Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige betänkande

_V)NC<,

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 5 Utrikesdepartementet

S&+}9bfe

Li.

INTERNATIONELLT FREDSFORSKNINGSINSTITUT I SVERIGE BETÄNKANDE AVGIVET AV FREDSFORSKNINGS UTRED NINGEN WITH A SUMMARY IN ENGLISH

Stockholm 1966

5~ ^v

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR Kronologisk

förteckning

1. Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 294 s. Fi. 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte. 92 s. Fi. . , 3. Yrkesutbildningen. Berlingska boktryckeriet, Lund. 560 s. E. 4. Ny myntserie. Beckman. 87 s. Fi. 5. Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. Norstedt & Söner. 61 s. U.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1966: 5 Utrikesdepartementet

INTERNATIONELLT FREDSFORSKNINGSINSTITUT I SVERIGE RETÄNKANDE AVGIVET AV F R E D S F O R S K N I N G S U T R E D N I N G E N WITH A SUMMARY IN E N G L I S H

KUNGL. BOKTRYCKERIET P. A. NORSTEDT & SÖNER STOCKHOLM 1966

3 Innehåll Sid.

Skrivelse till Utrikesministern 1. Direktiv '. . . . . . . . 2. Sammanfattning 3. Freds- och konfliktforskning, allmän översikt 3.1. Vad är freds- och konfliktforskning? 3.1.2. Fredsforskningens allmänna karaktär och problemområden . . . 3.1.3. Discipliner och metoder 3.2. Internationella organisationer och sammanslutningar 3.3. Fredsforskningen i skilda länder 3.3.1. Icke nordiska länder 3.3.2. Norden

,

.

5 7 9 13 13 14 16 18 20 20 22

4. Förslag om upprättandet av ett internationellt fredsforskningsinstitut i Sveri e § •. 25 4.1. Motiv för utredningens rekommendationer 25 4.2. Riktlinjer för institutets forskningsverksamhet 26 4.2.1. Problemområden, discipliner och metoder 27 4.2.2. Kriterier för projektval 29 5. Institutets organisation 32 5.1. Förhållandet till andra organisationer 32 5.2. Interna organisationsformer och arbetsförhållanden 33 5.2.1. Styrande organ 34 5.2.1.1. Vetenskapligt råd 35 5.2.1.2. Styrelse og 5.2.1.3. Institutsdirektör 36 5.2.1.4. Forskarkollcgium 37 5.2.2. Beslutsordning vid institutet 37 5.2.3. Villkor och metoder för forskningsarbetet 39 5.3. Institutets legala ställning, dess storlek och finansiering . . . . 40 5.4. Forskarrekrytering 42 5.5. Anställningsförhållanden för personalen 43 5.6. Lokaler 45 5.7. Biblioteksresurser 45 5.8. Institutets namn 46 Bilagor 1. Stadga 47 2. Kostnadsberäkningar 1966—71 4g 3. Projektförslag KQ 4. Institutets bibliotek 54 5. Engelsk översättning av sammanfattningen (Summary in English) . . . . 57

5 Till

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes

ärendena.

Genom beslut den 11 december 1964 bemyndigade Kungl. Maj :t ministern för utrikes ärendena att tillkalla högst sex utredningsmän för att utreda frågan om inrättande av ett internationellt institut för freds- och konfliktforskning. Ministern bemyndigades samtidigt att, i mån av behov, tillkalla experter för att biträda vid utredningsarbetet samt att förordna sekreterare åt utredningsmännen. Med stöd av detta bemyndigande utsåg utrikesministern samma dag till utredningsmän ambassadör Alva Myrdal, ordförande, professor Hannes Alfvén, docent Karl E. Birnbaum, generaldirektör Martin Fehrm, professor Bror Rexed och professor Anders Wedberg samt förordnade som sekreterare åt utredningsmännen ambassadrådet Peder Hammarskjöld och förste sekreteraren i utrikesdepartementet Örjan Berner. Utredningen antog benämningen fredsforskningsutredningen. För att studera den verksamhet som pågår utomlands på freds- och konfliktforskningens område har under 1965 medlemmar av utredningen besökt Oslo den 15 och 16 mars, Paris 28 april, London 29—30 april samt Moskva 29 november—3 december. Därvid har kontakt tagits med myndigheter, organisationer och forskningsinstitut inom utredningens område, däribland UNESCO och sovjetiska vetenskapsakademien. En medlem av utredningen har deltagit i Fourteenth Pugwash Conference on Science and World Affairs, som ägde r u m i Venedig 11—16 april. Två medlemmar har deltagit i International Peace Research Associations (IPRA) första konferens i Groningen, Nederländerna, 3—5 juli. En medlem har 25—30 juli deltagit i Nordiska sommaruniversitetets konferens i Kiruna. En medlem har, i samband med annat uppdrag i Polen, deltagit i en av Peace Research Society (International) anordnad konferens i Kraköw 3—5 september. En medlem har under vistelse i Förenta Staterna i annat tjänsteuppdrag för utredningens räkning haft kontakt med institutioner i Kalifornien, Massachusetts och Washington D. C. Två medlemmar av utredningen har under tjänstgöring vid FN-delegationen i New York besökt ett antal relevanta institutioner i östra Förenta

6 Staterna samt deltagit i en konferens som 14—16 november anordnats i Philadelphia (Pennsylvania) av Peace Research Society (International) för forskare från den nordamerikanska regionen. I Stockholm har utredningen, delvis efter särskild inbjudan, haft överläggningar med ett antal representanter dels för utländska institutioner, såsom norska fredsforskningsinstitutet, IPRA, och University of Michigan, dels med företrädare för svensk fredsforskning. Utredningen har vidare haft överläggningar med ett antal svenska fredsorganisationer, nämligen Sveriges Fredsråd, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Svenska Världsfredsmissionen, Förbundet för Kristet Samhällsliv samt Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. För diskussion av möjligheterna att lösa ett fredsforskningsinstituts dokumentationsproblem har utredningen haft överläggningar med representanter för bibliotek i Stockholm. I en därvid tillsatt arbetsgrupp, som undersökt förefintligheten av för ett sådant institut väsentliga biblioteksresurser, har, förutom medlemmar av utredningen, ingått överbibliotekarien Björn Tell vid Kungl. Tekniska Högskolan, Stockholm. Arbetsgruppen har framlagt förslag om inriktning och omfattning av fredsforskningsinstitutets bibliotek. Utredningen har den 30 juni 1965 avgivit utlåtande över betänkandet »Forskning af international politik» avgivet av »Nordisk udvalg vedr0rende forskning af international politik, herunder internationale konflikter» (Nordisk utredningsserie 1965: 4). Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande. Stockholm den 21 januari 1966. Alva Myrdal Hannes Alfvén

Karl E. Birnbaum

Bror Rexed Peder Hammarskjöld

Martin

Fehrm

Anders

Wedberg

Örjan Bcrner

1. Direktiven Fredsforskningsutredningens direktiv innefattas i yttrande till statsrådsprotokollet den 11 december 1964 av ministern för utrikes ärendena som därvid anförde följande: »Nödvändigheten av att öka vår kunskap om betingelserna för en stabil fred och för fredliga lösningar av internationella konflikter har under senare år framstått allt klarare. Företrädare för såväl naturvetenskaplig och teknisk som samhällsvetenskaplig forskning har pekat på behovet av ett mera systematiskt studium av dessa problem. Forskning med en sådan syftning kan sammanfattas under beteckningen freds- och konfliktforskning. Den långvariga fredsperiod Sverige upplevt och vår strävan att föra en konsekvent neutralitets- och fredspolitik gör det naturligt att vi uppmärksammar problemet hur internationella konflikter uppstår, hur de skall kunna undgås och hur de skall kunna biläggas på fredlig väg. Det skulle ligga i linje med denna vår allmänna politik, om Sverige kunde lämna ett konstruktivt bidrag till den fortsatta utvecklingen av freds- och konfliktforskningen och därmed öka kunskapen om de internationella konfliktproblemens bakgrund, om möjliga vägar att mildra spänningstillstånd, undanröja oroshärdar och effektivt utnyttja Förenta Nationerna som ett värn för freden. Inte minst behövs forskningsinsatser för att lösa problem som aktualiseras i samband med såväl FN:s fredsbevarande verksamhet som förhandlingar om nedrustning. På detta område skulle Sverige måhända ha möjligheter att göra en insats genom att inrätta ett internationellt institut för freds- och konfliktforskning. Jag finner därför att en utredning nu bör komma till stånd för att undersöka möjligheten och lämpligheten av att i Sverige upprätta ett internationellt institut för freds- och konfliktforskning. Utredningen bör söka ange allmänna principer för avgränsningen och inriktningen av det forskningsarbete, som skall bedrivas vid ett sådant institut. Det är synnerligen angeläget att det kan bli miljö för en forskning, vars internationella, strängt objektiva inriktning ej kan ifrågasättas. Det är även naturligt, att former bör sökas för ett intimt samarbete med den freds- och konfliktforskning som kan komma att organiseras på nordisk basis. Utredningen bör framlägga förslag rörande den lämpliga organisationsformen för institutet. Avgörande blir därvid det nyss nämnda kravet att detta skall ha en internationell karaktär och att objektiviteten inte skall k u n n a ifrågasättas. En lämplig väg att främja dessa syften vore att tillskapa en internationell styrelse eller nämnd för institutet. Utredningen bör närmare

8 överväga ett sådant organs sammansättning, rekrytering och funktioner. Styrelsens eller nämndens uppgifter bör närmast vara av allmänt riktningsgivande, konsulterande och övervakande karaktär. För de mera arbetskrävande och löpande uppgifterna att leda och följa institutets verksamhet torde erfordras något slag av arbetsutskott, vars medlemmar har praktiska möjligheter att på nära håll studera forskningsarbetets inriktning. Utredningen har att överväga den lämpliga ansvarsfördelningen mellan de styrande organ som kan komma i fråga samt framkomma med förslag om h u r ett eventuellt arbetsutskott skall sammansättas. Utredningen bör överväga de lämpliga formerna för verksamhetens finansiering. Utgångspunkten bör därvid vara, att Sverige skall lämna avgörande finansiella bidrag för institutets tillkomst och drift. Möjligheten av bidrag från andra stater, från vissa internationella organ eller från enskilda bör dock ej uteslutas. Utredningen har också att överväga den lämpliga lokaliseringen inom Sverige av ett internationellt institut för freds- och konfliktforskning samt framkomma med alternativa förslag härom. De investeringar som kan bli nödvändiga för att lösa förläggningsproblemet bör hållas inom en måttlig utgiftsram. Det bör förutsättas, att institutets verksamhet i varje fall i inledningsskedet får en relativt begränsad omfattning. Som riktpunkt kan tänkas att man i utgångsläget för ett antal år engagerar en mindre grupp av högt kvalificerade forskare, medan en något större grupp forskare anställes för kortare tid eller för begränsade uppgifter. Utredningen bör framlägga alternativa förslag till organisationens omfattning i det första skedet, med hänsyn tagen till å ena sidan vikten av att en meningsfull forskningsverksamhet skall kunna bedrivas, å andra sidan angelägenheten av att inte skapa en stor och kostsam forskarorganisation på ett område, där arbetet tills vidare måste ha försökskaraktär. Det förtjänar slutligen framhållas att tillkomsten av ett internationellt institut i Sverige för freds- och konfliktforskning inte är att betrakta som alternativ till en utbyggnad av nationella forskningsresurser på hithörande områden. Frågan om de behov som här kan komma att anmäla sig tillkommer det inte utredningen att pröva. Utredningsarbetet bör bedrivas snabbt utan att därför kraven på ett grundligt inträngande i problematiken eftersattes.»

2. Sammanfattning Freds- och konfliktforskningens inriktning anges i utredningens direktiv med gradvis tilltagande precision. Dessa formuleringar — vilka synes ge en tämligen pregnant karakteristik av problemfälten i denna forskning — tas till utgångspunkt för en arbetsdefinition som användes i den fortsatta framställningen. Enligt denna definition, som självfallet inte gör anspråk på fullständighet, skulle forskningens huvudsakliga ämnesområden vara: a. De grundläggande betingelserna för stabil fred och för fredliga lösningar av internationella konflikter. b. Spörsmål om konflikters uppkomst och karaktär samt deras förebyggande och fredliga biläggande. c. Frågor berörande de internationella konfliktproblemens bakgrund, samt möjliga vägar att mildra spänningstillstånd, undanröja oroshärdar och effektivt utnyttja de internationella organisationerna som värn för freden. d. Problem som är av intresse i samband med såväl förhandlingar om nedrustning och rustningsreglering som FN:s fredsbevarande verksamhet. Utredningen har i första hand haft att ta ställning till frågan om möjligheten och lämpligheten av att upprätta ett internationellt institut för freds- och konfliktforskning i Sverige. I andra hand var uppgiften att undersöka hur ett sådant institut skall organiseras och vilken inriktning dess verksamhet bör få. Utredningen finner det såväl möjligt som lämpligt att upprätta ett internationellt institut för freds- och konfliktforskning i Sverige. Avgörande för utredningens ställningstagande är främst insikten om ämnesområdets betydelse och förvissningen att en forskningsinsats här kan vara av stort värde. Hänsyn tages också till de förhållanden som gör det naturligt för Sverige att uppmärksamma de internationella freds- och konfliktproblemen. Inte minst gäller detta den på landets neutralitet inriktade politik som växt fram under en mycket lång fredstradition. Vidare tror sig utredningen kunna konstatera att det institut, varom förslag ställes i betänkandet, kan få vissa, i förhållande till flertalet andra institutioner, för forskningen betydelsefulla och intressanta särdrag. Särskilt avses då den internationella och oberoende karaktär som förutses prägla institutets verksamhet. Slutligen har utredningen vid sina kontakter med organisationer och individuella vetenskapsmän i olika länder mött sympati och utlovats stöd för upprättandet av ett sådant institut. Placeringen i Sverige av det föreslagna institutet kan medföra vissa prot2—650849

10 blem med avseende på forskarkontakter, dokumentationsresurser, rekryteringssvårigheter m. m. Utredningen anser dock att dessa skall kunna bemästras. Sedan utredningen sålunda funnit att ett freds- och konfliktforskningsinstitut bör upprättas i Sverige har den haft att framlägga förslag i fråga om institutets omfattning och organisation samt att ange till vilka områden forskningsverksamheten bör koncentreras. En grundläggande princip har varit att de rekommendationer som framläggs skall vara flexibla och att stort utrymme skall ges såväl institutets ledning som de där anställda forskarna att själva bedöma vilka program som bör ifrågakomma. Utredningen har valt att för behandlingen av dessa frågor i betänkandet först söka analysera sådana internationella insatser, som görs inom ramen för freds- och konfliktforskningen. Härvid ges anvisningar om institutets förhållande till vissa internationella och nationella organ på detta område. Samtidigt bildar denna redogörelse bakgrund till de förslag om riktlinjer för institutets forskningsverksamhet, som utredningen därefter framlägger. Utredningen har övervägt tre metoder att avgränsa och precisera arbetsfältet : rekommendationer, vilka vetenskapliga discipliner som bör vara företrädda i institutet, vilken forskningsmetodik som bör komma till användning samt vilka studieområden som främst bör behandlas. Utredningen lämnar i sistnämnda avseende vissa rekommendationer grundade på en granskning av här ifrågakommande kriterier. En utgångspunkt har varit övertygelsen att det studium, som skall bedrivas, bör söka ge så vitt möjligt väsentliga bidrag till förståelsen av betingelserna för en stabil fred och för fredliga lösningar av mellanstatliga konflikter. Ett på praktiskt-politiska frågor inriktat studiearbete bör givetvis äga rum i ständig växelverkan med en mer teoretiskt inriktad konfliktforskning. Utredningen lägger vidare vikt vid att forskningen inte hänför sig endast till relationer mellan stormakterna utan också i hög grad uppmärksammar den konfliktproblematik som finns latent i de underutvecklade ländernas ekonomiska och sociala förhållanden. Utredningen vill förorda att forskningsarbetet i första hand inriktas på nedrustnings- och rustningsregleringsproblematiken. Denna rekommendation motiveras av utredningens övertygelse att inom detta område väsentliga vetenskapliga insatser kan göras, som har stor relevans för internationella fredssträvanden. Institutets internationella prägel kan också på detta studiefält särskilt väl tjäna forskningens allsidighet och bidra till dess vetenskapliga såväl som dess politiska utbyte. Forskningen bör dock från denna utgångspunkt ha goda möjligheter att utvidgas till andra frågeställningar och ämnesområden. Utredningen har här haft i tankarna sådana vidsträckta problemfält som studium av ak-

11 tuella konflikter, deras uppkomst, utveckling och biläggande, icke minst uppmärksammande den inverkan som kan åstadkommas genom kommunikationsprocesser och massmedia; vägar att minska spänningen i de mellanstatliga relationerna och undanröja konfliktanledningar, internationella organisationers roll för konfliktlösning samt speciella teoretiska och metodologiska studier i samband med projekt inom dessa områden. Utredningen skisserar i bilaga till betänkandet några specifika projekt som kan infogas i denna ämnesram och på vilka utredningen prövat sina förslag om organisationsplan, kostnadsramar etc. Dessa forskningsuppgifter av skiftande n a t u r borde kunna övervägas av de styrande organen som lämpliga forskningsarbeten för institutet i själva uppbyggnadsperioden. De har valts inom följande områden, av vilka vissa rekommenderats av olika internationella forskargrupper: internationell jämförelse mellan nationella seismologiska data, närmast deras betydelse i samband med ett provstoppsavtal; vissa specifika studier kring biologiska stridsmedel; informationstekniska studier (pressanalys) av skildringen av olika faktorers betydelse för valda lokaliserade konflikter; förebyggandet av potentiella internationellt-rättsliga konflikter vid användning av nya tekniska möjligheter t. ex. för vattenutvinning. Utredningen har funnit att endast allmänna anvisningar bör ges i fråga om forskarnas tillhörighet till vissa vetenskapliga discipliner eller om deras inriktning på specifika forskningsmetoder. En tvärvetenskaplig arbetsform med användande av såväl naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga discipliner bör eftersträvas och nya forskningsmetoder bör prövas vid institutet. Vid behandlingen av institutets organisation upptas först dess förhållande till andra organ. Utredningen beaktar i fråga om relationerna till svenska statliga myndigheter kravet att forskningens internationella och strängt objektiva karaktär ej bör kunna ifrågasättas. Bl. a. av detta skäl uttrycker utredningen önskemål om en femårig finansieringsordning för institutet. Särskilda rekommendationer lämnas om institutets förhållande till internationella organisationer och forskningsinstitutioner i andra länder. Nära kontakter och samarbete bör eftersträvas med dessa organ, däribland med dem som är verksamma i grannländerna. Fortsättningsvis behandlar utredningen tämligen utförligt den interna organisationen. Som styrande organ förutses: ett vetenskapligt råd med högst 30 ledamöter, som skall medverka rådgivande såväl vid planeringen av projekten som vid värderingen av dessa; en styrelse med 8 ledamöter, som har ansvaret för viktigare beslut rörande planeringen av institutets arbete och dess administrativa skötsel; en institutsdirektör vars uppgifter omfattar organisering och uppbyggnad av institutet, samt allmän planering och ledning av studieverksamheten.

12 Fordringarna på direktören, som blir en centralgestalt i institutet, måste ställas högt. För samtliga institutets styrande organ liksom för dess forskarstab förutses en internationell rekrytering. Det vetenskapliga rådet utses inledningsvis till 2/3 av Kungl. Maj :t men tillsätter senare själv övriga ledamöter och beslutar om ersättare för frånträdande ledamöter. Kungl. Maj:t förordnar ledamöter av styrelsen. Institutsdirektör tillsättes av styrelsen. Den ovan nämnda principen om flexibilitet och om frihet för institutets egen personal och egna organ att besluta om verksamhetens inriktning har varit bestämmande för de rekommendationer utredningen avger om beslutsordningen vid forskningsprojekt och planeringen av studiearbetet. I fråga om institutets storlek och finansiering framlägger utredningen förslag, som innebär en gradvis uppbyggnad av institutet under en första femårsperiod med en forskarstab i fullt utbyggt skick på 15—25 personer som övervägande bör vara erkänt kvalificerade forskare. Ett visst antal yngre forskare med kvalifikationer motsvarande svensk doktorandnivå ingår i denna personalberäkning. Utredningen anger som ett önskemål att även personer med erfarenheter av praktiskt internationellt politiskt arbete anlitas i institutets forskarkader. Nära förknippad med rekryteringsproblemen är frågan om anställningsförhållanden för personalen. Utredningen anser det nödvändigt att institutet skall kunna erbjuda förmånliga anställningsvillkor för att den önskvärda höga forskarkvaliteten skall ernås. Rekommendationer avges också i detta syfte. Institutet bedömes av flera skäl böra ligga i eller i närheten av Stockholm och utredningen framlägger beräkningar om utrymmesbehovet. I bilagor till betänkandet framlägges stadgeförslag och kostnadsberäkningar samt en utredning om de biblioteksresurser som bör finnas tillgängliga för institutet. Därjämte ges i separata promemorior redogörelser för ett antal projektexempel.

3. Freds- och konfliktforskning — allmän översikt 3.1. Vad är freds- och

konfliktforskning?

Freds- och konfliktforskningen (nedan oftast kort benämnd fredsforskningen) har djupa rötter i flera existerande discipliner, historia, statsvetenskap, internationell politik, sociologi m. fl. Organisatoriskt har den utkristalliserat sig efter andra världskriget som en mer specialiserad forskning kring freds- och konfliktproblem och kraftigt expanderat under det senaste årtiondet. Trots att allt fler discipliner tagits i anspråk, börjar detta studium få en viss enhetlighet och stadga. Forskningen har — som naturligt är — i sin inledningsfas ägnat stort intresse åt metodproblem och teoribildning men har sin huvudsakliga orientering mot konkreta, politiska konflikter. Det har ibland påpekats, att man bör skilja mellan å ena sidan begreppet »forskning som tjänar fredens sak» och å andra sidan begreppet »forskning som gäller fredens förutsättningar». Ett visst forskningsarbete kan givetvis på en gång falla under båda dessa begrepp men behöver icke göra det. Det förra begreppet är av mycket större vidd och sträcker sig utan tydliga gränser in över många discipliner och studieområden som kan sägas ha betydelse för fredligt uppbyggnads- och utvecklingsarbete, t. ex. ekonomi och medicin. Termen fredsforskning anses dock allmänt böra reserveras för den andra arten av forskning, alltså den som mer speciellt inriktats på konflikter och möjligheter till deras fredliga lösning, men som givetvis har till yttersta syfte att stärka fredssträvandena. Utredningen ansluter sig i stort till denna uppfattning men har icke funnit det lämpligt att ange någon definitiv avgränsning av forskningsområdet vid sina förslag om ett i Sverige placerat, internationellt institut för freds- och konfliktforskning (nedan kallat det planerade institutet, eller institutet). I stället har med utgångspunkt i utredningens direktiv följande arbetsdefinition använts som tämligen väl torde täcka här aktuella problemområden: a. de grundläggande betingelserna för stabil fred och för fredliga lösningar av internationella konflikter, b. spörsmål om konflikters uppkomst, karaktär och fredliga förebyggande resp. biläggande, c. frågor berörande bakgrunden till konkreta internationella konfliktproblem samt möjliga vägar att mildra spänningstillstånd, undanröja oroshärdar och effektivt utnyttja de internationella organisationerna som värn för freden,

14 d. problem som aktualiseras i samband med såväl FN:s fredsbevarande verksamhet som förhandlingar om nedrustning. En kort översikt av fredsforskningen i dag kan tjäna att ge viss bakgrund för utredningens rekommendationer om det föreslagna institutets orientering. 3.1.2. Fredsforskningens allmänna karaktär och problemområden Forskningen kring konflikters uppkomst, k a r a k t ä r och lösning kan inte göra anspråk på att betraktas som en separat disciplin i sedvanlig bemärkelse. Den har inte någon särskild vetenskaplig metodik, ingen distinkt generell teori eller föreställningsram och heller inget avgränsat kunskapsstoff. Den använder metoder hämtade från flera olika discipliner och omfattar en rik skala av intressefält och kunskapsområden. Detta kan ytterst sägas bero på att kunskapsmaterial beträffande staters beteende och de faktorer som påverkar deras handlingssätt inte är att finna inom något isolerat område. Snarare ingår dylika data och förklaringsförsök inom en mycket vidare r a m för studier av mänskligt beteende. Bakgrunden till konflikterna ändras också ständigt, inte minst på grund av teknikens utveckling. Empiriska studier av konfliktsituationer bedrivs av bl. a. naturvetenskapsmän, ekonomer, sociologer, psykologer, psykiatriker, statsvetenskapsmän och jurister och teoretiska konfliktmodeller sysselsätter flera av de här nämnda socialvetenskaperna. Forskningsresultat inom alla dessa fält kan ha hög relevans för studiet av konflikt- och samarbetsproblem i de mellanstatliga relationerna. Fredsforskningen spänner sålunda över ett brett fält och innefattar såväl »grundforskning» som »målforskning». Varje disciplin vars metodik, teoribyggnad eller kunskapsfält kan användas för problem som ryms inom fredsforskningen har därför en uppgift att fylla i denna. Forskaren har att tillämpa metoder och teorier från den egna disciplinen på den konfliktproblematik som upptages till studium. Den multidisciplinära karaktären av fredsforskningen ställer dock än högre krav. Ämnet kräver i regel att material hämtas från flera discipliner och att relevanta metoder och kunskaper från dessa sammanvävs i problembehandlingen. Denna tvärvetenskapliga arbetsform förutsätter att gränserna bryts ned mellan olika discipliner — som historiskt tillkommit på grund av relativa tillfälligheter — och kräver att forskaren träder utanför sitt eget fack. Den redan förhandenvarande forskningserfarenheten visar också på grundläggande likheter i den vetenskapliga behandlingen och analysen av konflikter av olika typer, t. ex. psykologens behandling av konflikter mellan personer, socialantropologens av konflikter mellan klasser, kaster och etniska grupper, ekonomens av konflikter mellan ekonomiska organisationer, sociologens av konflikter mellan samhällsgrupperingar, historikerns och den politiska vetenskapsmannens av konflikter mellan stater. Praktiskt betyder

15 den tvärvetenskapliga arbetsformen ofta att företrädare för olika specialiserade vetenskapsgrenar — och här kommer i fråga såväl naturvetenskaper som samhällsvetenskaper — samarbetar för att söka lösning till ett problemkomplex. I den ovan givna arbetsdefinitionen av fredsforskning pekade utredningen på de allmänna problemområden som behandlas i denna. Försök har stundom gjorts att skilja mellan tre forskningsgrupper, vars ämnesområden och inriktning delvis sammanfaller eller korsas, och som har nära anknytning till fredsforskningen. Som en speciell egenskap i fredsforskningen bör dock ses dess målinriktning på fredsproblematiken. t den första av dessa grupper som kan benämnas »internationell politik» skildras och analyseras de politiska och sociala relationerna mellan stater, bl. a. de konfliktsituationer som här uppstår. Studiet av metoder och institutioner, exempelvis de internationella organisationerna, som används för att förhindra eller bilägga sådana konflikter och främja samarbete tillhör likaså denna grupp. Begreppet får dock också ges en vidare innebörd för att täcka de nya forskningsinriktningar som under senare år trängt in på det politiska studieområdet. Gruppen skulle då, med användande av ytterst allmänna ordalag, sägas innefatta ett brett studium av staters beteende och de faktorer som påverkar deras handlingssätt i frågor med internationell anknytning. Med en sådan extensiv tolkning bör här också införas analyser av sådana speciella problem (t. ex. särskilda nedrustningsstudier) som i vissa situationer får intresse för relationerna stater emellan. Med denna uppfattning torde gruppen »internationell politik» sträcka sig utöver de gränser som traditionellt avgränsat detta ämne. I en andra grupp är huvudtemat »studiet av konflikter». Här upptas sålunda konflikter av helt olika karaktär, religiösa, politiska, kulturella eller av annat slag. Insikter som vinnes i denna analys i fråga om uppkomst och förlopp av konflikter, metoder att lösa dem m. m. kan få användning vid studiet av internationellt politiska förhållanden framförallt i de teoretiska undersökningar som här företas. En tredje grupp slutligen omfattar » den strategiska eller säkerhetspolitiska forskningen» som framförallt ägnas de militära aspekterna av aktuella konfliktproblem mellan och inom stater. Utvecklingen på detta område har modfört att denna forskning, som kommit att kretsa kring »krigsförhindrandets problematik», måste se denna i ett globalt perspektiv och därför även studera dess inordning i ett internationellt konfliktmönster. I hög grad torde denna grupp därför omfatta problem som också behandlas i de två andra grupperna. Det förhållandet att analysen i den säkerhetspolitiska forskningen främst sker med utgångspunkt i ett enskilt lands nationella säkerhetssynpunkt, medför dock en viss attitydskillnad jämfört med dessa forskningsinriktningar, som kan inverka på ämnesval och problembehandling. UNESCO (FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur) har ge-

16 nom institutet för fredsforskning i Oslo låtit utarbeta en (ännu icke publicerad) översikt över institut som för närvarande, enligt vad man känner till, ägnar sig åt fredsforskning, och samtidigt över de frågor som dessa institut intresserar sig för. Som exempel på ett antal forskningsprogram av relativt stor räckvidd har i översikten angetts följande: Allmän konfliktteori; beslutsprocessen i internationell politik; folkopinion i internationellt-politiska frågor; inverkan på utrikespolitiska beslut av massmedia och elitgrupper; maktbalansproblem; rustningsreglering; ekonomiska och sociala konsekvenser av nedrustning; diplomati och administration av utrikespolitiska ärenden; rättsliga konfliktlösningar; FN:s fredsbevarande styrkor; militärstrategiska problem o. s. v. 3.1.3. Discipliner och metoder Liksom denna UNESCO :s redogörelse visar en rik variation på intresseområden, visar den också hur en fruktbar behandling av problemen förutsätter en vidare r a m för forskningen än någon av de konventionella specialiserade disciplinernas. Ett tvärvetenskapligt studium har vuxit fram. Organisatoriskt har denna fredsforskningens multidisciplinära karaktär lett till upprättande av specialinstitutioner. Den i universiteten ofta tämligen stela indelningen i disciplinära fack har hindrat gemensamma program för studium av specifika problem. Den mångfacetterade problematiken i fredsoch konfliktforskningen lämpar sig särskilt väl för gruppstudier och lagarbete. Det kontinuerliga samarbetet mellan företrädare för olika discipliner i ett gemensamt projekt ger stimulans, ökad kunskap och kritik av det pågående arbetet. De engagerade vetenskapsgrenarnas olika metoder att behandla ett problem bidrar till en mer djupgående och omfattande analys. Resultatet av det konkreta projektarbetet får dock självfallet sin karaktär av den enskilda forskare som bär huvudansvaret. Rekryteringen till redan förefintliga institutioner för freds- och konfliktforskning ger belägg för tesen om den multidisciplinära karaktären av detta studieområde. I den ovannämnda ännu opublicerade UNESCO-undersökningen redovisas en tabell med bl. a. uppgifter över de discipliner som är företrädda i där upptagna 80-talet fredsforskningsinstitut. Tabellen grundar sig på ett frågeformulär där institutionerna ombetts ange vilka discipliner som redan var representerade i forskarstaben, vilka ytterligare de önskade se företrädda i denna, respektive vilka som kunde utelämnas samt vilka de ansåg över huvud ej borde tillräknas fredsforskningen. Ur tabellen har hämtats nedanstående uppgifter om förefintlig och önskvärd representation av följande discipliner (siffran anger procenttalet för tillfrågade institut). Tabellens utformning motiverar, som nedan nämns, en viss försiktighet vid slutsatser om förefintliga fredsforskningsinstituts verksamhetsformer.

17 Antropologi Biologi Demografi Ekonomi Filosofi Fysik Geografi Historia Internationell politik Internationell rätt Journalistik Matematik Militärvetenskap Psykologi Rättsvetenskap Socialpsykologi Sociologi Statistik Statsvetenskap

40 16 20 70 45 26 23 64 81 62 31 33 41 49 33 66 77 33 84

Tendensen mot en ökad tvärvetenskaplighet är tydlig. Vetenskapsgrenar som antropologi, demografi, ekonomi, geografi och sociologi intar nu en betydelsefull plats bredvid de traditionellt förhärskande samhällsvetenskaperna, internationell politik, internationell rätt och statsvetenskap. Att m ä r k a är dock att tabellen endast visar om discipliner är eller önskas representerade vid instituten men ej i vilken omfattning. Den ger med andra ord intet mått på antalet fredsforskare inom en vetenskapsgren eller en annan. Redan sådan den föreligger anger dock tabellen att statsvetenskap och internationell politik spelar en dominerande roll, men att även sociologi och ekonomi, psykologi, historia och internationell rätt utgör konstitutiva element. En tabell som tog hänsyn till antalet forskare skulle troligen visa en än mer m a r k a n t övervikt för dessa vetenskapsgrenar. Vid studier av konkreta problem erfordras förutom insatser av samhällsoch beteendevetenskaperna ofta rent naturvetenskaplig problembehandling. Detta är en följd av förändringen i freds- och konfliktproblemens karaktär. Under efterkrigsperioden har dessa i hög grad kommit att präglas av de oerhörda naturvetenskapliga och tekniska framsteg, som gjorts icke minst på krigföringens område. Politiska, naturvetenskapliga och tekniska problem hör samman som aldrig tidigare och kan med stor fördel angripas gemensamt. Ett framträdande inslag i den moderna fredsforskningen är det starka intresset för nya forskningsmetoder. Detta präglar väl alla samhällsvetenskaper i olika utsträckning och gäller i hög grad samtliga typer eller riktt3—650849

18 ningar inom fredsforskningen. Vid det studium av sociala och politiska problem och relationer mellan stater, som ovan innefattats under benämningen »internationell politik» h a r man sålunda börjat tillämpa analysmetoder hämtade från andra samhällsvetenskaper t. ex. ekonomin. Här liksom i den övriga fredsforskningen kommer kvantitativa matematiska och statistiska metoder till ökad användning. En illustration på den nya metodiken utgör de studier där historiska förlopp uppspaltas för att genom statistisk behandling av olika faktorskombinationer större klarhet skall vinnas om betingelser för konflikters uppkomst och för deras lösning. Samtidigt har de politiska vetenskaperna också börjat använda sociologiska, psykologiska och antropologiska termer och jämförelser vid analyen av politiska fenomen. Naturligt nog gör sig denna anknytning till beteendevetenskaperna särskilt gällande i konfliktstudierna, som ju inte behöver ingå på någon politisk problematik utan tar upp konfliktbegreppet på en rad olika nivåer och ur olika aspekter. I de »strategiska» eller »säkerhetspolitiska» studierna har den ovan angivna metodologiska nyorienteringen också kommit klart till synes.

3.2 Internationella

organisationer

och

sammanslutningar

Internationella organisationer och sammanslutningar har i växande grad ägnat uppmärksamhet åt freds- och konfliktforskningen. Utredningen har givetvis endast i begränsad omfattning kunnat ta kontakt med dessa, men har genom att vissa ledamöter som observatörer under året deltagit i en del konferenser sökt bilda sig en uppfattning om de möjligheter dessa internationella organisationer erbjuder för samarbete med ett internationellt fredsoch konfliktforskningsinstitut i Sverige. UNESCO har i sin socialvetenskapliga avdelning ägnat intresse åt fredsforskningsverksamheten och länge sökt stimulera denna forskning. Organisationen ser nu som sin uppgift att verka för en viss samordning av detta internationella forskningsarbete i första hand genom vidgad informationsservice. Finansiellt understöd ges åt vissa publikationer främst vad gäller bibliografier och andra översiktsverk. Förenta Nationerna har genom beslut av generalförsamlingen i december 1963 uppdragit åt generalsekreteraren att upprätta ett »FN-institut för utbildning och forskning» (UNITAR). Institutet, som formellt upprättades i mars 1965, skall sålunda syssla med båda dessa områden utan att någon särskild prioritering angetts. Ej heller har avsetts någon markerad inriktning på fredsforskning. På forskningssidan skall särskilt frågor med anknytning till u-ländernas utvecklingsproblem studeras. Institutet har som första arbetsuppgifter bl. a. följande studieprojekt: en värdering av Världslivsmedels-

19 programmets fältprojekt i syfte att nå slutsatser om värderingsmetoder för FN-verksamheten; en översikt av tillgängliga studier av FN:s fredsbevarande operationer i syfte att finna utgångspunkter för forskningsuppgifter inom institutet; en studie av frågan om vilka tekniska och vetenskapliga resurser som genom nedrustning kan frigöras för ekonomisk och social verksamhet; en studie av FN:s metoder för att främja och skydda mänskliga rättigheter. Institutet finansieras genom frivilliga bidrag från regeringar och enskilda. För sitt första hela verksamhetsår, 1966, har institutet en budget på över 5 miljoner kronor. Det står under ledning av en av FN:s generalsekreterare tillsatt internationell styrelse som beslutar om grundläggande riktlinjer för verksamheten. Ett mer vidsträckt intresse för fredsforskning har särskilt aktivt uppmuntrats genom det samarbete, huvudsakligen koncentrerat till företrädare för naturvetenskaperna men med internationella politiska frågor som huvudpunkter på dagordningen, som äger rum i den på privat initiativ organiserade s. k. Pugwash-röreisen, (Pugwash Conferences on Science and World Affairs). Vetenskapsmän från en rad länder, främst från Förenta Staterna, Sovjetunionen och Storbritannien, har sedan 1957 hållit möten av i princip inofficiell och privat karaktär. Diskussionerna har särskilt kretsat kring aktuella politiska problem med naturvetenskapliga och tekniska aspekter, t. ex. nedrustningsfrågan. I dessa såväl som i mer renodlat politiska frågor har Pugwash-konferenserna antagit en rad rekommendationer, främst riktade till stormakterna. Den ursprungliga tanken i Pugwash-rörelsen, att erbjuda möjligheter till ett fritt vetenskapligt tankeutbyte mellan vetenskapsmän från såväl öst- som väststaterna är fortfarande vägledande för verksamheten. I Pugwash-regi har också samordnats vissa mer djupgående studier av en del politiskt aktuella vetenskapliga frågor. Organisationen har sålunda f. n. på sitt arbetsprogram bl. a. vissa försöksprojekt som syftar till att finna metoder att bemästra kontrollproblem i samband med biologiska stridsmedel. 1 december 1964 bildades en ny organisation, IPRA (International Peace Research Association) med uppgift att främja den internationella freds- och konfliktforskningen genom att fungera som ett samarbetsorgan för fredsforskningsinstitut. De forskare som leder den nya organisationen är, i viss kontrast till Pugwash, huvudsakligen verksamma inom socialvetenskaperna. Organisationen har en exekutivkommitté i vilken ingår ledamöter från Östoch Västeuropa samt ett råd med företrädare även från asiatiska, afrikanska och amerikanska stater. IPRA skall främja upprättandet av nya forskningsinstitutioner och vid behov medverka i planeringen av deras verksamhet. Vidare skall IPRA anordna internationella konferenser över problem inom freds- och konfliktforskningen. Slutligen skall organisationen främja rekryteringen av forskare till

20 detta område, söka bidra till informationsutbyte dem emellan och bistå vid distribution av forskningsresultat. I denna översikt av internationella sammanslutningar bör nämnas det arbete som utförs av de internationella fredsorganisationerna. Dessa har, om än ej direkt inriktade på forskningsarbete, visat stort intresse för det vetenskapliga studiet av freds- och konfliktproblem och avsevärt bidragit till att främja utvecklingen av detta. Det kan framhållas att flera betydande fredsforskare också varit aktiva i olika fredsorganisationer. Slutligen bör i detta sammanhang erinras om den betydande insats för att främja forskningen och öka kunskapen om internationella konfliktproblem som utförts av vissa äldre institutioner. Här må endast nämnas en av de mera betydande, nämligen Carnegie Endowment for International Peace.

3.3 Fredsforskningen

i skilda länder

Utredningen är väl medveten om att den icke förmått skaffa sig en fullständig överblick över det intellektuella och vetenskapliga arbete, som f. n. sker i världen och som kan hänföras till freds- och konfliktforskning. Om forskningen i Asien, Afrika och Latinamerika har utredningen av både tids- och kostnadsskäl kunnat skaffa sig mycket få informationer. Även från övriga länder utanför Norden har utredningen endast kunnat inhämta vissa långt ifrån fullständiga upplysningar. Utredningens ledamöter har dock genom litteraturläsning och genom deltagande som observatörer vid konferenser, där vetenskapsmän från olika länder samlats, och icke minst genom studiebesök vid vissa institut och forskningsråd i Förenta Staterna liksom i Moskva, London och Oslo sökt skaffa sig en konkretiserad uppfattning om det arbete som bedrives. Av särskilt intresse h a r därvid varit att utröna vilka utsikterna är för ett samarbete mellan forskare vid det planerade institutet och kolleger i olika länder. 3.3.1. Icke-nordiska länder 1 en snabbskiss av den omfattande forskning som bedrivs i universitet och forskningsinstitutioner h a r utredningen för länder utanför Norden föredragit att icke söka ge en katalog med namngivande och beskrivning av enskilda institutioner, då någon översikt med anspråk på fullständighet och rättvisande bedömning svårligen kunnat göras. För närmare studium av fredsforskningen i de icke nordiska länderna hänvisas till den ovan nämnda UNESCO-undersökningen (som inom kort torde publiceras). Där ges en förteckning över flertalet kända institut med angivande av deras storlek, ålder, forskningsinriktning, personal, publikationer m. m. I undersökningen företas även en analys över utvecklingen av

organiserade fredsforskningsinsatser under de senaste årtiondena. Utredningen inskränker sig därför till att i korthet beröra vissa institutionella och finansiella förhållanden som har haft betydelse för forskningsinriktningen. Detta kan ha visst intresse som bakgrund till utredningens förslag om institutets organisation. Främst i Förenta Staterna men även i Västeuropa finns en rad forskningsinstitutioner som i samarbete med universitet eller organisatoriskt helt självständigt sysslar med fredsforskning. I Sovjetunionen och i de övriga östeuropeiska staterna torde forskningen vara mer centraliserad till universitet eller i än högre grad till särskilda forskningsinstitutioner under respektive lands centrala vetenskapliga myndighet. Utredningen har sig också bekant att ett antal forskningsinstitutioner är verksamma på detta område bl. a. i Indien och Japan. I den rad av nya institutioner som växt upp under efterkrigstiden är ett karakteristiskt drag ett nära tvärvetenskapligt samarbete. Dessa institut — vare sig de är helt fristående eller anknutna till universitet, resp. akademier — har därför ofta en annan organisatorisk uppbyggnad än den vid universiteten gängse fakultetsmässiga och delvis också en skiljaktig forskningsinriktning framför allt koncentrerande sig på aktuella problem. Deras forskningsarbete är i hög grad »projekt-finansierat». Bidrag, ofta frikostiga sådana, tilldelas instituten eller enskilda forskare för godkända forskningsprojekt, ibland av universitetsmedel men troligen oftare från privata stiftelser eller statliga myndigheter. Det sista är särskilt fallet vid studier inom det fält som brukar benämnas säkerhetspolitik. Sådana studier kan emellertid även organiseras mer direkt i anslutning till beslutande organ, särskilt försvars- och utrikesmyndigheterna (det senare bl. a. i fråga om nedrustningsstudier). Hänsyn får tas vid en värdering av samarbetsmöjligheter bl. a. till den allmänna inriktningen av det förefintliga fredsforskningsarbetet. Inom de tre grupper som ovan beskrivits — internationell politik, konfliktstudium och säkerhetspolitiska eller strategiska studier —- har nationella intressesynpunkter helt olika möjligheter att göra sig gällande. De säkerhetspolitiska studierna måste, trots den »globala» inställning som nu i hög grad karakteriserar denna forskning, se problemen ur den nationella säkerhetens synpunkt. Konfliktstudierna torde däremot ej rymma denna problematik utan vara tämligen universellt giltiga. Forskningen i internationell politik slutligen spänner över ett så vitt område att några generella omdömen knappast kan ges. I vissa problemfält kan dock en nationell utgångspunkt medföra inbyggda värderingar i problembehandlingen som menligt påverkar forskningsresultaten. Det föreslagna institutet skall enligt utredningens rekommendationer få en internationell karaktär. Forskarnas individuella möjligheter att i sitt vetenskapliga arbete undvika att ta intryck av nationella intressen och tra-

22 ditioner är självfallet främsta betingelsen för att forskningen får denna internationella prägel. Den institutionella ramen med dess betydelse för den allmänna studieinriktningen, för forskarrekryteringens bredd och för forskarnas oberoende är dock likaledes synnerligen väsentlig. De flesta institutioner utredningen haft möjlighet att studera har inte haft en sådan institutionell karaktär att de kunnat betecknas som internationella. Utredningen har också i sina kontakter bl. a. i Sovjetunionen och Förenta Staterna, från där verksamma institutioner erfarit att ett vidgat internationellt samarbete skulle vara välkommet. Det har framhållits att det föreslagna institutet där skulle kunna fylla en viktig funktion. 3.3.2. Norden Mycket på grund av de nära förbindelser, som traditionellt upprätthållits mellan norska och amerikanska social- och beteendevetenskapsmän, fick freds- och konfliktforskningen i »modern» utformning sitt nordiska genombrott i Norge. I detta land har olika institutioner skapats, vid vilka den vetenskapliga verksamheten, bl. a. genom de personligheter som där engagerats, har varit mycket livlig. I första hand bör uppmärksammas Fredsforskningsinstitutet i Oslo (eg. Avdelingen for konflikt- og fredsforskning ved Institutt for samfunnsforskning) grundat 1959, med dess stora intresse för teoretiska och metodologiska frågeställningar. Frågor inom ett stort antal programområden behandlas, bl. a. generell konfliktteori, utvecklingshjälpens konfliktaspekter, diplomatins struktur och funktioner, jämförelser och studier över konflikter på olika nivåer och med olika karaktär (etniska, religiösa, klass- och rasbetingade). Detta institut har i jämförelse med andra en mer internationalistisk inriktning av sitt arbete. Betydande intresse h a r också den kvalificerade forskning som bedrivs i Norsk utenrikspolitisk institutt och i Chr. Michelscns institutt i Bergen. Vid dessa senare institutioner ägnar man sig åt forskning både av säkerhetspolitiskt betonad karaktär, t. ex. studier över internationella strategiska problem berörande Norden, vilka utarbetats i det norska utrikespolitiska institutet, och av mer direkt internationell karaktär, såsom om problem i samband med FN:s fredsbevarande verksamhet. Forskarstaberna vid de norska institutionerna är av finansiella skäl i allmänhet små med endast ett fåtal permanenta forskartjänster och med huvudinslag av studerande på licentiand- eller doktorandnivå. I Danmark har en relativt lång tradition av forskning i internationell politik fortsatt men ej inneburit någon mera omfattande satsning på en institutionell uppbyggnad i detta ämne. Vid Köpenhamns universitet har i »Institut for samtidshistorie og statskundskab» frågor om internationella konflikter och nedrustningsproblem ägnats uppmärksamhet. Vidare har »Uden-

23 rigspolitisk Selskab» och vissa andra organ i Köpenhamn och Århus ägnat intresse åt dessa problem. Ytterligare må nämnas »danska konfliktforskningsgruppen» som utan någon fast organisation eller etablerad institution, genom kontinuerliga diskussionsseminarier har utarbetat vissa längre uppsatser och skrifter och ett nyligen bildat danskt »freds- och konfliktfor skningsinstitut» som ännu torde vara relativt anspråkslöst till omfattningen. I Finland finns ett visst antal vetenskapsmän som individuellt har bedrivit forskning och publicerat arbeten om internationella konfliktproblem. Genom regeringsbeslut år 1965 har tillsatts en kommitté med uppgift att undersöka möjligheterna att intensifiera freds- och konfliktforskningen i Finland och skapa de institutionella förutsättningarna för denna. I Sverige har en institutionaliserad verksamhet upptagits vid Utrikespolitiska Institutet. Där har sedan 1962 jämte det fortlöpande studiearbetet i internationell politik med stöd av särskilda anslag bedrivits vissa studier i säkerhetspolitiska frågor, som givit resultat i ett antal publicerade skrifter och artiklar. Vid universitetet i Göteborg har deltagarna i ett sedan flera år verksamt seminarium ägnat sig åt avancerade konfliktteoretiska studier. Särskild tonvikt har lagts på att introducera matematiska arbetsmetoder i beteendevetenskaperna. En mera sociologisk inriktning har präglat den konfliktteoretiska forskning som påbörjats vid Lunds universitet. Denna som tillkommit på privat initiativ bedrivs i nära samarbete med de ovan beskrivna danska forskargrupperna. Enstaka forskare har även vid andra universitet och institutioner börjat ägna studier åt detta ämne. I denna kortfattade beskrivning av den nordiska fredsforskningen bör noteras den avsevärda betydelse det s. k. »Nordiska Sommaruniversitetet» har spelat för att stimulera intresset för detta arbete. Ovanstående redogörelse ger vid handen att freds- och konfliktforskningen i de nordiska länderna, med möjligt undantag för Norge, hittills varit av blygsam omfattning. Som följd av ett beslut av de nordiska undervisningsoch kulturministrarna tillsattes år 1962 en kommitté för att studera »ett nordiskt samarbete om forskning i internationell politik med särskild syftning på studiet av konflikter mellan stater». Kommittén avlämnade i december 1964 sitt betänkande. (Forskning af international politik »Nordisk udredningsserie 1965: 4»). I detta finns även en redogörelse för de institutioner som i Norden sysslar med freds- och konfliktforskning. Kommittén har i sitt betänkande föreslagit vissa åtgärder för att i de nordiska länderna uppmuntra denna forskning och åstadkomma ett närmare samarbete. Man rekommenderar att detta samarbete genomföres i etapper. De två första skulle omfatta upprättandet av en nordisk samarbetskommitté för internationell politik, därunder freds- och konfliktforskning samt ett vidgat utbyte av forskare. I tredje etappen förutses den ovannämnda samarbetskommit-

24 tén ombildad till ett nordiskt forskningsråd och i den fjärde etappen anses samarbetet böra utbyggas inom ramen för ett fast etablerat nordiskt institut. Enighet uppnåddes dock ej i kommittén om genomförandet av etapperna tre och fyra. Utredningen, som beretts tillfälle att yttra sig över kommitténs betänkande har välkomnat att steg tas till närmare samarbete på fredsforskningens område i Norden men ej uttalat sig om planerna på ett nordiskt institut. Vid den tidpunkt då denna fråga ev. åter aktualiseras, bör viss erfarenhet ha vunnits om vilka möjligheterna är för samarbete på en bredare internationell bas. Utredningen har i enlighet med sina direktiv ej att behandla utbyggnaden av de svenska (eller nordiska) forskningsresurserna. Dock bör i detta sammanhang pekas på nödvändigheten för det planerade institutet att kunna verka i en för forskningen stimulerande arbetsmiljö som ger möjlighet till nära vetenskapliga kontakter. Rekommendationer om formerna för samarbetet mellan institutet och de nordiska fredsforskningsorganen torde inte vara erforderliga. De önskemål, som uttryckts om kontakter med forskningsinstitutioner i allmänhet, är givetvis här särskilt tillämpliga. Rent praktiska skäl synes göra det naturligt att nära samråd och samarbete etableras mellan de institutioner i de nordiska länderna som ägnar sig åt forskning i freds- och konfliktproblem. Utredningen hoppas att tillkomsten av det internationella institutet kommer att verka stimulerande på freds- och konfliktforskningen i Norden. En sådan intensifierad studieverksamhet i dessa länder kan i sin tur vara berikande för institutets eget arbete.

4. Förslag om upprättandet av ett internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige 4.1. Motiv för utredningens

rekommendationer

Utredningen rekommenderar att i Sverige, med huvudsaklig finansiering av svenska statsmedel, upprättas ett internationellt institut för freds- och konfliktforskning. Institutet bör lämpligen benämnas »Internationella institutet för freds- och konfliktforskning», resp. »International Institute for Peace and Conflict Research, Stockholm». Med ledning av den orientering och de överväganden som redovisats i det föregående har utredningen kommit till slutsatsen att ett sådant forskningsinstitut skulle på ett värdefullt sätt k u n n a komplettera den forskningsverksamhet som redan bedrives vid nationella institutioner. Utredningen har styrkts i denna sin uppfattning vid kontakter med representanter för fredsforskningen från många länder. Dessa har uttalat starkt stöd för tanken på ett forskningscentrum, som, upprättat i en neutral stat, vore så långt möjligt frikopplat från nationella hänsyn och traditioner och därtill hade möjlighet att internationellt rekrytera såväl forskare som ledamöter i styrande organ. Utredningen anser det icke nödvändigt att som motivering för detta sitt förslag dröja vid frågan om fredsforskningens värde. Att vidga kunskapen om i nuet och för framtiden viktiga frågor rörande folkens samlevnad har givetvis ett värde i sig. Dessutom bör man ha rätt att räkna med att ett sakligt genomlysande av problem om fred, krig och konflikter skall medföra att allt fler människor, och särskilt avses då personer som har viktiga funktioner för beslutsfattning och opinionsbildning, skall ta hänsyn till objektivt fastställbara data och till objektivt förutsebara konsekvenser av olika handlingsalternativ. Vetenskapen har en allmän uppgift att »rationalisera» människors handlingssätt. Ett ökat utrymme för rationella överväganden, är starkt av nöden ifråga om de politiska beslut som berör nationernas relationer med varandra, för att dessa skall k u n n a handhas med fredliga medel. J u intensivare fredsforskningen bedrives i världen, ju starkare och mera respekterad dess ställning blir i vetenskapliga, pedagogiska och politiska sammanhang, desto större inflytande bör ett sådant rationellt och opartiskt betraktelsesätt kunna få. Om m a n erinrar sig hur den nationalistiska historieskrivningen i åtskilliga fall har bidragit till fiendskap mellan nationerna, bör m a n ha rätt att känna en viss optimism beträffande fredsforskningens möjlighet att verka i motsatt riktning. 14—650849

26 Utan att ge uttryck för någon överdriven förväntan om i vilken grad det planerade institutet skall k u n n a »tjäna fredens sak» är utredningen övertygad om att genom blotta möjligheten att i ett internationellt centrum erbjuda forskare från många länder möjlighet att konfrontera sin kunskap — och sin inställning — med andras, kan ett dylikt internationellt institut göra en värdefull insats. Till detta kominer verkan av publicerandet av dess resultat, eller redan av vidgad insyn i det forskningsarbete som bedrives av institutets forskare och av institutet till olika vetenskapliga rådslag inbjudna forskare. Inte minst betydelsefullt är att dessa forskare själva så småningom bör k u n n a få en ökad möjlighet att se på internationella problem ur en opartisk synvinkel.

4.2. Riktlinjer

för institutets

forskningsverksamhet

Utredningen håller före att det är väsentligt att institutet har möjlighet till stor flexibilitet i sitt programval. Visserligen torde det vara ändamålsenligt att för själva startperioden anvisa vissa projekt såsom troligen mest lämpade att upptagas av institutet, ehuru dessa bör närmare planeras av institutets rådgivande instanser (se nedan). Så snart forskningsarbetet igångsatts bör den normala ordningen kunna tillämpas att ett väsentligt utrymme lämnas åt forskarna själva att välja och utforma studieprojekt i växelverkan med det vetenskapliga rådet eller vissa av dess ledamöter. Utredningen anser sig icke böra genom alltför detaljerade anvisningar binda denna institutsorganens, icke minst forskarchefens och forskarkollegiets, handlingsfrihet. Försiktighet härmed bör iakttagas av hänsyn inte bara till den akademiska friheten utan även till att det fruktbaraste planeringsarbetet kommer att ske i anslutning till pågående forskningsarbete och en löpande internationell diskussion av detsamma. De internationella politiska förhållanden, som faller inom institutets arbetsområde, är även stadda i så snabb förändring att preciserade direktiv skulle löpa risken att snart nog förlora sin relevans. Tekniska och naturvetenskapliga framsteg kan ge upphov till nya problem, som institutet bör ägna uppmärksamhet. Rekryteringen av högkvalificerade forskare till institutet förutsätter slutligen att dessa inte för längre tid bindes vid på förhand fastställda gränser för studiearbetet. Denna sistnämnda faktor har av utredningen särskilt uppmärksammats. I väsentlig mån får programvalet anpassas efter kvalifikationer och intresseinriktning hos den personal som kan rekryteras till institutet. Detta får ses som en naturlig och nödvändig konsekvens av ambitionen att hålla en hög standard i urvalet av forskare. Utredningen har dock som nämnts funnit att flera skäl talar för dels att vissa rekommendationer avges om institutets allmänna verksamhetsområ-

27 de, dels att vissa mer konkretiserade program skisseras för startperioden. Ett försök har därför gjorts att ange vissa typiska problemområden för institutets forskning. Dessa har en tillräckligt vid ram för att ge tillfälle för en mångfald olika studieinriktningar att utvecklas. Samtidigt är vissa begynnelsestudier angivna så konkret att institutets planeringsorgan omedelbart skall kunna ge sig i kast med uppgiften att pröva deras omsättning i direkta forskningsuppgifter, givetvis med frihet att även ersätta något eller några av dem med projekt som ter sig mer relevanta eller ur forskningsteknisk synpunkt mer lämpliga. Utredningen har ansett det väsentligt att genom en dylik inriktning på vissa studieområden en profil skapas för institutet, främst för att en uppfattning om dess karaktär, syfte och uppgifter skall k u n n a bibringas den internationella publik som är intresserad. Det torde vara väsentligt, bl. a. ur rekryteringssynpunkt, om institutet redan från början kan få en viss internationell status. På detta stadium bedöms ett sådant syfte kunna tjänas genom att en så vitt möjligt klar bild ges av en för institutet som typisk uppfattad forskningsinriktning. Av betydelse vid dessa överväganden h a r vidare varit utredningens uppfattning att på grund av institutets ställning och organisation särskilda förutsättningar kan föreligga att dess forskning på bestämda områden kan få viss relevans i politiska sammanhang. Detta kriterium för val av program h a r utredningen velat utföra i sina rekommendationer. 4.2.1. Problemområden, discipliner och metoder En utgångspunkt har varit övertygelsen att det studium, som skall bedrivas, bör söka ge så vitt möjligt väsentliga bidrag till förståelsen av betingelserna för en stabil fred och för fredliga lösningar av mellanstatliga konflikter. Ett på praktiskt-politiska frågor inriktat studiearbete bör givetvis äga r u m i ständig växelverkan med en mer teoretiskt inriktad konfliktforskning. Utredningen lägger vidare vikt vid att forskningen inte hänför sig endast till relationer mellan stormakterna utan också i hög grad uppmärksammar den konfliktproblematik som finns latent i de hittills underutvecklade ländernas ekonomiska och sociala förhållanden. Utredningen vill förorda att forskningsarbetet i första hand inriktas på nedrustnings- och rustningsregleringsproblematiken. Denna rekommendation motiveras av utredningens övertygelse att inom detta område väsentliga vetenskapliga insatser kan göras som har stor relevans för internationella fredssträvanden. Institutets internationella prägel kan också på detta studiefält särskilt väl tjäna forskningens allsidighet och bidra till dess vetenskapliga såväl som dess politiska utbyte. Forskningen bör från denna utgångspunkt ha goda möjligheter att utvidgas till andra frågeställningar och ämnesområden. Utredningen har här

28 haft i tankarna sådana vidsträckta problemfält som studium av aktuella konflikter, deras uppkomst, utveckling och biläggande icke minst uppmärksammande den inverkan som kan åstadkommas genom kommunikationsprocesser och massmedia; vägar att minska spänningen i de mellanstatliga relationerna och undanröja konfliktanledningar; internationella organisationers roll för konfliktlösning samt speciella teoretiska och metodologiska studier i samband med projekt inom dessa områden. Utredningen skisserar i bilaga till betänkandet några specifika projekt som kan infogas i denna ämnesram, på vilka utredningen prövat sina förslag om organisationsplan, kostnadsramar etc. Dessa problem av skiftande natur borde kunna övervägas av de styrande organen som lämpliga forskningsarbeten för institutet i själva uppbyggnadsperioden. De har valts inom följande områden, av vilka vissa rekommenderats av olika internationella forskargrupper: internationella jämförelser mellan nationella seismologiska data, närmast deras betydelse i samband med ett provstoppsavtal; vissa specifika studier kring biologiska stridsmedel; informationstekniska studier (pressanalys) av skildringen av olika faktorers betydelse för valda lokaliserade konflikter; förebyggandet av potentiella internationellt-rättsliga konflikter vid användning av nya tekniska möjligheter t. ex. för vattenutvinning. Sedan man gjort valet av programområden, som är det verkligt betydelsefulla — och som ovan anförts har en viss precision eftersträvats för startperioden men även en allmän ram givits för arbetet på längre sikt — får diskussionen om discipliner och om metoder mindre betydelse. Ifråga om disciplintillhörigheten blir det väsentliga att institutet kommer att uppmuntra ett tvärvetenskapligt studium. Den grundläggande principen för organisationen aV institutet måste vara flexibilitet i arbetet och undvikande av fackindelning av forskarna. Ett n ä r a samarbete i studiegrupper o. d. ses som en önskvärd verksamhetsform. Vidare förutses att rekryteringssvårigheter och andra hänsyn kommer att medföra att en stor del av den direkt vid institutet arbetande forskarstaben anställes för tidsrymder på 1—2 år. Omsättningen av personal kommer därför att bli tämligen hög. Kontakter med forskare i andra institutioner i arbetsgrupper, seminarier o. d. kring särskilda forskningsuppgifter bör också göra det möjligt att ge institutet bidrag från där icke representerade discipliner. Det viktigaste elementet i varje forskningsinsats är uppenbarligen kvaliteten på de vetenskapsmän som utför arbetet. Utredningen förutser att svårigheter kan komma att uppstå för institutet att rekrytera forskare med de önskvärda höga kvalifikationerna. Att ge precisa direktiv om disciplintillhörighet eller forskningsmetodik skulle endast minska institutets rekryteringsförmåga. Av dessa skäl har sådana detaljerade rekommendationer inte ansetts önskvärda. När detta sagts bör anmärkas att den ovan givna beskrivningen av freds-

29 forskningens problematik utgör ett argument för en tämligen vid spridning av institutets forskare så att åtminstone de viktigaste samhälls- och beteendevetenskapliga disciplinerna blir företrädda. Då utredningen rekommenderat att institutet som en av sina huvudsakliga uppgifter får studier i anslutning till nedrustnings- och rustningsregleringsproblematiken, torde detta även medföra att naturvetenskapsmän knytes till institutet för specifika projekt i större utsträckning än vad som enligt den ovan relaterade UNESCO-undersökningen är fallet i andra fredsforskningsinstitut. Som en allmän slutsats vill utredningen i denna fråga fastslå, att några precisa rekommendationer om forskarnas disciplintillhörighet ej bör ges. De »politiska vetenskaperna» får givetvis en framträdande plats i institutet men därjämte förutses rekrytering ske av forskare inom t. ex. internationell rätt, ekonomi, sociologi och psykologi. Dessutom torde i institutet ett större inslag av naturvetenskapsmän än i andra fredsforskningsinstitut ingå med tanke på de förutsedda arbetsuppgifterna. Vad ovan sagts om rekommendationer angående olika discipliner gäller givetvis, om möjligt i ännu högre grad, ifråga om valet av forskningsmetoder att användas vid institutet. Forskarna måste vara fria att använda de metoder som kan leda till resultat och som kan underlätta en internationell bedömning av premisser, hypoteser, data, slutsatser. Dock torde det vara givet att just det internationella vetenskapliga samarbetet kommer att främja en intresserad prövning av nya metoder. Utredningen kan icke underlåta att uttala förhoppningen att institutet skall verksamt bidraga till att empiriska metoder utvecklas och vinner vidare tillämpning. Därmed bör också kunna förväntas att resultat från freds- och konfliktforskning tillvinner sig respekt från politiskt olika inställda länder och grupper. 4.2.2. Kriterier för programval Mot bakgrund av vad ovan anförts har utredningen önskat ange följande synpunkter, som allmänt bör anses vägledande för institutets val av arbetsprogram och arbetsmetoder. a. Forskningen bör lägga tonvikt på konfliktproblem, lämpliga för vetenskaplig behandling, som är eller väntas bli föremål för internationellt politiska överväganden och beslut. Forskningen skall »tjäna fredens sak». Med detta vill utredningen inte utesluta en rent teoretisk problembehandling, som tvärtom bedöms vara av betydelse för analys av konkreta politiska frågor. Avvägningen påverkas bl. a. av de särskilda överväganden som har samband med institutets »internationella» ställning, d. v. s. dess uppgift att komplettera mer nationellt organiserad forskning om för internationell politik relevanta frågeställningar. b. Forskningen vid institutet får karaktär av ett mot politiskt väsent-

30 liga problem orienterat studium. Denna inriktning bör dock inte motivera avsteg från regeln att institutet skall bedriva så djupgående forskning som möjligt och inte utföra sammanställningar av redan gjorda forskningsrön i form av utredningar eller än mindre rekommendationer, som inte grundar sig på en väldokumenterad forskningsinsats utan endast tjänar som politiska manifestationer. Skillnaden får anses ligga i sådana faktorer som självständig analys kontra kompilation av data; inriktning på specifika problem eller problemområden kontra deskriptivt studium av ämnesområden; särhållande av data, hypoteser och slutsatser med redovisning av ingående variabler med därtill bundna alternativa slutsatser kontra materialbehandling med inarbetade värdepremisser. Även andra faktorer kan ange skillnaden, men dessa torde vara de väsentliga. Gränslinjen är svår att dra, men den angivna inriktningen av verksamheten torde stå klar. c. Institutets internationella karaktär och den förankring i olika länder som även tagit sig uttryck vid utformningen av dess styrande organ bör återspeglas i programvalet. Det har ovan framhållits att det förhållandet att flertalet forskningsinstitutioner tenderar mot en nationell intresseinriktning i sin studieverksamhet ej har nämnvärd betydelse vad gäller den rent teoretiska konfliktforskningen. Utredningen har övervägt om detta borde motivera att det planerade institutet för att s. a. s. utnyttja sin markerat internationella karaktär skulle koncentrera sin verksamhet på uteslutande praktisk-politisk forskning. Av flera skäl har en ensidig betoning av detta slag ej ansetts önskvärd även om tyngdpunkten torde bli förlagd på en sådan studietyp. d. Exklusivitet bedöms inte som vare sig ett lämpligt eller ens möjligt kriterium för programvalet. Forskningens karaktär är sådan att studier, parallella till sådana som bedrives på annat håll, ingalunda nödvändigtvis bör undvikas. Samtidigt får institutet i sina projektval självfallet ta hänsyn till och söka samarbete med den forskning som bedrivs på andra håll vilket torde komma att ske exempelvis vid diskussioner om planerad forskning vid seminarier och konferenser. e. Den vetenskapliga objektiviteten måste strängt iakttas. Denna anser utredningen kunna väsentligt befordras genom att på dessa ofta svårbehandlade områden institutet möjliggör samarbete över nationsgränserna, och i avsevärd utsträckning söker bygga på empiriskt fastställbart material. f. Den vetenskapliga fruktbarheten av arbete på ett visst område bör såvitt möjligt vara säkerställd innan ett nytt, större projekt angripes. Detta innebär att hänsyn måste tas till förefintligheten av vetenskapliga resurser (kvalificerad personal, apparatur m. m.) och tillgång till erforderlig information. Det senare kravet kan komma att utesluta vissa problem där den sakliga informationen är uppenbart otillräcklig och inte kan införskaffas av institutet. Detta kan gälla vissa aktuella politiska konfliktfall, där väsentligt material

31 måhända belagts med sekretess. Vetenskapligt intressanta program vad gäller metodutveckling o. d. inom freds- och konfliktforskningen bör däremot självfallet främjas och institutet bör ha ambitionen att bana nya vägar genom att ange forskningsmetodik etc. även i fall då man måste avstå från att i egen regi vidareföra forskningsarbetet.

5. Institutets organisation Under denna rubrik diskuteras institutets ställning i förhållande till andra organ, dess interna organisation och arbetsförhållanden, personalfrågor, lokaler, finansiering m. m.

5.1 Förhållandet till andra organ I utredningens direktiv har framhållits angelägenheten av att forskningen får en sådan organisationsform och miljö att dess internationella, strängt objektiva karaktär ej kan ifrågasättas. Utredningen har i sina rekommendationer om utformningen av institutets organisation sökt beakta detta krav. Sedan valet av studieprojekt företagits av behöriga organ inom institutet skall därför forskningen bedrivas och resultaten framläggas helt på forskarnas eget ansvar. Svenska statliga myndigheter bör ej ha något inflytande över denna verksamhet. Ej heller bör sökas direkt anslutning till några internationella eller nationella institutioner. Institutet bör, i sådan utsträckning att dess tillkomst och drift säkerställs, finansieras med svenska statsmedel. Utredningen finner det angeläget att understryka att på denna väg inga åtgärder bör kunna vidtas som skulle menligt påverka den internationella och strängt objektiva inriktningen av arbetet. Utredningen har samtidigt vid sina internationella kontakter kunnat konstatera att på de flesta håll fördelar för institutet anses uppkomma just genom att det baseras på ett initiativ av den svenska regeringen. Uppfattningen hos berörda organ och personer om institutets internationella och obundna ställning lär inte komma att negativt påverkas genom en statlig finansiering av dess verksamhet. Utredningen har övervägt om institutet bör formellt anknytas till den svenska universitetsorganisationen och konstaterar att så ej bör ske. Institutets specifikt internationella karaktär, de regler som skall gälla för dess personal, arrangemanget med särskilda på internationell grund utsedda styrande organ m. m. motiverar denna inställning. Utredningen har däremot ansett det vara synnerligen önskvärt att informella kontakter etableras mellan institutet och närbelägna universitet, högskolor och oberoende forskningsinstitutioner. Med hänsyn till lokaliseringen gäller detta i första hand institutioner i Stockholm och Uppsala. Den forskningsmiljö i vilken arbetet kommer att bedrivas är självfallet ytterligt

33 väsentlig och kan i hög grad präglas av detta samarbete. Främst lär institutets forskare få anledning att utnyttja dessa institutioners resurser (bibliotek, arkiv m. m.). Vid forskarnas dagliga arbete inom institutet måste finnas möjlighet för dem att vända sig utåt till dessa universitet och forskningsinstitutioner för att få hjälp med information och dokumentation. En rad ytterligare samarbetsmöjligheter synes tänkbara t. ex. direkt projektsamarbete, i undantagsfall viss undervisning given av institutsforskarna ni. m. Någon anledning att här närmare ingå på denna problematik finns inte, då en dylik verksamhet torde få utvecklas från fall till fall. En redogörelse har i annat sammanhang lämnats (sid. 18—24) för vissa internationella organisationer och nationella forskningsinstitutioner på freds- och konfliktforskningsområdet. Nära kontakter och samarbete med de här omnämnda organisationerna, i synnerhet vid de återkommande konferenserna i Pugwash-rörelsens och den internationella fredsforskningsorganisationens IPRA regi, bör eftersträvas. Detsamma gäller, som påpekats i direktiven till utredningen, för relationerna mellan institutet och de övriga nordiska ländernas institutioner på freds- och konfliktforskningens fält. I denna forsknings karaktär ligger vidare att arbetet bör bedrivas i vidast möjliga internationella samarbete. För det internationella institutet är detta ett uppenbart krav och nära kontakter bör därför sökas med forskningsinstitutioner i andra länder. Institutets styrande organ får från fall till fall besluta om utformningen av det ovan rekommenderade samarbetet.

5.2. Interna organisationsformer

och

arbetsförhållanden

Allmänt Med utgångspunkt från de rekommendationer om verksamhetsfält och de överväganden om institutets förhållande till andra organ som ovan redovisats har utredningen behandlat spörsmålet om den interna arbetsordningen vid institutet och avvägningen mellan forskarna själva och de styrande organen vid beslut om studieprojekt. Utredningen har vid diskussionen av den principiella verksamhetsinriktningen (jfr sid. 27—29) angett vissa ämnesområden som lämpliga för institutets forskning. Dessa rekommendationer har väsentligen till syfte att i inledningsskedet ge institutet en viss stadga och en fast arbetsinriktning. Inom de angivna områdena kan forskningsprogram ges en mycket varierande utformning och förgrena sig till nya områden. En precisering av lämpliga studieprojekt såväl i inledningsskedet som pu längre sikt måste företas inom institutet självt. En viktig fråga är i vilken utsträckning verksamheten skall dirigeras

34 genom beslut av styrande organ respektive i vilken mån forskarna skall ges frihet att själva bestämma sina studicområden inom institutets verksamhetsfält. Argument kan anföras för olika avvägningar. Det kan hävdas att fastställda mönster för arbetet skulle kunna kväva en spontan och fruktbar forskning, som endast kan byggas på forskarnas egna intressen. Med hänsyn till begränsningen av de resurser som är tillgängliga, måste å andra sidan insatserna noga planeras för att ge värdefullt utbyte. I en dylik planerad insats kan olika problem ingående i ett större frågekomplex ta belysning genom ett fruktbart nära samarbete mellan olika forskare. Så kan exempelvis kontrollspörsmålet vid ett avtal om förbud mot underjordiska kärnvapenexplosioner belysas med geofysiska, tekniska, psykologiska, förhandlingsteoretiska m. fl. studier. Möjligt är att på detta sätt genom växelverkan mellan olika forskare (eller forskarteam) de resultat som framläggs kan vara av betydligt större värde än om studierna företagits separat. Den ovan diskuterade problematiken får ses i sitt organisatoriska sammanhang i institutets verksamhet. Några bestämda principiella direktiv kan eller bör inte anges för forskningsarbetet vid institutet. Detta torde inledningsvis karakteriseras av en viss koncentration på projekt som diskuteras i utredningens betänkande och i för detta ändamål särskilt upprättade studiegrupper. I ett senare skede kommer frågan om projektval att gestalta sig olika för de skilda forskarkategorier som utredningen föreslår skall rekryteras till institutet. Dessa omfattar forskare som är anställda för längre perioder och forskare som rekryteras för särskilt projekt eller för viss kortare tid. I samtliga fall blir dock projektvalet avhängigt av konsultationer mellan institutsdirektören och den intresserade forskaren. Mot ovanstående bakgrund föreslår utredningen nedan en ordning för planering och beslut om institutets forskning. I ett särskilt avsnitt ges riktlinjer för beslutsordningen i institutets begynnelsefas. 5.2.1. Styrande organ De organ som här ifrågakommer är 1. vetenskapligt råd 2. styrelse 3. institutsdirektör 4. forskarkollegium. Utredningen vill i institutsdirektören och styrelsen se de planerade och beslutande organen, som i sin verksamhet tar råd och får uppslag av det vetenskapliga rådet. Detta i sin tur förutses spela en roll såväl vid plane • ringen av projekten som vid värderingen av dessa. Forskarkollegiet är rådgivande till institutsdirektören vid forskningsplaneringen och i andra problem av gemensamt intresse.

35 5.2.1.1. Vetenskapligt råd Genom det vetenskapliga rådet förutses institutet få en bred internationell anknytning. Rådet avses fungera som diskussionsforum över ämnen som är aktuella för institutets verksamhet. Några för detta bindande beslut bör dock ej fattas här. Problemområden där institutet kan finna anledning att igångsätta forskning bör vid rådets möten ägnas sakdiskussioner. Vidare bör färdigställda och publicerade forskningsresultat framläggas för rådet och där granskas. Utredningen anser att rådet på detta sätt skall kunna få en mycket väsentlig roll vid planeringen av forskningen vid institutet. Genom sammansättningen (se nedan) av rådet bör en väl så viktig uppgift för detta vara att grundligt genomgå forskningsresultaten och därvid diskutera möjligheten att ge dem en önskvärd spridning. Rådets sammanträden torde i denna del ta formen av seminarier på hög vetenskaplig nivå över de utvalda problemen. Det kan vidare förutses att rådets medlemmar kan vara institutets ledning behjälpliga vid rekrytering av forskare samt vid kontakter med forskningsinstitutioner och med andra för institutets verksamhet viktiga organisationer. Ett väsentligt problem i fredsforskningsarbetet, hur forskningsresultaten skall nå fram till politiska instanser, skulle med denna uppfattning om rådets funktioner möjligen kunna angripas fruktbart. För forskarna själva bör rådets diskussioner av deras forskningsresultat erbjuda en väsentlig stimulans, ge värdefulla praktisk-politiska aspekter på verksamheten och idéer om nya angreppspunkter i forskningsarbetet. Den internationella prägeln av institutets arbete kan här komma till uttryck på sätt som går utöver den för institutet konstitutiva egenskapen av internationell forskarrekrytering. Självfallet torde en del av institutets forskningsresultat vara av den art, att den knappast kan bli föremål för en fruktbar debatt annat än i specialistkretsar. Det är dock troligt att många studier, t. ex. större, mångfacetterade projekt, som t. ex. kan röra nedrustningsproblematiken, med utbyte kan diskuteras i ett sådant vetenskapligt råd. Rådet bör till följd av sina uppgifter vara tämligen stort (högst 30 personer). Bland ledamöterna bör finnas vetenskapsmän från olika forskningsområden och personer med praktisk politisk bakgrund och erfarenheter från internationellt arbete. En sådan sammansättning av rådet bör eftersträvas att kontakter med och synpunkter från olika geografiska och politiska grupperingar av länder och från internationella organisationer säkerställes. Rådsmedlemmarna deltar givetvis i personlig egenskap och ej som representanter för regeringar eller organisationer. Urvalet bör också ske så att den inofficiella prägeln framhålles. Utredningen föreslår att rådet inledningsvis till viss del (2/3) utses av Kungl. Maj :t. De resterande rådsplatserna tillsätts av rådet självt som därjämte beslutar om ersättare för frånträdande rådsledamöter.

36 De ovan skisserade uppgifterna för rådet förutsätter att ledamöterna i detta ägnar tid och arbete åt studium av institutets forskningsresultat och åt förberedelser för rådets diskussioner. Bl. a. av detta skäl, men även av flera andra med hänsyn till rådets uppgifter uppenbara praktiska skäl bör detta sammanträda i regel en gång per år. De praktiska arrangemangen kring sammanträdena omhänderhas av institutsdirektören i samråd med styrelsen. Det torde vara lämpligt att för var och en av dessa konferenser fastlägga som huvudsakliga överläggningsämnen ett eller två specifika områden, där studier utarbetats, är under arbete eller planeras i institutet. 5.2.1.2.

Styrelse

Styrelsen bör ges beslutanderätt i viktigare frågor som rör institutets organisation, forskarrekrytering, studieplanering och medelsförvaltning. Styrelsen torde komma att sammanträda minst 4—6 gånger årligen, åtminstone i inledningsskedet av institutets verksamhet. Då sakbehandlingen bör vara begränsad och ärendena väl förberedda av institutsdirektören, som är föredragande, kan relativt kortvariga sammanträden förutses. Styrelsen bör vara liten och antalet ledamöter har beräknats till åtta. En internationell rekrytering till dessa poster förutses. Av praktiska skäl torde dock flera av ledamöterna hämtas från Sverige samt från nordiska och andra europeiska länder. I styrelsen bör ingå institutsdirektören, vetenskapsmän från olika forskningsområden och personer med praktisk internationellt-politisk bakgrund samt representanter för internationellt fredsforskningsarbete. Ledamöter av styrelsen utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst 5 år. Kungl. Maj :t förordnar även ordförande. Skälig ersättning bör utgå till styrelsens ledamöter för deras uppdrag. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden. Styrelsen är beslutför när minst halva antalet ledamöter är tillstädes. Vid omröstning gäller enkel röstövervikt, vid lika röstetal gäller den mening ordföranden biträder. 5.2.1.3.

Institutsdirektör

Fordringarna på institutsdirektören, som blir en centralgestalt i institutet, måste ställas högt. Förutom en egen hög vetenskaplig kompetens och integritet bör denna person vara internationellt känd och ha goda internationella kontakter. De rent administrativa uppgifterna bör för institutsdirektören, som förutses ägna sig även åt egen forskning, reduceras till ett minimum (genom inrättande av tjänst som direktörsassistent underställd institutsdirektören). Institutsdirektören skall med bistånd av direktörsassistenten svara för organisering och uppbyggnad av institutet, rekrytering av forskare, planering av studiearbetet, kontakter med och rapportering till de styrande or-

ganen, förbindelser med internationella organisationer och andra fredsoch konfliktforskningsinstitutioner, finansiella arrangemang för institutets verksamhet m. m. De för institutet väsentliga av dessa uppgifter beslutas av styrelsen enligt vad ovan angetts. Nära samarbete vid studieplanering och forskarrekrytering förutses också med forskarkollegiet. Institutsdirektören tillsätts av styrelsen för en tidsperiod på fem år. 5.2.1.4.

Forskarkollegium

Utredningen vill förorda att ett forskarkollegium etableras inom institutet. Detta bör bestå av samtliga institutets äldre forskare samt representanter för forskningsassistenterna. Institutsdirektören bör fungera som ordförande. Kollegiet diskuterar arbetsproblem av gemensamt intresse för forskarna och institutsledningen. I första hand gäller dessa planeringen av forskningsprogrammen men även andra frågor i institutets verksamhet kan behandlas. 5.2.2. Beslutsordning vid institutet 5.2.2.1.

Forskningsprojekt

Styrelsen skall ha beslutanderätt ifråga om institutets forskningsarbete. Denna rätt torde dock i väsentlig utsträckning komma att delegeras till institutsdirektören. Institutsdirektören skall årligen underställa styrelsen för beslut ett arbetsprogram med angivande av föreslagna projekt. I detta lämnas uppgifter om studieprojektens ungefärliga innehåll och omfattning, de beräknade kostnaderna, antalet forskare som bör rekryteras m. m. Arbetsprogrammet skall också innehålla uppgifter om pågående projekt med angivande av den tidpunkt då respektive arbete planeras bli slutfört. Förslag till arbetsprogram utarbetas av institutsdirektören i nära samråd med forskarna. Det ovannämnda forskarkollegiet blir forum för här erforderliga diskussioner. Försök bör göras att utbilda detta till en slags konfliktanalytisk studiegrupp, som kan verka idéskapande i programarbetet. Vid identifieringen av problem som bör bearbetas inom institutet kan detta också anlita utomstående experter. För detta ändamål kan studiegrupper (panels) sammankallas bestående av ett mindre antal internationellt erkända specialister inom berörda områden som skall bistå vid val av projekt och lämplig forskarpersonal men även senare kontinuerligt följa och rådgiva vid studiearbetet. Rekommendationer från dylika studiegrupper bör ställas till institutsdirektören. Någon detaljplanering av institutets verksamhet på lång sikt torde ej vara önskvärd. Omfattningen av de enskilda projekten och behovet av att i tid

38 rekrytera forskare kräver emellertid att storleken och inriktningen av forskningen preciseras genom beslut av behöriga institutsorgan för en tidsperiod av minst 3—4 år. Dessa forskningsplaner får givetvis kontinuerligt revideras och omformuleras mot bakgrund av vunna erfarenheter. En förutsättning för en planering av detta slag är att finansiella garantier lämnas institutet för verksamheten under en längre tidsperiod. I detta sammanhang må uppmärksammas utredningens rekommendationer om en femårig finansieringsordning för institutet. 5.2.2.2. Förvaltning Institutsdirektören skall i samråd med styrelsen organisera uppbyggnaden av institutet och omhänderha förvaltningen av detta. Kostnadsberäkningar utarbetas av direktören inom ramen för erhållna anslag och underställes styrelsen för godkännande. Personal som avlönas med till institutets förfogande stående medel tillsätts av styrelsen på förslag av direktören. Denne må dock av styrelsen bemyndigas att anställa tillfällig personal. Institutsdirektören utarbetar årligen en berättelse över institutets verksamhet med redogörelse för avslutade, pågående och planerade forskningsprojekt (jfr arbetsprogrammets uppställning). Styrelsen förmedlar denna till intresserade statliga och privata organ. Förvaltningen av institutets medel bör omhänderhas av institutsdirektören med redovisningsskyldighet inför styrelsen. Denna torde tillsätta revisorer att granska räkenskaperna och rapportera härom till styrelsen, som beviljar ansvarsfrihet. Beslut av principiell vikt i andra frågor än de ovan nämnda bör fattas av styrelsen som dock har en allmän befogenhet att i den utsträckning som befinnes tjänlig delegera sin beslutanderätt till institutsdirektören. 5.2.2.3. Särskild

ordning vid

inledningsskedet

Den ovan angivna beslutsordningen, som gäller för institutet i dess färdiga skick, bör kompletteras med en ordning för begynnelseskedet som särskilt tar hänsyn till institutets självständiga och internationella karaktär. De för den administrativa uppbyggnaden och forskningsplaneringen beslutande organen — institutsdirektören och styrelsen — måste tillsättas snarast efter den formella starten. Möjligt är dock att en lämplig kandidat för direktörsposten ej genast kan finnas. Styrelseordföranden med biträde av en direktörsassistent bör i sådant fall omhänderha uppbyggnaden av institutet i dess första fas. Utredningen fäster stor vikt vid att det vetenskapliga rådet får möjlighet att redan från början medverka i planeringen av institutets arbete. Detta torde kunna ske så att viss del av rådet snarast sammankallas för en allmän diskussion av institutets verksamhet. Vid denna skulle regeringens proposition i ärendet, tillsammans med förevarande betänkande och därav

39 föranledda remissyttranden användas som underlag. Särskilt borde rådet yttra sig om de konkreta förslag utredningen framlagt som illustration till lämpliga startprojekt. Det får förutsättas att vid en ev. fortsatt behandling av dessa projekt specialistgrupper inkallas för en närmare precisering av problemen och för planering av det egentliga forskningsarbetet. Denna form för utarbetande och påbörjande av ett projekt ingår som ovan nämnts i institutets reguljära verksamhet men torde få särskild betydelse i inledningsskedet. 5.2.3. Villkor och metoder för forskningsarbetet Utredningen föreslår nedan att institutets forskarkader skall omfatta ett antal högt kvalificerade vetenskapsmän, »professorer», ett något mindre antal yngre forskare samt vissa gästforskare och assistenter. Vid dessa rekommendationer har förutsatts att institutet blir forsknings- och ej utbildningsinriktat. Detta innebär i första hand att någon reguljär undervisning ej bör äga r u m i institutet. Däremot anser utredningen det värdefullt främst ur forskningssynpunkt men även av utbildningsskäl om i personalstaben infogas ett antal yngre forskare som bör ha kvalifikationer minst motsvarande svenskt doktorandstadium. De skall bedriva egen forskningsverksamhet men samtidigt och eventuellt i samband med denna vara medarbetare i annat eller andra projekt vid institutet. Rekryteringen skall även beträffande denna personal ske internationellt. De yngre forskarna förutsätts bli avlönade av institutet. Därjämte kan ett mindre antal forskare på licentiand- eller doktorandstadiet eller motsvarande tjänstgöra vid institutet med finansiella bidrag från andra håll. Vidare förutses vissa assistenttjänster. Utredningen bedömer det vara av vikt att institutet härigenom bidrar till att framdriva en avancerad forskarkader på detta område. Utredningen har inte anledning närmare diskutera forskningsmetoder vid institutet. Ett påpekande må dock göras, som anknyter till den i betänkandet tidigare redovisade klara inriktningen på multidisciplinärt samarbete i freds- och konfliktforskningen. I institutet torde samma förhållande komma att råda. Ett nära samarbete mellan forskare bör kunna ge värdefullt utbyte ej blott för de projekt som avhandlar konkreta politiska frågor utan även för de mera grundläggande teoretiska arbetena. En arbetsform bör sökas som ger en smidig ram för detta samarbete. Institutets forskning förutsätter ett intimt samarbete med forskningsinstitutioner och internationella och nationella organ i olika länder. För att möjliggöra ett sådant samarbete måste de vid institutet verksamma forskarna beredas möjlighet till resor för personlig kontakt och konsultation. I samma syfte bör institutet vara i tillfälle att inbjuda forskare som är verksamma vid andra institutioner, utomlands och i Sverige, tilJ

40 konferenser i olika specialfrågor, överhuvud förutses att seminarier, symposier och liknande möten med deltagande av forskare från andra institutioner blir en framträdande del av institutets verksamhet, detta särskilt under inledningsskedet. Jämsides med dessa kontakter är det förutsett att institutet vid genomförandet av ett visst forskningsprojekt skall kunna inleda ett organiserat och intimt samarbete med en eller flera andra institutioner. Utredningen förutser att institutet kommer att få bruk av datamaskinsbehandling och vill uttrycka ett önskemål om att den för olika universitetsinstitutioner gemensamma kapaciteten får brukas av institutets forskare. De forskare som bereds studiemöjligheter vid institutet bör i regel stå redo att helt ägna sina krafter åt detta arbete. Mera tidskrävande insatser i form av konsultationer och rådgivning, föredrag eller skrifter som skall utföras för organ utanför institutet bör därför som regel inte förekomma. Självfallet skall härmed inte läggas hinder i vägen för forskarnas meningsyttringar eller sådan medverkan i publikationer eller organisationer som ej inkräktar på tjänsten vid institutet.

5.3. Institutets

legala ställning, dess storlek och

finansiering

Utredningen har prövat frågan om institutets legala ställning. Under övervägande har bl. a. varit att institutet bildas i form av en av staten upprättad stiftelse. Utredningen vill föreslå att denna metod i första hand närmare prövas. I utredningens direktiv har framhållits att institutets verksamhet i varje fall i inledningsskedet bör få en relativt begränsad omfattning. Utredningen har i kostnadsberäkningar för institutet, som bifogats betänkandet, utgått från att detta i fullt utbyggt skick under den första femårsperioden skall ha en forskarstab på 15—25 personer förutom institutsdirektören och direktörsassistenten. Av dessa bör flertalet tillhöra kategorien »senior fellows» d. v. s. vara erkänt högt kvalificerade forskare. Ett antal yngre forskare (6—10) med kvalifikationer minst motsvarande svenskt doktorandstadium och ett vid olika tidpunkter varierande antal gästforskare som endast får rese- och bostadsersättningar och/eller stipendier från institutet ingår i denna plan för forskarpersonalen. Några assistenter för datainsamling o. dyl. kan erfordras och rekryteras eventuellt bland nordiska universitetsstudenter. Härtill kommer personal för institutets bibliotek, för expeditionstjänst samt för kassaförvaltningen. Utredningen har avsett att den ovan angivna storleken av institutet skall tas som riktmärke under detta första skede. Forskarnas antal bör sålunda ej vara högre. Däremot kan förutses att under större delen av denna period av rekryteringsskäl färre forskare tjänstgör vid institutet. Variationer i personalstyrkan mel-

11 lan olika tidpunkter under perioden på grund av projektrekrytering o. dyl. torde också förekomma. Utredningen har därför i stället för att rekommendera olika storleksalternativ velat ange en plan för utbyggnaden av personalstyrkan inom vilken ram institutsledningen bör tillåtas full flexibilitet. I kostnadskalkylerna har därför takten i institutets utbyggnad och den därav följande kostnadsutvecklingen under femårsperioden beräknats (se bil. 2). En prövning av gällande riktlinjer för institutet bör ske inför utgången av denna första period varvid även omfattningen av institutets fortsatta verksamhet bör studeras. Utredningen har haft att överväga de lämpliga formerna för institutets finansiering. Utgångspunkten har varit att, såsom angivits i direktiven, Sverige skall lämna avgörande finansiella bidrag för institutets tillkomst och drift. Som ovan nämnts har budgetberäkningar utarbetats för de första fem åren. Omkring 10,5 milj. kronor beräknas här för institutets tillkomst och dess drift under denna period. Utgifterna under det första budgetåret (1.7.66—30.6.67) uppgår enligt dessa kalkyler till cirka 880 000 kronor. Förutom kostnader för löner m. m. i enlighet med den personalförteckning för vilken ovan redogjorts har upptagits lokalhyra, utgifter för bibliotek, kontors- och forskningsmaterial, publikationer, resor för personalen, konferenser och seminarier, möten med styrelsen och det vetenskapliga rådet m. m. Utredningen har övervägt om bidrag bör få mottagas eller sökas för institutets verksamhet från andra stater, från internationella organ eller från enskilda. Under förutsättning att intrycket av institutet som en helt internationell och strängt objektiv vetenskaplig institution ej äventyras vill utredningen inte utesluta att institutet skall få möjlighet att mottaga sådana bidrag. Dessa bör k u n n a lämnas såväl till institutet självt utan projektbindning som till ett särskilt projekt eller till en enskild forskare. Styrelsen bemyndigar institutsdirektören att mottaga eventuella bidrag. Under ovannämnda förutsättningar bör institutet också efter beslut av styrelsen k u n n a söka bidrag för sin verksamhet på andra håll än hos svenska statliga myndigheter (t. ex. Riksbanksfonden). Det förutses dock att detta sker endast i begränsad omfattning och huvudsakligen för enskilda projekt. Som framhållits i annat sammanhang fäster utredningen stor vikt vid att institutets oberoende och dess självständiga ställning klart framgår, även för en internationell publik. Vidare har utredningen påpekat att forskningen vid institutet måste kunna planeras för relativt långa tidsperioder. Utredningen vill därför uttrycka som sitt önskemål att en finansieringsordning skapas för institutet som garanterar dess självständiga verksamhet under en sådan längre tidsperiod (omkring fem å r ) . Formen för en sådan utfästelse om finansiellt stöd har utredningen inte funnit anledning att närmare ingå på.

42 5.4.

Forskarrekrytering

De grundläggande principerna för forskarrekryteringen har omnämnts i det föregående. Den skall ske på helt internationell grundval och med hänsyn i första hand till forskarnas vetenskapliga meriter. Utredningen vill lägga särskild vikt vid att institutet söker rekrytera forskare även från andra länder än dem som nu dominerar på freds- och konfliktforskningens område. Flera skäl motiverar detta önskemål. Institutets uppgift bör i princip inte vara att locka forskare från redan förefintliga institutioner av liknande slag till arbete i Sverige. Institutets möjligheter att bidra till ökningen av det internationella intresset för fredsforskningen tas till vara vid rekrytering av personal med erforderlig vetenskaplig kapacitet från länder med föga utvecklade institutionella arrangemang för detta arbete. Än viktigare är att institutets prägel och en viss del av dess berättigande torde ligga i en forskarsammansättning där vetenskapsmän från länder med olika politiska och sociala system är representerade och konfronteras med varandras vetenskapliga metoder och individuella synsätt. Utredningen föreslår att institutets permanenta forskarstab skall vara liten. Rekryteringen förutses huvudsakligen ske för tidsbestämda (1—5 år) kontraktsperioder eller för specifika forskningsuppgifter. Rekrytering för korta tidsperioder och projektrekrytering motiveras av flera skäl. Urvalet av lämpliga projekt blir ej begränsat på grund av brist på kvalificerade forskare i institutet. Ständig förnyelse sker och risken för en förstelning i forskningsverksamheten undgås. Personer, som redan har ingående sakkunskap eller praktiska erfarenheter av ett visst frågekomplex kan insättas för ett intensifierat problemlösningsarbete. Svårigheter torde föreligga att få högt kvalificerade forskare att överväga en fast anställning i Sverige; begränsade arbetsperioder förknippade med hyggliga materiella villkor och goda studieförhållanden skulle dock kunna locka framstående vetenskapsmän. Samtidigt har utredningen nått slutsatsen att både ur rekryteringssynpunkt och med hänsyn till en önskvärd kontinuitet i verksamheten institutets forskarstab ej endast bör bestå av dylika tids- och projektrekryterade vetenskapsmän. Den grupp fast anställda forskare som bör finnas kan utgöra en permanent kärna i institutet och genom sin sakkunskap på respektive områden lämna avsevärd hjälp till forskningschefen att uppgöra förslag på lämpliga projekt och kvalificerade forskare för dessa. Utredningen finner det önskvärt att institutet dessutom söker rekrytera ett antal gästforskare för kortare eller längre perioder som i tillägg till sina individuella forskningsprojekt skulle kunna bidra till institutets öv-

43 riga arbete. Dessa avlönas av egna institutioner eller universitet men institutet bör svara för resekostnader, bostad och övriga merkostnader. Utredningen förutsätter att den övervägande delen av verksamheten kommer att utföras av forskare anställda vid institutet men vill inte utesluta möjligheten för detta att i enstaka fall utlägga forskningsuppdrag till andra institutioner. Behovet att bibringa politiska instanser kännedom om institutets forskningsresultat har ovan uppmärksammats. Denna problematik kan ses också i sammanhang med forskarrekryteringen. Utredningen har ansett att i institutets forskarkader möjlighet bör finnas att bereda plats för personer som har till uppgift att i sin nationella administration syssla med internationella politiska frågor. Dessa skulle självfallet ingå i institutet uteslutande som enskilda forskare. Förutom de uppslag och idéer som dessa, i den internationella konfliktproblematiken relativt centrala personer, skulle få genom vistelsen i denna forskningsmiljö kan deras kontinuerliga medverkan i institutets arbete ge nyttiga impulser och synpunkter för det övriga vetenskapliga arbetet. (Systemet praktiseras i tämligen stor omfattning i Förenta Staterna, t. ex. vid Center for International Affairs vid Harvard, där tjänstemän från olika länder med 10—20 års erfarenhet från utrikesförvaltningen under ett sabbatsår ägnar sig åt forskning i visst samarbete med vetenskapsmän vid denna institution.) Utredningen har vid sin diskussion av rekryteringsproblemen konstaterat att endast ett starkt begränsat antal vetenskapsmän f. n. ägnar sig åt freds- och konfliktforskning i snäv bemärkelse. Erfarenheten ger dock vid handen att även forskare utan tidigare vetenskapligt engagemang i internationella konfliktfrågor kan med användande av sina forskningsmetoder ge fruktbara bidrag till freds- och konfliktstudier. Genom ett nära samarbete i institutet skulle dessa forskare k u n n a bibringas en uppfattning om de specifikt politiska aspekterna i denna problematik. Med denna utgångspunkt har utredningen funnit att rekryteringsbasen torde kunna bli tämligen bred.

5.5. Anställningsförhållanden

för personalen

Institutsdirektören Lön, semester, pensionsförmåner m. m. för institutsdirektören beräknas i enlighet med de bestämmelser som gäller för tjänsteman i lönegrad B 5 —B 7. Direktörsassistent Institutsdirektören bör i väsentlig grad ägna sig åt forskningsledning och egen forskning. Direktörsassistenten torde därför få jämförelsevis omfat-

44 tände uppgifter vid uppbyggnaden och driften av institutet. Ev. kan han dock därjämte även bedriva viss forskning. Lönen bör motsvara lönegrad A 27—B 1. Vetenskaplig

personal

Forskarna uppdelas som ovan nämnts i två huvudkategorier: professorer och yngre forskare. Utredningen finner det angeläget att flexibilitet tillätes i lönesättningen för att ge möjlighet för institutet att rekrytera högkvalificerade forskare från andra länder. I budgetberäkningarna (bil. 2) och kommentarerna till dessa anges närmare de olika lönebelopp utredningen vill föreslå. I dessa belopp har inräknats särskild ersättning för merkostnader och förflyttningsutgifter. Av professorerna bör som tidigare nämnts 2—4 vara anställda för längre tidsperioder. Det kan vara lämpligt att för dessa tjänster inledningsvis anställa forskare för en 5-årsperiod som skulle sammanfalla med det första verksamhetsskedet i institutet för att därefter överväga en mer permanent förlängning. Tjänsterna bör reserveras för forskare med erkänt höga kvalifikationer. De yngre forskarna bör åtnjuta ersättning i allmänhet motsvarande lönegraderna A 19—A 23 och undantagsvis A 25—A 27. Regler om ersättning för bostadskostnad och för flyttningsutgifter bör gälla även för denna kategori. Några precisa rekommendationer om anställningsperiod för de yngre forskarna torde ej vara nödvändiga. Det får dock förutsättas att denna som regel ej överstiger fem år och att under mellantiden prövning sker av det forskningsarbete som presteras. De ersättningar som enligt ovan bör utgå till den vetenskapliga personalen utöver direkta löneförmåner anpassas efter varje särskilt fall och bestämmes av styrelsen på förslag från direktören. Tjänstgöringens längd, familjeförhållanden, hemortens läge, rekryteringsförhållanden m. m. får här tas i beräkning. Utredningen har prövat frågan om bostadsförhållanden för de utländska forskarna och i förekommande fall deras familjer. Efter diskussioner med ledningen för Wonner-Gren Center har denna förklarat sig beredd att ställa ett visst antal hyreslägenheter till förfogande. övrig

personal

Personal för bibliotekstjänst, kassaförvaltning och övriga administrativa uppgifter rekryteras huvudsakligen lokalt efter gängse marknadslöner och -villkor.

45 5.6. Lokaler Utredningen liar utfört ungefärliga beräkningar vilka utrymmen som erfordras av institutet i fullt utbyggt skick under första femårsskedet. Dessa redovisas i nedanstående tabell där enbeter på 12 m 2 har tagits som utgångspunkt. Personal och utrustning

Antal

Enheter

m2

Vetenskaplig personal Institutsdirektör Direktörsassistent Professorer Yngre forskare och assistenter Gastforskare m. m

1 1 10—15 6—12 5

3 2 15—23 6—12 8

36 24 180—276 72—144 96

23—34

34—48

408—576

beräknat utrymme

520 Administrativ och teknisk personal Sekreterare Bibliotekarie

9 1

6 2

10 8 Bibliotek, konferensrum m. m. Bibliotek för 4 000 böcker plus tidskrifter och dokument (läsrum 75 m 2 ; 2 läsceller: 24 m 2 ; boklager 100 m 2 ) Konferensrum, ett stort 150 m 2 och ett litet 50 m 2 Två rum för experimentell verksamhet o. dyl Rekreationsrum Cirkulationsutrymme, toaletter, städskrubbar m. m. (25—30 % av arbetsutrymmet)

72 24 96

200 200 60 80 300 840

Totalt

cirka

1 450

Utredningen har sålunda funnit att för den första 5-årsperioden i institutets verksamhet en totalyta på cirka 1 450 m 2 bör planeras. Institutets lokaler bör dessutom vara så belägna att, om en utvidgning under ett senare skede kommer till stånd, utrymme i anslutning till det förefintliga skall kunna tas i anspråk. Under de första åren torde å andra sidan knappast det ovan beräknade utrymmet till fullo utnyttjas. Av detta skäl kan en inkvartering av institutet i förhyrda lokaler vara lämplig i inledningsskedet. Senare bör dock institutet få lokaler i en egen byggnad.

5.7.

Biblioteksresurser

Utredningen har ansett det synnerligen väsentligt att dokumentationsfrågan för institutet får en fullt tillfredsställande lösning. Frågan har främst varit om institutet självt bör utrustas med ett större bibliotek eller om andra lösningar skall sökas.

46 Utredningen har låtit företa en undersökning (bil. 4) av existerande bokbestånd i Stockholm och Uppsala på området för freds- och konfliktforskning i vidaste bemärkelse, samt möjligheter och metoder för institutets forskare att utnyttja detta. Den arbetsgrupp som tillsatts för denna undersökning har även avlämnat vissa rekommendationer om institutets bibliotek till vilka utredningen ansluter sig. Arbetsgruppen rekommenderar att institutets bibliotek koncentreras till dokumentationsarbete med god tillgång till bibliografiska hjälpmedel och referensmaterial. På detta sätt skall den i andra Stockholms-bibliotek tillgängliga litteraturen snabbt kunna beläggas och lokaliseras. Anskaffningen bör även omfatta vissa allmänt orienterande standardverk samt skrifter och periodika av aktuellt intresse som ger möjlighet för forskarna att följa med utvecklingen på deras respektive områden. Förutom detta »basbibliotek» bör medel anvisas för att möjliggöra uppläggandet av projektbibliotek, där för varje forskningsprojekt den härför aktuella litteraturen anskaffas. Omfattningen av »basbiblioteket» torde bli ca 4 000 volymer, 150 tidskrifter och ett 20-tal tidningar. Arbetsgruppen beräknar kostnaderna härför till 150—200 000 kronor. För bibliotekets fortsatta drift och för projektbiblioteken beräknas en kostnad av 1 200—1 300 kronor per forskare och år. Ovanstående beräkningar förutsätter att institutets forskare i hög grad replierar på de tillgängliga biblioteksresurserna i Stockholms-trakten. Arbetsgruppen förutsätter att institutsbiblioteket blir i tillfälle att utnyttja vissa praktiska samarbetsarrangemang bl. a. den biltransportservice som skapats mellan Stockholms-biblioteken. Vid institutsbiblioteket bör finnas en kvalificerad bibliotekarie och en assistent, som ev. kan tjänstgöra på halvtid.

5.8. Institutets

namn

Utredningen vill rekommendera att institutet benämnes »Internationella institutet för freds- och konfliktforskning» (International Institute for Peace and Conflict Research. Stockholm).

47 Bilaga 1

Stadga 1. Det internationella institutet för freds- och konfliktforskning (International Institute for Peace and Conflict Research, Stockholm) h a r till uppgift att bedriva vetenskaplig forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet. Institutet verkar som en självständig forskningsinstitution och är ej underställt någon myndighet eller organisation. 2. Styrande organ för institutet ä r : a) Vetenskapligt råd b) Styrelse c) Institutsdirektör. 3. Det vetenskapliga rådet består av högst 30 ledamöter utvalda med hänsyn till vetenskaplig kompetens och/eller erfarenheter från arbete med internationella politiska frågor samt med beaktande av att olika geografiska regioner representeras. Två tredjedelar av rådets medlemmar utses av Kungl. Maj:t medan de övriga utses av rådet självt, som därjämte beslutar om ersättare för frånträdande rådsledamöter. Ledamöterna utses för femårsperioder. Rådet överväger de allmänna riktlinjerna för institutets arbete och diskuterar de forskningsresultat som framkommer vid detta. Möten med rådet äger rum i regel en gång per år. 4. Styrelsen består av 8 ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t som även förordnar ordförande. I styrelsen ingår institutsdirektören, vetenskapsmän från olika forskningsområden och personer med praktisk internationellt-politisk bakgrund samt representanter för internationellt fredsforskningsarbete. Styrelsen äger förordna särskild sekreterare. Styrelsen h a r beslutanderätt i viktigare frågor som rör institutets forskning och förvaltning. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller när minst halva antalet ledamöter så begär. Vid omröstning inom styrelsen gäller enkel röstövervikt, vid lika röstetal gäller den mening ordföranden biträder. 5. Institutsdirektören utses av styrelsen för en period av fem år. Inom ramen för de riktlinjer som upp dras av det vetenskapliga rådet och styrelsen utövar institutsdirektören ledningen av institutets arbete. Han omhänderhar även förvaltningen av institutets medel med redovisningsskyldighet inför styrelsen. 6. Forskare vid institutet rekryteras till detta efter vetenskapliga kvalifikationer. Anställningsvillkoren regleras medelst kontrakt. 7. Institutet finansieras väsentligen genom svenska statsanslag. Institutsdirektören äger, efter styrelsens bemyndigande, mottaga eller söka bidrag till institutets verksamhet. Institutet tillhörig egendom som förvärvats med statsmedel skall vara svensk statsegendom. 8. Styrelsen må utfärda de n ä r m a r e föreskrifter r ö r a n d e institutets organisation och verksamhet som befinnes erforderliga. 9. Denna stadga och ändringar eller tillägg h ä r i fastställs av Kungl. Maj:t.

48 Kostnadsberäkningar 1966- -67

1967- -68

1966—1971 1968- -69

1969- - 7 0

1970- - 7 1

Antal Kostnad Antal Kostnad Antal Kostnad Antal Kostnad Antal Kostnad Personal Direktör (1) Dir.-assistent (1) . . Professorer (2) Yngre forskare (3). . Gästforskare (4). . . . Assistenter (5) . . . . Bibliotekarie (6). . . . Skrivpersonal (7) . . Indextillägg (8)

1 1 3 3 2 1 1 4

80 000 50 000 170 000 84 000 20 000 18 000 25 000 48 000

1 1 6 4 3 3 1 6

80 000 50 000 510 000 168 000 45 000 78 000 38 000 108 000 53 000

1 1 10 6 4 4 1 7

80 000 50 000 850 000 252 000 60 000 104 000 38 000 126 000 78 000

1 1 14 6 4 5 1 8

80 000 50 000 1 190 000 252 000 60 000 130 000 38 000 144 000 98 000

1 1 14 6 5 5 1 8

80 000 50 000 1 190 000 252 000 75 000 130 000 38 000 144 000 98 000

495 000

1 130 000

1 638 000

2 042 000

2 057 000

Utrustning och lokaler Bibliotek (9) Kontorsmöbler och utensilier (10)... . Lokaler (11) Diverse

Övriga kostnader Arvoden och reseersättningar för styrelsemedlemmar (12) Dito till medlemmarna i det vetenskapliga rådet (13) Resor och representation för institutsdirektören (14) Resor för den vetenskapliga personalen Seminarier och konferenser (15) . . . . Publikationskostnader (-intäkter) . . Ev. tidskriftsutgivning (-intäkter) . . Medel för kontraktsutläggning Övrigt

Summa kostnader

45 000

50 000

60 000

70 000

70 000

25 000 60 000 10 000

25 000 120 000 10 000

25 000 165 000 10 000

25 000 195 000 10 000

25 000 220 000 10 000

140 000

205 000

260 000

305 000

325 000

635 000

1 335 000

1 898 000

2 347 000

2 382 000

35 000

35 000

35 000

35 000

35 000

55 000 20—30

90 000

90 000

90 000

90 000

40 000

30 000

30 000

30 000

30 000

10 000

30 000

40 000

50 000

50 000

100 000

60 000

60 000

60 000

60 000

30 000

50 000

60 000

60 000

10 000

10 000

10 000

10 000 20 000

30 000 20 000

30 000 20 000

40 000 20 000

40 000 20 000

270 000

325 000

365 000

395 000

395 000

905 000

1 660 000

2 263 000

2 742 000

2 777 000

Sammanlagt under 5-årsperioden 1966omkring 10,5 miljoner kronor.

49 Anmärkningar 1. Institutsdirektören bör placeras i lönegrad B 5—B 7, direktörsassistenten i lönegraden A 27—B 1. 2. Lönesättningen för »professorerna» bör vara flexibel ocb lönerna röra sig mellan 50 000 och 100 000 kronor. Härtill kommer rese- och ev. merkostnadsersättningar. Genomsnittskostnaden för en »professor» under ett år har beräknats till 85 000 kronor. Budgetåret 1966—67 torde endast ett begränsat antal forskare kunna anställas och då förmodligen först under senare delen av budgetåret. Därför har upptagits ett belopp motsvarande omkring 2/3 av helårskostnaden. Samma princip för beräkning av första verksamhetsårets personalkostnader h a r följts för övriga kategorier. 3. Lönen för yngre forskare varierar mellan cirka 30 000 och 42 000 kronor. Genomsnittskostnaden, inbegripet rese- och merkostnadsersättning, beräknas till 42 000 kronor. Samma påpekanden som för »professorerna» angående anställning 1966—67 gäller för forskningsassistenterna. 4. Gästforskare förutses åtnjuta rese- och bostadsersättning. Genomsnittskostnaden beräknas till 15 000 k r o n o r / å r . 5. Assistenter har ersättning motsvarande lönegrad A 17—A 19. Genomsnittskostnad 26 000 k r o n o r / å r . 6. Bibliotekarien föreslås placerad i lönegrad A 23—A 27. Beräknad kostnad 38 000 kronor. 7. Skrivpersonalen får med hänsyn till de kvalifikationer som erfordras med en internationell forskarstab placeras i lönegraden A 9—A 13. Bland skrivpersonalen ingår också tjänsteman med uppgift att h a n d h a kassaärenden. Genomsnittskostnaden per person beräknas till 18 000 k r o n o r / å r . 8. Tndextillägg beräknas på lönerna med 5 % år. 9. Kapitalkostnaden i institutets inledningsskede för anskaffning av ett »basbibliotek» beräknas till 150 000 kronor vilket slagits ut på 5 år. Härtill kommer årliga anskaffningskostnader, vilka beräknas till 1 200—1 400 kronor per forskare. 10. Kostnader för möbler och inventarier beräknas till 3 000 kronor per anställd och har slagits ut på fem år. 11. Kostnadsberäkningarna har utförts under antagandet att institutets utrymmesbehov första året genomsnittligt är 400 m* och sedan ökas till respektive 800, 1 100, 1 300, 1 450 m 2 . Hyran beräknas till 150 kr./m 2 . Det förutses att institutet inledningsvis placeras i förhyrda lokaler. En egen byggnad bör så småningom ställas till institutets förfogande. 12. Ersättning till styrelsens medlemmar beräknas i analogi med svenska statliga regler för reseersättningar, traktamenten och kommittéarvoden. För budgetåret 1966—67 h a r sex sammanträden förutsetts; därpå förutses cirka 4—6 sammanträden per år. 13. Det förutses att det vetenskapliga rådet kommer att sammanträda en gång om året. Ledamöterna i detta åtnjuter ersättning och traktamente vid deltagande i rådets sammanträden i analogi med svenska statliga regler. Som en genomsnittlig kostnad för ledamöternas deltagande i dessa sammanträden har satts 3 500 k r o n o r / ledamot. 14. I institutets inledningsskede torde institutsdirektören och hans närmaste medarbetare i betydande omfattning få ägna sig åt internationell kontaktverksamhet främst för rekryteringsändamål. Denna kostnadspost torde senare minska. 15. Problem i anslutning till institutets projekt och överhuvud planläggning av dessa torde komma att behandlas, i synnerhet under institutets första verksamhetsår, i särskilt inkallade seminarier och konferenser där bl. a. rådsmedlemmarna deltar. Denna verksamhet torde även fortsättningsvis vara väsentlig för institutet.

50 Bilaga 3 Projekt

I Forskningsprojekt

rörande seismiska

data och

kärnvapenprovstopp.

Internationellt samarbete på seismologiens område h a r sedan länge förekommit, bland annat genom ett relativt omfattande datautbyte. Ett delområde, på vilket samarbetsansträngningarna på senare tid koncentrerats, h a r gällt utforskningen av större jordskalv i syfte att finna motmedel mot dessas skadeverkningar. I samband med nedrustningsförhandlingarna har intresse även kommit att knytas till möjligheten att medelst avancerade seismologiska stationer förbättra möjligheterna att registrera och analysera även mindre jordbävningar. Vidgad kännedom på detta område skulle kunna bidra att öka precisionen, då det gäller att klarlägga ursprunget till små rörelser i jordskorpan. Ju flera sådana rörelser som med tillfredsställande säkerhet kan konstateras vara jordskalv, desto färre blir de rörelser vars ursprung är ovisst och därför skulle kunna misstänkas vara underjordiska explosioner. Därigenom minskas bland annat behovet av annat slags kontroll beträffande små underjordiska kärnexplosioner. Det internationella vetenskapliga samarbete på seismologiens område, som för närvarande äger rum, tillåter en viss övervakning av hela jorden ur provstoppssynpunkt. Ansträngningar göres för närvarande att utöka detta samarbete (»detektionsklubb») genom att bygga avancerade seismiska stationer på lämpliga platser och genom att förbättra cirkulationen av seismiska data. Härvid eftersträvar man också så enhetliga konventioner för presentation och behandling av data som möjligt. Genom dessa åtgärder hoppas man underlätta kontrollen över ett avtal om förbud mot underjordiska explosioner. Vid sidan av dessa ansträngningar för en höjning av datautbytets nivå, beträffande mängd och kvalitet, finns på detta fält även uppgifter av forskningskaraktär som naturligt skulle kunna falla inom institutets verksamhetsområde. Ett initialprojekt skulle kunna vara ett preliminärt jämförande studium av de seismiska data, som kommer att erhållas i olika länder och möjligheterna att utnyttja dem tillsammans för analyser i samband med ett provstoppsavtal. Detta kunde även omfatta en kapacitetsvärdering av ett förbättrat system för datautbyte och ge en uppskattning av återstående osäkerhetsfaktorer vid en provstoppsöverenskommelse. Ett tänkbart vidare steg skulle kunna vara en analys vad små underjordiska kärnvapenprov kan ge för bidrag till en stats kärnvapenpotential och en jämförelse mellan det militära värdet av detta bidrag och den politiska belastningen av att överträda ett provstoppsavtal. De ovannämnda programmen skulle med fördel kunna närmare analyseras och preciseras i internationellt sammansatta arbetsgrupper för ev. rekommendationer som studieprojekt vid institutet. Projekt

II Forskningsprojekt

rörande

biologiska

stridsmedel

De biologiska stridsmedlen har i den offentliga, militära och politiska diskussionen intagit en mer undanskymd plats än kärnvapnen. En anledning kan vara att utvecklingen på den biologiska sidan ännu ej fört till färdigutvecklade vapen-

51 system. På grund av sekretessen är det svårt att få en klar bild av läget. Den möjliga verkan som kan uppnås med biologiska vapen är emellertid mycket omfattande ocb det finns därför all anledning att studera och diskutera olika möjligheter att hejda en kapprustning på området redan på ett tidigt stadium av forsknings- och utvecklingsarbete. Intresse för sådana studier finns även i olika länder och olika politiska läger. Inom supermakterna Förenta Staterna och Sovjetunionen är man tydligen medveten om att en ömsesidig upprustning p å det biologiska området skulle medföra minskad snarare än ökad nationell säkerhet för dessa stormakter. Förutom av det nya ömsesidiga hot som därigenom skulle skapas, är den internationella säkerbeten beroende av risken för spridning av de biologiska vapnen till allt fler länder. Till skillnad från kärnvapenspridningen, som i avsevärd mån hämmas av tekniska och ekonomiska faktorer, skulle de biologiska stridsmedlen relativt lätt kunna framställas i länder som endast äger en ringa fond av tekniskt och vetenskapligt kunnande. Frågan om kontroll av dessa spridningsrisker och om insyn i det mikrobiologiska utvecklingsarbetet världen över, är följaktligen av största betydelse. Kontrollfrågan är emellertid inte något enkelt problem. Just den relativa lätthet varmed de biologiska stridsmedlen kan framställas, innebär svårigheter ur kontrollsynpunkt. Många vetenskapsmän anser det utsiktslöst att nå en godtagbar lösning av kontrollfrågan. Andra medger att problemet är svårt, men menar att forskningen rörande tänkbara kontrollmetoder bör intensifieras så att inte några möjligheter försummas att nå fram till politiskt acceptabla lösningar av problemet. Man jämför med den seismiska detekteringen av kärnvapenexplosioner som under många år karakteriserades av politisk och vetenskaplig oenighet mellan stormakterna men som ändå, genom intensiv metodutveckling, kommit att spela en betydelsefull roll ur synpunkten av att erbjuda indirekt kontroll och att sålunda minska den marginal där de politiska ställningstagandena har att värdera kvarstående risker. Forskning rörande kontroll av biologiska stridsmedel bör kunna förväntas ge resultat av stor politisk betydelse. Som vid all annan forskning kan man givetvis inte garantera säkra resultat i någon riktning. Risken är emellertid att, utan sådan forskning, den internationella utvecklingen leder till större osäkerhet och allvarligare kriser. Inom Pugwash-rörelsen har tillsatts en särskild kommitté som påbörjat studier av de biologiska kontrollproblemen. Det för omedelbart studium rekommenderade ämnet har benämnts: »The possibility of research and consultation between countries on rapid detection and identification methods of micro-organisms». En internationellt sammansatt arbetsgrupp har från tid till annan samlats för diskussion och samordning av det forskningsarbete som kan vara betydelsefullt i sammanhanget. En erfarenhet av det hittillsvarande arbetet är, att det skulle vinna i effektivitet och allmänt accepterande om det kunde tas upp till ett mer kontinuerligt studium under ledning av ett internationellt fredsforskningsinstitut. Ett intensivt flernationellt samarbete på detta område skulle också kunna belysa förutsättningarna för att avvärja farorna för bakteriologisk krigföring genom upprättandet av en positiv (polisiär) kontrollapparat, eller genom att utvecklingsarbetet på det mikrobiologiska området skedde utan sekretess eller ev. genom en kombination av båda metoderna. Möjligheterna borde utnyttjas att dra in fler discipliner än mikrobiologiska i detta samarbete, inklusive representanter för samhällsvetenskaperna. Det till Stockholm förlagda internationella institutet för freds- och konfliktforskning kunde lämpligen överväga möjligheten att som ett av sina tidiga projekt upptaga det

52 ovan angivna ämnet. Det n ä r m a r e utformandet av forskningsprojektet skulle, efter det att det underkastats allmän prövning av institutets kompetenta organ, inkl. det vetenskapliga rådet, överlämnas till den forskargrupp institutet engagerar för ändamålet.

Projekt

III

Informationstekniskt

studium

av vissa lokaliserade

internationella

konflikter

I områden där stormakternas intressen inte omedelbart konfronterar varandra skulle ett studium av aktuella konflikter kunna vara ett lämpligt område för en internationellt organiserad forskning. En analys kunde här vara särskilt givande för förståelsen av konfliktförlopp och därmed även för bedömningen av möjligheten att lösa konflikter med fredliga medel. Givetvis kan sådana studier även bedrivas beträffande områden där stormakterna är direkt inblandade. Men detta stormaktsengagemang kan i många fall försvåra en otvetydig identifiering av de lokala konfliktfaktorerna. Emellertid är inte bara det direkta studiet av dylika konfliktförlopp utan även studier av bakomliggande ekonomiska, sociala, etniska, religiösa m. fl. faktorers betydelse för dylika konflikter en utomordentligt stor och svårbemästrad uppgift. Ingen allmänt godtagen metodik synes ännu vara tillgänglig för att bryta ned problematiken till frågeställningar avseende data som kan objektivt värderas. Det synes därför vara lämpligare att vid Institutet som startprojekt upptaga ett preliminärt, indirekt studiearbete med användande av den inom »informationsforskningen» (communications research) utbildade metodiken. Mest lätthanterligt vore att studera vissa konflikters avspegling i olika pressorgan, såväl ledar- som nyhetsspalter, varvid inte minst uppmärksammas politiskt ledande personers uttalanden. Genom innehållsanalys (content analysis) kan katalogiseras vilka argument som från olika håll presenteras. Detta skulle i sin tur leda till att man söker identifiera vilka faktorer som anses vara verksamma i konflikten. Ur argumentkatalogen, som motsvarar den olika uppfattningen av dessa faktorer, kan senare utväljas vissa faktorer vilkas reella styrka borde studeras i en andra forskningsetapp med användande av andra metoder (ekonomiska faktorers belysning i handels- och produktionsstatistik, etniska faktorers betydelse i demografiskt material, religiösa faktorers genom religionssociologi e t c ) . Bland de konflikter som i den första fasen kunde utväljas för preliminärt studium genom analys av pressnyheter, däribland uttalanden av statsmän, kunde lämpligen väljas något eller några som varit föremål för visst FN-intresse. Man kan t. ex. välja att medelst denna metodik för viss jämförelse studera informationsprocessen kring Kashmir- och Cypernkonflikterna, ev. Kongo- och Rhodesiakonflikterna, alltså konflikter som paras därför att de i sin politiska konstellation har vissa likartade drag. Eller man kan välja att studera ett visst konfliktläges utveckling utmed en tidsaxel, t. ex. h u r Kashmir-problemet presenterats i massmedia 1947 och 1965 eller Cypern-problemet vid olika perioder under 1950- och 60-talen. För att få tillräckligt jämförelsematerial bör troligen studeras pressen såväl i det omtvistade området, konfliktregionen, som i de tvistande grannländerna (resp. när det gäller koloniala situationer dels i det emanciperade landet, dels i moderlandet), helst jämsides med ett studium av presentationen i viss stormaktspress. Hur urvalet göres på samtliga dessa punkter — vilka konfliktsituationer som skall studeras, vilket omfång pressanalysen skall ha etc. — måste givetvis bli

53 föremål för närmare planering av någon expertgrupp, inklusive de forskare som kommer att engageras för uppdraget. Redan en dylik preliminär, med objektiva metoder företagen genomlysning av h u r olikartat samma fakta presenteras på olika håll skulle vara av viss betydelse för att öka det rationella inslaget i bedömningen av konflikter. Detta är propagandaanalysens positiva funktion. Om forskningen sedan fortskrider till ett studium av de påstådda faktorernas reella vikt, varvid inte endast stridiga utan även konvergerande element uppmärksammas och även eventuellt sammanbindande kulturelement, skulle detta kunna bidraga till att minska den ömsesidiga uppfattningen om ett bestående hot. Ett i olika avseenden säkrare kunskapsunderlag borde i sin tur ge en tredje part, t. ex. en regional organisation eller FN, större möjligheter för positiva insatser till konflikternas lösning.

Projekt

IV.

Forskningsprojekt

rörande utveckling

internationella legala problem i samband för ökad utvinning av vattenresurser

med

teknisk

Forskning och utvecklingsarbete pågår i ständigt ökande takt för att medelst alltmer avancerade tekniska metoder utvinna nya naturresurser. Inte minst gäller detta världens vattenförsörjning. Det internationella samarbetet h a r även i väsentlig grad inriktats på hithörande problem. Här må refereras till FN:s Conference on the Conservation and Utilization of Resources, 1951, och FN:s Conference on the Application of Science and Techniques for the Benefit of the Less Developed Areas, 1963. Speciellt må nämnas den internationella tekniska konferensen om Conservation of the Living Resources of the Sea, 1955, samt UNESCO :s beslut 1962 att en internationell hydrologisk dekad skall ta sin begynnelse 1965. Naturvetenskapsmän har i dessa sammanhang bland många andra problem om ökad utvinning av vattenresurser uppmärksammat sådana framtidsuppgifter som avsaltning av havsvatten och avtappning av underjordiska vattentillgångar samt exploaterande av havsbottnen och av havens minerala och organiska tillgångar. När dylika utvecklingsarbeten blir mogna för omsättning i praktiska handlingsprogram, kommer de i åtskilliga fall att ge upphov till intresse- och rättskonflikter mellan olika nationer. Så kan än mer bli fallet om framtidens teknologiska utveckling erbjuder möjligheter att förändra en orts eller regions klimat eller överhuvudtaget att i större skala påverka den geografiska fördelningen av vattenresurser. Medan avsevärt arbete nedlägges på de tekniska problemen har möjligheterna att förebygga dylika konflikter uppmärksammats i mindre omfattning. Dock h a r representanter för den internationella rätten i olika sammanhang pekat på möjligheten att genom utarbetande av nya rättsliga regler bidraga till att förebygga att nya internationella konflikter uppträder i den tekniska utvecklingens spår. Internationelle konventioner h a r börjat utarbetas, t. ex. genom 1958 års Genévekonferens om the L a w of the Sea. I ett förberedande stadium försiggår ett kodifieringsarbete inom International Law Commission. I ett ännu tidigare stadium — utredningsstadiet — har International Law Association bedrivit en hel del studier för att konstruera legala modeller att användas för att lösa problem om utnyttjandet av internationella floder. Men inånga problem h a r inte ännu blivit föremål för organiserat internationellt vetenskapligt samarbete, även om de högeligen intresserar och sysselsätter enskilda forskare. Särskilt har föga gjorts beträffande problem som kan förutspås

54 uppstå i samband med längre bort i framtiden förlagda projekt t. ex. i fråga om att vinna nya resurser för mänsklighetens vattenförsörjning. De möjligheter till konstruktiva lösningar, som förebyggande legala åtgärder otvivelaktigt kan ge, bör därför tillvaratagas. Forskning beträffande sådan rättslig reglering, inkluderande problemen h u r denna skall genomföras för att accepteras som »rättvis» av berörda parter, kan sålunda ingå som ett led i en internationell fredsforskningsinsats. Ett mycket fruktbart och intresseväckande samarbete skulle kunna påbörjas i institutets regi på h ä r antydda område, varvid samarbetet i första hand borde etableras mellan jurister, naturvetenskapsmän och tekniker. När — och om — i ett något senare stadium uppgifterna konkretiseras, måste samarbetet säkert utsträckas till andra vetenskaper, framför allt ekonomi och sociologi. Förslagen kommer ju då att vara av betydelse för den ekonomiska och sociala strukturen, icke minst i hittills mindre utvecklade regioner. I och för ett n ä r m a r e planerande av institutets forskningsprojekt bör här angivna förslag prövas av det vetenskapliga rådet. Vidare torde en mindre, vetenskaplig planeringsgrupp böra ges i uppgift att inom det berörda området precisera någon eller några mer specifika forskningsuppgifter och därav betingade behov av specialister för institutet. Det här närmast diskuterade projektet representerar givetvis endast ett uppslag till forskningsarbete på det stora fält som möjligheterna att med internationella rättsliga åtgärder förebygga konflikter utgör. Inom staterna är lagstiftningen, stödd av ett rättsmaskineri med polis, domstolar e t c , en huvudfaktor, när det gäller att upprätthålla fred och lösa konflikter. En förutsättning härför synes dock vara att lagarna tillkommit genom en beslutsprocess, som gör att de uppfattas som i allt väsentligt avsedda att tillgodose det stora flertalets gemensamma, i fria debatter genomlysta behov. Ett studium av motsvarande problemställningar, belysande olika länders behov och intressen behövs på det internationella området, där inte ett väl utbyggt rättsmaskineri ännu finns och där förhållandet mellan rättsregler och berörda parters rättsuppfattning därför kanske är av ännu större betydelse. Studiet av möjliga konflikter och utarbetande av rättsregler för deras lösande kan ha ett stort inflytande, när det gäller att få konflikter under kontroll eller förebygga användning av våldsmetoder för deras lösande. Huruvida det internationella institutet för freds- och konfliktforskning i framtiden skall upptaga fler forskningsuppgifter på detta område, bör senare bedömas av institutets kompetenta organ.

Bilaga 4 Institutets

bibliotek

1. Arbetsgruppen ger nedan en översiktlig och kortfattad redogörelse för dokumentationsresurser i Stockholm på områden som är av intresse för institutets forskning. Slutsatser dras i vilken utsträckning och på vilket sätt institutets behov kan mötas av tillgängliga resurser. Rekommendationer lämnas slutligen i fråga om institutets litteraturanskaffning, dess inriktning, omfång och kostnader. 2. Enligt utredningens rekommendationer skall institutets forskning inriktas på vissa områden bl. a. nedrustnings- och rustningsregleringsproblematik, kommunikationsprocesser i den internationella politiken, konfliktproblem h ä r r ö r a n d e från ekonomiska och sociala förhållanden i u-länderna m. m. Arbetsgruppen h a r

55 dock utgått från att, som utredningen själv an gett, forskningen kan grena ut sig till a n d r a freds- och konfliktfrågor. Den litteratur som kan erfordras för detta studium spänner över ett brett register, varvid särskild vikt bör fästas vid en allsidig internationellt politisk dokumentation samt vid viss naturvetenskaplig litteratur som har anknytning till exempel nedrustningsproblematiken. Med hänsyn till den internationella forskarrekryteringen till institutet beaktas endast litteratur på något av världsspråken i nedanstående redogörelse. 3. I Stockholm kan, utan anspråk på fullständighet, följande bibliotek anges vara av särskilt intresse för institutets forskning. Kungl. Biblioteket (KB) Som forskningsbibliotek förvärvar KB utländsk samhällsvetenskaplig, juridisk, historisk och även beteendevetenskaplig litteratur. Beståndet av exempelvis modern internationellt-politisk, strategisk och konfliktteoretisk litteratur är dock inte tillfyllest för institutets forskningsbehov, särskilt med hänsyn till konkurrensen från andra låntagare. KB r y m m e r vidare tämligen fullständiga samlingar amerikanskt kongresstryck och även viss dokumentation från internationella organisationer. Riksdagsbiblioteket Riksdagsbiblioteket (RB) har genom sin specialisering på samhälls- och rättsvetenskaplig litteratur tämligen goda resurser p å dessa områden. I synnerhet gäller detta det folkrättsliga materialet. Biblioteket omfattar även litteratur inom områden som gränsar till samhällsvetenskaperna exempelvis sociologi, psykologi, geografi, statistik. Dess resurser i fråga om litteratur på främmande språk i centrala freds- och konfliktämnen kan dock ej möta institutets behov. RB h a r som depositionsbibliotek för FN och NF fullständiga serier av tryckta dokument för dessa organisationer (inbegripet FN:s fackorgan). Självfallet h a r biblioteket också omfattande samlingar av riksdagstryck från olika länder, dock ej Förenta Staterna. Utrikespolitiska Institutets bibliotek UPI:s bibliotek omfattar dels allmän internationellt-politisk litteratur främst behandlande tiden fr. o. m. första världskriget. Därjämte finns ett specialbibliotek som r y m m e r skrifter rörande strategiska och säkerhetspolitiska problem. Institutet h a r också en omfattande klippsamling. Genom sin ämnesinriktning torde UPI:s bibliotek vara av särskilt intresse för institutet även om resurserna ej torde vara helt tillfyllest. Handelshögskolan och Stockholms Universitet Internationell ekonomisk litteratur innehas av Handelshögskolans bibliotek. Litteratursamlingar av intresse för institutets forskning finns dessutom hos Socialvetenskapliga biblioteket (som f. n. även hyser Iberoamerikanska Institutets samlingar av litteratur om främst de latinamerikanska l ä n d e r n a ) , men också vid Pedagogiska, Psykologiska och Sociologiska institutsbiblioteken och Juridiska biblioteket. Ryska Institutet h a r samlingar av värde för institutets arbete. Bibliotek hos statliga myndigheter Flertalet av dessa samlingar är naturligt nog i främsta rummet förbehållna respektive myndigheters tjänstemän men bör ändock omnämnas här. Utrikesdepartementets bibliotek h a r en tämligen stor samling litteratur med tonvikten lagd på folkrätt och modern internationell politik. Biblioteket har också

56 vissa resurser i fråga om modern konfliktteoretisk och strategisk litteratur. Departementet har kompletta samlingar av såväl tryck som stencilerat material från FN och vissa andra internationella organisationer. Departementets bestånd torde i avsevärd mån kunna ställas till institutsforskarnas förfogande. Arméstaben och Militärhögskolan har samlingar som tämligen väl täcker militära, strategiska och vissa internationellt-politiska problem och som även rymmer allmän samhällsvetenskaplig litteratur. Konjunkturinstitutets bibliotek omfattar nationalekonomi och statistik. Statistiska Centralbyrån har svensk och utländsk officiell statistik och även samlingar av statistiska publikationer från de internationella organisationerna. Socialstyrelsens bibliotek täcker socialpolitiska och samhällsvetenskapliga ämnen med särskild tonvikt vid sociallagstiftning. SIDA kommer i sitt ny upprättade bibliotek ha dokumentation om u-landsproblem. Riksbanken, som är kontaktorgan för Internationella Bankens organ, h a r dokumentation från dessa. Övriga Här kan nämnas US Information Service Library, som bl. a. innehar en omfattande samling av amerikanska tidskrifter, Institutet för utländsk rätt, som har litteratur om främmande länders rätt, Arbetarrörelsens arkiv, som specialiserar sig på sociala frågor och däribland även modern politisk historia, Sveriges Allmänna Exportförening, som h a r samlingar av löpande ekonomisk statistik m. fl. En samling av speciell natur är Nordiska Afrikainstitutets samlingar i Uppsala, som omfattar litteratur om och officiellt tryck från samtliga afrikanska stater. I Uppsala finns ytterligare ett specialbibliotek, det nyupprättade Dag Hammarskjölds-biblioteket, som främst ägnas samhällsvetenskapliga och internationelltpolitiska problem. I naturvetenskapliga frågor är främst att nämna Tekniska Högskolans bibliotek, som är ägnat åt bl. a. teknik, matematik, fysik, kemi, Ingeniörsvetenskapsakademiens bibliotek med litteratur i tekniska ämnen samt Vetenskapsakademiens bibliotek, som har samlingar i naturvetenskapliga ämnen, matematik, geografi m. fl. Därjämte bör anges AB Atomenergis samlingar, som bl. a. omfattar forskningsrapporter från ett antal utländska institutioner exempelvis Rand Corporation. 4. Sammanfattningsvis kan sägas att beträffande den samhällsvetenskapliga litteraturen tämligen omfattande resurser finns spridda bland flera bibliotek i Stockholm. Vissa av dessa samlingar, t. ex. hos myndigheter, är i första hand förbehållna där verksam personal och därför av sådan karaktär att institutet ej kan räkna med att i större utsträckning få använda dem. Uppenbart finns dock brister i tillgången på den litteratur som är av särskilt intresse för institutet d. v. s. skrifter i internationellt-politiska ämnen, i militärstrategiska och nedrustningsproblem, i konfliktteoretiska frågor m. m. Den samhällsvetenskapliga sektorn i motsats till den naturvetenskapliga utmärkes av bristen på en samlad dokumentationsordning. Endast ett fåtal referensorgan är tillgängliga, vars täckning långtifrån är uttömmande. I Stockholm redovisas många av forskningsbibliotekens bestånd i Accessionskatalogen, som utges av KB. Genom den långsamma publiceringstakten kan katalogen endast få begränsat värde för institutets bibliotek, som i stället fortlöpande får följa bibliotekens nyförvärvslistor. En snabbare utgivning av Accessionskatalogen skulle i väsentlig grad underlätta institutets referensarbete. I Stockholm saknas ett offentligt bibliotek, där dokumenationen från de internationella organisationerna fortlöpande hålles aktuell. Utrikesdepartementets dokumentsamlingar kan ej obegränsat ställas till förfogande för institutet. Arbetsgruppen vill peka på detta förhållande som kan vålla svårigheter för forskningen. 5. Arbetsgruppen vill rekommendera att institutets bibliotek koncentreras till

57 dokumentationsarbete med god tillgång till bibliografiska hjälpmedel och referensmaterial. På detta sätt skall den tillgängliga litteraturen snabbt kunna beläggas och lokaliseras. Anskaffning bör även omfatta vissa allmänt orienterande standardverk samt skrifter och periodika av aktuellt intresse som ger möjlighet för forskarna att följa med utvecklingen på deras respektive områden. Förutom detta »basbibliotek» bör medel anvisas för att möjliggöra uppläggandet av projektbibliotek, där för varje forskningsprojekt den härför aktuella litteraturen anskaffas. Omfattningen av »basbiblioteket» torde bli c:a 4 000 volymer, 150 tidskrifter och ett 20-tal tidningar. Arbetsgruppen beräknar kostnaderna härför till 150—-200 000 kronor. För bibliotekets fortsatta drift och för projektbiblioteken beräknas en kostnad av 1 200-—1 300 kronor per forskare och år. Ovanstående beräkningar förutsätter att institutets forskare i hög grad replierar på de tillgängliga biblioteksresurserna i Stockholmstrakten. Institutets egen litteratur bör självfallet i första hand förbehållas de egna forskarna men bör i görligaste mån redovisas i AK. Arbetsgruppen förutsätter att institutsbiblioteket blir i tillfälle att utnyttja vissa praktiska samarbetsarrangemang bl. a. den biltransportservice som skapats mellan Stockholms biblioteken. Vid institutsbiblioteket bör finnas en kvalificerad bibliotekarie och en assistent, som eventuellt kan tjänstgöra på halvtid.

Bilaga 5 Summary

in

English

Committee

on an International Peace and Conflict Research Institute Summary of Report and Recommendations

in

Sweden.

In December, 1964, a Committee was established by the Swedish Government to study the desirability and possibility of establishing in Sweden an international peace and conflict research institute. As members of the Committee the Minister for Foreign Affairs appointed the following p e r s o n s : Mrs. Alva Myrdal, Ambassador, Chairman, Mr. H. Alfvén, Professor at the Royal Institute of Technology in Stockholm, Mr. K. Birnbaum, Director, Swedish Institute of International Affairs, Mr. M. Fehrm, Director General, Research Institute of National Defence, Mr. B. Rexed, Professor, Principal Secretary to the Government Science Advisory Council, Mr. A. Wedberg, Professor of philosophy, University of Stockholm. As secretaries to the Committee were appointed Mr. P. Hammarskjöld, Counsellor of Embassy and Mr. Örjan Berner, First secretary at the Ministry of Foreign Affairs. The Committee was asked in guidelines given by the Government to recommend general principles for the delimitation and direction of the research work carried out at such an institute. It should also submit proposals regarding suitable organization for the institute and recommend ways of financing its activity. The Committee has during 1965 conducted studies and discussed problems in connection with the task mentioned in the guidelines. For this purpose consultations have been held with international organizations and with scientific institutions in different countries. The Committee is now submitting its proposals for the establishment in Sweden of an International Institute for Peace and Conflict Research.

58 The scope and direction of peace and conflict research are indicated in the guidelines given to the Committee. The formula used here seems to delimit rather accurately the problem areas and is taken as a point of departure for a working definition in the report. According to this definition which, of course, makes no claim to be exhaustive, the principal fields of study are, following increasing degrees of specification: a) Basic preconditions for a stable peace and for peaceful solutions of international conflicts. b) Problems about the origin and nature of conflicts and about their prevention and peaceful solution. c) Questions concerning the background of international conflict problems and examination of alternative ways to alleviate existing tensions, remove sources of unrest and effectively use the international organizations as a safeguard of peace. d) Problems which are of interest i.a. in connection with negotiations on disarmament and arms regulation and with the United Nations peacekeeping functions.

The Committee had as a first task to express its opinion on the possibility and desirability of establishing in Sweden an international institute for peace and conflict research. The Committee was also charged with the task to study how such an Institute should be organized and in what direction its activity should be channelled. The Committee deems it both possible and desirable to establish in Sweden an international Institute for peace and conflict research. In this decision the Committee has primarily been guided by its awareness of the importance of the subject matter and its belief that scientific research can be of great value in this field. Due regard has also been paid to circumstances which make it natural for Sweden to take particular interest in efforts to analyze international peace and conflict problems. Among these may be mentioned the policy of neutrality which has grown out of a very long tradition of peaceful relations between our country and others. The Committee has furthermore found reason to believe that the proposed Institute could assume certain important and interesting particular characteristics in the area of peace research in comparison with most other institutions. The Committee has specifically in mind the international character which wilj constitute the basic feature of the Institute. In its contacts with organizations latHjindividual scholars in different countries the Committee has also had a p o s f t i ^ response and promises of support for the establishment of such an institute. " The location in Sweden of the Institute might present certain problems as to research contacts, documentation resources, recruitment difficulties, etc. The Committee considers that these problems can be overcome. When the Committee has thus resolved that a peace and conflict research Institute ought to be established in Sweden, it has also had to submit proposals regarding the scope and organization of the Institute, based on its recommendations as to in what fields the research activities should be concentrated. In these regards the basic principle has been that the initial recommendations should provide for flexibility. Wide latitude should be given to the governing organs of the Institute and to scholars constituting its research staff to develop relevant and workable programs. In order to examine the possibilities for fruitful work the Committee has chosen to start from a brief analysis of such efforts as are being made within

59 the framework of peace and conflict research by international organizations and research institutions in other countries. Ensuing from such a survey are certain recommendations as to the relationship of the proposed Institute to international and national organizations with a similar purpose. That part of the report simultaneously gives the background to proposals for those research activities of the Institute w h i c h are in the first instance recommended by the Committee. Three methods to delimit and define the field of activity are examined: whether recommendations should refer to the scientific disciplines involved or to the research method employed or to the research topics selected. In the last-mentioned respect certain recommendations are given, based on a consideration of criteria deemed to be relevant. A starting point has been the belief that the research should give a valuable contribution to the understanding of the preconditions for a stable peace and for peaceful solutions of international conflicts. Studies of an applied research character directed towards practical-political questions should be carried on in constant interchange with research of a more theoretical kind. The research should not only be concerned with relations involving great Powers but should to a considerable extent focus attention on potential conflict situations related to social and economic factors in all parts of the world, not least in the hitherto less developed regions. The Committee wishes to recommend that the research work should primarily be directed to the problems of disarmament and arms regulation. It is believed that within this field important scientific contributions can be made which have great relevance for efforts to achieve stable and peaceful international relations. The international character of the Institute can also specifically in this field of study serve a comprehensive research effort and contribute to its scientific as well as to its political value. The studies should, however, have good possibilities to extend from this point to other research areas. The Committee has h a d in mind such widely defined research subjects as studies of current conflicts, their origin, development and solution, not least observing the impact of communication processes and mass media; w a y s of alleviating tensions in relations between states and removing sources of conflict; the role of international organizations for conflict resolution, and special theoretical and methodological studies in connection with projects within these fields. The Committee outlines in an annex to its report some specific projects which can be fitted into this framework. Proposals for an organization plan, cost estimates, etc., have been tested on these projects. The tasks thus outlined which are of a widely varying nature, should be considered by the competent organs of the Institute among possible research projects for the Institute in the initial phase of its activity. They have been chosen from the following fields some of w h i c h have been recommended by different international research groups; international comparisons between national seismic data, primarily their importance i n connection with an extended test-ban treaty; certain specific studies on biological means of w a r ; studies using information techniques (press analysis etc..) on the description of the importance of different factors for selected localized conflicts; prevention of potential international legal conflicts in the use of methods made possible through new technology for instance for water extraction. The Committee has found that in regard to the scientific disciplines to be represented o r to the research methodology to be used in the Institute, only general

60 indications should be given. A multidisciplinary approach using natural sciences as well as social sciences and the testing of new methods should be a constitutive feature of the Institute. "When dealing with the organization of the Institute, its relationship with other organizations has been given particular interest. As to the relations with Swedish governmental authorities the Committee has taken due note of the absolute requirement that the international and strictly objective character of the Institute's research work must not be put in question. This consideration among others has been decisive for the Committee when proposing an initial five-year financial arrangement with the SAvedish Government. Specific recommendations are given on the relationship of the Institute with international organizations and national research institutions, i.a. in the Nordic countries. Close contacts and cooperation with such institutions should be maintained. The Committee goes on to consider in some detail the organization of the Institute. As governing bodies are envisaged: a Scientific Council consisting of not more than 30 members with consultative functions in the planning of the research projects as well as in their evaluation; a Governing Board with 8 members which has the responsibility for more important decisions about the planning of the w o r k of the Institute and its administrative management; a Director whose tasks comprise the organization and the setting up of the Institute, and the general planning and direction of the research activity. High personal qualifications should be demanded of the director, who will be a central figure in the Institute. The governing bodies as well as the research personnel should be selected on an international basis. Two thirds of the membership of the Scientific Council are initially appointed by the Swedish Government. The Council itself is responsible for the selection of the last one-third of the membership and has also to take decisions when it comes to appoint successors for retiring members. The Swedish Government appoints members of the Governing Board. The director is appointed by the Board. The principle mentioned above regarding flexibility, and freedom for the personnel and the governing bodies of the Institute to decide for themselves about w h a t emphasis shall be placed on various research activities, has been underlying the recommendations made by the Committee for the decision-making process in regard to research projects and to the planning of the research work and operations of the Institute. The Committee submits proposals in regard to the size and financing of the Institute. It is envisaged that the Institute should gradually develop so that at the end of the initial five-year period a research staff of 15—25 persons should be employed. These shall be scholars of a recognized high standing. In this calculation of personnel a certain number of advanced post-graduate scholars are also included. The Committee considers it desirable that also persons with practical experience from international political work be employed in the research cadre of the Institute. Closely linked to the recruitment problems is the question about the employment conditions of the personnel. The Committee deems it necessary that the Institute should be able to offer advantageous employment conditions in order that the Institute shall be able to recruit research staff of the desirable high quality. Certain specific recommendations are laid down to satisfy this aim. Several reasons have prompted the recommendation that the Institute should

61 be siluated in Stockholm or its neighbourhood. The Committee submits calculations as to the premises required by the Institute. In annexes to the report a proposal for a charter for the Institute is submitted as well as budget estimates and a specific report on the library resources w h i c h would be available to the Institute. Memoranda have also been prepared setting out certain tentative examples of projects.

2 [

.

1S66

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5] Finansdepartementet 1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. [2] Ny myntserie. [4] Ecklesiastikdepartementet Yrkesutbildningen. [3]

P. A. NORSTEDT & SÖNER STOCKHOLM 1966

K