Reviderad nationalbudget för år 1960.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1960:18 Finansdepartementet

REVIDERAD

NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1960 WITH A SUMMARY IN ENGLISH

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1960 Kronologisk förteckning

1. Folktandvården. Idun. 189 s. I. 2. Högre utrildning, forskning och försök på lantbrukets område. Almqvist & Wiksell, Uppsala. XII + 508 s. Jo. 3. Grusexpbateringen i Sverige. Idun. 85 s. J o . 4. Fastighetsbeskattningen. Marcus. 179 s. Fi. 5. Förslag til namnlag. Idun. 362 s. J u . 6. Studiekoitnader vid beskattningen. Idun. 211 s. Fi. 7. Redogörtransvaret och anmärkningsprocessen. Kihlströn. 146 s. FI. 8. Preliminir nationalbudget för nr 1960. Marcus. V + 121 s. Fl. 9. De ekommiska villkoren för en huvudmannaskapsreform nom mentalsjukvården. Idun. 168 s. I. 10. Statstjäistemäns förhandlingsrätt. Idun. 105 s. C. 11. översynav lagen om försäkringsrörelse. Idun. 509 s. H. 12. Krigsmaktens högsta ledning. Beckman. 235 s. Fö. 13. Individuella differenser och skoldifferentiering. Victor Pettersoi. 127 s. E. 14. CP-Vårcen. Idun. 175 s. I. 15. Kursplaieundersökningar i matematik och modersmålet. Idun 536 s. E. 16. Bankliknditet och kreditprioritering. Idun. 245 s. Fi. 17. Forsknhg och högre utbildning på skogsbrukets område. Idin. 207 s. J o . 18. Revidera! nationalbudget för år 1960. Marcus. V + 98 i. Fi.

Anm. On särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok stäverna til det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. - ecklesiastikdepartementet. J o . - jord bruksdeparementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1960: 18 Finansdepartementet

REVIDERAD

NATIONALBUDGE ••

o

FOR AR 1960 WITH A SUMMARY IN ENGLISH

STOCKHOLM 1 9 6 0 ISAAC MARCUS B O K T R Y C K E R I

AKTIEBOLAG

III

Innehåll Table of Contents in English

iv

Förord

v

Reviderad nationalbudget för år 1960 I. Inledning II. Sveriges ekonomi 1959 1. Inhemska bruttoutgifter 2. Utrikeshandel och lagerutveckling 3. Bruttonationalprodukt och sparande III. Den internationella utvecklingen IV. Utrikeshandeln 1. Bytesbalansen 2. E x p o r t e n 3. Importen 4. Valutareserven 5. Handeln med olika länderområden V. Produktionen 1. Beräkningsmetoderna 2. Produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar VI. Arbetsmarknaden 1. Arbetskraftstillgången och den totala sysselsättningen 2. Arbetsmarknadsläget V/7. De enskilda konsumenternas ekonomi 1. De disponibla inkomsterna 2. Konsumentpriserna 3. Konsumtion och sparande VIII. Investeringarna IX. Den offentliga verksamheten 1. Staten 2. K o m m u n e r n a X. Kreditmarknaden 1. Kreditpolitiken 2. Likviditetsutvecklingen 3. Kapitalanskaffningen inom vissa sektorer XI. översikt 1. Den internationella utvecklingen 2. Försörjningsbalansen 1960 3. Några principiella synpunkter 4. Sammanfattning och slutsatser Summary in English

1 3 4 8 10 13 22 22 24 25 26 27 29 29 30 36 36 37 41 41 44 47 49 58 58 62 64 64 66 69 72 72 74 78 81 84

Tabellförteckning

96 List of Tables in English

IV

Contents Table of Contents in Swedish

i"

Preface

v

Revised National Budget for 1960 I. Introduction II. The Swedish Economy in 1959 1. Domestic gross expenditure 2. Foreign t r a d e and inventories 3. Gross national product and savings III. The International Economic Situation IV. Foreign Trade 1. Balance of current p a y m e n t s 2. E x p o r t s 3. Imports 4. Holdings of gold and foreign exchange 5. Foreign t r a d e by areas V. Production 1. Methods of calculation 2. Production development in different branches VI. Labour Market 1. Supply of manpower and total employment 2. The situation on t h e labour market VII. Incomes and Expenditures of Households 1. Disposable income 2. Consumer prices 3. Consumption and personal saving VIII. Investment IX. Public Finances 1. Central government 2. Municipalities X. Credit Market 1. Credit policy 2. Liquidity developments 3. Sources of funds for different sectors XI. General Survey 1. The international situation 2. Balance of resources in 1960 3. Some fundamental points of view 4. Summary and conclusions Summary

in English

1 4 3 8 10 13 22 22 24 25 26 27 29 29 30 36 36 37 41 41 44 47 49 58 58 62 64 64

66 69 72 72 74 78 81 84

List of tables in Swedish

96 List of tables in English

v

Förord Föreliggande reviderade nationalbudget för 1960 har tidigare publicerats i Kungl. Maj:ts proposition nr 150 (bihang C). Liksom föregående år utges nationalbudgeten även separat, varvid den försetts med en sammanfattning på engelska. Den reviderade nationalbudgeten har utarbetats inom finansdepartementets ekonomiska avdelning under ledning av dess t. f. chef, fil. lic. Gösta Rehn. Den bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika statliga verk och institutioner samt näringslivets och arbetsmarknadens organisationer. Följande utomstående författare har medverkat: amanuens L. Matthiessen (kap. II), byråchef L. Fastbom och aktuarie Gudrun Norstedt (kap. VIII) samt fil. kand. E. Karlsson (kap. X), samtliga från konjunkturinstitutet. Kapitlet om utrikeshandeln liksom också avsnittet om industrins produktionsutveckling i kapitel V bygger i huvudsak på promemorior från kommerskollegium. Vidare har utredningsrådet hörts. Dettas ledamöter bär dock intet ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

INLEDNING

1 Reviderad nationalbudget för år 1960 I. Inledning Den preliminära nationalbudget för 1960 som framlades i statsverkspropositionen utgjordes av en s. k. baskalkyl, som uttryckligen presenterades som en helt schematisk utgångspunkt för kommande justeringar. Eftersom framför allt löneposten var helt obestämbar på avtalsrörelsens dåvarande stadium gjordes för inkomst- och prisutvecklingens del det antagandet att alla inkomster skulle perfekt följa en likaledes antagen treprocentig produktivitetsökning och att priserna — med undantag för omsättningsskattens effekt — skulle vara oförändrade jämfört med 1959. På denna »inflationsfria» bas tillämpades sedan de faktorer, som kunde anses något mera konkret kända: effekten av planerade skatteförändringar och utgiftsökningar för statliga och kommunala ändamål, enligt enkätuppgifter planerade ökningar eller minskningar av de privata investeringarna i bostäder och produktionsanläggningar, exportutsikterna m. m. Vid sidan härav gjordes vissa siffermässigt icke preciserade påpekanden om den sannolika utvecklingen. Slutsatsen blev att det för 1960 måste anses föreligga ett s. k. inflationsgap eller efterfrågeöverskott, som dock borde kunna bemästras med den ekonomiska politikens på kort sikt tillgängliga medel. Bl. a. utgjorde den omständigheten, att bytesbalansen gentemot utlandet hade blivit positiv under 1959 och beräknades resultera i en ökning av valutareserven, tills vidare en viss säkerhetsventil, en möjlighet att täcka en viss överefterfrågan inom landet genom import från utlandet utan någon alltför oroande nedgång i valutareserven. Det har sedermera visat sig att denna säkerhetsventil hade begagnats redan under slutet av 1959 då en stark importökning ägde rum, tydligen delvis för att möta den speciella efterfrågan närmast före prishöjningarna genom omsättningsskatten. Valutareservens ökning under 1959 blev därför mindre än beräknat; i gengäld blev nedgången i lagerreserverna inom landet betydligt mindre än vad man före årsskiftet hade anledning förmoda. Detta utbytande av valutareserver mot lagerreserver synes för övrigt ha fortsatt även under 1960 års första månader. Även den nu framlagda reviderade nationalbudgeten utgör ett försök till en inflationsgapsberäkning, som dock kunnat arbeta med betydligt fullständigare material. Den syftar således inte i första hand till att visa ett förutsett slutresultat av den ekonomiska verksamheten, sådan denna till slut kommer att genomföras under året, utan till att redovisa de tendenser som gjorde sig gällande vid tiden för grundmaterialets insamlande, dvs. i

2 INLEDNING

stort sett under mars och början av april. Den söker alltså främst visa bakgrunden till den ekonomiska politik som samtidigt presenteras i den proposition, till vilken den publiceras som bihang. Det material den grundas på och den analys av läget som detta material gett möjlighet till har visat att det förelåg ett behov av ändring i de registrerade ekonomiska planerna inom såväl den offentliga verksamheten som inom det privata näringslivet, eftersom det måste betraktas som praktiskt uteslutet att fullfölja dem inom ramen för föreliggande produktionsmöjligheter. I enlighet härmed har sålunda både administrativa, finanspolitiska och penningpolitiska åtgärder vidtagits eller förberetts — utöver vad som redan tidigare genomförts i form av varuskatt, räntehöjning m. m. — för att förhindra en överansträngning av de ekonomiska resurserna och särskilt för att uppnå en förskjutning av arbetskraftsbehovet från hög- till lågsäsong. Det bör understrykas att själva den siffermässiga överslagsberäkningen av förutsedd tillgång och efterfrågan — »nationalbudgeten» i inskränkt mening, sådan den presenteras i en sammanfattande tabell i kapitel XI — i detta sammanhang spelat en relativt underordnad roll. Att materialet från skilda områden, alltså t. ex. enkätuppgifterna om investeringsplaner, utrikeshandelsutsikter, arbetskraftsbehov och orderingång, statistiken över igångsättningstillstånd och kreditexpansion, beräkningarna över lönehöjningarnas och de statliga inkomstöverföringarnas sannolika verkningar på konsumtionen osv. kunnat sammanföras i en försörjningsbalans som utvisar ett visst totalt efterfrågeöverskott (sidan 76), är visserligen inte betydelselöst. Felmarginalerna i en sådan beräkning, som på många punkter måste baseras på mycket osäkra bedömningar, är dock alltför stora för att någon större vikt skulle kunna fästas vid den exakta storleken av nämnda balanssiffra. Denna utgör en mera symbolisk sammanfattning av de iakttagelser som bildar grundvalen för bedömningen av det ekonomiska läget. Väsentligt är emellertid att riktningen av dess utslag bekräftas av de mera konkreta beräkningar och observationer som kunnat göras på de särskilda delområdena. Vad som genomgås i den föreliggande nationalbudgetens olika kapitel är alltså — förutom en återblick på den närmast föregående utvecklingen — vad som synts hålla på att hända inom den svenska samhällsekonomin under 1960. Genom den ekonomiska politikens olika medel avser man att uppnå att någonting annat faktiskt kommer att hända, eftersom de observerade tendenserna skulle leda till en överspänning med inflatoriska konsekvenser, om inte adekvata motåtgärder vidtoges. Någon ny, siffermässig beräkning av vad de ekonomisk-politiska åtgärderna i form av penningpolitisk åtstramning, byggnadsbegränsning osv. exakt skulle komma att leda till för resultat, om de uttrycktes i försörjningsbalanssiffror, har inte gjorts annat än ytterst summariskt. Detta måste anses rimligast eftersom åtgärdernas utformning och styrkan i deras genomförande kommer att fortlöpande påverkas av en konkret bedömning av den fortsatta ekonomiska utvecklingen.

SVERIGES EKONOMI 1 9 5 9

3 II. Sveriges ekonomi 1959 • De reviderade beräkningar av försörjningsbalansen för 1959 som redovisas i det följande innebär för vissa poster betydande justeringar jämfört med dem som framlades i den preliminära nationalbudgeten. Importen och den totala investeringsvolymen synes ha ökat kraftigare från 1958 till 1959 än enligt de preliminära siffrorna och det samma gäller i viss mån den privata konsumtionen och exporten. Däremot tyder de senaste lageruppgifterna på att lagerminskningen under 1959 överskattades i de preliminära beräkningarna. Detta bör emellertid ses i samband med den oväntat stora importökningen eftersom en bedömning av lagerutvecklingen givetvis är beroende på de antaganden som görs beträffande importens förändringar. Nedan framlagda beräkningar innebär att bruttonationalproduktens ökning 1958—1959 i fasta priser nu kan beräknas till omkring 5 1/2 procent eller 1 procentenhet mera än höstuppskattningarna utvisade. Det bör dock framhållas att den beräkning av bruttonationalprodukten som samtidigt gjorts Tabell II: 1. Försörjningsbalansen 1955—1959 i löpande priser Miljoner kronor

1959 Förändring 1958—1959 Miljoner Procent1 kronor

Tillgång Bruttonationalprodukt till marknads-

49 018 53170 57160 59 513 63 375 10 337 11434 12 567 12 249 12 449 107 271 Minskning av lager m. m Summa tillgång 59 355 64 604 69 727 71869 76 095 Användning Privat inhemsk bruttoinvestering Offentlig inhemsk bruttoinvestering .. ökning av lager m. m Export av varor, fob, och nettot av Privat konsumtion

9 325 9 751 10 651 11373 + 6 728 7 470 7 803 8 655 + 715 1222

9 923 11307 12 472 11969 12 507 28 044 30 219 31770 33 804 35 226 5 765 6 310 7 042 7 642 8 334 Summa användning 59 355 64 604 69 727 71869 76 095

Bruttonationalproduktens proc.1 förändring sedan föregående år 1

8 461 6161 1001

+ 3 862 + 200 + 164 + 4 226

+ 87, + 77,

+ 67, + 17. + 6

722 852

+ 7 + 11

+ 538 + 1422 + 692 + 4 226

+ 47, + 4 + 9 + 6

+ 4 + 67,

Avrundat till halva procent. Anm. Presentationen i miljoner kronor i denna och efterföljande tabeller, speciellt vad avser beräkningarna i fasta priser, utgör icke något m å t t på de enskilda delposternas noggrannhet. Det har emellertid visat sig praktiskt ogenomförbart att ange alla poster till en gemensam, osäkerhetsmässigt avrundad nivå utan att en stor del av tabellernas upplysningsvärde skulle gå förlorad.

4 SVERIGES EKONOMI 1959

Tabell II: 2. Försörjningsbalansen 1955—1959 i fasta (1954 års) priser Miljoner kronor 1955

1959 Förändring 1958—1959 Miljoner Procent1 kronor

Tillgång Bruttonationalprodukt till marknadspris 46 997 48 606 50 251 50 717 53 421 Import av varor, cif .. 10 212 10 874 11648 11871 12 463 Minskning av lager m. 307 102 Summa tillgång 57 209 59480 61899 62 690 66191 Användning Privat inhemsk bruttoinvestering . . . . 8158 8463 8 462 9138 9 714 Offentlig inhemsk bruttoinvestering .. 5 874 6 068 6 444 6 665 7 327 ökning av lager m. m 917 615 1027 Export av varor, fob, och nettot av tjänster 9 592 10 585 11545 11417 12177 Privat konsumtion 27 281 28 094 28 587 29 367 30 473 Offentlig konsumtion 5 387 5 655 5 834 6103 6 500 Summa användning 57 209 59480 61899 62 690 66191 Bruttonationalproduktens proc. förändring sedan föregående år1 . 1

+ 37, + 37, +

+ 2 704 + 57, + 592 + 5 + 205 + 3 501 + 57, + 576 + 662

+ 67, + 10

+ 760 + 1106 + 397 + 3 501

+ 67, +4 + 67, + 57,

1 + 57,

Avrundat till halva procent.

från produktionssidan liksom i höstas ger en lägre volymökning 1958—1959 än ovannämnda beräkning från användningssidan, nämligen endast 4 1/2 procent. 1. Inhemska brutto utgifter De totala bruttoinvesteringarna1 beräknas från 1958 till 1959 värdemässigt ha ökat med omkring 9 procent och volymmässigt med ca 8 procent. Bostadsbyggandet under 1959 innebar ett färdigställande av ca 69 000 lägenheter jämfört med ca 62 000 under 1958. Även antalet påbörjade lägenheter ökade i förhållande till 1958 och uppgick till ca 70 500. Den genomsnittliga storleken av dessa lägenheter var emellertid ca 4 procent mindre än de som påbörjades under 1958. Bostadsinvesteringarna, beräknade som de under året nedlagda kostnaderna för ny- och ombyggnad samt underhåll, 1 Som grundval för beräkningarna över investeringsverksamheten kan huvudsakligen följande källor nämnas: 1) Bostäder: månadsstatistik från bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen; 2) jordbruk, skogsbruk och fiske: uppgifter från statistiska centralbyrån, statens forskningsanstalt för jordbruksbyggnader, jordbrukets utredningsinstitut, skogsstyrelsen samt domänstyrelsen; 3 o. 4) industri och kraftverk: kommerskollegii kapitalinvesteringsenkäter; 5) handel: arbetsmarknadsstyrelsens tillståndsgivningsstatistik; 6) samfärdsel: kommerskollegii kapitalinvesteringsenkäter, registreringsstatistik för motorfordon, Sveriges varvsindustriförening samt utrikeshandelsstatistiken; 7 o. 8) förvaltning, sociala ändamål, skolor, kgrkor m. m.: riksräkenskapsverkets budgetredovisning; 9) vägar och gator m. m.: uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt arbetsmarknadsstyrelsen; 10) militära investeringar: uppgifter från försvarsdepartementet och riksräkenskapsverket. Dessutom bör nämnas statistiska centralbgråns kommunstatistik, vilken berör grupperna 1), 4), 6), 7), 8) och 9).

SVERIGES EKONOMI 1 9 5 9 Tabell I I : 3 a. Bruttoinvesteringar 1955—1959, uppdelade på ändamål

Miljoner kronor i löpande priser

Jordbruk, skogsbruk och Egentlig industri Kraft- x och belysningsverk Handel Samfärdsel (exkl. vägar)... Förvaltning, sociala ändamål Skolor och kyrkor

Summa 1

Förändring i procent i fasta (1954 års) priser

1959 1955- 1956- 1957- 19581956 1957 1958 1959

3 479

3 640

3 922

4117 +

970 2 977 813 340 2 775

1013 3242 888 396 3148

1050 3 345 959 422 3 473

1027 1077 — 3 — 3 767 4 033 + 2 1126 1277 + 4 + 449 569 + 12 + 3 586 3 848 + 6 +

643 724 751 891 601 541 621 664 519 703 862 986 1074 1334 777 414 513 488 578 380 1271 1427 1513 1575 1601 14 622 16 053 17 221 18454 20 028

+ — + + + +

3 +

1 2 6 5 4 4

1 + 1 0 5 4 4

+ 7 + 9 + 9 + 15 — 1 + 3

7 +

— 5 + 12 + 17 + 6 + 2

+ 3 + 6 + 14 + 26 + 9

+ + + + + +

+ 17 + 4 + 21 + 12 0

4 7 5 3 3 6

+ 8

Endast byggnader (exkl. underhåll).

kan beräknas ha ökat volymmässigt med ca 4 procent i förhållande till 1958 (se tabell 3 a ) . Investeringsverksamheten inom industrin har expanderat relativt starkt under de senaste åren, alltså även under den allmänna konjunkturavmattningen 1958. För industribyggnader och anläggningar torde man som förklaringsgrund k u n n a peka på byggnadsregleringens liberalisering och investeringsfondernas frisläppande. Beträffande anskaffningen av maskiner Tabell I I : 3 b. Bruttoinvesteringar 1955—1959, uppdelade i privata och offentliga

Miljoner kronor i löpande priser

Privata bruttoinvesteringar Offentliga bruttoinvesteringar 1. Statliga

1957 Förändring i procent i fasta (1954 års) priser

9 325 9 751 10 651 11373 +

6161 3 453 1338 173 2 708 535

6 728 7 470 7 803 8 655 3 850 4178 4 410 4 944 1447 1560 1635 1869 292 251 247 327 2 878 3 292 3 393 3 711 626 570 631 659

1955- 1956- 1957- 19581956 1957 1958 1959 4

+ 3 + 5 + 3 + 36 + 1 + 2

aktiebolag 2. Kommunala därav: affärsverk aktiebolag och 874 676 703 820 914 stiftelser 17 221 18 454 20 028 + 14 622 16 053 Summa

0 + + 6 + 3 + 5 — 5 + 10 + 1

+ 6

+ 3 + 5 + 4 + 17 + 2 — 2

+ 10 +11 + 14 + 11 + 8 + 5

0 + 13 + 4 + 3 +

6 6

+ 5

+ 8

Anm. I statliga aktiebolags investeringar ingår fr. o. m. den 1 / 10 1957 LKAB till 95 procent i stället för 50 procent som tidigare. De volymförändringstal 1956—1957, 1957—1958 resp. 1958—1959 som erhålls, om andelen bibehålls vid 50 procent, uppgår för statliga aktiebolag till — 1 0 , — 3 resp. + 14 procent, för statliga investeringar totalt till + 3, + 4 resp. + 11 procent, för offentliga till + 6 , + 3 resp. + 10 och för privata till 0, + 8 resp. + 6 procent.

6 SVERIGES EKONOMI 1 9 5 9

Tabell II: 3 c. Bruttoinvesteringar 1955—1959, uppdelade efter typ

Miljoner kronor i löpande priser 1955

1959 Byggnader och anläggningar 8 404 9147 9 759 10 451 11560 2 404 2 627 2 825 2 897 3 047 därav: underhåll Maskiner och apparater .. 6 218 6 906 7 462 8 003 8 468 2124 2 397 2 562 2 658 2 755 därav: underhåll Summa 14 622 16 053 17 221 18 454 20 028 därav: underhåll 4 528 5 024 5 387 5 555 5 802

Förändring i procent i fasta (1954 års) priser 1955- 1956- 1957- 19581956 1957 1958 1959 + 3 + 2 + 4 + 6 + 4 + 4

+ 3 + 2 + 3 + 2 + 3 + 2

+ 6 0 + 6 + 1 + 6 + 1

+ 10 + 3 + 6 + 1 + 8 + 2

och apparater synes den expansion som — delvis till följd av investeringsavgiftens slopande — inträffade 1958 i viss mån ha fortsatt även under 1959. Att ökningen under 1959 influerats av den från årsskiftet 1959—1960 införda allmänna varuskatten torde vara ostridigt. Det kan emellertid ej helt uteslutas att denna forcerande inverkan till en del kan ha gällt betalningar som ej alltid motsvarats av faktiskt verkställda leveranser. Detta innebär dock ej med säkerhet att investeringsökningen 1958—1959 skulle vara överskattad eftersom en liknande förskjutningseffekt till följd av investeringsavgiftens slopande vid årsskiftet 1957—1958 kan ha inneburit en överskattning av 1958 års investeringar. Tabell II: 4. Privat konsumtion 1955—1959

Miljoner kronor i löpande priser 1955

9108 9 772 9 871 10 382 10 516 1219 1408 1508 1523 1561 949 1072 1124 896 Tobak 892 2 406 2 694 2 909 3 215 3 472 1368 1611 1608 1817 1705 Bränsle och lyse 3 643 3 857 4 002 4161 4 292 1973 2104 2 331 2 411 2 721 1898 2 086 2 428 2 712 3122 1191 1215 1260 1305 1292 Sjukvård, hygien, hemvård etc. 1685 1797 1880 2 032 2116 övrigt 2 440 2 544 2 714 2 850 2 949 27 823 29 984 31460 33 480 34 870 Summa 175 159 110 136 118 422 402 401 321 344 237 241 227 210 227 Total privat konsumtion 28 044 30 219 31770 33 804 35 226 därav: varaktiga varor . . . . 3 327 3 519 3 949 4 063 4 602 7 043 7 546 8 055 8 691 9116 17 674 19154 19 766 21050 21508

+ Banktjänster + Försäkringstjänster

Förändring i procent i fasta (1954 års) priser 1955- 1956-! 1957- 19581956 1957 1958 1959 + 1 + 10 + 1 + 4 + 4 + 4 + 5 + 8 - 4 + 4 - 1 + 3

0 + 3 -11 -11 + 3 + 3 + 4 + 4 — 7 + 11 + 2 + 2 + 7 + 2 + 11 + 9 - 4 _ 2 + 3 + 4 + 3 + 2 + 2 + 3

+ 1 + 1 + 3 + 4 — 1 + 3 + 12 + 14 — 1 + 4 + 1

+ + + + + + +

+ 14 + 12 0 + 2 + 8 + 3 0

+ 10 + 2 + 1 + 4 + 13 + 3 + 2

6 2 1 3 4 1 4

+ 13 — 3 + 2 + 3 + 1 + 3 + 3

+ 4

SVERIGES EKONOMI 1 9 5 9

7 Tabell II: 5. Offentlig konsumtion 1955—1959 Förändring i procent

Miljoner kronor

1955 Löpande

1959 1955- 1956- 1957- 19581956 1957 1958 1959

priser

Total offentlig konsumtion

3 392 3 723 4189 4 634 5 040 2 391 2 623 2 967 3 206 3 540 2 373 2 587 2 853 3 008 3 294 1660 1783 1969 2119 2 270 5 765 6 310 7 042 7 642 8 334

+ 10 + 10 + 9 + 7 + 9

+ 11 + 8 + 5 + 8 + 9

+ 9 + 10 + 10 + 7 + 9

+ 3 + 5 + 4 + 7 + 2 + 1

+ 7 + 6 + 7

+ 13 + 13 + 10 + 10 + 12

Fasta (1954 års) priser Total offentlig konsumtion därav: kommunal konsumtion statlig konsumtion

5 387 5 655 5 834 6103 6 500 + 5 3169 3 335 3 468 3 702 3 921 + 5 2 218 2 320 2 366 2 401 2 579 + 5

Investeringsverksamheten under 1959 synes i hög grad ha inneburit en expansion inom den statliga sektorn (se tabell 3 b ) . Ökningen inom denna sektor har huvudsakligen berört affärsverken (främst vattenfalls- och televerken) samt det statliga vägväsendet. Inom den kommunala sektorn k a n ökningar noteras för vägar och gator, förvaltning, sjukvård och sociala ändamål samt för de kommunala affärsverken. Som framgår av tabell 3 c kan ökningen för investeringarna under 1959 i hög grad hänföras till nybyggnads- och anläggningsverksamheten medan underhåll och maskininvesteringar ökade i mindre omfattning. Från 1958 till 1959 ökade den privata konsumtionen1 med drygt 4 procent i löpande priser och knappt 4 procent i fasta priser. Den volymmässiga ökningen blev därmed något större än närmast föregående år (se tabell 4 ) . Liksom fallet var 1956—1957 har expansionen främst gällt varaktiga varor till vilka de reala konsumtionsutgifterna ökade med ca 13 procent 1958— 1959. Motsvarande ökningar för icke varaktiga varor och konsumtionstjänster uppgick till endast 2 respektive 3 procent. Att döma av socialstyrelsens omsättningsstatistik ökade den privata konsumtionen särskilt kraftigt under fjärde kvartalet 1959 (jämfört med motsvarande kvartal 1958). Delvis har denna stigande expansionstakt troligen berott på en forcering av inköpen av framför allt varaktiga konsumtionsvaror till följd av beslutet om den allmänna varuskattens införande från årsskiftet 1959—1960. Man kan i detta sammanhang också peka på att återbäringen av överskjutande skatt i november/december var högre 1959 än 1958 samt på den allmänna konj unkturf örbättringen. Bilden av den offentliga konsumtionens2 utveckling 1958—1959 är i stort 1 Bland källorna för beräkningarna av den privata konsumtionen 1958—1959 kan nämnas socialstyrelsens omsättningsstatistik för enskild detaljhandel, kommerskollegii omsättningsindex för textildetaljhandeln, direkta uppgifter om försäljningens värde eller kvantitet (vad gäller bl. a. telefon och telegram, radio- och TV-licenser, porto, sprit och tobak samt resor), registreringsstatistiken för personbilar samt nöjes- och varuskattestatistik. Beräkningarna av livsmedelskonsumtionen utförs av statens jordbruksnämnd på grundval av bl. a. leverans- och tillförselstatistik. 2 Källa: Riksräkenskapsverkets beräkningar samt den kommunala finansstatistiken

8 SVERIGES EKONOMI 1959

Tabell II: 6. Bytesbalansen 1955—1959 Miljoner kronor

Löpande priser Export av varor, fob Import av varor, cif Handelsbalansens saldo Nettoinsegling1 Utländska fartygs utgifter i Sverige övriga tjänster m. m. netto .. Bytesbalansens saldo Fasta (1954 års) priser Export av varor, fob Import av varor, cif Handelsbalansens saldo Nettoinseglingx Utländska fartygs utgifter i Sverige övriga tjänster m. m. netto .. Bytesbalansens saldo 1

8 933 10 337 -1404 867

10 067 11434 -1367 1049

11062 10 799 11417 12 567 12 249 12 449 -1505 - 1 4 5 0 - 1 0 3 2 1265 1085 1073

158 35 414

166 + 25 - 127

-

8 678 10 212 -1534 796

9 583 10 874 -1291 824

10 434 10 464 11267 11648 11871 12 463 - 1 1 8 4 - 1 4 3 7 -1196 953 920 918

153 35 620

154 + 24 - 289

156 - 28 - 103

-

-

175 30 95

165 80 - 280

140 77 - 454

167 - 150 + 58

Förändring 1958 —1959 i procent

+ 6 + 2 -

+ 1

+ 8 + 5

141 - 149 - 286

Bruttoinsegling i utländsk sjöfart med avdrag för kostnader i utlandet.

sett densamma som i höstas. Den totala offentliga konsumtionen kan uppskattas ha stigit med omkring 7 procent i fasta priser från 1958 till 1959 och den procentuella ökningen har varit av ungefär samma storlek för den statliga och den kommunala sektorn. 2. Utrikeshandel och lagerutveckling År 1959 var det första år sedan 1953 för vilket bytesbalansens 1 saldo visade överskott. Som framgår av tabell 6 kan överskottet nu beräknas uppgå till närmare 60 miljoner kronor i löpande priser, dvs. 90 miljoner kronor mindre än i den preliminära uppskattningen; skillnaden beror främst på en starkare importökning för årets två sista månader än beräknat. Samma tabell visar att exporten och importen volymmässigt ökade med 8 respektive 5 procent från 1958 till 1959. Utrikeshandelns utveckling under 1959 behandlas i övrigt närmare i kapitel IV. I den preliminära nationalbudgeten räknades med en lagerminskning av storleksordningen 600 miljoner kronor i löpande priser. Underlaget för denna uppskattning var främst tillgängliga lageruppgifter som pekade på en lagervolymminskning för de statistiskt belysta områdena av storleksordningen 350 miljoner kronor. För övriga områden (större delen av parti- och detaljhandeln m. m.) bedömdes en lagerminskning på 200—300 miljoner kronor som sannolik med hänsyn bl. a. till en förväntad kraftig ökning av konsumtionsutgifterna mot årets slut. 1

Källa: Riksbanken och kommerskollegium.

SVERIGES EKONOMI 1959 Tabell 11:7. Lagerförändringar för statistiskt belysta produktions- och distributionsområden 1955—1959 Löpande priser Miljoner kronor i genomsnittliga återanskaffningspriser för respektive år

Gruvor1 Järn-, stål- o. andra metallverk1 Varv1 Verkstadsindustri i övrigt1 Jord- och stenindustri Träindustri2, pappers- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- o. beklädnadsindustri Läder-, hår o. gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri Bränsle i industrin3 (inkl. el-, gas o. vattenverk).. Summa industri Handel4 Variation i kreaturskapital Variation i skogsuttag Summa lagerförändringar Summa lagerförändringar i fasta (1954 års) priser

6 + 25 + 20 + 672 + 14 + 226 16 22 + 19 + 14 + 86 + 1032 + 79 80 30 + 1001 + 917

+ 35 + 10 + 110 + 153 - 38 + 244 + 319 + 38 + 353 + 366 + 53 - 10 + 17 + 114 4 - 39 - 27 - 11 - 53 - 15 - 20 - 15 + 27 - 18 + 71 + 728 + 1074 + 94 + 87 + 118 - 1 6 1 10 + 20 - 80 + 20 - 20 + - 60 + 715 + 1222 - 1 0 7 + 615 + 1027 - 1 0 2

1959 4 + 125 - 32 -186 5 -356 + 52 3 + 23 + 8 7 -385 5 + 84 - 10 + 40 -271 -307

1 Inklusive bränslelagerförändringar. — 2 Inklusive trävaruhandel. — 3 Exklusive bränslelagerförändringar inom gruvföretag, järn-, stål- o. andra metallverk samt verkstadsindustrin.— * Omfattar lagren inom bilhandel (personbilar), bränslehandel, järngrossister, livsmedelshandel (inkl. förändringarna avB lagren av brödsäd hos jordbrukarna), lädergrossister och skohandel samt textilhandel. — Inklusive större delen av de branscher inom detalj- och partihandel som inte har nämnts i not 4.

Nu föreliggande lagerstatistik för 1959 är något mera omfattande främst vad gäller handeln än den som fanns tillgänglig vid utarbetandet av den preliminära nationalbudgeten. Enligt marsenkäten rörande industrins investeringar och speciella lagerinventeringar inom järn-, stål- och metallverken, verkstadsindustrin m. fl. skulle industrins lagervolym under 1959 ha minskat med omkring 350 miljoner kronor i löpande priser. De totala lagren av varor i arbete samt bränslen var närmast oförändrade medan lagren av råvaror och halvfabrikat minskade något. Färdigvarulagren som reducerades inom flertalet branscher svarar för större delen av industrins totala lagervolymminskning under 1959. Av tabell 7 framgår att lagerminskningen inom industrin i betydande grad var koncentrerad till träindustrin samt pappers- och grafisk industri. Lagren inom järn-, stål- och andra metallverk ökade enligt preliminära uppgifter med ca 125 miljoner kronor. Att döma av tillgängliga uppgifter om produktion, import, export, registrering m. m. synes bilhandelns lager av personbilar ha minskat med ca 15 000 enheter under 1959 motsvarande ett värde av omkring 100 miljoner kronor. (Häremot står en lagerökning på ca 10 000 enheter under 1958.) Inom livsmedelshandeln m. m. ökade lagervolymen med drygt 100 miljoner kronor i löpande priser enligt jordbruksnämndens lagerinventering och löpande statistik. För bränslehandel, järngrossister, textil- och skohandel samt läder-

10 SVERIGES EKONOMI 1 9 5 9

Tabell II: 8. Sparande-investering 1955—1959 i löpande priser Procent av bruttonationalprodukten till marknadspris 1955 Privat inhemsk bruttoinvestering 1 Offentlig inhemsk bruttoinvestering 1 Lagerförändring Summa inhemsk bruttoinvestering Bytesbalansens saldo Summa inhemskt bruttosparande a) statligt bruttosparande b) kommunalt bruttosparande c) övrigt bruttosparande 1

17,3 12,6 2,0 31,9

17,5 12,7 1,3 31,5

17,1 13,1 2,1 32,3

17,9 13,1 —0,2 30,8

17,9 13,7 —0,4 31,2

—0,8 31,1

—0,2

—0,2 32,1

-0,5 30,3

+ 0,1

31,3

5,1 3,5 22,5

5,4 3,4 22,5

4,3 4,1 23,7

4,6 3,5 22,2

4,0 3,6 23,7

31,3

Exkl. lagerförändring.

