer, bestrides de direkta observationskostnaderna och även indirekta kostnader, såsom för inspektionsresor och primärbearbetning, av uppdragsgivaren. Eftersom institutet helt saknar anslag för temperaturobservationer, har det i södra delen av landet måst förlägga temperaturstationer blott till ett begränsat antal platser, där observationer kunnat utföras gratis av något kraftföretag, som haft intresse och dragit nytta av observationerna. Institutet har således endast behövt hålla termometrar. Institutet utför även vattentemperaturobservationer i sjöar i ett antal punkter från ytan till botten. Även dessa mätningar har föranletts av in12—904867

178 stitutets uppdrag att utreda frågan om regleringarnas inverkan på is- och klimatförhållanden samt fiskbestånd och bekostas av uppdragsgivaren. I södra Sverige, där några större regleringsföretag f. n. inte genomföres och dylika observationer därför ej bekostas med enskilda medel, har institutet på grund av brist på anslag för ändamålet ej kunnat utföra några observationer. Antalet vattentemperaturstationer med avläsning minst en gång dagligen uppgick den 1 januari 1959 till 206 och antalet övriga temperaturstationer till ca 300. Den kommitté för elektrisk kraft, som sorterar under Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa, har till svenska regeringen framfört en rekommendation, att vattentemperaturmätningar på grund av deras stora praktiska betydelse bör utföras i vattendragen och resultaten av dessa mätningar regelbundet publiceras. Bl. a. för att möjliggöra en rationell planering av atomkraftverk måste temperatur- och isförhållanden vara kända i de vattendrag, i vilka kylvatten från atomkraftverken strömmar in. För att kunna besvara vattentemperaturförfrågningar från företag, som förbereder byggandet av atomkraftverk, och för att på ett tillfredsställande sätt i framtiden kunna tillhandahålla statens vatteninspektion erforderliga vattentemperaturuppgifter föreslår institutet, att vattentemperaturmätningar igångsattes i södra delen av landet dels i ca 30 sjöar, dels på ca 50 platser i åar och mindre älvar. Kvalificerad personal erfordras för inspektion av dessa stationer och för att utföra temperaturmätningar i sjöarna. Primärbearbetningen av observationsmaterialet kan utföras av biträdespersonal under ledning av en hydrolog. Ismätningsstationer. Det av institutet organiserade observationsnätet, omfattar även ismätningsstationer, som erfordras för institutets kartläggning av sjöars och älvsträckors isförhållanden, kartläggning av avläggsplatser på is och nedfarter till is, djuplodning av sjöar samt vattentemperaturmätning. Antalet ismätningsstationer har fram till år 1954 snabbt ökat. Därefter har en viss minskning inträtt, beroende på dels svårigheten att få tag i lämpliga observatörer, dels förseningar i fråga om genomförandet av hos vattendomstolarna ansökta regleringar. Institutet har därför vissa tider ansett sig kunna begränsa observationernas antal. Antalet ismätningsstationer uppgick den 1 januari 1959 till ca 790. Vid denna tidpunkt fanns dessutom 655 stationer för isobservationer i begränsad omfattning. Sammanlagda längden av de delar av vattendragen, där iskartläggning utföres, uppgick år 1944 till ca 150 mil och den 1 januari 1959 till ca 640 mil. Utbyggnadsbehov m. m. Vid den omfattande utbyggnaden av landets vattenkraft under senare år har det framgått att de hydrologiska uppgifter,

179 som lämnas av institutet och ligger till grund för kraftverkens planering, ej varit tillräckligt fullständiga. Genom att mätningarna koncentrerats till vattendrag med stora krafttillgångar har mätningar för andra än vattenkraftsändamål blivit försummade. Kännedomen om avrinningen i små vattendrag och de förhållanden, som är av vikt i samband med torrläggnings- och vattenförsörjningsfrågor, är därför alltför liten. I flera av de stora norrländska vattendragen, såsom Torne, Kalix och Pite älvar samt i viss mån också Skellefte älv, Ljungan och Ljusnan, är vattenkraften f. n. inte alls eller endast till ringa del utbyggd. Det finns därför ännu tid att komplettera de nu föreliggande hydrologiska observationerna för en rationell planering av sjöregleringar och kraftstationer. Vattenfallsstyrelsen har också hemställt, att stationsnätet skall utvidgas såväl i de tre förstnämnda av dessa älvar som i Lilla Lule älv. Vid utbyggnad av ett vattendrag måste nya stationer anordnas, eftersom förutvarande stationslägen ofta blir förstörda genom ingreppet. Dessutom måste nya stationer inrättas i anslutning till sjöregleringarna och kraftstationerna av driftstekniska och vattenrättsliga skäl. Under hela den tid utbyggnaden pågår kommer därför det hydrologiska arbetet att fortgå till en början i en ökad och därefter, allteftersom avtappningar pågår, i en minskad omfattning. Även sedan huvudfloden och de utbyggnadsvärdiga tillflödena blivit i sin helhet utnyttjade, behöver hydrologiska stationer finnas i de små tillflödena, så att vid driften av kraftstationerna och handhavandet av tappningen från regleringsmagasinen hänsyn kan tagas till tillrinningens storlek. Observationer bör enligt institutet utföras över mängden i vattendragen lösta och uppslammade ämnen. Vattenprov anses böra tagas vid ca 50 stationer, insändas till institutet och analyseras. Resultaten av bearbetningen är av stor betydelse för bl. a. statens vatteninspektion. En viss del av det hydrologiska observationsmaterialet torde enligt institutet med fördel kunna uppläggas på hålkort eller Bcsk-remsor samt databehandlas. Med hjälp av elektronmaskiner kan regleringsberäkningar genomföras i detalj och olika regleringsalternativ undersökas i en helt annan utsträckning än som tidigare varit möjlig. Härmed följer emellertid ökade krav på observationernas tillförlitlighet och omfattning. Utredningens förslag. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för hydrologiska byråns observationstjänst förutses en kraftig utbyggnad av stationsnätet bli erforderlig för framtiden. Sålunda beräknas behov föreligga av nya fasta pegelstationer, nya mareografer och mareografhus ävensom sammanlagt ett 80-tal nya platser för vattentemperaturmätningar i sjöar och vattendrag. Dessutom erfordras en utvidgning av stationsnätet inom områdena för de större norrländska vattendragen, i första hand Lilla

180 Lule, Torne, Kalix och Pite älvar. Även inom landet i övrigt anges en komplettering i olika avseenden av stationsnätet vara nödvändig. Institutet beräknar sålunda, att under en femårsperiod ett årligt nyanskaffningsbehov föreligger av 15 fasta peglar, 10 registrerande peglar med tillhörande byggnader och 8 s. k. Thompson-dammar 1 . Vidare anser institutet behov föreligga under en tioårsperiod av sammanlagt 5 stationer för registrering av vattenstånd i sjöar och vattendrag i otillgängliga områden av Norrland, 5 stationer för registrering av temperaturvertikalen i representativa sjöar samt 1 experimentstation för registrering av snöförhållanden i otillgängliga områden. Slutligen föreslås anskaffning av 15 mareografer och 4 mareografhus. De totala kostnaderna för byggnader, instrument och annan utrustning beräknas uppgå till ca 950 000 kronor. Utredningen kommer att vid behandlingen av institutets instrumentbehov i detalj redogöra för och ta ställning till kostnaderna för ovannämnda nyanskaffningsbehov men har här endast velat sammanfattningsvis ange omfattningen av den såsom erforderlig ansedda framtida utbyggnaden av hydrologiska byråns observationstjänst. Utbyggnaden av observationstjänsten kommer att i vissa delar sammanhänga direkt med omfattningen av den hydrologiska byråns uppdragsverksamhet. Kostnaderna för instrumentutrustningen kommer härigenom delvis att uttas från uppdragsgivarna. Även de ökade kostnaderna för personal och löpande underhåll, som utbyggnaden av observationstjänsten med hänsyn till uppdragsverksamheten kommer att medföra, kan beräknas bli täckta av uppdragsgivarna. Emellertid är den genom utbyggnaden erforderliga nyanskaffningen av viss utrustning av sådan karaktär, att man får anse den hänförlig till institutets allmänna verksamhet och att den därför bör bekostas av anslagsmedel. Detta gäller framför allt den mareografiska utrustningen. Utredningen kommer, såsom nämnts, att vid behandlingen av institutets materielfrågor ta närmare ställning till i vilken omfattning och i vilken takt en utökning av hydrologiska byråns instrumentutrustning i sistnämnda avseende bör ske. Liksom när det gäller observationstjänsten för den meteorologiska byrån räknar utredningen med att en i förhållande till institutets förslag begränsad utbyggnadstakt måste beräknas även för den hydrologiska byråns vidkommande med hänsyn till de stora kostnaderna. Även vid en sådan begränsad successiv utbyggnad räknar utredningen ej med några särskilda personalkostnader utöver dem, som kommer att bestridas genom uppdragsverksamheten på sätt i det föregående förutsatts.

1 E t t slags dammbyggnader för mätning av vattenföringens storlek.

K A P I T E L IX Kansli m. m.

Kansliavdelningen tillkom i samband med omorganisationen år 1945. Till denna avdelning koncentrerades kansli- och kamerala göromålen, vilka förut handlagts av överdirektören och vissa högre tjänstemän på de båda byråerna. I samband därmed inrättades en tjänst såsom kamrerare, vilken sedermera ombildats till en förste byråsekreteraretjänst och därefter till en byrådirektörstjänst. Avdelningen förestås alltså numera av en byrådirektör, som är föredragande och ledamot i institutet i fråga om kansliavdelningens ärenden. Avdelningen erhöll år 1949 en amanuenstjänst, vilken år 1956 utbyttes mot en förste byråsekreteraretjänst. För uppdragsverksamheten har dessutom en amanuenstjänst tillkommit. Kansliavdelningens huvudsakliga arbetsuppgifter är knutna till ett kansli, som innefattar — förutom sekretariat — registrators- och kassakontor samt förrådskontor med vakttjänst. Till avdelningen hör vidare ett bibliotek, ett ritkontor och en instrumentverkstad. Förrådskontoret har sedan år 1945 föreståtts av en kontorist, numera materialförvaltare. För biblioteket har inrättats en särskild tjänst som biblioteksföreståndare på deltid mot ett arvode av ca 4 000 kronor per år. Verkstaden behandlas i avsnittet rörande instrumentavdelningen. F r å n början fanns en tjänst såsom kansliskrivare, avsedd för inom kansliavdelningen förekommande kassa- och registratorsgöromål. Denna tjänst uppdelades år 1947 och sedan dess förestår en kansliskrivare — numera kassör — kassakontoret och en kansliskrivare registratorskontoret. Kansli med registrators- och kassakontor. Inom kansliet handlägges frågor om institutets organisation och arbetsföreskrifter, anslagsäskanden och andra framställningar till Kungl. Maj :t. Kansliet svarar vidare för planeringen av institutets ekonomiska verksamhet, däribland uppdragsverksamheten, och av försvarsberedskapen, deltar i olika förhandlingar av ekonomisk eller personaladministrativ art samt biträder vid uppgörande av kontrakt och andra juridiska handlingar. På kansliet ankommer även huvuddelen av sekreteraregöromålen (förande av protokoll och föredragningslistor), diarieföring m. m. Kansliet svarar vidare för personalärendena, såsom tjänstetillsättningar, löneklassplaceringsärenden och uppflyttningar inom reglerad befordringsgång. På grund av personalens storlek tar frågor om semester och tjänst-

182 ledighet, redovisning av tjänstgöringstid, övertid och obekväm arbetstid betydande tid i anspråk; särskilt gäller detta det omfattande skiftarbetet vid institutet. Detsamma gäller försvarsberedskapen på grund av den omfattande organisationen vid institutet för krigs- och beredskapstillstånd. Bland viktigare personalärenden må slutligen nämnas sjukförsäkringsfrågor, skattefrågor och förandet av tjänste- och pensionsmatriklar. Kansliet handhar vidare institutets kassaförvaltning och räkenskapsföring. Institutet har ställning som huvudförvaltning. Bl. a. uppgöres och granskas avlöningslistor för tjänstemännen, handlägges ärenden rörande rese- och sjukvårdsersättningar m. m. och verkställes kameral förgranskning av alla andra utanordningar. Kansliet svarar vidare för upphandling (utom av instrument) och förrådsbokföring, inventarier, lokalfrågor samt städning. På kansliet ankommer slutligen att handlägga ärenden rörande tillämpningen av de internationella avtalen om väderleksstationer i Nordatlanten samt på Grönland och Island ävensom av det svensk-norska avtalet om de gemensamma svensk-norska väderleksfartygen i Nordatlanten. Arbetet därmed innefattar bl. a. deltagande i förhandlingar med vederbörande norska myndigheter angående budget- och andra ekonomiska frågor och granskning av den norska förvaltningen av väderleksskeppen inklusive av Norge avgivna sluträkningar. Institutet har efter andra världskrigets slut varit föremål för en kraftig expansion och befinner sig alltjämt i en stark utveckling. Stora krav måste därvid ställas på den administrativa ledningen. På grund av arbetets natur är storleken av institutets personal av betydelse vid bedömning av den på kansliet förekommande arbetsmängden. Personalutvecklingen framgår av tab. 63. För de två sista åren har använts samma beräkningsgrunder som i den årliga personalstatistiken. Kansliavdelningen handhar redovisningen av tjänstemannagrupperna, medan observatörsgrupperna administreras från respektive byråer. Avdelningen kopplas emellertid in på alla principiella eller i juridiskt eller ekonomiskt hänseende tvistiga frågor även då det gäller observatörspersonalen. Vid senare års löneregleringar har gruppen observatörer med minst halvtidstjänstgöring jämställts med tjänstemännen i fråga om automatiska Tabell 63. Ökningen av institutets personal sedan år 1945 1945

1957 Lönegradsplacerade tjänstemän . . . . Arvodesanställda tjänstemän Städningspersonal

96 31 5

207 45 5

359 23 7

385 25 8

Summa

418 Observatörer med minst halvtidstjänstgöring Observatörer med mindre än halvtidstjänstgöring

ca 600

1 100

1 150

183 löneförhöjningar. I samband med framställningar om anslagsöver skridanden har avdelningen därför i allt större utsträckning fått syssla med frågor rörande observatörsarvoden. Personalutvecklingen inom tjänstemannagruppen har givetvis medfört en däremot svarande ökning i arbetsbelastningen för de arbetsenheter, som sysslar med anställnings- och löneklassplaceringsbeslut, matrikelföring, semester- och tjänstledighetsnoteringar, avlöningsuträkningar samt skatteoch sjukförsäkringsfrågor. Antalet mera betydande ärenden, som under år 1958 upptagits på institutets föredragningslistor och föredragits inför överdirektören, uppgår till sammanlagt 1 649, varav 1 027 hänförliga till kansliavdelningen. I sistnämnda antal ingår ej utanordningsbeslut, ej heller beslut över ansökningar om semester, tjänstledighet för sjukdom eller kortare C-avdragsledigheter. Beslut, som rör ett flertal anställningar, befordringar eller löneklassuppflyttningar och som fattats vid en och samma föredragning, har redovisats som ett ärende. Diarieföringen ombesörjes av registratorskontoret centralt för hela institutet. Arbetet därmed har ökat högst väsentligt. Sålunda kan nämnas, att antalet ankommande och avgående skrivelser och räkningar år 1947 uppgick till 13 020 och år 1958 till 21 890. Under år 1958 registrerade ärenden, som hört till kansliavdelningen, fördelade sig på sätt framgår av nedanstående sammanställning, varvid utgående cirkulärskrivelser oavsett antalet adressater räknats såsom en skrivelse. Skrivelser, ansökningar m. m Bäkningar (även byråernas)

Inkommande

Utgående

2 137 5 650

2 959 2 645

Kassa- och bokföringsgöromålen visar en betydande ökning. Ett mått på arbetsbördans tillväxt utgör ökningen av antalet verifikationsfolio, som nästan tredubblats sedan budgetåret 1947/48. Som en följd därav har bokföringsarbetet ökat i motsvarande grad. Därtill kommer, att bokföringen numera är uppdelad på ett betydligt större antal konton än förut. Sålunda har antalet bokföringskonton ökat från ca 200 under åren närmast efter 1945 års omorganisation till ca 500 under de senaste åren. Kassakontoret har under budgetåret 1957/58 haft en omslutningssumma om 16 940 247 kronor. Kassaverifikationerna utgjorde 13 209 utgiftsverifikationsfolio (7 628 verifikationsnummer) och 490 inkomstverifikationsfolio, varvid på en inkomstverifikation i medeltal sammanförts fem inbetalningsposter. Vid kassakontoret handlägges vidare huvuddelen av sjukförsäkringsärendena. Uppskattningsvis torde enligt institutet ca 1 200 arbetstimmar per år åtgå för dylika ärenden. Bibliotek. Det åligger bibliotekarien att svara för vården av biblioteket, ombesörja nyanskaffning, verkställa inventering och anmäla behov av avskrivning såvitt angår bokbeståndet ävensom att handha ärenden rörande tryckning och distribution av institutets publikationer.

184 Ett biblioteksbiträde för register över inkommande böcker, tidskrifter m. m., sammanställer uppgifter för accessionskatalogen, handhar bibliotekets ut- och inlåning och för därvid bl. a. föreskrivna journaler. Biträdet ansvarar vidare för förvaring av lånekvitton och tillser, att det utlånade återställes i rätt tid och i oskadat skick. I övrigt granskar biträdet räkningar och biträder vid korrespondens rörande biblioteket. Det ankommer på bibliotekarien att handlägga ärenden rörande såväl extern som intern tryckning, d. v. s. tryckning på såväl yrkestryckeri som på eget kontorsoffsettryckeri. Han skall vidare avgöra, vilka arbeten som tekniskt, typografiskt och ekonomiskt lämpar sig att lägga på institutets kontorsoffsettryckeri. Biblioteksbiträdet har att föra journaler över tryckningsarbetena, granska tryckeriräkningar och översända dem till statskontoret för godkännande och även eljest biträda vid korrespondens i tryckeriärenden. Bibliotekarien handhar vidare ärenden rörande distribution av institutets publikationer. Inom denna sektion åligger det biblioteksbiträdet att införa erforderliga ändringar i förteckningen över bytesförbindelser och övriga distributionslistor, att föra förteckning över prenumeranter och över distributionens omfattning och att utställa räkningar å sålda publikationer. All blankettrevision och nykonstruktion av blanketter ombesörjes av bibliotekarien, övervakning och journalföring av blankettryck jämte förmedling av samråd med statskontorets tryckeriexpedition handhas av ovannämnda biträde. Kravet att biblioteket skall fournera forskare inom och utom institutet, avdelningar inom institutet och andra organ med fullgod biblioteksservice ökar i takt med den snabba tekniska utvecklingen. Därtill kommer, att institutets bibliotek kan anses som det enda offentliga inom ämnesområdet. Institutet har vidare att ta hänsyn till de krav, som framförts av den meteorologiska världsorganisationen genom dess Gommission for bibliography and publications. För att tillgodose dessa krav fordras, att biblioteket följer upp den meteorologiska litteraturen såväl i monografier som i tidskriftsoch actauppsatser och gör materialet lätt tillgängligt. Institutets bibliotek har under år 1958 ökats med 336 volymer, motsvarande i hyllängd 16,4 m. Beståndet utgjorde vid årets slut 17 189 volymer eller kapslar, motsvarande 739,7 hyllmeter, varvid av vetenskapsakademien deponerade publikationer men ej dubbletter medräknats. Utlåningen har under året omfattat 4 571 volymer, varav 507 externa och 4 064 interna lån. I antalet lån har därvid ej medräknats inlån från andra bibliotek för lån av institutets tjänstemän. Förrådskontor och vakttjänst. Kontoret för inventarieförteckning över möbler och andra kontorsinventarier för hela institutet och de lokala organen, medan inventarieförteckningar över instrument och teknisk utrust-

185 ning föres vid byråerna. Liggare över förbrukningsmateriel för kontroll av förbrukningen föres i vad avser materiel, inköpt från expensposter, av förrådskontoret. F r å n början ombesörjde förrådskontoret utskrivning av beställningar å praktiskt taget alla inköp för institutets räkning. Kontoret gjorde även noteringar om inköpen samt svarade för varumottagning och granskning av fakturor. Till följd av den starkt ökade inköpsverksamheten har respektive byråer måst överta utskriften av beställningar. Antalet beställningar, som år 1945 uppgick till ca 200, har nu stigit till ca 1 600 per år. Förrådskontoret handhar huvuddelen av det förberedande arbetet i fråga om upphandling av kontorsinventarier, skrivmateriel o. d. Vakttjänsten svarar för vakthållning och tillsyn av lokaler, intern och extern budskickning, post-, bank- och tullärenden ävensom mottagning och vidarebefordran av ankommande samt expediering av avgående gods och varor. Vakttjänsten ombesörjer vidare rotaprinttryckning och duplicering, tryckning med adressmaskin samt bindning. Vakttjänsten handhar också telefonväxelns skötsel. Ritkontor. Ritkontoret utför vissa mera krävande ritarbeten av icke rutinmässig art, framför allt kartor och diagram, som skall ingå i institutefs publikations- eller blankettryck. Därtill kommer vård av kartarkivet, innefattande bl. a. inritning på exemplar av generalstabskartorna av läges- och vissa andra uppgifter rörande institutets meteorologiska och hydrologiska observationsstationer, tillhandagående med framtagning och efterforskning av kartmaterial åt tjänstemän m. m. Personalbehov m. m. Kansliavdelningen har f. n. följande personal, bortsett från instrumentverkstaden, som behandlas i annat sammanhang. Kansli 1 byrådirektör 1 förste byråsekreterare 1 byråsekreterare I kassör 1 kansliskrivare 1 kontorist1 2 kanslibiträden 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde 2 kontorsbiträden

Ae 24 . . . . Ae 21 Ae 19 A o 12

Ae 10 Ag 9 Ae 7 Ag 7 Ao 5 Ag 5

Bibliotek 1 bibliotekarie (meteorolog i Ae 19) arvode 1

1 biblioteksbiträde ! kanslibiträde2 7» skrivbiträde 2

Ao 9 Ao 7 Ag 1

. Förrådskontor och vakttjänst 1 materialförvaltare 2 tryckare 1 förste expeditionsvakt 2 expeditionsvakter3 1 expeditionsvakt 2 expeditionsvakter 1 kontorsbiträde 1 skrivbiträde

Ao 9 Ae 9 Ao 8 Ao 7 Ae 7 Ag 7 Ae 5 Ag 1

Ritkontor 1 kansliskrivare

Ao 10

Överdirektörens sekreterare. 2 Enligt personalplanen stationerad på klimatavdelningen. 3 En av tjänsterna får ej uppehållas.

186 Institutet föreslår, att biblioteket, ritkontoret och instrumentverkstaden inordnas under byråerna och att kansliavdelningen blir en avdelning för kansli-, personal- och kameralärenden. Till avdelningen skulle även höra ett inköps- och förrådskontor. Även vakttjänsten skulle sortera under avdelningen. Arbetet på kansliavdelningen kan enligt institutet lämpligen fördelas på fyra sektioner, nämligen ett sekretariat, ett personal- och ett kameralkontor samt ett inköps- och förrådskontor, vartill skulle höra vakttjänsten. Många av arbetsuppgifterna är emellertid av den natur, att de berör flera sektioner. Den till avdelningen hörande personalen bör därför enligt institutet inte bindas vid en bestämd arbetsenhet. Chefen för avdelningen bör enligt institutet vara placerad i lägst lönegraden A 26. Närmast under sig bör han ha 2 förste byråsekreterare i A 21, av vilka den ene huvudsakligen avses för personalärenden och den andre för kamerala ärenden jämte upphandlingsärenden. Därjämte bör finnas 1 kontorsskrivare i A 13, varigenom chefen och förste byråsekreterarna skulle kunna befrias från sådana göromål, som visserligen är rutinbetonade men som dock kräver vissa kvalifikationer och som därjämte är förhållandevis tidskrävande. Här åsyftas närmast fortlöpande kassakontroll, kameral granskning av tjänstgöringsredovisningar, tjänstgöringsschema, övertid och obekväm arbetstid samt vissa räkningar ävensom vissa försvarsberedskapsärenden. På sekretariatet erfordras för maskinskrivning 1 kanslibiträde och 1 kontorsbiträde. Det nuvarande registratorskontoret för centralregistrering av verkets ankommande och avgående skrivelser, arkivvården o. d. bör vara knutet till sekretariatet. Härför erfordras 1 registrator, vilken institutet anser böra vara placerad i lönegraden A 12, samt 1 kontorsbiträde. Matrikelföringen åvilar f. n. registratorskontoret. Tjänstematrikeln föres dels löpande med ledning av institutets beslut i protokoll och föredragningslistor, dels efter varje års utgång med införing från lönekorten på personalkontoret av sammandrag från frånvaronoteringarna därå under det gångna året. Även om det kan ifrågasättas, om inte förandet av tjänstematrikeln borde åvila personalkontoret, anses det lämpligt, att matrikelföringen fortfarande skötes av registratorskontoret, eftersom registratorn förvarar protokoll och föredragningslistor. Härför erfordas 1 kanslibiträde (A 7). Ett särskilt personalkontor anses med hänsyn till personalstorleken böra finnas. Personalkontoret skall handha tjänstgöringsredovisningen och därpå byggande avlöningsuträkningar, svara för noteringar om uttagna semestrar och tjänstledigheter, sjukkort och övriga sjukförsäkringsärenden samt skatteärenden, uppgöra för verksamheten erforderliga sammanställningar över institutets personal och dess fördelning ävensom tillhandahålla personalstatistik. Personalkontoret skall även utföra en viss personalvårdande

187 verksamhet i överensstämmelse med vad som i större företag brukar åvila personalkonsulent. Då en av förste byråsekreterarna och kontorsskrivaren beräknas komma att ägna en betydande del av sin tid åt personalärendena och därmed även personalkontorets verksamhet, anses det tillfyllest med 1 kontorist (A 9) såsom föreståndare för personalkontoret. Därutöver beräknas behov föreligga av 1 kanslibiträde (A 7) och 2 kontorsbiträden i reglerade befordringsgången. Arvodeslistorna för observatörspersonalen upprättas f. n. inom vederbörande byrå. För de månadsavlönade observatörerna, vilka i huvudsak utgöres av timobservatörer och observatörerna vid synoptiska stationer, bör arvodeslistorna emellertid uppgöras av personalkontoret, som därvid även kommer att svara för personalmatrikelföring för dem. För detta ändamål måste emellertid klimatavdelningen lämna redovisning över observatörernas tjänstgöring. För arbetet med arvodesuträkningen beräknar klimatavdelningen f. n. y2 assistent och y2 kontorist. Om dessa uppgifter överföres till kansliet, anser institutet, att personalkontoret bör förstärkas med 1 kontorist. I fråga om observatörer, som ej är månadsavlönade — huvudsakligen klimatobservatörer, vattenståndsobservatörer, nederbördsobservatörer och istjänstens observatörer — är bestyret med deras arvoden av kameralt sett enkel beskaffenhet och utföres enklast av den personal, som granskat deras avlämnade observationsrapporter. Dessa observatörer har i regel så låga arvoden, att de i skattehänseende är hänförliga till gruppen bisyssleinnehavare. Beträffande de observatörer, som tillhör hydrologiska byråns isavdelning, finns talrika gränsfall. I fråga om dem räcker det emellertid med att kansliet lämnar direktiv och anvisningar rörande skattereglernas tillämpning och att kontroll sedan sker i samband med den kamerala förgranskning, som föregår utanordningsbeslutet. Uppgörandet av arvodesuträkningarna för isavdelningens observatörer fordrar så intim kännedom om bakomliggande sakförhållanden, att det enligt institutet inte utan betydande olägenheter kan flyttas över till kansliet. Kassa- och bokföringsgöromålen kommer att utgöra kameralkontorets huvudsakliga arbetsuppgifter. Med hänsyn till att kassören har att färdigställa bokslut, anser institutet att tjänsten bör vara placerad i lönegraden A 13. Närmast under kassören bör enligt institutet finnas 1 kanslibiträde (A 7) och 2 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång. Inventarieförteckningen över instrument föres f. n. av instrumentavdelningen, medan en kontrollförteckning över nyinköpen föres av kassan med ledning av kassaverifikationerna. Kontrollförteckningen är avsedd att ligga till grund för inventeringen. Denna ordning bör enligt institutet bestå. In-

188 venteringen av instrument och utrustning, som nu handhas av byråernas personal, bör enligt institutet lämpligen överföras till kansliavdelningen. Likaså bör inventering av värdefullare förbrukningsartiklar, utrustning och instrument överföras till kansliavdelningen. Dessa inventeringar är mycket tidsödande och skulle, om de konsekvent genomfördes, vara betungande för byråernas personal. Inventeringarna bör ske genom kameralkontoret under tillsyn av förste byråsekreteraren. Institutet anser, att för detta arbete behövs en förstärkning, motsvarande Va kontorist. Mottagandet av uppdrag av olika slag sker nu direkt av den byrå eller avdelning, som skall utföra uppdraget. I och med att uppdragsverksamheten ökar i omfattning, synes det erforderligt med en kontroll från kansliavdelningens sida, innan ett uppdrag påbörjas, att juridiskt bindande handlingar i form av kontrakt, skriftlig beställning e. d. föreligger ävensom att — där förskottsbetalning inte sker — uppdragsgivaren är vederhäftig för betalningen. Utskrivningen av räkningar över utfört uppdrag sker nu på irespektive byrå eller avdelning. Arbetet därmed synes lämpligen böra, efter debiteringsbesked från byråerna, ske centralt vid kameralkontoret, som därvid även bör kontrollera, att debitering sker i enlighet med institutets taxa. För dessa uppgifter skulle kameralkontoret enligt institutet behöva en viss förstärkning, förslagsvis genom att den ovan omnämnda halva kontoristtjänsten utökas till heltidstjänst. Med hänsyn till nuvarande arbetsuppgifter på biblioteket beräknar institutet att personalen bör bestå av 1 bibliotekarie (A 21), 1 biblioteksassistent (A 10), 2 biblioteksbiträden (A 9) samt 1 kontorsbiträde (A 5). Under nuvarande förhållanden får andra avdelningar inom institutet tillhandahålla den personal, som behövs utöver den såsom bibliotekarie fungerande meteorologen och biblioteksbiträdet. Bibliotekarien, som enligt institutets uppfattning behöver vara heltidsanställd, skall svara för avdelningens korrespondens, knyta och uppehålla bytesförbindelser med största möjliga antal meteorologiska och geofysiska institutioner, följa upp nyutgiven litteratur (monografier och periodica) samt föreslå och ombesörja inköp. Han skall vidare handleda, övervaka och delvis handha accession, klassificering, katalogisering och vården av litteraturbeståndet jämte bindning samt in- och utlåning — såväl intern som extern. Han skall även handleda och biträda vid dokumentation, rechercher och excerpter. I övrigt åligger det honom att organisera och handha referatverksamheten med biträde av specialister på de olika ämnesområdena, organisera och övervaka tidskriftsindex och tidskriftscirkulation, övervaka arkivfotografering och arkivfilmbeståndet samt övervaka arkivfilmutbytet jämte utlåning av arkivfilm, handlägga ärenden rörande såväl extern som intern tryckning, övervaka lagerbokföring, distributionsförteckningar och distribution samt handlägga blankettrevisions- och blankettkonstruktionsärenden. Biblioteksassistenten skall handha accessering, klassificering och katalo-

189 gisering av inkommande litteratur m. m. Han skall även svara för vård av litteraturbeståndet, bindning och nyförvärvslistor, granska räkningar gällande biblioteket, föra journaler över tryckningsarbeten, granska tryckeriräkningar och förmedla samråd med statskontorets tryckeriexpedition samt biträda vid korrespondens i biblioteks- och tryckeriärenden. Det ena biblioteksbiträdet skall biträda vid dokumentation, rechercher och excerpter, handha extern ut- och inlåning. Det skall vidare handha arkivfilmbeståndet och arkivfilmutbytet, handha och föra distributionsförteckningar över bytesförbindelser och prenumerationer samt biträda vid korrespondens i lager- och distributionsfrågor. Det andra biblioteksbiträdet skall handha intern utlåning, sköta och övervaka tidskriftsbeståndet, handha tidskriftscirkulation och ombesörja utlåning av arkivfilm. Biträdet skall vidare handha övervakning och journalföring av blankettryck, förmedla samråd med statskontorets tryckeriexpedition rörande blankettryck, biträda med ritning vid nykonstruktion och revision av blanketter samt biträda vid korrespondens i blankettärenden. Kontorsbiträdet slutligen skall ha till uppgift att ombesörja distribution, handha och övervaka adressplåtar och adresstryck för avdelningen, utföra enklare skrivarbeten, ombesörja upp- och inpackningar samt biträda med allmänna sysslor. Beträffande personalbehovet för förrådskontoret och vakttjänsten har institutet framfört följande synpunkter till utredningen. Materialförvaltaren hinner ej med alla inköpsärenden av icke teknisk natur, vilket medfört att byråerna själva i viss utsträckning förbereder även andra inköp än rent tekniska. För att kunna återföra dessa inköpsärenden till förrådskontoret och för att kunna effektivisera inventariekontrollen är det erforderligt, att materialförvaltaren erhåller 1 kanslibiträde till sitt förfogande. Med hänsyn till den maktpåliggande inköpsverksamheten har materialförvaltarens löneställning ifrågasatts höjd till lönegraden A 12. Institutets upphandling av kontorsinventarier, kontors- och skrivmaterial o. d. har förutsatts skola återföras till förrådskontoret. Även huvuddelen av inköpen av instrument- och annan utrustning synes med fördel kunna förläggas till förrådskontoret, vilket — under förutsättning att det erhåller tillräcklig personalförstärkning — skulle komma att förvärva god marknadskännedom inom olika områden. Det skulle då ankomma på förrådskontoret att på begäran av vederbörande byrå (avdelning) infordra anbud och i övrigt förbereda förekommande upphandlingsärenden. Inköp av instrument och utrustning, vars upphandling fordrar särskilda tekniska överväganden, bör däremot fortfarande ombesörjas från instrumentavdelningen. Om en centralisering av inköpsverksamheten till förrådskontoret kommer till stånd, bör detta kontor enligt institutet förstärkas med 1 kontorsskrivare,

190 vilken då bör förestå kontoret i stället för materialförvaltaren. Vid detta alternativ bör den senare kvarstå i sin nuvarande lönegrad (Ao 9). F. n. är endast en av de båda tryckartjänsterna besatt. Institutet planerar emellertid att i egen regi trycka vissa delar av årsboken, som nu tryckes utanför institutet. På grund härav räknar institutet med att även den andra tryckartjänsten efter hand kommer att behöva tagas i anspråk. I stället för en tryckare har institutet f. n. anställt en expeditionsvakt. Institutet anser sig vara i behov av ytterligare 3 expeditionsvakter. Den nuvarande styrkan är ej tillräcklig för vakthållning och mottagande av besökande o. d. Det anses också otillräckligt med en expeditionsvakt för lokalerna i Ulvsunda. I varje fall föreligger behov av vikarie vid semester och sjukdom. Om nuvarande arbetsuppgifter skall kunna skötas tillfredsställande, bör man enligt institutet räkna med en expeditionsvaktpersonal om — förutom förste expeditionsvakten — 7 man. Därutöver erfordras enligt institutet för nytillkommande arbetsuppgifter ytterligare 1 expeditionsvakt. F. n. finns en telefonist vid växeln Fridhemsgatan 9 och en telefonist för institutets lokaler i Ulvsunda, där isavdelningen är förlagd. Avlösning under raster samt vid semester och sjukdom har varit besvärande för byråernas personal, i synnerhet om det sker under perioder av stor belastning, såsom t. ex. efter månadsskiftena då såväl klimatavdelningen som hydrologiska byrån har att snabbt färdigställa sina månadsöversikter. För telefonväxeln beräknar institutet ett behov av 3 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång, varav 2 för växeln Fridhemsgatan 9 och 1 för växeln i Ulvsunda. Av de båda biträdena i den centrala växeln bör det även vara möjligt att erhålla viss arbetshjälp på förrådskontoret i anledning av de nytillkommande arbetsuppgifterna på grund av institutets allmänna personalökning. Under förutsättning att biträdespersonalen vid kansliavdelningens kassa-, registrators- och förrådskontor förstärkes i enlighet med vad institutet föreslagit, kan avlösningen i växeln skötas helt inom kansliavdelningen. Skulle den nämnda förstärkningen inte komma till stånd, måste man däremot räkna med ytterligare 1 telefonist, vilken även bör kunna vara avlösare vid växeln i Ulvsunda. Ritkontorets arbetsuppgifter sysselsätter 1 kansliskrivare (Ao 10), vilkens arbetstid till ca två tredjedelar tas i anspråk för ritarbeten åt meteorologiska byrån och i övrigt för hydrologiska byrån och vård av kartarkivet. Utredningens förslag. Även i fråga om kansliavdelningen, vars arbetsuppgifter till största delen är servicebetonade och därför står i direkt relation till institutets utveckling, gör sig knappheten på personal gällande, vilken brist ökat i samma mån som institutet vuxit ut. Genom anlitande av tillfällig biträdeshjälp från andra redan hårt belastade avdelningar och utnyttjande av övertid har svårigheterna hjälpligt kunnat bemästras. Med hänsyn till institutets helt tekniska inriktning är det av betydelse, att

191 den administrativa sakkunskapen — särskilt när det gäller ekonomi, personalfrågor och därmed sammanhängande kamerala göromål — blir företrädd av härför väl kvalificerade tjänstemän. Institutets nuvarande personal består av ca 400 befattningshavare och över tusentalet observatörer. Utredningens förslag till personalförstärkning representerar sammanlagt ett icke obetydligt tillskott. Utredningen har kommit till den uppfattningen, att chefsskapet för kansliavdelningen bör utövas av en byrådirektör i lönegrad Ae 26 och att denne närmast under sig bör ha två förste byråsekreterare i lönegrad Ae 21 med i huvudsak den uppdelning av arbetsuppgifterna dem emellan, som institutet enligt det föregående tänkt sig. De administrativa och kamerala rutingöromålen bör skötas av biträdespersonal. Någon strikt uppdelning av arbetsuppgifterna på personalen bör ej göras, vilket ej heller institutet velat förorda, även om man som utgångspunkt för bedömandet av personalbehovet gjort detta. Med hänsyn till kansliavdelningens karaktär av gemensamt organ bör fortfarande till denna enligt utredningens uppfattning vara knutet biblioteket, som — förutom egentliga biblioteksuppgifter såsom accession, in- och utlåning etc. — bör svara för institutets blankettärenden ävensom för tryckeriärendena i samband med institutets publikationsverksamhet. Enligt till utredningen lämnade uppgifter är biblioteket att betrakta som ett specialbibliotek på framför allt meteorologiens område. Den nuvarande anordningen att som föreståndare ha en meteorolog, som skaffat sig viss biblioteksutbildning, har med hänsyn härtill varit ändamålsenlig. Emellertid har föreståndarskapet enligt institutet krävt sådan arbetsinsats, att den såsom bibliotekarie fungerande meteorologen endast kunnat ägna relativt obetydlig tid åt andra kvalificerade arbetsuppgifter inom institutet. Utredningen finner därför, att tjänsten som föreståndare bör göras till en bibliotekarietjänst med heltidstjänstgöring. Med hänsyn till de kvalifikationer, som fordras av innehavaren, förordar utredningen, att tjänsten placeras i lönegrad Ae 21. I annat sammanhang har utredningen föreslagit, att instrumentverkstaden överflyttas från kansliavdelningen till instrumentavdelningen. I övrigt föreslår utredningen ej någon förändring av kansliavdelningens arbetsområde. De förslag, som i enlighet med utredningens intentioner framlagts av institutet om en koncentration till denna avdelning av inventarieredovisningen och räkningsbestyren i fråga om uppdragsverksamheten ävensom av inköpsoch upphandlingsverksamheten, finner utredningen ändamålsenlig. Med hänsyn till sistnämnda arbetsuppgifter och det eljest påvisade behovet av en viss avlastning från de högre tjänsterna av sådana rutingöromål, som dock ställer krav på vissa kvalifikationer, anser utredningen, att en förste kansliskrivartjänst i Ae 12 och en kontoristtjänst i Ae 9 bör inrättas. I övrigt finner utredningen en förstärkning påkallad särskilt i fråga om de kamerala göromålen och föreslår, att avdelningen tillföres 1 kanslibiträde och 1 kontorsbiträde.

