Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:10 Finansdepartementet

HANDELNS ARBETSKRAFTSOCH INVESTERINGSBEHOV FRAM TILL 1970 1965 års långtidsutredning BILAGA 3 UTARBETAD INOM DETALJHANDELNS UTREDNINGSINSTITUT

Stockholm 1966

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Kronologisk

förteckning

1. Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 294 s. Fi. 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte. 92 s. Fi. . . 3. Yrkesutbildningen. Berlingska boktryckeriet, Lund. 560 s. E. 4. Ny myntserie. Beckman. 87 s. Fi. 5. Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. Norstedt & Söner. 61 s. U. 6. Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. Håkan Ohlssons boktryckeri, Lund. 158 s. S. 7. Utsökningsrätt IV. Esselte. 147 s. Ju. 8. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. Esselte. 67 s. Fi. 9. Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. Esselte. 187 s. S. 10. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Esselte. 82 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1966:10 Finansdepartementet

HANDELNS ARBETSKRAFTSOCH INVESTERINGSBEHOV FRAM TILL 1970 1965 års långtidsutredning BILAGA 3 UTARBETAD INOM DETALJHANDELNS UTREDNINGSINSTITUT

0: i ii^,

S •;•>;• f

Innehåll

Förord

5 Inledning Utredningsuppdraget Avgränsning av begreppet varuhandel Resultatredovisningen Undersökningens allmänna metodik

7 7 7 7 7

Kapitel 1. Nuvarande strukturförhållanden och utvecklingstendenser handeln Butiksstrukturen 1964 Nedläggningar och nyetableringar under senare år Effektivitets- och lönsamhetssynpunkter

inom detalj10 10 12 13

Kapitel 2. De mindre företagens investerings- och arbetskraftsbehov Undersökningens uppläggning och genomförande Företagens storlek m. m Planerade förändringar Investerings- och arbetskraftskalkyl 1970

15 15 16 18 25

Kapitel 3. De större detaljhandelsföretagens arbetskrafts- och investeringsbehov Undersökningens omfattning och uppläggning Företagens storlek m. m Förändringarna 1960—1963 Investeringarna 1960—1963 Företagens planer Kalkyl 1970 beträffande yta, omsättning och antal sysselsatta Omsättningsutvecklingen Arbetskraftsbehovet Investeringskalkyl fram till 1970 Investeringarnas ändamål Investeringar av andra företag m. fl

32 32 33 36 37 39 44 45 47 49 50 50

Kapitel 4. Partihandelns investerings- och arbetskraftsbehov till 1970 Presentation av undersökningen Undersökningens resultat

52 52 58

Kapitel 5. Sammanfattning av de ekonomiska utvecklingstendenserna krafts- och investeringsbehovet inom handeln fram till 1970 Detaljhandeln Partihandeln Bilhandeln Bensinhandeln Tabellförteckning

samt arbets64 64 70 73 75 81

Förord

På uppdrag av den statliga långtidsutredningen h a r Detaljhandelns utredningsinstitut (DUI) utarbetat föreliggande prognos rörande arbetskraftsoch investeringsbehovet inom varuhandeln fram till år 1970. Beräkningarna avseende grosshandeln har utförts av Grosshandelns utredningsinstitut (GUI). Som undersökningsledare har för DUI:s utredning svarat pol. mag. Lars Johansson (t. o. m. den 31.3.1965) och pol. mag. Lars Nygren (fr. o. m. den 1.4.1965) i samråd med institutets chef, fil. lic. Folke Larsson. Ansvarig för GUI:s utredning har varit civilekonom Bo Forsling. Stockholm den 20 november 1965. DETALJHANDELNS UTBEDNINGSINSTITUT Folke Larsson

! -.,'

.,

'

-

'

: •I

: . •

Inledning

Utredningsuppdraget Detaljhandelns utredningsinstitut (DUI) fick p å hösten 1963 i uppdrag att företa en utredning rörande de nuvarande utvecklingstendenserna inom varuhandeln och på basis därav uppställa en prognos rörande arbetskrafts- och investeringsbehovet inom denna sektor fram till 1970.

Avgränsning

av begreppet

varuhandel

Det i den officiella statistiken använda begreppet »Handel» omfattar ett flertal verksamheter av varierande typ. Nedan anges fördelningen av antalet sysselsatta enligt folkräkningen. Kategorierna 3 och 4 enligt tablån ovan ingår inte i föreliggande långtidsutredning för handeln: Kategori 1, Detaljhandel, har i huvudsak kartlagts med undantag för vissa mindre grupper, såsom postorderhandel, apotek, viss bränslehandel etc. Uppgifter för biloch bensinhandeln redovisas separat. Vad slutligen beträffar grupp 2, Partihandel, har undersökningen begränsats till de mera betydande branscherna. Av-

1. Detaljhandel i 2. Partihaftdel 3. B a n k - och försäkringsverksamhet. .';'• 4. Fastighetsförvalt-"

/o-

305 290 131 985

61,4 26,5

45 090 •

>

. . •

.

;'-

14 761 497 126

Resultatredovisningen Det företagsbestånd, som motsvarar vad som ovan definierats som varuhandel, är så heterogent i flera avseenden att olika företagskategorier undersökningstekniskt fått behandlas på skilda sätt. Efter ett inledande kapitel om den nuvarande detaljhandelsstrukturen och de allmänna utvecklingstendenserna inom varuhandeln, lämnas i kapitel 2-—4 redogörelser för de fältundersökningar för olika företagskategorier, som ligger till grund för , bebövskalkylerna. Slutligen sammanfattas i kapitel 5 resultaten av prögnosberäkningarna.

Undersökningens

Antal förvärvsarbetande 1960

$

gränsningen av partihandelsbegreppet har inneburit vissa svårigheter, beroende på att partihandelsfunktionen delvis utföres av tillverkningsföretag. Exempelvis har s. k. »försäljningsaktiebolag» i anslutning till tillverkningsindustri inte medtagits. Som gemensam benämning för de företagskategorier, som täcks av undersökningen, har använts termen »Varuhandel».

9,1

/

,3,0 100,0

allmänna

metodik

Avsaknaden av data från en aktuell företagsräkning h a r gjort det nödvändigt att för detaljhandelns del först belysa den nuvarande butiksstrukturen (kapitel 1). Materialet härtill h a r erhållits genom en särskild,bearbetning av butiksregistret vid statens pris- och kartellnämnd. Det totala butiksantalet re-

Tabell 1. Översikt över de områden som täcks av långtidsutredningen

inom

Beteckning

Ungefärligt antal arbetsställen eller motsvarande (1964)

Benämning

Karakteristika

handeln

D 1

Familjeföretag

Detaljhandelsföretag med högst 2 sysselsatta

41 000

D2

Mindre detaljhandelsföretag

Detaljhandelsföretag med 3 - 9 sysselsatta

22 000

D3

Större detaljhandelsföretag

5 000

D4

Koncerndetaljhandel

Detaljhandelsföretag med 10 eller flera sysselsatta utom företagen under avd. D 4 Detaljhandelsrörelsen inom K F (konsumentkooperationen), Turitz & Co (Epa), Åhlén & Holm (Tempo) samt Nordiska Kompaniet (NK)

Pl

Partihandelsföretag Partihandelsföretag inom Sveriges inom SGF-sektorn Grossistförbund PartihandelsförePartihandelsrörelsen inom Inköpscentralernas tag inom IcaAB Ica sektorn

P2

5 000

1 100 företag 50 distributionscentraler

P3

Koncernpartihandel

Partihandelsrörelsen inom K F , Turitz & Co, Åhlén & Holm

35 lagercentraler

B 1

Bilhandel

Företag, anslutna till Motorbranschens Riksförbund

1 800 (jämte 3 400 bilverkstäder och 950 reservdelslager)

B2

Bensinhandel

Samtliga oljebolag

dovisas d ä r med fördelning på b r a n scher, ortstyper, storleksgrupper ni. m. F ö r p a r t i h a n d e l n finns inte något fullständigt företagsregister tillgängligt. Av arbetstekniska skäl har handelsföretagen indelats i olika kategorier, som framgår av tabell 1. Eftersom kalkylmetodiken varierat för dessa olika företagstyper ges i det följande en k o r t beskrivning av förfar a n d e t i vart fall. D 1. Familjebutiker Någon fältundersökning h a r inte utförts. Butiksantalets förändringar har bedömts utifrån h i t t i l l s v a r a n d e uppgifter om nedläggning m . m. Arbetskrafts- och investeringsbehovet baseras på allmänna u p p skattningar. D 2. Mindre detaljhandelsföretag Ur SPK:s butiksregister h a r ett s l u m p mässigt urval om 1: 25 uttagits, motsva-

5 180 rande ca 800 företag. Dessa h a r medverkat i en postenkät, genom vilken uppgifter om företagens planer beträffande utvidgning etc. erhållits. (Kapitel 2).. D 3. Större detaljhandelsföretag Samtliga ca 1 400 företag enligt SPK:s register h a r ingått i en undersökning av liknande typ som den avseende kategori D 2, men med mera specificerade u p p gifter om investeringsbelopp m . m. (Kapitel 3 ) . D i Koncerndetaljhandel Uppgifter om den sannolika utvecklingen fram till 1970 h a r erhållits genom centrala planinventeringar inom resp. företag. P 1. Partihandelsföretag inom SGF-sektorn Grosshandelns utredningsinstitut (GUI) h a r utfört en postenkät bland ca 400 företag, kombinerad med intervjuer bland de 24 största företagen. Undersökningen beräknas täcka ungefär 75 procent av totalomsättningen inom SGF-sektorn. (Kapitel 4 ) .

9 P 2. Partihandelsföretag inom Ica-sektorn Uppgifter om den planerade utvecklingen h a r erhållits direkt från Inköpscentralernas AB Ica. P 3. Koncernpartihandel Som kategori D 4. B 1. Bilhandel Bedömningar och u p p s k a t t n i n g a r utförda av Motorbranschens Riksförbund. B 2. Bensinhandel Uppgifter erhållna från utredningsinstitut (GUI).

Grosshandelns

Dessutom har som komplettering till undersökningarna avseende kategorierna D 1—D 3 erhållits uppgifter från Ica och ASK (AB Sveriges Kolonialvarugrossister) om sannolik investcringsutveckling m. m. för den livsmedelsdetaljhandel, som är förbunden med nämnda företag.

KAPITEL 1

Nuvarande strukturförhållanden och utvecklingstendenser inom detaljhandeln

Butiksstrukturen

1964 Det saknas officiella uppgifter om det nuvarande antalet företag och butiker inom detaljhandeln. En företagsräkning, begränsad till detalj- och partihandeln, företogs 1964, men resultaten kommer inte att kunna framläggas förrän under 1966. De uppgifter om butiksantalet 1964 per bransch, som redovisas i tabell 2 och på följande sidor, h a r erhållits genom en specialbearbetning av statens pris- och kartellnämnds (SPK) butiksregister, som DUI låtit företaga för långtidsutredningens räkning. Det totala antalet försäljningsställen inom detaljhandeln beräknas till drygt 70 000, fördelat på ett flertal branscher. Det största antalet utgörs av livsmedelsbutiker med ca 33 000 enheter. Härav kan dock endast 21 000 betraktas som egentliga eller allmänna livsmedelsaffärer, dvs. med specerier som bas i sortimentet. Resten, eller 12 000, utgöres av specialbutiker för mjölk, bröd, kött, fisk, frukt, grönsaker etc. Närmast i storlek efter livsmedelshandeln kommer beklädnadsbranschen med över 10 000 försäljningsställen. Sedan förekommer en hel rad branscher med ett butiksantal av under 5 000, ofta betydligt mindre, per bransch. Av praktiska skäl täcker inte SPK:s register hela landet. Samtliga större städer och flertalet medelstora tätorter är

dock med, medan ett mindre urval av rena landskommuner ingår. De presenterade siffrorna är dock uppräknade till totalnivå och kan förutsättas relativt väl återspegla den faktiska butiksstrukturen. Viss försiktighet bör iakttagas vid användandet av uppgifter för mindre butiksgrupper, t. ex. vissa branscher, där osäkerheten i de redovisade talen är större. Utmärkande för utvecklingen inom Tabell 2. Antal butiker inom olika branschgrupper Branschgrupp

Antal butiker

Procent

Varuhus 238 0,3 Allmänna livsmedelsbutiker (specerier m. m.) 21 259 29,0 Speciella livsmedelsbutiker (mjölk, bröd, kött, fisk, 12 094 16,5 grönsaker etc.) 3 048 4,2 Färg, parfym, sjukvård.... 2 201 3,0 Möbel, hemtextil 1 795 2,4 Järn, bosättning 2 220 3,0 Radio-TV, el-artiklar Beklädnad (konfektion, ekipering, manufakturvaror m. m.) 10 536 14,4 2 489 3,4 Skor, väskor, handskar. 1 922 2,6 Cykel, sport, leksaker 1 700 2,3 Böcker, papper, m u s i k . . . . 4 504 6,2 Tobak 2 287 3,1 Ur, optik, juveler 711 1,0 Foto 3 312 4,5 Blommor Diverse och blandat sortiment 3 017 4,1 Summa 73 333J 100,0

11 varudistributionen under senare år h a r varit den tilltagande grupp- eller blockbildningen. Man skiljer härvid på helt integrerade företagsformer, s. k. mångfilialföretag, och ekonomiska samverkansformer, såsom inköpsorganisationer eller frivilliga kedjor. Sådana ekonomiska samverkansformer är under utbildning inom flertalet branscher men torde ha nått längst inom livsmedelshandeln, för vilken det varit möjligt att företa följande ungefärliga fördelning.

Kategori ^ -

Andel Antal av ombusätttiker ningen ca

Specialhändel (bageri, kött, fisk, frukt, grönsaker m. m.) 12 000 15 % Helt fristående livsmedelsbutiker 5 500 15 % Butiker i ekonomisk samverkan (lea, Vivo, Favör m. fl.). . . 10 000 30 % Filialföretag (Konsum, Epa, Tempo, Metro, Jordbruksis'' • 5 500 40 % Summa 33 000 100 %

Tablån, visar att de ekonomiska samverkansformerna (Ica m. fl.) har ca., hälften av alla allmänna livsmedelsbutiker och bortåt 35 % av liysmedelspm•sättningen, medan, de renji filialföre^agen, där konsumentkooperationen dominerar, h a r något högre andel och en-

dast hälften så många butiker. Sannolikt kommer gruppen helt fristående livsmedelsbutiker att minska sin andel ytterligare. Utvecklingen i detta avseende är analog med den i USA. För övrig detaljhandel är uppgifterna om inköpsorganisationer och frivilliga kedjor ännu alltför ofullständiga för att möjliggöra en motsvarande fördelning som inom livsmedelshandeln. Totalantalet butiker ingående i filialföretag (inkl. livsmedel) utanför kooperationen och varuhuskedjorna har beräknats till bortåt 4 000 med omkring 8 % av den tojala detaljhandelsomsättningen. ...,.j Av intresse för bedömning av den fortsatta strukturutvecklingen är u p p gifter om butikernas regionala fördelning, som framgår av. tabell 3. Av livsmedelsaffärerna ligger över hälften utanför centralorterna, medan andelen är betydligt lägre i övriga branscher. I storstäderna går det 20 livsmedelsbutiker på 10 000 invånare mot 25 i övriga A-centra, 45 i Brcentra och 32 i övriga orter. Intressant är att no r tera att inom flertalet branscher h a r B-centra, dys. huvudsakligen mindre städer och en del större tätorter, ett i förhållande-till ortens folkmängd överdimensionerat butiksnät., . , S P ^ : ^ register, ger ingen information om butikernas omsättning, men uppgift finns om antalet sysselsatta. Med hän-

Tabell 3. Antal butiker inom.olikaorlsgrupper Antal butiker ^ Livsmedel ! (alljm&nna)

Ortsgrupp

, 3 342 5 284 '1172 ö v r i g a w t e r (inklusive, glesbygd). .>.... .t ! 11 461

Stockholm, Gijteborg, Malmö. .,.;....,....

'-:,. rv« ' ' • " ; '

Summa 21 259 .

övriga

Procentuell fördelning. ,

LivsmeToitaH, del (all- :Öyriga männa)

14 01»; 17 355. 20 741 26 025 3 357 4 529 13 963 \ .25 424 52-074

W&4

Totalt

1*5,7 •2#v9 •*• •*'23i7" 24,9 39,8 35,5, 6,5 5,5 6,2 53,9 ; , 26,8 34,6

73 333 100,0

• 100,0

100,0

12 syn härtill fördelar sig butiksbeståndet på följande sätt: över 25 sysselsatta .. 519 ( 0 , 7 % ) 11—25 » . . 1295 ( 1 , 8 % ) 1—10 » . . 71519 (97,5 %) Summa 73 333(100,0%) Tablån ovan ger vid handen att detaljhandeln fortfarande till övervägande del bedrives vid små arbetsställen. Endast ca 500 försäljningsställen i landet, varav närmare hälften varuhus, h a r mer än 25 anställda. Om gränsen för »stora butiker» sätts vid fler än 10 anställda skulle totalt ca 1 800 butiker kunna räknas som stora. Det motsvarar endast något mer än 2 % av hela butiksantalet. Man bör observera skillnaden mellan butiks- och företagsstruktur. Många relativt små butiker bildar tillsammans företag, som kan sysselsätta ett stort antal personer och med en betydande omsättning. Exempelvis visade en undersökning vid DUI år 1960 att 7 % av företagen inom den enskilda textildetaljhandeln hade över 1 milj. kr. i årsomsättning och att dessa svarade för närmare 40 % av den totala omsättningen. Uppsplittringen på ett mycket stort antal tämligen små arbetsställen får ses mot bakgrund av näringens servicekaraktär. I anslutning till varje befolkningsagglomeration av betydelse h a r uppstått ett antal försäljningsställen för konsumentvaror. Först under senare år har befolkningsomflyttningen i förening med konsumenternas ökade rörlighet (bilismen) lett till en mera påtaglig förändring av butiksstrukturen. Nedläggningar senare år

och nyetableringar

under

Någon fullständig statistik, som belyser förändringarna i butiksåntalet över en

följd av år finns inte, men för livsmedelshandeln, där förändringarna varit mest genomgripande, föreligger visst material. Således visar följande tablå antalet nedläggningar och nyetableringar under senare år inom SSLF-sektorn (Sveriges Livsmedelshandlareförbunds medlemskår). 1960 1961 1962 1963 1964 Antal nedläggningar 433 614 971 1 201 1 076 Antal nyetableringar . . . . 135 102 87 107 92

Medan antalet nyetableringar hållit sig kring ca 100 per år har antalet nedläggningar ökat starkt till 1963, då 1 200 butiker upphörde. Siffran för 1964 var något lägre. I relation till antalet vid årets början utgör nedläggningarna: 1960 1961 1962 1963 1964

2,4 % 3,5 % 5,8 % 7,7 % 7,2 %

De två senaste åren har alltså nedläggningsfrekvensen legat vid något över 7 %. Från KF har erhållits följande uppgifter om nettoförändringen i butiksantalet inom konsumtionsföreningarna. 1960 1961 1962 1963 1964 Minskning..

658 Också inom den kooperativa sektorn kan iakttagas en accelererad nedläggningstendens. I relation till butiksåntalet utgör den årliga nettominskningen (nedläggningar minus nyetableringar) mer än 10 % de senaste åren. Ytterligare belysning av förändringarna i butiksantalet erhålls genom en

13 Tabell 4. Butiksantalet i vissa medelstora städer 1961 och 1965

Branschgrupp

Antal butiker 1961

ProAntal centubutiell förker änd1965 ring

Livsmedel Färg och p a r f y m . . . . Bosättning m. m Beklädnad Manufaktur och sko . Övriga b r a n s c h e r . . . . Varuhus

4 300 475 1 108 1 530 863 2 305 83

3 445 - 1 9 , 9 491 + 3,4 1 145 + 3,3 1 444 - 5,6 883 + 2,3 2 375 + 3,0 88 + 6,0

Summa

10 664| 9 871

- 7,4

särskild bearbetning av SPK:s butiksregister. Antalet butiker 1965 inom ett tjugotal medelstora städer har jämförts med motsvarande antal 1961. Resultaten, som hänför sig till alla organisationsformer, återges i tabell 4. Antalet livsmedelsbutiker visar en betydande minskning under fyraårsperioden och även inom beklädnadsbranschen registreras en viss nedgång. Inom övriga grupper förekommer emellertid en viss ökning i antalet försäljningsställen. Grupperar man materialet efter antal sysselsatta per butik erhålls följande procenttal avseende förändringen 1961 —1965.

Antal sysselsatta

1-2 3-10 11 - 2 4 25 och mer

Butiksantalets förändringar 1961 - 1 9 6 5 i procent ... Livsmedel

Övriga branscher

- 24,4 - 16,9 1,2 (+142,9)

- 0,1 + 1,8 - 2,0 + 24,2

Av de minsta livsmedelsbutikerna har en fjärdedel försvunnit på fyra år. Också i gruppen 3—10 sysselsatta är minskningen kraftig. Inom övriga branscher föreligger mycket små förändringar,

utom beträffande de största enheterna (inkl. varuhusen), som ökat starkt. Det bör påpekas att bland de städer, som ingår i undersökningen, förekommer flera som under den nämnda perioden haft omfattande fastighetssaneringar i de centrala delarna. Sannolikt har butiksantalet i city minskat även inom urvalsbranscherna, men samtidigt h a r nya butiker tillkommit i nybyggda ytterområden.

Effektivitets-

och

lönsamhetssynpunkter

Innan antaganden om förändringarna i butiksantalet uppställs skall i de följande kapitlen något beröras de orsakssammanhang, som kan tänkas ligga bakom butiksnedläggningarna. I de allra flesta fallen bottnar beslutet om nedläggning i bristande lönsamhet. (Dock förekommer också a n d r a skäl, t. ex. att fastigheten rivs och annat lämpligt butiksläge ej kan erbjudas.) Orsaken till det försämrade resultatet kan ligga dels på intäkts- och dels på kostnadssidan. När den allmänna kostnadsnivån (faktorkostnaderna) stiger, ökar också företagens totalkostnader, om inte rationaliseringsåtgärder kan genomföras. Företag med begränsade möjligheter till rationalisering kommer då i ett sämre ekonomiskt läge än övriga företag. Otvivelaktigt förekommer det att detaljhandelsföretag på grund av otidsenliga lokaler, bristande kapitalresurser och kanske ibland också okvalificerad ledning inte kan effektivisera i samma utsträckning som konkurrenterna och att detta trots tillfredsställande kundunderlag leder till förluster. Det är emellertid mycket svårt att visa att företag, som exempelvis tillhör viss företagsform eller har en mycket hög omsättning, skulle vara effektivare och därmed lönsammare än företag som är

14 i övrigt jämförbara. Självfallet finns Detta gäller givetvis inte företag, som dock vissa minimigränser vad gäller kan expandera, t. ex. genom filialbildårsomsättningen. För dagligvaruhan- ning, och inte för starkt specialiserade deln kan denna ligga relativt högt, me- butiker som har möjlighet att prisvägen dan det för starkt specialiserade buti- kompensera sig för kostnadsstegring, ker h a r rätt liten betydelse resultatmäs- arna. sigt h u r stor omsättningen ä n Den viktigaste orsaken till de nedMan frågar sig ibland hur det kan läggningar, som hittills förekommit, är komma sig att det stora flertalet en- helt enkelt k r y m p a n d e kundunderlag. skilda butiker inom exempelvis livsme- Om omsättningen sjunker, är det i flertalet fall inte möjligt att nedbringa kostdelshandeln kan existera, oöh ibland drivas med god förtjänst, trots att de naderna i samma takt. Det kan vara ligger avsevärt under den storleksgräns, svårt att friställa personal och hyressom bedöms nödvändig vid nyetable- och kapitalkostnaderna minskar inte. ring. Orsaken är framförallt den, att de Även en relativt blygsam sänkning av »synliga» kostnaderna för dessa .buti- omsättningen slår under sådana förhålker i allmänhet ligger mycket lågt. Så- l a n d e n hårt genom i nettoresultatet. sammanledes är ofta h y r o r n a relativt låga i , Omsättningsminskningen de fastigheter, som dessa butiker är be- hänger, när det gäller butiker på landslägna i, inventarierna och utrustningen bygden, , ofta direkt med utflyttningen. är helt avskrivna och det finns relativt Förändringar i den bofasta befolkninglite räntedragande, främmande kapital ens inköpsvanor förstärker denna-efi rörelsen. Genom att innehavaren själv, fekt. Lanthandlarna h a r inte stora möjoch ofta också hustrun, gör en stor del ligheter, att påverka denna utveckling, av arbetet i rörelsen kan kostnaden för eftersom stadsresorna ofta. .beror på att anställd arbetskraft hållas låg. Under konsumenterna h a r andra, ärenden till sådana förhållanden är det uppenbarli- staden. Också i städerna uppträder ett gen möjligt att driva, rörelsen med gott kundbortfall i kvarter, som genom utresultat, trots låg omsättning; — På vecklingen . kommit att ligga vid sidan längre sikt får man dock r ä k n a med att om köpgator och köpcentra. (Däremot situationen inte • blir hållbar. Den dag kan butikerå omedelbar närhet av varuman måste flytta in i nya och dyrare hus och stora affärskomplex visa, utomlokaler eller då inredningen blivit omo- ordentligt goda omsättningssiffror trots dern och måste bytas ut blir kostnads- konkurrensen.) Det hjälper uppenbarliläget förändrat. Det är heller inte sä- gen inte att rationalisera för butiker kert att »den nya generation», som tar som genom omständigheterna fått ett över när den nuvarande slutar, är be- ogynnsamt läge, eftersom den primära redd att nöja sig med en inkomst, som förutsättningen är att kundunderlaget är i förhållande till den nedlagda arbets- tillfredsställande. tiden kan vara tämligen låg. , ... Sammanfattningsvis kan sägas att efÄven om dessa företag för närvaran- fektivitet och lönsamhet är viktiga kride visar en tillfredsställande lönsamhet terier i konkurrensen mellan företagsär det således realistiskt att r ä k n a med former, men att det ofta är läget i komatt flertalet u n d e r en period av upp- bination med tillgången på kapital som emot 25 år kommer att få läggas ned. avgör butikernas möjlighet att överleva.

KAPITEL 2

De mindre företagens investerings- och arbetskraftsbehov

Som nämnts inledningsvis h a r två företagsenkäter inom detaljhandeln genomförts; den ena avseende enheter med 3 —9 sysselsatta (»mindre företag»), den a n d r a avseende företag med minst 10 sysselsatta (»större företag»). I detta kapitel redovisas enkätresultaten för de mindre företagen samt den på basis härav gjorda investerings- och arbetskraftskalkylen fram till 1970.

Undersökningens genomförande

uppläggning

och'

Urvalet av företag

Ur stateris pris- och kartellnämnds butiksregister uttogs sommaren 1964 ett slumpmässigt stickprov, omfattande en tjugo femtedel av samtliga butiker ,med minst 3 o c h högst 9 sysselsatta. I detta urval ingick dock inte följande kategorier. 1. Konsumentkooperativa butiker 2. Producentkooperativa butiker 3. Butiker tillhörande filialföretag (minst 5 butiker) 4. Försäljningsställen som ej drivs i form av ö»ppen butik 5. Vissa branscher, som ej traditionellt b r u k a r r ä k n a s som detaljhandel, t. ex. bilhandel, bensinstationer, apotek samt företag för försäljning av tjänster Anledningen till att butiker med 1—2 sysselsatta ej medtogs i företagsenkäter-

na är att de bedömts svara för en ytterst ringa del av den totala investeringsvolymen och att expansionsmöjligheterna inom denna grupp sannolikt är mycket begränsade. Ett medtagande av dessa typiska familjeföretag skulle troligen ha niedfört åtskilligt merarbete vid enkäten, utan att nämnvärt öka den totala informationen. Totalt erhölls 870 butiker i urvalet, varför totalpopulationen för denna butikstyp kan beräknas utgöra 21 750 butiker. Som framgår längre fram är det verkliga antalet något lägre, eftersom ett antal butiker upphört, vilket ej h u n nit registreras i SPK:s register.