Anm. I offentlig inhemsk bruttoinvestering ingår förutom offentliga myndigheters bruttoinvesteringar också investeringar i affärsverk och av stat och kommuner ägda aktiebolag m. m. Statligt och kommunalt bruttosparande däremot omfattar endast respektive myndigheters bruttosparande.

grossister lyder föreliggande statistik inte på nämnvärda förändringar av lagervolymen under 1959 som helhet. För att få ett säkrare underlag för en bedömning av lagerförändringarna inom de delar av handeln för vilka löpande lagerstatistik inte finns tillgänglig skickade konjunkturinstitutet i slutet av februari ut förfrågningar om lagerutvecklingen till ett urval av företag inom detalj- och partihandel. 1 Denna enkät — vars resultat dock av olika skäl får anses vara förhållandevis osäkra — tyder på en viss ökning av lagervolymen inom de berörda områdena vid utgången av 1959 jämfört med ett år tidigare. Utvecklingen inom olika branscher var dock inte enhetlig. Enkäten synes ge vid handen att kraftigt ökade leveranser till handeln gjorde det möjligt att möta köprushen mot årets slut utan att lagren för den skull uttömdes. Mot bakgrunden av främst denna oväntade lagerutveckling inom handeln kan den totala lagernedgången under 1959 nu beräknas vara ca 300 miljoner kronor mindre än som antagits i den preliminära nationalbudgeten. I tabell 7 har den totala lagerminskningen angetts till närmare 275 miljoner kronor i löpande priser och omkring 300 miljoner kronor i 1954 års priser. 3. Bruttonationalprodukt och sparande Från 1958 till 1959 ökade den totala produktionen i landet med omkring 6 1/2 procent i löpande priser och 5 1/2 procent i fasta priser enligt de be1 Konjunkturinstitutets undersökning omfattar inom partihandelsledet handel med bl. a. maskiner, glas, porslin, bosättningsartiklar, leksaker, böcker, papper och kontorsmateriel, kemisktekniska artiklar samt byggnadsmateriel. Inom detaljhandelsledet har medtagits bl. a. möbeloch bosättningsaffärer, järn-, sport-och elaffärer, pappers-, bok-och musikaffärer, färg-, parfymoch sjukvårdsaffärer, skeppshandel, lanthandel, tobaksaffärer, ur-, guldsmeds- och optikaffärer samt leksaksaffärer.

11 SVERIGES EKONOMI 1 9 5 9 Tabell II: 9. Finansiellt sparande 1955—1959 Miljoner kronor

1955 Privata sektorn Offentliga sektorn a) staten b) kommunerna Utlandet Summa

—350 — 50 + 200 —250 + 400 0

1956 —200 + 100 + 400 —300 + 100 0

1957 + 250 —350 —300 — 50 + 100 0

1958 0 —250 + 100 —350 +250 0

1959 + 1050 —1000 — 500 — 500 — 50 0

Anm. Vid beräkningen av finansiellt sparande har de statliga investeringsbidragen till affärsverken (som i detta sammanhang betraktas som en del av den privata sektorn) räknats som privat sparande. För en utförligare beskrivning av beräkningsmetoderna kan hänvisas till Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B: 13.

räkningar som redovisas i tabellerna 1 och 2. I jämförelse med tidigare år under 1950-talet var bruttonationalproduktens volymökning kraftig — endast 1950 och 1954 kan uppvisa en procentuell ökning av motsvarande storlek. I nyssnämnda kalkyler har bruttonationalprodukten framräknats från användningssidan, dvs. erhållits som summan av privat och offentlig investering, privat och offentlig konsumtion och export minskad med värdet av import och lagerminskning. Beräkningar från produktionssidan, som främst grundas på statistik över produktionen inom olika näringsgrenar, pekar på en volymökning för bruttonationalprodukten på omkring 4 1/2 procent. Bruttonationalproduktens ökning beräknad från produktionssidan understiger alltså motsvarande beräkning från användningssidan med ca 1 procentenhet. 1 Produktionsökningen var särskilt påtaglig inom byggnads- och anläggningsverksamheten där den uppgick till närmare 10 procent, ökningen (räknad i fasta priser) av jordbrukets och industrins bidrag till nationalprodukten har beräknats till omkring 4 procent respektive 3 1/2 procent medan skogsbrukets bidrag har minskat med ca 2 procent (se tablå i kap. V). Tabell 8 visar det inhemska bruttosparandets andel av bruttonationalprodukten. Med bruttosparande menas här summan av de totala bruttoinvesteringarna och lagerförändringarna samt bj'tesbalansens saldo. Bruttosparkvoten ökade med bortåt 1 procentenhet 1958—-1959. Av tabellen framgår att denna uppgång framkom genom att ökningen av de offentliga investeringarna samt förbättringen av bytesbalansens saldo mer än uppvägde den 1 Det bruttonationalproduktbegrepp som har använts i ovannämnda beräkningar skiljer sig i vissa avseenden från det begrepp som tillämpas inom OEEC och som därför brukar användas exempelvis vid internationella jämförelser av investeringar, skatter, försvarsutgifter osv. Den väsentligaste skillnaden är a t t man inom OEEC inte inkluderar reparationer och underhåll i bruttoinvesteringarna. Till följd av denna och övriga definitionsmässiga olikheter ligger bruttonationalprodukten enligt OEEC:s definition på en nivå som för senare år är närmare 10 procent lägre än bruttonationalprodukten sådan den är beräknad i försörjningsbalansen i tabellerna 1 och 2. De föreliggande begreppsmässiga skillnaderna betyder vidare a t t investeringskvoten beräknad enligt OEEC:s definition är betydligt lägre än investeringskvoten beräknad som i tabell 8. För en närmare diskussion av OEEC:s och konjunkturinstitutets beräkningsmetoder se OEEC: »National Accounts Studies Sweden», Paris 1953 och »A Standardized System of National Accounts», Paris 1959 samt »Nationalbokföring 1946—1950», Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B : 13.

2—601026

12 SVERIGES EKONOMI 1 9 5 9

ökade lagerminskningen. Tabell 8 visar också att det privata bruttosparandet (som andel av bruttonationalprodukten) har ökat 1958—1959 medan det statliga bruttosparandet har minskat. I tabell 9 redovisas det finansiella sparandet inom olika sektorer. Med en sektors finansiella sparande förstås den del av sektorns bruttosparande som inte används till investering i den egna sektorn. Kalkylerna, som dock är behäftade med betydande felmarginaler, pekar på en kraftig ökning 1958— 1959 av den privata sektorns finansiella sparande, ökningen k a n helt hänföras till en minskning av företagssektorns utgiftsöverskott; hushållens finansiella sparande kan uppskattas ha varit något mindre 1959 än 1958. Tabellen visar slutligen att ökningen av den offentliga sektorns utgiftsöverskott från 1958 till 1959 till större delen faller på den statliga sektorn.

DEN INTERNATIONELLA UTVECKLINGEN

13 I I I . Den internationella utvecklingen Under den tid som förflutit sedan årets preliminära nationalbudget framlades har den internationella konjunkturen förstärkts ytterligare utan att det därför uppkommit något mera allmänt efterfrågeöverskott. Under intryck av en stegring av näringslivets investeringsvilja (fasta anläggningar och lager) och fortsatt hög konsumtionsefterfrågan i Västeuropa och Förenta staterna samt en stigande efterfrågan från åtminstone vissa råvaruländer — framför allt det yttre sterlingområdet — har världshandeln vuxit och produktionen i ett flertal länder nått nya rekordnivåer. OEEC-ländernas samlade industriproduktion, som steg med ca 6 procent från 1958 till 1959, kan beräknas h a ökat med omkring 4 procent från oktober förra året till Tabell III: 1. Industriproduktionen i vissa länder 1959—1960. 1959 Index 1953 = 100

Procentuell förändring från närmast föregående år

kvartal

månad

lkv. Belgien Danmark Frankrike Italien Nederländerna Norge Storbritannien Sverige Västtyskland Samtliga OEEC-länder Förenta staterna

119 135 153 158 137 130 121 123 162 141 112

2 kv. 3 k v .

6 8 4 10 9 4 6 4 7 6 12

4kv.

1 4 2 3 2 2 3 1 3 2 —4

jan.

febr.

—1 —3 —1 3 0 0 2 —2 —1 0 2

Anm. Kvartals- och månadsuppgifterna är säsongkorrigerade. Källor: OEEC, Main Economic Indicators samt den officiella statistiken från respektive länder. Tabell III: 2. Värdemässiga förändringar i den internationella handeln 3 kv. 1958 Procent

3 kv. 1959

Export (fob) till:

Förenta staterna

OEEC-området

Råvaruområdet

Export (fob) från: Förenta staterna OEEC-området Råvaruområdet

+ 42,9 + 13,3

-12,9 + 12,5 + 2,7 (cif)

-1,2 -2,6

An/77. »Råvaruområdet» omfattar Australien, Nya Zeeland, samtliga syd- och mellanamerikanska, afrikanska och asiatiska stater, besittningar m. m. med undantag för kommunistländerna. Källa: OEEC, Foreign Trade, Ser. I.

14;

DEN INTERNATIONELLA UTVECKLINGEN

februari i år; den stegring i ökningstakten som präglade utvecklingen under andra hälften av 1959 har dock av allt att döma förbytts i en viss avmattning under de första månaderna i år även om den i tabell 1 för flera länder redovisade sänkta produktionsnivån mellan december och januari till stor del torde sammanhänga med brister i säsongrensningen. I Förenta staterna återhämtades industriproduktionen snabbt sedan stålstrejken avbrutits och steg därefter till januari varefter en mindre nedgång registrerades; förändringen mellan 1958 och 1959 blev + 13 procent medan ökningen oktober—februari utgjorde närmare 8 procent. Värdet av den totala världshandeln (fob) exklusive östblocket beräknas ha stigit med 8—9 procent från tredje kvartalet 1958 till samma period i fjol. Huvuddragen av denna utveckling framgår av tabell 2, där man särskilt lägger märke till det höga förändringstalet för OEEC-ländernas export till Förenta staterna. Bakom denna siffra, som reflekterar stegringen i den amerikanska efterfrågan på västeuropeiska industriprodukter, framför allt j ä r n och stål och personbilar, ligger en successiv exportökning från slutet av 1958 till mitten av 1959. Därefter synes exportkurvan emellertid ha planat ut medan den västeuropeiska importen från Förenta staterna börjat återhämtas efter den fortgående nedgången sedan 1957. Framför allt Förenta staternas men även OEEC-ländernas import från det s. k. råvaruområdet ökades^ under 1959; den amerikanska råvaruimporten kom därvid att överstiga nivån från perioden före recessionen, vilket av allt att döma inte var fallet för OEECländernas del. Med tanke på den avsaktning i den amerikanska konjunkturen som kan äga rum senare under innevarande år kan det vara värt att notera att utvecklingen i Förenta staterna — både förbrukare och producent av vissa viktiga råvaror — haft ett bestämmande inflytande på prisbildningen trots att den amerikanska andelen av råvaruländernas export utgör endast omkring hälften av Västeuropas. Den minskade amerikanska råvaruefterfrågan under konjunkturnedgången drabbade volymmässigt sett den egna råvaruproduktionen väsentligt hårdare än andra länders men medförde ett kraftigt prisfall även på dessa marknader. För Västeuropas del innebar detta betydande fördelar; en volymminskning för råvaruimporten på ca 2 procent'tog sig uttryck i en 10-procentig nedgång i kostnaden för importen. Råvaruområdets import från industriländerna var något lägre i fjol än under 1958. Utvecklingen under förra året synes emellertid ha inneburit en successiv och mot slutet av året påtaglig uppgång. Med hänsyn till bl. a. de importlättnader, som genomförts i många råvaruländer efter den inträdda stabiliseringen i betalningsläget, är det sannolikt att förbättringen fortsatt och eventuellt förstärkts i år. Förändringen i den inomeuropeiska handeln, som vanligen utgör drygt hälften av OEEC-ländernas totala utrikeshandel, har under 1959 varit mycket m a r k a n t ; värdeökningen från slutet av 1958 till samma tid i fjol beräknas ha varit omkring en femtedel. Handelsutbytet inom sexstatsgruppen expanderade under denna tid påtagligt starkare än den totala inomeuropeiska handeln; värdesiffrorna för fjärde kvartalet låg sålunda 32 procent över 1958 års nivå.

15 DEN INTERNATIONELLA UTVECKLINGEN

Efterfrågeläget

i de större

industriländerna

Den kraftiga aktivitetsstegringen i Förenta staternas ekonomi i början av året har följts av en lugnare utveckling. Efter att det av stålkonflikten förorsakade lageruppbyggnadsbehovet till stor del nu täckts har den från lagersidan utgående efterfrågestimulansen reducerats påtagligt. Till den inträffade avmattningen har bostadsbyggandet också bidragit starkt. Bortsett från en tillfällig uppgång i december har antalet påbörjade lägenheter sjunkit successivt sedan försommaren 1959 och låg i februari i år 20 procent lägre än vid samma tid i fjol. Även om ett lättare läge på kapitalmarknaden skulle kunna medföra en återhämtning av igångsättningen, anses det. troligt att bostadsbyggandets utgiftsvolym skall fortsätta att avta under loppet av 1960. Denna nedgång motverkas av den stigande tendensen för företagens investeringar i fasta anläggningar. Enligt den senaste enkäten skall investeringsnivån höjas med 14 procent mellan 1959 och 1960, varvid tyngdpunkten i stegringen ligger på första delen av innevarande år. I fråga om den privata konsumtionen knyts intresset särskilt till de varaktiga varorna, för vilka efterfrågan enligt föreliggande enkäter väntas stiga inte oväsentligt i år. Den avmattning i köpintresset som inträffade under januari och som framkallade en viss osäkerhet härvidlag synes endast ha varit tillfällig. De offentliga myndigheternas bidrag till efterfrågeökningen kan väntas vara mycket litet under första hälften av 1960 för att sedan stiga långsamt. Detta sammanhänger framför allt med variationer i de federala utgifterna medan den sakta stigande utgiftstrenden för delstaterna och kommunerna antas fortsätta att göra sig gällande. Sjunkande bostadsbyggande, avtagande lagerökningar, svagt stigande offentliga utgifter, växande privat konsumtion och företagsinvesteringar utgör således huvudelementen i den amerikanska efterfrågebilden. Sammanvägningen av dessa element pekar mot en fortsatt, om än jämfört med försTabell III: 3. Bruttonationalprodukten och dess komponenter 1959 och I960 1 i vissa västeuropeiska länder Procentuella volymförändringar från föregående år

Danmark . . . . Finland Frankrike . . . . Nederländerna Norge Storbritannien Sverige Västtyskland 1

Bruttonationalprodukt

Privat kon- Offentlig konsumtion sumtion

Investeringar, Export exkl. lager

4 5 2 5 4 3 5 6

5 5 6 5 4 5 4

7 1 4 4 4 3 5

5 6 3 4 2

9 0 4 3 7 8

4 3 3 4 5

0 10 —3 5 6 9

Prognos.

Källor: Officiella uppgifter från respektive länder.

8 14 2 9 6

Import

1959 1960 1959 1960 5 13 7 11 10 3 6 10

4 7 7 7

20 18 —7 12 4 8 2 15

9 12 3 8

16 DEN INTERNATIONELLA UTVECKLINGEN

ta kvartalet i år starkt dämpad, uppgång i bruttonationalprodukten. Eventuellt kan denna utveckling — med hänsyn till bl. a. väntade produktionsminskningar inom stål- och bilindustrierna •— ta formen av en viss dämpning från första till andra kvartalet och en påföljande svag stegring under resten av året. Någon motsvarighet till de tecken på en avsaktning i konjunkturuppgången som noterats i Förenta staterna återfinns knappast i Västeuropa. I Storbritannien har det av de avbetalningsfinansierade konsumtionsköpen utlösta konjunkturuppsvinget alltmer övergått i en allmän investerings- och exportkonjunktur. Den tveksamhet, som avspeglades i näringslivets investeringsplaner under hösten 1959 har efterträtts av en anmärkningsvärd expansionsvilja. Totalt för det privata brittiska näringslivet räknar man med en ökning av de fasta investeringarna med omkring 16 procent 1959—1960; ökningstendensen är särskilt markerad inom järn- och stålindustrin samt biltillverkningen. I övrigt är expansionen inom investeringssektorn koncentrerad till bostadsbyggandet, vars volym anses kunna stiga med 10 procent i år jämfört med 1959 medan de offentliga investeringsutgifterna utanför bostadsområdet däremot inte väntas bidra till uppgången i någon högre grad sedan den extraordinära ökning som beslöts under hösten 1958 mognat ut. I fråga om den offentliga konsumtionen räknar man med en viss höjning av den tidigare relativt låga ökningstakten. Den privata konsumtionen, som beräknas ha ökat med 4 procent mellan 1958 och 1959, synes fortsätta att växa under innevarande år. Även om ökningen i köpen av varaktiga varor, vilken var 17 procent 1958—1959, skulle dämpas — en utveckling som länge väntats men som ännu inte bekräftats i t. ex. avbetalningsstatistiken — är det troligt att den allmänna inkomststegringen kommer att stimulera till en i det närmaste lika stor total konsumtionsökning som förra året. Utsikterna för en gynnsam exportutveckling förefaller goda. Den återhämtning av sterlingländernas inköp av brittiska produkter, som ägt rum sedan fjärde kvartalet i fjol, anses allmänt komma att fortsätta. Också om exportökningen gentemot Nordamerika och Västeuropa, som räknat i fasta priser utgjorde 23 respektive 9 procent 1958—1959, skulle bli lägre i år är det därför inte uteslutet att stegringen i den totala varuexporten blir väsentligt större än fjolårets. Siffrorna för de första månaderna 1960 (januari—februari + 1 7 procent jämfört med 1959) styrker denna åsikt. På importsidan har ökningstakten — förmodligen i samband med lagerpåfyllningar — stigit kraftigt under vintern. Lagren av importerade varor bör därmed ha återhämtats efter nedgången fram till mitten av förra året men med hänsyn till den allmänna efterfrågeexpansionen är det troligt att importvolymökningen 1959—1960 blir åtminstone lika stor som mellan 1958 och 1959, dvs. ca 7 procent. Efterfrågeökningen i Västtyskland har efter en närmast hausseartad utveckling mot slutet av 1959 blivit något lugnare men är alltjämt mycket stark. Tyngdpunkten har därvid förskjutits från bostadsbyggandet och de offentliga anläggningarna till näringslivets investeringar. Detta har bl. a. återspeglats i en mycket markerad ökning av kapitalvaruindustrins inhems-

DEN INTERNATIONELLA UTVECKLINGEN

ka orderingång med förlängda leveranstider som följd; efter att i slutet av 1959 ha varit omkring 40 procent större än ett år tidigare har orderingången i år vuxit något långsammare. Även näringslivets byggnadsinvesteringar visar nu kraftiga ökningstendenser medan den offentliga anläggningsverksamheten och bostadsbyggandet dämpats jämfört med utvecklingen i fjol. En mycket väsentlig del av både kapital- och konsumtionsvaruindustriernas våldsamt stegrade orderingång — förändringen för den totala industrins orderingång från hemmamarknaden var 38 procent från slutet av 1958 till samma tid 1959 — synes ha sitt ursprung i delvis spekulationsbetonade önskemål om lageruppbyggnad inom industri och handel. Den privata konsumtionen kvarstår alltjämt som det minst expansiva elementet i den västtyska högkonjunkturen. Ökningstakten steg visserligen under loppet av 1959 — jämfört med motsvarande period året dessförinnan var ökningen under fjärde kvartalet 7 procent mot 6 för tredje kvartalet och 5 för första halvåret (allt räknat i löpande priser) — men konsumtionsökningen synes inte ha hållit j ä m n a steg med inkomstförbättringen; en ytterligare stegring i sparkvoten skulle således ha ägt rum. — Exporten, vars ökning under fjolåret motsvarade närmare hälften av bruttonationalproduktens volymuppgång, har i år fortsatt att växa i än snabbare takt. Exportvärdet låg i januari—februari en femtedel högre än under samma tid 1959 och orderingången från utlandsmarknaderna var mot slutet av förra året mer än 40 procent större än vid slutet av 1958. Eftersom importen under samma månader stigit än snabbare har överskottet i handelsbalansen som vidgades under fjärde kvartalet 1959 efter den tidigare nedgången ånyo krympt. Efter den jämförelsevis låga volymökningen för bruttonationalprodukten mellan 1958 och 1959, drygt 2 procent, räknar man i Frankrike att i år kunna registrera en väsentligt höjd tillväxthastighet. Enligt officiella prognoser skulle ökningssiffran bli närmare 5 procent. Liksom annorstädes i Västeuropa synes de fasta företagsinvesteringarna särskilt kraftigt komma att bidra till expansionen; den svaga nedgången mellan 1958 och 1959 väntas för 1959—1960 förbytas i en ökning på 8—9 procent. Även den privata konsumtionen, som varit i det närmaste oförändrad under två år, antas växa inte oväsentligt samtidigt som förra årets lagernedgång övergår till förnyad lagerackumulering. För de offentliga investeringarna räknar man med en viss nedgång i ökningstakten men förändringen 1959—1960 väntas ändå bli -f 1C procent. Med den relativa långsamhet, som hittills präglat uppgången, måste ett infriande av dessa prognoser innebära ett mycket kraftigt konjunkturuppsving under senare hälften av detta år. Detta skulle då också påverka den franska utrikeshandeln. Importvolymen, som räknat för helår sjönk med n ä r a 7 procent mellan 1958 och 1959, började återhämtas redan under hösten 1959 och torde i år bli väsentligt större än i fjol. Samtidigt är det troligt att en viss del av exportens expansionskraft, som förra året kom till uttryck i en 7-procentig volymökning, nu uttömts. En dämpning av exportökningen och en utvidgad import anses emellertid knappast få sådan omfattning att det under fjolåret kraftigt förbättrade betalningsläget nu försämras i någon högre grad.

18 Produktionskapacitet,

DEN I N T E R N A T I O N E L L A

UTVECKLINGEN

löner och priser

Den allmänna stegringen i företagens investeringsbenägenhet tyder på att den snabba produktionsökningen nu på de flesta håll tagit eller håller på att ta i anspråk större delen av sina förut outnyttjade resurser i form av arbetskraft och anläggningar. Särskilt gäller detta för Västtyskland och Danmark, där knappheten på produktionsresurser beräknas dämpa bruttonationalproduktens tillväxt under 1960. Den västtyska industriproduktionens ökningstakt mot slutet av förra året (se tabell 1) visar dock att graden av det tidigare underutnyttjandet kanske underskattats, även om den fortsatta industriella expansionen delvis motsvarats av en dämpning inom byggnadsområdet; i arbetsmarknadsstatistiken har detta tagit sig uttryck i ytterligare sänkt arbetslöshet och förlängda arbetstider. I andra länder har resursknapphet ännu så länge endast uppstått inom speciella branscher eller geografiska områden; byggnadskonjunkturen har sålunda i t. ex. Österrike och i viss mån Storbritannien liksom i Danmark och Västtyskland nått så långt att både arbetskraft- och materialförsörjningen blivit otillräcklig. Den totala arbetslösheten har reducerats relativt snabbt men ligger för ett flertal länder (däribland Förenta staterna, Storbritannien och Frankrike) fortfarande väsentligt högre än före konjunkturavmattningen 1957-1958. Detta kan kanske — med hänsyn till den kärvare ekonomiska politik som allmänt börjat föras — tas som ett tecken på den större vikt som numera synes fästas vid bibehållandet av prisstabilitet. Efter en period av förhållandevis begränsade löneökningar tilltar lönestegringstakten i Västeuropa nu åter och därmed också farhågorna för prisstegringar. Det gäller särskilt för Västtyskland, där utvecklingen föranlett officiella uttalanden om att den genomsnittliga lönehöjningen inte bör överskrida 4 procent, vilket är siffran för den faktiska stegringen 1958—1959. Det kan nämnas att löneökningstakten steg kontinuerligt under förra året — stegringen från hösten 1958 till hösten 1959 var med andra ord större än 4 procent — och att hittills ingångna avtal allmänt ger mer än 4 procent. I Storbritannien har farhågorna för en kostnadsuppdrivande lönerond fått näring av den kraftiga löneökningen för de järnvägsanställda; i andra branscher har tyngdpunkten lagts vid en förkortning av arbetstiden, som under rådande förhållanden kan komma att föranleda ökning av det arbete som betalas med övertidsersättning och därmed framkalla en ytterligare uppgång i lönenivån. Likaledes kan en ökning av löneglidningen väntas. Å andra sidan väntas en del kvarstående viktigare avtals avgöranden komma att dröja till hösten. Den nederländska prognosen för löneförändringarna 1959—1960 utgår från en ökning med 7,5 procent, vilken emellertid endast i ringa grad väntas leda till högre priser. Prishöjningar har i Frankrike och Danmark i enlighet med gällande indexregler utlöst vissa lönehöjningar. I Norge gäller de viktigaste löneavtalen till 1961. Endast om levnadskostnadsindex uppnår en nivå som med knappt 2 procent överstiger den nuvarande (mars) skall nya avtalsförhandlingar igångsättas. Till skillnad från flertalet västeuropeiska länder synes löneutvecklingen i Förenta staterna bli lugn; stålin-

19 DEN INTERNATIONELLA UTVECKLINGEN

dustrins avtal, som brukar bilda mönster för stora delar av det övriga näringslivet, innebär snarast en långsammare stegringstakt än tidigare. Den period av snabba produktivitetsökningar som brukar karakterisera inledningsskedet av en högkonjunktur — då underutnyttjad utrustning och personal åter tas fullt i anspråk — är nu i stor utsträckning över. Den fortsatta produktionsökningen i Västeuropa har i tilltagande grad ackompanjerats av ökad sysselsättning. Även om resultaten av lönerörelserna i olika länder delvis ännu är oklara torde det med hänsyn till vad som tidigare sagts vara realistiskt att räkna med att företagens lönekostnader per produktenhet åter börjar stiga 1960 efter nedgången i fjol. Det kan här vara av intresse att göra en jämförelse med utvecklingen efter avmattningen 1952. Från mitten av detta år till början av 1954 steg den västeuropeiska industriproduktionen med 12 procent, medan motsvarande förändring från bottenläget 1958 till början av 1960 var + 1 3 procent. Sysselsättningen inom industrin synes enligt OEEC:s statistik ha börjat stiga svagt under andra hälften av 1953 efter att ha varit i stort sett oförändrad i ett och ett halvt år; även detta överensstämmer relativt väl med sysselsättningsutvecklingen 1958 och 1959. Timlönerna inom industrin var genomgående så gott som oförändrade under 1953 för att stiga successivt under 1954; ökningen från slutet av 1953 till slutet av 1954 torde genomsnittligt för de västeuropeiska länderna ha varit minst 5 procent. På denna punkt var utvecklingen 1959 annorlunda än 1953 genom att timlönerna synes ha stigit kontinuerligt om än relativt måttligt förra året; som tidigare nämnts tyder föreliggande tendenser på en snabbare ökning under 1960 och en genomsnittlig sexprocentig stegring förefaller långtifrån utesluten. Det andra

Tabell III: 4. Prisutvecklingen i vissa länder Procentuell förändring Partipriserna

Konsumentpriserna under loppet av

Belgien Danmark Frankrike Nederländerna . . . . Norge Schweiz Storbritannien . . . . Sverige Västtyskland Österrike Förenta s t a t e r n a . .

1 halvåret 1959

2 halvåret 1959

1 0 3 0 0 —1 —1 0 1 2 1

1 3 3 3 1 1 1 1 3 —1 1

dec. 1959— under loppet av febr. 1960 1 halvåret 2 halvåret 1959 1959 0 2 0 —1 0 0 3 0 0 0

1 1 3 —1 0 —1 0 0 —1 2 1

1 0 5 1 1 2 0 3 1 0 —1

dec. 1959— febr. 1960

0 —1 —1 — 1 jan. 0 0 0 —2 0 0 0

Källor: OEEC, Main Economic Indicators, samt den officiella statistiken från respektive länder.

20 DEN INTERNATIONELLA UTVECKLINGEN

viktiga elementet i kostnadsutvecklingen, råvarupriserna, 1 började stiga svagt under senare delen av 1953 och första månaderna 1954, medan återhämtningen på fraktmarknaden egentligen satte in först mot slutet av 1954. Under december 1959 låg råvarupriserna 1 ca 1 procent över nivån ett år tidigare och visade tecken på en fortsatt begränsad uppgång medan fraktläget alltjämt var relativt svagt. Hur har då utvecklingen varit på konsumtions- och partiprisområdet under respektive perioder? Som framgår av tabell 4 har konsumtionspriserna efter livsmedelsprisstegringarna under hösten 1959 inte rubbats i Västeuropa; inte heller partipriserna har gett uttryck för några mera påtagliga prisstegringstendenser. Från första kvartalet 1953 till samma period 1954 steg konsumtionspriserna för flertalet västeuropeiska länder med mindre än 2 procent, varefter prisstegringstakten emellertid tilltog. I början av 1955 låg konsumtionspriserna i regel ett par procent högre än 1954 för att sedan stiga i snabbare takt under 1955. Partiprisnivån var stabil fram till början av detta år, varefter den började stiga bl. a. som följd av höjda råvarupriser och frakter. Parallelliteten i utvecklingen 1953—1954 och 1959—1960 skulle således tyda på att produktionsanspänningen och de prisuppdrivande kostnads- och efterfrågeelementen ännu inte nått sådan styrka att en allvarligare prisstegringsvåg är nära förestående; å andra sidan torde en viss höjning av den västeuropeiska prisnivån (t. ex. 1 å 2 procent) knappast kunna undgås under loppet av 1960. Likheten med förhållandena för sex år sedan får dock inte överbetonas, framför allt inte när det gäller utvecklingen på något längre sikt. Produktionskapaciteten på råvaruområdet har under senare år stigit snabbare än industriländernas efterfrågan, vilket har minskat risken för spekulativa efterfrågestegringar och prishöjningar. Detta gäller för såväl bränslen och agrara produkter som för metaller. Även på fraktmarknaden finns utrymme för en betydande efterfrågestegring. Vidare har som tidigare nämnts den ekonomisk-politiska vaksamheten mot efterfrågeöverskott och prisstegringsimpulser skärpts. Den ekonomiska

politiken

i olika

länder

Den allmänna efterfrågestegringen har framkallat en åtstramning av den ekonomiska politiken. På det penning politiska området har detta i ett flertal länder fått sitt tydligaste uttryck i diskontostegringar, även om dessa i vissa fall kanske mera vidtagits med hänsyn till valutaläget än till den inhemska efterfrågesituationen. I Västtyskland, där m a n i högre grad än i de flesta västeuropeiska länder litat till penningpolitiken som det viktigaste ekonomisk-politiska medlet, har diskontohöjningen i oktober (från 3 till 4 procent) kompletterats med tre successiva höjningar av affärsbankernas minimikassareserver samt skärpta bestämmelser för rediskontering. Vidare har räntan för företagens återlåning ur pensionskassorna höjts. Som en åt1

Enligt OEEC:s index för importerade livsmedel och råvaror.

DEN INTERNATIONELLA UTVECKLINGEN

gärd mot dels den valutautströmning, som följde på det högre ränteläget i Förenta staterna och Västtyskland, dels den inhemska efterfrågeexpansionen höjdes det brittiska diskontot från 4 till 5 procent i januari i år. Sedan dess har de brittiska myndigheterna också sökt begränsa bankernas möjligheter att öka kreditgivningen till näringslivet genom att sänka stödpriset för guldkantade papper. Nederländerna, Belgien, Österrike, Danmark (vid två tillfällen) och Sverige hör också till de länder, där det officiella diskontot höjts sedan mitten av 1959. I Förenta staterna har läget på kreditmarknaden blivit lättare under vintern även om Federal Reserve-bankernas diskonto fortfarande ligger på toppnivån 4 procent. Den bestämmelse, som förhindrar långfristig federal upplåning till högre ränta än 4 1/4 procent och som i förening med det stora federala upplåningsbehovet framtvingade höjningen av diskontot i september, har nu föreslagits bli starkt modifierad. Även om påtagliga skatteskärpningar och utgiftsreduktioner endast företagits undantagsvis har finanspolitiken allmänt blivit mer restriktiv. Man har i allmänhet strävat efter att både i fråga om investeringar och konsumtion begränsa de offentliga utgifternas ökning och samtidigt låta skatteintäkterna stiga i takt med konjunkturuppsvinget. I Förenta staterna, där det federala budgetutfallet för innevarande budgetår väntas innebära balans mellan inkomster och utgifter, avser man att för 1960/61 uppnå ett budgetöverskott som resultatet av starkt stegrade skatteinkomster (vid i stort sett oförändrade skattesatser) och endast något höjda utgifter. Den franska budgetpolitiken har under de senaste åren tagit sikte på att hålla underskottet på totalbudgeten oförändrat vid 6 miljarder nya francs. Även i år beräknas utgifter och inkomster stiga parallellt så att underskottet håller sig inom denna gräns. I Nederländerna har vissa skattehöjningar genomförts samtidigt som subventionerna för t. ex. mjölk avskaffats och hyrorna höjts; totalresultatet väntas innebära en viss reduktion av totalunderskottet. I Danmark, där speciella åtgärder vidtagits mot den högt uppdrivna byggnadskonjunkturen, r ä k n a r man med att man trots en sänkning av den direkta skatten skall nå ett ungefär lika stort överskott 1960/61 som 1959/60. Det framlagda norska budgetförslaget omfattar endast andra halvåret 1960 i samband med en omläggning av budgetåret. Även om därför inga exakta slutsatser kan dras av de publicerade siffrorna har dessa tolkats så, att en viss utgiftsökning är att emotse. Den nyligen framlagda brittiska budgeten omfattade inte några påtagliga åtgärder riktade mot den pågående efterfrågeexpansionen. Den beräknade stegringen av totalutgifterna på drygt 6 procent balanseras av en lika stor inkomststegring främst av automatisk natur, varför totalunderskottet väntas förbli på samma nivå som 1959/60. Den västtyska finanspolitiken har blivit restriktivare under vintern. Den planerade utgiftsökningen enligt det federala budgetförslaget kommer troligen att begränsas avsevärt. Bland andra åtgärder kan nämnas skärpningar av avskrivningsbestämmelserna och reglerna för bostadssparande och värdepappersspekulation.