192 Utredningen räknar med 2 tryckare för tryckeritjänsten, medan för vakttjänsten behovet uppskattas till sammanlagt 7 expeditionsvakter förutom förste expeditionsvakten. För telefontjänsten beräknar utredningen ytterligare 1 kontorsbiträde. Det förutsattes därvid, att avlösning i vissa fall kan ordnas från andra avdelningar. Biträdesbehovet för biblioteket har hittills kunnat tillgodoses genom att en kanslibiträdestjänst från klimatavdelningen kunnat disponeras. Institutet har emellertid ansett en avsevärd förstärkning erforderlig. Utredningen anser det för sin del vara tillfyllest, om kanslibiträdestjänsten får bibehållas och den nuvarande kontorsbiträdestjänsten på deltid utbytes mot en heltidstjänst. Biträdesbehovet i övrigt bör tillgodoses genom anlitande av den förstärkta kontorspersonalen för avdelningens kansli. Utredningen föreslår alltså, att kansliavdelningen förstärkes med följande personal, varvid nuvarande byrådirektörs- och byråsekreteraretjänster utbytes mot nedanstående respektive tjänster. 1 byrådirektör 1 förste byråsekreterare . . . . 1 bibliotekarie 1 förste kansliskrivare 1 kontorist

Ae 26 Ae 21 Ae 21 Ae 12 Ae 9

2 kanslibiträden 2 expeditionsvakter 3 kontorsbiträden

Ae 7 Ae 7 reglerad befordringsgång

KAPITEL X U n d e r v i s n i n g och v e t e n s k a p l i g

J.

verksamhet

Undervisning

Vid institutet äger viss kvalificerad utbildning r u m för rekrytering av personal till institutet och även för tillgodoseende av flygvapnets behov av meteorologutbildad personal. Undervisningen bedrives vid en särskild undervisningsavdelning. Denna avdelning inrättades år 1945 i samband med den omorganisation av institutet, som efter förslag av f. d. generaldirektören G. Malm då genomfördes. En närmare redogörelse för avdelningens organisation och den vid denna bedrivna undervisningen lämnas i det följande. De synpunkter, som varit vägledande för undervisningens ordnande, och frågans senare utveckling må först i korthet beröras. Målsättningen för undervisningsfrågans lösning har varit att få lämplig anknytning av den lägre meteorologutbildningen till den akademiska undervisningen och forskningen. Utredningsmannens förslag innebar emellertid, att föreståndaren betungades med en så omfattande undervisning, att han enligt kanslern för rikets universitet skulle sakna möjlighet att följa den vetenskapliga utvecklingen och bedriva självständig forskning. Även hans medlärare ansågs få en alltför stor undervisningsskyldighet. Av dessa och andra skäl fann universitetskanslern en ytterligare omprövning av frågan erforderlig. Stockholms högskolas styrelse förklarade sig i princip inte ha något att erinra mot ett samarbete i fråga om meteorologiundervisningen men förutsatte, att bestämmelserna härom och de åligganden, som skulle tillkomma föreståndaren för undervisningen, utformades i samråd med universitetskanslern. Genom beslut den 6 september 1944 uppdrog Kungl. Maj :t åt den senare att i samråd med chefen för dåvarande statens meteorologisk-hydrografiska anstalt samt representanter för universitetet i Uppsala och Stockholms högskola verkställa den ytterligare utredning, som kunde anses erforderlig i fråga om upprättande av en undervisningsavdelning vid anstalten. Universitetskanslerns förslag, som avgavs den 10 november samma år, utgick från den förutsättningen, att den planerade undervisningsavdelningen endast skulle vara provisorisk. Enligt förslaget skulle en förste statsmeteorolog, som samtidigt var docent vid Stockholms högskola, erhålla 13—904867

194 tjänstledighet från sin befattning för att helt ägna sig åt undervisning och forskning. Genom sin undervisning, som delvis borde avpassas för eleverna vid undervisningsavdelningen, skulle han förmedla den kontakt mellan undervisningsavdelningen och den akademiska undervisningen, som borde eftersträvas. Hans undervisningsskyldighet skulle motsvara den, som åligger professor vid statsuniversitet, och bestämmas av Kungl. Maj :t. Ungefär hälften av hans undervisning ansågs böra komma anstaltens undervisningsavdelning till godo. I statsverkspropositionen till 1945 års riksdag (VI ht) förordade föredragande departementschefen en lösning i huvudsaklig överensstämmelse med de av universitetskanslern uppdragna riktlinjerna. Departementschefen anförde (s. 171) bl. a. följande. Såsom universitetskanslern framhållit, torde åt den planerade undervisningsavdelningen vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt böra givas karaktären av ett provisorium för en tid av 5 å 6 år, varvid verksamheten främst bör inriktas på en forcerad utbildning av det för de närmaste åren erforderliga antalet militärmeteorologer. Skulle härvid erfarenheten giva vid handen, att ett för framtiden bestående behov av en särskild undervisningsanstalt föreligger, torde i sinom tid få upptagas frågan om verksamhetens bedrivande under mera permanenta former. Från nu angivna utgångspunkter finner jag mig, efter att ha samrått med cheferna för försvars- och ecklesiastikdepartementen, böra giva min anslutning till det av universitetskanslern i samförstånd med chefen för meteorologiskhydrografiska anstalten samt representanter för universitetet i Uppsala och Stockholms högskola skisserade förslaget till provisoriskt ordnad undervisning vid nämnda anstalt. Genom den tilltänkta anordningen med frigörande för ifrågavarande ändamål av en utav anstaltens förste statsmeteorologer, docenten T. Bergeron, vinnes ett dubbelt syfte, i det att därigenom dels till undervisningsverksamheten knytes en framstående lärare, dels ock erforderlig kontakt mellan undervisningsavdelningen och den akademiska undervisningen åvägabringas. Undervisningsfrågan och dess anknytning till forskningen har sedermera varit föremål för fortsatta överväganden. I propositionen 1946: 273 förklarade sålunda statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet (s. 186), att det syntes lämpligt, att jämväl den lägre undervisningen i ämnet — härmed avsågs den undervisning för avläggande av meteorologisk tjänsteexamen, som bedrives vid institutet — förlades till den meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet hade han emellertid funnit att frågan om denna undervisnings närmare organisation borde ytterligare övervägas. I avvaktan på resultatet av dessa överväganden och då man inte med säkerhet kunde räkna med att en effektiv undervisning för meteorologisk tjänsteexamen omedelbart kunde organiseras vid Uppsala universitet räknade institutet emellertid i 1946 års petita med fortsatt undervisning vid institutet. Den 1 juli 1947 inrättades vid Uppsala universitet en professur i meteorologi, särskilt väderlekslära, och till innehavare av denna utsågs förste stats-

195 meteorologen T. Bergeron. Fr. o. m. samma dag inrättades en personlig professur i meteorologi vid Stockholms högskola för professorn vid Chicago University, C. G. Rossby. Denna professur innefattade emellertid inte någon tjänstgöringsskyldighet vid institutets undervisningsavdelning. Något definitivt beslut om undervisningens framtida organisation fattades inte heller under de följande åren. Undervisningsavdelningen kom emellertid att få även andra arbetsuppgifter än utbildningen av meteorologer. I 1948 års petita anförde institutet härom följande. Sålunda har avdelningen att bland annat anordna provskrivningar för trafikflygare, som önska avlägga för luftnavigeringscertifikat erforderliga prov, samt för vissa prov, som institutet numera fordrar av meteorolog- och laboratorieassistenter. Därjämte anordnar undervisningsavdelningen årligen kurser för väderleksobservatörer och kommer att handhava den utbildning som kräves för kompetens till förste meteorolog- och förste laboratorieassistentbefattning. Även för kontorsbiträden i väderlekstjänst förekommer viss utbildning, vilken dock så länge undervisningsavdelningen är sysselsatt med utbildningen av meteorologer, bedrives vid väderleksavdelningen, där ett i tjänst kvarstående pensionerat kanslibiträde meddelar handledning under utbildningstiden. Vid en eventuell framtida förflyttning av den grundläggande teoretiska meteorologiundervisningen till Uppsala kommer därjämte sannolikt en avslutande praktisk utbildning att fortfarande vara förlagd till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Undervisningen är alltjämt förlagd till institutet och har sedermera utökats med en särskild, av andra medel än institutets bekostad hydrologiundervisning för att förbättra rekryteringen av hydrologpersonal till institutets uppdragsverksamhet. a) Nuläge Den vid institutets undervisningsavdelning sedan år 1945 meddelade meteorologiundervisningen leder till meteorologisk tjänsteexamen. Kurserna har såväl militära som civila elever. Därjämte har elever vid Stockholms högskola och en del av institutets akademiskt utbildade meteorologer följt delar av undervisningen. Den ursprungliga kursplanen fastställdes av Kungl. Maj :t den 27 juli 1945. Nu gällande stadgar för undervisningen, som fastställdes den 6 september 1957, överlämnar åt institutet att bestämma kursplanen. Under årens lopp har modifikationer i utbildningen måst vidtagas, allteftersom kraven på väderlekstjänsterna ändrats. Särskilt på grund av jetflygets utveckling har en större ändring och en viss utvidgning av kursplanen varit nödvändig. Enligt institutet bör den teoretiska undervisningen i meteorologi vid institutet så långt möjligt anpassas efter de fordringar, som gäller för två betyg i lägre akademisk examen. Genom att flytta över en del av den undervisning i meteorologiens grunder, som tidigare åvilat institutets undervisningsavdelning, till krigsflygskolan har man för de militära elevernas vidkommande vunnit ökat utrymme i den tvååriga tjänsteexamenskursen för

196 mera avancerade studier. I anslutning därtill och för att undvika alltför stora skillnader i kunskapshänseende mellan de civila och militära meteorologaspiranterna har den anordningen genomförts, att de förra anställes redan den 1 januari i stället för den 1 juni det år tjänsteexamenskursen tar sin början. Institutet har vidare anordnat särskilda fortbildningskurser för meteorologer. Dessa pågår i sex veckor med ca 30 timmars föreläsningar och övningar i veckan. Till varje kurs beordras i regel fem meteorologer, varjämte ungefär lika många beräknas delta från flygvapnet. Institutet har i petita under senare år framfört önskemål om särskilda utbildningskurser för meteorologassistenter. För att vid behov kunna tillsätta förste meteorologassistenttjänster ansåg institutet det nödvändigt att ha tillgång till obefordrade assistenter, som genomgått en förste assistentkurs. Utbildningen skulle vara avsedd för såväl flygväderlekstjänsternas assistenter som assistenterna vid meteorologiska byråns övriga avdelningar. En gång årligen beordras ett 10-tal väderleksobservatörer till institutet för en observatörskurs, som efter en viss undervisningsplan pågår omkring en vecka. Kurserna har hittills omhänderhafts av klimatavdelningen med undervisningshjälp av väderlekstjänstens meteorologer. Den alltmer ökade arbetsbördan för meteorologerna nödvändiggör dock enligt institutet en ändring härutinnan. Det har visat sig ytterst svårt att rekrytera kvalificerad personal till den hydrologiska byrån, vilket medfört en för byrån besvärande arbetsbalans. Den enda möjligheten att råda bot härför har institutet ansett vara, att institutet anordnar undervisning för lämpliga personer, som önskar utbilda sig till hydrologer. Om undervisningens utformning anförde institutet i 1956 års petita följande. Denna undervisning bör omfatta dels vissa grundläggande ämnen nämligen matematik, fysik och hydrodynamik, dels ock hydrologi (vattenhushållnings-, värmehushållnings- och isfrågor), hydraulik och meteorologi, särskilt klimatologi. Då det stora flertalet av hydrologerna kommer att vara sysselsatt med sakkunniguppdrag till vattendomstolarna, synes någon undervisning i vattenrätt, innefattande även vattendomstolarnas arbetssätt och sakkunnigutlåtandenas avfattning, böra anordnas. Eftersom flera av ämnena förekommer i institutets undervisning för meteorologisk tjänsteexamen, synes den hydrologiska undervisningen utan större svårighet kunna organiseras så att den i de gemensamma ämnena samordnas med den meteorologiska undervisningen. Särskilda lärare behövs däremot i hydrologi och hydraulik m. fl. ämnen. Institutet berörde i sina petita även de hydrologiska fältundersökningarna, som ställer stora krav på bl. a. hydrologassistenternas kunnighet i olika hydrologiska mät- och beräkningsmetoder. Genom deltagande i av institutet anordnad kurs i hydrologisk mätteknik och beräkningsmetodik skulle hydrologassistenterna på jämförelsevis kort tid kunna bibringas goda kunskaper i dessa ämnen och bli användbara för olika slag av hydrologiskt fältarbete.

197 Härigenom skulle, framhöll institutet, en lång improduktiv lärlingstid inbesparas. Läsåret 1957/58 har undervisning pågått i följande omfattning vid institutet: 1) kurs för meteorologisk tjänsteexamen (första årskursen), 2) kurs för hydrologisk tjänsteexamen (första årskursen), 3) kurs för värnpliktiga biträdande meteorologer, 4) vidareutbildningskurs för meteorologer och 5) förberedande kurs för blivande elever vid meteorologisk tjänsteexamenskurs. Kurserna 1 och 4 var gemensamma med flygvapnet. I kurs 3 deltog endast elever från flygvapnet. Läsåret 1958/59 har tillkommit en andra årskurs för meteorologisk tjänsteexamen, varjämte kursen för hydrologisk tjänsteexamen pågår andra året. Undervisningsavdelningen beräknas fr. o. m. år 1959/60 meddela undervisning för åtta olika kurser under vårterminen och fem under höstterminen (under förutsättning av fullständiga hydrologkurser). Det sammanlagda timantalet per läsår vid full utbyggnad uppgår enligt institutet till något över 4 000 timmar. Eftersom undervisningen i stor utsträckning lämnas av lärarna vid sidan av deras ordinarie arbete, är antalet lärare förhållandevis stort. Som lärare anlitas — förutom institutets tjänstemän — bl. a. docenter från Stockholms högskola, tekniska högskolan och Uppsala universitet. Svårigheter uppges ha förelegat att anskaffa lärare och samordna timplanerna och undervisningen. I en del fall har en icke önskvärd uppdelning av ämnena enligt institutet måst vidtagas, för att lärare över huvud taget skulle kunna erhållas. Den totala kostnaden för en fullt utbyggd undervisning, innefattande de meteorologiska kurserna 1, 3, 4 och 5 jämte en andra årskurs som komplement till kurs 1, uppskattade institutet i anslagsäskandena för budgetåret 1958/59 till 131 600 kronor och för den hydrologiska undervisningen till 71 700 kronor. Av det totala beloppet skulle flygvapnet enligt grunder, som redovisas i kap. XIV, betala 107 000 kronor och institutet således svara för 96 400 kronor. Som arvode åt kursföreståndarna utgår 2 000 kronor per tjänsteexamenskurs, 2 000 kronor för kursen för biträdande värnpliktiga meteorologer och 1 000 kronor till den föreståndare, som samtidigt är föredragande i alla undervisningsfrågor. Utöver ovan angivna utbildningskurser förekommer vid institutet — förutom förenämnda kurser för institutets egna observatörer — viss undervisning av luftfartsverkets observatörer ävensom utbildning av kartriterskor. Slutligen har en tjänsteman från institutet överinseendet över de skriftliga proven i meteorologi för olika slag av flygcertifikat (D-certifikat, navigatörcertifikat o. s. v.).

198 b) Institutets synpunkter

Institutet behöver för sin verksamhet såväl högt kvalificerad personal med akademisk utbildning för forskningsuppgifter som rutintekniker. För de senare anser institutet det vara tillräckligt med ett mindre mått av teoretiska kunskaper, vilka dessutom kan begränsas till ett mera speciellt område. Rutinteknikerna måste ha ett gott praktiskt handlag. Enligt institutets uppfattning bör det fordras akademisk examen för statsmeteorologer och statshydrologer. Rutinteknikerna bör däremot—framhåller institutet — inom såväl den meteorologiska som den hydrologiska verksamheten utbildas vid institutet under nära kontakt med de praktiska problem, vilka de är avsedda att sedermera ägna sig åt. Så har redan skett genom de meteorologkurser, vid vilka flertalet av institutets och flygvapnets meteorologer utbildats. En del elever har enligt institutet vid meteorologkurserna och den därpå följande praktiska verksamheten fått impuls till fortsatta studier och sökt sig till en akademisk undervisning, från vilken de i många fall återvänt till institutet med goda förutsättningar för vidare befordran. De metoder, som tillämpas vid meteorologkurserna och som enligt institutet lett till goda resultat, har tjänat som förebild vid planläggningen av institutets hydrologiundervisning. Även den hydrologiska kursen bör enligt institutet bedrivas så, att den för elever med förutsättningar för vetenskapligt och mera kvalificerat arbete underlättar en fortsatt utbildning vid universitet och högskolor. Det är enligt institutets mening av största vikt, att undervisningen även i fortsättningen ordnas i institutets regi. Det är därvid i första hand fråga om en effektiv utbildning och rekrytering av arbetskraft för institutets praktiska arbetsuppgifter. Vid kursernas upprätthållande för detta syfte anses det oundgängligen nödvändigt, att planläggning och undervisning är fotade på intim förtrogenhet med de praktiska uppgifter eleverna i framtiden får. Å andra sidan är det av vikt, att — såsom hittills skett — en nära kontakt uppehälles med representanter för den akademiska undervisningen och att akademiska lärare även i fortsättningen i viss utsträckning, såsom förmedlare av denna kontakt, kan påräknas som lärare vid kurserna. Som ett ytterligare skäl för att ha undervisningen förlagd till institutet framhålles, att eleverna vid institutets kurser, vilka vid dessa uppburit mindre arvoden, i många fall inte torde ha haft råd till omedelbar akademisk utbildning. Institutets rekryteringsmöjligheter skulle med andra ord försämras, om undervisningen flyttas. För ledarna för den meteorologiska respektive den hydrologiska tjänsteexamensundervisningen bör enligt institutets uppfattning inrättas två laboratorstjänster i lönegrad A 26. Då institutet utgått från att undervisningsavdelningen också bör svara för viss forskning har ifrågasatts, om icke som föreståndare för undervisningsavdelningen bör finnas en särskild tjänst med benämning professor och med lön enligt lönegrad B 1. Vid sistnämnda

199 alternativ skulle den ena laboratorstjänsten kunna övergångsvis utbytas mot en förste statsmeteorologtjänst. Den vid institutet lämnade undervisningen i meteorologi är enligt institutet av samma omfattning som den akademiska undervisningen för två och delvis tre betyg i filosofie kandidat- och filosofisk ämbetsexamen, även om institutets undervisning givetvis har en mera praktisk inriktning. I matematik lämnas en undervisning, motsvarande den som ges vid bl. a. avdelningarna för kemi och lantmäteri vid tekniska högskolan. I fysik genomgås en kurs i mekanik och termodynamik, som anses motsvara dessa avsnitt av tvåbetygskursen i fysik. Slutligen genomgås enligt institutet i strålningslära betydligt mer än vad som täckes av den akademiska tvåbetygskursen. Med hänsyn härtill är det, framhåller institutet, nödvändigt att få väl kvalificerade krafter som ledare för undervisningen. De måste också vara väl förtrogna med institutets arbetsuppgifter och arbetssätt, eftersom kursen måste ges en praktisk inriktning för att meteorologer respektive hydrologer snarast efter examen skall kunna på ett relativt självständigt sätt fullgöra sina arbetsuppgifter. Institutet förutsätter, att tjänstemän från byråerna i viss utsträckning deltar i undervisningsavdelningens arbete. Den hydrologiska undervisningen är av samma standard som den meteorologiska. För denna kategori finns emellertid inte någon motsvarande akademisk utbildning. Institutet har fört underhandlingar med Uppsala universitet angående möjligheten att införa hydrologi som examensämne för sådana hydrologer, som önskar en grundligare vetenskaplig utbildning. Därest icke en särskild föreståndaretjänst inrättas, bör en av laboratorerna tillika vara föreståndare för undervisningsavdelningen. Denne föreslås därvid få en undervisningsskyldighet av 120 timmar per läsår. Den andre laboratorns undervisningsskyldighet föreslås till 200 timmar per läsår. Beträffande undervisningens ordnande i övrigt anknyter den följande redogörelsen för institutets förslag till sistnämnda alternativ. Nuvarande undervisningsarvoden är fastställda i huvudsak med tanke på att flertalet lärare har undervisningen som bisyssla. För de lärare, som helt sysselsattes med undervisning och forskning, anser institutet timarvodena böra justeras uppåt för att inte skillnaden mellan institutets och universitetens arvoden för samma slag av undervisning skall bli alltför stor. För föreståndaren beräknar institutet ett timarvode av 80 kronor. Kostnaderna för dennes undervisning blir då 9 600 kronor. Den övriga delen av föreståndarens lön skulle till ungefär hälften avse den administrativa delen av dennes tjänst och till ungefär hälften forskningsarbete. Kostnaden för den andre laboratorns undervisning blir med samma timarvode 16 000 kronor per år. Resten av denne laborators lön skulle till ungefär hälften gälla det administrativa arbetet och till ungefär hälften forskningsarbete. Utöver undervisningen föreslås den av laboratorerna, som utses att vara avdelningens föreståndare, vara föredragande i samtliga undervisningsärenden, samordna undervisningen och även leda forskningsverksamheten inom

200 avdelningen. Härför föreslås skola utgå ett tilläggsarvode av 2 500 kronor per år. På det meteorologiska området skall, liksom hittills, förekomma dels en vidareutbildningskurs och dels en kurs för värnpliktiga biträdande meteorologer. För dessa kurser bör enligt institutet utgå ett särskilt föreståndararvode, förslagsvis 500 respektive 3 000 kronor per år. För den meteorologiska respektive hydrologiska undervisningen erfordras enligt institutet två vikarier för laboratorerna. Dessa skulle väljas bland lärare, som helt eller nästan helt ägnar sig åt undervisningen. Till dessa föreslås skola utgå ett tilläggsarvode om 2 000 kronor per person och år som ersättning för att de alltid skall stå beredda att rycka in vid kortare frånvaro av laboratorerna på grund av lektioner, kortare resor o. s. v. Förslaget förutsätter, att nya hydrologelever antas endast vartannat år. Detta medför, att kostnaderna kommer att växla år från år. Så har man exempelvis läsåret 1959/60 endast en första årskurs, medan man året 1960/61 har en andra årskurs och en förberedande hydrologkurs. Det totala antalet undervisningstimmar uppgår enligt institutets förslag till ca 3 200 (3 500). Siffran inom parentes avser det fall, att man har en andra årskurs hydrologelever och en förberedande hydrologkurs. Nedan anges timantal respektive kostnader under i nästföregående stycke angiven förutsättning. Laboratorernas undervisningsskyldighet omfattar tillhopa 320 timmar, varför det återstår ca 2 900 (3 200) undervisningstimmar. En viss reduktion av detta timantal kan enligt institutet göras av två skäl. Dels är en del timmar gemensamma för flera kurser och dels torde en viss rationalisering kunna uppnås genom att laboratorerna kan ägna sig mera åt undervisning med större möjligheter till rationell planläggning av densamma. Det timantal, som återstår att arvodessätta, beräknas av institutet till 2 250 (2 600). Med ett genomsnittsarvode av 40 kronor blir den därpå belöpande arvodessumman 90 000 (104 000) kronor. Den totala kostnaden blir enligt institutets förslag ca 158 000 (172 000) kronor. Härtill kommer biträdesarvoden om ca 33 000 kronor för undervisningen och 20 000 kronor för forskningen. Kostnaderna för expenser, reseersättningar och arvoden för kompendieskrivning beräknas till 33 000 (40 000) kronor. Det totala medelsbehovet för undervisning och forskning blir således ca 244 000 (265 000) kronor per år. Flygvapnet har begärt, att dess bidrag till undervisningen skall minskas med hänsyn till att antalet civila elever blivit väsentligt högre än som från början antagits. Institutet anser det bäst att anställa en eller flera heltidsanställda lärare för en del av de 2 250 (2 600) timmarna. Möjligheterna härtill är emellertid helt beroende på tillgången på kvalificerade lärarkrafter. Ett stort antal undervisningstimmar (ca 700) beräknas, såsom förut

201 nämnts, bli gemensamma för de olika tjänsteexamenskurserna och kursen för värnpliktiga biträdande meteorologer. Enligt institutet bör det följaktligen vara mest ekonomiskt att samtliga kurser förlägges till samma plats. Vidare bör beaktas, att någon hydrologiundervisning inte på ganska länge kan ordnas vid universitet eller högskola. Följaktligen bör denna plats enligt institutet vara dess undervisningsavdelning. c) Yttranden

Kanslern för rikets universitet, som beretts tillfälle avge yttrande till utredningen, har med en den 14 april 1958 dagtecknad skrift överlämnat av honom infordrade yttranden från den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Uppsala samt rektorsämbetet och den matematisknaturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola. Kanslern hänvisar för egen del till de synpunkter, som anförts i nämnda yttranden, och hemställer att utredningen vid fullgörandet av sitt uppdrag ville beakta desamma. I en till utredningen ställd, den 2 juli 1958 dagtecknad skrift har därjämte meteorologiska och hydrologiska rådet framfört sina synpunkter på undervisningens framtida uppläggning. Dessa yttranden redovisas, vad beträffar undervisningen, här nedan. Forskningen behandlas i ett följande avsnitt. Allmänna synpunkter. Institutet behöver enligt meteorologiska och hydrologiska rådet för sin verksamhet såväl högt kvalificerad personal med akademisk utbildning som också rutintekniker. De senare bör enligt rådet utbildas vid institutet. Den grundläggande meteorologiska liksom den hydrologiska undervisningen bör enligt matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet förläggas till universiteten och utmynna i en akademisk examen, i vilken ämnet meteorologi kombineras med t. ex. fysik och matematik eller kemi och matematik. Den omständigheten att meteorologi numera är examensämne i filosofie kandidat- och filosofisk ämbetsexainen torde enligt fakulteten så småningom leda till att allt flera vid universiteten ägnar sig åt studier av detta ämne. Härigenom kan rekryteringsmöjligheterna för institutet av personal med god akademisk utbildning förutsättas komma att öka. Fakulteten berör härefter behovet av lärarkrafter och föreslår, att framlidne professor Rossbys personliga professur förvandlas till en ordinarie professur vid Stockholms högskola. Ett intimt samarbete mellan institutet och universitetens institutioner är av synnerligen stort värde, konstaterar fakulteten. Hur detta samarbete skall ordnas, kan diskuteras. Fakulteten anför för egen del följande. En möjlighet är, att vid universitetens meteorologiska institutioner anordnas kortare kurser, så upplagda, att de lämna en överblick över de framsteg, som gjorts inom meteorologien. Huru ofta dessa kurser böra anordnas, beror på ut-

202 vecklingen. Dylika kurser i fysik anordnas under sommarferierna vid fysiska institutionen i Uppsala för läroverkslärare. Den ekonomiska sidan ordnas av skolöverstyrelsen. Inom meteorologien kunna liknande kurser uppläggas så, att de vore lämpliga icke endast för läroverkslärare utan även för personalen vid institutet. Å andra sidan skulle det även vara synnerligen lämpligt, att tjänstemän och även andra studerande vid universitetens meteorologiska institutioner bereddes tillfälle att under någon tid få följa verksamheten vid institutet. De olika kurser som f. n. anordnas vid institutet har, framhåller Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga fakultet, skilda syften och är av sinsemellan olika karaktär. Fakulteten framhåller med skärpa, att undervisning av akademisk karaktär bör förläggas till universitet och högskolor, och anför. Det kan icke anses rationellt att statliga verk och institutioner meddela sådan undervisning vid sidan om sin huvudsakliga verksamhet dels på grund av de ökade kostnader för statsverket ett sådant arrangemang måste medföra, dels på grund av att en sådan undervisning av naturliga skäl ofta i alltför hög grad kommer att bliva bunden vid de speciella arbetsuppgifter, som institutet har att sköta, och ej kan giva de allmänna utblickar och den nyorientering, som erfordras på alla utbildningsområden på vilka den fortsatta utvecklingen skall byggas. Det är vidare mycket väsentligt att den lägre undervisningen är knuten till en akademisk institution och leder till akademiska betyg för att på så sätt kunna på ett bättre sätt tjäna som grundval för högre studier. Undervisning i meteorologi. Efter att ha erinrat om ett tidigare förslag att förlägga den speciella meteorologutbildningen till Uppsala konstaterar matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet, att den vid institutet bedrivna undervisningen i ämnet ökats till att omfatta fem terminer. Den första används till större delen för att meddela vissa för meteorologistudiet behövliga förkunskaper i matematik och fysik (utöver studentkursen på reallinjen). De praktiska övningar och den provtjänstgöring, som förekommer sista terminen, bör enligt fakulteten vara förlagda till institutet. Om den akademiska undervisningens utformning uttalar fakulteten bl. a. följande. Med stöd av den erfarenhet av undervisning på området, som samlats vid Uppsala universitets meteorologiska institution under många år, anser fakulteten, att den föreläsnings- och kursundervishing, som lämpligen kan ges meteorologistuderande, bör till timantalet ligga mellan det mycket stora antal timmar, som nu meddelas för tjänsteexamen vid institutet, och det låga timantal (200 a 250 t. per år), till vilket undervisningen — på grund av lärarbrist — måst inskränkas vid Uppsala universitet för dem som följa tvåbetygskursen i meteorologi. T. o. m. med detta ringa timantal ha goda resultat nåtts, och i själva verket ha institutets nuvarande statsmeteorologer nästan alla gått just denna studieväg. Även det timantal, som står till buds för de meteorologistuderande i utlandet (främst i Norge och USA) pekar på att ca 500 rena föreläsningstimmar i ämnets olika grenar borde vara tillräckligt. Fakulteten anser det möjligt att för en lägre kostnad än den, som enligt

203 institutets förslag skulle falla på meteorologiundervisningen, åstadkomma en motsvarande undervisning som bättre tillgodoser såväl universiteten som institutet. Fakulteten anför härom följande. Meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet har f. n. 2 professurer, 2 e. o. docentbefattningar med företrädesrätt för meteorologi samt 11 assistenter och amanuenser. F. n. innehas de nämnda docentbefattningarna icke av meteorologer, men när så blir fallet, kräves ytterligare endast 2 biträdande lärare (en för vardera professuren), för att institutionen skall nå en föreläsningskapacitet av 750 föreläsningstimmar per år. Ca 150 t. av dessa kunde då reserveras för licentiatföreläsningar över olika ämnen olika år. De övriga timmarna jämte tvenne nya undervisningsassistenters biträde vid övningarna skulle då — förutsatt att den femte terminens undervisning kunde ske vid institutet — räcka till för att bestrida en undervisning för meteorologisk tjänsteexamen. Denna undervisning skulle också i stort sett kunna sammanfalla med och vara tillgänglig för dem, som här studera meteorologi för 2 betyg i fil. kand.- eller fil. ämbetsexamen. Fördelarna för meteorologien i landet av en sådan anordning finner fakulteten uppenbara. Behovet av akademisk undervisning inom ämnets alla olika delar skulle kunna tillgodoses i tillräcklig omfattning, vilket i sin tur enligt fakulteten skulle öka tillströmningen till universitetsstudiet i meteorologi. Därmed skulle även rekryteringen av forskare och lärare för högre stadier, vilken hittills hindrats av brist på biträdande lärarbefattningar såsom övergångstjänster mellan assistenterna och docenterna, säkras. Som stöd för sin uppfattning åberopar fakulteten även förhållandena utomlands. Att undervisningen i meteorologi i så hög grad kommit att bedrivas vid ett ämbetsverk har, framhåller Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga fakultet, sina speciella orsaker. Fakulteten anför härom följande. Den började under den senare delen av sista världskriget för att snabbt få fram ett tillräckligt antal meteorologer för flygvapnets omedelbara behov. Detta behov hade växt fram som ett resultat av flygets ökade betydelse. Med de små resurser som vid denna tidpunkt stodo till den akademiska meteorologins förfogande (bl. a. saknades då professur vid Stockholms högskola) var det omöjligt att möta detta omedelbara krav. Efter kriget har denna undervisning vuxit i omfattning, varvid också i hög grad den civila väderlekstjänstens utveckling verkat stimulerande. Den undervisning i meteorologi, som har skett och sker vid institutet är utan tvivel av stort värde för meteorologins ställning i landet. Därav följer dock på intet sätt att en sådan organisation bör bibehållas för all framtid. En avsevärd utveckling av den akademiska meteorologin har skett sedan början av 1940-talet. Denna undervisning skulle därför med fördel kunna överföras till exempelvis Stockholms högskola, varvid skulle erfordras en ganska begränsad förstärkning av högskolans undervisningspersonal. I detta sammanhang erinrar fakulteten om att undervisning av detta slag i utlandet — såvitt det är fakulteten bekant — nästan utan undantag omhänderhas av universiteten. Enligt fakulteten är också den akademiska linjen förenad med uppenbara fördelar. Fakulteten anför härom följande.

204 Akademisk undervisning i meteorologi sker f. n. vid Uppsala universitet och vid Stockholms högskola. Denna undervisning omfattar dels 1-, 2- och 3-betygskurser för filosofie kandidatexamen, dels undervisning för licentiander. En splittring av den lägre undervisningen på tre i stället för två institutioner måste för framtiden innebära antingen en i vissa avseenden bristfällig undervisning, eller en för statsverket avsevärt dyrare organisation. Institutets förslag innebär vidare, att en stor stab lärare skall avlönas med arvode. Det förefaller fakulteten som om denna brist på fasta befattningar för undervisningen borde avsevärt försvåra rekryteringen av goda lärarkrafter. Om undervisningen däremot förlades till universitet eller högskolor komrae den enligt nedanstående förslag att handhavas av vissa fast anställda lärare. Den möjlighet till en akademisk karriär som härigenom öppnas torde i längden tillförsäkra undervisningen betydligt bättre lärarkrafter än vad som är att påräkna i händelse av ett genomförande av institutets förslag. Den kursundervisning, som f. n. sker vid institutet, kan enligt fakulteten förläggas till antingen Uppsala universitet eller Stockholms högskola. Den praktiska utbildningen har däremot inte akademisk karaktär och bör ske i intim kontakt med arbetet vid en praktisk väderlekstjänst. Den bör därför enligt fakulteten även i fortsättningen förläggas till institutet och utmynna i en intensiv träning i en experimentväderlekstjänst mot slutet av utbildningen. En samverkan härvidlag mellan en akademisk institution och institutet k a n enligt fakulteten bäst utformas, om den akademiska delen av meteorologiutbildningen förlägges till Stockholms högskola. Undervisningen i matematik och fysik sker redan nu med lärare från olika högskolor i Stockholm och skulle alltså med fördel kunna meddelas vid Stockholms högskola i form av propedeutiska kurser. Vad sålunda anförts talar enligt fakulteten för en utökning av den elementära undervisningen i meteorologi vid Stockholms högskola. Det kan ske på så sätt, att en ändamålsenlig undervisning för två betyg i filosofie kandidat- och filosofisk ämbetsexamen meddelas, vilken undervisning meteorologaspiranter för meteorologisk tjänsteexamen från flygvapnet och institutet beredes tillfälle att följa, liksom även vissa propedeutiska kurser i meteorologi avsedda att bibringa nödvändiga förkunskaper i matematik och fysik. Under senare delen av denna utbildning skulle meteorologaspiranterna delta i praktisk tjänst vid institutet. Om den härför erforderliga utbyggnaden anför fakulteten följande. Ett totalt antal undervisningstimmar mellan 500 och 600 torde vara tillräckligt för den nödvändiga meteorologiska undervisningen för två betyg. För detta kräves utöver den redan förefintliga befattningen som biträdande lärare i meteorologi ett universitetslektorat. För att tillmötesgå önskemål — kanske framför allt flygvapnets — om relativt omfattande övningar i anslutning till lektionsundervisningen skulle därutöver behövas en assistentbefattning. Utbildningen för värnpliktiga biträdande meteorologer, som icke har permanent karaktär, torde i ganska stor utsträckning kunna samordnas med den ovan beskrivna undervisningen för två betyg. En ombildning av befattningen som biträdande lärare till ett universitetslektorat och en förste amanuensbefattning

205 torde dock vara nödvändig. Fakulteten anser, att det med hänsyn till den omfattande forskningsverksamheten vid det till högskolan knutna institutet för meteorologi är ett oavvisligt krav, att en professur i meteorologi inrättas och att i anslutning därtill en docentbefattning reserveras för meteorologin. Genom att den med dessa tjänster förenade undervisningsskyldigheten i viss utsträckning ägnas kursen för två betyg torde den samlade lärarstyrkan kunna ge en allsidig undervisning inom alla delar av meteorologin. Det bör slutligen påpekas, att en icke oväsentlig del av de lärare, som nu handha undervisningen vid institutet, är forskare och avancerade studenter vid högskolan. Med hänsyn härtill torde lärarfrågan utan svårighet kunna lösas om en överflyttning av undervisningen till Stockholms högskola skulle ske. Kostnaderna för en dylik förstärkning av lärarkraften skulle enligt högskolans beräkningar uppgå till sammanlagt 71 344 kronor. Den meteorologiska undervisningen vid institutet för den praktiska kursen bör enligt fakulteten kunna skötas av den laborator, som anses erforderlig för den meteorologiska forskningen vid institutet. Den något mer allmänna inriktning undervisningen härigenom skulle få vore — konstaterar fakulteten vidare — av stor betydelse med tanke på det växande behovet av meteorologiskt utbildade akademiker på andra befattningar än som meteorologer vid institutet eller flygvapnet. En utredning bör enligt fakulteten komma till stånd med deltagare från berörda parter för att mera preciserat utforma samordningen av meteorologiundervisningen vid institutet med motsvarande akademiska undervisning. Den av fakulteten berörda överföringen av viss del av meteorologiundervisningen till institutet för meteorologi vid Stockholms högskola skulle enligt fakulteten vara av betydelse för samt ge större stadga och mera permanent karaktär åt de realiter gemensamma institutet för meteorologi vid Stockholms högskola och internationella meteorologiska institutet i Stockholm. Undervisning i hydrologi. Den pågående hydrologkursen bekostas med medel från vattenkraftföretagen, som emellertid enligt institutets uppgift inte kan beräknas ställa ytterligare medel till förfogande härför. Enligt meteorologiska och hydrologiska rådet skulle det medföra allvarliga olägenheter för institutet och för dess arbete åt vattenkraftindustrien, om påbörjandet av ytterligare hydrologkurser fördröjes. Rådet finner det vara av största vikt, att hydrologkursen — i likhet med meteorologkursen — även i fortsättningen ordnas i institutets regi. Det är här i första hand fråga om en effektiv utbildning och rekrytering av arbetskraft för institutets praktiska hydrologiska uppgifter, med särskild tanke på vattenkraftens och av densamma avhängiga näringars behov. Vid hydrologkursens upprätthållande för detta syfte är det enligt rådet oundgängligen nödvändigt, att planläggning och undervisning är fotade på intim förtrogenhet med ifrågavarande praktiska uppgifter. 1 fråga om ämnet hydrologi gäller enligt matematisk-naturvetenskapliga

206 fakulteten vid Uppsala universitet i tillämpliga delar vad fakulteten anfört om meteorologi. Fakulteten anför vidare. Undervisning i hydrologi bör anordnas vid Uppsala universitet, där den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten den 26 november 1957 i skrivelse till Kanslern för rikets universitet anhållit om fastställelse av studieplaner till olika betyg i fil. kand.-, fil. ämbets- och fil. lic.-examina i ämnet. Den föreslagna laboratorn bör placeras vid fakulteten för att omhänderha denna undervisning samt bedriva och leda forskning i ämnet. För laboratorn med tillhörande basorganisation (förslagsvis en assistent och ett skrivbiträde) torde arbetsplats provisoriskt kunna beredas på någon befintlig institution, förslagsvis i anslutning till naturgeografi. — Vid institutet bör en kurs i den därstädes praktiskt tillämpade metodiken givas. Liksom i fråga om meteorologi bör enligt fakulteten också i fråga om hydrologi motsvarande avdelning på institutet ges en sådan organisation, att tjänstemännen där erhåller tid för forskning. Frågan om den hydrologiska undervisningen är delvis av annan karaktär på grund av att ingen undervisning f. n. sker vid landets universitet eller högskolor, konstaterar matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola. Fakulteten anför vidare. Redan det faktum att ett påtagligt behov av hydrologutbildning föreligger i anslutning till institutets verksamhet borde föranleda en närmare undersökning av om liknande behov finnes vid andra verk och institutioner av privat eller statlig karaktär, som motiverar inrättandet av akademisk undervisning i ämnet. I viss mån har detta prövats av institutet. Den hydrologutbildning som nu sker vid institutet är också delvis bekostad av medel från ett par andra institutioner. Som ett argument för att såväl hydrolog- som meteorologutbildningen bör förläggas till institutet har anförts, att ett stort antal timmar är gemensamma för de meteorologiska och hydrologiska kurserna. Detta gäller enligt fakulteten dock nästan uteslutande de förberedande kurserna i matematik och fysik. Fakulteten anför vidare. Det bör framhållas att erfarenheten av hydrologutbildning vid institutet hittills är ganska ringa och att det icke förefaller uteslutet att den ordinarie akademiska undervisningen i matematik och fysik för ett och två betyg skulle kunna tjäna som grundval för utbildningen i hydrologi. Om detta visar sig ej vara fallet bör självklart den propedeutiska undervisningen i matematik och fysik för meteorologer, som föreslagits ovan, stå öppen för blivande hydrologer såväl i det fall utbildningen kommer att ske vid institutet som annorstädes i Stockholm. Fakulteten hävdar slutligen med bestämdhet, att examination för akademiska betyg bör ske vid universitet eller högskola på grundval av fastställda studieplaner. d) Utredningens förslag

Den vid institutet fr. o. m. år 1945 organiserade meteorologiundervisningen har, som framgår av det föregående, uttryckligen angivits vara ett provisorium i syfte att tillgodose det aktuella behovet av meteorologiskt skolad

207 personal. Detta rekryteringsbehov har emellertid visat sig vara mer eller mindre konstant och medfört, att undervisningen genom årligen anordnade kurser blivit av permanent karaktär, samtidigt som ökade krav på personalens kunnande framtvingat en utvidgning av dessa kurser. Med hänsyn till den stora bristen på hydrologer har institutet ansett det nödvändigt att med bistånd från intressenter inom institutets uppdragsverksamhet på det hydrologiska området fr. o. m. budgetåret 1957/58 anordna jämväl hydrologiundervisning. Frågan om denna undervisnings fortsatta bedrivande har lämnats öppen i avbidan på den prövning härav, som den föreliggande utredningen avsetts skola göra. Såsom framgår av den utförliga redogörelsen i tidigare avsnitt av betänkandet för institutets personalbehov beträffande såväl meteorologer som hydrologer torde detta för lång tid framöver ställa stora krav på utbildningens bedrivande, vare sig denna skall organiseras vid institutet eller anordnas med närmare anknytning till den akademiska undervisningen. Sistnämnda problem har, alltsedan undervisningen vid institutet tog sin början, stått i förgrunden. Särskilt från akademiskt håll har såväl tidigare som i samband med förevarande utredning understrukits betydelsen av att meteorologi- och hydrologiundervisningen — i vad den avser den grundläggande delen, som ingår i utbildningen för meteorologisk eller hydrologisk tjänsteexamen — koncentreras till universitet eller högskola, där sådan undervisning redan bedrives. Endast den praktiska utbildningen skulle därvid förläggas till institutet. Såvitt man nu k a n bedöma kommer alltså behovet av särskild utbildning i ena eller andra formen för rekrytering av kvalificerad personal till institutet att bestå under lång tid framåt. En faktor av betydelse härvidlag är — vad beträffar väderlekstjänsten — den begynnande reaåldern, som ställer ökade krav på den civila och militära flygväderlekstjänsten. På hydrologsidan är det framför allt utbyggnaden av våra kraftresurser, som föranlett ökad efterfrågan på kvalificerad personal. Utredningen har i tidigare sammanhang understrukit, att institutet sedan länge haft uppenbara rekryteringssvårigheter. Enligt utredningens direktiv bör ställning tas till i vilken utsträckning särskild undervisning bör bedrivas vid institutet. Av det föreliggande utredningsmaterialet har utredningen ansett sig kunna dra den slutsatsen, att i varje fall den praktiska meteorolog- och hydrologutbildningen och i viss mån vidareutbildningen även i fortsättningen bör ankomma på institutet. Likaså torde undervisningen av assistenter och kartriterskor — i den utsträckning sådan bör förekomma — under alla förhållanden meddelas vid institutet. Vad därefter angår den lägre meteorologi- och hydrologiundervisningen, som erfordras för tjänsteexamen och i viss mån ingår i utbildningen av värnpliktiga biträdande meteorologer, råder motsatta uppfattningar i fråga om denna undervisnings förläggande mellan å ena sidan institutet och