Uppgiftsblanketten

F ö r undersökningen h a r använts det uppgiftsformulär, som återges i bilaga A. Vid konstruktionen av detta formulär lades tonvikten vid syftet att söka fånga in de »fysiska» expansionsplaner, som föreligger vid dessa mindre företag. Det bedömdes att företag av denna storleksordning i allmänhet inte upplägger investeringsplaner i egentlig mening. Däremot torde man ha relativt klar uppfattning om huruvida ombyggnader eller a n d r a större förändringar blir aktuella u n d e r de närmaste åren. Frågor med denna innebörd medtogs därför på blanketten. De kompletterades med en fråga r ö r a n d e den beräknade

16 kostnaden för ifrågavarande åtgärder. Vidare begärdes på blanketten uppgifter om olika jämförelsevariabler, såsom omsättning, yta, antal sysselsatta. Formulärets ifyllande synes inte ha vållat uppgiftslämnarna alltför stora svårigheter. Det förutsågs att uppgifterna rörande investeringskostnaderna inte skulle bli fullständigt besvarade, bl. a. eftersom förekommande investeringar i en del fall bekostas av husvärden.

en av resultaten har det förutsatts, alt enbart kategori A motsvarar totalpopulationen; de skattade totalerna kan därför tänkas ligga någon procent i underkant. Det bör observeras, att den omständigheten att endast en tredjedel av de resterande företagen telefonkontaktades, inte innebär något systematiskt fel, men b i d r a r till en viss Ökning av slumpfelet.

Svarsdeltagandet

Företagens

Urvalet omfattade som sagt 870 företag, tillhörande den undersökta företagstypen 3—9 sysselsatta. Samtliga dessa erhöll uppgiftsblankett och missivskrivelse. Efter påminnelser återkom huvuddelen av blankettmaterialet ifyllt. Av de 233 företag, från vilka svar ej lämnats, uttögs slumpmässigt vart tredje; dessa kontaktades sedan direkt, vanligen per telefon, och flertalet uppgifter på blanketten erhölls härvid. Resultatet av uppgiftsinsamlingen framgår nedan. Antal A. Inkomna bearbetningsbara 819 1 B. Upphörda m. fl 37 G. »Oklara fall» 14

Omsättning

Summa 870 Kategori A ingår således i bearbetningen. Kategori B motsvarar vid undersökningstillfället icke-befintliga enheter; h ä r ingår också sådana fall, d ä r rörelsens fortsatta existens bedöms osäker, t. ex. beroende på fastighetsrivning, konkurrensförhållanden o. d. Till kategori C har bl. a. hänförts fall, där innehavaren är bortrest eller av annan anledning inte kunnat nås per telefon. Även om kategori C i princip bör betraktas som »icke-svarande» är det troligt, att flera av ifrågavarande butiker är »nedläggningsfall». Vid uppräkning-

storlek

m.m.

Uppgift om butikernas omsättning återfinnes inte i SPK:s butiksregister, utan har inhämtats genom en särskild fråga på blanketten. Av 819 företag, ingående i enkäten, h a r 696 eller 85 % lämnat omsättningsuppgift för 1963. Den sammanlagda omsättningen 1963 för dessa 696 butiker utgör 324,3 milj. kr. Medelomsättningen för denna kategori av butiker — med 3—9 sysselsatta — är följaktligen drygt 450 000 kr. per år. Omsättningsuppgiften, liksom övriga storleksmått, tjänar bl. a. till att bestämma resp. undersökningskategoris andel av hela detaljhandeln och därmed möjliggöra en sammanvägning äv olika delresultat. Det är därför nödvändigt att uppskatta den sammanlagda omsättningen för de företag, för vilka dylika uppgifter inte föreligger. Av de olika metoder härför, som är tänkbara, har följande skattningsformel använts: X' = 25 • a— • Xo 0

Här betecknar X0 summa omsättning (resp. antal sysselsatta eller summa butiksyta) för de butiker, som lämnat sådan uppgift. Vidare anger a„ det sammanlagda antalet sysselsatta enligt 1 Detta antal motsvarar 585 insända blanketter plus tre gånger 78 telefonledes erhållna uppgifter.

17 SPK:s register vid samma butiker, medan a är motsvarande antal vid samtliga butiker i urvalet. Slutligen är X' skattningen av den okända totalen X. Förutsättningen för att denna formel skall kunna ge ett rättvisande resultat är att relationen mellan den observerade variabeln och antalet sysselsatta enligt SPK:s register är ungefär densamma för d e icke-svarande som för de svarande. När det gäller storleksmått av typen omsättning, antal sysselsatta och butiksyta är detta sannolikt fallet, medan formeln inte kan beräknas vara lika fördelaktig beträffande investeringarna. Om man enligt den angivna skattningsformeln »korrigerar» den n ä m n d a omsättningssiffran för urvalet, 324 milj. kr., erhåller man i stället värdet 373 milj. kr., vilket u p p r ä k n a t Ull totalnivå (multiplicering med 25) gör cirka 9 300 milj. kr. Som jämförelse kan nämnas att omsättningen inom all detaljhandel för 1963 beräknats till 24 000 milj. kr, En utförligare sammanställning av omsättning ni. m. inom urvalet och totalpopulationen återfinns i tabell 5.

Tabell 5. Antal företag och antal sysselsat

Antal sysselsatta Fullständig överensstämmelse föreligger av olika skäl inte mellan enkätens DCII SPK:s uppgifter om antalet sysselsatta. Enkätens uppgifter användes dock h ä r som det p r i m ä r a måttet på arbets^ styrkans storlek därför att den korresponderar mot övriga data i enkäten. I undersökningen h a r 675 företag redovisat sammanlagt 2 735 heltidssysselsatta, vilket innebär ca 4 p e r s o n e r per butik. Den faktiska arbetsinsatsen torde dock motsvara ett något större antal, eftersom deltidsanställd arbetskraft används i stor utsträckning inom detaljhandeln. Det uppräknade totalantalet heltidssysselsatta för denna butiksgrupp utgör, som framgår av tabell 5, över 80 000 personer. Som jämförelse kan nämnas att antalet förvärvsarbetande inom all detaljhandel enligt folkräkningen utgjorde omkring 300 000 personer. Omsättningen per sysselsatt för företag av denna storleksordning är i genomsnitt drygt 110 000 kr. Det bör understrykas att endast heltidssysselsatta

samt total butiksyta och omsättning

1963 Livsmedelsbutiker

övriga branscher

Totalt

Antal företag Antal i urvalet Uppräknat antal

384 9 600

434 10 850

818 20 450

Antal sysselsatta Uppräknat antal Antal sysselsatta per företag

37 450 3,9

46 300 4,3

83 750 4,1

Butiksyta (m2) Uppräknad yta Yta per företag

738 254 76,9

1 740 635 160,4

2 478 889 121,2

4 737,4 493 479 126 499 6 417

4 581,0 422 212 98 942 2 632

9 318,4 455 667 111 264 3 759

Omsättning (kronor) Uppräknad omsättning, milj. Omsättning per företag » » sysselsatt. . . i)

2—514836

»

m2

18 inräknats. Med hänsyn till det betydande antalet deltidsarbetande inom detaljhandelni torde dock den verkliga omsättningen per sysselsatt ligga lägre än ovannämnda siffra visar. Butiksyta Butikernas försäljningsyta utgör en i många sammanhang relevant storhet. Bl. a. står byggnadsinvesteringarna i viss relation till ökningen av butiksutrymmet. I enkäten har 649 företag redovisat en sammanlagd försäljningsyta om 82 011 m2. Uppräkning till totalnivå för denna butikstyp ger en sammanlagd försäljningsyta av ca 2,5 miljoner m2» Genomsnittsstorleken per butik är 126 m2, därav för livsmedelsbutiker ca 80 m2 och för övriga branscher 150 m2 i genomsnitt. I den senare kategorin ingår även utrymmeskrävande branscher, som t. ex. möbelhandel; i viss utsträckning torde också lager samt utrymmen i filialbutiker ha inkluderats. Ytproduktiviteten visar stora skillnader mellan livsmedelsaffärer med cirka 6 400 kr./m2 och övriga branscher med cirka 2 600 kr./m2. Planerade

förändringar

Nyinvesteringar i företagen åstadkommes vanligen genom ny- eller ombyggnader, anskaffning av fasta inventarier m. m. Fråga 1 på formuläret syftade till att fånga in samtliga planerade »fysiska» förändringar av denna typ. I realiteten får man r ä k n a med att en del förändringar, t. ex. etablering i nytt affärsläge, ibland kan äga rum med tämligen kort planeringsperiod. Enkäten redovisar alltså endast de mera konkreta planer, som förefinns vid frågetillfället. Vid bestämningen av det framtida investeringsbehovet införs alltså här ett betydande osäkerhetsmoment. Det h a r därför eftersträvats att söka ange övre och

undre gränser för den sannolika investeringsutvecklingen. Utvidgning eller flyttning av rörelsen

Den första frågan formulerades pä följande sätt: -t. . »Har Ni planer på att företa utvidgning eller flyttning av E r butik?» Svaren fördelar sig på följande sätt; »Ja» . . . . . . . . »Nej» . . Ej,svar

Antal 104 595 120

Summa 819

..

Procent 12,7 72,6 14,7 100,0

Endast en relativt liten andel (12,7 %) av de tillfrågade h a r uppgivit planer på »yttre» förändringar. Som framgår längre fram h a r dessa med få undantag kunnat specificera arten av förändringen, varför man får anta att planerna är av relativt konkret natur. Uppräknat till totalnivå h a r ca 2 500 företag inom denna kategori planer på utvidgning eller flyttning. Genomsnittsstorleken för dessa företag är ungefär densamma som för övriga enheter i undersökningen. En något större andel än »ja-svararna» har inte besvarat frågan om utvidgning eller flyttning av rörelsen. Totalt motsvarar denna kategori ca 3 000 företag. Otvivelaktigt utgör gruppen en betydande osäkerhetspost i beräkningarna och man har anledning att spekulera över orsaken till att denna fråga i så många fall inte besvarats. Att uppgiftslämnarna i någon större utsträckning av slarv skulle ha hoppat över frågan förefaller, bl. a. av stickprovsvis gjorda kontroller, föga sannolikt. Huvudorsaken är otvivelaktigt att många köpmän inte anser sig ha möjlighet att bedöma 1 Enligt Arbetskraftsundersökningarna har nära 30 % av antalet sysselsatta inom handeln mindre än 35 timmars arbetsvecka.

19 om förändringar av denna art kommer att inträffa under de närmaste åren. I en del fall torde en fortsatt utbyggnad eller etablering av filialer etc. bli beroende av den ekonomiska utvecklingen i buvudföretaget. För många utgör också finansieringssidan ett osäkerhetsmoment. Särskilt inom livsmedelshandeln har bevakningen av affärslägen och etableringen av nya butiker mer och mer tagits om hand av inköpscentraler och kolonialvarugrossister, som »fördelar» nya butiker på de köpmän inom kundkretsen, som de anser ha störst förutsättningar att driva rörelsen. Slutligen är tidpunkten för byggandet av nya affärshus ofta beroende av n ä r en stadskärnesanerihg eller exploatering av nya bostadsområden kommer i gång. Med hänsyn till alla dessa omständigheter h a r det ansetts meningslöst att genom ytterligare hänvändelser »pressa» uppgiftslämnarna att besvara frågan. Den övervägande delen av de tillfrågade köpmännen i denna enkät h a r dock sagt sig inte ha några planer på utvidgning eller flyttning av rörelsen. Även om omständigheter, som nu inte kan överblickas, kan medföra förändringar även beträffande dessa företag, är det inte troligt att frekvensen härav b l i r särskilt hög. Tidpunkt för förändringen. På frågan rörande trolig tidpunkt för förändringarna har de aktuella företagen lämnat följande svar: Antal 1964—1965 47 1966—1970 45 Båda perioderna 6 Efter 1970 1 Ej angivet 5 Summa 104 Frekvensen per år är som synes högre under 1964—1965 än under 1966—1970,

vilket helt naturligt sammanhänger med svårigheten för många företag ätt göra upp planer för längre tid framåt. Skulle expansionen under den senare perioden bli relativt, sett fika stor som 1964— 1965 skulle totalantalet investéringsfall bli ungefär dubbelt så stort som det i enkäten redovisade. Arten av förändring. Följande slag av yttre förändringar h a r specificerats: Antal 1. etablera huvudaffären i nybyggt hus 36 2. övertaga annan butik att d r i vas som filial 3 3. övertaga närliggande lokal att drivas i anslutning till huvud- • .. , • affären .-»..... .,.,,... 12 4. etablera filial i nybyggt hus 7. 5. övertaga annan butikslokal för huvudaffären ._..;, . 15 6. annan förändring ..,.;,.. 26 Ej angivet . . . . . . . ....;.. 5 Summa 104 Den vanligaste förändringen är att man planerar att skaffa ett nytt' läge för affären (huvudbutiken). Detta är en helt naturlig utveckling med hänsyn till att kundunderlaget på många orter p å landsbygden, ävensom i äldre stadskvarter, minskar genom utflyttning. Lägger man samman alternativ 1 och 5 finner man alltså att det beträffande hälften av alla planerade yttre förändringar gäller flyttning av företaget. Anmärkningsvärt nog är intresset för filialbildning tämligen ringa inom denna företagsgrupp (3—9 sysselsatta). Under »annan förändring» h a r bl. a. nämnts tilbyggnader av olika slag. Ombyggnad och modernisering

Den andra frågan på enkätformuläret gällde planerade »inre» förändringar, såsom modernisering av inredningen,

20 ombyggnad till självbetjäning. Den formulerades: »Har Ni planer på att bygga om eller modernisera Er butik?» Svaren på ovanstående fråga fördelar sig på följande sätt: Antal Procent »Ja» 77 9,4 »Nej» 537 65,6 Ej svar 205 25,0 Summa 819

100,0

Relativt få av de tillfrågade har, som framgår ovan, redovisat planer på ombyggnader eller modernisering av butiken. Uppräknat till totalnivå utgör dessa m i n d r e än 2 000 butiker. Andelen icke-svärande är ännu högre än beträffande fråga 1. Naturligtvis finns också h ä r ett visst mått av osäkerhet, som yttrar sig i att man avstår från att besvara frågan. Emellertid har vid den kontrollundersökning, som gjorts bland en del av dessa oklara fall, konstaterats, att de allra flesta i realiteten inte har planer på modernisering o. d. Ofta rör det sig om företag, som i. stället avser att flytta till ny lokal (»ja» på fråga 1 ) ; dessa har tydligen ansett fråga 2 irrelevant och h a r därför underlåtit att lämna svar. Liksom beträffande fråga 1 h a r den övervägande delen uppgett sig inte ha för avsikt att genomföra förändringar i butiken.

Tidpunkt för förändringen. Av d e 77 företagen, som besvarat frågan positivt, avser 49 att genomföra åtgärder u n d e r 1964—1965 och 21 under 1966—1970, medan 7 företagare ej preciserat tidpunkten. Tydligen är planeringsperioden ännu kortare beträffande inre ombyggnader än beträffande yttre förändringar. Skulle frekvensen under 1966 —1970 bli lika hög som den under 1964 —4965 planerade, skulle antalet positiva fall i stället uppgå till 150 å 200. Art av ombyggnad. Den vanligaste formen för »inre» förändring är utbyte eller modernisering av inredningen — 60 '7c. av de som besvarat frågan positivt bar angett denna åtgärd. Omkring 30 % skall bygga om till självbetjäning (självval), medan 10 % angett a n d r a förändringar.

Sammanfattning

I åtskilliga fall synes de förändringar, som de intervjuade planerar, avse åtgärder som kan föras u n d e r såyäl, fråga 1 som fråga 2; gränsdragningen är med andra ord inte helt klar. Det har därför ansetts vara lämpligt, att sammanslå uppgifterna och alltså beräkna den andel av butikerna, som överhuvudtaget planerar någon förändring; fördelningen framgår av tabell 6. Av samtliga tillfrågade har 20 % planer på förändringar av angivet slag,

Tabell 6. Antal företag i urvalet, som planerar förändringar 1 eller 2) •

'

Livsmedelsbutiker

»Planerar Ni förändringar?»

»Ja» »Nej» Ej svar Summa

Antal

0/

68 280 39 387

inom rörelsen (enligt fråga

Övriga butiker Antal

0/

17,6 72,4 10,0

93 290 49

100,0

/o

Totalt Antal

0/

21,5 67,1 11,4

161 570 88

19,7 69,6 10,7

100,0

100,0

/o

/o

21 medan drygt 70 % svarar »nej» på båda frågorna. Den »osäkra» andelen (intet svar) har nu krympt till ca 10 c/c. Det betyder alltså att ett nyinvesteringsbehov kan beräknas föreligga hos ca 4 000 företag (uppräknat tal) inom denna kategori (företag med 3—9 sysselsatta). Med hänsyn till tidpunkten för förändringarna redovisas följande tal. Antal 80 59 .... 9 13

Förändring 1964—1965 » 1966—1970 » båda perioderna Ej angiven tidpunkt

Summa 161 Helt naturligt sträcker s:g planeringen i en del fall inte längre än de närmaste åren. Om förändringarna blir lika under den senare perioden som under de två första åren skulle antalet företag, som berörs av förändringar, bli väsentligt högre än ovannämnda siffra visar. Prognosen avser emellertid nu föreliggande planer och det h a r därför bedömts rimligt att räkna med en totalsiffra motsvarande omkring 4 000 företag, vilka alltså för närvarande kan beräknas ha planer på utvidgning, ombyggnad med flera investeringskrävande åtgärder.

Investeringsbelopp

Som framhållits i det föregående är detaljhandelsföretagens investeringsplaner ofta tämligen vaga. I allmänhet h a r man dock kunnat klargöra om man plan e r a r mera betydande utvidgningar, t. ex. filialbildning eller övergång till självbetjäning. I viss utsträckning — ehuru långt ifrån alltid — h a r man dessutom kunnat ange de beräknade kostnaderna härför. Bristen på fullständighet inom denna butiksgrupp var delvis förutsedd och det bedömdes från början nödvändigt att i viss mån arbeta med schablonberäkningar. Det är inom detaljhandeln tämligen vanligt att affärerna inryms i förhyrda lokaler, såsom bostads- och kontorshus. Eventuella byggnadsinvesteringar bekostas då av husägaren, medan detaljisten/hyresgästen som regel får stå för investeringarna i inredning och andra fasta inventarier. Av de sammanlagt 172 företag, som uppgett sig ha planer på yttre eller inre förändringar i rörelsen h a r 137 företag, dvs. 80 %, redovisat den planerade investeringens beräknade omfattning. I tabell 7 anges det med faktorn 25 u p p räknade investeringsbeloppet. Baserar man uppräkningen enbart på de inkomna svaren kommer man fram

Tabell 7. Total investering, skattad genom uppräkning

av de angivna

investeringsbeloppen

Investeringspériod •.

..i

. .

.

i.

•.

Antal företag, som redovisat uppgifter.

. : •

. . b..

Summa investering, milj. kr. (uppräknade tal) Husägarens investering.,"..'.'... . . .'. Egen investering. . . . . i . . . . . . . . ,.,'i ,\ ..' zp - <,'K * Summa

1964-1965

1966-1970

Båda perioderna

30,6 lö5;5

8,7' 101,0

26,0 30,4

9,2

65,3 296,1

186,1

109,7

56,4

.9,2

361,4

,i

Ej

Totalt

angiVet ' 5

22 Diagram 1. Sambandet mellan ökningen i butiksyta

och

investeringskostnaderna

Investering 1 OOO-tal kronor

1 000

/ X

x

//

/•

5 • X

100 X

/

••

/

x4 x xx• x

%/ X

/ /

/

/

/ *

X

/ •

100 • ' ' •

:

•"'

-

—

-

-

-

1 800

Ökning av butiksytan i m2 .

'Ähm. "T ovanstående diagram betecknar kryssen livsmedelsbutiker och punkterna butiker inom övriga branscher. till en total investeringssumma av 361 milj; kr: Öm de ca 20 %, som ej preciserat beloppet, antas i genomsnitt investera lika mycket som de övriga, kommer summan över 400 milj. kr. Härav skulle drygt 300 milj. kr. gälla detaljisternas egna investeringar. I genomsnitt b e r ä k n a r de som har p l a n e r på förändringar att själva investera 86 000 kr. Ungefär en fjärdedel av den tptala investeringskostnaden ^ b e strids med egna medel, resten med län. F ö r att ytterligare analysera investe-

ringsbehovet h a r på ett dubbellogaritmiskt diagram investeringsbeloppen inprickats mot ökningen av försäljningsytan inom resp. företag. Endast företag, som angett planer på utvidgning av rörelsens butiksyta, ingår således. Som framgår av diagrammet råder ett påtagligt samband mellan de två studerade variablerna. Spridningen kring regressionslinjen är i n t e . s t ö r r e .än yad som kunde förväntas med hänsyn till variationerna i utrustning m. m. De observationer, som påtagligt avvi-

23 ker från mönstret, h a r särskilt undersökts. Punkterna, som betecknats B på diagrammet, och som redovisar en onormalt hög investeringskostnad, motsvaras av nyetableringar, där detaljhandeln själv svarar för byggnadskostnaderna (egna lokaler). De med M betecknade punkterna, som ligger avsevärt under punktsvärmen i övrigt, utgörs av möbelaffärerna; inom denna b r a n s c h sker utvidgningen ofta i form av »utställningshallar» med relativt små investeringar utöver själva byggnaden.

Anmärkningsvärt nog föreligger inte någon signifikant skillnad beträffande investeringskostnaderna mellan livsmedelshandel och övriga branscher. De högre kostnader, som de nya livsmedelsbutikerna h a r för anskaffning av kyl- och frysanläggningar m. m., torde kompenseras av den förhållandevis mera påkostade inredningen i många specialaffärer.

Regressionslinjen till punktsvärmen h a r följande ekvation: log I = a log y + log b eller I = b-y* där I = investeringen, y = ökningen i försäljningsytan samt a och b är konstanter. Det visar sig nu att det numeriska värdet på a vid anpassning till punktsvärmen ligger mycket nära 1, medan b är cirka 1 000 (kr./m 2 ). Det existerar således inom denna butiksgrupp ett praktiskt taget lineärt samband mellan 3 r tbehov och investeringskostnad enligt formeln I = 1 000 • y Det bör observeras att beloppet, 1 000 kr. per m 2 , i princip endast inbegriper kostnaderna för lokalernas inredning pch utrustning. Det framgår dock att i en. del fall inkluderas av hyresgasten bekostade om- och tillbyggnader. Vidare bör understrykas, att investeringskostnaden satts i relation till ökningen i butiksytan; i de fall den förutvarande lokalen ej längre används blir kostnaden per tillkommande m 2 . därför relativt hög. Slutligen kan nämnas, att uppgiften om lokalutrymmet endast skall avse själva försäljningsytari — i investeringsbeloppet ingår emellertid kostnaden för utrustning av lager och övriga utrymmen.

Att osäkerheten om framtiden är betydande för denna kategori av detaljhandelsföretag framgår bl. a. därav, att k n a p p t en fjärdedel ansett sig k u n n a uppskatta företagets omsättning 1970. Som man kunnat vänta sig är det främst de något större och progressiva företagen, som h a r anledning att n ä r m a r e planera sin omsättningsutveckling, medan företag med stagnerande eller sjunkande omsättning är m i n d r e böjda att göra några framtidsuttalanden — detta bestyrkes bl. a. av följande tablå:

Omsättning

Medelomsätthing 1963, företag som:

Livsmedelshandel . . övriga b r a n s c h e r . . . Samtliga branscher.

lämnat uppgift för 1970

ej lämnat uppgift för 1970

785 000 635 000 705 000

400 000 345 000 370 000

Följaktligen kan man inte basera f ramskrivningen av hela den undersökta butiksgruppens omsättning p å de föränd-

,

Beräknad örhsätjtAntal ningsökföretag . nirig 1963 -1970

Livsmedelshandeln -v övriga b r a n s c h e r . . .

91 108

+ 95%' -f70%

Summa

•'+83%\

24 ringstal, som redovisats, utan detta får ske på andra grunder. Det är emellertid av visst intresse att studera de beräknade omsättningsökningar, som ifrågavarande ca 200 företag redovisat. Den beräknade, årliga försäljningsökningen i förhållande till 1963 utgör 13 ä 14 % i livsmedelshandeln och 10 % inom övriga branscher. Med hänsyn till att den prognostiserade konsumtionsökningen för livsmedel (och övriga dagligvaror) är 2 % och för andra branscher 4 % per år är de beräknade omsättningsökningarna betydande och kanske optimistiska i överkant. Det är emellertid uppenbart att förändringarna inom distributionsapparaten kommer att bli genomgripande, vilket innebär att olika butikskategoriers marknadsandelar kan undergå avsevärda förskjutningar.

Omsättning, kr. per m 2

Förändring,

0/ /O

Livsmedelshandeln . . övriga branscher. . . .

8 150 3 200

8 190 3 310

+ 0,5 + 3,4

Totalt

4 550

4 890

+ 7,5

Man konstaterar att de uppgiftslämnande livsmedelsföretagen praktiskt taget inte alls r ä k n a r med någon ökning i försäljningen per m 2 . Utvecklingen inom handeln med livsmedel och övriga dagligvaror går emellertid mot ett alltmera vidgat sortiment. För att få fram en effektiv varuexponering krävs stora lokaler. Utökning av butiksytorna sker också i samband med strävandena att nedbringa arbetskraftsförbrukningen per omsättningskrona. Inte heller inom övriga branscher förutses någon nämnvärd ökning av ytproduktiviteten.

Butiksyta Också beträffande den framtida försäljningsytan h a r endast ett p a r h u n d r a företag lämnat uppgift (till stor del desamma som svarat beträffande omsättningen). Följande ökningstal redovisas.

Antal företag

Beräknad ökning i försäljningsyta 19631970

Livsmedelshandeln . övriga b r a n s c h e r . . .

78 102

+ 92% + 47 %

Summa

+ 59 %

Lika litet som omsättningssiffrorna ger dessa tal något besked om h u r hela butiksgruppens ytbehov kommer att utvecklas. Av visst intresse är emellertid att studera förändringarna i »ytproduktivitéten». Nedanstående uppgifter hänför sig endast till de 168 företag, som redovisat såväl omsättnings- som ytuppgifter för 1970.

Antal sysselsatta

Följande uppgifter redovisas i enkäten angående förändringar i antalet sysselsatta.

Antal företag

Livsmedelshandeln . övriga branscher. .

79 106

Totalt

ökning i antal sysselsatta 19631970 + 23 % + 19% + 21%.

Uppgifterna har, liksom beträffande (insättning och yta, lämnats av en mindre del av företagen, däribland de mera expansiva. Utökningen av arbetsstyrkan — ca 20 % — ter sig tämligen måttlig i förhållande till den förutsatta omsättningsökningen. Det i n n e b ä r att arletsprbduktiviteten beräknas stiga avsetärt, vilket belyses i nedanstående Ublå.