22 UTRIKESHANDELN

IV. Utrikeshandeln Föreliggande material för utrikeshandeln under 1960 bygger i huvudsak på beräkningar som gjorts inom kommerskollegium. Beräkningarna därifrån har av praktiska skäl uttryckts som helårssiffror »för 1960». De har inte gjort anspråk på att betraktas som en prognos över förändringarna i utrikeshandeln under hela den återstående delen av året utan har närmast avsett att belysa hur utrikeshandeln synes gestalta sig, om det vid utredningstillfället rådande konjunkturläget och andra i detta sammanhang relevanta faktorer såsom priser och internationella överenskommelser av olika slag bleve bestående. Beräkningarna bygger väsentligen på omdömen från sakkunniga inom olika branscher, i vissa fall på orderstatistik och för övrigt på allmänna bedömningar av konjunkturtendenserna inom avnämarländerna och — för importens del — inom Sverige. Härvid har vid bedömningen av importen antagits, att konsumtionsvolymen inom landet 1960 skall komma att ligga 2 å 3 procent över 1959 års nivå. Som basis för bedömningen av investeringsvaruimporten har investeringsenkätens resultat begagnats. Generellt gäller i fråga om de begagnade pnsantagandena, att de avser de vid undersökningens genomförande i m a r s tillgängliga prisnoteringarna vilka antas komma att slå igenom i faktiskt genomförd handel med någon eftersläpning. 1. Bytesbalansen Med hänsyn till den allmänna konjunkturuppgången i de västeuropeiska industriländerna k a n dessa länders totalimport beräknas öka avsevärt under innevarande år. Om m a n antar, att Sveriges andel i denna import skulle bli oförändrad, skulle den svenska exporten 1960 öka med omkring 8 procent till de tio länder för vilka sådana prognoser kunnat göras; till dessa Tabell IV: 1. Betalningsbalansen 1958—1960 i löpande priser Miljoner kronor

1960 prognos

Handelsbalansens saldo

10 799 12 249 -1450

11417 12 449 -1032

12400 13 700 -1300

Bytesbalansens saldo

+ 1250 80 - 280

+ 1240 - 150 + 58

+ 1300 150 150

+ +

+ +

-

Export av varor, fob Import av varor, cif

Sjöfartsnetto övriga tjänster m. m. netto Kända kapitaltransaktioner Valutareservens teoretiska förändring Förskjutningspost Valutareservens faktiska förändring

11 291 444 153

81 23 80 57

90 240

23 UTRIKESHANDELN

länder gick mer än 70 procent av den svenska exporten 1959. Gör man motsvarande beräkning för 1959 finner man för dessa länder likaledes en ökning med 8 procent vilket kan jämföras med den faktiska volymökningen på 9 procent för 1959 års svenska export till samma länder (nio OEEC-länder och Förenta staterna). Enligt den sammanställning av omdömen och beräkningar som nu gjorts för olika delbranscher inom Sverige beräknas exportvolymen 1960 stiga med 7 procent och importvolymen med 8 procent. För såväl exporten som importen innebär de härvid tillämpade prisantagandena en prisuppgång med 2 procent över 1959 års nivå. Bytesförhållandet för 1960 skulle alltså bli oförändrat. Handelsbalansens underskott skulle enligt dessa beräkningar uppgå till 1 300 miljoner kronor. Detta underskott beräknas bli helt balanserat av sjöfartsnettot. Beräkningen av sjöfartsnettots storlek bygger på vissa bedömningar rörande frakter, handelsflottans storlek osv. Sålunda förutsätts en i förhållande till 1959 sänkt nivå för tankfrakter, eftersom en del flerårskontrakt utlöper de närmaste månaderna och väntas bli förnyade med betydande sänkningar i fraktsatserna. Ökningen i skeppningarna, betingad av den förutsedda ökningen i utrikeshandelns volym, bör dock mer än väl uppväga inverkan av de sänkta fraktsatserna och resultatet skulle därmed bli en ungefär femprocentig stegring i sjöfartsnettot. För nettot av »övriga tjänster m. m.» uppskattas underskottet bli 150 miljoner kronor liksom för 1959, varför bytesbalansen 1960 skulle visa ett totalt underskott på 150 miljoner kronor. För de två första månaderna 1960 uppgår bytesbalansens underskott till 240 miljoner kronor. Ett underskott av ungefär denna storlek brukar emellertid uppstå under januari—februari varje år; ett undantag härifrån — betingat av tillfälliga orsaker — utgjorde dessa månader 1959, då ett mindre överskott kunde noteras. I tabellen redovisas även nettot av de statliga kapitaltransaktionerna och av värdepappershandeln med utlandet. För 1960 beräknas dessa kapitaltransaktioner medföra ett valutautflöde på 90 miljoner kronor, till största delen beroende på det obligationslån på 62 miljoner kronor som norska staten upptagit på den svenska marknaden. Tabell IV: 2. Utrikeshandelns värde-, volym- och prisförändringar 1957—1960 I procent från föregående år

1958 Export (fob): värde volym pris Import (cif): värde volym . . . . : pris Bytesförhållande (exportpriser

-3 -1 -2 -3 dividerade med importpriser)

+6 +8

-2

+ 2

+ 2 + 5

-5

-3

+ 3

+1

1960 prognos

+ 9 + 7 + 2 + 10

+ 8 + 2 0

24 UTRIKESHANDELN

2. Exporten Främst på grund av hög aktivitet inom byggnadsområdet i köparländerna ökade exporten av sågade och hyvlade trävaror under 1959 vilket framgår av tabell 3. Den stigande efterfrågan medförde under senare delen av året en viss höjning av priserna. Den fortsatt höga byggnadsverksamheten i flertalet västeuropeiska länder gör att man för 1960 kan vänta en något ökad konsumtion av trävaror som med hänsyn till lagersituationen i de viktigare avnämarländerna torde medföra en ökad svensk utförsel 1960. Beräkningarna ger vid handen en högre genomsnittlig prisnivå, varför en inte oväsentlig ökning i exportvärdet kan förutses. Under 1959 ökade massaexporten starkt i kvantitet. Genomsnittspriserna låg dock lägre än ett år tidigare. Först mot slutet av 1959 skedde på vissa marknader någon återhämtning, och under första kvartalet 1960 kunde noteras höjningar på vissa oblekta kvaliteter. Den genomsnittliga prisnivån för 1960 har bedömts bli något högre än 1959, och kvantitetsmässigt förutses en fortsatt ökning av exporten. Den allmänt uppåtriktade konjunkturen i Västeuropa tyder på en fortsatt konsumtionsökning för papper och papp även under 1960. Mot bakgrund härav samt med hänsyn till att även lagerställningen i köparländerna torde vara gynnsam ur svensk exportsynpunkt har man räknat med en fortsatt kvantitetsökning under innevarande år. Beräkningarna för 1960 visar en något lägre genomsnittlig prisnivå beträffande tidningspapper, medan exporten av annat papper och papp förutses kunna ske till i stort sett oförändrade genomsnittspriser. För järnmalm synes en mycket betydande ökning i exporten komma att ske 1960, dels på grund av den höga aktiviteten inom järn- och stålområdet, dels på grund av den lageraweckling som synes ha ägt rum 1959 i avnäTabell IV: 3. Exporten av varor 1958—1960 Miljoner kronor

Livsmedel Trävaror Massa, papper, träfiberplattor Järnmalm Oädla metaller Bilar och bildelar Fartyg Andra verkstadsprodukter övrigt (kemiska produkter, textilvaror, hudar, skinn m. m.) Summa därav: skogsindustriprodukter

1960 Procentuell förändring prognos 1958—1959 1959—1960

466 966 2 655 912 912 419 961 2 431

464 973 2 785 840 1054 535 903 2 572

370 1100 3 075 1020 1100 600 950 2 805

0 + 1 + 5 — 8 + 16 + 28 - 6 + 6

— 20 + 13 + 10 + 21 + 4 + 12 + 5 + 9

1077 10 799

1291 11417

1380 12 400

+ 20 + 6

+ 7 + 9

3 621

3 758

+

+ 11

25 UTRIKESHANDELN

mariänderna. Beräkningarna för 1960 ger vid handen i stort sett oförändrade genomsnittspriser. För handel sfär digt järn och stål beräknas för 1960 högre genomsnittspriser bl. a. som en följd av en förskjutning mot material av högre kvalitet. Kvantitetsmässigt har man räknat med en i stort sett oförändrad utförsel. För 1960 torde man kunna förutsätta en fortsatt hög investeringstakt inom den svenska verkstadsindustrins avnämarländer, vilket redan under 1959 avtecknade sig i stigande orderingång och ökade orderstockar inom den egentliga verkstadsindustrin. Exportordernas andel av den totala orderstocken har ökat, varför man kan räkna med en betydande ökning i exporten av maskiner och instrument under 1960. Fartygsexporten visade under 1959 en nedgång. För 1960 beräknas dock med ledning av pågående arbeten och inneliggande order exporten åter komma att öka och nå upp till 1958 års nivå. För exporten av bilar och bildelar förväntas även en fortsatt uppgång, dock inte i samma takt som under 1959. Det totala värdet av exporterade livsmedel var 1959 praktiskt taget detsamma som året före. För 1960 förutses exportvärdet sjunka högst avsevärt för livsmedelsgruppen totalt sett. 3. Importen I tabell 4 anges siffror för importen. Införseln av fasta bränslen förutses under 1960 komma att öka avsevärt kvantitetsmässigt men obetydligt värdemässigt sett, medan importen av flytande bränslen både volym- och värdemässigt väntas öka. Beräkningarna visar en jämfört med 1959 något lägre prisnivå för båda bränsleslagen. Importen av handelsfärdigt järn och stål väntas öka värdemässigt på grund av högre priser. Den importerade kvantiteten synes bli i stort sett oförändrad. Importen av maskiner och instrument väntas fortsätta att öka under 1960 både till följd av fortsatt stora köp av varaktiga konsumtionsvaror, främst Tabell IV: 4. Importen av varor 1958—1960 Miljoner kronor

Livsmedel Fasta och flytande bränslen Kemiska produkter Textilvaror (inkl. fibrer) Oädla metaller Bilar och bildelar Andra verkstadsprodukter övrigt (vissa mineraliska ämnen, läder, gummivaror m.m.) Summa

1960 Procentuell förändring prognos 1958—1959 1959—1960

1753 1909 832 1189 1217 867 2 915

1828 1785 948 1207 1286 873 2 814

1775 1900 1035 1295 1375 890 3 600

1567 12 249

1708 12 449

1830 13 700

+ 4 — 7 + 14 + 2 + 6 + 1 — 3

+ 28 + 7 + 10

UTRIKESHANDELN

televisionsapparater, och till följd av industrins ökade maskininvesteringar. Införseln av bilar och bildelar väntas stiga under 1960, vilket till en del beror på en förväntad lagerpåfyllnad efter avtappningen under 1959. Importen av flygplan, som minskade under 1959, ökas 1960 genom stora leveranser av trafikflygplan från Frankrike och Förenta staterna. För textilfibrer beräknas under 1960 en betydande kvantitativ ökning av importen till högre priser. Även garnimporten väntas kvantitetsmässigt stiga samtidigt som genomsnittspriserna beräknas bli högre. För färdigtextilier kan m a n vänta en fortsatt volym- och värdeökning. För produkter av kemisk och närstående industri väntas en fortsatt uppgång i importen, bl. a. beroende på den stigande produktionen inom svensk industri; medan livsmedelsimporten förutses minska såväl volym- som värdemässigt främst beträffande vete och råg, socker och fodersäd. 4. Valutareserven Ökningen i valutareserven var, såsom framgår av tabell 5, ganska blygs;am om m a n jämför läget vid 1959 års början med ställningen vid dess slut. tyid november månads utgång nåddes en nivå som låg inemot 10 procent över läget vid årsskiftet 1958—59. De månader som följt därefter har visat en minskning med likaledes ca 10 procent. Dessa förändringar i valutareservens storlek är till största delen säsongmässigt betingade, även om den ois,edvanligt stora importen under vintermånaderna 1959—1960 troligen bidraigit till den aktuella sänkningen. För månaderna november 1959—februari H960 noterades en import på 5 130 miljoner kronor mot 4 159 och 4 236 milj<o»ner kronor samma period ett respektive två år tidigare. Den starkt ökade comsättningen före varuskattens införande var en engångsföreteelse vars eifttersläpande effekt på importsidan numera bör ha i huvudsak uttömts. IDen representerade för en rad varor — både råvaror och färdigvaror — e e i så stor andel av ett helårs behov att en betydande lagerökning måste ha gerncomförts. En åtminstone tillfällig stagnation för importen, särskilt råvanuiiimTabell IV: 5. Guld- och valutareserven december 1956—mars 1960 Miljoner kronor 31/12

31/12

31/12

31/3

31/12

31/3

1. Riksbankens valutareserv Guld Konvertibla valutor övriga valutor Summa

1376 1084 - 12 2 448

1134 1229 3 2 360

1053 1404 - 12 2 445

1058 1419 0 2 477

987 1260 - 81 2166

888J85 1 244S49 - !9(95 2 0J3439

2. Affärsbankernas valutabehållning Summa totalt

317 2 765

478 2 838

546 2 991

602 3 079

881 3 047

666<564 2 7f0?03

UTRIKESHANDELN

porten, är nu sannolik även av den anledningen att industriproduktionens stegringstakt och därmed även ökningen av råvarulagren troligen dämpas något. Inom vissa områden, järn- och stålområdet t. ex., kan m a n vänta en viss anpassning nedåt av lagren. Om inte faktorer av spekulativ natur skulle tillkomma bör aktiviteten på importsidan bli något dämpad. Valutareserven vid 1959 års slut motsvarade 3 månaders import. Ungefär samma förhållande mellan valutareserv och genomsnittlig månadsimport har rått sedan slutet av 1951 med endast obetydliga variationer. Vad som här ovan anförts om bytes- och betalningsbalansen innebär att valutareserven skulle komma att minskas med drygt 200 miljoner kronor under 1960. Det bör emellertid betraktas som sannolikt att dess faktiska utveckling visar sig bli gynnsammare än som kan beräknas ur statistiken över utrikeshandeln och kapitalrörelserna. Detta har sedan en lång period tillbaka visat sig inträffa varje år. Detta fenomen, den s. k. förskjutningsposten i betalningarna, har tidigare vanligen antagits representera en inströmning av utländsk valuta för kortfristig kreditgivning i Sverige, så att en återströmning till utlandet när som helst skulle k u n n a framkalla en stark åderlåtning av den svenska valutareserven. Av skäl som antyddes i Preliminär nationalbudget för 1960, sid. 24, synes denna uppfattning vara mindre välgrundad. Förskjutningsposten torde i stället, åtminstone till väsentlig del, vara ett uttryck för vissa systematiska fel och ofullständigheter i handels- och betalningsstatistiken. Att den sjönk till endast 80 miljoner kronor under 1959 torde bero dels på rent tillfälliga tidsförskjutningar mellan betalningarna och statistiken över utrikeshandeln i samband med övergången till ny tulltaxa vid årets början, dels på att svenska företags kapitalexport till dotterbolag m. m. (som tillsammans med liknande kapitalimport till Sverige hör till de poster som inte ingår i den statistiska betalningsbalansen) steg till en ovanligt hög siffra under året, nämligen ca 350 miljoner kronor mot tidigare i regel mindre än 200 miljoner kronor. H u r dessa faktorer kommer att ställa sig 1960 finns ringa möjlighet att för närvarande uttala sig om. (En annan fråga är om den refererade beräkningen av utrikeshandelns utveckling verkligen kommer att visa sig realistisk; se härom kapitel XI.) 5. Handeln med olika länderområden Den förbättring i handelsbalansen 1959 som tidigare berörts gällde särskilt handeln med EEC-länderna och med Förenta staterna och Kanada. Såsom framgår av tabell 6 ökade den svenska importen från EEC-området obetydligt från 1958 till 1959, medan exporten till detta område steg med 6 procent. De farhågor som tidigare hystes för att upprättandet av EEG skulle medföra en nedpressning av vår export till dessa länder redan under 1959 har alltså inte besannats. Av den svenska importen kom både 1958 och 1959 41 procent från EECländerna, och av exporten gick 31 procent till dessa länder. Beträffande handeln med Förenta staterna och Kanada k a n särskilt nämnas ökningen med drygt 40 procent i vår export till dessa länder, men handelsbalansen är ne3—001020

28 UTRIKESHANDELN

Tabel IV: 6. Utrikeshandelns fördelning på länderområden 1958—1959 Miljoner kronor

Import

EEC EFTA Förenta staterna, Kanada övriga länder Summa Anm.

Export

Handelsbalans

5120 3 007 1364 2 758 12 249

5134 3 037 1387 2 891 12 449

3 344 3 782 701 2 972 10 799

3 536 3 846 1001 3 034 11417

-1776 + 775 - 663 + 214 -1450

- 1 598 + 809 - 386 + 143 -1032

Importen och exporten har fördelats efter ursprungs- resp. förbrukningsland.

gativ liksom gentemot EEC-länderna. Den positiva handelsbalansen gentemot EFTA-länderna förstärktes ytterligare under 1959. Dessa länders andel i den svenska exporten sjönk dock något — från 35 procent 1958 till k n a p p t 34 procent 1959. E n fortsatt avveckling av handelshindren inom EEC kommer att äga irum vid halvårsskiftet 1960, samtidigt som dylika åtgärder börjar företas inom EFTA. Stor osäkerhet föreligger för närvarande beträffande dessa avvecklingsåtgärders omfattning, och deras inverkan på den svenska u t r i k e s h a n deln under andra halvåret 1960 torde få betraktas som ganska oviss. Om den höga ekonomiska aktiviteten fortsätter året ut, torde dock deras omedelbara betydelse inte böra överskattas. Dessutom kan erinras om att EEC- och EFTA-områdena — såsom framgår av ovan nämnda siffror — vartdera äir av ungefär lika stor betydelse för den svenska exporten. Mot den väntade försämringen av våra exportmöjligheter på det förstnämnda området står dlock samtidigt att gynnsammare förutsättningar skapas inom det sistnämnda. Generellt bör den allmänna expansionseffekt som väntas inom vartdera a,v de två handelsområdena dessutom verka gynnsamt ur svensk synpunkt.

PRODUKTIONEN

29 V. Produktionen 1. Beräkningsmetoderna Enligt de reviderade beräkningar som konjunkturinstitutet utfört från användningssidan dvs. genom att summera åtgången av de olika varu- och tjänstekategorierna, steg totalproduktionen (bruttonationalprodukten i konstanta priser) med 5 1/2 procent från 1958 till 1959 (se kapitel I I ) . Alternativa beräkningar från produktionssidan, innebärande en uppskattning av förändringen i förädlingsvärdet inom de olika näringsgrenarna, tyder på en något lägre ökning, ca 4 1/2 procent (se tablån på sidan 35). Skillnaden mellan de två beräkningarna måste sammanhänga med fel och ofullständigheter i statistiken. Förut har beräkningarna från användningssidan ansetts vara något pålitligare, emedan de är fullständigare. Såsom antyds i kapitel II kan man emellertid vid detta tillfälle räkna med vissa speciella anledningar till missvisning i 1959 års uppgifter från användningssidan: de påskyndade betalningarna, särskilt i fråga om investeringsvaror, före ikraftträdandet av beslutet om omsättningsskatt vid årsskiftet 1959/60 kan ha medfört att siffrorna för 1959 års inköp (efterfrågan, »användning») a\ dessa varor blivit större än de faktiska leveranserna. Produktionsstatistikens uppgifter •— i den mån sådana ännu föreligger — skulle således på berörda punkter vara mera realistiska, så att man får anse att den sannolikt riktigaste siffran för produktionsuppgången 1958—59 skulle vara ca 5 procent. Framställningen i detta kapitel anknyter till beräkningarna från produktionssidan i den meningen att den gäller produktionens utveckling inom de olika produktionsgrenarna utan att kunna skilja på hur stor del därav som sedan används för konsumtion, investeringar, lagerökning eller export. I fråga om 1960 års förhållanden, utgår den emellertid också från efterfrågesidan i den meningen att den i första hand besvarar frågan h u r produktionen förmodats komma att öka inom de olika näringsgrenarna och branscherna under inflytande av den efterfrågan som kan väntas under detta år. Beräkningen för 1960 grundas huvudsakligen på upplysningar och omdömen från branschsakkunniga, länsarbetsnämnderna och andra myndigheter, de senaste konjunkturbarometrarna och andra enkäter; på basis av de så erhållna uppgifterna om orderingången från in- och utlandet, det offentligas utgiftsplaner, företagens planer på byggnadsverksamhet och maskinanskaffningar och andra liknande förhållanden har således avsättningsmöjligheterna för motsvarande varuproducenter och deras därav föranledda produktionsökning eller -minskning uppskattats under hänsynstagande även till den tekniska produktionskapaciteten och råvarutillgången i den m å n dessa begränsat expansionsmöjligheterna. För jordbrukets del görs dock beräkningen helt utifrån antagandet om normalskörd.

30 PRODUKTIONEN

Utvecklingen under loppet av 1959 innebar en successiv stegring i produktionsnivån. Efter att ha varit relativt långsam under första halvåret blev stegringen mycket kraftig under senare delen av året. Utgångsnivån för innevarande års produktion ligger sålunda betydligt högre än medelnivån för 1959, vilket måste anses vara av stor betydelse vid bedömningen av den möjliga produktionsökningen från helåret 1959 till helåret 1960. Den följande framställningen avser således att mot bakgrunden av det hittills uppnådda läget belysa utvecklingstendenserna inom olika näringsgrenar och därigenom försöka uppskatta h u r olika delar av näringslivet, bedömda envar utifrån sina egna förutsättningar i fråga om avsättningsmöjligheter och teknisk kapacitet, skulle kunna väntas öka sin produktionsvolym. Sedan en överblick på så sätt erhållits av sannolika strävanden efter produktionsökning, ställs frågan i vad mån även arbetskraftstillgångarna kan tänkas räcka till för en dylik ökning, eftersom arbetskraften för närvarande synes vara den viktigaste begränsningsfaktorn. 2. Produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar Industrin De senaste årens produktionsutfall inom industrin framgår av tabelll 1, som också visar produktionen under de två första månaderna i år jämfört med samma tid 1959. De höga ökningstalen för tredje och fjärde kvartalen i fjol är betingade därav att produktionen — av säsongrensade siffror att döma — var stigande under senare delen av året, medan den under loppet av 1958 inte hade förändrats nämnvärt i någon riktning. Genom denna stegring kom industriproduktionen i januari 1960 att ligga drygt 6 procent över medelnivån för i fjol. Även ifall produktionen — bortsett från säsomgTabell V: 1. Industriproduktionen 1957—februari 1960 Procentuell förändring från motsvarande period föregående år 1958

4kv.

11960 jian.fcebr.

1959 Helår

lkv.

2 kv.

3 kv.

Hela industrin Kapitalvaruindustri Konsumtionsvaruindustri

— 1

0 0 0

3 3

1 0 0

—2 —1

2 5

7 8

9 9

Malmbrytning och metallindustri därav: j ärnmalmsgruvor järn- och metallverk sysselsättning i verkstadsind Träindustri Massa- och pappersindustri Livsmedelsindustri Textil- och sömnadsindustri Läder- och skoindustri

—2 —7 —2 —3 2 —3 4 —7 —8

4 — 2 14 0 — 6 8 1 5 — 3

1 — 13 12 2 — 9 4 — 2 0 — 8

2 — 12 18 — 3 — 8 5 — 3 1 — 5

3 5 12 — 1 — 7 9 3 6 1

8 16 15 4 — 1 13 6 13 3

8 16 12 5 19 15 9 9 1

Källa: Industriförbundets index.

PRODUKTIONEN

mässiga variationer — skulle ligga kvar på januarinivån under resten av året, blev alltså ökningen av den totala industriproduktionen från 1959 till 1960 i r u n t tal 6 procent. Frågan är nu i vilken mån prodnktionsstegringen kan väntas fortsätta även under innevarande år. I det följande redogörs för den förväntade produktionsutvecklingen I960 inom olika industribranscher. Totalt skulle, enligt dessa givetvis i regel osäkra bedömningar, industriproduktionen öka med drygt 7 procent från 1959 till 1960. Den samlade industriproduktionen förutses alltså stiga i en sådan takt att medelnivån för 1960 kommer att ligga omkring 1 procent högre än vid årets början. För hantverket förutses en något lägre ökning, varigenom produktionsuppgången för industrin och hantverket sammantagna skulle bli omkring 6 1/2 procent. Det kan måhända synas egendomligt att industrins produktionsökning (säsongrensad) under loppet av 1960 inte förutsätts bli starkare. Här måste emellertid hänsyn tas till säsongförhållandena; när produktionen närmat sig ett »tak» betingat av att kapaciteten börjar bli hundraprocentigt utnyttjad är det tydligt att ökningen måste k u n n a bli särskilt stor •— relativt sett, eller uttryckt i säsongrensade siffror — under en period som normalt utgör lågsäsong. Detta gäller bl. a. om januari. Möjligheterna till ytterligare produktionsökning måste däremot vara mindre under de delar av året då produktionsförmågan redan under föregående år, trots att konjunkturen inte ännu nått maximum, av säsongmässiga skäl var praktiskt taget fullt utnyttjad. Antalet utförda arbetstimmar inom verkstadsindustrin (exkl. varven) ökade med knappt 1 procent från 1958 till 1959. Med hänsyn till produktivitetsstegringen kan produktionsökningen beräknas ha varit av storleksordningen 4 å 5 procent. Att döma av sysselsättningsuppgifterna synes ökningen ha varit något större än totalt för branschen både inom järn- och metallmanufaktur och mekaniska verkstäder, medan sysselsättningen sjönk i de elektriska verkstäderna. Enligt konjunkturinstitutets senaste verkstadsbarometer har orderingången från exportmarknaden ökat från sista kvartalet 1959 till första kvartalet i år, medan orderingången från hemmamarknaden var ungefär oförändrad. För andra kvartalet 1960 väntar man en viss uppgång från såväl hemma- som exportmarknaden. Då även lagren av färdigvaror av en fjärdedel av företagen bedöms som för små och väntas minska ytterligare till sommaren, finns det anledning att räkna med en fortsatt produktionsstegring. Bristen på arbetskraft har emellertid gjort sig allt mera kännbar. I motsats till tidigare uppgav en stor del (omkring hälften) av företagen att de hade brist även på andra arbetare än yrkesarbetare. Vid varven har utvecklingen inte varit lika gynnsam. Mätt i antal arbetstimmar minskade sysselsättningen från 1958 till 1959 med 8 procent och låg även under de två första månaderna i år 8 procent under nivån för motsvarande tid 1959. Svårigheter har framför allt drabbat de mindre varven. Trots sysselsättningsminskningen kan produktionen antas ha varit i stort sett oförändrad 1958—1959 och även för 1960 kan nyproduktionen

32 PRODUKTIONEN

av fartyg beräknas ligga på en hög nivå, tack vare den ännu kraftiga orderstocken vid de större varven. Produktionen inom järn- och metallverken expanderade kraftigt under fjolåret; ökningen från 1958 till 1959 utgjorde hela 14 procent. Produktionen ökade på samtliga stadier, i fråga om tackjärn dock betydligt svagare än för götstål och handelsfärdiga produkter. Eftersom nettotillförseln av handelsfärdiga stålprodukter till den svenska marknaden ökade mer än man kan räkna med beträffande förbrukningen, synes en lagerökning ha ägt rum under fjolåret. Även för 1960 ter sig produktionsutsikterna gynnsamma. De redan inneliggande orderstockarna beräknas täcka större delen av järn- och stålverkens möjliga årsproduktion. Produktionsökningen förutses dock bli mindre 1960 än 1959. Genom en kraftig ökning under senare delen av 1959 kom järnmalmsbrytningen kring årsskiftet åter upp till den höga nivå som rådde före nedgången i mitten av 1958. Per helår räknat blev dock produktionen ca 2 procent lägre 1959 än 1958. Vad utsikterna för i år beträffar, väntas järnmalmsexporten — som svarar för drygt fyra femtedelar av den totala brytningen — visa en uppgång med ca 20 procent i förhållande till i fjol. Även den inhemska konsumtionen förutses stiga, medan den begränsade lagerökningen under 1959 torde förbytas i en svag nedgång. För produktionen, som redan vid årets början inte oväsentligt översteg medelproduktionen för i fjol, förutses en ökning av storleksordningen 15 procent 1959—1960. Fjolårets största produktionsnedgång gällde träindustrin, vars produktionsindex blev 6 procent lägre än 1958. Under de sista månaderna inträdde dock en betydande återhämtning och i början av 1960 låg produktionen något över motsvarande nivå för 1958. Produktionen av sågade och hyvlade trävaror minskade med 11 procent från 1958 till 1959. Samtidigt ökade exporten med 17 procent, medan den inhemska förbrukningen beräknas ha varit i stort sett oförändrad. Lagerstatistiken bekräftar också en stark lagerminskning. En strävan att återuppbygga dessa lager bör göra sig gällande under innevarande år. Även för exportförsäljningarna räknar man med en ökning. Exportefterfrågan har nämligen varit mycket livlig; vid utgången av februari var närmare 70 procent av den beräknade årsexporten redan placerad mot endast drygt 35 procent vid motsvarande tidpunkt 1959. Man kan således för i år räkna med en betydande produktionsökning inom träindustrin, som mer än väl bör kompensera nedgången från 1958 till 1959. Produktionen inom massaindustrin inskränktes under första hälften av 1959 men ökade väsentligt under andra halvåret. För kemisk massa noterades under 1959 ett nytt produktionsrekord på 3,4 miljoner ton, vilket är ca 7 procent mer än under 1958. Eftersom exporten ökade ännu mer kunde de tyngande överskottslagren reduceras. Den kvantitativa försäljningsutvecklingen på exportmarknaderna för 1960 kan betecknas som tillfredsställande, varför förutsättningar finns för en t. o. m. större produktionsuppgång i år än 1959. Även produktionen av mekanisk massa ökade väsentligt från 1958 till 1959 och förutses stiga ytterligare under innevarande år. På pappersom-

PRODUKTIONEN

rådet ökade både produktionen och exporten med ca 10 procent från 1958 till 1959. De i utrikeshandelskapitlet redovisade uppskattningarna för 1960 tyder på att m a n även för i år kan r ä k n a med en lika stor exportökning. Den inhemska förbrukningen väntas emellertid öka endast obetydligt, varför produktionsstegringen 1959—1960 torde bli några procentenheter lägre än i fjol. Inom textil- och beklädnadsindustrin bröts den nedåtriktade trenden i början av 1959 och produktionen har därefter varit stigande. Produktionsuppgången från 1958 till 1959 utgjorde ca 5 procent. Eftersom tillförseln till den svenska marknaden steg något mer än textilkonsumtionen, blev resultatet en viss lageruppgång. Enligt konjunkturinstitutets konjunkturbarometer i mars 1960 bedömdes dock lagren av färdigvaror vara lagom stora inom alla huvudbranscher. Orderingången var under vintern avsevärt större än ett år tidigare och väntas även under vårmånaderna ligga över fjolårsnivån. Den samlade textilproduktionen torde således visa en fortsatt mindre uppgång 1959—1960. Övriga

näringsgrenar

Elkraftproduktionen ökade med 6 procent från 1958 till 1959. På grund av vattenbristen kunde produktionen av vattenkraft inte höjas och ökningen låg nästan helt på värmekraftproduktionen. Denna i huvudsak på importbränslen baserade produktion jämte importen av värmekraft medförde väsentligt ökade kostnader för kraftindustrin. Vattenbristen under andra halvåret 1959 beräknas sålunda enbart genom dessa merutgifter ha kostat landet ca 100 miljoner kronor. Den totala förbrukningen av kraft för prima ändamål — främst inom industri och samfärdsel — steg från 1958 till 1959 med ca 4 procent. Med hänsyn till den ökande industriella aktiviteten och stigande behov på övriga områden beräknar centrala driftledningen ökningen i denna förbrukning bli ca 6 procent 1959—1960, en ökning som produktionen numera utan svårighet k a n möta. Byggnads- och anläggningsverksamheten noterade en produktionsstegring på 10 procent från 1958 till 1959 och bidrog därigenom med det relativt sett största tillskottet till ökningen av totalproduktionen. Enligt kapitel VIII skulle enligt i huvudsak redan givna igångsättningstillstånd m. m. bruttoinvesteringarna i byggnader och anläggningar stiga med 4 procent 1959— 1960. Tillsvidare antas att denna ökning också kommer att verkställas. Inom jordbruket ökade produktionen (mätt som bidrag till bruttonationalprodukten, dvs. totalproduktion minus inköpta förnödenheter) enligt konjunkturinstitutets beräkningar med 4 procent från 1958 till 1959. För 1960 förutser jordbruksnämnden — under antagande av normal väderlek — en uppgång av vegetabilieproduktionen med 6 procent, huvudsakligen beroende på en kraftig utvidgning av vetearealen. För animalieproduktionen väntas däremot en mindre nedgång. Jordbrukets totala produktion beräknas stiga med mindre än 1 procent 1959—1960. Skogsbrukets bidrag till bruttonationalprodukten kan beräknas ha mins-

34 PRODUKTIONEN

kat med 2 procent från 1958 till 1959. För innevarande år kan m a n däremot enligt kända avverkningsplaner räkna med en ökning av storleksordningen 10 procent. Enligt skogsstyrelsen minskade de totala avverkningarna under avverkningsåret 1958/59 med 10 procent i förhållande till 1957/58, främst beroende på en kraftig nedgång för sågtimmer. Samtidigt reducerades även lagren av sågtimmer och massaved avsevärt. De beräknade avverkningarna under 1959/60 synes i stort sett täcka virkesbehoven men räcker ej att återställa lagren. Både för sågtimmer och massaved beräknas avverkningsvolymen stiga med omkring 15 procent. Sammanlagt kan virkesproduktionen uppskattas öka med 13 procent varigenom den totala avverkningsvolymen under 1959/60 skulle bli några procent större än under 1955/56—1957/58. För produktionen av tjänster framgår de förutsedda förändringarna av den sammanfattande tablån. — Med statens och kommunernas verksamhet avses i tablån produktionen av de tjänster som brukar betecknas med statlig och kommunal konsumtion, dvs. den verksamhet som utförs vid framför allt försvaret, undervisningsanstalterna och sjukhusen samt inom rättsväsendet och förvaltningen. Som ett mått på denna tjänsteproduktion används förändringen av löneposten vid oförändrat löneläge (med andra ord arbetskraftsvolymen) i den sammanlagda statliga och kommunala konsumtionen. Man kommer på denna väg till en ökning med 5 procent från 1959 till 1960. Genom tillskott av nya lägenheter beräknas de tjänster, som bostäderna kan sägas producera i form av bostadsnyttjande, öka med 4 procent. Handelns och samfärdselns bidrag till bruttonationalprodukten har antagits stiga i bortåt samma takt som den samlade varuproduktionen. Konsumenttjänsterna, dvs. det produktionsbidrag som kommer från servicenäringarna, de fria yrkena, arbetshjälp i hemmen e t c , förutses stiga endast i mindre omfattning 1959—1960. Sammanfattning

av produktionsutvecklingen

inom olika

näringsgrenar

De antagna volymförändringarna i de olika näringsgrenarnas produktion sammanfattas i tablån på nästa sida. Vad som här redovisats kan sägas vara de strävanden efter produktionsökning, som enligt uppgifter ur i texten antydda källor för närvarande kan iakttas eller som man indirekt kan sluta sig till, t. ex. av det naturliga sambandet mellan produktionen och dennas distribution. Frågan måste nu ställas huruvida denna produktionsökning också kan verkställas. Såsom förut angetts synes den begränsade tillgången på arbetskraft, särskilt yrkesarbetare och tekniker, i dagens läge vara den väsentligaste begränsningsfaktorn. Till en del har kännedomen om de begränsade möjligheterna till produktionsökning — vare sig maskinkapacitet eller arbetskraftstillgång — redan påverkat bedömningen av produktionsutvecklingen på de olika delområdena, tillståndsgivningen för byggnadsverksamheten osv. En annan fråga är emellertid huruvida de samlade kraven på produktionsapparaten och arbetskraften får rum inom ramen för de tillgängliga resurserna.