208 det meteorologisk-hydrologiska rådet samt å andra sidan universitetskanslern och de akademiska institutionerna. Enligt Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga fakultet bör en särskild utredning komma till stånd med deltagare från berörda parter för att mera preciserat utforma samordningen av meteorologiundervisningen vid institutet med motsvarande akademiska undervisning. Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 mars 1959 har sakkunniga tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning beträffande organisationen av undervisningen och forskningen vid universitet och högskolor i ämnet meteorologi. Det torde enligt utredningens uppfattning lämpligen böra ankomma på de sakkunniga att, med hänsyn till det samband som — enligt vad utredningen kunnat konstatera — förefinnes mellan de sakkunnigas uppdrag och frågan om institutets undervisning och forskning, ta ställning till av institutet framförda förslag och de synpunkter, som framförts av de akademiska institutionerna. Vad beträffar den högre undervisningen i hydrologi vill utredningen erinra om att de av Uppsala universitet till universitetskanslern ingivna studieplanerna numera godkänts. Det är uppenbart, att möjligheter ej föreligger att inom den närmaste tiden åstadkomma en för institutets behov lämpad undervisning vid någon av de akademiska institutionerna. Utredningen har fördenskull räknat med att institutet — i avvaktan på en närmare utredning om huruvida undervisningen för meteorolog- och hydrologexamen på längre sikt bör samordnas med den akademiska undervisningen — bör fortsätta att svara för förstnämnda undervisning. Den bör därvid i fråga om såväl meteorologien som hydrologien bedrivas i samma omfattning som hittills; utredningen har därvid utgått från att intagning av elever till hydrologkurserna skall ske vartannat år. En viss förstärkning är emellertid, såsom utredningen närmare utvecklar i det följande, påkallad med avseende på ledningen av undervisningen och behovet av fasta lärarkrafter. Eftersom den nuvarande utbildningen av tjänstehydrologer hittills bekostats av enskilda intressenter, innebär detta utredningens ställningstagande, att medel bör anvisas för fortsatt sådan utbildning. För att tillgodose institutets behov av en enhetlig ledning för undervisningens bedrivande och i viss mån av fasta lärarkrafter bör enligt utredningen två laboratorstjänster inrättas, en för vardera meteorologiska och hydrologiska linjen. Vid valet av tjänstetyp har det varit avgörande för utredningen, att dessa befattningshavare förutsattes vid sidan om undervisningen ha till uppgift att bedriva systematisk forskning inom institutets båda ämnesområden. Utredningen tillstyrker alltså, att institutet får de två laboratorstjänster som begärts och att dessa tilldelas den undervisningsskyldighet som institutet föreslagit. Huruvida de skall kvarstå vid institutet", även om den mera kvalificerade undervisningen flyttas över till universitet,

209 är en fråga som bör beaktas av de förut nämnda sakkunniga. Utredningen vill emellertid understryka betydelsen av att till institutet finnes knutna sådana högt kvalificerade befattningshavare, som kan förutsättas svara för den mera avancerade, på institutet ankommande forskningen inom berörda områden. Det bör ankomma på den ene av laboratorerna att tills vidare vara chef för undervisningsavdelningen och svara för samordningen av undervisningen m. m. Vid behandlingen av väderleksavdelningens personalbehov har utredningen förordat, att en kontoristtjänst inrättas för tillsynen av utbildningen av kartriterskor. Sådan utbildning bör fortgå i samma omfattning som tidigare. Utredningens förslag till personalförstärkning innebär jämväl en viss utökning av assistentpersonalen. Enligt utredningens uppfattning bör därför institutets önskemål om särskilda utbildningskurser för sådan personal tillgodoses. Denna utbildningsverksamhet förutsattes emellertid bli av tillfällig karaktär. Utredningen räknar med att den kan behöva bedrivas i en omfattning svarande mot de beräkningar som gjorts i 1957 års petita, vari institutet anger kostnaderna för meteorologassistent- och hydrologassistentkurserna till 5 000 respektive 6 600 kronor. 2. Forskning Institutet har enligt instruktionen att med uppmärksamhet följa meteorologiens och hydrologiens framsteg och söka bidra till dessa vetenskapers utveckling. Institutets bidrag utgöres av de forsknings- och utredningsarbeten, som bedrives vid institutet. a) Nuläge

I anslutning till löpande arbetsuppgifter har institutet på sitt arbetsprogram upptagit vetenskapliga undersökningar av olika slag. Eftersom någon särskild för ändamålet avsedd personal inte finns att tillgå, får dessa undersökningar bedrivas i begränsad omfattning. Detta medför enligt institutet, att vetenskapliga arbeten i stor utsträckning endast kan bedrivas sporadiskt och att långa uppehåll måste göras då rutintjänsten så kräver. Ofta måste därvid en person vidareföra en utredning, som en annan påbörjat, något som medför att den nytillträdande får ägna åtskillig tid åt att sätta sig in i företrädarens uppläggning av undersökningen och dess delresultat. Ansvällningen av förefintliga rutinarbetsuppgifter och tillkomsten av nya sådana utan motsvarande personalökning har enligt institutet under de senaste åren bidragit till att aktiviteten i fråga om vetenskapliga utredningar och undersökningar väsentligt nedgått. Detta framgår bl. a. av publikationsverksamheten vid institutet. Å andra sidan har enligt institutet forskningsuppgifterna ökat, vilket i sin tur medverkat till den stora eftersläpningen på detta område. Den omstän14—904867

210 digheten att en undersökning är upptagen på institutets arbetsplan innebär nämligen inte, att arbetet på densamma kunnat effektivt bedrivas. Åtskilliga på arbetsplanen upptagna undersökningar kvarstår också år efter år utan att kunna slutföras. b) Institutets synpunkter

Den meteorologiska forskningen i allmänhet. Meteorologisk forskning bedrives f. n. vid Uppsala universitet och Stockholms högskola, vid försvarets forskningsanstalt, vid lantbrukshögskolan samt vid den militära väderlekstjänsten och institutet. Det torde enligt institutet inte vara möjligt att i detalj dra gränslinjen mellan vad den ena och den andra institutionen bör syssla med men vissa allmänna principer anses kunna accepteras. Universitetens uppgifter är enligt institutet i främsta rummet att bedriva grundforskning. Utvecklingen av de teoretiska delarna av ifrågavarande ämnesområden är sålunda framför allt ett område för universiteten. Likaså kan universitetsinstitutionerna lämpligen handlägga sådana forskningsuppgifter, varav man inte kan se någon direkt praktisk nytta inom nära eller ens överskådlig framtid men som är vetenskapligt intressanta. De institutioner, som sysslar med praktisk verksamhet, måste, framhåller institutet, ha resurser att angripa sådana problem, som sammanhänger med deras praktiska verksamhet för att förbättra resultaten av denna. Institutet anses böra bedriva forskning inom hela meteorologiens område, möjligen med undantag av rent teoretiska och dynamiska problem, och fungera som sakkunnig i alla dessa meteorologiska frågor, exempelvis som rådgivare åt militära väderlekstjänsten, jordbruksforskare, skogsforskare, byggnadsforskare, vattenkraftföretag, transportföretag o. s. v. Enligt institutet bör möjlighet finnas för institutet att ge universiteten forskningsuppdrag inom vissa för institutets verksamhet särskilt betydelsefulla områden. Härigenom skulle ett samordnande av den praktiska meteorologiska forskningen i landet åstadkommas. Sådan forskning, som har enbart militärt intresse, k a n omhänderhas av antingen försvarets forskningsanstalt eller institutet eller av universiteten på uppdrag från de militära myndigheterna. Garantier bör emellertid enligt institutet skapas för att forskningsresultat erhållna vid militär forskning och som har betydelse för civil verksamhet även kommer institutet till del. Det anses också önskvärt, att en förbättrad kontakt åstadkommes mellan militära forskningsorgan och institutet redan vid planläggning av forskningsprogram, så att erfarenheterna inom landet utnyttjas och dubbelarbete minskas. Som exempel på forskning, som bör bedrivas av institutet, namnes forskning för förbättring av väderleksprognoser av olika längd och beträffande olika väderlekselement, utveckling av instrument inom såväl meteorologiens som hydrologiens område och statistiska undersökningar av insamlat obser-

211 vationsmaterial för beskrivning av det svenska klimatet och dess sekulära variationer. Sådana observationer, som i forskningssyfte påbörjats av universiteten och vilkas fortbestånd blivit en nödvändighet för olika myndigheter, anses böra överföras från universitetens forskningsinstitutioner till institutet. Institutet har en kontinuitet i sin verksamhet, vilket inte alltid är fallet med universitetsinstitutionerna. Där bedrivs en verksamhet under en forskares ledning under viss tid och med hans försvinnande upphör den kanske helt, beroende på att hans efterföljare intresserar sig för något annat område inom meteorologien. Det finns inte några direkta möjligheter att dirigera en universitetsforskares val av forskningsområde. Erfarenheten h a r — framhålles det vidare — visat, att den forskningsverksamhet som institutet bedrivit på temperaturmätningsområdet haft stort värde för lantbruks- och skogsbruksforskare. Det anses värdefullt, att institutet kan bibehålla sin sakkunskap inom detta område och utöka den på andra områden. Forskningen inom väderleksläran. År 1947 tillskapades en professur i meteorologi, särskilt väderlekslära, vid Uppsala universitet och till innehavare av denna utsågs en lärare vid institutet. Ur institutets synpunkt är det önskvärt, att den befattning, som h a n så att säga tog med sig från institutet, med det snaraste nyskapas. Prognosverksamheten har — som institutet framhåller — under de senaste decennierna väsentligt utvecklats, ehuru man ännu inte kommit till gränsen för vad som är möjligt att åstadkomma. Institutet anser, att man på grundval av speciella studier av väderleksskeendet kan nå fram till bättre prognoser, och understryker, att det inte kan ske utan en intensifierad forskning på området. Den hydrologiska forskningen. Med undantag för erosions- och sedimentationsföreteelserna, vilka gjorts till föremål för omfattande och ingående undersökningar av professor F. Hjulström och hans medarbetare vid Uppsala universitets geografiska institution, har övriga hydrologiska delområden enligt institutet ej i nämnvärd omfattning utforskats vid landets universitet, vilket sammanhänger med att någon hydrologisk institution inte finns vid dessa. Det är därför företrädesvis institutet, som fått svara för hydrologisk grundforskning inom landet. Institutet anser det betydelsefullt inte blott att undervisning i hydrologi anordnas på universitetsplanet utan även att vetenskaplig forskning inom detta ämne befrämjas. Eftersom särskilt grundforskningen på grund av den omfattande uppdragsverksamheten inom institutets hydrologiska byrå under senare år måst skjutas åt sidan, föreslår institutet som ett led i upprustningen av hydrologisk forskning, att en laboratorstjänst i hydrologi inrättas vid institutet. Ifrågavarande tjänsteman bör i första hand svara för grundforskning men även delta i målforskning. Så länge undervisning ej anordnats vid universiteten skall h a n vidare kunna leda erforderlig hydrologisk

212 undervisning och eventuellt även handha examination, eftersom Uppsala universitet enligt institutet f. n. torde ha svårt att erhålla lämplig examinator i detta ämne. De praktiskt betonade uppdrag, som institutet erhåller företrädesvis från vattendomstolar och vattenkraftföretag, kan ofta ej fullgöras på ett tillfredsställande sätt, om ej omfattande målforskning först utföres. Saknar institutet möjlighet till målforskning — vare sig detta beror av brist på personal eller brist på medel — kan en del uppdrag ej eller blott på ett otillfredsställande sätt fullgöras. Detta gäller framför allt uppdrag att utreda kraftverkens och sjöregleringarnas inverkan på is- och vattentemperatur förhållanden i sjöar och älvar. Institutet är hänvisat till att utföra praktiskt taget all härför erforderlig målforskning. Även de grundläggande vattenhushållningsundersökningar, som erfordras för fullgörande av institutets praktiska uppgifter, måste institutet i regel själv utföra. För målforskning anses ej någon speciell personal böra avdelas. De för praktiska arbeten och utredningsarbeten avdelade hydrologerna bör var och en tilldelas speciella målforskningsuppgifter, som ifrågavarande tjänsteman har att ägna sig åt under en bestämd del av sin arbetstid, förslagsvis i genomsnitt en dag per vecka. Genomföres en dylik arbetsfördelning skulle hydrologtjänsterna dessutom bli mera attraktiva och avgången av akademiker och civilingenjörer förhindras. c) Yttranden

I det följande redovisas innehållet, vad beträffar forskningen, i yttrandena från Uppsala universitet och Stockholms högskola tillika med de synpunkter försvarets forskningsanstalt i ett av anstalten avgivet yttrande framfört på den meteorologiska forskningen. En av institutets viktigaste uppgifter har, framhåller matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet, alltid varit — förutom rent praktisk verksamhet — forskning inom meteorologien. På organisationen av denna forskningsverksamhet anlägger fakulteten följande synpunkter. Man erhåller vid institutet dagligen ett oerhört stort meteorologiskt observationsmaterial. Vid det rent rutinmässiga bearbetandet eller användandet av detta material bör vetenskapligt utbildad personal med intresse för sina uppgifter ha stora möjligheter att bedriva forskning. Dessa möjligheter förutsätta emellertid, att personalen verkligen har erhållit en gedigen vetenskaplig utbildning. Om en sådan grundlig vetenskaplig utbildning av personalen skall vara möjlig, fordras enligt fakultetens mening universitetsstudier i meteorologi och i de för dessa studier nödvändiga stödämnena. Den är alltså beroende på de vetenskapliga kvalifikationer som ställas för erhållande av anställning vid institutet. Dessutom måste naturligtvis institutets ledning organisera arbetet på så sätt, att den vetenskapliga verksamheten möjliggöres och uppmuntras. Fakulteten anser i likhet med institutet, att en av universitetens uppgifter är att bedriva grundforskning. Institutets förslag att observationer,

som i forskningssyfte påbörjas vid universiteten, skulle kunna överföras till institutet föranleder fakulteten till följande uttalande. Fakulteten känner sig icke övertygad om att en dylik anordning skulle bättre garantera kontinuiteten i nämnda observationsserier. I regel avhänger detta fortbestånd av en forskares eller forskningsgrupps fortsatta intresse och arbete för saken, vare sig personerna äro knutna till ett ämbetsverk eller ett universitet. Risken för att observationerna förändras, försummas eller upphöra helt kan t. o. m. vara större vid ett stort ämbetsverk, där så många olika arbetsuppgifter konkurrera om intresset, personalen och penningmedlen. Meteorologi och hydrologi är två synnerligen omfattande ämnen, betonar matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola och framhåller vidare. Betydande forskningsinsatser krävas för att öka våra kunskaper om atmosfärens och vattnets kretslopp i paritet med de krav som i allt större omfattning ställas på meteorologer och hydrologer. I en rad av praktiska problem kommer meteorologin och hydrologin in som en betydelsefull faktor. En uppdelning av denna forskning i grundforskning och målforskning blir dock ofta ganska godtycklig. Vad som för en institution eller forskare betraktas som grundforskning kan av andra anses vara målforskning och omvänt och en rad problem av grundforskningskaraktär bliva ofta aktuella vid lösandet av rent praktiska problem. Det är till sist alltid den individuelle forskaren, som för utvecklingen framåt, konstaterar fakulteten. Det gäller därför att stödja och slå vakt om de individer eller de grupper, som göra aktiva forskningsinsatser, men samtidigt att skapa en flexibel organisation, så att forskningen inte låses fast i vissa föreskrivna banor. Fakulteten anför härom ytterligare. I detta avseende har universitetens och högskolornas organisation uppenbara fördelar. I vissa fall kan kanske en omläggning av forskningsverksamheten vid en universitetsinstitution utåt förefalla innebära en diskontinuitet i arbetet men i realiteten vara en anpassning till nya och aktuella problemställningar. Detta är en av fördelarna med akademisk forskning jämförd med ett statligt verks arbetsmetoder. Det är enligt fakultetens mening ett väsentligt intresse, att nära kontakt etableras mellan olika institutioner. Fakulteten berör i detta sammanhang förhållandet mellan institutet och universiteten och vad institutet härutinnan föreslagit. Forskning vid universiteten på uppdrag av institutet skulle enligt fakulteten möjliggöra en anpassning till förändringar i forskningsinriktningen vid olika institutioner och på så sätt innebära ett rationellt utnyttjande av forskningsmedlen. Fakulteten förutsätter dock, att detta inte skall innebära någon minskning av de direkta statsanslagen till universitet och högskolor. Det förefaller fakulteten uppenbart, att institutet har ett berättigat behov av vetenskapligt skolad personal, som kan överföra vunna forskningsresultat från teori till praktik och som därutöver kan och bör bedriva forskning

inom delar av meteorologin och hydrologin som har anknytning till institutets verksamhet. Fakulteten anför härom vidare. Med hänsyn till den omfattande forskningsverksamhet som pågår vid institutet för meteorologi vid Stockholms högskola bör en professur i meteorologi emellertid i första hand inrättas vid högskolan och ej vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. För att vidmakthålla verksamheten vid institutet för meteorologi vid Stockholms högskola med ett tjugotal forskare är det oundgängligen nödvändigt, att ämnet tillförsäkras den stadga som en fast professur innebär. Fakulteten anser dock, att två laboratorstjänster böra inrättas vid institutet, en i meteorologi och en i hydrologi, med uppgift att förestå den del av undervisningen som allt framgent kommer att bedrivas vid institutet och framför allt leda forskningsarbetet. Dylika tjänster skulle dessutom bliva befordringstjänster för högt kvalificerade förste statsmeteorologer och statshydrologer och därigenom väsentligt underlätta rekryteringen till institutets högre befattningar. Institutets uppfattning angående den akademiska forskningens inriktning finner försvarets forskningsanstalt egendomlig. Anstalten anför vidare. Inom övriga naturvetenskapliga discipliner har utvecklingen gått dithän att vid universiteten även »målforskning» bedrives i avsevärd utsträckning. Att på administrativ väg söka hindra en sådan utveckling torde icke stå i överensstämmelse med den princip angående rätten till fri forskning, vilken betraktas som en av grundstenarna för den vetenskapliga verksamheten vid våra universitet och högskolor. Meteorologisk forskning, som har huvudsakligen militärt intresse, bör enligt forskningsanstalten sammanhållas av centralorganet för den militära väderlekstjänsten i nära kontakt med forskningsanstalten. Samverkan med respektive orienteringen om forskningsresultat till institutet sker lämpligen normalt genom stabsövermeteorologens försorg eller beträffande specialstudier eventuellt genom ifrågavarande försöksledare. I vissa betydelsefulla fall kan dock ett direkt samarbete mellan institutet och forskningsanstalten vara erforderligt. Regelbunden delgivning anses dock endast kunna tillämpas beträffande öppna handlingar, medan hemliga utredningar måste behandlas på det sätt, varom är särskilt stadgat. Forskningsanstalten säger sig även framdeles i första hand skola utnyttja den militära väderlekstjänsten som sakkunnig i meteorologiska frågor. Anstalten anför härom vidare. Därvid tages regelbundet kontakt redan vid planläggningen av forskningsprogrammen. Samma praxis torde komma att tillämpas vid varje tillfälle, då meteorologisk expertis från någon annan institution i landet utnyttjas. Det är av väsentlig betydelse att centralorganet för den militära väderlekstjänsten såsom kontaktorgan i hithörande frågor har tillräckliga resurser. Man bör enligt forskningsanstalten ej heller utesluta möjligheten, att anstalten i egen regi kan behöva bedriva viss meteorologisk forskning. Detta kan exempelvis gälla speciella mätinstrument, som är nödvändiga för att inhämta meteorologiska data av betydelse för forskningsuppgifter vid anstalten.

215 Av institutet anförda exempel på forskning, som bör bedrivas vid institutet, anser forskningsanstalten utgöra arbetsuppgifter, som är nödvändiga och väl lämpade för institutets verksamhet. Därvid torde enligt anstalten speciell vikt böra läggas vid forskning för förbättring av väderleksprognoser av olika längd och beträffande olika väderlekselement. d) Utredningens förslag

Forskningen är en integrerande del av institutets verksamhet och bör liksom hittills bedrivas av den härför kvalificerade personalen vid institutet. Utredningen delar institutets uppfattning, att den egentliga målforskningen bör ledas från undervisningsavdelningen. Det synes vara ett lämpligt arrangemang, att institutets tjänstemän beredes tillfälle att längre eller kortare tid tjänstgöra vid en kombinerad forsknings- och undervisningsavdelning. De kan därvid i viss utsträckning även delta i undervisningen. Forskningen har, som framgår av den inledande redogörelsen, ej kunnat bedrivas i önskvärd omfattning vid institutet. Den huvudsakliga anledningen härtill är, att rutintjänsten tenderat att öka och ta allt större del av personalens tid i anspråk. Med den personalförstärkning i avseende på kvalificerade befattningshavare utredningen föreslår under tidigare avsnitt torde emellertid förhållandena även i detta hänseende komma att förbättras. Utredningen har nämligen — vilket även framhållits i tidigare ställningstaganden i fråga om personalen — särskilt beaktat, att en breddning av det personalskikt, varom här är fråga, beräknas medge ökad forskning vid institutet. Vid behandlingen av undervisningsavdelningen under föregående avsnitt anger utredningen också som en väsentlig orsak till förslaget om inrättandet av två laboratorstjänster dessas betydelse för ledningen av den mera avancerade forskningen vid institutet. Institutet och de akademiska institutionerna har varit ense i uppfattningen, att forskning av mera betydande omfattning bör allt framgent bedrivas vid institutet och att personella resurser med hänsyn härtill skall finnas. Däremot har de icke haft samma uppfattning om forskningens inriktning. Forskningen vid institutet har helt naturligt övervägande praktisk inriktning. Med anledning av de i det föregående i vissa avseenden redovisade meningsskiljaktigheterna mellan berörda institutioner vill utredningen emellertid för sin del framhålla, att någon skarp skiljelinje mellan de akademiska och den vid institutet bedrivna forskningen ej torde kunna uppdragas. Undersökningar, som tillkommit som en specialforskning, behöver således enligt utredningens uppfattning ej nödvändigtvis efter hand överföras till institutet. Även mera permanenta forskningsuppgifter bör med andra ord kunna bedrivas av de institutioner, som påbörjat dem. I detta sammanhang anser utredningen sig böra särskilt understryka, att institutets allmänna verksamhet ej bygges ut på områden, där tyngdpunkten

216 av forskningsuppgifterna ligger på särskilda forskningsinstitut eller andra anstalter. Detta gäller särskilt jordbruks- och skogsforskningen. Ett visst samarbete är givetvis nödvändigt i lämplig form. Utredningen hänvisar till vad den anfört vid behandlingen av gränsdragningen mellan institutet och andra organ under ett tidigare avsnitt och av uppdragsverksamheten under följande avsnitt. Särskilt bör uppmärksammas, att medel för speciella forskningsuppgifter och speciella observationsstationer vid sidan om institutets eget stationsnät förutsatts böra äskas av vederbörande forskningsinstitution hos dess fackdepartement. Även om observationer för speciella forskningsändamål vid andra institutioner i vissa fall med fördel kan utföras av institutets observatörer bör de särskilda kostnader, som kan uppkomma härför, betalas av vederbörande institution. Fordras för dylik forskning ett särskilt nät av observationsstationer, bör det enligt utredningen vara knutet till och bekostas av det organ, för vilket observationerna utföres. Institutet disponerar ej några medel för igångsättande av undersökningar av forskningskaraktär, som av olika skäl lämpligen anses böra ankomma på någon av de akademiska institutionerna. Utredningen anser det vara av betydelse för samordning av forskningen på berörda områden, om institutet får möjlighet att använda medel för dylikt ändamål. Utredningen föreslår därför i samband med behandlingen av institutets anslagsfrågor, att ett särskilt reservationsanslag uppföres för institutet, från vilket skall kunna bestridas kostnader för bl. a. sådana särskilda undersökningar.

K A P I T E L XI Uppdragsverksamhet

Utredningen har i det föregående dragit en skiljelinje mellan institutets allmänna verksamhet, d. v. s. vad som instruktionsmässigt åvilar institutet att utföra, och uppdragsverksamheten. Det är framför allt hydrologiska byrån, som sysslar med uppdrag av olika slag för myndigheter, institutioner och enskilda, men även den meteorologiska byrån har i viss utsträckning kommit att tagas i anspråk härför. Enligt en av statens sakrevision utförd undersökning, som beröres närmare i det följande, representerar uppdragsverksamheten f. n. ca 75 % av den hydrologiska byråns totala verksamhet, medan motsvarande siffra för den meteorologiska byrån är ca 3,5 %. Arten av den uppdragsverksamhet, som institutet bedriver, framgår av den tidigare utförliga redogörelsen för arbetsuppgifterna på de båda byråernas olika avdelningar. I ett par avsnitt skall här lämnas en kort översikt över meteorologiska respektive hydrologiska byråns uppdragsverksamhet. Enligt 4 § instruktionen äger institutet för uppdrag, som fullgöres av institutet, uppbära ersättning enligt grunder, som fastställes av Kungl. Maj:t eller — enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande — av institutet. Närmare bestämmelser härom är meddelade i en av Kungl. Maj :t den 16 augusti 1957 utfärdad taxa. Uppdragsgivarna skall i första hand betala institutet de direkta utlägg, som förorsakats av uppdragen. Sådana direkta omkostnader är — förutom lön åt den personal, som direkt arbetar med uppdragen — utgifter för resor, expenser och utrustning. Institutet har emellertid också indirekta utgifter för uppdragen, såsom administrationskostnader, utgifter för gemensam kontorsutrustning och städning av lokaler, som användes för uppdragsverksamheten. Dessutom har statsverket indirekta omkostnader, som inte föres på institutets anslag, såsom lokalhyra och pensionskostnader för personal, som direkt eller indirekt är sysselsatt med uppdragsverksamhet. De indirekta kostnaderna har ansetts böra bestridas genom ett särskilt omkostnadspålägg utöver de direkta utgifterna. De närmare grunderna härför redovisas under avsnitt 4, som behandlar finansieringen av institutets uppdragsverksamhet.

218 1. Meteorologiska byrån I och med att väderlekstjänstens prognosverksamhet utvecklats och förbättrats, har krav på meteorologiska specialprognoser uppkommit på många håll. Vidare har vattendomstolarna av institutet krävt utredningar beträffande klimatförändringar i samband med vattenregleringarna. Den senare verksamheten liknar hydrologiska byråns uppdragsverksamhet men har väsentligt mindre omfattning än denna. Meteorologiska byråns uppdrag består huvudsakligen av prognoser av olika slag. Arbetet baseras i allmänhet på det grundmaterial i form avkartor och diagram, som väderlekstjänsten eller aerologiska avdelningen ritar för prognoserna i radio och i pressen. För specialprognoserna ritas i vissa fall extra kartor och göres statistiska bearbetningar, vilket kräver extra personal. Därjämte erfordras, att meteorologpersonalen följer med väderlekssituationen med särskild hänsyn till uppdragsgivarnas problem. Arbetet är ibland av den arten, att man kan avdela särskild personal för det. I andra fall måste arbetet ingå som en del i en vakthavande meteorologs arbetsuppgifter och när arbetsmängden nått till en viss nivå, måste man dubblera vissa tjänster. De medel, som erhålles från uppdragsgivarna, avses skola täcka kostnaden för denna extra personal. Huvudparten av meteorologiska byråns uppdragsverksamhet ombesörjes centralt från institutet i Stockholm. I viss mindre omfattning sysslar även flygväderlekstjänsterna i Göteborg och Malmö med uppdragsverksamhet. Organisationer och företag, som är belägna i Stockholmsområdet, har uppenbarligen en mycket stor fördel av att allmänna väderlekstjänsten är förlagd till huvudstaden. Det har också från olika håll framförts önskemål om att en grundtjänst, liknande den som finns i Stockholm, skall inrättas inom andra för förvaltningen och näringslivet viktiga centra, först och främst i Göteborg och Malmö. Även Norrköping, Sundsvallsområdet och Övre Norrland har nämnts i detta sammanhang. Väderlekstjänstens uppdragsverksamhet har f. n. den omfattning per år, som framgår av vidstående sammanställning. Härutöver lämnar väderlekstjänsten en betydande service, för vilken betalning ej uttages, nämligen i form av enstaka telefonförfrågningar. Deras antal har, som framgår av tab. 4, på senare år stadigt stegrats. Uppdragsverksamheten för byråns övriga avdelningar är i allmänhet av mindre omfattning än väderlekstjänstens. Veckoprognosavdelningen intalen särställning i det att den där bedrivna verksamheten till huvudsaklig del finansieras med inkomster av uppdrag. Förutom ett anslag om 39 000 kronor för verksamheten på denna avdelning erhåller institutet genom sjöfartsstyrelsen 70 000 kronor för utarbetande av veckoprognoser för bedömning av isutvecklingen i svenska farvatten. För vattenfallsstyrelsens räkning utföres temperaturprognoser för vissa platser i Norrland och kostnaden

219 Uppdragsgivare

Uppdrag Ersättning *c ° kronor Telestyrelsen Fröken "Väder (prognoser hela året) 88 000 Domänstyrelsen Hyggesbränningsprognoser (4 månader) 13 000 Statens brandinspektion Skogsbrandsprognoser (4 månader) 3 600 Stockholms spårvägar Nederbördsprognoser (hela året) 4 200 Stockholms renhållningsverk Snövarningar 2 100 Stockholms gasverk Temperaturprognoser (hela året) 4 800 Göteborgs vattenverk Lufttryck och vindprognoser 1 400 Vissa dagstidningar Tidningskartor, specialprognoser m. m 20 000 Tidningarnas telegrambyrå E x t r a rapporter och kartor m. m 13 000 Malmö stad Nederbörds- och temperaturprognoser till olika verk 6 300 Mo & Domsjö m. fl Vinduppgifter för flottning 3 000 Vattenfallsstyrelsen Islastvarningar 2 000 Statens järnvägar Snövarningar 7 000 Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen . . ,Snö- och halkvarningar 18 000 LKAB Temperaturprognoser 2 400 Eriksbergs mekaniska verkstad Vindvarningar 900 övriga Diverse uppdrag 5 300 Summa kronor 195 000

härför uppgår till 18 000 kronor. Därutöver lämnar avdelningen till enskilda uppdragsgivare enstaka prognoser, vilka medför inkomster, som av institutet uppskattas till totalt ca 4 000 kronor per säsong. Aerologiska avdelningens uppdragsverksamhet omfattar i allmänhet endast åskriskprognoser under sommarmånaderna till olika kraftverksbyggare. Åsknedslag medför nämligen risk för utlösning av sprängskott. Inkomsterna av denna verksamhet uppgår till ca 18 000 kronor per år. Instrumentavdelningen har i samarbete med tjänstemän på väderleksavdelningen och klimatavdelningen slutfört ett uppdrag åt vattenfallsstyrelsen, där det gällt en utredning av de meteorologiska betingelserna för spridning av radioaktivt stoft i omgivningen till det planerade atomvärmeverket Adam utanför Västerås. Institutets arbeten i detta sammanhang har kostnadsberäknats till ett belopp av ca 260 000 kronor, vari ingår kostnader för utformning och uppsättning av en omfattande instrumentutrustning, utförande av särskilda trådsonderingar samt bearbetning av det insamlade materialet. Liknande projekt har diskuterats med AB Atomenergi och vattenfallsstyrelsen för planerade anläggningar i Ågesta och Studsvik. Institutets deltagande beräknas i dessa fall bli något mer begränsat än i Västerås. Förutom mindre uppdrag av tillfällig art har klimatavdelningen ett kontinuerligt uppdrag av större omfattning, nämligen att utreda regleringsföretags eventuella inverkan på lokalklimatet jämte även klimatet i vidare mening i Norrland. Denna verksamhet bedrives enligt samma grunder som domstolsuppdragen på hydrologiska byrån, varför rörande dessa principer hänvisas dit. Inkomsterna av denna verksamhet uppgick under budgetåret 1957/58 till ca 47 000 kronor.

220 Bland mindre och i allmänhet mera kortfristiga uppdrag på klimatavdelningen kan nämnas arbeten med köldmängdskartor åt statens järnvägar, ett sedan något år löpande uppdrag för byggnadsforskningen gällande problemet dimensionerande utetemperatur och ett nyligen påbörjat uppdrag till Föreningen skogsarbeten rörande temperatur- och snötäckesförhållanden i Norrland. Besvarande av brevförfrågningar och intygsskrivning, speciellt för advokater och försäkringsbolag, utgör en icke oväsentlig arbetsuppgift för klimatavdelningen. För detta arbete betingar institutet sig i stor utsträckning ersättning och inkomsterna härav uppgår till ca 4 000 kronor per år. En fråga, som aktualiserats i detta sammanhang, är i vilken utsträckning betalning i dylika fall skall uttagas av statliga icke affärsdrivande verk. Utredningen får anledning återkomma härtill i avsnittet om verksamhetens finansiering. 2. Hydrologiska

byrån

Den uppdragsverksamhet, som bedrives av den hydrologiska byrån, var från början av liten omfattning. Under 1930-talet ökade uppdragen emellertid både kvalitativt och kvantitativt i samband med att landets sjöar började regleras i allt större omfattning och stora kraftverk tillkom i norrlandsälvarna. Redan före den Malmska utredningen hade en utredningstjänst provisoriskt inrättats med personal från den allmänna hydrologiska tjänsten, vars arbetsuppgifter fördenskull i stor utsträckning måste skjutas åt sidan, särskilt vad beträffar forskning. Vid omorganisationen år 1945 avskildes för uppdragsverksamhet en särskild utredningsavdelning, vilken sedermera uppdelades i två avdelningar, nämligen kontrollavdelningen och isavdelningen. Den förra avdelningen svarar för kontroll och tekniska utredningar, den senare för praktiska och teoretiska is- och vattentemperaturutredningar. Den allmänna hydrologiska avdelningen skulle från början svara bl. a. för sådana utvecklingsarbeten och principundersökningar, som är nödvändiga för fullgörande av de praktiskt betonade utredningsuppdragen, och utredningsavdelningarna för utförandet av uppdragen. Utvecklingen visade att de senare, särskilt vad beträffar isar och vattentemperaturer, oftast ej kunde genomföras utan föregående principundersökningar. Dessa har emellertid genomgående utförts av isavdelningen, även då undersökningarna haft grundforskningskaraktär. Isavdelningen har med andra ord fått syssla med inte blott ren uppdragsverksamhet utan även viss erforderlig målforskning och grundforskning. Viss uppdragsverksamhet har å andra sidan av praktiska skäl ej kunnat avskiljas från den allmänna hydrologiska avdelningen och överföras till utredningsavdelningarna. Detta gäller exempelvis utvecklingsarbeten rö-

221 rande flödesprognoser, vilka utförts av allmänna hydrologiska avdelningen. Även uppdrag rörande beräkning av karakteristiska vattenstånd och vattenföringar, vilka institutet erhåller i mycket stort antal, har ansetts böra utföras av denna avdelning. En sådan uppläggning av arbetet har ansetts mest rationell ur arbetssynpunkt. Om forskning direkt sammanhängande med det praktiska utredningsarbetet i stället skail utföras av en annan avdelning, torde ett visst dubbelarbete inte kunna undvikas och en motsvarande ökning av den med exempelvis isundersökningar sysselsatta personalen erfordras. Den ursprungliga uppläggningen med två avdelningar, som svarar för uppdragsverksamhet, och en för övrig hydrologisk verksamhet har med andra ord ej kunnat strikt upprätthållas. Uppdragsverksamhet förekommer dock företrädesvis inom kontrollavdelningen och isavdelningen. Som förut framhållits ökas de arbeten alltmer, som hänför sig till hydrologiska byråns egenskap av sakkunnig åt vattendomstolar och vattenkraftindustri. Utvecklingen framgår av tab. 64, utvisande av hydrologiska byrån debiterade ersättningsbelopp för uppdrag under de tio senaste budgetåren. Tabell 64. Av hydrologiska byrån debiterade ersättningsbelopp för uppdrag under budgetåren 1948/49—1957/58 Budgetår

Avlöningar

Observatörer

Resor

Expenser

Utrustning

kronor

1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58

180 211 211 827 257 769 440 148 600 931 745 536 797 841 880 896 927 108 1124 510

130 491 136 824 159 979 122 015 130 621 129 583 183 229 197 043 192 918 192 310

38 140 55 151 60 210 86 283 117 126 136 783 160 751 188 956 206 172 217 659

9 228 13 719 23 058 29 890 20 077 20 646 30 358 37 209 31 096 44 757

1 473 27 284 37 374 42 921 39 447 30 270 24 124 41 204 41 397 92 325

359 543 444 805 538 390 721 257 908 202 1 062 818 1 196 303 1 345 308 1 398 691 1 671 561

För budgetåret 1956/57 har en beräkning gjorts av debiteringarnas fördelning på byråns olika avdelningar. Resultatet framgår (avrundade siffror) av tab. 65. Den snabba tillväxten av uppdrag och den därmed sammanhängande akuta bristen på hydrologutbildad personal har — enligt vad institutet uppgivit — medfört, att särskilt principundersökningar ej medhunnits tillnärmelsevis i den utsträckning som varit önskvärd. 3. Väderleksinformation

genom radio m. m.

Utredningen anser sig böra lämna en särskild redogörelse för institutets informationsverksamhet genom radio och television samt pressen.

222 Tabell 65. Av hydrologiska byrån under budgetåret 1956/57 debiterade ersättningsbelopp för uppdrag med fördelning på byråns olika avdelningar Avlöningar

Observatörer

Resor

Allmänna hydrologiska och hydrografiska avdelningarna . . . . Kontrollavdelningen Isavdelningen...

43 000

7 000

6 000

151 000 733 000

1 000 185 000

31 000 169 000

Summa

927 000

193 000

206 000

Expenser

Utrustning

Summa kronor

25 800

81 800

11 000 20 000

15 600

194 000 1 122 600

31 000

41 400

1 398 400

Genom radio utsändes dagligen väderleksrapporter i program I vid följande tider, nämligen kl. 6.30 (vardagar), 8.00, 12.30, 17.50 (sjödistrikt), 18.50 (landdistrikt) samt 22.25. Sveriges Radio betalar ett belopp om 54 000 kronor per år för rapporterna kl. 8.00 och 17.50, medan övriga prognoser tillhandahålles kostnadsfritt. Radiotjänst har tidvis ombesörjt utläsningen av väderleksrapporterna. Utläsningen blev — enligt vad institutet uppgivit — då ofta av lägre kvalitet, emedan utläsaren inte hade tid att sätta sig in i själva sakfrågan. Av denna anledning har utläsningen återgått till väderlekstjänsten, som dock endast använder utläsare godkända av Sveriges Radio. Institutet har till utredningen framfört följande synpunkter på ersättningsfrågan. Vid olika tillfällen ha tjänstemän vid väderlekstjänsten ombetts att deltaga i Dagens Eko eller i andra program. Vid Dagens Eko har arvode utgått direkt till vederbörande tjänsteman, som förberett sitt inlägg och utläst detsamma på fritid. Vid televisionsutsändningen har överenskommelse träffats mellan Sveriges Radio och institutet så att en av institutets tjänstemän erhåller tjänstledighet från institutet, förbereder sitt framträdande och för detta erhåller en ersättning direkt ifrån Sveriges Radio, medan institutet erhåller ett arvode för det merarbete som pålägges väderlekstjänsten i samband med vederbörande tjänstemans förberedelser, vilka äga rum inom väderlekstjänsten. På motsvarande sätt har institutet begärt och erhållit vissa mindre bidrag i samband med att tjänstemän deltagit på fritid i speciella program, Metronomen i program II och på liknande sätt planerade regelbundna sändningar i lördagarnas Dagens Eko. Dessa överenskommelser ha gjorts i full enighet mellan Sveriges Radio och institutet. Den enda fråga som synes oklar gäller den ersättning, som Sveriges Radio bör lämna för de rutinmässiga prognoserna, vilka utsändas i program I, och hur institutet skall ställa sig om ytterligare krav på radiorapporter kommer att göras exempelvis för program II när en större mängd sändare ha utbyggts för detta program. Sveriges Radio, som beretts tillfälle framföra sina synpunkter på ersättningsfrågan, understryker, att de överenskommelser som ligger till grund för samarbetet mellan institutet och Sveriges Radio bör bedömas friståen-

223 de och ej torde kunna utformas med tanke på överenskommelser mellan Sveriges Radio och andra institutioner. En jämförelse mellan utsändningen av väderleksrapporter och utsändningen av nyheter från Tidningarnas Telegrambyrå (TT) befaras således ge anledning till missuppfattning. TT äges av tidningarna och har följaktligen intet intresse av att nyheterna även distribueras genom radion. Däremot måste det anses ligga i det allmännas intresse, att väderleksprognoserna blir spridda så fort som möjligt och i så stor omfattning som möjligt. En sådan spridning torde — framhåller Sveriges Radio — endast kunna uppnås genom utsändning i radio. Sveriges Radio tjänar alltså som distributionsorgan för väderleksrapporterna. Sveriges Radio vidmakthåller rent principiellt sin tidigare intagna ståndpunkt, att ersättning ej bör utgå för väderleksrapporter i radio och television. Angående medverkan i radioprogram utöver de ordinarie väderleksrapporterna, såsom Dagens Eko, Metronomen e t c , anses de nuvarande överenskommelserna i vad gäller ersättning till vederbörande i programmet deltagande meteorolog tillfredsställande. Till grund för institutets medverkan vid televisionssändningar ligger en år 1954 träffad överenskommelse, enligt vilken Sveriges Radio vid varje utsändning betalar ett visst belopp, f. n. 60 kronor, till institutet. De medverkande meteorologerna erhåller av Sveriges Radio för sitt arbete, som utföres utom tjänsten, dels 75 kronor per sändning för att sammanställa och bearbeta materialet för väderleksförutsägelserna, dels 100 kronor som arvode för själva utsändningen. På samma sätt som Sveriges Radio förmedlar väderleksrapporter till allmänheten publicerar pressen rapporterna i en omfattning, som varierar från tidning till tidning. Institutet ställer rapporterna kostnadsfritt till TT:s förfogande men TT betalar en teleprinterlinje från institutet till sitt kontor. Vissa tidningar inför bilder av de dagliga väderlekskartorna. Dessa kartor framställes vid institutet och debiteras vederbörande tidning till självkostnadspris. Därjämte iordningställes vissa specialprognoser åt några dagliga tidningar mot ersättning.