25 Omsättning, kr. per sysselsatt 1963

1970 InvesteringsÖkning, 0/

/o

Livsmedelshandeln 163 100 230 500 + 41,3 övriga brancher . . 102 600 130 100 + 26,8 Totalt 125 300 169 600 + 35,4

Det bör observeras, att endast heltidssysselsatta inräknats, vilket innebär att produktiviteten i realiteten är något lägre. Eftersom detaljhandeln i ökad utsträckning torde komma att använda sig av deltidsanställd personal blir produktivitetsförbättringen sannolikt något mindre än ovan angivits (förutsatt att uppgiftslämnarna verkligen tagit hänsyn till denna väntade förskjutning). En särskild bearbetning h a r gjorts beträffande de 141 företag, som redovisat planer enligt fråga 1 eller fråga 2 (och som även angett omsättnings- m. fl. uppgifter). De framkomna relationstalen visas i tabell 8. Tabellen ligger till grund för vissa antaganden vid uppställandet av kalkylerna för 1970.

och arbetskraftskalkyl

På basis av de i föregående avsnitt redovisade uppgifterna h a r ett försök gjorts att beräkna investerings- och arbetskraftsbehovet för fristående detaljhandelsföretag i storleksgruppen 3—9 sysselsatta. Denna kalkyl är preliminär, eftersom förutsättningarna delvis kan komma att ändras i samband med summeringen av delprognoserna för samtliga detaljhandelskategorier. Beräkningarna avser således den företagskategori, som inte ingår i filialbildningar, och som i SPK:s register redovisar 3—9 sysselsatta. Denna avgränsning är givevis konventionell men betingad av arbetstekniska fördelar. Otvivelaktigt kommer en del företag i denna grupp att 1970 kunna räknas som förhållandevis stora företag, samtidigt som åtskilliga andra fått lägga ned sin verksamhet. Ytbehovet Med hänsyn till butikslokalernas fortsatta utnyttjande kan man skilja mellan följande g r u p p e r :

Tabell 8. Omsättning, butiksyta och antal sysselsatta för företag, som redovisat ringsplaner Livsmcdclshandel Antal företag, som lämnat uppgifter. Butiksyta M* per företag 1963. » » » 1970 Procentuell förändring Antal sysselsätta Antal per företag 1963 » » » 1970 Procentuell förändring

...... i !.. . . . . . . . . . . [ i

Omsättning Omsättning per ma 1 9 6 3 . . . . . . . . ; . .. » • » » 1970..... ..<. Procentuell förändring i:m Omsättning per sysselsatt 1 9 6 3 ; . . . . . . . . ; • »» » 1970.... .. Procentuell förändring

investe-

övriga branscher

95,3 194,0 + 103,6 %

216,4 331,0 + 53,0%

4,9 6,8 + 38,8 %

6,4 7,8 + 21,9%

8 495 8 317

2 948 3134 + 6,3% 100 000 132 600 + 32,6 %

-

2,1 %

164 700 237 100 + 43,9 %

26 Grupp A Företag som avser att utöka nuvarande utrymmen. Hit hänförs också företag, som förbereder mera betydande ombyggnader och moderniseringar Grupp B Företag som inte planerar mera väsentliga förändringar i rörelsens omfattning och inriktning Grupp C Företag som kommer att avveckla detaljhandelsrörelsen En schematisk uppdelning enligt ovanstående gruppering h a r företagits, framförallt på basis av de vid enkäten erhållna svaren. Till grupp A h a r således hänförts de företag — motsvarande ca 20 % av samtliga — som svarat positivt på någon av frågorna 1 eller 2 (jämför sid. 20). Visserligen är det tro-

ligt att några av dessa företag av olika skäl inte kommer att kunna realisera sina planer, men detta h a r antagits u p p vägas av att en del, som f. n. inte h a r expansionsplaner, kommer att före 1970 genomföra vissa utvidgningar. F ö r att bestämma nedläggningstakten, dvs. frekvensen inom grupp C, föreligger föga empiriskt material. Inom hela den enskilda livsmedelshandeln h a r u n d e r de senaste åren nedlagts mellan 5 och 10 % av företagen per år och frekvensen ser ut att öka. Emellertid d r a b b a r företagsdöden framförallt de minsta enheterna, dvs. butiker med en eller två sysselsatta. I gruppen 3—9 sysselsatta torde mindre än 5 % nedläggas p e r år. Inom övriga branscher h a r avgången hittills inte varit lika betydande, men strukturrationaliseringen torde komma att sättas in med ökad' kraft

Tabell 9. Beräkning av ylbehovet 1970 Grupp (se text) Livsmedelshandel Grupp A Grupp B Grupp C ...... Summa Övriga branscher Grupp A Grupp B Grupp G Summa Totalt Grupp A. Grupp B. Grupp C.

Beräknad Antagen förändring total försäljningsyta2 1963-1970, . o/ , 1970, m /o

Uppräknat ,.. antal företag

Butiksyta 1963, m2

1 700 5 500 2 400

162 100 432 200 144 000

± 0 -100

9 600

738 300

( + 2,5)

756 400

2 300 6 850 1 700

497 800 1 072 800 170 000

+ 50

± 0 -100

746 700 1 072 800

1 740 600

(+4,5)

4 000

659 900 1 505 000 314 000

12 350 4 100

+ 100

324 200 432 200

1 819 500 ->£ 070.000 1 505 000

2 575 900 20 450 2 478 900 ( + 3,9) Summa Annti: -Beräkningarna i tabellen har gjorts på följande sätt. Grupp A: Antalet företag och summa butiksyta enligt enkäten. Företagen i enkäten har uppgett planer, som innebär en ökning av butiksytan om 100 % (99,2) % i livsmedelshandeln och 50 % (53,0 %) inom övriga branscher. Grupp:'G: -i Inom livsmedelshandeln nedläggs 25 % av butikerna med en génemsnittsyta-öm 50 m2, inom-övriga branscher'nedläggs 1 5 % av butikerna med* en genomsnittsyta om 100 m2. Grupp B utgör en restpost, där ytan antas oförändrad. Totalsiffrorna har erhållits från tabell 5 (sid. 17).

27 i dessa branscher, bl. a. som följd av kvarterssaneringen i städerna. Förutsättningen för de följande beräkningarna är att nedläggningen under perioden 1963—1970 för hela butiksgruppen uppgår till 20%, motsvarande ca 3 % per år. Nedläggningen har antagits vara relativt sett något högre inom livsmedelshandeln än inom övriga branscher. Totalt beräknas således butiksytan för denna företagskategori komma att öka med ca 4 c/o netto fram till 1970. Hänsyn h a r då inte tagits till eventuell nyetablering, då det förutsatts, att denna huvudsakligen kommer att äga rum inom kedjeföretag och andra större detaljhandelsenheter.

Omsättningsutvecklingen

Omsättningskalkylen baseras på den ovan framräknade förändringen i ytbehovet. Med ledning av de relationstal, som redovisas på sid. 18 och följande, h a r nedanstående antaganden gjorts. Inom livsmedelshandeln blir försäljningen per m 2 oförändrad, mätt i fast penningvärde. De progressiva företagen (grupp A) förutser enligt enkäten, ingen ökning av ytproduktiviteten. Det sammanhänger troligen med sortimentsförhållanden och inte minst:strävandena mot arbetsrationalisering. F ö r den »stationära» gruppen (B) fpr^eliggejr inget material, som ."belyser förändringen i omsättningen per.m 2 Jrntiksj^a., Visserl i g e n är yjtutnyttjandel för. närvarande , relativt,lågt, vilket tillsammans, med en ,yTlss. väntad efterfrageökning k a n ^ ö j a ..produktiviteten något,, m,e.n „^enna ef^ fekt torde motverkas a v, T omsättnings. minskningar, yjd iriarginella företag (enheter, som g ö m m e r att ,f l ä g g a s ^ e d under nästföljaiide fexi^årsperipjd.)..; ,. r Inom övriga branscher-'^ situationen delvis annorlunda. Här förväntas en

kraftigare efterfrageökning, 4,5 % per år, än inom livsmedelshandeln, 1,5 % per år. A-gruppen förutser visserligen inte mer än 6,3 % ökning av ytproduktiviteten, men bedömningen synes vara tilltagen i underkant. I kalkylen h a r därför räknats med en ökning av omsättningen/m 2 fram till 1970 med 10 % för grupp A och med 5 % för grupp B. Kalkylens uppställning framgår av tabell 10. Kalkylen innebär en beräknad omsättningsökning av 12,9 % i livsmedelshandeln och 16,1 i övriga branscher. Vid bedömning av dessa siffrors trovärdighet kan nämnas, att den totala konsumtionsökningen för livsmedel och andra dagligvaror beräknas till drygt 13 % för perioden 1963—1970. Kalkylen skulle alltså för denna sektor innebära att butiksgruppens marknadsandel skulle bli ungefär oförändrad. Beträffande övriga branscher förutses en betydligt kraftigare konsumtionsökning, ca 33 %. Kalkylen innebär således en minskad marknadsandel för den h ä r behandlade bujikskategorin. Möjligen har produktivitetshöjningen underskattats. Å andra, sidan kommer sannolikt konkurrensen från varuhus, storkedjor och postorderfirmor att öka inon} åtskilliga branscher, varför den framräknade om.sättnjLngsutvecklingen inte, förefaller orealistisk.

Arbetskraftsbehovet

Jtfed[ledning av den ovan redovisade .omsättningsprognosen har. i tabell 11 ^uppställts en, kalkyl över arbetskraftsbehovet 4 97$.;. Kalkylen har, baserats ,på /oljande förutsättningar. Livsmedelshandeln. Inom den, progressiva gruppen (grupp. A) förutsattes en ökning,ay.omsättningen pe,r m 2 ,av 40 % (jämför tab. 8). v För företag..utan investeringsplaner (grupp B) föreligger

28 Tabell 10. Beräknad omsättning

Grupp (se text)

Livsmedelshandel Grupp A . . . Grupp B . . . Grupp C . . . Summa Övriga branscher Grupp A . . . Grupp B . . . Grupp C

Total Upp- butiksr ä k n a t yta m 2 antal 1963 företag (tab. 9)

BeBeräkräk- Beräk- BeräkBeräknad Total Antagen förnad nad nad total nad total omsättningsom- omsättändring i om- butiks- omsätt- förändring ning, omsättning/ sättning, sätt- yta, m 2 1963-1970, ning/ milj. kr. m 2 1 9 6 3 - ning milj. kr. 1970 1963 m*' 2 1970, % % 1970 kr/m (tab. 9) 1963 1970

1 700 162 100 5 500 432 200 2 400 144 000

8 500 1377,9 6 000 2 593,2 5 320 766,3

738 300

4 737,4

9 600

2 300 497 800 2 900 1 443,6 6 850 1 072 800 2 600 2 789,3 1 700 170 000 2 050 348,1

0 0

8 500 6 000

-

-

324 200 2 755,7 432 200 2 593,2

.-

-

756 400 5 348,9

+ 10 + 5

-

3 200 746 700 2 389,4 2 730 1 072 800 2 928,7

-

-

-

10 850 1 740 600

4 581,0

1 819 500 5 318,1

Totalt Grupp A . . . 4 000 659 900 Grupp B . . . 12 350 1 505 000 Grupp C 4 100 314 000

2 821,5 5 382,5 1 114,4

1 070 900 5 145,1 1 505 000 5 521,9

20 450 2 478 900

9 318,4

2 575 900 10 667,0

Summa

Summa

intet användbart material för detta syfte. En viss effektivitetsökning kommer troligen att äga rum bland de något större företagen. Emellertid har flertalet butiker i denna grupp endast 1—3 anställda utöver innehavaren. Möjligheterna att genom rationaliseringsåtgärder (t. ex. ackord) friställa personal förefaller därför små. En del av företagen torde också, som ovan påpekats, räkna med omsättningsminskningar men torde ofta få svårt att minska personalen i .samband härmed. Totalt räknas för grupp B med en ökning av omsättningen per sysselsatt av 5 % fram till 1970. Anledningen härtill ä r bl. a. att försäljningen stiger4 Värdemässigt genom konsumtiönsförskjutning mot dyrare livsnieäél. Övriga branscher, Enligt tabell 8 "räknas med 25 Vo ökning fo¥ grupp Ä; analogt* hied vad som ^ovan fraMhållits ; be^

' -

-

+ 100 0 - 100 + 12,9

+ 65,5 + 5,0 - 100 + 16,1 + 82,4 + 2,6 - 100 + 14,5

träffande grupp B har produktivitetsökningen i denna grupp uppskattats till 5%. Enligt kalkylen beräknas således en svag nedgång (ca 5 %) i arbetskraftsbehovet inträda fram till 1970.

Investeringsbehovet

Svårigheterna är betydande n ä r det gäller att få ett fast grepp om investeringsaktiviteten inom de mindre detaljhandelsföretagen u n d e r återstoden av 1960talet. Planeringen är ofta tämligen Vag och som regel ganska kortsiktig. Delvis beror detta p ä att efi stor d e f a v butiksbeståndet ä r i n r y m t i förhyrda lokaler och att företagens expansionsmöjligheter är starkt beroende av genomförandet av olika kommunalpolitiska program. För den ordinäre- detaljisten kan det därför vara ytterst vanskligt att ange o m , n ä r

29 Tabell

11. Beräknat

antal

sysselsatta 1970

BeräkBeräkAntagen nad BeräkTotal Beräknad omBeräknad omförändring nad total Beräk^ P P - omsättnat sättsätträknat i omsättomsätt- n a t antal förändring i ning antal ning/syssel- ningper antal antal ning ning sysselsysselsysselsatta sysselföre- milj. kr per satt 1970, satta satt milj. kr. 1963-1970, 1963 tag syssel- s a t t a 1 9 6 3 - 1 9 7 0 , 1970 /o 1970, (tab. 10) (tab. 10) satt 1963 °//o kr. 1963 ;

Livsmedelshandel \ Grupp A . . Grupp B . . Grupp C . .

1 700 1 377,9 5 500 2 593,2 2 400 766,3

165 000 8 351 120 970 21 436J 100 000 7 663

Summa

9 600 4 737,4

37 450

övriga branscher Grupp A . . Grupp B . . Grupp C . .

2 300 1 443,6 6 850 2 789,3 1 700 348,1

100 000 14 436 100 000 27 .893 87 660 3 971

Summa

10 850 4 581,0

+ 40 + 5

-

231 000 2 755,7 127 020 2 593,2

-

11 930 20 416

-

-

5 348,9

32 346

- 13,6

+ 25 + 5

125 000 2 3$9,4 • 105 000 2 928,7

19 115 27 893

-

-

±

100,0

47 008

+

1,5

31 045 48 309

+ 36,2 - 2,1 - 100,0

-

46 300

5 318,1

Totalt Grupp A . . 4 000 2 821,5 Grupp B . . 12 350 5 382,5 Grupp C . . 4 100 1 114,4

22 787 49 329 11 634

5 145,1 5 521,9

-

-

20 450 9 318,4

83 750

10 667,0

79 354

och till vilken kostnad en viss investeringsåtgärd kan genomföras. En relativt schematisk teknik h a r därför använts vid uppställandet av investeringskalkylen. På basis av de i enkäten erhållna uppgifterna om planerade fysiska förändringar i butikerna samt under beaktande av den samtidiga omsättningsoch butiksyteutvecklingen, h a r en prelim i n ä r uppskattning av det framtida investeringsbehovet företagits. Kostnader för nyproducerade lokaler. Endast ett fåtal uppgifter om produktionskostnader för planerade, nya affärslokaler föreligger i enkätmaterialet. Detta h a r därför inte kunnat läggas till grund för bestämning av kostnaderna per m 2 . Viss ledning kan erhållas ur det material, som insamlats från kedjeföretag och a n d r a större detaljhandelsenheter (se kapitel 3). Enligt dessa upp-

+ 32,4 -

-

Summa

+ 42,9 - 4,8 - 100,0

-

5,2

gifter är variationen i produktionskostnad mycket betydande. Byggnadens volym spelar stor roll -— vanligen uttryckes byggnadskostnaden i kr. per m 3 . Också butiksläget (innerstad—förort) och byggnadssättet (friliggande lokal —del av bostads- eller kontorshus) inverkar betydligt på byggnadskostnaderna, som även varierar starkt mellan storstad och småorter. Variationer mellan 500 och .2 000 kr./m 2 är därför på intet sätt onormala. — I kalkylen h a r räknats med en schablonkostnad om 1 000 kr./m 2 . Enligt enkäten skulle i närmare hälften av de fall, där yttre förändringar planerades, affärsrörelsen eller del av denna överflyttas till nybyggd lokal. Uppräknat till totalnivå rör det sig om cirka 1 200 företag. Siffran ligger emellertid sannolikt något i underkant (be-

30 roende på att en del företagare underlåtit att svara på frågan). Den genomsnittliga nyproducerade butiksytan har beräknats till ca 300 m 2 per företag. Tor tält h a r beräknats att mellan 400 000 och 500 000 m 2 butiksyta behöver nyproduceras för denna företagskategori (3—9 sysselsatta). Motsvarande investeringskostnad kan således uppskattas till 400 ä 500 milj. kr. Det är tydligt att dessa beräkningar är ytterst osäkra. De angivna beloppen bör emellertid kunna ge en uppfattning om storleksordningen av det aktuella investeringsbehovet. Kostnader för inredning och utrustning m. m. Utöver de rena byggnadskostnaderna för butiks- och lagerlokaler krävs, som visats i det föregående, betydande kostnader för inredning och annan fast utrustning; kostnader som hyresgästen/detaljisten som regel själv får stå för. Enligt undersökningen ligger kostnaden härför vid ca 1 000 kr./m 2 . Anledningen till att siffran ligger så pass högt är främst följande. 1. Kostnaden innefattar en del ombyggnader i lokalerna. En utvidgning av butiksytan kombineras oftast med moderniseringar, övergång till självbetjäning o. d. , 2. Investeringsbeloppet torde inkludera vissa icke-fasta inventarier, t. ex. möbler, kassaregister, vågar o. d., som ofta nyanskaffas vid utvidgningar i rörelsen 3. Den i enkäten redovisade investeringskostnaden h a r av beräkningstekniska skäl satts i relation till ökningen i butiksytan, även i de fall den förutvarande lokalen ej längre används Som påpekats i det föregående har några av uppgiftslämnarna inkluderat husbyggnadskostnaden; dessa värden h a r emellertid inte tillåtits påverka den beräknade m 2 -kostnaden.

Inom den grupp av företag, som plan e r a r genomföra 1 investeringar fram till 1970, beräknas den totala butiksytan öka med drygt 400 000 m 2 (jämför tabell 9, grupp A). Kajkylen pekar därför på en »inre investering» av 400 milj. kr. fram till 1970. Denna siffra bor dock justeras nedåt, eftersom möbelhandeln, jsom h a r beräknats svara för cirka en tredjedel av hela utökningen av ytbehovet, h a r ett väsentligt lägre investeringsbehov per m 2 . Räknar man med i genomsnitt ungefär halva investeringsbeloppet per m 2 för möbelaffärerna, kommer man fram till en summa, som ligger något under 350 milj. kr. för investeringar i inredning och diverse inventarier i samband med flyttning eller utvidgning av butikslokalen. Till denna summa skall emellertid läggas kostnaderna för de ombyggnader och moderniseringar, som sker utan nämnvärd förändring av golvutrymmet. Enligt enkäten skulle ca 2 500 företag tillhöra denna kategori. Av de i enkäten lämnade uppgifterna framgår att kostnaden i de flesta fall ligger mellan 15 000 och 25 000 kr. per företag, varför hela denna investering rör sig om ca 50 milj. kr. Totalt skulle alltså för nyinvesteringar »inuti» butiker krävas ett belopp av mellan 350 och 400 milj. kr. Ersättningsinvestering. Slutligen får man räkna med ett visst behov av ersättningsinvestering bland de ca 12 000 företag, som enligt ovan bedömts som »stationära» (grupp B). Något underlag för bedömning av kostnaden per företag föreligger inte. Med hänsyn till att framtiden för en stor del av företagen i denna grupp är osäker, torde genomsnittsbeloppet per företag knappast överstiga 5 000 kr. Den totala ersättningsinvesteringen bör därför vara av storleksordningen 50 milj. kr. Sammanfattning.

De gjorda

övervä-

|

.

31 gandena r ö r a n d e kostnaderna för olika åtgärder inom företagen i denna grupp (företag med 3—9 sysselsatta) leder fram till följande totalkalkyl rörande investeringsbehovet fram till 1970. I. Nybyggnation II. Ombyggnad, modernisering III. Ersättningsinvestering

Milj. kr. 400-T-500

..

350—400 50

Siimma 800—950 Som jämförelse kan nämnas att den direkta Uppräkningen av de redovisade investeringsbeloppen uppgick till 391 milj. kr. Denna summa hänför sig emellertid huvudsakligen till åtgärder av typ II (ombyggnad, modernisering

m. m . ) ; dessutom var redovisningen av investeringsbeloppen inte fullständig. Relativt sett är osäkerheten i de angivna investeringstalen betydande. Detta sammanhänger främst med att frekvensen av företag, som har konkreta investeringsplaner, är låg inom denna företagsgrupp. Därigenom har antalet ja-svar i enkätens stickprov blivit tämligen litet och möjligheterna att dra generella slutsatser rörande investeringsbenägenhet o. d. begränsade. Absolut sett bör emellertid investeringsskattningarna inte bedömas som otillfredsställande. De ca 100 milj. per år, som investeringarna maximalt beräknas uppgå till, utgör endast en h u n d r a d e l av den årliga omsättningen i denna företagsgrupp.

KAPITELS

De större detaljhandelsföretagens arbetskrafts- och investeringsbehov

Undersökningens uppläggning

omfattning

och

Urvalet av företag Föreliggande kapitel hänför sig till enskilda detaljhandelsföretag m e d minst 10 sysselsatta. Företagen h a r identifierats med hjälp av SPK:s butiksregister, som omfattar samtliga försäljningsställen inom ett regionalt basurval. Vissa företagskategorier, som ej representer a r detaljhandel i egentlig mening, ingår dock inte i undersökningen.» Uppgifter för de stora koncernbildningarna Kooperativa Förbundet, Turitz & Co, Åhlén & Holm och Nordiska Kompaniet redovisas direkt i sammanfattningen (kapitel 5). Inom de orter som basurvalet omfattar (alla större och flertalet medelstora städer samt ett urval av m i n d r e orter) h a r en totalundersökning genomförts — till skillnad mot enkäten till mindre företag, som begränsats till ett butiksurval. Företagens investeringsplaner och övriga i sammanhanget relevanta data har införskaffats genom en postenkät bland de berörda företagen. Det uppgiftsformulär som använts återfinns i bilagan.

Uppgiftsinsamling och svarsdeltagande Uppgiftsinsamling och svarsdeltagande På grund av frågeställningens n a t u r — osäkerheten om planerna och svårigheten att precisera investeringsbelopp

— h a r uppgiftsinsamlingen inneburit speciella svårigheter, vilket påverkat undersökningsmetodiken i olika avseenden. I det första undersökningsskedet, vilket pågick under sommaren och hösten 1964, utsändes blanketter 2 per ppst till samtliga ca 1 500 företag inom den berörda gruppen samt gjordes därefter skriftliga påstötningar för att driva upp svarsfrekvensen. Resultatet härav blev att drygt hälften av företagen inkom med uppgifter, varav dock en del vid granskning visade sig ofullständiga eller inkonsistenta. I andra undersökningsetappen, som utfördes under vintern 1964/1965, företogs följande åtgärderi. 1. Ett sjuttiotal företag, som lämnat ofullständiga eller inkonsistenta uppgifter, kontaktades för komplettering 2. Samtliga icke-svarande företag med minst 30 sysselsatta kontaktades direkt, vanligen per telefon, och uppgifter för ifyllande av blanketten införskaffades 3. Av övriga icke-svarande företag, dvs. med 10—29 sysselsatta, uttogs ett 10 %-igt slumpmässigt urval efter föregående branschstratifiering. Dessa telefonkontaktades och ombads uppge eventuella planer på utvidgning eller flyttning av rörelsen. Uppgifter om in1

Jämför kapitel 2 (sid. 15). Se bilaga B. Den kompletterade uppgiftsinsamlingen för såväl större som mindre företag har för DUI:s räkning utförts av intervjuare, anställda vid Åke Lundberg Marknadsundersökningar AB 2

33 vesteringsbelopp, omsättning m. ra. efterfrågades blott i begränsad utsträckning Resultatet av uppgiftsinsamlingen framgår av följande tablå. A. Antal ursprungligen uttagna företag 1 504 därav upphörda m. fl 103 B. Antal möjliga uppgiftslämnare 1 401 Därav inkomna i etapp 1 . . . . 753 C. Resterande till etapp 2 648 därav med minst 30 sysselsatta (samtliga) inkomna efter direkt kontakt 23 ej svar (vägrare m. fl.) 6 29 därav med 10—29 sysselsatta och kedjeföretag (10 % urval) inkomna efter direkt kontakt 57 ej svar 4 upphörda ra. fl 1 62 Under undersökningens gång uteslöts sammanlagt 104 företag ur undersökningen på grund av att de nedlagts, ej längre bedrev detaljhandel eller av annat skäl ej borde räknas till populationen. Det egentliga bortfallet kan efter uppräkning bestämmas till ca 3,5 %. Då bör emellertid beaktas att en del av de per post eller telefon erhållna uppgifterna inte är kompletta med avseende på samtliga upptagna frågeställningar, varför underlaget för vissa uppgifter är mindre säkert.

Bearbetning

En del av de företag, som ingår i undersökningen, är belägna på orter, som är uttagna inom ramen för det regionala urvalet. F ö r att erhålla resultat på totalnivå h a r företagits en uppräkning av de för varje ort redovisade summorna med hänsyn till den urvals3—514836

sannolikhet varmed orten ifråga är uttagen. Eftersom flertalet större och medelstora städer är uttagna med sannolikheten = 1, innebär det tillämpade förfarandet att uppgifterna för 1 346 företag uppräknats till en nivå motsvarande 1 757 företag. Inom kategorierna kedjeföretag samt företag med 10—29 sysselsatta, som ej svarat på postenkäten, uttogs som nämnts ett urval om 10 % för telefonkomplettering. Uppräkning till totalnivå h a r som regel skett med ledning av uppgifterna om antalet sysselsatta enligt SPK:s register. Resultatredovisningen h a r genomgående skett med uppdelning på följande tre kategorier: Kedjeföretag: Företag med minst fem filialer (oavsett storleken) Stora företag: övriga företag med minst 30 sysselsatta (enligt SPK:s register) Medelstora företag: Företag med 10—29 sysselsatta (enligt SPK:s register) Grupperingen är givetvis konventionell, men särskiljer dock relativt olikartade företagsformer. Någon branschgruppering h a r h ä r inte företagits. Det h a r inte ansetts lika motiverat som för de mindre företagen att särredovisa livsmedelsbranschen. Företagens

storlek

m.m.

I detta avsnitt redovisas uppgifter om nuvarande (1963) årsomsättning, butiksytor och antalet sysselsatta för den studerade företagskategorin. Liksom beträffande de mindre företagen föreligger h ä r en del ofullständigheter i primärdata. Särskilt i de fall uppgifter om investeringsplaner o. d. fått inhämtas per telefon h a r det ofta inte varit möjligt att samtidigt få in storleksuppgifter o. d. Detta bortfall h a r man sökt kompensera genom ett schematiskt uppräkningsförfarande. Det har härvid för-

34 u t s a t t s a t t f ö r h å l l a n d e t fnellah t. e x . o m sättning och antal sysselsatta enligt SPK ä r u n g e f ä r d e t s a m m a för f ö r e t a g s o m l ä m n a t o m s ä t t n i n g s u p p g i f t o c h för ö v riga företag.1 D é n n å u p p r ä k n i n g h a r skett i n o m v a r o c h en av d e o v a n n ä m n da företagskategorierna. E n s a m m a n s t ä l l n i n g av de f r a m k o m n a r e s u l t a t e n l ä m n a s i t a b e l l 12. M e d h ä n s y n till o s ä k e r h e t s m o m e n t e n i b e r ä k ningsmetoden h a r resultaten starkt avr u n d a t s . N å g r a k o m m e n t a r e r till t a b e l l uppgifterna l ä m n a s i det följande.

Antal företag Inom den behandlade företagskategorin r e d o v i s a s t o t a l t 1 757 f ö r e t a g . S a n n o l i k t l i g g e r d e n n a siffra i u n d e r k a n t , eft e r s o m en del n y e t a b l e r i n g a r t o r d e h a ägt r u m u n d e r t i d e n f r å n r e g i s t r e r i n g en h o s S P K o c h till b e a r b e t n i n g e n a v enkätmaterialet (nedläggningarna har emellertid avförts u r registret). Det v e r k l i g a a n t a l e t f ö r e t a g m e d m i n s t 10 sysselsatta i n o m detaljhandeln torde ligga m e l l a n 1 800 o c h 1 900. A v s a m t l i g a f ö r e t a g k a n d r y g t 500 k l a s s i f i c e r a s s o m k e d j e f ö r e t a g , d v s . företag som d r i v e r minst 5 butiker. Det Tabell 12. Butiksyta,

h a r u n d e r undersökningens gång visat s i g i å t s k i l l i g a fall a t t S P K : s f i l i a l a n g i velse inte ä r korrekt. Delvis s a m m a n h ä n g e r d e t t a m e d d e ofta k o m p l i c e r a de ä g a r e f ö r h å l l a n d e n , som förekomm e r i n o m handeln. Troligen är antalet filialföretag i verkligheten högre än vad som h ä r angetts. Det totala antalet »storföretag»; dvs. f ö r e t a g m e d m i n s t 30 s y s s e l s a t t a , u p p g å r i n t e till m e r ä n d r y g t 100. Eftersom det inte legat i n o m utredn i n g e n s r a m att k l a r l ä g g a f i l i a l f ö r h å l landena, h a r inte det faktiska antalet butiker s ö k t b e r ä k n a s . P å b a s i s a v u p p gifter o m m e d e l a n t a l e t filialer p e r företag kan totalantalet butiker inom kateg o r i n s t ö r r e f ö r e t a g u p p s k a t t a s till c a 5 000.

Butiksyta D e n s a m m a n l a g d a b u t i k s y t a n u t g ö r 1,7 milj. kvadratmeter, vilket m o t s v a r a r ö v e r i 000 m2 p e r f ö r e t a g . » S t o r f ö r e t a g e n » r e d o v i s a r ö v e r 2 000 m* p e r f ö r e tag, m e d a n kedjeföretagen s t a n n a r vid 1 350 m2. T r o t s a t t d e s e n a r e o m f a t t a r 1

Jämför formeln på sid. 16 i kapitel 2.

antal sysselsatta

och omsättning

Kedjeföretag Stora företag Antal företag

1963 Medelstora företag

Totalt

1 128

1 757

Butiksyta (m ) Totalt Yta per företag

703 500 1 345

236 700 2 233

755 000 669

1 695 200 965

Antal sysselsatta Totalt Antal sysselsatta per företag

18 800 36

8 100 76

17 200 15

44 100 25

Omsättning Totalt, milj. kr Omsättning per företag, milj. kr.. Omsättning per m 2 Omsättning per sysselsatt

1 975,2 3,78 2 800 105 000

829,5 7,83 3 500 102 000

1 859,8 1,65 2 500 108 000

4 664,5 2,65 2 750 106 000

35 ett flertal butiksenheter per företag blir den sammanlagda ytan inte särskilt högj eftersom filialbutikerna öftå är mycket små. I butiksytan ingår såväl försäljningsutrymmet* där kunderna har tillträde, som lagéf och övriga utrymmen inom företagen. Det är dock inte möjligt att för hela företagsgruppen särredovisa dessa båda lokaltyper. Vid kompletteringen av uppgifter för företag, som inte svarat på enkäten, begärdes nämligen inte specificerade uppgifter på derina punkt. För drygt hälften av företagen, för vilka uppgifter föreligger, redovisas följande uppgifter.

. Antal sysselsatta per företag Försälj-; övrig ningspersonal personal Kedjeföretag Storföretag Medelstora företag . . . .

35 . .35

'

Andel försäljningspersonal %

9 37:. .4:

80 49

tagen h a r mycket hög andel säljande personal, medan andra storföretag h a r en förhållandevis stör atidei personal, som h a r icke-säljandé funktioner. Delvis torde dessa skillnader ^sammanhänga med ölikheter i fråga om sörtiniéntsihriktning o. dl

M2 per företag Försäljningsyta Kedjeföretag... Storföretag.... Medelstora företag

• Andel försäljövriga ningsytä utrym-, 0/ /O " men

•'884 1105

400 1 165

69 49

327'

55 Man noterar intressanta skillnader mellan de tre företagskategorierna. Medan storföretagen knäppt använder 50 % av siri golvyta för försäljning ligger de medelstora företagen vid ca 60 % och kedjeföretagen vid nära 70 %. För den senare kategorin koncentreras en stör del av det administrativa arbetet till gemensamma lokaler. Antal sysselsatta

Totalt redovisas 44 000 sysselsatta. Det är dock inte möjligt att avgöra i vilken utsträckning deltidsarbetande personal medtagits och eventuellt omräknats till heltidssysselsatta. För en del av materialet kan följande redovisning lämnas. Man finner h ä r samma mönster som beträffande ytfördelningen. Kedjeföre-

t ..' ;. i\..

Omsättning

' ' .

.-

•i

...,

Detaljhandelsföretag med minst 10 sysselsatta (exkl. storkoncernerna) redovisar en sammanlagd omsättning av nära 5 000 milj. kr. Som jämförelse kan näm^ nas att företagskategorin 3—9 sysselsatta redovisar över 9 000 milj. kr. och hela detaljhandeln Ca 25 060 milj. kr. iJ Kedjeföretagen svarar tillsammans för ca 2 000 milj. kr., vilket gör 3,8 milj. kr. p e r företag. Storföretagen 1 kommer emellertid upp i 7,8 milj. kr., niedan den tredje delgruppen, företag med 10—29 sysselsatta, h a r 1,65 milj. k n i genomsnitt. Tabell 12 lämnar också uppgifter om omsättning per sysselsatt resp. omsättning p e r m2 butiksyta. Genomsnittsvärdena ligger inte särskilt högt och överträffar inte motsvarande tal för de mindre företagen (jämför kapitel 2). En orsak är att livsmedelsbranschen med sin högre arbets- och ytproduktivitet h a r m i n d r e relativ betydelse i denna butiksgrupp — 25 å 30 % av omsättningen mot 50 % bland de mindre företagen. Genom att omsättningen h ä r relateras till samtliga sysselsatta, resp. hela

36 butiksytan och inte till försäljningspersonal resp. försäljningsyta, blir värdena relativt låga. Det är dock inte självklart att »produktiviteten» skall stiga nämnvärt med storleken på företagen. Särskilt kedjeföretagen, som ofta har åtskilliga små filialer, visar inte högre värden än »singelbutiker» av motsvarande storlek.

Förändringarna

1960-1963

Som bakgrund till bedömningen av utvecklingstakten inom de större detaljhandelsföretagen har uppgifter insamlats om utvecklingen 1960—1963 beträffande butiksyta, omsättning och antal sysselsatta. Det bör understrykas att d e n n a redovisning endast avser de företag, som varit i verksamhet under denna period. Hänsyn har alltså h ä r inte kunnat tas till strukturförändringar i samband med nedläggning resp. nyetablering av företag. Ett visst bortfall av uppgifter har också uppkommit därigenom att kompletteringsarbetet, som ovan påpekats, främst inriktats på att få fram uppgifter om företagarnas investeringsplaner, medan uppgifter om yta, omsättning etc. för både 1960 och 1963 endast i begränsad omfattning kunnat erhållas. Trots dessa reservationer t o r d e materialet ge en allmän uppfattning om utvecklingstendenserna. Resultaten sammanfattas i tabell 13 och kommenteras närmare i det följande. Den totala butiksytan h a r ökat med 19 % under treårsperioden, ökningen h a r varit störst bland kedjeföretagen med 37 %. Tydligen har filialbildningen under denna tid varit mycket omfattande. För övriga företagskategorier har ökningen varit betydligt mindre och torde i flertalet fall avse utvidgningar av befintliga lokaler eller flyttning till nya, större lokaler. Det bör understrykas

Tabell 13. Procentuell ökning 1960—19Ö3 beträffande butiksyta, antal sysselsatta och summa omsättning

Butiksyta Antal sysselsatta. . Omsättning

MeKeStora delcljeföre- stora företag företag tag

Totalt

+ 37 + 12 + 46

+ 19 + 7 + 34

+ 7 + 4 + 26

+ 16 + 5 + 28

att siffran avser nettoökningen av golvytan och således inte kan tas som uttryck för den nyproducerade butiksytan. Den redovisade ökningen av butiksytan faller helt naturligt endast på en del av företagen. Undersökningen visar dock att förändringen i butiksytan (vanligen ökning) mellan 1960 och 1963 ägt rum vid ungefär vart tredje av de företag, som lämnat ytuppgifter. Det skulle alltså betyda att drygt 10 c/c av företagen varje år berörs av förändringar i butikslokalerna, vare sig det gäller filialbildning, utvidgning eller flyttning av rörelsen. Beräknar man den genomsnittliga ytökningen för de företag, som genomfört sådana förändringar — vilket är av visst intresse i samband med uppställandet av kalkyler fram till 1970 — erhålls följande värden. Procent

Kedjeföretag Storföretag Medelstora företag

+51 +28 +46

I fråga om kedjeföretagen och de medelstora företagen har ökningen i de fall förändring skett legat vid ca 50 %; för storföretagen är ökningen mindre. Utökningen av personalstyrkan vid de undersökta företagen h a r varit relativt begränsad — per år räknat 2 å 3 CA . Kedjeföretagen, som haft den största utbyggnaden, uppvisar högre siffror.

37 2

Tabell 14. Omsättning per m resp. sysselsatt 1960 och 1963 Kedjeföretag Stora företag

Medelstora företag

Totalt

Omsättning per m2 butiksyta Ar 1960 (1963 års penningvärde) . . . »> 1963 Förändring, %

3 873 3 770 -2,7

2 742 2 939 + 7,2

2 441 2 448 + 0,3

2 913 2 976 + 2,2

Omsättning per sysselsatt År 1960 (1963 års penningvärde) . . . » 1963 Förändring, %

85 100 101 000 + 18,7

92 300 102 500 + 11,1

96 400 106 500 + 10,5

91 700 104 400 + 13,8

1 Omsättningsökningen för de undersökta företagen h a r varit tämligen hög — drygt 10 % per år. Den kraftigaste expansionen svarar kedjeföretagen för. Vid studiet av dessa siffror får dock hänsyn tas till att omsättningsuppgifterna uttrycks i löpande priser. I tabell 14 studeras förändringarna i yt- resp. arbetsproduktiviteten. För att i möjligaste mån eliminera effekten av prisförändringar h a r 1960 års omsättning omräknats i 1963 års penningvärde! Uppgifterna om omsättning per mresp. sysselsatt avviker något från de tidigare för totalbeståndet redovisade värdena (tabell 1 2 ) ; det bör uppmärksammas att tabell 14 avser närmast att belysa eventuella förändringar i effektiviteten. Med hänsyn till svårigheterna att på ett riktigt sätt eliminera prisförändringarna och den korta jämförelseperioden måste resultaten tolkas med försiktighet. — Tydligen är förändringarna i ytproduktiviteten tämligen obetydliga och några säkra slutsatser beträffande olikheter mellan de tre företagskategorierna kan knappast dras. Beträffande arbetsproduktiviteten visar samtliga kategorier ökning med 3 a 6 % p e r år. Det förefaller som om kedjebutikerna kunnat effektivisera bättre än övriga kategorier. De -framkomna resultaten är. .av be-

tydelse vid bedömningen av den sannolika utvecklingen fram till 1970 (jämför sid. 44 o. f.).

Investeringarna

1960 och 1963

Företagen har i enkäten ombetts uppge samtliga av dem själva gjorda investeringar åren 1960 och 1963. Dessa uppgifter är dock inte liktydiga med detaljhandelns totala investeringar, eftersom också utomstående kan investera i t. ex. byggnader för detaljhandelsändamål; investeringsbeloppen är i sådana fall som regel okända för detaljisterna. Vidare avser de i det följande redovisade investeringsbeloppen endast företag söm lämnat uppgifter båda åren. Under perioden nystartade eller nedlagda enheter kommer följaktligen inte med. Slutligen bör påpekas, att ett inte oväsentligt svarsbortfall, som nämnts, förekommit i undersökningen beträffande vissa frågeställningar. Den komplettering av uppgifterna, som utförts, har, vad beträffar företag med mindre än 30 sysselsatta, inte avsett de hittills gjorda investeringarna, utan endast de planerade förändringarna. Med dessa reservationer kan dock undersökningen ge under-» lag för en bedömning av den hittillsvarande investeringsbenägenheten.

38 Tabell 15. Investeringarna

I960 och 1963

Kedjeföretag Stora företas A. Investering, kronor per företag År 1960 »> 1963 Förändring, %

Medelstora företag

Totalt

101 100 143 200 + 41,6

119 900 136 100 + 13,5

28 900 43 600 + 50,9

52 600 75 600 + 43,7

52,9 74,9

12,7 14,4

32,6 49,2

98,2 138,5

2,67 2,69 + 1

2,43 2,59

2,21 2,63 - 19

2,45 2,65

B. Beräknad total investering, milj. kr. År 1960 » 1963 C. Investering i procent av omsättningen År 1960 » 1963 Förändring, %

Totalinvesteringarna

Tabell 15 visar dels den genomsnittliga investeringsvolymen per företag 1960 och 1963, dels den till totalnivå uppräknade investeringsvolymen. Den senare beräkningen får dock betraktas som högst approximativ, med hänsyn till att endast ca hälften av samtliga tillfrågade kunnat precisera investeringsbelopp pen. Den årliga, investeringen per företag uppgick ,19,63 till närmare 150 000 kr. för kedjer och storföretagen, medan de medelstora företagen \ genomsnitt investerade ca 50 000 kr. En relativt kraf-

tig ökning 1960—1963 noteras för kedjeföretag och medelstora företag. Det bör betonas att uppgifterna endast avser de investeringar, som detaljhandelsföretagen själva genomfört. Investeringar, utförda av husvärdar i förh y r d a lokaler, kommer inte med. Totalt beräknas investeringarna for denna företagsgrupp ha stigit från cirka 10 milj. kr. 1960 till ca 140 milj. 1963. Möjligen ligger dessa siffror i överkant, eftersom de företag, som inte kunnat lämna uppgifter, kan tänkas ha haft m i n d r e investeringsbenägenhet. För de fortsatta beräkningarna är det av intresse att relatera investeringssum-

i.i t

Tabell 16. Investeringarnas • .' nr;

•1

ril!

\ [•'• ' ' -

' :.i::ft.'.;

• •"••-'

, t\h :\ hl.

1963 Medelstora företag

•'•• Totalt

20 000 5 200 18 400

34 000 7 800 33800

136 200

. 43,600.^

,7.5 600

•:..- 57,1 , 6,2 : 36,7

45,9 fil ,11,9 . 42,2

Kedjeföretag Störa företag

.,:'•..

kronor per företag

!

Inventarier oph annan utrustning. *. ii,., -v,

ändamål

. Suirarna

56 800 14 800 . 71700

77 800 •'' 8 500 49 900

: 143 300

' Procentuell fördelning .Byggnader, I p f e a l e r . . ; . . . . ? ; •*' . . n39,6 10,3 B|Iai: för rör t elsen.. . . „ , . . . . e , 50,1 inventarier öcn annan u t r u s t n i n g . . . 100,0

.

100,0

-

100,0

-

45,0

lp,3 " 44,7 * '100,0!

<

39 niorna till omsättningen. Av avsnitt C i tabell 15 framgår att en viss relativ investeringsökning ägt rum mellan de båda åren. Det är anmärkningsvärt h u r lika investeringsbenägenheten är 1963 för de olika kategorierna; i genomsnitt svarade detta år företagens egna investeringar för 2,65 % av omsättningen.

gifter företagarna lämnat i enkäten om planerad utvidgning eller ombyggnad. Tekniken har härvid varit ungefär densamma som används för de m i n d r e företagen (jämför kapitel 2). I flera hänseenden skiljer sig dock frågeställningarna i de båda undersökningarna.

Investeringsändamål

Planerade förändringar

I tabell 16 redovisas medelinvesteringen p e r företag 1963, med fördelning efter investeringens ändamål. Om man bortser från investeringarna i bilar så synes investeringsbeloppen fördela sig ungefär lika för byggnader och inredning.

Avsikten var att genom enkäten få besked om konkreta planer på sådana förändringar i företagen, som medför ett icke obetydligt investeringsbehov. Man har härvid anledning att skilja mellan yttre förändringar, som innebär att den totala butiksytan förändras och andra förändringar, som alltså inte påverkar det totala lokalutrymmet. Som bl. a. framhålls i kapitel 2 är möjligheterna att på denna väg direkt bestämma den framtida storleken av handelns investeringar inte helt tillfredsställande. Tidsbestämningen av planerade åtgärder är ofta osäker och genomförandet beror inte sällan på omständigheter, som ligger mer eller mindre utanför det enskilda företagets räckvidd, t. ex. sanering av äldre bebyggelse, möjligheterna att finansiera eventuell ombyggnad. Tabell 17 ger en sammanfattning av de undersökta företagens planer. Det bör påpekas, att denna frågeställning ansetts vara en av de centrala i undersökningen och att därför stora ansträngningar gjorts för att få ett representativt material; sålunda har som nämnts

Ersättningsinvestering Till inte oväsentlig del avser de angivna beloppen ersättningsinvestering. Tablån nedan visar andelen av den totala investeringssumman, som utgör ersättningsinvestering.

Kedjeföretag Stora företag Medelstora företag Totalt

Företagens

16,5 28,3 57,1

19,5 27,1 37,1

27,2

25,4

planer

Bedömningen av den undersökta företagskategorins arbetskrafts- och investeringsbehov har gjorts utifrån de upp-

Tabell 17. Företagen med procentuell fördelning efter planerade Planerade förändringar

Kedjeföretag Stora företag

Ej svar (»vet ej»). •-. * l w

Summa SJ. | '&*' liv '.' - « -.;!,

Medelstora företag

49;0

ti - 28,5

3,6 45,0 13,3

19,0 18,0 - '14,0

10,6 48,0 12,9

100,0

' : 100,0 .Hit** tv •'

•i,'.:

. A n n a n förändring

förändringar

'

100,0

Totalt >•

v

32,3 ,.. 9,1 45,5 13,1

"^'' r ioo,o" '

40 ett slumpmässigt urval av företag, som inte svarat på enkäten, kontaktats direkt och de erhållna uppgifterna uppräknats till totalnivå. Man konstaterar först att andelen icke-svarande eller tveksamma totalt utgör 13 % och att inga nämnvärda skillnader föreligger i detta avseende mellan de olika företagskategorierna. Liksom beträffande de mindre företagen utgör denna grupp givetvis ett osäkerhetsmoment vid uppställandet av kalkylen. Med ledning av de kommentarer, som lämnats på blanketterna, kan dessa företag i stort sett hänföras till någon av följande kategorier: 1. Företag vars framtida fortbestånd är oklart 2. Företag som inte kan tidsbestämma planerade åtgärder 3. Företag vars utbyggnadsplaner är beroende av vissa stadsplaneåtgärder 4. Företag som inte för närvarande kan överblicka finansieringsmöjligheterna för planerade förändringar 5. Företag som överhuvudtaget har en oklar eller orealistisk syn på utvecklingsmöjligheterna En del av dessa »tveksamma» u p p giftslämnare torde alltså inte komma att i praktiken genomföra några åtgärder av ifrågavarande typ, medan det i andra fall är omöjligt att uttala sig om sannolikheten för utvidgning eller utbyggnad. Tabell 17 visar emellertid att närmare hälften av företagen för närvarande inte har några planer på förändringar. Detta behöver naturligtvis inte betyda att inte omständigheter kan inträffa som i alla fall kan aktualisera förändringar. I det övervägande antalet fall torde dock företaget drivas under sådana förhållanden, att utvidgningar eller större ombyggnader sannolikt inte kommer att genomföras före 1970; detta gäller naturligtvis i synnerhet n ä r sådana förändringar nyligen ägt rum.

Totalt kan alltså ca 40 % av företagen rubriceras som »aktiva» i den meningen, att de planerar mera betydande förändringar i verksamheten. Större delen h ä r a v , ca 30 % av samtliga, r ä k n a r med utökning av butiksytan, medan resten p l a n e r a r ombyggnad inom befintliga lokaler. I de fall yttre förändringar planeras, har uppgiftslämnarna i allmänhet kunnat ange den totala butiksytans storlek 1970, vilket tyder p å att planerna är relativt väl utformade. Tabellen visar skillnaderna mellan de olika företagskategorierna. Man bör dock observera att gruppen »stora företag» (över 30 anställda) har en förhållandevis liten numerär -— mindre än 100 observationer ingår — varför resultaten är tämligen osäkra.

Typ av yttre förändring De företag, som planerar någon form av yttre förändring, dvs. ökning (i något fall minskning) av butiksytan h a r i tabell 18 redovisat typen av förändring. Den vanligaste formen för yttre förändring är filialbildning. Man observerar att benägenheten att öppna nya filialer är lika stor bland »singelföretagen» som bland kedjeföretagen. Nu finns det inom den förra kategorin åtskilliga företag, som redan driver en eller ett par filialer. Som utvidgning räknas tillbyggnader av olika slag, ävensom inköp av intilliggande affräslokal etc. Däremot betraktas inte ombyggnad av del av lagerutrymme till försäljningslokal — vilket är ganska ofta förekommande — som en yttre förändring. En tredje typ av förändring är flyttning till ny lokal. Slutligen har en del företag uppgett att butiksytan skall ökas, men inte redovisat h u r detta skall ske. Det bör understrykas att klassificeh ringen på förändringstyp inte är, och

41 Tabell 18. Procentuell fördelning efter typen av yttre förändring Kedjeföretag Stora företag Utvidgning Flyttning Filialbildning Ej angivet Summa

Medelstora företag

Totalt

20,6 14,4 53,8 11,2

30,6 10,2 47,0 12,2

21,5 10,7 55,2 12,6

22,0 11,9 54,0 12,1

100,0

100,0

100,0

100,0

knappast skulle kunna bli, exakt. Det förekommer kombinationer när t. ex. huvudaffären skall flytta samtidigt som filialer skall etableras. Det förekommer också att affären tillfälligt bedrives i provisoriska lokaler under avvaktan att den hittillsvarande byggs om. För bestämning av investeringsbehovet vore det av värde om man kunde beräkna h u r stor nyproducerad butiksyta som efterfrågas. Vid planläggning av enkäten gjordes försök att få in uppgifter härom, men svaren var alltför osäkra och ofullständiga för att denna frågeställning skulle kunna medtas. I samband med de kontrollundersökningar, som utförts genom direktkontakter med företagen, h a r dock vissa uppgifter inhämtats. I det övervägande antalet fall, där uppgift kunnat lämnas, synes utvidgningen komma att ske genom ianspråktagande av nya lokaler. Företagen själva är emellertid ofta mycket villrådiga omi sättet för utvidgningen. Flera av de större branschkedjorna har ett expansionsprogram, omfattande så eller så många nya filialer p e r år, men kan inte alltid ange i vilken utsträckning befintliga affärslokaler kommer att utnyttjas härför.

Annan förändring

Under d e n n a rubrik har sammanfattats alla mera b e t y d a n d e åtgärder i butikerna som inte påverkar det totala butiks-

utrymmet. I åtskilliga fall gäller dessa förändringar moderniseringar av butikslokalerna, ofta i samband med ombyggnad till »självköp». Åtgärderna varierar emellertid till sin natur och omfattning högst väsentligt från butik till butik, varför det inte är möjligt att på ett meningsfullt sätt klassificera och.statistiskt beskriva dessa. För att ge en föreställning om de olika typer av förändringar som planeras i butikerna skall h ä r återges ett axplock av de åtgärder som omnämnts i enkäten. Kedjeföretag Förlängt öppethållande Minskning av centrallagerfunktion Grillbar skall öppnas Koncentration av sortimentet Avveckling av icke lönsamma filialer Minskad partiförsäljning Stora företag Kylförvaring skall byggas (pälsaffär) Avveckling av byggavdelning (järnaffär) Inredning av källarplan för större försäljningsyta Medelstora företag Omplacering av inventarier Inredningen håller på att kompletteras I n r ä t t a n d e av korvbar- och cafeteria Servering omgjord till självservering Slopa, lunchservering Uppdelning på konsument- och storförbrukareförsäljning . Bygga centrallager och öka försäljningsytan Omfattande omorganisation i butiken Sortimentsbegrärishing ' s ''•".'' Reparation av fastigheten . ;. ökad detaljhandel, minskad engros

42 Förändring av butiksytan

Som ovan nämnts planerar en tredjedel av de tillfrågade företagen att genomföra förändringar, som påverkar butiksytan. De företag, i som planerar sådan förändring skiljer sig beträffande storleken inte signifikant från totalbeståndet, som framgår av nedanstående tablå. Genomsnittsyta, m 2 /företag

Samtliga

därav med planer på yttre förändring (kategori Y)

Kedjeföretag . . Stora företag.. Medelstora företag

1 345 2 233

1254 1 988

687 Totalt

957 I det följande betecknas den grupp av företag, som uppgett planer på yttre förändringar, kategori Y. Den redovisade ökningen av butiksytan för denna kategori framgår av tabell 19. Genomsnittliga ökningen är drygt 60 %, varvid de medelstora företagen visar relativt sett störst expansion. Det kan nämnas att i gruppen »medelstora företag» ingår ett företag som expanderat ytterst kraftigt och som h a r mycket betydande utvidgningsplaner. Om detta företag uteslutits skulle Ökningen inom ifrågavarande grupp ha

Tabell 19. Planerad ökning av (endast kategori Y)

hutiksytan '.'. '.

Butåksyta, m3/ Ökföretag ning, 1963

Kedjeföretag

%

Medelstora företag..:

1 254 1810 + 0 , 3 1 988 68^ '+-87,3

Totalt

957 4 552 + 62,2

?!

blivit 7 6 , 2 % mot 87,3 %. Emellertid synes man ha anledning räkna med att företeelser av denna typ också kommer att inträffa i framtiden, varför den senare siffran använts vid formulering av prognosantagandena på sid. 44. Andra företag än kategori Y h a r inte redovisat några utvidgningsplaner och förutsätts följaktligen ha oförändrad butiksyta. En sammanvägning av samtliga kategorier har företagits och resultaten visas längre fram i samband med uppställandet av ytprognosen. Butiksytan omfattar såväl försäljningsyta som övriga lagerutrymmen. För försäljningsytan redovisar kategori Y en ökning 1963—1970 med 8 2 , 5 % , medan övriga utrymmen endast ökas med 4 4 , 3 % . Det betyder att användningen av butiksutrymmet blir mera effektiv.

Omsättningsutvecklingen

Vid bedömning aV den framtida omsättningsutvecklingen finns det anledning att skilja mellan följande tre kategorier: Y — företåg som planerar yttre förändringar * A — företag som planerar andra betydande förändringar (f. ex. ombyggnad till Sb) » ? * O — företag som inte planerar nämnvärda förändringar (inkl. ej svarände) På basis av uppgifter, som lämnats i ehkätéh, h a r följande omsättningssiffror framtägits; jämför tabell 20. Omf m ä n f f ö r s t studerar den övre delen av tabellen finner man att företag, som p l a n e r a r • yttre förändringar <Y), r ä k n a r med en omsättningsökning 1963 —1970 av nära 100 %, medan ökningen är betydligt m i n d r e för övriga kategorier. I nedre delen av tabellen har omsättningsökningen omräknats till att avse1 oförändräd butiksytä.' ! Eftérsöm'ingen ytförändrihg* förutsätts ske beträffande

43 Tabell

20. Beräknad

omsättningsförändring

Kategori (se text)

. ...

förändring

i antal ',

Kategori (se text)

A

..»iust-i'i

Förändring i omsättning IsysselZättly A Kategori Y ,........;......... » A '.'. i

•»

o

Medelstora företag

Totalt

+ 74,8 + 29,0 + 23,6

+ 104,6 + 32,4 + 24,0

+ 86,8 + 32,8 + 18,0

+ 34,0 + 54,0 + 4,8

+ 29,5 + 29,0 + 23,6

9,2 32,4 24,0

+ 15,2 + 32,8 + 18,0

J ä m f ö r m a n de olika f ö r e t a g s t y p e r n a i t a b e l l 20 f i n n e r m a n r ä t t s t o r a v a r i a tioner. Delvis b e r o r dessa p å att antalet o b s e r v a t i o n e r i vissa klasser är så p a s s l i t e t att i n d i v i d u e l l a a v v i k e l s e r f å r s t o r t spelrum.