PRODUKTIONEN

Förändring 1958—1959 Procent

35 Förändring 1959—1960 Procent

Milj. kr. i 1959 års priser

Behövlig sysselsättningsökning 1959—1960 Antal

Näringsgren Industri och hantverk Kraft- och belysningsverk .. Byggnads- och anläggningsverksamhet Jordbruk Skogsbruk

3Vi 6 10 4 -2

Summa kraft- och varuproduktion Statens och kommunernas verksamhet Bostadsnyttjande (inkl. underhåll) Handel och samfärdsel Konsumenttjänster Summa tjänster Totalt

6 1 /. 6

1500 100

32 000

4 1 10

250 50 250

5 000 10 000 6 000

ö 1 /.

33 000

15 000

4 5 1

150 600 50

1000 20 000 6 000

47* 5

1100 3 250

42 000 75 000

4V.

För en summarisk bedömning av denna fråga har tablån kompletterats med en uppskattning av den sysselsättningsökning som den för de olika delområdena antagna produktionsökningen skulle förutsätta. Hänsyn har då även tagits till arbetstidsförkortningen. Siffrorna anger således antalet behövliga personer, inte arbetskraftsvolymen. Besultatet är att antalet sysselsatta skulle behöva ökas med omkring 75 000 eller över 2 procent. Såsom närmare diskuterats i kapitel VI, Arbetsmarknaden, kan en så hög efterfrågan på arbetskraft sannolikt inte tillgodoses i praktiken men däremot riskera att framkalla sådana störningar i produktionen att produktionsökningen i praktiken blir mindre än den åsyftade. Vilka slutsatser som skall dras av detta förhållande är en fråga som behandlas i slutkapitlet.

36 ARBETSMARKNADEN

VI. Arbetsmarknaden I det närmast föregående kapitlet gjorda uppskattningar av produktionsutvecklingen har visat att man för i år får räkna med en betydande efterfrågan på arbetskraft, som väntas ta i anspråk hela den tillgängliga arbetsstyrkan. I föreliggande kapitel redogörs först för de arbetskraftsresurser som kan möta denna stegrade efterfrågan. Sedan diskuteras arbetsmarknadsläget med huvudvikt på industrins samt byggnads- och anläggningsverksamhetens arbetskraftsbehov, de två områden där överefterfrågan kan väntas göra sig starkast kännbar. 1. Arbetskraftstillgången och den totala sysselsättningen Utvecklingen av de arbetskraftsresurser som står till näringslivets disposition bestäms i första hand av den naturliga befolkningstillväxten och nettoimmigrationen. Med tillämpning av olika antaganden angående yrkesintensiteten och dess mera långsiktiga förändringstendenser för olika kön, civilstånds- och åldersgrupper beräknas motsvarande ökning i den yrkesverksamma befolkningen av arbetsmarknadsstyrelsen till nära 30 000 personer eller bortåt 1 procent 1959—60. Häri ingår då ett tillskott på 5 000 å 10 000 genom immigration (netto). I dessa beräkningar har ingen hänsyn tagits till det förhållandet att yrkesverksamhetsgraden också påverkas av konjunkturutvecklingen. Man k a n nämligen tänka sig att i nuvarande läge med hög efterfrågan på arbetskraft starka incitament kan föreligga för exempelvis gifta kvinnor att inträda och för pensionärer att ännu en tid kvarstå i förvärvsarbetet, överhuvudtaget får man förutsätta att den »dolda arbetslösheten» bland dem som mindre regelbundet uppträder på arbetsmarknaden minskas, kanske med ett eller annat tiotusental. Den registrerade arbetslösheten har under 1960 års första månader varit en tredjedel lägre än samma månader förra året. Om denna relation kan hållas även under resten av året innebär detta en fortsatt nedgång eftersom arbetslösheten under loppet av 1959 sjönk mycket kraftigt, även om man bortser från den normala säsongnedgången. Om man trots de svårigheter som betingas av arbetslöshetens ojämna geografiska fördelning i förhållande till arbetskraftsbristen och av bostadsbrist på de expansiva orterna räknar med att även helåret 1960 skall kunna uppvisa en tredjedel lägre arbetslöshet än 1959 innebär detta ett tillskott av 12 000 personer. Sammanräknas de angivna arbetskraftstillskotten under viss hänsyn till att en relativt stor del därav består av partiellt arbetsföra, ungdomar utan utbildning eller yrkesvana osv. kommer man till en siffra på omkring 50 000 årsarbetare eller 1 1 / 2 procent. Med avdrag för ca 1 procent genom arbetstidsförkortning (1 timme i veckan för hälften av den yrkesavlönade befolkningen) erhålls ett effektivt arbetskraftstillskott på ca 1/2 procent.

ARBETSMARKNADEN

37 En ökning av övertidsarbetet (nära 1/2 procent inom industrin under de första månaderna i år jämfört med samma period förra året), borfall av korttidsarbete (en obetydlig faktor) och en viss överflyttning till effektivare sysselsättningar torde uppvägas av ökad frånvaro och effekten av den ökade omsättning av arbetskraft (överrörlighet), som uppkommer vid ökad knapphet. 2. Arbetsmarknadsläget Den utveckling av sysselsättningsläget som ägt rum under vinterhalvåret och som nu kan redovisas synes ha överträffat förväntningarna från i höstas. Den under större delen av förra året pågående konjunkturuppgången har inte bara fortsatt utan också förstärkts, vilket har lett till kraftigt ökad efterfrågan på arbetskraft. Styrkan i uppsvinget framgår av socialstyrelsens sysselsättningsstatistik för industrin, som visar att antalet anställda arbetare från februari 1959 — då sysselsättningen enligt säsongrensade siffror var om lägst — till februari i år har ökat med 5 procent eller med i runt tal 30 000. Även inom andra näringsgrenar (med undantag för jordbruket) synes sysselsättningen ha ökat under 1959, särskilt under årets senare hälft. För hela 1959 jämfört med 1958 kan det totala antalet sysselsatta inom hela näringslivet beräknas ha stigit med omkring 1/2 procent eller drygt 15 000 personer. Att ökningen blev så pass låg sammanhänger med det olikartade utvecklingsförloppet inom vartdera av de två kalenderåren. Det höga ef terf rågeläget i början av innevarande år belyses av de arbetsmarknadsserier som har samlats i tabell 1. Ef terf rågestegringen avser så gott som samtliga näringsgrenar. Samtidigt som antalet vid arbetsförmedlingarna nyanmälda lediga platser har stigit har möjligheterna att tillsätta dessa platser minskat. Med ledning av bl. a. konjunkturbarometrar och länsarbetsnämndernas rapporter till arbetsmarknadsstyrelsen kan nu utvecklingstendenserna på arbetsmarknaden åtminstone för sommarhalvåret bedömas med ganska stor säkerhet. Samtliga informationer pekar i riktning mot ytterligare ökad efterfrågan, som med tanke på de relativt begränsade arbetskraftsresurserna måste göra arbetskraftsbristen alltmera kännbar, främst inom industrin samt byggnads- och anläggningsverksamheten. Som redan nämnts ökade industrin sitt arbetarantal under loppet av fjolåret med omkring 30 000. Allt eftersom sysselsättningen förbättrats har emellertid bristen på arbetskraft gjort sig mera märkbar. Av konjunkturbarometrar framgår att medan företagens icke täckta behov i fjol nästan uteslutande gällde yrkeskunnig arbetskraft gäller det i år även annan personal särskilt vid järn- och stålverken samt inom verkstadsindustrin. Bristen har ökat även beträffande tekniker och annan tjänstemannapersonal. Även omsättningen av arbetskraft på grund av frivillig avgång — en indikator som har visat sig mycket känslig för arbetsmarknadsläget — var i februari i år högre än något annat år sedan 1955. Man kan inte bortse från risken att det ökade antalet

38 ARBETSMARKNADEN

Tabell VI: 1. Utvecklingen på arbetsmarknaden 1956—april 1960 Antal Antal försäkrade arbetslösa sysseli procent av satta vid medlemsantalet beredi arbetslöshets- skapskassorna arbeten

År, månad

Antal registrerade arbetslösa

1956 1957 1958 1959

24 600 30 500 42 600 36 800

1,5 1,9 2,5 2,0

1500 1900 3 600 8 800

därav: 1956 januari .. februari mars . . . . april

37 200 50 600 35 700 31600

1957 januari .. februari mars . . . . april

45100 41000 40 800 39 700

2,4 3,6 2,4 2,1 2,9 2,6 2,6 2,7

1958 januari .. februari mars . . . . april . . . .

59 300 56 300 55 300 59 200

3,8 3,6 3,6 3,8

1959 januari . . februari mars . . . . april . . . .

72 800 59 700 45 400 46 600

4,3 3,4 2,6 2,7

1960 januari .. februari mars . . . . april . . . .

46 200 40 200 33100 30 700

2,8 2,5 2,0 1,9

2100 2 700 3 000 2 800 2 700 4 000 4 600 3 600 3 700 5 400 6 000 5300 8 200 12 300 15 300 15 300 11500 13 000 11000 9 000

Källa:

Antal tillsatta platser på 100 lediga

Antal avgångna arbetare inom industrin i procent av totala antalet anställda

97 800 89 600 84 400 90 300

70,8 73,1 75,9 73,8

0,57 0,49 0,38 0,49

111 700 90 600 98 200 104 900 99 300 80 800 89 500 91200 92 800 77 700 80 700 90 900 91600 77 400 81700 96 300 106 800 88 200 104 500

74,1 71,6 71,2 69,8 77,2 75,0 72,6 68,9 79,0 76,6 75,8 73,4 81,3 77,1 74,6 72,9 73,8 70,2 71,9

Antal nyanmälda lediga platser

0,44

0,36

0,32 0,25 0,30 0,32 0,50 0,51

Arbetsmarknadsstyrelsen.

platsbyten liksom den stigande frånvaron och andra desorganisationsföreteelser längre fram kan verka störande för produktionen. Både av länsarbetsnämndernas rapporter och av konjunkturbarometrar framgår att industriföretagen planerar att successivt öka sitt arbetarantal under loppet av innevarande år. Även om den eftersträvade ökningen inte kan siffermässigt preciseras, synes den vara större än som kan komma till stånd inom ramen av arbetsstyrkans tillväxt. Man får således räkna med att den höga ökningstakten i industrins sysselsättning från i fjol kommer att successivt avmattas under 1960, samtidigt som behovet av mer arbetskraft, särskilt yrkesutbildade arbetare och teknisk tjänstemannapersonal, kvarstår. Det material som kan läggas till grund för en uppskattning av arbetskraftsbehovet inom byggnads- och anläggningsverksamheten utgörs i första hand av uppgifter om meddelade igångsättningstillstånd. Dessa presenteras i nedanstående tablå (beloppen avser byggnadskostnader i miljoner k r o n o r ) : 1958 1959 1960

l:a kv.

2:a kv.

3:a kv.

4:akv.

1020 1059 1348

1687 1761

1885 1632

1 183 1551

ARBETSMARKNADEN

39 I syfte att utjämna de säsongmässiga variationerna i byggnadsfackens sysselsättning har arbetsmarknadsmyndigheterna strävat efter att koncentrera påbörjandet av byggnadsprojekt till årets andra och tredje kvartal. Så har också skett under 1959; dock ställer sig siffran för sista kvartalet oväntat hög. Även de under första kvartalet i år meddelade igångsättningstillstånden översteg motsvarande belopp för 1959 med 27 procent. Eftersom arbetskraftsbehovet för ett »normalt» byggnadsprojekt i regel kulminerar först 6 a 10 månader efter igångsättningen, kan man med ledning av dessa uppgifter vänta ett i förhållande till i fjol högt arbetskraftsbehov både under senvåren och sommaren 1960. Bedömningen är dock mycket osäker, eftersom det i igångsättningsstatistiken ingår både stora byggnadsprojekt för hundratals miljoner kronor, som kommer att pågå under ett flertal år och medföra endast ett begränsat arbetskraftsbehov under det första året, och andra projekt som kommer att fullbordas mycket snabbare och således fordrar en stor arbetsinsats under en relativt kort tid. För att bättre utröna arbetskraftsbehovet har länsarbetsnämnderna sammanställt prognoser för sysselsättningen inom den reglerade sektorn av byggnadsverksamheten inom ett antal prognosområden under förutsättning att inga nya igångsättningstillstånd ges efter den 15 mars. Det väntade arbetskraftsbehovet vid dessa byggen visar givetvis en minskning allteftersom de beräknas bli färdigställda, men visar också tydligt att nedgången i den beräknade sysselsättningen från mars till augusti är väsentligt mindre i år än i fjol, samtidigt som det genomsnittliga antalet under perioden sysselsatta väntas bli 4 procent större. Alltså tyder också dessa uppgifter på starkare sysselsättningsökning till den kommande sommaren än under förra året, åtminstone på här berörda områden. Som redan nämnts har vid dessa beräkningar ingen hänsyn tagits till arbeten som erhåller igångsättningstillstånd efter den 15 mars. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar uppskattas igångsättningen — mätt i totalkostnader — under andra och tredje kvartalet i år bli 2 respektive 23 procent större än under motsvarande perioder i fjol. Det bör dock observeras att dessa byggnader kommer att i större utsträckning påverka sysselsättningen först under vinterhalvåret. Utgående från bl. a. dessa uppgifter har vissa beräkningar ulförts som visar att stocken av pågående byggen inom den reglerade byggnadsverksamheten (exklusive bostäder) kommer att successivt öka under loppet av innevarande år, vilket också tyder på stigande efterfrågan på arbetskraft utöver den normalt säsongmässiga. Arbetslösheten inom byggnadsfacken hade under mars—april kommit ned i för årstiden mycket låga tal (6,6 procent mot 7,3 förra året och uppskattningsvis samma siffra om statistiken kunde göras jämförbar rekordåret 1955). Efter en viss ökning förra året av byggnadsfackens medlemsantal, bl. a. genom överflyttning av yrkesmän från industrin, torde svårigheterna nu ha ökats att utifrån erhålla något tillskott av yrkesvan arbetskraft. Det finns alltså anledning att dra slutsatsen att arbetskraftsbristen inom byggnadsverksamheten kommer att bli sådan att den till sommaren planerade och till större delen redan igångsatta byggnadsverksamheten inte kommer att kunna genomföras i avsedd

40 ARBETSMARKNADEN

omfattning. I en sådan situation uppstår erfarenhetsmässigt produktivitetssänkande störningar och förseningar. Av det föregående har framgått att arbetskraftsläget håller på att bli alltmer knapphetsbetonat även på andra områden, ehuru den säsongmässiga tillspetsningen kan väntas bli särskilt markerad på byggnadsverksamhetens område (vid de förutsättningar som förelegat för ovan anförda beräkningar och bedömning, alltså före åtstramningsåtgärdernas insättande i slutet av april). Det karakteristiska för nuvarande konjunkturläge är att uppgången gällt alla sektorer av näringslivet, så att möjligheterna att öka sysselsättningen inom vissa näringsgrenar genom omflyttning från andra ter sig tämligen begränsade.

41 DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS EKONOMI

VII. De enskilda konsumenternas ekonomi 1. De disponibla inkomsterna Löner En översikt över löneutvecklingen 1958—1959 jämte en prognos för 1959 —1960 ges i tabell 1. Beträffande de i tabellen angivna delsiffrorna för avtalsmässig lönehöjning och löneglidning gäller, att gränsen mellan dessa två former av lönehöjning måst dras något olika i de olika fallen. För industriarbetare o. dyl. avses med löneglidning all den höjning som enligt tillgänglig statistik framkommit utöver vad som uppgjorts i kollektivavtal, slutna av vederbörande fackförbund. För de privatanställda tjänstemännen räknas de lönehöjningar som vid sidan av centrala uppgörelser genomförts inom de enskilda företagen såsom löneglidning även i den del de erhållits genom förbundens medverkan, eftersom någon förutberäkning av dessa lokala och individuella löneförbättringar ej kan göras. För tjänstemän i allmän tjänst har hela lönehöjningen förts upp under beteckningen »avtalsmässig», alltså även en ungefärligt beräknad effekt av olika, icke centralt uppgjorda uppflyftningar m. m.; det kan här endast bli fråga om överslagsberäkningar, eftersom statistik i egentlig mening ej föreligger på detta område. Även på andra områden bygger siffrorna delvis på överslagsberäkningar i brist på fullständig statistik. Vissa delar av lönemarknaden är helt uteslutna, då statistik och/eller avtalsuppgörelser saknas. (Vid beräkningarna av de avtalsmässiga löneökningarna har dessa justerats så att de gäller för kalen-

Tabell VII: 1. Löneutvecklingen för statistiskt kända grupper 1958—1960 Lönesumma 1958 milj. kr.

Procentuella förändringar i de individuella lönerna 1958—1959 Avtalsmässig löneökning per timme

Löneglidning per timme

Näringsgren: Jordbruk Skogsbruk Industri: arbetare .. tjänstemän Byggnadsverksamhet Handel Samfärdsel Allmän tjänst

500 900

7 500 3 600 3 200 3 800 2 800 5100 Totalt 27 400 Sysselsätta.ökn. m.m.

2,2 1,9 1,8 2,0 1,3 3,8 2,7 3,0 2,4

1959—1960 Avgår Lönegenom ökning per år arb.tidsförkortning

Avtalsmässig löneökning per timme

AntaAvgår gen lö- genom neglid- arb.ning tidsper förtimme kortning

Löneökning per år

9,0 6,0 3,3 3,6 3,0 6,5 5,0 6,5 4,9

2,0

7,0 6,0 4,0 5,9 6,0 7,0 4,5 6,0 5,7

2,7 2,8 5,0 1,5 1,0

-2,0 -0,5 -2,0 -1,0 -1,5 -0,7

0,2 1,9 2,5 4,3 4,3 4,3 2,2 2,3

2,0

-1,2

3,2

-2,0

1,3

2,7 2,8 5,0 1,5 1,0

2,0 0,5 2,0 1,0 1,5 0,5

2,0

1,2

1,5

42 DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS EKONOMI

deråren. Siffrorna i tabellen skiljer sig därför något från textens uppgifter om avtalshöjningarna.) Den i tabellen redovisade ökningen av lönesumman 1958—1959 är 0,3 procent mindre än den på ofullständigare uppgifter grundade beräkning som begagnades i den preliminära nationalbudgeten. Den nominella timinkomstökningen på 4,5 procent 1958—1959 är lägre än något år tidigare under 1950-talet. Beallönemässigt uppgår stegringen till 3,7 procent räknat med hjälp av index utan direkta skatter, som steg med 0,8 procent mellan de två åren. Med hänsyn till ökade källskatteuttag (pensionsavgifts- och kommunalskatteökning m. m. samt marginalskatteeffekten) blev dock reallöneökningen per timme i verkligheten endast ca 1 1 / 2 procent, vartill kommer närmare 1 procent genom den ovanligt stora skatteåterbäringen. Som bekant domineras 1960 års löneutveckling av den centrala uppgörelsen LO—SAF, i första hand gällande för industri- och byggnadsarbetare. Avtalets bestämmelser om 18 öres höjning av tidlönerna (genomsnittligt 4 procent inom industrin) och 3 procent eller minst 16 öre per timme på ackordslönerna innebär en genomsnittlig ökning med ca 3,4 procent, vartill dock kommer vissa extra höjningar för särskilda grupper, så att totalgenomsnittet för den egentliga industrins arbetare torde bli ca 3,6 procent. Även vissa andra arbetargrupper har erhållit särskilda lönehöjningar utöver centralavtalets mönster. Lantarbetarlönerna höjs sålunda med ca 12 procent (netto efter avdrag av vissa hyresjusteringar). De handelsanställdas avtal synes ge omkring 7 procent. Inom transportområdet höjs lönerna med varierande procenttal, som i genomsnitt synes bli drygt 5 procent. Den centrala uppgörelsen för industri tjänstemännen och arbetsledarna innebär en lyftning av lönenivån med 3,7 procent. Liknande eller något större höjningar utgår för övriga tjänstemannagrupper. I tabellen har tjänstemän och arbetare sammanslagits inom byggnadsverksamheten, handeln och samfärdseln. För de anställda i allmän tjänst stiger lönerna generellt med 5 procent. Vissa lönegradsuppflyttningar och »löneglidningar» i olika former, bl. a. åldersförskjutningar, beräknas ge ytterligare 1,3 procents ökning av den genomsnittliga tidlönen. I fråga om löneglidningen 1959—1960 kan givetvis ingenting exakt beräknas och i tabellen har generellt förra årets siffror begagnats. Där har även införts en ungefärlig siffra för arbetstidsförkortningens effekt på den genomsnittliga årsinkomsten per person inom vart och ett av de olika områdena. Beträffande den sammanlagda effekten av ökad sysselsättning m. m. som närmare diskuteras i kapitel VI, kan den förutses komma att öka lönesumman 1960 med ytterligare 1,5 procent. Första årets avgifter för den allmänna tilläggspensionen behöver inte börja inbetalas förrän 1961 av de mindre arbetsgivarna, svarande för ca en tiondel av den totala lönesumman. För de övriga betyder avgifterna för innevarande år en utgiftsökning motsvarande 1,9 procent på lönerna eller omkring 550 miljoner kronor. Detta belopp ingår i posterna löner samt direkta skatter och avgifter i tabell 2.

43 DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS EKONOMI Tabell VII: 2. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1958—1960 Miljoner kronor i löpande priser. Avrundade tal.

1959 Förändring 1958—1959

1959—1960 prognos

Inkomster

+ 1440 + 90

+ 3 000 + 280

Summa

33 980 5 410 2 440 2 970 530 3 910 1700 3150 48 680

20 + 210 + 60 + 170 + 1950

+ 20 + 450 + 100 + 200 + 4 050

Summa

10 340 34 630 1950 1760 48 680

+ 730 + 1390 + 60 - 230 + 1950

+ 1500 + 2 400 + 50 + 100 + 4 050

Löner och socialförsäkringsavgifter (inkl. ATP-avg.) .. Enskilda företagares inkomster därav: jordbrukare övriga företagare Kapitalinkomster (netto) Inkomstöverföringar Utbetalda försäkringsbelopp Ofördelad restpost av inkomster Utgifter Direkta skatter och avgifter (inkl. ATP-avg.) Konsumtion Försäkringspremier Övrigt sparande

Källa för 1958—1959: Konjunkturinstitutets

nationalräkenskaper.

Enligt de gjorda uppskattningarna kan löneutvecklingen 1959—1960 för kända grupper sammanfattas sålunda. På grund av avtalsmässig löneökning och löneglidning stiger den genomsnittliga limförtjänsten med 6,9 procent. Genom arbetstidsförkortningen reduceras ökningen i den genomsnittliga årsinkomsten per person till 5,7 procent. Sedan därutöver hänsyn tagits till sysselsättningsstegringen, erhålls en ökning av lönesumman (exkl. ATPavgifter) med 7,2 procent. Inkluderas även ATP-avgifterna i lönesumman erhålls en stegring av denna med 3 000 miljoner kronor, vilket belopp införts i tabell 2. Stegringen i arbetsgivarnas kostnader per timme i form av avtalsmässig löneökning, löneglidning och ATP-avgift uppgår till nära 9 procent. (Angående ev. tillkommande poster — ökad löneglidningstak t och inlösning av privata pensionsförsäkringar — se nedan sid. 47 och 48). Övriga

inkomster

Jordbrukarnas inkomster av jordbruk och skogsbruk synes ha ökat genomsnittligt med 4 å 5 procent 1959. Förutsatt att arbetsvolymen kommer att sjunka i samma takt som under tidigare år skulle enligt jordbruksnämndens beräkningar de individuella inkomsterna av jordbruk bli ungefär oförändrade mellan 1959 och 1960. Därutöver tillkommer emellertid effekten av den inkomstregel, vilken avser tillförsäkra bönderna samma inkomstförbättringar som industriarbetarna. Inkomsterna från skogsbruket kan utifrån den av skogsstyrelsen beräknade avverkningsvolymen förutses 4—601026

44 DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS EKONOMI

öka med ca 12 procent. Inklusive tillskottet genom utlösningen av inkomstregeln torde härigenom böndernas årsinkomster öka med ca 5 procent från 1959 till 1960. — Kännedomen om inkomstutvecklingen 1958—1959 för övriga företagare är begränsad. Konjunkturinstitutets preliminära uppskattning anger emellertid en ökning av deras inkomster med ca 3 procent 1959. Med hänsyn till den ökade ekonomiska aktiviteten torde inkomsterna under innevarande år stiga något kraftigare, dock inte lika kraftigt som för löntagarna, då ATP-avgifter och omsättningsskatt torde begränsa utrymmet för marginalhöjningar. Inkomsterna av räntor och utdelningar beräknas ha minskat med 20 miljoner kronor 1959. Det högre ränteläget samt aktieutdelningarna, vilka i år synes öka förhållandevis kraftigt, förefaller medföra en ökning i kapitalinkomsterna 1960 med 20 miljoner kronor. Inkomstöverföringarna från det offentliga till hushållen, vilka under 1959 ökade med 210 miljoner kronor, beräknas under 1960 öka med 450 miljoner kronor. Härav utgör höjningen av det allmänna barnbidraget 90 miljoner kronor; standardförbättringen för folkpensionärerna samt två indextillägg under loppet av 1960 tillsammans med en ökning i antalet pensionärer betyder en ökad överföring med 265 miljoner kronor. Direkta skatter

och avgifter

samt

försäkringspremier

Hushållens inbetalningar av skatter och avgifter, exklusive avgifterna för den allmänna tjänstepensionen, kan vid ovan angivna inkomstökning beräknas stiga med 950 miljoner kronor. En fortsatt ökning av utgifterna för försäkringspremier med ca 50 miljoner kronor har dessutom förutsetts. Förändringarna i inkomster, skatter, avgifter och försäkringspremier beräknas på detta sätt öka de disponibla inkomsterna för enskilda personer 1960 med ca 7 procent eller 2 500 miljoner kronor. Motsvarande ökning 1959 uppgick till 3 1/2 procent. 2. Konsumentpriserna Konsumentprisindex steg med 1,3 procent från december 1958 till december 1959. De faktorer, som kraftigast påverkat förskjutningen av prisnivån, har huvudsakligast varit de under hösten inträffade höjningarna av livsmedelspriserna samt en mer kontinuerlig dragning uppåt av priserna på en rad tjänster, t. ex. bostäder, bilreparationer och hemhjälp. Priserna på eldningsoljor samt kol och koks föll däremot förhållandevis kraftigt; dock inträffade en inte oväsentlig återhämtning av priserna på eldningsoljor under årets sista månad. Av tabell 3 framgår, när konsumtionen uppdelas på tjänster och varor, att tjänsterna svarat för 0,5 procent och varorna för 0,8 procent i totala uppgången i konsumentprisindex. Vid 1959 års slut låg prisnivån 1 procent över årsgenomsnittet för hela 1959, som i sin tur låg 0,8 procent över 1958 års nivå. Den genomsnittliga prisstegringen per år 1954—1958 utgjorde betydligt mer, nämligen 4 1/2 procent.