4. Uppdragsverksamhetens

finansiering

Efter en återblick på hittillsvarande finansieringsregler redovisas i det följande ett av statens sakrevision framlagt förslag till taxeändring och ett av institutet till utredningen avgivet yttrande däröver. a) Nuvarande taxebestämmelser

För finansiering av uppdragsverksamheten uppfördes å riksstaten för budgetåret 1944/45 efter förslag i propositionen 1944: 189 ett särskilt förslagsanslag för undersökningar inom dåvarande hydrografiska avdelningen, sedermera hydrologiska byrån. Under anslaget upptogs medel för bestri-

224 dande av lönekostnaderna för extra arbetskraft, som erfordrades för fullgörande av vissa utrednings- och kontrolluppdrag. I samband med omorganisationen år 1945 har den ändringen genomförts, att inte blott löner utan samtliga till ifrågavarande uppdrag hänförliga kostnader redovisas på anslaget. F r å n sakägare inflytande ersättningar för uppdragen, innefattande jämväl ersättning för rese- och observationskostnader samt för expenser och utrustning, tillgodoföres den å riksstaten upptagna inkomsttiteln för institutet. Lone- och administrationskostnader debiteras i enlighet med en av Kungl. Maj:t utfärdad taxa. Fr. o. m. budgetåret 1952/53 har vissa befattningshavare, vilkas lönekostnader belastat undersökningsanslaget, erhållit extra ordinarie tjänster. Fr. o. m. budgetåret 1953/54 ändrades anslagsrubriken Undersökningar inom hydrologiska byrån till Uppdragsverksamhet, i samband varmed användningen av anslaget utsträcktes att omfatta jämväl undersökningar inom meteorologiska byrån. Den efter omorganisationen år 1945 fastställda taxan (SFS 1946: 112) baserades på en ersättning, motsvarande lönebeloppen med ett tillägg av 25 % för allmänna administrations- och expenskostnader. Denna taxa ersattes år 1952 av en ny taxa (SFS nr 639), i samband varmed tillägget ökades till 50 %. Tillägget avsågs därigenom skola täcka inte blott allmänna administrations- och expenskostnader utan även pensioneringskostnader. Vid bestämmande av procentsatsen beräknades institutets kostnader för expenser och administration till 23 % och de statliga omkostnaderna för pensionering m. m. till 20 %. Summan av dessa båda procenttal avrundades uppåt till 50 %. De överskjutande 7 % representerade således en vinst eller marginal för kostnadsstegringar. Nu gällande taxa är från år 1957 (SFS nr 501). Enligt denna skall lönekostnader inklusive ett omkostnadspålägg med 50 % debiteras med följande belopp (timersättning) för olika befattningshavare. Förste statshydrolog, förste statsmeteorolog, statshydrolog, statsmeteorolog 28 kronor Hydrolog, meteorolog 20 » Assistent 13 » Kontorister och biträdespersonal 11 » Timersättningen är baserad på ett beräknat antal tjänstgöringstimmar per år, varierande mellan 1 500—1 700 timmar alltefter lönegraden. Det årliga antalet arbetstimmar har beräknats med hänsyn till instruktionsenlig tjänstgöringsskyldighet med avdrag för semester och ett visst antal sjukdagar, som ansetts normalt för varje särskild kategori av befattningshavare. För de olika kategorierna av befattningshavare har räknats med den löneklass, vartill dessa i medeltal beräknas vara hänförliga. Enligt taxebestämmelserna kan lönekostnaderna alternativt debiteras uppdragsgivaren enligt en annan metod, nämligen med ett belopp mot-

225 svarande den verkliga utgiften för avlöning till den eller de befattningshavare, som deltagit i arbetets utförande, under den tid de tagits i anspråk för arbetet. Beloppet ökas även i dessa fall med 50 % för administrationskostnader m. m. Det senare förfaringssättet är avsett att användas, då fråga är om sådana uppdrag, för vilka kostnaderna bestrides från särskilt härför anvisat anslag, ävensom i övrigt i fråga om större uppdrag. De båda debiteringssätten användes i ungefär samma omfattning. Därest uppdrag medför rese- och traktamentskostnader eller särskilda utlägg, skall dessa ersättas efter självkostnadspris. I tidigare regleringsbrev för undersökningsanslaget stadgades bl. a., att av anslaget icke finge utan Kungl. Maj :ts medgivande disponeras större belopp än som komme att täckas av de ersättningar, institutet betingade sig av uppdragsgivare. Genom regleringsbrev den 22 maj 1953 infördes nya bestämmelser om institutets rätt att disponera anslaget, vilka alltjämt gäller. Institutet äger enligt dessa av anslagsposterna under anslaget Uppdragsverksamhet disponera sammanlagt högst så stort belopp, som motsvarar de ersättningar institutet betingar sig av uppdragsgivare med avdrag av 54 % av däri ingående tillägg för pensions- och allmänna administrationskostnader m. m. Då ersättningarna, som tidigare nämnts, består av lön jämte 50 % tillägg därå, innebär denna bestämmelse, att avdraget kommer att uppgå till ca 27 % av lönebeloppen. Ifrågavarande 27 % är avsedda att täcka kostnaderna för pensioner och lokaler. En inte obetydlig del av undersökningarna inom uppdragsverksamheten utföres av befattningshavare, avlönade med medel från institutets aviöningsanslag. Även i dylika fall tillgodoföres inkomsterna institutets inkomsttitel å riksstaten, medan lönerna belastar avlöningsanslaget och övriga kostnader förslagsanslaget för uppdragsverksamhet. Genom förenämnda dispositionsföreskrift för sistnämnda anslag har institutet dock möjlighet att med bestridande från detta anslag erhålla erforderlig personalförstärkning som kompensation för att avlöningsanslaget belastas av kostnader för uppdragsverksamheten.

b) Av statens sakrevision verkställd taxeundersökning

Med skrivelse den 17 november 1958 har statens sakrevision till Kungl. Maj :t överlämnat en inom sakrevisionen verkställd utredning angående taxesättningen vid institutet. Genom beslut den 19 december samma år har ifrågavarande utredning av Kungl. Maj :t överlämnats till SMHI-utredningen för att tagas under övervägande vid utredningsarbetets fullgörande. Sakrevisionen har gjort en kostnads- och intäktsfördelning på grundval av institutets redovisning för budgetåret 1957/58. Resultatet framgår av tab. 66. 15i — 9 0 4 8 6 7

226 o o o o rl

_* KB

o o m 1 1

I CM 1 1 1

co m co ef3 co o i > ex 3 co CM co Ti 1 CM m T F T-^ 1 CO OJ 00 T i

1 1

CO

Ti

T-l

1 V TJ

«

i»

* J

H

O

[

O

i

-

i

i

n

O

T

H

O

T

N

c

o

m

c

o -

o

I

^

C

)

B g

s b

u,

"2 2

CS

-

t

f

C

M

-

*

C

>

M

m

T

H

c 0

M C

C

o

c

:

i

»

I

>

0 D

c

o

f

C

«

co

m c» c:

C5 i r3

CT> CO

< 3

CO C» CM

O C33

m o TH

T}«

T-l CO

« * ^ CM cx3 I > c3

O

m

O

"*

O

T}<

Tj<

T H

I > CM

CO CM

<33

00 T" •I

O

—

T * C£ 3 a > TTt< i f 3

T*

C3> CM

CM

O

m

co

•i

*"

CM

» • " f r H T f O O O t O i n c D M C - l o o c M o o c o o o c M O c o i n c o i c 3 i - i o o i n t ^ o o M ' O c o m c o c x 3

CM CM l >

i n o3 00 c 3 T * o3

Tfl 0 3 CO

c o c o m T j < T t < c o i > c o c o o F r l r l H • * C S T f H r t

co

T^ C3 1

Tfi T f TH

1 J

CM

T H

O T-l

CM T f

l > CM

i > c o t ^ c o c o o o o o o o o T - i O C M i - i C 0 0 0 C M 0 0 O O l > C £ 3 O O C M O C M O T f i C M C O O O - i - i

CO r f C33

O TM

T J1 CC 3

CM

C3

T f l > CM

C M T - i i n ( M i > c o T - i o i c o o c : 3 •t-l T - l T H T-I r-t

T H

C5

O 1-1

T - •1 C

00 T-l

T C

O rH

CO C3

0 3 o

m

i>

0O

C33

co

m Tt<

oo m m m co

m i> i> oo o CM

C/3 O

,2 CS

cS •M

C

a

03 O O O O O 00 O C O M M t N C D T H l O T f

1 CD

'

:03

THt-irt<THCM o o c o o o o

B UD

CO

•a cc

C M C M

O

T}<

T

-

:3 C

3 C

6i

a b

+-> ca O

C «

H

I

co

C M C M C M O -3

CO C

O

O

T

-

I

T-

i > co T-I

• f t CO

TJ * C3 T -i

0 0 I > Tj<

m

TJ*

03 O

t ^

O

co

t >

co

O C33 O i

T - l T -* O T i' CT> 1 >

< •* m

moocoaiooo^fco^fooTI > C O CM C O

TP T H

CO T f

C M T ( < C31 CO CM

CO CM

C£ 3 O

i

CM T f

co CO

m co

o co

CO

C73

CM

0 0 0 0 0 5

TH

CM

C B N h M O n C S r H C O H C - 1 N i O M N W O r l H C O O O ^ O O C O O I C M C O C O - ^ O O O O C O C 3

O • t CM

3 T H

o i i n o f f l a i O i O H O > t D c < c o m T f o c M t ^ m ^ f - ^ c o r i © • ^ r t T t l O H r l C O n r l C

•

T-l

C73

m OJ

co

00 T H

co

O CO

ra3 T i<

co

00 00

Ti

00 o 1 ir )

co

C3 T H

TH

0 0 0 0

m co

00 c^ 1 co er ) m i> co c?> CO oc) CO or.3

00 1

0 0 rj<

T H

O

m CM

CO T)< CJ3

T )

0 3 CJi

*"*

*

C/3

as C

i

H H O l C l ^ H H O l t N O l O ; )

- TO

CO

T

C3 CM

CM

comi>ocMcocDooooTHO1 oococococomT-ioocDma)

i

n '—

u

I

0 3 0 0 t >

CM CO T-l

c n c o m O T -( TF oo co o c 3

<33 C O

<

O i O i H O C3 C O T f C M C O O" 3 O T f M a3

O

O

o

CO

i>

co

CO

O! i n

T)< 0 3

m CM

•*

TH

m CO

O

m

CT3 oc3 m c>

co co

m o

.2

"*

Tt< 0 0 00

CM

i n

co

o

oc)

0 0

'co

O i > C M C O O O C M C M l > m c M T t

T H

CO

T

CD l >

cCU

T H

C33 C33 O

C

O O C M O O T f O C M O m T - i O C

m ^aomTfr>co-HcOT) C D C 3 " 3 T t < C M C M C 3 ' 3 0 C O C O l > C i '

o1

o

OJ

CO

comcoooooaimcooocMT-

h CU

o

00 CM

CM

CO

T-l

o

o o

0 0 Q C 7 ! 0 ) O C ! 0 ) ( 0 I ^ H j \ o o H O O H i n o ^ M n n c

C : 0

J

r-ii>->*OTHt>coT-iincoi>

I > CD O

TH

c cu

•c

S 0£

co er

I >

c o o i i > T - i T H 0 5 i n o o T - i c o c c M P - r t ^ T f T f c q t D C ä H C m c o T H c o - ^ T H T - i c o c M T H C N

I > O

Tj Ti

CO T-l T)<

CM O

TT}

T f T(<

CO o

O

äB55 c 'SSU

0 0

co oc er

m

m

ca

C3

a

S B

E S

B B

3 CO

m

4C

"3 4-J O

4•4-

d

B et

m C33 Tj<

>* 3

X.

T f

i> CM

T-i

oo

cent ingei sten mer.

kl

n . . .

CU

ån gen. ning ;lnin

(H

a.

o.

Lt6 1

drologiska b; llmän verksa DDdraesverks

M

Meteorologiska Väderleksavdel Aerologiska av Flygväderleksa Klimatavdelnii Teleavdelninge Radiomottagni Instrumentavd Flygväderlekst Aerologiska sti Undervisning. UDDdraesverks

«

i

- *

C/2

c

-

H N O C C T f r l H N O l O f c o c o i n i > o c 2 i > c o c o i n o O l O O r H O O H N O l O r l P T H

T3

T

O rt<

CM

T H

H

I > 03 CM

3 H 4

c a, 3

SJ

C C "Ä -c

> .2 C3

$<~

H

227 I det följande lämnas en redogörelse för de av sakrevisionen tillämpade beräkningsnormerna under hänvisning till rubrikerna i tabellen. Personalkostnader. Löner, arvoden m. m. har sammanräknats och fördelats på olika avdelningar med ledning av institutets lönelistor. De här redovisade beloppen avser sålunda lönerna efter avdrag för tjänstledighet, sjukledighet m. m., men före skatteavdrag och andra liknande avdrag. De sålunda sammanräknade lönebeloppen uppgår till 5 495 274 kronor. Kostnaderna för pensionering har beräknats utgöra 20 % av lönebeloppen, vilket innebär en kostnad av 1 099 056 kronor. Löner, arvoden m. m. inklusive pensioneringskostnader uppgår sålunda till 6 594 330 kronor. Omkostnader. I syfte att erhålla en så fullständig bild av omkostnadsredovisningen som möjligt har sakrevisionen granskat debiteringarna på samtliga omkostnadskonton i utgiftsboken och verkställt korrigering för de belopp, som i vissa fall bokförts på motsvarande omkostnadskonton i inkomstboken. Summan av de beräknade omkostnaderna har minskats med beloppen för anskaffning av inventarier m. m. med en varaktighetstid överstigande tre år. Sistnämnda kostnader har hänförts till kapitalkostnaderna. Fördelningen av omkostnadsbeloppen på institutets olika avdelningar har i regel skett med ledning av bokföringen. Vissa allmänna omkostnader, såsom exempelvis kostnader för sjukvård, bränsle, lyse och vatten, underhåll och städning m. m., har fördelats efter de olika avdelningarnas totala omkostnadsandelar eller efter avlöningsbeloppens storlek per avdelning. Bland mera betydande omkostnadsbelopp nämner sakrevisionen ersättning till observatörer inom meteorologiska byrån. Ersättning har utgått med ca 800 000 kronor och det är främst väderleksavdelningen som belastats med dessa kostnader. Bidraget till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland m. m. uppgick till drygt 850 000 kronor. Beloppet har fördelats lika mellan väderleksavdelningen, aerologiska avdelningen och väderlekstjänsten för luftfarten. Kostnaderna för telegram, radioutsändningar och abonnemang för fjärrskriftsnät m. m., uppgående till sammanlagt ca 650 000 kronor, fördelar sig med omkring en tredjedel på väderleksavdelningen och resten på teleavdelningen. Utöver de bokförda omkostnaderna har även medräknats kostnaden för tjänstebrev, vilken beräknats uppgå till 40 000 kronor och fördelats med lika belopp mellan kansliavdelningen, klimatavdelningen och uppdragsverksamheten inom hydrologiska byrån. Totalsumman av de på nu angivet sätt beräknade omkostnaderna utgör 3 588 195 kronor. Kapitalkostnader. Sakrevisionen har beräknat avskrivning och ränta för inventarieutrustningen samt kostnaden för lokalhyror. För de olika avdelningarna har uppgifter om återanskaffningsvärde och avskrivningstid för inventarieutrustningen sammanställts av institutet. Kontorsutrustningen

228 har värderats efter normer, som tillämpas av sakrevisionen. Uppgift 0111 lokalhyrans storlek har inhämtats från byggnadsstyrelsen och därutöver har revisionen beräknat viss lokalhyra för flygväderleksstationer, aerologiska stationer samt en radiostation. Fördelningen av kostnaden för lokalhyra har skett efter den yta, som respektive avdelning beräknats ta i anspråk. Avskrivning har beräknats efter inventarieutrustningens återanskaffningsvärde, varvid hänsyn även tagits till de olika objektens varaktighetstid. Då redovisningen av inventarieanskaffningen inte medgivit en exakt beräkning av objektens restvärde, har ränta efter 4 % å investerat kapital beräknats på halva återanskaffningsvärdet. De enligt ovan beräknade totalkostnaderna uppgår till 10 642 234 kronor. Den allmänna avdelningens kostnader har fördelats på övriga avdelningar med de olika avdelningarnas totalkostnader som fördelningsgrund. Intäkter. Intäkterna har framräknats med ledning av institutets bokföring. Efter samråd med institutet har intäkter av försålda publikationer — tillsammans 13 040 kronor — fördelats på klimat- respektive väderleksavdelningen inom meteorologiska byrån och allmänna verksamheten inom hydrologiska byrån. De under väderlekstjänsten för luftfarten och aerologiska stationerna redovisade intäkterna utgör bidrag från luftfartsfonden. Den intäkt, som redovisas för undervisningsavdelningen, utgöres av bidrag från flygvapnet och avser utbildning av värnpliktiga meteorologer. Intäkterna från uppdragsverksamheten inom meteorologiska respektive hydrologiska byrån utgör summan av direkt debiterade omkostnader och lönekostnader inklusive ett på sistnämnda kostnader beräknat omkostnadspålägg av f. n. 50 %, vilket är avsett att täcka sådana omkostnader, som inte kan debiteras direkt. Summan av direkt debiterade omkostnader under budgetåret 1957/58 utgör för meteorologiska byrån ca 15 000 kronor och för hydrologiska byrån ca 490 000 kronor. Uppdragsverksamheten inom meteorologiska respektive hydrologiska byrån omhänderhas inte av en särskild avdelning i egentlig mening. Med ledning av institutets bokföring och uppgifter från kameralavdelningen har emellertid såväl intäkter som kostnader kunnat särskiljas för uppdragsverksamheten. Viss omfördelning av lönekostnader har härvid måst vidtagas. Vad gäller den meteorologiska byrån har sålunda en sammanlagd lönekostnad av 51 000 kronor överförts från klimat-, väderleks- och aerologiska avdelningarna till uppdragsverksamheten. Inom hydrologiska byrån har på motsvarande sätt en lönekostnad av 125 000 kronor påförts uppdragsverksamheten. Sakrevisionens förslag till taxesättning. Till följd av att institutet disponerar ett särskilt anslag för uppdragsverksamheten framtvingas enligt sakrevisionen en uppläggning av redovisningen på sådant sätt, att kostnaderna för denna verksamhet från början särskiljes. Några problem om vilka kostnader, som direkt är att hänföra till uppdragsverksamheten, skulle där-

229 igenom inte behöva uppkomma. Hittills har det ej ålegat institutet att betinga sig högre ersättning för uppdragsverksamheten än vad som motsvaras av de på denna verksamhet direkt fallande kostnaderna. Det är emellertid — framhåller sakrevisionen — uppenbart, att institutet i sin uppdragsverksamhet bygger på och drar stor nytta av det observationsoch prognosmaterial m. m., som framkommer inom övriga delar av institutets verksamhet. En skälig andel av dessa allmänna kostnader bör därför enligt revisionen påföras uppdragsverksamheten och debiteras respektive uppdragsgivare. Revisionen anför vidare. Att med någon större grad av säkerhet fastställa huru stor denna andel bör vara erbjuder vissa svårigheter. Härtill kommer, att det av praktiska skäl är önskvärt att samma taxa kan tillämpas inom hela institutet, även om olika arter av uppdrag till äventyrs skulle draga olika stor fördel av den allmänna verksamheten och sålunda redan av denna anledning motivera ett varierande omkostnadspålägg. Granskningen av institutets verksamhet har lett till den uppfattningen, att taxan bör grundas på kostnaderna för den hydrologiska byråns uppdragsverksamhet, vilken är den helt dominerande, och den sålunda konstruerade taxan därefter utan vidare tillämpas jämväl å uppdrag, som utföras inom den meteorologiska byrån. Det torde nämligen icke finnas någon möjlighet att på ett vederhäftigt sätt bedöma till vilken grad uppdragsverksamheten inom den meteorologiska byrån haft nytta av den allmänna verksamheten vid byråns olika avdelningar. Den beräknade totalkostnaden för hydrologiska byråns uppdragsverksamhet utgör 1 516 000 kronor. En avsevärd del av uppdragsverksamhetens kostnader debiteras emellertid direkt vederbörande uppdragsgivare och skall inte inräknas vid fastställandet av de ersättningsbelopp, som skall uttagas genom taxa. Sådana särskilt debiterade kostnader uppgår, som förut nämnts, för den hydrologiska byråns vidkommande till ca 490 000 kronor. Då lönerna för byråns uppdragsverksamhet uppgår till 716 000 kronor, kvarstår följaktligen ett belopp av 310 000 kronor att debitera genom s. k. omkostnadspålägg. Till detta belopp skall emellertid läggas på uppdragsverksamheten fallande andelar av kostnaderna för den allmänna avdelningen samt för den allmänna verksamheten inom byrån. Det har inte varit möjligt för sakrevisionen att exakt beräkna värdet av den nytta hydrologiska byråns uppdragsverksamhet har av den allmänna verksamheten inom byrån. Efter överläggningar med institutets ledning har revisionen emellertid bibringats den uppfattningen, att 25 % av kostnaderna för byråns allmänna verksamhet representerar ett skäligt mått på den nytta uppdragsverksamheten har av byråns övriga verksamhet. Ett sådant pålägg med 124 000 kronor har därför belastats uppdragsverksamheten. Vidare har uppdragsverksamheten på hydrologiska byrån ansetts böra belastas med på densamma fallande andel av kostnaderna för den administrativa avdelningen, 79 000 kronor. Den enligt nu angivna normer beräknade kostnaden för uppdragsverksamheten uppgår sålunda till 513 000 kronor. Uppdragsverksamheten inom hydrologiska byrån har enligt sakrevisionen

230 även viss nytta av det arbete, som utföres vid klimatavdelningen på den meteorologiska byrån. Denna nytta har emellertid inte ansetts kunna eller böra siffermässigt uppskattas. Enligt sakrevisionen bör uppdragsverksamheten inom den hydrologiska byrån sålunda inbringa ersättning med 716 000 kronor för löner och med 513 000 kronor för övriga kostnader, vilka skall täckas genom pålägg på lönekostnaderna. Ett omkostnadspålägg av 72 % skulle ge kostnadstäckning för nyss angivna belopp. Emellertid anser sakrevisionen en avrundning till 80 % vara motiverad med hänsyn till att någon exakt uppskattning av den meteorologiska byråns nytta för uppdragsverksamheten vid den hydrologiska byrån ej kan göras. Av anslaget till uppdragsverksamheten disponerar institutet högst så stort belopp, som motsvarar ersättningarna från uppdragsgivare med avdrag av 54 % av de i ersättningarna ingående procentpåläggen, vilka f. n. utgår med 50 % på lönen. Sakrevisionen finner vissa skäl tala för att institutet jämväl efter en taxeändring får vidkännas ett avdrag, som proportionellt sett är lika stort som nuvarande avdrag. Någon ändring av de nuvarande bestämmelserna om 54 % avdrag föreslås sålunda inte. Detta innebär, att det påförda omkostnadstillägget — 80 kronor — vid ett debiterat lönebelopp av 100 kronor fördelas med 43 kronor 20 öre på statsverket och 36 kronor 80 öre på institutet. Vid hittillsvarande pålägg av 50 % har beloppet 50 kronor fördelats med 27 kronor på statsverket och 23 kronor på institutet. De ekonomiska verkningarna av sakrevisionens förslag framgår av nedan stående tablå. Beräknad kostnad för uppdragsverksamheten Totalkostnad för budgetåret 1957/58 ./. Särskilt debiterade kostnader: omkostnader löner

1 516 000 490 000 716 000

1 206 000 310 000

y4 av byråns allmänna verksamhet Administration m. m

124 000 79 000

203 000 Kronor 513 000 1

Nuvarande taxesättning Löner för uppdragsverksamhet 1957/58 50 % pålägg Enligt nuvarande bestämmelser erhåller statsverket 54 % av pålägget och institutet 46 %

716 000 358 000 193 000 165 000 Kronor 358 000

Föreslagen taxesättning Löner för uppdragsverksamhet 1957/58 80 % pålägg Enligt sakrevisionens förslag skall statsverket erhålla proportionellt lika stor del av pålägget som nu eller 54 % och institutet 46 %

716 000 573 000 309 000 264 000 Kronor 573 000

513 000 utgör 72 % av uppdragsverksamhetens löner, 716 000 kronor.

231 Enligt sakrevisionens förslag skulle sålunda statsverket i jämförelse med nuvarande taxesystem tillföras ytterligare (309 000 — 1 9 3 0 0 0 = ) 116 000 kronor och institutet (264 000 — 165 000 = ) 99 000 kronor. Det föreslagna omkostnadspålägget bör enligt sakrevisionen tillämpas jämväl för uppdragsverksamheten inom den meteorologiska byrån. För denna byrå skulle den föreslagna taxesättningen få följande ekonomiska konsekvenser. Löner för uppdragsverksamhet 1957/58 80 % pålägg Statsverket tillföres 54 % av pålägget och institutet 46 %

207 000 166 000 90 000 76 000 Kronor 166 000

I jämförelse med nuvarande omkostnadspålägg om 50 % skulle statsverket härigenom tillföras ytterligare (90 000 — 56 000-=) 34 000 kronor och institutet (76 000 — 48 0 0 0 = ) 28 000 kronor. För hela institutets uppdragsverksamhet skulle den av sakrevisionen föreslagna taxesättningen sålunda ge följande resultat. Löner för uppdragsverksamhet 1957/58 80 % pålägg Statsverket tillföres 54 % av pålägget och institutet 46 %

923 000 739 000 399 000 340 000 Kronor 739 000

I jämförelse med motsvarande fördelning och 50 % omkostnadspålägg skulle statsverket tillföras ytterligare (399 000 — 249 000 = ) 150 000 kronor och institutet (340 000 — 213 000 = ) 127 000 kronor. c) Institutets yttrande Institutet, som beretts tillfälle ta del av sakrevisionens taxeundersökning, har till utredningen framfört sina synpunkter på ersättningsfrågan. I likhet med sakrevisionen anser institutet en höjning av omkostnadspålägget till 80 % påkallad. Institutet anmäler emellertid på flera punkter en avvikande uppfattning. Emot den av sakrevisionen anförda motiveringen, att viss del av kostnaderna för den allmänna verksamheten bör belasta uppdragsverksamheten och debiteras vederbörande uppdragsgivare, kan enligt institutet resas principiella invändningar. Institutet anför. Resultaten av den allmänna verksamheten föreligga i regel i offentliga handlingar, vilka äro för allmänheten tillgängliga såsom väderlekskartor, observationsrapporter, publikationer o. dyl. Enligt gällande grundlagsbestämmelser äger en var taga del av dem utan någon särskild kostnad utöver vad som kan erfordras för deras avskrivande o. dyl. Likaså bör liksom hittills en intressent ha rätt att inom institutets lokaler själv eller genom av honom anställd personal göra avskrift av

232 dessa handlingar eller använda dem för bearbetningar o. dyl. Under sådana förhållanden synes det icke lämpligen böra införas någon särskild belastning å de uppdragsgivare, för vilkas uppdrag sådana inom institutet tillgängliga arbetsresultat komma till användning. Tillämpas dessa synpunkter även å den nytta hydrologiska byråns uppdragsverksamhet har av hydrologiska byråns allmänna verksamhet, kommer man fram till, att endast den ökning, som faller på byråns tekniska administration i följd av uppdragsverksamheten bör beaktas. Sålunda tages byråchefens på hydrologiska byrån arbetstid i mycket stor utsträckning i anspråk med sådana uppdragsverksamhetens angelägenheter, som icke lämpligen kunna direkt debiteras på uppdragsgivare, och motsvarande är i viss omfattning fallet med en kansliskrivare, som är bl. a. handsekreterare åt byråchefen. Därjämte tages en kontorist helt i anspråk. Denna personals å uppdragsverksamhetens angelägenheter nedlagda arbetstid borde för budgetåret 1957/58 ha motsvarat en lönekostnad om cirka 51 000 kronor. Den nuvarande taxan bygger på ett omkostnadspålägg om 50 %, varav institutet disponerar 23 % och statsverket 27 %. Då institutets andel beräknades, utgick man från att 10 % avsåg indirekt lön (lön för allmän och teknisk administration) och 13 % indirekta omkostnader, vilka inte lämpligen kunde debiteras direkt på någon uppdragsgivare. Institutet anser, att de medel institutet sålunda kan disponera är otillräckliga för de ändamål, vartill de är avsedda, och att dessutom nya ändamål tillkommit. Institutet anför vidare. Sakrevisionens utredning ger icke någon riktig bild av institutets behov av medel för olika indirekta kostnader (i taxan benämnda allmänna administrationsoch expenskostnader), vilka alltså skola tillgodoses genom att institutet får disponera viss procent av omkostnadspålägget. Det är därför av vikt att utgångspunkten för omkostnadspåläggets beräkning först fastställes. Om detta torde det råda enighet att till grund för omkostnadspålägget skall ligga de löner, som direkt debiteras uppdragsgivarne. Med löner avses då löner till tjänstemän eller arvoden till med tjänstemän jämställda arvodister. Arvoden och ersättningar åt observatörer betraktas däremot mera som en direkt omkostnad, vara omkostnadspålägg icke räknas, en synpunkt som sakrevisionen i varje fall i princip synes ha delat. Då det gäller hydrologiska byråns uppdragsverksamhet har sakrevisionen emellertid inräknat även kostnaderna för undervisning och räknat i varje fall pensioneringskostnader på dem. Undervisningen i hydrologi tillkom emellertid genom särskild överenskommelse med vissa vattenkraftintressenter vid sidan av den egentliga uppdragsverksamheten och under förutsättning att endast direkta kostnaden debiterades. Indirekta lönekostnader. De indirekta lönekostnaderna har av institutet beräknats till 51 000 kronor. Under budgetåret 1957/58 kunde dock endast ca 13 000 kronor bestridas från uppdragsverksamhetens administrationskonto. Detta innebär, att hydrologiska byråns allmänna verksamhet till viss del måst arbeta för uppdragsverksamheten och att den allmänna verksamheten lidit ett avbräck, som den borde gottgöras för. Sakrevisionen har ansett, att om kansliavdelningens administrationskostnader slogs ut på meteorologiska och hydrologiska byråernas olika verksam-

heter, borde 79 000 kronor falla på hydrologiska byråns uppdragsverksamhet. Då 72 % av avdelningens totalkostnader utgör lönekostnader, bör man enligt institutet räkna med att av det överförda beloppet samma proportion utgör lönekostnader, d. v. s. ca 57 000 kronor. Institutet anför vidare. Sistnämnda belopp kan jämföras med det belopp som av allmänna avdelningens löner bokförts å den hydrologiska uppdragsverksamheten, vilket utgör cirka 37 000 kronor. Sakrevisionens utredning ger alltså på dessa punkter vid handen att institutet måste tillföras en högre del av omkostnadspålägget än för närvarande. Med en indirekt lönekostnad om (51 000 + 57 000) 108 000 kronor skulle det vara erforderligt med ett omkostnadspålägg om 1 5 % (å 716 000 kronor), för att täcka institutets indirekta lönekostnader. I taxan ingår, som förut nämnts, f. n. 10 % pålägg för institutets indirekta lönekostnader. Institutet anför ytterligare. Såsom skäl för en ökning av pålägget kan anföras att arbetet med observatörernas anställnings- och skatteförhållanden väsentligt ökats, bl. a. genom ändringar i skattelagstiftningen samt att bokföringsarbetet blivit mera krävande genom ökat antal bokföringskonton, bl. a. på grund av större krav på specificering. Vidare har splittringen av administrationsarbetet å skilda lokaler (i Ulvsunda och vid Fridhemsgatan) medfört att administrationskostnaderna ökats. Då de ökade administrationskostnaderna till följd av lokaluppdelningen gjort sig gällande först fr. o. m. den 1 december 1957 har ökningen ej helt slagit igenom under budgetåret 1957/58. Man bör därför i fortsättningen beräkna denna del av pålägget till 16 %. Indirekta omkostnader. Omkostnaderna för hydrologiska byråns uppdragsverksamhet, vilka av sakrevisionen anges till 524 497 kronor, innefattar såväl direkta som indirekta omkostnader. Med tillägg för avskrivnings- och räntekostnader utgör omkostnaderna totalt 555 342 kronor. Dragés härifrån kostnader för tjänstebrevsrätten, ca 13 300 kronor, uppgår de kostnader, som bestritts från institutets anslag, enligt institutet till ca 542 000 kronor. Efter avdrag för de särskilt debiterade kostnaderna, 490 000 kronor, skulle institutets indirekta kostnader uppgå till (542 000 — 490 000 = ) 52 000 kronor, vilket motsvarar ett omkostnadspålägg av endast 7,3 %. Institutet gör i anslutning till denna beräkning följande uttalande. Enligt institutets bokföring för 1957/58 har utbetalats 103 916 kronor i indirekta omkostnader, vilket motsvarar cirka 14,5 % omkostnadspålägg å ett direkt lönebelopp om 716 000 kronor. Enligt vad institutet under hand inhämtat har sakrevisionen ur de bokförda siffrorna frånräknat kostnader för anskaffningar av instrument och annan utrustning med längre avskrivningstid än 3 år och i stället ersatt dessa anskaffningskostnader med kostnader för avskrivning och ränta å hittills nedlagt kapital enligt en särskild från institutet lämnad redovisning. De kostnader som frånräknats synas utgöra cirka 66 000 kronor och det ränte- och avskrivningsbelopp som i stället tillförts utgör cirka 31 000 kronor. Skillnaden utgör alltså 35 000 kronor. Beräkningsmetoden förutsätter enligt institutet, att anskaffningen av utrustning under budgetåret 1957/58 överensstämmer någorlunda med medeltalet. Institutet anför härom följande.

234 Detta är ej fallet så vitt angår inköp av vattentermometrar jämte tillhörande utrustning, vilka utgöra en betydande utgiftspost och vilka anskaffas vart annat eller vart tredje år. På grund av den korta livslängden har denna utrustning ej tagits med i kapitalkostnaderna. Då anskaffning icke skedde under budgetåret 1957/58 äro kostnaderna ej heller med i de löpande omkostnaderna. Man måste emellertid räkna med en medelvärdesanskaffningskostnad per år om cirka 22 000 kronor. Det synes därför nödvändigt att man antingen bland omkostnaderna eller bland kapitalkostnaderna lägger till nämnda belopp om 22 000 kronor. Även om avskrivningstiden för en viss utrustning räknas till ett visst antal år med hänsyn till förslitningen, är det enligt institutet mycket vanligt, att det före denna avskrivningstids slut kommer fram förbättrade typer av utrustning, som det blir rationellt eller till och med nödvändigt att anskaffa. Institutet anser sig därför böra räkna med en något kortare avskrivningstid än den som hänför sig till normal förslitning. Man bör räkna med ett pålägg för indirekta omkostnader av minst 15 %, fastslår institutet och fortsätter. Mycket stora belopp måste läggas ned på anskaffning och underhåll av t. ex. duplicerings-, kopierings- och offsettryckmaskiner, vilka icke kunna anskaffas för vanliga expensmedel och till mycket stor del användas för uppdragsverksamheten. En bokföringsmaskin måste inom kort anskaffas med hänsyn till att uppdragsverksamhetens betydande ekonomiska redovisning icke längre kan fullgöras med nuvarande primitiva medel. Abonnemangskostnader och markeringsberäknade periodavgifter för telefoner kunna icke gärna direktdebiteras å viss uppdragsgivare och ej heller städningskostnaderna för de lokaler där med uppdragsverksamheten anställd personal arbetar. Vidare måste förhållandevis stora kostnader användas för annonsering efter personal dels på grund av relativt hastig personalomsättning, dels för rekrytering av den alltmer svällande uppdragsverksamheten. Även då det gäller de indirekta omkostnaderna har splittringen av institutets verksamhet mellan Ulvsunda och Fridhemsgatan inneburit en fördyring, vilket medför att det för dem beräknade pålägget i fortsättningen måste sättas till åtminstone 15 %. Även allmänna instrument- och utrustningskostnader bör liksom hittills bestridas genom omkostnadspålägg. Lokalkostnaderna har för år 1957/58 beräknats efter årshyra i Ulvsunda, medan dessa lokaler tillträddes först den 1 december 1957. Före sistnämnda datum uppgick hyreskostnaderna till tämligen små belopp. Kostnaden för lokalhyra under budgetåret 1957/58 uppgick till 7 % av de direkta lönekostnaderna. Ett pålägg om 7 % torde i framtiden vara tillräckligt för att täcka lokalkostnaden. Man torde nämligen kunna räkna med att, då lokalerna blivit fullt utnyttjade, personalen och därmed personalkostnaderna stigit så mycket att nämnda procentsats leder till full täckning av hyreskostnaderna. Tjänstebrevsrätten. Av kostnaderna för tjänstebrevsrätten belöper ca 13 300 kronor på hydrologiska byråns uppdragsverksamhet, vilket motsvarar ett pålägg av ej fullt 2 %. Pensioneringskostnaderna har av sakrevisionen beräknats till 20 %. Enligt institutet uppgick detta pålägg från början, efter en utredning av statens

235 pensionsanstalt, till 17 å 18 %. Institutet räknar därför med en viss marginal i denna post. Vad institutet sålunda anfört om omkostnadspåläggets storlek vid hydrologiska byråns uppdragsverksamhet anses i stort sett gälla också för den meteorologiska byråns motsvarande verksamhet. För indirekta löner och omkostnader anser institutet sig sålunda behöva ett pålägg av (16 + 15 = ) 31 % och statsverkets pålägg beräknas till (7 + 2 + 20 = ) 29 %. Denna beräkning förutsätter emellertid, att undervisning inte förekommer och att inga medel disponeras för målforskning och principundersökningar. Institutet anför härom följande. Huruvida undervisningen bör finansieras genom omkostnadspålägg anser institutet tvivelaktigt. Institutet ifrågasätter om det är principiellt rikligt att uppdragsgivarna åläggas att genom höjt omkostnadspålägg bidraga till den vid institutet bedrivna undervisningen, medan universitetsundervisningen, vilken också ger institutet rekryteringspersonal, finansieras väsentligen genom skattemedel. Ej heller finansieras den nuvarande undervisningen för meteorologisk tjänsteexamen genom omkostnadspålägg. Kostnader för målforskning och principundersökningar böra dock otvivelaktigt inräknas i taxan. Behovet härav är synnerligen stort. Vissa dylika forskningsuppgifter ha kunnat utföras genom att särskilda medel ställts till förfogande vid sidan av uppdragsverksamheten. Detta har endast kunnat ske efter förhandlingar med större uppdragsgivare, representerande kraftverksindustrien, och det är icke lyckligt att institutet på dylikt sätt kommer i beroende av deras välvilja, eftersom institutet har att kontrollera huru kraftverksindustrien efterlever i vattendomstolars domar givna föreskrifter för vattenregleringar och kraftverk. Lämpligare är att ett särskilt pålägg för dessa uppgifter inarbetas i taxan. Erfarenheten visar å ena sidan att kostnader för dylik forskningsverksamhet är synnerligen stora motsvarande cirka 30 % av direkta lönekostnader. Å andra sidan föreligger, som redan nuvarande erfarenheter visat, risk att uppdragsgivarna kommer att anse ett ökat pålägg vara för stort och kommer att i framtiden i stor utsträckning ge uppdragen åt »enskilda» personer, såsom universitets- och högskoleprofessorer, vilka kunna utföra uppdragen utan att vara skyldiga att uttaga något omkostnadspålägg. Institutet vill därför begränsa sig att föreslå ett mindre pålägg om 20 %, vilket skulle få disponeras av institutet. Institutet föreslår, att den del av omkostnadspålägget, som det får disponera, skall utgöra (31 + 2 0 = ) 51 % och statsverkets andel 2 9 % av de direkta lönekostnaderna. Omkostnadspålägget skulle därmed totalt uppgå till 80 %. 5. Utredningens förslag Allmänna synpunkter. Inledningsvis vill utredningen erinra om att institutets verksamhet — såsom framgår av de huvuduppgifter institutet instruktionsenligt har sig ålagda — till sin karaktär är servicebetonad. Landets näringsliv och försvar namnes såsom områden, vilka institutet i första hand har att betjäna. Den på institutet ankommande forskningen bör också — såsom i samband med redogörelsen härför framhållits från utredningens

236 sida — ha en huvudsakligen praktisk, på institutets serviceuppgifter syftande inriktning. Det är emellertid givet, att ett av staten drivet serviceorgan av institutets icke-affärsmässiga karaktär icke lämpligen bör i fråga om sin fasta organisation byggas ut så, att det helt på statens bekostnad kan tillmötesgå alla de anspråk på undersökningar och utredningar, som kan ställas inom området för dess verksamhet. I instruktionen och meddelade taxebestämmelser har också förutsatts, att uppdrag i viss utsträckning må kunna utföras såväl åt offentlig myndighet som enskild och att uppdragsgivarna kan komma att få bekosta de insatser i såväl personellt som materiellt avseende, som kan krävas av institutet för uppdragens genomförande. I vilka fall institutet skall fordra ersättning för service, som lämnats på begäran av enskild eller myndighet, har i instruktionen lämnats öppet eller fastmera förutsatts vara en bedömning, som får ankomma på institutet. Institutets arbetsuppgifter har vuxit ut successivt och området för dess tillhandahållande av tjänster utan särskild begäran och utan någon form av ersättning, d. v. s. institutets s. k. allmänna verksamhet, har på samma gång vidgats. Det är självfallet, att medelsanvisningen till institutets allmänna verksamhet har kommit att för institutet bli vägledande i fråga om var gränsen i stort går för dess avgiftsfria service. Icke desto mindre har en viss oklarhet härvidlag uppkommit och i utredningsdirektiven har också framhållits angelägenheten av att ernå en lämplig gränsdragning mellan uppgifter, som bör ingå i institutets ordinarie uppgifter, och sådan verksamhet, som kan hänföras till uppdrag från olika organ och enskilda och som bör bekostas av dessa. Vad angår gränsdragningen i förhållande till andra statliga organ har utredningen varit inne på denna fråga under kap. IV, ehuru det där icke primärt gällt i vad mån statsmyndigheter skall äga påkalla tjänster från institutet utan att betala särskild ersättning härför. Utredningen vill emellertid erinra om att den principiella ståndpunkten intagits, att i institutets allmänna verksamhet inte skall ingå sådana speciella uppgifter, som visserligen anknyter till institutets ämnesområden men är att betrakta mera som media för vissa statliga organ vid fullgörandet av på dem ankommande forskningsuppgifter eller annan verksamhet, som de har till huvudändamål att ombesörja. Var gränsdragningen i varje enskilt fall går torde emellertid alltid ytterst få ankomma på institutet att avgöra. Även här blir dock medelstilldelningen till institutets allmänna verksamhet i sista hand avgörande. Utredningen har i fall som de föregående räknat med att en restriktiv linje upprätthålles och att det i första hand bör ankomma på det fackdepartement till vilket det organ hör som påkallar speciella tjänster hos institutet att ta ställning till medelsfrågan. Institutet bör sedan ha att tillhandahålla dessa speciella tjänster i form av uppdrag för vilka ersättning

237 utgår från de medel, som står till den uppdragsgivande myndighetens förfogande. Sammanfattningsvis vill utredningen göra gällande, att en statlig myndighet i princip inte skall kunna begära utförande av undersökningar eller utredningar från institutets sida utan att betala ersättning härför i större utsträckning än vad fallet är i fråga om enskilda personer eller företag. Det blir sålunda institutet som har att avgöra, om dessa undersökningar eller utredningar faller inom ramen för dess allmänna verksamhet. Som förut nämnts har området för den allmänna verksamheten alltmera vidgats. För att nämna några exempel inom meteorologiens område så har allt utförligare och mera detaljerade prognoser lämnats inom ramen för den allmänna väderlekstjänsten. Prognoserna har lämnats med allt tätare mellanr u m och även kommit att utsträckas över längre tidsperioder. I den mån som institutets kapacitet vuxit som en följd av den snabba utvecklingen inom institutets ämnesområden, har också institutets möjligheter ökat att tillmötesgå de krav på upplysningar, som rent allmänt ställts från olika sidor av samhällsverksamheten, exempelvis samfärdseln, skogs- och jordbruk samt andra näringsgrenar. Institutet har också, såsom förut framhållits, tillgodosett dessa krav genom en allt mera vidgad allmän informationstjänst. Emellertid har enskilda personer, organ eller företag i alltmer ökad utsträckning begärt speciella uppgifter, undersökningar och utredningar, som gått utöver dem som institutet självt utan begäran haft att tillhandahålla. Som framgår av det redovisade siffermaterialet över institutets uppdragsverksamhet har under de senare åren skett en mycket stark ökning av denna verksamhet. Uppdragsverksamheten har också utan tvivel varit av stor betydelse för institutets utveckling. Samtidigt lär man emellertid icke komma ifrån att en viss konkurrens om institutets krafter kan uppkomma mellan den allmänna verksamheten och uppdragsverksamheten. I vissa fall kan detta ställa institutet inför svåra avvägningsproblem i fråga om dispositionen av institutets personella resurser, vilka under senare åren blivit alltmera knappa bl. a. på grund av de bristande utbildningsmöjligheterna. Det torde emellertid ligga i institutets intresse att i görligaste mån söka effektuera särskilda uppdrag, framför allt med hänsyn till den betydelse uppdragsverksamheten har för institutets allmänna utveckling. Skulle institutet inte på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodose uppdragsverksamheten, kan en splittring av landets resurser på området befaras bli följden, vilket i sin tur kan påverka rekryteringsmöjligheterna för institutet. En utveckling i antydd riktning mot ett flertal serviceorgan på området skulle allmänt sett även vara till nackdel ur den synpunkten, att garanti inte alltid skulle vara för handen att utredningar och undersökningar verkställts på ett vederhäftigt sätt och varit tillräckligt underbyggda.

