Preliminär nationalbudget för år 1961.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961: 10 Fin ansdepartementet

PRELIMINÄR

NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1961 WITH A SUMMARY IN ENGLISH

Stockholm

1961 J<?fe/ J O A

Statens offentliga utredningar 1961 Kronologisk förteckning

1. Totalisatorverksamheten. I dun. 140 s. J o . 2. Sparstimulerande åtgärder. Idun. 121 s. Fi. 3. Effektivare prisövervakning. Idun. 177 s. H. 4. Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Idun. 230 s. Fl. 5. Begravningsplatser och gravar. Norstedt & Söner. 188 s. J u . 6. Underrätterna. Idun. 339 s. J u . 7. Enhetlig ledning av krigsmakten. Beckman. 120 s. Fö. 8. Om läkarbehov och läkartillgång. Idun. 228. s. I. 9. Principer för en ny kommunindelning. Beckman. 248 s. I. 10. Preliminär nationalbudget för år 1961. Marcus. V+ 105 s. Fi.

Anm. Om särstild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961:10 Finansdepartementet

PRELIMINÄR

NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1961 WITH A SUMMARY IN E N G L I S H

STOCKHOLM 1961 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

III

Innehåll Table of Contents in English Förord Preliminär nationalbudget för 1961 I. Inledning

iv v 1

/ / . Sveriges ekonomi 1. Inhemska bruttoutgifter 2. Utrikeshandel och lagerutveckling 3. Sparande och investering III. Utrikeshandeln 1. Handeln med olika länderområden 1960 2. Bytesbalansen och valutareserven 1960 3. Sveriges export 1961 4. Sveriges import 1961 5. Bytesbalansen och valutareserven 1961

4 6 10 12 14 14 15 16 19 21

IV. De enskilda konsumenternas ekonomi 1. De disponibla inkomsterna 2. Konsumentpriserna 3. Konsumtionsvolymen

22 22 25 27

V, Produktionen 1. Den totala produktionen 1960 2. Produktionsutsikterna 1961 3. Produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar VI. Arbetsmarknaden 1. Arbetskraftstillgången och den totala sysselsättningen 2. Arbetsmarknadsläget Bilaga: Den statliga arbetskraftsbegränsningen sommaren 1960 VII. Den offentliga verksamheten 1. Kommunerna 2. Staten

30 30 30 32 38 38 39 44 47 47 50

VIII.

55 55 57 65

IX.

Investeringarna 1. Utgångspunkt och metoder för investeringsprognosen för 1961 2. Investeringsutvecklingen inom olika områden Kreditmarknaden

X. Sammanfattande

bedömning

Tillägg: Finansplanens bedömning av det internationella ekonomiska läget . . . . Summary in English List of words occurring in the tables Tabellförteckning List of tables in English

76 87 90 98 104 105

IV

Contents Table of Contents in Swedish Preface Preliminary National Budget for 1961

m V

I. Introduction

1 II.

The Swedish Economy in 1960 1. Domestic gross expenditure 2. Foreign trade and inventories 3. Savings and investment

4 6 10 12

III.

Foreign Trade 1. Foreign trade by areas in 1960 2. Balance of current payments and the holdings of gold and foreign exchange in 1960 3. Swedish exports in 1961 4. Swedish imports in 1961 5. Balance of current payments and the holdings of gold and foreign exchange in 1961

14 14

Income and Expenditure of Private Households 1. Disposable income 2. Consumer prices 3. Volume of consumption

22 22 25 27

IV.

V. Production 1. Production in 1960 2. Production outlook for 1961 3. Development in different branches VI. Labour Market 1. Supply of manpower and total employment 2. Labour market situation Appendix: Effects of restrictions on Government investment in the summer of 1960 VII. Public Finances 1. Municipalities 2. Central Government VIII.

IX.

15 16 19 21

30 30 30 32 38 38 39 44 47 47 50

Investment 1. Methods applied 2. Investment development in various sectors

55 55 57

The Credit Market

05 X. Conclusions Appendix: The International Economic Situation

76 87

Summary in English List of words occurring in the tables in English List of tables in Swedish List of tables in English

90 98 104 105

v

Förord Föreliggande preliminära nationalbudget för 1961 har tidigare publicerats i statsverkspropositionen (bihang 2 till bilaga 1: Inkomsterna). Liksom föregående år utges nationalbudgeten även separat. Den har kompletterats med finansplanens bedömning av det internationella ekonomiska läget samt — liksom tidigare år — försetts med en sammanfattning på engelska. Till hjälp för utländska läsare har dessutom en förteckning på engelska av vanligaste i tabellerna förekommande ord bifogats. Den preliminära nationalbudgeten har utarbetats inom finansdepartementets ekonomiska avdelning under ledning av dess t. f. chef, fil. lic. Gösta Rehn. Den bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika statliga verk och institutioner. Följande utomstående författare har medverkat: forskningsassistent L. Hansson (kap. II med undantag för avsnittet om korrigeringar för oms-rushens effekt), forskningssekreterare Gudrun Norstedt och aktuarie Å. Tengblad (kap. VIII) samt docent B. Kragh (kap. IX). Kapitlet om utrikeshandeln bygger i huvudsak på en promemoria från kommerskollegium. Vidare har utredningsrådet hörts. Dettas ledamöter bär dock inget ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

INLEDNING

1 Preliminär nationalbudget för år 1961 I. Inledning Med hänsyn till att föreliggande nationalbudget framläggs endast någon månad efter publiceringen av första numret av konjunkturinstitutets kvartalstidskrift, har dess innehåll kunnat i någon mån begränsas. Den internationella översikten har slopats och ersatts med några konkreta påpekanden i samband med utrikeshandelsprognosen. På andra punkter har eljest utförligare framställningar nedkortats till en hänvisning till konjunkturinstitutets rapport. Nalionalbudgeten inleds dock såsom tidigare med en översikt över utvecklingen inom Sverige, vilken utmynnar i en preliminär försörjningsbalans för det närmast förflutna året. Detta kapitel — liksom avsevärda delar av de återblickande avsnitten av övriga kapitel — kan delvis betraktas som en komplettering av konjunkturrapporten med senare framkommet material. Försörjningsbalansen för det förflutna året har som vanligt sammanställts inom konjunkturinstitutet som ett led i arbetet på dess nationalräkenskaper. Då de siffror som där redovisas för kommunala och privata investeringar påverkats av betalningsförskjutningar i samband med varuskattens införande har i kapitlet införts ett avsnitt som redogör för de justeringar på dessa punkter som bör göras för att materialet skall kunna användas för den realekonomiska bedömningen och prognosen för det kommande året. Det bör särskilt framhållas att — där ej annat anges — kapitlet i övrigt inklusive tabellerna enbart innehåller ojustcrade uppgifter. I kapitel III redovisas dels den traditionella utrikeshandelsberäkningen främst baserad på kommerskollegiets studier över aktuella export- och importtendenser i olika branscher, dels en mera schematisk utrikeshandelsprognos baserad på utländska prognoser över bruttonationalprodukternas utveckling i de för Sverige viktigaste exportländerna jämte en likaledes schematisk kalkyl över den svenska importens sannolika utveckling vid gjorda antaganden om nationalproduktens ökning. Bedömningen av de privata hushållens konsumtion (kap. IV) försvåras av de nyssnämnda betalningsförskjutningar — delvis av realekonomisk betydelse, delvis mera att betrakta som statistiska missvisningar — som framkallades av vad man för korthets skull kan kalla oms-rushen vid årsskiftet 1959/1960. På grund av att denna föranledde en i förhållande till inkoms-

2 INLEDNING

terna onormalt låg konsumtionsnivå under 1960 har den beräknade ökningen 1961 kommit att framstå som ovanligt stor. Ifråga om produktionsökningen tillämpas i prognosen för 1961 antagandet att produktiviteten stiger i samma takt som föregående år eller med närmare tre procent jämte en sysselsättningsökning på ca en procent. Det material som mera i detalj framläggs i kapitlet om produktionen (kap. V) kan närmast betraktas som en kontroll på rimligheten av det mera schematiska produktionsantagandet, dels ock som ett studium av den sannolika konjunkturintensiteten på olika delområden under det kommande året. I arbetsmarknadskapitlet (kap. VI) redovisas ej endast arbetskraftstillgångarnas sannolika utveckling utan även balansen på olika delar av arbetsmarknaden, detta såsom ett väsentligt led i analysen av konjunkturläget. Det följande kapitlet om den offentliga hushållningen ger bakgrunden till försörjningsbalansens siffror för den statliga och kommunala konsumtionen. —- Kapitel VIII, Investeringarna, har som vanligt i huvudsak utarbetats inom konjunkturinstitutet på basis av ett omfattande material i form av enkäter och byggnadstillståndsstatistik. Det har dock härutöver i viss mån kompletterats med hänsyn bl. a. till effekten av oms-rushen. Kompletteringarna, vilka som tidigare nämnts berör de kommunala och privata investeringarna, har för tabellernas del inneburit att förändringarna 1960—1961 angetts med korrigerade siffror. Med tanke på den aktiva penningpolitik som utövats och alltjämt utövas för att reducera likviditeten inom banksystemet och näringslivet, har kreditmarknadskapitlet (kap. IX) i år gjorts särskilt utförligt. Kreditgivningen under 1959 och 1960 kartläggs både vad beträffar fördelningen mellan olika kreditförmedlare och mellan olika låntagande sektorer. Resonemanget har, i grova drag, förts vidare också vad beträffar den förväntade utvecklingen under 1961. Förändringarna i affärsbankernas och näringslivets likviditet har härvid ägnats särskild uppmärksamhet. Sammanfattningskapitlets tabellariska sammanställning av försörjningsbalansen för 1961 utmynnar formellt i ett efterfrågeöverskott på ca en procent av bruttonationalprodukten. Effekten av den restriktiva penningpolitiken har därvid systematiskt hållits utanför detaljberäkningarna, eftersom det knappast är möjligt att finna någon metod för att kvantitativt ange dess betydelse utöver vad som redan påverkat företagens egna investeringsplaner och marknadsbedömningar sådana dessa framkommer i olika enkätmaterial m. m. Den del av den penningpolitiska dämpningseffekten som ännu ej framträtt får därför ses som en mera obestämd motvikt mot den tendens till inflation eller stigande underskott i utrikeshandeln som efterfrågeöverskottet annars skulle leda till. Även oavsett denna speciella osäkerhetsfaktor är givetvis felmarginalerna i en inflationsgapsberäkning av den här presenterade arten så breda, att ett utslag av den här angivna storleken inte ensamt skulle få leda till några mera bestämda slutsatser. Med stöd även av mera konkreta betraktelser av förhållandena på olika delområden har det dock ansetts möjligt att av den

INLEDNING

föreliggande översikten dra den slutsatsen att det särskilt inom verkstadsindustrin finns en påtaglig risk för uppkomsten av en besvärande överkonj u n k t u r i samband med vårens säsongmässiga uppsving, vilket kan väntas starta från ett läge där inga nämnvärda reserver längre finns för att möta en ytterligare ökning av efterfrågan på arbetskraft.

SVERIGES EKONOMI 1 9 6 0

4 II. Sveriges ekonomi I960 Konjunkturinstitutet presenterade i sin novemberrapport över konjunkturläget en uppskattning av förändringarna i försörjningsbalansens poster mellan 1959 och 1960. Sedan dess har ny statistik framkommit för vissa områden. Bl. a. föreligger nu en mer definitiv sammanräkning av kommerskollegiets investeringsenkät och nya uppgifter om staten och kommunerna. Nu tillgängliga siffror för export och import under oktober månad har vidare föranlett vissa revideringar av kommerskollegiets septemberkalkyl för exporten och importen under 1960. Tabell II: 1. Försörjningsbalans 1956—1960 Miljoner kronor 1954 års priser

Tillgång Bruttonationalprodukt till marknadspris Import av varor, cif Minskning av lager m. m Summa tillgång Användning Privat inhemsk bruttoinvestering Statlig inhemsk bruttoinvestering Kommunal inhemsk bruttoinvestering Ökning av lager m. m Export av varor, fob, och nettot av tjänster Privat konsumtion Statlig konsumtion Kommunal konsumtion Summa användning Bruttonationalproduktens proc. förändring sedan föregående år 1

50 738 11871 102 62 711

53 419 12 464 307 66190

8 456 3 562 2 892 1027

9 088 3 726 2 955

9 631 4160 3 267

11545 28 569 2 366 3 468 61885

11417 29 490 2 401 3 634 62 711

12123 30 643 2 565 3 801

+ 3 »/i

+ 1

+5

48 613 10 874

50 237 11648

59 487

8 465 3 457 2 626 615 10 585 28 094 2 320 3 325 59 487

6(1.19(1

Avrundat till halva procent. Anm. Presentationen i miljoner kronor i denna och efterföljande tabeller, speciellt vad avser beräkningarna i fasta priser, utgör inte något m å t t på de enskilda delposternas noggrannhet. Det har emellertid visat sig praktiskt ogenomförbart att ange alla poster till en gemensam,

5 SVERIGES EKONOMI 1 9 6 0

De data för den ekonomiska utvecklingen mellan 1959 och 1960, som här presenteras, har utarbetats som ett led i konjunkturinstitutets nationalräkenskaper. Beräkningen av de poster som sammanfattas i försörjningsbalansen skall i enlighet härmed i princip bygga på uppgifter om faktiska leveranser eller nedlagda material- och arbetskostnader. I vissa fall har dock uppgifter i stället erhållits om betalningarna. Den tidigareläggning av betalningarna som förekom inom skilda områden i samband med den allmänna varuskattens införande vid årsskiftet 1959/1960 med syfte att undvika skatt för varor levererade under 1960, har då medfört att nationalräkenskapssiffrorna både för 1959 och 1960 blivit missvisande. Mycket ungefärliga korrektioner för denna effekt redovisas i det följande i några noter samt i ett särskilt avsnitt (se sid. 9 ) ; i övrigt bygger framställningen i detta kapitel på okorrigerade uppgifter. Bruttonationalprodukten till marknadspris beräknad från användningssidan visar enligt den reviderade beräkningen en uppgång mellan 1959 och 1960 med 3 procent i fasta priser och 8 procent i löpande priser (tabell 1). De angivna procenttalen innnebär en nedjustering av konjunkturinstitu-

Löpande priser 1960

Förändring 1959—1960 Miljoner kronor

55109 14195

Procent

1960 Förändring 1959—1960

1 Miljoner kronor

+ 1690 + 1731 - 307 + 3114

10183 4182 3160 373

+ + +

552 22 107 373

+ 5 V. + V, - 3 V.

12 676 5195 3 909 524

+ 1386 + 261 + 96 + 524

13 512 31277 2 666 3 951 69 304

+ 1389 + 634 + 101 + 150 + 3114

+ 11 V. + 2 + 4 + 4 + 4 V,

14 200 37 254 3 587 5 345 82 743

+ 1746 + 1944 + 311 + 459 + 6 780

+ 3

+ 3 + 14

68193 14 550

+ 4 V,

82 743

+ 4 989 + 2 062 - 271 + 6 780

Procent1

+ 8 + 16 V. + 9 + 12 »/• + 5 V,

+ 2 V.

+ 14 + 5 V, + 9 V, + 9 V. + 9

+ 8

osäkerhetsmässigt avrundad nivå utan att en stor del av tabellernas upprysningsvärde skulle gå förlorat.

6 SVERIGES EKONOMI I 9 6 0

tets siffror med 1 procent. Beräkningar från produktionssidan tyder däremot på en volymökning på hela 4 1/2 procent. 1 (En översikt av utvecklingen på olika produktionsområden ges i kapitel V.) 1. Inhemska bruttoutgifter De totala bruttoinvesteringarna2 beräknas ha ökat med ca 3 procent i volym och 9 procent i värde mellan 1959 och 1960 medan motsvarande siffror för 1958—1959 var 8 respektive 9 procent. Prisstegringen mellan 1959 och 1960 hänför sig delvis till omsättningsskatten. Ökningstaktens nedgång i volym räknat ligger så gott som uteslutande på investeringarna i byggnader och anläggningar, vilka ökade med endast ca 1 procent 1959—1960 mot omkring 10 procent 1958—1959, medan ökningstakten för maskininvesteringarna beräknas ha sjunkit från 6 till 5 procent (tabell 2 ) . Ökningen på ca 1 procent för byggnads- och anläggningsinvesteringar döljer en mycket olikartad utveckling för olika investeringskategorier. Kalkyler för bostadsbyggandet tyder närmast på en svag minskning mellan 1959 och 1960, medan industrins investeringar i byggnader och anläggningar beräknas ha stigit med ca 13 procent, vilket är betydligt mer än ökningen i industrins maskininvesteringar. Kommunernas totala investeringar beräknas ha minskat med ca 3 procent mellan 1959 och 1960. Denna oväntade minskning, som givetvis får omgärdas med relativt stora osäkerhetsmarginaler, kan delvis sammanhänga med statsmakternas uppmaning till offentliga myndigheter, affärsverk och bolag under våren 1960 att iaktta återhållsamhet i investeringsverksamheten. Därtill kommer emellertid att de omständigheter, som i samband med omsättningsskattens införande medfört en överskattning av 1959 års siffror och en underskattning av 1960 års, sannolikt påverkat kommunernas betalningar i relativt hög grad. De statliga investeringarna beräknas ha ökat med högst 1 procent från 1959 till 1960 och de privata med omkring 6 procent. Utvecklingen för de offentliga 3 och privata investeringarna mellan 1959 och 1960 kontrasterar starkt mot utvecklingen 1958—1959, då i stället de offentliga investeringarna — i varje fall de statliga — s teg betydligt mer än de privata. (Angående sifferkorrektioner med anledning av statistiska missvisningar vid varuskattens införande, se sid. 9.) 1 Differensen i ökningstalen kan möjligen anses ligga inom osäkerhetsmarginalen för beräkningarna, men avspeglar med all sannolikhet också den nämnda förskjutningen i betalningarna till följd av omsättningsskattens införande. De korrektioner härför som redovisas nedan, sid. 9, synes innebära att ökningen i bruttonationalprodukten — beräknad från användningssidan — höjs till 31/2 å 4 procent. 2 Som grundval för beräkningarna över investeringsverksamheten kan huvudsakligen följande källor nämnas: 1) bostäder: månadsstatistik från bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen; 2) jordbruk, skogsbruk och fiske: uppgifter från statistiska centralbyrån, statens forskningsanstalt för jordbruksbyggnader, jordbrukets utredningsinstitut, skogsstyrelsen och domänstyrelsen; 3 o. 4) industri och kraftverk: kommerskollegiets kapitalinvesteringsenkäter; 5) handel: arbetsmarknadsstyrelsens tillståndsgivningsstatistik; 6) samfärdsel: kommerskollegiets kapitalinvesteringsenkäter, registreringsstatistik för motorfordon, Sveriges varvsindustriförening samt utrikeshandelsstatistiken; 7 o. 8) förvaltning, sociala ändamål, skolor, kyrkor m. m.: riksräkenskapsverkets budgetredovisning; 9) vägar och gator m. m.: uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt arbetsmarknadsstyrelsen; 10) militära investeringar: uppgifter från försvarsdepartementet och riksräkenskapsverket. — Dessutom bör nämnas statistiska centralbyråns kommunstatistik, vilken berör grupperna 1), 4), 6), 7), 8) och 9). 3 Inkl. affärsverk och offentliga bolag. Jämför även anmärkning under tabellerna 6 och 7.

SVERIGES EKONOMI 1 9 6 0 Tabell II: 2. Bruttoinvesteringar 1956—1960 Miljoner kronor i löpande priser

1960 Förändring i procent i fasta (1954 års) priser 1956— 1957— 1958— 1959— 1957 1958 1959 1960

Totala bruttoinvesteringar inklusive underhåll 16 053 17 213 18 418 20 037 21780 + 2 Byggnader och anläggningar totalt 9147 9 751 10 424 11606 12 490 + 2 därav: bostäder . . . . 3 479 3 632 3 868 4179 4 466 + 1 industri 952 994 1118 1209 1454 0 övrigt 4 716 5125 5 438 6 218 6 570 + 4 Maskiner och apparater totalt 6 906 7 462 7 994 8 431 9 290 + 3 därav: industri 2 291 2 351 2 650 2 811 3134 0 övrigt 4 615 5111 5 344 5 620 6156 + 4 Totala bruttoinvesteringar exklusive underhåll 11100 11902 12 982 14 297 15 509 + 3 Byggnader och anläggningar totalt 6 520 6 926 7 570 8 520 9120 + 3 därav: bostäder . . . . 2 562 2 680 2 885 3 067 3 231 + 2 industri 705 739 849 923 1137 0 övrigt 3 253 3 507 3 836 4 530 4 752 + 4 Maskiner och apparater totalt 4 580 4 976 5 412 5 777 6 389 + 3 därav: industri 1360 1369 1657 1791 2 024 - 1 övrigt 3 220 3 607 3 755 3 986 4 365 + 5

+

+

+

+ 6 + 6 + 12 + 5

+ 10 + 7 + 7 + 13

+ 1 - 1 + 13 0

+ 6 + 12 + 3

+ + +

6 5 6

+ + +

5 5 5

+

+ 10

+

+ 9 + 8 + 15 + 8

+ 12 + 6 + 9 + 17

+ 1 - 2 + 16 0

+ 8 + 21 + 3

+ + +

+ 6 + 6 + 6

8 7 9

Den privata konsumtionen1 beräknas ha stigit med ca 2 procent i volym och omkring 5 1/2 procent i värde 1959—1960; det bör betonas att siffran för volymförändringen med tanke på de vanskligheter som varit förknippade med uppskattningen av konsumtionen under fjärde kvartalet 1960 är mycket osäker. Prisstegringen för konsumtionen synes alltså ha varit relativt obetydlig, om man exkluderar omsättningsskatten. Enligt beräkningar för de tre första kvartalen 1959 och 1960 förefaller nedgången i ökningstakten för den totala konsumtionsvolymen från 4 procent 1958—1959 till 2 procent 1959 —1960 huvudsakligen ligga på de varaktiga konsumtionsvarorna, som efter en kraftig uppgång 1958—1959 synes ha minskat mellan 1959 och 1960 (se tablå och tabell 3). Volymförändringen för de varaktiga konsumtionsvarorna mellan helåren 1959 och 1960 är dock speciellt svår att beräkna, dels emedan dessa svarade för större delen av den onormala konsumtionsökningen i slutet av 1959, dels emedan verkningarna av utbetalningarna i samband med pensionsavlösningen i slutet av 1960 är svårbedömbara. Förändringar i den privata konsumtionen mellan de tre första kvartalen 1959 och 1960 framgår av nedanstående tablå (index 1—3 kv. 1959 = 100): 1 Bland källorna för beräkningarna av den privata konsumtionen' 1959—1960 kan nämnas socialstyrelsens omsättningsstatistik för detaljhandeln, direkta uppgifter om försäljningens värde eller kvantitet (vad gäller bl. a. telefon och telegram, radio- och TV-licenser, sprit och tobak samt resor), registreringsstatistiken för personbilar samt nöjes- och varuskattestatistik. Beräkningarna av livsmedelskonsumtionen utförs av statens jordbruksnämd på grundval av bl. a. leverans- och tillförselstatistik.

8 SVERIGES EKONOMI 1 9 6 0

Tabell II: 3. Privat konsumtion 1956—1959 1

Miljoner kronor i löpande ]Driser

Förändring i procent i fasta (1954 års) priser

19581959 Livsmedel Spritdrycker och viner Tobak Bostad Bränsle och lyse Beklädnad Inventarier Fordon Resor Sjukvård, hygien, hemvård etc. övrigt Summa

9 772 1408 896 2 694 1611 3 857 2104 2 086 1215 1797 2 544 29 984

9 852 1508 949 2 909 1608 4 002 2 331 2 428 1260 1880 2 714 31441

10 339 1523 1072 3 215 1817 4161 2 616 2 654 1305 2 032 2 820 33 554

10 466 1561 1124 3 472 1705 4 292 2 955 3 047 1284 2123 2 925 34 954

0 -11 + 3 + 4 - 7 + 2 + 7 + 11 - 4 + 3 + 3 + 2

+ 3 -11 + 3 + 4 + 11 + 2 + 11 + 6 - 2 + 4 + 1 + 3

+ 2 + 1 + 3 + 4 - 1 + 3 + 13 + 14 - 1 + 4 + 1 + 4

+ Banktjänster + Försäkringstjänster — Dubbelräkning

118 344 227 30 219 3 519 7 546 19154

136 401 227 31751 3 949 8 055 19 747

159 402 237 33 878 4 210 8 661 21007

175 422 241 35 310 4 772 9 069 21469

+ 14 + 12 0 + 2 + 8 + 3 + 1

+ 13 — 3 + 2 + 3 + 5 + 2 + 3

+ 10 + 2 + 1 + 4 + 13 + 3 + 3

Total privat konsumtion därav: varaktiga varor . . . . tjänster övrigt 1

Beträffande 1960 se tabell 1 samt nedanstående tablå.

Värdeförändring 1—3 kv. 1959—1960 Livsmedel Vin och sprit Tobak Bostad Bränsle och lyse 1 Beklädnad Inventarier 2 Fordon 3 Järnvägsresor Sjukvård, hygien 4 Övrigt 6 Summa 8 därav: varaktiga varor tjänster övrigt 1

104 105 111 106 102 104 101 107 102 104 110 105

Volymförändring (1959 års priser) 1—3 kv. 1959—1960 100 101 109 104 108 99 98 104 99 100 105 102

101 107 105

98 105 102

Exkl. fotogen och kokgas. Exkl. symaskiner och dammsugare. Exkl. nyinköp, drift och underhåll av motorcyklar. 4 Exkl. tandläkarvård, medicin och hemhjälp. 6 Exkl. nöjen, tippning, lotterier, hundskatt och tidningar. 8 Utgör drygt 90 procent av den totala konsumtionen 1959. Bortfallet ligger praktiskt taget uteslutande på tjänster, som endast är täckta till cirka 70 procent. 2

SVERIGES EKONOMI 1 9 6 0

Tabell II: 4. Bytesbalansen 1956—1960 Miljoner kronor

Löpande priser Export av varor, fob Import av varor, cif Handelsbalansens saldo Nettoinsegling1 Utländska fartygs utgifter i Sverige \ Övriga tjänster m. m. netto .. Bytesbalansens saldo Fasla (1954 års) priser Export av varor, fob Import av varor, cif Handelsbalansens saldo Nettoinseglingl Utländska fartygs utgifter i Sverige Övriga tjänster m. m. netto .. Bytesbalansens saldo

Förändring 1959 —1960 i procent

10 067 11434 -1367 1049

11062 12 567 -1505 1265

10 799 12 249 -1450 1085

11424 12 488 - 1064 1073

13 075 14 550 -1475 1150

166 25 127

175 30 95

165 80 280

167 210 34

175 200 350

+ -

-

-

9 583 10 874 -1291 824

10 464 11648 -1184 953

10 434 11871 -1437 920

154 + 24 — 289

156 28 103 — 103

-

140 77 454

-

11270 12 464 -1194 921 -

141 209

-

-

+ 14 + 16 + 7 + 5

12 633 14195 -1562 928

+ 12 + 14

146 195

+ 4

-

+ 1

Bruttoinsegling i utländsk sjöfart med avdrag för kostnader i utlandet.

Preliminära beräkningar för den offentliga konsumtionen1 slutligen visar en volymökning med 4 procent 1959—1960 för både stat och kommuner. Uppgången är något större för löner än för övriga delar av konsumtionen. De i det föregående påpekade statistiska missvisningarna, som av allt att döma uppkommit på vissa punkter genom att betalningar påskyndats med anledning av varuskattens införande vid årsskiftet 1959/1960, är givetvis svåra att korrigera. I detta kapitels tabeller har ur denna synpunkt okorrigerade siffror använts. Man har dock vissa möjligheter till ungefärliga uppskattningar av sakens omfattning. Om en jämförelse mellan de nu i efterhand erhållna uppgifterna om 1959 års faktiska utgifter skiljer sig onormalt från den preliminära beräkning, som erhölls innan oms-rushen satte in strax löre årsskiftet 1959/1960, är det sålunda rimligt anta, att detta speglar dennas verkan. Beräkningar av detta slag pekar på att den kommunala investeringssiffran blivit omkring 100 miljoner kronor för stor 1959 och följaktligen lika mycket för liten 1960. Uppgifterna om de kommunala utgifterna skall enligt principerna för den inhämtade statistiken avse betalningar, inte leveranser, men eftersom en omläggning av betalningstiden på det sätt som här synes ha skett helt saknar relevans för de reala förloppen måste alltså en motsvarande minskning av 1959 och ökning av 1960 års siffror ske för att de skall bli användbara i nationalbudgetsammanhang. På motsvarande sätt finner man att maskininvesteringarna inom industrin 1959 gått upp med bortåt 100 miljoner kronor mer än man normalt skulle haft anledning att vänta enligt de preliminära förhandsberäkningarna. Denna statistik avser emellertid i princip inte betalningarna utan faktiska leveranser. Ifall 1

Källa: Riksräkenskapsverkets beräkningar samt den kommunala finansstatistiken.

10 SVERIGES EKONOMI 1 9 6 0

omsättningsskattens införande faktiskt påskyndat dessa finns det inte anledning att göra någon korrektion. Det är dock tydligt att statistiken även påverkats av betalningarna. Utan möjlighet till större precision införs halva beloppet som korrektion på industrins investeringar 1959 (nedåt) och 1960 (uppåt). Eftersom utgångsläget 1960 på detta sätt höjts kommer också uppgången av de privata och kommunala investeringarna från 1960 till 1961 att framstå som i motsvarande mån mindre än man eljest skulle förutse med ledning av föreliggande statistik över investeringsplanerna. (Se härom nedan i prognoskapitlen.) Övriga poster i försörjningsbalansen är i stort sett beräknade på basis av material som inte på samma sätt får anses missvisande kring årsskiftet 1959/1960. Stora förskjutningar ägde som bekant rum även i inköpen av konsumtionsvaror. Dessa motsvaras emellertid väsentligen av leveranser och bör ha påverkat uppgifterna om lagerutvecklingen i motsatt riktning på ett sådant sätt att en justering av totalresultatet inte framstår som lika befogad som på de nämnda områdena. Genom de anförda justeringarna ändras även totala bruttonationalprodukten, beräknad som summan av siffrorna från olika användningsområden. Även under tidigare år har skenbara förskjutningar av liknande art kommit in i nationalräkenskapen utan motsvarande justering i de officiella siffrorna. Med fasthållande av denna princip har huvudtabellerna i det föregående fått stå opåverkade av ifrågavarande korrektioner. Här nedan ges emellertid uppgifter om de procentuella volymförändringarna 1958—1959 och 1959-—1960 dels enligt de officiella uppgifter (ojusterade) som återfinns i detta kapitels tabeller, dels efter de justeringar som motiverats och redovisats här ovan. Förändring från föregående år: Privat inhemsk bruttoinvestering, justerad D:o ojusterad (enl. tabell 1) Kommunal bruttoinvestering, justerad D:o ojusterad (enl. tabell 1) Bruttonationalprodukt, justerad D:o ojusterad (enl. tabell 1)

+ 5,5 + 6,0 + 7,9 + 10,6 + 5,0 + 5,2

° + 6,6 +5,7 + 1,7 — 3,3 + 3,6 +3,2

2. Utrikeshandel och lagerutveckling Exporten och importen har utgjort de kraftigast expanderande posterna i försörjningsbalansen 1959—1960. Exporten av varor beräknas ha stigit med 14 procent i värde och 12 procent i volym mellan dessa år, medan motsvarande uppgång i importen av varor beräknas till 16 respektive 14 procent (tabell 4 ) . Bytesförhållandet var oförändrat vid ungefär 2 procents stegring i både export- och importpriser. Underskottet i bytesbalansen1 uppskattas till ca 350 miljoner kronor för 1960 mot omkring 30 miljoner kronor 1959. Uppgifterna om export- och importvärden anknyter till kommerskollegiets novemberkalkyl, vilken baserats på faktiska siffror över utrikeshandeln för januari—oktober och uppskattningar för återstoden av året. Exportvärdet har härvid antagits stiga med endast 6 procent för de två sista månaderna 1960 jämfört med samma månader 1959. Importvärdet har an1 Källa: Riksbanken och kommerskollegium. — Om beräkningen hade gjorts med kännedom även om de sedermera framkomna novembersiffrorna skulle den ha givit en knapp procentenhet högre värden på vardera sidan.

11 SVERIGES EKONOMI 1 9 6 0 Tabell II: 5. 1956—1960

Lagerförändringar för statistiskt belysta produktions- och distributionsområden

Miljoner kronor i genomsnittliga återanskaffningspriser för respektive år

Gruvor 1 Järn-, stål- och andra metallverk 1 Varv 1 Verkstadsindustri i övrigt 1 Jord- och stenindustri Träindustri 2 Massa-, pappers- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och beklädnadsindustri Läder-, hår och gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri Bränsle i industrin 3 (inkl. el-, gas- o. vattenverk) . Summa industri Handel 4 Variation i kreaturskapital Variation i skogsuttag Summa lagerförändringar Summa lagerförändringar i fasta (1954 års) priser

+ 10 + 110 + 244 + 353 + 17

+ + + + + +

4 + 125 - 32 -186 5 -196 -160 + 52 3 + 23 + 8 7 -385

+ +

- 53 - 20 + 27 + 71 + 728

+ 2 + 153 + 319 + 366 + 26 112 + 150 + 52 + 34 + 20 + 24 + 40 + 1074

97 6 471 15 75 70 24 8 18 34 7

+

+ 87 - 80 - 20 + 715 + 615

+ 118 - 1 6 1 + 10 + 20 + 20 - 60 + 1222 -107 + 1027 -102

+ 84 - 10 + 40 -271

+ +

89 80 150 524

-307

+

} - 27

35 38 38 53 10 99 15 39 11 15 15 18 94 6

1 Inklusive bränslelagerförändringar. — 2 1956—1959 inklusive trävaruhandel. — 3 Exklusive bränslelagerförändringar inom gruvföretag, järn-, stål- och andra metallverk samt verkstadsindustri. — 4 Omfattar lagren inom bilhandel (personbilar), bränslehandel, järngrosshandel, livsmedelshandel (inkl. förändringarna av lagren av brödsäd hos jordbrukarna), lädergrosshandel och skohandel samt textilhandel. — 6 Därav + 51 avseende flertalet av de branscher inom detalj- och partihandel som inte har nämnts i not 4.

tagits minska med 4 procent mellan samma perioder. Dessa relativt låga värden för november och december 1960 får ses mot bakgrunden av en ovanligt kraftig stegring av exporten och importen i slutet av 1959. Av exporten för de tre första kvartalen 1960 jämfört med motsvarande period 1959 visade verkstadsprodukter, malmer och papper den största volymmässiga uppgången, medan livsmedel visade en nedgång. Importvolymens stegring var så gott som genomgående för de stora varugrupperna mycket hög. Oädla metaller visade den största uppgången och livsmedel den minsta. Enligt preliminära, mycket osäkra beräkningar har /a^erökningen under loppet av 1960 uppgått till drygt 500 miljoner kronor i löpande priser (tabell 5). Exkluderas variationer i kreaturskapital och skogsuttag, vilka under året inneburit en lageruttömning, blir siffran betydligt högre eller omkring 750 miljoner kronor. Inom industrin uppvisar metall- och verkstadsindustrin de avgjort största lagerökningarna, men dessa är relativt sett inte heller obetydliga inom träindustri och kemisk-teknisk industri. Massaindustrins lager synes däremot ha sjunkit. Totalt sett visade råvaror och halvfabrikat samt varor i arbete den största uppgången, men även färdigvarulagren steg något. Trots ökningen bedömdes färdigvarulagren inom metall- och verkstadsindustrin snarast som för små av företagarna enligt kon2—610156

12 SVERIGES EKONOMI 1 9 6 0

Tabell II: 6. Sparande-investering 1956—1960 i löpande priser Procent av bruttonationalprodukten till marknadspris 1956

1958 Privat inhemsk bruttoinvestering 1 Offentlig inhemsk bruttoinvestering 1 Lagerförändring Summa inhemsk bruttoinvestering

17,5 12,7 1,3 31,5

17,1 13,1 2,1 32,3

17,8 13,2 -0,2

Bytesbalansens saldo Summa inhemskt bruttosparande

—0,2

3i,a 5.5 3,4 22,4

a) statligt bruttosparande b) kommunalt bruttosparande. c) övrigt bruttosparande

30,8

17,9 13,8 —0,4 31,3

18,6 13,3 0,8 32,7

—0,2 32,1

-0,5 30,3

-0,1 31,2

—0,5 32,2

4,6 4,1 23,4

4,7 3,4 22.2

4.5 3,8 22,9

5,2 3,8 23,2

1 Exkl. lagerförändring. Anm. I offentlig inhemsk bruttoinvestering ingår förutom offentliga myndigheters bruttoinvesteringar också investeringar i affärsverk och i av stat och kommuner ägda aktiebolag m. m. Statligt och kommunalt bruttosparande däremot omfattar endast respektive myndigheters bruttosparande.

junkturinstitutets konjunkturbarometer i december. En ökning i lagren av varor i arbete är naturlig under en expansion men den relativt stora uppgången kan kanske också till en del bero på desorganisationstendenser på arbetsmarknaden till följd av arbetskraftsbrist, som enligt konjunkturbarometern gjort sig gällande inom metall- och verkstadsindustrin särskilt under senare delen av 1960. Inom handeln, där uppgifterna är mycket ofullständiga, visade livsmedelslagren en betydande minskning, medan bl. a. lagren av personbilar och lagren inom textilhandeln ökades. Totalt beräknas lagren inom den statistiskt täckta delen av handeln ha vuxit med 100 miljoner kronor. 3. Sparande och investering Inhemskt bruttosparande och inhemsk bruttoinvestering har i tabell 6 angetts i procent av bruttonationalprodukten under benämningarna sparkvot respektive investeringskvot. Inhemskt bruttosparande är lika med summan av inhemsk bruttoinvestering, lagerinvestering och bytesbalansens saldo. Sparkvoten visade 1959—1960 liksom 1958—1959 en stegring. Ökningen ligger nu huvudsakligen på den statliga sparkvoten, medan denna minskade något mellan 1958 och 1959. Det finansiella sparandet utgörs av differensen mellan bruttosparande och bruttoinvestering. Totalt sett måste det rent definitionsmässigt bli noll. Däremot kan en sektor av folkhushållet (eller utlandet i förhållande till Sverige) uppvisa ett överskott av sparande i förhållande till sina investeringar (eller av inkomster i förhållande till sina utgifter för både konsumtion och investeringar) vilket via kreditinstituten eller på annat sätt ställs till förfogande för de sektorer som tvärtom uppvisar utgiftsöverskott.