45 DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS EKONOMI Tabell V I I : 3. Konsumentpriserna 1958—mars 1960 Procentuella förändringar Dec. 1958dec. 1959 Livsmedel Alkoholhaltiga drycker och tobak Bostad Bränsle och lyse Kläder och skor Inventarier och husgeråd Diverse Konsumentprisindex totalt Tjänster Övriga varor

Effekt på totalindex

2,6 -0,2 2,5 -3,1 -0,2 0,6 1,6 1,3

0,8 0 0,2 0,1 0 0 0,4

1,7 1,2

Dec. 1 9 5 9 mars 1960

Effekt på totalindex

1,3

3,5 3,5 0,2 1,6 4,0 4,6 2,1 2,8

1,1 0,3 0 0,1 0,5 0,5 0,5 2,8

0,5 0,8

1,7 3,2

0,4 2,4

För partipriserna var utvecklingen under loppet av 1959 huvudsakligen densamma som för konsumentpriserna. Partipriserna för hudar och lädervaror samt spånadsämnen och textilvaror avvek från denna allmänna utveckling och steg kraftigt under fjolåret utan att detta emellertid hann få något nämnvärt genomslag på prisnivån i konsumentledet. Utvecklingen under innevarande års tre första månader visar att den allmänna varuskatten så gott som hundraprocentigt har slagit igenom på konsumentprisindex till den del som skatten avsett konsumtionsvaror. Något genomslag från skatten i den del den avser produktionskapitalvaror (ca en fjärdedel av skattens belopp) har däremot inte gjort sig märkbart i konsumentprisnivån. Bakom siffrorna i tabell 3 för perioden december—mars döljer sig vid sidan av skatteeffekten en rad prisförändringar uppåt och nedåt, som praktiskt taget uppväger varandra. Vad som verkade återhållande på prisnivån var i främsta rummet de inträffade sänkningarna av producentpriserna på jordbruksprodukter dels i enlighet med den s. k. 3-procentsregeln vid årsskiftet, dels i anslutning till världsmarknadsprisernas nedgång under januari—mars. Prisstegringar utöver varuskatten har förekommit speciellt bland de tjänster och varor som i förhållandevis ringa grad är utsatta för internationell konkurrens. Vidare har kunnat iakttas en viss marginalökning inom distribution och förädling av kött, fläsk och charkuterivaror. Marginalökningar inom handeln i övrigt föreligger det för närvarande inga bestämda indicier på. Enligt 3-procentsregeln genomfördes i slutet av mars en höjning av importavgifterna för jordbruksprodukter med en teoretisk effekt på 3,9 procent i jordbrukets producentprisindex. Den därav betingade stegringen av livsmedelspriserna inom landet har dock blivit tämligen begränsad. Detta torde kunna förklaras av att världsmarknadspriserna fortsatt att sjunka. Det är också möjligt att producentpriserna ännu inte hade hunnit anpassas nedåt till de inträffade sänkningarna av världsmarknadspriserna så att följ-

46 DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS EKONOMI

aktligen uppåtanpassningen inte heller behövde bli så stor. Ännu en omständighet som för närvarande håller ner livsmedelspriserna utgör den i slutet av mars genomförda säsongmässiga sänkningen av smörpriset, avsedd att gälla under sommarhalvåret. Vid normala produktions- och skördeförhållanden under 1960 torde ytterligare prisrörelser på världsmarknaden bli moderata. Om de överstiger 3 procent kommer de dessutom att upphävas med regleringsåtgärder enligt 3-procentsregeln. E n mera definitiv justering av jordbruksprisnivån kommer däremot att utlösas av uppgången i industriarbetarlönerna (inklusive löneglidning och ATP-avgiften). Varje procents uppgång i industrilönenivån skall utlösa livsmedelsprishöjningar av sådan storlek att de — förutsatt oförändrade förädlings- och handelsmarginaler — leder till en höjning av konsumentprisindex' livsmedelspost med ca 0,1 procent. I år kommer dock endast den del av lönehöjningen som överstiger 3 procent att få någon sådan prisverkan; en del av ifrågavarande prishöjning togs nämligen ut redan i september och en annan del täcks genom uttag ur den s. k. smörprisfonden. Ifrågavarande prishöjning synes därför begränsas till att åt jordbrukarna kompensera ca 3 procents lönestegring: 3,6 procent genom avtal i år plus 1,7 procent löneglidning 1959 (eftersom 1 procent av denna redan kompenserats i september 1959) minus 2 procent arbetstidsförkortning plus 1,9 procent ATP-avgift minus 2 procent som kompenseras ur smörprisfonden. Effekten härav skulle göra ca 0,3 procent på livsmedelsindex och 0,1 procent på totala konsumentprisindex. De prisstegringar som är att vänta utanför jordbruksprisområdet till följd av de med ca 9 procent höjda lönekostnaderna per arbetstimme, är svårare att beräkna. Under 1959 torde produktivitetsökningar i stort sett ha täckt lönekostnadsökningen och följaktligen torde inte några eftersläpande prisstegringsimpulser i nämnvärd grad påverka utvecklingen 1960. Produktivitetsförbättringar inom de näringsgrenar och branscher, där kostnadsutvecklingen förhållandevis snabbt avspeglas i priserna, kan under 1960 förväntas täcka mellan tredjedelen och hälften av de ökade löneutgifterna. Enligt den tumregel som skisserades i den preliminära nationalbudgeten för 1960 skulle därmed årets lönestegringar komma att höja den inhemska prisnivån med 1 a 2 procent under loppet av 1960, varav dock en del (ca 1/2' procent) skulle k u n n a anses uttaget »i förskott», genom förut nämnda marginalhöjningar på livsmedel m. m. De internationellt betingade partiprishöjningarna på spånadsämnen och lädervaror som inträffade under hösten 1959 väntas under innevarande år medföra en höjning av konsumentprisnivån med någon tiondels procent. Bostadskostnaderna kommer trendmässigt i samband med inflyttningar till nybyggda hus att höja nivån ytterligare ett par tiondels procent. Redan inträffade prissänkningar på eldningsoljor och smör reducerar dock uppgången med ca 1/2 procent. Hur mycket tullsänkningarna med 20 procent inom EFTA-området fr. o. m. 1 juli i år kan betyda för den inhemska prisnivån är det ännu svårt att upp-

DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS

EKONOMI

skatta; även här torde det emellertid endast röra sig om tiondelar av en procent på konsumentprisindex. Adderas slutligen effekten av den allmänna varuskatten (2,9 procent) k a n prisuppgången från december 1959 till december 1960 väntas bli omkring 4 å 5 procent. Även räknat på årsgenomsnitten skulle därvid prisnivån höjas med i det närmaste lika mycket. Eftersom de internationella priserna visserligen utvecklas anmärkningsvärt stabilt men ändå måste väntas peka uppåt torde man få betrakta den övre av dessa siffror som sannolikast. Eventuellt tillkommer på längre sikt tillsvidare eftersläpande effekter av lönestegringen, i den del den överstigit produktivitetsstegringen, samt i någon mån återverkningar av den del av omsättningsskatten som avser kapitalvaror. 3. Konsumtion och sparande Den privata konsumtionen ökade enligt nationalräkenskaperna med 4,2 procent i löpande priser och med 3,8 procent i fasta priser 1958—1959. Som tidigare framgått var ökningen i den disponibla inkomsten något mindre. Det personliga sparandet, som minskade kraftigt under 1958, synes således ha minskat ytterligare 1959. Konsumtionsutvecklingen under de senaste åren framgår av kapitel II, tabell 4 och sidan 7. Vid den löne- och prisutveckling som beräknats i det föregående skulle ökningen i den för konsumtion och sparande disponibla inkomsten 1960 komma att bli 7 procent nominellt och 2 procent realt genom 5 procents prisstegring. Av den beräknade nominella ökningen med 2,5 miljarder kronor kan 1 miljard väntas bli absorberad av varuskatten och 600 å 700 miljoner kronor av övriga prishöjningar. Såsom framhölls i den preliminära nationalbudgeten (sid. 57 och 93 ff), kan man iaktta att den reala konsumtionsökningen från det ena året till det andra varierat betydligt mindre än den samtidiga ökningen av realinkomsten, medan bådaderas genomsnitt för t. ex. hela 50-talet utgör ungefär 3 procent. Vid 2 procents realinkomstökning skulle man alltså ha anledning räkna med att den reala konsumtionsökningen skulle komma att bli ett mellanting mellan dessa 2 procent och »normala» 3 procent. Men med hänsyn till att en del av 1960 års inköp gjordes i förskott närmast före årsskiftet skulle det emellertid finnas anledning att reducera siffran i detta speciella fall. Man skulle därvid komma fram till en real konsumtionsökning med omkring 2 procent. Efter köprushen inför omsättningsskatten har också registrerats en minskning i köpen av främst varaktiga varor under början av 1960 samtidigt som insättningarna på sparkonton varit större än under motsvarande tid föregående år. Den ökning i det personliga sparandet (inklusive försäkringssparandet, netto) som denna konsumtionsberäkning motsvarar uppgår till ca 150 miljoner kronor, varav 50 miljoner kronor i försäkringssparande. I ovanstående översikt av inkomst- och konsumtionsutvecklingen ingår inte den ännu okända post som kan tillkomma genom en uppgörelse om inlösning delvis av privata pensionsförsäkringar med anledning av ATP.

48 DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS EKONOMI

Vad den kommande uppgörelsen härom kommer att innebära är ännu inte möjligt att närmare uttala sig om eftersom flera alternativa lösningar lär stå under diskussion, innebärande olika fördelning mellan kontanta förmåner och kompletteringsförsäkringar. En annan tillkommande faktor är en sannolik ökning av löneglidningstakten utöver de 2 procent, som ovan i detta kapitel tillämpats i löneberäkningarna i anslutning till vad som erhölls på denna väg förra året. Med hänsyn till den skärpta knappheten på arbetskraft skulle man ha att vänta ytterligare några tiondels procent 1960, trots att arbetsgivarna på de mest notoriska löneglidningsområdena synes alltmera systematiskt ha inriktat sig på en lönesättning som skulle ge större stabilitet. På prissidan har emellertid ej heller upptagits annat än de rent kostnadsbetingade prisstegringarna. En förhöjd löneglidning på grund av ökad efterfrågan på arbetskraft måste förmodas gå jämsides med en viss efterfrågebetingad prisglidning. Resultatet för den reala disponibla inkomsten skulle måhända kunna väntas bli ungefär detsamma som här ovan beräknats under ignorerande av dessa två svårbedömda men i varje fall varandra motverkande korrektionsfaktorer.

INVESTERINGARNA

49 VIII. Investeringarna Den fortsatta konjunkturförbättringen föranleder en omprövning av investeringsprognosen i den preliminära nationalbudgeten med hjälp av nytt statistiskt material. Hänsyn har här inte tagits till effekten av de ekonomiskpolitiska åtgärderna i april (statligt nybyggnadsstopp m. m . ) . Inledningsvis redovisas vissa beräkningar av tendenserna i den tillståndsberoende byggnadsverksamheten (utom bostäder samt statliga kraftverk och statlig samfärdsel) 1959—1960. Dessa beräkningar (tabell 1) har utförts på basis av statistiken över beviljade och utnyttjade igångsättningstillstånd samt data från arbetsmarknadsstyrelsens inventeringar av byggnadsverksamhetens omfattning i februari och augusti varje år. Därefter genomgås de olika delområdena även i fråga om andra investeringar. Lagerinvesteringarna behandlas dock i kapitel XI. Kalkylerna i tabell 1 h a r grundats på den faktiska igångsättningen t. o. m. mars 1960 men bygger därutöver på antaganden om igångsättningen under resten av året, väsentligen baserade på bedömningar som under mars gjorts av de tillståndsbeviljande länsarbetsnämnderna. Fördelningen över året av den antagna totala igångsättningen framgår av nedanstående tablå (kostnad enligt ansökan, miljoner k r o n o r ) : 1 kv.

2 kv.

3 kv.

4 kv.

S:a

}957 441 958 640 2 039 J958 625 754 705 865 2 949 S 542 691 887 1014 3134 196 0 840 »815 >1020 n 165 3 840 1 Antagen igångsättning. — Obs. dessutom att ovanstående siffror ej omfattar bostadsbyggandet, som däremot medtagits i motsvarande tablå i kap. VI.

Av tablån framgår bl. a. att igångsättningen under första kvartalet 1960 legat påtagligt högt i jämförelse med samma kvartal de närmast föregående åren. Tillströmningen av ansökningar om igångsättningstillstånd är för närvarande mycket stark och även för resten av året har förutsatts en inte oväsentligt högre igångsättning än i fjol. Siffrorna för andra och tredje kvartalen bygger härvid på länsarbetsnämndernas uppskattningar. För fjärde kvartalet h a r förutsatts samma relativa ökning i förhållande till tredje kvartalet som 1959. Beräkningen för 1960 i tabell 1 (kol. 7) utgör inte något försök till prognos av byggnadsvolymen inom berörda områden. Den visar endast vilken omfattning ifrågavarande investeringar skulle få om den av länsarbetsnämnderna förutsatta igångsättningen kunde genomföras utan att h ä m m a s av brist på arbetskraft. Detta innebär bl. a. att byggnadstiderna genomgående antagits bli oförändrade. I tabell 1 redovisas belastningen på 1960 av vid ingången av april pågående byggen skild från den belastning som blir följden av den antagna igångsättningen under de tre sista kvartalen 1960. Konsekvenserna av en ändring av de gjorda igångsättningsantagandena kan ungefärligen klargöras med utgångspunkt från tabellen. Kalkylen

INVESTERINGARNA

50 Tabell VTIItl. Räkneexempel för 1960 års tillståndsberoende byggnadsverksamhet (exkl. bostäder) Miljoner kronor i 1959 års kostnadsnivå

Jordbruk, skogsbruk o. fiske Industri och hantverk Kraft- och belysnings verk 1 Samfärdsel 1 Förvaltning, sociala ändamål Skolor, kyrkor, samlingsVägar, gator, vatten- och avloppsledningar Militära arbeten, civilförsvar Summa

Igångsättning under 1959

Beräknad faktisk byggnadsverksamhet 1959

Antagen igångsättning under 1960

Därav efter 1 april

Belastning på 1960 till följd av den faktiska igångsättningen före V«1960

Belastning på 1960 till följd av den antagna igångsättningen efter Vi I960

Total belastning 1960 (5) + (6)

4 745 160 205 425 360

4 550 140 175 380 325

3 915 180 225 545 500

3 665 165 175 425 460

2 625 130 165 355 285

1 150 10 45 90 95

3 775 140 210 445 380

550 185 3134

630 90 2 794

680 110 3 838

450 90 2 998

525 80 2 582

85 20 641

610 100 3 223

Statliga arbeten ingår inte.

är starkt känslig för variationer i byggnadstiderna; till följd av brist på uppgifter rörande spridning och säsongvariationer i byggnadstiderna är den också starkt schablonmässig på denna punkt. Såsom framgår av kolumn 6 i tabell 1 blir effekterna av de byggen som påbörjas under senare delen av året inte så stora på det nedlagda byggnadsarbetet under 1960 utan den största effekten på byggnads- och anläggningsverksamheten kommer först 1961. För att belysa effekterna av en ändring i antagandena kan nämnas, att en minskning av igångsättningen under tredje kvartalet med arbeten till ett värde av 150 miljoner kronor och under fjärde kvartalet med arbeten till ett värde av 400 miljoner kronor skulle minska det nedlagda arbetet under 1960 med ca 1 procent vardera. Effekterna skulle i stället till största delen visa sig under 1961. Under ovan nämnda förutsättningar har byggnads- och anläggningsvolymen inom här berörda område beräknats öka med 15 procent från 1959 till 1960. Stocken av pågående byggen steg under loppet av 1959 och kan för arbetena i tabell 1 uppskattas h a varit drygt 20 procent högre vid utgången än vid ingången av året. Inkluderas bostadsbyggandet (i flerfamiljshus och småhus) inskränker sig ökningen under 1959 till 12—15 procent. Med här och i det följande gjorda antaganden skulle stocken av pågående tillståndsberoende byggen jämte småhus säsongmässigt ha sjunkit något under första kvartalet men skulle sedan komma att stiga successivt under året för att vid slutet av 1960 ligga på en 10 å 15 procent högre nivå än vid ingången

INVESTERINGARNA

av året. Särskilt beräknas ökningen bli betydande under tredje kvartalet. Större delen av den statliga byggnadsverksamheten, vilken sannolikt minskar något under året, faller utanför ifrågavarande kalkyl. Även underhåll och reparationer faller utanför liksom mindre byggnadsprojekt i allmänhet. Prognos för investeringsutvecklingen inom olika områden Bostäderna Bostadsbyggandets omfattning bestäms väsentligen av storleken hos den statliga låneverksamheten samt vad beträffar flerfamiljshusen av omfattningen och tidsfördelningen av de av arbetsmarknadsmyndigheterna i koordination med långivningen beviljade igångsättningstillstånden. De i riksstaten och tilläggsstat II för innevarande budgetår fastställda medelsramarna för den statliga bostadslåneverksamheten kan beräknas medge en igångsättning av bostadsbyggen omfattande 46 500 lägenheter i tertiärbelånade flerfamiljshus och 17 500 lägenheter i småhus. Härutöver kommer bostadsbyggen utan statsbelåning. Totalsumman torde bli ca 68 000 lägenheter. För flerfamiljshusen kan man således räkna med att byggen med sammanlagt omkring 49 000 lägenheter skall komma att påbörjas under budgetåret 1959/60. Härvid förutsätts dock, att de kring budgetårsskiftet regelbundet beviljade dispenserna för påbörjande före 1 juli av byggen med lån belastande efterföljande budgetår kommer att bli av samma omfattning vid utgången av budgetåret 1959/60 som vid dess ingång. Då det under andra halvåret 1959 har påbörjats byggen med sammanlagt närmare 30 500 lägenheter i flerfamiljshus skulle således för igångsättningen under första halvåret 1960 återstå omkring 18 500 lägenheter. För budgetåret 1960/61 räknar man i årets statsverksproposition med en igångsättning av bostadsbyggen motsvarande sammanlagt — i statsbelånade och icke-statsbelånade hus — minst 63 000 lägenheter, därav 44 000 i flerfamiljshus. Hur stor del av 1960/61 års ram som kan komma att tas i anspråk under hösthalvåret torde bli beroende av om man vid den bedömning, som får göras under tredje kvartalet i år, anser en utökning av låneramen liknande den som kommit till stånd de senaste åren konjunkturmässigt motiverad även för 1960/61. Med nuvarande konjunkturutsikter synes det rimligast att förutsätta, att någon sådan utökning inte blir aktuell. För flerfamiljshus har i prognosen antagits, att igångsättningen av byggen under andra hälften av kalenderåret 1960 skall komma att stanna vid 25 000 lägenheter. För småhusen har förutsatts en igångsättning under 1960 motsvarande 19 000 lägenheter eller 1 000 lägenheter mer än 1959. Med dessa antaganden och under förutsättning av oförändrade byggnadstider samt en normal ökning av underhållsverksamheten har det totala bostadsbyggandet beräknats bli ca 2 procent mindre 1960 än 1959 motsvarande en minskning på 75 miljoner kronor i 1959 års priser.

52 INVESTERINGARNA

Industrin Huvudresultaten av marsenkäten rörande industrins investeringsplaner återges i tabell 2 parallellt med motsvarande uppgifter enligt oktoberunderTabell VIII: 2. Investeringsplaner inom industrin för 1960 Ny- och ombyggnadsverksamhet respektive ny- och ersättningsanskaffning Miljoner kronor

1. Gruvindustri 2. Metall- och verkstadsdärav: järn- och stålverk . . verkstad sin dustri (inkl. metallverk, exkl. skeppsvarv) skeppsvarv 3. Jord- och stenindustri 4. Träindustri 5—6. Massa-, pappers- och grafisk industri därav: träsliperier och cellulosafabriker pappersbruk ochpapp7. Livsmedelsindustri . . 8. Dryckesvaru- och to-

Byggnader och anläggningar

Investeringar i maskiner och apparater

Enligt höstenkäten

Enligt vårenkäten

Enligt höstenkäten

Beräknade kostnader 1959

Planerade utgifter 1960

Beräknade kostnader 1959

Beräknade kostnader 1959

Planerade utgifter 1960

Beräknade kostnader 1959

Planerade utgifter 1960

275 55 32 29

322 70 36 43

272 53 30 34

392 70 '43 63

114 17 16 36

313 37 53 46

374 33 57 39

332 41 63 54

450 38 70 58

78 72

85 86

75 88

118 93

48 36

237 89

226 81

258 105

267 93

47 908

39 1040

53 922

49 1196

19 386

94 1438

85 1626

95 1543

97 1811

801 1765

833 1959

834 1815

811 2 097

33 452

132 1583

132 1772

146 1702

157 1979

PlaDärav nerade avsedutgif- da a t t ter på1960 börjas senare än 1 april

Enligt vårenkäten

9. Textil- och sömnads10. Läder-, hår- och gummivaruindustri 11. Kemisk-teknisk induSumma 12. El-, gas- och vattendärav: kraft- och elverk Totalt

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bostäder och bilar. Källa: Kommerskollegiets investeringsenkäter.

INVESTERINGARNA

sökningen. Siffrorna för den egentliga industrins investeringar 1959 (grupperna 1—11 i tabell 2) innebär en höjning från höstenkäten med 2 procent för byggnader och anläggningar och 7 procent för maskiner och apparater. Även om det brukat ske en höjning av de preliminära, i oktober gjorda uppskattningarna för det då ännu inte tilländalupna året, ä r dock ökningen av siffrorna för 1959 större än vanligt. Denna uppjustering förklaras sannolikt delvis av den successiva förbättring av konjunkturen som ägt rum under hösten men får också antas vara en följd av en strävan hos företagen att forcera investeringsinköpen under senare delen av 1959 för att undvika varuskatt. Framför allt gäller detta maskininvesteringarna. Det är svårt att avgöra i vilken utsträckning det här varit fråga om en verklig ökning av mottagna leveranser och i vilken utsträckning det varit fråga om en förskjutning av betalningarna (ökning av förskotts- eller påskyndande av efterskottsbetalningarna) . Enligt marsenkäten skulle industrins nyinvesteringar i byggnader och anläggningar öka med 30 procent från 1959 till 1960. Motsvarande siffra i oktoberenkäten var 15 procent. För nyinvesteringarna i maskiner och apparater uppgår den numera planerade ökningen till 17 procent (13 procent enligt oktoberenkäten). Höjningen av ökningstalen är inte utan vidare ett indicium på en ökad investeringsvilja. Normalt sker en höjning av investeringsplanerna från höst- till vårenkäten (tabell 3), till stor del sammanhängande med att planerna hunnit bli fastare och mera fullständigt utarbetade. Särskilt är detta påtagligt för inköp av maskiner och apparater, där planeringstiden i många fall är tämligen kort. Av tabell 3 framgår också, att de i mars redovisade investeringsplanerna realt aldrig kommit att förverkligas helt, varken för byggnader och anläggningar eller för maskiner och apparater. Åren 1958 och 1959 har de realiserade reala investeringsökningarna dock endast varit någon eller några få procent lägre än de planerade (om marsenkätens siffror för 1959 accepteras såsom riktiga). Tabell VIII: 3 . Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar Förändring i procent 19551956

1956— 1957

1957— 1958

1958— 1959

+ 22 + 33

+ 12 + 25

+ 15 + 19

2 + 14

+ 15 + 30

+ +

+

+ 15 + 15

+ 12 + 12

Ugggnader och anläggningar Planerat i oktober året innan Planerat i mars samma år .. Faktiskt inträffad förändring: löpande priser fasta priser Maskiner

+ 48 + 40 11 7

och apparater

Planerat i oktober året innan Planerat i mars samma år .. Faktiskt inträffad förändring: löpande priser fasta priser

+ 1 + 10

2 + 14

10 4

+ 7 + 25

+

+

+ +

0 4

4- 23 + 23

+ +

8 7

Källa: Kommerskollegiets investeringsenkäter.

7 1

+ 13 + 17

54 INVESTERINGARNA

Att en mycket betydande ökning av industrins byggnads- och anläggningsverksamhet kan väntas 1960 bekräftas bl. a. av inventeringen i februari av den tillståndsberoende byggnads- och anlåggningsverksamheten liksom av de i tabell 1 redovisade kalkylerna. Av byggnadsinventeringen framgår att värdet av stocken av inom industrin pågående byggnads- och anläggningsprojekt i mitten av februari i år var drygt 50 procent större än vid samma tidpunkt 1959 och drygt 30 procent större än i mitten av augusti 1959. Motsvarande sysselsättningsökningar var av i det närmaste samma omfattning. Med de förutsättningar rörande byggnadstider och igångsättning av arbeten under senare delen av 1960 som gjorts för kalkylen i tabell 1 uppskattas ökningen av den genom igångsättningstillstånd reglerade delen av industrins byggnads- och anläggningsverksamhet till inte mindre än 41 procent eller 225 miljoner kronor från 1959 till 1960. ökningen k a n till stor del ses som en effekt av den kraftiga höjningen från 1958 till 1959 av igångsättningen av nybyggnads- och anläggningsprojekt av vilka en betydande del utgjordes av arbeten för vilka företagen (före mitten av september 1959) erhållit tillstånd att utnyttja sina investeringsfonder. Men även oberoende härav har det under det senaste halvåret skett en betydande ökning i tillströmningen till länsarbetsnämnderna av ansökningar om igångsättningstillstånd. Igångsättningen har också varit mycket hög sista kvartalet 1959 och första kvartalet 1960 — 40 respektive 165 procent högre än ett år tidigare. Att ökningen enligt de i tabell 1 redovisade beräkningarna (41 procent) är större än som uppgivits av företagen själva (30 procent) kan till en del förklaras av att den senare siffran inkluderar även mindre icke tillståndsberoende byggnadsprojekt (dock inte underhållsutgifter). Den starka schablonmässigheten gör kalkylen i tabell 1 osäker. Även företagens uppgifter är osäkra, men det synes knappast rimligt att räkna med en större investeringsökning än företagen själva gjort. För maskininvesteringarna (tabell 3) är ökningen från oktober liten i förhållande till tidigare år. Om prisstegringen på grund av varuskatten är inkluderad i marsenkätens siffror för 1960 (vilket borde vara fallet om enkätens anvisningar följts) reduceras skillnaden ytterligare. Införandet av varuskatten har haft inflytande på fördelningen av investeringarna på 1959 och 1960. Den eventuella överflyttningen har dubbel effekt på förändringstalen: den höjer siffran iför 1959 och sänker siffran för 1960. Överflyttningen kan mycket väl tänkas ha varit ca 5 procent motsvarande en reduktionseffekt på ökningstalen om 10 procentenheter. Om man accepterar de redovisade siffrorna för 1959 års investeringar, kan m a n räkna med att ökningstalet (17 procent) är jämförbart med motsvarande data för tidigare år (bortsett från en viss prishöjning i samband med den allmänna varuskatten, sannolikt ofullständigt i n r ä k n a d ) . Det synes rimligt att r ä k n a med en ökning av industrins investeringar i maskiner 1959—1960 av 13—15 procent i fasta priser räknat. I investeringsprognosen (tabell 5) har antagits att industrins investe-

INVESTERINGARNA

ringar ökar med sammanlagt 575 miljoner kronor 1959—1960 (14 procent av motsvarande bruttoinvestering 1959). För nyinvesteringsverksamheten, om vilken diskussionen ovan huvudsakligen rört sig, innebär prognosen en ökning på 19 procent. Av den totala ökningen hänför sig 300 miljoner kronor till byggnader och anläggningar och 275 miljoner kronor till maskiner och apparater, varvid inkluderats en normal ökning av reparations- och underhållsutgifterna. Kraftverken Kraftverkens investeringsplaner innebär någon procents minskning 1960 (tabell 2). De redovisade planerna och prisstegringen i samband med varuskatten har förutsatts motsvara en nedgång i totalinvesteringarna med 40 miljoner kronor. Minskningen gäller statens vattenfallsverks, de privata kraftverkens samt kommunala kraft- och gasverkens investeringar. Handeln Beräkningarna i tabell 1 pekar på en ökning av de tillståndsberoende investeringarna i fristående handelslokaler med 17 procent. Investeringarna i handelslokaler i bostadshus antas komma att minska till följd av den minskade byggnadsverksamheten i flerfamiljshus. Med stöd av dessa uppgifter har de sammanlagda byggnadsinvesteringarna inom handeln uppskattats stiga med 60 miljoner kronor. Handelsflottan Enligt investeringsberäkningarnas principer räknas ett fartyg som investering först då det levereras till köparen, medan det under produktionsperioden inkluderas i försörjningsbalansens lagerpost (om det tillverkas inom landet). 1 Enligt senaste beräkningar var nyinvesteringarna i handelsfartyg 1959 14 procent lägre än 1958, medan en kraftig ökning förutses för 1960. Enligt en enkätundersökning i mars beräknas de svenska varvens leveranser till svenska rederier bli drygt 150 miljoner kronor större 1960 än 1959. Även importen av nya fartyg beräknas öka så att de totala investeringarna i handelsflottan skulle stiga med 240 miljoner kronor 1960. Staten De aktuella konjunkturtendenserna föranledde i årets statsverksproposition en nedskärning av affärsverkens investeringsanslag och medelsförbrukningsramar. Enligt uppgifter från de olika affärsverken skulle dessa investeringar dock för kalenderåret 1960 bli av ungefär samma reala omfattning som 1959. Inom vattenfallsverket, televerket och luftfartsstyrelsen förutses minskningar, medan statens järnvägar räknar med en viss ökning. — För väginvesteringarna (inkl. underhållet) beräknas en minskning med 60 miljoner kronor 1960, väsentligen genom reduktion av beredskapsar1 De ofta betydande kastningarna i årssiffrorna över handelsflottans investeringar behöver således inte ha någon motsvarighet i variationer i varvsindustrins produktion.

56 INVESTERINGARNA

betena. De militära investeringarna beräknas stiga med 120 miljoner kronor för materielanskaffning och 15 miljoner kronor för anläggningsarbeten. Kommunerna I tabell 4 presenteras resultaten av en undersökning rörande de kommunala investeringarna 1959 och investeringsplanerna för 1960, vilken statistiska centralbyrån företagit i mars. I förhållande till novemberundersökningen har kommunerna höjt siffrorna för 1959 med 4 procent. Liksom för industrin kan detta tänkas delvis vara en följd av en strävan att undgå varuskatt genom en förskjutning av investeringarna (eller av betalningarna i samband härmed) från 1960 till senare delen av 1959. Även plansiffrorna för 1960 har ökat, och den planerade ökningen av nyinvesteringarna 1960 uppgår till 10 procent (300 miljoner kronor). Kommunernas möjligheter att genomföra den planerade investeringsökningen beror av kreditförhållandena (kapitel X), tillgången på arbetskraft och omfattningen av beviljade igångsättningstillstånd för kommunala investeringsprojekt. Kalkylerna i taTabell VIII: 4. Kommunernas sam t de kommunala bolagens och stiftelsernas investeringsplaner för 1960 Ny- och ombyggnadskostnader samt ny- och ersättningsanskaffning Miljoner kronor

Primärkommuner och landsting: Summa bruttoinvesteringar Byggnads- och anläggningsarbeten, totalt .. därav: Personalbostäder och övriga bostäder Affärsföretag övriga förvaltningar Maskiner, transportmedel, inventarier m. m., totalt därav: Affärsföretag Övriga förvaltningar Kommunala bolag och stiftelser: Summa bruttoinvesteringar Byggnads- och anläggningsarbeten, totalt . . därav: Bostäder övriga förvaltningar Maskiner, transportmedel, inventarier m. m., totalt

Enligt uppg ifter i nov. 1959

Enligt uppgifter i mars 1960

Beräknade kostnader 1959

Planerade utgifter 1960

Beräknade kostnader 1959

Planera< utgifter 1960

2 039 1813

2 230 2 002

2117 1878

2 323 2 089

74 388 1351

68 401 1533

84 394 1400

83 415 1591

226 66 160

228 62 166

239 69 170

234 65 169

746 721 657 64

831 798 729 69

784 757 689 68

876 843 764 79

33 Anm. Som källa har använts statistiska centralbyråns kommunenkät. De siffror över kommunala investeringar för 1959 som redovisas i tabell 5 överensstämmer inte med ovanstående, dels emedan kommunenkätens siffror vid beräkningarna till tabell 5 justerats med hänsyn till jämförbarheten med tidigare år, dels emedan tabell 5 även innefattar municipalsamhällenas och de kyrkliga kommunernas investeringar.

57 INVESTERINGARNA

bell 1 tyder på att de kommunala investeringarna får antas öka mindre än k o m m u n e r n a själva uppgett i sina planer även om dessa reduceras med ett par procent med hänsyn till den fördyring som den allmänna varuskatten på byggnadsvaror k a n förutsättas innebära. Sammanlagt h a r de komm u n a l a investeringarna i tabell 5 antagits k o m m a att öka med 205 miljoner kronor eller k n a p p t 6 procent från 1959 till 1960. Tabell VIII: 5. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling från 1959 till 1960 Miljoner kronor i 1959 års priser 1959

Förändring 1959—1960

Byggna- övrigt Summa Byggna- övrigt der och der och anlägganläggningar ningar Bostäder Jordbruk, skogsbruk och fiske Egentlig industri Kraft-, gas- och belysningsverk Handel m. m. (endast byggnader) Samfärdsel Enskild: motorfordon handelsflottan övrigt Statlig Kommunal Förvaltnings- och sociala ändamål Sjuk- och hälsovård, sociala ändamål .. Förvaltning och diverse ändamål Skolor och kyrkor Väg- och gatuarbeten m. m Mil itära investeringar Summa därav: enskilda statliga kommunala

4117 512 1231 917 569 923 51 747 125 700 409 291 599 1837 156 11561

2 925 1586 676 51 550 62 191 108 83 104 75 1445 8467

4117 1077 4 033 1277 569 3 848 1586 676 102 1297 187 891 517 374 703 1912 1601 20 028

- 75 + 15 + 300 + 275 - 20 — 20 + 60 + 65 + 410 + 75 + 240 + 5 + 60 + 40 + 35 + 20 + 75 + 15 + 95 + 15 - 20 + 80 - 50 + 5 + 15 + 120 + 465 + 805

5 729 2 495 3 337

5 644 2 449 374

11373 4 944 3 711

+ 260 + 5 + 200

565 2 802 360

+ 620 + 180 + 5

58 DEN OFFENTLIGA VERKSAMHETEN

IX. Den offentliga verksamheten 1. Staten Huvudsyftet med detta avsnitt är att presentera byggstenar för en elementär realekonomisk bedömning av statsbudgetens utveckling. Utgångspunkten är därvid riksräkenskapsverkets gruppering av budgetens olika utgiftsposter i de realekonomiskt relevanta kategorierna statlig konsumtion, statlig investering, inkomstöverföringar till hushåll etc. och statlig utlåning samt vissa undergrupper av dessa. Samtidigt har en transformering från budgetår till kalenderår gjorts av både inkomster och utgifter för att överensstämmelse med nationalbudgetens övriga storheter skall erhållas. Innan statsbudgetens realekonomiska utveckling presenteras skall först några ord sägas om totalbudgetsaldots förändring. Enligt tabell 1 beräknas nu totalbudgetens underskott stiga från 1,4 miljarder kronor 1958/59 till 2,0 miljarder kronor innevarande budgetår, vilket är en ökning med 0,6 miljarder kronor. F r å n 1959/60 till 1960/61 väntas därefter en minskning av totalbudgctsaldot med 0,5 miljarder. Bakom den förutsedda förbättringen i budgetsaldot mellan 1959/60 och 1960/61 ligger en stegring av statsinkomsterna med 2,0 miljarder kronor eller 15 procent och en stegring av statsutgifterna med 1,5 miljarder kronor eller 10 procent. Jämfört med de uppskattningar som presenterades i statsverkspropositionen innebär de nya beräkningarna en viss minskning i underskottet för 1959/60, medan underskottet för 1960/61 är ungefär oförändrat. För 1959/60 ligger förändringen främst i att man i stället för en minskning nu r ä k n a r med en ökning av reservationsmedlen. För 1960/61 räknar man med väsentligt större statsinkomster än tidigare, främst på grund av att den antagna stegringen i lönesumman justerats upp. Genomslaget av löneökningen uppskattas bli inemot lika stora på budgetens utgiftssida som på dess inkomstsida beroende på att man vid årsskiftet bland utgifterna inte inkalkylerade någon som helst lönestegring för statsanställda, medan inkomstberäkningen däremot baserades på en viss mindre ökning av lönesumman. I tabell 1 (vänstra delen) har statsutgifterna budgetårsvis delats upp på inkomstöverföringar från staten till de icke-statliga sektorerna, statlig konsumtion, investering och utlåning. Dessutom finns upptagen en diversepost som innehåller belopp, vilka det inte varit möjligt att klassificera. Uppgifternas realekonomiska analysvärde minskas emellertid av att de bygger direkt på budgetbelopp och således är givna på kassamässig basis. Detta innebär, att de speglar in- och utbetalningar, vilka inte alltid behöver sammanfalla med de i detta sammanhang mer relevanta leveranserna. I syfte att förbättra budgetsiffrornas användbarhet för en bedömning av statsverksamhetens efterfrågeförändrande verkningar har förutom transformeringen till

DEN OFFENTLIGA VERKSAMHETEN Tabell IX: 1. Statens ekonomiska verksamhet 1958—1960/61 Miljoner kronor 1958/59 1959/60 1960/61

1958 1

1959 *

I960 1

Förändring 1959-1960 1

12 605

13 485

15 500

12 419

13 065

14 534

+ 1469

7 437 3 494 3 364 -47 1283 15 531

8 369 3 948 3 529 0 1209 17 055

6 952 3 008 2 896 24 967 13 847

7 276 3 294 3 281 54 1249 15154

7 728 3 650 3 472 85 1342

+ + +

Summa utgifter

6 995 3164 3 092 -41 823 14 033

8. Totalbudgetunderskott = total »upplåning» (rad 7 minus rad 1)

2 046

2 089

9. Total nettoupplåning (rad 8 minus rad 6)

10. Nettoupplåning utanför riksbanken

443 ( - 2150)

(—

593)

11. Nettoutlåning till sektorn utanför riksbanken och övriga banker

(3600)

(-

300)

1. Inkomster Utgifter 2. Inkomstöverföringar 3. Konsumtion 4. Bruttoinvesteringar 5. Diverse 6. Utlåning 7.

....