238 Efter dessa allmänna synpunkter på uppdragsverksamhetens bedrivande vid institutet gör utredningen i det följande en genomgång av olika konkreta spörsmål, som aktualiserats av institutet eller uppkommit under utredningsarbetets bedrivande, och börjar därvid med den hydrologiska byråns uppdragsverksamhet. Hydrologisk verksamhet. För de uppdrag hydrologiska byrån erhåller debiteras vederbörande uppdragsgivare i regel institutets personal- och övriga kostnader, beräknade enligt de fastställda grunderna. För kontrolluppdragen debiteras kostnaderna utom i två fall; för kontrollen av Hjälmarens respektive Skagerns reglering utgår nämligen ej ersättning på grund av att uppdragen lämnats av Kungl. Maj :t. Utredningar, utlåtanden och yttranden i hydrotekniska, is- och vattentemperaturfrågor samt med dessa sammanhängande observationer och fältarbeten debiteras respektive uppdragsgivare utom i de relativt fåtaliga fall, då utredning begäres av exempelvis landsfiskal i samband med fastställande av orsak till nedkörning genom is av bil eller annat fordon. Enligt utredningens uppfattning bör emellertid även i fall sådana som sistnämnda ersättning erläggas. Yttranden med anledning av remisser från Kungl. Maj :t eller statliga myndigheter har institutet i regel ej debiterat kostnaderna för. Antalet ärenden, som remitteras till institutet för yttrande, var från början relativt begränsat och arbetet därmed kunde utföras av den del av byråns personal, som avlönas från institutets allmänna löneanslag. Genom ökningen av antalet remisser framför allt i vattenmål, vilkas avgörande underställts Kungl. Maj :ts prövning, har från uppdragsanslaget avlönad personal måst tagas i anspråk för dessa arbeten. Eftersom det knappast kan komma i fråga att debitera kostnaderna för detta arbete, bör en förstärkning av institutets resurser härför ske över institutets allmänna anslag. Utredningen har beaktat detta vid behandlingen av institutets personalbehov. På uppdrag av vattendomstolarna utför institutet omfattande undersökningar över sjöregleringars och kraftverksanläggningars inverkan på vattendragens isförhållanden, vilka undersökningar nu ersattes helt av uppdragsgivare. Genom överenskommelse med sjöregleringsföretagen kan arbetet i sådana fall påbörjas flera år, innan institutet får uppdraget till sig överlämnat. Institutet har tidigare understrukit värdet av långa observationsserier beträffande istäcket från vattendrag i olika delar av landet för institutets bedömning av isförhållandena och för att institutet skall kunna studera klimatvariationernas inverkan. Föreliggande serier är alltför fåtaliga och ofullständiga för det ändamål, varom här är fråga. De kostnader, som en utbyggnad av stationsnätet för sådana observationer skulle dra med sig, kan inte beräknas bli omedelbart uttagna av regleringsföreningarna. Dels finns ej alltid sådana inom de berörda områdena, dels k a n regleringsföreningarnas intresse för observationernas igångsättande knappast påräknas, förrän isproblemet blir aktuellt för dem.

239 Utredningen är av den uppfattningen, att dessa observationer, i den mån kostnaderna därför ej kan direkt uttagas av reglerings- eller andra företag, följaktligen måste bestridas av anslagsmedel, liksom fallet är beträffande övriga grundläggande hydrologiska och andra observationer. Dessa mätningar är emellertid avsedda att läggas till grund för senare utredningar, vilka i betydande utsträckning kommer att debiteras uppdragsgivare. Observationerna kan alltså betraktas som ett förberedande led i institutets uppdragsverksamhet, varför en uppräkning av omkostnadspålägget av denna anledning kan vara motiverad, vilket möjliggör en indirekt finansiering av dessa kostnader över anslaget till uppdragsverksamhet. Kostnaderna för begärda hydrologiska uppgifter debiteras i allmänhet uppdragsgivarna. Undantag härifrån utgör dock de uppgifter och utredningar rörande karakteristiska avrinningsvärden, som institutet lämnar respektive utför på uppdrag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och lantbruksingenjörerna. Institutet äger visserligen, enligt sin instruktion, uppbära ersättning härför men har sedan flera år tillbaka utfört dessa uppdrag utan ersättning från respektive uppdragsgivare. Under de sista tio åren har antalet av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen givna uppdrag av denna typ ökat högst betydligt. Den därmed ökade arbetsbelastningen har ej medfört någon ökning av hydrologpersonalen på allmänna hydrologiska avdelningen, vilket varit till men för avdelningens övriga arbetsuppgifter. Institutet har ifrågasatt, om ej debitering generellt bör ske och personal anställas för dessa uppdrag på antingen uppdragsanslaget eller institutets allmänna anslag. Då uppgifterna går utöver institutets allmänna verksamhet, bör de enligt utredningens uppfattning bedömas som uppdrag och betalas av uppdragsgivaren. Meteorologisk verksamhet. Vad det meteorologiska området beträffar bör enligt utredningens uppfattning grundläggande observationer av markvädret och av de högre luftlagren bestridas av allmänna medel. Luftfartsstyrelsens bidrag till de aerologiska stationerna bör i enlighet härmed upphöra och motsvarande medel beviljas på institutets allmänna anslag. Väder skeppen handhas av den internationella luftfartsorganisationen (ICAO), inom vilken luftfartsstyrelsen är Sveriges ombud. Utredningen ifrågasätter inte någon ändring beträffande luftfartsstyrelsens bidrag härtill. Detsamma gäller bidragen för väderlekstjänst på Grönland och Island. Kostnaderna för insamling av observationer anser utredningen böra gå på institutets allmänna anslag. Givetvis bör de militära observationsstationerna i största möjliga utsträckning utnyttjas för att reducera dessa kostnader, vilket bör kunna ske utan att institutets verksamhet därigenom äventyras. Vidare bör även i framtiden på institutets allmänna anslag upptagas medel för ritning av kartor över Sverige, Europa och hela norra halvklotet, vilka kartor ritas och i urval utsändes till civila och militära väderlekstjänster utanför Stockholm.

240 Under en följd av år har institutet under sommaren lämnat specialprognoser för hyggesbränningsverksamhet i Norrland och delar av Svealand till domänstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Detta har varit möjligt endast tack vare att servicen lämnats som uppdrag mot betalning. Enligt vad institutet uppgivit har domänstyrelsen och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund begärt att institutet, med hänsyn till att prognoserna tjänar ett allmännyttigt ändamål, skall uppta verksamheten på sitt ordinarie program. Prognoserna är enligt institutet av den arten, att de rimligen kan ingå i institutets ordinarie verksamhet. Institutet har vidare på uppdrag av flottningsföretag lämnat uppgifter om vindförhållanden efter norrlandskusten med kortare tidsintervaller än vad som f. n. sker genom de ordinarie radioutsändningarna. I en till utredningen ställd, den 17 maj 1958 dagtecknad skrift har Norrländska virkes* trafikanters förening hemställt, att dessa utsändningar inordnas i institutets ordinarie meddelanden. Med hänsyn till de stora värden det här är fråga om anses det synnerligen angeläget, att uppgifter om vindförhållandena i ännu större utsträckning än hittills kunde delges timmerbogserarna. Varken hyggesbränningsprognoser eller prognoser för timmersläp är enligt utredningens uppfattning av natur att böra ingå i institutets allmänna verksamhet. Berörda intressenter bör alltså även i fortsättningen bidra till kostnaderna härför. Institutet utför flygväderlekstjänst och kostnaderna härför stannar — utom i vad de avser den centrala tjänsten — slutligt på luftfartsfonden. Ledningen och övervakningen av den lokala flygväderlekstjänstens organisation har förutsatts ingå i institutets allmänna serviceuppgifter. Även säkerhetstjänsten för fisket och sjöfarten betalas av staten, som emellertid i viss utsträckning också åtagit sig att stödja sjöfarten genom prognoser av huvudsakligen ekonomisk betydelse. Vissa sjöfartsprognoser, t. ex. för timmersläp i Bottenviken och Bottenhavet, bekostas dock, som förut nämnts, av vederbörande intressenter. Det skulle kunna ifrågasättas, om institutet bör lämna annan service till flygbolagen än den som gäller ren säkerhetstjänst. För denna erfordras så exakta uppgifter som möjligt beträffande sikt, molnhöjd och m a r k vind vid landningsplatsen vid tidpunkten för landningen. Vissa uppgifter om temperatur samt vindförhållanden i högre luftlager är också erforderliga ur säkerhetssynpunkt. Varje meteorologisk upplysning som ges har emellertid också sitt ekonomiska intresse för flygbolagen och när kraven på exakthet ökar, blir de ekonomiska synpunkterna givetvis alltmer dominerande. Det har från institutets sida ifrågasatts, om inte en gräns måste sättas för statens direkta bidrag. Utredningen bedömer för sin del utsikterna att åstadkomma en gränsdragning i nu berört avseende som synnerligen små och är fördenskull ej beredd att föreslå en ändring f. n. på denna punkt. Det

241 kan f. ö. nämnas, att — såvitt utredningen har sig bekant — någon avgiftsbeläggning i dylika sammanhang ej förekommer i utlandet. Allmänhetens telefonförfrågningar rörande vädret må här även nämnas. De uppgår f. n. till 2—5 per dag vid de större flygplatserna; vid väderlekstjänsten är antalet betydligt större. Det kan givetvis ifrågasättas, om inte sådana förfrågningar, som nu anses ingå i institutets allmänna service, bör avgiftsbeläggas. Kompensation för den arbetsbelastning, som härigenom uppkommer, måste lämnas antingen inom ramen för institutets allmänna verksamhet eller genom betalning såsom för uppdragsverksamhet. Det senare kan eventuellt ordnas genom särskild avgiftsbeläggning av varje sådant samtal med väderlekstjänsten. En möjlighet synes vara att den, som ringer väderlekstjänsten för att få en muntlig, direkt specialprognos, måste innan den lämnas uppge namn och adress, varefter institutet utställer räkning på kostnaden för den lämnade upplysningen efter viss taxa. Arbetet därmed och med inkasseringen av påförda avgiftsbelopp torde emellertid i förhållande till avgifternas storlek bli alltför betungande för institutet. Utredningen har även övervägt möjligheten att genom televerkets försorg belägga samtalen med en schablonmässigt beräknad avgift. Enligt vad utredningen kunnat finna synes inte heller denna väg vara framkomlig. Telestyrelsen har emellertid på anmodan av institutet igångsatt vissa undersökningar om tekniska förutsättningar härför skulle finnas. Prognoser för en vecka, omfattande temperatur och nederbörd för landets olika delar, torde numera vara av sådant allmänt intresse, att det synes rimligt att staten helt svarar för detta. Utredningen har också i annat sammanhang föreslagit att de temperaturprognoser, som sjöfarten behöver för att få kännedom om den sannolika utvecklingen av isförhållandena vid landets kuster, helt bekostas av institutets medel liksom sjöfarten brukar få sin väderleksservice via det allmänna anslaget. På samma sätt som jordoch skogsbruket nu får sina prognoser genom radio räknar utredningen med att nederbörds- och temperaturprognoser för inlandet, gällande en vecka, så småningom kommer att kunna utsändas och bekostas genom direkta statliga anslag. Utredningen förutsätter sålunda, att kostnaderna för all istjänst som är erforderlig för sjöfarten vid rikets nordliga kuster ombesörjes av institutet. Det grundläggande arbetet på veckoprognosavdelningen bör givetvis ingå i institutets allmänna verksamhet. I anledning av en enkel fråga i riksdagens andra kammare våren 1958 aktualiserades frågan om institutets medverkan vid lavinundersökningar och om dess ställning i förhållande till den s. k. lavinkommittén. Denna kommitté, som tillkom på privat initiativ i början av 1940-talet, har till uppgift att ägna sig åt vetenskaplig och praktisk verksamhet för att förhindra lavinolyckor. Det anses önskvärt att få till stånd en på meteorologiska förutsätt16—904867

242 ningar grundad varningstjänst och att därvid på längre sikt även kartlägga lavinfarliga områden i landet. Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet upplyste i sitt svar, att utredningen genom sitt uppdrag hade att ta ställning till i vad mån institutets uppgifter inom lavinforskningen borde ingå som ett led i institutets allmänna verksamhet. I samband därmed borde utredningen överväga, om institutets roll inom lavinkommittén är så dominerande, att kommitténs uppgifter på den grund bör övertagas av institutet. Departementschefen erinrade också om att Kungl. Maj :t anvisat 3 000 kronor för bearbetning av redan föreliggande observationsmaterial rörande laviner i fjällen och undersökning av väderleksförhållandena i samband med och före uppkomsten av dylika. I ett sedermera avgivet betänkande angående fjällräddningstjänsten har bl. a. understrukits behovet av medelsanvisning för en rent vetenskaplig undersökning av snöförhållandena i vissa delar av landet i syfte att förebygga lavinolyckor. Kostnaderna för en sådan undersökning, som skulle sträcka sig över en tioårsperiod, har beräknats till sammanlagt ca 100 000 kronor. Ifrågavarande undersökningar rörande de meteorologiska förutsättningarna för lavinbildning bör enligt utredningen anförtros åt institutet, som under alla förhållanden har att svara för det härför erforderliga observationsnätet. Utredningen har i tidigare avsnitt föreslagit en viss utbyggnad av institutets allmänna observationsnät och förutsätter, att institutet vid bedömningen av de nya stationernas placering överväger i vad mån en komplettering av redan befintliga stationer i fjällen behöver ske. Det torde få ankomma på institutet att ta ställning till önskemål om kartläggning av lavinområdena och om en utvidgad varningstjänst för fjälltrakterna. Såvitt utredningen kan bedöma är uppgifterna på detta område till stor del av engångsnatur och knappast av den art att de, även om de pågår under en längre tidsperiod, bör ingå i institutets allmänna verksamhet. Uppgifterna bör falla under dess uppdragsverksamhet. I betänkandet angående fjällräddningstjänsten har också förutsatts, att kostnaderna kan bestridas från fonden för friluftslivets främjande. Sedan institutets uppgifter på området sålunda fixerats, återstår frågan om lavinkommitténs fortbestånd. Utan att ingå på en prövning av kommitténs uppgifter i övrigt inom fjällräddningstjänsten vill utredningen peka på värdet av ett kontaktorgan mellan institutet och berörda turistorganisationer m. fl. Det torde böra ankomma på de senare att ta ställning till frågan om ett fortsatt samarbete på området och formerna härför. Undervisning. Utbildningen av hydrologer har hittills bekostats av vissa uppdragsgivare. Utredningen vill erinra om att vid behandlingen av undervisningsfrågan från utredningens sida förutsatts, att denna undervisning skall ankomma på institutet och helt bekostas av statsmedel. Institutet har även berört frågan om undervisningskostnadernas bestridande ur principiell

243 synpunkt. Skäl talar för att kostnaderna för all vid institutet bedriven undervisning bestrides av institutets allmänna anslagsmedel och icke belastar vederbörande intressenter. I den mån de senare är statliga organ eller företag, kan visserligen hävdas, att en exakt kostnadsfördelning dem emellan kan vara befogad. Å andra sidan kan göras gällande, att från sistnämnda synp u n k t bör kunna bortses i sammanhanget med hänsyn till kostnadernas relativa obetydlighet. I varje fall anser utredningen, att undervisningen, så länge den är knuten till institutet, bör ingå bland institutets allmänna åligganden och helt bekostas av dess anslagsmedel. Väderleksinformation genom radio m. m. Beträffande den ersättning som nu utgår från radio, television och press k a n grunden för denna ersättning givetvis diskuteras. Å ena sidan är det ett allmänt intresse, att prognoserna sprides så snabbt och i så stor omfattning som möjligt. Å andra sidan är det för såväl radio och television som pressen värdefullt att erhålla detta material, som torde vara uppskattat av både lyssnarna, tittarna och läsarna. Institutet erhåller från Sveriges Radio ett relativt obetydligt belopp beräknat för två rapporter. Som jämförelse kan nämnas, att TT av Sveriges Radio erhåller ett betydande årligt belopp för de med väderleksrapporterna oftast sammankopplade nyheterna. Utredningen anser för sin del, att de ordinarie väderleksutsändningarna i radio bör ske utan kostnad för Sveriges Radio. För den medverkan i televisionen, som begärts hos institutet och givits en för ändamålet speciell utformning, synes däremot tills vidare viss ersättning böra utgå såväl tiil institutet som till den i programmen deltagande meteorologpersonalen, vilken utför detta arbete vid sidan om sin ordinarie tjänst. Någon justering av nu utgående ersättningsbelopp anser utredningen sig inte böra föreslå. Inte heller har utredningen något att erinra mot att TT kostnadsfritt erhåller institutets rapporter. I den m å n särskilt material eller prognoser därutöver tillhandahålles radio och pressen bör liksom hittills ersättning uttagas. Taxesättning. I likhet med sakrevisionen anser utredningen den nuvarande metoden för uttagande av indirekta kostnader för uppdragsverksamheten enkel och praktisk. Utredningen har således inte funnit anledning föreslå en annan form för debitering av dessa kostnader. För att erhålla full kostnadstäckning bör m a n emellertid enligt utredningens uppfattning överväga en kraftigare höjning av omkostnadspålägget än den av sakrevisionen och institutet förordade. Sakrevisionen har i sin kalkyl räknat med att en fjärdedel av kostnaderna för hydrologiska byråns allmänna verksamhet skall betalas av uppdragsgivarna. Eftersom byrån enligt utredningens uppfattning dessutom i betydande utsträckning bör syssla med grundläggande målforskning och principundersökningar, som i ett senare skede kan komma uppdragsverksamheten till godo, synes en alltför liten del av nämnda kostnader enligt sakrevisionens förslag komma att debiteras uppdragsgivarna. Skulle m a n utgå

244 från att ca tre fjärdedelar av byråns verksamhet kan direkt eller indirekt hänföras till uppdragsverksamheten — ett antagande som utredningen i och för sig anser kunna accepteras — skulle, vid en proportionell fördelning av de allmänna kostnaderna, omkostnadspålägget i sakrevisionens kalkyl ha ökat från 72 till 106 % av uppdragsverksamhetens löner. Emellertid bör viss hänsyn tagas till att taxan skall tillämpas på institutets hela verksamhetsområde, varför en något lägre procentsats än den sistnämnda är motiverad. En uppräkning av omkostnadspålägget är, som institutet framhållit, påkallad med hänsyn till den inom institutet bedrivna forskningen, som i hög grad får anses komma uppdragsverksamheten till nytta. Institutet har ansett, att ett pålägg av ca 30 % är erforderligt härför men har, för att begränsa det totala påläggets storlek, stannat för en ökning av pålägget med 20 %. Institutets uppgifter styrker utredningens i föregående stycke redovisade uppfattning, att omkostnadspålägget bör avsevärt ökas utöver vad sakrevisionen föreslagit. En exakt avvägning av de procenttal, som i nu berörda avseende bör väljas vid omkostnadspåläggets beräkning, låter sig icke göra. Enligt utredningens uppfattning är detta icke heller nödvändigt. Vägledande bör vara, att i beräkningen inrymmes såväl hel kostnadstäckning för staten som nödvändig marginal för institutet i fråga om uppdragsverksamhetens upprätthållande. Utredningen föreslår för sin del, att omkostnadspålägget höjes till 100 %. För att staten skall få full täckning för de med uppdragsverksamheten förenade kostnaderna erfordras ett pålägg av i runt tal 30 % av lönekostnaderna. Utredningen föreslår fördenskull, att institutet får disponera 70 % av pålägget och att återstående 30 % får stanna å statsverket.

KAPITEL XII I n s t i t u t e t s i n s t r u m e n t och a n n a n

utrustning

I de avsnitt, som behandlar institutets olika avdelningar, har utredningen lämnat vissa uppgifter om institutets tekniska utrustning. Utredningen skall här i ett sammanhang redovisa anskaffningsbehovet i fråga om instrument och annan utrustning för institutet och dess lokala organ. Kostnaderna för utrustning och instrument, som anskaffas för undersökningar i anslutning till institutets uppdragsverksamhet och som debiteras uppdragsgivarna, redovisas ej i detta sammanhang. 1. Meteorologiska byrån Aerologiska stationer. Instrumentkostnaderna under anslaget för aerologiska stationer har för budgetåret 1958/59 upptagits till 357 400 kronor. Enligt institutet beräknas i det närmaste 110 000 kronor behövas för envar av de nuvarande tre radiosondstationerna. För höjdvindmätning, som f. n. endast förekommer i Bromma, beräknas medelsbehovet till ca 35 000 kronor. Den nuvarande anslagstilldelningen är enligt institutets mening otillräcklig. Institutet förutsätter, att man efter hand får övergå till att mäta höjdvindar med vindradar för att få tillräcklig noggrannhet vid mätning på de stora höjder, som aktualiseras genom jetflyget. Den årliga kostnaden härför beräknas uppgå till 20 000 kronor för reflektorer och 15 000 kronor för service eller tillhopa 35 000 kronor, d. v. s. samma belopp som åtgår för den nuvarande höjdvindmätningen. Med nuvarande medelstilldelning kan för enbart radiosondering vid de tre stationer, som f. n. finns, endast disponeras ca 320 000 kronor. En förstärkning i nuläget med 10 000 kronor är alltså erforderlig. Om antalet stationer ökas till fem och samtliga utrustas med radiosondering och höjdvindradar, ökas det årliga anslagsbehovet för driften till (550 000 + 175 000 = ) 725 000 kronor. Vid nyanskaffning av instrument erfordras för 2 automatiska radiosondmottagare å 7 500 kronor jämte 2 i reserv ett belopp om 30 000 kronor. För inköp av 5 höjdvindradar å 180 000 kronor jämte installationskostnad å 10 000 kronor för var och en erfordras en engångssumma av 950 000 kronor. De totala engångskostnaderna för anskaffning av instrument för samtliga fem aerologiska stationer beräknas alltså uppgå till 980 000 kronor. Som jämförelse kan nämnas, att kostnaderna för inköp av instrument

246 motsvarande den hittills använda radioteodoliten uppgår till 60 000 kronor jämte installationskostnad, 5 000 kronor, för var och en eller för 4 radioteodoliter 260 000 kronor. Vid detta alternativ blir den årliga servicekostnaden 2 500 kronor per instrument eller för 4 instrument 10 000 kronor. Markobservationsstationer. Instrumentkostnaderna för dessa stationer, som redovisas under anslaget till underhåll av stationer, beräknas till 46 800 kronor för budgetåret 1958/59. Institutet räknar med en utökning av instrumentutrustningen, framför allt vad beträffar strålningsinstrument, registrerande nederbördsmätare och indikerande vindmätare. För nederbördsanalys vid instrumentavdelningen beräknas dessutom en årlig kostnad av 1 000 kronor. Institutet, som föreslår en höjning av det nuvarande beloppet till 98 000 kronor, beräknar stationskostnaderna till 82 600 kronor enligt nedanstående specifikation. Synoptiska stationer: Timobservationsstationer (14 s t . ) . . . . Vanliga synoptiska stationer (118 st.) Varningsstationer (24 st.)

2 400 13 000 250

Klimatstationer: Fullständiga klimatstationer (20 st.) Fullständiga klimatstationer med termo-hygrografer (4 st.) Klimatstationer med stor journal utan barometer (15 st.) Temperatur- och nederbördsstationer (200 st.) Nederbördsstationer (480 st.) Specialinstrument vid vissa stationer Laboratorieinstrument Förbrukningsmaterial på laboratoriet

1 520 550 680 8 500 5 200 23 000 19 500 8 000

Summa kronor 82 600

För verkstadsutrustning beräknas 7 600 kronor och för underhåll av nytillkommande stationer och specialinstrument 6 800 kronor. Institutet anser det angeläget, att ett tidigare i petitasammanhang framfört förslag om inrättande av ett antal lokal- och mikroklimatologiska stationer realiseras. Engångskostnaderna för instrumentutrustning härtill beräknas till 20 000 kronor. Slutligen räknar institutet med en engångskostnad av 35 000 kronor för anskaffning av instrument för nederbördsanalys. Flygväderlekstjänst. Kostnaderna för instrumentanskaffning till flygväderlekstjänsten redovisas f. n. under det särskilda anslaget för denna tjänst. Hittills har man vid flygplatser i regel kunnat nöja sig med att utföra meteorologiska observationer endast vid en plats i närheten av stationsbyggnaden. De lokala variationer i vädret, som förekommer över flygplatserna, är oftast så små, att de ännu inte spelat någon praktisk roll för luftfartens säkerhet. I och med att jetflygplan insattes i trafik ökar emellertid kravet på exakta

247 observationer, särskilt inom den luftkorridor som flygplanen passerar vid start och landning. Molnhöjdsobservationer behöver göras från en punkt något utanför landningsbanan och observationer av synvidden längs rullbanan från den punkt, där flygplanet först tar mark vid landning. Vidare erfordras uppgifter om vindens riktning och styrka samt luftens temperatur och fuktighet över rullbanan. För att man skall kunna lämna alla dessa uppgifter utan att behöva ha mer än en observatör vid flygplatsen, måste instrument med fjärravläsning användas. En omgång sådana instrument fordras för varje inflygningsriktning, som skall användas vid dåligt väder. För att flygbolagens behov av meteorologiska observationer skall kunna tillfredsställas, måste enligt institutet en upprustning av instrumentparken vid varje jetflygplats genomföras. Först och främst erfordras temperaturoch fuktighetsmäiare, som registrerar förhållandena över instrumentlandningsbanan. Mätningar i två punkter, en vid vardera banändan, anses erforderliga. Elektroniska molnhöjdsmätare skulle ge väderlekstjänsten möjlighet att såväl dag som natt löpande följa variationerna i molnbasens höjd över marken. Mätning bör ske vid en punkt på instrumentbanans förlängning ca 1 å 2 km utanför banändan, d. v. s. vid den punkt där piloten först ser marken i samband med landning vid dåligt väder. En mätare erfordras utanför vardera ändan av instrumentbanan och avståndet mellan de två instrumenten blir då 4 å 5 km. Skillnaden mellan de i dessa bägge punkter uppmätta värdena kan vara så stor, att den blir utslagsgivande, när det t. ex. gäller att avgöra, om landning skall försökas eller icke. Siktmätare (transmissomctrar) bör enligt institutet placeras på sådant sätt, att de ger synvidden inom det lägsta luftskiktet över landningsbanan. En mätare bör lämpligen placeras vid varje banända nära de punkter på landningsbanan, där flygplanen först tar mark vid landning. Byvindmätare bör uppställas i närheten av banändarna, så att man kan avgöra vilken vindriktning och vindstyrka piloten har att vänta vid start och landning. Av särskild vikt är att ha uppgift om vindens byighet. Slutligen erfordras väderradar för att lokalisera vissa för luftfarten farliga väderleksfenomen, när dessa uppträder vid eller i närheten av flygplatsen. Områden med nederbörd, isbildning, åska o. d. registreras bäst med en radar, som arbetar på 5 å 6 cm våglängd. Bromma flygväderlekstjänst disponerar redan en fjärrtermo-hygrometer men den är enligt institutet placerad i termometerburen nära stationsbyggnaden och ej vid landningsbanan och bör flyttas. En registrerande molnhöjdsmätare är uppsatt vid stationsbyggnaden. Mätaren uppges av institutet dock vara ganska sliten och krånglar ofta. Den bör ersättas med en ny. En byvindmätare vid stationsbyggnaden bör enligt institutet flyttas närmare landningsbanan. I Torslanda installerades hösten 1958 en registrerande molnhöjdsmätare. Byvindmätare finns på berget bakom stationsbyggnaden. Kabel lades hösten

248 samma år för ännu en byvindmätare nära landningsbanan. Instrument saknas dock ännu. I Bulltofta finns en indikerande molnhöjdsmätare vid stationsbyggnaden. Den bör enligt institutet ersättas med en registrerande mätare invid landningsbanan. Nuvarande mätare kan senare flyttas till någon annan flygplats, t. ex. Sundsvall/Härnösand. En byvindmätare finns uppsatt invid landningsbanan. I Visby finns en byvindmätare invid landningsbanan och en annan i stationsbyggnaden. Den senare har, enligt vad institutet uppger, dock inte kunnat ges en fullt tillfredsställande placering. Institutet begränsar f. n. kraven till att omfatta högst ett instrument av varje slag vid de större flygplatserna och beräknar, på sätt framgår av tab. 67, kostnaderna till sammanlagt 1 529 400 kronor. Tabell 67. Av institutet beräknat anskaffningsbehov i fråga om instrument för de lokala flygväderlekstjänsterna

Fj ärrtermometrar Hygrometrar Registrerande dagmolnhöjdsmätare... Indikerande dagmolnhöjdsmätare. . . . Siktmätare Byvindmätare, större Byvindmätare, mindre Väderradar Installationskostnader

Antal

a-pris

Kostnad

6 6 5 10 5 9 10 1

1 500 4 200 76 000 45 000 40 000 14 800 11 600 195 000

9 000 25 200 380 000 450 000 200 000 133 200 116 000 195 000 21 000 1 529 400

Summa kronor

Förutom kostnader för inköp av instrument måste man r ä k n a med utgifter för anskaffning och nedgrävning av kablar. Dessa utgifter har hittills direkt belastat luftfartsverket och deras storlek beror i hög grad på de lokala förhållandena. Kabelkostnader har därför inte intagits i institutets beräkning. Utöver förestående utgifter tillkommer kostnaden för drift och underhåll av flygväderlekstjänsternas instrument. Härför erfordras enligt institutet till en början ett årligt anslag av 45 000 kronor, vilket föreslås successivt höjt till 65 000 kronor. I denna summa ingår service av en väderradar med 15 000 kronor. Denna service anses lämpligen böra anförtros tillverkaren. 2. Hydrologiska

byrån

Kostnaderna för hydrologiska stationer redovisas under anslaget till underhåll av stationer och har för budgetåret 1958/59 upptagits till 16 300 kronor. Pegelstationer. Institutet räknar med ett i tab. 68 angivet årligt nyanskaffningsbehov för att ersätta pegelstationer, som påverkats av regleringar, och för att komplettera småstationsnätet.

249 Tabell 68. Av institutet föreslagen årlig utbyggnad av det hydrologiska stationsnätet

Registrerande peglar Byggnader Fasta peglar Thompson-dammar (mätdammar). . . .

Antal

a-pris

Kostnad

10 10 15

1 000 700 500 5 000

10 000 7 000 7 500 40 000

Summa kronor

64 500

Mareografer. Samtliga mareografinstrument behöver enligt institutet utbytas. Vidare anses det önskvärt att åstadkomma ett tätare mareografnät. Närmare redogörelse härför har lämnats under hydrologiska byråns observationstjänst. Institutet räknar med följande nyanskaffningsbehov.

Mareografinstrument Mareografhus Summa kronor

Antal

Kostnad

Total kostnad

15 4

15 000 100 000

225 000 400 000

—

—

625 000

En utbyggnad av hydrologiska laboratoriets resurser anses vidare erforderlig. Institutet räknar bl. a. med följande nyanskaffning. Teleteknisk utrustning Verkstadsutrustning Optisk utrustning (bl. a. spektrofotometer) Kalibreringsanläggning för fj ärrtermometrar med registreringsinstrument Utrustning för kemisk analys

30 000 15 000 40 000 25 000 20 000

Summa kronor 130 000

Vidare anses det nödvändigt att igångsätta utvecklingsarbeten för speciella observationer och undersökningar inom hydrologien. Härför skulle erfordras en viss utbyggnad av observationsnätet. Enligt institutet bör i tab. 69 angivet program genomföras under en tioårsperiod. Tabell 69. Institutets förslag angående inrättande av specialnät för hydrologiska observationer Instrument Observationer

Registrering av vattenstånd i sjöar och vattendrag i otillgängliga områden i Norrland Installationskostnader Registrering av temperaturvertikalen i representativa sjöar Registrering av snöförhållanden i otillgängliga områden.. Utbyggnad av existerande mikroklimatnät för registrering även av hydrologiska storheter Summa kronor

Antal

å-pris

Kostnad

20 000

100 000 25 000

5 1

15 000 50 000

75 000 50 000

10 000

30 000

—

—

280 000

250 Slutligen räknar institutet med en årlig anskaffning av hydrologiska instrument för den allmänna verksamheten. Medelsbehovet härför beräknas till 27 000 kronor per år. 3. Utredningens förslag till

anskaffningsplan

En ökning av institutets instrumentpark nödvändiggöres av utredningens förslag om utbyggnad av såväl det meteorologiska som det hydrologiska stationsnätet. I fråga om flygväderlekstjänsten bör särskilt beaktas, att dess framtida utveckling kommer att i hög grad påverkas av dels inrikesflygets expansion och dels användningen av reaktionsdrivna flygplan. En anskaffning av olika slag av precisionsinstrument kommer i allt större utsträckning att föreligga behov av. Det är emellertid förenat med svårigheter såväl att bedöma det totalt föreliggande och kommande anskaffningsbehovet i fråga om instrument och annan utrustning för institutet och dess lokala organ som att förutsäga i vilken omfattning och takt anskaffningen skall bedrivas. Bortsett från vissa poster, som bortfaller i och med utredningens tidigare ställningstaganden, har utredningen för sin del dock ansett sig böra godta institutets i det föregående redovisade planer för instrumentanskaffning och driftskostnader. Dessa bör enligt utredningens uppfattning kunna läggas till grund för de beräkningar av medelsbehovet för de närmast följande budgetåren, som av utredningen göres i det följande. Utredningen har tidigare såsom sin uppfattning framhållit, att institutet ej bör hålla specialnät av något slag i annan mån än som betingas av uppdragsverksamheten. Av denna anledning anser utredningen sig ej kunna tillstyrka, att medel anvisas för inrättande av lokal- och mikroklimatologiska stationer. Inte heller är utredningen beredd förorda inköp av instrument för kemisk nederbördsanalys. Utredningen har, såsom inledningsvis antytts, icke blivit övertygad om att anskaffningsbehovet behöver tillgodoses på en gång utan räknar med en successiv utbyggnad av instrumentparken. En sådan ordning kan även vara motiverad av praktiska skäl. Man har således att ta hänsyn till dels föreliggande leveransmöjligheter och dels institutets möjligheter att ta emot och nyttiggöra den nya materielen. Under en följd av år har institutet i sina petita begärt medel för en ökning av den aerologiska observationstjänsten bl. a. i fråga om höjdvindobservationer. Ett vidgat studium av vind- och temperaturförhållandena i de högre luftlagren måste, såsom även i direktiven framhållits, otvivelaktigt vara av värde ej blott för den allmänna väderlekstjänsten utan framför allt för specialprognoser .för flygvapnets och i viss mån även den civila luftfartens räkning. Utredningen har vid behandlingen av institutets observationstjänst räknat med att institutets nät av aerologiska stationer kommer att behöva ut-

251 ökas med två nya stationer, varav en förutsattes inrättas följande budgetår och den andra något senare. Enligt utredningens uppfattning bör man räkna med att samtliga fem stationer successivt förses med radarutrustning för höjdvindmätning. Utredningen föreslår en femårsplan för instrumentanskaffning enligt tab. 70. Tabell 70. Utredningens femårsplan för anskaffning av instrument till aerologiska stationer

Engångskostnader Höjdvindradar Installation Automatisk radiosondmottagare Driftskostnader Reflektorer Service Radiosondering

Summa kostnader Nuvarande anslagsbehov Summa kronor

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

180 000 10 000

180 000 10 000

180 000 10 000 15 000

180 000 10 000

180 000 10 000 15 000

190 000

190 000

205 000

190 000

205 000

20 000 15 000

40 000 30 000

60 000 45 000 110 000

80 000 60 000 110 000

100 000 75 000 220 000

35 000

70 000

215 000

250 000

395 000

225 000

260 000

420 000

440 000

600 000

365 000

365 000

365 000

365 000

330 000

590 000

625 000

785 000

805 000

930 000

Sedan femårsplanen genomförts, har man att räkna med ett anslagsbehov av (930 000—205 000 = ) 725 000 kronor. Härvid är att märka, att kostnaderna för höjdvindmätning, som då beräknas ske med radar vid samtliga stationer, helt täckes av beloppen för reflektorer och service under driftskostnader. Det i tabellen angivna nuvarande anslagsbehovet har med hänsyn härtill nedräknats och avser för budgetåret 1964/65 endast radiosondering. Den av institutet gjorda beräkningen av kostnaderna för utrustning m. m. till markobservationsstationerna anser utredningen i och för sig kunna läggas till grund för den planerade utbyggnaden av stationsnätet. Härvid bortses av förut anförda skäl från medelsbehovet för inrättande av specialstationer. Såsom tidigare nämnts förordar utredningen en successiv utbyggnad. Utredningen r ä k n a r med att nuvarande anslagsmedel, som uppgår till 46 800 kronor per år, för budgetåret 1960/61 behöver höjas till 70 000 kronor. En successiv höjning bör därefter ske till 80 000, 88 000, 94 000 och 98 000 kronor. Den effektiva höjningen uppgår till (98 000 — 46 800 = ) 51 200 kronor och fördelar sig enligt utredningens förslag på budgetåren 1960/61—1964/65 på sätt framgår av tab. 71. Anslagshöjningen avser att täcka dels instrumentanskaffning för nyinrättade stationer och dels ersättningsanskaffning för redan existerande stationer. Den ökade medelstilldelningen bör även möjliggöra en ökad lagerhållning i och för genomförande successivt av det av institutet förordade

252 Tabell 71. Av utredningen beräknat anslagsbehov under en femårsperiod för markobservationsstationer

Förslag •/•Tidigare anslagsmedel Anslagshöjning

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

70 000 46 800 23 200

80 000 70 000 10 000

88 000 80 000 8 000

94 000 88 000 6 000

98 000 94 000 4 000

utbytesförfarandet. Anslagssumman inkluderar slutligen kostnader för \erkstadsutrustning samt underhåll av nyinrättade stationer och specialinstrument. Anskaffningsbehovet i fråga om instrument för den civila flygväderlekstjänsten är, såsom framhållits, svårbedömbart. Det är å ena sidan klart, att flygväderlekstjänsten inte är i stånd att med nuvarande instrumentuppsättning i erforderlig utsträckning tillgodose jettrafikens behov av väderleksinformation. Vid bedömningen av flygbolagens krav på flygväderlekstjänsten måste å andra sidan kostnaderna för den såsom nödvändig ansedda nyanskaffningen mycket noggrant vägas mot det av säkerhetsskäl betingade instrumentbehovet i nuläget och vid en väntad trafikökning. Såvitt man nu kan bedöma torde jettrafiken komma att koncentreras till ett fåtal större flygplatser, såsom Arlanda och Bromma, varjämte Torslanda och Bulltofta torde komina att fungera som alternativflygplatser för denna trafik. Dessa flygplatser bör självfallet successivt utrustas med för en kvalificerad väderlekstjänst erforderliga precisionsinstrument. Utredningen har samrått med luftfartsstyrelsen i fråga om instrumentanskaffningen för de lokala flygväderlekstjänsterna, särskilt med hänsyn till planerna för jettrafiken. Luftfartsstyrelsen anser, att endast flygväderlekstjänsten vid Arlanda behöver utrustas med väderradar, medan skäl icke föreligger för sådan anskaffning vid Bromma och Bulltofta, beroende på närheten till Arlanda respektive Kastrup, där väderradar kommer att vara installerad. Styrelsen anser, att service av väderradar bör anförtros telestyrelsens radiobyrå, som i samråd med institutet anskaffar och installerar denna materiel. Utredningen ansluter sig till luftfartsstyrelsens uppfattning härvidlag. För inrikesflygplatsernas del torde behovet av instrument i varje särskilt fall få bedömas med utgångspunkt från flygtrafikens art och omfattning. Genom nyanskaffningen friställda instrument av äldre typ bör överföras till flygplatser av lägre valör. Med utgångspunkt från vad nu sagts finner utredningen det av institutet angivna instrumentbehovet för den civila flygväderlekstjänsten, med vissa modifikationer, lämpat att läggas till grund för en mera långsiktig anskaffningsplan. Utredningen föreslår en teknisk upprustning av flygväderlekstjänsterna enligt en femårsplan, som framgår av tab. 72. Planen

253 Tabell 72. Utredningens femårsplan för anskaffning av instrument till de lokala flygväderlekstjänsterna Antal

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

5 5

1 500 4 200

1 500 4 200

1 500 4 200

1 500 4 200

1 500 4 200

Fj ärr termometer Hygrometer Registrerande dagmolnhöjdsmätare Indikerande dagmolnhöjdsmätare Siktmätare Byvindmätare Väderradar Installationskostnader

76 000

76 000

76 000

76 000

76 000

10 5 10 1 1

90 000 40 000 29 600 195 000 21 000

90 000 40 000 29 600

90 000 40 000 29 600

90 000 40 000 29 600

90 000 40 000 29 600

Summa kronor

—

457 300

241 300

241 300

241 300

241 300

har underställts luftfartsstyrelsen, som funnit den i stort sett vara lämplig med hänsyn till föreliggande trafikplaner. Vad gäller hydrologiska byrån är utredningen i stort sett ense med institutet i fråga om anskaffningsbehovet för utbyggnaden av det hydrologiska stationsnätet. Utredningen är för sin del beredd tillstyrka en utökning i föreslagen omfattning av antalet pegelstationer och mareografer. Däremot ifrågasätter utredningen lämpligheten av att inrätta särskilda stationer för utvecklingsarbeten, bl. a. med hänsyn till rådande svårigheter att erhålla hydrolog- och assistentpersonal för byråns löpande arbeten. Utredningen har, som förut framhållits, funnit det vara mest ändamålsenligt att samla institutets laboratorieresurser till ett huvudlaboratorium. Detta förutsattes kunna i erforderlig omfattning tillgodose såväl meteorologiska som hydrologiska byråns behov av laboratoriearbeten. Under sådana förhållanden är en särskild utbyggnad på det hydrologiska området enligt utredningens uppfattning nu ej påkallad. Utbyggnaden av hydrologiska byråns nät av peglar och mareografer kan enligt institutets uppgifter beräknas dra en kostnad av 947 500 kronor. Utredningen föreslår, att även denna utbyggnad sker under en femårsperiod och att kostnaderna fördelas på sätt framgår av tab. 73. Tabell 73. Utredningens femårsplan för utbyggnad av det hydrologiska och hydrografiska observationsstationsnätet

Registrerande peglar Byggnader Fasta peglar Thompson-dammar Mareografinstrument Mareografhus Summa kronor

Antal

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

50 50 75 40 15 4

10 000 7 000 7 500 40 000 45 000 100 000

10 000 7 000 7 500 40 000 45 000 100 000

10 000 7 000 7 500 40 000 45 000 100 000

10 000 7 000 7 500 40 000 45 000 100 000

10 000 7 000 7 500 40 000 45 000

—

209 500

209 500

209 500

209 500

109 500

254 Den av utredningen föreslagna utbyggnaden av institutets instrumentpark medför en ökning av medelsbehovet för anskaffning och underhåll av instrument med sammanlagt 4 366 200 kronor, vilka kostnader enligt det föregående förutsatts skola bestridas successivt under en femårsperiod. I tab. 74 lämnas en specifikation över totalsumman årsvis och med fördelning på olika slag av stationer. Tabell 74. Medelsbehovet för instrumentanskaffning under en femårsperiod enligt utredningens förslag

Aerologiska stationer Markobservationsstationer Flygväderlekstjänsten Hydrologiska stationer Summa kronor

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

225 000 23 200 457 300 209 500

260 000 10 000 241 300 209 500

420 000 8 000 241 300 209 500

440 000 6 000 241 300 209 500

600 000 4 000 241 300 109 500

915 000

720 800

878 800

896 800

954 800

Då de nuvarande sammanlagda anslagsanvisningarna för anskaffning och drift av instrument vid institutet och dess lokala organ uppgår till 444 800 kronor, skulle — med den föreslagna anslagshöjningen — det totala medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål för budgetåret 1960/61 utgöra 1 359 800 kronor.