Förändringen i antalet sysselsatta P å m o t s v a r a n d e s ä t t s o m i t a b e l l 20 v i s a s i t a b e l l 21 d e b e r ä k n a d e f ö r ä n d r i n g a r n a i antalet sysselsatta. Kategori Y b e r ä k n a r att arbetskraftsb e h o v e t ö k a r m e d 40 % f r a m t i l l 1970, m e d a n övriga kategorier förutser obetydliga förändringar. Omsättningen per sysselsatt k o m m e r inom de »aktivare» g r u p p e r n a (Y o c h A) a t t s t i g a m e d ca 30 % o c h i n o m d e n » p a s s i v a » g r u p p e n (O) m e d c a 15 % .

sysselsatta företag Procent

1963—1970

;

för olika kategorier

i

Kedjeföretag Stora företag

Förändring i totalantal sysselsatta •": Kategori Y » A

o.

företag

omsättning/m2

21. Beräknad

»

av

+ 93,3 + 54,0 + 4,8

kategorierna A och O återkommer h ä r s a m m a tal s o m ovan. Man finner h ä r v i d att » y t p r o d u k t i v i t e t e n » ö k a r m e s t i g r u p p e n A (32,8 % ) , m e d a n ö k n i n g e n f ö r k a t e g o r i Y (15,2 %) o c h k a t e g o r i O (18,0 % ) ä r t ä m l i g e n s v a g . D e s s a r e sultat är logiskt tillfredsställande. E n v ä s e n t l i g u t ö k n i n g a v b u t i k s y t a n , t. e x . g e n o m f i l i a l b i l d n i n g , b i d r a r r e l a t i v t lit e t att h ö j a f ö r e t a g e t s t o t a l a p r o d u k t i v i tet. E n o m b y g g n a d i n o m befintliga lokaler i n n e b ä r vanligen att affären mod e r n i s e r a s o c h ä n d r a s till självbetjäning ( s j ä l v v a l ) s a m t s o m r e g e l o c k s å a t t försäljningsytan ökas på övriga utrymmens b e k o s t n a d . D e s s a å t g ä r d e r - ^ s o m ju i n n e b ä r e n v ä s e n t l i g ö k n i n g av i n v e s t e r i n g e n p e r m s — b ö r m e d f ö r a e n kraftig omsättningsökning om åtgärderna skall anses befogade. Tabell

för olika kategorier

Kedjeföretag Stora företag

Förändring i total omsättning Kategori Y » A » O Förändring i Kategori Y » A » O

1963—1970 Procent

Medelstora företag

Totalt

+ 40,7 - 0,5 - 2,9

+ 33,7 + 2,7 + 3,9

+ 51,1 + 7,1 + 4,2

+ 41,5 + 4,7 + 2,1

+ 37,4 + 54,8 + 7*9

+ 30,7 + 25,6 + 19,0

+ 35,4 + 23,6 + 19,0

+ 32,0 + 26,8 + 15,6

av

44 Kalkyl 1970 beträffande yta, och antal sysselsatta

omsättning

Med ledning av de relationstal, som erhållits ur den genomförda enkäten och som redovisas i de föregående kapitlen, har en beräkning gjorts rörande den sannolika utvecklingen för den studerade företagsgruppen (företag med minst 10 sysselsatta). Utgångspunkten har härvid varit uppgifterna om planerade förändringar beträffande butikslokalen. Som tidigare nämnts kan företagen i detta avseende grupperas på följande sätt: Kategori Y = yttre förändringar planeras 572 företag Kategori A = annan förändring planeras . . . 160 företag Kategori O = ingen förändring planeras 1 025 företag I kategori O ingår även de företag, som ej besvarat frågan eller uppgett sig

tveksamma beträffande kommande förändringar. Tabell 22 innehåller »ytprognosen». I första sifferkolumnen anges antalet företag i varje grupp. Därefter redovisas den beräknade totalytan p e r företagsgrupp, varvid företag som ej lämnat uppgift antagits ha samma medelyta som övriga i gruppen. Den följande kolumnen (kolumn 3) återger de förutsatta ytförändringarna, vilka definitionsmässigt endast förekommer inom kategori Y. Dessa förändringstal överensstämmer, efter avrundning med de som framkommit på empirisk väg och som redovisats i föregående avsnitt. Slutligen framkommer i sista kolumnen det beräknade totalutrymmet 1970. Det bör observeras att hänsyn inte tagits till eventuella nedläggningar eller nyetableringar inom den studerade företagstypen. Visserligen är det sannolikt, att en viss nedläggning kommer att

Tabell 22. Beräknat ytbehov 1970 inom olika

ra1

0/

/o

Beräknad butiksyta 1970, m2

(1)

(2)

(3)

(4)

199 20 304

247 800 28 100 427 600

+ 45 0 0

359 300 28 100 427 600

703 500

(+15,8)

815 000

52 20 34

103 400 49 400 83 900

+ 35 0 0 ...

139 600 49 400 83 900

236 700

(+15,3)

272 900

321 120 687

220 500 79 500 455 000

+ 85 0 0

407 900 79 500 455 000

Summa

1 128

755 000

(-+24,8) ^

<942 400 ;

Totalt

1 757

1 695 200

(+19,8)

2 030 300

Antal företag

Företagstyp Kategori (se text)

Kedjeföretag »

A Summa

Stora företag »

A Summa

Medelstora företag »

företagskategorier

A

Total butiksyta 1963,

Förändring 1963-1970,

45 äga rum, även bland företag av denna storlek. 1 Svårigheten att bedöma omfattningen av strukturförändringar av denna typ har gjort att nedläggningarna till 1970 h a r antagits balanseras av nyetableringarna under motsvarande tid. Kalkylerna avseende ytbehovet visar på en totalökning om ca 20 %, motsvarande ett tillskott av drygt 300 000 mK Anmärkningsvärt nog visar kategorin medelstora företag den största ökningen (ca 25 % ) . Som påpekats tidigare förekommer i denna grupp vissa företag med mycket långtgående expansionsplaner. För bedömning av prognosens sannolikhetsvärde jämförs i nedanstående tablå den årliga ökningen i butiksytorna under perioderna 1960—1963 och 1963—1970. Årlig ökning av butiksytan, m 2 1960-1963 1963-1970 0/ /O

%

Kedjeföretag Stora företag Medelstora företag..

12,3 2,3 5,3

2,3 2,2 3,5

Summa

6,3

2,8

Expansionstakten vad avser butiksytan bedöms således bli betydligt svagare 1963—1970. Särskilt påfallande är skillnaden beträffande kedjeföretagen. En särskild undersökning har företagits för att söka få en förklaring till den framkomna skillnaden beträffande kedjeföretagen. Det visade sig att andelen företag, som ökade butiksytan under treårsperioden 1960—1963 var 45 %, m e d a n andelen, som planerar utvidgning under sjuårsperioden 1963— 1970 är 38 %. Också den planerade ökningen p e r kedjeföretag, 44 % 1963— 1970, är relativt sett något lägre än den som genomförts 1960—1963 (51 %,) och som visats ovan också lägre än den som

planerats vid medelstora företag (85 % ) . Det bör också framhållas, att gränserna mellan kedjeföretag och andra företag naturligtvis på intet sätt är fasta, utan att strukturella förskjutningar ständigt äger rum. Åtskilliga av de som »medelstora» klassade företagen kommer under senare delen av 1960-talet att ha förvandlats till kedje (filial) företag. En sådan övergång innebär en betydande relativ utvidgning avseende såväl butiksyta som omsättning. F ö r de kedjeföretag, som redan genomgått detta primära expansionsskede, kan den fortsatta utvidgningen bli m i n d r e relativt sett (konsolideringsskede). Även av andra skäl än genom jämförelse med den hittillsvarande utvecklingen kan det finnas skäl att betrakta den uppställda prognosen som en minimikalkyl. Det är dock tämligen enkelt att som ett alternativ utarbeta en kalkyl, baserad på en högre ökningstakt, särskilt för kedjeföretagen. Avgörande i sista hand för prognosens trovärdighet är dock möjligheten att inrymma den på basis härav kalkylerade omsättningsökningen inom ramen för den beräknade konsumtionsökningen.

Omsättningsutvecklingen Prognosen avseende omsättningsutvecklingen baseras på kalkylen för ytbehovet 1970 och antaganden rörande förändringarna i omsättningen per m 2 butiksyta. Beräkningarna åskådliggörs i tabell 23. Vid kalkyleringen i tabell 23 h a r upp1

Någon direkt fråga beträffande planerad nedläggning har av naturliga skäl inte gjorts i enkäten. Emellertid har ett tjugotal företag spontant uppgett att de planerar en avveckling av rörelsen. Även om det verkliga antalet nedläggningsfall är större bör det framhållas att genomsnittsstorleken för nämnda företag understiger 1 milj. kr. omsättning per år.

46 Tabell 23. Beräknad omsältningsutvecklihg

Företagstyp Kategori (se text)

Beräk- BeräkTotal BeräkAntagen Beräknad nad nad Total Om- , ,om- förändring i nad total omsättningssätt- , sätt- omsättning/ omsätt- total Antal butiksbutiks- omsätt- förändring ning före- yta 1963, ning ning 1963-1970, 1963, 1963, 1 9 6 3 - 1 9 7 0 , 1970, yta 1970, ning m2 tag 1970, ma 2 (tab. 22) kr./m 2 ; t .milj., % kr./m (tab. 22) milj. kr. kr.

j: 0. Summa Stora företag Kategori Y .

i *»

A,

»

9-

m

(2)

(3)

(4)

(5)

199 20 304

247 800 28 100 427 600

3 900 2 200 2 200

966,0 62,1 * 947', 1

5 300 + 35' 3 400 +55 + 15 i: 2 500

703 500

2 800 1975,2

52 20 34

3 500 361,9 103 400 3 500 172,9 49 400 83.900 ,; .3 500 294,7

(1) Kedjeförelag Kategori Y . i A.

1963—1970

+ 25 * + 35+ 15, .

829,5

Summa

106 236700

3 500

Medelstora företag Kategori Y . > A. » t>.

321 220 500 120 " 7 9 500 687 •455 000

2, 500 543,3 2 500 195,8 2 500 1 120,7

755 000

2 500 185^,8

Sumhiä

1128 Totalt..,.,..

1 757 1695.200 : .2,750] 4,66:4,5 •

gifterna om biitiksytah 1963 och 1970 (kolumn 2 respektive 7) hämtats från tabell 22. Omsättningen per m 2 (kolumn 3) har erhållits genom särskild bearbetning av enkätmaterialet. Totalomsättningen för varje kategori framkommer i kolumn 4 och h a r avstämts mot värden i tabell 12. Kolumn 5 innehåller antaganden om ökningen i »ytproduktiviteten». Dessa baseras primärt på de i enkäten framkomna uppgifterna (tabell 20). Vissa modifikationer har emellertid gjorts, eftersom enkätmaterialet uppvisar en del ofullständigheter och uppgiftslämnarnas bedömningar inrymmer ett betydande osäkerhetsmoment. Företag som inte planerar några väsentliga förändringar i verksamheten, kategori O, har för samtliga tre företagstyper bedömts få en relativt mått-

+ 10 + 30 + 15

<7)

(8) |

(9)

359 300 1 904,3 28 100 ' 148,9 427 600 1 069,0

+ 97,1 + 139,8 + 12,9

(3 800)' ! 815 000 3 122,2

•• + 58,1

4 400 ' ,4 700 4.000

139 600 49 400 83 900

614,2 232,2 335,6

+ 69,7 + 34,6 + 13,9

:,(4 300)

272 9QQ .1 182,0

+ 42,5

407 900 1 142,1 2.8,0,0 254,4 3 200. . 79 500 455 000 1319,5 2 900

+ 110,2 + 29,9 + 17,7

942 400 2 716,0

+ 46,0

(3 500) 2 030 300 7 020,2

+ 50,5

(3 100)

lig stegring i omsättning p e r m 2 ( + 15 % ) . Som jämförelse kan nämnas att beträffande de mindre företagen (kapitel 2) räknades med ingen eller obetydlig ökning av »ytproduktiviteten»; där hämmades emellertid utvecklingen av det minskade kundunderlaget i många butiker. För de större och mera konkurrenskraftiga företagen bör normalt en ökning ske av omsättningen p e r m2, eftersom varornas »styckvärde» ständigt stiger, även räknat i oförändrat penningvärde. Företagen inom kategori Y är vanskligare ått bedöma i detta hänseende. Mäif fiar dock svårt att tänka sig att den förutsedda mycket kraftiga ökningen av de medelstora företagens butiksyta kan genomföras samtidigt med en betydande ökning av omsättningen per

47 2

m . Motsvarande grupp bland de mindre företagen (grupp A) förutsåg ingen ytproduktivitetsökning alls. Slutligen h a r beträffande kategori A förutsatts en avsevärt stegrad omsättning pér m 2 . Det gäller h ä r ombyggnad till självbetjäning eller självval samt modernisering av inredning och utrustning. Inte sällan sker en omdisponering av lokalutrymmena i samband härmed, så att den effektiva säljytan ökar. Det h a r räknats med att kedjeföretagen h a r störst möjlighet att öka den genomsnittliga omsättningen per m 2 . Till stor del sker nämligen filialbildningen i centrala lägen med hög kundfrekvens. Den sålunda beräknade omsättningen per m 2 återges i kolumn 6. Därefter framkommer den totala omsättningen i kolumn 8 genom multiplikation med totalytan (kolumn 7). Slutligen visar kolumn 9 hur stor den procentuella omsättningsökningen beräknas bli i skilda företagsgrupper. Prognosen visar alltså 1963—1970 på en total omsättningsökning av storleken 2,35 miljarder kr., räknat i oförändrat penningvärde, vilket motsvarar ca 50 % av 1963 års omsättning. Den beräknade årliga omsättningsförändringen (beräknad på 1963 års värde) anges i nedanstående tablå, där också motsvarande siffror för perioden 1960—1963 anges för jämförelse. Omsättningsökning, % per år 1960-1963 1963-1970 Kedjeföretag Stora företag Medelstora företag..

+ 15,3 + 8,7 + 9,3

+ 8,3 + 6,1 + 6,6

Genomgående ger prognosen lägre relativ ökning än förändringen 1960— 1963. Det är dock endast för kedjeföretagen, som skillnaden är betydande.

Som nämnts var ytökningen 1960—1963 mycket stor för denna kategori. I den behandlade kategorin, större företag, ingår också några av de s. k. »externa varuhusen» av typ Wessels, Ikea m. fl. Även om man inte kan tala om en enhetlig form för dessa nya försäljningstyper är deras utveckling av största intresse. Det finns åtskilliga planer på etablering av ytterligare »externa butiksenheter» och otvivelaktigt kan denna form för detaljhandelsförsäljning komma att få en betydande attraktion på stora konsumentkategorier. Tillsammans säljer företag av denna typ för m i n d r e än 1 % av totalomsättningen och det är knappast troligt att de före 1970 kommer att få någon nämnvärd andel av marknaden.

A

rbetskraftsbehovet

Antal sysselsatta 1970 har beräknats med utgångspunkt från omsättningsprognosen ovan. Resultaten redovisas i tabell 24. Antagandena rörande den sannolika ökningen i »arbetsproduktiviteten» (kolumn 5) kommenteras i det följande. I genomsnitt är omsättningen per sysselsatt (tabell 12) inte särskilt hög, även om man tar hänsyn till att också a n d r a anställda än försäljningspersonalen inräknas. (Anmärkningsvärt nog visade de mindre företagen, 3—9 sysselsatta, ungefär samma siffror.) Det finns emellertid många exempel på företag, som uppnått väsentligt högre omsättningstal. Särskilt inom livsmedelshandeln är det inte ovanligt med årsomsättningar av 200 000—300 000 kr. per sysselsatt. Den förhållandevis låga genomsnittsproduktiviteten sammanhänger bl. a. med den ojämna arbetsbelastningen i många butiker. Med en mera ändamålsenlig lokalisering av butikerna samt en

48 Tabell 24. Beräknat antal sysselsatta 1970

Företagstyp Kategori (se text)

Antagen Beräknad Beräk- förändring Total i omsättomsätt- omsätt- n a t Antal ning/ antal ning/sysning före1963, syssel- syssel- selsatt, tag milj. kr. satt, satta 19631963, (tab. 23) 1963, 1970, kr. % (1)

(2)

(3)

(4)

(5)

966,0 62,1 947,1

110 000 100 000 100 000

8 800 600 9 400

+ 40 + 50 + 15

Beräknad omsättning/ sysselsatt 1970, kr.

BeräkBeräk- Beräknad nad förändring nat total i antal antal omsättsyssel- sysselsatta, ning satta. | 1963-1970, 1970, 1970 milj. kr. % (tab. 23)

(6)

(7)

(8)

(9)

154 000 150 000 115 000

1 904,3 148,9 1 069,0

12 400 1 000 9 300

(138 000) 3122,2

22 700

+ 40,9 + 66,7 - 1,1 + 20,7

614,2 232,2 335,6

4 500 1 800 2 900

+ 28,6 + 5,9 0

(128 000) 1 182,0

9 200

+ 13,6

1 142,1 254,4 1319,5

7 800 1 900 10 600

+ 56,0 + 5,6 + 1,9

it

Kedjeföretag Kategori Y . » A. » 0. Summa

199 20 304

523 1 975,2

105 000 18 800

Stora företag Kategori Y . »> A. » 0.

52 20 34

361,9 172,9 294,7

103 000 102 000 102 000

3 500 1 700 2 900

Summa

829,5

102 000

8 100

+ 35 + 25 + 15

136 000 129 000 116 000

Medelstora företag Kategori Y . » A. 1 0.

543,3 321 195,8 120 687 1 120,7

109 000 5 000 109 000 1 800 108 000 10 400

Summa

1 128 1 859,8

108 000 17 200

(134 000) 2 716,0

20 300

+ 18,0

1 757 4 664,5

106 000 44 100

(134 000) 7 020,2

52 200

+ 18,4

Totalt

bättre anpassning av den tillgängliga arbetsstyrkan efter belastningsvariationerna bör dock väsentliga effektivitetsvinster kunna göras. Ökad användning av ackordssystem kan även bidra härtill. Prognosantagandena innebär att de »passiva» företagen (kategori O) beräknas öka omsättningen per sysselsatt fram till 1970 med 15 %, medan företag, som planerar ombyggnad eller utvidgning (kategori Y och A), förutsattes öka sin omsättning med mellan 25 och 50 % (se vidare kolumn 5, tabell 24). Tabell 24 visar att omsättningen per sysselsatt beräknas kunna öka till i genomsnitt 130 000 å 140 000 kr./år 1970 (kolumn 6). Det är visserligen tänkbart

+ 35 + 25 + 15

146 000 134 000 124 000

att »produktiviteten» kan öka något snabbare än dessa siffror ger vid handen. Å andra sidan bör det observeras att livsmedelshandeln — där möjligheterna att mekanisera distributionsprocessen är störst — har en relativt låg andel (ca 30 %) inom den studerade företagsgruppen. Resultatet av arbetskraftsprognosen är alltså att totalantalet sysselsatta vid företag över 10 anställda kan beräknas öka med cirka 8 000 personer eller 1 8 % . Det ökade arbetskraftsbehovet bör dock ses mot bakgrund av den prognostiserade omsättningsökningen av drygt 50 %. Per år räknat utgör personalökningen mindre än 3 %. Mellan åren 1960 och 1963 ökade arbetsstyrkan med knappt 2,5 % per år.

49 Investeringskalkyl

fram till 1970

Egna investeringar

Företagen h a r i enkäten redovisat de beräknade egna investeringarna 1964— 1965 och 1966—1970. Eftersom åtskilliga dock inte ansett sig kunna uppskatta beloppens storlek ger en direkt summering inte något rättvisande resultat. 1 stället h a r en indirekt metod utnyttjats, innebärande att investeringarna satts i relation till omsättriingen, varefter de erhållna talen applicerats på omsättningsprognosen. Investeringskalkylen för de mindre företagen uppbyggdes enligt en annan metod (jämför kapitel 2). Investeringsbeloppen uttrycktes i relation till ökningen i m 2 butiksyta och kalkylen baserades sedan på ytprognosen. Vid de större företagen föreligger emellertid inte en lika påtaglig korrelation mellan ytförändring och investering. Tabell 25 innehåller uppgifter om den beräknade årliga medelinvesteringen per omsättningskrona 1964—1965 och 1966—1970. För att korrespondera mot investeringsbeloppen har omsättningssiffrorna beräknats för åren 1964/1965 resp. 1968 genom interpolation av omsättningsprognosen (tabell 23),. Som jämförelse anges motsvarande relationstal för 1960 och 1965. För samtliga kategorier iakttas en nedgång i investeringsbenägenheten 1964—1970 jämfört med 1960 och 1963. Tabell 25. Investeringsbenägenheten 1963,

1964—1965

och

1960,

1966—1970

Investering i % av Kedje- Stora Medelstora omsättningen, före- foreföremedeltal per år tag tag tag 1960 1963 1964 - 1 9 6 5 1966 - 1 9 7 0 4—514836

2,67 2,69 1,86 1,14

2,43 2,59 1,99 1,31

2,21 2,63 2,11 0,89

Vidare konstateras, att talen för 1966— 1970 ligger lägre än för 1964—1965. Frågan är i vilken grad uppgifterna i tabellen återspeglar en reell nedgång i investeringsverksamheten eller om minskningen endast är skenbar, beroende på svårigheter att förutse utvecklingen fram till 1970. För att underlätta bedömningen har investeringskalkylen utförts enligt tre olika alternativ, som h a r följande förutsättningar. .4//. / Investeringsbenägenheten 1964—1965 och 1966—1970 antas följa de i tabell 25 angivna talen Alt. II Investeringsbenägenheten 1966—1970 antas för varje kategori bli densamma som anges för 1964—1965 i tabell 25 Alt..111 Investeringsbenägenheten 1964—1965 och 1966—1970 a n t a s bli lika med medeltalen inom varje kategori för 1960 och 1963 enligt tabell 25

I tabell 26 sammanfattas resultaten av beräkningarna. De redovisade totala investeringsbeloppen har således erhållits genom att multiplicera den prognostiserade medelomsättningen under resp. perioder med investeringsbenägenhetstal (investering per omsättningskrona) enligt ovanstående alternativ. Kalkylen enligt alternativ I leder till ett totalt eget investeringsbehov av ca 550 milj. kr. för 1963—1970, Otvivelaktigt utgör detta beräkningsalternativ en minimikalkyl, eftersom investeringsbenägenheten sannolikt underskattats under den senare delperioden. Alternativ III, som leder till totalsumman 1 200 milj. kr., förefaller å andra sidan ligga i överkant. Uppgifterna och uttalandena i samband med enkäten tyder nämligen på att flertalet företag inte planer a r lika hög investeringsaktivitet som under 1960—1963. Mellanalternativet II slutar på en total investeringssumma av S50 milj. kr. Detta alternativ synes täm-

50 Tabell

26. Beräknat

resp. 1966—1970.

Milj.

kr.

Kedjeföretag

Stora företag

Medelstora företag

Totalt

83 159

36 71

88 115

207 345

83 260

36 108

88 272

207 640

Summa

847 ,

.... .

.119 374

45 136

219 312

383 822

Summa

i81

1 205

Beräkningsalterriåtiv (se text) •; Alternativ I ,. 1964 - 1 9 6 5 1966-1970

;' , Summa

Alternativ

1964-—1965

investeringsbehov

II

1966-1970

Alternativ III 1964 1965 1966-1970

ligen realistiskt, då det grundar sig på företagna investeringar och planer för 1964 och 1965 och inte förutsätter någon nedgång i investeringsbenägenheten därefter. Investeringarnas

ändamål

På basis av de uppgifter, som lämnats i enkäten, h a r fördelningen i tabell 27 beräknats. Ungefär hälften av de planerade investeringarna hänför sig till byggnader och lokaler. Det bör observeras, att endast en mindre del härav torde avse uppförandet av själva huskroppen, som ofta bekostas av annan person. Detaljhandelns egna investeringar gäller därför framförallt ombyggnader och modernisering av inredning o. d. Också

'

investeringarna i inventarier är> som framgår av tabellen, betydande. Till huvudsaklig del torde dessa avse »fasta» inventarier av t y p : hyllor, diskar, kylanläggningar m. m. Av de medelstora företagens investeringar utgörs nästan hälften av ersättningsinvesteringar. Det är dock många gånger oklart vad som avses som ersättningsinvestering» Utvecklingen inom detaljhandeln går så snabbt att exempelvis den inredning, som för närvarande kommer i fråga, är av helt annan karaktär än den som skall ersättas.

Investeringar

av andra företag

m.fl.

I stor utsträckning förhyrs butikslokalerna av andra fastighetsägare. Den ut-

Tabell 27. Detaljhandelsföretagens egna planerade investeringar 1964—1970, med procentuell fördelning efter investeringsändamål

Byggnader, lokaler

'

Inventarier och annan u t r u s t n i n g . . . Summa därav ersättningsinvestering

Kedjeföretag

Stora företag

Medelstora företag

Totalt

34,0 11,8 54,2

64,6 6,7 28,7

50,4 10,4 39,2

46,6 10,2 43,2

100,0 19,9

100,0 22,6

100,0 48,4

100,0 29,4

51 veckling inom detaljhandeln, som redovisats i det föregående, förutsätter investeringar i byggnader m. m., som ej finansieras av detaljhandeln. De belopp, som detaljhandelsföretagen själva kommer att investera, avser till största delen inredning och utrustning samt ombyggnader inom befintliga butiksutrymmen. Nybyggnation av affärslokaler ingår endast i den mån butiksinnehavaren själv äger fastigheten. I de allra flesta fall är det omöjligt för de i enkäten tillfrågade detaljisterna att beräkna storleken av de byggnadsinvesteringar, som kommer att företas av vederbörande husvärd. En enkel fråga om man anser att de planerade förändringarna i butiken kräver investeringar av annan person eller firma h a r dock ställts i enkäten. I många fall h a r uppgiftslämnarria här sagt att frågan är omöjlig att besvara, bl. a. med hänsyn till att man inte alltid med säkerhet vet vilket butiksläge man kommer att få. Omkring 20 % av företagen som planerar yttre förändringar (kategori Y) h a r angett att investering (även) kommer att göras av annan person. Beträffande kategorierna A och O ligger motsvarande tal under 10 %. Dessa procenttal, särskil avseende kategori Y, ligger av berörda skäl betydligt i underkant. De redovisade företagen

inom kategorin förutser i genomsnitt investeringar av storleksordningen 1 milj. kr. per företag; för övriga kategorier rör det sig om ca 50 000 kr. p e r företag. . Det är uppenbarligen inte möjligt att genomföra någon investeringskalkyl i vanlig mening på ett så osäkert material. Gissningsvis skulle kostnaderna för nybyggnation, som bestrides av andra än detaljister, uppgå till 300 ä, 500 milj. kr. för hela sjuårsperioden. Man kan också utföra beräkningarna med ledning av ökningen i butiksytan. Den beräknade nettoökningen i butiksytan för företag med minst 10 anställda utgör 300 000 m 2 . Utvidgningen av ett företags lokalutrymmen kan emellertid också ske genom inköp av redan befintliga butikslokaler. Å andra sidan uppstår också ett nyproduktionsbehov, som ersättning for de affärslokaler som »saneras bort». En absolut övre g r ä n s för nyproduktionen av butikslokaler utgörs av den beräknade totalytan 1970 i de företag, som planerar yttre förändringar — denna utgör 900 000 m 2 . Med en beräknad produktionskostnad av 1 000 kr./m 2 kommer man fram till att den nyssnämnda storleksordningen 300 —500 milj. kr. för investeringar av annan än detaljisten inte förefaller helt orealistisk.

KAPITEL 4

Partihandelns investerings- och arbetskraftsbehov till 1970

Presentation

av

undersökningen

Detta kapitel har utarbetats inom Grosshandelns utredningsinstitut (GUI). Institutet bereddes tillfälle att i samråd med uppdragsgivaren, Detaljhandelns utredningsinstitut (DUI), påbörja planeringen av arbetet i mitten av oktober 1964. Undersökningen pågick fram till början av mars 1965. ,1 föreliggande rapport beskrivs i korthet undersökningens uppläggning samt redovisas vissa resultat. Dessa bör betraktas som preliminära, i den meningen att insamlat primärmaterial medger ytterligare analys.

Undersökningens syfte och avgränsningar

Undersökningens primära mål angavs i direktiven vara att ge ett kvantitativt mått på utvecklingen av den egentliga partihandelns investerings- och arbetskraftsbehov fram till 1970. Uppdraget avgränsades genom en närmare definition av i denna målsättning använda begrepp. Egentlig, fristående partihandel. Av utredningstekniska skäl avgränsades den av GUI undersökta sektorn till vad som brukar kallas egentlig, fristående partihandel. Med denna benämning avses här sådana företag som specialiserat sig på att utföra grossistfunktionen och som i allmänhet är fristående från leverantörer och avnämare. Det bör obser-

veras att begreppet partihandel härmed ges en väsentligt snävare omfattning än motsvarande inom t. ex. offentlig statistik (främst företagsräkning och folkr ä k n i n g ) . I undersökningen ingår bl. a. inte producenters försäljningsnederlag, detaljhandelsägda inköps- och lagercentraler och ej heller de grossistfunktioner som utförs inom Ica, KF och producentkooperationen. Arbetskraft. Vid beräkningarna av arbetskraftsbehov har inkluderats endast personal som är sysselsatt i partihandelsrörelsen. Om således ett grossistföretag bedriver en sekundär verksamhet, t. ex. tillverkning eller butiksförsäljning, h a r den däri sysselsatta personalen ej medräknats. Investeringar. På samma sätt som beträffande arbetskraften har en begränsning gjorts till investeringar som är direkt hänförbara till partihandelsrörelsen. Vidare gäller den viktiga avgränsningen att undersökningen omfattat endast investeringar i lokaler, inredningar i lokaler, maskinella hjälpmedel och rullande materiel. Det för partihandelns del mycket betydande behovet av investeringar i rörelsekapital (främst varulager och kundfordringar) har, i enlighet med givna direktiv, inte utretts. Denna viktiga inskränkning bör hela tiden hållas i minnet, då partihandelssektorn som regel uppvisar en, i jämförelse med övriga näringsgrenar, helt avvikande relation mellan fast och rörligt kapital.

53 Undersökningens omfattning

Den föregående långtidsutredningen genomfördes 1960 utan insamling av primärdata från handelsföretag. Företagsekonomiska forskningsinstitutet vid HHS svarade för undersökningen av handelns kapital- och arbetskraftsbehov under 1960-talets första hälft. Utredningsmannen betonade starkt de svårigheter som uppkom på grund av bristen på statistiska uppgifter. Avsaknaden av data rörande partihandelsledet visade sig speciellt kännbar. I väntan på företagsräkningen måste det även för den nu gjorda utredningen konstateras, att tillgången på siffror att använda som utgångspunkt för en prognos inte förbättrats nämnvärt. Mot denna bakgrund förutsattes i direktiven, att GUI:s undersökning huvudsakligen borde baseras på primärmaterial rörande nuläget och framtidsplaner, som skulle insamlas direkt från företag inom partihandelsledet. Datainsamlingen utformades som en kombinerad enkät- och intervjuundersökning. Till ett urval företag inom Sveriges grossistförbund (SGF) utsändes en frågeblankett, 1 vari företagen ombads lämna vissa uppgifter beträffande utvecklingen av försäljning, investeringar, sysselsättning m. m. (se blankettbilagan). Dessutom har ledande företrädare för ett 20-tal större partihandelsföretag besökts för personliga intervjuer. Avsaknaden av ett branschindelat företagsregister över partihandeln som helhet medförde att uppgiftsinsamlingen fick begränsas till de medlemmar i Sveriges grossistförbund som svarar mot den givna definitionen av partihandelsföretag. Risken för att en betydande del av partihandelsföretagen därigenom kom att ligga utanför undersökningens population måste emellertid anses liten. Generellt gäller, att de icke SGF-anslut-

na företagen troligen är antalsmassigt betydande, men att de i allmänhet är små i omsättningshänseende. SGF:s ungefär 1 100 medlemmar kan sålunda förmodas stå för den absoluta merparten av omsättningen inom den egentliga fristående partihandeln. De av undersökningen omfattade SGFmedlemmarnas fördelning på resp. branscher framgår av vidstående diagram.

Urvalet

Vid urvalet av tillfrågade företag eftersträvades, att resultaten skulle kunna beräknas separat för var och en av branscherna, som i viktiga avseenden är mycket olikartade. Med branschen som urvalsram gjordes ett stratifierat urval, utformat så att det gav maximal täckning av de större företagen. Inom varje bransch gjordes urvalet i följande etapper. 1. Företagen rangordnades efter omsättningens storlek 1963. 2. Inom några samhällsekonomiskt betydande branscher, representerande både konsument- och producentvaror, togs de största företagen ut för personliga intervjuer (totalt 24 företag). 3. Branscherna indelades i kvartiler med de största företagen i 1 :a och de minsta i 4 :e kvartilen. 4. De båda första kvärtilerna definierades operationellt sorti »stora och medelstora företag» och de sista som »små företag». I den förra gruppen togs alla företag med i urvalet och i den senare gjordes ett begränsat slumpurval. Genom denna metod erhölls en hög urvalsprocent med omsättningen som mått. Mycket talar för att också sysselsättnings- och investeringsvolymen in1

Se bilaga C.

54 Diagram

2. Huvudbranschernas

procentuella andel av omsättning 1963

K o n s u m e n t - och p r o d u centvaror

Producentvaror

o E v»

-C

c

_?>

u O

SGF-medlemmarnas

a> i^- "c

.£ E E Ä <u t : ^ o

TafteZZ 25. Urvalet

för intervjuerna

och enkäten företag»

Huvudbransch Kodnummer enligt folkräkningen 1960

Beteckning

inom

gruppen

»stora och

D

medelstora

Delbranscher Kodnummer enligt 1951 års företagsräkning 1

Antal företag i urvalet

Urvalets andel av branschens omsättning inom SGF. %

i w» *.

232-238

68 60 10

78 86 78

72 7-

84 100

615 61:6 617

Transportmedel JPapper o. d- , . . • • - • • • - •. • • • » • . Kemisk-tekniska artiklar, läkemedel o. d.

239-244 245 - 253 254 - 258 259-263, (266) 264 267 - 268, 275 269-271 278-281 282 -285

47 6 38 28 406

79 '71 87 92 82

618-619

övrig och ej specificerbar partihandel.

41 447

76 Livsmedel, färskvaror. . . . . . . . . . . 600 '601-602, Andra livsmedel 609 Textil- och b e k l ä d n a d s v a r o r . . . . . . . . . 610 Bosättningsvaror m. m . . . . . . . . . . . . . . 611 Byggnadsmaterial . 612 O l j a . . ...;............ ;...... 613 Maskiner, verktyg och i n s t r u m e n t . . . . 614

1 Beteckning: Se SOS: 1951 års företagsräkning.

265, 272-274, 276-277, 286 - 294

55 om en bransch fördelar sig på ungefär samma sätt som försäljningsvolymen. Hela urvalet omfattade 447 företag. Dessa representerade 1963 en sammanlagd partihandelsförsäljning av omkring 10,8 miljarder kr., vilket motsvarar ca tre fjärdedelar av de till undersökningspopulationen hänförliga SGF-medlemmarnas. I tabell 28 redovisas urvalets storlek räknat dels i antal företag och dels i andel av branschens omsättning inom SGF.

Bortfallet

De begränsade resurser som stod till förfogande inriktades uteslutande på att försöka erhålla en tillfredsställande svarsprocent för intervjuerna och enkäten inom gruppen »stora och medelstora företag». Ett påminnelsebrev med ny uppgiftsblankett utsändes till de enkätföretag som ej svarat vid svarsfristens utgång. Därefter telefonkontaktades de som trots påminnelsen ej lämnat begärda uppgifter. Genom att bortfallet inom gruppen »små företag» inte kunde uppföljas, h a r svarsprocenten i denna genomgående blivit alltför låg för att tillåta analys av materialet. En begränsad studie h a r gjorts branschvis av de inkomna uppgifterna. Resultaten tycks inte indikera utvecklingslinjer, som avsevärt skiljer sig från huvudenkäten, men inga säkra omdömen kan baseras på det alltför begränsade materialet. I nedanstående sammanställning redovisas svarsprocenten för huvudenkäten och intervjuerna sammantagna. Av de 24 planerade intervjuerna kunde 21 genomföras. Ur materialet för gruppen »stora och medelstora företag» uteslöts branscherna »transportmedel» (bildelar, entreprenörs- och transportmaskiner) och »övrig och ej specificerbar

partihandel» på grund av alltför svarsdeltagande. De företag som inkom med uppgifter svarade för en sammanlagd försäljning av 8,6 miljarder kr., vilket representerar ca 80 % av urvalets omsättning och 60 % av samtliga i undersökningen ingående SGF-medlemmars.

Bransch

Livsmedel, färskvaror Andra livsmedel Textil- och beklädnadsvaror. Bränsle och drivmedel Maskiner, verktyg och instr. Transportmedel Papper o. d Kemikalier, kemisk-tekniska artiklar, läkemedel o. d . . . . Övrig och ej specificerbar partihandel Samtliga branscher

Svarsprocent (procent av urvalets omsättning) 68 76 72 69 83 80 69 (33) 64 88 (22) 80

I en del branscher kan man konstatera tendensen att bortfallets tyngdpunkt ligger i skalans nedre del, om gruppen »stora och medelstora företag» rangordnas efter omsättningens storlek. Detta innebär, att de stora företagen kan vara något överrepresenterade p å de medelstoras bekostnad vid uppräkningen till urvalet. Det är dock knappast troligt att detta givit upphov till systematiskt fel av nämnvärd betydelse.. Eftersom undersökningen i gruppen »stora och medelstora företag» var total, ligger vid uppräkningen till populationen den viktigaste felkällan i generaliseringarna beträffande gruppen »små företag». Denna grupps andel av branschomsättningen varierar i allmänhet mellan 10 och 25 %. Den snabba strukturomvandlingen inom partihandeln under senare år talar möt ett antagande att småföretagens utveckling in-

56 te skiljer sig nämnvärt från de störres. Det är t. ex. möjligt, att de stora företagen i sina framtidsuppskattningar räknar in en ökad marknadsandel på småföretageris bekostnad. Genom att småföretagsgruppen står för en så begränsad andel av försäljningen, sysselsättningen, investeringarna e t c , kommer de dock att väga mycket lätt i siffror som representerar totalutvecklingen inom en bransch. Ett räkneexempel kan ge en antydan om h u r mycket en indexserie påverkas av att en småföretagsgrupp, som representerar t. ex. 15 % av populationen, visar helt olikartad utveckling. Antag att index för »stora och medelstora företag» är 130, medan motsvarande index för »små företag» endast är 100. Index för branschen som helhet skulle i detta fall ha varit 125,5. Om undersökningens resultat skall användas för generaliseringar beträffande företag som inte ingår i föreliggande undersöknings population, dvs. partihandelsföretag utanför Sveriges grossistförbund, kan det uppstå en »bias», som riktas åt samma håll som den ovan exemplifierade. Det övervägande antalet av dessa icke SGF-medlemmar skulle nämligen utan tvivel tillhöra den grupp som i undersökningen benämnes »små företag».

Några värderande synpunkter på resultaten

För att ge underlag för en bedömning av resultatens rdliabflitet har ovan redovisats vissa fakta beträffande Undersökningens population, urvalets och bortfallets storlek m: m. F ö r värderingen av resultaten ur validitetssyhpunkt skall nu diskuteras de variabler söm h å r mätts och hur mätningarna h a r skett.' Utredningens syfte har* uttalats vara, att ge ett kvantitativt m å t t ' p ä utvecklingen inom SGF-sektorn av variablerna

investeringar och arbetskraft. Via en enkät och personliga intervjuer ombads företagen lämna vissa uppgifter beträffande dels utvecklingen u n d e r 1960lalets första hälft och dels förväntningar och planer inför den kommande femårsperioden. Svaret på frågor som gäller historiska data (perioden 1960—1964) kan ett företag normalt konstatera direkt ur egna årsredovisningshändlingar m. m. De resultat som framräknats för 1960—1964 behöver således inte diskuteras vidare i detta sammanhang, då de i stort sett bara innebär konstaterandet av en realiserad utveckling. För perioden 1965—1970 h a r företagen redovisat sina planer och förväntningar om deras utfall. Resultaten för nämnda tidsperiod h a r framkommit genom att företagens nu förefintliga handlingsplaner adderats. Enligt de givna förutsättningarna betraktas summan av planerna, vad beträffar investeringarna och arbetskraften, som ett uttryck töt partihandelssektorns behov. Mot detta betraktelsesätt kan naturligtvis resas flera invändningar, som b ö r hållas i minnet då undersökningsresultaten värderas. Vissa av de osäkerhetsfaktorer som inrymmes i den använda metodiken samt vissa begränsningar i resultatens värde som indikator på utvecklingen av variablerna försäljning, sysselsättning och investeringar skall i någon mån diskuteras nedan. Försäljningsutvecklingen; I det enskilda företagets långsiktsplanering är försäljriingsprognosen grundläggande, när behovet av kapacitetsutvidgningar i form av nyinvesteringar och nyanställning av personal'bedöms. I normala fall kan, vid högt kapacitetsutnyttjande, en ökad varedistributiön 'bara klaras av"antingen genéni ökad insats av produktionsfaktorerna kapital och arbetskraft eller genom en ökning av

57 deras produktivitet. För att isolera varuvolymens effekt på behovet av kapacitetsökningar h a r prisernas inverkan i möjligaste mån eliminerats. Omsättningsuppgifterna för 1960 och 1963 h a r omräknats med partiprisindex till 1964 års prisnivå och enkätföretagen har uppskattat sin framtida försäljning i konstanta priser. Eftersom det osäkerhetsmoment som ligger i prisutvecklingen h a r eliminerats, ligger det nära till hands att uppfatta summan av företagens framtidsuppskattningar av den egna försäljningen som en relativt, tillförlitlig prognos över exempelvis branschens försäljningsutveckling. Här är ett p a r invändningar uppenbara. 1. En övervägande del av de uppgiftslämnande företagen kan vara alltför pessimistiska eller optimistiska i sin framtidsbedömning på grund av t. ex.: a) felaktiga föreställningar beträffande den allmänna ekonomiska utvecklingen (total konsumtion, sparande etc.) b) felaktig bedömning av den egna branschens utvecklingsmöjligheter inom en given ekonomisk ram (konsumtionsstruktur, substituerande produkter etc.) c) felaktig bedömning av det egna företagets möjligheter inom en given branschutveckling (effekten av egna marknadsåtgärder, konkurrenters åtgärder etc.) s 2. De uppgifter, varpå analysen baseras ä r tillämpliga p å , det bestånd av företag som; finns vid en given, tidpunkt (1964). Hänsyn tas Ull att vissa företag förutser, att de u p p h ö r med sin verksamhet någon gång u n d e r tiden fjram till 1970, men eventuella nytillkomna företag u n d e r perioden efter 1964 kan ej medräknas. Förekomsten av företag som nedlagts mellan i960 och 1964 påverkar tockså i viss mån resultaten (se sidan 59). ••>, 3. Stora delar av partihandeln är i

dag föremål för en snabb strukturomvandling och koncentration till större enheter. Större företag, som har en mer utvecklad långsiktsplanering, räknar ofta med expansion på de mindres bekostnad eller t. o. m. uppköp av mindre företag. Samtidigt är det mindre troligt att småföretagen vill eller kan förutspå en sådan eventualitet som att det egna företaget slås ut av konkurrensen innan 1970. Innebär detta förhållande risk för en viss dubbelräkning av framtida försäljning och personalbehov? Sysselsättningsutvecklingen. Arbetskraftsbehovet påverkas främst av förä n d r i n g a r i den distribuerade varuvolymen och i arbetsproduktiviteten. Ändringar i prisrelationen mellan kapital och arbetskraft har i förening med den ökade konkurrensen betytt mycket för senare års rationaliseringssträvanden inom partihandeln. Lönekostnadernas stigande andel av de totala kostnaderna ökar rationaliseringsinvesteringarnas lönsamhet. , . Till de osäkra faktorer som h a r nämnts i den föregående diskussionen av försäljningsutvecklingen bör läggas en som gäller arbetsproduktiviteten: om enkätföretagen L n. inte tar tillräcklig hänsyn till det framtida arbetsmarknadslägets inverkan på deras framtida kostnadssituation, blir den realiserade sysselsättningsutvecklingen en annan än summan av företagets planer. I ett sådant läge framtvingas substituering av arbetskraft med kapital genom, investeringar i rationella lokaler och maskinella hjälpmedel. Slutligen bör, vad beträffar arbetskraften,, nämnas ytterligare ett. inflytande på undersökningsresultaten,av senare å r s strukturförändringar inom partiliandelssektorn. Sysselsättningsvqlymen 1960 kan nämligen vara något för lågt beräknad, på grund av att de företag

58 2. Företagens nuvarande bedömning som lagts ned under perioden 1960— påver1964 varit mindre effektiva än de nu av sina finansieringsmöjligheter kvarvarande. Enkätföretagens andel a V kar investeringsplanerna. Den restriktiden totala omsättningen 1960 b a r upp- va kredit- och kapitalmarknaden vid skattats med hjälp av Sveriges grossist- svarstidpunkten h a r troligtvis inverkat förbunds medlemsstatistik. Denna andel i negativ riktning på bedömningen av har lagts till grund för uppräkningen av investeringsmöjligheterna. Denna effekt antalet anställda i enkätföretagen till en h a r förstärkts av partihandelns under total avseende 1960. Eftersom försälj- senare år minskade självfinansieringsningen per sysselsatt sannolikt låg hög- grad. 3. Finansieringsmöjligheterna får än re i enkätföretagen, kan detta innebära en underskattning av antalet sysselsatta, större betydelse för partihandelsföretaspeciellt i branscher med en stark fort- gens framtidsbedömning genom investegående koncentrationsutveckling (t.'ex. ringarnas sekundära effekt på rörelsekapitalet. En investering i distributionsdagligvarubranschen). Investeringarna. Några av de faktorer apparaten syftar ofta till en försäljsom inverkar på investeringsutveckling- ningsexpansion. Under förutsättning av omsättningshastighet för en har redan omnämnts. Här skall en- oförändrad varulager och kundfordringar, förandast erinras om några omständigheter försäljningsexpansionen autosom sammanhänger med nyinvestering- leder matiskt ett behov av ökat rörelsekapital. arnas speciella karaktär av engångsproPartihandelsverksamhetens speciella kajekt. 1. Företagen ombads i enkäten uppge raktär gör att denna sekundära nyinvede investeringsprojekt som för närva- stering i rörelsetillgångar ofta i kronor r a n d e föreligger och som skall verk- räknat överstiger den ursprungliga inställas under 1964—1965 och 1966— vesteringen. 1970. Det är obestridligt att ett handelsföretag, på grund* av de snabbt växlande förutsättningarna för verksamUndersökningens resultat heten, i regel inte kan arbeta med tillnärmelsevis lika långsiktiga hand-* I den fortsatta framställningen presenlingsplaner som ett industriföretag. Er- teras undersökningens huvudresultat för farenheter under utredningens gång ty- partihandeln som helhet och för några der på, att de sista åren under perioden av de viktigaste branscherna. UtveckigSG—1970 ligger utanför partihandels- lingstendenserna redovisas direkt som företagens normala planeringsperiod de framkommit u r enkätmaterialet. Alla Värden anges uppräknade till to-.v för investeringsverksamheten. Den suctåler för de medlemmar inom Sveriges cessiva avtappning av antalet »över^ blickbara» projekt, som blir följden av grossistförbund som omfattas uv u n d e r - : den under 1960-talets sista år allt star- sökningen. De inskränkriingar som h a r kare osäkerheten, är en realitet söm gjorts vid avgrähsningen av populatiomåste beaktas. I brist på tillförlitlig nen är av så obetydlig omfattning, att metod, har' inga försök gjorts ätt räkna alla siffror ur praktisk synvinkel k a n upp de summerade investeringsplaner- anses representera hela SGF-sektom. För att resuftäten åtminstone delvis na för undersökningsperiodens sista är. skall vara användbara for vMare geneAllt talar dock för att en väsentlig uppraliseringar och kunna appliceras på justering av •invesierings4iffrörnti> ät' t. ex. den kommande företagsräkningen, realistisk. "**"

59 redovisas de konstaterade utvecklingslinjerna i första hand som procenttal, indexserier etc. Det h a r inte varit möjligt att i kontrollsyfte jämföra enkätens resultat med motsvarande statistik över historisk utveckling, då något sådant material inte står till förfogande. Ej heller h a r några försök gjorts att avstämma resultaten mot eventuellt tillgängliga prognoser över andra samhällsekonomiska variabler. Den totala utvecklingen

Försäljningsutvecklingen. De undersökta företagens partihandelsförsäljning uppgick 1960 till 10 850 milj. kr. räknat i 1964 års priser. Under perioden 1960 —1970 r ä k n a r företagen med en ökning av distribuerad varuvolym (försäljning i fasta priser) med 87 % till 20 200 milj. kr. Av denna ökning faller ca 45 % på de fem första åren fram till 1965 och resterande på efterföljande femårsperiod. Resultatet innebär en genomsnittlig årlig stegringstakt av ca 6,4 %. Som framgår av tabell 29 synes resultaten utvisa en obetydligt högre stegringstakt u n d e r tioårsperiodens första hälft. 1960—1963 har omsättningen i fasta priser ökat med ca 6,5 % per år. Under denna period har konsumentvarusidans försäljning stigit relativt snab-

bare än producentvarusidans. Skillnaden utjämnas dock under återstoden av årtiondet. Ingen av de undersökta branscherna r ä k n a r med en total försäljningsökning under 1960-talet som understiger 50 %. Stegringen inom branscherna livsmedel, kemikalier och kemisk-tekniska artiklar samt maskiner, verktyg och instrument överstiger 100 %. Sysselsättningsutvecklingen. Antalet partihandelsanställda uppgick 1960 till ca 42 200 för de undersökta företagen. Är 1963 hade siffran stigit till 45 300, dvs. med omkring 7 %. Åren 1963—1965 stiger sysselsättningen med 6 %, medan 1960-talets a n d r a hälft enligt enkätmaterialet skulle klaras av med ett totalt arbetskraftstillskott av endast 5 %. F ö r hela perioden innebär personalökningen räknad i antal personer: 1960—1963 1963—1965 1965—1970 1960—1970

3 100 . . . . 2 900 2 600 . . . . . . . . . . . . . 8600 .

Det relativt blygsamma tillskottet av arbetskraft 1965—1970 förefaller sammianhänga med intensifierade rationaliseringssträvanden på både kontorsoch lagersidan från 1962 och framåt. Effektiviseringsvinsterna h å r i allmänhet varit förbundna med ny- och om-

Tabell 29. (genomsnittlig årlig ökning av partihqndelsförsäljningen 1960—1970 ' '" ;.

i fasta priser år

Procent

$%i*\, ,/V'

Några typiska produNågra typiska konsucéntvarubranscher mentvarubranscher (byggnadsmaterial, (livsmedel, textil, olja, maskiner, verktyg bosMUningsvaror) '-• och irtstrifriiént)

1960-1965...';.... 5,6 ) • • 1963-1965....... ..'... • 7,2 . , 1965-1970... 5,7 4 , 1 <:.*•• r 1963—1970."»...;,. } • • > = . " 1960-19.70.,. . V ../- 5>6 „•:;.

*-.:.

8,7

6,9

: W.. .... i

5,8 •".• 6,3•^-:7,3

Samtliga branscher

6,0

*,, - • ,"j?C *. ••...,-• . , , 6 , 4 - .

60 Tabell 30. Antal sysselsatta i partihandelsrörelsen .Procent Genomsnittlig sysselsättningsökning per år 1960-1963 1963-1965 1965-1970 1963 - 1 9 7 0 1960-1970

Producentvarubranscher 0,9 4,6 0,4 1,6 1.4

1960- 1970

Konsumentvarubranscher

Samtliga branscher

2,4

±0

3,2 1 1,6 1,9

2 1,5 2,8

Diagram 3. Utvecklingen av antalet sysbyggnad av lokaler, men även allmän selsatta, omsättningen och omsättning per rationaliseringsverksamhet, metodförsysselsatt inom samtliga branscher bättringar och prestationslönesystem 1960—-1970 inom lagerhanteringen, nya former för kundkontakter m. m. synes spela en 1 Index: 1960 = 100 Halvlogaritmisk skala icke oväsentlig roll. Den begränsade sysselsättningsök200 ningen under slutet av 1960-talet ger —t* kraftigt utslag i utvecklingen av arOmsättning 150 betsproduktiviteten, mätt i omsättning per sysselsatt. Denna steg 1960—1965 100 med ca 22 %, vilket innebär en årlig ökning med 4,1 %. Under andra halvan stiger procenttalen till 27 resp. 4,9. ökOms. per sysselsatt _,_--!150 ningen av omsättningen per sysselsatt var för hela tioårsperioden totalt 55 % och 4,5 % per år. Ett relativt klart samband i tiden 1960 kan konstateras mellan utvecklingen av arbetsproduktiviteten och investeringsverksamheten. För flertalet branscher ger en särskilt hög investeringsnivå un- uppgå till något mer än 1,5 miljarder der en viss period utslag i en märkbart under sjuårsperioden 1964—1970. Detaccelererad ökning av omsättningen p e r ta motsvarar ett årligt genomsnitt av sysselsatt. Den normala eftersläpning- 220 milj. kr. I tabell 31 redovisas de en i investeringens effekt på arbets- enligt enkäten verkställda och planerakraftsbehovet synes kunna vara ända de investeringarnas fördelning i tiden. Som framgår"äÅTnedanstående tabell upp till tre år. uppvisar de årliga investeringssiffrorna Utvecklingen av antalet sysselsatta i en påtaglig ojämnhet. Investeringsnipartihandelsrörelsen och omsättning vån höjdes fråh 183 milj. kr. 1960 till per sysselsatt framgår av följande dia331 milj. kr. 1963, dvs. en stegring med gram. mer än 8 0 % . Under perioden 1964— Investeringarna. De av SGF-medlem1965 verkställdes och planeras investem a r n a företagna investeringarna i loringar uppgående till sammanlagt 560 kaler, inredningar, maskinella hjälpmemilj. kr., vilket per år räknat innebär del och fordon beräknas enligt enkäten

Bl Tabell

31. Investeringar i partihandelsrörelsen 1960—1970 Milj. kr.

År

1960 1963 1964 - 1 9 6 5 1966-1970 1963-1965 1964 - 1 9 7 0 1960 - 1 9 7 0

Genomsnitt- Totala investeringar i liga årliga investeringar partihandelsrörelsen 182,7 331,7 279,8 194,1 297,1 218,5 227,2

182,7 331,7 559,6 970,5 891,4 1 530,1 2 498.9 1

1 Investeringsnivån år 1961 och 1962 har antagits vara omkring 225 milj. kr.

ca 50 milj. kr. mindre än 1963. Den höga nivån år 1963 kan delvis förklaras av expansiva ekonomisk-politiska åtgärder som genomfördes under 1962 och 1963 (vissa lättnader i kreditpolitiken och frisläppande av investeringsfonder). F ö r perioden 1966—1970 framgår av enkäten inte fördelningen på enstaka år. Företagen ombads uppge sina föreliggande investeringsplaner i form av en totalsumma avseende hela denna period. De uppgivna planerna utgjorde sammanlagt 970 milj. kr. Med tanke på att d e n n a siffra på grund av osäkerheten i framtidsplanerna med all sannolikhet ligger mycket för lågt (se sid. 58) ä r det möjligt att en mer realistisk bild skulle ges, om det årliga genomsnittsvärdet för 1963—1965 (297 milj. kr.) appliceras även på den efterföljande perioden. Den ovannämnda siffran på 1,5 miljarder kr. för 1964—1970 skulle i så fall höjas till • drygt 2 miljarder. Genom ett enkelt räkneexempel skall ges en antydan om den ungefärliga relationen mellan investeringarna i lokaler, maskiner etc. och investeringsbehovet i rörelsetillgångar. Som redan sagts

i det föregående, har rörelsekapitalbehovet inte ingått i den inom ramen för långtidsutredningen företagna enkätundersökningen. Kalkylen bygger på vissa bestämda förutsättningar samt enkätens resultat i frågan om den inom respektive branscher förväntade försäljningsutvecklingen. Erfarenhetsmässigt har antagits en för varje bransch ungefär representativ kvot mellan försäljning och varulagervärde resp. utestående kundfordringar. Försäljningsökningen 1963— 1970 har dividerats med dessa relationstal, som antagits förbli oförändrade under tidsperioden fram till 1970. Om de erhållna värdena reduceras med en bruttovinst av 1 0 — 1 5 % , erhålls ett approximativt mått på den på grund av försäljningsexpansionen nödvändiga nyinvesteringen i lager resp. kundfordringar, observera dock, att h ä r ingen hänsyn tagits till h u r rörelsekapitalet finansieras — inga försök h a r således gjorts att beräkna leverantörsskuldernas omfattning. Resultatet av räkneexemplet blev, som framgår av tabell 32, att åren 1964— 1970 skulle behöva investeras omkring 1 miljard kr. i varulager och 0,9 miljarder i utestående kundfordringar. Det totala rörelsekapitalbehovet enligt kalkylen, 1,9 miljarder kr., bör jämföras med tidigare nämnda 1,5—2 miljarder för investeringar i fasta tillgångar.

Utvecklingen inom några av de viktigaste branscherna

Eftersom de hitintills redovisade utvecklingslinjerna för SGF-sektorn som helhet är en funktion av tendenserna inom flera olika branscher, skall h ä r lämnas några delresultat, avseende ett p a r av de branscher som väger tyngst i totalutvecklingen. Som exempel på en konsumentvarubransch h a r : valts hu-

62 vudgruppen övriga livsmedel Och producentvarusidan representeras av oljeoch byggnadsmaterialbranscherna; '•' övriga livsmedel. Branschgruppen »övriga livsmedel» (främst ej färska livsmedel) domineras helt av den så kallade dagligvaru- eller kölöniatvärugrosshandeln. Denna svarar inom gruppen för mer än två tredjedelar av de i utredningen ingående företagens totala partihandelsomsattning; vilken 1963 utgjorde ca. 2 miljarder kr. Under trycket av den hårda konkurrensen h a r den enskilda sektorn av dagligvarugfosshandeln under hela 1950-talet och början av 1960-talet undergått en kraftig strukturomvandling* Samtidigt sonl åntalet företagsenheter sjunkit, h a r den

,

Rörelsekapitalbehol till

Tabell 32*

. - - :

,

!

•

•

•

Livsmedel, färskvaror Bosättningsvaror m. m. . . Textil- och beklädnadsOlja Maskiner, verktyg och

1970 Antaget FörsäljningsAntaget ökning tionstal ökning ' ökning relaav lager- mellan av försälj1963Därav tionstal försälj- försäljKol. ningen ning och ningen 1970 lagerför- mellan säljning lagerför- dividedivide4+6, enligt enkäten (ca), säljning rad med rad med milj. kr. (i 1964 milj. kr. och kvoten i stående kvoten i års lagerkol. 3, kol. 5, priser), värde milj. kr. milj. kr. fordmilj. kr. ringar '

Bransch

genomsnittliga företagsstorleken ökat starkt u n d e r perioden. Den relativa utvecklingen av branschens omsättning, antal sysselsatta och omsättning per sysselsätt illustreras på sid. 63 genom två logaritmiska diagram. Partihandelsomsättningen, r ä k n a d i 1964 års priser, väntas stiga med omkring 58 %! från 1963—1970, vilket mots v a r a r en genomsnittlig årlig ökning med 6,8 %. Deltiik försäljningséxpansion beräknas kunna ske inom ramen för en ökning av sysselsättningen med 24 % under hela perioden. Den vändpunkt i utvecklingen av antalet sysselsatta som enligt diagrammet inträder omkring 1963, synes ha ett visst samband med de u n d e r 1963—1965

•

'

'

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

(6)

(7)

436 1 173 72

350 1 100 60

20 12 4

17 92 15

15 12 6

29 98 12

46 190 27

186 1 779 1 062 1

170 980 800

3 2,5 2,5

57 392 320

6 5 7

31 356 151

88 748 471

585 (200) 2 164

230 (130) 2 120

5 3 5

46 (43) 24

5 6 4,5

117 (33) 36

163 (76) 60

711 (750) 2

550 (500) 2

9 6

61 (83) 1 150

8 8

89 (94) 1 046

150 (177) 2 196

Kemikalier, kemisk-tekSamtliga branscher 1

Exkl. skatt. På grund av alltför lågt svarsdeltagande inom dessa grupper, kunde den förväntade försäljningsökningen ej konstateras ur enkätundersökningen. 2

63 särskilt stora investeringarna. Om 1960 sätts till 100, beräknas index för investeringarna vara 141 år 1963 och i genomsnitt 248 för åren 1964—1965. Det årliga genomsnittet för 1966—1970 ligger vid index $» 164k Totala investeringar, verkställda 1964—1970, beräknas enligt enkäten uppgå till 180 milj. kr. I denna summa ingår inte partihandelsföretagens investeringar i detaljistledet, som är vanliga inom branschens grossistledda butikskedjor. , ^ Oljebranschen. Oljebolagen- räknar med att försäljningen, angiven* -exkl. skatt och i fasta priser, skall stiga från 2 540 till 3 600 milj. kr., dvs. med 42 % under perioden 1963—1970. Antalet sysselsatta personer inom partihandelsrörelsen, som 1963 uppgick till ca 9 700, väntas öka med 15 % från 1963—1965 och från 1967 successivt sjunka ned mot 1960 års nivå. Vid beräkningen av investeringarna h a r inte medräknats oljebolagens betydande investeringar i bensinstationer, motell etc. Investeringarna i partihandelsrörelsen, främst kontorsbyggnader, cisternanläggningar och transportmedel, uppges för perioden 1964—1970 till 610 milj. kr. Nivån låg särskilt högt 1964—1965 under inflytande bl. a. av att ett p a r större kontorsbyggnader fullföljdes u n d e r dessa år. En betydande del av oljeföretagens nybyggnad av lagringsanläggningar ä r hänförbar till de så kallade strategiska investeringarna, vilka bestäms av statsmakterna. Den årliga investeringskostnaden för dessa, som till hälften finansieras av staten, kommer att hålla sig i stort sett konstant under hela 1960-talet.

Diagram 4. Utvecklingen av antalet sysselsatta, omsättningen. samt omsättningen per sysselsatt inom några av de viktigaste branscherna 1960—1970 Index: 1960=100 Halvlogaritmisk skala ?••

. r ;

Byggnadsmaterial

•-•i

Omsättning

•-ff^ '1

]

150. Oms. per sysselsatt 100

^^~"\~

T " " ! - A n t a l sysselsatta I •

I960

••-65.

-70

Olja 150

Omsättning

•

150 Oms. per sysselsatt Isatt '

!

g

'«»- -*"

Antal sy sselsatta

'^65

lat*. .

-70

Ö v r i g a livsmedel 200 Omsättning

,»'*»""*"

100 Oms. per sysselsatt

.-r.T.:!--— _ ^ r

i ' ! I960

• !

J Anfal sysselsatta

! -65

!

1 i -70

KAPITEL 5

Sammanfattning av de ekonomiska utvecklingstendenserna samt arbetskrafts- och investeringsbehovet inom handeln fram till 1970

I detta kapitel sammanställs resultaten av de på basis av de särskilda fältundersökningarna gjorda kalkylerna (kapitel 2—4) med de uppgifter, som erhållits för övriga företagskategorier. Kapitlet innehåller således de slutliga prognosresultaten avseende butiksantal, omsättning, antal sysselsatta och investeringsbehov. Detaljhandeln Butiksantal

Det nuvarande antalet försäljningsställen inom den egentliga detaljhandeln beräknas till ca 70 000. Som framgår av tabell 1 på sid. 8 utgör mer än hälften h ä r a v en- eller tvåpersonersföretag. Knappt 2 000 butiker sysselsätter mer än 10 personer. Å andra sidan beräknas totalt 7 000 å 8 000 försäljningsställen ingå i större koncern- eller kedjebildningar. Inräknar man också de inköpsorganisationer och andra frivilliga samverkansformer, som förekommer inom detaljhandeln, stiger siffran till över 20 000. Utvecklingen går mot ett minskat butiksantal., Inom livsmedelshandeln h a r nedläggningen varit särskilt betyd a n d e . Av totalt 20 000 egentliga livsmedelsbutiker har under de senaste åren nedlagts ca 1 500 per år. Inom övriga branscher är uppgifterna om butiksantalets förändringar mera knapphändiga; en viss minskning synes emel-

lertid äga r u m inom textilhandeln, medan vissa specialbranscher, t. ex. fotooch radiohandel, uppvisar något ökat butiksantal. I samband med de genomförda företagsenkäterna h a r av naturliga skäl inte kunnat ställas någon direkt fråga rörande eventuell nedläggning av verksamheten fram till 1970. En viss ledning vid bedömning av utvecklingen inom den enskilda livsmedelsdetaljhandeln kan man få av det utvecklingsprogram, som Ica-organisationen och ASK-bolagen lämnat. Dessa partihandelsorganisationer, som bl. a. gen«m sitt engagemang i finansieringshänseende påverkar strukturförändringarna i detaljhandeln, förutser; för tiden 1964—1970 en nedgång i antalet butiksenheter motsva; rande 5 å 6 % p e r år. Den främsta anledningen till butiksnedläggningar torde vara bristande lönsamhet till följd av krympande kundunderlag. Den pågående utflyttningen från landsbygden Och den ökade bilismen torde innebära att b.utiksnedläggningen på glesbygd och mindre tätorter kommer att fortgå i relativt oförändrad takt de närmaste åren. :'. Också i många städer har man anledning att räkna med en viss reducering av butiksantalet, beroende på de omfattande kvarterssaneringarna och ombyggnaderna i cityområdena. Det är dock knappast troligt att avgången inom specialbranscherna blir lika stor som

65 inom dagligvaruhandeln. En nyligen företagen specialbearbetning på grundval av SPK:.s butiksregister inom 23 medelstora städer visar att antalet livsmedelsbutiker minskat med 20 % 1961 —1965, medan övriga butiker visar i stort sett oförändrad numerär under samma period. På mindre orter liar sannolikt en viss nedläggning ägt rum, även inom specialbranscherna. En viss nyetablering av butiker äger rum såväl inom nybyggda bostadsområden som i ombyggda stadscentra. Till övervägande del sker denna antingen i form av »flyttning» av befintliga butiker eller genom filialbildning. På basis av erhållna uppgifter, kompletterade med bedömningar med ledning av den hittillsvarande utvecklingen, har en framskrivning av butiksbeståndet till 1970 företagits. Resultaten redovisas i tabell 33. Av familjebutikerna är ca hälften livsmedelsbutiker. Minskningen för dessa beräknas bli betydande (40 %) medan antalet butiker i andra branscher

Tabell 33. Beräknat antal butiker hela detaljhandeln 1970 Antal butiker Kategori 19641

inom

Förändring,

%

D 1 Familjebutiker ( 1 - 2 sysselsatta) 40 000 28 400 - 2 9 D 2 Mindre företag (3 - 9 sysselsatta) 20 500 16 400 - 2 0 D 3 Större företag (10 - sysselsatta) 5 000 5 000 ± o D 4 Koncernföretag (KF, Epa, Tempo, NK) 4 600 2 100 - 5 4 Summa 70 100| 51 900| - 2 6 1 Totalantalet 1964 ligger något lägre än det tidigare redovisade. Vissa företag som inte kan betraktas som egentliga detaljhandelsföretag har nämligen under undersökningens gång uteslutits.

5—514836

reduceras långsammare ( 2 0 % ) . Också inom gruppen mindre företag förutses en måttlig nedgång i butiksantalet (20 %) medan större företag beräknas redovisa oförändrat butiksantal. Den kraftiga nedgången (54 %) inom gruppen koncernföretag hänför sig till det strukturprogram, som konsumentkooperationen lagt fram; expansionen för varuhuskedjorna inverkar ytterst obetydligt på butiksantalet. — För hela detaljhandeln förutses en minskning med ca 18 000 butiksenheter fram till 1970, dvs. med ungefär en fjärdedel av nuvarande bestånd. Prognosen rörande butiksantalets förändringar inrymmer ett betydande osäkerhetsmoment. Det har av naturliga skäl inte varit möjligt att genom företagsenkäter få besked om nedläggningens omfattning. Antagandena bygger därför i första hand på de trender, som hittills kunnat observeras. Vad beträffar livsmedelshandeln, och i viss mån också textilhandeln, synes den nedåtgående tendensen i butiksantalet vara tämligen klar. Den bekräftas för övrigt i fråga om livsmedelsbranschen av de strukturprogram, som Ica och ASK lagt fram. Beträffande övriga branscher är utvecklingen mera osäker. Det förekommer otvivelaktigt många nedläggningar, men också åtskilliga nyetableringar. Motiveringen till att man i prognosen räknat med en viss nedgång också för dessa branscher är främst följande: 1. Kvarterssaneringarna samt avflyttningen från landsbygden medför en naturlig avgång av butiker 2. Nyetablerade butiker måste mensioneras för större butiksyta att få tillräcklig lönsamhet

diför

3. Konkurrensen från varuhus och andra storföretag beräknas träffa dessa enheter relativt hårt.

66 I sista hand bestäms utvecklingen av konkurrensen mellan de olika företagsformerna. En mindre snabb avveckling av butiksbeståndet är också tänkbar, men förutsätter att storföretagen och koncernbildningarna inte förmår öka sin försäljning i den takt de planerat.

Onisättiiiiigsutveckliiigen

Med utgångspunkt från den privata konsumtionen av varor, som tillhandahålls genom detaljhandel, har detaljhandelns totala omsättning 1963 beräknats till 24 miljarder kr. (exkl. postorderhandel m. m.). Härav svarade konsumentkooperationen och övriga koncernföretag (kategori D 4) för drygt 6 miljarder. Med ledning av företagsenkäterna h a r de enskilda butikskategorierna D 2 och I) 3 beräknats omsätta 9,3 resp. 4,7 miljarder kr. Som restpost erhålls en omsättning av närmare 4 miljarder kr. för de ca 40 000 familjebutikerna (D 1). Omsättningsprognosen redovisas i tabell 34. F ö r de minsta företagen (D 1) har förutsatts obetydligt ökad omsättning per bestående företag. Omsättningsminskningen beror således på den förut angivna butiksnedläggningen. Denna påverkar också utvecklingen inom grupp D 2. Omsättningen 1970 för ka-

Tubell 34. Beräknad omsäUningsutveekliny 1963—1970

Kategori

Omsättning, milj. kr. 1963

1970 Förändring, O ' .0

D 1 Familjebutiker. . D 2 Mindre företag . . D 3 Större företag. . . D 4 Koncernföretag .

3 800 2 800 9 300 10 700 4 700 7 000 6 200 10 000

-26 + 15 + 49 + 61

Summa

24 000 30 500

+ 27

tegorierna D 2 och D 3 h a r beräknats på basis av de enligt företagsenkäterna föreliggande planerna på utvidgning eller modernisering av butikerna (jämför kapitel 2 ocb 3). Slutligen har prognosen för koncernföretagen (D 4) erhållits genom sammanläggning av resp. företags egna försäljningsprognoser. Det totala prognosresultatet innebär en omsättningsökning 1963—1970 av storleken 27 %, räknat i oförändrat penningvärde, vilket motsvarar 3,5 % per år (enligt ränta-på-ränta-beräkning). Vid bedömning av rimligheten i prognosen bör jämförelse ske med den förväntade konsumtionsökningen under samma tid. Av den totala konsumtionen beräknas dock endast ca 50 % förmedlas av den egentliga detaljhandeln (bl. a. ligger konsumtionen av bostäder, bilar, bränsle, vin och sprit m. m. utanför). För denna sektor h a r Detaljhandelns utredningsinstitut på basis av de senaste årens utveckling beräknat den årliga konsumtionsökningen till 3,0 %. Man har på annat håll inom långtidsutredningen räknat med en något långsammare total konsumtionsökning 1965 —1970 än under den närmast föregående femårsperioden. I vilken utsträckning en sådan avmattning kan komma att medföra minskade inköp i detaljhandeln är dock svårt att bedöma. De i samband med företagsenkäterna och planinventeringarna tillfrågade handelsföretagen torde ha grundat sina framtidsbedömningar på förutsättningen av i stort sett oförändrade konjunkturförhållanden. Det får också anses förklarligt om man inom de olika företagsgrupperna i någon mån överskattar sin förmåga att öka resp. behålla sin marknadsandel. Uppenbarligen kommer här konkurrensförmågan att avgöra vilka kategorier, som kan u p p n å de uppställda målen. Något försök att justera omsättnings-

67 prognosen med hänsyn till konsumtionsutsikterna har inte gjorts. Vid bedömning av de i det följande lämnade uppgifterna om arbetskrafts- och investeringsbehov bör observeras att företagen sammanlagt synes ha något överskattat expansionsmöjligheterna. I anslutning till ovannämnda resultat kan återges de omsättningsprognoser, som Ica-rörelsen och ASK-bolagen gjort upp för det till resp. organisationer anslutna butiksbeståndet. Sammanlagt redovisas inom dessa båda sektorer 15 400 butiker* år 1964, vilket antal 1970 beräknas ha nedgått till 10 500. För Icagruppen förutses en omsättningsökning 1964^-1970 av 2 2 % , vilket motsvarar 3,4 % p e r år. (För ASK föreligger inga omsättningsuppgifter.) Hänsyn bör tagas till det faktum, att omsättningen avser livsmedel och övriga dagligvaror, där konsumtionsökningen uppgår tijl knappt 2 % per år.

Arbetskraftsbehovet Arbetskraftskalkylen för detaljhandeln bygger på den ovan redovisade omsättningsprognosen och antaganden rörande förändringarna i omsättningen per sysselsatt. Dessa antaganden baseras i sin tur på uppgifter från de i undersökningen medverkande företagen.

Kategori

Dl D 2 D3 D 4

Förändring i omsättning per heltidssysselsatt 1963-1970, % i

+ o + 25 + 25 + 50

Grupp D 1 (familjebutikerna) har som nämnts inte blivit föremål för särskild uppgiftsinsamling. Här förutsätts att omsättningen per sysselsatt blir oförändrad. 5*—514836

Tabell 35. Beräknat arbetskraftsbehov om detaljhandeln 1970

Kategori

Antal heltidssysselsatta 1963 ;

in-

Förändring,

°/ • /o.

D 1 Familjebutiker D 2 Mindre företag D 3 Större företag D 4 Koncernföretag Summa

60 000 84 000 44 000

42 000 79 000 52 000

38 000

41 000

226 000 214 000

-30

- é' + 18 + - 85

Grupperna D 2 och D 3 beräknas på basis av erhållna uppgifter öka den genomsnittliga arbetsproduktiviteten med ca 25 %. För de mindre företagen (D 2) b e r o r detta i hög grad på strukturomvandlingen, varigenom många enheter med låg omsättning pep sysselsatt försvinner. Slutligen redovisas för gruppen D 4 (koncernföretag) en ö k n i n g med 50 %, enligt de planer som redovisats för dessa företag. Den sistnämnda gruppen beräknas emellertid i betydande utsträckning sätta in deltidsanställd personal, varför omsättningsökningen per arbetstimme blir väsentligt m i n d r e än som ovan anges. > I tabell 35 återges arbetskraftskalkylen för 1970. Det bör understrykas att siffrorna avser antalet heltidssysselsatta inom detaljhandeln. På grund av svårigheter att i enkäten definiera och kvantifiera begreppet deltidsarbetande h a r denna kategori här lämnats utanför beräkningarna. Den »fasta» arbetsstyrkan inom den egentliga detaljhandeln beräknas alltså komma att minska med ca 12 000 personer. Visserligen ökar de större företagens och varuhuskedjornas arbetskraftsbehov icke oväsentligt men detta kompenseras mer än väl genom friställningen av arbetskraft till följd av struk1

En viss dubbeltäckning kan föreligga.

68 turrationaliseringen, vilken som tidigare nämnts går ut över såväl enskilda småföretag som konsumentkooperativa butiksenheter. Den sålunda friställda arbetskraften vid de mindre detaljhandelsföretagen torde endast i begränsad utsträckning stå till förfogande på arbetsmarknaden, eftersom den till stor del utgöres av äldre affärsinnehavare och dessas familjemedlemmar. Butiksnedläggningen b i d r a r emellertid att lätta trycket på rekryteringssidan. D e t ' b ö r observeras att arbetskraftsprognosen ovan endast avser den heltidsanställda personalen. "Anledningen härtill är närmast av beräkningsteknisk natur. Det h a r i olika sammanhang visat sig mycket svårt att i éhkätform få meningsfulla svar på förfrågningar rörande deltidsanställd arbetskraft. Deltidssysselsättningen är av så varierande karaktär att det för en företagare skulle ställa sig ytterst svårt att kvahtifiera uppgifterna. Med h ä n s y n till nämnda svårigheter ansågs det vid undersökningens planering bäst att anknyta prognosen till företagens fasta 'arbetarstam, dvs. de heltidsanställda och sedan försöka göra vissa bedömningar rörande utvecklingen av antalet deltidsarbetande. Enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar är antalet korttidsarbetande (mindre än 35 timmar per vecka) inom handeln ca 100 000. Flertalet härav torde vara sysselsatta inom den egentliga detaljhandeln. Enligt kalkylen i tabell 35 ä r antalet heltidssysselsatta ca 225 000. Antalet beräknas inte undergå några väsentliga förändringar. Alla tecken tyder emellertid på att deltidsformen blir allt vanligare inom detaljhandeln. Som förut nämnts erbjuder det stora svårigheter att kvantitativt uttrycka betydelsen av den tillfälligt anställda personalen

Diagram 5. Antalet sysselsatta inom Icakedjans detaljhandel 1960—1970 30000-

Heltidssysselsatta

. - - •

.—-— Deltidssysselsatta TT—i—r^

n' i T I960

i

i

i

i

| T "\ i r 1965

i i T970

Och varje prognos blir naturligtvis ytterst osäker. Ett intressant material för bedömning av deltidsfrågan h a r lämnats av Icaorganisationen. I diagrammet visas utvecklingen av antalet heltidssysselsatta resp. deltidssysselsatta vid de till Ica anslutna butikerna. Medan den heltidssysselsatta arbetskraften minskar sin n u m e r ä r kraftigt (också én följd aV butrksnedläggningarna), ökar antalet korttidsarbetande. Om man gör räkneexemplet att sätta en deltidssysselsattlika med en halv heltidsarbetande skulle år 1960 ungefär 1 1 % av arbetsvolymen vara hänförlig till deltidssysselsatta, medan siffran 1970 beräknas vara uppe i 30 % . För koncernföretag beräknas antalet deltidsanställda 1963 utgöra 13 000. Detta antal torde 1970 ha ökat till 21 000. För övriga butiksgrupper föreligger inga uppgifter. Uppskattningsvis skulle behovet av deltidsarbetskraft inom detaljhandeln öka med 20 000 personer fram till 1970. Siffran kan emellertid påverkas av ett eventuellt förlängt öppethållande i kombination med kortare arbetstid. Också ur en annan synpunkt är det

69 av intresse att hålla isär den tillfälligt sysselsatta personalen och den fasta arbetsstyrkan. De deltidsarbetande, rekryteras ofta bland befolkningskategorier, som i övrigt inte uppträder på arbetsmarknaden, t. ex. hemmafruar, som önskar några timmars förvärvsarbete om dagen, eller skolungdom, som hjälper till som varubud eller under julhandel etc. ...;•. „ Sammanfattningsvis kan alltså följande bedömning göras. Detaljhandelns totala arbetskraftsbehov omräknat i arbetstimmar blir oförändrat eller eventuellt något minskat. Genom omstrukt u r e r i n g e n av arbetskraften, innebärande; att den deltidsanställda personalens andel av arbetsstyrkan stiger, t kan hela antalet, sysselatta inom detaljhandeln beräknas öka. något.

Investeringsbehovet

Bestämningen av behovet av investeringskapital i . detaljhandeln fram till 1970 har varit .förenad med vissa tekniska svårigheter. Endast de.största företagen torde ha en så långsiktig ekonomisk planering att ett investeringsp r o g r a m av liknande typ som inom industrin uppgöres. För majoriteten av detaljhandelsföretagen har man därför använt tekniken att först inventera de »fysiska» planerna på utbyggnad och modernisering av rörelsen som förelegat och därefter värdera dessa i monetära termer. Nedan beskrives i korthet tillvägagångssättet för de skilda företagskategorierna. Kategori D 1 (familjebutikerna) omfattar som nämnts ca 40 000 företag, varav ca 12 000 beräknas bli nedlagda fram till 1970. Av återstoden torde en betydande del vara s. k. marginella enheter, där inga som helst investeringar ay betydelse kommer att göras. I övrigt torde relativt få nyinvesteringar kom-

ma, a t t . s k e ; i huvudsak vid inredandet av små specialbutiker i köpcentra. Ett antagande om en total investeringskostnad om 100 milj. kr. för denna grupp under perioden 1964—1970 inkl. ersättningsinvesteringar har ansetts realistiskt. ' ' För kategori D 2 (3—9 sysselsatta) föreligger uppgifter om planerade förändringar och, i stor utsträckning, också kostnaderna härför. Ett. tämligen nära samband h a r påvisats mellan butiksyteökning och investeringskostnad. Det totala investeringsbehovet har därför i huvudsak bestämts på basis av ytprognosen. Företagen inom kategori D 3 (niinst 10 sysselsatta) har i ^allmänhet kunnat redovisa investeringskostnaderna såväl 1,960 och 1963 som för 1964^-1965 och 196,6—1970. För den senare p e r i o den synes dock planerna inte vara fullständiga,, varför investeringsbehovet fram till 1970 bestämts på grundval av 1964:—1965 års siffror, vilka i sin tur ligger något lägre än 1963. Investeringskalkylen..för kategori p 4 (koncernföretagen) bygger på en summering av företagens investeringsplaner. ,. ... . Enligt tabell 36 redo/visas ett investeringsbehov inom detaljhandeln av drygt 500 milj. kr. p e r år fram till 1970. Vardera gruppbildningarna Ica och ASK h a r redovisat investeringsprogrammet för sin sektor inom detaljhandeln. Tillsammans räknar de båda organisationerna med ett investeringsbehov av storleksordningen 100 milj. kr. p e r år, vilket motsvarar 1 å 1,5 % av omsättningen. Ifrågavarande butiker ingår i samtliga kategorier D1—D 3. Det bör observeras att de framräknade investeringsbeloppen närmast torde motsvara de investeringar, som detaljhandelsföretagen själva planerar att genomföra, i förekommande fall tillsam-

70 Tabell 36; Beräknat årligt investeringsbehov i detaljhandeln, genomsnitt för perioden 1964—1970

Kategori

MedelÅrligt ominvessättteringsning, behov, niilj. milj. kr kr

0'

/o

D 1 Fämiljebutiker. 3 500 D 2 Mindre företag . 10 000 D 3 Större företag.. 5 850 D 4 Koncernföretag 8 300 ,

20 80 125 310

0,6 0,8 2,1 3,7

27 650

1,9

Totalt

mans med leverantörsföretagen. I den mån butikerna är inrymda i förhyrda lokaler — vilket torde vara fallet beträffande en stor del av butiksbeståndet i städerna — företas investeringarna i nybyggnader och vissa ombyggnader av annan person, varigenom de inte inkluderas i detaljhandelns investeringar. Inte heller tomtkostnaderna, vilka i centrala stadslägen kan bli betydande, torde ha redovisats annat än i begränsad utsträckning, överslagsberäkningar tyd e r pä att summan av dylika, icke redovisade, investeringar kan uppgå till 100 ä 200 milj. kr. per år. Vidare bör framhållas att det totala kapitalbehovet inom detaljhandeln, utöver investeringar i anläggningar och inventarier, också innefattar medel för lagerfinansiering och för rörelsekapital. önskvärt vore om man också kunde ange den allmänna tendensen i investeringsutvecklingen inom detaljhandeln. Det har dock endast varit möjligt att från vissa företagsformer få uppgifter av detta slag. Konsumentkooperationen h a r som nämnts ett radikalt strukturprogram som innebär att man siktar på ca 1 000 stora försäljningsställen totalt i landet. Man räknar med att varje år färdigställa eller bygga om ett tiotal varuhus, vilket

innebär ungefär samma takt som under de senaste åren. Man h a r heller inte uppfattningen att den årliga nyproduktionen av butiksyta kommer att bli större än hittills. Av dessa upplysningar kan man alltså dra slutsatsen att investeringsaktiviteten inom kooperationen inte kommer att förete några anmärkningsvärda förändringar fram till 1970. En viss stegring i investeringsbeloppen kan dock förutses som resultat av ökningen i byggnadskostnader m. m. Också varuhusföretagen räknar med att öppna ett relativt konstant antal varuhus, mellan 10 och 15, varje år fram till 1970. Investeringsbeloppen ligger 1963—1965 ungefär dubbelt så högt som 1960—1962, vilket bl. a. sammanhänger med några mycket stora varuhusbyggen de senaste åren. För tiden 1966—1970 förutses dock en något lägre investeringsnivå. Inom Ica- och ASK-organisationerna h a r investeringarna inom detaljhandeln ökat kraftigt under början av 1960talet. Från 1965 förutses dock praktiskt taget oförändrad investeringsvolym. De årliga investeringarna under denna tid ligger ungefär 75 % högre än genomsnittet under tiden 1962—1964.

Partihandeln Företagsstruktur

Partihandeln utgör i flera avseenden en mera heterogen företagsgrupp än detaljhandeln. Således utförs partihandelsfunktionen inte enbart av fristående företag, utan i stor utsträckning också av producentföretag (inom livsmedelssektorn kan t. ex. n ä m n a s : mejerier, slakterier, bryggerier); företag av denna typ berörs överhuvudtaget inte i undersökningen. Vidare avser partihandeln endast till en del handel

71 med konsumtionsvaror. En betydande roll spelar exempelvis byggnadsmateriel-, maskin- och oljebranscherna. Redan nu kännetecknas partihandeln inom flera branscher av en påfallande företagskoncentration. I stort sett saknas n ä r m a r e uppgifter för belysning av branschrationaliseringens omfattning. En av de branscher, som utmärks av en betydande strukturutveckling, nämligen »kolonialvarupartihandeln» (dvs. partihandeln) erbjuder dock ett visst siffermaterial. "Sålunda förutser grossistsammanslutningen ASK, som h a r en samlad försäljning av 1 300 milj. kr., att antalet grossistlager kommer att minska från 60 år 1963 ti» ca 25 år 1970. Under samma tid räknar Ica-företagen, vars partiförsäljning utgör 1 245 milj. kr., att antalet distributionsenheter skall minska från 53 till omkring 25. KF, som endast för några år sedan hade flera hundra lagerställen, har nu sammanfört partiförsäljningen till 35 lagercentraler (omsättningen är 1 150 milj. kr.), vilket antal 1970 beräknas ha nedgått till 16. Längst i koncentration har Epa och Tempo gått genom att samla all egen partiförsäljning till ett centrallager för vardera koncernen,. • • , Även om utvecklingsförloppet inte är ensartat inom övriga branscher är det dock uppenbart att en omstrukturering pågår inom stora delar av partihandeln. Vid sidan om denna yttre effektiyisering sker också en rationalisering av varuhanteringen och kontorsrutinerna — ökad ackordsanvändning samt ökat utnyttjande av EDB är några av symptomen på denna utveckling. Även partihandeln har lokaliseringsproblem, ehuru dessa delvis är motsatta detaljhandelns. Det pågår en strävan att flytta ut grossistlagren från de alltmera svårframkomliga innerstäderna till mera perifera lägen. Också denna process

medför ökade anspråk på investeringskapital.

Omsättningsutvecklingen

1 tabell 37 redovisas den -beräknade försäljningen 1963—1970 för olika kategorier av partihandelsföretag. Någon direkt Jämförelse mellan parti- och detaljhandelsförsäljningen kan knappast göras ens för de typiska konsumtionsvarusektorerna. Orsaken härtill är att betydande varumängder distribueras direkt från fabrikant utan att passera något partihandelsléd. Detta gäller t. ex. färskvaror av typen mjölk, smör, kött och textilprodukter såsom tyngre konfektion m. m. Vidare sker inom vissa företagsformer en betydande breddning av sortimentet, t. ex. beträffande »nonfood» inom ASK- och Ica-sektionerna. Detta kan förklara varför den förväntade ökningen av partiförsäljningen inom livsmedelsbranschen Tabell 37. Beräknad lotal partihandelsförsäljning 1963—1970 1964 års priser

Kategori

P 1 SGF-sektorn 1 Livsmedel . . . . Olja (exkl. skatter) . . . . Byggnadsmaterial...... ... Övriga branscher.j .

OmBeräkÅrlig sättnad proning cen- omsätt1963, ning tuell milj. ökning 1970, kr. milj. kr.

3 000

8,1

, 4 700 :

2 500

M

3 400

7 6

'

5 200

4 200

8,5

6 700

Summa 13 100 7,7 P 2 Ica-företagen.... 1 245 1L,0 P 3 Koncernpartihandeln ( K F , Epä och Tempo). . . : . 1 515 13,0

20 200 2 200

Totalt 1

15 860

'8,5

3 600

2890 25 290

Medlemmar av Sveriges grossistförbund,

72 (inkl. övriga varor) förefaller tämligen hög vid jämförelse med ökningen i detaljhandelsledet. Av Epas och Tempos försäljning går ca 20 % över eget centrallager. En viss uppgång i denna andel kan emotses, varigenom omsättningen i partihandeln skulle öka snabbare än i detaljhandeln. Också för konsumentkooperationens del har man anledning räkna med en väsentligt kraftigare omsättningsökning i partiledet än i detaljhandeln, bl. a. beroende på överflyttning av funktioner till lagercentralerna. Arbetskraftsbehovet

För de partihandelsföretag, som omfattas av undersökningen, h a r följande arbetskraftskalkyl uppställts (tabell 38). Siffrorna för de olika kategorierna är inte helt jämförbara, eftersom särskilt inom koncernföretagen en hel del arbetsuppgifter är av »over head»-karaktär. Av totalsummorna torde dock den allra största delen kunna hänföras till partihandel, dä man beträffande den dominerande SGF-sektorn uppger sig ha tagit med endast personal med sådan sysselsättning. ,. i För i undersökningen ingående företagskategorier redovisas 1963 c a 50 000 sysselsatta inom partihandeln. Arbetskraftsbehovet beräknas öka med knappt 1 000 personer per år. Hela antalet i partihandeln verksamma beräknas emellertid enligt, airbetskraftsundersökningen uppgå till ca lpOOOO, vilket innebär a t t c a 50 000 personer är sysselsatta vid företag, som inte omfattas av enkäterna eller planinventeringarna.:: '•" , : Enligt I960 års folkräkning fanns ca 8 000 företagare inom p a i r \ ^ n d e j r j . Antalet företag är dock med vhänsyn till aktiebolagen Jjetydligt större — 1951 redovisades 18 000 partihandelsföretag. SGF-sektorn Omfattar eridäsi ca 1 100

Tabell 38. Beräknat antal sysselsatta inom partihandeln 1963—1970 - -

Kategori

BeräkÅrlig Antal procen- nat syssel- tuell- antal satta föränd- sysselsatta 1963 ring 1970

P 1 S G F - s e k t o r n . . . . 45 300 P 2 Ica-företagen. . . . 3 200 P 3 Koncernpartihandel (KF, Epa 2 185

+ 1,7 50 800 - 1 , 3 2 900

50 685

+ 1,6 56 435

Totalt

+ 3,6

2 735

företag som dock svarar för större delen av totalomsättningen. Följaktligen motsvaras den del av partihandeln, som inte täcks av undersökningen, av ett stort antal (5000 eller flera) företag av tämligen ringa genomsnittsstorlek. Det h a r inte varit möjligt att, utan omfattande undersökningar, få en kvantitativ uppfattning om förändringarna i den arbetsstyrka som finns vid de mindre partihandelsföretag, som inte täcks av undersökningen. Av allt att döma sker h ä r en strukturrationalisering aV samma typ som inom detaljhandeln. Det förefaller dock knappast troligt att denna företagskategori skulle resa' ökände krav på arbetskraft. .,

<•.-

'...'..-'•.'••'

••• •

•' -'

-

3 ' ; •••.

Investeringsbehovet

Inom partihahdeisföretagen kommer ökade kapitalähspråk att ställas, dels som följd av den omstrukturering och omlokalisering av lägerställen som' är under utveckling, dels p å ' g r u n d av "den rationaliserrhg av v a f u h a n t e r i n g m . ra., söm förahlétts av lönestegringarna. Den genomförda inventeringen av företagens investeringsplaner vad "beträffar partihandelsrörelsen h a r lett till de i tabell 39 redovisade resultaten. " For; SGF^-séktörn redovisas Således'ett årligt investeringsbehov äv ca 2Ö0 milj. kr.

73 Tabell 39. Investeringskalkyl för partihandeln avseende perioden 1964—1970 g^j

Kategori

P 1 SGF-sektorn Livsmedel Olja Byggnadsmaterial övriga branscher...

Medel- Årligt om- investesätt- ringsning, behov, milj. milj. kr. kr.

0/

/o

3 850 3 050

25 90

0,6 3,0

4 300

. 0,8

5 400

1,3

Summa 16 600 P 2 Ica-f öretagen. . . . 1 725 P 3 Koncernpartihandeln ( K F , Epa 2 210

220 14

1,3 0,8

1,6

1,3

Totalt

20 535

Investeringsaktiviteten är, som framgår av tabellen, högst inom oljebranschen, vilket delvis förklaras av den strategiska lagring, som till hälften bekostas av staten. Investeringsbehovet vid grossistföretag utanför SGF-sektprn är inte känt men kan sannolikt bedömas som ringa. Det framhålls i GUI-rapr porten att partihandeln utöver de redovisade investeringarna i lokaler, maskiner m. m. får räkna med ett ungefär lika stort kapitalbehov för lagerfinansiering, varukrediter, rörelsekapital m. m. För Ica-företagen redovisas ett investeringsbehov i distributionscentraler av 14 milj. kr. per år, medan KF, Turitz och Åhlén & Holm uppger sig ha ett investeringsbehov av 36 milj. kr. p e r år inom pafrtihandelsverksamheten. Totalt n ä r m a r sig alltså partihandelns investeringsbehov 300 milj. k r . , p e r år.

Bilhandeln.. Av avgörande betydelse för bilbranschens investerings- och arbetskrafts-

behov fram till 1970 är givetvis bilförsäljningens storlek. Följande resonemang är baserat på en genomsnittlig försäljning per år av ca 300 000 personbilar och bortåt 20 000 lastbilar. Det h a r vidare förutsatts att den totala bilskrotningen under perioden kommer att ligga på i genomsnitt 175 000 enheter (person- och lastbilar sammantagna). Beträffande bildistributionen i stort h a r antagits att nuvarande system med fabriker/importörer och återförsäljare med ensamrätt inom resp. försäljningsområde skall bestå. Dock har man anledning räkna med att antalet försäljningsdistrikt för lastbilar kommer att väsentligt reduceras på så sätt att flera mindre distrikt sammanslås till större enheter. En sådan utveckling torde vara nödvändig för att säkerställa tillräckligt stort försäljningsunderlag för de lastbilsförsäljande företagen. Reparationsbehovet har bedömts motsvara en yrkesmässig bilreparatör per 80 stycken i drift varande fordon. Till detta kommer specialpersonal — såsom gummireparatörer och servicepersonal.

Antal arbetsställen

Det totala antalet bilverkstäder torde under 1960-talet bli ganska konstant — ca 3 400 inkl. kvalificerade konsumentanläggningar, statliga reparationsanstalter etc. Denna oförändrade siffra betyder emellertid inte, en oförändrad struktur. Tvärtom måste man räkna med att ett inte ringa antal verkstäder försvinner, medan återigen nyetableringen ar relativt stor,. Många tecken tyder på att det i framtiden kommer att finnas ett väsenfligt större inslag av verkstäder med begränsade verksfadsområden — såsom J . ex. broms- och framvagnsservice samt skadereparationer. För glesbygderna kan man eriieilértid

71 räkna med att nuvarande starka inslag av fristående »allroundverkstäder» kommer att bestå. För företag i tätorterna kommer kravet på väsentligt ökade utrymmen för uppställningsplatser att bli mycket markant. Detta gäller inte bara behov av utrymmen för personalens fordon utan också i mycket hög grad kundfördon. En viktig faktor härvidlag är det allt större inslaget av utbytesarbetén, vilket minskar den reella reparatiöhstfden. Detta förhållande medför i regel ökat behov av t. ex. förvaringsutrymmen för färdigrepareradé fordon: Behovet av nlarkutrymmen — inte minst i tätorterna — måste därför karakteriseras som ett av branschens viktigaste krav. Man måste emellertid räkna med starka krav på service från konsumenterna. Företagna undersökningar visar att konsumenterna söm regel fäster stort avseende vid den s. k. härhetsfaktorn. Speciellt de större märkesförétagen kommer därför troligen att gå in för ett system med »detacherad» service — dvs. en centralverkstad med ett antal smärre anläggningar för i första hand snabbare och enklare underhållsåtgärder. Detta torde innebära att man inom ramen för ett i stort sett oförändrat antal arbetsställen torde behöva något hundratal nya anläggningar per år. I flertalet fall kommer dock dessa nya anläggningar inte att vara alltför krävande ur kostnadssynpunkt.' Vid utgången av 1960-talet kan man räkna med att ett ny genomsnittsverkstäd h a r en total Våningsyta på ca 500 m*. •"••' •' ' !**« •••»«* " Antalet försäljningsställen fot nya och begagnade bilar torde under 1960talet kunna uppvisa ungefär följande utvecklings I960 1964 1970 1400 1800 2 000

Av det h ä r angivna antalet torde under hela perioden ca 300 försäljningsställen avse företag; som enbart handlar med begagnade bilar. En genomsnittsanläggning för försäljning av såväl nya som begagnade fordon torde vid 1960talets slut behöva ca 200 m 2 våningsyta för försäljnings- och administrationsutrymmen samt ca 2 000 m 2 våningsyta för lagerutrymmen. överhuvudtaget torde man få räkna med att branschens främsta problem på detta område kommer att avse lagerutrymmen samt i viss mån utrymmen för försäljning av begagnade bilar. Möjligen kan det tänkas att utvecklingen driver fram gemensamma försäljningsarrangemang för flera företag. Dock torde denna tendens knappast i någon större utsträckning hinna påverka läget före 1970. Antalet reservdelslager torde Under 1960-talet vara ganska konstant — mellan 900 och 1 000 stycken. Man torde emellertid kunna räkna med att det i utlandet i viss utsträckning praktiserade systemet" med att flera återförsäljare slår sig samman om ett centrallager kommer att vinna insteg även i Sverige. Vid periodens slut torde de genomsnittliga resérvdelslagrcn ha en yta på på ca 400 m 2 . Tabell 40. Omsättningen inom 1960—1970

bilhandeln

Milj. kr. I960 19642 1970 2 1

Nya bilar (person- och v 2 500 3 5Ö0 lastbilar) Begagnade bilar (per^ son- och lastbilar). . . 1 700 2 200 Service och reparatio1 700 2 300 Totalt 1 2

1960 års priser. 1964 års priser.- •»

5 400 2 500 2 500

5 900 8 000 10 400

75 l^abell 41. Antal sysselsatta inom deln 1960—1970 1960

bilhan-

1970 Försäljare 3 900 4 400 4 600 Bilverkstadspersonal. 22 000 24 500 27 000 Lagerpersonal 3 100 4 000 4 200 Kontorspersonal 6 000 6 500 7 200 Chefspersonal (inklusive arbetsledare på verkstäder o. d.) . . 3 800 4 000 4 000 Totalt

hovet fördelar sig på olika personalkategorier framgår av tabell 41. I tabell 42 framgår investeringsbehovet 1960—1970 uppdelat i sina huvudkomponenter. Investeringsbehovet fram till 1970 utgör ca 130 milj. kr. per år, vilket motsvarar drygt 1 % av den årliga omsättningen.

38 800 43 400 47 000

Tabell 42. Bilhandelns investeringsbehov 1960—1970 Milj! kr. 1960

1970 Mark och byggnader. Inventarier Övrigt

40 42 5

70 45 5

50 1 50 10

Totalt

110 Bensinhandeln

Uppgifterna , rörande oljebolagen omfattar endast dessas investeringar ocli h ä r r ö r från en undersökning, utförd av Grosshandelns utredningsinstitut. I uppställningen nedan redovisas en beräkning av de årliga företagna och planerade investeringarna.

1 Efter en femårsserie med i genomsnitt 70 milj. kr. per år. Omsättningsutveckling I tabell 40 sammanfattas bedömningarna rörande omsättningsutvecklingen inom bilbranschen. Omsättningsökningen 1964—1970 inom bilhandeln beräknas uppgå till 19 %, vilket utgör ca 5 % per år.

Arbetskraftsbehovet Antalet sysselsatta torde fram till 1970 öka med 600 personer per år. Hur be-

— -

År

Investeringsbelopp, milj. kr.

1960 1963 1964' - 1 9 6 5 1966-1970

68 70 136 (årligt genomsnitt) 132 (årligt genomsnitt)

Den helt övervägande delen av de redovisade värdena utgörs av investeringar i fastigheter, byggnader och utrustning för bensinstationer. Andelen för motell, parkeringshus ni. m. kan inte konstateras, men är förmodligen relativt liten. Det är emellertid tänkbart att denna andel ökar fram mot 1970.

BILAGAA

Uppgiftsformulär för mindre detaljhandelsföretag

Q U I

U p p g i f t e r n a b e h a n d l a s strängt

D E T A U H A N D E L N S UTREDNINGSINSTITUT

konfidentiellt

V a r god ifyll nedanstående uppgifter och insänd blanketten t i l l D U I senast den 1. H a r N i planer på att företa u t v i d g n i n g eller flyttning av Er butik (Era butiker) ? N ä r , ungefär?

D 1964-65

•

1966-70

D ja

D nej

D 1971-75

På vilket sätt •

etablera huvudaffären i nybyggt hus (ange om m ö j l i g t v a r

)

O ö v e r t a g a annan butik att drivas som filial D ö v e r t a g a n ä r l i g g a n d e l o k a l att drivas i anslutning t i l l huvudaffären D etablera filial i nybyggt hus (ange o m m ö j l i g t v a r •

övertaga-annan butikslokal f ö r huvudaffären

•

annan f ö r ä n d r i n g (vilken?

)

)

2. H a r N i planer på atl b y g g a o m eller m o d e r n i s e r a Er butik (Era butiker) ? N ä r , ungefär?

•

1964-65

•

1966-70

•

Dia

D nej

1971-75

På vilket sätt? •

b v g g a o m till självbetjäning.(självval)

Q byta ut eller komplettera den fasta i n r e d n i n g e n i lokalen G a n n a n å t g ä r d (vilken?.......

) V a r god vänd

3. V i l l N i också uppge de u n g e f ä r l i g a belopp, som N i t r o r k o m m e r att behöväinvesterds f ö r genomförandet av dessa p l a n e r { r ä k n a d dagensiperwvingvärde) . Husägäréns investering '.'. t\\

. ,.« 4 i

'•'

•-.;".:'i':

IVi".

'

_ ; . ; ,- . . . ; ; . v . :

fciffs ••••••

Ér egen investering d ä r a v genom län .

••' '•> i • •• • ••

'...kr kr

'

kr

egna m e d e l :

*'

4. Nedan ber vi Er redovisa n å g r a uppgifter för Er affär, inklusive eventuella f i l i a l e r (ifylles även o m N i ej p l a n e r a r "någon

förändring)

"' Beräknas bli ä r 1970 (om ovanstående planer genomföres)

U t g j o r d e å r 1963 Den totala försäljningsytan

m2

ma

Antalet heltidssysselsatta —

.... st

st

Årsomsättningen

. . kr

kr (vid o f ö r ä n d r a d prisnivå)

5. V i ä r tacksamma o m N i h ä r vill ge y t t e r l i g a r e upplysningar och k o m m e n t a r e r r ö r a n d e Er affärs t r o l i g a utveckl i n g under de närmaste fem å r e n , d . v. s. f r a m till å r 1970

BILAGA B

Uppgiftsformulär för större detaljhandelsföretag

DETALJHANDELNS UTREDNINGSINSTITUT

Uppgifterna behandlas strängt konfidentiellt

Detaljhandelns investeringar och arbetskraft

Uppgifterna avser nedanstående arbetsställen (filialer): 1)

Var-god insänd det ifyllda, formuläret senast den

OMSATTN NG 1.

>*m»

'

r^t

Ange rörelsens totala omsättning år 1960 och 1963. Ange vidare ( nuvarande prisläge) den beräknade omsättningen är 1970 ••••'.•. tr£ .,...- il 1

År

Omsättn ing, kronor "« ? i

/•

tilM

f

*

"

1 detaljhandel

I övrig verksamhet

"

'

•

'

'

*

'

1963 -1 -' » • • ,-.-WQn>t nt.u m

'

'

•

•

|

'

:

-

-

•"-. ' t *

**.*+**

mm,<

********-+

:'*?:-:--'*p.if:'--:i-•<?*•)

Vffj

2.

•

.• A X '_<

.,- .

.i?:,:c:l i*A »N :•:,-;!•.-.

ty «.r «r.: Ht! ^ «*>.• ;wrt$«.<.1jl»».-V Räknar Ni med mera betydande förändringar beträffande rörelsens omfattning eller inriktning fram till år 1970? •» **?* * « / - » * . * •,yr-*Jetablering av nya filialer

• ja

D";nej; • vet ej

b)

utvidgning av sortimentet till nya varuområden

D ja

D nej

•

c)

ombyggnad till självbetjäning/självval

D ja

D nej

D vet ej

<0

annan förändring (vilken?

o)

1) Anges ev. på särskild förteckning

vet ej

•

)

78 INVESTERINGAR 3.

A n g e i t a b e l l e n v ä r d e t a v u n d e r i960 o c h 1963 v e r k s t ä l l d a e g n a i n v e s t e r i n g a r s a m t de e g n a i n v e s t e r i n g a r , s o m k a n b e r ä k n a s b l i e r f o r d e r l i g a u n d e r å r e n 1964—65 o c h 1956

70, o a v s e t t h u r i n v e s t e r i n g a r n a f i n a n s i e r a s . Framtidsuppgifterna anges i 1964

års priser. Kronor Investeringar för ' • detaljhandelsrörelsen

, Är

. Ar

^

. ^ren Ar 1966.70

x

Aren

^

1 9 6 4 6 5

Byggnader, lokaler Bilar för rörelsen Inventarier och annan utrustning Summa Därav ersättningsinvestering (ca) 4.

K o m m e r u t ö v e r dessa e g n a i n v e s t e r i n g a r o c k s å a t t b e h ö v a s i n v e s t e r i n g a r , s o m b e k o s t a s a v a n n a n p e r s o n e l l e r a n n a t f ö r e t a g (t. ex. husägaren), f ö r b u t i k e n o c h a n d r a l o k a l e r ingående i Er detaljhandelsrörelse? •

ja

•

nej

f j vet ej

O m svaret ä r ja, uppskatta om möjligt det totala beloppet (1 000-tal k r o n o r ) 1964-65

kronor

1966-70

kronor

ARBETSKRAFT 5.

A n g e a n t a l e t h e l t i d s a n s t ä l l d a i d e t a l j h a n d e l s r ö r e l s e n 1960 o c h 1963 s a m t d e t ber ä k n a d e y t a n 1970 Försäljningspersonal:

st.

st.

. st.

Annan p e r s o n a l :

st.

st.

st.

LOKALYTOR 6.

A n g e d e n t o t a l a l o k a l y t a n f ö r d e t a l j h a n d e l s r ö r e l s e n 1960 o c h 1963 s a m t d e n ber ä k n a d e a n t a l e t 1970 Försäljningsyta: Övriga utrymmen:

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR

1960 1960

m* m'

1963 1963 v ,

m*

a

m ,

m* ,

;«?••,

BILAGA C

Uppgiftsformulär för partihandelsföretag inom Sveriges grossistförbund (SGF)

G

GROSSHANDELNS

Uppgifterna behandlas strängt konfidentiellt

UTREDNINGSINSTITUT

Partihandelns investeringar och arbetskraft Uppgifterna avser nedanstående arbetsställen (dotterbolag, filialer): 1 )

Var god insänd den ifyllda blanketten

OMSÄTTNING

senast den 15 december 1964

1. Ange rörelsens totala omsättning år 1960 och 1963. Ange vidare (i nuvarande prisläge) den beräknade omsättningen år 1965, 1967 och 1970

Omsättning (1000-tal kronor) 1960

i partihandelsverksamheten lagerförsäljning direktförsäljning

•

summa i övrig verksamhet (tillverkning, detaljhandelsverksamhet el. dyl.) 2. Räknar Ni med mera betydande förändringar beträffande rörelsens omfattning eller inriktning fram till år 1970? a) etablering av nya filialer eller filiallager (distriktslager, nederlag) b) nedläggning av filialer eller filiallager c) nyetablering eller utbyggnad av centrallager

•

ja

f j ja

Q nej

f j vet ej

•

nej

•

vet ej

a

•

ne

n

vet ej

ja

•

nej

Q vet ej

D

ne

l

•

vet ej

Q nej

•

vet ej

D i

J

d) etablering av cash & carry-verksamhet (snabbgross-, självhämtningsverksamhet)

•

a

e) anskaffande av automatisk dataanläggning

D i

f) utvidgning av sortimentet till nya varuområden

Q] ja

g) annan förändring (Vilken? ') Anges ev. på särskild förteckning

)

80 INVESTERINGAR 3. Ange i -tabellen vafdet av under 1960jQch; 1963.^erkställd I egna investeringar samt de egna investeringar som kan beräknas bli erforderliga under åren 1964— 65 och 1 9 6 6 ^ 7 0 , oavsett hur investeringarna finansieras. FramtidsuppgifternaSanges:i 1 9 6 4 J H f r i s e r . * • ' T V -

Investeringar för partihandels-

År

År

Åren

Åren

rörelsen (1 000-tal kronor)

1964—65

1966—70

Kontorsbyggnader - Lagerbyggnader

•

»"•»»<

•?

Kontorsutrustning (-inredningar, -maskiner etc). Lagerutrustning (-inredningar, interna transportmedel ietfc.:) r Ori K- ,'.'i »••?>. 'r,

. .•'•;,.tit,;'i i „;r, ;>iJ--^—i

'r.^»"L(i T',' >i'ii.

Bilar för rörelsen •<->:i

Summa

• • x ' ' ; >l • '

,:.•• •;.•

'>•>•

f J K !>'-:•,• • « i

j . : •»?: f ' «' •::••• "-:Vr.^- c

Därav ersättningsinvesteringar (ca) 4. Kommer utöver dessa egna investeringar också att behövas investeringar, som bekostas av annan person eller annat företag (t.x. husägaren), för lokaler ingående i Er partihandelsrörelse ? •

D ja

•

nej

vet ej

Om svaret är j a , u p p s k a t t a o m ^ ö i l i a t d e t totala *»e|©ppet (1 000-tal kronor)

Wtiif

j i Hs«', !*'" -\ ,'?*••'3

..k tkr<. - i ;

I I R v . V . ? : ^ . »kP v H c ' - w i: :•••'•'

r . * '<• •

;',•• o r i : - » f i ^ V l

ARBETSKRAFT 5. Ange antalet heltidsanställda 1967 och 1970

partihandelsrc relsen år 1960 och 1963 samt det beräknade antalet 1965,

Antal anställda i partthandelsrörelsen

1967 Kontor och admin stration Försäljning

., ,

;I...A, .

Lager Transport TBM,

LOKALYTOR 6. Ange den totala lokalytan för partihandelsrörelsen år 1960 och 19-63 samt den beräknade 2

1960 Lokalyta för partihand elsrörelsen (m )

ytan år 1970

1970 Kontorslokaler Lagerlokaler : Övriga utrymmen

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR

' N

»

„,

-

W H

. "rr+T— — i

I il

Tabell

1. Översikt över de områden som täcks av långtidsutredningen inom K handeln . . . . . . .,..>,... . , >> . . * . , . . . ; . . . . . . . Tabell 2. Antal butiker inom olika branschgrupper Tabell 3. Antal butiker inom olika ortsgrupper 1964 Tabell 4. Butiksantalet i vissa medelstora städer 1961 och 1965 Tabell 5. Antal företag och antal sysselsatta samt total butiksyta och omsättning 1963 Tabell 6. Antal företag i urvalet, som planerar förändringar inom rörelsen (enligt fråga 1 eller 2) Tabell 7. Total investering, skattad genom uppräkning av de angivna investeringsbeloppen Tabell 8. Omsättning, butiksyta och antal sysselsatta för företag, som redovisat investeringsplaner Tabell 9. Beräkning av ytbehovet 1970 Tabell 10. Beräknad omsättning 1970 Tabell 11. Beräknat antal sysselsatta 1970 Tabell 12. Butiksyta, antal sysselsatta och omsättning 1963 Tabell 13. Procentuell ökning 1960—1963 beträffande butiksyta, antal sysselsatta och summa omsättning Tabell 14. Omsättning per m 2 resp. sysselsatt 1960 och 1963 Tabell 15. Investeringarna 1960 och 1963 Tabell 16. Investeringarnas ändamål 1963 Tabell 17. Företagen med procentuell fördelning efter planerade förändringar. Tabell 18. Procentuell fördelning efter typen av yttre förändring Tabell 19. Planerad ökning av butiksytan (endast kategori Y) Tabell 20. Beräknad omsättningsförändring 1963—1970 för olika kategorier av företag Tabell 21. Beräknad förändring i antal sysselsatta 1963—1970 för olika kategorier av företag Tabell 22. Beräknat ytbehov 1970 inom olika företagskategorier Tabell 23. Beräknad omsättningsutveckling 1963—1970 Tabell 24. Beräknat antal sysselsatta 1970 Tabell 25. Investeringsbenägenheten 1960, 1963, 1964—1965 och 1966—1970 Tabell 26. Beräknat investeringsbehov 1964—1965 resp. 1966—1970. Tabell 27. Detaljhandelsföretagens egna planerade investeringar 1964—1970, med procentuell fördelning efter investeringsändamål . . . . Tabell 28. Urvalet för intervjuerna och enkäten inom gruppen »stora och medelstora företag» Tabell 29. Genomsnittlig årlig ökning av partihandelsförsäljningen i fasta priser år 1960—1970 Tabell 30. Antal sysselsatta i partihandelsrörelsen 1960—1970

8 10 11 13 17 20 21 25 26 28 29 34 36 37 38 38 39 41 42 43 43 44 46 48 49 50 50 54 59 60

82 Tabell 31. Investeringar i partihandelsrörelsen 1960—1970 Tabell 32. Rörelsekapitalbehov till 1970 Tabell 33. Beräknat antal butiker inom hela detaljhandeln 1970 Tabell 34. Beräknad omsättningsutveckling 1963—1970 Tabell 35. Beräknat arbetskraftsbehov inom detaljhandeln 1970 Tabell 36. Beräknat årligt investeringsbehov i detaljhandeln, genomsnitt för perioden 1964—1970 Tabell 37. Beräknad total partihandelsförsäljning 1963—1970 Tabell 38. Beräknat antal sysselsatta inom partihandeln 1963—1970. . . . Tabell 39. Investeringskalkyl för partihandeln avseende perioden 1964—1970 Tabell 40. Omsättning inom bilhandeln 1960—1970 Tabell 41. Antal sysselsatta inom bilhandeln 1960—1970. Tabell 42. Bilhandelns investeringsbehov 1960—1970 . . . . . . . . . . .

:

^KHQ V

61 62 65 66 67 70 71 72 73 74 75 75

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utsökningsrätt IV. [7] Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [6] Socialdepartementet Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. [6] . __« Omsorger om psykiskt utvecklingshammade. [9] Finansdepartementet 1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Bilaga 3. [10] Ny myntserie. [4] Ecklesiastikdepartementet Yrkesutbildningen. [3]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966