+ +

452 356 191 139 93 953

1 Vid redovisningen på kalenderår har vissa korrektioner gjorts (se texten). Negativt belopp = nettoutlåning 600 miljoner kronor är ett maximibelopp; nettoutlåningen kommer att understiga detta belopp om statens nettoupplåning utanför banksystemet ökas under resten av året. 2 3

kalenderår korrigeringar för vissa betalningsmässiga tillfälligheter vidtagits. Det måste dock betonas, att underlaget för en stor del av korrigeringarna är bristfälligt, varför resultatet är osäkert. Korrigeringarna har främst inneburit följande: 1) Vid beräkningen av de direkta skatterna har januariuppbörden av preliminärskatt förts till närmast föregående år. Härigenom erhålls för de ur skattesynpunkt dominerande löntagarna en bättre bild av skatternas realekonomiska verkningar, eftersom januariuppbörden motsvarar avdrag på lönerna under november—december. 2) Trots att investeringsavgiften för 1957 (213 miljoner kronor) inbetalades först på våren 1958 har den ansetts ha sin effekt på investeringarna 1957, varför den dragits från 1958 års statsinkomster och lagts till 1957 års. 3) De statliga bruttoinvesteringarna (med undantag för väginvesteringarna) har antagits fördela sig jämnt över budgetåret, trots att de betalningsmässigt till stor del faller på vårhalvåret. 4) De rena budgetsiffrorna har kompletterats med vissa transaktioner vid sidan om den formella budgeten. Så har t. ex. förskott under hösten av lån till bostadsbyggande, vilka bokförts på budgeten först på våren, i tabellen förts till hösten. 5) På grund av den korrigerade tidslokaliseringen av investeringsavgiften, investeringarna och januariuppbörden av preliminärskatt har posterna »utlåning» och »totalbudgetsaldo» i tabellen 5—G01026

60 DEN OFFENTLIGA VERKSAMHETEN

kommit att inkludera kommersiella krediter mellan staten och icke-statliga sektorer. Resonemanget utgår i fortsättningen från de på detta sätt korrigerade budgetsiffror, som finns införda i högra delen av tabell 1. Statens totala inkomster (med den modifikation i definitionen som föranleds av korrigeringen) beräknas öka med 1,5 miljarder kronor eller 11 procent från 1959 till 1960. Del är en relativ ökningstakt som ungefär motsvarar genomsnittet för 1950-talet. Från 1958 till 1959 var stegringen betydligt mindre eller 5 procent. Under senare år är det framför allt de indirekta skatterna som svarat för ökningen av de statliga inkomsterna. I ännu högre grad gäller detta 1960, då de indirekta skatterna förutses stiga med ca 1 300 miljoner kronor eller närmare 25 procent (tabell 2). Därmed skulle inte mindre än 90 procent av den totala inkomstökningen bero på de indirekta skatterna. Den dominerande faktorn bakom stegringen är den vid början av 1960 införda varuskatten. Statens inkomster av direkta skatter beräknas bli ungefär lika stora 1960 som 1959. Stagnationen beror på flera varandra delvis motverkande faktorer. Hushållens (totala) skattebetalningar väntas stiga med omkring 1 miljard kronor. Detta motvägs emellertid dels av att bolagens skattebetalningar förutses minska med 1/2 miljard kronor dels av att utbetalningarna av skattemedel från staten till kommunerna ökar med närmare 1/2 miljard kronor. Situationen i fråga om de direkta skatterna kan också karakteriseras så att de stigande inkomsterna i samhället tillsammans med de höjda kommunalskattesatserna medför en så stor ökning av skattebetalningarna att den överväger den minskande effekten av de statliga finanspolitiska åtgärderna i form av sänkta skatteskalor för fysiska personer och bolag. Hela ökningen i betalningarna av direkt skatt överförs emellertid via staten till kommunerna. Genom de senaste årens utveckling har, som framgår av tabell 2, nedersta raderna, en inte oväsentlig förskjutning i fördelningen mellan direkta och indirekta skatter skett. De totala statsutgifterna beräknas 1959—1960 öka med ca 1 miljard kronor eller 6 procent. Från 1958 till 1959 var stegringen något större eller 9 procent. Båda dessa ökningstal ligger under genomsnittet för 1950-talet, vilket uppgår till 11 procent. Den statliga konsumtionen ökar snabbare än de totala utgifterna, medan framför allt investeringarna ökar långsammare. Något över hälften av statens inkomster går tillbaka till de icke-statliga sektorerna i form av inkomstöverföringar. Sammanlagt kan dessa 1960 beräknas uppgå till 7,7 miljarder kronor, varav 3,8 till enskilda personer och 2,3 till kommuner (folkskollärarlöner, skatteersättning i samband med ortsavdragsreformen e t c ) . Jämfört med 1959 kommer den mest betydande uppgången (ca 400 miljoner kronor) att inträffa för inkomstöverföringarna till enskilda på grund av höjningarna av folkpensioner och barnbidrag. Till den statliga konsumtionen hänförs den verksamhet som utförs vid

DEN O F F E N T L I G A

VERKSAMHETEN

framför allt försvaret, de statliga undervisningsanstalterna och sjukhusen samt inom rättsväsendet och förvaltningen. Försvaret svarar för en dominerande andel (drygt 4/10) av den totala statliga konsumtionen, medan den egentliga förvaltningen representerar mindre än 1/10. Utgifterna för den statliga konsumtionen består till över 70 procent av löner och pensioner till statsanställda under det att resten utgörs av inköp av främst förbrukningsartiklar. Från 1959 till 1960 förutses den statliga konsumtionen öka med 350 miljoner kronor eller 11 procent. I 1959 års priser kan det beräknas motsvara 5 procent eller 150 miljoner kronor. Ökningarna sker framför allt på skolans och sjukvårdens område. De statliga investeringar som finansieras via budgeten, och som således finns upptagna i tabell 1, utgör ca 3/4 av samtliga statliga investeringar. Utanför ligger dels de statliga aktiebolagens investeringar dels sådana investeringar som finansieras direkt av affärsverk o. d. Enligt de beräkningar som finns presenterade i kapitel VIII kan man räkna med en volymmässig stegring av de totala statliga bruttoinvesteringarna med 4 procent från 1959 till 1960. Försvaret står för en stor del av uppgången. Från 1959 till 1960 väntas statens utlåning stiga främst genom en ökning av bostadskrediterna. Minskas totalbudgetunderskottet ( = den reella statsupplåningen) med statens egen utlåning erhålls ett mått på statens nettoupplåning (rad 9 i tabell 1). Denna kan förutses bli endast drygt 200 miljoner kronor 1960 jämfört med drygt 800 miljoner kronor 1959. Uttryckt på annat sätt utgör nettoupplåningen saldot mellan å ena sidan summan av överförings-, konsumtions- och investeringsutgifterna och å andra sidan statens inkomster via budgeten. De i detta saldo ingående transaktionerna kan samtliga anses ha sin huvudsakliga omedelbara verkan på marknaderna för varor och tjänster. Nettoupplåningen anger därigenom statens utgiftsöverskott på dessa marknader. Förändringen i nettoupplåningen kan på så sätt med en viss förenkling sägas utgöra ett mått på förändringen i statens direkta nettoefterfrågan på varor och tjänster. En ökad nettoupplåning innebär därvid en ökad nettoefterfrågan och därigenom en expansiv effekt av statsbudgeten. Av tabell 1, rad 9, framgår, att den direkta nettoefterfrågan på varor och tjänster genom statsbudgetens inverkan kan väntas minska från 1959 till 1960 efter att ha ökat från 1958 till 1959. Minskningen 1959—1960 uppgår till ca 600 miljoner kronor eller omkring 1 procent av bruttonationalprodukten. Den givna bilden av statsbudgetens verkningar direkt på varu- och tjänstemarknaderna måste emellertid kompletteras med de indirekta effekterna via statens transaktioner på kreditmarknaden. I tabell 1 har därför införts vissa uppskattningar av dels statens netto«/}/?låning utanför riksbanken (rad 10), dels statens nettoutlåning (utlåningen överstiger nämligen upplåningen) till sektorn utanför banksystemet (rad 11). Nettoupplåningen utanför riksbaken förutses minska med i runt tal 600 miljoner kronor från 1959 till 1960. Nettoupplåningen i affärsbanker o. d. uppskattas nämligen minska med minst 900 miljoner kronor samtidigt som nettoutlåningen till sektorn

62 DEN OFFENTLIGA VERKSAMHETEN

Tabell IX: 2. Statliga och kommunala skatter 1958—1960 Miljoner kronor

i

statliga skatter därav: direkta indirekta Kommunala skatter därav: direkta indirekta Summa skatter därav: direkta indirekta I procent av summa skatter direkta indirekta

Förändring 1959—1960

11450 6 357 5 093 4132 4100 32 15 582 10 457 5.125

12 050 6 600 5 450

13 455 6 680 6 775

4 490 4 460 30 16 540 11060 5 480

4 930 4 900 30 18 385 11580 6 805

67,1 32,9

66,9 33,1

63,0 37,0

4- 1405

+ 80 4 1325 4- 440 4- 440 0 4- 1845 + 520 4- 1325

utanför banksystemet — till vilken främst enskilda personer, företag och försäkringsbolag hör — kan väntas gå ned med åtminstone 300 miljoner kronor främst på grund av den kraftigt ökade långfristiga upplåningen. Som närmare framgår av kapitel X (Kreditmarknaden) innebär den beräknade utvecklingen av statens utgifter och inkomster i förening med omläggningen av lånepolitiken, att statens tillskott till allmänhetens och affärsbankernas likviditet minskas kraftigt. 2. Kommunerna Under samtliga senare år har kommunernas utgifter för konsumtion, investering och inkomstöverföringar överstigit de löpande inkomsterna. Kommunerna har således registrerat ett utgiftsöverskott som fått finansieras lånevägen. Efter att ha uppgått till omkring 350 miljoner kronor 1958 steg utgiftsöverskottet med 100 å 150 miljoner kronor 1958—1959. För 1960 planerar kommunerna en ytterligare ökning av utgiftsöverskottet. F r å n 1958 till 1959 skulle således den kommunala verksamheten ha förstärkt den expansiva effekt som utgått från statsbudgeten. Från 1959 till 1960 kan det kommunala utgiftsöverskottet väntas till en del motverka statsbudgetens kontraktiva effekt. Av tabell 2 framgår, att kommunernas inkomster av skatter kan beräknas öka med omkring 450 miljoner kronor 1959—1960. Statsbidragen förutses öka endast obetydligt, medan däremot vissa andra inkomster kan uppskattas stiga betydligt mer eller med närmare 150 miljoner kronor. Totalt väntas en ökning av kommunernas löpande inkomster med omkring 600 miljoner kronor eller 8 procent. Nya uppgifter beträffande kommunernas investeringsplaner för 1960 har insamlats av statistiska centralbyrån. Med ledning av dessa nya uppgifter har i kapitel VIII kommunernas bruttoinvesteringar beräknats öka med 5 1/2 procent i volym från 1959 till 1960. Den kommunala konsumtionens volym-

DEN OFFENTLIGA VERKSAMHETEN

mässiga ökning 1959—1960 uppskattades i den preliminära nationalbudgeten till 5 procent. Något nytt material som kunnat föranleda en revision av denna prognos har inte framkommit.

64 KREDITMARKNADEN

X. Kreditmarknaden Som ett viktigt led i övergången till en alltmer restriktiv konjunkturpolitik ingår en kreditåtstramning, som avser att via en minskning av finansieringsmöjligheterna medverka till en dämpning av den ekonomiska aktiviteten. I föreliggande kapitel redogörs först för kreditpolitikens utformning. Med de kreditpolitiska åtgärderna i kombination med finanspolitiken följer penningmängdsförändringar vilkas verkningar tas upp i ett andra avsnitt. Slutligen ges en redogörelse för kapitalanskaffningen inom olika sektorer. Kreditmarknaden skulle visserligen kunna anses inte höra hemma i en nationalbudgetmässig studie av de reala förhållandena ifråga om tillgång och efterfrågan på varor och arbetskraft. Vad som händer med företagens tillgång till pengar blir intressant i den mån det återverkar på deras reala åtgärder och om dessa en gång har konstaterats eller bedömts utifrån investeringsenkäter osv. skulle på visst sätt ingenting vara att tillägga. Emellertid kan särskilt bedömningen av de kommande indirekta effekterna av företagens verksamhet påverkas av vad man vet om deras tillgång på och möjligheter att skaffa likvida medel. Detta motiverar en studie av kreditmarknadsutvecklingen även i förevarande sammanhang. 1. Kreditpolitiken Den strama kreditpolitiken 1955 och 1956 med förelöpare 1954 i form av höjning av den långa räntan och konsolidering av statsskulden åtföljdes, i vissa avseenden redan 1957, men mera allmänt först 1958 av en lättare. Fr. o. m. hösten 1957 reglerades affärsbankernas utlåning ej av några speciella restriktioner såsom under nämnda krcditpolitiskt strama period utan styrdes väsentligen av räntan, höjd i juli 1957 och sänkt i maj 1958. Tidigare bestämmelser om utlåningstak hade avlägsnats. Rekommendationerna om minimital för likviditetskvoter 1 kvarstod visserligen oförändrade, medan bankernas faktiska likviditetskvoter hölls, främst genom det statliga utgiftsöverskottet och dess väsentligen kortfristiga täckning, på en hög nivå, varigenom en fortgående utlåningsexpansion möjliggjordes. Sedan sommaren 1959 har en rad kreditpolitiska åtgärder vidtagits. Till en tid riktades dessa väsentligen mot den korta marknaden. I maj emitterades sålunda ett kortfristigt statligt obligationslån till för långivarna något gynnsammare villkor än tidigare, och i juni höjdes diskontot för skattkammarväxlar med ett par tiondels procent. Villkoren för det i november emitterade kortfristiga statslånet gjordes för långivarna ytterligare något gynnsammare, och i december höjdes diskontot för skattkammarväxlar mer än vad som är brukligt under denna månad. Samtidigt har staten utnyttjat 1 I likviditetskvoternas täljare ingår huvudsakligen affärsbankernas nettofordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret samt innehav av hypoteksobligationer och utländska avista nettotillgångar och i deras nämnare huvudsakligen inlåningen, exkl. inlåning å sparkasseräkning.

KREDITMARKNADEN

dagslånemarknaden intensivare än tidigare, varigenom affärsbankernas kassor ständigt hållits nere på en jämförelsevis låg nivå. Dessa operationer har haft en omedelbar verkan på den korta räntan men har naturligtvis också återverkat på den långa. Direkta kreditpolitiska åtgärder under 1959 avseende den långa marknaden har däremot varit få och föga genomgripande. När staten i september emitterade ett långfristigt obligationslån till en något högre ränta än vid föregående emissionstillfälle, deklarerades från riksbankens sida, att en allmän räntehöjning ej var avsedd. Villkoren för hypoteksinstitutens efterföljande lån var också utformade så att det blev möjligt för instituten att hålla räntorna på primär- och sekundärlån oförändrade. Jämsides med att här omnämnda kreditpolitiska åtgärder vidtogs, fördes vid sammanträden mellan riksbanken och affärsbankerna fortlöpande diskussion om olika frågor rörande kreditmarknadsläget. I juli nåddes överenskommelse om höjning av de tidigare rekommenderade minimitalen för likviditetskvoter. Denna höjning, vars storlek kan belysas därav, att för de större bankerna minimitalet lyftes från 33 till 40 procent, innebar dock för flertalet banker blott en uppjustering av likviditetskraven till den faktiskt föreliggande likviditetsnivån. Vid sammanträden under hösten uttryckte riksbanken med hänvisning till den påtagliga konjunkturförbättringen sin oro över den alltjämt expanderande bankutlåningen. Förslag om ytterligare skärpning av likviditetskraven framlades visserligen ej, men riksbanken förutskickade att frågan om en sådan skärpning snart kunde bli aktuell. I januari 1960 vidtogs mera genomgripande åtgärder. Riksbankens officiella diskonto höjdes den 15 januari med en halv procent till 5 procent, varefter ett helt nytt ränteläge etablerades. Kreditinstitutens annonserade räntesatser justerades upp, och emissionsräntorna för obligationslån höjdes. Kreditinstitutens annonserade räntesatser hade inte ändrats under den pågående successiva stegringen av vissa framför allt korta räntor sommaren och hösten 1959. Huruvida den faktiska utlåningsräntan likväl stigit, vilket skulle ha kunnat ske på så sätt att viss typ av lån förskjutits från en given risk- och ränteklass till en högre sådan, är ovisst; uppjusteringen av en rad korta räntor torde dock närmast få ses som ett led i riksbankens strävan att motverka den höga banklikviditetens press nedåt på utlåningsräntorna. Vid den allmänna räntehöjningen i januari höjdes bankernas utlåningsräntor mer än inlåningsräntorna. Stegringen av emissionsräntorna följde i stort sett utlåningsräntorna, varigenom differensen ökades också mellan obligationsoch inlåningsräntorna. Efter räntehöjningen har riksbanken, vilken alltjämt kontrollerar emissionsverksamheten, lämnat ett flertal emissionstillstånd. Det största intresset har härvid knutits till det i mars emitterade långfristiga statslånet, på vilket ett rekordartat belopp tecknades. De i anslutning till diskontohöjningen förda överläggningarna mellan riksbanken och kreditinstituten ledde fram till i vissa avseenden ändrade rekommendationer beträffande vissa kreditinstituts placeringar m. m. Det rekommenderade minimitalet för likviditetskvoter höjdes sålunda för de större affärsbankerna från 40 till 45 procent att gälla vid utgången av febru-

66 KREDITMARKNADEN

ari och därefter 43 procent. För de medelstora och mindre bankerna skärptes likviditetskraven i ungefär motsvarande utsträckning. Livförsäkringsbolagen rekommenderades att i fortsättningen placera en större del eller minst 75 procent av sin kapitalökning i, förutom kassa, bostadslån avseende ny fastighet, hypoteksobligationer eller statspapper, och sakförsäkringsbolagen 50 procent. Kommunlånen hade tidigare prioriterats men fördes nu till bolagens s. k. fria sektor. Jordbrukskreditkassorna rekommenderades att använda en större del av sin inlåning för placering i likvida tillgångar — en tredjedel mot tidigare en fjärdedel. Även för sparbankerna skärptes tidigare gällande rekommendationer. 2. Likviditetsutvecklingen Penningmängden hos allmänheten har under den gångna konjunkturavmattningen med dess expansiva ekonomiska politik kraftigt ökat (jfr tabell 1). Från ultimo 1957 till ultimo 1959 uppgick ökningen till 23 procent. Denna uppgångssiffra gäller även om man jämför de båda årsgenomsnitten, och innebär en 2 ä 3 gånger så snabb stegringstakt som under åren närmast dessförinnan. Variationerna i bankernas sammanlagda tillskott sammanhänger väsentligen med utvecklingen av kreditgivningen från affärsbankerna. I den offentliga sektorn dominerar staten med förändringarna i sitt utgiftsöverskott och i formerna för dettas täckning. Den kraftiga ökningen av den hos allmänheten — företag, enskilda m. fl. —- tillgängliga penningmängden torde ha verkat stegrande på den ekonomiska aktiviteten, dels via ett tryck nedåt på räntan, dels därigenom att en riklig tillgång på pengar stimulerar till utgifter. Det är emellertid alltid svårt att bedöma, med vilken styrka och hastighet en penningmängdförändring påverkar den ekonomiska aktiviteten. Penningmängdökningen under konjunkturavmattningsperioden slog ej igenom helt på bruttonationalprodukten i löpande priser under denna period; bruttonationalproduktens volym ökade med 6 procent och dess priser med 4 procent. Pengarna fick minskad omsättningshastighet, vilket också kan uttryckas så att allmänhetens reala likviditet ökade. Vid teoretiska bedömningar av vilken effekt på bruttonationalprodukten i löpande priser en viss penningmängdökning kan väntas få, förutsätts vanligen en någorlunda stabil omsättningshastighet. I verkligheten har denna visat sig tillräckligt föränderlig för att uppfånga stora penningmängdökningar utan motsvarande ökning av prisnivå eller varuomsättning och likaledes för att möjliggöra prisstegringar utan omedelbar penningmängdökning. 1 Ett försök till kvanti1 Något slags normalnivå för omsättningshastigheten står inte att finna. Undersökningar avseende förhållandena i USA tyder visserligen på en relativt stabil omsättningshastighet vid en i viss mån sjunkande trend. Undersökningar avseende svenska förhållanden 1929—1959 visar däremot en stigande trend; omsättningshastigheten var dock endast omkring tio procent större under periodens sista år än under dess första. Men under trettioårsperioden förekom betydande rörelser i olika riktningar, omspännande delperioder av två till åtta års längd. Under den undersökta perioden var omsättningshastigheten lägst 1933. Kvoten mellan bruttonationalprodukten till löpande marknadspriser och penningmängden utgjorde då drygt 1. År 1957 var omsättningshastigheten högst; nämnda kvot uppgick då till omkring 1,6 och låg därmed mer än 50 procent över bottenläget för perioden.

67 KREDITMARKNADEN

Tabell X: 1. Förändring av penningmängden hos allmänheten 1953—1959 Miljoner kronor År

Tillskott från

1 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 prel

:

Offentliga sektorn, inkl. riksbanken

Banker

+ 695 - 482 + 270 + 622 + 880 + 1082 + 1600

+ 1625 + 1874 + 871 + 1374 + 1652 + 2 113 + 3 600

Förändring av penningmängden hos allmänheten (2 + 3) 4

+ 2 320 + 1392 + 1141 + 1996 + 2 532 + 3195 + 5 200

Anm. Till allmänheten räknas sektorn utanför staten, kommunerna, riksbanken och bankerna, sålunda även företagen. Penningmängden är definierad som allmänhetens innehav av sedlar samt dess tillgodohavanden på samtliga inlåningsräkningar i banker. Som bank har räknats affärsbanker, sparbanker, postsparbanken, postgirokontoret och jordbrukskreditkassorna. Den offentliga sektorn innefattar här såväl staten och kommunerna som riksbanken. Uppgifterna avser förändringar från årsslut till årsslut.

fiering av penningmängdens verkningar på kort eller lång sikt är därför helt uteslutet. Även om det inte är möjligt att kvantitativt beräkna en penningmängdöknings stimulerande effekt på efterfrågan på varor och tjänster, är den inträffade, kraftiga ökningen av allmänhetens innehav av pengar, såväl absolut som i förhållande till bruttonationalprodukten i löpande priser, värd uppmärksamhet. Retydelsefullt i detta sammanhang är särskilt, att likviditetsökningen väsentligen ägt rum inom företagssektorn. Företag är inte inriktade på långsiktigt banksparande, och deras ökade tillgång på pengar har otvivelaktigt medverkat till den f. n. pågående stegringen av den ekonomiska aktiviteten. Underlag saknas emellertid för uppfattningen, att den konstaterade penningmängdökningen med något slags naturkrafts oemotståndlighet måste resultera i en motsvarande prisuppgång. Under den pågående konjunkturförbättringen har finans- och kreditpolitiska åtgärder vidtagits i syfte att förhindra den ekonomiska aktiviteten att slå över i en överkonjunktur. En allmän varuskatt har införts. Härigenom har det statliga utgiftsöverskottet nedbringats. Den statliga upplåningspolitiken har under stigande ränta samt ökad differens mellan obligationsränta och bankinlåningsränta förskjutits från väsentligen bankkrediter till lån på marknaden utanför banksystemet. Bankernas utlåningsräntor har höjts, vilket kan väntas få en dämpande verkan på allmänhetens efterfrågan på bankkrediter överhuvudtaget, och likviditetskraven för affärsbankerna har skärpts, vilket med hänsyn till den väntade faktiska likviditetsutvecklingen för dessa banker sannolikt får en speciell, minskande effekt på affärsbanksutlåningen. Nämnda ekonomisk-politiska åtgärder har ingalunda vidtagits främst i

68 KREDITMARKNADEN

syfte att medelst en bromsning av penningmängdökningen och nedpressning av allmänhetens reala likviditet dämpa den ekonomiska aktiviteten, även om likviditetsaspekter också anlagts. Försök att styra realekonomin via penningmängden är alltför vanskliga. Ändringar i fråga om skatter och statsutgifter beslutas därför huvudsakligen med tanke på deras direkta efterfrågeeffekter, och kreditpolitiska åtgärder vidtas framför allt med tanke på deras direkta verkningar på finansieringsmöjligheterna inom näringslivet och andra sektorer. Med åtgärderna följer en mer eller mindre korrekt prognostiserad förändring av penningmängden, och verkningar erhålls också via denna. På penningmängden har de vidtagna åtgärderna redan gett utslag. Under första kvartalet 1958 och 1959 ökade denna med 2,5 respektive 3,3 procent. Under första kvartalet 1960 minskade den med 0,8 procent. I förening med produktionsökningen och den prisstegring som inträffat, huvudsakligen i anslutning till omsättningsskattens införande, innebär detta, att den tidigare stigande reala likviditeten kraftigt sjunkit. Som visats kastar dock detta blott ringa ljus över frågan, om åtgärderna bör skärpas eller inte för att vissa mål på det realekonomiska planet — efterfrågan på varor och arbetskraft, produktion och priser m. m. — skall nås. Utvecklingen inom realekonomin torde härvid ensam få fälla utslaget. Till belysning av likviditetsutvecklingen hos affärsbankerna lämnas i tabell 2 för ultimo mars 1956—1960 medelvärden avseende de av riksbanken rekommenderade minimitalen för likviditetskvoter och avseende bankernas faktiska likviditetskvoter. De tidigare omnämnda skärpningarna av likviditetskraven för olika banker har som synes inneburit en stegring av det beräknade medeltalet för de rekommenderade likviditetskraven från ca 30 procent till ca 41 procent, medan den genomsnittliga faktiska likviditetskvoten upphört att stiga; en säsongrensad månadsserie över de faktiska likviditetskvoterna visar en stigande trend t. o. m. februari 1960 men viker därefter kraftigt nedåt. Medeltalet för de faktiska likviditetskvoterna låg vid utgången av mars i år förhållandevis obetydligt över medeltalet för likviditetskraven. Tredjedelen av antalet banker var underlikvida. Dessa representerade ca 65 procent av inlåningen i samtliga banker. Likviditetsläget för bankerna har alltså påtagligt skärpts. Under tiden fram till halvårsskiftet är en ytterligare åtstramning att vänta, främst beroende på den minskning av de likvida tillgångarna, som följer av att summan av statens inkomster och upplåning på marknaden utanför affärsbankerna sannolikt kommer att avsevärt överstiga dess utgifter och utlåning. Under andra halvåret kan däremot den statliga verksamheten förväntas innebära en icke obetydlig likviditetspåspädning. För hela 1960 torde likväl med nuvarande inriktning ifråga om den ekonomiska politiken och under förutsättning av oförändrad valutareserv likviditetstillskotten till bankerna såväl från staten som riksbanken och utlandet bli förhållandevis ringa eller helt utebli. Detta utgör för affärsbankernas del ett incitament inte blott till ökad efterfrågan på obligationer från marknaden, såsom hypoteksobliga-

69 KREDITMARKNADEN

Tabell X: 2. Likviditetsutvecklingen hos affärsbankerna Medeltal av riksbankens för olika banker rekommenderade minimital för likviditetskvoter samt medeltal av bankernas faktiska likviditetskvoter, ultimo mars 1956—1960. Ultimo mars

Medeltal av rekommenderade minimikvoter

Medeltal av faktiska kvoter

Differens (3—2)

1956 1957 1958 1959 1960

30 30 30 30 41

37 38 44 46 46

+ 7 + 8 + 14 + 16 + 5

tioner, varigenom bankerna själva kan öka sina likvida tillgångar i här relevant mening, utan till höjning av utlåningsräntorna och möjligen också ransoneringsmässig återhållsamhet ifråga om utlåningen. 3. Kapitalanskaffningen inom vissa sektorer I den preliminära nationalbudgeten för 1960 redovisades data för statens, kommunernas, bostadssektorns och näringslivets kapitalanskaffning 1957 —1959 och en totalbalans presenterades. Data, som belyser dessa sektorers kapitalanskaffning under den gångna delen av innevarande år, föreligger endast sparsamt. I det följande skall några uppgifter lämnas och vissa utvecklingstendenser anges. Statens upplåningsbehov (nyupplåning minus återbetalning) för budgetunderskottet 1959/60 beräknas till 250 miljarder kronor eller till ett något större belopp än under föregående budgetår. Till väsentlig del synes det erhålla en långfristig täckning. Under budgetårets tre första kvartal har den långfristiga nyupplåningen uppgått till ca 1,1 miljarder kronor och återbetalningarna till 0,2 miljarder kronor. Under fjärde kvartalet väntas ca 0,5 miljarder kronor långfristigt kapital inflyta. Härigenom skulle detta slag av kapitalanskaffning för budgetåret som helhet komma att uppgå till ca 1,4 miljarder kronor. Av den totala statliga upplåningen under budgetåret kan större delen väntas bli placerad på marknaden utanför banksystemet. Under föregående budgetår ägde, som nämnts, en nettoåterbetalning av statliga lån rum till denna marknad. En bedömning av den statliga kapitalanskaffningens gestaltning för hela det innevarande kalenderåret måste av förklarliga skäl bli osäker; konjunkturutvecklingen och den i anslutning därtill förda ekonomiska politiken spelar här in. Redan företagen långfristig upplåning om inemot 1 miljard kronor tyder emellertid på att lånebehovet 1960, uppskattat till 1,6 miljarder kronor, till inte ringa del kommer att täckas medelst långfristiga krediter. Kommunernas upplåningsbehov för 1960, avseende fasta lån, beräknades i den preliminära nationalbudgeten till omkring 350 miljoner kronor. Nya

70 KREDITMARKNADEN

data till belysning av investeringsutvecklingen har erhållits. Dessa visar en stegring jämfört med tidigare gjorda uppskattningar (se kapitel VIII). En större kreditefterfrågan än den ursprungligen kalkylerade synes därför sannolik. Under senare år har kommunernas kreditbehov täckts väsentligen genom lån i kapitalmarknadsinstitut, fonder och kassor; obligationsmarknaden har reserverats för andra ändamål. Någon nämnvärd förändring härvidlag torde knappast vara att förvänta, ehuru efter räntehöjningen ett mindre kommunlån emitterats. I fråga om försäkringsbolagens kommunlångivning är situationen, såsom antytts, i viss mån ny. Kommunlån ingår ej längre bland försäkringsbolagens prioriterade lån, utan kommunerna har fått ta upp konkurrens med näringslivet om försäkringsbolagens s. k. fria placeringar. I anslutning till denna omgestaltning höjde försäkringsbolagen räntan för kommunlån något mer än för övriga lån eller med minst 0,65 procent. Effekten av dessa förändringar på kommunernas upplåning i försäkringsbolagen är svårbestämbar. En viss ökning förekom under januari— februari 1960 jämfört med januari—februari 1958 och 1959. Detta lämnar emellertid ingen ledning för bedömning av utvecklingen på lite längre sikt. Antalet färdigställda lägenheter beräknas för 1959 ha uppgått till ca 69 000 och kan för 1960 med hänsyn till den omfattande igångsättningen under fjolåret väntas komma att öka något. Kostnaderna för de nyproducerade lägenheterna ligger dessutom i någon mån högre än för dem som färdigställdes under fjolåret. Bostadssektorns efterfrågan på långfristigt kapital kommer därigenom sannolikt att bli större i år än i fjol. Å andra sidan kan på grund av den minskade igångsättningen efterfrågan på byggnadskreditiv väntas avta. Att döma av utvecklingen för affärsbankernas utestående krediter i färdigställda bostads- och affärsfastigheter synes efterfrågeöverskottet från bostadssektorn på långfristiga krediter ha vuxit något under 1959. De vidtagna kreditpolitiska åtgärderna är ägnade att minska detta. I viss mån kan en förbättring redan sägas ha inträffat, bestående framför allt i hypoteksinstitutens ökade kapitalanskaffning; deras obligationsemissioner under första kvartalet i år uppgick till 375 miljoner kronor mot 200 miljoner kronor under motsvarande tid i fjol. Vid utgången av mars var omnämnda bankkrediter nere på ungefär samma nivå som vid ultimo mars 1959. De utestående byggnadskreditiven hade å sin sida under ifrågavarande tolvmånadersperioder minskat. Under drygt ett par års tid har näringslivets likviditet starkt stigit. Utvecklingen av investeringarna och självfinansieringsmöjligheterna har emellertid varit ganska olikartad inom skilda företag och näringsgrenar. En ojämn fördelning av likviditetsökningen har erhållits med omfattande kreditefterfrågan som följd. Den yttre kapitalanskaffningen för handeln och samfärdseln har kraftigt ökat, medan den för industrin alltsedan mitten av 1958 varit jämförelsevis ringa. Kapitalanskaffningen har väsentligen tagit formen av upplåning i affärsbanker och försäkringsbolag. Obligations-

KREDITMARKNADEN

marknaden har kunnat utnyttjas i endast mycket begränsad utsträckning, och kapitalanskaffningen genom aktier har, sedan utlåningstaket avlägsnats och möjligheter till bankkrediter förelegat, uppgått till förhållandevis små belopp. Efter räntehöjningen i januari har några företag, väsentligen kraftverk och trafikföretag, erhållit tillstånd att emittera obligationer. En utredning i syfte att underlätta företagens kapitalanskaffning medelst aktier har framlagts. Å andra sidan påverkas företagens möjligheter att erhålla bankkrediter negativt av riksbankens strävan att minska bankutlåningen. Från 1959 till 1960 kan därför en viss förskjutning av företagens kapitalanskaffning från kortfristig till långfristig bedömas som sannolik. Genom räntehöjningen, differentierad till förmån för långfristig placering, likviditetskravens skärpning för affärsbankerna och placeringskvoternas höjning för övriga kreditinstitut har kapitalmarknaden vidgats, dels i den meningen att möjligheterna till kapitalanskaffning genom obligationsemissioner ökat, dels i den meningen att sektorn utanför affärsbankerna ökat sin andel av den totala långivningen. Härtill har även den fondbildning, som följt av beslutet om allmän tjänstepensionering, medverkat. Likväl torde staten, kommunerna och bostadssektorn inte till fullo k u n n a täcka sitt sammanlagda behov av krediter genom upplåning utanför affärsbankerna, liksom ej heller övrig långfristig kapitalefterfrågan vid rådande ränteläge helt tillfredsställas. Affärsbankernas kreditgivning till den offentliga sektorn och bostadssektorn tillsammantagna kan dock väntas bli inte oväsentligt mindre 1960 än 1959. Deras kreditgivning till näringslivet och den privata sektorn i övrigt kan ävenledes väntas nedgå. Med hänsyn till den höga likviditet som allmänheten och framförallt industriföretagen uppnått genom den ovan redovisade utvecklingen 1958 och 1959 måste man emellertid räkna med att kreditåtstramningen genom affärsbankerna tillsvidare endast får begränsad verkan som konjunkturdämpande faktor. De större investeringar som planerats för resten av innevarande år torde i det väsentliga redan ha sin finansiering säkerställd. De mindre likvida företag, för vilka en försvårad tillgång till banklån skulle ha den starkaste effekten, kan få krediter — särskilt kund- och leverantörskrediter — av mera likvida företag bland sina affärsförbindelser osv. Tekniskt uttryckt innebär detta att pengarnas omloppshastighet ökas när de genom kreditåtstramningen görs knappare. Så småningom bör emellertid den penningpolitiska åtstramningen bli ett mera effektivt vapen mot en eventuellt fortsatt tendens till överspänning i den ekonomiska aktivitetsnivån.