KAPITEL X I I I Speciella

1. Institutets

frågor

byråorganisation

Institutets nuvarande organisation med en meteorologisk och en hydrologisk byrå ansluter sig på ett naturligt sätt till de båda ämnesområden, inom vilka institutets verksamhet är förlagd. Efter omorganisationen år 1945 har emellertid båda byråernas verksamhet successivt ökat, vilket i förening med framför allt meteorologiska byråns skiftande arbetsuppgifter alltmer accentuerat behovet av en utvidgad byråorganisation. Ganska snart efter omorganisationen aktualiserades frågan om en fastare organisation av flygväderleksavdelningen. Institutet framhöll redan i 1946 års petita bl. a., att det med den ansvällning av uppgifter som ägt rum icke längre vore möjligt för en chef att effektivt leda hela den nuvarande meteorologiska byråns arbeten. Institutet fann det i hög grad önskvärt att denna avdelning, som med alla lokala flygväderlekstjänsterna utgjorde den ojämförligt största inom meteorologiska byrån, organiserades som en särskild byrå under egen byråchef, vilken helt kunde ägna sig åt de synnerligen viktiga och aktuella arbeten, som tillkomme flygväderlekstjänstens centrala ledning. Frågan löstes för det dåvarande genom att en byrådirektörsbefattning inrättades för flygväderleksavdelningen. Byråorganisationen togs åter upp vid ett sammanträde inom meteorologiska och hydrologiska rådet den 9 juni 1955. Institutets chef framhöll därvid, att en uppdelning av den meteorologiska byrån vore nödvändig. Förslaget om en särskild byrå för flygväderleksärenden borde sålunda på nytt aktualiseras. Vidare hade väderleksavdelningen, aerologiska avdelningen och teleavdelningen fått en sådan omfattning, att de enligt överdirektören borde utgöra en särskild byrå. De återstående delarna av meteorologiska byrån — klimatavdelningen jämte observationsstationerna och instrumentavdelningen — borde bilda en byrå. I sina petita samma år påpekade institutet, att endast den ändringen skett i fråga om meteorologiska byråns ledning, att flygväderleksavdelningen erhållit en byrådirektör med uppgift att föredra vissa ärenden direkt för institutets chef. Institutet anförde vidare. Inom väderleksavdelningen och den aerologiska avdelningen har utvecklingen gått snabbast, till en del genom ökade anspråk på specialprognoser på allt längre sikt. Arbetet med ledningen av dessa båda avdelningar har emellertid svällt ut

256 i sådan utsträckning att det inte bara kommit att öka belastningen orimligt på de båda avdelningarnas chefer utan även betytt en väsentlig ökning av den administrativa bördan på chefen för den meteorologiska byrån, vilken icke längre har möjlighet att i enlighet med institutets instruktion följa vetenskapens utveckling och i praktiken överföra vetenskapens landvinningar inom hela byråns verksamhetsområde. Institutet finner det därför oundgängligt att en byråchefstjänst tillskapas i ledningen för de sammanslagna avdelningarna för väderlekstjänst och aerologi. I 1956 års petita upprepade institutet skälen för en ändrad byråorganisation och fann det absolut oundgängligt, att en byråchefstjänst inrättades för ledningen av avdelningarna för väderlekstjänst, aerologi, istjänst och telekommunikationstjänst jämte flygväderlekstjänst. Ärenden angående observationsstationer och instrument skulle handläggas vid den ursprungliga byrån. De aerologiska stationerna, som sorterade under avdelningen för aerologi, skulle tillsammans med instrument- och klimatavdelningarna bilda denna byrå. Institutet, som beretts tillfälle att till utredningen framföra sina synpunkter och önskemål bl. a. i fråga om byråorganisationen, har — under åberopande av tidigare argumentering — starkt understrukit behovet av en uppdelning av den meteorologiska byrån. Den föreslås nu av institutet uppdelad på tre byråer, nämligen en väderleksbyrå, en klimatbyrå och en flygväderleksbyrå. Väderleksbyrån bör enligt institutet omfatta en väderleksavdelning med sektioner för aerologi och allmän väderlekstjänst, en veckoprognosavdelning, en israpportavdelning samt en teleavdelning. Till klimatbyrån hänför institutet i sitt förslag, förutom klimatavdelningen med sektioner för observationstjänst, publikationer och utredningsärenden, en instrumentavdelning med sektioner för meteorologiska instrument (rutintjänst, utveckling av meteorologiska instrument och utveckling av hydrologiska instrument) samt verkstad, bibliotek, månadsprognosavdelning och statistisk sektion. Flygväderleksbyrån föreslås omfatta en avdelning för utredningar och flygklimatologi samt en avdelning för administrativa frågor. Huvuddelen av denna byrås verksamhet kommer att vara förlagd till de lokala flygväderlekst j änsterna. Institutet har särskilt framhållit de olika krav som bör ställas i fråga om behärskandet av arbetsuppgifternas inriktning och karaktär, när det gäller utövandet av chefsskapet för och ledningen av de föreslagna väderleks- respektive klimatbyråerna. Väderlekstjänstens prognoser baseras numera i stor utsträckning på dynamiska principer och metoder och särskilt stora krav ställes på byråchefens teoretiska kunskaper i dynamisk meteorologi vid det numeriska prognosarbetet. Arbetet inom klimatavdelningen har likaså specialiserats men inom andra områden, såsom databehandling inklusive statistiska prognoser samt

257 moderniserad kartläggning av Sveriges klimat, särskilt med hänsyn till frekvenser och variabilitet hos olika klimatelement. Modern klimatologi inriktar sig också alltmer mot analyser av klimatet från genetiska utgångspunkter, såsom t. ex. av sambandet mellan cirkulationsförhållandena i atmosfären och de olika klimatelementen under skilda årstider. Inom den tillämpade klimatologien får man för industriella uppgifter alltmer behov av dessa modernare behandlingsmetoder av klimatstatistiskt material. Det genetiska studiet av klimatet kominer särskilt till användning vid utarbetande av metoder för långtidsprognoser. Hydrologiska byrån bör enligt institutet uppdelas på två byråer, den ena omfattande den nuvarande isavdelningen, den andra de återstående avdelningarna, nämligen den allmänna hydrologiska avdelningen, hydrografiska avdelningen och kontrollavdelningen. Anledningen härtill är inte så mycket byråns omfattning som fastmer verksamhetens art. Eftersom landets universitet och högskolor saknar egentliga hydrologiska institutioner, hänskjutes nämligen enligt vad institutet uppger hydrologiska frågor av både praktisk och vetenskaplig natur i betydande omfattning till institutet. I samband med byråns uppdelning bör enligt institutet även en viss ändring av avdelningarnas organisation genomföras. En sammanslagning förordas av hydrologiska och hydrografiska avdelningarna, varigenom avdelningarnas personal på ett smidigt sätt skulle kunna användas än för hydrologiska och än för hydrografiska arbetsuppgifter. Kontrollavdelningen bör enligt institutet bibehålla sin nuvarande organisation. Förste statshydrologen anses emellertid i möjligaste mån böra frigöras från praktiska arbetsuppgifter för att kunna syssla med utvecklingsarbeten och matforskning inom avdelningens verksamhetsområde. Vad isavdelningen beträffar anses det nödvändigt, att sektionerna för laboratorieverksamhet och målforskning samt vattentemperaturundersökningar sammanföres till en särskild byråavdelning. Den återstående egentliga isundersökningsverksamheten skulle bilda en egen avdelning inom den föreslagna isbyrån. Utredningen. I direktiven för utredningen uttalas, att en ändring i institutets organisation med hänsyn till meteorologiska byråns omfattning kan övervägas. Ett av de främsta skälen till en uppdelning av denna byrå är — såsom framgår av den tidigare redogörelsen — att byråchefen på meteorologiska byrån i samband med institutets utveckling fått en sådan arbetsbörda, att han har stora svårigheter att leda byråns verksamhet såsom i institutets instruktion förutsatts. Även utredningen har kommit fram till att denna motivering för en ändrad byråindelning är sakligt grundad. Utredningen anser det vidare särskilt betydelsefullt, att byråchefen kan hålla fortlöpande kontakt med vetenskapens utveckling inom byråns ämnesområden. Det synes emellertid icke vara realistiskt att räkna med att 17—904867

258 hos en och samma person skall kunna finnas så stor sakkunskap, att han i detalj kan följa samtliga nuvarande meteorologiska avdelningars arbetsuppgifter. Det torde således inte vara möjligt för en byråchef att behärska de av institutet i det föregående närmare angivna olika uppgifterna i tillräcklig grad för att verksamt kunna bidra till deras utförande. Beträffande flygväderlekstjänsten har utredningen blivit övertygad om att de gång efter annan anförda skälen för att ombilda den till en särskild byrå under en byråchefs ledning är bärande. I personellt avseende innebär denna förändring, att den nuvarande byrådirektörstjänsten på flygväderleksavdelningen utbytes mot en byråchefstjänst. Det förtjänar också att framhållas, att flygväderleksavdelningen sedan länge i realiteten fungerat som en särskild byrå. Utredningen har med hänsyn till det anförda ansett sig böra föreslå en uppdelning av meteorologiska byrån i en väderleksbyrå, en klimatbyrå och en flygväder leksbyrå. I väderleksbyrån bör ingå väderleksavdelningen, aerologiska avdelningen, veckoprognosavdelningen, istjänsten för sjöfarten och teleavdelningen. Till klimatbyrån torde, förutom klimatavdelningen, böra hänföras de meteorologiska observationsstationerna och instrumentavdelningen. Klimatbyråns sammansättning är motiverad av följande skäl. Klimatavdelningens arbete baseras på observationstjänsten och därmed också på instrumentavdelningens verksamhet, bestående av instrumentservice och utveckling av instrument. Instrumentavdelningen måste, liksom observationstjänsten, visserligen bli ett serviceorgan för samtliga övriga byråer på institutet men dess anknytning till observationstjänsten och därmed klimatbyrån är mera direkt betingad än till väderlekstjänst, flygväderlekstjänst och hydrologi. Under flygväderleksbyrån bör ingå, förutom flygväderleksavdelningen, de lokala flygväderlekstjänsterna. De förut anförda skälen för en uppdelning av meteorologiska byrån torde delvis även kunna åberopas för en uppdelning av hydrologiska byrån. Utredningen har emellertid för sin del inte funnit byrån så stor eller dess uppgifter så disparata, att en uppdelning av byrån nu kan anses påkallad. De av institutet föreslagna sektionsindelningarna under vissa avdelningar har av utredningen berörts i tidigare avsnitt, som behandlat arbetsuppgifter och personalbehov. Principiellt anser utredningen, att genomförandet av en strikt sektionsindelning i regel ej bör ske. Särskilt den rådande bristen på kvalificerad personal medför, att ett smidigt och till uppkommande situationer följsamt personalutnyttjande måste förutsättas, vilket kan omöjliggöras om en för institutet bindande sektionsindelning genomföres. 2.

Personalrekrytering

Institutet har, som i olika sammanhang framhållits, svårigheter att rekrytera teknisk personal, framför allt sådan med universitets- eller högskole-

259 utbildning. Bristen på kvalificerad meteorologpersonal torde till stor del bero på det starkt ökade behovet av dylik personal, vilket bl. a. sammanhänger med civilflygets starka utveckling efter andra världskrigets slut. I viss mån har emellertid behovet särskilt i vad avser personal för rutintekniskt betonade, ehuru kvalificerade arbetsuppgifter kunnat täckas genom den utbildning av tjänstemeteorologer, som institutet svarar för. År 1957 påbörjades en liknande utbildning av hydrologer för tillgodoseende av det ökade personalbehov, som sammanhänger med den forcerade utbyggnaden av landets vattenkraftsresurser. Viss rekrytering måste fortlöpande ske av personal med högre vetenskaplig utbildning. Möjligheterna för institutet att i konkurrens med andra erhålla dylik personal är dock starkt begränsade, främst beroende på att de bristande utbildningsresurserna vid universitet och högskolor inte svarar mot det föreliggande behovet. Även löneställningen och befordringsmöjligheterna inom institutet för ifrågavarande personalkategori inverkar ofördelaktigt på rekryteringsläget. De som tar anställning vid institutet bör enligt institutet åtminstone äga samma möjligheter till befordran som akademiker, vilka väljer lärarbanan. Institutet pekar i detta sammanhang också på den fördelaktigare löneställningen för stabsmeteorologer vid flygvapnet. Medan samtliga stabsmeteorologer uppflyttats till 23 lönegraden, har endast två statsmeteorologer nått denna grad. Från institutets sida är det ett önskemål, att denna ur rekryteringssynpunkt betydelsefulla skillnad elimineras genom att samtliga statsmeteorologer uppflyttas till 23 lönegraden. Institutet har enligt instruktionen tidigare inte haft befogenhet att tillsätta extra tjänster i högre lönegrad än 23, vilket enligt institutet medfört allvarliga konsekvenser i fråga om såväl rekryteringen som möjligheten att behålla kvalificerade tjänstemän. En förbättring härvidlag torde ha inträtt i och med att institutet genom 1958 års instruktion kan tillsätta tjänster t. o. m. lönegraden Ag 26. För att öka rekryteringsmöjligheterna anser institutet det önskvärt att få kontraktsanställa tjänstemän. Assistentpersonal med studentexamen på reallinjen har särskilt under rådande svårigheter för institutet att nyanställa och behålla akademiker och civilingenjörer visat sig vara värdefull för hydrologiska byråns utredningsavdelningar. Institutet har emellertid vissa svårigheter att behålla denna personalkategori. Flertalet studenter, som anställts under senare år, uppges sålunda ha slutat på grund av de dåliga befordringsutsikterna föl institutets assistentpersonal. Institutet anser det rimligt, att sådan assistentpersonal tillhörande denna kategori, som — efter tjänstgöring i den vanliga befordringsgången för assistenter — visat sig vara i stånd att självständigt svara för mera krävande mät- och inspektionsarbete samt visat förmåga att utföra utredningsarbeten, får möjlighet att bli befordrad till lönegrad Ae 15. Institutet anser sig därför böra få möjlighet att inrätta extraordinarie tjänster t. o. m. denna lönegrad.

260 I fråga om biträden, sysselsatta med kartritningsarbete, föreligger till nackdel för institutet slutligen en skillnad i avlöningshänseende mellan institutets och flygvapnets personal. Vid flygvapnet placeras den som tekniska biträden i 8 lönegraden, medan institutets motsvarande personal endast i mindre utsträckning når denna lönegrad. Följden är, att en del biträden efter utbildning vid institutet övergår till den militära väderlekscentralen. Detta vållar givetvis institutet besvär och äventyrar tidvis tjänsten vid flygplatserna. I en till utredningen ställd, den 23 juli 1958 dagtecknad skrift har Sveriges naturvetareförbund framfört förbundets synpunkter beträffande akademikernas ställning vid institutet. Otillfredsställande anställnings- och lönevillkor är enligt förbundet det väsenligaste hindret för institutets rekrytering av akademiker. Efter att ha uttalat sin oro för möjligheten att rekrytera kvalificerad personal till institutet, berör förbundet de brister i anställnings- och löneförhållandena för akademiker vid institutet, som enligt förbundet bör avhjälpas. Förbundet yrkar på en ändring av befordringsgången för institutets akademiker och anför härom följande. Vid institutet tillämpas för akademiker med filosofie kandidat- och filosofisk ämbetsexamen den långa reglerade befordringsgången, medan för samma naturvetare vid exempelvis försvarets forskningsanstalt tillämpas den korta befordringsgången. Vid hydrologiska byrån utföra naturvetare och civilingenjörer likartade arbeten, varför det synes orimligt att av dessa båda kategorier den förstnämnda får vidkännas den långa medan den senare följer den korta befordringsgången. Förbundet anser, att den kortare befordringsgången bör tillämpas för samtliga akademiker vid såväl den meteorologiska som den hydrologiska byrån. Naturvetares och civilingenjörers möjligheter att vid institutet inom rimlig tid efter sin anställning erhålla ordinarie eller extra ordinarie tjänster i statsmeteorologs, statshydrologs eller högre lönegrad anses alltför begränsade. Varje akademiker vid institutet bör enligt förbundet tämligen kort efter genomgången befordringsgång vid institutet ha möjlighet att erhålla en dylik tjänst. Förbundet anser det vidare nödvändigt för tryggande av rekryteringen till institutet, att samtliga statsmeteorologer och statshydrologer placeras i 23 lönegraden. Förbundet berör även den obekväma arbetstiden och anför härom följande. Flertalet meteorologer vid institutet arbeta tidvis eller regelbundet i skiftestjänst med tjänstgöring under delvis mycket obekväma arbetstider. Stora privata svårigheter är förknippade med sådan tjänstgöring. Under år med familjebildning och senare vid ökad ålder känner meteorologen skiftestjänsten så betungande, att hans strävan till regelbunden tjänst med lika god inkomst är förklarlig. Det är förbundets åsikt, att all personal i skiftestjänst vid institutet oavsett lönegradsplacering bör erhålla ekonomisk kompensation för obekväm arbetstid. Förbundet anser det vara nödvändigt för institutets möjligheter att rekrytera akademiker, att institutet ges befogenhet att automatiskt placera

261 en förste statsmeteorolog och förste statshydrolog i 26 lönegraden, när denne innehar doktorsgraden. För rekrytering av filosofie licentiater och doktorer för forskningsarbete är det enligt förbundet vidare nödvändigt, att ett tillräckligt antal förste statsmeteorolog-, förste statshydrolog- eller högre tjänster finns jämte föreståndartjänsterna för de större avdelningarna. Vad beträffar uppdragsverksamheten har institutet för utredningen uppgivit, att det i möjligaste mån sökt undvika att ge tillstånd till befattningshavare att såsom enskilt uppdrag utföra meteorologiska eller hydrologiska undersökningar och utredningar åt kommuner och enskilda. Förbundet tolkar detta som en strävan från institutets sida att avskaffa den förmån, som akademikerna tidigare haft vid institutet och i regel äger vid andra statliga verk och på andra arbetsplatser, nämligen att förvärva extrainkomster vid sidan om den ordinarie lönen. Mot bakgrunden av institutets rekryteringssvårigheter yrkar förbundet på att institutet härvidlag inte tillämpar för de anställda oförmånligare regler än som gäller på andra arbetsplatser. Utredningen. Vid bedömningen av personalbehovet för institutets olika avdelningar har utredningen varit medveten om institutets rekryteringssvårigheter. Utredningen har, såsom framgår av tidigare avsnitt, förordat en utökning av antalet högre tjänster, varigenom i viss utsträckning skapats bättre befordringsutsikter för såväl meteorolog- som hydrologpersonalen och därmed också större möjligheter för institutet att förvärva och behålla kvalificerad sådan personal. Därmed anser utredningen, att de av institutet och Sveriges naturvetareförbund framförda synpunkterna härvidlag i rådande läge med knapphet i fråga om utbildad sådan personal tillgodosetts i görligaste mån. Institutet har ansett det önskvärt, att det i sin instruktion får tillstånd att inrätta och tillsätta extra tjänster oberoende av lönegrad och ifrågasätter även, om inte tjänstemän, som sysslar med uppdragsverksamhet, borde få tillsättas enligt kontrakt. Denna anställningsform skulle användas för att rekrytera och behålla ett antal experter, vilkas arbete är nödvändigt för att bl. a. kunna tillhandahålla vattendomstolarna begärda utredningar inom rimlig tid. Som förut nämnts har institutet numera möjlighet att inrätta extra tjänster i högst 26 lönegraden. Härigenom torde institutet på längre sikt ha goda förutsättningar att komma till rätta med rekryteringssvårigheterna vad beträffar personal för institutets uppgifter inom området för uppdragsverksamheten. Vidkommande institutets önskemål att i viss utsträckning få kontraktsanställa högre tjänstemän vill utredningen erinra om det av den s. k. civilingenjörsutredningen den 29 juni 1956 avgivna betänkandet, vari förordades en friare lönesättning för högskoleutbildad teknikerpersonal inom vissa delar av det statliga verksamhetsområdet. I proposi-

262 tionen 1957: 120 (s. 34) föreslogs, att kontraktsanställningen skulle begränsas till personal med forskningsuppgifter eller därmed närbesläktat högt kvalificerat utvecklingsarbete. Enligt vad nu sagts synes institutet redan ha möjlighet att begära bemyndigande att i viss begränsad utsträckning anställa personal på kontrakt. Vissa undersökningar inom uppdragsverksamhetens område kan enligt utredningens uppfattning vara av den kvalificerade beskaffenhet, att de skulle kunna hänföras till nyssnämnda slag av forskningsuppgifter. Frågan härom skall emellertid från fall till fall prövas av Kungl. Maj :t. Vad forskningen och undervisningen beträffar föreslår utredningen på annat ställe i betänkandet inrättandet av två laboratorstjänster vid institutet. Vid sidan om undervisningen avses dessa skola ägna sig åt forskningsarbete och även svara för samordningen av den inom institutet bedrivna forskningen i meteorologi och hydrologi. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 mars 1959 tillkallat särskilda sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning beträffande organisationen av undervisningen och forskningen vid universitet och högskolor i ämnet meteorologi. Anställningsförhållandena för assistent- och biträdespersonalen kommer vid ett genomförande av utredningens förslag om upprustning av de personella resurserna på institutets olika avdelningar att förbättras. Utredningen får i denna del hänvisa till sina i berörda avsnitt redovisade ställningstaganden. övriga av institutet och Sveriges naturvetareförbund aktualiserade rekryteringsfrågor anser utredningen icke falla inom utredningsuppdragets r a m utan bör av institutet och vederbörande organisation tagas upp i petita respektive vid de överläggningar i lönefrågor, som regelmässigt äger rum mellan civildepartementet och personalorganisationerna. 3. Tekniska hjälpmedel Det ingår i utredningens uppdrag att vid bedömningen av institutets verksamhet och organisation undersöka möjligheterna att icke blott effektivisera utan även ekonomisera arbetet genom utnyttjandet av olika slags moderna tekniska hjälpmedel. Utredningen har i det föregående haft anledning beröra olika tekniska hjälpmedel i samband med redogörelsen för arbetsuppgifterna på institutets olika avdelningar. De främsta hjälpmedlen är hålkort, elektroniska räknemaskiner, telefax samt instrument för observationer av olika meteorologiska data, framför allt för flygtrafikens räkning. Genom användning av dylika hjälpmedel kan kostnaderna för vissa arbeten nedbringas. Särskilt betydelsefullt är, att m a n får möjligheter ta upp viktiga arbeten på institutets program, vilka tidigare av ekonomiska och praktiska skäl varit ogenomförbara.

263 a) Databehandling

Hålkort användes redan i viss utsträckning för databehandling inom klimatavdelningen och vidareutveckling av denna behandlingsmetod anses nödvändig bl. a. för den forskning, som pågår rörande månadsprognoser. Användning av hålkort förutsattes av institutet också komma att erfordras för vissa arbeten på hydrologiska byråns allmänna hydrologiska avdelning och dess isavdelning. Besk-maskinen användes f. n. för beräkning av luftströmmarna i de högre luftlagren under en tid av 1—3 dygn, en verksamhet som hittills varit försöksmässig. Institutet förutsätter emellertid, att detta hjälpmedel kommer till ökad användning. Det står visserligen klart, att man härigenom inte kan göra några direkta besparingar men detta hjälpmedel anses nödvändigt, om man vill söka åstadkomma en utveckling av prognostekniken. Besk-beräkningar erfordras också för utförande av månadsprognoser, flödesprognoser och olika klimatologiska undersökningar. Institutet har sedan budgetåret 1955/56 under omkostnadsanslaget en särskild post, f. n. uppgående till 30 000 kronor per år, för försök med numeriska prognoser med matematikmaskinen Besk. Försöken har av allt att döma slagit väl ut och institutet har i sina petita gjort upprepade framställningar om ökad medelstilldelning för en mera rutinmässig användning av maskinella beräkningsmetoder. Med de maskinella resurser, som nu står till buds, synes den naturliga arbetsgången vara, att basmaterialet i första hand överföres på hålkort, varefter enklare bearbetning sker med tillhjälp av vanliga hålkortsmaskiner och mera invecklade räkneoperationer utföres med Besk-maskinen. Institutet har på utredningens begäran beräknat det årliga medelsbehovet vid ett fullt genomförande av de olika arbetsuppgifterna för numerisk databehandling. Institutets beräkning slutar på en årskostnad av 220 000 kronor enligt följande specifikation. Numeriska prognoser 3 gånger per vecka för en nivå och med den barotropa modellen . . 125 000 Hyra för sorteringsmaskin och tabulator främst för rutinbearbetning av klimatdata månadsvis 25 000 Beräkningar för månadsprognoser 50 000 Hålkortsberäkningar för perioden 1931—60 jämte specialutredningar 20 000 Summa kronor 220 000

De angivna arbetsuppgifterna vid institutet kan utföras endast genom användning av maskinella hjälpmedel för databehandling. En manuell behandling av materialet skulle fordra sådana insatser, att denna väg ej är framkomlig. Genom användandet av nämnda hjälpmedel blir arbetet alltså i hög grad rationaliserat. Medel bör i erforderlig utsträckning anvisas för fortsatta försök med hänsyn till den framtida betydelse ett genomförande av försöken kan få. Medelsberäkningen för en fortsatt och ökad maskinell bearbetning får emellertid

264 vägas mot inte blott de prövade metodernas bärighet utan även behovet allmänt sett av utökad prognosverksamhet m. m. Det torde bl. a. med hänsyn härtill få anses motiverat att räkna med en successiv utveckling av den verksamhet, varom här är fråga, förslagsvis under en tidsperiod av fem år. Då det är av vikt att försöksverksamheten får bedrivas på en icke alltför liten basis, anser utredningen, att medelstilldelningen första året bör höjas till 70 000 kronor från nuvarande belopp å 30 000 kronor. Anslaget kan därefter successivt höjas under de följande fyra åren. b) Telefax

I 1954 års petita anmälde institutet, att försök med bildöverföring (telefax) av väderlekskartor ägt rum vid institutet och att det kunde förväntas att lokala väderlekstjänster skulle kunna få en stor del av kartbehovet tillgodosett genom telefax. Institutet ansåg det sannolikt, att viss personalreduktion härigenom skulle kunna genomföras. Enligt institutet är det för en oberoende flygväderlekstjänst erforderligt att ha tillgång till markkartor över en större del av jordklotet 6—8 gånger om dagen och över hela norra halvklotet två gånger om dagen samt kartor för 850, 700, 500, 300 och efter hand även 200 och 100 mb över större delen av norra halvklotet upp till fyra gånger om dagen. En kartritning av denna omfattning kan inte ske utan betydande kostnader. Med erforderlig telefaxutrustning kan emellertid en stor del av ifrågavarande kartor, framför allt de som ger mera översiktlig beskrivning av vädret, erhållas direkt från institutet, varigenom kartritningsarbetet och — om än i mindre grad — även analysarbetet vid den lokala flygväderlekstjänsten minskas högst betydligt. Institutets telefaxkartor kan även med fördel användas av de militära flygväderlekstjänsterna, vilkas arbete i icke oväsentlig grad torde underlättas genom telefaxöverföring av aerologiska avdelningens och väderleksavdelningens kartanalyser och prognoskartor. Institutet har f. n. telefaxförbindelser med flygväderlekstjänsterna i Stockholm-Bromma och Malmö-Bulltofta. Det är emellertid ett önskemål, att varje flygväderlekstjänst, där prognosverksamhet förekommer, utrustas med telefaxmottagningsapparat för mottagning av sändningar från institutet och — i förekommande fall — utlandet. Flygväderlekstjänsten vid den nya storflygplatsen föreslås i 1959 års statsverksproposition få telefaxutrustning. Denna verksamhet har givetvis medfört ökade arbetsuppgifter för berörda avdelningar inom institutet, nämligen väderleksavdelningen, aerologiska avdelningen och teleavdelningen. Institutet räknade emellertid från början inte med att någon personalökning där skulle behövas, så länge verksamheten bedrevs i begränsad omfattning. Vid utökning av verksamheten beräknades kostnaderna för den personalökning, som erfordrades vid institutets centrala del, motsvaras av större besparingar vid de lokala organen.

265 Det ligger i sakens natur, att besparingarna blir större, ju fler lokala väderlekstjänster som ges möjlighet att per telefax mottaga översiktskartor, som eljest behöver ritas på platsen. Institutet har i petitasammanhang under senare år anmält, att behov föreligger av telefaxförbindelser med flygväderlekstjänsten i Göteborg-Torslanda. Utredningen vill understryka önskvärdheten av att nämnda flygväderlekstjänst, liksom även i sinom tid flygväderlekstjänsten i Sundsvall/ Härnösand, utrustas med telefaxmottagare. Kostnaden för upprättande av telefaxförbindelser med dessa båda flygväderlekstjänster kan beräknas uppgå till ca 104 000 kronor. c) Övrigt

Olika slag av instrument på flygplatserna gör det möjligt att lämna piloterna erforderliga uppgifter om temperatur- och fuktighetsförhållanden, vilka eljest inte utan ett stort uppbåd av observatörer skulle kunna erhållas i tillräckligt detaljerat skick och med önskvärd noggrannhet. Genom molnhöjdsmätare och byvindmätare kan man vidare få sådana uppgifter om molnhöjd och vindförhållanden, som knappast kan erhållas utan ifrågavarande instrument. Anskaffningsbehovet av dessa och andra instrument beröres i kap. XII. 4. Internationellt

samarbete

Vid den internationella meteorologiska kongressen i Paris våren 1951 upplöstes internationella meteorologiska organisationen (IMO). Dess verksamhet jämte sekretariat, tillgångar och skulder övertogs av den nya meteorologiska världsorganisationen (WMO), som inrättats i enlighet med 1947 års Washingtonkonvention. WMO är ett av Förenta Nationernas fackorgan (specialized agencies). Dess medlemmar utgöres av stater eller territorier med autonoma väderlekstjänster. I den följande redogörelsen belyses huvudsakligen WMO och WMO-arbetct vid institutet. Den rekordartade utvecklingen inom meteorologien med nya teorier och prognosmetoder har i förening med de snabbt ökande kraven på prognosernas utsträckning i både tid och rum skärpt kraven på standardisering och samarbete inom meteorologien världen över. Trafikflygets övergång till reaktionsdrift kräver t. ex., att stora hittills tämligen outforskade delar av atmosfären blir föremål för observationer i ökad utsträckning och att forskningsarbetet forceras i syfte att möjliggöra införandet av kartor över och prognoser för dessa höjder i det dagliga rutinarbetet. WMO har till ändamål att underlätta det internationella samarbetet vid uppbyggandet av ett stationsnät för utförande av meteorologiska eller andra till meteorologien k n u t n a geofysiska observationer samt att främja upprättandet och underhållandet av meteorologiska centra med uppgift att

266 lämna meteorologisk service. Det åligger organisationen särskilt att främja det internationella utbytet av väderleksuppgifter, standardiseringen av meteorologiska observationer, säkerställandet av deras enhetliga publicering och statistiska bearbetning samt meteorologiens användning i luftfartens, sjöfartens, lantbrukets och andra mänskliga verksamhetsområdens tjänst. En angelägen uppgift är även att främja forskning och utbildning i meteorologi ävensom att bidra till samordnandet av de internationella aspekterna på denna forskning och utbildning. Representanter för de olika medlemsstaterna (i allmänhet cheferna för de statliga meteorologiska instituten) samlas vart fjärde år till en kongress, som utgör WMO:s beslutande organ. Som verkställande organ fungerar en exekutivkommitté. Den sammanträder en gång årligen. Dessutom finns sex regionala associationer, var och en omfattande medlemmarna inom sitt område. De regionala associationerna sammanträder efter behov, ungefärligen vart fjärde år. Slutligen har tillsatts åtta tekniska kommissioner, vilka i stort sett svarar mot avdelningarna vid de fullt utbyggda större meteorologiska centralerna, nämligen en för synoptisk meteorologi, en för aerologi, en för klimatologi, en för instrument och observationsteknik, en för aeronautisk meteorologi, en för maritim meteorologi, en för agrikulturmeteorologi och en för bibliografi och publikation. De olika kommissionerna har till uppgift att utreda alla aktuella frågor inom WMO:s verksamhetsfält och att framställa rekommendationer till kongressen. Alla medlemmar har rätt att bli representerade genom en eller flera representanter. Kommissionerna brukar sammanträda ungefär vart fjärde år. Organisationens permanenta sekretariat i Geneve, som står under ledning av en generalsekreterare, har framför allt till uppgift att tjäna som förmedlande central för all verksamhet inom WMO. Förutom överdirektören och chefen för institutet, som är Sveriges permanente representant inom WMO, deltar tjänstemän på institutets olika avdelningar, som medlemmar i någon teknisk kommission, i det internationella arbetet. Institutets chef har vid 1956 års regionala möte valts till Europaregionens president och deltar därigenom som självskriven medlem i exekutivkommitténs möten. De olika WMO-organens möten utgör det främsta medlet för det internationella samarbetets utveckling och kräver betydande arbetsinsatser från institutets sida. Institutets tjänstemän beräknas under de senaste åren ha tillbringat minst 20 veckor per år på olika WMO-möten. Dessa möten kräver dessutom en noggrann förberedelse med genomgång av arbetsdokument m. m. samt långvarigt efterarbete, såsom utarbetande av redogörelser för överläggningarna och åtgärder för mötesbeslutens genomförande. En särskild tjänsteman har inom institutet avdelats för att följa upp och samordna WMO-ärendena. Det ankommer på denne att sammanställa doku-

267 ment och att muntligen eller i promemorieform ge översikter över WMOärenden till tjänstemän, som skall representera institutet vid organisationens möten, och till institutets ledning för olika framställningar till Kungl. Maj:t. Däremot behöver i allmänhet endast obetydlig hjälp lämnas vid den korrespondens, som handhas av enskilda tjänstemän på olika avdelningar i deras egenskap av medlem av någon teknisk kommission eller arbetsgrupp. Den tid ifrågavarande tjänsteman kan ägna åt WMO-arbetet — i genomsnitt 125 timmar i månaden — har enligt institutet visat sig vara otillräcklig, vilket medfört en viss eftersläpning. Vidare anses många ärenden förtjäna ett djupare inträngande i sakfrågan från institutets sida än vad som hittills kunnat medhinnas. Det ligger i sakens natur, att institutets olika avdelningar dessutom i icke oväsentlig grad beröres av WMO-ärendena och deras handläggning. Institutet nämner särskilt telekommunikationsavdelningen, instrumentavdelningen, väderleks- och aerologiska avdelningen, klimatavdelningen samt biblioteket. För WMO-arbetet erfordras enligt institutet slutligen en rutinerad stenograf och maskinskriverska i engelska, som även h a r goda kunskaper i franska och tyska. Detta behov har provisoriskt tillgodosetts genom inrättande av en extra kontoristtjänst för överdirektörens sekreterare. Den personalförstärkning, som utredningen i samband med behandlingen av de olika avdelningarna räknat med, torde enligt utredningen även få tas i anspråk för institutets internationella ärenden. Utredningen räknar vidare med ett permanent behov av nyssnämnda kontoristtjänst och tar upp den i institutets personalplan. Det internationella arbetet vid institutet omfattar — förutom den meteorologiska världsorganisationen — internationella organisationen för civila luftfarten (ICAO), teleavdelningens internationella förbindelser och institutets internationella kontakter i övrigt. ICAO-ärenden handlägges av flygväderlekstjänsten. Teleavdelningens arbetsområde ligger till mycket stor del på det internationella planet, dels genom WMO och dels genom direkta förbindelser med utländska telekommunikationscentra. Övriga internationella kontakter ombesörjes av respektive avdelningar genom direkt korrespondens med utlandet — alltså ej via WMO — och avser instrument, meteorologiska data, besök m. m. Vissa fortlöpande ärenden skötes i samarbete med andra länder. Kustistjänsten för Sveriges ostkust kräver sålunda samverkan med grannländerna kring Östersjön. En svensk-norsk kommitté handhar ärenden rörande fartyg, som tjänstgör som fast stationerade väderskepp i Norska havet och under vissa perioder mellan Island och Grönland. Biblioteksärenden förutsätter slutligen mer eller mindre kontakt med de utländska meteorologiska centralerna.

268 5. Lokalfrågan Institutet har sina ämbetslokaler i fastigheten Fridhemsgatan 9, där det disponerar ca 2 800 kvm kontorsutrymmen och 177 kvm källarutrymmen. Sedan den 1 november 1957 är en del av institutet förlagd till Voltavägen 17 i Ulvsunda. Institutet disponerar där ca 1 200 kvm, varav hälften utgör kontorsutrymmen och hälften utrymmen för lager, arkiv, korridorer m. m. Dessutom disponerar institutet vid Akademigränd arkivutrymmen om ca 100 kvm och ett arkivrum i luftfartsstyrelsens lokaler vid Västerbroplan. Oaktat institutet nyligen erhållit ökade lokalutrymmen, beräknas f. n. ytterligare ett 30-tal arbetsplatser vara erforderliga. Institutet har med anledning härav och med hänsyn till den fortsatta utvecklingen av institutets verksamhet i en framställning till byggnadsstyrelsen den 26 mars 1959 anhållit att, utöver nuvarande lokalutrymmen, få anvisning på ytterligare ca 300 kvm för kontorsändamål samt vissa lager- och arkivutrymmen. Institutet har vid upprepade tillfällen tagit upp frågan om en mera definitiv lösning av institutets lokalfråga. I 1951 års petita framhöll institutet sålunda, att frågan om anskaffande av en särskild byggnad åt institutet borde upptagas inom en icke alltför avlägsen framtid. I detta sammanhang berördes lokalbehovet för ett blivande internationellt meteorologiskt institut i Stockholm, vars verksamhet i väsentliga delar skulle anknyta till de arbeten, som bedrives vid institutets avdelningar för väderlekstjänst och aerologi. Lokaler för de båda instituten ansågs därför böra beredas i så nära anslutning till varandra som möjligt. Lokalfrågan togs åter upp i 1956 års petita, varvid även berördes ett projekt att bereda hela institutets centrala del nya lokaler i en nybyggnad i Vällingby. Som ett provisorium i avvaktan på frågans lösning genomfördes hösten 1957 en utflyttning av institutets isavdelning till de ovanberörda lokalerna i Ulvsunda. Det organisationsförslag utredningen ansett sig böra framlägga innebär en betydande ökning av institutets personal och kommer vid ett genomförande att medföra behov av ytterligare lokalutrymmen. Med hänsyn härtill vill utredningen understryka angelägenheten av att institutets lokalfråga får en snar lösning.

KAPITEL XIV Anslagsfrågor och k o s t n a d s b e r ä k n i n g a r

1. Nuvarande

anslagsuppställning

Institutets utgifter redovisas f. n. på tio olika anslag, avseende avlöningar, undervisning, omkostnader, observatörer, telegramkostnader m. m., underhåll av stationer m. m., uppdragsverksamhet, väderlekstjänst för luftfarten, aerologiska stationer samt bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland m. m. Flertalet anslag har funnits sedan omorganisationen år 1945. T. o. m. budgetåret 1952/53 var anslagen indelade i två huvudgrupper, en för verksamheten i allmänhet och en för särskilda undersökningar. Under den förra gruppen hade sammanförts anslagen för avlöningar, undervisning, undersökningar inom hydrologiska byrån, observatörer, telegramkostnader m. m., underhåll av stationer m. m. samt övriga omkostnader. Den andra gruppen upptog — sedan anslaget för undersökningar inom hydrologiska byrån förts över till gruppen »Verksamheten i allmänhet» — anslagen för geofysiska undersökningar i Riksgränsen, väderlekstjänst för luftfarten och aerologiska stationer. En särskild grupp bildade bidragen till seismologiska och magnetiska iakttagelser i Abisko samt till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland. Efter förslag i statsverkspropositionen år 1953 (VI ht s. 68) genomfördes vissa ändringar i fråga om institutets anslag. Indelningen av anslagen i huvudgrupperna »Verksamheten i allmänhet» och »Särskilda undersökningar» avskaffades. Anslaget Geofysiska undersökningar i Riksgränsen uppdelades mellan anslagen Observatörer och Underhåll av stationer m. m. Vidare flyttades anslaget Bidrag till seismologiska och magnetiska iakttagelser i Abisko över till åttonde huvudtiteln och sammanfördes med anslaget Vetenskapsakademien: Bidrag till naturvetenskaplig forskning i Övre Norrland. Slutligen ändrades anslagsrubriken Undersökningar inom hydrologiska byrån till Uppdragsverksamhet, för att anslaget skulle k u n n a användas även för motsvarande undersökningar inom meteorologiska byrån. Avlöningar. Anslaget för avlöningar, som är ett förslagsanslag, innefattar avlöningar till ordinarie tjänstemän, arvoden till sakkunniga, avlöningar till icke-ordinarie personal samt rörligt tillägg. I fråga om sättet för bestridande av kostnader för avlöning enligt statens allmänna avlöningsreglemente åt

270 civil personal, för vars avlönande anslag blivit uppförda å riksstaten, gäller föreskrifterna i Kungl. Maj :ts kungörelse den 3 december 1954, nr 831. Av medel, som anvisas för arvoden till sakkunniga, utgår ersättning med visst belopp till Stockholms högskolas meteorologiska institution för vissa undersökningar. I övrigt användes medlen för tillfälligt anlitande av svenska och utländska experter. Anslagsposten Avlöningar till icke-ordinarie personal är obetecknad och kan alltså icke överskridas. Med hänsyn till de ofta hastigt uppkommande behoven av personalförstärkning t. ex. på grund av internationella åtaganden till följd av Sveriges anslutning till meteorologiska världsorganisationen (WMO) har institutet ifrågasatt, om ej denna post borde uppföras förslagsvis med skyldighet att för överskridande inhämta Kungl. Maj :ts medgivande. Så är f. n. fallet med motsvarande anslagspost under anslaget Väderlekstjänst för luftfarten. Undervisning. Det härför uppförda obetecknade anslaget är uppdelat i två poster, en för arvoden och avlöningar till undervisningsavdelningens föreståndare, lärare, assistenter och biträdespersonal samt en för expenser m. m. Den senare inkluderar kostnader för renhållning och städning samt reseersättningar. Kostnaderna för den vid institutet bedrivna meteorologiundervisningen belastar endast till en del förevarande anslag. Institutet erhåller nämligen från flygvapnet bidrag till täckande av kostnaderna för tjänsteexamenskursen, vilket bidrag redovisas såsom särskilda uppbördsmedel under anslaget. De löpande kostnaderna för kursen har, sedan utbildningen tog sin början år 1945, fördelats så att 80 % belastat flygvapnets anslag och återstående 20 % institutets undervisningsanslag. Bestämmande för kostnadsfördelningen var det förhållandet, att undervisningen från början främst avsåg att utbilda flygvapnets meteorologaspiranter, så att dessa skulle erhålla den teoretiska kompetens i meteorologi som erfordras för befattning som meteorolog vid flygvapnet. Sedermera har emellertid en förskjutning i den riktningen inträtt, att kursen för meteorologisk tjänsteexamen numera kan anses vara den primära rekryteringsvägen för såväl militära som civila meteorologer. Med hänsyn härtill har chefen för flygvapnet i anslutning till institutets anslagsäskanden under senare år påyrkat en minskning av flygvapnets bidrag. Omkostnader. F r å n omkostnadsanslaget, som är ett förslagsanslag, bestrides institutets kostnader för sjukvård m. m., reseersättningar, expenser, publikationstryck och bibliotek. Under detta anslag redovisas också medel, som anvisats för försök med matematikmaskin. På omkostnadsanslaget redovisas såsom särskilda uppbördsmedel institutets inkomster från försäljning av publikationer. Observatörer. Under detta anslag, som är obetecknat, anvisas medel till täckande av personalkostnaderna för institutets observationsnät. Större delen

271 av anslaget åtgår för de meteorologiska stationerna. En mindre summa är avsedd för utbildning av observatörer. De hydrologiska stationerna däremot har i övervägande grad upprättats i anslutning till uppdragsverksamheten och bekostas av vederbörande uppdragsgivare. Endast ett mindre antal vattenstånds- och specialstationer bekostas f. n. av institutet. Telegramkostnader m. m. Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1958/59 äger institutet av förslagsanslaget till telegramkostnader m. m. ta i anspråk erforderliga belopp för bestridande av avgifter för befordran från eller till institutet av meteorologiska meddelanden medelst telegraf, telefon eller radio, däri inbegripet abonnemangsavgifter för fjärrskriftsapparater och ledningar samt radiosändare med tillhörande fj ärrmanöverorgan, ävensom av kostnader för förbrukningsartiklar för driften av ifrågavarande apparater. Medlen får i viss utsträckning också användas för försök med radioteleprinter. Underhåll av stationer m. m. Anslaget för underhåll av stationer m. m. är ett reservationsanslag och avser främst underhåll av stationsbyggnader och instrument. Från anslaget bestrides även kostnader för speciella observationer i de högre luftlagren, specialstationer och solstrålningsmätningar samt rapportblanketter o. d. Bland utgifterna under detta anslag märkes vidare laboratoriekostnader och kostnader för institutets radiostationer. Uppdragsverksamhet. I riksstaten uppfördes fr. o. m. budgetåret 1944/45 ett särskilt förslagsanslag för undersökningar inom dåvarande hydrografiska avdelningen, sedermera hydrologiska byrån. Tidigare hade man i viss utsträckning måst tillgripa utvägen att låta den uppdragsgivare, som skulle gälda kostnaderna för en utredning, direkt avlöna den för utredningsarbetet erforderliga personalen. Omläggningen var emellertid för uppdragsgivarnas del endast av formell natur, eftersom de utgifter, som påfördes nyssnämnda förslagsanslag, helt skulle täckas av de ersättningar, som institutet debiterade vederbörande uppdragsgivare. Vid omorganisationen år 1945 avdelades för utredningstjänst en förste statshydrolog, en statshydrolog och tre kontorsbiträden, samtliga avlönade från institutets ordinarie anslag. Denna personal ansågs täcka dåvarande permanenta personalbehov för utredningsarbeten. För utredningsuppdrag av mera tillfällig natur erfordrades en biträdande hydrolog, två hydrologassistenter och två kontorsbiträden, vilka skulle avlönas från undersökningsanslaget. Den för uppdragsverksamhet anställda personalen var sålunda uppdelad i dels en fast stomme, som skulle svara för mera kvalificerade arbeten, dels mera tillfällig arbetskraft, som skulle avlönas från ett särskilt förslagsanslag. Extra tjänster inrättades i regel på undersökningsanslaget men överfördes successivt till institutets avlöningsanslag, allteftersom ett mera konstant behov av tjänsterna ansågs föreligga. Ett undantag fanns dock. På förslagsanslaget kvarstod sålunda kontorsbiträdena såsom extraordinarie, eftersom

272 de automatiskt blev extraordinarie enligt den reglerade befordringsgången. Denna ordning bröts emellertid år 1952, då institutet erhöll en tjänst i Ce 31, avsedd för hydrologiska byråns uppdragsverksamhet och avlönad från anslaget för denna verksamhet. Alla extraordinarie tjänster, som institutet sedan dess erhållit för uppdragsverksamheten, avlönas från detta anslag. Förutom avlöningar bestrides från detta anslag av uppdragsverksamheten föranledda omkostnader. F. n. uppdelas omkostnadsposten i enlighet med vad som är brukligt och även föreskrives i regleringsbrevet i olika delposter för sjukvård m. m., reseersättningar, expenser och utrustning. Från institutets sida har ifrågasatts, om inte statsverket kunde avstå från att påfordra specificering av omkostnadsposten. Eftersom varje uppdragsgivare eller till och med varje särskilt uppdrag från en och samma uppdragsgivare måste redovisas på särskilt konto, medför specificeringen enligt institutet nämligen, att onödigt inånga konton måste uppläggas. Däremot bör omkostnadsposten enligt institutet specificeras på direkta omkostnader och indirekta omkostnader, liksom avlöningsposten bör specificeras på direkta löner och indirekta löner. I regleringsbrevet föreskrives, att institutet av de för uppdragsverksamheten anvisade medlen får disponera sammanlagt högst så stort belopp som motsvarar de ersättningar institutet betingar sig av uppdragsgivare för av anslaget finansierade undersökningar med avdrag av 54 % av de i ersättningarna ingående tilläggen för pensions- och allmänna administrationskostnader m. m. Influtna ersättningsbelopp skall tillgodoföras institutets inkomsttitel på riksstatens inkomstsida. Väderlekstjänst för luftfarten. Detta anslag är ett förslagsanslag och belastas med samtliga avlönings- och andra kostnader för den civila flygväderlekstjänsten utom kostnaderna för den vid institutet förlagda centrala ledningen. Avlöningsstaten är uppdelad i tre poster, nämligen avlöningar till ordinarie tjänstemän, avlöningar till icke-ordinarie personal och rörligt tilllägg. Omkostnadsstaten innefattar sjukvård m. m., reseersättningar, expenser och — för budgetåret 1958/59 — inköp av byvindmätare. Enligt gällande bestämmelser debiteras institutets kostnader under förevarande anslag helt luftfartsfonden. Den del av kostnaderna för flygväderlekstjänsten, som redovisas under anslagen Avlöningar och Observatörer, debiteras däremot ej luftfartsfonden. Aerologiska stationer. Även detta anslag är ett förslagsanslag och upptar såväl avlönings- som andra omkostnader för de aerologiska stationerna. Till de förra hänföres i gällande stat avlöningar till icke-ordinarie personal samt rörligt tillägg. Omkostnadssidan omfattar fyra poster, nämligen sjukvård m. m., reseersättningar, expenser samt radiosonder, radiovindsändare m. m. Enligt gällande anslagsbestämmelser skall i luftfartsverkets driftskostnadsstat från anslagsposten Utgifter för väderlekstjänst avföras ersättning till institutet för väderlekstjänst för luftfarten, innefattande även en tredje-

273 del av belastningen på institutets anslag till aerologiska stationer. Vindmätningar i de högre luftlagren är emellertid, liksom de aerologiska mätningarna över huvud taget, av betydelse för väderleksprognoserna i allmänhet. Deras betydelse är alltså icke begränsad till den användning, som luftfarten har av dem. Med hänsyn härtill har institutet ifrågasatt, om inte kostnaderna för de aerologiska stationerna borde överföras till och slutgiltigt belasta institutets avlönings- respektive omkostnads- och underhållsanslag. En sådan bokföring anses motiverad med hänsyn till att väderleksutsikterna i deras allmänna form ställes till de olika näringsgrenarnas förfogande utan särskild kostnad och skulle medföra en förenkling av bokföringen såväl i rikshuvudbok som inom institutet. Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland m. m. Anslaget, som är av förslagsanslags natur, baseras — vad beträffar väderleksstationer i Nordatlanten — på en i Paris den 25 februari 1954 träffad internationell överenskommelse. I anslutning därtill har ett avtal träffats med Norge rörande driften av gemensamma väderleksstationer i Nordatlanten. Vidare föreligger en internationell överenskommelse av den 25 september 1956 rörande flygsäkerhetstjänsten på Island samt ekonomiskt bidrag till Danmark för meteorologiska tjänster och radioanläggningar på Grönland och Färöarna. 2. Utredningens förslag till ny anslagsindelning Som framgår av den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen för institutets nuvarande anslag, utmärkes anslagsredovisningen av en förhållandevis långt driven uppdelning i olika anslag och anslagsposter. Vid sidan om institutets allmänna avlönings- och omkostnadsanslag särredovisas sålunda kostnaderna för undervisning, observatörer, uppdragsverksamhet, väderlekstjänst för luftfarten och aerologiska stationer. Härigenom erhålles ingen samlad överblick över exempelvis institutets avlöningskostnader. Inte heller är det möjligt att av sakanslagens belastning utläsa de samlade omkostnadernas fördelning på drift och underhåll respektive nyanskaffning. Nu berörda förhållanden hänger delvis samman med principerna för finansiering av institutets verksamhet. Uppdragsverksamheten är således avsedd att bekostas av de ersättningar institutet betingar sig av vederbörande uppdragsgivare. Den undervisning, som institutet svarar för, finansieras f. n. till större delen genom bidrag från flygvapnet. Kostnaderna för den civila flygväderlekstjänsten avräknas mot luftfartsfonden. Så är även fallet med en tredjedel av kostnaderna för aerologiska stationer och institutets bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland m. m. Det synes vara en ändamålsenlig anordning att — med beaktande av den distinktion som ansetts böra göras mellan institutets allmänna verksamhet och dess uppdragsverksamhet — på särskilda titlar sammanföra kostnader, som är att hänföra till institutets uppdragsverksamhet. Härigenom under18—904867

274 lättas avräkningsförfarande! med dem, som i sista hand skall bära dessa kostnader. Med hänsyn härtill har utredningen ej funnit anledning föreslå någon ändring i fråga om anslaget för uppdragsverksamhet, liksom inte heller beträffande anslaget Väderlekstjänst för luftfarten. Vad beträffar de aerologiska stationerna delar utredningen institutets uppfattning, att kostnaderna för aerologiska observationer helt bör stanna å institutet. Såsom utredningen i tidigare sammanhang framhållit bör detta även vara fallet med den undervisning, som ankommer på institutet. Någon anledning att redovisa de med aerologiska observationer och undervisning förknippade kostnaderna över särskilda anslag föreligger därmed ej. Skulle bidrag från flygvapnet i viss utsträckning fortfarande anses böra utgå, bör detta lämpligen tagas till uppbörd å de av utredningen i det följande föreslagna avlönings- och omkostnadsanslagen med schablonmässig fördelning mellan dessa med förslagsvis 9/10 respektive 1 /i 0 . Enligt utredningens uppfattning är det inte heller nödvändigt att bibehålla ett särskilt anslag för observatörer. Utredningen har vidare funnit det önskvärt att åstadkomma en förändring av de allmänna omkostnads- och sakanslagens struktur. Det är nämligen såsom nämnts inte möjligt att med nuvarande anslagsuppställning få en samlad bild av institutets driftskostnader i nu berört avseende och deras fördelning på löpande underhåll och nyanskaffningar. Utredningen föreslår, att de anvisningar, varom här är fråga, fördelas på tre anslag, betitlade Omkostnader, Materiel m. m. och Nyanskaffning av instrument m. m. Slutligen föreslår utredningen, att ett anslag uppföres för försöksverksamhet och särskilda undersökningar m. m. och att på detta anslag anvisas de medel, som erfordras för försök med databehandlings- och hålkortsmaskiner samt för särskilda vetenskapliga undersökningar. Enligt vad utredningen sålunda kunnat finna bör institutets utgiftsstat omfatta åtta anslag, nämligen ett avlöningsanslag, tre sakanslag samt ett anslag för försöksverksamhet och särskilda undersökningar m. m., ett för uppdragsverksamhet, ett för väderlekstjänst för luftfarten och ett för bidrag till internationella organisationer m. m. Avlöningar, förslagsanslag, över detta anslag skall anvisas medel för samtliga personalkostnader, bortsett från dem som är hänförliga till institutets uppdragsverksamhet och de lokala flygväderlekstjänsterna. Till avlöningsanslaget skall således även hänföras kostnaderna för observatörer samt för undervisningsavdelningens och de aerologiska stationernas personal. En motsvarande uppräkning av anslaget förutsattes därvid äga rum. Anslaget bör uppdelas på följande sex anslagsposter, nämligen avlöningar till ordinarie tjänstemän, arvoden till sakkunniga, arvoden till observatörer, timlärararvoden, avlöningar till övrig icke-ordinarie personal samt rörligt tillägg.

275 Institutet har med hänsyn till att hastigt uppkommande behov av personalförstärkning kan aktualiseras ansett det önskvärt, att anslagsposten Avlöningar till icke-ordinarie personal skall få överskridas. Utredningen anser sig inte kunna biträda institutets förslag härom och vill därvid hänvisa till den av utredningen föreslagna personalförstärkningen, som syftar till att åstadkomma balans mellan institutets allmänna verksamhet och dess personalbestånd. Även de föreslagna arvodesposterna förutsattes av utredningen skola uppföras såsom obetecknade och får alltså ej överskridas utan riksdagens bemyndigande. Omkostnader, förslagsanslag. Förutom nuvarande anslagsposter — av vilka kostnaderna för försök med matematikmaskin skall överföras till anslaget för försöksverksamhet och särskilda undersökningar m. m. — skall till detta anslag hänföras medel, som nu anvisas under anslaget för telegramkostnader. Omkostnadsanslaget kommer härigenom att vara uppdelat på följande sex anslagsposter, nämligen sjukvård m. m., reseersättningar, expenser, telegramkostnader för observationsbefordran m. m., publikationstryck och biblioteket. Omkostnadsanslaget skall enligt utredningens förslag inkludera motsvarande kostnader för undervisning och aerologiska stationer, vilket förutsätter en häremot svarande uppräkning av anslaget. På anslaget skall såsom särskilda uppbördsmedel redovisas vad som inflyter genom försäljning av institutets publikationer. Materiel m. m., förslagsanslag. Avsikten med detta anslag är att därunder samla utgifter, som avser drift och löpande underhåll av institutets instrument och som nu redovisas under anslagen Underhåll av stationer m. m. och Aerologiska stationer. Anslaget föreslås uppdelat i fyra anslagsposter, nämligen meteorologiska stationer, hydrologiska stationer, instrumentavdelningen och laboratoriet. Utredningen har övervägt, huruvida ej materielanslaget — i likhet med vad som gäller för vissa statliga institutioner på undervisningsväsendets område — bör uppföras som reservationsanslag. Emellertid bör beaktas, att institutet i hög grad är ett organ av servicekaraktär, som har att arbeta med de av statsmakterna givna personella resurserna. Med hänsyn härtill torde förevarande anslag, som är av omkostnadsnatur, böra anvisas som ett av Kungl. Maj :t maximerat förslagsanslag. Nyanskaffning av instrument m. m., reservationsanslag. Medel, som anvisas för nyanskaffning inklusive större ersättningsanskaffningar av instrument för institutets allmänna verksamhet, skall redovisas under detta anslag. Dessa anvisningar, som nu återfinnes under anslagen Underhåll av stationer m. m. och Aerologiska stationer, kan självfallet med hänsyn till ändamålen variera år från år. Utredningen anser sig med hänsyn härtill inte böra föreslå några stående anslagsposter under detta anslag.

276 Försöksverksamhet och särskilda undersökningar m. m., reservationsanslag. Utredningen har, som förut nämnts, den uppfattningen, att institutet bör ha möjlighet att anlita andra institutioner för specialundersökningar av olika slag. Utredningen anser lämpligt, att ett särskilt reservationsanslag uppföres, från vilket institutet skall kunna bestrida kostnader för sådana undersökningar. De ersättningar, som f. n. utgår från arvodesposten på avlöningsanslaget till vissa undersökningar, torde överföras till förevarande anslag. Under detta anslag skall även redovisas medel, som anvisas för försök med matematik- och hålkortsmaskiner och som nu återfinnes under omkostnadsanslaget. Kostnader av nu ifrågavarande slag kan förskjutas mellan budgetåren och icke exakt betalningsmässigt utfallsberäknas per budgetår, varför de härför anvisade medlen förutsatts kunna disponeras under mer än ett budgetår. Uppdragsverksamhet, förslagsanslag. I fråga om detta anslag föreslår utredningen inte någon ändring ur redovisningsteknisk synpunkt. Från detta anslag skall således, liksom hittills, bestridas kostnader, som betingas av institutets uppdragsverksamhet. Vad som i framtiden skall belasta förevarande anslag har utredningen tagit ställning till vid behandlingen av institutets arbetsuppgifter och deras avgränsning gentemot verksamhet av liknande eller närbesläktad art, som bedrives av andra organ. Vad gäller prognosverksamheten för en vecka, omfattande temperatur och nederbörd för landets olika delar, har utredningen funnit den vara av sådant allmänt intresse, att det synes rimligt att staten helt svarar för detta. Utredningen är också av den uppfattningen, att de temperaturprognoser, sjöfarten behöver för att få kännedom om den sannolika utvecklingen av isförhållandena vid landets kuster, helt bör bekostas av institutets medel liksom sjöfarten brukar få sin väderleksservice via det allmänna anslaget. Kostnaderna för all istjänst, som är erforderlig för sjöfarten vid rikets nordliga kuster, bör alltså bestridas från institutets allmänna anslag. Det grundläggande arbetet på veckoprognosavdelningen förutsattes skola ingå i institutets allmänna verksamhet. Institutet betalar f. n. ersättning för det observationsarbete, som utföres vid fyrstationerna. Enligt utredningens uppfattning bör detta arbete vara oavlönat. Om så inte anses böra bli fallet, torde detta observationsarbete böra bekostas av sjöfartsstyrelsen. Huvuddelen av uppdragsverksamheten faller på hydrologiska byrån, framför allt kontroll- och isavdelningarna. Dessa avdelningars arbetsuppgifter anser utredningen vara av den natur, att lönekostnaderna i huvudsak bör belasta uppdragsverksamheten. Emellertid redovisas f. n. lönekostnaderna för ordinarie befattningshavare vid avdelningarna under institutets allmänna avlöningsanslag. Utredningen anser, att hinder ej bör föreligga att under anslaget till uppdragsverksamhet redovisa även ordinarie personal.

277 Kontroll- och isavdelningarnas lönekostnader förutsattes alltså i huvudsak komma att belasta detta anslag. Institutet har av praktiska skäl ifrågasatt, om inte specificeringen av omkostnaderna under anslaget kunde utgå. Utredningen är för sin del inte beredd att tillstyrka en sådan åtgärd. För uppdragsverksamhet anvisade medel får, som förut nämnts, endast disponeras i proportion till institutets kvotdel av från uppdragsgivarna influtna ersättningsbelopp. Med hänsyn härtill kan det vara lämpligt att vidhålla kravet på en specifik redovisning av kostnader och intäkter. Väderlekstjänst för luftfarten, förslagsanslag. Även detta anslag föreslås oförändrat. Bidrag till internationella organisationer m. m., förslagsanslag. Utredningen har inte funnit anledning föreslå någon annan förändring beträffande anslaget Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland m. m. än att dess benämning ändras. Inte heller ifrågasätter utredningen någon ändring beträffande luftfartsstyrelsens bidrag till kostnaderna för ifrågavarande väderleksstationer.

3. Kostnadsberäkningar Ett genomförande av utredningens förslag kommer att medföra kostnadsökningar framför allt beträffande avlöningsanslaget. Även sakanslagen får uppräknas med hänsyn till den av utredningen föreslagna tekniska upprustningen. Dessutom får man räkna med höjning av vissa anslagsposter, som automatiskt påverkas av utredningens organisationsförslag. Jämväl kostnaderna för uppdragsverksamhet och väderlekstjänst för luftfarten, som liksom hittills förutsattes skola redovisas under särskilda anslag, kommer att stiga. Kostnaderna för uppdragsverksamheten intar en särställning så till vida, att de i sista hand skall bäras av respektive uppdragsgivare. Anslagsbelastningen är beroende av institutets beräkningar beträffande uppdragsverksamhetens omfattning under det aktuella budgetåret. Utredningen har ej ansett det möjligt att nu beräkna den anslagshöjning, som k a n bli erforderlig för budgetåret 1960/61. Med hänsyn härtill behandlas inte av uppdragsverksamheten föranledda kostnadsökningar i det följande. Emellertid vill utredningen erinra om att vissa tjänster föreslagits skola inrättas under anslaget till uppdragsverksamheten. I anslutning till den i tidigare avsnitt föreslagna personalökningen för institutets olika avdelningar och lokala organ har utredningen upprättat förslag till en ny personalplan, vilken framgår av bilaga 1.1 föregående stycke nämnda tjänster har även där införts. I allmänhet har personalen inplacerats i fastställd lönegrad, varvid bortsetts från om institutet med hänsyn till de individuella förhållandena anser sig böra i det enskilda fallet göra en annan

278 placering. Som jämförelse har i tablån även intagits nu gällande personalplan. Som närmare framgår av bilaga 2 innebär den föreslagna personalplanen — varvid bortsetts från de för uppdragsverksamheten inrättade tjänsterna, vilka ej representerar någon merutgift för statsverket — en nettoökning med 83 befattningshavare, vilka fördelar sig mellan institutet, de aerologiska stationerna och den civila flygväderlekstjänsten på följande sätt. Institutet meteorologisk verksamhet hydrologisk » kansligöromål m. m undervisning

48 —5 11 2

Aerologiska stationer

9 Civila flygväderlekstjänster

18 Summa 83

I jämförelse med nuvarande personaluppsättning innebär utredningens förslag en ökning med ca 25 %. Den sammanlagda lönekostnaden för den nya personalen uppgår enligt utredningens beräkningar till 1 380 044 kronor, varav 291 984 kronor hänför sig till de lokala flygväderlekstjänsterna och följaktligen skall redovisas under anslaget Väderlekstjänst för luftfarten. Till avlöningsanslaget är således att hänföra (1 380 044 — 291 9 8 4 = ) 1 088 060 kronor. Kostnadsposten, som avser avlöningar till ordinarie tjänstemän och ickeordinarie personal, är endast preliminär. Utredningen har utgått från att gällande totallöner för statstjänstemannen generellt kommer att höjas med 2 %. Den med statstjänstemännens huvudorganisationer träffade överenskommelsen härom (propositionen 1959: 152) har emellertid ännu inte behandlats av riksdagen, varför utredningen fått grunda sina beräkningar på framräknade siffror. Enligt den av utredningen i föregående avsnitt föreslagna anslagsindelningen skall observatörsarvoden i fortsättningen redovisas under en särskild obetecknad post på avlöningsanslaget. Kostnadsökningen i anledning av utredningens förslag till arvodeshöjningar för institutets väderleksobservatörer framgår av tab. 47. Arvodeshöjningen har ansetts böra genomföras successivt under en femårsperiod. För budgetåret 1960/61 uppgår kostnadsökningen till 184 217 kronor. Vad undervisningen beträffar ingår lönekostnaderna för undervisningsavdelningens båda laboratorer i de ovan angivna avlöningskostnaderna. Därtill kommer kostnader för timlärare. Utredningen har räknat med intagning av elever till hydrologkurserna vartannat år, i vilket fall kostnaderna för timlärare beräknats uppgå till 90 000 kronor per läsår, vilket belopp inrymmes i den nuvarande anslagsberäkningen under anslaget till undervisning. Eftersom ersättning enligt utredningen icke längre bör utgå till kostnaderna för

279 institutets undervisning från andra statliga organ eller enskilda såsom närmare berörts av utredningen under avsnittet om uppdragsverksamheten, bör en justering ske med hänsyn härtill. De för ändamålet anvisade medlen uppgår för budgetåret 1958/59 till 24 600 kronor. För timlärararvoden torde, vid ett slopande av det särskilda undervisningsanslaget, böra anvisas 90 000 kronor under en obetecknad post på avlöningsanslaget. Avlöningsanslaget bör således — med angiven reservation beträffande beräkningen — för budgetåret 1960/61 i anledning av utredningens förslag höjas med (1 088 060 + 184 217 + 90 000 = ) 1 362 277 kronor. I fråga om omkostnadsanslaget räknar utredningen med en höjning i proportion till personalökningen. Denna uppgår, som förut nämnts, till ca 25 %. En motsvarande höjning av anslagsposterna sjukvård, reseersättningar och expenser under nuvarande anslag för undervisning, omkostnader och aerologiska stationer kan beräknas medföra en kostnadsökning av 52 000 kronor. Den av utredningen förordade tekniska upprustningen har, med hänsyn till storleksordningen av de därmed förenade kostnaderna, föreslagits skola genomföras under en femårsperiod. Kostnaderna för instrumentanskaffningen, som totalt beräknats till 4 366 200 kronor, uppgår för budgetåret 1960/61 enligt utredningens förslag till 915 000 kronor, varav 457 300 kronor avser instrument för de lokala flygväderlekstjänsterna. Återstående (915 000 — 457 3 0 0 = ) 457 700 kronor torde böra uppföras med 35 000 kronor på materielanslaget och 422 700 kronor på nyanskaffningsanslaget. Utredningen har i det föregående föreslagit, att institutet skall få medel anvisade under ett reservationsanslag för försöksverksamhet och särskilda undersökningar m. m. Härunder skall bl. a. redovisas medel, som anvisas för försök med matematikmaskin. För budgetåret 1960/61 har utredningen föreslagit en höjning av denna medelsanvisning från 30 000 till 70 000 kronor. Anslaget Väderlekstjänst för luftfarten måste i första hand höjas med 291 984 kronor för ökade lönekostnader, 457 300 kronor för nyanskaffning av instrument och 52 000 kronor för telefaxutrustning vid Torslanda. Det torde böra övervägas att anvisa nyanskaffningskostnaderna under ett särskilt reservationsanslag, vilket skulle finnas uppfört under den period instrumentupprustningen pågår. Under omkostnadsdelen av anslaget skulle därvid endast kostnaderna för det löpande underhållet av flygväderlekstjänstens instrument uppföras. Därtill kommer en höjning av omkostnadsstaten för flygväderlekstjänsten med 25 % av anslagsposterna för sjukvård m. m., reseersättningar och expenser, vilket gör ca 14 000 kronor. Anslagshöjningarna i fråga om väderlekstjänst för luftfarten uppgår därmed till sammanlagt (291 984 + 457 300 + 52 000 + 14 000 = ) 815 284 kronor. Den för genomförande av utredningens förslag erforderliga kostnadsökningen uppgår för budgetåret 1960/61 till 2 702 661 kronor, vilket belopp fördelar sig anslagsvis sålunda.

280 Avlöningar Omkostnader Materiel m. m Nyanskaffning av instrument m. m Försöksverksamhet och särskilda undersökningar m. m Väderlekstjänst för luftfarten

1 362 277 52 000 35 000 422 700 40 000 815 284 2 727 261

./. Nuvarande undervisningsanslag

24 600 Kronor

2 702 661

Utredningen har räknat med att institutet i samband med remissbehandlingen av betänkandet eller petita för budgetåret 1960/61, med hänsyn till dels den preliminära karaktären av lönekostnadernas uppskattning, dels de schablonmässigt gjorda beräkningarna av vissa omkostnader och höjningar och dels ovissheten i nuläget beträffande uppdragsverksamhetens omfattning det aktuella budgetåret, inkommer med detaljerade anslagsberäkningar.

KAPITEL XV Sammanfattning av utredningens

förslag

Det ankommer på institutet att enligt vetenskapens fordringar och med hänsyn till näringslivets och försvarets behov inhämta tillförlitlig kännedom om vårt lands meteorologi och hydrologi. I detta syfte skall institutet anordna och övervaka meteorologiska och hydrologiska observationer och mätningar inom landet, vattenhöjdmätningar vid rikets kuster och meteorologiska iakttagelser ombord på svenska civila fartyg och flygplan, granska, bearbeta och bevara därvid insamlat material ävensom handha den allmänna väderlekstjänsten, stormvarnings tjänsten och israpporttjänsten samt den civila flygväderlekstjänsten. Institutet skall göra resultaten av institutets arbeten tillgängliga — förutom genom väderleksrapporter m. m. — genom utgivande av månads- och årsskrifter med lämpliga sammanställningar och bearbetningar av observationsmaterialet samt avhandlingar och uppsatser rörande såväl rent vetenskapliga som ur praktisk synpunkt viktiga frågor. Avgränsning av institutets verksamhetsområde. Den nu verkställda översynen av institutets arbetsuppgifter och organisation har i första hand tagit sikte på att klargöra, vilka arbetsuppgifter som bör ankomma på institutet och deras omfattning. Bland verk och institutioner, som är verksamma inom detta område, märkes — förutom institutet — den till flygstaben centralt knutna militära väderlekstjänsten, luftfartsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, fiskeristyrelsen, försvarets forskningsanstalt, de meteorologiska institutionerna vid Uppsala universitet och Stockholms högskola samt institutionen för hydraulik vid tekniska högskolan i Stockholm. Försvarets behov av väderleksinformationer och biträde i meteorologiska frågor under tioårsperioden 1956—65 utreddes vid en år 1955 inom flygledningen verkställd översyn av den militära väderlekstjänstens organisation. Det personalbehov, som i anslutning därtill fastställts för den militära väderleksorganisationen, grundar sig på den allmänna förutsättningen, att ett så nära samarbete utvecklas med institutet och andra meteorologiska institutioner att allt onödigt dubbelarbete undvikes. På institutet ankommande uppgifter för den militära väderlekstjänsten torde ligga inom ramen för institutets allmänna verksamhet. I den mån särskilda anspråk ställes på institutet från de militära organens sida, bör därav föranledd utökad verksamhet enligt utredningens uppfattning få formen av

282 uppdrag, för vilka institutet har att betinga sig ersättning enligt gällande taxa. Institutet bör således uppdragsvägen kunna tillmötesgå önskemål från militärt håll, som ligger utanför de allmänna riktlinjerna för institutets verksamhet. Vid institutet tjänstgör en militärassistent. Utredningen finner det angeläget, att denne ges möjligheter att ägna mera tid åt institutet än vad som hittills varit fallet. Det bör också ankomma på assistenten att inom den militära väderlekscentralen i frågor som berör institutet tillse, att institutets intressen tillbörligen beaktas. Militärassistenten, som f. n. icke åtnjuter någon ersättning i denna egenskap, bör under förutsättning av angiven förändring av arbetsuppgifterna enligt utredningen erhålla visst arvode. Den verksamhet, som institutet f. n. bedriver för att tillgodose sjöfarten och fisket med väderleksprognoser och israpporter, täcker enligt utredningen i stort sett det föreliggande behovet. Institutets insatser härvidlag anser utredningen vara av den art, att de bör hänföras till institutets allmänna verksamhet, även om anspråken på institutets tjänster under senare år tenderat att öka och få en för dessa näringsgrenar mera speciell inriktning. Frågan om specialundersökningar rörande väderlekens och klimatets betydelse för lantbruket och skogsbruket beröres av utredningen, som erinrar om institutets i petitasammanhang framförda önskemål härom. En för ändamålet bildad samarbetskommitté för agrikulturmeteorologisk forskning har diskuterat möjligheten att inrätta lokalklimatologiska stationsnät för att studera nederbördens, temperaturens och jordtemperaturens variationer inom områden med odling av för dessa faktorer särskilt känsliga grödor, fruktträd eller frön. Institutets uppgifter på föreliggande områden bör enligt utredningen avgränsas så, att de tillgodoser berörda näringsgrenars allmänna behov av meteorologiska och andra underrättelser inom området för institutets verksamhet. I överensstämmelse härmed bör det ej ankomma på institutet att upprätta observationsnät för speciella ändamål. Vad som i fråga om prognostjänst anses erforderligt utöver de allmänna rapporterna bör uppdragsvägen bekostas av vederbörande organ. Vidare bör forskare på de områden, varom här är fråga, vara knutna till respektive fackorgan. Den förut nämnda samarbetskommittén har utredningen funnit vara en lämplig form för samordning av verksamheten på det agrikulturmeteorologiska området. Den bör emellertid då enligt utredningens uppfattning erhålla en av Kungl. Maj :t sanktionerad ställning och ges möjlighet tillgodogöra sig inom landet tillgänglig expertis på området. Institutets insatser på det hydrologiska området är av stor betydelse för utbyggnaden av vårt lands vattenkraftsresurser. Oinfattningen av denna institutets verksamhet är beroende av den takt, i vilken vattenmålen handlägges. En nyligen genomförd förstärkning av vattendomstolsorganisatio-

283 nen beräknas komma att medföra en kraftig ansvällning av hydrologiska byråns arbetsuppgifter. Utredningen anser det ej möjligt att åstadkomma en klar gränsdragning mellan institutets och Sveriges geologiska undersöknings uppgifter. Grundvattenfrågorna bör emellertid i princip ankomma på sistnämnda organ. En utbyggnad av ett speciellt observationsnät för grundvattenundersökningar bör anstå i avvaktan på ett närmare klarläggande av betydelsen härav. En utökning av institutets verksamhet på detta område anses inte erforderlig i vidare mån än som betingas av önskemålet att rationellt utnyttja de båda organens existerande observationsnät. För institutets vidkommande kan det härvidlag bli fråga om att inom ramen för institutets verksamhet söka tillgodose den geologiska undersökningens krav på speciella data. Institutets verksamhet på det hydrologiska området är av stor betydelse för vattenvården. Det har visat sig, att behov föreligger av mera fullständiga och tillförlitliga uppgifter om främst de små vattendragens hydrologi. En annan fråga av betydelse för vattenvården är värmehushållningen i sjöar och floder. Även frågan om luftföroreningar blir alltmer aktuell med krav på meteorologiska och hydrologiska undersökningar av t. ex. radioaktiva ämnens spridning. Ifrågakommande uppgifter på vattenvårdens område bör enligt utredningens uppfattning utföras som uppdrag. Enahanda är förhållandet med undersökningar rörande luftföroreningar, som fordrar institutets medverkan. Personell upprustning. Institutets fackmässiga arbetsuppgifter är fördelade mellan en meteorologisk och en hydrologisk byrå. Förekommande kamerala och administrativa ärenden handlägges inom en kansliavdelning. Dessutom finns en särskild undervisningsavdelning. Meteorologiska byrån är organiserad på åtta avdelningar. Byrån handhar det meteorologiska observationsnätet. Under byrån sorterar även de lokala flygväderlekstjänsterna. Väderleksavdelningens personal är i stort sett tillfyllest för avdelningens nuvarande arbetsuppgifter inom den allmänna väderlekstjänsten. Man har emellertid att emotse ökade krav på väderlekstjänsten, bl. a. på grund av jetflyget. För forskningsändamål är vidare en viss personalförstärkning erforderlig. Det är också ett önskemål, att institutet får möjligheter att ombesörja en tillfredsställande säkerhetstjänst för sjöfarten, i första hand inom svenska farvatten. Av utredningen föreslagen personalförstärkning innefattar, som framgår av nedanstående tablå, 1 byrådirektör (i Ae 26) och 10 andra befattningshavare. Organisationen av avdelningens uppdragsverksamhet utanför Stockholm får ses i samband med behovet av lokala väderlekstjänster vid sidan om de civila flygväderlekstjänsterna. En centraliserad prognostjänst ställer enligt föreliggande beräkningar mindre krav på personalförstärkning än en helt

284 Personal

Bvrådirektör Meteorologer Meteorologassistenter Biträden

Nuvarande antal

Utredningens förslag

14 4 22

1 16 6 28

eller delvis decentraliserad sådan. Även om en lokalt förlagd prognosverksamhet i viss mån genom bättre följsamhet i väderlekssituationerna kan innebära fördelar, måste dock verksamheten i huvudsak vara baserad på det omfattande, centralt insamlade observationsmaterialet. Tyngdpunkten av verksamheten bör enligt utredningen vara förlagd till institutets avdelning, varjämte en viss lokal service skall kunna lämnas av vederbörande lokala organ (flygväderlekstjänst, aerologisk station, observationsinsamlingscentral). Vad beträffar den aerologiska avdelningen är det svårt att bedöma det personaltillskott, som i framtiden kan komma att erfordras i anledning av jetflyget. Personalupprustningen beräknas ske i etapper. Arbetet med numeriska prognoser och utvecklingsarbeten m. m. beräknas på längre sikt kräva en icke oväsentlig personalförstärkning. Det av utredningen beräknade aktuella personalbehovet innebär, som framgår av nedanstående tablå, en ökning med 11 befattningshavare. Personal

Meteorologer Meteorologassistenter Biträden

Nuvarande antal

Utredningens förslag

6 6 22

10 8 27

Utvecklingen inom meteorologien har lett till att prognoser för längre perioder kan lämnas med allt större säkerhet. Denna verksamhet, som handhas av veckoprognosavdelningen, bör enligt utredningen hänföras till institutets allmänna service. Detta gäller i första hand utvecklingsarbetena och den prognosverksamhet, som i framtiden kan komma att avse större områden av landet. Man räknar med att även lokalprognoser av detaljnatur kommer att lämnas av avdelningen. Erfarenheterna får ge vid handen, vilken personalförstärkning som kan bli erforderlig härför. Det aktuella personalbehovet beräknar utredningen till 3 meteorologer, 1 meteorologassistent och 6 biträden. Istjänsten, som närmast är att betrakta som en sektion inom väderleksavdelningen, sysselsätter f. n. 2 meteorologer och 1 biträde. Någon förstärkning av personalen har ej befunnits påkallad. Under mellansäsongen utnyttjas istjänstens personal inom väderleksavdelningen. Föreståndaren förutsattes under viss tid av året k u n n a syssla med

285 utvecklingsarbeten inom nämnda avdelning, där behovet av kvalificerad arbetskraft härför är stort. Teleavdelningen bedömes icke kunna med nuvarande personaluppsättning i längden på ett tillfredsställande sätt fullgöra de arbetsuppgifter, som f. n. ankommer på den. Det är därvid att märka, att teleavdelningen närmast är att betrakta som ett serviceorgan för tillgodoseende av den civila och militära väderlekstjänstens anspråk på material. Avdelningen måste därför i alla lägen funktionera tillfredsställande. Utredningen räknar, som framgår av nedanstående tablå, med en personalökning, uppgående till 7 befattningshavare.

Personal

Meteorolog Radiokommissarie Radioföreståndare Radiotelegrafister Teleprinterbiträden

Nuvarande antal

Utredningens förslag

1 1 28 16

1 1 1 29 21

Klimatavdelningens arbetsuppgifter är mycket omfattande och spänner över för meteorologien mycket viktiga områden. Bl. a. med hänsyn härtill har utredningen föreslagit inrättande av en särskild klimatbyrå med klimatavdelningen som kärna. Chefsskapet för avdelningen har ansetts böra utövas av en byrådirektör i Ae 26. Avdelningen föreslås därjämte, som framgår av nedanstående tablå, bli förstärkt med 7 befattningshavare.

Personal

Byrådirektör Meteorologer Meteorologassistenter Biträden

Nuvarande antal

Utredningens förslag

3 2 25

1 7 3 27

Det har ansetts för tidigt att ta ställning till om vid klimatavdelningen — eller i en framtid såsom fristående avdelning — bör organiseras en särskild forskningsgrupp för månadsprognoser. Den försöksverksamhet, som på detta område bedrivits inom avdelningen, bör emellertid fortsätta så länge, att tillräckligt material finns för en bedömning, om denna verksamhet kan vara samhällsekonomiskt motiverad. Det har ansetts ändamålsenligt att sammanföra den verksamhet på instrumentområdet, som nu bedrives på meteorologiska och hydrologiska byråerna, till en instrumentavdelning och att till denna avdelning hänföra instrumentverkstaden. Det av utredningen beräknade personalbehovet, vilket

286 innebär en personalökning med 8 befattningshavare, framgår av nedanstående tablå. Personal

Laborator Byråingenjörer Meteorologer Hydrolog Laboratorieassistenter Instrumentmakare Instrumentmekaniker Reparatör Tekniskt biträde Biträde

Nuvarande antal

2 1 4 2 2 1 1

Utredningens förslag 1 2 2 1 8 2 2 1 1 1

Utredningen föreslår en viss utbyggnad av flygväderlekstjänsterna framför allt med hänsyn till jetflygets behov, tillkomsten av den meteorologiska tjänsten vid Arlanda och den emotsedda ökningen av inrikesflygtrafiken. Någon personalförstärkning anses däremot inte erforderlig för flygväderleksavdelningen. Den föreslås emellertid ombildad till en särskild byrå inom institutet. Förutom byråchefen beräknas den centrala ledningen kräva 4 meteorologer och 5 biträden. Vad beträffar de lokala flygväderlekstjänsterna är det — som förut nämnts — vissa faktorer, som motiverar en personalförstärkning. Förutom en viss underbemanning i nuläget har man således att ta hänsyn till byggandet av storflygplatsen vid Arlanda, inrikesflygets utveckling och i samband därmed utbyggnaden av flygväderlekstjänsten i Norrland. Flygplatsen vid Arlanda beräknas kunna tagas i bruk år 1960. Under de närmaste åren beräknas Bromma emellertid fortfarande vara huvudflygplats för trafiken, medan Arlanda förutses få en tämligen begränsad trafik. Utredningen har ansett, att personalplanen för flygväderlekstjänsterna endast kan bygga på den trafikutveckling, som kan överblickas för de närmaste åren. I samband med den ökade trafiken har starka krav framförts på en förbättring i fråga om den lokala väderlekstjänsten i Norrland. Från såväl institutets som luftfartsstyrelsens sida har en förstärkning i första hand av väderlekstjänsten för Sundsvall/Härnösand ansetts nödvändig. Inrättandet av en lokal väderlekstjänst i Kiruna har även framförts som ett önskemål. På något längre sikt lär man enligt utredningens mening även få räkna med en sådan utbyggnad. Utredningen har stannat för att i nuläget föreslå en utbyggd väderlekstjänst i Sundsvall/Härnösand, vilken emellertid fortfarande skall vara en s. k. beroende väderlekstjänst under Bromma. Utredningens förslag innebär, som framgår av nedanstående tablå, i denna del en personalförstärkning med 18 befattningshavare.

287 Personal

Meteorologer Meteorologassistenter Radiotelegrafist Biträden

Nuvarande antal

Utredningens förslag

26 42 1 24

33 48 1 29

I anslutning härtill skall beröras personalbehovet vid de aerologiska stationerna. Utredningen har funnit angeläget, att en ny aerologisk station inrättas i övre Norrland och i en framtid ytterligare en station i Götaland. Utredningen förordar, att den nya aerologiska stationen i Norrland förlägges till LuleåKallax flygplats, alternativt till Kiruna. De aerologiska stationerna har f. n. den personal, som erfordras för deras nuvarande arbetsuppgifter. Den föreslagna stationen i Norrland föreslås erhålla samma personaluppsättning som stationerna i Torslanda och Östersund. Det aktuella personalbehovet framgår av nedanstående tablå. Personal

Meteorologer Ingenjör Laboratorieassistenter

Nuvarande antal

Utredningens förslag

4 1 22

13 Arbetet inom den hydrologiska byrån är uppdelat på fyra avdelningar. Det har emellertid befunnits lämpligt att organisatoriskt närmare sammanknyta den allmänna hydrologiska och den hydrografiska avdelningen. Utredningen föreslår, att de båda avdelningarna sammanslås och erhåller en byrådirektör i Ao 26 som närmaste chef. Den nuvarande personaluppsättningen synes i stort sett täcka det aktuella arbetskraftsbehovet. Utredningen föreslår emellertid, som framgår av nedanstående tablå, att den sammanslagna avdelningen bl. a. tillföres ett par hydrologassistenter. Personal

Byrådirektör Hydrologer Hydrologassistenter Biträden

Nuvarande antal

7 7

Utredningens förslag 1 8 2 8

Kontrollavdelningens arbetsuppgifter är av stor betydelse för utnyttjandet och utbyggnaden av landets vattenkrafttillgångar. Utredningen anser det vara av vikt, att avdelningen får möjligheter både att behålla och anställa

288 väl kvalificerad personal. Detta motiveras även av att avdelningens kontrolloch utredningsverksamhet i princip är självbärande genom de ersättningar, som uppdragsgivarna har att erlägga för institutets tjänster. Som framgår av nedanstående tablå föreslår utredningen, att en byrådirektörstjänst inrättas för avdelningens föreståndare och att avdelningen tillföres 2 hydrologer. Personal

Byrådirektör Hydrologer Hydrologassistent Biträden

Nuvarande antal

Utredningens förslag

4 1 2

1 6 1 2

Även isavdelningens arbetsuppgifter är av stor betydelse för utnyttjandet av vårt lands vattenkrafttillgångar. På grund av personalbrist har avdelningen stora svårigheter att lösa sina arbetsuppgifter på ett fullt tillfredsställande sätt. Den akuta bristen på vissa tekniker vid institutet k a n enligt utredningen inte lösas ensidigt genom inrättandet av ett antal högre tjänster, eftersom bristsituationen får ses mot bakgrunden av den allmänna knappheten på tekniker i dagens samhälle, vilken i sin tur delvis bottnar i en eftersläpning av utbildningsresurserna. Avdelningen bör dock inte vara utestängd från möjligheten att konkurrera om tillgänglig arbetskraft. Med hänsyn till de kvalifikationer, som måste ställas på avdelningens högre befattningshavare, har utredningen ansett sig böra föreslå vissa högre tjänster. För avdelningens föreståndare föreslås inrättande av en byrådirektörstjänst i Ae 26. Eftersom personalen till övervägande delen bör avlönas med uppdragsmedel, har utredningen ej funnit sig böra i övrigt bedöma avdelningens behov av nya tjänster. Det aktuella personalläget framgår av nedanstående tablå. Personal

Byrådirektör Hydrologer Hydrologassistenter Biträden

Nuvarande antal

Utredningens förslag

11 37 16

1 13 37 16

Under kansliavdelningen sorterar f. n. bibliotek, förrådskontor med vakttjänst, ritkontor och instrumentverkstad. Som förut nämnts har instrumentverkstaden föreslagits skola ingå i den för institutet gemensamma instrumentavdelningen. Kansliavdelningens arbetsuppgifter är till största delen servicebetonade och deras omfattning står därför i direkt relation till institutets utveckling.

289 En viss underbemanning har gjort sig gällande, vilken ökat i samma m å n som institutet vuxit ut. Genom anlitande av tillfällig biträdeshjälp från andra avdelningar och utnyttjande av övertid har svårigheterna hittills k u n n a t bemästras. Utredningens förslag innebär, som framgår av nedanstående tablå, en förstärkning av kansliets personal med 4 befattningshavare. Personal

Byrådirektör Byråsekreterare Kassör Kansliskrivare Biträden

Nuvarande antal

Utredningens förslag

1 2 1 1 7

1 2 1 2 10

Kanslichefsbefattningen föreslås höjd till Ae 26, varjämte tjänsten som byråsekreterare i Ae 19 föreslås ersatt med en förste byråsekreteraretjänst i Ae21. Biblioteket är att betrakta som ett specialbibliotek på framför allt meteorologiens område. Den nuvarande anordningen att som föreståndare ha en meteorolog, som skaffat sig viss biblioteksutbildning, har med hänsyn härtill varit ändamålsenlig. Tjänsten som föreståndare har ansetts böra göras till en heltidsbefattning med placering som bibliotekarie i 21 lönegraden. Förutom nuvarande biblioteksbiträde skall enligt utredningens förslag på biblioteket finnas 2 biträden. Utredningen har vidare räknat med en viss personalförstärkning för förrådskontoret och vakttjänsten. Utredningen föreslår, som framgår av nedanstående tablå, en ökning med 3 befattningshavare. Personal

Materialförvaltare Tryckare Expeditionsvakter Biträden

Nuvarande antal

Utredningens förslag

1 2 6 2

1 2 8 3

Ritkontoret beräknas liksom hittills sysselsätta en befattningshavare. Ändrad byråindelning. Utredningen föreslår inrättandet av två nya byråer. Den nuvarande meteorologiska byråns arbetsuppgifter föreslås nämligen fördelade mellan en väderleksbyrå, en klimatbyrå och en flygväderleksbyrå. Anledningen härtill är den kraftiga expansionen av institutets verksamhet på det meteorologiska området, som ägt rum sedan år 1945, då institutet fick sin nuvarande organisation. Behovet av en sådan uppdelning av den meteorologiska byrån gör sig med ännu större styrka gällande vid en upprustning av institutets personella resurser enligt utredningens förslag. 19—904867

290 Väderleksbyrån föreslås skola omfatta väderleksavdelningen, aerologiska avdelningen, veckoprognosavdelningen, istjänsten för sjöfarten och teleavdelningen. Till klimatbyrån skall hänföras, förutom klimatavdelningen, de meteorologiska observationsstationerna och instrumentavdelningen. Flygväderleksbyrån slutligen skall bestå av flygväderleksavdelningen och de lokala flygväderlekstjänsterna. Den hydrologiska byrån har utredningen i nuläget inte funnit så stor eller dess uppgifter så disparata, att en uppdelning av byrån anses påkallad. Utbyggnad av institutets observationsnät. De aerologiska stationerna har behandlats i det föregående i samband med den personella upprustningen. För de övriga synoptiska stationerna och klimatstationerna har utredningen föreslagit dels en ökning av stationsnätet och dels en höjning av observatörsarvodena. De sammanlagda kostnaderna vid ett genomförande av utredningens förslag till arvodeshöjningar och utbyggnad av stationsnätet beräknas uppgå till i runt tal 630 000 kronor. Härtill kommer kostnaderna för instrumentutrustningen till de nya stationerna ävensom ett ökat driftunderhåll. Utredningens förslag tar sikte på en successiv arvodesförbättring och utbyggnad av stationsnätet. Planen omfattar en tidrymd av fem år och utgår från dels en utbyggnad med sammanlagt 127 stationer och dels en övergång från oavlönade till arvodesbetalda observatörer vid 196 stationer. Med hänsyn till angelägenheten av att en relativt snabb upprustning av observationsnätet bör komma till stånd har tyngdpunkten av utbyggnaden och standardförbättringen lagts på de första åren. I institutets allmänna verksamhet bör enligt utredningens uppfattning inte ingå sådana uppgifter, som utgör ett mer eller mindre direkt led i andra organs arbetsuppgifter. Särskilt gäller detta på forskningens område och närmast jordbruks- och skogsforskningen. Institutet skall således inte hålla specialstationer i vidare mån än som påkallas av institutets uppdragsverksamhet. Det ordinarie stationsnätets observationsplatser bör ej heller utrustas med speciella anordningar och instrument samt personal, som betjänar dessa, annat än i samband med uppdrag. För den hydrologiska byråns observationstjänst beräknas en kraftig utbyggnad av stationsnätet bli erforderlig. Observatörskostnaderna för de hydrologiska observationsstationerna bestrides till största delen med inkomsterna från uppdragsverksamheten. Utredningen har därför inte gått in på en prövning av dessa observatörsarvoden. Teknisk upprustning. Bland tekniska hjälpmedel, som institutet begagnar sig av, märkes främst hålkort, elektroniska räknemaskiner, telefax samt instrument för observationer av olika meteorologiska data, framför allt för flygtrafikens räkning. Användningen av dylika hjälpmedel gör det möjligt att nedbringa kostnaderna för vissa arbeten, varjämte viktiga arbeten, som

291 tidigare av ekonomiska och praktiska skäl varit ogenomförbara, kan tagas upp på institutets program. Institutet har sedan budgetåret 1955/56 beviljats medel för försök med numeriska prognoser med matematikmaskinen Besk, vilka av allt att döma slagit väl ut. Utredningen räknar med en successiv utveckling av den verksamhet, varom här är fråga, förslagsvis under en tidsperiod av fem år. De för ändamålet anvisade medlen uppgår f. n. till 30 000 kronor per år. För budgetåret 1960/61 föreslås beloppet höjt till 70 000 kronor. Den naturliga arbetsgången synes vara, att basmaterialet i första hand överföres på hålkort, varefter enklare bearbetning sker med tillhjälp av vanliga hålkortsmaskiner och mera invecklade räkneoperationer utföres med Besk-maskin. Genom bildöverföring med telefax från institutet kan de lokala flygväderlekstjänsterna få en stor del av sitt kartbehov, framför allt i fråga om kartor som ger mera översiktlig beskrivning av vädret, tillgodosett. Även de militära flygväderlekstjänsternas arbete torde i icke oväsentlig grad underlättas genom telefaxöverföring av aerologiska avdelningens och väderleksavdelningens kartanalyser och prognoskartor. Institutet, som f. n. har telefaxförbindelser med flygväderlekstjänsterna i Stockholm-Bromma och Malmö-Bulltofta, bör enligt utredningen få sådan förbindelse även med flygväderlekstjänsten i Göteborg-Torslanda och i sinom tid med flygväderlekstjänsten i Sundsvall/Härnösand. Den nya storflygplatsen skall enligt förslag i 1959 års statsverksproposition få telefaxförbindelse med institutet. Institutets praktiska verksamhet är till stor del baserad på observationer, för vilka instrument av olika slag kommer till användning. En viss nyanskaffning av instrument nödvändiggöres av den föreslagna utbyggnaden av institutets meteorologiska och hydrologiska stationsnät. I fråga om flygväderlekstjänsten påverkas anskaffningsbehovet även av inrikesflygets expansion och övergången till jetflyg. Det har ansetts angeläget att genomföra en ökning av den aerologiska observationstjänsten bl. a. i fråga om höjdvindobservationer. Utredningen har för sin del räknat med att institutets nät av aerologiska stationer behöver utökas med två nya stationer, varav en förutsattes skola inrättas under budgetåret 1960/61 och den andra något senare. Antalet stationer uppgår därefter till fem. De bör enligt utredningen successivt förses med radarutrustning för höj dvindmätning. Vad gäller övriga meteorologiska observationsstationer får man enligt utredningen räkna med ökade kostnader för utrustning m. m. i anslutning till den planerade utbyggnaden av institutets stationsnät av olika slag. Utredningen förordar en successiv utbyggnad av stationsnäten och en motsvarande höjning av stationskostnaderna. Härför anvisade medel uppgår f. n.

292 till 46 800 kronor per år. För budgetåret 1960/61 föreslås beloppet höjt till 70 000 kronor. Instrumentbehovet för den civila flygväderlekstjänsten finner utredningen svårbedömbart. Med nuvarande instrumentuppsättning är flygväderlekstjänsten inte i stånd att i erforderlig utsträckning tillgodose jettrafikens behov av väderleksinformation. Kostnaderna för den såsom nödvändig ansedda nyanskaffningen måste emellertid vägas mot det av säkerhetsskäl betingade instrumentbehovet i nuläget och vid en väntad trafikökning. De större flygplatser, som kan komma att beröras av jettrafiken, bör enligt utredningen successivt utrustas med för en kvalificerad väderlekstjänst erforderliga precisionsinstrument. Väderradar anses tills vidare endast behöva installeras vid Arlanda. En teknisk upprustning av flygväderlekstjänsterna enligt utredningens förslag beräknas dra en kostnad av sammanlagt 1 422 500 kronor, fördelad under en femårsperiod. Vad gäller hydrologiska byrån föreslår utredningen en utökning av antalet pegelstationer och mareografer. Kostnaderna härför beräknas av utredningen till 947 500 kronor. Utredningen föreslår, att även denna utbyggnad genomföres under en femårsperiod. Av utredningen föreslagen upprustning av institutets tekniska resurser medför under femårsperioden 1960/61—1964/65 en ökning av medelsbehovet för anskaffning och underhåll av instrument med sammanlagt 4 366 200 kronor. Forskning och undervisning. Det åligger institutet att med uppmärksamhet följa meteorologiens och hydrologiens framsteg och att söka bidra till dessa vetenskapers utveckling. Institutets bidrag utgöres av de forskningsoch utredningsarbeten, som bedrives vid institutet. Vid institutet äger vidare viss meteorolog- och hydrologutbildning r u m för institutets behov och även för tillgodoseende av flygvapnets behov av meteorologutbildad personal. Undervisningen bedrives vid en särskild undervisningsavdelning. Forskningen har ej kunnat bedrivas i önskvärd omfattning vid institutet, beroende på att rutintjänsten ökat och tagit allt större del av personalens tid i anspråk. Med den föreslagna personalförstärkningen i fråga om kvalificerade befattningshavare räknar utredningen emellertid med att förhållandena i detta hänseende kommer att förbättras. Utredningen anser det vara ett lämpligt arrangemang, att institutets tjänstemän beredes tillfälle att längre eller kortare tid tjänstgöra vid en till institutet knuten kombinerad forsknings- och undervisningsavdelning. De skulle därvid i viss utsträckning även kunna delta i undervisningen. Forskningen vid institutet har helt naturligt övervägande praktisk inriktning. Någon skarp skiljelinje mellan den akademiska och den vid institutet bedrivna forskningen torde emellertid ej kunna uppdragas. Undersökningar, som tillkommit som en specialforskning, behöver således enligt utredningens uppfattning ej nödvändigtvis efter hand överföras till institutet. Även mera

293 permanenta forskningsuppgifter bör med andra ord kunna bedrivas av de institutioner, som påbörjat dem. Skulle det med hänsyn till institutets befintliga stationsnät anses mest rationellt, att särskilda undersökningar och observationer utföres genom institutets försorg, förutsattes att medel härför genom uppdrag ställes till institutets förfogande av vederbörande institution, som har att äska medel härför. Den vid institutet meddelade undervisningen omfattar numera såväl meteorologiska som hydrologiska tjänsteexamenskurser. De förra har både civila och militära elever. Därjämte har elever vid Stockholms högskola och en del av institutets akademiskt utbildade meteorologer följt delar av undervisningen. De rutintekniker, varom här är fråga, bör enligt institutet utbildas under nära kontakt med de praktiska problem, vilka de är avsedda att sedermera ägna sig åt. Det är därför enligt institutets mening av största vikt, att undervisningen även i fortsättningen ordnas i institutets regi, varigenom kursernas planläggning och undervisningen blir fotade på intim förtrogenhet med de praktiska uppgifter eleverna i framtiden får. Å andra sidan anses det vara av vikt, att en nära kontakt uppehälles med representanter för den akademiska undervisningen och att akademiska lärare även i fortsättningen i viss utsträckning kan påräknas som lärare vid kurserna. Såvitt man nu kan bedöma kommer behovet av särskild utbildning för rekrytering av personal till institutets båda byråer att bestå under lång tid framåt. Utredningen anser för sin del, att i varje fall den praktiska meteorolog- och hydrologutbildningen och i viss mån vidareutbildningen även i fortsättningen bör ankomma på institutet. Likaså torde undervisningen av assistenter och kartriterskor — i den utsträckning sådan bör förekomma — under alla förhållanden meddelas vid institutet. Vad därefter angår den meteorologi- och hydrologiundervisning, som erfordras för tjänsteexamen och i viss mån ingår i utbildningen av värnpliktiga biträdande meteorologer, finner utredningen, att möjligheter ej föreligger att inom den närmaste tiden åstadkomma en för institutets behov lämpad undervisning vid någon av de akademiska institutionerna. Utredningen har fördenskull räknat med att institutet — i avvaktan på resultatet av den utredning som pågår rörande den meteorologiska forskningen och undervisningen vid universitet och högskolor — bör fortsätta att svara för n ä m n d a undervisning. Den bör därvid i fråga om såväl meteorologien som hydrologien bedrivas i samma omfattning som hittills. För att tillgodose institutets behov av en enhetlig ledning av undervisningsarbetet och i viss mån av fasta lärarkrafter föreslår utredningen, att två laboratorstjänster inrättas, en för vardera meteorologiska och hydrologiska linjen. Dessa befattningshavare förutsattes vid sidan om undervisningen ha till uppgift att bedriva systematisk forskning inom institutets båda ämnesområden. Huruvida de i en framtid skall kvarstå vid institutet

294 eller flyttas över till universitet eller högskola är en fråga, som bör beaktas av den förut nämnda särskilda utredningen. Det får emellertid anses betydelsefullt, att till institutet finnes knutna sådana högt kvalificerade befattningshavare, som kan förutsättas svara för den mera avancerade på institutet ankommande forskningen på berörda områden. Utredningens förslag till personalförstärkning innebär jämväl en viss utökning av assistentpersonalen. Enligt utredningens uppfattning bör därför institutets önskemål om särskilda utbildningskurser för sådan personal tillgodoses. Denna utbildningsverksamhet förutsattes emellertid bli av tillfällig karaktär. Vid behandlingen av väderleksavdelningens personalbehov har utredningen förordat, att en kontoristtjänst inrättas för tillsynen av utbildningen av kartriterskor. Verksamhetens finansiering m. m. Utredningen har dragit en skiljelinje mellan institutets allmänna service och dess uppdragsverksamhet. Den allmänna verksamheten bekostas helt av statsverket. För uppdrag, som fullgöres av institutet, äger institutet uppbära ersättning enligt en av Kungl. Maj :t utfärdad taxa. Uppdragsgivarna skall i första hand betala direkta utlägg för uppdragen, d. v. s. — förutom lön åt den personal, som direkt arbetar med uppdragen — utgifter för resor, expenser och utrustning. Härtill kommer indirekta utgifter för uppdragen, såsom administrationskostnader, utgifter för gemensam kontorsutrustning och städning av lokaler, som användes för uppdragsverksamheten. Dessutom har statsverket indirekta omkostnader, som inte föres på institutets anslag, exempelvis lokalhyra och pensionskostnader för personal som direkt eller indirekt är sysselsatt med uppdragsverksamhet. De indirekta kostnaderna har ansetts böra bestridas genom ett särskilt omkostnadspålägg utöver de direkta utgifterna. Enligt gällande taxa skall lönekostnader inklusive ett omkostnadspålägg med 50 % debiteras i form av timersättning med varierande belopp för olika personalkategorier. Institutet äger av anslaget för uppdragsverksamhet disponera sammanlagt högst så stort belopp, som motsvarar de ersättningar institutet betingar sig av uppdragsgivare med avdrag av 54 % av däri ingående tillägg för pensions- och allmänna administrationskostnader m. m. Då ersättningarna som förut nämnts består av lön jämte 50 % tillägg därå, kommer avdraget att uppgå till ca 27 % av lönebeloppen. Utredningen har funnit den nuvarande metoden för uttagande av indirekta kostnader för uppdragsverksamheten enkel och praktisk. Utredningen, som därför inte ansett sig böra föreslå en annan form för debitering av dessa kostnader, anser emellertid, att man — för att erhålla full kostnadstäckning — bör överväga en betydande höjning av omkostnadspålägget. Detta bör enligt utredningen avvägas så, att däri inrymmes såväl hel kostnadstäck-

295 ning för staten som nödvändig marginal för institutet i fråga om uppdragsverksamhetens upprätthållande. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att omkostnadspålägget höjes till 100 %. Av pålägget föreslås institutet få disponera 70 %. Återstående 30 % skall stanna å statsverket. Utredningen föreslår en omläggning av den nuvarande anslagsindelningen, vilken bl. a. medför bättre överblick över medelsanvisningen med hänsyn till ändamålens art och en viss koncentration av anslagsfördelningen. Härigenom uppnås en minskning av antalet anslag från tio till åtta. Utredningen föreslår följande anslagsindelning: avlöningar, omkostnader, materiel m. m., nyanskaffning av instrument m. m., försöksverksamhet och särskilda undersökningar m. m., uppdragsverksamhet, väderlekstjänst för luftfarten samt bidrag till internationella organisationer m. m. Den för genomförande av utredningens förslag erforderliga kostnadsökningen beräknas för budgetåret 1960/61 uppgå till 2 702 661 kronor, vilket belopp fördelar sig anslagsvis sålunda. Avlöningar Omkostnader Materiel m. m Nyanskaffning av instrument m. m Försöksverksamhet och särskilda undersökningar m. m Väderlekstjänst för luftfarten

1 362 277 52 000 35 000 422 700 40 000 815 284 2 727 261 24 600

./. Nuvarande undervisningsanslag Kronor

2 702 661

BILAGA 1

Personalplan för budgetåret 1958/59 och enligt utredningens förslag

Institutet Nuvarande personal

VÄDERLEKSBYRÅN Byråchef Väderleksavdeln ingen Byrådirektör Förste statsmeteorolog. Statsmeteorolog Meteorolog Meteorologassistent. Kansliskrivare. Kontorist.... Kanslibiträde Kontorsbiträde.

Aerologiska avdelningen Förste statsmeteorolog. Statsmeteorolog Meteorolog Förste meteorologassistent. Meteorologassistent Kanslibiträde Kontorsbiträde

Veckoprognosavdelningen Förste statsmeteorolog. . . Statsmeteorolog Meteorolog Förste meteorologassistent 1 2 8

Utredningens förslag

Lönegrad

Allmän verksamhet

Uppdragsverksamhet

Lönegrad

Allmän verksamhet

Uppdragsverksamhet

Bo 1

—

Bo 1

—

_

_

Ao24 Ao23 Ao21 Ag21 Ae 19 Ae 11 Ag 9 Ae 10 Ao 9

1 2 2 1 7 1

_ — — — —

Ae 26 Ao24 Ao23 Ao21 Ae 21 Ae 19 Ae 11

1 1 2 2 1 8 3

—

Ao 7 Ae 7 Ao 5 Ae 5 Agl—3

— 1 1

— 1 7 7

— 3

Ao24

n

—

—

Ae 21 Ael9 Ae 13 Ae 11 Ae 7 Ao 5 Ae 5 Ag 5 Agl—3

i 3 2 4

3 4 7 1 5

Ag24

— —

— —

Agl3

1 Med vikariatsersättning till A 26. Därav en vakant, ersatt av meteorolog i Ag 15. Vakanta, uppehälles av personal i Ag 9 och Ag 5.

1 2 1

— — — 1 1 3

— — — — — —

—

—

2 Ae 10 Ao 9 Ae 9 Ao 7 Ae 7 Ao 5 Ae 5

— —, — — — — —

—

—

—

—

1 1 1 1 11 7 3 •

Ao24 Ae 23 Ae 21 Ae 19 Ae 13 Aell Ae 7 Ao 5 Ae 5

1 1 1 6 4 4 8 4 13

— —

—

— — —

Ao24 Ae23 Ae 19 Ae 13

1 1 1 1

— — 1

— — — — — —

•

—

3 •

— — 1

— — — — 2

— —

— — —

297 Nuvarande personal Lönegrad

Kanslibiträde Kontorsbiträde

» Istjänsten för sjöfarten Förste statsmeteorolog. . . Meteorolog Kanslibiträde Teleavdelningen Statsmeteorolog 1 Radiokommissarie Radioföreståndare Förste radiotelegrafist. . . .

» »

» »

... . ... .

Radiotelegrafist

» Teleprinterbiträden

» »

Allmän verksamhet

Ae 7 Ae 5

Ae 24 Ae 19 Ae 7

Ae 24 Ae 19 Ae 7

1 1 1

Ae 23 Ao 19; Ae 16 J Ao 121 Ae 12]

1 1 1 1 7

Ao 111 Ae 1 1 ! Ae 71

3 18 21

Ao 19 Ael6 Aol2 Ae 12 Agl2 Aoll Ae 11 Ae 7 Ag 7 Ag3—5

1 1 1 5 1 3 a 18 10 3 3

— I

BO

Klimatavdelningen Byrådirektör Förste statsmeteorolog.. . Statsmeteorolog

Ao24

» »

Ao21

1 Meteorolog Meteorologassistent

Ae 19 Ae 11 Ag 9 Ao 9 Ae 9 Ag 9 Ao 7 Ag 7 Ao 5 Ae 5 Agl—3

1 1

» Kontorist

» » Kanslibiträde

» Kontorsbiträde

» » Instrumentavdelningen Laborator Förste byråingenjör Statsmeteorolog

» Förste byråingenj ör Hydrolog Förste laboratorieassistent

»

Laboratorieassistent

Allmän verksamhet

Lönegrad

Ag 7 Ae 5 Ag 3

KLIMATBYRÅN Byråchef

»

Uppdragsverksamhet

Utredningens förslag

Ae23 Ao21 Ag21 Ao 13 Ae 13 Ae 12 Ag 7

— 2 1

— 4 1 8 2 2

1;

Ae 26 j Ao 24~' Ae23' Ao21? Ae2L Ae 191 Ae 1 1 '

-

i

Ao 9. Ae 9

—i

Ao Ae Ao Ae

7J 7$ 5: 5i

Ae 261 Ae 23: Ae23! Ao 211 Ag21f Ae 19 Aol3 Ae 13 Ae 12

1 Göromålen bestrides f. n. av en av väderleksavdelningens statsmeteorologer i Ao 21 med vikariatsersättning till Ag 23. 2 Därav 3 vakanta.

298 Nuvarande personal

Tekniskt biträde Kontorsbiträde Reparatör Förste instrumentmakare. . . Instrumentmakare Instrumentmekaniker FLYGVÄDERLEKSBYRÅN Byråchef Flygväderleksavdelningen Byrådirektör Förste statsmeteorolog Meteorolog Kontorist Kontorsbiträde

» HYDROLOGISKA BYRÅN Byråchef Hydrologiska och hydrografiska avdelningen Byrådirektör Förste statshydrolog Statshydrolog

» » Hydrolog Förste hydrologassistent . . . . Hydrologassistent Kansliskrivare Kontorist Kanslibiträde

» Kontorsbiträde

)> Kontrollavdelningen Byrådirektör Förste statshydrolog

»

»

Lönegrad

Allmän verksamhet

Uppdragsverksamhet

Lönegrad

Allmän verksamhet

Ao 5 ackord Ao 12 Ae 11 Ag 7

1 1 1 1 1

— — — — 1

Ae 9 Ao 5 ackord Aol2 Ae 11 Ae 10

1 1 1 1 1 2

— — — — —

—

—

—

Bo 1

—

Ae 26 Ao24 Ae 19 Ae 9 Ao 5 Ae 5

1 1 3 1 2 2

— — — — —

Ao24 Ae 19 Ae 9 Ao 5 Ae 5

1 3 1 2 2

_ — — — — —

Bo 1

—

Bo 1

—

Ao24

—

Ao26 Ao24 Ae23 Ao21 Ae21 Ae 19 Ae 13 Ae 11 AolO Ao 9 Ao 7 Ae 7 Ao 5 Ae 5

1 1

—

— — —

Ao21 Ag21 Ae 19

.—. 3

—

—

Ao24

.—.

.— — —

—

—

2 AolO Ao 9 Ao 7 Ao 5 Ae 5

1 1 2 2 1

Isavdelningen Byrådirektör Förste statshydrolog Statshydrolog

Ae24 Ao23

—

—

—

—

—

» » » Hydrolog Förste hydrologassistent . . . .

.— — .—. — — — — — —

.— —

Hydrolog Hydrologassistent Kontorsbiträde

»

— —

Ag23 Ag21 Ae 19 Ae 11 Ae 5

Statshydrolog

Utredningens förslag

Ao21 Ae 19 Ae 13

1 1

1 1

—

• — .

1 1

— —.

— — — — 6 2

Ae 26 Ao24 Ae 24 Ae 23 Ae 21 Ae 19 Ae 11 Ae 5 Ae 26 Ae 24 Ao 23 Ae 23 Ao21 Ae21 Ae 19 Ae 13

— 1

— 3 1 1 1 1 2

— 2 1

Uppdragsverksamhet

—

•

— 1 1

— —• — — — 1

— —

— — — — — — —

1 1 2 1 1 1 2

— — — — — 2

—

1 1 1 1 1 6 2

299 Nuvarande personal Lönegrad

Hydrologassistent. Kontorist Kanslibiträde. . Kontorsbiträde KANSLIAVDELNINGEN Byrådirektör Kansli med registrators- och kassakontor Förste byråsekreterare Byråsekreterare Kassör Förste kansliskrivare Kansliskrivare Kontorist Kanslibiträde Kontorsbiträde. Bibliotek Bibliotekarie Biblioteksbiträde. Kanslibiträde. . . . Kontorsbiträde. . Förrådskontor och vakttjänst Materialförvaltare Kontorist Tryckare Förste expeditionsvakt . . Expeditionsvakt

Allmän verksamhet

Ae 11 Agll Ae 9 Ae 7 Ao 5 Ae 5

Uppdragsverksamhet 25 10 1 3

Utredningens förslag Lönegrad

Ae 11 Ae Ae Ao Ae

9 7 5 5

Ae 24

Ae 26

Ae 21 Ae 19 Aol2

Ae21 Aol2 Ae 12 Ae 10 Ae 9 Ae 7

Ae 10 Ag 9 Ae 7 Ag 7 Ao 5 Ag 5

Ao 5 Ae 5

arvode Ao 9

Ae 21 Ao 9 Ae 7 Ae 5

Kontorsbiträde Skrivbiträde.. .

Ao 9 Ao 9 Ae 9 Ao 8 Ao 7 Ae 7 Ag 7 Ae 5 Ag 1

i 2 2 1 2 1 1

Ritkontor Kansliskrivare,

Ao 10

1 AolO

arvode

Militärassistent

(deltid)

UNDERVISNINGSAVDEL NINGEN Laborator Kanslibiträde 1 2

Ag 7

På övergångsstat. En av tjänsterna får ej uppehållas.

n2

Ao 9 Ae Ao Ao Ae

9 8 7 7

Ae 5

Ae 26 Ae 7

Allmän verksamhet

300 Aerologiska

stationerna

Nuvarande personal

Utredningens förslag

Lönegrad

Antal

Lönegrad

Antal

Ae 19

1 Ae 13 Ae 11

2 5

Ae 19 Ae 15 Ae 13 Ae 11

1 1 2 5

Göteborg- Torslanda Meteorolog Förste laboratorieassistent. Laboratorieassistent

Ae 19 Ae 13 Ae 11

2 1 2

Ae 19 Ae 13 Ae 11

1 2 5

Östersund-Frösön Meteorolog Förste laboratorieassistent Laboratorieassistent

Ae 19 Ae 13 Ae 11

2 1 2

Ae 19 Ael3 Ae 11

1 2 2

—

—

Ae 19 Ae 13 Ae 11

1 2 2

Stockholm-Bromma Meteorolog Ingenjör Förste laboratorieassistent Laboratorieassistent

Luleå-Kallax Meteorolog Förste laboratorieassistent Laboratorieassistent Civila

flygväderlekstjänsterna Nuvarande personal

Stockholm-Bromma Statsmeteorolog

» Meteorolog

» Förste meteorologassistent

»

»

Meteorologassistent

» Radiotelegrafist Kanslibiträde Kontorsbiträde

» » Stockholm-Arlanda Statsmeteorolog Meteorolog Förste meteorologassistent Meteorologassistent Kanslibiträde Göteborg- Torslanda Statsmeteorolog Meteorolog Förste meteorologassistent

1 För uppdragsverksamhet.

Utredningens förslag

Lönegrad

Antal

Lönegrad

Antal

Ae23 Ae21 Ae 19 Agl9 Ae 15 Ae 13 Ae 11 Agll Ae 11 Ae 7 Ao 5 Ae 5 Ag 3

1 1 11 2 1 4 4 1 1 6 6 1 1

Ae23 Ae21 Ae 19

1 1 14

—

—

—

—

— — — —

— — — —

Ae23 Ae 19 Ae 15 Ae 13 Agl3

1 5 1 2 x l

Ae 15 Ae 13 Ae 11 •

Ae 11 Ae 7 Ao 5 Ae 5

1 5 5

1 7 6 2

—

—

Ae 23 Ae 19 Ae 13 Ae 11 Ae 7

1 2 2 3 3

Ae 23 Ae 19 Ae 15 Ae 13

1 5 1 3

—

—

301 Nuvarande personal

Meteorologassistent

Malmö-Bulltofta Statsmeteorolog Meteorolog Förste meteorologassistent

»

»

Meteorologassistent Kontorsbiträde Norrköping Förste meteorologassistent Meteorologassistent Visby Förste meteorologassistent Meteorologassistent

Lönegrad

Antal

Lönegrad

Antal

Ae 11 Agll Ao 7 Ae 7 Ao 5 Ag3—5

3 1 3 1 2 . 2

Ae 11

4 Ao Ae Ao Ae

7 7 5 5

3 1 2 1

Ae 21 Ae 19 Agl5 Ae 15 Ael3 Ae 11 Ag8—11 Ag 5

1 3 1 1 2 3 *2 2

Ae21 Ae 19

1 5

Ae 15 Ae 13 Ae 11

1 2 5

Ae 5

3 Ae 15 Ag 9

2 Ae 15 Ae 13 Ae 11

1 1 3

Ae21 Ae 19 Ae 15 Ae 13 Ae 11 Ae 7

1 1 1 1 3 1

1 H

Ae 13 Ae 9

1 3

Ae 15 Ae 13 Aell

1 2

2 3

1 1 3

Sundsvall)Härnösand Statsmeteorolog Meteorolog Förste meteorologassistent

»

»

Utredning ens förslag

1 Ae 13

Meteorologassistent Kanslibiträde Karlstad Förste meteorologassistent Meteorologassistent

Ae 13 Ae 9

Jönköping Meteorologassistent

Ae 12

1 Ae 12

1 Nordmaling Meteorologassistent

Ae 12

1 Ae 12

1 Därav en för uppdragsverksamhet. Avlönas från avlöningsanslaget. Därav avlönas 2 från avlöningsanslaget. Avlönas från avlöningsanslaget. En vakant.

BILAGA 2

Sammanställning utvisande den föreslagna personalökningen och därav föranledda lönekostnader med fördelning på olika personalkategorier 1

Nuvarande antal

Utredningens förslag

Ökning respektive minskning Personal

a) Institutet Meteorologisk verksamhet Byråchef ( B l ) Byrådirektör (A 26) Laborator (A 26) Förste statsmeteorolog (A 24) . . . Förste byråingenj ör (A 23) Statsmeteorolog (A 23) »> (A 21) Meteorolog (A 19) Hydrolog (A 19) Radiokommissarie (A 19) Radioföreståndare (A 16) Förste meteorologassistent (A 13) Förste laboratorieassistent (A 13). Förste radiotelegrafist (A 12). . . . Meteorologassistent (A 11) Laboratorieassistent (A 12) Radiotelegrafist ( A l l ) Förste instrumentmakare (A 12). Instrumentmakare ( A l l ) Instrumentmekaniker (A 10) . . . . (A 7) Kansliskrivare (A 10) Kontorist (A 9) Tekniskt biträde (A 9) Teleprinterbiträde (A 7) Kanslibiträde (A 7) Kontorsbiträde (A 5) Nettoökning Hydrologisk verksamhet Byråchef ( B l ) Byrådirektör (A 26) Förste statshydrolog (A 24) Statshydrolog (A 23) » (A 21) Hydrolog (A 19) Förste hydrologassistent (A 1 3 ) . . Hydrologassistent (A 11) Kansliskrivare (A 10) 1

1 1

— 6 1 2 6 15

— 1 1 5 2 7 4 2 21 1 1

— 1 1 5

3 2 1 6 1 7 7 22 1 1 1 5 3 8 9 4 21 1 1 2

Lönekostnader

2 1 1

74 016 30 108 30 108

— —

— —

5 1 7 1

128 880 23 244 132 384 18 912

— — —

— — —

1 1 5 2

15 384 14 616 69 420 29 232

— —. —

— .—, —

26 376 — 11 292

—

— 1

—

_

16 17 44

1 7 1 21 28 45

25 008 12 504 56 460 124 212 10 176

—

—

2 1 5 11 1 48

1 3 1

—

— 3 1 2 6

— 1 1

— 1 5 1 1 1

809 748

90 324 54 288 25 776 23 244 18 912 15 384

— —

.—. —

— 2 — 1 — 1 — 1

— — — —

Häri ingår ej för uppdragsverksamheten anställd personal. Lönekostnaderna har beräknats för meteorologer och hydrologer genomsnittligt enligt lönegrad 17, för kontorsbiträden enligt lönegrad 5 samt för pesonalen i övrigt enligt begynnelselöneklassen.

303 Nuvarande antal

Utredningens förslag

Kontorist (A 9) Kanslibiträde (A 7) Kontorsbiträde (A 5)

Ökning respektive minskning Personal

Lönekostnader

—4

— 40 704

Nettominskning

— 57 216

Kansligöromål m. m. Byrådirektör (A 26) » (A 24) Förste byråsekreterare (A 21) . . Bibliotekarie (A 21) Kassör (A 12) Förste kansliskrivare (A 12). . . . Kansliskrivare (A 10) Materialförvaltare (A 9) Biblioteksbiträde (A 9) Kontorist (A 9) Tryckare (A 9) Förste expeditionsvakt (A 8). . . Expeditionsvakt (A 7) Kanslibiträde (A 7) Kontorsbiträde (A 5) Militärassistent

30 108 27 144 23 244 *19 244 14 616

12 504 22 584 22 584 30 528 11

Nettoökning Undervisning Laborator (A 26). . . Kanslibiträde (A 7),

148 268 60 216

Nettoökning

60 216

b) Aerologiska stationerna Meteorolog (A 19) Ingenjör (A 15) Förste laboratorieassistent (A 13) Laboratorieassistent (A 11)

20 976 17 064 61 536 69 420

127 044

Nettoökning c) Civila flygväderlekstjånsterna Statsmeteorolog (A 23) »> (A 21) Meteorolog (A 19) Förste meteorologassistent (A 15) »> » (A 13) Meteorologassistent (A 12) » (All) » (A 9) Radiotelegrafist ( A l l ) Kanslibiträde (A 7) Kontorsbiträde (A 5)

2 2 22 5 11 2 16 6 1 10 14

25 776 23 244 94 560

3 3 27 5 14 2 22 3 1 15 14

46 152 83 304 37 512 56 460

Nettoökning

291 984

Summa nettoökning

1 380 044

Lönebeloppet minskat med nuvarande arvode, 4 000 kronor.

KUNGL. B I SL.

2 LI 1353

STOCKHOLM i

••

—

•

11»

,

Statens offentliga utredningar 1959 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård FångvArdsanstalters optimala storlek. [6] Fångvårdsstyrelsen. [15] Domarbanan. [17] Fånges arbetsersättning. [18] Det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisetion [20]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar Statligt stöd till jordbrukets inre rationalisering. [1]

Vattenvägen. Skogsbruk. Bergsbruk Statsförfattning. Allmän statsförvaltning Kompetensfördelningen av administrativa besvfirsmål mellan Kunnl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten, f4] Lokala skyddstjänstemän samt arbetarskyddsstyrelsens organisation. [9] Författningsutredningen : IV. Opinionsbildningen vid folkomröstningen 1957. [10] Riksdagens budgetarbete. [16] Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts arbetsuppgifter och organisation [21]

Industri

Handel och sjöfart

Kommunalförvaltning Kominunikationsväsen

Statens och kommunernas finansväsen Familjebeskattningen. [13] Statsbidragen till städernas vägar och gator m. m. [19]

Bank-, kredit- och penningväsen Statligt kreditstöd till hantverk och småindustri m. m. [7]

Försäkringsvägen

Politi

Nationalekonomi och socialpolitik Preliminär nationalbudget för år 1959. [3] Tilläggspensioneringens administration. [12] Reviderad nationalbudget för år 1959. [14]

Hälso- och sjukvård Läkemedelsförsörjningens organisation. [5]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt Filmstöd och biografnöjesskatt. [21 Utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel. [8]

Försvarsväsen Förutsättningarna för civil varvsdrift vid Karlskrona örlogsvarv. [11]

Utrikes ärenden. Internationell rätt Allmänt näringsväsen

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1959