SVERIGES EKONOMI 1 9 6 0 Tabell II: 7. Finansiellt sparande 1956—1960 Miljoner kronor 1956 Privata sektorn a) staten b) kommunerna Summa

—200 + 100 + 400 —300 + 100

+ 250 —350 —300 — 50 + 100

+ 100 —400 + 50 —450 + 300 0

1959 + 700 —750 —450 -300 + 50 0

1960 —300 — 50 + 150 —200 + 350 0

Anm. Vid beräkningen av finansiellt sparande har de statliga investeringsbidragen till affärsverken (som i detta sammanhang betraktas som en del av den privata sektorn) räknats som privat sparande. För en utförligare beskrivning av beräkningsmetoderna kan hänvisas till Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B: 13.

Enligt de i tabell 7 sammanfattade uppskattningarna 1 skulle staten och kommunerna under 1960 ha minskat sin upplåning med ca 700 miljoner kronor, dvs. ökat sitt finansiella sparande och därmed finansierat en ökad del av sina investeringar med skatteinkomster istället för lån. Den privata sektorns finansiella sparande synes samtidigt ha minskat med en miljard. Beloppet innesluter en ökning av hushållens finansiella sparande med över en miljard kronor och en minskning av företagens med mer än två miljarder. —- Innebörden härav kan också uttryckas sålunda: Företagen har under 1960 finansierat sina lagerökningar och fasta investeringar ur sina tidigare uppspårade finansiella tillgångar eller med lån, så att deras likviditet har minskats på här angivet sätt. Samtidigt har staten, kommunerna och hushållen minskat sitt lånebehov respektive ställt sparmedel till förfogande i motsvarande omfattning, förutom att ytterligare några hundra miljoner finansierats ur valutareserven.

1 De uppskattningar av olika penningströmmars omfattning som ligger bakom de angivna siffrorna är delvis mycket vanskliga. Olika metoder kan leda till olika resuHat. De här framlagda siffrorna grundas p å vad som vid början av december stod till konjunkturinstitutets förfogande. Beräkningar med delvis — men inte i fråga om de väsentliga dragen i bilden — avvikande resultat återges i kap. VII och IX.

ii

UTRIKESHANDELN

III. Utrikeshandeln 1. Handeln med olika länderområden 1960 Framför allt under påverkan av högkonjunkturen i Västeuropa steg värdet av den svenska exporten — enligt kommerskollegiets preliminära kalkyler baserade på faktiska siffror för utrikeshandeln januari-oktober — med drygt 14 procent från 1959 till I960 1 ; motsvarande volymförändring var + 12 procent. Denna ökning uppskattas till omkring fem sjättedelar ha hänfört sig till EMA-området. 2 Som framgår av tabell 1 beräknas den svenska exportökningen gentemot EFTA-länderna 2 såväl absolut som relativt sett ha varit i det närmaste lika stor som gentemot EEC-gruppen. 2 Denna utveckling skiljer sig väsentligt från 1958—1959, då exporten till EEC-länderna både absolut och relativt steg i runt tal tre gånger så mycket som utförseln till EFTA-staterna; skillnaden förklaras främst av en omsvängning från minskning till ökning av den svenska exporten till Storbritannien. Importökningen 1959—1960 har värdemässigt beräknats till 16 procent 1 och volymmässigt till 14 procent. Härav föll nära två tredjedelar på handeln med Västeuropa. Relativt sett steg importen från EFTA-länderna mer än från EEC. I absoluta tal var dock den senare höjningen väsentligt större; härtill bidrog särskilt den markant stegrade införseln från Västtyskland. Vad beträffar de utomeuropeiska länderna märks främst en kraftig ökning av importen från Förenta staterna; denna ökning gällde framför allt maskiner, flygplan, bomull och kemiska produkter. Tabell III: 1. Utrikeshandelns fördelning på länderområden 1959—1960 Miljoner kronor Import

1959 Export

prel. EMA-området därav: E F T A EEC Totalt

9 224 3 042 5163 1390 1874 12 488

10 480 3 490 5 875 1870 2 200 14 550

Handelsbalans

prel.

8 339 3 852 3 534 1001 2 084 11424

9 730 4 445 4160 980 2 365 13 075

1960 prel.

-

885 810 - 1629 - 389 210 -1064

750 955 - 1715 - 890 165 -1475 -

1 De uppgifter om den svenska utrikeshandeln under november och december 1960 som framkommit efter färdigställandet av statsverkspropositionen har medfört att de slutliga värdena för helåret 1960 kommit att inte oväsentligt överstiga de i texten och tabellerna angivna siffrorna. Sålunda blev den definitiva exportsiffran 13 285 miljoner kronor, vilket är drygt 16 procent mer än för 1959 (volymförändr. 14 proc). Importen uppnådde 14 888 miljoner kronor, en ökning från 1959 med drygt 19 procent (volymförändr. 18 procent). 2 EMA = det europeiska monetära avtalet, E F T A = det europeiska frihandelsområdet (»de sju»), EEC = den gemensamma marknaden (»de sex»).

15 UTRIKESHANDELN

2. Bytesbalansen och valutareserven 1960 Som en följd av exportens och importens ovan nämnda värdeförändringar beräknas handelsbalansens underskott för 1960 ha blivit 1 475 miljoner kronor, ca 400 miljoner mer än för 1959. Man har därmed återvänt till ungefär samma nivå som 1957 och 1958. Sjöfartsnettot uppskattas av riksbanken ha ökat med 85 miljoner kronor i samband med handelsflottans tillväxt och volymstegringen för utrikeshandeln, medan verkan av förändringarna i fraktprisläget anses ha varit obetydliga. Då underskottet för övriga tjänster samtidigt varit ungefär oförändrat, kan totala tjänstenettot antas ha blivit ett hundratal miljoner större 1960 än året dessförinnan. Underskottet i bytesbalansen stannade därmed vid 350 miljoner, en ökning med ca 315 miljoner från 1959 och 70 miljoner jämfört med 1958. De statliga kapitaltransaktionerna och värdepappershandeln under 1960 uppskattas h a medfört ett valutautflöde på 60 miljoner kronor (mot 80 miljoner 1959), varför den totala valutareserven teoretiskt skulle ha sjunkit med 410 milTabell III: 2. Betalningsbalansen 1958—1961 Miljoner kronor

Export av varor, fob Import av varor, cif Handelsbalansens saldo Sjöfartsnetto Övriga tjänster m. m. netto Bytesbalansens saldo Kapitaltransaktioner netto Valutareservens teoretiska förändring Förskjutningspost Valutareservens faktiska förändring

1960 prel.

1961 prognos

10 799 12 249 -1450

11424 12 488 -1064

13 075 14 550 -1475

13 800 15 400 -1600

+ 1 250 80 280

+ 1240 210 84

+ 1 325 200 350

+ 1400 200 400

+

11 291 444

-

-

+

+ +

81 115 171 56

60 410

0 400

Tabell III: 3. Utrikeshandelns värde-, volym- och prisförändringar 1958—1961 I procent från föregående år

1959 Export (fob): värde volym pris Import (cif): värde volym pris Bytesförhållande (exportpriser dividerade med importpriser)

+ 6 + 8 -2 + 2 + 5 -3 + 1

1960 prel. + 14 + 12 + 2 + 16 + 14 + 2 0

1961 prognos + 6 + 4 + 2 + 6 + 5 + 1 + 1

16 UTRIKESHANDELN

Tabell HI: 4. Guld- och valutareserven december 1957—december 1960 Miljoner kronor 31/12

31/12

30/11

31/12

30/11

1. Riksbankens valutareserv Guld Konvertibla valutor övriga valutor Summa

1134 1229 3 2 360

1053 1404 - 12 2 445

988 1359 - 73 2 274

987 1260 - 81 2166

883 1659 - 86 2 456

2. Affärsbankernas valutabehållning Summa totalt

478 2 838

546 2 991

985 3 254

881 3 047

365 2 821

31/12

2 435

joner kronor under loppet av året. Som framgår av tabell 4 var den faktiska minskningen fram till slutet av november endast 226 miljoner kronor; riksbankens valutareserv, för vilken även decembersiffror föreligger, har under denna månad minskat med 21 miljoner kronor. 1 En inte oväsentlig positiv så kallad förskjutningspost synes således ha förelegat. 3. Sveriges export 1961 I Västeuropa, som mottar i runt tal två tredjedelar av den svenska exporten, pekar konjunkturindikatorerna på en fortsatt investeringsökning, framför allt inom företagssektorn, relativt snabbt stigande privat konsumtion och viss ökning av de offentliga utgifterna. Även om de utomeuropeiska ländernas importefterfrågan snarast förmodas sjunka och efterfrågestimulansen genom lagerökningar bortfalla torde man därför för Västeuropa som helhet kunna räkna med en under 1961 fortsatt — om än jämfört med 1960 något långsammare -— stegring i totalefterfrågan. Enligt ett under 1960 träffat beslut kommer förverkligandet av sexstaternas tullunion att ske snabbare än enligt vad som ursprungligen avsetts i fördraget. Sålunda har vid ingången av 1961 den interna tullavvecklingen mellan de sex länderna nått 30 procent räknat från de ursprungliga nationella tullarna. Vidare har då skett en första anpassning till den gemensamma yttre tullmuren av de nationella tullarna mot tredje land enligt ett system som i korthet kan sägas innebära, att man med en tredjedel minskar skillnaderna mellan de förutvarande nationella tullsatserna och 80 procent av den gemensamma tullsatsen. Enligt EFTA-konventionen har en första tullreduktion gentemot medlemsstaterna med 20 procent skett den 1 juli 1960, medan nästa tullreduktion skall ske först vid ingången av 1962. Ehuru en acceleration även av EFTA:s tidsschema för tullavvecklingarna diskuterats har något beslut härom inte träffats. Ett studium av den svenska exportens länder- och varufördelning under 1960 kan inte motivera några 1 De efter statsverkspropositionens färdigställande offentliggjorda siffrorna visar att den totala valutareserven vid utgången av 1960 utgjorde 2 889 miljoner ^kronor; nedgången under 1960 var således ca 160 miljoner kronor.

UTRIKESHANDELN

slutsalser om någon omedelbar verkan på exporten eller importen av de inträdda tullförändringarna i Västeuropa. En anledning härtill är givetvis, att tullreduktionerna ännu inte varit av större omfattning, samtidigt som ett läge med mycket god konjunktur föreligger. En väsentlig svaghetsfaktor i den allmänna konjunkturbilden utgör Förenta staterna. Till följd av framför allt upphörande lagerökningar förbyttes bruttonationalproduktens ökning under loppet av 1960 i en viss minskning. Några tecken på ett nära förestående konjunkturuppsving kan m a n knappast finna. Företagens fasta investeringar, vilkas ökning förra året mer än väl uppvägde den kraftiga nedgången i bostadsbyggandet, skall enligt företagna enkäter sjunka något under 1961. Medan bostadsbyggandet inte i någon bögre grad stimulerats av vidtagna kreditlättnader har de offentliga utgifterna —• delvis som ett led i konjunkturpolitiken — visat en stigande tendens. I förening med vissa speciella omständigheter (bortfallet av det av stålstrejken föranledda stora importbehovet för stål, den skärpta konkurrensen på den amerikanska bilmarknaden genom introduktionen av hemmaproducerade, mindre modeller) har konjunkturförsvagningen i Förenta slaterna medfört en importdämpning. För råvaruländerna har denna dämpning tillsammans med stagnerande västeuropeisk efterfrågan lett till sjunkande exportinkomster, vilket sannolikt kominer att återverka på deras import under 1961. Den rådande internationella konjunkturen inrymmer således element som kan väntas verka återhållande på den svenska exportutvecklingen, men samtidigt är efterfrågeläget i våra viktigaste avnämarländer sådant att man borde kunna räkna med en fortsatt — om än avsaktande — exportökning också under 1961. På basis av kommerskollegiets beräkning och under anlagande av en viss dragning uppåt av exportprisnivån under 1961 1 har exportens värdeökning från 1960 till 1961 bedömts bli ca 6 procent. Den övervägande delen härav eller 4 procentenheter motsvaras av en volymökning. Den stora tillförseln av trävaror under 1960 till de europeiska huvudmarknaderna — främst Storbritannien — beräknas ha medfört en lageruppgång hos importörerna, trots att konsumtionen i flertalet länder legat på en synnerligen hög nivå. Detta, jämte en förutsedd fortsatt ökning i den kanadensiska exporten till Storbritannien och en väntad nedgång i köparländernas totala trävarukonsumtion under 1961, utgör bakgrunden till att den svenska exportkvantiteten förutses minska från 1960 till 1961. Prisnoteringarna, i vilka såvitt nu kan bedömas några större förändringar ej är att förutse, innebär att genomsnittspriserna för 1961 för den svenska exporten kommer att ligga inte obetydligt högre än under 1960, varför minskningen i exportvärdet ej skulle bli lika stort som den förutsedda kvantitetsmässiga nedgången. Utvecklingen under 1960 beträffande exporten av kemisk och mekanisk massa innebar en fortsatt uppgång såväl kvantitets- som värdemässigt. Det 1 Kommerskollegiets beräkning, vilken inte gör anspråk på att utgöra en prognos för utrikeshandelns förändringar utan inskränker sig till att belysa hur utrikeshandeln synes gestalta sig om det vid utredningstillfället gällande konjunkturläget och andra relevanta faktorer såsom priser och internationella överenskommelser blir bestående, anger en volymökning 1960—1961 på 4 procent samt en prisstegring på 1 procent. Med hänsyn till förväntningar om vissa ytterligare prisstegringar har prisökningen i föreliggande kalkyl antagits bli 1 procentenhet större.

18 UTRIKESHANDELN

Tabell III: 5. Exporten av varor 1959—1961 Miljoner kronor

Livsmedel Trävaror Massa, papper, träfiberplattor Järnmalm Oädla metaller Bilar och bildelar Fartyg Andra verkstadsprodukter övrigt (kemiska produkter, textilvaror, Summa därav: skogsindustriprodukter

Procentuell förändring 1961 prognos 1959—1960 1960—1961

1960 prel.

464 975 2 785 840 1054 535 903 2 577

430 1145 3195 1065 1200 625 925 3005

370 1100 3 445 1100 1200 675 950 3 370

1291 11424

1485 13075

3 760

4 340

7 17 15 27 14 17 2 17

- 14 - 4 8 3 0 8 3 12

1590 13 800

15 14

7 G

4 545

-

förbättrade marknadsläget möjliggjorde en höjning av priserna på de europeiska huvudmarknaderna för samtliga kvaliteter av den kemiska massan och även för den mekaniska massan skedde en mindre uppjustering. Under 1961 väntas exporten av kemisk massa komma att öka ytterligare ehuru i mindre omfattning än under 1960. Även utförseln av mekanisk massa väntas öka. Den genomsnittliga prisnivån kan samtidigt stiga något. För 1961 torde man kunna räkna med en fortsatt hög efterfrågan på papper och papp i de för oss viktigaste avnämarländerna. Liksom vad gäller pappersmassan synes exportökningen dock ske i ett lugnare tempo än under 1960. Genomsnittspriserna väntas förbli oförändrade. De faktiska leveranserna av järnmalm låg på en rekordartat hög nivå 1960 och exportvärdet visade en betydande ökning. Försäljningarna för 1961 indikerar en ytterligare exportuppgång, vilken dock kan väntas få en betydligt mindre omfattning än under 1960. Genomsnittspriserna synes förbli oförändrade. Exporten av handelsfär dig t järn och stål visade en viss kvantitativ nedgång under 1960 jämfört med 1959. Värdemässigt noterades dock en ökning, eftersom den minskade exportkvantiteten mer än väl kompenserades av högre genomsnittspriser. Höjningen i den genomsnittliga prisnivån förklaras bl. a. av en viss förskjutning i exportsammansättningen mot produkter av högre kvalitet. För 1961 synes exporten såväl kvantitets- som värdemässigt bli i stort sett densamma som under 1960. Som tidigare nämnts kan man räkna med en fortsatt hög investeringstakt i flertalet av våra viktigare avnämarländer även under 1961; detta har också avspeglat sig i ökad orderingång från utlandet och ökade orderstockar inom den egentliga verkstadsindustrin. Mot denna bakgrund har man anledning räkna med en fortsatt betydande ökning i exporten av maskiner och instrument under 1961. Fartygsexporten visade en viss uppgång under 1960 efter nedgången 1959 och för 1961 torde den öka ytterligare något. Exporten av bilar och bildelar steg kraftigt även under 1960. Detta gäller särskilt utförseln till de nordiska länderna, Schweiz, Nederländerna och Belgien, medan avsättningsförhållandena i Förenta staterna försämrades bl. a. på grund av den skärpta konkurrensen från de amerikanska så kallade kompakta bilarna. För 1961 väntas en fortsatt men i förhållande till fjolåret minskad exportuppgång.

UTRIKESHANDELN

19 Exportvärdet för livsmcdelsgruppen, som sjönk med 7 procent under 1960, väntas minska ytterligare under 1961. Ett försök att uppskatta förändringen i det svenska exportvärdet kan också göras med utgångspunkt från uppgifter om våra viktigare avnämarländers förväntade produktionsökning och deras genomsnittliga importbenägenhet. En sådan schematisk kalkyl av Västeuropas och Nordamerikas importefterfrågan, byggd på officiella prognoser och i vissa fall gissningar om produktionsökningen samt antaganden om samma importbenägenhet i förhållande härtill som under 1950-talet, ger — vid oförändrad svensk andel i respektive länders import — en ökning av den svenska exportvolymen med 6 procent. Exporten till öststaterna kan i och för sig bidra till att höja siffran ytterligare något, men detta uppvägs av den exportminskning eller stagnation som råvaruländernas försämrade läge pekar på. Med de prishöjningar som antagits äga r u m skulle exportvärdets stegring således enligt denna beräkningsmetod komma att uppgå till 8 procent. 4. Sveriges import 1961 Mot bakgrunden av den fortsatta stegring i totalefterfrågan, som är att emotse i Sverige (se de följande kapitlen), beräknas den svenska importen växa även under 1961. Faktorer av speciell betydelse är här den väntade starka uppgången i industrins byggnads- och maskininvesteringar och den antagna stegringen i den privata konsumtionens ökningstakt. Bl. a. med hänsyn till att efterfrågan för upplagring av importvaror knappast kan få någon större omfattning under 1961 och att en i viss mån engångsartad import av flygplan ej kommer att upprepas detta år torde den totala importökningen bli väsentligt mindre 1961 än 1960. Med utgångspunkt från den kalkyl över importvolymens förändring, som kommerskollegium gjort på basis av de aktuella tendenserna vid månadsskiftet november—december, och de uppgifter om den inhemska efterfrågans troliga utveckling under 1961, som senare framkommit, h a r den volymmässiga ökningen i den svenska importen 1960—1961 uppskattats till 5 procent. Då prisläget samtidigt kan k o m m a att höjas något har siffran för importvärdestegringen satts till 6 procent. 1 För 1961 beräknas importvärdet för flytande bränslen komma att öka beroende på en kvantitativ uppgång, medan importvärdet för fasta bränslen beräknas bli i stort sett oförändrat trots en viss nedgång i den importerade kvantiteten. Man väntar samtidigt en något högre genomsnittlig prisnivå för fasta bränslen samt oförändrade genomsnittspriser för flytande bränslen. Importvärdet för gruppen oädla metaller steg avsevärt under 1960. Främst avsåg uppgången införseln av handelsfär digt järn och stål, som visade en anmärkningsvärd ökning såväl kvantitetsmässigt som värdemässigt. Denna kraftiga importforcering får ses mot bakgrund dels av den höga aktiviteten inom den svenska verkstadsindustrin och den ökade byggnads- och anläggmngsverksamheten, som bådadera medfört en ökad förbrukning av j ä r n och Kommerskollegiets kalkyl anger 4 procents volymökning samt oförändrad prisnivå.

20 UTRIKESHANDELN

Tabell III: 6. Importen ar varor 1959—1961 Miljoner kronor 1959

Livsmedel Fasta och flytande bränslen Kemiska produkter Textilvaror (inkl. fibrer) Oädla metaller Bilar och bildelar Andra verkstadsprodukter Övrigt (vissa mineraliska ämnen, läder, gummivaror m.m.) Summa

1960 Procentuell förändring 1961 progtios 1959—1960 1960—1961

1828 1785 948 1206 1287 874 2 847

1895 1985 1150 1445 1790 900 3 315

1860 2 050 1275 1500 1705 960 3 800

4 11 21 20 39 3 16

1713 12 488

2 070 14 550

2 250 15 400

21 16

-

2 3 11 4 - 5 7 15 9 G

stål, dels den lageruppbyggnad som ägt rum under året. De genomsnittliga priserna låg 1960 högre än under närmast föregående år. For 1961 väntas en nedgång såväl kvantitetsmässigt som värdemässigt. Den genomsnittliga prisnivån beräknas bli något lägre än under 1960. — Beträffande ovnga oädla metaller beräknas en viss kvantitativ ökning, medan den värdemässiga förändringen väntas bli obetydlig. e Även importvärdet för maskiner och instrument okade kraftigt under lybu. I likhet med utvecklingen under senare år avsåg ökningen såväl maskiner för investeringsändamål som varaktiga konsumtionsvaror, främst televisionsapparater. Under 1961 beräknas, som tidigare antytts, industrins maskininvesteringar bli större än 1960. Detta i förening med en beräknad exportökning av maskiner och instrument samt en fortsatt uppgång i förbrukningen av varaktiga konsumtionsvaror väntas medföra en betydande ökning i importen av maskiner och instrument 1961. Då en viss stegring i antalet nyregistrerade bilar förefaller trolig och dessutom en förväntad ökning i den inhemska bilproduktionen ökar behovet av importerade bildelar, beräknas importen av bilar och bildelar komma att stiga även under 1961. Importen av fartyg, som visade en obetydlig ökning 1960, kan tänkas sjunka något under 1961. Fly g plansimport en som på grund av stora leveranser av trafikflygplan ökade kraftigt under 1960 väntas nu visa en stark nedgång. För importen av textilvaror väntas en viss mindre stegring under 1961. Importen av kemiska produkter synes komma att stiga om än i långsammare takt än 1960 medan livsmedelsinförseln beräknas sjunka något både volymoch värdemässigt. På liknande sätt som för exporten kan man göra en Schematisk importkalkyl för 1961 baserad på faktiskt konstaterade relationer mellan importen och produktions- eller efterfrågeutvecklingen i Sverige. I sin enklaste form bygger en sådan kalkyl på förhållandet mellan import och bruttonationalprodukt. Som framhållits i konjunkturinstitutets första kvartalsrapport beräknas importvolymen genomsnittligt ha stigit med 1,8—1,9 procent för varje procent ökning av nationalprodukten sedan 1950-talets början. Undei enskilda år har dock avvikelserna från detta tal ibland varit stora; för 1960 t. ex. visar de preliminära beräkningarna en väsentligt högre importbenägenhet. Skulle den angivna kvoten för det senaste decenniet gälla även

UTRIKESHANDELN

för 1961 skulle man — förutsatt att prognosen om en ökning av bruttonationalprodukten med 4 procent 1960—1961 (se kap. X) visar sig riktig — nå en stegring i importvolymen på ca 7 procent. Med hänsyn till den antagna prisstegringen skulle värdeförändringen enligt ovanstående kalkyl k u n n a sättas till i runt tal 8 procent. Ifråga om importen framträder alltså i första omgången en avsevärd skillnad mellan de två olika beräkningsmetodernas utslag. Delvis är detta givetvis en följd av alla förhandsbedömningars stora osäkerhet. (I den reviderade nationalbudgeten för 1960 visades att utrikeshandeln i regel utgjort den faktor för vilken national budgetsiffror och faktisk utveckling starkast skilt sig från varandra, i regel genom att ökningen varit 4 å 5 procent större än beräknat.) Den schematiska totalkalkyl för importen som senast anförts (7 procents volymökning) behöver emellertid modifieras med hänsyn till den speciella lagerökningen och den stora flygplansimporten, vilka bådadera kan väntas bli reducerade 1961. 5. Bytesbalansen och valutareserven 1961 En ökning av export och import med vardera 6 procent i enlighet med först angivna bedömningar — främst grundade på kommerskollegiets undersökningar — skulle innebära en ökning av handelsbalansens underskott från preliminärt 1 475 miljoner kronor för 1960 till ca 1 600 miljoner kronor för 1961 (se tabell 2). Då handelsflottans fortsatta nettotillväxt och volymstegringen för utrikeshandeln beräknas höja sjöfartsnettot med 75 miljoner medan underskottet för övriga tjänster antas bli oförändrat, skulle bytesbalansens underskott därigenom stiga med 50 miljoner. Nettoresultatet av kapitaltransaktionerna under 1961 har uppskattats bli ± 0 varför den totala valutareserven således teoretiskt skulle sjunka med ca 400 miljoner kronor under loppet av 1961. Skulle utrikeshandelns utveckling istället ansluta sig till de i föregående avsnitt beskrivna schematiska kalkylerna, skulle värdet av exporten öka med ca 1 050 miljoner kronor och importen med 1 150 miljoner jämfört med 1960. Underskotten i handels- och bytesbalanserna skulle därmed emellertid bli i stort sett desamma som enligt föregående kalkyl. Både med hänsyn till importprognosernas mycket hypotetiska karaktär och av principiella skäl begagnas inte något av de här anförda importalternativen direkt i den sammanfattande försörjningsbalansen i kapitel X. I stället anges där det »utrymme för importökning» som skulle finnas under förutsättning att importen i sin helhet skall betalas med årets export av varor och tjänster. Vad som därutöver är kan åtminstone i det nuvarande läget betraktas som uttryck för en brist i den samhällsekonomiska balansen.

DE E N S K I L D A K O N S U M E N T E R N A S

22 EKONOMI

IV. De enskilda konsumenternas ekonomi 1. De disponibla inkomsterna Löner En beräkning av förändringen i totala lönesumman I960 byggd på tillgängliga uppgifter om avtalshöjningar, löneglidning, sysselsättningsförändringar, pensionsavlösning m. m. ger till resultat en ökning från 1959 med 11 procent. Lönesumman kan också beräknas med utgångspunkt från av riksräkenskapsverket konstaterat skatteutfall. En sådan kalkyl anger ökningen till 9 procent under 1960. Bägge beräkningsmetoderna bygger delvis på mycket svårverifierade antaganden. Den högre procentsiffran, som beräknats med den teknik konjunkturinstitutet använder, förefaller att ge en något överdriven bild av ökningen. Den förutsätter nämligen, sedan hänsyn tagits till konstaterad konsumtion, en avsevärd tillväxt i det personliga sparandet, något som inte klart kan utläsas i tillgängliga uppgifter om bankinsättningar och andra penningplaceringar som brukar härstamma från hushållen. Det är sannolikt ökningen i sysselsättningsvolymen samt kanske löneglidningen och andra lönehöjningar på statistiskt inte täckta områden, som något överskattats. Å andra sidan existerar en felmarginal för den inkomstberäkning som grundar sig på skatteutfallet. Mot bakgrunden av ovanstående resonemang kan löneökningen anges till ca 10 procent, vilket torde vara den säkraste uppskattning som kan åstadkommas med tillgängligt material. Till denna ökning på ca 10 procent har bidragit en höjning av avtalslönerna med i genomsnitt 5 procent och en löneglidning på över 2 procent. Utbetald pensionsavlösning torde höja lönesumman ca 1 1/2 procenl, och återstoden utgörs av nettoeffekten av sysselsättningsförändringar, arbetstidsförkortning, frånvaro, övertid osv. Lönesummans ökning var 1960 avsevärt större än under något av de fyra föregående åren och är närmast jämförbar med 1954 (10 procent) och 1955 (9 1/2 procent). Att praktiskt taget alla avtal för närvarande är tvååriga underlättar självfallet bedömningen av den kommande utvecklingen, även om samma poster som i beräkningen för 1960 givetvis är svåra att bestämma även i detta sammanhang. De centrala överenskommelserna om kostnadsramen för den avtalsmässiga lönehöjningen 1961 går ut på en drygt 3 1/2-procentig ökning av timförtjänsterna för industriarbetare och industritjänstemän. Avtalshöjningarna för andra grupper blir högre, varför genomsnittet blir ca 4 1/2 procenl. Löneglidningen synes enligt hittills framkommen statistik och med hänsyn till arbetsmarknadsläget ha påskyndats under senare hälften av I960, 1 vilket pekar på en något större uppgångssiffra för denna faktor 1960— 1

Den efter statsverkspropositionens framläggande offentliggjorda löneglidningssiffran för augustinovember, vilken uppgick till hela 2,2 procent, bekräftar denna bedömning.

DE E N S K I L D A K O N S U M E N T E R N A S

23 EKONOMI

Tabell IV: 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1959—1961 Miljoner kronor i löpande priser. Avrundade tal. 1959

1960 prel.

Inkomster Löneinkomster: egentliga löner samt tilläggspensioner utom SPP arbetsgivaravgifter (ATP, SPP, sjukförsäkring o. dyl.) 1 enskilda företagarinkomster: jordbrukare övriga företagare Kapitalinkomster (netto) Inkomstöverföringar (socialpolitiska) Utbetalda försäkringsbelopp Ofördelad restpost Summa I nkomslanvändning Direkta skatter och avgifter Försäkringspremier Summa avgångsposter Återstår i disponibel inkomst därav: konsumtion sparande (utöver försäkringspremier). Summa 1

Förändring 1959—1960 1960—1961 prel. prognos

33 070

36 370

+ 3 300

+ 3 200

+

+

2 210 3 220 530 3 910 1730 3150 48 700

2 460 3 490 550 4 270 1900 3 470 53 660

-t- 250 (+ 270) + 20 + 360 -!- 170 + 320 + 4 960

+ (+ »+ + + +

280 250) 140 390 130 300

10 350 2 000

11540 2180

12 350

13 720

+ 1190 + 180 + 1370

+ 1 400 + 320 + 1 720

36 350 34 710 1640 48 700

39 940 36 620 3 320 53 660

+ 3 590 + 1910 + 1680 + 4 960

+ 3 260 + 3 010 + 250 + 4 9S0

+ 4 980

120 miljoner kronor utgörs av utbetalda sparpremier.

1961 än föregående år; vi räknar här med bortåt 2 1/2 procent. Sysselsättningsökningen för löntagare blir enligt kapitel V ca 1 1/2 procent. Antas vinsten av omflyttning till sysselsättningar med högre lönenivå fortsätta i samma omfattning som tidigare och nettoeffekten av förändringar i övertid och frånvarofrekvens bli noll, får lönesumman ett ytterligare tillskott på några tiondels procent. Detsamma gäller den fortsatta utbetalningen av pensionsavlösning 1961. Till en del är det härvid fråga om lönehöjningar, som motiveras som pensionsavlösning för vissa grupper med tidigare endast »ideell» pensionsrätt. (Utbetalningarna av pensionsavlösning under 1960 synes ha uppgått till ca 500 miljoner kronor motsvarande 1 1/2 procent av föregående års lönesumma.) Enligt de gjorda uppskattningarna kan löneutvecklingen 1960—1961 för statistiskt kända grupper sammanfattas sålunda. På grund av avtalsmässig löneökning och löneglidning stiger den genomsnittliga timförtjänsten med närmare 7 procent. Sedan därutöver hänsyn tagits till sysselsättningsstegring, omflyttningsvinst och ATP-avlösning erhålls en ökning av totala lönesumman (exkl. av arbetsgivarna betalda försäkringsavgifter) med närmare 9 procent. Företagens lönekostnad per arbetstimme under 1961 stiger utöver timförtjänstökningen med ökade nettoutbetalningar till pensionsförsäkringar

24 DE E N S K I L D A K O N S U M E N T E R N A S

EKONOMI

(ATP-inbetalningar minskat med kostnadssänkningar i samband med avvecklingen av frivilliga pensionsfonder), som uppgår till ca 1/2 procent. Lönekostnadsstegringen blir alltså 7 1/2 procent. Företagens inbetalningar av avgifter till ATP uppgick 1960 totalt till 475 miljoner kronor och beräknas 1961 stiga till ca 700 miljoner kronor (2,6 procent av lönesumman). Övriga inkomster Jordbruksnämndens beräkningar rörande jordbrukets inkomster 1960— 1961 visar, att de totala inkomsterna av jordbruk vid normalskörd kan väntas stiga med ca 11 procent under 1961. Hänsyn har då tagits till de inkomsttillskott, som k a n förutses genom utlösning av regeln om anknytning av jordbrukarinkomsterna till industriarbetarlönerna. Jordbrukarnas väntade inkomster av skogsbruk kan beräknas med hjälp av en avverkningsprognos från skogsstyrelsen. Där förutses en minskning i avverkningsvolymen med ca 1 1/2 procent och en ökning i timmer- och massavedspriserna med närmare 15 procent. Detta kan för jordbrukarnas del tillsammans med effekten av vissa sortimentsförskjutningar beräknas medföra en ökning i skogsinkomsterna med drygt 12 procent, vilket endast är något mer än en tredjedel av skogsinkomsternas procentuella ökning 1959—1960. Tillsammantagna kan jordbrukarnas inkomster av jord och skog alltså beräknas stiga med drygt 11 procent mellan 1960 och 1961. Denna ökning är lika stor som under det föregående året, men medan anledningen till stegringen under 1960 främst synes ha varit expansionen inom skogsbruket visar prognosen för 1961 en jämn uppgång för både jord- och skogsinkomsterna. Stegringen i de individuella inkomsterna blir högre, då en fortsatt årlig reduktion av arbetsvolymen med 3 procent kan förutsättas. De höga procenttalen för ökningen i jordbrukarnas inkomster sammanhänger med det dåliga skördeutfallet 1959. Övriga enskilda företagares inkomster k a n med hänsyn till den höga ekonomiska aktiviteten trots pressat vinstläge antas ha ökat från 1959 till 1960 i samma takt som löntagarnas inkomster. Ett liknande antagande görs för 1961. Det må observeras att något konkret underlag för detta antagande inte föreligger. Det grundläggande antagandet är i själva verket att företagarna ur konsumtionssynpunkt fungerar som om de erhöll nämnda inkomstökning. Vilka företagsvinster de »egentligen» uppnår är som bekant en ytterligt svårutredd fråga även i efterhand.) Hushållens inkomster av räntor och utdelningar torde under 1960 ha ökat med närmare 20 miljoner kronor och antas öka lika mycket 1961. Även under detta år torde nämligen vissa utdelningsökningar komma att genomföras om också inte av samma omfattning som 1960 (ca 10 procent); å andra sidan återverkar räntehöjningen vid förra årsskiftet till stor del först på 1961 års inkomster. Därutöver tillkommer som en engångsföreteelse de 120 miljoner kronor, som betalats ut i sparpremier 1 januari i år. Inkomstöverföringarna från stat och k o m m u n ökade 1960 med 360 miljoner kronor eller med 9 procent. Därav var 215 miljoner kronor folkpensioner och 90 miljoner kronor barnbidrag. Under 1961 kan ökningen beräknas

DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS EKONOMI

uppgå till ca 390 miljoner kronor. Denna stegring utgörs nästan helt av förbättrade folkpensioner, då den standardförbättring som genomfördes vid halvårsskiftet 1960 nu slår på helår, varjämte ett indextillägg tillkommer i februari 1961. Minskat barnantal sänker däremot barnbidragens summa med 11 miljoner kronor 1961. De till hushållen utbetalda försäkringsbeloppen (livförsäkringar, privata pensionsförsäkringar, sjukförsäkringar osv.) ökade från 1959 till 1960 med ca 170 miljoner kronor. År 1961 skulle beloppet vid normal sjuklighet bli ungefär 130 miljoner kronor högre än 1960. Under förutsättning att den s. k. ofördelade restposten (bl. a. odeklarerade inkomster) steg i samma takt som övriga inkomster, ger en summering av de skilda inkomstposterna en ökning från 1959 till 1960 i hushållens inkomster före skatt med nära 5 miljarder kronor eller drygt 10 procent. Ökningen mellan 1960 och 1961 kalkyleras till likaledes 5 miljarder kronor eller drygt 9 procent på den bögre summa som gällde 1960. Direkta skaller, försäkringsavgifter m. m. — Disponibla inkomster. Hushållens inbetalningar av direkta skatter och avgifter till stat och kommun steg 1960 med nära 1 200 miljoner kronor. För 1961 beräknas denna stegring bli ca 1 500 miljoner kronor. Härav utgörs huvuddelen av en förutsedd ökning i den direkta skattens belopp till följd av inkomststegringen. Den höjda kommunala utdebiteringen (36 öre) väntas ge en ökning med 90 miljoner kronor. Lindringen i statsskatten för ensamstående mödrar, förvärvsarbetande gifta kvinnor m. m. kostar staten 50 miljoner kronor. Minskat netto av överskjutande och kvarstående skatt förutses reducera hushållens disponibla inkomster 1961 med ca 60 miljoner kronor. Inbetalda försäkringspremier ökade med 180 miljoner kronor 1959—1960. Ökningen utgörs i stort sett av nettot av till ATP inbetalda medel och minskade inbetalningar till SPP. År 1961 förutses de inbetalda försäkringspremierna överstiga 1960 års med ca 320 miljoner kronor beroende på ökade företagaravgifter till sjukkassorna och fortsatt ökning av ATP-inbetalningarna. Förändringarna i de olika inkomstposterna och i skatter, avgifter och försäkringspremier kan beräknas på detta sätt öka de disponibla inkomsterna för enskilda personer 1961 med ca 8 procent eller drygt 3 miljarder kronor. (Se tabell 1.) Motsvarande ökning 1960 uppgick till närmare 10 procent. 2. Konsumentpriserna Konsumentprisindex steg mellan november 1959 och november I960 1 från 153,94 till 159,81 eller med 3,8 procent, varav 2,9 procent kan hänföras till den allmänna varuskatten. Större delen av återstoden eller 0,8 procent utgörs av en uppgång med ca 3 procent i priserna på tjänster (bostadsnyttjande, resor, hygien, sjukvård, nöjen e t c ) , medan däremot priserna på va1 December månads konsumentprisindex, som framkommit efter det statsverkspropositionen publicerats, uppgick till 160,23, vilket är 3,8 procent över nivån i december 1959.

26 DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS

EKONOMI

ror (i inskränkt mening) i genomsnitt varit nästan oförändrade så när som på skatten. Vid en jämförelse med partiprisindex för konsumtionsvaror, som stigit med ca 2 procent sedan hösten 1959, bör beaktas att detta index inte omfattar vare sig bränslen eller konsumtionskapitalvaror liksom att vägningstalens fördelning på olika varugrupper även på annat sätt avviker från konsumentprisindex. Ett försök att studera de olika priskomponenternas effekter vid sidan av varuskatten för perioden november 1959—november 1960 ger följande sammanfattning. De prishöjningar som inträffat med anknytning till den inhemska kostnadsutvecklingen k a n beräknas ha höjt prisnivån med ca 1,6 procent, medan de internationellt bestämda prisrörelserna tagit ut varandra. Slutligen har interna tillfällighetsbetonade prissänkningar på en rad varor som potatis, grönsaker, äpplen m. m. verkat sänkande på prisnivån med ungefär hälften så mycket, så att nettot blivit 0,9 procent. Av den redovisade jämförelsen mellan konsumentpriserna för november 1959 och november 1960 framgår att vissa prishöjningar med anknytning till den inhemska kostnadsutvecklingen ägt rum under den mellanliggande 12-månadersperioden. Dessa motverkades emellertid delvis av interna tillfällighetsbetonade prissänkningar. Någon grundad anledning att förutsätta dylika prissänkningar under 1961 föreligger inte medan däremot prisstegringarna kan väntas fortsätta. Effekten på prisnivån av lönekostnadens fortsatta stegring låter sig inte klart preciseras. De internationellt prisbestämda varorna liksom bostäderna och kapitalkostnaderna inom jordbruk, industri och handel torde på kort sikt vara relativt okänsliga för lönekostnadsstegringar. Det kan förutsättas att den resterande delen av viktsumman i konsumentprisindex reagerar mer eller mindre omedelbart för lönekostnadsstegringar utöver produktivitetsförbättringar. Det gäller här främst löneandelen i de egentliga konsumenttjänsterna samt förädlings- och distributionsmarginalerna. Inom den offentliga sektorn kan lönestegringar medföra höjningar av affärsverkstaxorna. En schematisk kalkyl enligt dessa linjer, med antagande om 2 procents produktivitetshöjning inom de områden det gäller under loppet av 1961, ger till resultat en lönekostnadsgenererad höjning av konsumentprisnivån med ca 1 1/2 procent. Därutöver finns det anledning räkna med, att en viss eftersläpande effekt av kostnadsstegringar under 1960 kan komma att göra sig gällande. Det är exempelvis tveksamt, om man kan förutsätta samma stabilitet för handelsmarginalerna under 1961 som under 1960. Effekten på totalindex av de hyreshöjningar, som medgetts fr. o. m. 1 j a n u a r i i år, och den successiva höjning av hyresnivån, som följer av att hyrorna i nytillkommande lägenheter är högre än i de äldre, kan beräknas bli n ä r m a r e 0,3 procent. Den automatiska bindningen av prissättningen på livsmedel till höjningen av industriarbetarlönerna kan ge något olika utslag på konsumentprisindex beroende på vilket sätt producentprishöjningen slår igenom i konsumentprisledet. En höjning av totalindex med en tredjedels procent är sannolik.

DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS

EKONOMI

27 En summering ger till resultat en sannolik höjning i konsumentprisnivån 1961 med närmare 2,5 procent över 1960 års medelprisnivå. Härtill kommer verkningar på den inhemska prisutvecklingen av internationella prisrörelser. Några bestämda tendenser är här svåra att spåra även om en viss dragning uppåt under loppet av 1961 inte förefaller helt osannolik. Vad som här sagts avser de höjningar som skulle kunna betraktas som omedelbart ofrånkomliga av kostnadsskäl. Det verkliga utfallet kommer givetvis även att vara beroende av den allmänna konjunkturutvecklingen och de psykologiskt betingade reaktioner som därav kan utlösas bland såväl konsumenterna som bland producenter och distributörer, men också av den av olika faktorer påverkade produktivitetsutvecklingen. 3. Konsumtionsvolymen Den köprush med inslag av hamstring som i slutet av 1959 föregick den allmänna varuskattens införande följdes under första halvåret 1960 av en kraftig nedgång i konsumtionen. (Denna definieras alltså, i överensstämmelse med konjunkturinstitutets nationalbokföring, såsom inköp av konsumtionsvaror; när dessa konsumeras i fysisk mening är en annan sak.) Hushållens konsumtion av varor och tjänster blev därför enligt konjunkturinstitutets preliminära beräkning i fasta priser endast 2 procent större 1960 än 1959, trots realinkomstökning med 5 1/2 procent. I stället blev sparandeökningen ovanligt stor. (Man återställde sina sparmedelstillgångar efter den påfrestning som omsrushen hade inneburit.) Resonemanget bakom kalkylen för konsumtionsvolymens förändring 1960—1961 är följande. Man har observerat, att den reala konsumtionsökningen från det ena året till det andra varierat betydligt mindre än den samtidiga ökningen i realinkomsten, medan bådaderas genomsnitt för hela 1950-talet utgör ungefär 3 procent. Vid den förutsedda realinkomstökningen på närmare 6 procent skulle det alltså finnas anledning räkna med att den reala konsumtionsökningen kommer att ligga mittemellan denna nivå och de »normala» 3 procenten. 1 Man måste emellertid, med hänsyn till att en viss del av 1960 års konsumtion (egentligen: inköp av konsumtionsvaror) av nyssnämnd anledning hade placerats på 1959, räkna med att 1960 års konsumtion låg ungefär 1 procent »för lågt» i förhållande till de disponibla inkomsterna. En återgång till mera normala förhållanden skulle innebära ca 1 procents extra uppgång i konsumtionen. Man får således räkna med att konsumtionsökningen 1960—1961 blir 4 å 4 1/2 procent på grund av inkomstökning plus 1 procent genom »återgång till det normala» efter omsrushen. Totalt skulle alltså ökningen i konsumenternas efterfrågan 1961 bli 5 å 5 1/2 procent. Det kan möjligen ifrågasättas ifall denna rekordartade ökning av kon1 Denna beräkningsmetod har fördelen att hänsyn tas till de konjunkturella förändringarna i konsumtionsbenägenheten. En övernormal stegring i de disponibla inkomsterna medför ökad sparkvot och en undernormal ger en minskning. Här ligger en annan del av förklaringen till den stora sparandeökningen 1960.

3—610156

28 DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS

EKONOMI

sumtionen — med hänsyn till konsumtionsvanornas tröghet — verkligen k a n tänkas bli effektuerad. Å andra sidan bör dock observeras, att de under slutet av 1960 erhållna pensionsavlösningsmedlen kan förmodas påverka konsumtionen först under 1961. Vid årets början frisläpptes också 800 miljoner kronor i premiesparande, varvid sparpremier för 120 miljoner kronor utbetalades. Också sistnämnda medel k a n tänkas i någon mån ge upphov till konsumtionsökning. (I vår beräkning har de dock antagits helt kvarstå på sparräkningarna.) — Det säger sig emellertid självt att varje konsumtionsberäkning av detta slag kan tänkas vara behäftad med betydande fel. Dessutom tillkommer möjligheten att prisutvecklingen blir en annan än den som här antagits som ofrånkomlig med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Konsumtionsutvecklingen på olika delområden kan med utgångspunkt från antaganden om inkomst- och prisutvecklingen förutsägas med skiftande grad av säkerhet. Studier av trender och olika varugruppers inkomstelasticiteter ger en viss grund för bedömningen; branschkontakter har dessutom gett aktuell marknadsinformation. Bostadsvolymens ökning är den post som kan förutses med den största precisionen, då man vet att tillgången helt bestämmer förbrukningens storlek. Sedan kan posterna rangordnas allt efter säkerheten i antagandena. De slutsatser som här presenteras kan betraktas som ett mycket grovt försök att diskutera fördelningen av 1960— 1961 års konsumtionsökning på olika varuområden. Framställningen anknyter till den i tablån på sidan 8 givna återblicken på utvecklingen 1959— 1960. Den största posten i hushållens ekonomi är livsmedlen (inkl. vin och sprit). Under 1950-talet har livsmedelskonsumtionen stigit med ungefär en halv procent för varje procents inkomstökning, dock relativt litet under senare år. Påverkan av omsrushen torde ha varit obetydlig för livsmedlens del. Högst ett par procents ökning kan dock tänkas. Ökningen i hushållens reala utgifter för bostad bestäms i stort sett av det årliga nettotillskottet i antalet lägenheter, ökningen från 1960 till 1961 torde bli 4,5 procent, dvs. över genomsnittet för föregående år. Posten bränsle och lyse ökade med 8 procent under de tre första kvartalen 1960 i jämförelse med samma tid 1959. Det höga procenttalet har sitt ursprung i den onormalt varma väderleken 1959. Med antagande om normalväderlek 1961 liksom 1960 och med hänsyn till bostadsvolymens utveckling kan den procentuella ökningen beräknas bli ca 5 procent. Inköpen av kläder och skor visade under de tre första kvartalen 1960 en nedgång jämfört med föregående år. Köprushen före varuskatten verkade med andra ord starkt reducerande på 1960 års siffror för denna varupost. Redan vid oförändrat inkomstläge skulle man alltså ha fått vänta en uppgång 1961. Effekten av inkomstökningen torde bli en betydande ökning under det nya året från 1960 års nivå. Hushållens reala utgifter för inventarier visade likaledes en nedgång för de första tre kvartalen 1960 som rekyl på köprushen före årsskiftet. Siffror-

DE ENSKILDA KONSUMENTERNAS EKONOMI

na för tredje kvartalet 1960 tyder dock på en stark ökning, som kan väntas fortsätta in på 1961 och där få ytterligare näring av inkomstökningen. Försäljningen av TV-mottagare har dock rimligen nått sin kulmen under 1960. Utbyggnadsplaner och befolkningsunderlag tyder i varje fall inte på att någon expansion av tidigare hastighet är att vänta. Nyinköpen av personbilar 1960 kan preliminärt uppskattas ha sjunkit med ca 5 procent i antal mot en uppgång med 15 procent mellan 1958 och 1959. Det finns anledning räkna med att efterfrågan 1961 kommer att ligga högre än under 1960, då köprushen i slutet på 1959 starkt drog ned 1960 års siffror. Hushållens reala utgifter för drift och underhåll av fordon torde dessutom med tanke på fordonsbeståndets tidigare tillväxt stiga med ca 12 procent från 1960 till 1961. Posten järnvägsresor uppvisar för de tre första kvartalen 1960 en liten nedgång. Trots järnvägstrafikens trendmässiga tillbakagång torde man nu få räkna med ett visst uppsving på detta område. Sjukvård och hygien visar oförändrad konsumtionsvolym för de första nio månaderna. Även här torde det finnas anledning r ä k n a med positiv inkomstelasticitet och någon ökning under 1961. Konjunkturinstitutet redovisar för posten »övrigt», innefattande radiooch TV-licenser, tele, postporto, böcker och papper, fotoartiklar, blommor, hotell och restaurang m. m., en 5-procentig ökning för de tre första kvartalen 1960. En fortsatt starkare ökning är att vänta under 1961 för de flesta av de poster som har med fritidsverksamhet att göra: turistresor i in- och utlandet, sommarstugor och deras utrustning, båtar, sportartiklar, nöjen osv.

30 PRODUKTIONEN

V. Produktionen 1. Den totala produktionen 1960 Enligt konjunkturinstitutets beräkningar utförda från användningssidan, dvs. genom att summera åtgången av de olika varu- och tjänstekategorierna, ökade totalproduktionen inom landet (bruttonationalprodukten till marknadspris) med drygt 3 procent från 1959 till 1960. Enligt beräkningar från produktionssidan steg totalproduktionen med ca 4 1/2 procent. Den förstn ä m n d a beräkningen, som i princip är fullständigast, kan emellertid ungefärligt korrigeras med hänsyn till de missvisningar som uppkommit i statistiken genom att denna påverkats av vissa förskjutningar i betalningarna till följd av omsättningsskattens införande vid årsskiftet 1959/1960. Produktionsstegringen 1959—1960 kan därför uppskattas till över 3 1/2, eventuellt nära 4 procent. Vid bedömning av produktionsresultatet måste hänsyn tas till den genomförda arbetstidsförkortningen och i viss mån också till bristen på arbetskraft och teknisk kapacitet som verkat bromsande på en del områden. Det totala antalet sysselsatta beräknas ha stigit med ca 1 1 / 2 procent, men sysselsättningsökningen får anses ha varit ungefär hälften så stor om hänsyn tas till arbetstidsförkortningen. Av näringsgrenarna svarade industrin, kraftproduktionen och skogsbruket för de relativt sett kraftigaste ökningarna (6—8 procent) medan jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten beräknas ha varit något lägre 1960 än 1959. Byggnadsverksamheten ökade med 3 procent och tjänsteproduktionen med 3—4 procent. Samtliga här anförda uppgifter bygger på preliminära uppskattningar vid en tidpunkt då fullständig statistik för hela året ännu inte förelåg. För utvecklingen inom olika näringsgrenar redogörs närmare i sista avsnittet av detta kapitel. 2. Produktionsutsikterna 1961 Enligt de bedömningar som framläggs i nationalbudgetens olika kapitel på basis av det offentligas utgiftsplaner, de enskilda företagens investeringsplaner, exportutsikterna och den sannolika utvecklingen av den privata konsumtionen, kan den höga efterfrågan väntas bestå även under 1961. I detta efterfrågeläge k a n man räkna med att den samlade produktionens höjd blir praktiskt taget helt beroende av produktionsförmågan. I detta avsnitt inventeras de för produktionsförmågan avgörande faktorerna: den tekniska kapaciteten, tillgången på arbetskraft och produktiviteten. Det säger sig självt att denna uppskattning av det framförliggande årets produktionsutveckling blir mycket summarisk. Den kan endast ange storleksordningen för den väntade produktionsstegringen. Den genomgång av den väntade utvecklingen inom olika näringsgrenar, som presenteras i nästfoljande avsnitt

PRODUKTIONEN

av detta kapitel, avser att belysa hur den antagna totala produktionsökningen kan tänkas bli fördelad på olika delområden. Detta sker med utgångspunkt främst från väntade efterfrågeförhållanden och bedömningar av branschsakkunniga. Resultatet av genomgången sammanfattas i tablån på sidan 37. Den tekniska kapaciteten är av betydelse främst för industriproduktionen. Trots en fortgående utvidgning av anläggningar och maskinpark torde den tillgängliga produktionskapaciteten (med reservation för den ungefärlighet som oundvikligen är förknippad med detta begrepp) inom stora områden ha varit fullt utnyttjad vid utgången av 1960. Kapacitetsbrist har uppträtt inom kapitalvaruindustrierna, främst inom verkstadsindustrin. En viss uppfattning om förändringar i kapacitetsläget kan erhållas ur kommerskollegiets investeringsenkät, vilken bl. a. ger besked om h u r många arbetare som skulle kunna sysselsättas om hela den tekniska kapaciteten vore fullt utnyttjad. Genom att jämföra denna siffra med det antal arbetare som faktiskt varit sysselsatta erhålls ett mått på kapacitetsutnyttjandet. Detta skulle åren 1957—1960 h a uppgått till respektive 90,6, 91,2, 92,0 och 93,0 procent av »full bemanning». Man får härvid hålla i minnet dels att det ekonomiskt lämpliga kapacitetsutnyttjandet måste anses ligga ett stycke under 100 procent, dels att företagens bedömning av sin kapacitet i viss grad torde påverkas av det aktuella sysselsättningsläget: när man pressats till ett bättre kapacitetsutnyttjande framstår också maximikapaciteten som högre. Utsikterna för elkraftförsörjningen är goda — under förutsättning av normal vattentillgång — varför krafttillförseln inte torde bli någon produktionshämmande faktor. För tillgången på arbetskraft redogörs närmare i kapitel VI. Av där presenterade beräkningar framgår att den totala sysselsättningen uppskattas öka med ca 35 000 personer eller 1 procent 1960—1961. Med hänsyn till den redan nu föreliggande höga efterfrågan på arbetskraft, vilken beräknas stiga ytterligare under 1961, k a n man räkna med att bristsituationen kvarstår på en del områden. Särskilt inom industrin — främst metallsektorn — väntas överskottsefterfrågan bli besvärande. Bristen gäller framför allt yrkesarbetare, på vilka tillgången endast långsamt kan ökas. Vad slutligen produktiviteten beträffar h a r de ovannämnda missvisningarna i statistiken medfört särskilda svårigheter för beräkningen av den senaste tidens utvecklingstendenser, ökningen av produktionen per arbetande person (dock med hänsyn tagen till arbetstidsförkortningen) synes h a varit av ungefär samma storleksordning som tidigare eller närmare 3 procent. Det finns för dagen ingen anledning att räkna med större produktivitetsökning 1961 än 1960. (Jämför dock slutkapitlet.) Under antagande om en produktivitetsstegring med närmare 3 procent för den samlade produktionen, vilket överensstämmer med 1959—1960 års utveckling, och med en ökning av antalet sysselsatta med 1 procent skulle den totala produktionen komma att stiga med n ä r a 4 procent från 1960 till 1961, vilket betyder omkring 2 600 miljoner kronor i 1960 års priser.

32 PRODUKTIONEN

3. Produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar Industrin Produktionen inom industrin under 1959 och den del av 1960 för vilken statistik föreligger framgår av tabell 1. Den totala produktionsvolymen var under januari—oktober 7 procent större 1960 än 1959. ökningen var något större för kapital- än för konsumtionsvaror. De kraftigaste stegringarna noterades för massa- och pappersindustri, järnmalmsgruvor och träindustri. Minskning redovisas endast för läder- och skoindustri. Tabellen anger också att produktionsökningarna i regel var väsentligt större 1959—1960 än 1958—1959. Ovanstående gäller vid jämförelser med motsvarande period ett är tidigare. Ser man i stället på utvecklingen under loppet av de olika åren blir bilden något annorlunda. Efter en praktiskt taget oförändrad produktionsnivå under 1958 steg produktionen, av säsongrensade siffror att döma, kraftigt under större delen av 1959. Sålunda låg den totala industriproduktionen under sista kvartalet 1959 8 procent högre än under samma tid 1958. Produktionsutvecklingen under 1960 är mera svårbedömbar. Bedömningen försvåras nämligen av de oregelbundenheter olika månader emellan som orsakas av arbetstidsförkortningen i form av lediga lördagar. Ingen eller endast ringa hänsyn har kunnat tas därtill vid säsongrensningen av Industriförbundets produktionsindex. En grov omräkning för de lediga lördagarnas inverkan på produktionsvolymen visar (till skillnad från Industriförbundets säsongrensade indexserie) att produktionen per normalarbetsdag har fortsatt stiga under större delen av 1960; stegringen synes dock ha avstannat under höstmånaderna. Huruvida detta är en tillfällighet eller betyder att ett slags produktionstak uppnåtts, kan inte bedömas med säkerhet. För årets Tabell V: 1. Industriproduktionen 1958—1960 Procentuell förändring från motsvarande period föregående år 1959

1960 1 kv.

Hela industrin Kapitalvaruindustri Konsumtionsvaruindustri Malmbrytning och metallindustri därav: järnmalmsgruvor järn- och metallverk sysselsättning i verkstadsind. Träindustri Massa- och pappersindustri Livsmedelsindustri Textil- och sömnadsindustri Läder- och skoindustri

2 kv.

3kv.

3 3 4 —2 14 —1 —6 7 1 5 —3

15 11 5 13 15 7 5 -1

19 6 5 10 19 7 3 -6

10 7 7 14 17 -3 4 -6

okt.

jan.—okt.

7 -2

7 8 5

7 12 11 3 7 9 -12 1 -13

8 15 8 5 12 16 2 4 —5

Källa: Industriförbundets index. Sedan statsverkspropositionen färdigställdes har produktionsindex för november 1960 blivit tillgänglig. Denna visar en uppgång i den samlade industriproduktionen med 6x/2 procent jämfört med november 1959. Under januari-november var den totala industriproduktionen 7 procent större än samma tid 1959. 1

PRODUKTIONEN

sista månader föreligger ännu ingen produktionsstatistik. Konjunkturbarometrarna pekar dock på en i förhållande till tredje kvartalet ökad produktion. Ökningen i förhållande till sista kvartalet 1959, under vilket produktionen uppnådde en mycket hög nivå, kan dock väntas bli mindre än vid jämförelser mellan de tidigare kvartalen 1959 och 1960. Den sammanlagda produktionsökningen från 1959 till 1960 kan vid normal säsongutveckling och oförändrad stegringstakt för produktiviteten uppskattas till ca 6 1/2 procent. En bedömning av framtidsutsikterna för industriproduktionen pekar på fortsatta stegringar även under 1961. Det finns dock många faktorer som talar för att ökningstakten blir mindre än föregående år. Sålunda k a n bristen på yrkeskunniga arbetare och på en del håll även det ansträngda kapacitetsläget verka hämmande på den fortsatta expansionen. Vidare är den internationella konjunkturbilden splittrad och en viss minskning i exportefterfrågan har redan märkts för sågverkens del. För kapitalvaruindustrin totalt tyder utsikterna på ett fortsatt efterfrågeöverskott och även för konsumtionsvaruindustrierna synes efterfrågan bli hög. En hållbar uppskattning för utvecklingen under hela 1961 kan givetvis inte göras nu, men med ledning av kända förhållanden och tendenser i de olika industrigrenarna (dessa genomgås nedan) kan ökningen i den totala industriproduktionen från 1960 till 1961 anges till ca 4 procent. Följande genomgång av utvecklingen inom olika industrigrenar bygger i huvudsak på de informationer som erhållits från kommerskollegium och som i sin tur baseras på kontakter med branschsakkunniga, tillgänglig produktions-, utrikeshandels- och lagerstatistik m. m. Aktiviteten inom verkstäderna (exkl. varven), som varit stigande sedan slutet av 1958, ökade ytterligare under 1960. Både sysselsättningsuppgifter och konjunkturbarometrar tyder på en fortsatt strävan efter produktionsökning. Sålunda var antalet utförda arbetstimmar per normalvecka under januari—november 1960 närmare 8 procent större än för samma period 1959. Till följd av arbetstidsförkortningen blir uppgången i den verkliga arbetsvolymen något mindre. Produktionsökningen inom denna industrigren skulle vid konventionellt antagen produktivitetsstegring (2,5 procent per år) vara 8 ä 9 procent 1959—1960. Den ökade efterfrågan återspeglas också i orderstatistiken. Orderingången var nämligen under halvårsperioden mars —augusti 17 procent större 1960 än 1959. Uppgången var ungefär lika stark för export- som för hemmamarknadsorderna. Orderstockens storlek — m ä t t i antal arbetstimmar — kom därigenom att vid slutet av augusti 1960 överstiga nivån ett år tidigare med hela 22 procent. Största uppgången — mellan 35 och 40 procent — redovisas av järn- och metallmanufaktur dch elektriska verkstäder medan orderbeläggningen inom de mekaniska verkstäderna ökade med 15 procent. Eftersom även sysselsättningen hade stigit relativt kraftigt blev uppgången i den samlade orderstockens varaktighet mindre (12 procent från augusti 1959 till samma månad 1960). Den höga orderbeläggningen är av stor vikt vid bedömning av produktionsutsikterna för 1961. Mot bakgrunden av den höga ackumulerade efterfrågan har m a n all anledning räkna med en fortsatt betydande ökning både i exporten och i de in-

34 PRODUKTIONEN

hemska försäljningarna. Allt tyder på att verkstadsindustrin blir den mest expansiva industribranschen under 1961, trots den hämning som arbetskraftsbristen utgör. I motsats till övriga verkstadsföretag hade varven en något lägre sysselsättning 1960 än 1959. Den sedan ett par år pågående minskningen i den ackumulerade orderstocken fortsatte även under 1960; nedgången augusti 1959 till augusti 1960 utgjorde 20 procent. Visserligen var orderingången under sommarhalvåret 1960 något större än ett år tidigare, men den låg fortfarande kvar på en relativt låg nivå. Trots den kraftiga minskningen beräknas orderbeläggningen vid de större varven täcka ca 2 års produktion. För 1961 r ä k n a r de större varven med en inte oväsentlig exportökning. Totalt väntas leveranserna ligga på samma nivå som under de två föregående åren. Även produktionen blir sannolikt oförändrad. Produktionen inom järn- och metallverken steg mycket kraftigt under 1959 och låg under 1960 kvar på den uppnådda höga nivån. För handelsfärdigt j ä r n och stål uppskattas produktionsökningen till ca 8 procent 1959— 1960. Importen beräknas ha ökat med omkring 30 procent och exporten med 5 procent. Resultatet blev att nettotillförseln av handelsfärdiga stålprodukter till den svenska marknaden steg med ca 16 procent. Detta får ses mot bakgrunden av den höga aktiviteten inom verkstadsindustrin och byggnads- och anläggningsverksamheten samt den lageruppbyggnad som ägt r u m . Under 1961 väntas importen reduceras betydligt i förhållande till 1960, medan en fortsatt ökning förutses för produktionen. Möjligen kan expansionstakten bromsas av kapacitetsläget och bristen på kvalificerad arbetskraft. Produktionen av järnmalm uppnådde under de tio första månaderna 1960 rekordnivån 17,3 miljoner ton (samma tid 1959: 15,0 milj. t o n ) . För hela 1960 beräknas produktionsökningen till ca 20 procent jämfört med 1959. Exporten — som svarar för drygt fyra femtedelar av den totala brytningen — beräknas ha ökat ännu kraftigare eller med 28 procent. För 1961 förutses fortsatta export- och produktionsstegringar, dock i betydligt mindre omfattvid sågverken bli något lägre 1961 än 1960 även om en del lagerökning tillkommer. Träindustrins produktionsindex låg under perioden januari—oktober 1960 12 procent högre än under motsvarande period 1959. Exporten av sågade och hyvlade trävaror beräknas ha ökat med ca 5 procent 1959—1960 men väntas minska med ca 8 procent 1960—1961. Då samtidigt några större förändringar i den inhemska konsumtionen inte torde ske väntas produktionen vid sågverken bli något lägre 1961 än 1960 även om en del lagerökning tillkommer. Produktionen inom massaindustrin steg med 15 procent från 1959 till 1960. Den kraftigt växande produktionen återspeglar det höga efterfrågeläge, som präglat marknaden såväl för export som för inhemsk avsättning. Exporten ökade med 10 procent och höjda priser kunde tas ut på de europeiska huvudmarknaderna. Den svenska massaindustrins kapacitet blev under 1960 i stort sett fullt utnyttjad. Utsikterna inför 1961 tyder på en ytter-

PRODUKTIONEN

ligare exportökning ehuru i mindre omfattning än under 1960, och även totalproduktionens ökningstakt torde bli mera normal. Sålunda antas produktionen av både kemisk och mekanisk massa öka med omkring 6 procent 1960—1961. Även pappers- och pappindustrin uppvisade en starkt ökad produktion 1960. Sålunda beräknas produktionen av tidningspapper ha stigit med ca 20 procent och exporten med hela 28 procent. Produktionen och utförseln av annat papper och papp visade likaledes en markant stegring. Enligt konjunkturbarometrarna har orderingången ökat successivt men i något avtagande takt under de tre första kvartalen 1960. För 1961 räknar m a n med en fortsatt hög efterfrågan i de för oss viktigaste avnämarländerna. Liksom vad gäller pappersmassan beräknas exportökningen dock ske i ett lugnare tempo än under 1960. Eftersom produktionskapaciteten beräknas ha varit i stort sett fullt utnyttjad vid utgången av 1960 och några större tillskott på grund av nytillkommen kapacitet inte väntas slå igenom i produktionen under 1961, kan den närmaste framtidens produktionsökning väntas bli relativt begränsad eller av storleksordningen 6 procent 1960—1961. För såväl massa som papper väntar man skärpt konkurrens genom ökat utbud på basis av ökad kapacitet i både Finland och Nordamerika, vilket bidrar till att göra den svenska exportökningen långsam. Inom textil- och sömnadsindustrin ökade produktionen under januari— oktober 1960 med 4 procent jämfört med motsvarande period 1959. Resultatet av den senaste konjunkturbarometern antyder att produktionen även under årets sista månader skulle ha legat högre än 1959. Genom en kraftig importökning kom tillförseln till den svenska marknaden att överstiga konsumtionen, varför en lagerökning synes ha ägt rum. En förväntad efterfrågeökning 1961 torde i första hand ta sig uttryck i lagernedgång och ökad import och endast till mindre del medföra ökad produktion utöver 1960 års nivå, vilken redan innebar ett relativt högt utnyttjande av för industrin tillgänglig arbetskraft och teknisk kapacitet. Trots sannolikt stigande efterfrågan i denna konsumtionsvaruindustri torde därför produktionsökningen bli begränsad, möjligen hålla takt med pågående produktivitetsökning. Läder- och skoindustrin var den enda industribransch som visade lägre produktion 1960 än 1959. Minskningen under januari—oktober 1960 i förhållande till 1959 utgjorde 5 procent. Nedgången beror på minskad produktion inom läderindustrin medan skoindustrins produktion var större än 1959. Utsikterna för 1961 är osäkra. Man får troligen räkna med oförändrad eller något lägre produktion än 1960. Övriga

näringsgrenar

Elkraftproduktionen beräknas av centrala driftledningen ha stigit med ca 8 1/2 procent från 1959 till 1960. Ökningen låg huvudsakligen på vattenkraftproduktionen som åter kunde stiga efter torrperioden 1959. Produktionen av värmekraft steg endast obetydligt utöver den höga nivån från 1959. Vattenmagasinen hade vid slutet av året en för årstiden normal fyllnads-

gg

PRODUKTIONEN

grad Utsikterna för kraftförsörjningen för tiden fram till vårfloden ar därigenom bättre än ett år tidigare. Efterfrågan på elkraft under 1961 blir givetvis beroende av konjunkturutvecklingen. Vid fortsatt full sysselsättning kan den totala elförbrukningen för prima ändamål (förbrukning exklusive tillfälliga leveranser av överskottskraft) väntas öka med 6 ä 7 procent trän 1960 till 1961. Räknar man med att utbytet med utlandet blir av samma omfattning som 1960 kan ökningen i elkraftproduktionen uppskattas till ca 7 ^Byggnadsoch anläggningsverksamheten noterade en produktionsökning på ca 3 procent från 1959 till 1960. En närmare beskrivning av utvecklingen inom denna sektor lämnas i kapitel VIII. Enligt de där presenterade kalkylerna k a n bruttoinvesteringen i byggnader och anläggningar väntas stiga med ca 3 procent 1960—1961. _ Jordbrukets produktionsvolym (mätt som bidraget till bruttonationalprodukten) sjönk enligt jordbruksnämndens beräkningar med 1 procent frän 1959 till 1960. Minskningen beror på lägre animalieproduktion medan vegetabilierna och bland dem främst brödsäden visade en uppgång. För 1961 räknar jordbruksnämnden — under antagande av normal väderlek — med en i stort sett oförändrad vegetabilieproduktion och en ökning för animaherna med 1 1/2 procent. Då samtidigt de förbrukade förnödenheterna (handelsgödsel o. dyl.) beräknas bli lägre, anges ökningen i jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten till 3 procent 1960—1961. Skogsbrukets bidrag till bruttonationalprodukten beräknas med ledning av uppgifter från skogsstyrelsen ha ökat med ca 8 procent 1959—1960. Denna förändring utgör nettot av en ökning i skogsavverkningarna med ca 16 procent och av ett avdrag genom skogsbeståndets minskning. Avverkningar av både sågtimmer och massaved steg väsentligt under 1960, dels beroende på att lagren hade minskat avsevärt till slutet av 1959, dels på grund av den höga efterfrågan under 1960 vilken ledde till en prisstegring med i genomsnitt 12—15 procent. Under 1961 väntas exporten av sågade och hyvlade trävaror bli något lägre än 1960. Avverkningar av sågtimmer väntas därför sjunka till en mera normal nivå. För massaved förutses däremot en fortsatt ökning i avverkningsvolymen. Skogsbrukets bidrag till bruttonationalprodukten skulle på detta sätt bli något lägre 1961 än 1960. Tjänster. — Som mått på statens och kommunernas verksamhet används förändringen av löneposten vid oförändrat löneläge (med andra ord arbetskraftsvolymen) i den sammanlagda statliga och kommunala konsumtionen, dvs. den verksamhet som utförs vid framför allt försvaret, undervisningsanstalterna och sjukhusen samt inom rättsväsendet och förvaltningen. Utgående från föreliggande utgiftsplaner kommer man till en ökning med 5 procent från 1960 till 1961. — Genom tillskott av nya lägenheter beräknas de tjänster, som bostäderna kan sägas producera i form av bostadsnyttjande, öka med 4 1/2 procent. Handelns och samfärdselns bidrag till bruttonationalprodukten har antagits stiga i samma takt som den samlade varuproduktionen. Konsumenttjänsterna, dvs. det produktionsbidrag som kommer från servicenäringarna, de fria yrkena, arbetshjälp i hemmen e t c , har under se-

PRODUKTIONEN

nare år stigit med endast 1 å 2 procent. Inga skäl föreligger att förutse en större ökning 1960—1961 i utbudet av dessa tjänster; en annan fråga är om inte — såsom antytts i föregående kapitel — den väntade ökningen av konsumenternas disponibla inkomster i relativt hög grad kommer att rikta sig mot denna sektor så att den kan väntas dra arbetskraft från andra sysselsättningar. Sammanfattning av produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar De antagna volymförändringarna i de olika näringsgrenarnas produktion sammanfattas i nedanstående tablå: Förändring 1959-1960 Procent Näringsgren Industri och hantverk Kraft- och belysningsverk Byggnads- och anläggnings verksamhet 1 Jordbruk Skogsbruk

61/i 8 3 —1 8 Va

Summa kraft- och varuproduktion Statens och kommunernas verksamhet Bostadsnyttjande (inkl. underhåll) Handel och samfärdsel Konsumenttjänster Summa tjänster

Förändring 1960—1961 Milj. kr. i Procent 1960 års priser 4 Va 1150 7 150 2 150 3 100 —2 — 50

5 4 3 Va 2

5 4 Va 4 2

300 150 600 50

3 Vi

1100 Totalt 2 4 Va 4 2 600 1 Korrigerad för statistiska missvisningar vid årsskiftet 1959/1960. 8 Det bör observeras, att tablån redovisar beräkningar och uppskattningar av produktionens utbudssida och att denna metod skiljer sig från den på fullständigare statistiskt underlag byggda beräkning, som avser användningen av slutprodukterna, så a t t resultatet — såsom även där har påpekats — skiljer sig från siffrorna i huvudtabellerna i kap. II i fråga om totalresultatet för 1960.

Beträffande siffrorna för 1960—1961 erinras om att de förutsedda produktionsförändringarna för kraft- och belysningsverk, byggnads- och anläggningsverksamhet, jordbruk, skogsbruk, statens och kommunernas verksamhet samt bostadsnyttjande bygger på kalkyler vilka erhållits från olika myndigheter eller som framkommit i konkreta beräkningar som närmare redovisats i andra kapitel i nationalbudgeten. Kalkylen för industri och hantverk bygger däremot på mera schematiska antaganden om den sannolika utvecklingen av sysselsättning och produktivitet, baserade på det närmast föregående årets utvecklingstendenser så långt dessa för närvarande kan iakttagas. För handel och samfärdsel beräknas produktionen öka i takt med den samlade varuproduktionen. För konsumenttjänsterna antas slutligen en trendmässig uppgång. Den så framräknade ökningen av den totala produktionen med nära 4 procent 1960—1961 överensstämmer väl med det på mera allmänna grunder gjorda antagandet om en produktivitetsförbättring med nära 3 procent jämte en väntad sysselsättningsökning med 1 procent. 1 1 Sedan ovanstående färdigställts, har uppgifterna från den så kallade konjunkturbarometern — dvs. omdömena om utvecklingstendenserna från ca 1 400 industriföretag i december 1960 — hunnit preliminärt bearbetas. I stort sett bekräftas den här ovan givna bilden. (Se även nedan kap. VI och X.)

38 ARBETSMARKNADEN

VI. Arbetsmarknaden 1. Arbetskraftstillgången och den totala sysselsättningen Den naturliga befolkningstillväxten i de arbetsföra åldrarna (15—64 år) uppgår för närvarande till ca 40 000 personer per år. Bakom denna ökning ligger en t. o. m. något större uppgång i åldersklasserna 15—24 och 45—64 och en minskning i åldrarna 25—44 år. Under 1960 beräknas nettoinflyttning från utlandet ha medfört ytterligare ett tillskott på ungefär 12 000 personer i aktiv ålder mot ca 3 000 ett år tidigare. Eftersom efterfrågan på arbetskraft väntas bli hög även under 1961 antas här att nettoinflyttningen blir av samm a omfattning som under 1960. Sammanlagt beräknas befolkningen i arbetsför ålder ha ökat med drygt 50 000 personer 1959—1960 och ett lika stort tillskott förutses också för 1961. För att uppskatta förändringarna i den yrkesverksamma befolkningen har inom konjunkturinstitutet vissa beräkningar utförts, utgående från de yrkesintensiteter för olika köns-, ålders- och civilståndsgrupper som redovisas i arbetsmarknadsstyrelsens labour-force-undersökning för maj 1960. Härvid har hänsyn tagits till de förändringar i yrkesverksamhetsgraden som under den betraktade perioden antas äga r u m till följd av bl. a. skolväsendets utbyggnad och de gifta kvinnornas ökade benägenhet till förvärvsarbete. Enligt dessa beräkningar ökade den totala arbetsstyrkan med drygt 30 000 personer eller närmare 1 procent från 1959 till 1960. E n ungefär lika stor ökning förutses också för 1961. Utbudet av arbetskraft torde emellertid också påverkas av konjunkturutvecklingen. Den höga efterfrågan på arbetskraft under 1960 bör ha inneburit ett starkt incitament för personer som tidigare inte betraktat sig som arbetssökande att nu inträda i förvärvsarbetet. Tillgängliga uppgifter om den faktiska sysselsättningen under 1960 bekräftar också att arbetsstyrkan måste h a ökat väsentligt mer än den beräknade tillväxten med ca 30 000 personer och minskningen i den registrerade arbetslösheten med ca 13 000 personer 1959—1960. De tillskott som kan komma från gifta kvinnor, partiellt arbetsföra och äldre personer, som stått i valet mellan att inträda respektive kvarstå i arbetsstyrkan eller förbli inte yrkesverksamma, torde dock bli alltmera begränsade. Detsamma gäller den registrerade arbetslösheten, som mot slutet av 1960 var så låg att några mera märkbara tillskott därifrån inte gärna kan erhållas. Om den totala sysselsättningen under 1960 föreligger ännu bristfälliga uppgifter. Med stöd av tillgänglig statistik och uppskattningar om utvecklingen inom olika näringsgrenar kan ökningen från 1959 till 1960 anges till i runt tal 55 000 personer eller drygt 1 1/2 procent, ökningen i sysselsättnings-

ARBETSMARKNADEN

volymen blir efter avdrag för arbetstidsförkortningen närmare 1 procent (detta sysselsättningsbegrepp används i kapitel V för beräkning av produktiviteten), ökningen i den verkliga arbetsvolymen — mätt i antal utförda arbetstimmar med normal prestationsnivå — blir dock något mindre. Avdrag måste göras för effekten av ökad omsättning av arbetskraft och för en mindre ökning i frånvaron, vilken dock delvis uppvägs av stegringen i övertidsarbetet. Därtill kommer att en relativt stor del av nytillskottet bestått av ungdomar eller tidigare arbetslösa utan yrkesutbildning, av partiellt arbetsföra och av gifta kvinnor med ofta endast deltidstjänstgöring. Såsom redan nämnts, beräknas arbetsstyrkan genom naturlig befolkningstillväxt och nettoimmigration öka med omkring 30 000 personer (närmare 1 procent) från 1960 till 1961. Därtill kommer ett begränsat tillskott som eventuellt kan erhållas genom överflyttning till arbetsstyrkan av förut inte yrkesverksamma. Om några större ändringar i frånvarofrekvensen, omsättningen av arbetskraft och övertidsarbetets omfattning i förhållande till 1960 inte äger rum skulle alltså sysselsättningsvolymen stiga med ca 1 procent 1960—1961. 2. Arbetsmarknadsläget Den utveckling som arbetsmarknadsläget undergått under loppet av 1960 kännetecknas av en ständigt tilltagande knapphet på arbetskraft. Arbetslösheten h a r — bortsett från säsongmässiga variationer — visat en fortgående nedgång. Att döma av säsongrensade siffror sjönk arbetslösheten särskilt kraftigt under loppet av 1959, medan minskningen under 1960 skedde i betydligt långsammare takt. Detta är naturligt eftersom arbetslösheten alltmera närmat sig den miniminivå som anses vara möjlig under de givna institutionella förhållandena på arbetsmarknaden. Antalet vid arbetsförmedlingar anmälda har nu sjunkit så att det i december 1960 t. o. m. var lägre än 1955, som representerar lågpunkten i denna arbetslöshetsserie (startad detta å r ) . Utvecklingen belyses siffermässigt av de arbetsmarknadsdata som samlats i tabell 1. Det framgår härav att antalet anmälningar om lediga platser sjönk något mellan oktober och november 1960, vilket är säsongnormalt, medan det trots detta steg något vid motsvarande tid 1959, då säsongutvecklingen mer än upphävdes av att man då hade kommit in i konjunkturuppsvingets snabbaste fas. Möjligheterna att få lediganmälda platser tillsatta har, såsom även framgår av tabellen, undan för undan minskat samtidigt som tendensen till överrörlighet blivit allt tydligare, trots den säsongmässiga nedgången i antalet frivilligt avgångna arbetare. För frånvarofrekvensen, som dock även kan vara påverkad av variationer i sjukledigheten, har den vid tidigare tillfällen av full sysselsättning observerade ökningen hittills inte inträffat i någon högre grad (enligt siffror t. o. m. oktober). I samband med investeringsenkäterna uppgavs arbetskraftsbristen inom industrin till 17 300 m a n i oktober 1960 mot 8 100 vid samma tid 1959.

ARBETSMARKNADEN

40 Tabell VI: 1. Utvecklingen på arbetsmarknaden 1956—1960 År, kvartal, månad

Antal registrerade arbetslösa

Antal försäkrade arbetslösa i procent av medlemsantalet i arbetslöshetskassorna

Antal sysselsatta vid beredskapsarbeten

Antal nyanmälda lediga platser

Antal tillsatta platser på 100 lediga

Antal avgångna arbetare inom industrin i procent av totala antalet anställda

1956 I II III IV 1957 I II III IV 1958 I II III IV 1959 I II III IV

41200 21200 12 400 23 600

2 600 1500 500 1200

100 200 114 300 92 800 84 000 89 900 99 500 87 600 81400

72,3 68,8 67,5 74,6 74,9 70,7 70,1 76,7

0,44 0,65 0,75 0,44

42 300 29 900 17 700 32 000

2,8 1,4 0,6 1,4 2,7 1,9 0,9 1,9

57 000 42 400 24 900 46 000 59 300 35100 23 400 29 200

3,7 2,6 1,2 2,5 3,4 1,9 1,2 1,6

83 700 97 500 81800 74 600

77,1 73,9 73,4 79,3 77,7 72,8 71,0 73,7

0,32 0,41 0,55 0,23 0,30 0,51 0,73 0,40 0,49 0,40 0,36

1960 I II . . . . III.... IV . . . .

27 700 30 400 29 500 39 800 22 800 15100 19 600

därav: oktober .. november december .

16 700 20 600 21600

0,60 0,53

därav: oktober .. november december .

3 700 2100 300 1600 5 000 3 800 1100 3 700 12 000 11200 3 700 8 500

83 600 102 000 88 700 87 000

1,3 1,6 1,8 2,4 1,3 0,7 1,1

5 900 8 700 11000

85 800 87 900 87 300

12 200 6 700 2100 3 400

99 900 106 300 93100

74,4 73,9 72,7 70,9 65,1 62,9

0,8 1,1 1,4

2 800 3 400 3 900

96100 91100 82 000 1

66,6 64,6 62,0x

0,36 0,53 0,71 0,35

0,51 0,73 0,97

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen. „ H m c+„tc mmi* » Dessa siffror har tillagts i denna upplaga. Enligt uppgifter som ^ e n framkommit sedan statsverkspropositionen färdigställts var i januari 1961 antalet registrerade arbetslösa 35300 och arbetslösprocenten 2,2 (januari 1960: 46 200 resp. 2,8).

Enbart för metallindustrin var siffrorna 10 300 mot 4 600. Enligt de uppgifter om arbetskraftsbrist inom industrin som kvartalsvis insamlats av arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet och ingår i konjunkturbarometern har bristen på yrkesarbetare stigit oavbrutet under året, bortsett från en obetydlig nedgång under fjärde kvartalet, vilken torde vara säsongbetingad; för verkstadsindustrin anmäls dock även i december brist på arbetskraft i lika stor utsträckning som i september, nämligen från inte mindre än 81 procent av företagen (efter arbetarantalet r ä k n a t ) . Ett år tidigare var det 60 procent. I övriga industrigrenar är ökningen sedan 1959 i regel något mindre. Totalt angavs i december 1960 brist på yrkesarbetare från 61 procent av industrin mot 49 procent för ett år sedan. I fråga om ickeyrkesarbetare anges en något mera markerad lindring i bristläget under fjär-

ARBETSMARKNADEN

de kvartalet, så att bristen nätt och jämnt skulle vara uppe i föregående års nivå. Frekvensen av företag som här markerar brist var i december 21 procent, i september 33 procent (säsongpåverkad differens) och 24 procent i december 1959. Medan övriga branscher i regel markerat ökad brist är det verkstäderna som svarar för nedgången sedan föregående år; i själva verket har dock dessa siffror för verkstadsindustrins del legat under 1959 års decembernivå under hela 1960 (utom andra kvartalet). Detta strider mot den bild man i övrigt får av arbetsmarknadsläget; det har också omvittnats att företagen på sina håll genom mindre konventionell inställning kunnat mobilisera bl. a. deltidsarbetande kvinor osv., så att bristen på så sätt delvis kunnat övervinnas. Bristen på yrkesarbetare kan också i längden utgöra ett hinder mot användningen av annan arbetskraft, så att knappheten på denna punkt inte framträder lika starkt. — I fråga om teknisk tjänstemannapersonal markeras i regel stegrad brist i decemberbarometern (för verkstäderna inom 76 procent av företagen mot 67 i september och 63 i december 1959, för samtliga industrier i genomsnitt respektive 44, 42 och 37 procent). I fråga om övriga tjänstemän anges även ökad brist i jämförelse med 1959 medan bilden är oförändrad för senaste kvartalet; här är bristrapporter också betydligt mindre vanliga än för teknikernas del, endast 12 procent i december 1960. Även här torde knappheten delvis ha övervunnits genom att m a n systematiskt mobiliserat mindre nära till hands stående arbetskraftstillgångar. Arbetsmarknadspolitiken har ju också stött en sådan mobilisering både när det gällt att få fram äldre arbetskraft och gifta kvinnor till förvärvsarbete och att stimulera flyttningen från överskottsområdena i Norrland m. m. I konjunkturbarometern redovisas slutligen också företagens planering för vardera av de närmaste två kvartalen ifråga om antalet anställda arbetare. Uppgifterna pekar på fortsatt uppgång i ungefär samma takt som förut inom de flesta industrigrenarna — dvs. mest markerad på metallområdet samt livsmedels- och kemisk industri, obetydlig i andra fall — medan skooch läder- samt textilindustrierna visar stillestånd eller tillbakagång. Konjunkturbarometerns utslag överensstämmer med de prognosuppgifter som tidigare lämnats av länsarbetsnämnderna. Även om den eftersträvade ökningen inte kan siffermässigt preciseras, synes den vara större än som kan komma till stånd inom ramen för den tillgängliga arbetsstyrkans tillväxt. Man får således räkna med att arbetskraftsbristen kvarstår även under 1961. Sannolikt skärps bristen på nytt med säsonguppgången på våren, åtminstone inom metallindustrierna. Mest markant synes bristen bli inom verkstadsindustrin. Också inom byggnads- och anläggningsverksamheten har sysselsättningen stigit under 1960. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen var sysselsättningen inom den reglerade byggnadsverksamheten i augusti 1960 ca 8 procent större än i augusti 1959. Arbetslösheten var under sommaren den lägsta sedan mitten av 1950-talet och särskilt på vissa orter förelåg brist främst på målare och träarbetare. De under våren och försommaren 1960 vidtagna åtgärderna med syfte att dämpa den säsongmässiga uppgången av sysselsättningen un-

42 ARBETSMARKNADEN

der sommarhalvåret torde ha bidragit till att mera allvarliga balansrubbningar kunnat undvikas inom byggnadsverksamheten. Genom nedskärningen i statens byggnadsverksamhet under sommarmånaderna synes den statliga efterfrågan på byggnadsarbetare h a reducerats med 2 000 å 3 000 man i förhållande till de ursprungliga planerna. (Se även bilagan till detta kapitel.) Det material som kan läggas till grund för en uppskattning av arbetskraftsbehovet under det framförliggande året utgörs i första hand av uppgifter om meddelade igångsättningstillstånd. Dessa presenteras i följande tablå (beloppen avser byggnadskostnader i miljoner k r o n o r ) : 1959 I960!!

l:a kv. 1059 1347

2: a kv. 1761 1515

3:e kv. 1632 1773

okt—nov. 1119 1551

Inom länsarbetsnämnderna görs varannan månad, senast per den 15 oktober, en detaljerad genomgång av de närmaste sex månadernas arbetskraftsbehov inom i gång varande byggen — tillståndsberoende och andra, för de senare dock mycket summariskt. Denna prognos, som avser 107 så kallade prognosområden med ca 80 000 byggnadsarbetare inom grov-, trä- och raurarfacken, tyder på att behovet av arbetskraft i förhållande till tillgången hela tiden kommer att vara större än för ett år sedan; skillnaden skulle bli särskilt markerad mot slutet av den undersökta perioden. (Ett överskott föreligger alltid under vintern, och själva prognosmetoden, som helt bortser från sysselsättningen i nytillkommande byggen, innebär dessutom att behovssiffrorna automatiskt minskas allteftersom de pågående byggena färdigställs. Endast jämförelser med föregående år har alltså någon mening i detta sammanhang.) De byggen som nystartats efter 15 oktober har, såsom delvis framgår av tablån, åtminstone under ett par månader varit betydligt mer omfattande än föregående år, varför man får räkna med att den angivna tendensen ytterligare kommer att förstärkas och göra sig märkbar även längre fram. Man torde därför åtminstone för första halvåret 1961 få emotse ett kvarstående ansträngt läge på byggarbetsmarknaden. För övriga delar av arbetsmarknaden föreligger inget direkt prognosmaterial annat än länsarbetsnämndernas allmänna bedömningar för vinterhalvåret. Genomgående går dessa ut på hög sysselsättning, även om man alltjämt måste observera ett visst arbetskraftsöverskott i övre Norrland. De slutsatser som indirekt kan dras om arbetsmarknadsutvecklingen från kännedomen om planerad efterfrågan för privat och offentlig konsumtion (se kap. IV, VII och X) pekar emellertid på ökat arbetskraftsbehov både inom offentlig verksamhet och inom handel och samfärdsel. Den offentliga konsumtionen expanderar särskilt på skolområdet, sjukvården och andra vårdområden på ett sådant sätt att det omedelbart leder till ökad efterfrågan på arbetskraft. (Försvarsutgifterna betyder däremot främst en belastning på verkstadsindustrin.) Den privata konsumtionens ökning, som kan väntas bli särskilt markerad under första halvåret jämfört med motsvarande period förra året, torde leda till ökat arbetskraftsbehov inom handel

ARBETSMARKNADEN

och andra servicenäringar, hotell och restauranger, bilreparationer etc. Arbetskraftsbehovet inom samfärdseln torde för övrigt vara en avspegling av den allmänna expansionstakten inom näringslivet i sin helhet; utrikeshandelsprognosen pekar på en viss ökning av sysselsättningen i sjöfart och hamnarbete. På de flesta håll motverkas arbetskraftsbehovets ökning av en mer eller mindre intensiv rationaliseringsverksamhet, såväl strukturellt som inom de enskilda företagen. På olika punkter kan därför inte uteslutas möjligheten av sysselsättningsminskning trots den allmänna tendensen i motsatt riktning. Genom intensifierad yrkesutbildning både inom företagen och genom samhällets organ eftersträvas en utjämning av den speciella bristen på yrkesarbetare. Sammanfattningsvis synes nuvarande utvecklingstendenser på arbetsmarknaden ge anledning r ä k n a med en hög sysselsättning och ett fortsatt efterfrågeöverskott åtminstone under första halvåret 1961. Särskilt under den säsongmässiga uppgången under vårmånaderna föreligger risker för tilltagande spänning mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft medan på något längre sikt en j ä m n a r e balans förefaller sannolik.

4—.•610156

44 ARBETSMARKNADEN

Bilaga till kapitel VI

Den statliga arbeiskraftsbegränsningen sommaren 1960 I nedanstående tabeller redovisas resultaten av den begränsning i användningen av arbetskraft i byggnads-, anläggnings- och underhållsarbeten under den förflutna sommaren, som anbefalldes i Kungl. Maj :ts cirkulär 1960: 90 och 91, och i anslutning därtill givna dispenser. Redogörelsen omfattar i huvudsak de 13 affärs- och ämbetsverk som lämnat för ändamålet användbara uppgifter. I cirkulär nr 90 utfärdades förbud för myndigheterna att igångsätta husbyggnadsföretag under tiden fram till 30 september. I cirkulär nr 91 utfärdades samtidigt förbud att utöka den kollektivavtalsanställda personalen vid byggnads- och anläggningsarbeten under tiden t. o. m. 31 oktober. I fråga om entreprenörer skulle man genom förhandlingar i möjligaste mån tillse att inte heller dessa utvidgade arbetsstyrkan under sommaren. Cirkulären trädde i kraft omedelbart vid offentliggörandet den 6 maj. Verksledningarna skulle skyndsamt utarbeta nya planer för sin arbetskraftsanvändning under den berörda perioden, inkluderande eventuella dispensönskemål. Dessa skulle underställas Kungl. Maj :t. Behövliga utökningar på vissa områden skulle dock i första hand ske genom minskning på andra håll inom varje verks arbetsområde, såvida detta kunde ske utan entledigande eller permittering av redan anställd personal. Dispenser behövdes inte heller för igångsättning av särskilt angelägna arbeten till ett värde av högst 100 000 kronor. I cirkulären föreskrevs även, att månatlig statistik skulle insändas till respektive departement över antalet kollektivanställda arbetare hos myndigheterna och deras entreprenörer. Härigenom har det blivit möjligt att i efterhand följa och bedöma de praktiska resultaten av de utfärdade bestämmelserna. Tabell 1 ger en sammanfattande översikt i avrundade tal. Därav framgår bl. a. att verken, vilkas arbetsstyrka i utgångsläget uppgick till något över 39 000 man, redovisade reviderade planer som innebar ca 1 000 mans reduktion i förhållande till deras ursprungliga planer. I och med att vissa dispensansökningar avslogs reducerades dessa planer av Kungl. Maj :t med Tabell 1. Sammanfattningstabell, ungefärliga tal Antal sysselsatta arbetare den

Verkens ursprungliga planer . . . . Verkens reducerade planer Kungl. Maj:ts föreskrifter Faktisk utveckling Reduktion från ursprungliga planer enl. verkens reducerade planer.. enl Kungl. Maj:ts föreskrifter.. enl. faktisk utveckling

30 april

15 juni

15 juli

15 aug.

15 sept. 15 okt.

39 045

42 000 41000 40 400 39150

42150 41150 40 550 39 050

42100 41100 40 500 38 850

41800 40 800 40 200 38 500

40 600 39 600 39 000 33 200

1000 1600 2 850

1000 1600 3100

1000 1600 3 250

1000 1600 3 300

1000 1600 2 400

ARBETSMARKNADEN

45 Tabell 2. Betaljredovisning av sysselsättningsbegränsningen i vissa statliga verk Antal sysselsatta arbetare och förändringarna häri Läget den 30 april

Septemberläget Urspr. plan

Väg- och vattenb.styr Telestyrelsen Järnvägsstyrelsen Vattenfallsstyrelsen Fortifikationsförv Byggnadsstvrelsen Diverse mindre verk 1

....

Summa

11500 7 700 7 325 7 086 2 697 1481 1256 39 045

11740 8 480 7 333 8157 3150 1783 1808 42 451

Egen begränsn.

0 -100 0 -256 -350 -141 -149 -996

Kungl. Maj:ts begränsn.

Faktisk begränsn.

Förändr. från 30/4

-

541 564 233 637 871 426 704 - 3 976

-301 + 216 -225 + 434 -418 -124 -152 -570

190 330 0 356 350 180 204 -1610

x Generalpoststyrelsen, luftfartsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, försvarets fabriksstyrelse, flvgförvaltningen, medicinalstyrelsen samt Akademiska sjukhuset.

ytterligare ca 600 man, dvs. sammanlagt ca 1 600 man. Även efter denna nedskärning var en viss ökning utöver utgångsnivån medgiven, så att ökningen från laget vid slutet av april begränsades till högst ca 1 500 man (i juli). Den faktiska användningen av arbetskraft på ifrågavarande omraden visade sig emellertid bli ytterligare begränsad och detta i successivt stigande grad, så att antalet sysselsatta fr. o. m. augusti något underskred vårens utgångssiffra. I förhållande till de ursprung-liga planerna blev därför nedskärningen vid maximum (i september) ca" 3^300 man i stället för teoretiska 1 600. Enligt under hand inhämtade uppgifter synes detta endast i obetydlig grad och i enstaka fall ha berott på att arbetskraft trots försök ej kunnat anskaffas. Till en del torde andra oförutsedda förhållanden ha spelat in, vilka skulle ha gjort sig gällande även utan särskilda ingripanden- plansiffrorna har givetvis sällan kunnat vara exakta och beräkningen av 'sysselsättningen enligt ursprungliga planer har därför endast kunnat göras ungefärligfor de olika månaderna. På några håll uppges också de av" cirkulären föranledda omplaneringarna ha framkallat administrativa förseningar, som medfört att man inte kunnat hålla planerad sysselsättningsnivå. Att nedskärningen gått längre än som anbefallts tycks emellertid väsentligen sammanhänga ined att verkens lokalförvaltningar genom att handla i de givna direktivens anda på många punkter lyckats genomföra starkare begränsning an de själva ursprungligen kalkylerat med, och att verken inte velat eller hunnit utnyttja sin därmed vunna rätt att genomföra ökningar nä ö andra hall. ^ Om användbara siffror kunnat erhållas från alla berörda verk skulle totalsiffran for nedskärningen troligen visat sig vara ett eller annat hundratal större an som här angetts. — Även de statliga aktiebolagen, som formellt inte föll under cirkulärbestämmelserna, genomförde i anslutning till generellt utfärdade rekommendationer liknande begränsningar i sin arbetskraftsefterfrågan. Siffrorna innehåller således både över- och underskattningar av de givna begransnmgsdirektivens praktiska resultat. Man torde kunna uppskatta denna till bortåt 3 000 man i minskad efterfrågan på arbetskraft under september, den månad då den starkaste effekten avsågs och uppnåddes

46 ARBETSMARKNADEN

I tabell 2 anges för varje särskilt (större) verk antalet sysselsatta den 30 april och 15 september, vidare nedskärningarna i september (i förhållande till verkens ursprungliga planer) enligt verkens egna förslag, enligt Kungl. Maj:ts beslut och enligt redovisat utfall samt slutligen sysselsattmngsforändringen från april till september. (Det bör observeras att en del av uppgifterna är ungefärligt beräknade; de ursprungliga planerna har ibland inte k u n n a t uppges och i dessa fall har de satts lika med verkens egna begransningsplaner.) De mest markanta sänkningarna av sysselsättningen förekom hos fortifikationsförvaltningen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt relativt sett hos en del mindre verk. En viss ökning, både i förhållande till utgångsläget och i förhållande till juniläget förekom främst hos vattenfallsoch telestyrelserna, vilket sammanhängde med att dessa hade fått de mest betydande dispenserna med hänsyn till sina sommararbeten i Norrland. Även de statliga bolagen har tillfrågats om de har vidtagit några åtgärder i fråga om begränsning av byggnads- och anläggningsverksamheten. Av inkomna redogörelser framgår att vid AB Atomenergi har den maximala arbetsstyrkan nedskurits med 100 byggnadsarbetare. Vid LKAB har investeringsarbeten i möjligaste mån förskjutits framåt (detta galler dock ej investeringar, vilkas fullföljande i rätt tid är nödvändiga för realiserandet av planerad framtida produktion); värdet av de verkliga investeringarna under perioden maj—oktober skulle härigenom ha kommit att ligga ca lo procent under de budgeterade värdena. Begränsningar rapporteras även av Norrbottens Järnverk AB, AB Ceaverken, AB Trafikrestauranger, AB Svenska Tobaksmonopolet, AB Vin- & Spritcentralen och Sveriges Kreditbank.

DEN OFFENTLIGA VERKSAMHETEN

47 VII. Den offentliga verksamheten Detta kapitels huvuduppgift är att redovisa de kommunala och statliga konsumtionsutgifternas roll i den samhällsekonomiska balansen. (Investeringarna behandlas i kap. VIII.) Dessutom görs emellertid också några observationer rörande den kommunala och statliga finans- och lånepolitiken i dess helhet. 1. Kommunerna Kapitlets siffermaterial rörande kommunerna härstammar väsentligen från statistiska centralbyråns enkät bland över hälften av landets kommuner. Det är, där ej annat anges, begränsat till den kommunala verksamheten i egentlig mening, alltså exklusive kommunala affärsverk, bolag och stiftelser. I fråga om konsumtionsutgifterna är detta tillfyllest. I fråga om investeringarna görs som nämnts en fullständigare beräkning i kapitel VIII. I nedanstående tabell 1 redovisas först betalningsstatistiken (uppräknad till totalbelopp med utgångspunkt från enkäten) utan korrektion för vare sig penningvärdeförändringen eller den förut diskuterade statistiska missvisningen kring årsskiftet 1959/1960. I tabell 2 redovisas siffror, som justerats både för sistnämnda missvisning och för normala över- och underskattningar i utgiftsstaterna för det framförliggande året, dels i 1960 års penningvärde, dels i löpande priser. Den reala investeringsökningen 1959—1960 synes ha uppgått till 2 procent. Detta torde ha varit mindre än vad kommunerna ursprungligen tänkte sig. Vid uppgörandet av staterna för 1960 tycks kommunerna inte ha tagit den allmänna varuskatten med i beräkningarna. Ej heller kunde de då förutse den aktion som från centralt håll skulle komma att göras för att förmå dem att i säsong- och konjunktur ut jämnande syfte begränsa sin byggnads- och anläggningsverksamhet under sommarmånaderna; av allt att döma har denna aktion burit viss frukt. Huruvida även det under 1960 alltmer skärpta kreditmarknadsläget inverkat är svårt att bedöma. En ökad del av investeringarna synes visserligen numera behöva finansieras lånevägen, vilket innebär att kommunernas investeringsverksamhet tenderar att bli alltmer känslig för priset och tillgången på kredit. En ny faktor på kreditmarknadssidan är emellertid att kommunala skuldbevis alltsedan januari 1960 upphört att räknas in bland kreditinstitutens prioriterade tillgångar, samtidigt som de rekommenderade räntesatserna höjts något mer för kommunernas än för andra låntagares del. Om denna prioritets- och ränteändring innebär att kommunerna råkat i ett sämre eller bättre finansieringsläge är svårt att utan vidare fastslå. Preliminär kreditmarknadsstatistik för 1960 tyder på att kommunernas upplåning nedgick något jämfört med 1959. Detta behöver dock ej tyda på finansieringssvårigheter, då en del investeringar av förut nämnd anledning betalts redan 1959. Det intressantaste draget i denna sta-

48 DEN O F F E N T L I G A

VERKSAMHETEN

Tabell VII: 1. Kommunernas beräknade inkomster och utgifter 1959—1961 Miljoner kronor 1959 prel. utfall

Inkomster: Skatter Statsbidrag Övriga inkomster

4 277 1953 1365 Summa inkomster

1960 prel. utfall

1961 stater

Förändring 1959— 1960

4 954 2 207 1570 8 731

+ 349 + 173 + 125

7 595

4 625 2126 1490 8 241

+ 646

+ 329 + 81 + 80 + 490

2 044 5 903 5 012 854

2 048 6 452 5 491 937

+ 4 + 549 + 479 + 83

+ + + +

7 947

8 500

2 203 7 039 5 950 1058 246 9 488

-352

-259

-757

342 10

366 + 107

446 -311

24 + 117

Utgifter: Bruttoinvesteringar (inkl. fastighetsköp) Övriga utgifter varav: konsumtion transfereringar Anslag för oförutsedda utgifter Summa utgifter Totalbudgetens saldo A t t täckas med: ej tillfällig upplåning tillfällig upplåning, kassamedel etc.

-

155 587 459 121

+ 988

418 Anm. Uppgifterna omfattar ej den kyrkliga kommunen eller kommunernas affärsdrivande verk. Uppgifterna för 1959 bygger på den i november 1959 utförda undersökningen och uppgifterna för 1960 och 1961 på den i november 1960 utförda undersökningen. Uppgifterna för 1959 och 1960 avser det betalningsmässiga utfallet medan prognosen för 1961 är en sammanställning av utgiftsstaterna för innevarande år. Källa: Statistiska centralbyråns prognosstatistik.

tis tik är i stället den ganska kraftiga omfördelning av upplåningen från tillfällig och kortfristig till långfristig som synes ha ägt rum. Detta kan hl. a. ses som en illustration till den livligare emissionsverksamhet på kapitalmarknaden som de relativt höjda långa räntorna resullerat i. Kommunerna har således vid det nya ränteläget valt att konsolidera sin upplåning. Så länge kommunerna anser sig ha en för stor tillfällig upplåningsskuld och så länge marknaden vid rådande räntestruktur ej är mättad på långa kommunpapper kan det således tänkas att kommunerna skulle kunna fortsätta att fondera och eventuellt även utöka sin upplåning genom att emittera långfristiga skuldförbindelser. Huruvida det nya läget är helt eller endast delvis utnyttjat är emellertid för närvarande omöjligt att avgöra. Slutsatserna av dessa kreditmarknadsbetraktelser blir, att även om investeringsutvecklingen inom den kommunala sektorn varken under 1960 eller under den närmaste framtiden påverkades respektive kommer att påverkas nedåt av prioriteringens upphörande och den därmed sammanhängande relativa räntehöjningen, ger dock denna åtgärd på längre sikt, speciellt om tendensen mot minskad skattefinansiering av investeringar fortsätter, penningpolitiken möjligheter att verka med större kraft på det kommunala området än tidigare.

DEN O F F E N T L I G A

49 VERKSAMHETEN

Tabell VII: 2. Investerings- och konsumtionsutgifter m. m. för kommunerna 1959—1961 Investeringssiffrorna justerade för betalningsförskjutningar kring årsskiftet 1959/1960. Statsiffrorna för 1961 justerade för normala över- och underskattningar. Förändring

Miljoner kronor 1959

I konstant värde :

(1960 års)

procent

milj. kr. 1959— 1960

1960— 1961

1959— 1960

1960— 1961

penning-

1. Bruttoinvesteringar (inkl. fastighetsköp) 2. Konsumtion 3. Summa investeringar och konsumtion

2 087 5 243

2123 5 491

2165 5 732

+ 36 + 248

+ 42 + 241

+ 1,7 + 4,7

+ 2 + 4 1 /.

7 330

7 614

7 897

+ 284

+ 283

+ 3,9

+ 3 1 /,

/ löpande priser: 4. Summa investeringar och konsumtion 5. Transfereringar och övriga utgifter

6 981

7 614

+ 633

+ 539

+ 9,1

+ 6 1 /,

961 8 575 8 241 -334

+

+ 703

+ + + -

+ 7,9

9 242

+ 8,9

+13V, + 8

+ 8,5

+ 6

6. Summa utgifter 7. Inkomster

7S72

8. Totalbudgetens saldo

-277

7 595

8 731

+ 646

-511

-

128 667 490 177

Källa: Statistiska centralbyråns prognosstatistik samt finansdepartementet.

De i förevarande statistik redovisade kommunala investeringsplanerna för 1961 innebär en ökning i förhållande till 1960 med ca 4 procent (juster a t ) , som dock med hänsyn till sannolika kostnadsstegringar reducerats till 2 procent. Som framgår av kapitel VIII blir dock den kommunala investeringsvolymens ökning totalt sett starkare. För kommunernas konsumtionsutgifter kan ingen mera påtaglig tidigareläggning av betalningarna vid årsskiftet 1959/1960 konstateras. I löpande priser ökade konsumtionen mellan 1959 och 1960 med 9,6 procent, motsvarande en real stegring med 4,7 procent. Enligt staterna för 1961 skulle den planerade ökningen i löpande priser uppgå till närmare 8,5 procent. Om emellertid staterna justeras med hänsyn till dels att konsumtionsutgifterna exklusive lönerna erfarenhetsmässigt är för lågt upptagna i planerna, dels att staterna för lönekostnader för 1961, till skillnad mot vad vanligen är fallet, kan antas inberäkna den förutsedda (5-procentiga) lönestegringen för detta år, samt om slutligen en kostnadsbetingad prisstegring på ett par procent för den kommunala varukonsumtionen förutses, erhålls en real konsumtionsökning 1960—1961 på ca 4 1/2 procent. (Se tabell 2.) Den genomsnittliga kommunala utdebiteringshöjningen för 1961 utgör 36 öre, vilket höjer kominunalskattesatsen till i det närmaste 15,00 kronor. Denna ökning, tillsammans med det höjda skatteunderlaget vid 1960 års taxering samt en nedgång i slutavräkningsmedlen med några tiotal mil-

50 DEN O F F E N T L I G A

VERKSAMHETEN

Tabell VII: 3. Statens ekonomiska verksamhet 1959—1962 Miljoner kronor Budgetår

Kalenderår 1960 pr el. ber.

1961 prel. ber.

1959/60 utfall

1960/61 prel. ber.

1961/62 enl. budgetförslag

12 847

16 300

13 657

16 010

16 498

6 422 5 452 7 281 3 267 3181 72 13 801

6 711 6 788 7 947 3 700 3 298 11 14 934

7 719 7 319 8 596 4104 3 490

6 468 6 063 7 451 3 438 3 310

7 516 7 305 8 390 4 046 3 418

7 708 7 505 8 772 4178 3 451

15 854

1959 utfall

indir. skatter överföringsutgifter Konsumtion

Summa B till E Finansiellt sparande (A—F).. Utlåning

-

954 1072

-

Totala utgifter

288 1168 16102

Totalsaldo (A — I)

- 2 026

-1456

16 401

+

110 1225 17 415

-

542 1090 15 289

+

156 1343 17197

+

97 1147 17 548

-1115

-1632

-1187

-1050

Källa: Riksräkenskapsverket, finansdepartementet.

joner kronor jämfört med 1960, är faktorerna bakom den beräknade skatteinkomstökningen 1960—1961, vilken såväl i absoluta som relativa tal är något mindre än 1959—1960. Stegringstakten för statsbidrag och övriga inkomster är ävenledes lägre, och hela beräknade inkomstökningen är endast ca 3/4 av ökningen ett år tidigare. Kommunernas sammanlagda utgiftsöverskott stiger 1961 enligt tabell 2 med ca 180 miljoner kronor utöver 1960 års nivå. Den kommunala finanspolitiken är alltså expansiv och bidrar till det allmänna efterfrågeöverskott som torde uppkomma under 1961. 2. Staten I tabell 3 visas utvecklingen av statens inkomster och utgifter uppdelade på dels kalenderår, dels budgetår. Beräkningarna är gjorda på kassamässig basis, dvs. siffrorna speglar de faktiska (respektive beräknade) in- och utbetalningarna under de olika perioderna. På inkomstsidan anges hur mycket av inkomsterna som härrör från direkta respektive indirekta skatter. De inkomstposter som ej särredovisats omfattar affärsverkens till statsverket inlevererade vinstmedel samt avgifter och bidrag m. m. Mot kapitalfonderna har avgränsning gjorts på vanligt sätt, innebärande att endast den del av affärsverkens och andra kapitalfonders inkomster som inlevererats till statsverket medräknats bland statsinkomsterna. Av affärsverkens investeringar är endast de medräknade som finansieras via budgeten. I tabellsiffrorna ingår å andra sidan vissa transaktioner som ligger utanför själva budgeten.

DEN OFFENTLIGA VERKSAMHETEN

51 Utgiftssidan har spaltats upp i de omedelbart mest intressanta realekonomiska grupperna samt en diversepost. Totalsaldot anger för varje period statens finansieringsbehov. Att dessa siffror ej nödvändigtvis överensstämmer med statistik över statsskuldförändringar beror på förändringar i statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningstillgodohavanden i riksbanken, variationer i på postgirot innestående skattebelopp m. m. Beroende på de inkomst- och varuomsättningsökningar som högkonjunkturen inneburit har skatteunderlaget kraftigt ökat, något som i och för sig bidragit till att höja statens inkomster. Dessutom har statliga åtgärder beträffande skattesatser m. m. vidtagits, vilka netto verkat ökande på statsinkomsterna. Den viktigaste var givetvis införandet av den allmänna varuskatten från den 1 januari 1960. Huruvida de fr. o. m. 1961 års taxering skärpta bestämmelserna rörande bolagens varulagervärdering haft någon större ökande effekt på dessas skatteinbetalningar under 1960 eller om huvudeffekten kommer först senare är svårt att säga. Principiellt detsamma gäller skatteeffekten av avsättningarna till investeringsfonder, ehuru det här givetvis tills vidare är fråga om ett intäktsbortfall för staten. I intäktsminskande riktning har framför allt inverkat sänkningen av bolagsskatten samt sänkningen av skatteskalorna för fysiska personer fr. o. m. januari 1960. Sammanlagt ökade statens skatteinkomster mellan 1959 och 1960 med ca 1 800 miljoner kronor eller 14 procent, varav den allmänna varuskatten svarade för omkring 1 075 miljoner. Inkomsterna av de indirekta skatterna kom 1960 upp i jämnhöjd med inkomsterna av de direkta. För 1961 förutses en ytterligare kraftig ökning av inkomsterna med ca 1 650 miljoner kronor. Här är det emellertid de direkta skatterna som till följd av ökningen i skatteunderlaget samt på grund av skatteprogressionen står för större delen av inkomstökningen, nämligen ca 60 procent av denna. Bolagens skattebetalningar beräknas bli praktiskt taget oförändrade, och de ökade direktskattebetalningarna kommer således från fysiska personer. Den enda nämnvärda skattepolitiska åtgärd som förutses för 1961 är reformen av familjebeskattningen fr. o. m. 1 januari 1961, vilken dock beräknas resultera i ett förhållandevis litet intäktsbortfall. Nettoutbetalningarna av överskjutande skatt (alltså sedan kvarskatten fråndragits) beräknas 1961 komma att bli ca 50 miljoner kronor mindre än 1960, något som således i motsvarande mån bidrar till skatteinkomstökningen. Den största posten på utgiftssidan är överföringsutgifterna. Dessa pengars roll som efterfrågeskapande faktorer i försörjningsbalansen återfinns väsentligen under rubrikerna privat konsumtion och kommunala investerings- och konsumtionsutgifter och ingår alltså inte i de poster som redovisar statens egen direkta efterfrågan på varor och arbetskraft under rubrikerna statlig konsumtion och statlig investering. Av flera anledningar är de statliga konsumtionsutgifterna i löpande priser såsom de presenteras i tabellerna mindre väl ägnade att utan vidare tjäna som grundval för beräkningar av statens reala efterfrågan på konsumtionsvaror och -tjänster. Uppskattningar, gjorda på delvis annan grundval, ger

52 DEN OFFENTLIGA VERKSAMHETEN

vid handen att den statliga konsumtionsvolymen mellan 1959 och 1960 ökade med ca 4 procent, medan motsvarande ökning 1960—1961 skulle komma att uppgå till omkring 5 procent. Årets ökning synes framför allt gälla undervisning och sjukvård. De statliga utgifterna för investeringar 1960 ökade i löpande priser med knappt 4 procent, motsvarande en volymminskning på någon procent. Denna utveckling förklaras bl. a. av den snabba avvecklingen av beredskapsarbetena våren 1960 och av det statliga igångsättningsstoppet under sommarmånaderna, vilket genomfördes i syfte att minska påfrestningarna inom en sektor där överefterfrågan på arbetskraft av konjunkturella och säsongmässiga skäl var särskilt stor. I anslutning till kapitel VI ges en översikt över åtgärdens effekt på antalet sysselsatta arbetare. Därav kan man med kännedom om vanliga dagsverkskostnader — åtminstone 200 kronor — dra slutsatsen att åtgärdens omfattning uttryckt i uppskjutna investeringsutgifter torde ha blivit av storleksordningen 50 miljoner kronor. Tillbakahållandet av clen statliga investeringsverksamheten har också delvis varit ett resultat av varuskatten, som reducerat realvärdet av givna investeringsramar. — Bruttoinvesteringsutgifterna 1961 enligt riksstat och riksstatsförslag beräknas öka över 1960 års siffror med knappt 6 procent. Emellertid ger anslagen på budgeten endast en dunkel bild av den verkliga statliga investeringsutvecklingen. Denna regleras dessutom av investeringsramar in. m. under Kungl. Maj :ts direkta kontroll. Även kostnadsförändringar spelar in, ehuru investeringarna delvis planeras i reala termer. Ur beräkningarna i kapitel VIII (vilka dessutom omfattar statliga investeringar utanför budgeten) kan man framräkna att volymökningarna för här behandlade investeringar blir ungefär 1 procent. Totalt beräknas utgiftsökningen (exkl. utlåning) mellan 1959 och 1960 uppgå till ca 1 130 miljoner kronor, mot vilken ökning står en inkomstökning på 1 800 miljoner. Det finansiella sparandet mellan dessa år ökade sålunda med ca 670 miljoner kronor, 1 innebärande en kontraktiv effekt på efterfrågeutvecklingen. Eftersom produktionsresurserna under det gångna året totalt sett varit praktiskt taget fullt utnyttjade torde den efterfrågehämmande effekten av det finansiella sparandets uppgång främst bidragit till att hålla tillbaka prisstegringen. En blick på statens lånetransaktioner ger anledning anta att även här nettoeffekten varit kontraktiv. Mot en mindre ökning i utlåningen står således en kraftig ökning av statens upplåning utanför affärsbankerna och riksbanken, vartill får läggas de kontraktiva effekterna av avsättningarna till de nya investeringsfonderna. (Se för övrigt kap. IX angående bl. a. kreditmarknadseffekterna av förändringarna på statsbudgeten.) Det finansiella sparandet beräknas 1961 ytterligare öka med ca 400 miljoner kronor, medförande en något mindre kontraktiv effekt än 1959—1960 1 Terminologisk anmärkning: I många fall är statens finansiella sparande negativt, utgör alltså ett nettoupplåningbehov. En minskning härav representerar emellerlid samma effekt på den samhällsekonomiska balansen som en ökning av ett positivt finansiellt sparande. I båda fallen kan man alltså tala om att »det finansiella sparandet ökas*.

DEN O F F E N T L I G A

VERKSAMHETEN

(i den mån utgiftsplanerna verkligen genomförs och den konjunkturbedömning som ligger bakom inkomstsiffrorna visar sig vara riktig). Sammanställningar av statens inkomster och utgifter på kassamässig basis kan ge svar på frågor av typen: hur har den icke-statliga sektorns likviditet (kassaställning) påverkats eller hur kommer den att påverkas av de statliga betalningstransaktionerna under en period, varvid man tänker sig att den icke-statliga sektorns likviditetsläge har betydelse för efterfrågan och utbudet av varor eller tjänster. Vid besvarandet av frågor av denna art kan emellertid, beroende bl. a. på uppbördssystemets konstruktion, likviditetsoch därmed efterfrågeeffekten av exempelvis en skatteleverans bli mindre riktigt tidslokaliserad. Betalningsstatistiken kan även ge en oriktig bild av när statens egen efterfrågan på varor och tjänster äger rum. En orderstatistik för staten finns tyvärr inte. Vad man kan söka åstadkomma är en bättre bild av när själva den statliga investeringen försiggår (överföringsutgifter och konsumtion kan approximativt antas ha sin effekt i anslutning till betalningsögonblicket), vilket normalt inte är samtidigt med betalningsögonblicket utan vanligen före detta. I tabell 4 görs ett försök att ta hänsyn till de nämnda synpunkterna. De korrektioner som gjorts av siffrorna lör kalenderår i tabell 3 ovan är följande: 1) Preliminärbetalningarna av de direkta skatterna under januari samt (de beräknade) januariuppbörderna av den allmänna varuskatten har förts till det omedelbart föregående året. Detta motiveras med antagandet att dessa i varje fall för löntagarnas del haft sin effekt på efterfrågan av varor och tjänster under november—december året före, dvs. den inkomstperiod dessa skatter avser. 2) Med undantag av väginvesteringarna (för vilka betalningsstatistikens fördelning över budgetåret ger en hygglig uppfattning om den reala verksamheten på området) har bruttoinvesteringarna fördelats j ä m n t över budgetåret, vilket synes bättre än rena kassadata spegla fördelningen i tiden av aktiviteten på det statliga investeringsområdet. — Ovanstående korrektioner har gjorts i syfte att ge en bättre bild än vad rena kassadata förmår av effekterna på efterfrågan på arbetskraft, varor, etc. av förändringar i vissa budgetposter. Den statliga utlåningen korrigeras däremot ej. Orsakerna är dels att detta i många fall ter sig närmast ogörligt, dels att den investeringsverksamhet som kan resultera av den statliga utlåningen kartläggs på ett betydligt mer fullständigt sätt i kapitel VIII. Den ingår där inte i den statliga verksamheten utan faller väsentligen under rubrikerna privat eller kommunal investering — huvudsakligen bostadsbyggande. I tabell 4 redovisas därför utlåningens kassamässiga storlek per kalenderår. Tabell 4 ger en något annorlunda bild av statens aktiviteter än tabell 3. Beroende på den under perioden (vad gäller 1961 antagna) stegrade ekonomiska aktiviteten resulterar de nämnda korrigeringarna på inkomstsidan i högre skattebelopp (den under dessa år ökande januariuppbörden flyttas ju tillbaka en m å n a d ) , dvs. större efterfrågedämpande effekt än de okorrigerade siffrorna enligt tabell 3. Den korrigerade investeringsökningen i löpande priser mellan 1959 och

DEN OFFENTLIGA VERKSAMHETEN

54 Tabell VII: 4. Statens inkomster och utgifter 1959—1961 med vissa korrektioner Miljoner kronor

A. Inkomster Utgifter: B. överföringsutgifter C. Konsumtion D. Bruttoinvesteringar E. Diverse F. Summa B t i l l E G. Saldo (A—F) H. Utlåning

1959 12 985

15 081

16 314

7 281 3 267 3 240 72 13 860 875

7 947 3 700 3 391 11 15 027 + 54

8 596 4104 3 418

16118 + 196 1225

Källa: Biksräkenskapsverket, finansdepartementet.

1960 blir högre än i tabell 3 medan motsatsen gäller för 1960—1961. Realt är investeringarnas volym oförändrad mellan 1959 och 1960, och motsvarande förändring för 1960—1961 är en minskning med ca 1 procent. Det justerade saldots (G) förändring i löpande priser blir enligt tabell 4 större mellan 1959 oeh 1960 än förändringen i motsvarande saldo — det finansiella sparandet — enligt tabell 3, nämligen en ökning med 925 miljoner kronor ( + 670 miljoner enligt tabell 3). Mellan 1960 och 1961 blir däremot den kontraktiva effekten enligt tabell 4 mindre än enligt tabell 3 (saidoförändring + 140 miljoner mot + 400 miljoner kronor). På grundval av det siffermaterial som sålunda framkommit vid de båda beräkningsmetoderna kan m a n totalt dra den slutsatsen att statsbudgetens kraftigt åtstramade inverkan på samhällsekonomin under 1960 kommer att fortsätta och sannolikt ytterligare något förstärkas 1961.

INVESTERINGARNA

55 VIII. Investeringarna 1. Utgångspunkt och metoder för investeringsprognosen för 1961 Investeringsprognosen för 1961 har liksom motsvarande prognoser i tidigare nationalbudgeter i första hand grundats dels på tillgängliga uppgifter orn investeringsplanerna inom olika delar av näringslivet, hos kommunerna och hos staten, dels på vissa administrativa data såsom av arbetsmarknadsstyrelsen beviljade igångsättningstillstånd och av riksdagen fastställda ramar för den statliga bostadslånegivningen. Prognosen, som finns sammanfattad i tabell 6, är angiven i form av avrundade, i 1960 års priser beräknade öknings- eller minskningstal i förhållande till de nu föreliggande preliminära uppgifterna 1 om 1960 års investeringsverksamhet, som sammanställts av konjunkturinstitutet. Som inledning presenteras först vissa beräkningar över utvecklingstendenserna inom den tillståndsreglerade byggnadsverksamheten 1960—1961 (utom för bostäder samt statliga kraftverk och statlig samfärdsel). Dessa beräkningar baseras på statistiken över beviljade och utnyttjade igångsättningstillstånd samt på data från arbetsmarknadsstyrelsens inventeringar av byggnadsverksamhetens omfattning vid särskilda tidpunkter. Därefter genomgås de olika delområdena (även sådana som ej regleras genom igångsättningstillståndsgivningen) såväl ifråga om byggnader som övriga fasta investeringar. Kalkylerna över den tillståndsberoende byggnadsverksamheten redovisas i tabell 1. De har kunnat grundas på faktiska uppgifter om meddelade igångsättningstillstånd till och med november 1960. Därutöver har beräkningarna fått byggas på antaganden om igångsättningen under 1961. Antagandena innebär en volymmässig ökning av igångsättningen med knappt 4 procent jämfört med 1960. Det är framför allt arten av dessa senare antaganden som motiverar den i tabellrubriken använda beteckningen »räkneexempel». För att lättare k u n n a klargöra konsekvenserna av en ändring av antagandet om igångsättningen under 1961 redovisas belastningen på 1961 års byggnadsverksamhet uppdelad på belastning till följd av redan vid årsskiftet 1960/1961 pågående byggen och belastning till följd av den antagna igångsättningen under 1961. Såsom framgår av kolumn 5 i tabellen svarar de byggen som påbörjas under 1961 endast för knappt 30 procent av byggnads- och anläggningsverksamheten under 1961. För att belysa effekterna av en ändring i antagandet om igångsättningen under 1961 kan nämnas, att en minskning av den antagna igångsättningen med projekt till ett värde av 100 miljoner kronor vid oförändrad fördelning av igångsättningen under 1 Beträffande dessa, se även kap. II.

56 INVESTERINGARNA

Tabell V I I I : 1 . Räkneexempel för 1961 års tillståndsberoende byggnadsverksamhet (exkl. bostäder) Miljoner kronor i 1960 års kostnadsnivå 2

Beräknad Ingående faktisk belastning på 1961 byggnadstill följd verkav igångsamhet sättningen 1960 under 1960 och tidigare

Jordbruk, skogsbruk o. fiske Industri och hantverk . . . . Kraft- och belysningsverk ' Samfärdsel 1 Handel Förvaltning, sociala ändamål Skolor, kyrkor, samlingslokaler Vägar, gator, vatten- och avloppsledningar Militära arbeten, civilförsvar Summa 1

1 Igångsättning under 1960 (delvis prognos)

6 Antagen igångsättning under 1961

Belastning på 1961 till följd av denna nya igångsättning

Total belastning 1961 = realbudget (3) + (5)

2 950 125 215 515 335

3 815 150 225 430 350

1 670 130 130 380 250

2 1000 150 225 525 350

1 290 15 80 135 100

2 960 145 210 515 350

790 95 3 512

650 100 3 203

550 80 2 511

800 100 3 652

215 25 1011

765 105 3 522

Statliga arbeten ingår inte.

året skulle minska ökningssiffran för byggnadsvolymen från 1960 till 1961 med ca 1 procent. Beräkningarna tyder på att byggnadstiderna varit något längre under 1960 än ett år tidigare för praktiskt taget samtliga byggnadstyper och för 1961 har byggnadstiderna antagits bli lika långa som under 1960. Det bör i detta sammanhang påpekas, att kalkylen är starkt känslig för variationer i byggnadstiderna; till följd av brist på uppgifter rörande spridning och säsongvariationer i byggnadstiderna är den också starkt schablonmässig på denna punkt. Enligt föreliggande beräkningar har stocken av pågående byggen inom den här diskuterade delen av den tillståndsberoende byggnads- och anläggningsverksamheten ökat 1 med omkring 15 procent under loppet av 1960. Med ovannämnda antaganden om byggnadstider och igångsättning under 1961 skulle stocken öka betydligt mindre eller med omkring 6 procent från ingången till utgången av 1961. Under ovannämnda förutsättningar skulle byggnads- och anläggningsvolymen inom här berörda områden öka med omkring 10 procent från 1960 till 1961 dvs. en något mindre ökning än från 1959 till 1960. De största ökningarna berör byggnader och anläggningar inom industri och handel samt vägar, gator o. dyl. 1

När ej annat anges avses ökning i fasta priser.

57 INVESTERINGARNA

Tabell VIII: 2. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1956—1960

1956 1957 1958 1959 1960

Flerfamiljshus (cxkl. tertiärbelånade radoch kedjehus)

Småhus (inkl. tertiärbelånade rad- och kedjehus)

Påbörjade

Påbörjade totalt

43 900 47150 52 300 53 050 (50 400)

Inflyttningsfärdiga

Pågående vid periodens slut

41050 47 350 44 850 51 350 (50 950)

54 300 54100 61550 63 250 (62 700)

15 400 17 900 16 650 (18 500) (18 500)

Inflyttningsfärdiga totalt 15 850 17 100 17 400 17 950 (18 000)

I månadsL ommunerna 1 1959 1 kv 2 kv 4 kv 1960 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv

8 200 14 300 15 450 15100 7150 11 300 15 800 (16 150;

9 000 14 050 13 200 15 100 10 450 13 900 12100 (14 500)

60 750 61000 63 250 63 250 59 950 57 350 61050 (62 700)

1150 4 000 4 000 2 250 1200 4 000 3 850

3 000 2 400 1900 3 850 3 000 2 750 1900

1 Med månadskommuner avses de kommuner — huvudsakligen tätorter — för vilka det föreligger månadsstatistik rörande småhusbyggandet. Dessa beräknas 1959 ha svarat för något över 60 procent av småhusbyggandet i hela landet. Anm. Uppgifter inom parentes avser uppskattade värden.

2. Investeringsutvecklingen inom olika områden Bostäderna Nybyggnadsverksamheten för bostadsändamål har enligt konjunkturinstitutets preliminära beräkningar minskat med knappt 1 procent från 1959 till 1960. Minskningen synes enbart gälla flerfamiljshusen och sammanhänger dels med att igångsättningen beräknas ha varit något mindre och dels med att projekten, vilket framgår av tabell 2, satts igång något senare under 1960 än som varit fallet under 1959, något som medfört en minskning i stocken av under byggnation varande lägenheter. Därtill kominer att den genomsnittliga golvytan i lägenheter under produktion 1960 har beräknats vara 2—3 procent mindre än motsvarande under 1959. De för innevarande budgetår enligt 1960 års statsverksproposition gällande medelsramarna för den statliga bostadslånegivningen motsvarar ca 42 000 lägenheter i tertiärbelånade flerfamiljshus och 17 500 lägenheter i småhus (egnahemsbelånade hus såväl som tertiärbelånade rad- och kedjehus). Till detta får läggas uppskattningsvis 4 000 lägenheter i icke statsbelånade hus, varav 2 500 i flerfamiljshus. Igångsättningen av flerfamiljshus har under andra halvåret 1960 beräknats motsvara ca 32 000 lägenheter. Vid den enligt statsverkspropositionen 1960 givna låneramen skulle sålunda föreligga möjlighet för en igångsättning av ca 13 000 lägenheter under innevarande halvår om man förutsätter att dispensgivning för igångsättning före halvårsskiftet inom det framförliggande budgetårets ram skulle ske i samma omfattning som 1960. I pro-

58 INVESTERINGARNA

position nr 2/1961 angående anslag å tilläggsstat för budgetåret 1960/61 föreslås en utökning av ramen för bostadsbyggandet. För flerfamiljshusens del kan detta beräknas motsvara en ökning med omkring 5 500 lägenheter. Man skulle därför för flerfamiljshusen totalt ha att räkna med en igångsättning under första halvåret 1961 motsvarande omkring 18 500 lägenheter, vilket innebär ungefär samma antal som under motsvarande fjolårsperiod. Av olika skäl kom emellertid dispensgivningen före förra halvårsskiftet att hållas tillbaka på ett i viss mån onormalt sätt. Man kan därför vänta sig att denna — och därmed hela igångsättningen under första halvåret i år — skall överstiga förra årets. För budgetåret 1961/62 föreslås enligt 1961 års statsverksproposition en igångsättning motsvarande ca 70 000 lägenheter, varav omkring 49 500 i flerfamiljshus. I dessa siffror inkluderas 2 500 lägenheter i icke statsbelånade hus. Dessa ramar innebär för flerfamiljshusens del en kraftig utökning jämfört med vad som ursprungligen gällt för bl. a. innevarande och föregående budgetår. Förslagen i statsverkspropositionen för dessa budgetår, 63 000 lägenheter, har emellertid betecknats som minimiprogram. Kompletteringar av dessa har vidtagits med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden. Härigenom har programmen kommit att uppgå till 68 000 respektive 70 000 lägenheter. Det för nästkommande budgetår gällande programmet har föreslagits med hänsyn till de bostadsmarknadsmässiga behoven och motsvarar vad som tills vidare ansetts kunna genomföras. Av sysselsättningspolitiska skäl är en hög igångsättning under tredje kvartalet att betrakta som önskvärd. Under andra halvåret 1959 påbörjades ca 30 500 lägenheter i flerfamiljshus och under andra halvåret 1960 — enligt vad som beräknats — ca 32 000. Det får anses rimligt anta, att målsättningen att hålla full sysselsättning under nästa vintersäsong på grund av den fortskridande rationaliseringen i branschen kommer att innebära ett behov av igångsättning under hösthalvåret 1961 — särskilt tredje kvartalet — av något större omfattning än under motsvarande fjolårsperiod. Beträffande småhusbyggandet, som under senare år legat på en i stort sett oförändrad nivå, motsvarar de för innevarande budgetår gällande ramarna, inklusive den utökning som föreslås i proposition nr 2/1961, ca 19 000 lägenheter och en ram av samma omfattning föreslås också för nästkommande budgetår. För båda budgetåren får därtill läggas uppskattningsvis 1 500 lägenheter i icke statsbelånade småhus. Dessa program, som jämfört med exempelvis budgetåren 1958/59 och 1959/60 innebär utökade ramar, kan antas leda till en viss ökning av småhusbyggandet under 1961. Bostadsbyggandet har, utifrån ovan redovisade antaganden samt under förutsättning av oförändrade byggnadstider och normal uppgång av underhållsutgifterna, beräknats öka med ca 1 procent från 1960 till 1961. Industrin Investeringsverksamheten inom industrin har under senare år kännetecknats av en betydande expansion. Expansionen under dessa år tog sin

59 INVESTERINGARNA Tabell VIII: 3. Investeringsplaner inom industrin för 1961 Ny- och ombyggnadsverksamhet respektive ny- och ersättningsanskaffning. Delsiffrorna inte justerade för missvisning kring årsskiftet 1959/1960. Miljoner kronor Byggnader och anläggningar

Maskiner och apparater

BeräkPlanerade Därav av Beräknade utgifter sedda att nade kostnader 1961 påbörjas kostnader 1960 senare än 1960 1 jan. 1961 1. Gruvindustri 2. Metall- och verkstadsindustri .. därav: järn- och stålverk järn-, stål- och annan metallmanufaktur mekaniska verkstäder m. m skeppsvarv elektroteknisk industri 3. Jord- och stenindustri 4. Träindustri —6. Massa-, pappers- och grafisk industri därav: träsliperier och cellulosafabriker pappersbruk och pappfabriker .. 7. Livsmedelsindustri 8. Dryckesvaru- och tobaksindustri 9. Textil- och sömnadsindustri .. 10. Läder-, hår- och gummivaruindustri 11. Kemisk- och kemisk-teknisk industri Summa, ojusterad D:o, justerad för missvisning 12. El-, gas- och vattenverk Summa, ojusterad D:o, justerad för missvisning

Planerade utgifter 1961

70 524

56 598

10 238

69 709

68 809

29 260 59 65 37 57

26 303 80 51 35

12 126 35 20 13 19

60 291 32 56 66 71

58 303 56 80 83 42

117 105 76 17

140 155 99 19 23

26 24 39 4 11

241 266 93 15 83

348 307 71 17 63

112 1750 1800

15 61 1107

80 1261

22 411

900 2 007

909 2170

145 556

154 1904 1960

1978 169 2147

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bostäder och bilar. Källa: Kommerskollegiets investeringsenkät.

början 1958 — trots den tillfälliga konjunkturavmattning som då inleddes — och synes ha fortsatt även under 1960. Det viktigaste underlaget för prognosen av industrins investeringar utgörs av kommerskollegiets sedvanliga oktoberenkät. Resultaten av denna enkät redovisas vad beträffar de preliminära uppgifterna för 1960 och planerna för 1961 i tabell 3. För den egentliga industrin (dvs. grupperna 1—11 i tabellen) visar denna undersökning av de föreliggande planerna en ökning av ny- och ombyggnadsverksamheten med omkring 150 miljoner kronor eller 14 procent i förhållande till den beräknade faktiska för 1960. För ny- och reinvesteringarna i maskiner och apparater tyder undersökningen — efter justering för statistisk missvisning i uppgifterna för 1960 i samband

INVESTERINGARNA

60 Tabell VIII: 4. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar Procentuell förändring. Siffrorna justerade för missvisning kring årsskiftet 1959/1960.

Byggnader och anläggningar Planerat i oktober året innan Planerat i mars samma år .. Faktiskt inträffad förändring:

Maskiner och apparater Planerat i oktober året innan Planerat i mars samma år .. Faktiskt inträffad förändring: löpande priser

1956— 1957

+ 22 + 33 + 9 + 3 2

1958— 1959

1959— 1960

1960— 1961

+ 14

+ 12 + 25 + 5

+ 15 19 + + 15 + 15

- 1 + 18

+ 16 + 31

+ 9 + 9

+ 23 + 16

+ 7 + 25 + 23 + 24

- 5 + 10

+ 13 + 19

+

l + l

+ 14

+ 4

+ 7 + 1

-

0 2

x

l

+ S

J

+ 10

20 + 12

1 Utan justering för statistisk missvisning kring årsskiftet 1959/1960 är prognossiffran for 1960—1961 13 procent i stället för här angivna 10 och utfallssiffrorna för de två föregående åren i löpande priser 8 respektive 13 procent och i fasta priser 7 respektive 5 procent. Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bostäder och bilar. Källa: Kommerskollegiets investeringsenkäter.

med varuskattens införande — på en ökning med omkring 180 miljoner kronor eller 10 procent. 1 Vad byggnads- och anläggningsinvesteringarna beträffar har, som framgår av tabell 4, de i oktober för det framförliggande året angivna planerna under senare år allmänt sett kunnat realiseras eller t. o. m. överträffas. För 1958 möjliggjordes detta av att det fanns en genom byggnadsregleringen uppdämd kö av investeringsprojekt i väntan på byggnads- och igångsättningstillstånd, vilken genom regleringens liberalisering till större delen kunde avverkas under detta år. Från maj 1958 till september 1959 erhöll investeringsverksamheten ytterligare stimulans genom investeringsfondernas frisläppande; de därmed förknippade kraven på snabb igångsättning kan sannolikt — jämte konjunkturförbättringen — förklara den i förhållande till de ursprungliga investeringsplanerna kraftiga ökningen av investeringarna från 1958 till 1959. Av företagen har den planerade investeringsökningen för byggnader under 1961 angetts uppgå till 14 procent. Oktoberprognosen visade sig enligt tabell 4 för 1958 stämma exakt med utfallet, räknat i fasta priser, för 1959 innebära en kraftig underskattning och för 1960 helt överensstämma med det nu redovisade preliminära utfallet. Som ovan anförts har emellertid betingelserna för prognosen varit väsentligt olika under vart och ett av dessa tre år och — möjligen med undantag för 1960 — knappast sammanfallande med de man har anledning att räkna med under 1961. Några slutsatser beträffande graden av samstämmighet mellan prognos och utfall 1961 kan därför knappast dras på basis av i tabell 4 redovisade uppgifter. 1

Utan justering för missvisningen blev dessa siffror 230 miljoner kronor och 13 procent.

INVESTERINGARNA

61 Av intresse är att även de i tabell 1 redovisade kalkylerna för den tillståndsberoende byggnadsverksamheten för industrins del anger en kraftig ökning från 1960 till 1961. Ökningen uppgår således till 18 procent. Ehuru dessa kalkyler självfallet är behäftade med betydande osäkerhet, speciellt vad avser 1961 men även beträffande 1960, är dock intrycket av en betydande ökning av industribyggandet så markant, att de i kommerskollegiets enkät angivna planerna för 1961 mycket väl kan anses realistiska. Något skäl till uppjustering på grundval av vad som beräknats i tabell 1 kan knappast sägas föreligga. Osäkerheten i dessa kalkyler är för stor och avvikelsen i förhållande till vad som anges i enkäten för ringa för att kunna motivera detta. I investeringsprognosen i tabell 6 har därför för byggnadsverksamheten inom industrin införts en ökning på 195 miljoner kronor, vilket även innefattar en antagen normal stegring av underhållsutgifterna. När det gäller investeringarna i maskiner och apparater har det i regel visat sig, vilket framgår av tabell 4, att den i oktoberenkäten uppgivna prognosen för det framförliggande året inneburit underskattning — såväl beträffande utfallet i löpande som i fasta priser. Dessa underskattningar är naturliga med tanke på att investeringsplanerna för maskiner och apparater är förhållandevis kortsiktiga och därför ej helt kan överblickas för så lång period som drygt ett år. Med tillämpning av denna iakttagelse blir slutsatsen att ökningen 1960—1961 nu skulle bli ca 15 procent i stället för 10. För reparationer och underhåll antages en tekniskt betingad normal ökning på 3 procent. Totala ökningen för industrins investeringar i maskiner och apparater blir då 305 miljoner kronor eller nära 10 procent. För byggnader och maskiner sammantagna skulle ökningen alltså bli 500 miljoner kronor eller 11 procent. Kraftverken Kraftverksinvesteringarna beräknas ha minskat med omkring 4 procent från 1959 till 1960. Nedgången ligger helt inom den offentliga sektorn medan den privata kraftverksindustrins investeringar beräknats öka. För 1961 kan en fortsatt minskning förutses för de offentliga kraft- och elverksinvesteringarna. Även för de enskilda kraftverken tyder nu tillgängliga uppgifter om planerna för 1961 på en minskning. För kraftverken totalt har i tabell 6 nedgången antagits utgöra 50 miljoner kronor eller 4 procent. Handeln Handelns investeringar i byggnader och anläggningar har under större delen av 1950-talet undergått en betydande expansion. Under senare år kan denna väsentligen antas sammanhänga med den liberaliserade byggnadsregleringen. Från 1959 till 1960 har ökningen beräknats uppgå till 13 procent. Prognosen för handelns nybyggnadsinvesteringar får baseras dels på de i tabell 1 redovisade beräkningarna, dels — vad beträffar handelslokaler i bostadshus — på de förut relaterade beräkningarna över byggnadsverksamheten i flerfamiljshus. Med stöd av dessa uppgifter har handelns byggnadsinvesteringar under 1961 uppskattats öka med 80 miljoner kronor eller 12 procent.

62 INVESTERINGARNA

Handelsflottan Investeringarna i handelsflottan kan uppvisa betydande variationer från år till år beroende på tillfälliga fluktuationer i leveranserna av nya fartyg. Under 1960 beräknas sålunda en ökning av investeringar och underhåll av fartyg med ca 30 procent ha ägt rum. För innevarande år har man att räkna med en minskning av fartygsleveranserna till svenska redare från inhemska varv och, enligt vad som kan antas, också från utlandet. Investeringarna inom handelsflottan har därför beräknats komma att minska under 1961 med 135 miljoner kronor eller 18 procent. Staten De statliga affärsverkens investeringar har från 1959 till 1960 beräknats minska med ca 3 procent. Nedgången kan i huvudsak hänföras till televerkets och, såsom tidigare framgått, vattenfallsverkets investeringar medan en ökning har noterats för statens järnvägar. Även postverket och luftfartsverket beräknas ha minskat sina investeringar — dock endast med absolut sett obetydliga belopp. Investeringarna inom ovannämnda affärsverk regleras genom budgetårsvis fastställda medelsförbrukningsramar; vissa investeringsanslag har dock förts utanför dessa ramar. De för nästkommande budgetår föreslagna ramarna och budgetplanerna synes innebära en fortsatt minskning av affärsverkens investeringar. Då ramarna är nominellt fixerade kan en prisstegring på investeringsvaror framtvinga ytterligare nedskärningar. Om priserna antas öka några procent skulle investeringsminskningen — i fasta priser räknat — enligt vad som nu föreslagits komina att under 1961 uppgå till 40—50 miljoner kronor. Nedgången synes beröra statens järnvägar, vattenfallsverket samt luftfartsverket medan en obetydlig ökning kan förutses för televerket. Investeringarna inom det statliga vägväsendet har under 1960 beräknats öka med några procent. Ökningen gäller såväl nybyggnads- som underhållsverksamheten. Under 1961 kan det, inom ramen för de ordinarie vägbyggnadsanslagen, räknat i fasta priser knappast bli fråga om annat än oförändrat vägbyggande. För beredskapsarbeten kan däremot en väsentlig reduktion förväntas. Minskningen i väginvesteringarna har i föreliggande prognos beräknats bli av storleksordningen 100 miljoner kronor eller 11 procent. De militära investeringarna beräknas ha ökat med någon procent från 1959 till 1960. ökningen gäller enbart materielinvesteringarna, medan en minskning beräknas ha skett av byggnads- och anläggningsinvesteringarna. Enligt föreliggande uppgifter angående den beräknade medelsförbrukningen för anskaffning och underhåll av materiel under nästkommande budgetår, kan dessa investeringar väntas öka ej oväsentligt. Hänsyn har därvid tagits till den kompensation som enligt 1958 års försvarsbeslut kan beräknas komma att utgå med hänsyn till redan inträffad prisstegring samt — uppskattningsvis — till den reduktion som rekommenderats av 1960 års för-

63 INVESTERINGARNA

Tabell VIII: 5. Kommunernas samt de kommunala bolagens och stiftelsernas investeringsplaner för 1961 Miljoner kronor Beräknade utgifter 1960 Nybyggnader Bostäder Skolor och kyrkor Hälso- och sjukvård Sociala ändamål Gator, vägar, planteringar Vatten, avlopp, vattenverk m. m. Kraft- och elverk Gasverk Värmeverk .Spårvägar och busslinjer Hamnar, kanaler och slussar Brandväsen, civilförsvar Förvaltning och övriga ändamål Summa nybyggnader därav: nybyggnader exkl. bostäder Övriga nyinvesteringar .. , Byggnadsunderhåll , Övriga underhållsutgifter, Summa bruttoinvesteringar D:o efter justering av missvisning

Planerade utgifter 1961

838 423 208 77 298 453 141 4 21 50 54 17 162

913 462 292 83 331 467 146 5 25 55 67 17 145

2 746 1908

3 008 2 095

247 488 163

287 513 170

3 644 3 750

3 978

Anm. Som källa har använts statistiska centralbyråns kommunenkät. De siffror över kommunala investeringar för 1960 som redovisas i tabell 6 överensstämmer ej med ovanstående, emedan kommunenkätens siffror vid beräkningarna till tabell 6 ej justerats med hänsyn till jämförbarheten med tidigare år.

svarskommitté. Sammanlaget med en viss ökning även på byggnadssidan kan försvarets investeringar under 1961 beräknas komma att öka med 110 miljoner kronor eller 6 procent. Slutligen bör beträffande de statliga aktiebolagen nämnas den betydande ökning, som har ägt rum för dessa investeringar under 1960 och som väsentligen sammanhänger med flygplansanskaffningen inom SAS. En mot denna bakgrund naturlig nedgång under 1961, som för Sveriges del beräknats till 130 miljoner kronor, har i prognosen i tabell 6 fördelats lika mellan enskild och statlig samfärdsel. Kommunerna Sedan de till statistiska centralbyråns så kallade kommunenkät från november 1960 erhållna uppgifterna grovt justerats för de formella betalningsförskjutningarna kring årsskiftet 1959/1960 finner man att investeringsvolymen 1960 torde ha blivit ca 2 procent högre än 1959. Beträffande 1961 pekar de i tabell 5 redovisade planerna för kommunernas (inkl. de kommunala affärsverken) samt bolagens och stiftelsernas investeringar på en ökning mellan 1960 och 1961 med 6 procent, om 1960 års siffror justeras för nyssnämnda missvisning. Tidigare under 1950-talet har de kommunala investeringarna i efterhand visat sig påtagligt underskrida

64 INVESTERINGARNA

Tabell VIII: 6. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling från 1960 till 1961 Miljoner kronor i 1960 års priser Förändring 1960—1961

1960 Byggna- övrigt der och anläggningar Bostäder Jordbruk, skogsbruk och fiske Egentlig industri Kraft-, gas- och belysningsverk Handel m. m. (endast byggnader) Samfärdsel Enskild: motorfordon handelsflottan övrigt Statlig Kommunal Förvaltnings- och sociala ändamål Sjuk- och hälsovård, sociala ändamål .. Förvaltning och diverse ändamål Skolor och kyrkor Väg- och gatuarbeten m. m Mil itära investeringar

4 466

Summa

12 490

därav: enskilda statl iga kommunala

908 687 980 — — 42 796 142 697 446 251 631

348 —

177 6 407 2 592 3 491

3 274 1712

763 117 610 72 207 118 89 115 85 1544 9 290 6 269 2 603

418 Summa Byggnader och anläggningar 4 466 1140 4 589 1256 687 4 254 1712 763 159 1406 214 904 564 340 746 2 017 1721

+ 50 + 15 + 195 - 60 + 80

- 15 + 15 + 25 + 35 - 10 + 30 - 35 + 10 + 310

12 676 5195 3 909

+ 270 -105 + 145

övrigt

+ 305 + 10 -210 + 50 -135 - 65 - 65 + 5 + 15 + 5 + 10 + 10

Summa

+ 50 + 15 + 500 - 50 + 80 -210 + 50 -135 - 65 - 80 + 20 + 40 + 40

+ 100 + 230

+ 40 - 35 + 110 + 540

+ 85 + 125 + 20

+ 355 + 20 + 165

de planerade. Efter den egentliga byggnadsregleringens avskaffande synes detta emellertid inte längre gälla, åtminstone inte på samma sätt. De i tabell 1 redovisade kalkylerna för den tillståndsberoende byggnadsverksamheten tyder också, för de områden som domineras av kommunala investeringar, på en investeringsökning av liknande storlek som den enligt ovan planerade, om också med en annan ändamålsfördelning än vad uppgifterna i tabell 5 utvisar. Detta torde sammanhänga med bl. a. att de antaganden, som i de förstnämnda kalkylerna gjorts beträffande igångsättningen, mera siktar till en riktig totalbedömning av denna, medan fördelningen på olika byggnadstyper gjorts helt schematiskt och därför ej kan förmodas vara i överensstämmelse med de i tabell 5 presenterade, faktiskt föreliggande planerna. De kommunala investeringarna har med en viss reduktion av de uppgivna planerna totalt antagits komma att öka med 165 miljoner kronor eller ca 4 procent.

KREDITMARKNADEN

65 IX. Kreditmarknaden Kreditmarknaden företedde under 1960 en helt annan bild än under 1959. Under 1959 förbättrades både affärsbankernas och näringslivets likviditet, men under 1960 försämrades bådadera. Åtstramningen av banklikviditeten sammanhänger med förbättringen av det statsfinansiella läget och med en förändring av upplåningspolitiken. Nedgången i näringslivets likviditet under 1960 förklaras av en intensifiering av investeringskonjunkturen, en stagnation eller minskning av företagens bruttovinster samt en bindning av företagsmedel i investeringsfonder — statens upplåningspolitik (i vid bemärkelse) kommer alltså även här in i bilden. Det är nu i första hand av intresse att närmare lokalisera och klarlägga storleksordningen av dessa likviditetsförskjutningar. Härigenom kan man få en uppfattning om innebörden på kreditmarknadsplanet av den förda ekonomiska politiken. Man får också en utgångspunkt för bedömningen av utvecklingen under 1961 med hänsyn till de olika ekonomiska sektorernas möjligheter att finansiera sina investeringar och de därmed sammanhängande förutsättningarna för penningpolitikens utformning. Man kan i analysen skilja mellan staten, kommunerna och den privata sektorn, varvid man i fråga om den senare har anledning särskilja bostadssektorn, eftersom denna spelar en speciell roll för kreditpolitiken. Till en början klargörs nedan det sätt på vilket dessa sektorer täckt sitt upplåningsbehov på den organiserade kreditmarknaden. Bland kreditförmedlarna skall här skiljas mellan riksbanken, affärsbankerna, övriga kreditinstitut samt »marknaden» (ATP, vissa fonder och kassor samt värdepappersmarknaden utanför bankerna). Kartläggningen avser 1959 och 1960 och ges formen av två kreditmarknadsmatriser — en för varje år — som vardera redovisar de olika sektorernas upplåning fördelad på kreditförmedlare och därmed samtidigt också kreditförmedlarnas utlåning fördelad på sektorer. Totalsumman för hela utlåningen på den organiserade kreditmarknaden var högre 1959 än 1960 — den uppgick i runda tal till 6 250 respektive 5 500 miljoner kronor (nedre högra hörnet av matriserna). Ser man på utlåningen till de olika sektorerna (nedersta raden i matriserna), finner man emellertid att den var praktiskt taget oförändrad både för kommunerna, bostäderna och näringslivet. Statens upplåning däremot har sjunkit med drygt 700 miljoner kronor. En avsevärd förskjutning har också ägt r u m i fråga om fördelningen av statens upplåning (vänstra kolumnen i de bägge matriserna). Statens lån i riksbanken spelade under 1959 en relativt underordnad roll men motsvarade 1960 hela nettoupplåningen. Förändringen är ännu mer markant i fråga om statens upplåning i affärsbankerna. Dessa ökade sitt innehav av

66 KREDITMARKNADEN

Tabell IX: 1. Kreditmarknadsmatris för 1959 och 1960 Nettobelopp, miljoner kronor ^x Kreditgivare

Låntagare

Staten

Kommuner

Bostäder

Näringslivet

Summa

400 675 925 - 75 1925

75 200 75 350

500 1500 75 2 075

1200 575 125 1900

400 2 450 3 200 200 6 250

1200 -500 -300 800 1200

-50 200 150 300

250 1500 350 2100

1100 600 200 1900

1200 800 2 000 1500 5 500

\

1959 Riksbanken Affärsbanker Övriga kreditinstitut Marknaden utanför kreditinstituten Summa 1960 Riksbanken Affärsbanker övriga kreditinstitut Marknaden utanför kreditinstituten Summa

Anm. Med näringslivet avses praktiskt taget hela den del av samhällsekonomin, som ligger utanför staten, kommunerna, bostadssektorn och kreditinstituten. Riksbankens utlåning till andra än kreditinstitut består så gott som uteslutande av dess nettokreditgivning till staten. Affärsbankernas utlåning till respektive staten, kommunerna och bostäderna omfattar inköp av statspapper, reverslån till kommunerna (bankernas köp av kommunobligationer har uppskattats till noll), bostadsbyggnadskrediter enligt Svenska Bankföreningens månadsstatistik samt beräknade köp av hypoteksobligationer. Utlåningen till näringslivet är en restpost, som avser alla andra lån och obligationsköp än de nyssnämnda. »Övriga kreditinstitut» omfattar sparbankerna, postbanken, jordbrukskasseorganisationen och försäkringsbolagen. Deras kreditgivning till staten, kommunerna, bostadssektorn och näringslivet innefattar såväl reverslån som köp av obligationer och andra värdepapper. Uppgifterna för marknaden utanför kreditinstituten har tagits fram som restpost i kalkylen. Samtliga uppgifter för 1959 har avrundats till jämna 25-tal, de grovt uppskattade uppgifterna för 1960 till jämna 50-tal miljoner kronor.

statspapper med 675 miljoner kronor under 1959 men minskade det med omkring en halv miljard under 1960. (Denna omsvängning i affärsbankernas likviditetsutveckling skall belysas ytterligare längre fram.) Förändringen beträffande långivningen till staten från övriga kreditinstitut är däremot endast skenbar, eftersom den till största delen förklaras av en ökning på 600 miljoner kronor av postens kortfristiga utlåning till staten vid slutet av 1959 och en motsvarande avveckling under 1960. Förskjutningen sammanhängde med en temporär överflyttning av medel framför allt från affärsbankerna till postgirot, orsakad av köprushen före omsättningsskattens införande. Siffrorna för affärsbankerna bör vid en korrektion därför revideras i motsatt riktning, vilket innebär att omkastningen i deras utlåning till staten i själva verket var ännu mycket större än vad som anges av siffrorna i matriserna. För andra »övriga kreditinstitut» än postgirot — dvs. försäkringsbolag, sparbanker, postsparbank och jordbrukskassor — var utlåningen till staten praktiskt taget oförändrad de bägge åren, dvs. omkring 300 miljoner kronor. En betydande ökning av statens upplåning har emellertid ägt rum utanför kreditinstituten, där under 1960 ett par hundra miljoner lånats från ATP-fonden och omkring en halv miljard från allmänheten

KREDITMARKNADEN

C»7

— sammanlagt ca 800 miljoner från »marknaden», till vilken 1959 tvärtom netto räknat återbetalades omkring 75 miljoner kronor. De övriga sektorernas upplåning har i stort sett varit densamma under de bägge jämförelseåren inte bara vad beträffar den totala storleken utan även i fråga om fördelningen på olika kreditinstitut. Det kan dock noteras att affärsbankernas utlåning till bostadssektorn var betydligt större 1959 än 1960. Skillnaden förklaras väsentligen därav att innehavet av hypoteksobligationer ökade mycket kraftigare under det förra året än under det senare. Den totala finansieringen med hypoteksobligationer var emellertid ungefär lika stor bägge åren, och affärsbankernas minskade andel därav motsvaras av ökade inköp från den organiserade kreditmarknaden utanför kreditinstituten. Denna aktivering av »marknaden» avser för övrigt inte bara långivningen till staten och bostäderna, utan även till kommunerna (obligationer) och näringslivet (aktier, obligationer och förlagsbevis). Av vad som redan sagts framgår att riksbanken och »marknaden» under 1960 kraftigt ökat sina andelar av den (nedkrympta) totala utlåningen (jämför högra kolumnen i matriserna). Dessa ökningar svarar för riksbankens del mot en ökad medelsdisposition på grund av företagsinsättningarna på investeringskonton, och förklaras för »marknadens» del dels av tillkomsten av allmänna pensionsfonden (omkring en halv miljard) men dels även av en ökning av finansplaceringarna hos allmänheten. Med bortseende från den förut berörda tillfälliga utlåningen på 600 miljoner kronor från posten till staten under 1959 och följande avveckling under 1960 har totala utlåningen från andra kreditinstitut än affärsbankerna varit ungefär lika stor under bägge åren dvs. omkring 2 600 miljoner kronor. Försäkringsbolagens och sparbankernas utlåning (inkl. köp av värdep a p p e n har vardera uppgått till omkring 1 miljard 1960, postsparbankens fasta placeringar och jordbrukskassornas utlåning till sammanlagt ca 600 miljoner kronor. Affärsbankernas andel av utlåningen på den organiserade kreditmarknaden har däremot sjunkit drastiskt. En absolut minskning registreras för utlåningen till stat och kommun, och bidragen till bostadsfinansieringen har nedgått liksom även bidraget till näringslivets finansiering. Man skulle nu för 1961 kunna göra (lösa) förutsägelser för vissa poster i matrisen. Beträffande tillskotten från olika kreditinstitut (högra kolumnen i matrisen) kan man för riksbankens del räkna med ett bidrag till statsupplåningen baserat på en »inlåning» från allmänheten i form av ökat sedelinnehav på 300—400 miljoner kronor. (Däremot kommer riksbanken knappast, under förutsättning av oförändrad penningpolitik, att under 1960 i nämnvärd utsträckning förmedla kredit baserad på insättningar på investeringskonton.) Även beträffande kapitalmarknadsinstituten kan man räkna med ett kreditutbud av samma storleksordning som 1959 och 1960, möjligen med någon minskning på grund av sjunkande premieinbetalningar till försäkringsbolagen. I stället kan påräknas ett ökat bidrag från allmänna pensionsfonden: en halv miljard 1960 växer till omkring tre kvarts miljard under 1961. Affärsbankernas utlåningsmöjligheter återigen betingas av de-

68 KREDITMARKNADEN

ras kreditkapacitet vid början av 1961 och utformningen av penning- och finanspolitiken under detta år. Efterfrågan på kredit från de olika ekonomiska sektorerna kan också i viss mån förutses. För staten och kommunerna föreligger budgetprognoser. Bostadsbyggandets upplåningsbehov kan också beräknas relativt väl, och för näringslivet ger investeringsprognoserna viss vägledning. Det bör emellertid bemärkas att hittills endast upplåningen på den organiserade kreditmarknaden behandlats. Innan någon bedömning av läget kan göras, måste bilden av 1959 och 1960 kompletteras med uppgifter om den direkta långivningen mellan de ekonomiska sektorerna och om den utsträckning i vilken egna medel använts för att finansiera utgiftsöverskott. För statens del var utlåningen till andra sektorer under 1960 av ungefär samma storleksordning, som under 1959, eller omkring 1 100 miljoner kronor. (Den största delposten representeras av kreditgivningen från bostadslänefonden, som vartdera året uppgått till omkring 800 ä 900 miljoner kronor.) Som redan nämnts var upplåningen under 1959 omkring 1 900 miljoner kronor men 1960 endast ca 1 200 miljoner kronor. Upplåningsöverskottet — statens (negativa) finansiella sparande — utgjorde alltså 800 miljoner kronor 1959 men bara 100 miljoner kronor 1960. Skillnaden mellan dessa överskott, 700 miljoner kronor, svarar ungefär mot den ändring i statens finansiella sparande mellan de bägge åren, som man får fram genom en alternativ beräkning från inkomst- och utgiftssidan. I princip skall ju också saldot mellan statens utgifter för konsumtion, realinvestering och transfereringar å ena sidan och inkomsterna från skatter m. m. å den andra svara mot den totala upplåningen minskad med ökningen av finansplaceringarna (t. ex. i bostadslån). 1 För kommunernas del spelar utlåningen en underordnad roll. Det (negativa) finansiella sparandet motsvaras alltså i stort sett av upplåningen vilken, som nämnts, var ungefär densamma 1959 och 1960. Från nationalräkenskaperna kan man vidare erhålla en ungefärlig uppskattning av hushållens och utlandets sparande, som i sin helhet kan uppfattas som finansiellt sparande, eftersom det ej används för realinvesteringar. Hushållens sparande steg från omkring 3 700 miljoner kronor 1959 till nära fem miljarder 1960 (exkl. ATP). Utlandets sparande — underskottet på bytesbalansen — var omkring noll 1959 och dryga 300 miljoner kronor 1960. En summering av förändringarna i det finansiella sparandet för ovannämnda sektorer ger som resultat en ökning av storleksordningen två miljarder (en miljard för hushållen, 700 miljoner för staten, sammanlagt ett par hundra miljoner för kommuner och utlandet). Eftersom för samhällsekonomin i dess helhet (inkl. saldot med utlandet) finansiella över- och underskott utjämnar varandra, skulle man för restsektorn kunna räkna med en minskning på två miljarder. I siffran för denna restsektor, som grovt 1 I siälva verket skiljer sig kalkylen av statens finansiella sparande beräknat som å ena sidan ett utgiftsöverskott och å andra sidan ett upplåningsöverskott »v olika anledningar något från varandra betäffande nivån — differsnsen i finansiella sparandet mellan 1959 och 1960 ar emellertid ungefär densamma enligt båda metoderna.

KREDITMARKNADEN

sett kan identifieras med »näringslivet» (inkl. bostadssektorn), ingår emellertid även ett sparande i form av inbetalningar till ATP på omkring en halv miljard. Eftersom detta sparande ej stått till företagssektorns förfogande, bör minskningen mellan 1959 och 1960 i det finansiella sparandet räknas upp ytterligare eller till två och en halv miljard. 1 Ändringen i det totala upplåningsbehovet för sektorn i dess helhet har emellertid varit ännu större, eftersom en utlåning i form av vinstplaceringar på investeringskonton ägt rum till ett belopp av omkring 900 miljoner kronor. Denna del av bruttovinsterna har alltså inte stått till förfogande för investeringsfinansiering. I jämförelse med 1959 bör alltså likviditeten i meningen av ökad upplåning och/eller minskad bankinlåning ha försämrats med omkring 3,5 miljarder kronor. Det framgår av kreditmarknadsmatrisen, att näringslivets upplåning var ungefär densamma 1960 som 1959 dvs. omkring 1 900 miljoner kronor. I denna siffra ingår visserligen affärsbankernas personkrediter, som kan anslås till 200 miljoner kronor för 1959 men bara 100 miljoner kronor för 1960 — men mer än något hundratal miljoner kronor kan man inte få fram i ökning av näringslivets upplåning under 1960 jämfört med 1959. De tre — mycket runda — miljarderna i likviditetsminskning borde alltså kunnat återfinnas som en nedgång i näringslivets bankräkningar. Man kan också konstatera, att det har skett en mycket drastisk omsvängning i fråga om inlåningen på de typiska företagsräkningarna. Tillgodohavanden på check-, uppsägnings-, girokapital-, depositions- och kapitalräkning ökade från november 1958 till november 1959 med sammanlagt nära 1 600 miljoner kronor; under motsvarande period 1959—1960 minskade de innestående beloppen på dessa räkningar med nära 1 700 miljoner kronor. Skillnaden mellan inlåningsökning 1958—1959 och inlåningsminskning 1959—1960 uppgår nästan till de 3,5 miljarder man efter vad som ovan sagts kan räkna med med hänsyn till näringslivets finansieringsbehov under 1960 och verifierar såtillvida den slutsats man kommer till beträffande utvecklingen av näringslivets likviditet vid studiet av de olika sektorernas finansiella sparande. 2 Innebörden av nedgången av näringslivets likviditet är bl. a., att man även vid oförändrade investeringsutgifter inom denna sektor bör räkna med ökat upplåningsbehov, eftersom det knappast verkar sannolikt med en upprepning av den medelsförbrukning — respektive underlåtenhet att bygga upp rörelseräkningar — som synes ha ägt rum under 1960. Hur stort lånebehovet vid givna investeringsutgifter kan bli beror emellertid även på vinstutvecklingen. Och utrymmet för upplåningen beror i sin tur på utvecklingen inom övriga sektorer samt på den ekonomiska politiken. Här kan man — Ökningen av de privata investeringsutgifterna under 1960 kan också anslås till i runt tal 2,5 miljarder (dryga en och en halv miljard för fasta investeringar och bortåt 1 miljard i ökning av lagerinvestering). Att investeringsutgifterna ökat lika mycket som finansiella sparandet minskat implicerar att bruttovinsterna varit oförändrade, vilket inte verkar alldeles osannolikt. 2 Det är möjligt att näringslivets upplåning i utlandet ökat. I så fall bör betalningsbalansens »forskjutmngspost» uppvisa en stegring för 1960 jämfört med 1959. Denna faktor kan dock knappast ha spelat någon större roll.

70 KREDITMARKNADEN

även med antaganden om en viss ekonomisk politik — bara ange utvecklingsalternativ, som har karaktär av rena räkneexempel. Prognosen för den privata sektorns investeringsutgifter i fasta priser under 1961 pekar på en ökning på ungefär 350 miljoner kronor jämfört med 1960. I löpande priser kan ökningen uppgå till det dubbla. Om bruttovinsterna antas oförändrade under 1961 — det finns i dagens läge ingen anledning att förutspå en förändring vare sig i den ena eller den andra riktningen — skulle alltså näringslivets upplåningsbehov kunna förutsattas oka ined bortåt tre kvarts miljard kronor. Det kan emellertid antagas minska av den anledningen att avsättningarna till investeringsfonder kan förväntas praktiskt taget upphöra under 1961, så att vinstmedel disponibla för finansiering av investeringsutgifter i motsvarande mån skulle öka. Eftersom de nämnda faktorerna är av ungefär samma storleksordning skulle sammanlagda behovet av finansiering med egna medel och med upplåning alltså bli ungefär detsamma under 1961 som under 1960. Men frågan är om förbrukningen av egna medel kommer att upprepas i samma utsträckning som under 1960. Säg — blott för att markera den troliga tendensen — att medelsförbrukningen i år blir en halv miljard kronor mindre än I960. I så fall ökar också upplåningsbehovet med en halv miljard jämfört med 1960 och uppgår till 2,5 miljarder kronor. Statens inkomster kan under 1961 beräknas öka med omkring 1,6 a 1,7 miljard, utgifterna med några hundratal miljoner kronor mindre. Eftersom utlåningen beräknas öka endast obetydligt, skulle statens upplåningsbehov totalt sett komina att minska jämfört med 1960. För kommunerna har man beräknat att utgiftsöverskottet kan komma att öka med ett hundratal miljoner kronor i fasta priser, vilket skulle betyda ytterligare något hundratal i löpande priser. Slutligen kan man, om man skiljer ut bostäderna från näringslivet, räkna med ungefär oförändrat lånebehov på kreditmarknaden för denna sektor, eftersom investeringar i bostäder beräknas bli ungefär oförändrade under 1961 och likaså statens finansieringsbidrag. 1 Sifferexemplet skulle nu kunna illustreras med den förut använda matrisformen, utan att man dock går så långt som till att göra en fördelning av sektorernas upplåning efter kreditförmedlare respektive kreditförmedlarnas utlåning fördelad på olika låntagare. Kolumnen för kreditefterfrågan i tabell 2 redovisar ovan gjorda antaganden om de olika sektorernas kreditanspråk. Siffran för näringslivet har satts inom parentes med hänsyn till dess rent hypotetiska karaktär. Den framräknade totala kreditefterfrågan uppgår till sex miljarder kronor, dvs. är betydligt större än I960 men något mindre än 1959. I fråga om fördelningen av kreditgivningen mellan olika kreditförmedlare 1 De här gjorda antagandena resulterar i ökning i det finansiella sparandet för staten, kommunerna och utlandet, som sammanlagt uppgår till en halv miljard kronor, samt en minskning för näringslivet på en miljard kronor. Man har vidare att räkna med en ökning pa ett par hundra miljoner kronor i »ATP-sparande» och — som restpost — en ökning av hushållssparandet på likaledes några hundra miljoner kronor. Denna avmattning i hushållssparandets ökningstakt verkar inte osannolik med tanke på den ovanligt kraftiga stegringen under 1960.

KREDITMARKNADEN

71 Tabell IX: 2. Kreditmarknaden 1961 Nettobelopp, miljoner kronor Utbud

Efterfrågan

Summa

1000 500 2 000 (2 500) 6 000

Riksbanken Affärsbankerna Övriga kreditinstitut Marknaden

500 (2 000) 2 500 1000 6 000

visar mönstret också en återgång i riktning mot läget 1959. Riksbankens utlåning sjunker i och för sig tillbaka på grund av bortfallet av investeringsfondspengar. 1 »Marknadens» bidrag minskar jämfört med 1960 på grund av företagens mer ansträngda likviditet men ökar jämfört med 1959 med kreditutbudet från allmänna pensionsfonden (omkring tre kvarts miljard). Kreditutbudet från andra kreditinstitut än riksbanken och affärsbankerna kan snarast väntas minska något med tanke på utvecklingen av det privata försäkringssparandet. Under de givna förutsättningarna beträffande de olika sektorernas upplåningsbehov och utbudet från olika kreditförmedlare framkommer en överskottsefterfrågan på kredit som — om vågskålarna i balansen skall slå jämnt — bör tillfredsställas av affärsbankerna. Residualberäkningen av affärsbankernas kreditutbud ger ett värde på 2 miljarder. Detta värde är betydligt högre än för 1960 men ligger alltjämt lägre än affärsbankernas faktiska utlåning under 1959. Resonemanget har förts bl. a. under förutsättningen av oförändrad penningpolitik och oförändrat vinstläge för näringslivet. En åtstramning av penningpolitiken och ett försämrat vinstläge kan öka »marknadens» och övriga kreditinstituts bidrag (och minska affärsbankernas) via ökat sparbankssparande och ökade obligationsköp och kan också påverka näringslivets investeringsplaner och denna sektors upplåningsbehov. Ett i dessa avseenden oförändrat läge betyder emellertid inte heller att affärsbankernas kapacitet (och villighet) att ge krediter stämmer överens med det residualbehov, som med hänsyn till den ekonomiskt-politiskt acceptabla totalupplåningen och kreditutbudet från övriga kreditförmedlare kan anses rimligt. Diskussionen härav kan utgå från en analys av de faktorer, som påverkar affärsbankernas likviditetsförändringar. Ur affärsbankernas synpunkt kan som likvida tillgångar räknas fordringar mot staten (statspapper), mot riksbanken (riksbanksgiro och sedlar), mot utlandet (valutor) och vissa fordringar mot allmänheten (främst hypoteksobligationer). I detta sammanhang kan man alltså inskränka sig till att diskutera de olika sektorernas innehav av just dessa finansiella placeringar. Härvid är att märka, att när riksbanken förvärvar likvida tillgångar t. ex. i 1 Riksbankens kreditgivning påverkas även av valutareservens förändringar och dess vinstutveckling. Dessa faktorer har här antagits verka i riktning mot någon ökning av kreditgivningen till övriga sektorer.

1-2

KREDITMARKNADEN

Tabell IX: 3. Förändringen i vissa sektorers likviditet 1959 och 1960 Nettobelopp, miljoner kronor 1960

1959 1 halvår

B Privata sektorn (exkl. affärsbanker) 1. Statspapper m. m 2. Investeringskonton 4. Obligationsskuld C Utlandet Summa A till C

686 -878 -403 32 -383 -124 — 43 -235

2 halvår - 2 607 1500 1294 8 545 347 13 -1120

1 halvår

2 halvår

1023 — 445 -284 115 -225 - 51 415 993

— 2 200 2 200 800 800 600 0 100 100

form av statspapper, skapar den hos en annan sektor i regel en likvid tillgång i form av en riksbanksfordran. Netto räknat skapas då inga likvida tillgångar för övriga sektorer. (Riksbankens transaktioner avser endast undantagsvis illikvida placeringar som t. ex. lån till privata sektorn.) Riksbanken behöver i detta sammanhang därför ej behandlas som särskild sektor. Vill man visa hur affärsbankernas likvida tillgångar förändrats, kan man alltså utgå från det sätt på vilket de övriga sektorerna absorberat eller avyttrat dylika likvida placeringar. För enkelhetens skull kan uppdelningen av övriga sektorer begränsas till att avse staten, utlandet och den privata sektorn exklusive affärsbankerna (men inklusive övriga kreditinstitut). Nettot av förändringen i dessa sektorers likvida placeringar skall svara mot förändringen i affärsbankernas innehav därav (med omvänt tecken). En del av dessa förändringar återfinns i de redan använda matriserna, som ju emellertid å ena sidan avser även andra placeringar än de likvida men å andra sidan ej driver uppspaltningen av dessa så långt, som är önskvärt ur synpunkten av en likviditetsanalys. Dessutom görs redovisningen nu halvårsvis för att man skall få en uppfattning om de starka säsongsvängningar, som gör sig gällande mellan dessa perioder. (Se tabell 3.) Statens skuldsättning (negativt tecken) var som synes mindre andra halvåret 1960 än andra halvåret 1959, och dess kassaöverskott större första halvåret 1960 än första halvåret 1959. Årssaldot svarar mot de upplåningssiffror per kalenderår, som angetts i kreditmarknadsmatriserna och kommenterats i anslutning därtill. Den privata sektorns absorption av det från statens verksamhet emanerande likviditetstillskottet var större 1959 än 1960 (raden B l i tabellen). I gengäld ökade denna sektor under 1960 kraftigt sina fordringar på riksbanken dels i form av inlåningen på investeringskonton (rad B 2) dels i form av ökat sedelinnehav (rad B 3). (Liksom för statsupplåningen präglas denna senare likviditetsfaktor av en kraftig säsongväxling mellan halvåren.) Vidare har den privata sektorn skapat likvida placeringar — minskat sin likviditet — genom försäljning av obligationer andra än statsobligationer (främst hypoteksobligationer). Räknat både på hel- och halvår har denna sektor totalt sett ökat sin likviditet mer (resp. minskat sin lik-

7.3 KREDITMARKNADEN

Tabell IX: 4. Affärsbankernas likviditet 1959 och 1960 Förändringar halvårsvis i miljoner kronor 1959

Valuta Summa

1 halvår

2 halvår

1 halvår

2 halvår

-220 -569 1104 - 80 235

92 -24 637 415 4120

-324 -183 121 -607 ^993

(400) (-500) -100

1 Om man korrigerar för den tillfälliga omflyttningen av medel mellan affärsbankerna och postgirot i samband med omsättningsskattens införande bör siffran för andra halvåret 1959 ökas med drygt en halv miljard och siffran för första halvåret 1960 sänkas motsvarande.

viditet mindre) under 1960 än 1959.1 Vad slutligen utlandet beträffar domineras bilden av dess likviditetsökning under första halvåret 1960 svarande mot en nedgång i vår totala valutareserv. Totalt sett minskade de här diskuterade sektorerna sin likviditet mycket kraftigt under 1959 (och särskilt under andra halvåret) men ökade den kraftigt under 1960 (och särskilt under första halvåret). I själva verket skulle minskningen sista halvåret 1959 blivit ännu mycket större (drygt en halv miljard) och ökningen första halvåret 1960 också motsvarande större om inte, som förut nämnts, just före årsskiftet tillgodohavanden tillfälligtvis flyttats över från affärsbankerna till postgirot för att därefter återinstromma till affärsbankerna. Den i tabellen illustrerade likviditetsutvecklingen underskattar därför den omkastning, som faktiskt ägt rum. Likviditetsutvecklingen för de ovan behandlade sektorerna har nu sin motsvarighet (med omvänt tecken) i förändringarna i affärsbankernas likviditet. Tabell 4 visar den form dessa likviditetsförändringar tagit. Man kan notera den successiva avvecklingen av innehavet av skattkammarväxlar samt den kraftiga minskningen i valutainnehavet första halvåret 1960. Den största skillnaden mellan 1959 och 1960 avser dock innehavet av svenska obligationer, som ökade mycket kraftigt 1959 men under 1960 förmodligen minskat med ett par hundra miljoner. Denna utveckling har kraftigt reducerat affärsbankernas likviditet. Medeltalet för affärsbankernas faktiska likviditetskvoter 2 var i november 1960 38,1 procent mot 46,3 procent i november 1959. De av riksbanken rekommenderade likviditetskvoterna hade däremot ökat från 38,4 procent i november 1959 till 41,4 procent i november 1960. Efter att ha legat med kraftigt likviditetsöverskott har affärsbankssystemet i dess helhet nu kommit över på minussidan fast förhållandet växlar avsevärt mellan olika banker. Utgångsläget för 1961 är i alla hän1 Ur den privata sektorns synpunkt representerar insättningen på investeringskonton egentligen ej en likvid tillgång. Ur synpunkten av affärsbankernas likviditetsutveckling utgör den emellertid en kontraktiv faktor med samma effekt som t. ex. en ökning av allmänhetens sedelinnehav. 2 Likviditetskvoten kan, i stort sett, sägas utgöra relationen mellan likvida placeringar å ena sidan och inlåningen exkl. sparräkningar å den andra.

74 KREDITMARKNADEN

delser det, att affärsbankerna jämfört med 1960 har betydligt svårare att tillfredsställa krav på ökad utlåning. Möjligheterna härtill skulle då i stor utsträckning komma att bero på likviditetsutvecklingen under 1961. För bedömningen härav kan man använda schemat för affärsbankernas likviditet såsom bestämd av likviditetstillskotten från övriga sektorer — diskussionen härav får givetvis återigen karaktären av räkneexempel. Statens likviditetstillskott till övriga sektorer — dess upplåning — antas som förut uppgå till omkring en miljard kronor 1961. Olika antaganden kan nu göras om den politik som följs vid täckningen av detta upplåningsbehov. Men man kan knappast tänka sig att marknaden utanför affärsbankerna — »kapitalmarknaden» — absorberar mindre än en halv miljard. 1 Man kan vidare räkna med en ökning av den privata sektorns sedelinnehav och en fortsatt valutaavtappning på ett par hundra miljoner kronor. Mot statens likviditetspåspädning skulle då stå en »absorption» från den privata sektorn (exkl. affärsbanker och inkl. övriga kreditinstitut och A.T.P.) och från utlandet av sammanlagt samma storleksordning. Nettotillskottet till affärsbankerna skulle m. a. o. då bara kunna bli relativt obetydligt och deras utlåningsmöjligheter i motsvarande mån begränsade. De här angivna utslagen för förändringarna på kreditmarknaden är trots grovheten och de väldiga osäkerhetsmarginalerna i kalkylerna likväl av en sådan storleksordning, att man knappast kan ta fel på själva riktningen i utvecklingen. Man skulle inte i samma utsträckning som under tidigare år behöva räkna med ett knapphetsläge på »kapitalmarknaden», dels emedan utbudet genom ATP-fondens tillkomst fortsätter att öka och dels emedan de statliga låneanspråken liksom under 1960 kommer att ligga på en jämfört med tidigare år relativt låg nivå. Förutsättningar skulle m. a. o. kunna tänkas uppkomma för en ökad upplåning mot obligationer som för näringslivets och kommunernas del skulle innebära en motvikt mot den knapphet på övriga krediter man vid oförändrad penningpolitik kan räkna med på kreditmarknaden under 1961. Denna skärpning bör, speciellt med hänsyn till säsongen i den statsfinansiella utvecklingen, bli särskilt märkbar under första halvåret. Om ej särskilda åtgärder vidtas kan t. ex. då affärsbankernas byggnadskreditiv bli lidande vid den allmänna efterfrågepress för affärsbankskrediter, som kan väntas från näringslivet. I ett sådant läge kan affärsbankerna också tänkas vara ovilliga till att medverka till avlyft genom köp av hypoteksobligationer, ehuru dessa i och för sig skulle öka deras likviditet i meningen av kravet på ett likviditetskvotsminimum. Vidare kan affärsbankernas kreditransonering förväntas bli skärpt, vilket kan tänkas gå ut över de marginella och nya investeringarna under det att de större och sedan en tid tillbaka redan planerade i första h a n d skulle tillgodoses. De realekonomiska verkningarna av det åtstramade läget på kreditmarknaden 1 Resten eller omkring en halv miljard skulle placeras i riksbanken och affärsbankerna. ATP: s placeringpolitik kommer härvidlag att spela en betydelsefull roll. J u större del av ATP: s fondmedel som utlånas till näringslivet, dess mindre blir denna sektors krav på affärsbankerna och dess mer kan i och för sig dessa placera i statspapper och därigenom öka sin likviditet och kreditkapacitet,

KREDITMARKNADEN

skulle därför framför allt k u n n a förväntas bli märkbara något längre fram i tiden. Resonemanget har hela tiden förts med utgångspunkt från givet upplåningsbehov baserat bl. a. på prognosen över den privata sektorns och kommunernas investeringsplaner. Det bör emellertid bemärkas att dessa planerade investeringsutgifter ej på något sätt behöver sammanfalla med vad som ekonomiskt-politiskt kan anses rimligt bl. a. med hänsyn till konjunkturläget. Utvecklingen av personkrediterna bör f. ö. även uppmärksammas ur denna synpunkt. Riktlinjerna för penningpolitiken blir med andra ord beroende på den investeringsvolym såväl som på den konsumtionsutveckling, som ur olika synpunkter kan anses lämplig. Något kriterium härför kan emellertid i och för sig inte erhållas genom en analys av kreditmarknadens aktuella läge eller förväntade utveckling.

6—610156

76 SAMMANFATTANDE

BEDÖMNING

X. Sammanfattande bedömning De i de föregående kapitlen redovisade utvecklingstendenserna sammanfattas i tabell 1, Preliminär försörjningsbalans för 1961. Av redogörelserna lör siffrornas beräkning framgår att osäkerhetsgraden är betydande. Det måste ändå vara rimligt att på detta sätt sammanföra och summera vad man kan anse sig veta. I den mån avvikande meningar eller nya fakta framläggs eller åtgärder föreslås kan dessas innebörd lättare klarläggas. På grundval av delvis kända förhållanden och i övrigt redovisade antaganden och sannolikhetsomdömen erhålls i den framlagda försörjningsbalansen för 1961 ett efterfrågeöverskott, som motsvarar ungefär 1 procent av bruttonationalprodukten. Det inflationstryck, som detta representerar, kan dock på ett obestämt sätt motverkas och reduceras genom en efterfrågedämpande effekt av pågående kreditåtstramning. — Ett totalomdöme om konjunkturutsikterna för det framförliggande året kan emellertid inte endast baseras på en mer eller mindre modifierad slutsiffra i en sådan totalbalansräkning. Frågan huruvida ett framräknat efterfrågeöverskott är ett resultat av bristerna i vår kunskap eller ett realistiskt uttryck för en tendens till överansträngning av resurserna måste också diskuteras på basis av ett studium av de konkreta förhållandena på viktigare delområden. Av betydelse är dessutom vilken tidsfördelning under året som kan väntas ifråga om olika ef terf rågeförändringar och därmed följande krav på de ekonomiska resurserna. Den allmänna bild som erhålls såväl av den sammanfattande tabellen — •mationalbudgeten» i inskränkt mening — som av den konkreta analysen är i stort sett följande: De tillgängliga arbetskraftsresurserna utnyttjas numera praktiskt taget fullständigt. Därmed har takten i produktionsökningen blivit mer dämpad än tidigare. Eftersom någon ny arbetstidsförkortning inte skall genomföras under 1961 kan dock den totala produktionsökningen mellan kalenderåren bli lika stor som föregående år, förutsatt att näringslivets effektivitet inte motverkas av eventuellt uppträdande desorganisationsföreteelser. En viss risk härför föreligger i och med att vårens normala säsonguppsving förenas med en särskilt kraftig ökning av efterfrågan under årets första hälft. Efterfrågeökningen kan däremot väntas bli något mindre under senare delen av året. Den ökning i efterfrågan på varor och arbetskraft som kan väntas för 1961 kommer från alla huvudsektorer, såväl från de utländska exportmarknaderna som från konsumtionen och investeringarna inom landet. Minskad omfattning förutses dock för de enskilda investeringarna utanför industri och handel och för de civila statliga investeringarna, medan det av sta-

SAMMANFATTANDE

BEDÖMNING

Tabell X: 1. Preliminär försörjningsbalans för 1961 Miljoner kronor i 1960 års priser

Tillgång Bruttonationalprodukt 1 Import resp. import utrymme Summa tillgång Efterfrågan Privat bruttoinvestering Statlig » Kommunal » Lagerökningsbehov Export Privat konsumtion Statlig » Kommunal » Summa efterfrågan Summa efterfrågeöverskott 1961.

1960 Förändring 1960—1961

Milj. kr

Milj. kr

68 200 14 500

+ 2 500 + 600

82 700

+ 3100

12 700 5 200 3 900 500 14 200 37 300 3 600 5 300

+ + +

82 700

+ 3 750

350 0 150 0 + 800 + 2 000 + 200 + 250

Procent

+ 4 + 4

+ 4,5

+ 650-X2

1 I princip skall en beräkning av detta slag avse »normalår» (ur kalendarisk synpunkt). År 1961 innehåller emellertid t v å arbetsdagar mindre än 1960. Eftersom detta kan väntas slå något starkare på produktionsvolymen än på inkomsterna har den förras ökning tilltagits något i underkant när det gäller kronbeloppet. 2 Med detta x symboliseras den småningom inträdande dämpningseffekt av den pågående likviditetsåtstramningen i näringslivet och banksystemet, vilken inte kunnat kvantitativt beräknas.

ten till sin omfattning styrda bostadsbyggandet blir av nästan oförändrad omfattning. Ifråga om prisutvecklingen måste man räkna med vissa genomslag av redan inträffade eller förutsedda kostnadsökningar; även om den föregående utvecklingen skapat vissa vinstmarginaler, som nu kunnat reduceras, kan dock inte en årlig ökning av lönekostnadsnivån med 7 procent i längden förenas med en sådan prisstabilitet som — bortsett från varuskattens verkan — rått under de senaste tre åren. Denna bild av det ekonomiska läget och utsikterna för det närmaste året bekräftas ytterligare av de omedelbart före årsskiftet framkomna resultaten i konjunkturbarometern. Denna redovisar omdömen från ca 1 400 företagsledare inom industrin, avgivna i huvudsak omkring den 15 december. Omdömena är visserligen inte kvantitativt preciserade utan avser endast ökning, stillestånd eller minskning beträffande de efterfrågade förhållandena. För metallindustrierna (utom varven) samt för malmgruvor rapporteras fortsatt produktions- och sysselsättningsökning under de närmaste 3 till 6 månaderna på ungefär samma sätt som under uppsvinget 1959 och 1960. Stark arbetskraftsbrist, speciellt för yrkesarbetare och teknisk personal, uppges också från de flesta företagen på dessa områden. (Omdömena om arbetskraftsbehov etc. refereras utförligare i kap. VI.) Även inom övriga industrier skulle utvecklingen fortsätta ungefär som förut, om också i något långsammare takt för skogsindustrierna. En viss tillbakagång skulle vara

78 SAMMANFATTANDE BEDÖMNING

att vänta för sko- och läderindustrin och vissa delar av träindustrin. — Svaren på frågorna rörande lagersituation och orderingång utgör i stort sett endast variationer på samma mönster. Lagren av färdigvaror anses således i regel vara lagom stora eller något för små (viktigaste undantag: skoindustrin och — av andra uppgifter att döma — bilindustrin). De väntas lika ofta minska som öka under det närmaste kvartalet. Minskningarna skulle särskilt gälla metallindustrierna och de största ökningarna inträffa för skogsindustrierna. Både där och i övrigt är detta troligen uttryck för säsongförhållandena, trots att dessa egentligen skall ha hållits utanför bedömningen. — Orderingången väntas visserligen i regel inte längre stiga, vilket den däremot gjort t. o. m. sista kvartalet 1960 (viktigaste undantag är järnbruk e n ) , men den förväntas inom verkstadsindustrin fortsätta på sin hittillsvarande höga nivå, stiga vid gruvorna och inom den kemisk-tekniska industrin, men sjunka inom trä- och läderindustrierna samt varven. Enligt den senast föreliggande mera preciserade orderstatistiken för verkstadsindustrin skulle orderingången fram t. o. m. augusti ha inneburit en pågående förlängning av orderstockarna; omdömena i konjunkturbarometern betyder att denna utveckling alltjämt skulle fortsätta trots de bekanta svårigheterna för bilindustrin, som alltså synes vara en isolerad företeelse. Den starkaste ökningen i verkstadsindustrins orderingång under fjärde kvartalet har gällt exporten och på den punkten väntar man t. o. m. i några fall fortsatt uppgång. Mot denna bakgrund är det märkligt att man i åtskilliga fall (över femtedelen av företagen) väntar sig lägre exportpriser under första kvartalet 1961 än under det närmast föregående, medan man däremot varken inom verkstäder eller järnbruk i nämnvärd omfattning väntar några prishöjningar vare sig på export- eller hemmamarknaden. Även inom den relativt expansiva kemisk-tekniska industrin överväger prissänkningsförväntningarna, medan övriga industrigrenar — trots lägre expansionstakt eller stagnation — i relativt stor utsträckning väntar sig kunna ta ut högre priser på sina produkter både i in- och utlandet. — Konjunkturbarometern bekräftar slutligen i stort sett den bild som investeringsenkäten (se kap. VIII) gett av industrins investeringsplaner, dvs. fortsatt ökning av investeringarna i både byggnader och maskiner. Vårens säsonguppsving kommer således att utspelas i en situation med hög aktivitet, åtminstone delvis på gränsen till överkonjunktur. Vad m a n k a n veta om utvecklingen på de privata och offentliga serviceområdena pekar på att konkurrensen om arbetskraft kommer att skärpas från dessa håll. I fråga om byggnadsindustrin pekar visserligen prognoserna för kalenderåret 1961 som helhet på ett visst jämviktsläge, men det finns anledning att tro att arbetskraftsbehovet fortfarande kommer att ökas under •första halvåret även på detta område. Väsentligt är också det förhållandet att man i år går in i våruppsvinget utan de reserver som under förra året ;alltjämt fanns i form av en viss kvarstående öppen eller dold arbetslöshet jämte möjligheten att inställa då pågående beredskapsarbeten, vilka däremot <för närvarande bedrivs i endast obetydlig omfattning.

SAMMANFATTANDE BEDÖMNING

79 Slutsatsen är, som förut nämnts, att det finns risk för uppkomsten av desorganisationsföreteelser av tidigare välkänd natur, särskilt inom de delar av näringslivet där arbetskrafts- och annan kapacitetsbrist kan väntas bli mest påtaglig, dvs. framför allt större delen av metallindustrin. Eftersom emellertid näringslivet i övrigt är starkt beroende av denna industri för leveranser av maskiner, reservdelar och byggnadsmaterial samt för reparationsarbeten, måste en sådan utveckling få en hämmande verkan på produktivitetsutvecklingen i sin helhet. Vad som omedelbart riskeras är väl inte någon direkt nedgång av produktiviteten utan endast en viss dämpning av framstegstakten. Detta är dock inte betydelselöst. Det produktivitetsantagande — nära tre procents produktionsökning per sysselsatt person — som begagnas i denna nationalbudget är betingat av förutsättningen att ekonomin hålls i god balans. Av det föregående framgår att risken för en mindre fördelaktig utveckling, vid vilken ett efterfrågeöverskott framkallar desorganisationsföreteelser med åtföljande kostnads- och prisstegringar i stället för gynnsammast möjliga produktionsökning, närmast skulle vara förknippad med utvecklingen under vårsäsongen. Utsikterna på något längre sikt skulle peka mot en bättre balans. Denna utveckling mot bättre balans skulle emellertid kunna tills vidare omintetgöras eller förvandlas till ett mera svårmanövrerat bakslag om inflationstrycket under mellantiden tillåts bli alltför starkt. Den ekonomiska politiken behöver alltså i nuvarande läge inriktas på att förebygga, att vårens säsongmässiga uppsving, som sannolikt sammanfaller med konjunkturuppsvingets kulmination, leder till en uppbromsning av produktionsökningen och ett skärpt inflationstryck. Det kan måhända hävdas att den kreditåtstramning, som sedan länge pågått, kommer att skapa den erforderliga balansen. De planerade investeringarna skulle således, enligt denna tankegång, i viss utsträckning inhiberas, varulager tömmas osv. Såsom närmare belysts i föregående kapitel är det tydligt att likviditeten ej endast i bankerna utan även inom företagen avsevärt reducerats under loppet av 1960. Å andra sidan är det också tydligt att den totala likviditeten eller »tillgången på pengar» hos allmänheten och företagen fortfarande är mycket hög, eftersom 1960 års utveckling endast betytt att en viss del av de föregående årens stora likviditetsökning eliminerats. Tyvärr äger vi endast mycket små möjligheter att bedöma hur hastigt förändringarna i likviditetsläget återverkar på det reala ekonomiska förloppet. Där man förut baserat sina investeringar på bank- eller självfinansiering kan man övergå till andra finansieringsformer, framför allt krediter mellan företagen inbördes. Visserligen gjordes erbjudandet om medelsplacering i investeringsfonderna direkt i avsikt att minska den bas för en dylik kreditexpansion, som vissa företags höga likviditet utgjorde. Det är också tydligt att en viss sådan verkan uppnåtts, men det är svårt att veta i vilken grad vare sig detta eller andra inslag i den kredit- och likviditetsbegränsande politiken redan påverkat företagens för dagen kända planer för 1961 och i vilken grad en sådan realekonomisk verkan ytterligare är att vänta. Till

80 SAMMANFATTANDE

BEDÖMNING

belysning av denna fråga har omkring den 10 december en särskild rundfråga gjorts hos ett femtiotal av de företag som medverkat i investeringsenkäten i oktober. Någon i detta sammanhang intressant tendens till justering i planerna kunde inte konstateras. Genomgående uppgavs att man hade de planerade investeringarnas finansiering tryggad. Även om det är tänkbart och troligt att åtstramningspolitiken på ett inte närmare preciserbart sätt gjort de nu föreliggande planerna mindre expansiva än de annars skulle ha blivit, skulle man alltså tills vidare inte därutöver ha att räkna med någon nedskärning av de från den större och medelstora industrins sida rapporterade investeringsplanerna. Det är dock, såsom närmare redovisats i kapitel VIII, vanligt att industriföretagen under årets lopp beslutar genomföra större investeringar i maskiner m. m. än de kunnat uppge vid tidpunkten för investeringsenkäten. Det kan tänkas att den sänkta likviditeten kommer att dämpa denna eljest normala uppjustering av planerna. Det är också tänkbart att kreditåtstramningen får ytterligare andra verkningar, t. ex. på kommunernas och de mindre företagens investeringsverksamhet. Att döma av den alltjämt mycket höga orderinströmningen hos verkstadsindustrin och av ansökningarna om byggnadstillstånd synes emellertid åtstramningens dämpande verkningar tills vidare förbli begränsade. Eftersom likviditets- och kreditåtstramningens resultat under alla förhållanden inte är möjliga att kvantitativt bedöma i förväg, har förfarandet vid upprättandet av den preliminära försörjningsbalansen fått bli följande: de olika efterfrågeposterna beräknas såsom tidigare på basis av de slutsatser som kan dras av erhållna enkätuppgifter osv., utan hänsyn till den förmodligen gradvis stigande, ytterligare effekt som penningpolitiken eventuellt k a n väntas utöva. Denna har i stället applicerats på slutresultatet såsom en mera obestämd motvikt till det på detta sätt framräknade efterfrågeöverskottet. I det följande genomgås nationalbudgetens olika delposter summariskt. För något utförligare bakgrund till de angivna siffrorna hänvisas till de föregående särskilda kapitlen. Tillgångs sidan Produktionsökningen med nära 4 procent eller 2 500 miljoner kronor har antagits uppstå genom nära 3 procents produktivitetsökning (per sysselsatt person) och en ökning av sysselsättningen med 1 procent. (På grund av minskat antal arbetsdagar har dock beloppen här räknats i underkant.) Under några år tycks produktiviteten ha stigit något snabbare, men blivit av den här antagna storleken under 1960. Den förut relativt höga produktivitetsstegringen var delvis betingad av förbättrat kapacitetsutnyttjande. När nu arbetskraftsreserverna tagits i anspråk och störningsfenomen redan i viss grad börjat uppträda, skulle man måhända k u n n a befara ytterligare försvagning i stegringstakten; såsom nyss framhållits måste man r ä k n a med denna risk

SAMMANFATTANDE

BEDÖMNING

om den ekonomiska politiken skulle tillåta en stigande överspänning under våren. Att produktivitetsantagandet för 1961 trots detta nu sätts lika med vad som kan förmodas ha gällt för 1960 och alltså inte sänks ytterligare motiveras av den väntade efterfrågeökningens inriktning. Denna förutses i särskilt stor omfattning avse den privata konsumtionen. En ökning bl. a. av detaljhandelstjänster — delvis på basis av lagerminskning — och av varuproduktionen i konsumtionsvaruindustrierna, som hittills blivit relativt litet ansträngda, torde realt sett kunna erhållas relativt billigt genom ökat utnyttjande av redan föreliggande kapacitet. Detta skulle alltså i försörjningsbalansen framträda som en produktivitetsförbättring och upphäva på andra håll framträdande dämpningar, i den mån dessa inte förvärras. (Den undersysselsättning som rekylen på köprushen skapade för de anställda inom handeln under våren 1960, har på motsvarande sätt framträtt som ett minus i produktivitet under detta år. Ett visst tillskott i produktivitetsökningen synes å andra sidan ha uppstått under 1960 och de närmast förflutna åren i och med att arbetstidens förkortning inte medfört ett lika starkt produktionsbortfall.) Det säger sig självt att det här redovisade antagandet om den fortsatta produktivitetsutvecklingen inte kan göra anspråk på någon större precision, även om det stöds av ett konkret studium av produktionens utvecklingstendenser på olika delområden (kap. V). Inte ens den redan förflutna tidens produktivitetsförändringar är annat än delvis kända. Det må därför ännu en gång framhållas, att omdömena om 1961 års samhällsekonomiska balans inte endast baseras på den osäkra totalkalkylen utan även på den mera detaljerade och konkreta iakttagelsen av konjunkturförhållandena, särskilt på arbetsmarknaden. Å andra sidan kan påpekas, att ett fel i bedömningen av produktions- och produktivitetsökningen inte betyder ett lika stort fel i saldot: en oförutsedd ökning på tillgångssidan genom ökad produktion innebär också en ökning av i första hand vinster eller löner, och dessa inkomstökningar ger i sin tur upphov till utgifts- d. v. s. efterfrågeökningar om också inte av samma storlek som ökningen av tillgångarna; felet i beräkningen av den samhällsekonomiska balansen blir alltså inte lika stort som felet i produktionsantagandet. /mjoorfökningen 1961 har i försörjningsbalansen upptagits endast till det belopp som förutses k u n n a bli betalt med årets export. Uttryckt i 1960 års penningvärde innebär detta att totalimporten kan bli något större än exporten 1961, detta tack vare en viss förutsedd förbättring i prisrelationen. Eventuellt importöverskott betraktas här som uttryck för en brist i den samhällsekonomiska balansen, ett underskott som i första hand måste täckas genom förbrukning av valutatillgångar. Eftersom ett importöverskott förelåg 1960 blir den i denna mening tillåtna importökningen mindre än exportökningen. (Importöverskottet 1960 har här upptagits till 300 miljoner kronor. Den officiella statistiken torde komma att visa en högre siffra, n ä r m a r e 400 miljoner kronor, men den så kallade förskjutningsposten torde åtminstone delvis vara uttryck för rent statistiska missvisningar, varför siffran avrundats nedåt till 300 miljoner kronor.)

82 SAMMANFATTANDE BEDÖMNING

Efterfrågesidan De privata investeringarna. Utvecklingen är h ä r mycket olikartad på olika delområden. Det är lämpligt att här redovisa den på tre avsnitt: industriinvesteringar, bostadsbyggen och övriga investeringar. Se följande tablå: 1960 Milj. kr. Privata industriinvesteringar 4 600 Privata bostadsbyggen 3 200 övriga privata investeringar 4 900 Summa privata investeringar 12 700

Förändring 1960—1961 Milj. kr. Procent + 420 + 9 +25 +1 — 90 —2 + 355 + 3

Beräkningen av industriinvesteringarnas ökning 1961 försvåras såsom i andra sammanhang framhållits av att jämförelsesiffrorna 1960 påverkats av betalningsförskjutningar, betingade av omsättningsskattens införande. Sedan investeringsenkätens siffror justerats med hänsyn dels till denna missvisning, dels till den normala underskattning i planerna som höstenkäten erfarenhetsmässigt visat sig innehålla, skulle man nå fram till slutsatsen att investeringsplanerna innebär en ökning med omkring 16 procent för byggnader och maskiner sammantagna. Medräknas underhållsutgifterna skulle ökningssiffran bli ca 11 procent eller ca 500 miljoner kronor för industrins investeringar totalt, varav dock en inte oväsentlig del faller på statliga och kommunala företag. För den privatägda delen av industrin blir siffran ca 420 miljoner kronor i ökning på en total summa av 4 600 miljoner kronor. Såsom förut angivits har denna beräkning gjorts direkt i anslutning till tidigare mönster, på basis av investeringsenkäten utan hänsynstagande till möjligheten att den pågående likviditetsåtstramningen skulle komma att medföra ett annat utfall. Eftersom investeringsprognosen baseras på uppgifter om konkreta investeringsplaner, som till stor del redan är under genomförande och som i varje fall i regel har finansieringen säkrad, skulle man dock inte kunna vänta sig någon mera påtaglig realekonomisk effekt under första hälften av 1961, trots att i och för sig likviditetsåtstramningen i banksystemet rent säsongmässigt kan väntas bli skärpt under våren. Det privata bostadsbyggandet utgör ungefär två tredjedelar av det totala. Återstoden sker väsentligen genom kommunerna. Såsom närmare redovisats i kapitel VIII skulle bostadsbyggandet bli nästan oförändrat till sin volym under 1961, om man följer nu föreliggande eller förutsedda planer. Å andra sidan är dessa i viss mån elastiska. Igångsättningstillstånd ges av länsarbetsnämnderna delvis i direkt anknytning till det lokala arbetsmarknadslägets krav. Här föreligger således ännu en halvautomatisk balansfaktor: skulle det faktiska läget bli ett annat än som förutsetts i den centrala planeringen blir den praktiska tillämpningen delvis anpassad därefter. Finansieringen blir i viss mån en sekundär fråga. Å andra sidan kan kravet på en sådan byggnadsvolym, att full sysselsättning upprätthålls inom byggfacken — ett krav som förstärks av kvarstående bostadsköer — innebära en påfrestning på den samhällsekonomiska balansen i övrigt i och med de

SAMMANFATTANDE BEDÖMNING

krav som byggnadsverksamheten ställer på andra industriers leveransförmåga i lägen då denna redan är toppbelastad. Övriga privata investeringar synes minska något under 1961. Minskningarna gäller, såsom nämnts i kapitel VIII, särskilt fartyg (— 135 milj. k r . ) , flygplan (— 65 milj. kr.) och kraftverk (— 30 milj. k r . ) . Däremot skulle byggnadsverksamheten för handelns behov öka kraftigt (80 milj. k r . ) . En annan ökningspost är motorfordon (i nyttotrafik) för vilka underhållsutgifterna beräknas stiga med 50 miljoner kronor på grund av det ökade bilbeståndet, medan nyanskaffningen på basis av investeringsenkäten bedömts oförändrad. Beräkningen av de statliga investeringarnas utveckling baseras dels på uppgifter från vederbörande affärsverk osv. rörande sannolik volym för den faktiska verksamhetens omfattning, dels mera schematiskt på budgetårsvis tilldelade medelsramar, omräknade till kalenderår. Bakom den obetydliga ökning med 20 miljonor kronor, som förutses för 1961, ligger dels en uppgång med 110 miljoner kronor för de militära investeringarna (materielleveranser och underhåll) dels en nedgång för affärsverken och — framför allt — vägbyggandet, som minskas med 100 miljoner i samband med bortfallet av beredskapsarbetena. Bortfallet av 1960 års stora flygplansköp räknas till hälften (65 milj. kr.) som statens affär; däremot planerar AB Statens Skogsindustrier och Norrbottens Järnverk AB betydande utbyggnader, så att de statliga industriinvesteringarna ökas med 80 miljoner kronor. Kommunernas investeringar har bedömts främst på basis av statistiska centralbyråns enkät hos hälften av kommunerna. Det är relativt svårt att bedöma dennas tillförlitlighet. Originalsiffrorna (av kommunerna antagna utgiftsstater) har reducerats något i anslutning till tidigare erfarenheter, som dock inte säkert är giltiga i dag. — Det är särskilt utbyggnaden av sjuk- och åldringsvården, skolorna och trafikapparaten, som föranleder ökningarna med sammanlagt över 150 miljoner kronor. Ifråga om lag er ökningsbehov et förutsätts att den antagna ökningen av bruttonationalprodukten normalt behöver åtföljas av en ökning av lagerhållningen inom produktion och distribution. Tidigare under efterkrigstiden har denna uppgått till i genomsnitt något mer än en femtedel av produktionsökningen. Numera torde behovet av lagerökning vara något mindre. Man kan därför utgå från en avrundad siffra på 500 miljoner kronor d. v. s. samma ökning som 1960. Bakom 1960 års siffra döljer sig visserligen onormala ökningar på vissa områden, vilka man inte skulle kunna vänta sig upprepas i år, men å andra sidan även onormala lagerförbrukningar (skogsoch kreaturskapital). De 500 miljonerna netto framstår därför som ett ganska normalt uttryck för vad näringslivet kommer att eftersträva i ett läge där lagervolymen vid årets början — såsom av allt att döma är fallet — betraktas som normal. Lagerförändringen hör till de poster som uppvisat de största kastningarna. Ett eventuellt efterfrågeöverskott kan ta sig uttryck i en stark lagerminskning. Den här angivna siffran utgör således inte något om-

84 SAMMANFATTANDE

BEDÖMNING

döme om det sannolika utfallet utan — helt i enlighet med principerna för upprättandet av den preliminära försörjningsbalansen — en uppskattning av den efterfrågetendens, som kan antas vara verksam vid den angivna produktionsökningen. För exporten redovisas i kapitel III två olika beräkningssätt. Det ena baseras på en genomgång av marknadsförhållandena bransch för bransch. Det andra baseras på tillgängliga uppgifter om mer eller mindre officiella produktionsökningsprognoser för de viktigaste av våra avnämarländer jämte iakttagelsen av tidigare samband mellan dessa länders produktionsökning och importbehov. Vid oförändrad andel i dessa länders import skulle den svenska exporten k u n n a beräknas stiga med 6 procent i volym och 8 procent i värde. Den förstnämnda beräkningsmetoden har gett ett två procent lägre resultat. I sina huvuddrag åsyftar den emellertid endast årets första del och har tidigare visat sig ha en tendens att visa avsevärt för lågt. I totalbalansen insätts därför den ur den mera schematiska metoden erhållna siffran, som dock kan anses stödjas av de mera konkreta undersökningarna, trots att dessa för dagen visar lägre siffror. Den privata konsumtionen. Vid en ökning med 8 procent i de för enskilda konsumenter disponibla inkomsterna och ett av kostnadsökningar föranlett minimum av nära 2 1/2 procents prisstegring skulle den reala inkomstökningen för konsumenterna bli ca 5 1/2 procent. Tidigare erfarenheter tyder på att detta skulle kunna väntas resultera i en konsumtionsökning som blir ungefär mitt emellan denna siffra och en »normal» ökning med tre procent. Eftersom 1960 års genomsnittliga konsumtionsnivå synes ha blivit onormalt låg på grund av bakslaget efter den så kallade omsrushen före årsskiftet 1959—1960 måste man emellertid räkna som om 1961 års konsumtionsökning i verkligheten startade från en nivå som är ca 1 procent högre än 1960 års genomsnittsnivå. Man kommer på detta sätt upp i en konsumtionsökning på 5 å 5 1/2 procent mellan 1960 och 1961. — Vid en konkret genomgång av de olika konsumtionsområdena framstår den enligt ovannämnda schematiska metod beräknade ökningen som osannolik, dvs. alltför hög; allmänhetens konsumtionsvanor är konservativa och en så stark ökning har sällan förekommit. Det är dock svårt att komma ifrån det här ovan förda resonemangets giltighet. Beräkningen har dessutom gjorts i underkant i det att någon konsumtionsökning ej ansetts uppstå 1961 genom efterverkningar av retroaktiva utbetalningar av pensionsmedel strax före årsskiftet eller genom frigivandet av 680 miljoner kronor i premiesparande jämte upplupna räntor på 120 miljoner kronor och lika mycket i sparpremier. Det är dock inte uteslutet att överraskningar kan inträffa i fråga om konsumtionsutvecklingen, och att i stället sparandeökningen blir ovanligt stor — ifall inte en större prisstegring än den som här förutsatts eliminerar en del av problemet. Den statliga och kommunala konsumtionen har beräknats mycket ungefärligt i anknytning till respektive utgiftsstater med de modifikationer som föranleds av tidigare erfarenheter av dessas utfall. Till större delen gäller

SAMMANFATTANDE BEDÖMNING

det löneutgifter för personal i den offentliga serviceverksamheten och försvaret, allt r ä k n a t i konstant lönenivå eftersom det här gäller en volymberäkning. (Någon produktivitetsökning i den offentliga verksamheten anses inte uppkomma, utan dennas realvärde räknas som om det vore direkt betingat av antalet verksamma personer och dessas kvalifikationsgrader.) — De viktigaste kommunala ökningsområdena är här, liksom för de kommunala investeringarna, skolväsendet jämte sjuk- och åldringsvården. Liknande gäller för staten. Sammanfattning Den preliminära försörjningsbalansen för 1961 tyder på en ökning av efterfrågan som överstiger den på angivet sätt beräknade ökningen i produktionen och importutrymmet med 650 miljoner minus en småningom inträdande dämpningseffekt av likviditetsminskningen inom näringslivet och banksystemet. (De gjorda beräkningarna och bedömningarna baseras på förutsättningen av oförändrad finans- och penningpolitik.) Särskilt näraliggande är risken att vårens säsonguppsving skall skapa ytterligare ökad arbetskraftsbrist inom verkstadsindustrierna med hämmande verkan på produktivitetens stegring även på andra håll. överhuvudtaget finns det anledning räkna med att ef terf rågeöver skottet främst kommer att göra sig gällande under första hälften av året. Ökningarna i 1961 års löner och pensioner gäller i stort sett från årets början medan de under förra året till stor del inte kom i konsumenternas hand förrän till sommaren eller sent på hösten. Det är också för de närmaste månaderna som de på olika sätt redovisade investeringsplanerna på industrins och bostadsbyggandets område kan anses mest hållbara, medan de längre fram kan dämpas kraftigare av likviditetsåtstramningen. Det är visserligen i och för sig inte otänkbart att produktiviteten eller hushållens sparande kommer att uppvisa starkare ökning än som här har förutsatts eller att investeringsökningen helt eller delvis uteblir, så att övertrycket i den svenska ekonomin försvinner av sig självt eller såsom resultat av redan vidtagna ekonomiskt-politiska åtgärder. Detta skulle innebära att dessa faktorer felbedömts i den här framlagda prognosen. Såsom förut framhållits är det emellertid åtskilliga förhållanden vid sidan av själva balanssiffrorna, som pekar på att inflationstrycket ännu en tid kommer att ökas. Det kan inte på förhand sägas vilka uttryck efterfrågeöverskottet — i den mån det alltså representerar en realitet — kommer att ta under den relativt korta period som diskuteras här. Det kan helt eller delvis ge upphov till lagerförtäring eller till ett u r valutareserven betalat importöverskott. (Delvis torde detta nu vara oundvikligt.) Det kan ge upphov till extra prisstegringar, utöver vad som här förutsatts som ett av kostnadsökningar betingat minimum. Det kan också framkalla sådana störningar — med leveransförseningar och kvalitetsförsämringar som resultat — som brukat uppträda vid

86 SAMMANFATTANDE BEDÖMNING

tidigare tillfällen då arbetskraftstillgångarna och produktionsapparaten överansträngts på väsentliga områden; prisstegringen skärps då av reala kostnadsökningar. Slutligen återstår möjligheten att den ekonomiska politiken förebygger dessa konsekvenser genom att helt eller delvis eliminera efterfrågeöverskottet. Av det föregående har framgått att det då närmast skulle gälla åtgärder av på en gång säsong- och konjunkturutjämnande art och av relativt snabb verkan. Med hänsyn till den splittrade konjunkturbilden — stark expansion och arbetskraftsbrist främst i verkstadsindustrierna m. m., särskilt i storstadsområdena och i Mellansverige, men stagnation eller tillbakagång på andra områden — behöver åtgärderna också differentieras efter de på så sätt varierande förhållandena och till väsentlig del gå ut på underlättande av anpassningen på arbetsmarknaden. Däremot synes konjunkturutsikterna inte motivera några mera genomgripande nya åtgärder av generell art.

SAMMANFATTANDE BEDÖMNING

87 Tillägg: Finansplanens bedömning av det internationella ekonomiska läget Efter den starka konjunkturförbättringen under senare delen av 1959 och början av 1960 har den ekonomiska utvecklingen i utlandet visat en något mera splittrad bild. I Västeuropa har läget karakteriserats av en allm ä n högkonjunktur med högt efterfrågetryck — framför allt inom investeringsområdet — och fortsatt produktionsökning. Takten i produktionstillväxten har emellertid successivt avtagit, vilket för flertalet länder berott på att arbetskraft och övrig produktionskapacitet börjat bli maximalt utnyttjade. Endast för Storbritanniens del kan man tala om någon nämnvärd avmattning i efterfrågan. I Förenta staterna har sjunkande lagerefterfrågan varit huvudelementet i den konjunkturdämpning som gjort sig gällande under 1960. Industriproduktionen har i detta land fallit med 5 procent från början av året till hösten, medan totala bruttonationalprodukten först under tredje kvartalet visat en mindre nedgång. Den amerikanska utvecklingen i förening med att produktionsstegringarna i Västeuropa reducerats och lagerökningarna upphört har fått konsekvenser för råvaruländerna. Efter en successiv återhämtning sedan slutet av 1958 stagnerade dessa länders exportinkomster under första hälften av 1960 för att under hösthalvåret sjunka något. Då importutgifterna under större delen av året varit stigande, har råvaruländernas bytesbalans ånyo börjat försämras. Även om den tidigare snabba efterfrågestegringen i Västeuropa tenderat att ebba ut på vissa områden, synes ett omslag till allmän efterfrågedämpning knappast vara att vänta under den närmaste framtiden. Tillgängliga indikatorer tyder på en fortsatt ökning under 1961 av investeringsefterfrågan särskilt inom företagssektorn, medan vidtagna ekonomisk-politiska åtgärder dämpar bostadsbyggandets och de offentliga utgifternas fortsatta tillväxt. Främst som en följd av pågående inkomstökningar kan den privata konsumtionen allmänt antas komma att stiga i relativt snabb takt; för Storbritannien, där efterfrågeläget som nämnts i högre grad än annorstädes företer avmattningsinslag föreligger dock osäkerhet rörande köpen av varaktiga varor, som minskat påtagligt efter återinförandet av avbetalningsrestriktioner våren 1960. De skisserade efterfrågetendenserna tyder snarast på en fortsatt om än avsaktande ökning av den inomeuropeiska handeln, som stigit successivt sedan slutet av 1958. Liksom under 1960 kan denna ökning emellertid komma att motvägas av stagnerande eller eventuellt minskad export till Nordamerika och råvaruländerna. De officiella prognoser för bruttonationalproduktens förändring mellan 1960 och 1961 som f. n. föreligger tyder på en fortsatt inte oväsentlig uppgång i flertalet länder. I samtliga fall understiger dock den förutsatta ökningen motsvarande faktiska förändring 1959—1960.

88 SAMMANFATTANDE BEDÖMNING

Även om prisnivån stigit i vissa länder och på speciella områden, t. ex. inom byggnadsverksamheten, har den västeuropeiska ekonomin präglats av en med hänsyn till efterfrågetryckets styrka anmärkningsvärd prisstabilitet under 1960. Detta förhållande förklaras delvis av råvaruprisernas fortsatta nedgång och återgången till lägre livsmedelspriser efter de av torkan under sommaren 1959 föranledda höjningarna. Vidare torde konkurrens från utomeuropeiska producenter också ha hållit tillbaka prisstegringarna. Eftersom produktionskostnaderna i samband med en större ökning av lönerna än av produktiviteten i de flesta länderna tenderat att stiga, har företagens vinstmarginaler av allt att döma pressats samman. Då det utrymme för en sådan utveckling som uppstod under konjunkturuppgångens första fas nu synes ha tagits i anspråk, förefaller det sannolikt att fortsatta kostnadshöjningar kommer att utlösa prisstegringar. En viss om än måttlig uppjustering under 1961 kan med hänsyn härtill och till redan inträdda prishöjningar för vissa investeringsprodukter komma att känneteckna den allmänna prisnivån i de västeuropeiska länderna. F. n. kan inga tecken på ett nära förestående konjunkturuppsving skönjas i Förenta staterna. Bostadsbyggandet, som vid sidan av lagerutvecklingen spelat en väsentlig roll i den inträffade aktivitetsnedgången, synes ännu inte ha stimulerats i någon större utsträckning av vidtagna kreditpolitiska lättnader. Företagens fasta investeringar har beräknats falla något från 1960 till 1961, medan de offentliga utgifterna av allt att döma kommer att öka. Varken lagerutvecklingen eller den privata konsumtionen kan väntas ge något avgörande bidrag till en ökning av totalefterfrågan under de närmaste månaderna. Å andra sidan anses konjunkturindikatorerna knappast bekräfta farhågorna för att den begynnande recessionen skall undergå en svårare fördjupning. Bl. a. med hänsyn till den omläggning av den ekonomiska politiken mot ökad konjunktur stimulans som redan ägt rum och ytterligare förebådats skulle en återhämtning därför kunna tänkas sätta in i den amerikanska ekonomin under senare delen av 1961. Samtidigt får man emellertid inte bortse från att möjligheterna för de amerikanska myndigheterna att bedriva en konjunktur stimulerande politik begränsas av strävandena att samtidigt lösa de akuta betalningsbalansproblemen. Av väsentlig betydelse i detta sammanhang blir därför de åtgärder som de viktigare valutamottagande staterna, främst Västtyskland, vidtar för att åstadkomma en bättre jämvikt i sina betalningar. Den nedgång i de transoceana råvaruländernas exportinkomster som ägt r u m under 1960 kan med hänsyn till föreliggande efterfrågetendenser i industriländerna och kvarstående eller stigande utbudsöverskott inom de viktigare råvaruområdena komma att fortsätta under 1961. Därmed skulle den minskning av råvaruländernas import som dessa länders försämrade betalningsläge kan väntas framtvinga få fullt utslag under detta år. Då råvaruländernas totala valutareserver under de senaste åren endast delvis återhämtats efter nedgången 1957—1958 samtidigt som deras skuldsättning hos internationella organisationer och enskilda stater stigit, synes nämligen de-

SAMMANFATTANDE BEDÖMNING

ras utrymme för en förnyad reservminskning vara mycket begänsat. Denna utveckling är allvarlig inte endast med tanke på den kortsiktiga konjunkturutvecklingen i världen. Den antyder framför allt att efterfråge-och utbudsrelationerna för råvaruländernas huvudprodukter är sådana att dessa länder med oförändrad produktionsstruktur har mycket stora svårigheter att uppnå industristaternas nuvarande utvecklingstakt.

90 SUMMARY

Summary I. Introduction The "Preliminary National Budget" for 1961 contains, as usual, an economic forecast for the coming year and an account of what happened in the economy during the previous year. The National Budget is reprinted from the Government Budget Proposals for the fiscal year 1961/62, to which it forms an appendix. Chapter II contains a general retrospect of the Swedish economy in 1960, and in Chapters III to IX the prospects for different sectors are outlined, leading up to Chapter X where a balance of resources for 1961 is presented. A glossary has been added to facilitate the use of the tables in the Swedish text. A special difficulty in the work on the National Budget this year has been to neutralize certain distortionary effects on the statistics caused by the introduction of a general turnover tax at the beginning of 1960. In National Budget contexts the interest is primarily in real, and not money values. However, as much of the statistics are more or less financial in character, the fact that at the end of 1959 firms, municipalities, etc. precipitated their payments, especially for investment goods, in order to avoid the turnover tax, must be corrected for in order to get a more accurate picture of the goods aspect of the matter. In the text below, these corrections, which can only be estimates, have been made. However, as many of these corrections in the Swedish part do not appear in the tables, but are accounted for in the Swedish text, the reader of the Summary may not always be able to find, in the tables referred to below, exactly the same figures as are given in the Summary. — All figures for 1960 are preliminary.

II. The Swedish Economy in 1960 In 1960, the gross national product increased by nearly 4 per cent at constant prices (Table II: 1), the increase being about one per cent lower than that of 1959. Forestry, electricity production, and manufacturing displayed the greatest rises in production, the increases amounting to 8 1/2, 8, and 6 1/2 per cent respectively, while, at the other end of the scale, agricultural output decreased by about 2 per cent. Total investment increased by 4 per cent (Table II: 2). The slow-down from 1959, when the increase in real terms was 7 per cent, was due to diminished rates of increase in central government and municipal invest-

SUMMARY

ment.1 Private investment increased by 6 1/2 per cent (in 1959 5 1/2 per cent). In the latter group industrial investment in buildings and constructions went up by no less than 16 per cent and industrial investment in machinery and apparatus by 12 per cent, whereas the volume of investment in dwelling houses was virtually unchanged from 1959.2 Investment in inventories increased by about Kr. 500 million, whereas in 1959 there was a decrease of stocks amounting to Kr. 300 million. Public consumption rose at a fairly "normal" rate of around 4 1/2 per cent, while private consumption rose by only 2 per cent. The explanation of the latter relatively low figure is that 1960 felt the backwash of a general rush late in 1959 on the part of consumers to buy as much as possible before the general turnover tax came into force on January 1, 1960. An averagedout consumption figure for 1959—1960 gives a normal rise of around 3 per cent both years. Exports and imports (Table II: 4) rose heavily in 1960, the former by 12 per cent and the latter by 14 per cent in volume. Both export and import prices rose by 2 per cent. The deficit in the balance on current account went up from Kr. 30 million in 1959 to about Kr. 350 million in 1960. Despite the gradually increasing pressure of demand, no conciderable price rises, except for those caused by the turnover tax, were registered during 1960. Consumer prices went up by 4 per cent, and wholesale prices by 3 per cent. The majority of these increases are accounted for by the 4 per cent general turnover tax, which was introduced on J a n u a r y 1, 1960. III. Foreign Trade According to calculations based upon expected rates of increase in the GNP in the major Swedish export countries, under the assumption that their marginal propensities to import will be the same as during the fifties, and assuming their imports from Sweden to have a constant share of their total imports, the Swedish export volume should rise by 6 per cent in 1961. As export prices are expected to rise by 2 per cent, the value of exports would consequently rise by 8 per cent (Table III: 3). On the import side, a calculation based on a projected GNP increase of 4 per cent (Chapter V) and the marginal import propensity figure of the fifties would yield an increase in the volume of imports of 7 per cent in 1961. Import prices are expected to rise by 1 per cent, and the increase in the value of imports would thus be 8 per cent. The increase in the deficit in the balance of trade in 1961 that the above calculations imply will probably to some extent be counterbalanced by growing shipping earnings. However, a deficit in the balance of current payments of roughly Kr. 400 million is foreseen in 1961. 1 These relative decreases were to a great extent the results of deliberate action on the part of the authorities not to embark upon any new building projects during the peak (summer) season in order to ease the pressure of demand for investment goods and labour. '• This was the result of restrictive granting of building permits by the authorities — who in this way can directly regulate activity in this field — with a view to combating inflationary tendencies.

1—610156

92 SUMMARY

IV. Income and Expenditure of Private Households Both total personal income before tax, national insurance contributions etc. and disposable income are estimated to have increased by around 10 per cent in 1960. This is the greatest increase since 1954. Private savings went up considerably, thus making for a comparatively low increase in consumption, which went up by 5 1/2 per cent in current prices, corresponding to an increase of no more than 2 per cent in volume. Even in the savings field, the effects of the turnover tax were felt, as part of the increase in savings consisted of money going back to accounts which had been drawn upon to finance the exceptionally large purchases of consumer goods that took place at the end of 1959. In 1961, total personal income is expected to take another big j u m p upwards- an increase of over 9 per cent is expected. Both disposable income and consumption are calculated to rise by around 8 per cent. As a cost-motivated increase in the consumer price index of 2 1/2 per cent is foreseen, the 8 per cent rise in consumption at current prices would correspond to a rise of more than 5 per cent in real terms, historically a very high figure. Thus, the export and investment boom of 1960 can be expected to develop during 1961 into something of a consumption boom. This prediction, however, must of course be hedged about with reservations concerning the behaviour of the strategic variable, viz. savings, whose development is most difficult to predict, particularly in the short run.

V. Production According to preliminary estimates total production rose by nearly 4 per cent from 1959 to 1960. The largest increases (6—8 per cent) were recorded in manufacturing, forestry and electricity production (Table V: 1). Building and civil engineering increased by 3 per cent and production of services by 3—4 per cent. Agricultural production was somewhat lower in 1960 t h a n in 1959. During 1960 manpower and technical resources became more and more fully utilized, and in several sectors a scarcity of labour developed. Given the level of demand, as forecast, this suggests that during 1961 the limiting factor on economic growth will be found on the supply side. From 1960 to 1961 total production is expected to rise by about 4 per cent. The assumptions behind this figure are a forecast increase in total employment of 1 per cent and an increase in production per employed person of about 3 per cent (the same rise as 1959—60). In manufacturing and handicrafts the forecasts point to an average increase in the volume of production of 4 1/2 per cent. Further increases are limited by lack of technical capacity and manpower, especially in metalworking industries. Production of electricity is expected to increase by 7 per cent, and production in the

SUMMARY

building and construction industries by 2 per cent. In forestry, production is expected to increase by 3 per cent, while in agriculture some decrease is foreseen. The output of services in the public sector will increase by around 5 per cent, and in the trade and transport sectors output is assumed to increase at the same rate as in goods-producing industries, i.e. by 4 1/2 per cent.

VI. Labour Market In 1960 the number of persons between 15 and 64 years of age is estimated to have increased by 52,000. Of this total, 40,000 are accounted for by natural population growth, and 12,000 by net immigration. It is estimated that this population increase added around 30,000 persons to the labour force, corresponding to an increase of nearly 1 per cent. A similar rise is foreseen for 1961. According to preliminary estimates, total employment increased from 1959 to 1960 by about 55,000 persons or 1 1/2 per cent, i.e. by some 25,000 more than the increase in the labour force. This is explained by a decrease in the number of persons unemployed by 13,000 (Table VI: 1), and by the fact that a large number of married women and old people entered (or remained in) the labour force. However, in 1961 no further considerable decrease in unemployment (whether registered or hidden) seems to be possible. Thus, in 1961 total employment is expected to rise by only slightly more than the labour force, or by about 35,000 persons, i.e by 1 per cent. Available statistics point to lower unemployment and an increasing shortage of manpower in 1961, especially during the first half of the year.

VII. Public Finances In 1960, the central government total budget deficit is estimated to have decreased by some Kr. 600 million to Kr. 1,450 million (Table VII: 3). Revenue increased by 1,800 million to Kr. 14,650 million, whereas expenditure went up by around 1,200 million to Kr. 16,100 million. On the revenue side, the general turnover tax, which was introduced as from January 1960, yielded around Kr. 1,100 million, whereas the main part of the rest of the increase in revenue was the net result of a lowering of the rate of company taxation and a slight decrease in direct taxation of individuals on the one hand, and the general income increase that the boom brought in its train on the other. For 1961, a revenue increase of around Kr. 1,650 million is estimated, while expenditure is estimated to go up by Kr. 1,300 million. Thus, the total deficit in 1961 would be Kr. 1,100 million, a decrease of Kr. 350 million from 1960. The revenue increase during 1961 derives practically only from automatic increases due to higher income levels, above all among physical persons, whereas no major changes in fiscal policy are foreseen.

94 SUMMARY

In 1960 Government investment in real terms, according to budget figures, decreased by one per cent. In 1961 an increase in Government investment financed via the budget (some investment, mainly in Government-owned industries and the like, is financed in other ways) is scheduled to increase by around 6 per cent. According to Chapter VIII, where all Government investment is included in the Government sector, the increase in investment volume is estimated at 1/2 per cent in 1961. Government consumption rose by 4 per cent in 1960, and is expected to rise by 5 per cent in 1961. Education and health are the main expansive sectors., Transfer payments, which cover pensions, child allowances etc., rose by 9 per cent in 1960 and are expected to rise by 8 per cent in 1961. In 1960 the state budget exercised a restrictive influence on the economy of approximately one per cent of the GNP, and for 1961 a further, though somew7hat smaller, restrictive effect is expected. The total budget deficits of the local authorities added up to around Kr. 300 million in 1960 (Table VII: 2), in which year their total expenditure amounted to Kr. 8,600 million. According to their plans, the aggregate deficit will increase by 200 million to Kr. 500 million in 1961. The question is whether the tight money policy which will quite probably prevail during a good part of 1961 will leave financial room for the municipalities to carry out all their expenditure plans. Municipal investment, which rose by around 2 per cent in volume in 1960, is planned to increase at about the same rate in 1961. The rate of increase in consumption is set at 4 1/2 per cent for 1961, the same percentual rise as in 1960. Transfer payments rose by 10 per cent in 1960 and are expected to go up by 13 per cent in 1961.

VIII. Investment The prognosis for investment in 1961 is based mainly upon investment plans reported in enquiries among entrepreneurs in various industries, from central and local government authorities etc. The results of these enquiries have been adjusted in the light of experiences from earlier years. Data from the building control agency, central government plans for state loans for residential building etc. have also been used as a basis for calculation. The various sector forecasts have been summed up in Table VIII: 6. The figures in this table and the following ones cover gross investment (including repair and maintenance) at 1960 prices. Total gross fixed investments in 1961 are planned to increase by Kr. 540 million, or 2 1/2 per cent. The increase in total public investment is put at 2 per cent, of which the central government (state-owned companies, etc. included) accounts for an increase of 1/2 per cent and the local authorities (including municipally owned companies, etc.) account for 4 per cent. Private investment plans indicate an increase of around Kr. 360 million, or 3

SUMMARY

per cent. Within this sector, industry is the most expansive branch, and the planned increase amounts to Kr. 500 million, corresponding to a percentual rise of 11 per cent. Investment in commerce and other services (the statistics for this sector cover investment in buildings only) is expected to rise by 80 million, i.e. by 12 per cent. Residential building will increase by 1 per cent, while investment in power works, in the merchant fleet, and in air transportation is thought likely to decline. IX. The Credit Market The credit market situation in 1960 was quite different from that in 1959. In 1959 the liquidity of banks as well as of firms increased considerably, while in 1960 a rather drastic cut in the liquidity of both these sectors took place. The explanation lies in a change in fiscal as well in monetary policy. 1 The effects of the measures undertaken, and of the increase in note circulation and of the decrease in the gold and foreign exchange reserves were reflected in the balance sheets of the banks. Thus, their deposits, 2 which in 1959 went up by around Kr. 3,600 million or 23 per cent, decreased in 1960 by Kr. 1,100 million. Banks' total liquid assets 2 increased by around Kr. 1,700 million in 1959 and decreased in 1960 by practically the same amount. Their average liquidity ratios fell from 46 per cent at the end of November 1959 to 38 per cent at the end of the same month in 1960. The average minimum liquidity ratio, as recommended by the central bank, was on the last-mentioned date 41 per cent. Bank advances to the private sector increased in 1960 by two-thirds of the 1959 increase. The profit margins of corporations being unchanged in 1960, and in view of the restrictive economic policy firms had to draw heavily on their bank accounts etc. to finance their activities. As no change either in economic policy or in the profit situation is foreseen for 1961, and as firms will hardly be able to draw on their balances to the extent they did in 1960, a gradually lightening monetary situation seems bound to develop. X. Conclusions The aggregated balance of resources for the Swedish economy in 1961 (Table X: 1) shows an excess of demand amounting to Kr. »650-ar» million. 1 In the monetary field, in addition to the increase in interest rates as from January, 1960, the main measures were the floating of a big Government bond loan, the development of a market in Treasury bills outside the banks, depositing by companies of large amounts of money with the central bank under the amended "investment reserve" scheme, and the issuing of a medium-term savings bond loan designed for private persons. The budgetary developments are dealt with in Chapter V I I . 2 Owing to the "spending spree" at the end of 1959 caused by the imminent introduction of the turnover tax, large amounts of money were temporarily switched from the banks to the "postgiro" system, causing an equally temporary decrease in banks' deposits and liquid assets. In the figures given above the size of these temporary changes has been estimated and added to the official figures on deposits and liquid assets in order to present a picture undistorted by the fact t h a t the official statistics happened to be collected on a day when figures were influenced by a temporary and nonsignificant factor.

96 SUMMARY

The symbol »x» indicates the special uncertainty concerning what size the (probably gradually growing) dampening effect on total demand exercised by the decreasing liquidity of banks and enterprises should be assumed to have. The margin of error is, of course, very great regarding other points also, though in those cases one does not even know the direction of the errors. However, the judgments to be made about the outlook for 1961 need not only be based upon these precarious calculations. A more concrete analysis of conditions and tendencies in various parts of the economy points in the same direction. There is a risk of a further intensification of the boom during 1961, with consequent negative repercussions upon the development of productivity, prices, etc. This risk is concentrated in the first half of the year. The seasonal upswing of the spring will start out from a situation where practically all available productive resources are already in use. The number of unemployed is now very small and will presumbably remain so throughout the winter, and, in contrast to last spring, there will be but few people to release from employment relief works. The income level of consumers, compared to the corresponding periods in 1960, will be much higher during the first half of 1961 than during the second half. (Many wage negotiations were not concluded until rather late in the spring of 1960, whilst the two-year duration of most agreements now in force provides for new wage increases from the beginning of this year; the old-age pension increase totalling Kr. 300 million a year took effect from the first of July, 1960, and the cash compensations to employees belonging to private pensions schemes, agreed upon in connection with the introduction of the new compulsory superannuation system began to be disbursed during the last months of 1960.) The industrial investment plans will not be very much influenced by the credit squeeze during the earlier parts of the year, as the finance needed has already been secured to a great extent. The statistics on starting permits for the construction of dwelling houses indicate a high level of building activity during the first half of 1961. The length of order books, especially in the engineering industry, as well as entrepreneurs' judgments about the employment outlook indicate a growing demand for labour for at least the next six months. The possibilities of making an accurate assessment for the later part of 1961 are of course considerably smaller than for the period immediately ahead. W h a t has been said above indicates that it is not improbable that a relative reduction of the demand pressure from various sources will develop — under the ex ante condition of unchanged economic policy — but the picture may change as a result of developments, both internal and international, now unforeseen. One must prepare both for recessionary tendencies and for an intensification of economic activity. The most immediate risk is, however, that the seasonal upswing, coincidental with the culmination of the business cycle, will create a state of overfull employment. The critical sectors of the economy are the engineering

SUMMARY

and construction, industries in the metropolitan and industrial areas of southern and central Sweden. The expansion of public services (health and education) drains the labour market and adds to the housing shortage in the cities. Other parts of the country and some other sectors of the economy will be less strained. The increase in demand for the products of the woodworking industries is levelling off, partly owing to the ending of a re-stocking drive abroad, partly because of increasing competition from North American softwood and pulp producers. The structural contraction of employment in agriculture and the mechanization of lumbering continue at a high rate. The pointers for economic policy are consequently: To continue the present anti-inflationary fiscal and monetary policies, to intensify their effects with regard to the expected seasonal upswing, and to expand those labour market measures intended to assist the adaptation of the labour force to differences in demand as between various sectors and areas. One must be prepared to expand employment during the next winter, but also to apply the brakes even more intensely, depending upon how things develop during the course of the year. With regard to prices, the cost increases already known, especially the wage boosts provided for during the second year of the two-year agreement now in force, will apparently make some price increases (say, 2—3 per cent) inevitable. Further price increases caused by production disturbances resulting from an overfull employment situation must be avoided. Addendum, February 1961 A few measures intended to ease the demand pressure during the spring and summer of 1961 are now being prepared. Thus, discussions are being held between the Swedish Treasury and representatives of industry about voluntary postponement of marginal projects and of delivery dates of products ordered from over-employed industries until the seasonally slack period next winter. This would induce firms not to go searching for additional labour in a situation where they actually cannot get any, as practically no reserves of manpower exist, but which would instead increase wages and costs generally. Another measure now being planned is the introduction of a ban on new projects and on engaging additional labour in the Government sector during the coming spring and summer, being similar to the action taken in 1960 which was mentioned above in connection with Chapter II.

98 List of words occurring in the tables Affärsbanker Affärsverk Aktiebolag Alkoholhaltiga drycker och tobak Allmänheten Animalier Anslag för oförutsedda utgifter Antal » registrerade arbetslösa » försäkrade arbetslösa i procent av medlemsantalet i arbetslöshetskassorna

Commercial banks Public enterprises Joint-stock company Alcoholic beverages and tobacco The public Livestock products Appropriation for unforeseen expenditure Number Number of registered unemployed Number of insured unemployed as percentage of total membership of unemployment insurance funds » sysselsatta vid beredskapsarbeten Number employed in relief works » nyanmälda lediga platser Number of new registered vacancies » tillsatta platser på 100 lediga Percentage of vacancies filled » avgångna arbetare inom industrin i pro- Number of workers leaving manufacturing incent av totala antalet anställda dustry as percentage of total number employed Användning Use Arbetare Worker Arbeten av metall Products of metals Avgifter Contributions, dues Avgår To be deducted Banktjänster Beklädnad Belgien Beräknade kostnader Betalningsbalans Bidrag Bil, -ar Bostad, bostäder Bostadsny ttj ande Bostads- och byggnadskrediter Bransch Bruttoinvestering Bruttonationalprodukt till marknadspris Bruttoproduktion Bruttosparande Bränsle och lyse Brödsäd Byggnader och anläggningar Byggnadsunderhåll Bytesbalans Bytesförhållande

Banking services Clothing and footwear Belgium Estimated costs Balance of payments Contribution, grant Car, -s Dwelling, -s Housing Credits for housing and other construction Sector, industry, branch of industry Gross investment Gross national product at market prices Gross production Gross savings Fuel and light Cereals Construction Maintenance of buildings Balance of current payments Terms of trade

Civilförsvar

Civil defence

99 Danmark De sex Detaljhandel Direkta skatter Disponibel Diverse Dry ekes varu- och tobaksindustri Dubbelräkning Därav

Denmark EEC, the Six Retail trade Direct taxes Disposable Miscellaneous Beverage and tobacco industries Double counting Of which

Efterfrågan Ef terf rågeöverskott Eftersträvad Egentlig industri Ej Elektro-teknisk industri El-, gas- och vattenverk Enskilda Export

Demand Excess demand Aimed at Manufacturing Not Electrical engineering Electricity, gas and water works Private Exports

Faktiskt inträffad förändring Fartyg Fasta och flytande bränslen Fasta priser Filial Finansiellt sparande Fiske Flerfamiljshus Folkpensioneringskostnader Fordon Frankrike Från Föregående Förenta staterna Företagare Förnödenheter Förskjutningspost Förskott till sjukkassor Försäkringsbolag Försäkringspremier Försäkringssparande Försäkringst j änster Försörjningsbalans Förvaltning Förändring

Actual change Ship, -s Solid and liquid fuels Constant prices Branch Financial savings Fishery, -ies Block of flats, apartment house Expenditure for old age pensions Vehicles France From Preceding USA Entrepreneur, self-employed person Necessities Errors, omissions and net of advanced and deferred payments Advance payments to sickness insurance funds Insurance companies Insurance premiums Insurance savings Insurance services Balance of resources Administration, civil service Change

Gasverk Gator Grafisk industri Gruvindustri, gruvor Guld

Gas works Streets Printing and allied industries Mining Gold

Halvår

Half-year, six months

100 Hamnar, kanaler och slussar Handel Handelsbalans Hantverk Hela Hushåll Hypoteksobligationer Hälso- och sjukvård Hösthalvår

Harbours, canals and canal-locks Trade Balance of trade Handicraft Whole Household Mortgage institution bonds Public health July 1—December 31

Ianspråktagna fondmedel Import Indirekta skatter Industrigrupp Inflyttningsfärdiga Inhemsk Inkomstanvändning Inkomster Inkomstöverföringar Inlåning i poster om 100 000 kr och däröver Inventarier (och husgeråd) Investering Italien

Drawings from funds Imports Indirect taxes Branch of manufacturing Ready for occupation Domestic Use of income Income Transfers of income Deposits of Kr. 100,000 and upwards Furniture and other household goods Investment Italy

Jord- och stenindustri Jordbruk, -svaror Jordbrukskasseorganisationer Järnmalm, -sgruvor Järn-, stål- och annan metallmanufaktur

Quarrying and allied industries Agriculture, agricultural products Agricultural credit associations Iron ore, mining Iron, steel and other metal-processing industries

Kapitalinkomster Kapitalmarknad (-sinstitut) Kapitaltransaktioner Kapitalvaror, kapitalvaruindustri Kassa Kemiska produkter Kemisk-teknisk industri Kläder och skor Kommunal

Income from capital Capital market (institutions) Capital transactions Capital goods, capital goods industries Gash Chemical products Chemical industries Clothing and footwear Municipal I authorities Municipalities, local government ^ a r e a s

Kommuner Kommunlån Konsumentprisindex Konsumentt j änster Konsumtion, -svaror, konsumtionsvaruindustri Kraft- och belysningsverk, kraft- och elverk Kraft- och varuproduktion Kreditefterfrågan (realiserad) Kreditgivare Kreditgivning Kvartal

Loans to counties, towns and communes (local govt, authorities) Consumer price index Consumer services Consumption, consumption goods, consumption goods industries Electricity works (including distribution) Production of power and goods Demand for credit (realized), borrowing Lender Credit supply Quarter

Kyrkor Kända

Churches Known

Lager, -förtäring, -förändring-, -ökning Land, länder Livsmedel, -sindustri Lån till Låntagare Läder- och skoindustri Lägenheter Löner Löpande

Stocks, decrease in, change in, increase in Country, -ies Food, food-processing industry Lending Borrower Leather and footwear industry Flats Wages and salaries Current

Malmbrytning Marknaden utanför kreditinstituten Maskiner Massa Massa- och pappersindustri Med hänsyn till Mekaniska verkstäder Mellan Metallindustri Militära Miljoner kronor Minskning Mjölk- och mejeriprodukter M. m. Motorfordon Motsvarar Månad

Ore mining The credit market outside the credit institutions Machinery Pulp Pulp and paper industry Having regard to, in view of Engineering works Between Metal industry Military Kr. million (if a number precedes »million») Decrease Milk and dairy products Etc. Motor vehicles Corresponds to Month

Nederländerna Nettoinsegling Nettoskuldsättning Nettoupplåning Norge Nybyggnader Nyinvesteringar Näringsgren Näringsliv

The Netherlands Net shipping earnings Net borrowing Net borrowing Norway New buildings New investments Branch of industry Industry, trade and agriculture

Obligation Och Offentlig Ofördelad restpost av inkomster Område O ädla metaller

Bond And Public Besidue of undistributed income Area, field, sphere Base metals

Papper Pappers- och pappfabriker Partihandel Pensioner Planer, -at Planerade utgifter Placeringsbehov

Paper Paper and cardboard mills Wholesale trade Pensions Plans, planned Planned expenditure Total lending from capital market institutions less temporary borrowing

102 Påbörjade Pågående vid periodens slut

Post Office Savings Bank and Postal Cheque Service Potatoes and sugar beet Price Private Per cent Percentage change from the corresponding period Started, begun Under construction at the end of the period

Rederier Resor Riksbanken Räntekostnader Räntor

Shipping companies Fares The Central Bank, The National Bank Interest costs Interests

Saldo Samfärdsel Samt Samtliga Sjukvård, hygien, hemvård Sjöfartsnetto Skatter Skattkammarväxlar Skeppsvarv Skogsbruk Skogsindustriprodukter Skolor Småhus Sociala ändamål Sparande Sparbanker Spritdrycker och viner Spårvägar och busslinjer Statliga Statsbidrag Statspapper Stiftelser Storbritannien Subventioner Summa Svensk Sverige Sysselsatt Säsongrensad

Balance Communications And All Medical and personal care, domestic services Net shipping earnings Taxes Treasury bills Ship-yard Forestry Forest products Schools One-family and two-family houses (Expenditure for) social welfare Saving Savings Banks Wines and spirits Tram and bus lines State (adj.), governmental Subsidies from the central government Treasury bills and bonds Foundations The United Kingdom Subsidies Total Swedish Sweden Employed Seasonally adjusted

Textil- och beklädnadsindustri Textilvaror Tidigare Till Tillfällig Tillgång Tjänster Tobak

Textile and clothing industry Textile products Earlier To Temporary Supply Services Tobacco

Posten Potatis och sockerbetor Pris Privat Procent Procentuell förändring från motsvarande period

103 Transportmedel Träindustri Träsliperier och cellulosafabriker Trävaror

Transport equipment Wood industry Cellulose works and allied industries Wood products

Underhåll, -sutgifter Underskott Upplåning Uppskattningar Utbetalda försäkringsbelopp Utgifter Utlandet Utlåning Utländska fartygs utgifter i Sverige

Maintenance (costs) Deficit Borrowing Estimates Insurance claims Expenditure Abroad, foreign countries Lending Expenditures in Sweden of foreign ships

Valutabehållning, valutor, valutareserv Valutareservens teoretiska (faktiska) föri Varor ^araktig(a) Varav Varv Vatten, avlopp, avloppsledningar Vegetabiliska slutprodukter Verkstadsindustri Vinst Volym Vårhalvår Vägar Väg- och gatuarbeten Värde Världen Västtyskland

Foreign exchange holdings Theoretical (actual) change in foreign exchange holdings Goods Durable Of which Shipbuilding Waterworks and sewerage Cereal and vegetable products Engineering industry Profit Volume January 1—June 30 Roads and highways Road and street works Value The world Western Germany

År Återbetalning Återstår

Year Repayment Remains

Ändamål

Purpose(s)

ökning Österrike överföringar, överföringsutgifter överskott övrigt, övriga

Increase Austria Transfers Surplus Other

ing

Tabellförteckning II. 1. Försörjningsbalans 1956—1960 2. Bruttoinvesteringar 1956—1960 3. P r i v a t konsumtion 1956—1959 4. Bytesbalansen 1956—1960 5. Lagerförändringar för statistiskt belysta produktions- och distributionsområden 1956—1960 6. Sparande-investering 1956—1960 i löpande priser 7. Finansiellt sparande 1956—1960 I I I . 1. Utrikeshandelns fördelning på länderområden 1959—1960 2. Betalningsbalansen 1958—1961 3. Utrikeshandelns värde-, volym- och prisförändringar 1959—1961 . . . . 4. Guld- och valutareserven december 1957—december 1960 5. Exporten av varor 1959—1961 6. Import av varor 1959—1961 IV. 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1959—1961 . . . . V. 1. Industriproduktionen 1958—1960 "VI. 1. Utvecklingen på arbetsmarknaden 1956—1960 Bilaga: 1. Sammanfattningstabell, ungefärliga tal 2. Detaljredovisning av sysselsättningsbegränsningen i vissa statliga verk V I I . 1. Kommunernas beräknade inkomster och utgifter 1959—1961 2. Investerings- och konsumtionsutgifter m. m. för kommunerna 1959— 1961 3. Statens ekonomiska verksamhet 1959—1962 4. Statens inkomster och utgifter 1959—1961 med vissa korrektioner . . VIII. 1. Räkneexempel för 1961 års tillståndsberoende byggnadsverksamhet (exkl. bostäder) 2. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1956—1960 3. Investeringsplaner inom industrin för 1961 4. Planerade ocb faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 5. Kommunernas samt de kommunala bolagens och stiftelsernas investeringsplaner för 1961 6. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling från 1960 till 1961 IX. 1. Kreditmarknadsmatris för 1959 och 1969 2. Kreditmarknaden 1961 3. Förändringen i vissa sektorers likviditet 1959 och 1960 4. Affärsbankernas likviditet 1959 och 1860 X . 1. Preliminär försörjningsbalans för 1961

4 7 8 9 11 12 13 14 15 15 16 18 20 23 32 40 44 45 48 49 50 54 56 57 59 60 03 64 66 71 72 73 77

105 Tables II. 1. Balance of resources, 1956—60 2. Gross fixed investment, 1956—60 3. Private consumption, 1956—59 4. Balance of current payments, 1956—60 5. Changes in inventories, 1956—60 6. Savings-investment, 1956—60, at current prices 7. Financial saving, 1956—60 I I I . 1. Foreign trade by areas, 1959—60 2. Balance of payments, 1958—61 3. Foreign trade; value, volume and prices, 1958—61 4. Gold and foreign exchange reserves, December 1957—December 1960 5. Exports, 1959—61 6. Imports, 1959—61 IV. 1. Personal income and expenditure, 1959—61 V. 1. Industrial production, 1958—60 VI. 1. Labour market developments, 1956—60 Appendix: 1. Summary table of employment effects of restrictions on Government investment 2. Employment effects of Government investment restrictions on different Governmental sectors V I I . 1. Local Government finances, 1959—61 2. Local Government investment and consumption expenditure, 1959—61 3. Central Government finances, 1959—62 4. Central Government finances, 1959—61, adjusted figures V I I I . 1. Licensed building and civil engineering in 1961 (excl. housing) 2. Number of flats in houses started, completed, and under construction, 1956—60 3. Investment plans for 1961 in manufacturing and mining 4. Planned and realized investment in manufacturing and mining 5. Investment plans for 1961 of municipalities 6. Total gross fixed investment, forecast for 1961 IX. 1. Credit market matrix for 1959 and 1960 2. The credit market in 1961 3. Changes in the liquidity of certain sectors, 1959 and 1960 4. Bank liquidity in 1959 and 1960 X . 1. Preliminary balance of resources for 1961

4 7 8 9 11 12 13 14 15 15 16 18 20 23 32 40 44 45 48 49 50 54 56 57 59 60 63 64 66 71 72 73 77

t

Statens offentliga utredningar 1961 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Begravningsplatser och gravar. [5] Underrätterna. [6]

Försvarsdepartementet Enhetlig ledning av krigsmakten. [7]

Finansdepartementet Sparstimulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. [4] Preliminär nationalbudget för år 1961. [10]

Jordbruksdepartementet Totalisatorverksamheten. [1]

Handelsdepartementet Effektivare prisövervakning. [3]

Inrikesdepartementet Om läkarbehovjoch läkartillgång. [8] Principer för en ny kommunindelning. [9]

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 11)61