72 ÖVERSIKT

XI. Översikt 1. Den internationella utvecklingen Det internationella konjunkturuppsvinget under 1959 förde i allmänhet upp den ekonomiska aktiviteten i Västeuropa till en sådan nivå, att produktionsresurserna blev fullt utnyttjade. Man måste nu räkna med att produktionsökningens hastighet dämpas på grund av brist på rent fysiska möjligheter till ytterligare ökning, bortsett från vad som kan vinnas genom stigande effektivitet. Om inte efterfrågan anpassas till de begränsade resurserna riskerar mängdkonjunkturen att övergå i priskonjunktur. Möjligheterna, kanske också utsikterna, att t. v. undgå ett inflatoriskt överslag i de västeuropeiska industriländerna är emellertid påtagligt större än vid de tidigare tillfällen under efterkrigstiden, då ett internationellt uppsving lett fram till full sysselsättning. Produktionskapaciteten för de viktigaste internationella råvarorna har småningom blivit så stor att någon spekulativ stegring av dessas priser knappast behöver befaras. Härtill bidrar att några politiska orosmoment av den art att de skulle kunna utlösa en spekulativ pris- och efterfrågeökning på dessa områden inte heller är för handen; tvärtom utnyttjas nu en successiv utförsäljning av strategiska råvarureserver från ledande länders sida, delvis för att direkt motverka uppkommande prisstegringstendenser. Ett annat politiskt element av väsentlig betydelse är att man inom alla de viktigaste industriländerna synes ha blivit alltmer inställd på att fästa ökad vikt vid prisstabiliteten som mål för den ekonomiska politiken, i viss mån med undanskjutande av önskemålet full sysselsättning. Viljan att ge hög prioritet åt kravet på prisstabilitet har i Förenta staterna förstärkts av de sista årens negativa betalningsbalans. Farhågorna för en allvarlig och bestående försämring av de amerikanska varornas konkurrensförmåga på världsmarknaden torde vara en bidragande orsak till den fortsatta restriktiviteten i Förenta staternas ekonomiska politik, som tillsammans med andra omständigheter gör att man nu måste räkna med en viss om också obetydlig och tillfällig konjunkturförsvagning i Förenta staterna under detta år. Ehuru den europeiska konjunkturutvecklingen inte behöver förutsättas följa varje skiftning i den amerikanska ekonomin, blir givetvis även detta ett konjunkturdämpande och därmed i det nuvarande läget stabiliserande element i Västeuropa. Härtill bidrar att Förenta staternas valutabekymmer lett till en förstärkning av kraven på liberalisering av handeln genom slopande av ännu kvarstående restriktioner mot billiga amerikanska varor i Europa. Slutligen kan konstateras, att lönerna inom Europa visserligen börjat stiga snabbare än under konjunkturavmattningen men att stegringstakten endast i begränsad omfattning synes överskrida den sannolika produktivitetsförbättringen.

ÖVERSIKT

73 Vad som här sagts om utsikterna till fortsatt prisstabilitet vid bibehållen hög sysselsättningsnivå i de viktigaste industriländerna är inte avsett att stödja ett påstående om att denna prisstabilitet också kommer att helt förverkligas. Det har endast anförts som modifikation av det konstaterande som dock måste anses vara det centrala i dagens läge: att de flesta för oss betydelsefulla länderna är inne i ett starkt konjunkturuppsving, som nu lett till ett praktiskt taget fullständigt utnyttjande av resurserna, och att man i ett sådant läge i första hand måste räkna med en tendens till prisstegringar överallt där inte kraftiga motåtgärder vidtas. Åtstramningsåtgärder har också i olika former genomförts inom de flesta berörda länderna. Det kan måhända ifrågasättas om dessa åtgärder i längden skall visa sig tillräckliga, men det närmast framförvarande årets prisuppgång torde dock av nyss antydda skäl på de flesta håll bli endast obetydlig. Det har ej sällan påpekats att valutareserverna i stort sett genom de senare årens utveckling fått en sådan fördelning — framför allt genom utströmningen från Förenta staterna, vars valutaavtappning på två år uppgått till ca 7 miljarder dollar — att man inte behöver befara några extrema åtstramningsåtgärder till valutareservens skydd vare sig inom de europeiska industriländerna eller de transoceana råvaruländerna. Eftersom en god valutareserv ur det enskilda landets synpunkt representerar en möjlighet att mildra ett inre efterfrågeöverskott genom ökning av importen kan denna situation sägas innebära ett argument för uppfattningen att de eventuellt tillkommande antiinflationsåtgärderna inom västeuropeiska länder alltjämt kommer att bli relativt milda. Det brukar ju ofta vara risken för en farlig försämring av valutasituationen som slutgiltigt driver ett land att vidta de i regel impopulära åtgärder som en inflationsbekämpning måste gå ut på. Ur denna synpunkt innebär den goda valutaställningen ett visst orosmoment: Om varje enskilt land söker tills vidare skydda sig mot inflationstendenser genom en import som bekostas med valutareserven innebär detta att m a n ömsesidigt ökar inflationsstimulansen länderna emellan. Även om alltså bestämda förutsägelser av konjunkturutvecklingen som vanligt måste betraktas som vanskliga, synes man dock få anse det sannolikt att man åtminstone för återstoden av 1960 på de flesta håll inom Västeuropa lyckas stabilisera den ekonomiska aktiviteten på den uppnådda höga nivån utan något markerat överslag. Det är dock inte otänkbart att högkonjunkturen inom kort går in i en mera inflatorisk fas, även om återverkningar härav på prisnivån ännu skulle komma att dröja. Det är t. o. m. tänkbart — särskilt om den sistnämnda tendensen ännu någon tid får göra sig gällande — att man snart åter får uppleva ett bakslag. Det vore inte rimligt att alltför hårt binda den svenska ekonomiska politiken och dess planering till något bestämt alternativ för den internationella utvecklingen.

74 ÖVERSIKT

2. Försörjningsbalansen 1960 Ett sammandrag av de uppgifter och beräkningar som redovisats i kapitlen III—IX rörande de sannolika förändringarna i försörjningsbalansen mellan helåren 1959 och 1960 återges med nedan berörda modifikationer i tabell 2. I tabell 1 ges dessutom en återblick på motsvarande beräkningar för åren 1955—1959. De i flera avseenden — särskilt för vissa delposter — betydande avvikelserna mellan prognos och utfall under tidigare år kan tjäna som en varning mot eventuellt överdrivna föreställningar om möjligheterna att ens några månader in på ett visst år säkert bedöma den ekonomiska utvecklingen under året. Särskilt förra året uppstod stora differenser mellan prognos och utfall. Prognosen angav 2 procents produktionsökning medan utfallet blev 5 procent; en exportökning på 0 blev närmare 6 1/2 procent, en privat investeringsökning på 3 procent blev även 6 1/2 och en privat konsumtionsökning på 2 procent blev såvitt man nu kan konstatera 4 procent. Man skulle kanske kunna tro att företagen i regel skulle arbeta med så lång förhandsplanering att uppgifterna från de företagare som deltagit i de olika enkäterna och de näringsorganisationer som på sina medlemmars vägnar avgivit omdömen om utsikter och planer för t. ex. investeringsverksamheten, exporten eller avsättningen inom landet, skulle vara hållbara för större delen av den framförliggande tiomånadersperiod, som det här varit frågan om. Det har emellertid visat sig att de yttre förutsättningarna kan förändras så snabbt att skillnaden mellan förhandsbedömning och faktiskt utfall kan bli mycket betydande. Detta påpekande utgör ingen kritik mot dem som lämnar dessa uppgifter; förhållandet är snarast ett uttryck för den snabbhet varmed produktion och handel förmår anpassa sig till utifrån förändrade förutsättningar. Detta är den ena sidan av problemet. Den andra är att exempelvis en i nationalbudgeten förutsedd svag ökning av produktionen — så som förra året skedde — kan föranleda åtgärder som stimulerar produktionen och därmed omintetgör prognosen. Det är uppenbart att ett sådant förhållande inte kan tas som uttryck för att prognosen skulle kunna anses »misslyckad». Den har tvärtom fyllt sin uppgift. (Däremot är det tydligt att den av Sveriges egna åtgärder föga påverkade exportutvecklingen blev ovanligt starkt underskattad 1959 och att den överraskande starka ökningen på den punkten torde vara den starkaste faktorn bakom produktionsuppsvinget nämnda år.) Den i tabell 2 givna översikten av vad man för dagen kan anse sig veta om 1960 års försörjningsbalans visar för utvecklingen 1959—1960 en praktiskt taget parallell ökning av tillgången och efterfrågan på varor och tjänster. Den exakta storleken av den differens (300 milj. kr.) som redovisas som efterfrågeöverskott har naturligtvis inget större upplysningsvärde eftersom felmarginalerna är betydligt större; siffran har medtagits endast för att understryka att tabellen inte konstruerats för att visa hur den till slut nödvändiga anpassningen mellan tillgångarna och deras användning skall ske

ÖVERSIKT

75 Tabell XI: 1. Återblick på prognos (Pr.) och utfall (Utf.) av nationalbudget erna 1955—1959 Procentuell förändring från föregående år 1955 Pr. Bruttonationalprodukt 47. 6 Import Summa tillgång Privat bruttoinvestering Statlig bruttoinvestering Kommunal bruttoinvestering Export Privat konsumtion Statlig konsumtion Kommunal konsumtion Summa användning

1956 Utf.

Pr.

1957 Utf.

Pr.

1958 Utf.

Pr.

1959 Utf.

Pr.

5 5

37. 7

37i 6

Utf.

57, 3 2 12 6 2 4 7

3 12 6 0 2 3 4

67, 11 8

67. 4 7 6

57.

Anm. Summaraden stämmer inte alltid med delsiffrorna; det beror gå a t t de även påverkats av lagerförändringar, som uteslutits emedan de inte såsom sådana kan uttryckas i procenttal. — I prognoskolumnen för 1955 anges större efterfrågeökning än tillgångsökning; detta år — liksom i år — utgjorde nationalbudgeten alltså en inflationsgapsberäkning, avseende a t t utvisa hur tendenserna till efterfrågeökning syntes överskrida ökningen av tillgången på varor och tjänster.

utan i stället utgör en översikt av de delvis varandra motstridande tendenser som kunde uppskattningsvis anges på basis av i slutet av mars kända förhållanden. Här följer en summarisk redogörelse för de viktigaste faktorer som ligger bakom vardera av de olika siffrorna. För något utförligare redovisningar hänvisas till respektive kapitel. Såsom visats i kapitel V synes de tilltänkta utvidgningarna av produktionen på de olika delområdena kräva en så stark ökning av sysselsättningen att den svårligen skulle kunna genomföras utan påtaglig överspänning särskilt på arbetsmarknaden. Om denna skulle få slå igenom finge man räkna med desorganisationsfenomen som i sin tur skulle k u n n a göra produktionsresultatet mindre än vid en lugnare utveckling. Det synes därför rimligast att i stället söka uppskatta vad som kan betraktas som det maximala utrymmet för produktionsökning, totalt sett, utan att här gå in på frågan om på vilka särskilda punkter de i kapitel V redovisade beräkningarna av olika områdens produktionsökning skulle behöva justeras. Ifråga om arbetskraftstillgångarna har utrymmet för ökning av sysselsättningsvolymen beräknats vara ganska obetydlig, endast 1/2 procent. Om man med ledning av fjolårets utveckling sedan sätter produktivitetsutvecklingen så högt som till 4 procent (mot 3 procent som årligt genomsnitt efter kriget) skulle alltså den totala produktionsökningen bli 4 1/2 procent eller 2 900 miljoner kronor. Denna siffra insätts alltså i försörjningsbalansen. Att den är mycket ungefärlig framgår omedelbart av redogörelsen för dess tillkomst. 6—601026

76 ÖVERSIKT

Tabell XI: 2. Försörjningsbalans (nationalbudget) för 1960 Miljoner kroner 1959 års priser; runda tal. 1959

Bruttonationalprodukt Import Lagerminskning Summa tillgång Privat bruttoinvestering Statlig bruttoinvestering Kommunal bruttoinvestering Lagerökning Export Privat konsumtion Statlig konsumtion Kommunal konsumtion Summa efterfrågan Efterfrågeöverskott.

Förändring 1959—1960 Milj. kr.

Procent

63 300 12 500 200 76 000

+ 2 900 + 1000 - 200 + 3 700

+ 47, + 8

11300 5 000 3 700

+ 900 + 200 + 200 + 500 + 900 + 900 + 150 + 250 + 4 000

+ 8 + 4 + 57,

12 500 35 200 3 300 5 000 76 000

+ 5

+'7 + 27, + 5 + 5

+ 57, 7,

Anm. Den som önskar använda ovanstående tabell som prognos för utfallet av den ekonomiska verksamheten i Sverige 1960 bör av skäl som omnämns i detta kapitels sista avsnitt summariskt justera de tre första siffrorna för efterfrågeökningar (nu 900, 200 och 200 milj.) till respektive 750 milj. (67, proc), 100 milj. (2 proc.) och 150 milj. (4 proc). Därmed blir slutsumman reducerad till 3 700 milj. och efterfrågeöverskottet bortfaller.

Importen. Kommerskollegiets bedömning går här ut på 8 procents ökning (1 000 miljoner kronor). Den baseras på branschsakkunnigas omdömen om den närmaste tidens utvecklingstendenser. För året som helhet måste utfallet i hög grad bli beroende av det faktiska inhemska efterfrågeläget och dettas utveckling. Den import som vid här angiven ökning skulle uppstå 1960 kan också — oberoende av vad man skulle kunna tro om det faktiska importutfallet — kunna betraktas som ett uttryck för vad folkhushållet har råd att köpa från utlandet utan minskning av valutareserven (om en viss »förskjutningspost» fortfarande framkommer, se kap. IV) i det att den praktiskt taget överensstämmer med den samtidigt beräknade inkomsten av export, inklusive nettointäkten av transporttjänster m. m. Lagerminskning. Denna minuspost på 200 miljoner kronor representerar det tillskott till försörjningsbalansen som förra året erhölls genom lagerminskning. En liknande tillgång kan inte anses stå till förfogande i år, då i stället en lagerökning måste förutses. (Siffran är något lägre än uppgiften i kap. II, enär den grundas på senare framkommet material som dock inte k u n n a t beaktas genom omräkning av alla tabellerna i nämnda kapitel.) På angivet sätt erhålls en ökning av utbudet av varor och tjänster med sammanlagt 3 700 miljoner kronor i 1959 års penningvärde. Förhandsberäkning av efterfrågan. De beräkningar som redovisas röranle ökningen av efterfrågan på olika områden avser såsom förut antytts genon-

ÖVERSIKT

gående att ge en uppskattning av dennas storlek sådan den kommer att bli om inga ytterligare åtgärder vidtas för deras reglerande utöver vad som var bekant vid början av april innevarande år. De avser alltså att ge en utgångspunkt för en diskussion av den fortsatta ekonomiska politiken, men föregriper inte dennas resultat. De privata och offentliga investeringarnas ökning baseras på i kapitel VIII omnämnda enkäter (verkställda i mars) jämte beräkningar av byggnadsvolymen vid normal verksamhet på igångsatta byggen. Den del som avser byggnads- och anläggningsverksamhet skulle enligt dessa beräkningar stiga med 4 procent, varvid dock den offentliga anläggningsverksamheten (framför allt vägbyggena bl. a. i och med inskränkningarna i beredskapsarbetena, i viss mån även kraftverken) skulle komma att relativt kraftigt nedskäras. Övriga delar av denna post skulle däremot ökas med omkring 6 procent, trots att även bostadsbyggandet skulle i någon mån dämpas efter ökningen föregående år. Man måste räkna med betydande svårigheter att genomföra den önskade och planerade produktionsökningen på detta område. Särskilt måste ett försök att genomföra de föreliggande byggnadsplanerna under sommarhalvåret leda till en besvärlig situation med produktionsförseningar och kostnadsökningar. Investeringarna i ökade varulager är den post som i alla tidigare nationalbudgeter visat sig mest vansklig att uttala sig om. Här förutsätts liksom i den preliminära nationalbudgeten att näringslivet eftersträvar en lagerökning i takt med totalproduktionens ökning. Detta skulle vid en mekanisk tillämpning av efterkrigstidens erfarenheter ge en lagerökning på över 600 miljoner kronor. Det finns dock skäl att tro att behovet av lagerökning i takt med produktionsökningen numera är något mindre än under tidigare efterkrigsår, varför siffran dras ned något, trots att det även föreligger ett visst behov av att återställa under föregående år förbrukade lager. Exportökningen på 7 procent representerar de för dagen konstaterbara tendenserna i kombination med ett visst försök till framtidsbedömning. Här kan givetvis hastiga och oförutsedda förändringar inträffa, särskilt med hänsyn till konjunkturutvecklingen i de viktigaste avnämarländerna. Det m å erinras om att exporten (liksom även importen) notoriskt underskattats i tidigare nationalbudgeter, genomsnittligen med 5 procent under fyra av de fem närmast föregående åren. Endast för avmattningsåret 1958 blev prognosen riktig (nämligen oförändrad volym mot 1957). Övriga år har varit uppsvingsår och de som avgett de grundläggande omdömena har då tydligen hållit sig på den säkra sidan och endast angett den ökning som m a n redan kunnat klart konstatera. Om — såsom tänkbart är — efterfrågetrycket i förhållande till de redan högt utnyttjade produktionsmöjligheterna stiger ytterligare hos våra viktigaste avnämare skulle det alltså även i år k u n n a visa sig att avsättningen ökas mer än beräknat. Därmed skulle givetvis tendensen till överkonjunktur inom det svenska näringslivet kunna skärpas. I kapitel VII har ökningen i den privata konsumtionen beräknats till 2 procent på basis av att den disponibla realinkomsten skulle stiga ungefär

78 ÖVERSIKT

på samma sätt. Härtill skulle emellertid komma en viss summa med anledning av förestående inlösning av privata pensionsförsäkringar. Siffran har därför här höjts till 2 1/2 procent eller 900 miljoner kronor. — Trots de påtagligen stora osäkerhetsmarginalerna i denna uppskattning kan det vara värt att dessutom påpeka, alt uppgången i den reala konsumtionsefterfrågan i förhållande till motsvarande period 1959 kommer att vara betydligt större under återstoden av året än under den förflutna första delen. Att 1960 års avtalsmässiga höjning blev större än förra årets är en sak som gör sig gällande först fr. o. m. att avtalen trätt i kraft, d. v. s. i stort sett någon gång under andra kvartalet; standardhöjningen för folkpensionärerna kommer fr. o. m. halvårsskiftet och verkningarna av en uppgörelse om de privata pensionerna torde dröja ytterligare. I den mån försörjningsbalansen i all sin bräcklighet avser att illustrera den kommande ekonomiska utvecklingen måste man alltså höja konsumtionsefterfrågan ytterligare. Även detta utgör i sin mån en antydan om de risker för en skärpning av inflationstrycket — eller belastningen på valutareserven — som kan tänkas uppstå under årets lopp och under nästa år. Ökningen av den statliga och kommunala konsumtionen med 5 procent baseras på föreliggande utgiftsbudgeter och föranleder såtillvida inte någon ytterligare förklaring eller kommentar. Sammanlagt erhålls på detta sätt en efterfrågeökning med 4 000 miljoner kronor eller 300 miljoner mer än den ökning av tillgångarna som samtidigt skulle kunna väntas om högkonjunkturen kan stabiliseras utan alltför besvärande produktivitetsstörningar. Detta efterfrågeöverskott på 300 miljoner kronor faller givetvis klart inom felmarginalerna för en överslagsberäkning av detta slag. Att det ändå bör betraktas som ett uttryck för risken av en alltför stark skärpning av konjunkturläget sammanhänger med att en sådan uppfattning även stöds av de mera konkreta observationer och analyser som berörts i det föregående. 3. Några principiella synpunkter I den nu aktuella konjunktursituationen kan några grundläggande erinringar vara befogade rörande möjligheter och metoder att hindra en expansionspolitik att — när full sysselsättning nåtts — slå över i inflation. Så länge en del av de produktiva resurserna och då särskilt arbetskraften ännu är oanvända kan den ekonomiska politikens uppgift synas enkel och klar: genom åtgärder för ökning av efterfrågan skall sysselsättningen ökas till dess att all arbetskraft uppsugits, varefter efterfrågenivån med skatteoch penningpolitikens hjälp upprätthålls vid den nivå som ger full sysselsättning. I praktiken är det emellertid mycket svårt att genomföra övergången från expansionsstimulerande till enbart stabiliserande politik på det teoretiskt mest önskvärda sättet. Om expansionspolitiken drivs så hårt som det förefaller ändamålsenligt med hänsyn till önskemålet att snabbast möjligt övervinna arbetslösheten kan det knappast undgås att de för ändamålet be-

ÖVERSIKT

gagnade medlen gör sig gällande även efter det att full sysselsättning uppnåtts. Det ger då i stället en stimulans till prisstegring. Detta förhållande kan även uttryckas på följande sätt: eftersom det förlöper en viss tid mellan insättandet av en sysselsättningsskapande åtgärd och dennas fulla effekt, är det i det närmaste oundvikligt att avskaffandet av en en gång uppkommen arbetslöshet — i varje fall om detta sker någotsånär snabbt — efter en tid visar sig innebära att mer igångsatts än som kan obehindrat fullföljas inom ramen för tillgängliga arbetskraftsresurser. Det sagda gäller både om samhällsåtgärder med särskilt sikte på sysselsättningen och om enskilda initiativ till produktionsutvidgningar som stimulerats av riklig tillgång på likvida medel. Rent teoretiskt skulle man visserligen kunna tänka sig att avpassa de sysselsättningsstimulerande åtgärderna med sådan precision att ökningen av efterfrågan på arbetskraft upphörde just i det ögonblick då hundraprocentig sysselsättning uppnås. Även om man bortser från att sysselsättningsökningen i så fall finge genomföras med otillfredsställande långsamhet, säger det sig självt att de rent praktiska möjligheterna saknas att driva den ekonomiska politiken med denna perfektion, inte bara för landet som helhet utan även på varje delmarknad, alltså alla områden eller yrkesgrupper mellan vilka arbetskraften inte är obegränsat rörlig. Härtill kommer för vårt lands del de speciella svårigheter som sammanhänger med säsongsvängningarna. Generellt taget är givetvis behovet av att uppnå fullständigast möjliga säsongutjämning starkare ju högre den allmänna sysselsättningsnivån uppdrivits. En eventuell överkonjunktur synes kanske under vintersäsongen (med någon förenkling av problematiken) endast leda fram till full sysselsättning, men blir då extremt överdriven under sommarsäsongen. En konjunkturpolitik som syftar till att utan inflatoriska överdrifter upprätthålla full sysselsättning året runt, måste alltså till mycket väsentlig del innefatta ågärder för en förskjutning av arbetskraftens användning från sommaren till vintern. Eftersom detta är ett problem framför allt för byggnads- och anläggningsverksamheten, och eftersom en stor del av denna av rent tekniska skäl måste bedrivas på sommaren, blir det nödvändigt att inom de företag och de grenar av byggnadsverksamheten, som man i det avseendet kan påverka, åstadkomma en direkt och ganska kraftig motvariation. En sådan motvariation strider ofta mot kravet på teknisk-ekonomisk rationalitet, om man ser saken ur den enskilde byggherrens och entreprenörens synpunkt. Detta ökar givetvis problemets svårighetsgrad. Vad som här sagts äger direkt tillämpning på den aktuella situationen i vårt land. Den expansiva finanspolitik som fördes under konjunkturavmattningen har lett till en stark ökning av likviditeten inom det svenska näringslivet; denna kvarstår då avmattningen övervunnits och tenderar nu att stimulera investeringsviljan utöver vad de reella resurserna medger. Den medför också att verkningskraften hos en på kreditgivningen riktad åtstramningspolitik reduceras. Den expansion som grundas på utnyttjande av egna

80 ÖVERSIKT

likvida medel kan obehindrat fortsätta. Även om bankernas utlåning hålls tillbaka kan i stället enskilda personer och företag med stora likvida tillgångar träda in som kreditgivare. Storförelag kan ge kundkrediter och förskott till sina leverantörer osv. Även när det gäller den speciella regleringen av det område där j ä m n sysselsättning är särskilt svår att skapa, byggnadsverksamheten, synes åtgärderna för att göra sysselsättningen fullständig hålla på att leda till en viss överansträngning om inte relativt kraftiga motåtgärder insätts. Problemet skärps här dessutom av säsongvariationen. Det har överlämnats åt länsarbetsnämnderna att genom igångsättningstillstånd styra påbörjandet av de olika byggnadsföretagen över året på ett sådant sätt att jämnast möjliga sysselsättning erhålls. Hänsyn måste emellertid också tas till de rent lokala förhållandena och till förutsedda eller avsedda konjunkturvariationer i byggnadsverksamheten. Med sikte på en viss nedskärning av bostadsbyggandet efter den speciella utvidgning som tidigare hade föranletts av den allmänna konjunkturförsvagningen under 1958 och början av 1959 gavs igångsättningstillstånd i relativt begränsad omfattning under perioden juli—oktober 1959, men då en viss arbetslöshet åter började framträda under vintern gjordes ett nytt pådrag särskilt med industribyggen m. m. Detta tenderar nu att längre fram under 1960 medföra ett starkare arbetskraftsbehov än som kan tillfredsställas under högsäsongen. Möjligheterna att genom en ny nedskärning av igångsättningstillstånden nu på våren 1960 uppväga denna tendens är mycket begränsade. En nedskärning som måhända skulle ge just den önskvärda effekten på sysselsättningen om ett par månader skulle riskera att framkalla en betydligt starkare sysselsättningsminskning under nästa vinter, om den inte strängt koncentrerades till byggen av begränsad varaktighet, som har sitt maximala arbetskraftsbehov inom några få månader. Ryggen av denna typ är emellertid karakteristiska för den icke tillståndsreglerade delen av byggnadsmarknaden. I viss grad har den ekonomiska politiken redan dragit den slutsats som följer av de här antydda både principiella och praktiska svårigheterna att med önskvärd precision reglera sysselsättningen med hjälp av finans- och penningpolitik och igångsättningstillstånd, nämligen att dessa metoder måste kompletteras med åtgärder för påverkan av sysselsättningens omfattning även vid arbeten — särskilt större byggnadsarbeten — soem redan är igångsatta. I första hand är beredskapsarbetena avsedda att fungera på detta sätt. Vid konjunktur- och säsonguppgång reduceras deras arbetsstyrka eller avvecklas de helt, även om de inte är färdigställda. Igångsättningstillstånden för vanliga byggen innehåller även en klausul, enligt vilken den tillståndsgivande myndigheten förbehåller sig att ändra det antal arbetare som byggherren fått tillstånd att anställa. I praktiken h a r man emellertid undvikit att begagna denna rätt, detta med hänsyn till de kostnader och besvär som sådana ingripanden kan framkalla. Vid vissa tillfällen har statsmakterna utfärdat föreskrifter i fråga om arbetskraftsanvändningen vid de statliga arbetsplatserna, som inneburit att åtminstone staten för sin del av-

ÖVERSIKT

stått från att genomföra eljest tilltänkta och tekniskt-ekonomiskt önskvärda utvidningar av arbetsstyrkan för att minska arbetskraftsbristen under högsäsongen. 4. Sammanfattning och slutsatser Konjunkturuppgången 1959—1960 har snabbt återställt den fulla sysselsättningen, och arbetsmarknadsläget har under de första månaderna 1960 kunnat betecknas som i och för sig välbalanserat. Det är dock tydligt att en överkonjunktur nu tenderar att uppstå och bli starkt kännbar under sommarens säsongmässiga toppbelastning, åtminstone inom de mest expansiva områdena, storstadsområdena. Även om arbetskraftsproblemet — ifall inga ytterligare antiinflatoriska åtgärder skulle vidtas — måste förutses bli mest besvärande inom byggnadsverksamheten på grund av dennas starka säsongvariation, håller arbetskraftsbristen på att bli påtaglig också inom stora delar av näringslivet i övrigt, även här med betydande geografiska och andra variationer. De bedömningar, som gjorts i fråga om sannolik ökning av varuef terf rågan, produktion och arbetskraftsbehov utifrån kännedomen om de aktuella tendenserna och förhållandena inom varje näringsgren för sig, har visserligen inte inneburit att man betraktat situationen som i någon mening extrem eller kritisk. I en mera sammanfattande bedömning måste emellertid hänsyn också tas till de kumulativa effekter, som var för sig obetydliga spänningsfenomen i det ekonomiska livet kan få genom att ömsesidigt påverka varandra. En analys, som enbart ginge ut på att sammanfatta ett antal uppgifter om orderläge, arbetsmarknadsläge, kapacitetsläge, lagerställning osv., skulle förbise väsentliga sammanhang och försumma att försöka bedöma de förlopp som kan utlösas ur en måhända i de enskilda fallen begränsad brist på jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på olika delar av varu- eller arbetsmarknaden. Så länge landets ekonomi ännu höll på att arbeta sig upp ur en situation med kvarstående överskottskapacitet och överskott på arbetskraft inom stora områden kunde en samling rapporter om stigande efterfrågan från inoch utländska marknader på de olika delområdena på ett relativt enkelt sätt summeras till ett omdöme om en stegring av totalproduktionen ungefär i takt med efterfrågeökningen. När denna däremot — såsom för närvarande — på många områden inte längre omedelbart kan mötas med erforderlig produktionsökning, blir förloppet mera komplicerat. Även om en ytterligare sysselsättningsökning eventuellt kan uppnås genom att företagen tar i anspråk mera svårmobiliserade arbetskraftsreserver, är det inte säkert att produktionen ökas i proportion till denna ökade sysselsättning. Situationen kan utlösa en ökad frånvarofrekvens och en ur produktionssynpunkt irrationell rörlighet. Om en näringsgren börjar få svårigheter av denna typ kan dess behov av att dra till sig mer arbetskraft ökas redan för att den skall kunna bibehålla en uppnådd produktionsnivå, och denna strävan k a n

82 ÖVERSIKT

i sin tur skärpa de företeelser som framkallar det ökade arbetskraftsbehovet. Likaså kan en relativt obetydlig tendens till förlängning av leveranstiderna komma att framkalla ett av naturlig förtänksamhet betingat påskyndande av orderutläggningar, som hos de tilltänkta leverantörerna ger ett på längre sikt missvisande intryck av ökade avsättningsmöjligheter. Samtidigt k a n sådana förtidsorder komma att skapa hinder för leveranser, som beställarna har ett mera akut behov av att få fram på kort sikt. Om sedan — såsom för närvarande är fallet i Sverige — företagens tillgång till likvida medel är riklig, kan det beräknade efterfrågeöverskottet snabbt ökas utöver vad det i utgångsläget såg ut att vara. Det är påtagligt att här beskrivna företeelser i hög grad har styrt de vågor av lagerökning och lageravveckling som utgjort ett centralt inslag i 1950talets konjunktursvängningar i Västeuropa och Förenta staterna. Dessa har sedan styrt den svenska exportutvecklingen. När det gäller liknande växlingar i den inhemska efterfrågan är det klart att dessa till en del kan uppfångas genom motsvarande växlingar i importen så länge en tillfredsställande valutareserv står till förfogande. En inhemsk lagerökning har sålunda gjort de senaste månadernas importsiffror särskilt stora. Växlingar i byggnads- och anläggningsverksamheten måste emellertid helt utgöras av växlingar i den inhemska produktionen. Detta är en bidragande orsak till att denna näringsgren måste särskilt uppmärksammas, konjunkturpolitiskt sett, och mer än andra bli föremål för konkreta regleringsåtgärder. Säkerhetsventilen import står inte till förfogande. Det gör den givetvis inte heller i obegränsad grad, när det gäller mera transportabla varor. Ett bestående efterfrågeöverskott kan inte bara öka importen utan även motverka exporten både genom att omedelbart leda avsättningen till den lättillgängliga inhemska marknaden och genom att småningom framkalla kostnadsstegringar som försämrar konkurrensförmågan. Det förefaller rimligt att här erinra både om dessa i och för sig välkända förhållanden och om karaktären av de prognoser för de olika delarna av näringslivet och arbetsmarknaden, som insamlats från företagare och branschexperter genom de enkäter som redovisats i de föregående kapitlen: konjunkturbarometrarna, investeringsenkäterna, länsarbetsnämndernas halvårsprognoser, kommerskollegiets undersökningar om exportutsikter och importplaner etc. Det har inte varit uppgiftslämnarnas och omdömesgivarnas uppgift att redovisa eventuellt uppkommande indirekta och kumulativa effekter av att de redovisade efterfråge- och investeringsplanerna på särskilda områden eller tillsammantagna eventuellt inte får plats inom ramen för de existerande resurserna. Detta är den uppgift som återstått, när de olika delmaterialen samlats för en överblick av läget i sin helhet. Den slutsats som kan dras av en sådan mera sammanfattande betraktelse är att det ej endast finns stora och viktiga delområden där spänningen mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft kan resultera i produktionsstörningar, utan även att de samlade kraven på produktionsapparaten tenderar att bli större än som kan uppfyllas med totalt tillgängliga resurser. Även

ÖVERSIKT

om spänningen mellan total tillgång och total efterfrågan inte är extremt stark måste man dock r ä k n a med risken att denna spänning ökas genom självförstärkande spridningseffekter från de mest ansträngda områdena. Speciellt påtaglig är risken att den i och för sig normala säsonguppgången under sommaren skall medföra en mera definitivt inflatorisk situation. Det synes därför vara nödvändigt med relativt kraftigt verkande motåtgärder med sikte särskilt på denna risk. Såsom förut framhållits har den föregående framställningen baserats på de tendenser som förelåg vid månadsskiftet mars—april. Hänsyn har alltså inte tagits till de speciella åtgärder som därefter vidtagits av regeringen i säsong- och konjunkturdämpande syfte: förbud att utan särskild dispens igångsätta statliga nybyggen eller nyanställa arbetskraft vid pågående statliga byggnads- och anläggningsarbeten under sommaren, stimulans till frivilliga åtgärder av kommuner, företag och organisationer för förskjutningav arbeten från sommar- till vinterhalvåret, införande av särskilda investeringsfonder m. m. Ej heller har hänsyn tagits till riksbankens ytterligare skärpning av penningpolitiken och arbetsmarknadsorganens ökade återhållsamhet med igångsättningstillstånd även för privata och kommunala projekt. Eftersom intensiteten i genomförandet av dessa åtgärder i hög grad kommer att bestämmas av hur behövliga den fortsatta utvecklingen visar dem vara, synes det rimligast att endast summariskt antyda h u r man skulle kunna tänka sig att ändra siffrorna i försörjningsbalansen om man på dessa vägar skapar den till slut ofrånkomliga anpassningen mellan tillgångs- och användningssidorna: det skulle närmast bli fråga om en nedjustering av ökningssiffrorna för offentliga och privata investeringar. (Sifferexempel ges i anm. till tabell 2, sid. 76.) Genom en sådan avstämning förvandlas försörjningsbalansen i princip till en prognos för det enligt numera inträdda förutsättningar sannolikaste utfallet av 1960 års ekonomiska verksamhet i Sverige. Denna formellt exakta avstämning mellan tillgångs- och efterfrågesidorna får givetvis inte tas som uttryck för uppfattningen att vare sig prognoskalkylerna eller den ekonomiska politiken skulle kunna arbeta med en sådan grad av precision.

7—601026

84 SUMMARY

Summary I. Introduction This National Rudget is a revised version of the preliminary National Rudget published at the beginning of this year. Chapter II contains a description of the Swedish economy in 1959. Chapter III gives an analysis of current trends in the international economy. The following chapters give the basis facts on economic trends in various parts of the economy on the basis of recent investigations. The most important of these investigations are: enquiries into the prospects for exports and production in the leading sectors of industry, in agriculture and forestry; enquiry on present trends in imports; an enquiry into investment plans in manufacturing industries, state and municipal works; an account of other state and municipal expenditure plans; precalculations of the volume of building on the basis of current reports on building starts; enquiries among industrialists concerning the present and estimated future situation with regard to orders, inventories, expansion plans, labour demand and supply, and prices; reports on the results of this winter's round of wage bargaining; reports from the labour exchanges on the probable labour market development for the next months. This is combined with current economic statistics into an overall account of total demand compared with total supply. The result turns out to show a small inflationary gap (Kr. 300 million, or roughly one half of one per cent of the GNP). The figure is well within the wide margin of error of such calculations, but other information regarding various aspects of economic life — especially the increasing shortage of labour — confirms the conclusion of the overall balance account, namely that there are risks of an inflationary overstrain ahead. This information was gathered around the end of March and the Government has since then intensified the anti-inflationary measures of economic policy. The results of these measures upon the various parts of the economy are not accounted for, except in a rather summary way in the last section of the last chapter. Thus this National Rudget is a survey of the motives behind the recent changes of economic policy, showing the inflationary tendencies which would have made themselves evident if nothing had been done about them.

II. The Swedish Economy in 1959 Gross fixed

investments

Preliminary calculations indicate a rise in total gross fixed investment from 1958 to 1959 of about 9 per cent at current prices and about 8 per cent

SUMMARY

at constant prices (Table II: 3 a, p. 5). The volume of residential building is estimated to have increased by 4 per cent. Preliminary figures for investment in mining and manufacturing indicate an increase of about 6 per cent, whereas investment in transport and communications increased by 9 per cent. Private gross investment at constant prices rose by 6 per cent from 1958 to 1959, while gross investment in the local government sector increased by 8 per cent (Table II: 3 b, p. 5). Central government increased by 11 per cent. The expansion of the investment activity in 1959 concerned mainly building and construction, whereas investment in machinery and other equipment displayed a more moderate increase (Table II: 3 c, p. 6). From 1958 to 1959 private consumption expenditure increased by fully 4 per cent at current prices and nearly 4 per cent at constant prices (Table II: 4, p. 6). The greatest expansion showed expenditures on durable consumer goods which increased by 13 per cent at constant prices while the increase for non-durable consumer goods was 2 per cent only. According to sales statistics consumption expenditures expanded particularly towards the end of 1959, and it seems likely that the decision to introduce a general turnover tax from the beginning of 1960 contributed to this development. According to preliminary estimates, central government consumption increased by 7 per cent and local government consumption by about 6 per cent at constant prices from 1958 to 1959 (Table II: 5, p. 7). Inventories

and Foreign

Trade

According to preliminary calculations, the balance of current payments improved by approximately Kr. 340 million from 1958 to 1959 (Table 11:6, p. 8 ) . The improvement of the balance of current payments was due to the favourable development of the exports of goods. Net income from shipping were unchanged from 1958 to 1959, while terms of trade improved about 1 per cent. Inventories seem to have been reduced by more t h a n Kr. 200 million during 1959 (Table II: 7, p. 9). Gross National Product and

Savings

Gross national product at constant prices (Table II: 2, p. 4) increased by about 5 1/2 per cent from 1958 to 1959, according to calculations based mainly upon statistics for the use of the national product (retail trade t u r n o v e r ) ; a summation of production statistics indicates a somewhat smaller rise in GNP, or 4 1/2 per cent. — Output in manufacturing increased by about 3 1/2 per cent. Construction and building is estimated to have increased considerably. The net contribution of agriculture rose by 4 per cent and in forestry there was a 2 per cent reduction. Electricity production, somewhat retarded by the drought, rose by 6 per cent, while the increases for trade, transport, and housing are estimated at 4—5 per cent. As appears from Table 11:8, p. 10, total saving (gross investment plus changes in inventories plus the balance of current transactions) as a

86 SUMMARY

percentage of gross national product increased somewhat from 1958 to 1959. Table 11:9, p. 11, shows the changes in financial savings. The financial saving of the private sector increased considerably from 1958 to 1959, whereas the financial saving both of the central government and local government sectors decreased. The increase in the financial saving of the private sector was due to a substantial fall in the expenditure surplus of enterprises, while the financial saving of households was somewhat smaller in 1959 than in 1958. III. The International Economic Situation Primarily due to increases in private investment plans and export demand, total demand in Western Europe has continued to expand during the first months of 1960. The rise in production seems, however, to have been slowed down as a result of the growing scarcity of labour and capacity resources (Table III: 1, p. 13). In the United States, the gross national product rose considerably from the last quarter of 1959 to the first quarter of 1960, mainly as a consequence of inventory accumulation following the ending of the steel strike. The immediate needs being satisfied, inventory demand has weakened considerably. As housebuilding continues to decrease and public expenditure rises are insignificant, total demand is expected to grow rather slowly during the rest of the year, despite a considerable expansion in expenditure for plant and equipment and rising consumption. For Western Europe, the economic situation is such as to raise the question of the possibility of maintaining price stability. Since last autumn, when food prices rose as a result of the drought, no significant price changes have taken place (Table 111:4, p. 19). Even if commodity prices are relatively stable, however, production costs seem to be rising as a consequence of substantial wage increases. Together with the general high level of demand for goods and services and the appearance of bottlenecks this may result in some price rises for ultimate products in the course of the year. In view of the important productivity gains last year and the increased restrictiveness of the economic policy of most Western European countries, any price rises occurring will probably be rather limited. IV. Foreign Trade Chiefly owing to a substantial increase in exports the Swedish balance of current payments improved in 1959, as is shown in Table IV: 1, p. 22. For 1960, a further increase in the volume of exports and imports is assumed to take place — by 7 and 8 per cent respectively (Table IV: 2, p. 23). As the terms of trade are estimated to show no change, owing to a presumed rise by 2 per cent in import as well as in export prices, the deficit in the trade balance is foreseen as increasing somewhat in 1960. This deficit will,

SUMMARY

87,

however, be balanced by net shipping earnings. Since the net balance of other services is assumed to be negative by Kr. 150 million, as in 1959, the total balance of current payments will thus show a deficit of the same sum. A considerable increase in exports (Table IV: 3, p. 24) in 1960 is forecast for wood products (by 13 per cent), pulp (10 per cent), iron ore (21 per cent) and engineering products (9 per cent), while the increase in imports (Table IV: 4, p. 25) is concentrated to mineral fuels (by 6 per cent), chemical products (9 per cent) and, above all, engineering products (22 per cent). The increase in the total value of exports and imports is assumed to be 9 and 10 per cent respectively in 1960. The foreign exchange reserve increased during 1959 and amounted to Kr. 3,047 million at the end of the year, as is shown in Table IV: 5, p. 26. In the months of January—March 1960 a decrease in the reserve by Kr. 344 million took place, mainly owing to a seasonal increase in imports and a certain drive for re-stocking.

V. Production Production forecasts have been made for each of the various branches of industry. The results are shown in the table on page 35. The forecasts are based on information in various forms, acquired from industrial experts, county employment boards and other authorities, enquiries concerning production plans, the inflow of orders and the like, the budgets of the state and the local government authorities and enquiries regarding investment etc. For manufacturing industries and handicraft these forecasts point to an average increase of 6 1/2 per cent in the volume of production from 1959 to 1960. This is not much above the level of industrial production in the first two months of 1960 compared with the average for 1959. That the industrial production in 1960 is not expected to rise more than slightly higher than the level already reached is due to the fact that the shortening of the number of working hours will affect production figures during the summer months, when it is implemented by allowing free Saturdays. The contribution of the state and the municipalities to the gross national product is assumed to be equal to their expenditure for public services (defence, education, administration, etc.). For trade and transport no direct forecast have been possible. It is, however, assumed that these activities will increase their contribution to the national product in the same proportion as the producing industries exclusive of stockpiling. An attempt has been made to translate the production forecasts of the various industries into figures showing the expected increase in the demand for labour. Productivity is assumed to grow at the same rate as during the last year, or, where fresh figures are not available, to follow an earlier trend. Allowance is made for the reduction of hours, varying as it will between

88 SUMMARY

the various industries. The result — an increase of 75,000 in the number of persons employed — is probably too high in relation to the available resources of manpower (as is shown in the following chapter). In other words, the planned or prognosticated efforts of the various industries to increase production will tend to lead to an excess demand for labour. There is a risk that such efforts to produce more than the supply of manpower really permits may actually lead to lower increase of production than the economy would attain if a stricter balance were kept. In any case the »planned» increase of production by 5 per cent is not likely to be achieved. (In Chapter XI the maximum increase is given as 4 1/2 per cent.)

VI. Manpower Increase of population, immigration and further elimination of unemployment should make it possible to increase the number of persons in employment by 2 per cent. The reserves mobilized are however to a great extent of lower efficiency than the trained personnel already in employment. Furthermore, the volume of employment is being lessened by 1 per cent by a reduction of the hours of work by 1 hour per week for half of the population^The maximum real increase of the volume of employment is, therefore, counted as only 1/2 per cent. In the present state of demand it can be assumed that the actual increase will equal the maximum possible increase. An increase of overtime will be counterbalanced by the effects of increasing absenteeism and turnover as the shortage of labour grows. The numbers of unemployed persons registered at labour exchanges in April were close to record low levels, representing as they did only 1.9 per cent among all members of unemployment funds and 4.5 among those of the building industry. Firms in manufacturing industries report an increasing shortage of labour. The statistics of building starts (housing and all industries) indicate a very intense summer season and consequently increasing disturbances of production unless measures are taken to reduce peak demand. (Figures for the development and state of the labour market are given in Table VI: 1, p. 38).

VII. Income and Expenditure of Private Households From 1958 to 1959 total earnings of private households rose by 4 1/2 per cent. The effect of the reduction of the working week from 47 to 46 hours was counterbalanced mainly by increasing employment and more overtime working. Of the corresponding increase in hourly earnings by an average of 4 1/2 per cent, 2 per cent was accounted for by wage drift. This year, wage agreements will increase incomes of households by nearly 5 per cent. With the same wage drift in 1960 as in 1959 the average hourly earnings would

SUMMARY

increase by 7 per cent from 1959 to 1960. As the working week is being shortened by one more hour this year the increase in the average income will be reduced by more than 1 per cent. As can be seen in Chapter VI, employment is expected to increase by 1 1 / 2 per cent and thus the sum of wages and salaries should rise by more than 7 per cent or Kr. 2,450 million from 1959 to 1960 (Table VII: 1, p. 41). Adding the payments to the national superannuation scheme, Kr. 550 million, wage and salary costs per hour will rise by 9 per cent. — Farmers' incomes, which are reported to have increased by about 4 per cent in 1959, are expected to increase by 5 per cent in 1960. Incomes of other entrepreneurs went up by about 3 per cent in 1959. As a result of the increased economic activity their incomes are expected to rise more rapidly this year. Central and local government transfers to households, which in 1959 increased by Kr. 210 million, are forecast to increase by Kr. 450 million in 1960. Direct personal taxes and fees are expected to rise by Kr. 950 million. The abovementioned changes from 1959 to 1960 in incomes, taxes and fees are forecast to lead to an increase in personal disposable incomes by about 7 per cent or Kr. 2,500 million. The corresponding increase in 1959 was 3 1/2 per cent (Table VII: 2, p. 43). From December 1958 to December 1959 consumer prices rose by 1.3 per cent; the average price level for 1959 was 0.8 per cent above the 1958 level. The price development in the first quarter of 1960 was affected by the introduction of a general turnover tax, which resulted in a 3 per cent rise in the consumer price index (Table VII: 3, p. 45). Mainly as a result of increased wage costs, an additional price rise of about 2 per cent is foreseen. Accordingly the average consumer price level for 1960 is estimated to exceed that of 1959 by 5 per cent. Private consumption increased by about 4 per cent from 1958 to 1959, while disposable income rose by 3 1/2 per cent. Personal savings thus dropped somewhat in 1959. This was to a considerable extent due to a run of buying at the end of the year before introduction of the general turnover tax. The precalculated increase in disposable money income by 7 per cent and in prices by 5 per cent means an increase in real private consumption by 2 per cent. In each post-war year the actual figure for the rise of consumption has been somewhere between the rise in real disposable income and 3 per cent. One might therefore expect the volume of consumption this year to rise by roughly 2 1/2 per cent. There are two more factors to take into account in this context: a tendency toward increased savings because of the dissavings during the period before the introduction of the turnover tax, and an extra amount of cash income to be expected in connection with the adaptation of private pension schemes to the general superannuation system. These two factors work in opposite directions. Thus the final judgement is that the expected rise in consumer demand should be 2 1/2 per cent.

90 SUMMARY

VIII. Investment The investment prognosis for 1960 is based mainly upon investment plans reported in enquiries among entrepreneurs in mining and manufacturing industries, central and local government authorities, etc. The results of these enquiries have been adjusted in the light of experience from earlier years and checked against information concerning certain investment measures. Thus for building and construction a supplementary calculation has been made on the basis of statistics of »starting permits» for such projects by local labourmarket authorities (Table VIII: 1, p. 50). The various sector forecasts are summed up in Table VIII: 5, p. 57. Investment in housing was systematically expanded during the recession and reached a peak level in 1959; with the new upturn of other activities housing investment is being reduced to some extent. Recause of the great number of starts of such buildings in 1959 the volume of this investment in 1960 is expected to be only 2 per cent or Kr. 75 million lower than in 1959. On the basis of an enquiry among enterprises with more than 50 workers, private investments in mining and manufacturing are expected to increase by Kr. 575 million in all from 1959 to 1960 (building and construction by Kr. 300 million and machinery etc. by Kr. 275); these figures include a normal rate of increase of repair and maintenance. Investment increases are planned also in transport, commerce and other services, while investment in power plants and road construction is likely to decrease in 1960 because of the government's anti-cyclical policy. In total these forecasts imply an increase in private investment by Kr. 880 million, or 8 per cent, mainly concentrated in investment in machinery and other equipment (Table VIII: 5, p. 57). Public investments is forecast to rise by 4 1/2 per cent, or about Kr. 390 million. Of this rise, the central government accounts for Kr. 185 million, the main part of which concerns military equipment. As can be seen in Table VIII: 4, p. 56, municipal investment plans show an increase by 10 per cent or nearly Kr. 300 million from 1959 to 1960. Total private and public investment for 1960 (Table VIII: 5, p. 57) is thus estimated to increase by about Kr. 1,270 million, or 6 per cent, over the previous year, implying a rise of building and construction investments by Kr. 465 million, or 4 per cent, and of machinery and other equipment investments by about Kr. 805 million, or 9 1/2 per cent.

IX. Public Finances An overall view of the budget of the central government is given in Table IX: 1, p. 59 (all figures on a cash basis). — The deficit of the total budget was substantially increased in 1958 and 1959 in order to stimulate economic activity. In 1959, the deficit amounted roughly to Kr. 2,100 million, equiva-

SUMMARY

lent to about 14 per cent of total expenditure. The economic climate changing, restrictive budgetary measures were introduced at the beginning of 1960. As a result the deficit can be expected to decrease by around Kr. 500 million from 1959 to 1960. Central government revenue is forecast to increase by Kr. 1,500 million or 11 per cent 1959—1960. More than 90 per cent of this increase will fall on indirect taxes, mainly owing to the turnover tax introduced at the beginning of 1960. Household payments of direct taxes are expected to rise by about Kr. 1,000 million in 1960. Nevertheless, central government revenue from direct taxes is forecast to remain nearly constant owing to the fact that both revenue from corporation taxes and the transfers of tax payments to the local government (the payments of direct taxes to central and local government are collected together) will increase by about Kr. 500 million. The rate of tax on private corporations has been lowered from 50 to 40 per cent of taxable profits as from the beginning of 1960. A reduction of personal tax rates was also carried through in connection with the introduction of the turnover tax. As a result, a substantial change in the distribution between direct and indirect taxes has occurred. Total central government expenditure is calculated to increase by about Kr. 1,000 million or 6 per cent from 1959 to 1960. The central government acts as a financial intermediary by borrowing money from the public and the banks and lending it particularly for investment in dwellings. From 1959 to 1960 total lending will rise by 7 per cent to Kr. 1,350 million, which is a very large part of total central government borrowing (about Kr. 1,600 million in 1960). Total central government expenditure for purposes other than lending is forecast to increase by Kr. 850 million or 6 per cent in current prices. The largest part of this increase — Kr. 450 million — will be accounted for by transfers to other sectors of the economy. The most important items are rises in the rates of old age pensions and children's allowances. Central government consumption expenditure is forecast to rise by Kr. 350 million or 11 per cent, corresponding to 5 per cent in constant prices. The main part of the increase relates to defence, schools and public health. Central government investment expenditure is calculated to show a relatively small rise from 1959 to 1960 (see Chapters VIII and XI). About three-quarters of central government investment expenditure is financed through the budget. During recent years the expenditure of local authorities for consumption, investment and transfers has been larger than current revenue. In 1959 the deficit amounted to slightly less than Kr. 500 million, equivalent to 5 per cent of total expenditure. For 1960 an increase in this deficit is indicated. The main part of the total increase in local government current revenue from 1959 to 1960 — calculated at about Kr. 600 million — will be accounted for by a rise in receipts from direct taxes, partly as a result of higher taxrates. The transfers from central government are forecast to increase very little. These transfers, which make up about one-fifth of total

92 SUMMARY

local government current revenue, consist largely of primary school teachers' salaries, which are paid by the central government through the local authorities. On the expenditure side the Revised National Rudget foresees an increase in the volume of local government consumption by 5 per cent from 1959 to 1960. As can be seen from Chapter XI, local government investment is expected to show a somewhat lower increase.

X. The Credit Market Since last summer, credit policy has been tightened considerably. During the latter half of last year, there was a certain increase in interest rates, mainly on central government loans from the banks, and the liquidity ratios prescribed for the banks were raised. In J a n u a r y 1960, the official discount rate was increased from 4 1 / 2 to 5 per cent and other interest rates were adjusted accordingly. The central government, which during the recession had covered its deficits by short-term borrowing, issued a long-term loan at 5 1/2 per cent, which was very favourably received by the public. A further rise in the liquidity ratios has taken place in 1960 too. The rise in the money supply of the public (notes and bank deposits) during 1957—1959 was followed by a decrease in the first quarter of 1960. The rapid increase of the bank liquidity has also been halted as a result of the diminished deficit of the state budget from 1959 to 1960 in connection with the increase in governmental borrowing from outside the banks.

XI. General Survey A general account of supply and demand in 1960 as compared with 1959 (a National Rudget for 1960) is given in Table XI: 2, p. 76. This table is conceptually an ex ante inflationary gap analysis. It shows on the supply side the maximum (rise in) output to be expected in 1960 compared with 1959 and the volume of imports that it would be possible to attain without loss of currency reserves (which happens to be equivalent to an import prognosis based upon an enquiry among importers and their organizations, the investment enquiry, etc.). The growth of the gross national product, is calculated to be 4 1/2 per cent, the increase of productivity being 4 per cent and the rest of the growth being due to an increasing volume of employment. This rather high figure for productivity is based upon the latest trends. One negative term on the supply side is a reduction of inventories by Kr. 200 million in 1959, which cannot be repeated in 1960. The demand increase is calculated on the basis of trends and conditions around the end of March, before the changes introduced in economic policy during April as a result of the information gathered at that time and ac-

SUMMARY

counted for in the National Rudget. In other words, the National Rudget is designed to render an account of the information and the analysis based thereupon which led to the policy decisions which have been taken recently or are about to be taken in the near future. The increase in private and public investment (8 and 5 per cent, respectively) is calculated upon the investment-plan enquiries and on statistics and forecasts of building starts by the county labour boards. Investment in inventories is a schematic figure calculated on the basis of the assumption that the demand for goods for increasing inventories is rising in the same proportion to the rise of GNP as in earlier postwar years, although with some reduction. The increase in the volume of exports will be 7 per cent, according to enquiries made among exporters and their organizations. Experience hitherto has shown that these forecasts are usually several per cent too low. It is possible that this will also be the case this year. The same holds true for imports, although the very big increases of both exports and imports during the first three months should not be taken as a pattern, as these months showed very low figures in 1959. — It is possible that the export boom will increase the inflationary pressure in the Swedish economy. According to the reasoning in Chapter VII, private consumption will rise by 2 1/2 per cent. It should be noted that the increase of consumer demand from 1959 to 1960 will make itself felt most during the summer and a u t u m n : the wage increases become effective gradually during the second quarter and in July; most of the increases of old age pensions (nearly 400 million) will become effective from July; the forthcoming adaptation of the old private pension schemes to the new system will probably result in increases of cash income for those concerned some time during the second half of the year. On the other hand, the December rush connected with the introduction of the turnover tax will not be repeated this year. According to state and municipal budgets, public consumption will increase by 5 per cent. The largest part of the increase is connected with the expansion of public services: defence, schools, and hospitals are the most important items. The increase of defence expenditure follows a long-term plan on which the four democratic parties have united. The increase of demand calculated in this way adds up to Kr. 4,000 million, or Kr. 300 million more than the »permissible» increase of output. The difference — the excess demand or inflationary gap — falls clearly inside the margin of error of these rather imprecise calculations. The indication given that there is a danger of too strong an intensification of economic activity, with inflationary results, is however confirmed by the more direct observations and analysis which have been carried out with regard to various specific aspects of economic development. It is obvious that there is a tendency for any expansionist policy which is pursued with intensity to »break through the ceiling» once full employment is attained. If an easy-money policy a n d / o r budget deficits are im-

94 SUMMARY

portant elements in the efforts to abolish unemployment, the consequent increase of liquidity will continue to exist even when it is no longer desirable. It will then stimulate any tendencies to over-expansion. Construction works, which were started in great numbers when there was unemployment left, will need more and more workers as time goes on, reaching a maximum several months after the start, and thus creating excess demand for labour. This tendency is intensified by the seasonal swings. Measures to combat unemployment through monetary policy and regulation of building starts would, therefore, have to be used long before full employment is reached, if the emergence of excess demand is to be avoided. Such a slow restoration of full employment would be regarded as unsatisfactory. Therefore — and irrespective of the bottleneck problems which arise in any full-employment economy — it will not be possible to avoid excess demand for manpower after attaining full employment unless other means are used than a simple reversal of the use of these methods. It is necessary to influence the use of manpower even in projects which have already started. This necessity is especially apparent with regard to the seasonal strains on the building industry during the summer. The fact that such reductions of the use of manpower in certain projects are often costly and technically inconvenient increases the difficulty of the problem. To a certain extent, economic policy in Sweden has taken account of this necessity. Most of the employment works sponsored by the Labour Market Roard are closed down during the summer months. The Roard has also always reserved itself (its regional branches) the right to modify the permits for building starts which they have given to builders. In practice this right has never been used, however, because of the awkward effect such regulations would have. In some cases the government has laid special restrictions on the use of manpower in state works during the high season. (Concerning later measures against the overstrain, see below.) Conclusions The reports on the economic situation and the prospects for 1960 do not indicate any too extreme inflationary strains. These partial reports are, however, made on the basis of each sector or aspect of the economy separately. One must furthermore take into account the fact that relatively slight imbalances can develop cumulatively into a more critical stage. This in turn can create delivery delays and other disturbances, such as speculative stockpiling, overmobility, and absenteeism. In many areas, excess demand can be met by an increase of imports, temporarily financed from currency reserves. The present expansion of building obviously has no such buffer. For this and other reasons, swift measures must be taken in this field especially in order to keep demand in a reasonable balance with supply. The anti-inflationary measures must, however, cover the other aspects of economic activity as well. The shortage of labour has spread to most branches of industry, although there are great variations in the situation between various parts of the country.

SUMMARY

95 As previously observed, this survey is based upon a series of reports concerning the conditions and trends prevailing at the end of March. Since then, however, the Government has taken a series of measures in order to curb the foreseen tendencies toward economic overstrains. Rriefly, these measures are as follows: During the summer months state authorities may not start any new building of houses or increase the number of persons employed in any state building and construction already in progress (except by special permission). Stimulation of voluntary measures by local government authorities, organizations, and firms to postpone works from the summer to the winter season; in areas where the labour shortage is becoming a problem, local committees are established with a view to producing agreement on a limitation of the demand for building workers during the peak season. The legislation on so-called investment reserves is being amended in order to give this institution a restraining effect on current investment; considerable tax reliefs are to be enjoyed by companies which deposit 100 per cent of their investment reserves in a special account at the central bank, provided this is done before certain dates in 1960 and the money is kept in this account until the end of 1961; the ordinary investment-fund system will continue unchanged except that the sterilization on special account at the central bank has to be 46 per cent instead of 40 per cent; both types of funds can be released at any time by the Labour Market Roard if the employment situation calls for a stimulation of investment activities. — Since the end of March, furthermore, the central bank has tightened its monetary policy, and the Labour Market Roard has issued directives to its local (county) branches to restrict their granting of starting permits for building works, especially those planned to be undertaken during the summer. All these measures are designed to change the outcome of the balance of resources (the "National Rudget") for 1960 as presented in Table XI: 2. The degree of intensity with which they will be applied will largely depend on how necessary the development shows them to be. It therefore seems best merely to indicate in outline here how the figures in the balance of resources table might be amended if the ultimately unavoidable adjustment between the supply side and the demand side is effected in these ways; it would mainly be a matter of a downward adjustment of the increase figures for public and private investments by Kr. 300 million, totally. (See note to Table XI: 2, p. 76.) Ry such a reconciliation the balance of resources is in principle converted into a forecast of the most probable outcome of the economic activity in Sweden during 1960, taking account of the conditions which have now emerged. This formally exact agreement between the supply side and the demand side must not, of course, be taken as expressing a belief that either the forecast calculations or economic policy could achieve such a degree of precision.

96 Tabellförteckning I I . 1. Försörjningsbalansen 1955—1959 i löpande priser 2. Försörjningsbalansen 1955—1959 i fasta (1954 års) priser 3 a. Bruttoinvesteringar 1955—1959, uppdelade p å ändamål 3 b . Bruttoinvesteringar 1955—1959, uppdelade i privata och offentliga 3 c. Bruttoinvesteringar 1955—1959, uppdelade efter t y p . 4. P r i v a t konsumtion 1955—1959 5. Offentlig konsumtion 1955—1959 6. Bytesbalansen 1955—1959 7. Lagerförändringar för statistiskt belysta produktions- och distributionsområden 1955—4959. Löpande priser 8. Sparande-investering 1955—-1959 i löpande priser 9. Finansiellt sparande 1955—1959 III. 1. Industriproduktionen i vissa länder 1959—-I960 2. Värdemässiga förändringar i den internationella handeln 3 kv. 1958—3 kv. 1959 3. Bruttonationalprodukten och dess komponenter 1959 och 1960 i vissa västeuropeiska länder 4. Prisutvecklingen i vissa länder

3 4 5 5 6 6 7 8 9 10 11 13 13 15 19

IV. 1. Betalningsbalansen 1958—1960 2. Utrikeshandelns värde-, volym- och prisförändringar 1957 —1960 3. Exporten av varor 1958—1960 4. Importen av varor 1958—1960 5. Guld- och valutareserven december 1956—mars 1960 . . 6. Utrikeshandelns fördelning på länderområden 1958—1959

23 24 25 26 28

V. 1. Industriproduktionen 1957—februari 1960

30 VI. 1. Utvecklingen på arbetsmarknaden 1956—april 1960 . . .

38 V I I . 1. Löneutvecklingen för statistiskt k ä n d a grupper 1958— 1960 2. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1958 —1960 3. Konsumentpriserna 1958—mars 1960 VIII. 1. Räkneexempel för 1960 års tillståndsberoende byggnadsverksamhet (exkl. bostäder) 2. Investeringsplaner inom industrin för 1960 3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 4. Kommunernas samt de k o m m u n a l a bolagens och stiftelsernas investeringsplaner för 1960 5. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling från 1959 till 1960 I X . 1. Statens ekonomiska verksamhet 1958—1960/61 2. Statliga och kommunala skatter 1958—1960

41 43 45 50 52 53 56 57 59 62

97 X. 1. Förändring av penningmängden hos allmänheten 1953— 1959 2. Likviditetsutvecklingen hos affärsbankerna X I . 1. Återblick på prognos och utfall av nationalbudgeterna 1955—1959 2. Försörjningsbalans (nationalbudget) för 1960

67 69 75 76

98 Tables II.

III.

1. Balance of resources, 1955—1959, a t current prices 2. Balance of resources, 1955—1959 at 1954 prices 3 a. Gross fixed investment, 1955—1959, by destination 3 b. Private and public gross fixed investment, 1955—1959 3 c. Gross fixed investment in construction and machinery, 1955—1959 4. Private consumption, 1955—1959 5. Public consumption, 1955—1959 6. Balance of current p a y m e n t s , 1955—1959 7. Changes in stocks of certain commodities, 1955—1959, at current prices 8. Savings-investments, 1955—1959, at current prices 9. Financial saving, 1955—1959

3 4 5 5 6 6 7 8 9 10 11

1. Industrial production in certain countries, 1959—1960 2. Value changes in international trade, third quarter 1958—third quarter 1959 3. Gross national product and its components in certain Western European countries 1959 and 1960 4. Price developments in certain countries

15 19

IV.

1. Balance of p a y m e n t s , 1958—1960 2. Foreign trade; value, volume and prices, 1957—1960 3. Exports, 1958—1960 4. Imports, 1958—1960 5. Gold and foreign exchange reserves, December 1956—March 1960. . 6. Foreign t r a d e by areas, 1958—-1959

22 23 24 25 26 28

V.

1. Industrial production, 1957—Februari 1960

30 VI.

1. Developments on t h e labour m a r k e t , 1956—April 1960

38 VII.

1. Wage and salary developments for certain categories, 1958—1960 . 2. Personal incomes and expenditures, 1958—1960 3. Consumer prices, 1958—March 1960 1. Licensed building and construction in 1960 2. Investment plans for 1960 in manufacturing and mining 3. Planned and realized investment in manufacturing and mining . . . 4. Investment plans for 1960 of municipalities 5. Total gross fixed investment, forecast for 1960

41 43 45 50 52 53 56 57

IX.

1. Central government finances, 1958—1960/61 2. Central and local government taxes, 1958—1960

59 62

X.

1. Changes in t h e money supply of t h e public, 1953—-1959 2. Bank liquidity developments

67 69

XL

1. Review of national budget forecasts and outcome, 1955—1959 2. Balance of resources (national budget) for 1960

75 76

VIII.

KUNGL. BIBL.

- 6 JUL 1960 STOCKHOLM

13 13

Statens offentliga utredningar 1960 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Ecklesiastikdepartementet 1957 års skolberedning.32. Individuella differenser och skoldifferentiering. [13] - Kursplaneundersökningar i m a t e m a t i k och modersmålet. [15]

Förslag till namnlag. [5]

Utrikesdepartementet

Jordbruksdepartementet Högre utbildning, forskning och försök på lantbrukets område. [2] Grusexploateringen i Sverige. [3] Forskning och högre utbildning p å skogsbrukets område. [17]

Handelsdepartementet Försvarsdepartementet ö v e r s y n a v lagen om försäkringsrörelse. [11] Krigsmaktens högsta ledning. [12]

Socialdepartementet

Inrikesdepartementet F o l k t a n d v å r d e n . [1] D e ekonomiska villkoren för en huvudmannaskapsreform inom mentalsjukvården. [9] CP-vården. [14]

Kommunikationsdepartementet

Civildepartementet S t a t s t j ä n s t e m ä n s förhandlingsrätt. ]10]

Finansdepartementet Fastighetsbeskattningen. [4] Studiekostnader vid beskattningen. [6] Redogöraransvaret och anmärkningsprocessen. [7] Preliminär nationalbudget för å r 1960. [81 Banklikviditet och kreditprioritering. [16] R e v i d e r a d nationalbudget för å r 1960. [18]

STOCKHOLM I 9 6 0 . ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG.