Skogsbrukets planläggningsfrågor : Skogsbruksutredningen, 2

ONc

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Skogsbrukets planläggnings frågor

Skogbruksutredning II Stockholm 1968

s

Statens offentliga utredningar 1968

Kronologisk förteckning 1. Ekoncmisystem för försvaret. Esselte. Fö. 2. Ekonomisystem för försvaret. Bihang. Esselte. Fö. 3. Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. Esselte. Fi. 4. Handläggningen av säkerhetsfrågor. Isaac Marcus. J u . 5. Industrinsstrukturochkonkurrensförhållanden.Esselte.Fi. 6 Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. Esselte. Fi. 7. Ägande och inflytande inom det privata näringslivet. Esselte. Fi. 8. Skogsbrukets planläggningsfrågor. Svenska Reproduktions AB. J o .

A n m . OTI särskild tryckort ej anges, är tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1968: 8 Jordbruksdepartementet

Skogsbrukets planläggningsfrågor

Skogsbruksutredningen II Stockholm 1968

SVENSKA REPRODUKTIONS AB, STOCKHOLM 1968

Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 4 maj 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag rörande den fortsatta statliga bidrags-, låneoch kreditgarantigivningen till produktionsfrämjande åtgärder till förmån för det enskilda skogsbruket samt därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunniga med uppdrag att verkställa utredningen numera generaldirektören Harry Wikström, tillika ordförande, skogsdirektören Claes Danell, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantarbetaren Sven Persson, numera departementsrådet Bengt Resare, numera generaldirektören Per Sköld, ledamoten av riksdagens andra kammare, distriktslantmätaren Bo Turesson och numera förste byråinspektören Charles Winroth. De sakkunniga har antagit benämningen skogsbruksutredningen. Att såsom experter biträda utredningen har förordnats den 28 maj 1962 lantbruksdirektören Sixten Landahl, numera överlantmätaren Lennart Lindskog och länsjägmästaren Abel Olsson, den 11 december 1962 skogsvårdschefen Björn Hagström samt den 22 april 1963 bankdirektören LarsGunnar Åberg. Sedan Hagström den 4 januari 1964 avlidit, förordnades den 12 februari 1964 skogschefen Finn Knudsen att vara expert åt utredningen. Som sekreterare åt utredningen förordnades den 28 maj 1962 numera byrådirektören Torkel Göransson. Sedan Göransson på därom gjord framställning entledigats från sitt uppdrag förordnades den 5 mars

1965 numera byrådirektören Eddie Plevin att vara sekreterare. Till biträdande sekreterare åt utredningen förordnades den 15 februari 1966 tf byrådirektören Sven-Gustaf Eiritz. Sedermera har utredningen anförtrotts ytterligare utredningsuppdrag. Sålunda har Kungl. Maj:t den 16 november 1962 — med ändring av Sitt beslut den 6 juni 1957 angående bemyndigande för chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att verkställa utredning av vissa spörsmål vid belåning av skog — beslutat uppdra åt skogsbruksutredningen att verkställa omförmälda utredning. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 15 februari 1963 — efter att ha funnit att kontroll av skogsfrö och skogsplantor inte för det dåvarande borde komma till stånd på sätt föreslagits i ett av skogsstyrelsen i maj 1962 avgivet betänkande i ämnet — uppdragit åt utredningen att, i erforderlig mån i samråd med utredningen rörande skyddet av växtförädlingsprodukter och därmed sammanhängande frågor, överväga andra möjligheter att främja användningen av skogsfrö och skogsplantor av god och lämplig kvalitet samt att i anslutning därtill överväga frågan om statens medverkan i det skogliga växtförädlingsarbetet. För att tas under övervägande av utredningen vid fullgörandet av dess uppdrag har av Kungl. Maj:t till utredningen överlämnats dels en framställning den 1 november 1961 av skogsstyrelsen angående ändrad lydelse av 13 § kungörelsen den 21 maj 1948 (nr 239) om statsbidrag till vissa skogsförbättrande åtgärder och dels två vid 1963 års riksdag väckta motioner (I: 391 och II: 3

462, likalydande) rörande ersättning till enskilda skogsägare som genom försvarspolitiska överväganden hindras att rationellt utnyttja sina skogstillgångar, jämte jordbruksutskottets utlåtande 1963: 1. Vidare har Kungl. Maj:t för kännedom till utredningen överlämnat två vid 1963 års riksdag väckta motioner (I: 358 och II: 420, likalydande) om underhållsbidrag till vissa skogsbilvägar. Slutligen har Kungl. Maj:t till utredningen överlämnat dels två vid 1963 års riksdag väckta motioner (I: 301 och II: 345, likalydande) om obligatorisk avsättning i samband med skogsavverkning av medel för skogsvårdande åtgärder, jämte tredje lagutskottets utlåtande 1963: 6, dels skrivelse den 28 juni 1966 från länsstyrelsen i Norrbottens län med förslag till vissa åtgärder för att få ett aktivare skogsbruk ovan odlingsgränsen jämte över skrivelsen avgivna remissutlåtanden, dels skrivelse den 19 december 1966 från skogsstyrelsen angående omprövning av gällande normer för bestridande av skogsvårdsstyrelsernas kostnader för skogsfröplantagernas skötsel under plantagernas anläggnings- och uppbyggnadsperiod.

Till utredningen har inkommit tre framställningar angående bidragsgivning till skogsbruket i lappmarkerna, nämligen från skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län samt från Södra Lappmarkens Ortsförbund av RLF. Till följd av remisser har utredningen avgett ett flertal utlåtanden. Enligt de för utredningsarbetet givna direktiven är utredningen oförhindrad att framlägga delbetänkanden. Sålunda har utredningen den 14 oktober 1963 till Statsrådet och chefen för Kungl. jordbruksdepartementet överlämnat ett betänkande angående skogsvägar (SOU 1963: 71). Utredningen som även funnit skäl att särbehandla skogsbrukets planläggningsfrågor får härmed vördsamt överlämna delbetänkande (stencilerat) med förslag till kungörelse angående medel till områdesvis skogsproduktionsplanläggning. Utredningen har hos chefen för jordbruksdepartementet anhållit om tillstånd att låta trycka betänkandet. I utredningsarbetet har förutom samtliga ledamöter deltagit experterna Knudsen, Landahl, Lindskog, Olsson och Åberg.

Stockholm den 9 november 1967 Harry

Wikström

Claes Daneli

Sven Persson

Bengt Resare

Per Sköld

Bo Turesson

Charles

Winroth

Finn

Sixten

Lennart

Lindskog

Knudsen Abel Olsson

Landahl

Lars-Gunnar /Eddie

Sven-Gustaf

4 Åberg

Plevin Eiritz

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet . . . .

3 Kapitel 1. Utredningsuppdraget arbetets uppläggning

3.3.2.1.2. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens l ä n . 3.3.2.1.3. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län . . . 3.3.2.1.4. Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län 3.3.2.1.5. Södra Sveriges Skogsägares Förbund (SSSF) . 3.3.2.1.6. Gävleborgs— Härjedalens Skogsägareförening 3.3.2.2. Det enskilda, större skogsbruket . . . . 3.3.2.2.1. Boxholms AB . . . 3.3.2.2.2. Kopparfors AB 3.3.2.2.3. AB Iggesunds Bruk . . 3.3.2.3. Domänverket . . .

21 21

3.4. Kostnader och prestationer . . . . 3.4.1. Det enskilda, mindre skogsbruket

och

Kapitel 2. Underlag för skoglig planläggning 2.1. Allmänna kartor 2.2. Lantmäterikartor 2.3. Geologiska kartor 2.4. Meteorologiska kartor och uppgifter 2.5. Skogstaxatoriska uppgifter 2.6. Uppgifter angående arbetskraftsåtgång 2.7. Kartor och uppgifter angående transortleder Kapitel 3. Planläggningsverksamhetens hittillsvarande syfte och bedrivande 3.1. Inledning 3.2. Syfte och bedrivande 3.2.1. Allmänt 3.2.2. Skogsvårdsstyrelseorganisationen 3.2.3. Skogsägareföreningarna . . 3.2.4. Domänverket 3.2.5. Det enskilda, större skogsbruket 3.2.6. Arealplanering 3.3. Planläggningsförfaranden och planprodukter 3.3.1. Länsvis planläggning . . . . 3.3.2. Områdesvis och fastighetsvis planläggning 3.3.2.1. Det enskilda, mindre s k o g s b r u k e t . . . 3.3.2.1.1. Allmänt.

11 11 12 12 13 14 14 14

16 16 16 16 17 18 19 20 20 21 21

27 28 28 29

30 30 31 31 5

3.4.1.1. Inledning 3.4.1.2. Skogsvårdsstyrelserna 3.4.1.3. Södra Sveriges Skogsägares Förbund (SSSF) . . . 3.4.1.4. Gävleborgs-Härjedalens Skogsägareförening 3.4.2. Det enskilda, större skogsbruket 3.4.2.1. Boxholms AB . . . 3.4.2.2. Kopparfors AB . . 3.4.2.3. AB Iggesunds Bruk

Kapitel 4. Omfattning och finansiering inom det enskilda, mindre skogsbruket 4.1. Inledning 4.2. Enkätundersökning. Bakgrund . . 4.3. Omfattning 4.4. Stödgivning

Kapitel 5. Personalutbildningens hittillsvarande inriktning och omfattning 5.1. Inledning 5.2. Grundutbildning 5.2.1 Skogshögskolan 5.2.2. Statens skogsmästarskola . . 5.2.3. Statens skogsskolor 5.3. Fortbildning 5.3.1. Skogshögskolan 5.3.2. Statens skogsmästarskola . . 5.3.3. Skogsvårdsstyrelseorganisationen 5.3.4. Nämnden för skoglig flygbildteknik 5.4. Utbildning i Kanada 5.4.1. Allmänna synpunkter . . . 5.4.2. Inledande träning 5.4.3. Träning genom produktion 5.4.4. Periodisk kontroll

Kapitel 6. Utvecklingsarbete 6.1. Allmänt 6.2. Universitet, högskolor m. m. . . . 6.2.1 Universiteten 6.2.2. Skogshögskolan 6.2.3. Tekniska högskolan i Stockholm

31 32

36 37 37 37 37

39 39 39 40 45

47 47 47 47 48 49 50 50 51 51 52 52 52 53 53 53

54 54 54 54 54 56

6.2.4. Statens skogsmästarskola . . 6.2.5. Forskningsstiftelsen Skogsarbeten 6.3. Ämbetsverk m. fl 6.3.1. Skogsvårdsstyrelseorganisationen 6.3.2. Rikets allmänna kartverk . . 6.3.3. Lantmäteristyrelsen . . . . 6.3.4. Statens lantbruksorganisation 6.3.5. Statens vägverk 6.3.6. Sveriges geologiska undersökning (SGU) 6.3.7. Statens geotekniska institut 6.3.8. De militära myndigheterna 6.3.9. Domänverket, vissa större skogsbolag samt skogliga konsultfirmor Kapitel 7. Plantyper och framställning — analyser och förslag 7.1. Behovet av planläggning 7.2. Plantyper 7.3. Länsvis skogsproduktionsplan . . 7.3.1. Syfte 7.3.2. Innehåll 7.3.3. Arbetsmetodik 7.3.4. Genomförande 7.4. Områdesvis skogsproduktionsplan 7.4.1. Enkätundersökning 7.4.1.1. Uppläggning. . . . 7.4.1.2. Planläggningens syfte 7.4.1.3. Arbetsmetodik — införskaffande av data 7.4.1.4 Arbetsmetodik — bearbetning av data 7.4.1.5. Kodning av fastighetsdelar 7.4.1.6. Åtgärdsförslag och detaljnoggrannhet 7.4.2. Utredningens förslag 7.4.2.1. Syfte 7.4.2.2. Omfattning . 7.4.2.3. Utformning . 7.4.2.4. Arbetsmetodik 7.4.2.5. Genomförande 7.5. Förbättring av underlag m. m. 7.6. Utbildning 7.6.1. Inledning 7.6.2. Grundutbildning . . . . 7.6.2.1. Skogshögskolan

57 57 57 57 58 58 58 58 58 59 59

60 60 60 62 62 62 63 64 64 64 64 65

65 65 65 65 66 66 67 68 70 72 72 74 74 74 74

7.6.2.2. Statens skogsmästarskola 74 7.6.2.3. Statens skogsskolor 74 7.6.3. Fortbildning m. m 75 Kapitel 8. Riktlinjer för stödgivningen 8.1. Inledning 8.2. Länsvis skogsproduktionsplan . . . 8.3. Områdesvis skogsproduktionsplan 8.3.1. Kostnader och arbetsåtgång 8.3.1.1. Planmodell enligt enkät 8.3.1.2. Utredningens synpunkter på kalkylresultaten 8.3.2. Utredningens förslag beträffande områdesvis planläggning 8.3.2.1. Stödform 8.3.2.2. Stödbelopp . . . . 8.3.2.3. Planläggare . . . . 8.3.2.4. Tidsplan

76 76 76 78 78 78 84

86 86 87 88 88

Kapitel 9. Finansierings- och anslagsfrågor 90 Kapitel 10. Författningsbestämmelser . 93 Kapitel 11. Sammanfattning

95 Bilaga 1. Anvisningar avseende enkät angående kostnader m. m. för skoglig planläggning vid vissa skogsvårdsstyrelser 99 Bilaga 2. Enkät angående kostnader m. m. för skoglig planläggning vid vissa skogsvårdsstyrelser 102 Bilaga 3. Utredningens undersökning rörande regional skogsbruksplanering 107 Bilaga 4. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående medel till områdesvis skogsproduktionsplanläggning 109

KAPITEL

i.

Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning

Skogsbruksutredningens direktiv finns införda i Post- och Inrikes Tidningar nr 110/1962. En utförlig redogörelse för direktiven finns även intagen i utredningens första betänkande angående skogsvägar (SOU 1963:71). I detta sammanhang vill utredningen erinra om att chefen för jordbruksdepartementet bl. a. anfört, att utredningsarbetet borde omfatta en teknisk översyn av grunderna för hela den statliga bidrags-, låneoch kreditgarantigivningen till produktionsfrämjande åtgärder till förmån för det enskilda skogsbruket. Utredningen borde utarbeta förslag till stödregler med tillämpning av de nya, allmänna riktlinjerna för den statliga och statsunderstödda verksamheten på det skogliga området som riksdagen i skilda sammanhang godkänt. Departementschefen framhöll att det borde eftersträvas att göra stödformerna och grunderna i övrigt fullt tidsenliga med hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingens alltmer framträdande krav på en intensivare rationaliseringstakt inom skogsbruket. Bl. a. borde utredningen sålunda pröva möjligheterna att genom ändrad utformning av de statliga stödreglerna påverka strukturrationaliseringen i fråga om skogliga fastigheter. Angelägenheten av att skoglig samverkan mellan flera fastighetsägare underlättades borde beaktas. De i de ursprungliga direktiven liksom de i senare erhållna uppdrag berörda frågorna har givetvis i många avseenden samband med varandra. Såsom det tidigare behandlade spörsmålet angående skogsbrukets huvudvägar, har även vissa avsnitt ansetts ur arbetsteknisk synpunkt kunna särbehandlas.

Det framstår också som angeläget, att vissa delar av utredningsuppdragen rent tidsmässigt behandlas i förtur. De kan därigenom snabbare bli föremål för förslag och beslut och åtgärderna kan fortare leda till positiva effekter för det enskilda skogsbruket. För att så snabbt som möjligt underlätta en utveckling i riktning mot ökad rationalisering och samverkan är det enligt utredningens mening angeläget att genom en på lämpligt sätt driven inventering av de skogliga förhållandena snarast få fram ett sådant underlag, som kan utgöra en ram för och ge vägledning beträffande handlandet i dessa avseenden. Därigenom skapas ett ur många synpunkter nödvändigt underlag för bedömningar angående olika slag av skogliga åtgärder dels när det gäller samhällets insatser i fråga om rådgivning, stöd och övervakning, dels när den enskilde skogsägaren och skogsägarorganisationerna har att ta ställning i sitt handlande. Olika former av inventerings- eller planläggningsverksamhet bedrivs redan inom skogsbruket. Utredningen har kommit till den bestämda uppfattningen att verksamheten, i nuvarande snabba omställningsskede i fråga om förutsättningarna för ett lönsamt skogsbruk, bör inriktas på inventeringssidan och kraftigt intensifieras. Utredningen anser det synnerligen angeläget att fastare riktlinjer snarast kommer till stånd beträffande dels verksamhetens syfte, dels det statliga stödet till densamma. I avsaknad av dylika sammanhållande riktlinjer kan aktiviteten resultera i en alltför ambitiös målsättning i fråga om inventerings- eller planprodukterna, en splittring av statliga och enskilda resurser samt en icke ändamålsenlig 9

variation beträffande formerna för och resultaten av verksamheten. Riktlinjerna för såväl verksamhetens utformning och inriktning som för stödgivningen bör utformas så, att de befrämjar förenkling av inventeringsoch planläggningsarbetet samt begränsar kostnaderna för det. I enlighet med nu anförda synpunkter har utredningen funnit sig böra avge ett delbetänkande om skogsbrukets planläggningsfrågor. Enligt utredningens uppfattning kan de i förevarande betänkande framlagda förslagen upptagas till prövning utan att utredningens övriga förslag behöver avvaktas.

10 I samband med det utredningsarbete som avser här föreliggande delbetänkande har ett stort antal överläggningar förevarit med representanter för skogsstyrelsen och ett flertal skogsvårdsstyrelser, skogshögskolan och rikets allmänna kartverk. Kontakter har även förevarit med andra myndigheter och institutioner samt med vissa utredningar, organisationer och företag. Skogsstyrelsen har på utredningens hemställan utfört en särskild undersökning inom skogsvårdsstyrelserna angående den skogliga planläggningsverksamhetens finansiering, art och omfattning m. m.

KAPITEL

2.

Underlag för skoglig planläggning

det observeras att sådana införts på ekonomiska kartan först på senare år. Tidigare framställda blad saknar sålunda nivåkurvor. På dessa blad anges höjdförhållandena med höjdpunkter (ungefär 25 st. per kartblad). Den ekonomiska kartan i skala 1: 20 000 är av samma typ och utförande som kartan i skala 1: 10 000. Den topografiska kartan i skala 1: 50 000 trycks i fyra färger, varigenom det är möjligt att avskilja olika markslag från varandra. Höjdförhållandena anges normalt med nivåkurvor om 5 m ekvidistans. Bladindelningen för de ekonomiska och topografiska kartorna ansluter sig till visst fastställt koordinatsystem. Bladen är i regel kvadratiska med bildytan 50X50 cm. Ett ekonomiskt blad i skalan 1: 10 000 omfattar sålunda en areal av c:a 25 km2 och ett topografiskt blad i skalan 1: 50 000 omfat2.1. Allmänna kartor tar en yta av c:a 625 km2. Till grund för den ekonomiska kartframVid rikets allmänna kartverk framställs de ställningen ligger en fotokarta. Fotokartan allmänna kartorna. Vilka dessa är fastställs framställs genom sammansättning av flygav Kungl. Maj:t. Uppgifter om kartutgivningen kan hämtas ur kartverkets officiella bilder. Flygfotograferingen utförs i regel från omkring 4 600 m höjd i nord-sydgåenmeddelande, RAK-information. De för den skogliga planläggningen vik- de stråk. Negativet har formatet 23 X 23 cm. tigaste av de allmänna kartorna är den eko- Negativskalan blir omkring 1:30 000. Nornomiska kartan i skala 1: 10 000 eller över malt sker fotograferingen med omkring vissa delar av landet i skala 1: 20 000 och 60 % övertäckning i stråkled. Stråken den topografiska kartan i skala 1: 50 000 läggs dels centralt, s. k. huvudstråk, dels i eller över vissa delar av landet i skala kanten, s. k. sidostråk, av varje våd av eko1: 100 000. I vissa skeden av ett planerings- nomiska kartans bladindelning. Sidoöverarbete torde även provisoriska översikts- täckningen blir härvid c:a 64 %. Vid starkt kuperad eller markant plan terräng används kartan i skala 1: 250 000 vara värdefull. Den ekonomiska kartan i skala 1: 10 000 annan stråkplanering än den som nu betrycks vanligtvis i fyra färger men före- skrivits. Genom att kartverket nu börjat kommer även i en-, två-, respektive tre- övergå till användning av en ny instrumentfärgsversion. Beträffande nivåkurvor bör teknik (ortoprojektor) kommer i fortsätt-

Som underlag för den i detta betänkande behandlade formen av planläggning eller inventering i skogsbruket används kartor och flygbilder av olika slag, uppgifter angående skogstillstånd, ståndortsförhållanden, klimat, demografiska förhållanden samt tekniska informationer angående arbetsprocesser, m. m. Utredningen som gjort en relativt omfattande genomgång av befintligt underlagsmaterial har ansett det ändamålsenligt att i det följande lämna en översikt av materialet. Detta torde underlätta arbetet vid uppföljningen av utredningens förslag samt kunna tjäna som bakgrund till vissa rekommendationer som ges angående underlagsmaterialets ändamålsenliga utveckling och användning.

Il

ningen allt större delar av fotokartan att framställas genom en snabbare och mera exakt metod än den hittills använda. Beträffande den topografiska kartan kan nämnas att för områden med utgiven ekonomisk karta används denna som underlag för den topografiska kartläggningen. Stora delar av inre Norrland erhåller ej ekonomisk karta enligt nuvarande riktlinjer för kartläggningen. För dessa områden måste följaktligen framställningen av topografiska kartan ske utan stöd av någon storskaligare karta. Den flygfotografering som utförs av rikets allmänna kartverk sker dels som s. k. omdrevsfotografering, vilket innebär att ny fotografering av ett område återkommer enligt ett visst tidsschema, dels som komplettering av omdrevsfotograferingen för den allmänna kartläggningen. Därtill kommer beställningsfotografering mot särskild ersättning. Enligt gällande principer för omdrevsfotograferingen skall inga bilder behöva vara mer än sju år gamla för de delar av landet som sträcker sig upp till Västerbottens läns sydgräns. För Västerbottens och Norrbottens län är motsvarande intervall tio år. Fjälltrakterna är dock härvid undantagna. Beträffande dessa områden avses ett 15-årigt omdrev. Numera har praktiskt taget hela landet flygfotograferats och kartverkets flygfotoarkiv innehåller mer än 300 000 bilder. Även hos flertalet skogsvårdsstyrelser, länslantmäterikontor, lantbruksnämnder samt hos vissa skogsägareföreningar har centrala bildarkiv upprättats. För utförd och planerad flygfotografering redogörs årligen i kartverkets meddelande, R AK-inf ormation. I vissa delar av landet saknas ännu ekonomisk respektive topografisk karta. De närmast motsvarande kartor som här kan komma i fråga i samband med skoglig planläggning utgörs av vissa äldre, efterhand utgående kartserier. De viktigaste av dessa är generalstabskartan i skala 1:100 000 resp. 1: 200 000 samt, för vissa begränsade delar av landet, riksfotokartan i skala 1: 10 000. 12

2.2.

Lantmäterikartor

Lantmäteriväsendets kartor används för ekonomiska, tekniska, administrativa och rättsliga avgöranden. De avser i allmänhet enstaka fastigheter eller grupper av fastigheter, byar, o. s. v. Vanligen fungerar de som rättshandlingar till grund för fastighetstaxering m. m. Till kartorna hör som regel detaljerade beskrivningar med uppgifter om arealer, ägoslag och jordregisterbeteckningar m. m. För fastighetsregleringar upprättas kartor över större områden, för inägorna i skala 1: 1 000, 1: 2 000 och 1:4 000 samt för skogsmarken i skala 1: 4 000, 1: 8 000 och 1: 10 000. Dessa kartor innehåller vanligen inga höjduppgifter. Det har dock blivit allt vanligare att förse de fotogrammetriskt framställda kartorna med höjdkurvor eller med punktvisa höjduppgifter. En del av kartverksamheten avser kartograf isk bearbetning av befintligt material. Sålunda skall överlantmätarna numera begagna den nya ekonomiska kartan i skala 1: 10 000 för att upprätta och föra en fastighetskarta och en bestämmelsekarta. Bestämmelsekartan upprättas i anslutning till fastighetskartan för redovisning av planer och byggnadsreglerande bestämmelser, som bör beaktas vid fastighetsbildning, t. ex. generalplan, stadsplan, byggnadsplan, bestämmelser enligt naturvårdslagen, lagen om allmänna vägar, etc. Även i de fall där ekonomisk karta saknas för länet eller delar därav, finns i viss utsträckning sammanställningskartor över fastighetsindelningen. Dessa är grundade på laga skifteskartor, vanligen i skala 1: 4 000 eller 1:8 000. Inom delar av Norrland finns äldre avvittringskartor vilka är användbara i skogliga planläggningssammanhang. Verk, myndigheter, kommuner och enskilda tillhandahålls kopior av lantmäteriets arkivkartor. 2.3. Geologiska

kartor

Olika slag av geologiska kartor framställs vid Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Ursprungligen framställdes endast kombinerade berg- och jordartskartor i skala 1: 50 000 med seriebeteckning Aa. Av de 201 blad av denna typ, som utgetts fram t. o. m. 1965, är 135 mer än 50 år gamla och ett hundratal har gått ur handeln. För att kartutgivningen skulle påskyndas utgavs kring sekelskiftet 8 blad i skala 1: 100 000 med seriebeteckning Ac och 15 blad i skala 1: 200 000 med seriebeteckning Ab. Dessa blad är numera slutsålda. Utgivningen av kartor i dessa tre serier är avslutad. Kartorna täcker större delen av södra och mellersta Sverige. En fortsatt utgivning av kombinerade jord- och bergartskartor i skala 1: 50 000 med seriebeteckning Ae påbörjades 1964. Till en början kommer härvid endast tätorter och deras närmaste omgivningar samt malmtrakter att kartläggas. Kartläggningsarbeten pågår f. n. i Stockholms-, Uppsala-, Örebro- och NorrköpingsLinköpingsregionerna. Intill år 1959 utgavs de geologiska kartbladen (serie Aa) i samma bladindelning som den äldre topografiska kartan. För nu pågående kartbladsarbeten (serie Ae) används den nya topografiska kartan i skala 1: 50 000 som underlag. Från och med omkring år 1930 har ett moderniserat och tämligen enhetligt system tillämpats beträffande klassificeringen av såväl moränerna som de sedimentära jordarterna samt bergarterna. De tidigare utgivna kartorna är av en mera schabloniserad typ med bl. a. grövre jord- och bergartsklassificering. Med de från omkring år 1930 tillämpade principerna redovisas på kartorna bl. a. följande uppgifter. Nummer på eventuellt motsvarande topografiskt blad, det geologiska bladets namn och beteckning m. m., kommunikationsleder och bebyggelse, vissa administrativa gränser, sjöar och vattendrag, höjduppgifter för fastmark och djupuppgifter för sjöar, berggrundens och jordlagrens art. Djup i meter till morän eller berg anges för finkorniga jordarter (lera — finmo), grovkorniga jordarter (grovmo — grus) och torvjordarter. Moränens blockhalt i ytan anges i en tregradig skala. Dess-

utom klassificeras moränens finjordssammansättning. För att man inom rimlig tid skall kunna täcka de stora arealerna i norra Sverige inriktas arbetet där på översiktskartor i skala 1:200 000 samt i vissa fall 1:400 000. Översiktskartorna görs länsvis med en bergarts- och en jordartskarta för varje län. Karteringsarbetena har även omfattat vissa specialkartor. Dessa utgörs dels av översiktskartor över hela landet eller större landsdelar, dels av detaljkartor för särskilda ändamål. Av de senare finns t. ex. agrogeologiska kartor i skala 1: 20 000, med seriebeteckning Ad, över en stor del av sydvästra Skånes jordbruksbygd. Dessa torde ha visst, om än geografiskt starkt begränsat, intresse för skogsbruket. 2.4. Meteorologiska kartor och uppgifter Vid skoglig planläggning är det givetvis av intresse att ha viss kännedom om olika slag av klimatfaktorer. För en allmän överblick över riket torde Atlas över Sverige samt Sveriges klimat av Ångström utgöra lämpliga källor. För mera lokala överväganden då det gäller vinterklimatet och dess inverkan på drivningsplanläggningen finns två speciella utredningar avsedda för skogligt bruk. Dessa är Studier över klimatet i Norrland, Dalarna och Värmland av Äger och Studier över vinterklimatet i södra och mellersta Sverige av Johnson. Johnson beskriver temperaturen, snötäcket och tjälförhållandena i området söder om Värmland—Dalarna—Gästrikland. Äger beskriver och redovisar i kartor, diagram och tabeller dels temperatur, nederbörds- och vindförhållanden, dels snöns djup och konsistens. Beträffande sommarklimatet, vilket t. ex. torde ha intresse i samband med planläggning av återväxtåtgärder, föreligger bl. a. vissa utredningar från jordbrukstekniska institutet. Vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut finns ett mycket omfattande statistiskt material beträffande de svenska klimatförhållandena under en lång följd av år. Detta material kan utnyttjas för klimatutredningar av olika slag. Som ett led i det 13

internationella klimatologiska samarbetet ger institutet vart trettionde år ut en sammanfattande beskrivning av Sveriges klimat under den gångna trettioårsperioden. Den senaste av dessa s. k. standardperioder omfattade tiden 1931—1960. Tidigare nämnda arbete av Äger, vilket publicerats som nr 19/1964 i skogshögskolans serie Studia Forestalia Suecica, innehåller en uttömmande förteckning över sådan klimatologisk litteratur som har intresse i samband med skoglig planläggning. 2.5. Skogstaxatoriska

uppgifter

För beräkning av skogstaxatoriska uppgifter såsom t. ex. virkesförråd, sortimentsutredning och tillväxt står en mängd källor till förfogande. I princip avser uppgifterna antingen det enskilda trädet eller beståndet. I det följande skall några av de viktigaste av dessa källor beröras. För volymbestämning av det enskilda trädet har lagts fram funktioner för tall, gran och björk (Meddelande från Statens skogsförsöksanstalt, 1940, H. 32, nr 4 samt 1947, H. 36, nr 3). Funktionerna är dels av en enklare dels av en noggrannare typ. För bestämning av kubikmassan per arealenhet finns bl. a. enklare tabeller, där man med kännedom om beståndets medelhöjd och slutenhetsgrad kan avläsa kubikmassan. Dylika tabeller finns t. ex. i den av Norrlands Skogsvårdsförbund utgivna Praktisk skogshandbok. För noggrannare kubikmassebestämning kan, efter stickprovsmätning av ett antal träd i beståndet, användas de tidigare nämnda kuberingsfunktionerna. En snabb och ofta använd metod är att med hjälp av ett s. k. relaskop beräkna beståndets grundyta per hektar samt, med kännedom om medelhöjd och stamform, i hjälptabeller eller diagram avläsa det aktuella virkesförrådet. För sortimentsutredning, d. v. s. beräkning av gagnvirkesutfallet, behöver man i princip känna till trädets höjd, form och brösthöjdsdiameter. I Meddelanden från statens skogsforskningsinstitut, band 38, nr 7, har man år 1950 publicerat s. k. avsmal14

ningstabeller för tall och gran. Dessa tabeller gör det möjligt att på ett enkelt sätt beräkna gagnvirkesutbytet. Trädets eller beståndets tillväxt kan bestämmas antingen genom direkta mätningar av bl. a. årsringsbredd och toppskottslängd samt därpå följande beräkning eller genom användning av s. k. erfarenhetstal. Sådana erfarenhetstal finns bl. a. i den tidigare nämnda Praktisk skogshandbok samt i Riksskogstaxeringens produktionsöversikter (Meddelanden från statens skogsforskningsinstitut, band 50, nr 1/1961). Slutligen bör även nämnas en vid skogshögskolan år 1964 publicerad rapport av Äger, Nilsson och von Segebaden Beskrivning av vissa skogstekniskt betydelsefulla bestånds- och trädegenskaper samt terrängförhållanden (Studia Forestalia Suecica, nr 20/1964). Uppgifterna i denna rapport ger möjlighet till snabba och översiktliga bedömningar av bl. a. virkesförråd, produktionsförmåga och sortimentssammansättning. 2.6. Uppgifter angående arbetskraftsåtgång Till hjälp för beräkning av arbetskraftsåtgång och val av maskintyper vid i första hand drivningsarbeten samt kostnadsberäkningar i dessa sammanhang kan följande tre år 1964 publicerade arbeten nämnas, nämligen Prestationer och kostnader vid drivningsarbete i skogsbruket av Järvholm och Kilander, Beskrivning av vissa skogstekniskt betydelsefulla bestånds- och trädegenskaper samt terrängförhållanden av Äger, Nilsson och von Segebaden samt Studier över klimatet i Norrland, Dalarna och Värmland av Äger. Nämnda tre arbeten har utgivits i en volym av Svenska Skogsvårdsföreningen under titeln Skogstekniska data 1964. 2.7. Kartor och uppgifter angående transportleder Uppgifter angående skogsbrukets huvudtransportsystem framgår dels av de tidigare behandlade allmänna kartorna, dels av spe-

ciella utredningar som redogör för befintliga transportleder och deras ändamålsenlighet och som i många fall även presenterar en plan för det framtida skogsvägnätet. Sådan speciell inventering och planläggning utförs bl. a. för interna behov inom statsskogsbruket och det enskilda storskogsbruket. I skogsbruksutredningens tidigare framlagda delbetänkande angående skogsvägar (SOU 1963:71) framfördes bl. a. vissa förslag angående översiktlig vägnätsplanering. I förevarande frågor har chefen för jordbruksdepartementet anfört (prop. 1965: 1 bil. I l s . 209) bl. a. att skogsbruksutredningens betänkande innehåller förslag som är ägnade att effektivisera den statliga verksamheten på området. Statsrådet framhöll att det sålunda är av stor vikt att en översiktlig planering rörande behovet av och det ungefärliga läget för skogshuvudvägar genomförs i hela landet. Vidare erinrades om att genom beslut av 1962 års riksdag ökade resurser ställts till både skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas förfogande för att regional skogsvägplanering skulle kunna genomföras i större utsträckning än tidigare.

Det framhölls även att planerna bör revideras tid efter annan samt att denna verksamhet även i fortsättningen bör bekostas av statsmedel. De synpunkter på det fortsatta arbetet med denna planering, som utredningen anlagt, föranledde ingen invändning från departementschefens sida. Propositionen väckte ingen riksdagens erinran (rskr 1965: 9, SFS 1965: 303 om ändring i kungörelsen den 30 juni 1943 nr 530 angående statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader m. m., SFS 1965: 304 om ändrad lydelse av 2 § kungörelsen den 6 juni 1941 nr 492 angående lån från skogsväglånefonden). Här ifrågavarande planering kan avse antingen delar av länet eller hela länet. Arbetet, vilket huvudsakligen omhänderhas av skogsvårdsstyrelserna, sker i samråd med skogsbrukets representanter och berörda länsmyndigheter samt redovisas av skogsvårdsstyrelserna i form av kartor, beskrivningar och kalkyler. I nyssnämnda delbetänkande angående skogsvägar har utredningen bl. a. redogjort för omfattningen av och principerna för den översiktliga planeringen av skogsvägnätet.

KAPITEL

3.

rlanläggn

hittillsvarande

syfte och

3.1. Inledning Planläggning inom skogsbruket är av gammalt datum. Man har bl. a. på grundval av skogsuppskattning, skogstaxering och skogskartering upprättat olika former av skogsindelningsplaner. Dessa indelningsplaner har avsett att ge skogsägaren uppgifter beträffande virkesförråd, skogens tillväxt, skogens fördelning på ålders- och/eller huggningsklasser, trädslagssammansättning, åtgärdsbehov m. m. På grundval av det sålunda beskrivna skogstillståndet och med hjälp av skogskartans uppgifter angående skogsbeståndens lokalisering, topografiska uppgifter etc. har det blivit möjligt att upprätta planer för skogsägarens handlande beträffande avverkningar, skogsvård m. m. Målet har varit att möjliggöra ett på såväl kort som lång sikt optimalt ekonomiskt och produktionsmässigt skogsbruk samtidigt som en jämn och uthållig virkesavkastning på basis av ett skogsinnehav med i möjligaste mån jämn åldersoch/eller huggningsklassammansättning eftersträvats. Riktlinjerna för virkesavkastningens trädslags-, dimensions- och sortimentssammansättning har under årens lopp ändrats bland annat på grund av nya ekonomiska och tekniska förutsättningar inom såväl skogsbruket som skogsindustrin. Tekniskt-ekonomiska skäl kan särskilt för den enskilda mindre fastigheten komma i strid med tanken om en jämn och uthållig virkesavkastning. 3.2. Syfte och bedrivande 3.2.1. Allmänt Planläggningen kan avse olika nivåer respektive olika speciella faktorer inom skogs16

bruksdriften. Nivåerna kan vara av tidsmässig art avseende t. ex. en 5 å 1 O-årsperiod, ett år eller en säsong. Nivåbegreppet kan även vara av arealmässig innebörd t. ex. avseende hela riket, en länsgrupp, ett län, en kommun, ett helt skogsbolag, en förvaltning, ett skogsbruksområde eller samverkansområde, en enstaka fastighet, ett enstaka avverkningsområde etc. Speciella faktorer kan t. ex. vara skogsvård, avverkning, transportsystem, arbetskraft o. s. v. Man kan i princip även tala om planläggning ur administrativa, biologiska resp. tekniska synpunkter men härvid fortfarande med huvudinriktning på ett ekonomiskt optimalt resultat. De här nämnda begreppen och principerna kommer i praktiken i allmänhet att mer eller mindre flätas in i varandra. Den långsiktiga skogliga planläggningen dikterades tidigare i huvudsak av administrativa och biologiska synpunkter. Med de tilltagande kostnaderna och skogsbrukets förändrade ekonomiska förutsättningar har arbetskraftsfrågor samt ökande mekanisering medfört att de tekniska synpunkterna, vid sidan av de administrativa och biologiska, kommit att inta en allt mer dominerande plats i planläggningen. Vidare har den efter senaste världskriget såväl kvantitativa som kvalitativa utvecklingen av flygbildmaterial gett skogsbruksplaneraren helt andra möjligheter till snabb och detaljrik information än vad som tidigare stod till buds. Härutöver bör beaktas att behovet av samverkan mellan olika ägare och ägarekategorier blivit alltmer accentuerat och planläggaren har därigenom kommit att ställas inför i viss mån nya avvägningsproblem.

Planläggningsverksamheten inom det enskilda, mindre skogsbruket har i nu förevarande avseende i allmänhet utförts av skogsvårdsstyrelserna, ofta i samråd med arbetsmarknadsmyndigheter och skogsägareföreningar och ibland efter önskemål av dessa. Verksamheten har inbegripit dels fastighetsvisa, dels områdesvisa planer omfattande ett flertal fastigheter. I vissa trakter har planläggningsverksamheten helt omhänderhafts av skogsägareförening eller av konsultföretag.

3.2.2. Skogsvårdsstyrelseorganisationen För att en plan för en enskild fastighet skall kunna stödjas med statsbidrag sägs i bilaga till skogsstyrelsens cirkulärskrivelse A nr 51/1965 att planen skall innehålla beståndskarta i lämplig skala med i lättillgängliga termer utformad beståndsbeskrivning jämte åtgärdsförslag, på okulär bedömning grundad uppskattning av virkestilllgångarna fördelade efter ålders- eller huggningsklasser, beräkning av årlig tillväxt samt avverkningsberäkning för lämplig period. Inom skogsvårdsområden (SFS 1940: 599 ändrad senast 1960: 327) respektive samverkansområden (k. br. 3 juni 1960, vilket i mera väsentligt avseende ändrats senast 17 april 1964) upprättas en gemensam plan för alla de ingående fastigheterna. Verksamheten inom dessa områdesbildningar stöds med medel ur anslaget åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. och har tillkommit enligt de bestämmelser som nyss angivits. I här nämnda planer för det enskilda, mindre skogsbruket redovisar skogsvårdsstyrelserna bl. a. de objekt som är bidragsberättigade. Beträffande s. k. regional planering och områdesvis skogsbruksplanläggning, vilken ingår i skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet, har skogsstyrelsen utfärdat rekommendationer i cirkulärskrivelse A nr 29/ 1966. Den områdesvisa planens innehåll bör, enligt nämnda rekommendationer, behandla såväl produktions- som driftsfrågorna. Viktiga avsnitt är följande.

— Skiss över områdets drivnings-och transportförhållanden — Förslag till rationella behandlingsenheter — Angelägenhetsgradering av behandlingsenheterna — Förslag till skogsvårdsåtgärder och avverkningar — Lämplig ordningsföljd mellan områdets olika delar vid genomförandet av skogsvårdsåtgärder och avverkningar — Möjligheter till samverkan och koncentration av åtgärderna — Lämplig disposition av arbetskraft och maskiner, i vissa fall även mark (exempelvis omläggningsförslag). Av skrivelsen framgår även bl. a. följande. Planläggningsområdet bör avgränsas med hänsyn till omkringliggande områden. Naturliga drivningsdelare är höjdsträckningar, större myrar, sjöar eller andra vattendrag samt större inägoområden. Även järnvägar och i vissa fall större allmänna vägar kan vara begränsande. Dessutom inverkar avståndet till större transportled, avsättningsortens läge samt befintliga vägar i skogsmarken. En sådan områdesbildning bygger på samverkan efter naturliga och bestående förutsättningar på drivningssidan. Områdets storlek skall vara ändamålsenlig ur såväl planläggnings- som driftssynpunkt. Den ändamålsenliga storleken varierar med den intensitet med vilken skogsbruket bör bedrivas. Där förvaltningen inte är fast organiserad torde i stort områden av storleksordningen 1 000 till 5 000 ha kunna tillrådas. I södra delarna av landet kan mindre områden komma i fråga. Planen skall behandla området som helhet. Den bör alltså inte tyngas av allt för mycket detaljer men ändå innehålla riktlinjer som kan appliceras även på de enskilda fastigheterna. Den bör utformas och arbetsmetodiken anpassas till följande kronologiska planläggningssammanhang. 1. inventering av planläggningsområden — skiss över områdesindelning jämte vissa preliminära förslag för aktuella områden, 2. områdesvis skogsbruksplanläggning — riktlinjer och vissa detaljerade anvisningar, 3. årsplanläggning — detaljplaner för de närmaste åren — dels aktuella arbetsprogram för skogsdriften och dels åtgärdsplaner samt 4. uppföljning — stämpling och annan rådgivning i samband med att olika arbetsuppgifter skall genomföras.

Speciella förhållanden hos planläggningsområdet bör givetvis sätta sin prägel på planläggningen, som också i första hand bör inriktas på de svagare punkterna i områdets skogsbruk. Den bör baseras på en rationell indelning av området i drivningstrakter och behandlingsenheter. Indelningen av området i drivningstrakter skall grundas på lämpliga drivningsmetoder, markens bärighet, stenighet och lutning, förekomsten av trakter lämpliga för barmarksdrivning, villkorliga och ovillkorliga drivningsgränser samt terrängtransportriktningar. På grundval av drivningsindelningen skisseras förslag till vägnät varvid behovet av vägar för angränsande områden beaktas. Indelningen av området i behandlingsenheter grundas på markens produktionsförmåga i de enskilda bestånden samt på drivningsindelningen och de faktorer som bestämmer denna. Ståndorten skall vara så enhetlig i dessa avseenden att i stort sett samma drivningsteknik kan tillämpas och en för varje utvecklingsstadium likartad utveckling och skötsel av behandlingsenheten är möjlig under hela omloppstiden. Planläggningsarbetet består till stor del av inventering. En rationalisering av inventeringstekniken har därför betydelse för både kapacitet och kostnader. Den kan ske genom samtidig inventering av planläggningsområdet i sin helhet, rationell kombination av flygbilds- och fältinventeringsteknik samt träning av personalen — särskilt i flygbildstolkning. Genom samtidig inventering av ett område i sin helhet kan gångtider och antal i fält besökta bestånd nedbringas. Detta förutsätter att fältarbetet inte binds till fastighetsgränserna som vid fastighetsvis inventering. Användningen av flygbilder möjliggör dessutom en samlad överblick över området och dess frågekomplex. Med hjälp av flygbilderna kan man dessutom bibehålla detta översiktliga grepp under hela inventerings- och planläggningsskedet. Det är viktigt för effektiviteten att denna samlade överblick kommer till stånd redan i begynnelseskedet och att man till ledning för inventeringen kan göra ett ramprogram för området som bl. a. vägleder förslagen till behandlingsenheter, samverkan och effektivisering av områdets skogsdrift. Rationell kombination av flygbilds- och inventeringsteknik bygger på bildtolkning på rummet genom jämförande bedömningar och uppskattningar olika bestånd m. m. emellan jämte

säkerställande av resultaten medelst kontroller eller stickprov i fält. Omfattningen av fältarbetet är beroende på med vilken säkerhet man kan göra rumsbearbetningen, ändamålet med inventeringen och kraven på noggrannhet. Säkerheten vid rumsbearbetningen beror på förrättningsmannens rutin och objektens svårighet att tolka i bild. Vid framställning av områdesplan jämte planer för de i området ingående enskilda fastigheterna har skogsvårdsstyrelserna i stort sett arbetat efter — om det renodlas — två principer. I ena fallet studerar man de enskilda fastigheterna och samlar in uppgifter för dessa. Det fastighetsvisa materialet sätts därefter samman, under hänsynstagande till området, till en områdesvis plan. I andra fallet utgår man från området som helhet och gör i första hand en planläggning för detta. Efter viss detaljkomplettering av materialet framställs sedan fastighetsvisa planer.

3.2.3. Skogsägareföreningarna Inom Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund (SSR) har utarbetats en promemoria om planläggningsverksamheten. Materialet, som tillställts utredningen, återges här sammanfattningsvis. Inom vissa områden, där skogsvårdsstyrelserna ej i någon större omfattning ägnat sig åt områdesplanering, har skogsägareföreningarna själva i en del fall påbörjat områdesvis skogsbruksplanläggning. SSR anger dock att detta rör sig om en blygsam försöksverksamhet utom i vad avser Södra Sveriges Skogsägares Förbund (SSSF) som i ett tiotal år arbetat med fastighetsvis planläggning och under senare år även påbörjat områdesplanläggning. Grundmaterialet databehandlas efter ett av föreningen utarbetat system. Ur områdesplanen bryts fastighetsvisa planer ut. Härigenom blir åtgärdsförslag, beståndsindelning m. m. för den enskilda fastigheten inpassade i helhetsbilden för området. Beträffande de områdesvisa planerna anges rent allmänt att dessa ger de data som fordras för att effektivt driftsplanlägga skogsbruket. Den områdesvisa planen bör omfatta ett område med skog huvudsakligen i

privat ägo och utan hänsynstagande till de enskilda fastigheternas gränser. Beträffande områdenas storlek anger man förslagsvis följande: södra Sverige 3 000— 12 000 ha, mellersta Sverige 8 000—30 000 ha och norra Sverige 15 000—60 000 ha. Områdenas begränsning bör i princip sammanfalla med drivningsdelare såsom t. ex. sammanhängande större jordbruksområden, större vattendrag och sjöar samt större vägar. Andra avgränsande faktorer kan vara vägnätets utformning, administration och avsättningsförhållanden samt driftsteknisk gemenskap. Man anger vidare att den regionala vägplanen och indelningen i transportområden bör utgöra stommen för planeringsverksamheten. I områdesplanen bör vägplaneringen utföras mer i detalj inom respektive transportområden, varvid stor hänsyn tages till tvingande drivningsgränser beroende på terrängbeskaffenheten, bärigheten under sommarsäsongen, lutning, stenighet och övriga markanta terränghinder. En kombinerad terräng- och bärighetskarta bör därför separat fogas till områdesplanen. Beträffande planens innehåll anges det att det centrala bör vara inventeringen av beståndens väsentliga skogliga data och därtill hörande åtgärdsförslag, med vars hjälp den som erhåller planen kan göra fleråriga skogliga bedömningar och dra grova riktlinjer för att skapa förutsättningar för en rationell drift genom arealkoncentration, exempelvis genom samarbete över ägogränserna i vad avser såväl avverkning som skogsvård. Förekommande åtgärdsförslag kan eventuellt begränsas till att huvudsakligen ange huggningsklass och angelägenhetsgrad. Den egentliga områdeskartan, skogskartan, bör utgöras av ett flygbildsunderlag, som ger en bredare information än konventionellt ritade skogskartor. De senare är dock lämpliga vid den konkreta detaljplanläggningen samt för noteringar i olika avseenden, övriga eventuellt erforderliga informationer såsom åtgärdsförslag, arealuppgifter m. m. bör lämnas i planens tabeller. Beträffande fastighetsvisa planer anförs att det för den enskilde skogsägaren givet-

vis är värdefullt att ha god kännedom om sitt skogsinnehav i vad rör kubikmassa, areal, åldersklassfördelning m. m. Dessutom är det rent administrativt, för skogsägaren själv och hans organisation, av betydelse att ha ett åtgärdsförslag med god anknytning till områdesplanen. Den fastighetsvisa planen får, enligt här föreslagen uppläggning, en översiktlig utformning, vilket torde vara till fyllest för den enskilde skogsägarens handlande. 3.2.4. Domänverket I material som domänverket överlämnat till utredningen framhålls bl. a. att den mest markanta förändringen inom skogsbruket under senare år varit den tekniska utvecklingen med bl. a. kraftigt ökad insats av maskiner. Domänverkets maskininvesteringar var sålunda år 1955 1,5 milj. kr., år 1965 mellan 10 och 11 milj. kr. och beräknas uppgå till c:a 18 milj. kr. år 1975. Denna utveckling innebär mer än en tiodubbling av maskininsatsen på 20 år och leder till en fullständig mekanisering av drivningsarbetet i skogsbruket. För att kunna genomföra denna mekanisering med bästa möjliga resultat krävs en genomgripande planering. Parallellt med den tekniska utvecklingen sker en organisatorisk utveckling som är framtvingad eller möjliggjord av den tekniska utvecklingen. Det påtalas vidare att markens bärighet börjat bli en allt mer besvärande faktor bå grund av att transportekipagen blir allt tyngre. Utvecklingen leder till drivning enligt löpandeband-principen, där olika arbetsprocesser allt mer griper in i varandra och där terrängtransporten allt mer integreras med vidaretransporten. Den indelningsmetod som för den närmaste framtiden kommer att användas i domänverket innehåller följande arbetsmoment: transportområdesindelning, arealplanering, taxering, kartframställning samt bearbetning av data. En skogsindelningsmetod av en i dag önskvärd beskaffenhet bör utformas så att man erhåller lämpligt underlag för en avverk19

ningsberäkning. Den skall möjliggöra god kontroll och uppföljning av skogens utveckling samt ge lokalförvaltningen nödvändiga uppgifter för förvaltningsarbetet. Det aktuella objektet bör i första hand indelas i transportområden för att ge underlag för bedömning av erforderliga väginvesteringar samt för att förutsättningarna för bl. a. året-runt-arbete och samordningen mellan terrängtransport—vidaretransport skall kunna belysas. Indelningen redovisas på kartor. I samband med s. k. arealplanering delas skogsmarken upp i avdelningar vilka urskiljs med hänsyn till biologiska och drivningstekniska förhållanden. Avdelningarna redovisas på karta samt beskrivs i särskild sammanställning som ger uppgifter angående virkesförråd, trädslag, bonitet, åldersklass och huggningsklass. Dessutom tillkommer ängel ägenhetsgraderade förslag till åtgärder t. ex. avseende huggningsingrepp eller återväxtåtgärder. Härutöver ges uppgifter om typ av transportområde samt om markens bärighet, stenighet och lutning. Efter bearbetning av detta material och en därpå följande provytetaxering erhålls diverse kvantitativa uppgifter, bl. a. sådana som resulterar i en avverkningsberäkning.

3.2.5. Det enskilda, större skogsbruket Innehållet i de planer som f. n. framställs inom det enskilda storskogsbruket torde i stort sett vara detsamma som här angivits för statsskogsbruket. Variationerna är dock betydande. Tre exempel som publicerats under senare tid är återgivna under avsnitt 3.3.2.2.1—3.

3.2.6. Arealplanering Som ett led och en metod i planläggningsarbetet har diskuterats den s. k. arealplaneringen. I litteraturen ges skilda definitioner av begreppet. Dessa varierar i detaljerna medan principen synes i stort vara densamma. Följande utdrag som är hämtat ur en beskrivning efter professor Einar Stridsberg vid skogshögskolan torde återge de väsentliga arealplaneringsprinciperna.

20 Arealplaneringen utgör en huvudbeståndsdel i kartläggningen, varvid huvudsyftet är att åstadkomma en bättre beståndsarrondering genom att dela in arealen i behandlingsenheter, även kallade storbestånd. Dessutom skall vid kartläggningen göras en prioritetsgruppering av föreslagna åtgärder. Kartläggningen skall vidare bygga på en strävan till arealkoncentrering av åtgärderna. Detta sker genom att man delar in arealen i åtgärdsområden. Arealplaneringen skall bygga på behandlingsenheten som grundenhet. Ett antal behandlingsenheter bildar ett års åtgärdsområde ( = arbetsområde). Ett lämpligt antal sådana åtgärdsområden bildar tillsammans den minsta förvaltningsenheten. Till varje åtgärdsområde återkommer man efter visst tidsintervall. Intervallet eller omdrevet blir främst beroende av skogsmarkens geografiska läge i landet, så att man i Nordsverige har längre intervall, i Sydsverige kortare. Uppdelningen i behandlingsenheter avser inte att vara en tillfällig hjälp utan något i stort sett bestående. En viss anpassningsbarhet måste man dock tänka sig varför behandlingsenhetens gränser inte får anses vara en gång för alla fixerade. De i enheten ingående kärnområdena bör dock komma igen från planläggningsperiod till planläggningsperiod. Arealplaneringen skall utföras i nära samråd med företags- eller förvaltningsledning så att planeringen utformas på grundval av de riktlinjer som är vägledande för företagets skogsbruksdrift. En planläggning mera i detalj bör ske först då respektive åtgärder blir aktuella d. v. s. sedan årets åtgärdsområden blivit fastställda. Som en särskild typ av behandlingsenheter urskiljs de områden som utgörs av »icke skogsmark» t. ex. vägar och upplagsplatser, kraftledningsgator, impediment, inägor m. m. För den produktiva skogsmarken görs en huvuduppdelning på »normalt bestockad skog» och »trasskog». Med trasskog avses då skog av sådan beskaffenhet att markens virkesproducerande förmåga ej utnyttjas på ett tillfredsställande sätt. Såväl den normalt bestockade skogen som trasskogen delas in i »driftsåldersklasser». Önskan att erhålla stora behandlingsenheter får många gånger uppfyllas genom sammanslagning av mindre arealenheter med sinsemellan kanske rätt varierande skogstillstånd. Efter denna sammanslagning, s. k. beståndsarrondering, skall man genom beståndsutjämnande åtgärdsingrepp så småningom erhålla ett mer homogent skogstillstånd inom hela behandlingsenheten. Valet av driftsåldersklass dikteras av det »utvecklingsstadium» som

är normgivande för behandlingsenhetens skötsel. Detta utvecklingsstadium behöver inte nödvändigtvis vara det arealmässigt dominerande. Det väsentligaste problemet är att å ena sidan skapa behandlingsenheter av sådan storlek och form att det underlättar driftsrationaliseringen inom skogsbruket men att å andra sidan undvika alltför stora anpassningsförluster d. v. s. alltför radikala beståndsutjämnande ingrepp. I skogsstyrelsens cirkulär A nr 29/1966 anges arealplanering vara en planläggningsmetod som tar sikte på att, efter i cirkuläret rekommenderade indelningsgrunder, utforma och lokalisera behandlingsenheter samt kombinera dessa till drivningstrakter för att underlätta driftsrationaliseringen. Metoden bör därför enligt skogsstyrelsen användas genomgående där man bedriver områdesvis skogsbruksplanläggning. I en till utredningen överlämnad promemoria framhåller domänstyrelsen bl. a. följande. Med arealplanering avses en uppdelning av skogsmarken i avdelningar med hänsyn inte endast till biologiska förhållanden utan även till vissa drivningstekniska faktorer. Med en avdelning avses i detta sammanhang ett skogsmarksområde med nöjaktigt likartade ståndorts- och drivningsförhållanden som sammanföres till ett framtida bestånd med gemensam föryngringstidpunkt. Väsentligt är också att dessa avdelningar ej får göras så små att de på grund av den begränsade arealen i praktiken ej kan behandlas som bedömd huggningsklass och åtgärd avser. Minimiarealen för en avdelning kommer att bestämmas för varje revir och kan tänkas uppgå till storleksordningen 5—10 ha. Vid arealplaneringen skall ovillkorliga transportområdesgränser även utgöra gränser för avdelningar. Avdelningarna avser att vara »byggstenar» i den fortsatta driftsplaneringen inom reviren. En eller flera avdelningar skall därför kunna utgöra en avverkningstrakt. »Avdelning» innebär, enligt utredningen, i princip detsamma som de i tidigare sammanhang nämnda termerna »behandlingsenhet» resp. »storbestånd».

3.3. Planläggningsförfaranden planprodukter

och

3.3.1. Länsvis planläggning Skogliga utredningar eller planer som avser helt län eller större länsdel har hittills framställts blott inom ett fåtal län. De är tämligen varierande till syfte, innehåll och utformning. Som exempel kan nämnas att skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län utarbetat en länsplan kallad Skog 80. Planen skildrar i stora drag skogstillståndet i länet enligt riksskogstaxeringen 1953—1959 och drar upp riktlinjerna för ett skogsskötselprogram fram till år 1980. Syftet var enligt skogsvårdsstyrelsen främst att till en större publik föra ut resultaten av den utredning om länets skogsbruk som gjordes åren 1960— 1961 (SOU 1962: 1). Likartade publikationer har utgivits även av andra skogsvårdsstyrelser, bl. a. i Västernorrlands respektive Västerbottens län. År 1966 publicerades utredningen Skogen och dess utveckling i Norrbottens län. Utredningen ingår som en del av den s. k. Norrbottenplanen för näringslivets utveckling inom länet och är avsedd att vara till vägledning för det praktiska handlandet under den närmaste framtiden. Huvuddelen av utredningsarbetet har utförts vid skogshögskolan, i första hand vid dess institution för skogstaxering. I ett avslutande kapitel framlägger skogsvårdsstyrelsen i länet ett handlingsprogram för skogens avverkning och vård.

3.3.2. Områdesvis och fastighetsvis planläggning 3.3.2.1. Det enskilda, mindre

skogsbruket

3.3.2.1.1. Allmänt Utredningen har vid granskning av under hand inhämtat material funnit att syfte, metoder och produkter beträffande den områdesvisa skogsbruksplanläggningen varierar i tämligen hög grad såväl mellan olika skogsvårdsstyrelser och skogsägareföreningar som inom en och samma skogsvårdsstyrelse eller förening från år till år. I stort kan sägas att man beträffande 21

de områdesvisa planerna ännu befinner sig på ett försöksstadium. Centrala rekommendationer är ej alltid bindande för verksamheten. De i det tidigare refererade rekommendationerna är av tämligen färskt datum (1966). Då utvecklingen beträffande planläggningsverksamheten inom bl. a. det enskilda, mindre skogsbruket på senare år gått snabbt och på skilda håll, som nämnts, enligt i vissa avseenden olika linjer, ställer det sig svårt att välja lämpliga exempel. Utredningen har emellertid, efter granskning av diverse material, valt att redogöra för den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna verksamheten inom Norrbottens, Västerbottens och Kopparbergs län. Valet har skett bl. a. på den grunden att ifrågavarande skogsvårdsstyrelser har längre erfarenhet av områdesvis skogsbruksplanläggning. Vidare lämnas redogörelse för den planläggningsverksamhet som bedrivs av Södra Sveriges Skogsägares Förbund (SSSF) och av konsultföretag som Gävleborgs-Härjedalens Skogsägareförening anlitar.

3.3.2.1.2. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län Skogsvårdsstyrelsen anger att den områdesvisa planläggningen i första hand har kommit till för att skapa förutsättningar för ett planmässigt skogligt handlande inom det enskilda, mindre skogsbruket. Syftet är bl. a. att lägga fram konkreta förslag till gemensamma avverkningstrakter, skogsbilvägar och större skogsvårdsobjekt. Områdesplanerna upprättas i stort sett utan hänsyn till fastighetsgränserna. Enskilda skogsbruksplaner kan, om fastighetsägaren så önskar, framställas som reviderade utdrag ur områdesplanen. Härvid ändras icke bestånds- och drivningstraktsgränserna. Viss revidering sker dock. Denna avser i första hand virkesförråden. Planläggningsenheterna (områdena) omfattar ett eller flera skifteslag. Medelstorleken för områdena ligger vid c:a 3 500 ha. Inom områdena är skogsmarken i regel uppdelad på ett stort antal ägare. Angelägenhetsgraderade beställningar för

den områdesplanläggning som skall utföras under en fältsäsong inlämnas till planläggningsdetaljen i november eller december månad året före planläggningsåret. Under januari—mars bearbetar planläggningspersonalen föregående säsongs fältarbeten samt förbereder kommande planläggning. Förarbetet innebär främst anskaffning av stomkartor och viss bearbetning på flygbilder. Fältarbetet påbörjas i regel i april månad och kan vissa år pågå till mitten av december. Vederbörande skogsvårdskonsulent kontaktas alltid för orientering om speciella förhållanden inom området. Konsulenten håller kontakt med berörda markägare. Fortlöpande kontakter hålls även med skogsägareföreningen. Områdesplanen innefattar skogskarta på väv för fältbruk, skogskarta på väv (rullad) för registrering av åtgärder, skogskarta på papper för anteckningar m. m., förslag till skogsbilvägar (överarbetat utdrag ur regional vägnätsplan), drivningskarta med förslag till drivningstrakter (transparent material) samt detaljplan — d. v. s. text- och tabellavsnitt. Skogskartan framställs på stomme i skala 1 : 10 000 inom kustlandet och 1 : 20 000 inom inlandet. Den slutliga kartprodukten är upprättad i skala 1 : 1 0 000. Kartan redovisar administrativa gränser av skilda slag (från länsgräns till fastighetsgräns), vägar (även planerade skogsbilvägar), ägoslag, vissa faktorer av betydelse ur drivningssynpunkt (myrar, skravelmarker, försumpade områden etc). Lutningsförhållanden som kan avläsas av flygbild och som kan tänkas inverka på drivningar och vissa skogsvårdsåtgärder markeras med lutningsstreck. Vidare redovisas och markeras med färgläggning de av lantbruksnämnden godkända förslagen till nedläggning och beskogning av åkermark samt härutöver, med annan färgläggning, ytterligare förslag — ännu ej godkända av lantbruksnämnden — avseende nedläggning av åkermark. Bestånden redovisas med beståndsnummer och huggningsklassbeteckning. När skogskarta, vägförslag, åtgärdsförslag, förslag till indelning i drivningsområ-

den samt avverkningsberäkning utarbetats för området upprättas på drivningskartan ett förslag till indelning i drivningstrakter. Drivningstrakterna bör vara naturliga behandlingsenheter, som i en framtid kan bilda enhetliga bestånd. Vid uppdelningen av ett drivningsområde i två eller flera drivningstrakter anpassas dock gränsdragningen i görligaste mån till beståndsgränser och rågångar. Yttergränser och drivningsriktningar inritas på kartan. Den tidsmässiga angelägenhetsgraderingen av behandlingen anges. Den s. k. detaljplanen innehåller huvudsakligen följande. — Redovisning av arealer och skogstillstånd — bl. a. med angivande av bonitet, virkesförråd, tillväxt samt skogsmarksarealens och virkesförrådets fördelning på huggningsklasser. — Fastighetsförteckning. — Kommentarer till skogstillståndet och åtgärdsförslaget (åtgärdsförslaget avser en tioårsperiod). — Beståndsbeskrivning och åtgärdsförslag (huvudsakligen i tabellform). — Sammanställningar — bl. a. avseende föreslagna avverkningstrakter, bidragsberättigade åtgärder samt under perioden föreslagna åtgärder. Skogsvårdsstyrelsen understryker att planen med tillhörande kartor är en normalplan, som med utgångspunkt från det faktiska skogliga förhållandet inom det planlagda området, och med hänsyn till nuvarande skötsel- och awerkningsmetoder, endast avser att ge en viss ledning inför det skogliga handlandet under en tioårsperiod. Kombinationen skogsbruk—annan verksamhet kan ofta medföra ekonomiskt välgrundade ändringar av den enskilda planens normalförslag. De föreslagna gemensamma åtgärderna i områdesplanen måste alltid anpassas till de enskilda markägarnas målsättning. En viss anpassning av årsuttaget till det aktuella läget på virkesmarknaden är ofta, nödvändig. Beträffande arbetsmetoderna må följande nämnas. Avgränsningen av bestånd utförs i tveksamma fall i fält direkt på stereomonterade

flygbilder i skala 1 : 30 000. Vid fältarbetet insamlas erforderliga data för varje bestånd. I samband härmed upprättas även ett preliminärt åtgärdsförslag samt en kostnadsberäkning av de bidragsberättigade åtgärderna. Före fältbesöket har det regionala vägnätsförslaget inlagts på flygbilden. Med ledning av konceptet till skogskarta samt de bearbetade fältuppgifterna upprättas ett förslag till indelning av området i avverkningstrakter. Arealräkningen utförs manuellt och fältuppgifterna registreras på grundkort, som kan användas för eventuellt kommande nålkortsbearbetning. Innan den färdiga planen sänds ut från skogsvårdsstyrelsen granskas den av sektionschef och länsjägmästare. Vid denna granskning är i regel representant för skogsägareföreningen närvarande. Vid passande tillfälle sammankallas markägarna för genomgång av planläggningen. Planen överlämnas till valda förtroendemän i byn. Den översänds även till skogsägareföreningen, varjämte lantbruksnämnden erbjuds tillgång till materialet.

3.3.2.1.3. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län Planerna upprättas i allmänhet i samband med bildande av samverkansområden. Syftet är i stort detsamma som det av skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län angivna. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län går dock in på vissa ytterligare detaljer, varjämte planen utformas på delvis annat sätt. Planen avser att ge en översiktlig bild av områdets skogstillstånd, fastighetsstruktur, arbetskraftssituation, vägbehov, samverkansmöjligheter m. m. Planen avser en period på c:a tio år. Planläggningsenheterna omfattar ett eller flera skifteslag. Medelstorleken ligger f. n. vid c:a 2 500 ha produktiv skogsmark. Innan fältinventeringen av området påbörjas sker en granskning av områdets skogliga och strukturella förhållanden. Granskningen sker i samråd med skogsvårdssektionschef, distriktskonsulent och förtroenderåd i samverkansområdet. Under fältarbetet

kontaktas varje markägare med avseende på dennes speciella önskemål. Kontinuerligt samråd sker med distriktspersonalen i vad gäller skogsskötselfrågor m. m. Skogskartan upprättas i skala 1 : 10 000 och har som stomme den ekonomiska kartan i samma skala eller, där den ekonomiska kartan ej är utgiven (t. ex. lappmarkerna), tillgängliga lantmäterikartor. För urskiljande av de olika bestånden utnyttjas bl. a. tillgängliga flygbilder. Skogsmarkens indelning i bestånd sker med utgångspunkt från biologiska och drivningstekniska synpunkter. Vid beståndsindelningen tas hänsyn till de samverkansmöjligheter beträffande olika åtgärder som bedöms vara angelägna samt till önskvärdheten av att genom lämplig beståndsarrondering skapa rationella behandlingsytor. Samtidigt med inventeringen för områdesplanen insamlas uppgifter till fastighetsvisa planer. Beståndsbeskrivningen upprättas beträffande följande faktorer: huggningsklass, åldersklass, medelhöjd, medeldiameter, virkesförråd och trädslagsfördelning samt åtgärdsförslag och arbetskraftsåtgång. Arbetskraftsbehovet uppskattas för skogsvårdsåtgärdernas del direkt i fält med hjälp av s. k. normalvärden. För avverkningsarbetet beräknas arbetskraftsbehovet beståndsvis och med utgångspunkt från angiven beståndsmedeldiameter samt därtill hörande erfarenhetstal beträffande dagsverksåtgång. Arbetskraftsbehovet för jordbruksdriften bedöms bl. a. med hjälp av hushållningssällskapets länsstatistik. Arbetskraftstillgången bedöms med ledning av direkta intervjuer med områdets skogsägare eller med förtroenderådet. Avverkningsberäkningen utgör summan av avverkningsförslagen för de enskilda fastigheterna inom området. För de enskilda fastigheterna anpassas avverkningskvantiteterna bl. a. efter fastigheternas skogstillstånd på så sätt att ej »större rubbningar i avkastningens jämnhet uppkomma». Tillväxtberäkningen utförs åldersklassvis och med för länet tillämpliga tillväxtprocenter, vilka hämtas från riksskogstaxeringens produktionsöversikter.

24 Planen består av dels en första del, en s. k. sammanfattande plan, dels en andra del, en s. k. bidrags- och åtgärdsplan samt två kartor, nämligen en ritad skogskarta samt en åtgärds- och drivningskarta. I den sammanfattande planen lämnas en översiktlig bild av områdets markförhållanden, fastighetsstruktur, ägareförhållanden, skogstillstånd m. m. Omfattningen av föreslagna avverkningar och skogsvårdsåtgärder samt överslagsvisa uppgifter om arbetskraftsbehovet redovisas liksom resultatet av den undersökning av transportfrågorna (behov av traktorer, hästar, vägar, avlägg m. m.) vilken utförts. Till området ansluten skogsmark som ej tillhör kategorin »mindre skogsägare», t. ex. bolag, beskrivs i sina huvuddrag på en speciell blankett. Uppgifter om skogstillstånd m. m. för dessa ägarekategorier redovisas endast på denna blankett. De sammanställningsuppgifter angående skogstillstånd, arbetskraftssituation m. m. som lämnas i planen avser således i princip markägarekategorien »mindre skogsägare». Bidrags- och åtgärdsplanen ger när den gäller samverkansområden uppgifter om olika bidragsberättigade åtgärder. I detta avsnitt lämnas även beståndsvisa uppgifter om andra angelägna åtgärder än de bidragsberättigade. Planen avslutas med exempel på samverkansmöjligheter. Kartorna är båda av ritad typ, vilket innebär att flygbildsunderlag ej finns med. På skogskartan görs en beståndsindelning i registreringsenheter. Åtgärds- och drivningskartan erhålls efter en viss överarbetning av skogskartan. Överarbetningen omfattar en granskning av samverkansmöjligheterna, fastställande av markanta drivningsgränser samt markering av de avverkningar vilka kan bli aktuella för åtgärd under planläggningsperioden. Planen redovisas för skogsägarna. Därefter går konsulenten igenom den vid en kurs. Konsulenten har även hand om den vidare uppföljningen. Arbetsmetodiken är i stort sett densamma som beskrivits för Norrbottens del. men datamaskinbearbetning används.

3.3.2.1.4. Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län Skogsvårdsstyrelsen anger att huvudsyftet med verksamheten är att skaffa fram sådana grunddata, som är nödvändiga för att åstadkomma en ökning av intensiteten och effektiviteten hos privatskogsbruket samt att ange vägar för utnyttjande av dessa data. Planerna ger uppgifter om bl. a. virkesavkastning och arbetskraftsbehov. Planerna är enligt styrelsen nödvändiga för de tjänstemän och andra personer som på olika sätt skall bistå skogsägarna. Planläggningen omfattar i princip alla privatskogsmarker. Spridda bolagsskiften tas med i den mån de kan räknas komma att delta i samverkansåtgärder. I områdesplanen ges följande huvudsakliga uppgifter. Arealens fördelning på ägoslag. Den produktiva skogsmarkens fördelning på huggningsklasser. Medelbonitet och medeltillväxt i kubikmeter per år och hektar. Areal, virkesförråd, tillväxt totalt under perioden (10 år) samt avverkning i kubikmeter totalt under perioden anges åldersklassvis. I en avverkningsplan anges drivningsområdesvis de olika formerna för avverkningar samt motsvarande virkesuttag. I en skogsvårdsplan redovisas de föreslagna arealerna av skilda skogsvårdsåtgärder. I en tablå anges det beräknade arbetskraftsbehovet för avverkningar och skogsvårdsåtgärder. Slutligen lämnas uppgifter om beräknade inkomster och utgifter. Drivningsområdesvis ges uppgifter angående beståndsnummer, areal, ålder, höjd, bonitet, virkesförråd samt föreslagna skogsvårdsåtgärder och virkesuttag. Beträffande kartmaterialet kan nämnas att såväl ritade kartor som kartor med fotobild framställs. På åtgärdskartor markeras huggningsklasser och drivningsområden. Varje åtgärdsförslag föregås av studium på rummet av vilka som skall samverka och om på vad sätt detta skall ske. Registreringsbestånden ges under fältarbetet sin naturliga omfattning med bortseende från ägogränser. För att få fram den enskilda planen och för att markägaren skall

hitta rätt på kartan ges varje fastighetsdel av registreringsbeståndet ett särskilt nummer. Denna omnumrering sker på rummet. Material till områdesvisa och fastighetsvisa planer införskaffas samtidigt. Materialet stansas på hålkort i fält. Kartorna arealräknas med elektronisk arealräknare med automatisk stansning. Materialet bearbetas och skrivs ut av datamaskin. Planmaterialet arkiveras på magnetband varifrån det kan tas fram i önskad form. Beträffande de fastighetsvisa skogsbruksplanerna anger styrelsen att ur dessa hämtar den enskilde ägaren alla uppgifter han behöver om sin skog. Han kan planlägga sina åtgärder och kontrollera förslag och uppgifter från tjänstemän. Utan tillgång på skogsbruksplan är det mycket svårt att få en stor del av skogsägarna att delta i samverkansåtgärder eller andra aktiviteter. Den fastighetsvisa planen är enligt styrelsen i mycket stor omfattning den nyckel, som öppnar förtroendet för den områdesvisa planen. Kontinuerliga kontakter hålls enligt styrelsen med länsmyndigheter — främst lantmäteri, lantbruksnämnd och länsarbetsnämnd —, kommunala myndigheter, markägande bolag, skogsägareförening, besparingsskogar, bygemenskaper och i första hand de enskilda skogsägarna.

3.3.2.1.5. Södra Sveriges Skogsägares Förbund (SSSF) Enligt från SSSF erhållna uppgifter bedrivs såväl fastighetsvis som områdesvis planläggning helt i egen regi. Verksamheten har hittills huvudsakligen bedrivits fastighetsvis. Först på senare år har områdesvis planläggning påbörjats. Någon speciell instruktion för områdesplanläggning finns ej. Man går i princip efter samma instruktion som gäller för fastighetsplanläggning. Emedan endast tre personer är sysselsatta med den områdesvisa planläggningen anpassar man under hand de fastighetsvisa instruktionerna till att gälla för den områdesvisa verksamheten. I områdesplanen ingår i allmänhet samtliga ägarekategorier utom staten. Inom 25

SSSF-området är skogsmarkens arealfördelning mellan bönder, bolag och stat 8 : 1 : 1 . Syftet vad beträffar beståndsstorleken är en anpassning till större enheter, storbestånd. I skogsbruksplanen redovisas arealen med fördelning på ägoslag. Den genomsnittliga idealboniteten för området anges. Virkesförrådet redovisas för området totalt och med fördelning på trädslag samt genomsnittligt per hektar. Tillväxten anges dels i kubikmeter, dels i form av tillväxtprocent. I särskild tabell redovisas åldersklassvis faktorerna areal, bonitet, virkesförråd och tillväxt. I tablå benämnd åtgärdsklassfördelning anges för kategorierna kalmark, röjningsskog, gallringsskog och avverkningsmogen skog dels arealer i hektar och procent, dels virkesförråd i kubikmeter och procent. I ett avsnitt benämnt B Avverkningsplan anges för den bedömda 1 O-årsperioden avverkningen i medeltal per år och totalt för perioden. I särskild tablå redovisas awerkningsförslagen åldersklassvis. I detta avsnitt ges även vissa allmänna rekommendationer angående samarbete mellan rågrannar. Slutavverkningsområdena markeras på karta. För samverkansåtgärder införs en angelägenhetsgradering beträffande slutavverkningarna. I ett avsnitt C Skogsvårdsplan ges i tabellform en sammanställning av de arealer som kommer att beröras av hyggesrensning, markberedning, plantering, sådd, hjälpplantering, gräsrensning, röjning i plantskog samt röjning i ungskog. Härutöver redovisas ungefärligt behov av plantor. Under samma avsnitt berörs även faktorer såsom nydikning, dikesrensning, skogsvägbyggnad och upplagsplatser. I stapeldiagramform ges uppgifter angående arbetskraftsåtgång samt åtgång av hästar och jordbruks traktorer. I en avslutande tablå redovisas aktuella samverkansobjekt över fastighetsgränserna. De faktorer som härvid tas upp är: skogsvägbyggnad, avverkning, röjning, hyggesrensning och skogskultur, dikning samt skogsgödsling. Beträffande arbetsmetodiken kan följande nämnas. På grund av att skogsbruket be-

drivs i integration med t. ex. jordbruk krävs ägarens medverkan vid upprättande av planen. Beståndsindelningen för områdesplanen fastställs slutgiltigt i samband med fältarbetet. Därmed fastställs i princip även beståndsindelningen för de fastighetsvisa planerna. I princip är det åtgärden som bestämmer avgränsningen. Avgränsningen skall även bestämmas med hänsyn till avverkningsfaktorer såsom drivningsriktningar m. m. Som minimiareal bör räknas 0,5—1 ha och maximiareal 20 ha. Beståndens storlek har hittills kommit att bli i genomsnitt c:a 4 ha. Mindre bestånd än 2 ha förekommer endast i undantagsfall. Uppskattningen av produktiv skogsmarksareal baseras på upprättad karta i skala 1:10 000. Vid uppskattning av impediment m. m. används ekonomiska kartan. För bestämning av storbeståndens gränser m. m. används flygbildtolkning kompletterad med fältkontroll. Andra avdelningsgränser än de som framgår vid stereotolkning av flygbilder är ytterst sällan motiverade. Taxeringen av virkesförrådet sker beståndsvis, okulärt med stöd av relaskopmätningar. Tillväxtprocenterna beräknas åldersklassvis efter skogsforskningsinstitutets erfarenhetstal. Avverkningskvantiteterna grundar sig på vid fältarbetet upprättade förslag för slutavverkningar respektive gallringar. Vid fältarbetet används bl. a. s. k. märkkort på vilka beståndsbeskrivningsuppgifter registreras. Bearbetning av märkkortsuppgifterna sker helt maskinellt, varvid beståndsbeskrivningsblanketterna skrivs ut direkt på datamaskiner, som även lämnar underlag för alla övriga uppgifter till konceptplanen. Relationen av arbetsvolymen — flygbildtolkning—fältarbete—kontakt lokalsakkunniga kan uppskattas till 1 : 4 : 1 , men variationen är mycket stor, varför uppskattningen inte har någon generell tillämpning. Tillgången på färska flygbilder är av stor betydelse för hela arbetet med skoglig planläggning. I genomsnitt försäljs fastighetsvisa planer till 75 % av arealen inom respektive planområde (variation 57 %—100 %).

Det kan förefalla som om ett dubbelarbete förelåg med att registrera, koda och bearbeta fastighetsplanerna men det synsättet är enligt SSSF snävt eftersom det så kallade merarbetet är ringa. 3.3.2.1.6. Gävleborgs-Härjedalens Skogsägareförening Inom Gävleborgs-Härjedalens Skogsägareförening har man med anlitande av ett konsultföretag låtit utföra en områdesvis skogsbruksplanläggning benämnd Hassela Bondeskog — Skogsbruksplan. Förutom den s. k. regionalplanen har för praktiskt taget samtliga fastigheter även framställts fastighetsvisa planer. F. n. pågår en motsvarande planläggning inom ett ytterligare område, den s. k. Gnarpplanen. Utredningen har genom kontakt med skogsägareföreningen och konsulten inhämtat dels konkreta planexempel, dels diverse uppgifter angående arbetsförfarande m. m. På grundval härav kan följande sammanfattning ges. Planens syfte anges vara: 1. Att ge sådana grundinformationer om skogen och dess tillstånd som fordras för den årliga och mera långsiktiga planeringen av skogsbruksverksamheten i dess helhet. 2. Att ge direkta förslag om lämpliga beståndsutjämningar o. dyl. som — utan att produktionsförlusterna beräknas bli större än vinsterna — leder till större och bättre utformade behandlingsytor (storbestånd). 3. Att ge ett underlag med vars hjälp utökad koncentration av avverkningar och skogsvårdsåtgärder i möjligaste mån kan åstadkommas. 4. Att ge en åskådlig bild av möjligheterna till en väsentligt utökad samverkan över ägogränserna. 5. Att utgöra underlag för de i delvis samma moment upprättade planerna för i princip varje enskild brukningsenhet varvid dock de minsta är undantagna.

kesförråd, åtgärdsförslag och avverkningsmöjligheter. Planen berör enbart det enskilda, mindre skogsbruket. Kontakter har skett mellan skogsägareföreningen, kommunen, skogsvårdsstyrelsen och skogsbruksområdets ledning. De enskilda skogsägarna har kontaktats i samband med upptagande av beställningar av enskilda planer. Redovisningen i områdesplanen sker storbestånds- och drivningsområdesvis utan särredovisning på olika skiften och fastigheter. På fotokartan finns däremot ägaregränserna inlagda. Genom direkta förslag till beståndsutjämningar inom storbeståndets ram söker man få till stånd rimligt stora bestånd med hänsyn till dagens krav på större behandlingsenheter. Förslagen till åtgärder syftar till samtidighet och så småningom ett någorlunda enhetligt skogstillstånd inom storbestånden. I Hasselaplanen var storbeståndsmedelarealen 7,1 ha — minimiarealen 2 ha. Arealplanering förekommer i hög grad. Storbestånden uppbyggs utan större hänsyn till ägaregränser. Av naturliga skäl kommer dock ofta skiftes- och storbesiåndsgräns att sammanfalla. Arealplaneringen utförs i begynnelseskedet och utgör grunden för det fortsatta planeringsarbetet. På rummet utförs på stereomonterade flygbilder inläggning av fastighetsgränser, indelning i väg- och transportområden samt arealplanering och storbeståndsindelning. I fält utförs kontroll av vägområdesgränser och storbeståndsgränser, beståndsbeskrivning med särbeskrivning av de delar av storbeståndet som berör olika ägare, virkesförrådsuppskattning med hjälp av relaskop, åtgärdsförslag och angivande av markens bärighet för maskindrivning. Indelning i transportområden, vägområden o. d. sker för Gnarpplanen men ej för Hasselaplanen efter domänverkets principer. Beträffande planläggningen kan ytterligare nämnas.

Planläggningens syfte med hänsyn till den enskilde skogsbrukaren är att ge ägaren upplysning om arealer, åldersfördelningar, vir-

Med hjälp av stereomonterade flygbilder, topografiska kartor och översiktlig vägnätsplan utförs på rummet en indelning i drivningsområden. Sammanlagt bestod hela regionalplane-

området för Hasselaplanen av 119 drivningsområden med en medelareal av 55 ha. Varje drivningsområde indelades i ett varierande antal storbestånd. Indelningen skulle i princip ske utan hänsyn till befintliga rågångar. Av naturliga skäl ansågs det dock ofta vara bättre att låta beståndsgränserna sammanfalla med en rågång än att låta den gå strax bredvid. Eftersom regionalplanen dessutom skulle ligga till grund för de enskilda planerna, ansågs det ibland av redovisnings- och beskrivningstekniska skäl lämpligt att avgränsa storbeståndet vid en rågång. Åtgärdsförslaget på respektive sidor om rågången syftar emellertid till att bestånden i framtiden skall sammanföras till en behandlingsenhet. Storbeståndsbeskrivningen innehåller följande uppgifter. Ägoslag, driftsåldersklass, utvecklingstyp, verklig åldersklass, bonitet, trädslagsfördelning, virkesförråd, avverkningsförslag, sortimentsfördelning, åtgärdsförslag samt angelägenhetsgradering. Inom varje utvecklingstyp, där avverkning förutsatts ske inom kommande 1 O-årsperiod, har angivits en avverkningsprocent. De beräknade avverkningssiffrorna har icke justerats med hänsyn till t. ex. drivningstekniska förutsättningar för att utföra avverkningarna, behovet av överhållning av vissa storbestånd, markägarnas speciella önskemål o. s. v. Ställningstaganden i sådana avseenden har bedömts böra ske i anslutning till de årliga planeringarna och då också i någon mån med utgång från uppgifter i de enskilda planerna. För varje utvecklingstyp har föreslagits angelägenhetsgraderade avverknings-, kultur- och röjningsåtgärder. Resultatet av utförda kalkyler har i områdesplanen angivits med avseende på areal produktiv skogsmark, idealbonitet, virkesförråd, trädslagsfördelning, arealens fördelning på verkliga åldersklasser, virkesförrådets fördelning på verkliga åldersklasser, tillväxt, behov av återväxt- och röjningsåtgärder samt arealens fördelning på driftsåldersklasser och utvecklingstyper. I samband med beskrivningen och kontrollen av storbestånden har uppgifter insamlats för de individuella planerna. I princip återfinns varje förslag i den regionala planen också i den individuella planen. Till de flesta individuella planer hör regionalplanens fotokarta med respektive ägares egna skiften speciellt markerade. Med ledning av fotokartan har varje ägare möjlighet att studera hur de egna bestånden ingår i olika storbestånd och drifts-

åldersklasser, drivningsområden o. s. v. Avsikten är att fastighetsägaren därigenom skall få en bild av hur inte bara tillståndet inom det egna beståndet utan också hur tillståndet i den närmaste omgivningen påverkar behandlingen och åtgärdstidpunkten. Inom Hassela har fastighetsvisa planer framställts på c:a 85 % av arealen. Motsvarande siffra för Gnarp räknas bli 70 å 80%. Hasselaplanen handhas av skogsbruksinspektorer i skogsbruksområdet, som med ledning av planen föreslår markägaren lämpliga åtgärder, detaljplanerar avverkningar o. s. v. i enlighet med planens intentioner. Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län har erhållit ett exemplar av planen.

3.3.2.2. Det enskilda, större

skogsbruket

Det av utredningen granskade materialet rörande planläggningsverksamheten inom det enskilda, större skogsbruket hänför sig i huvudsak till aktiebolagsskogsbruket och har hämtats ur publicerade redogörelser. I det följande återges de ur utredningens synpunkt viktigare huvuddragen i redogörelserna. 3.3.2.2.1. Boxholms AB För metodiken vid planläggningen av skogsbruket inom Boxholms AB finns en redogörelse i skrift nr 7 år 1961 från Nämnden för skoglig fotogrammetri. I redogörelsen framhålls att man i de hittills tillämpade skogliga inventeringsmetoderna med taxeringens hjälp först har sökt utröna vad som finns av olika slag av skogstillgångar. Därefter har kartläggningen fått komplettera denna undersökning genom att söka utröna var dessa skogstillgångar är belägna. Vid den på Boxholm tillämpade inventeringsmetoden har man gått den omvända vägen. Den princip som läggs fram i Boxholmsexemplet innebär att det planläggande momentet med dess subjektiva värderingar kommer in på ett mycket tidigt stadium.

Vid kartläggningen utnyttjades bildmaterial från kartverkets ordinarie fotograferingar. Detta bildmaterial förstorades till skala 1 : 20 000. På flygbilderna rekognoserades och markerades lämpliga gränser för behandlingsenheter, d. v. s. storbestånd. Arbetet utfördes på rummet med hjälp av spegelstereoskop. Man syftade till en medelstorlek per behandlingsenhet av c:a 10 ha. Efter den på rummet företagna preliminära indelningen i behandlingsenheter följde en fältkontroll. I samband med fältkontrollen gjordes en beskrivning av behandlingsenheterna. För att dra full nytta av metoden bör samma person utföra såväl rums- som fältarbetet. Taxator förutsätts utrustad med den färdigritade storbeståndskartan på flygfotounderlag. Taxeringslinjerna läggs in på denna. Taxator skall även använda sig av bl. a. förvaltningspersonalens uppgifter, i första hand beträffande driftsåldersklasser. Härigenom erhåller man det i tidigare, indelningsplaner saknade sambandet med skogsförvaltningen. Genom den utförda arealplaneringen har man vunnit flera påtagliga fördelar. En av dessa anges vara ökningen i arealstorlek av de nya behandlingsenheterna, storbestånden. Beståndsmedelslorleken för hela företaget kom att ligga på 12,7 ha. Sammanfattningsvis anges att den erhållna direkta kombinationen mellan praktisk skogsskötsel och teoretisk planläggning torde utgöra den använda metodens största fördel.

3.3.2.2.2. Kopparfors AB En redogörelse för denna planläggning har lämnats i tidskriften Skogen nr 8/1966. Företagets skogsinnehav är huvudsakligen beläget i Gästrikland och nordöstra Dalarna. Arbetet lades upp så att resultatet skulle kunna utnyttjas för långsiktig planläggning av såväl avverkning och skogsvård som arbetskraft och bebyggelse. Det första ledet i planläggningsarbetet blev en arbetskrafts- och bebyggelseutredning där det framtida behovet av arbetskraft och lokaliseringen av den undersöktes

vid succesivt ökad mekaniseringsgrad. För varje förvaltning bestämdes härvid ett antal huvudbebyggelsecentra varefter det område, s. k. bebyggelseområde, som skulle betjänas av respektive centrum avgränsades. Nästa led var en arealplanering vilken i första hand innebar att bebyggelseområdet delades upp i drivningskomplex och drivningskomplexen i sin tur i behandlingsenheter, storbestånd. Drivningskomplexen fick en areal av 1 000 —2 000 ha och lokaliserades så att drivningen skulle ske till i huvudsak en gemensam uttransportväg. I arealplaneringsinstruktionen sattes den nedre gränsen för behandlingsenhetens areal till c:a 10 ha. I praktiken blev resultatet en medelareal per behandlingsenhet av c:a 45 ha. Arealplaneringen utfördes med hjälp av flygbilder och spegelstereoskop. Arbetet gjordes helt på flygbild, men respektive förvaltare och skogvaktare bidrog med sin lokalkännedom. I detta stadium av planläggningen intresserade man sig inte speciellt för markklasser — d. v. s. bedömning av markens framkomlighet för transporter — och drivningsmetoder utan avsåg att undersöka dessa frågor senare, c:a 1—2 år före aktuell avverkning. Efter arealplaneringen genomfördes taxeringen, vilken byggde på principen om dubbelt stickprov. Det ena stickprovsledet bestod av i flygbild bildtolkade och uppskattade stickprovsytor medan det andra stickprovsledet utfördes i fält varvid man undersökte 1/5 av de bildtolkade ytorna. Markkontrollytans uppgift var att så väl som möjligt ange den bildtolkade ytans virkesförråd. Grundmaterialet noterades direkt på ett underlag för hålkortsstansning. På grundval av de insamlade uppgifterna genomfördes en planläggning avseende en 10-årsperiod. För att ernå koncentration av drivningarna förläggs alla åtgärder inom varje bebyggelseområde för ett år till ett drivningskomplex. För att minimera inoptimalförluster på grund av bl. a. överhållning, förtidsavverkning och uppskjuten gallring görs en prioritering av komplexen. Vid prioriteringen inverkar också det investerings29

behov som kommer att uppstå på grund av avverkningarna. På grundval av den långsiktiga planläggningen kan den s. k. detaljplanläggningen sättas in. Denna genomförs ett till två år före aktuell åtgärd. Beträffande bild- och kartmaterialet kan följande nämnas. Flygbilderna i skala 1 : 20 000 försågs på rummet med fastighetsgränser, gränser för behandlingsenheter och beteckningar för skogens driftsåldersklasser och utvecklingstyper. Via stomme från ekonomiska kartor och sockenkartor framställdes med stöd av flygbilder en tecknad karta i skala 1 : 20 000. Denna karta innehåller förutom bilvägar endast fastighets-, drivningskomplex-, bestånds- och impedimentgränser. Varje karta omfattar ett drivningskomplex. Metoden anges i mycket stor utsträckning bygga på tillgång till vältränade bildtolkare samt tillgång till nyfotograferade flygbilder. Vidare anses det vara fördelaktigt att en man genomfört arbetet. Bl. a. blir det då lättare att korrigera eventuella fel vilka huvudsakligen torde vara av systematisk natur och bundna till individen.

samma principer som beskrivits för Kopparfors AB. Utöver flygbilder och enbildskartor framställdes sammandragskartor i skala 1: 50 000 samt kopior av ritningskalker. Enbildskartan används för planering och registrering av åtgärder. Flygbilderna brukas som komplement till enbildskartan vid detaljstudier av i första hand topografien. På sammandragskartan finns behandlingsenheterna markerade och med hjälp av beståndsbeskrivningen markeras de företeelser som är av intresse, exempelvis bestånd där gallring eller slutavverkning bedöms angelägen, trakter lämpade för terrängtransport med traktor under speciella årstider etc. Sammandragskartan ger den allmänna överblick som hittills saknats.

3.3.2.2.3. AB lggesunds Bruk Ifrågavarande planläggning har redovisats i skrift nr 1/1965 från Nämnden för skoglig flygbildteknik. Företagets skogar är belägna i södra Norrland. Underlaget för arealplaneringen utgjordes av standardförstorade flygbilder i skala 1 : 20 000. Under stereobetraktning på rummet markerades entydiga vattendelare och drivningsgränser varefter arealen delades in i behandlingsenheter. I fält kontrollerades tveksamma beståndsgränser samtidigt som behandlingsenheterna beskrevs med avseende på följande faktorer: driftsåldersklass, arealens fördelning på utvecklingstyper, bonitet, åtgärdsbehov samt traktorframkomlighet. Den indelning i behandlingsenheter som gjorts på de standardförstorade flygbilderna överfördes sedan till enbildskartor i skala 1 : 1 0 000. Sedan arealplaneringen slutförts användes flygbildmaterialet som underlag för taxeringen, vilken utfördes efter i huvudsak

1. Områden belägna vid bilväg, som medger tung trafik året runt. 2. Områden belägna vid bilväg, som medger tung trafik året runt utom i tjällossningen. 3. Områden belägna vid bilväg, som medger tung trafik utom vid tid då vägkroppen är försvagad genom vattenanrikning. 4. Områden belägna utanför normalt direktkörningsavstånd till bilväg. För utdrivning av dylika områden krävs någon form av väginvestering.

3.3.2.3.

Domänverket

Vissa sammanfattande synpunkter beträffande planläggningsverksamheten inom domänverket har givits i avsnitt 3.2.4. i detta kapitel. Ytterligare kan följande nämnas. De i det tidigare berörda transportområdena klassificeras i fyra huvudtyper:

Huvudtyperna indelas även i vissa undergrupper. Gränserna mellan olika transportområden och undergrupper kan antingen vara ovillkorliga eller villkorliga. Ovillkorliga gränser utgörs av sådana inom bilvägens verkningsdjup belägna sammanhängande markanta höjdryggar och raviner, vattendrag, motorvägar, järnvägar e t c , som hindrar

transport av virke till bilvägen. Villkorliga gränser uppstår i alla de fall, då markanta hinder saknas och det ekonomiska terrängtransportavståndet därför blir avgörande. Transportområdesindelningen utförs före arealplaneringen och i huvudsak på grundval av väginventeringskartor och stereobetraktning av flygbilder. Arealplaneringen utförs av indelningspersonal på underlag av stereobilder och i intim kontakt med revirpersonalen. Efter arealplaneringen utförs en provytetaxering. Denna möjliggör bl. a. att man når överensstämmelse mellan virkesförrådets och arealens fördelning på exempelvis huggningsklasser. Taxeringen utförs av indelningspersonal. Beträffande kartframställningen kan nämnas att man inom domänverket numera övergått från den hittills gängse ritade kartan till en på grundval av flygbilder framställd bildkarta. Detta har skett bl. a. av det skälet att bildkartan ger bättre överskådlighet samt även större möjligheter till detaljorientering och detaljgranskning av variationerna inom de urskilda skogsmarksavdelningarna än vad den ritade kartan kan göra. För kommande fältbruk framställs bildkartan skuren till lämpligt format och inplastad. Som biprodukt vid kartframställningen erhålls en förenklad ritad karta som till låg kostnad kan mångfaldigas genom kopiering. Dessa förenklade kartor kan även sammanställas till översiktskartor i mindre skala. Som komplement till kartmaterialet avser man även att, liksom tidigare varit fallet, förse reviren med flygbilder för stereobetraktning. Beträffande övriga allmänna skogar har ingen exemplifiering i nu förevarande hänseende ansetts påkallad.

3.4. Kostnader och prestationer 3.4.1. Det enskilda, mindre skogsbruket 3.4.1.1. Inledning För att erhålla uppgifter angående kostnader och prestationer i samband med områdesvis planläggning fann skogsbruksutredningen det nödvändigt med en särskild un-

dersökning. Denna genomfördes, i samverkan med skogsstyrelsen, i form av en enkätundersökning i början av år 1967. Enkäten ställdes till skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Enkätformuläret jämte ett speciellt frågeformulär tillställdes även Gävleborgs-Härjedalens Skogsägareförening och Södra Sveriges Skogsägares Förbund. Det bör i det här sammanhanget ånyo uppmärksammas att endast skogsvårdsstyrelserna i de nordligare länen, Norrbottens t. o. m. Kopparbergs men med undantag av Gävleborgs län, har längre tids erfarenhet av områdesvis skogsbruksplanläggning. Enkäten avsåg en redovisning för budgetåren 1964/65 och 1965/66. I utredningens anvisningar till enkätformulären angavs att i lämnade uppgifter skulle ej den del av verksamheten som föll på marginalkostnaden för framställning av fastighetsvisa planer ingå. Härmed avsågs i princip sådan speciell bearbetning, som ej behövdes för framställning av områdesplan utan som helt föll på produktion, utskrift, sammanställning, distribution etc. av fastighetsvisa planer. Uppgifterna skulle hänföras till 1 000 ha planlagd produktiv skogsmark. Personalkostnaderna har beräknats inom utredningen på grundval av uppgifter om personalens löner samt använda effektiva arbetsdagar per 1 000 ha produktiv skogsmark. De av utredningen använda kalkylprinciperna vid beräkningen av skogsvårdsstyrelsernas personalkostnader är följande. — Kontantlön enligt löneplan A har för 1964, 1965 och 1966 erhållits ur befintliga lönetabeller. — Till respektive kontantlöner har, efter kontakt med riksrevisionsverket, för sociala kostnader lagts följande procentuella pålägg: för år 1964 25 %, 1965 28 %, 1966 30 %. — Ovanstående »sociala pålägg» avser personal i lönegrad Ao respektive Ae. — Emedan skogsvårdsstyrelsepersonal i lönegrad Ag (resp. Af) för de här aktuella åren inte erhållit de förmåner vilka utgår enligt 31

SPR, har för dessa kategorier schablonmässigt räknats med 10 % »socialt pålägg» för samtliga år. — Eventuell övertidsersättning har ej medräknats. — Kallortstillägg har ej medräknats. — Kompensation för förhöjd folkpensionsavgift utbetalades utöver lönen t. o. m. år 1965. Denna kompensation har ej adderats till lönerna för åren 1964 och 1965. — Antalet effektiva arbetsdagar per år, efter avdrag för semester, sjukdom, sön- och helgdagar samt arbetstidsförkortning, har schablonmässigt beräknats till 200. Uppgiften avser dagar om 8 timmar d. v. s. 1 600 effektiva timmar per år. — Dagkostnaden per budgetår har beräknats som medeltalet av dagkostnaden för respektive ingående kalenderår. Hänsyn har därvid ej kunnat tagas till att fält- och innearbetet kan vara olika fördelat på de två budgetårshalvorna. — övriga kostnader, d. v. s. sådana som ej är direkta personalkostnader, har hämtats direkt ur enkätuppgifterna.

rådesplan och fastighetsvisa planer. Samma gäller för tabell 3.2., i vilken tabell redovisas de i tabell 3.1. angivna totalsiffrorna fördelade på sju huvudgrupper av kostnader. I tabell 3.3. redovisas kostnaderna fördelade på tre huvudgrupper nämligen fältkostnader, innearbetskostnader samt material- och övriga kostnader. I fältkostnaderna inbegrips utöver löne- och socialkostnader även traktaments- och resekostnader, vilka till sin huvuddel torde vara att föra direkt på fältarbetet. Även direkt arbetsledning i samband med fältarbete ingår här. Innearbetskostnaden inbegriper utöver egna personalkostnader även sådana kostnader som avser beställningsarbeten, t. ex. manuell eller elektronisk arealräkning, eventuella kostnader för datamaskinbearbetning m. m. Den tredje kostnadsgruppen inbegriper alla övriga kostnader bl. a. sådana för bild- och kartmaterial, instrument, förbrukningsmaterial, inventarier, andel i lokalhyror, andel i skogsvårdsstyrelsens centrala administration m. m. Inom parentes redovisas kostnaderna i relativa tal.

3.4.1.2.

Som framgår av den sammanfattande tabell 3.1. varierade kostnaderna starkt dels mellan de olika skogsvårdsstyrelserna, dels beträffande Värmlands län mellan de två budgetåren. Av tabell 3.2. framgår att det förelegat en tämligen stark variation mellan skogsvårdsstyrelserna i vad avser fördelningen mellan

Skogsvårdsstyrelserna

I tabell 3.1. ges en sammanfattning av den för skogsvårdsstyrelserna framräknade planläggningskostnaden i kronor per hektar. Utöver olika krav på planernas innehåll torde kostnadernas höjd i t. ex. Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs län delvis bero på sambandet mellan framställning av om-

Tabell 3.1. Budgetår 1964/65

1965/66

Skogsvårdsstyrelse i län

Kr/ha

Kr/ha

Södermanlands Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Saknar erfarenhet 9:67 4:34 Saknar erfarenhet 7:40 Saknar erfarenhet 3:45 4:99 3:93

Saknar erfarenhet 4: 33 5:49 9:08 8:32 Saknar erfarenhet 3:15 4:79 3:84 3:43

—

>o

oo

i-i

i-t

o

O i-H

(M ©

v-> V©

H

1H

Q

m

©

vo

m

*-H

T-i

Tt-

tS

rt

o'

©

ii

O

*-H

1-1

^

tS

1-H

© oo

o

ON

ON

PQ

o

(S

©

©

©

ft ft O

o

CA O

O

Ö*

© ^

ts ©

©

r*

^

ö'

W T3 C

VO

O

^

o

»i

U-

£

o

H

i

CQ

i

^

2 S £ > o

2. ° O to O O

ss

t^ 00

vo oo

Sg

0 0 t~»

^2 ^2

O en . . Tf tN W

T^- 0 \

Ö

2So Tj-

ö 9

•

W

*

oo c»

.. > *

(-, O

o

^

^ To) :o3 EC

JP

3 Hl

N 5

^t:

O to O O

C 50 i—i M

l-l

<u

Ee TD a

!/-> oo

cs 3 .

W-,00

lo oo 7. "*

TT

"*J^

VO C\

oo o

,-1 <s

•g

c CO

34 CTs 0 \

oo <>

VO

:S

•a

ui^r

>/->

n

0>

oo^o

cj *fi |co

i»

00 IH <D XI hi

c3

:cö

Ck O

>

^

c3

H ti O C CO

:e3

>

olika kostnader. Sålunda framgår t. ex. att rese- och traktamentskostnaderna varierat med maximum vid kr. 2: 29/ha och minimum vid kr. 0: 43/ha. Denna kostnad var för norrlandslänen, där man ju bl. a. har längre tids erfarenhet av områdesvis planläggning, kr. 0: 50 a kr. 0: 70/ha. Beträffande kostnaderna för kart- och bildmaterial finner man i tabell 3.2. även i detta avseende en tämligen stor variation. Bortsett från Värmlands län varierar denna kostnad från minimum 2 öre/ ha för Västmanlands län till maximum 31 öre/ha för Jämtlands län. Variationen synes betingad dels av arten i det grundmaterial man haft att utgå från, dels av arten i det slutgiltiga kartmaterial man framställt. En granskning av tabell 3.3. ger bl. a. vid handen att för de mellansvenska länen har fältarbetskostnaden varit den tyngst vägande posten medan för norrlandslänen, inklusive Kopparbergs län, fördelningen mellan fältoch innearbetskostnad varit jämnare så till vida att respektive poster vardera i huvudsak upptagit lika stor kostnadsandel. Generellt sett har summan av fält- och innearbetskostnad uppgått till 80 % å 95 % av den totala kostnaden. En av de delposter som i enkäten upptogs under gruppen beställningsarbeten var datamaskinbearbetning. Vissa skogsvårdsstyrelser har använt sig av sådan bearbetning,

medan andra styrelser, vilka ej tillämpat datamaskinbearbetning, ansett att det för deras förhållanden ställt sig billigare med helt manuell bearbetning. Beträffande uppgivna kostnader för datamaskinbearbetning kan följande exempel ges. Skogsvårdsstyrelse i lan Budgetår Örebro 1965/66 Västmanlands 1965/66 Kopparbergs 1964/65 » 1965/66 Västernorrlands 1964/65 » 1965/66 Västerbottens 1964/65 » 1965/66

K r / 1 000 ha 700 1 200 1000 1200 650 750 450 450

Databearbetningskostnaderna för Kopparbergs och Västmanlands län torde med hänsyn till den använda planläggningsmetoden innefatta även den fastighetsvisa bearbetningen. Kostnadsvariationen synes i övrigt främst bero av arealens fördelning på ägoslag, medelbeståndsstorleken samt över huvud av mängden och arten av data som per arealenhet samlats in och bearbetats. I tabell 3.4. redovisas vissa ur enkäten erhållna uppgifter angående fältprestation. Siffrorna inom parentes i kolumn 3 anger ungefärligt antal planlagda hektar produktiv skogsmark per förrättningsman och dag.

Tabell 3.4.

Skogsvårdsstyrelse i län

Budgetår

Fältprestation, eff. dagar Andel »övriga ägoslag» per 1 000 ha samt ha per 1 000 ha planlagd (ant. ha per man och dag) prod, skogsmark

1964/65 1965/66 1964/65 1965/66 1965/66 1964/65 1965/66 1964/65 1965/66 1964/65 1965/66 1964/65 1965/66 1965/66

35 10,5 25 25 26 24 23 12 10 12 10,7 10 10 7

1 Värmlands » Örebro » Västmanlands Kopparbergs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens

( 28) ( 95) ( 40) ( 40) ( 38) ( 42) ( 43) ( 83) (100) ( 83) ( 93) (100) (100) (143)

125 80 100 722 310 310 247 247 250 250 380 375 775

Det bör påpekas att prestationsuppgifterna i tabell 3.4. inkluderar den direkta arbetsledningen men däremot ej andelen i skogsvårdsstyrelsens centrala administration, som ligger i gruppen övriga kostnader. Prestationen är givetvis beroende av ett stort antal faktorer, såsom syftet med planläggningen, mängd, art och detalj noggrannhet i det material som insamlats, tillgången till och utnyttjandegraden av flygbilds- och kartmaterial samt inte minst planläggningsverksamhetens allmänna organisation och personalens erfarenhet av och lämplighet för arbetet. Personalorganisationen varierar de olika skogsvårdsstyrelserna emellan. Bäst stabiliserad är den i de fyra nordliga länen samt Kopparbergs län där verksamheten bl. a. p. g. a. anslagstekniska skäl hittills varit störst. Man arbetar i planläggningen med såväl hel- som deltidsengagerad personal, med såväl specialister som ej specialiserad personal. I flertalet fall omhänderhas den direkta arbetsledningen av en jägmästare medan förrättningspersonalen utgörs av skogsvårdskonsulenter med skogsskoleutbildning samt i några fall även av skogsmästare och jägmästare.

3.4.1.3. Södra Sveriges Skogsägares Förbund (SSSF) I tabell 3.5. ges uppgifter beträffande kostnaderna för områdesplanläggning inom SSSF under år 1966. Planläggningen har skett i kombination med fastighetsvis planläggning, men marginalkostnaderna för framställningen av de fastighetsvisa planerna ingår ej i de uppgivna kostnadsbeloppen. Tabell 3.5. Kostnadsrubrik

Kr/1000 ha

Kr/ha

Fältarbete Innearbete Beställningsarbete Material, kart- och bild Material, övrigt Traktamenten och resor övriga kostnader

3 600 2 241 120 825 100 900 150

3:60 2:24 0: 12 0: 83 0: 10 0: 90 0: 15

Totalt

7 936

7:94

36 Av innearbetskostnaden belöper sig 520 kronor på datamaskinbearbetning. Beställningsarbetet avser viss del av arealräkningen, vilken varit bortsatt på ackord till utomstående. Gruppen övriga kostnader innefattar ej central administration. Verksamheten har omhänderhafts av en skogsmästare som arbetsledare samt två specialiserade förrättningsmän. Fältarbete inklusive arbetsledning angavs kräva 21,2 dagar/1 000 ha d. v. s. en dagsprestation om c:a 47 ha per man. Vidare kan nämnas att c:a 400 ha annan mark än skogsmark berörts vid planläggning av 1 000 ha produktiv skogsmark. 3.4.1.4.

Gävleborgs-Härjedalens Skogsägareförening

Planläggningen har omhänderhafts av konsultföretag, som lämnat kostnadsuppgifter m. m. Framställningen av den under avsnitt 3.3.2.1.6. redovisade Hasselaplanen har av konsulten offererats till skogsägareföreningen enligt följande: — Regionplan (kartor, text och tabeller) kr. 3: 80/ha produktiv skogsmark. — Fastighetsvis utdrag ur regionplanen kr. 1: 75/ha produktiv skogsmark plus kostnad för inplastad fotokarta över såväl fastigheten som kringliggande områden 60 kronor per exemplar. Den i nyssnämnda avsnitt berörda Gnarpplanen har offererats enligt följande: — Regionplan kr. 3: 80/ha produktiv skogsmark. — Fastighetsutdrag kr. 2: 15/ha produktiv skogsmark plus 60 kronor per fotokarta. Detaljerade kostnadsuppgifter avseende Gnarpplanen och hänförliga till prisläget 1966/67 lämnas i tabell 3.6. I samband med kostnadsredovisningen enligt tabell 3.6. framhöll konsulten att emedan den områdesvisa planen i de flesta momenten upprättats i ett sammanhang med de fastighetsvisa planerna får fördelningen av kostnaderna däremellan betraktas som ungefärlig.

Tabell 3.6. Områdesplanen

Kr/ha

Förarbeten Fältarbeten inklusive arealplanering Fotokartframställning Bearbetning Kontorskostnader m. m. Diverse material (flygbilder, blanketter m. m.) Ledning Summa

0: 10 1: 40 0:90 0:50 0: 45 0: 10 0: 35 3: 80

De fastighetsvisa planerna

Kr/ha

Förarbeten Fältarbeten Fotokartframställning Bearbetning Kontorskostnader m. m. Diverse material Ledning

0:05 0:55 0:30 0:65 0:35 0:05 0:20 Summa 2: 15

Arbetsprestationen i fält angavs till för skogsmästare 1,5 dagar per 1 000 ha och skogvaktare 9,0 dagar per 1 000 ha d. v. s. totalt 10,5 dagar per 1 000 ha vilket skulle inklusive arbetsledning motsvara c:a 95 ha per man och dag. I det aktuella området torde finnas c:a 30 % annan mark än produktiv skogsmark.

3.4.2. Det enskilda, större skogsbruket 3.4.2.1. Boxholms

I kostnaden ingick även ersättning för bildtolkarens inomhusarbete i spegelstereoskop, 12—15 öre per ha. Däremot ingick ej företagets kostnader för det arbete med arealplanering, som utfördes av den egna personalen. Skulle utomstående arbetskraft anlitas härför beräknades kostnaderna ha ökat med 50—60 öre per ha. Dagsprestationen i fält låg på i genomsnitt 200 ha per förrättningsman. En betydande variation i dagsprestationen konstaterades emellertid beroende dels på beståndstillstånd med hänsyn till graden av sönderhuggning, dels på vederbörande förrättningsmans kännedom om förhållandena inom bevakningen.

3.4.2.2. Kopparfors

AB

Planläggningen har beskrivits under avsnitt 3.3.2.2.2. Kostnaderna per ha uppgick till för tre omgångar flygbilder i skala 1 : 20 000 jämte inritning och mappmontering av två omgångar kr. 0: 38, för tecknat kartmaterial kr. 0: 31, för markkontroll av provytor kr. 0:49, för taxering jämte bearbetning och avverkningsberäkning kr. 0: 36 samt för taxator (planläggning av taxeringen, arbetsledning, bildtolkning i samband med taxeringen och arealplanering) kr. 0: 65. Totalt uppgick sålunda kostnaderna till c:a kr 2: 20/ha.

AB

Planläggningen har beskrivits under avsnitt 3.3.2.2.1. Kostnaderna för arealplaneringen uppgick till c:a 1 kr. per ha totalareal. Härför erhölls enbildskartor i skala 1 : 1 0 000 med beståndsgränser, vägar och impediment inkopierade på flygbilden, monterade bildmappar i skala 1 : 20 000, tecknad karta med beståndsgränser, inägor, sjöar, vägar, impediment m. m. på transparent material i skala 1 : 1 0 000 samt arbetsmaterial för arealplanering i skala 1 : 20 000. Detta utgjordes av flygbilder, som uppförstorats från kartverkets ordinarie fotografering i skala 1 : 30 000.

3.4.2.3. AB Iggesunds

Bruk

Planläggningen har beskrivits under avsnitt 3.3.2.2.3. Den totala kostnaden för kartmaterial, arealplanering, taxering och avverkningsberäkning uppgick till c:a 3 kr. per ha. Beloppet innefattade samtliga kostnader, såsom planläggning, utbildning av personal, resor, traktamenten, kartor, arealplanering, taxering, taxeringsutrustning, konsultarvoden, avverkningsberäkning m. m. Dock ingick ej del i förrättningsmännens lönekostnader som ur företagets synpunkt var att betrakta som fast.

Prestationen vid arealplaneringen uppgick till 250 ha per man och dag med en spridning av 125—350 ha. Prestationerna vid taxeringsarbetet anges ha varit relativt höga bland annat beroende på flygbildens användning såsom kartunder-

lag. Genom att datainsamlingen var starkt nedskuren, på grund av att uppgifter om tillväxt och kuberingstal ej inhämtades i fält, inverkade även detta starkt på prestationerna. Dessa uppgick till i medeltal 234 ha produktiv areal per dag och taxeringslag.

KAPITEL

4.1.

4.

Omfattning och finansiering inom det enskilda, mindre skogsbruket

Inledning

Som framgått av tidigare redogörelse bedrivs skoglig planläggningsverksamhet inom det enskilda, mindre skogsbruket av skogsvårdsstyrelser, skogsägareföreningar och konsultföretag. Skogsvårdsstyrelsernas planläggningsverksamhet som är den dominerande grundas på vissa regler i gällande instruktioner, reglementen och andra författningar samt på erhållen anslagstilldelning. Vid anslagstilldelningen fastställer statsmakterna med utgångspunkt bl. a. från de av skogsstyrelsen avgivna förslagen till anslagsäskanden för respektive budgetår det antal dagar som får användas för verksamhet av offentlig natur, s. k. Ov-dagar, samt även medelstilldelningen per dag. Även medel ur vissa andra anslag får användas för skoglig planläggningsverksamhet. Dessa anslag är följande. Statens skogsförbättringsanslag. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen den 21 maj 1948 (nr 239) om statsbidrag till vissa skogsförbättrande åtgärder (omtryckt 1960:324, ändrad senast 1961:109). Huvuddelen av anslaget nyttjas för bidrag till skogsodlingsåtgärder på sämre jordbruksmark m. m. Viss mindre del av anslaget används till upprättande av s. k. markanvändningsplaner. Vägbyggnader på skogar i enskild ägo. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 530) angående statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader m. m. (omtryckt 1957: 142, ändrad senast 1965: 303). En obetydlig del av anslaget har använts i samband med upprättande av områdesvisa planer.

Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. ra. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen den 14 juni 1940 (nr 599) angående villkor för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. (ändrad senast 1960: 327). Statsbidrag utgår till privatskogsbruket i de fyra nordligaste länen. Huvuddelen av anslaget utnyttjas för bidragsgivning inom s. k. samverkansområden (f. n. huvudsakligen lokaliserade till kustlandet), medan en mindre och krympande del utgår för att fullfölja åtgärder inom s. k. skogsvårdsområden i lappmarken. Kostnader knutna till planläggningsverksamheten berör i någon mån även anslaget bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. Även skogsstyrelsens avlönings- och omkostnadsanslag belastas av kostnader i samband med den skogliga planläggningsverksamheten. Vid en analys av frågan om det totala bidraget av statsmedel till den skogliga planläggningsverksamheten bör uppmärksammas att anslag utgår även över andra myndigheter, främst arbetsmarknadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen, ehuru medlen till sin huvuddel administreras av skogsvårdsstyrelseorganisationen. Till skoglig planläggning utgår även bidrag ur länsfonder och länsstiftelser (t. ex. konjunkturoch prisutjämningsmedel), landstingsmedel, kommunala medel m. m.

4.2. Enkätundersökning.

Bakgrund

Det visade sig under utredningsarbetets gång omöjligt att ur befintligt statistiskt material erhålla tillfredsställande uppgifter rörande

såväl omfattningen och arten av skogsvårdsstyrelsernas planläggningsverksamhet som fördelningen på olika aktiviteter och anslag av det statliga stödet till densamma. Utredningen hemställde därför hos skogsstyrelsen att denna i berörda avseenden måtte utföra beräkningar för budgetåren 1964/65 och 1965/66 samt bedömningar för budgetåret 1966/67. Beräkningarna och bedömningarna skulle i den utsträckning skogsstyrelsen fann möjligt utföras med utgångspunkt från en inom utredningen upprättad promemoria. På grund av skogsbruksutredningens framställning företog skogsstyrelsen en enkätundersökning vid samtliga skogsvårdsstyrelser. Enkätuppgifterna avsåg följande fem plan typer: 1. Utredningar och planer på länsnivå, 2. Översiktiiga vägnätsplaner, 3. Områdesvisa skogsbruksplaner med separat redovisning av inom områdena upprättade fastighetsvisa skogsbruksplaner, 4. Fastighetsvisa skogsbruksplaner utan anslutning till områdesplan samt 5. övriga planer. För respektive plantyp skulle redovisas såväl areal produktiv skogsmark som antal planer. Planer upprättade både med och utan stöd skulle redovisas. I den utsträckning det av respektive skogsvårdsstyrelse befanns möjligt skulle stödet anges med fördelning på följande åtta grupper. 1. Skogsvårdsstyrelsernas avlönings- och omkostnadsanslag 2. Statens skogsförbättringsanslag 3. Anslaget till vägbyggnader å skogar i enskild ägo 4. Anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. 5. Anslaget bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. 6. Anslag över arbetsmarknadsstyrelsen 7. Anslag över lantbruksstyrelsen 8. övriga medel (länsfonder, stiftelser, kommunala medel etc.) I skogsstyrelsens anvisningar till enkätformuläret angavs bl. a. följande: a) Verksamhetens omfattning skall avse areal produktiv skogsmark för under respektive

budgetår färdigställda planer. Stödet skall avse vad som bokförts under respektive budgetår. b) Det stöd som utgår i form av offentliga dagar skall omräknas efter av statsmakterna angiven kostnad per förrättningsdag. I den mån dessa dagar är hänförbara direkt till skogsvårdsstyrelsernas avlönings- och omkostnadsanslag skall stödet noteras under denna anslagspost. I övrigt skall denna form av stöd föras direkt på övriga respektive anslag där det hör hemma. c) Bidrag från andra myndigheter än skogsvårdsstyrelseorganisationen skall enbart avse medel men däremot ej arbetsinsatser. d) översiktliga vägnätsplaner skall avse den vägnätsplanering som utförs såsom offentlig verksamhet. Arealuppgifterna bör i detta fall avse den areal produktiv skogsmark som direkt influeras av vägnätet. e) Sådan vägnätsplanering som ingår i skogsbruksplan och som således redovisas i skogsbruksplanekostnaden skall inte tas upp under gruppen översiktliga vägnätsplaner. f) I de kostnader som ligger till grund för skogsvårdsstyrelsernas beräkning av det statliga stödet till de olika formerna av planläggning skall som regel även sådana kostnader vara inkluderade som inte direkt kan hänföras till respektive planläggningsaktivitet. Dylika kostnader kan exempelvis avse instrument och materiel, personalfortbildning som inte upptagits i annat sammanhang, upplysning och propaganda m. m. samt skogsvårdsstyrelsernas administration, såsom chefspersonal, telefon, porton, hyror m. m. Enkätmaterialet, som bearbetats vid skogsbruksutredningen, redovisas i det följande.

4.3.

Omfattning

I gruppen utredningar och planer på länsnivå synes ha tagits upp utredningar omfattande hela skogsbruket i länet, speciella skogliga frågor för länet eller större länsdel, arbetskraftsutredningar, virkesflödesutredningar, naturvårdsplanering, vissa markanvändningsplaner m. m. Gruppen är därför synnerligen heterogen och i vad mån planerna sinsemellan täcker samma områden är svårt att fastställa. Genomsnittssiffror på

4.1. t. o. m. 4.7. Det torde härvid observeras att aktiviteter som utförts med stöd av medel ur någon av stödgrupperna 1—7 uppförts som planläggning med direkt statligt stöd. Har inget stöd utgått eller har stöd utgått enbart ur stödgrupp 8 redovisas verksamheten som planläggning utan direkt statligt stöd. I tabell 4.1. bör uppmärksammas att den översiktliga vägnätsplaneringen till viss del innebär en s. k. rullande planering, varför siffrorna på planlagda arealer inte ger grund

planläggningen per budgetår eller på storleken av planerna har utredningen därför inte ansett vara av något större värde att redovisa. Sammanlagt har under de tre budgetåren c:a 260 dylika utredningar och planer framställts, omfattande totalt c:a 19 milj. ha, varav omkring 180 planer på tillhopa ca: 9 milj. ha med direkt statligt stöd och c:a 80 planer på omkring 10 milj. ha utan sådant. Omfattningen av de övriga planläggningsaktiviteterna redovisas i följande tabeller

Tabell 4.1. Översiktliga vägnätsplaner — arealomfattning

Budgetår 1964/65 1965/66 1966/67

Summa 1964—67 Genomsn. per budgetår

_ . _, . . , Utan direkt statligt stöd Tot. areal Tot. antal 1 000-tal ha planer 1 000-tal ha antal planer 139 2 955 3 200 202 6 302 3 200 176 6 097 15 354

5 118

6 400

Tabell 4.2. Områdesvisa skogsbruksplaner

Budgetår 1964/65 1965/66 1966/67 Summa 1964—67 Genomsn. per budgetår

och antal planer

Tot. areal Tot. antal 1 000-tal ha planer

— arealomfattning

Med direkt statligt stöd 1 000-tal ha antal planer 139 2 955 201 3 102 175 2 897 8 954

2 985

och antal planer

Utan direkt statligt stöd Med direkt statligt stöd 1 000-tal ha antal planer 1 000-tal ha antal planer

154 298 468

107 170 336

10 20 7

17 23 17

144 278 461

90 147 319

185 Tabell 4.3. De områdesvisa skogsbruksplanernas

medelareal,

Län

Budgetår 1964/65

1965/66

1966/67

Kopparbergs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

1375 920 964 2 125 2 667

557 1 333 2 391 2 380 3 444

690 892 2 222 2 258 3 643

hektar

Tabell 4.4. Fastighetsvisa planer upprättade inom de områdesvisa — arealomfattning antal planer

och

Med direkt statligt stöd Tot. areal Tot. antal Utan direkt statligt stöd 1 000-tal ha planer 1 000-tal ha antal planer 1 000-tal ha antal planer

Budgetår 1964/65 1965/66 1966/67 Summa 1964—67 Genomsn. per budgetår

86 124 244

1293 1 887 4 398

49 79 170

792 1 304 3 444

37 45 74

501 583 954

7 578

5 540

2 038

2 526

1 847

679 Tabell 4.5. Den fastighetsvisa planläggningens arealmässiga täckningsgrad inom planerna

områdes-

Län

Budgetår 1964/65 Omr.pl. Fastigh. Täck1000pl. 1 000- ningstal ha tal ha grad %

1965/66 Omr.pl. Fastigh. Täck1000pl. 1 000- ningstal ha tal ha grad %

1966/67 Omr.pl. Fastigh. Täck1000pl. 1 000- ningstal ha tal ha grad %

Kpbg. V.norrl. Jmtl. Västerb. Norrb.

22 23 27 34 32

29 32 55 50 93

98 33 60 70 102

20 23 8 28

91 100 30 82

22 32 17 37

76 100 31 74

70 33 20 48

71 100 33 68

Tabell 4.6. Fastighetsvisa planer utan samband med områdesvis planläggning — arealomfattning och antal planer Budgetår 1964/65 1965/66 1966/67 Summa 1964—67 Genomsn. per budgetår

Tot. areal Tot. antal 1 000-tal ha planer

Utan direkt statligt stöd 1 000-tal ha ant. planer

Med direkt statligt stöd 1 000-tal ha ant. planer

156 198 161

1279 1 515 1 367

120 151 99

956 1 063 760

36 47 62

323 452 607

4 161

2 779

1 382

1 387

461 Tabell 4.7. Övriga planer — arealomfattning Budgetår 1964/65 1965/66 1966/67 Summa 1964—67

och antal planer

Tot. areal Tot. antal 1 000-tal ha planer

Utan direkt statligt stöd 1 000-tal ha ant. planer

Med direkt statligt stöd 1 000-tal ha ant. planer

960 1406 56

2 208 186

160 625 4

1 3 1

800 781 52

1 205 185

2 422

för en bedömning av vilka arealer som år- 1966/67 uppskattas ha uppgått till c:a ligen planlagts för första gången. Beträf- 920 000 ha. Före budgetåret 1964/65 har fande den areal som planlagts utan direkt enligt erhållna uppgifter planlagts c:a statligt stöd bör påpekas att det gäller en 380 000 ha inom samverkansområden samt c:a 30 000 ha huvudsakligen inom skogsspeciell transportutredning. Av tabell 4.2. framgår att skogsvårds- vårdsstyrelsen i Kopparbergs län. Inom styrelsernas verksamhet med områdesvis skogsägareföreningarna kan den hittills beplanläggning ökat mycket snabbt och nästan drivna områdesvisa planläggningen enligt uteslutande skett med statligt stöd. Enkät- erhållna uppgifter uppskattas till c:a 30 000 materialet visade även att nio styrelser ar- ha. Intill slutet av budgetåret 1966/67 torde betade med områdesvis skogsbruksplanlägg- sålunda totalt c:a 1,4 milj. ha produktiv ning under budgetåret 1964/65. Motsva- skogsmark ha övergåtts med områdesvis rande siffror var för budgetåret 1965/66 planläggning, vilket motsvarar omkring en elva styrelser och för budgetåret 1966/67 tiondel av det enskilda, mindre skogsbrukets tjugo styrelser. Av den totalt planlagda area- areal. len om c:a 920 000 ha ligger dock tyngdOmrådesplanernas medelareal har i tabell punkten, drygt 600 000 ha, inom de fyra 4.3. redovisats för de fem län som har nordliga länen (Västernorrlands, Jämtlands, större erfarenhet på området. En viss stegVästerbottens och Norrbottens län). Det bör ring av medelarealen torde kunna utläsas ur vidare framhållas att av den totala arealen tabellen. Speciellt påtaglig är den i Jämtlands faller c:a 470 000 ha på budgetåret 1966/ och Norrbottens län. 67. Som framgår av enkätanvisningarna, jfr Av tabellerna 4.4. och 4.5. framgår bl. a. avsnitt 4.2., är denna siffra prognostiserad. att man inom Västernorrlands län upprättat Den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna fastighetsvisa planer till 100 % i samband verksamheten med områdesvis planläggning med områdesplanläggning medan man inom har, som framgår av det föregående, i all- Jämtlands län endast gjort fastighetsplaner mänhet utförts i kontakt med skogsägare- på c:a en tredjedel av områdesarealen. Beföreningarna. Den inom skogsägareförening- träffande Kopparbergs och Västerbottens arna internt bedrivna områdesplanläggning- län har tendensen varit sjunkande. För Norren har icke nått någon större omfattning. bottens län må endast hänvisas till vad som Aren 1964—1965 färdigställdes inom Gäv- sagts i tredje kapitlet, avsnitt 3.3.2.1.2., nämleborgs-Härjedalens förening en områdes- ligen att man ur de områdesvisa planerna plan omfattande c:a 6 500 ha produktiv gjort enkla fastighetsvisa utdrag för dem skogsmark och inom samma förening pågår som så önskat. sedan något år tillbaka arbete med en omAv tabell 4.6. framgår bl. a. att huvudrådesplan på c:a 16 000 ha. Inom Södra parten av den fastighetsvisa planläggning Sveriges Skogsägares Förbund (SSSF) ut- som bedrivits utan samband med områdesfördes år 1966 områdesvis planläggning på vis planläggning har utförts utan direkt statc:a 5 000 ha produktiv skogsmark. Enligt ligt stöd. En viss stegring av den med statuppgift från SSSF har förbundet i egen regi ligt stöd bedrivna verksamheten torde kununder de senaste 5 å 10 åren bedrivit fastig- na utläsas av tabellen. Medelarealen för hetsvis planläggning omfattande 50 000 till den fastighetsvisa planen, beräknad på to100 000 ha per år. Sveriges Skogsägare- talsiffrorna för riket, uppgick i genomsnitt föreningars Riksförbund har uppgivit att för de tre budgetåren till c:a 124 ha varför man inom skogsägareföreningarna under år det torde kunna konstateras att verksam1966 gjort fastighetsvisa planer på en areal heten huvudsakligen berört de, relativt sett, av c:a 84 000 ha. större fastigheterna. Enligt enkätanvisningarna skulle den planDen av skogsvårdsstyrelserna utförda områdesvisa planläggningen kunde, enligt vad läggningsverksamhet som ej kunnat placenyss sagts, för de tre budgetåren 1964/65— ras in i de hittills behandlade grupperna 43

Tabell 4.8. Översiktliga

vägnätsplaner

Belopp i 1 000-tal kronor ur stödgrupp Budgetår

1964/65 1965/66 1966/67

226 223 196

—

Summa 1964—67

645 Genomsn. pei budg.år

— —

Tabell 4.9. Områdesvisa

7 7

36 36 39

5 4

37 S:a 1—7 8

S:a 1-- 8

7 9

267 277 251

272 277 271

skogsbruksplaner

Belopp i 1 000-tal kronor ur stödgrupp Budgetår

1964/65 1965/66 1966/67

7 31 245

—

Summa 1964—67

283 Genomsn. per budg.år

— —

Tabell 4.10. Fastighetsvisa

planer

7 S:a 1—7 8

S:a 1-- 8

390 — 732 942

141 200 287

15 30 35

553 993 1 512

283 239 141

836 1 232 1 653

2 064 —

3 058

3 721

688 —

1 019

upprättade

i samband

med

områdesvis planläggning

Belopp i 1 000-tal kronor ur stödgrupp Budgetår

1964/65 1965/66 1966/67

—

3 5 15

5 4 37

50 62 82

—

Summa 1964-- 6 7

— —

65 Genomsn. per budg.år

Tabell 4 . 1 1 . Fastighe tsvisa planer

6 S:a 1—7 8

S:a 1 --8

12 5

58 83 139

41 57 95

99 140 234

—

— —

utan samband

— —

med

områdesvis

planläggning

Belopp i 1 000-tal kronor ur stödgrupp Budgetår

1964/65 1965/66 1966/67

7 3 3

18 57 98

1 9 4

1 3 16

—

Summa 1964-- 6 7

20 Genomsn. per budg.år

— —

Tabell 4.12. Övriga

planer

7 S:a 1—7 8

S:a 1 --8

—

5 8 8

32 80 129

93 55 44

125 135 173

— —

Belopp i 1 000-tal kronor ur stödgrupp Budgetår

1964/65 1965/66 1966/67 Summa 1964—67

4 14 19

— 10 10

— — —

1 5

— — —

10 36 46

7 S:a 1—7 8

S:a 1 --8

1 15 65 81

1 15 65 81

bättringsanslaget. Det kan även uppmärksammas att c:a 10 % av det direkta statsstödet till denna verksamhet gått över lantbruksstyrelsens anslag. Av tabell 4.12. framgår att den heterogena gruppen övriga planer till över hälften bekostas av arbetsmarknadsmedel. 4.4. Stödgivning Av tabellerna och grundmaterialet till De direkta statliga kostnaderna för den un- dem framgår vidare följande. I vad avser utredningar och planer på der avsnitt 4.3. angivna omfattningen av utredningar och planer på länsnivå har upp- länsnivå kan konstateras att det direkta statgått till c:a 300 000 kronor. Det totala stö- liga totala stödet vilket av skogsvårdsstyreldet till verksamheten uppgick till omkring serna bokförts för budgetåren 1964/65 och 1965/66 samt bedömts för budgetåret 1966/ 500 000 kronor. 67 är fördelat anslagsmässigt med 142 000 Stödgivningen till övriga under avsnitt kronor på skogsvårdsstyrelsernas avlönings4.3. angivna planläggningsaktiviteter redooch omkostnadsanslag, 34 000 kronor på visas i tabellerna 4.8. t. o. m. 4.12. Beträfstatens skogsförbättringsanslag och med fande de angivna stödgrupperna hänvisas till 123 000 kronor på av arbetsmarknadsstyavsnitt 4.2. Av tabell 4.8. framgår att den översikt- relsen till skogsvårdsstyrelseorganisationens liga vägnätsplaneringen till helt övervägan- förfogande ställda medel. Övriga stödmedel de del bekostats över skogsvårdsstyrelsernas utgörs väsentligen av länsstiftelsemedel. Unavlönings- och omkostnadsanslag. Arbetet der den gruppen ingår den tidigare nämnda har ingått i styrelsernas offentliga verksam- skogliga utredningen i Norrbottens län med het. En betydande översiktlig vägnätsplane- 100 000 kronor. Statsmakterna har på senare år medgivit ring har dock även skett med stöd ur norren försöksvis driven verksamhet med omländska skogsproduktionsanslaget. Tabell 4.9. visar att huvuddelen av den rådesvis planläggning, utförd i skogsvårdsområdesvisa skogsbruksplanläggningen be- styrelsernas regi, och för detta ändamål kostats av medel ur norrländska skogspro- anvisat visst antal förrättningsdagar inom duktionsanslaget. Av beloppen under grupp skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksam6 framgår att en rätt betydande del av om- hetssektor. Denna verksamhet avser i princip rådesplanläggningen bekostats med arbets- hela landet. Redan före tillkomsten av nyssmarknadsmedel. Den verksamhet som redo- nämnda försöksvisa områdesplanering förevisas under grupp 8 har i huvudsak varit kom liknande verksamhet utanför de fyra nordliga länen. Finansieringen av områdeslokaliserad till Kopparbergs län. Av tabell 4.10. framgår att huvuddelen planen har i sådana fall i allmänhet ordnats av de fastighetsvisa planerna inom den på så sätt att vederbörande skogsvårdsstyrelområdesvisa planläggningen bekostats med se i samband med områdesplanläggningen medel ur norrländska skogsproduktions- upprättat fastighetsvisa planer som försålts anslaget. Ett nästan lika stort belopp till till skogsägarna för att täcka mellanskillnaverksamheten har dock kommit från medel den mellan å ena sidan för styrelsen tillgängunder grupp 8. Värt att notera är att sär- liga medel för planläggningsverksamheten skilt under budgetåret 1966/67 en icke obe- och å andra sidan totalkostnaderna för dentydlig verksamhet bekostats från vägansla- samma. Arbetet har sålunda delvis fallit under skogsvårdsstyrelsens betalda serviceverkget. Tabell 4.11. visar att fastighetsvisa pla- samhet. Viss kostnadstäckning har som framner utan samband med områdesplanläggning går av det föregående även kunnat erhållas till mer än hälften bekostats av direkta genom bidrag från arbetsmarknadsstyrelsen, statsmedel och då nästan helt från skogsför- landsting, kommun, länsstiftelse etc. Områ-

sammanföras i en grupp kallad övriga planer. Detta material redovisas i tabell 4.7. Planerna är, som framgår av tabellen, av mycket heterogen natur.

desplaner har även framställts på begäran av skogsbruksområde, varvid kostnaderna betalats av skogsbruksområdets medlemmar eller i samverkansområden genom statsbidrag över norrländska skogsproduktionsanslaget. Beträffande områdesvisa skogsbruksplaner kan konstateras att det totala över statsbudgeten finansierade stödet utgör, för treårsperioden, 3 058 000 kronor (se tabell 4.9. kolumn 1—7). Den områdesvisa planläggningen kan enligt tabell 4.2. uppskattas till c:a 880 000 ha, vilket genomsnittligt innebär ett statligt stöd av kr. 3: 47 per hektar. Till nämnda stödbelopp kommer vissa centrala kostnader på c:a 80 000 kronor inom skogsstyrelsen samt vissa i kalkylerna ej medräknade kostnader för personal inom arbetsmarknadsverket m. fl. myndigheter. Det statliga stödet torde, genomsnittligt för treårsperioden, kunna uppskattas till c:a kr. 3: 60 per hektar planlagd produktiv skogsmark.

46 Som jämförelse kan nämnas att en motsvarande kalkyl för den områdesvisa planläggning vilken finansierats med såväl direkt statligt stöd som med övrigt stöd resulterar i att en planlagd areal på c:a 880 000 ha skulle ha erhållit ett totalt stöd av c:a 3,8 milj. kronor, vilket innebär ett stödbelopp av c:a kr. 4: 30 per hektar planlagd produktiv skogsmark. Det bör nämnas att den i tabell 4.2. under rubriken Utan direkt statligt stöd angivna arealen om 37 000 ha har planlagts utan vare sig direkt statligt eller annat stöd. Det bör även nämnas att på grund av planläggningsarbetenas utsträckning i tiden, i allmänhet mer än ett år per projekt, den arealmässiga redovisningen ej är direkt hänförbar till det under samma budgetår redovisade stödbeloppet. Genom en kalkyl över en treårsperiod torde man dock rätt väl ha fått grepp om det faktiska statliga stödet per arealenhet.

KAPITEL

5.1.

5.

jpersonaiutDiian: och omfattning

Inledning

Kunnighet och erfarenhet hos den planläggande personalen synes ha avgörande betydelse för en rationell planläggning. Utredningen har därför funnit att utbildningen på området bör särskilt uppmärksammas. Genom undersökningar av befintligt material samt genom införskaffande av ytterligare uppgifter från skogshögskolan, skogsstyrelsen, statens skogsmästarskola och nämnden för skoglig flygbildteknik har utredningen erhållit en översikt av nuvarande utbildningsläge samt av pågående utveckling på planläggningsområdet. Utredningen har i dessa frågor även haft kontakt med skogsbrukets yrkesutbildningskommitté. I vad gäller flygbildtolkningen har utredningen även inhämtat material avseende kanadensiskt utbildningsväsende, som på detta område framstår som särskilt intressant.

;ens hittillsvarande inriktning

fiska och geometriska grunder samt dessas tilllämpning vid framställning av såväl kartor av mera allmän natur som skogskartor. Vidare behandlas den skogliga bildtolkningen samt användningen av flygbilder i samband med olika arbetsuppgifter inom skogsbruket. De praktiska övningarna avser bl. a. bildtolkning i fältet samt mätning av olika träd- och beståndskaraktärer i flygbild med tillhjälp av spegelstereoskop och stereomikrometer.

Utbildningen i skoglig planläggning påbörjas på Garpenberg där undervisning bedrivs i de under huvudämnet skogsuppskattning och skogsindelning sorterande delämnena skogsmätning och fotogrammetri. Under första läsåret i Stockholm syftar undervisningen bl. a. till att bibringa studenterna det teoretiska underlaget i form av olika typer av inventeringsmetoder, som den skogliga planläggningen bygger på i fråga om fastställande av en fastighets areal, virkesförråd, dettas sammansättning, tillväxt m. m. Under efterföljande sommartermin utförs, i form av praktiska övningar, en kartlägg5.2. Grundutbildning ning och taxering av en trakt omfattande 5.2.1. Skogshögskolan c:a 170 ha. Under andra studieåret avslutas Utbildning i skoglig planläggning bedrivs undervisningen för betygsgraden godkänd vid flera av skogshögskolans institutioner, med en serie föreläsningar. För de studenter dock främst vid institutionen för skogsupp- som bedriver studier för betygsgraden med skattning och skogsindelning. Vid denna in- beröm godkänd äger praktiska övningar i stitution syftar utbildningen bl. a till att skogsuppskattning och skogsindelning rum bibringa studenterna praktiskt och teore- under tredje studiesommaren. Observationstiskt underlag för upprättandet av skogs- materialet läggs, under det efterföljande läsbruksplaner. Delämnet skoglig fotogram- året, till grund för upprättande av en mycmetri omfattar 81 timmar med fördelning ket detaljerad skogsbruksplan med olika på 31 timmar föreläsningar och 50 timmar alternativa avverkningsberäkningar. Dessa övningar. 1967 års studiehandbok anger be- högre studier inbegriper även en serie företräffande det ifrågavarande ämnet följande: läsningar i vilka planläggningsfrågorna tas upp till ingående behandling, närmast då ur Kursen avser att ge de studerande kunskap skogsindelningssynpunkt. om de fotogrammetriska metodernas fotogra-

Bland de instrument som företrädesvis ur fotogrammetrisk synpunkt begagnas vid den skogliga planläggningen märks fickstereoskop med bildhållare, spegelstereoskop med mätmikrometer samt Bausch och Lomb Balplex Plotter. Vid behov av mera komplicerade fotogrammetriska instrument anlitas institutionen för fotogrammetri vid tekniska högskolan. I kurslitteraturen ingår i främsta rummet: Hallert, B., 1964: Fotogrammetri. Kommittén för skoglig fotogrammetri, 1955: Tolkning av flygbilder. Axelson, H., 1964: Skoglig fotogrammetri (kompendium avsett för statens skogsskolor). Axelson, H. och Möller, S. G., 1962: Studier över möjligheten att bestämma några skogliga faktorer med hjälp av mätning i flygbilder. Härutöver används diverse litteratur varom anvisningar lämnas i samband med föreläsningarna. Undervisning, praktiska övningar och examination i ämnet fotogrammetri har vid skogshögskolan hittills handhafts av en speciallärare. Från den 1 juli 1965 har speciallärartjänsten ombildats till en laboratur, vilken dock ännu ej är tillsatt. Undervisningen i planläggning inom ämnet skogsekonomi är inriktad på ekonomisk planläggning, d. v. s. hur olika delverksamheter inom skogsbruket på bästa sätt skall sammankopplas för att erhålla en totaloptimering med hänsyn till ett effektivitetskriterium. Kart- och flygbildmaterialet får härvid endast karaktär av hjälpmaterial vid bedömning av föreliggande utgångssituation och av skogsbrukets allmänna struktur för ifrågavarande företag. Studierna i skogsekonomi stöder sig sålunda här på den grundutbildning som givits i ämnet skogsuppskattning och skogsindelning. Studierna ger inte ytterligare utbildning på det rent tekniska området utan vidareutvecklar de kunskaper som där erhållits för att nå fram till en lösning av skogsbrukets lämpligaste utformning. Föreläsningar och övningar rörande skogsbrukets planläggning inom ämnet skogsekonomi omfattar c:a 40 timmar för betyget godkänd. För betygsgraden med beröm godkänd tillkommer ytterligare 23 timmars föreläsningar och övningar.

48 Inom ämnet skogsteknik intar planläggning en framskjuten plats i undervisning och forskning i ämnesdelen skogsteknik I och en mycket dominerande roll i ämnesdelen skogsteknik II. I skogsteknik I gäller planläggningen i första hand enskilda arbetsoperationer såsom avverkning, transport etc. Härvid torde flygbilder ofta komma till användning. I skogsteknik II intar driftsplanläggning huvuddelen av undervisningen. En del av denna undervisning rörande vägbyggnad handhas av speciallärare. I studierna för betygsgraden med beröm godkänd ingår i skogsteknik II en omfattande planläggningsuppgift, som studenterna gruppvis bearbetar. Syftet med undervisningen i planläggning inom ämnet skogsteknik är att utlära metoder, med vars hjälp praktiska planläggningsproblem kan analyseras och lösas.

5.2.2. Statens skogsmästarskola Undervisningen vid statens skogsmästarskola sker under tre terminer. Den studieplan som f. n. tillämpas vid skogsmästarskolan utarbetades år 1960. Planen omfattar en total utbildningstid av 2 360 timmar med fördelning på 1 205 timmar föreläsningar och 1 155 timmar övningar. Enligt planen skall följande huvudavsnitt inom fotogrammetrin gås igenom. 1. Grunddragen beträffande flygbildens uppkomst. 2. Flygbildskalor, bildläsning, läsning av stereobilder. 3. Riksfotokartan, ekonomiska kartan. 4. Bildtriangulering, kartframställning, inläggning av fastighetsgränser. 5. Skogskartor med fotounderlag, bildtolkning. Den grundläggande fotogrammetriundervisningen omfattar c:a 75 timmar, fördelade på 25 timmar föreläsningar, 30 timmar övningar på rummet samt 20 timmar övningar i fält. I den grundläggande utbildningen i fotogrammetri ingår ämnet bildtolkning med c:a 25 timmar.

Vissa delar, tillhopa c:a 265 undervisningstimmar, av ämnena skoglig förvaltnings- och arbetslära, skogsväghållning samt skogsuppskattning och skogsindelning berör mera direkt tillämpningen av fotogrammetri och bildtolkning. Inom ämnena skogsuppskattning och skogsindelning sker dels rutinarbeten med flygbilder som underlag, t. ex. upprättande av skogsbruksplaner och liknande, dels viss försöksverksamhet rörande bearbetningsoch redovisningsmetoder m. m. Skogsbruksplanläggningen omfattar årligen c:a 2 200 ha. Även i den skogliga arbetsläran och i skogsväghållningen sker rutinarbeten och försöksarbeten. Försöksarbetena har sedan några år koncentrerats på att utveckla metoder för stickprovsvis uppskattning i provytor på flygbild av arbetsåtgångstal, arbetssvårigheter och liknande, främst vid avverkningsarbeten. Samtidigt sker väg- och drivningsplanläggning på flygbild. Driftplanläggningen på flygbild är tämligen omfattande. I slutet av år 1965 låg c:a 20 000 ha under bearbetning. Under samma år hade dessutom färdigställts planer omfattande c:a 9 000 ha. Förutom vissa mindre instrument har skolan sedan år 1964 även ett stereoinstrument modell Balplex. Utöver publikationer, som RAK-information m. m., används följande litteratur i den grundläggande utbildningen. Kommittén för skoglig fotogrammetri, 1955: Tolkning av flygbilder. Hallert, B., 1964: Fotogrammetri (ej obligatorisk). Axelson, H., 1964: Skoglig fotogrammetri (kompendium avsett för statens skogsskolor). För tillämpade arbetsuppgifter anvisas litteratur efter uppgiftens art m. m.

följande anföras. I kursplanen som totalt omfattar 2 490 timmar ägnas 50 timmar åt skogsskötselns planläggning, 124 timmar åt drivningsplanläggning, 205 timmar åt skogsuppskattning och 250 timmar åt skogsindelning. Ämnet skogsindelning är differentierat på bl. a. delämnena fotogrammetri med 40 timmar — varav 22 timmar bildtolkning, kartor med 20 timmar, fältmätning med 27 timmar, taxering med 30 timmar, beståndsbeskrivning med 30 timmar samt skogsindelningsplaner med 75 timmar. Denna timredovisning torde ge ett ungefärligt uttryck för relationen mellan utbildningen i planläggning och bildtolkning och den totala skogsskoleutbildningen. I samband med ett uppdrag av skogsbrukets yrkesutbildningskommitté har skogsstyrelsen gjort en undersökning rörande de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter. Ett sammandrag av resultaten har införts som bilaga 1 i Skogsbrukets yrkesutbildningskommittés betänkande Skoglig yrkesutbildning, I (SOU 1965: 67). Analysen grundades på en enkät ställd till skogsförvaltare och skogsskoleutbildade. Såväl de skogsskoleutbildade som förvaltarna skulle för ett antal arbetsområden besvara följande tre frågor: a) i vilken omfattning vederbörande skogvaktare sysslade med uppgifter inom arbetsområdet, b) vilka arbetsfunktioner som utövades inom arbetsområdet och c) vilka förändringar inom arbetsområdet som bedömdes inträffa under närmaste 10-årsperiod.

5.2.3. Statens skogsskolor

Beträffande resultatet av enkäten i vad avsåg dåvarande förhållanden kan nämnas att av de 28 huvudgrupperna av arbetsområden rubricerades 5 såsom i genomsnitt »relativt stor omfattning», nämligen beståndsvård, drivningsplanering, års- och säsongplanering, avverkning och beståndsanläggning. Arbeten med relativt långsiktig driftsplanläggning förekom i mycket blygsam tidsmässig omfattning.

Ur den från och med läsåret 1967/68 försöksvis tillämpade kursplanen för statens skogsskolor inklusive kompletteringskurs kan

Omfattningen av arbetsuppgifter inom skilda arbetsområden visade sig variera med hänsyn till arbetsgivarkategorin. Skogsskole-

Den grundläggande fotogrammetriundervisningen has om hand av en expert från domänstyrelsen och en expert från rikets allmänna kartverk.

allutbildade inom domänverket, gods och alltmmänningar samt bolag hade i stort sett sambilma arbetsuppgifter, medan skogsskoleutbil»gsdade inom skogsägareföreningar och skogsrstvårdsstyrelser skilde sig något från först3ch nämnda grupp. Skogsägareföreningar och ma skogsvårdsstyrelser hade vissa gemensamma nde särdrag, vilka framförallt avsåg rådgivande arbetsuppgifter.

Frågan om väntade förändringar i arbetsuppgifterna inom den närmaste 10-årsperiou dden delades upp i en kvantitativ och en kkvalitativ del. Svaren skulle avges i en femggradig skala, vars mittvärde (3) betydde ooförändrad omfattning respektive svårighet, I följande två tabellutdrag anges vissa prognnosresultat vilka är hämtade från förvaltarD nas bedömning.

Områden som anses komma att öka mest i

omfattning

Medianvärden för kvantitativ prognos Arbetsområde

Totalt

DV

SVS

SAF

GA

AB

Skogsbruksplanläggning Allmän driftplanering Drivningsplanläggning

3,76* 3,75 3,44

3,64* 3,31* 3,24

3,83* 4,08* 3,60

3,79* 4,37 3,97

2,92* 3,75* 3,38

3,74* 3,50* 3,45

Arbetsområde

Medianvärden för kvantitativ prognos SAF SVS DV Totalt

GA

AB

Skogsbruksplanl äggning Allmän driftplanering Drivningsplanläggning

3,31* 3,33 3,59

2,92* 3,75* 3,59

3,60* 3,26* 3,69

Områden som anses bli svårare att utöva

* = DV = SVS = SAF = GA = AB =

Fortbildning

5.3.1. Skogshögskolan cogsEnligt skogshögskolans institution för skogsuppskattning och skogsindelning måste otviotvibildvelaktigt ett klart uttalat behov av fortbildmma ning anses föreligga för de yrkesverksamma civiljägmästarna. Denna fortbildning bör•r ininande riktas mot icke blott att göra vederbörande mheväl förtrogna med nyare rön och erfarenhe-

3,16* 3,45* 3,45

3,05* 3,75 3,57

arbetsområden som f. n. har mycket liten omfattning « 1 , 5 0 ) Domänverket Skogsvårdsstyrelser Skogsägareföreningar Gods- och allmänningsskogar Aktiebolag

Prognosen visar på utökade och mera kräkräling, vande uppgifter i skogsbruksplanläggning, ning allmän driftplanering, drivningsplanläggning samt i års- och säsongplanering.

5.3.

3,25* 3,13* 3,32

ter beträffande de fotogrammetriska metodernas användning vid framställning av olika typer av skogskartor utan även avse möjligheterna att genom bildtolkning och mätning i flygbild antingen komplettera terrestriskt utförda observationer av mark- och beståndsdata, eller eventuellt grunda planläggningar på enbart i flygbild observerade data. Det senare förfaringssättet torde dock endast ifrågakomma i samband med sådan planläggning där noggrannhetskravet är av relativt underordnad betydelse. Även frågor rörande regional planläggning bör, enligt institutionens uttalande, mera ingående behandlas i samband med en eventuell fortbildningsverksamhet, vilken då lämpligen bör

planläggas och genomföras i samråd och samarbete med olika skogliga institutioner och intressenter t. ex. skogsstyrelsen, skogsägareföreningarna o. s. v.

Beträffande verksamheten på distrikt inom skogsvårdsadministrationen anför skogsstyrelsen att den biträdande konsulentpersonalen inte sällan utnyttjas för inventeringsarbeten samt att tendensen härvidlag synes vara ökande. I samband med stämplings5.3.2. Statens skogsmästarskola förrättningar krävs kunnighet i planläggning Vid skolan anordnas vissa fortbildningskur- av drivningar. I sin egenskap av rådgivare ser vilka man avser att fortsätta med. På för skogsägarna måste konsulenterna vara grund av den snabba utvecklingen inom allmänt kunniga på det skogliga området. flygfotogrammetrin och skogsbruksplanlägg- En stor del av rådgivningen måste grundas ningen anser man att behovet av fortbild- på en genomtänkt planering av skogsbruket på fastigheten. Fortbildning är även för ning är påträngande. distriktspersonalen nödvändig i samtliga av de fack vilka berörts i föregående stycke. Utnyttjandet av flygbilder kan emellertid i 5.3.3. Skogsvårdsstyrelseorganisationen många fall inskränkas till användning för I hänvändelse till skogsstyrelsen anhöll orienteringsändamål. För detta kan ekonoskogsbruksutredningen om synpunkter på miska kartor eller enkelbilder användas. Ju den skogsskoleutbildade personalens behov mer man kommer in på planering av olika av fortbildning beträffande: a. Skogsbruks- slag desto mer ökar behovet av fortbildning planläggning, b. Skoglig flygfotogrammetri i bildtolkning och kombination av inventeallmänt samt c. Bildtolkning. Ett samman- rings- och flygbildsteknik. drag av skogsstyrelsens synpunkter på fortSkogsstyrelsen anför vidare beträffande bildningen ges i det följande. fortbildning för värderingsverksamhet att Den skogsskoleutbildade personalens ut- kunnighet i bildtolkning bör inta en framnyttjande av flygbilder kan hänföras dels till trädande plats. I fråga om vägverksamheten vissa specialbetonade verksamhetsområden ställs likaså höga krav då det gäller bilddels till verksamheten på bevakningar, di- tolkningen. Flygbildsanvändningen varierar strikt o. dyl. Därtill kommer undervisnings- emellertid i viss mån beroende av om det verksamheten. gäller vägnätsplanering eller vägprojekteBeträffande specialbetonade områden in- ring. I det förstnämnda fallet syftar bildtolkom skogsvårdsadministrationens verksamhet ningen närmast till att ge underlag för vissa ligger tyngdpunkten vid skogsbruksplanlägg- översiktliga bedömningar. I det senare fallet ning och vägplanläggning. Skogsstyrelsen omfattar bildtolkningen regelmässigt terrängdiskuterar begreppen inventering och plane- ens detaljer. För framtiden torde den mer ring samt vilka krav dessa aktiviteter ställer avancerade tolkningen av geologiska förhålpå förrättningsmannen. De härvid berörda landen få ökad omfattning. facken är bl. a. inventerings- och flygbildAllmänt anför skogsstyrelsen att de teoteknik, skogsvård, drivningsteknik, drifts- retiska grunderna om fotogrammetrin givetekonomi, arealplanering och regional plane- vis bör ligga till grund för all fortbildning i ring. Fortbildning anses nödvändig i samt- flygbildsteknik. Det bör dock ges stort utliga dessa aktiviteter. Därvid bör beaktas be- rymme för trimning i praktisk tillämpning hovet av såväl teoretisk utbildning som prak- inom olika verksamheter. Ju mer utbildtisk tillämpning. Särskild vikt bör läggas vid ningen vid skogsskolorna hinner anpassas bildtolkning samt kombination av invente- till nulägets krav desto mer kommer tyngdrings- och flygbildteknik. Fortbildningen punkten i fortsättningen att förskjutas till bör framförallt omfatta praktiska tillämp- förmedling av nya teoretiska rön och prakningar och ta sig uttryck i övning och trim- tiska erfarenheter inom de berörda områning. dena. 51

Rörande andra myndigheters, organisationers och företags verksamheter anför skogsstyrelsen följande: Förutom vad beträffar den specialiserade värderingsverksamhet som förekommer inom bl. a. lantmäteri- och lantbruksorganisationen avviker bl. a. bolagens verksamhet i viss mån från skogsvårdsadministrationens, främst då i att förvaltningsuppgifterna blir mer framträdande. Vad som i det tidigare sagts om skogsbruksplanläggning torde i stort gälla även här. Förvaltningsarbetet tar i detta avseende sig uttryck i att planeringen förs fram till verkställighet och avlöses av genomförande och följdåtgärder. Dessa verksamheter grundar sig som regel på den för skogsdriften stadfästa planen och handhas till stor del av den som i det enskilda fallet svarar för verkställigheten. I detta planeringens slutskede torde flygbilden ha sin främsta betydelse då det gäller detaljerad bildtolkning.

Fr. o. m. år 1965 har nämnden tagit upp fortbildningskurserna på sitt ordinarie utbildningsprogram. Dessa består dels i en veckas allmän påbyggnadskurs till grundkurserna dels i kurser för personal med specialfunktioner såsom skogsindelning, drivningsplanering och vägplanering. Den allmänna påbyggnadskursen avser att genom övningar befästa de kunskaper som meddelats i grundkursen och att ge teoretiska grunder för specialkurserna. Specialkurserna bygger på grund- och påbyggnadskursen samt på en kortare litteraturkurs som genomgås av eleverna själva. Det gemensamma ämnet för specialkurserna är tolkning av markegenskaper såsom markslag, jordart och hydrologi. I övrigt läggs tonvikten på övning av sådana aktiviteter som är mer eller mindre specifika för tillämpningsområdet i fråga. Under perioden 1965— 1967 har i nämndens regi c:a 80 elever genomgått fortbildningskurser.

5.3.4. Nämnden för skoglig fljgbildteknik Nämnden har bedrivit kursverksamhet se-" dan år 1948. Verksamheten har i huvudsak omfattat kortare informationskurscr om 1—3 dagar, grundkurser om en vecka samtt fortbildningskurser avseende speciella till-lämpningsområden på 1—2 veckor. Informationskurserna har huvudsakligeni bedrivits i samarbete med uppdragsgivarei inom skogsbruket och avsett informationl om bildmaterialets egenskaper och användning i de dagliga arbetsrutinerna. De s. k. grundkurserna har i huvudsak bedrivits i nämndens regi och vänt sig till all slagss personal inom skogsbruket. Kurserna avsågl från början att ge grundutbildning åt demi som ej erhållit sådan inom den ordinariee studiegången. Då fotogrammetriutbildningg numera meddelas vid de skogliga läroanstal-terna syftar grundkurserna till att aktuali-[sera och komplettera inhämtade kunskaper.r. Fram t. o. m. budgetåret 1966/67 har om-ikring 590 elever genomgått denna kurstyp.>. tUnder 1960-talet har kunskapsstoffet utökats speciellt i vad avser de elementäraa tgrunderna för bildtolkning och enklare mätning.

5.4. Utbildning

i

Kanada

5.4.1. Allmänna synpunkter Utredningen har ansett det vara av värde att lämna en viss redogörelse för utbildningen av bildtolkare i Kanada eftersom man där ställts inför likartade problem som i Sverige beträffande användningen av flygfotomaterial vid inventering och planläggning av skogsbruket. I samband med skoglig inventering i staten Ontario i Kanada har man utformat en för ändamålet särskilt lämpad inventeringsmetodik samt lagt upp ett speciellt utbildningsprogram. I det följande redogörs i korthet för programmet. Det framhålls i det erhållna materialet att den mest avancerade fotoutrustning och framkallningsteknik visserligen resulterar i ett optimum av detaljer i bilden, men att i den slutliga analysen blir den information som kan erhållas från bilderna direkt beroende av skickligheten hos bildtolkaren och av arten av de hjälpmedel han använder. Emedan bildtolkaren måste ha kännedom om de objekt som skall identifieras, använder man sig av personer med

skoglig fackutbildning. Den ovanliga betraktningsvinkel som flygbilden innebär och den stora variationen i skogliga och fotografiska förhållanden som råder nödvändiggör ett intensivt träningsprogram. Träningen måste vara av praktisk natur. Bildtolkningen innefattar bl. a. stereobetraktande och identifiering av enskilda trädslag och skogsbestånd. Detta arbete innebär en kombination av komplicerade visuella och mentala funktioner. Träningsprogrammet syftar till ett utvecklande av dessa funktioner. De väsentliga faktorerna i träningen avser inlärning och igenkännande av en mängd detaljer i bilden samt dessa detaljers användning i samband med inventeringen. Det träningsprogram som beskrivs i det följande har använts i Ontario i många år och har visat sig mycket framgångsrikt. Programmet är indelat i tre huvudetapper nämligen inledande träning, träning genom produktion samt periodisk kontroll (uppföljning).

5.4.2. Inledande träning Denna första etapp, som endast tar några få dagar i anspråk, informerar eleverna om grunderna i bildtolkningen. Undervisningen som sker i grupp behandlar bildernas monterande och användning av betraktningsutrustning, instruktion och övning i parallaxmätning, identifiering av allmänna faktorer såsom topografi, områden med maximal och minimal skugga, konturer av form och skuggmönster samt identifiering av speciella företeelser, såsom av människan åstadkomna respektive naturliga objekt, skogsbeståndens mönster, fotografiska nyanser m. m.

5.4.3. Träning genom produktion Denna del av utbildningen är kontinuerlig och har utformats för att utveckla elevernas skicklighet genom egentligt produktivt arbete under noggrann kontroll. Det kan ta många månader innan kvalitén i bildtolkarnas arbete är fullt tillfredsställande.

Träningsprogrammet består av två huvudkomponenter. För det första skall eleven bekanta sig med och via provytedata skaffa sig material rörande en mängd skogliga faktorer. Arbetet sker under barmarksperioden. Färska fotografier används för lokalisering av provytorna på fältet och för jämförelse av föremålen på marken med motsvarande bild på fotot. Detta arbete ger ett utmärkt tillfälle att direkt i fält identifiera de allmänna och speciella karaktärer som illustreras av flygbilden. För det andra blir eleven, efter avslutat fältarbete, under vinterperioden ansvarig för identifiering av alla skogsbestånd inom ett utvalt område (c:a 3 900 km2). Arbetet sker helt på rummet. Nu studerar eleven provytorna i stereo och på grundval av provytekaraktärerna skall han dra beståndsgränser. Studium och inlärning av bildeffekterna i ett stort antal provytor, c:a 1 000, utvecklar bildtolkarens känsla för bildmässiga karaktärer. Därefter kommer han att ha tillräcklig bakgrund för att kunna fortsätta med den svårare uppgiften att bearbeta de områden där inga fältdata står till buds. Genom att använda goda bildtolkningsnycklar och stereobilder av provytor samt genom att upprätthålla nära kontakt med överordnad kontrollant kan detta svårare arbete bedrivas. Även om ingen strikt tidsplan följs har det visat sig att träningsperioden måste omfatta minst ett år, vilket innebär bearbetning av c:a 1 000 flygbilder per bildtolkare.

5.4.4. Periodisk kontroll Genom periodisk kontroll får man ett användbart mått på bildtolkningens kvalité. Den avslöjar bildtolkarens misstag, bestämmer de områden där korrektioner eventuellt behöver göras samt ökar så småningom elevens precision och snabbhet i bildtolkning. Kontrollen ger också data för uppställande av produktionsnormer. Kontrollen genomförs genom att jämföra rena bildtolkningsdata med data från någon form av undersökning i fält. 53

KAPITEL

6.

Utvecklingsarbete

6.1. Allmänt Planläggningsverksamheten på skogsbrukets område blir givetvis beroende av det forsknings- och utvecklingsarbete som sker inom de olika discipliner som planläggaren måste betjäna sig av. Utredningen vill därför som bakgrund till vissa resonemang och slutsatser i det följande lämna en översikt av detta arbete. Översikten är ej uttömmande utan får betraktas som en exemplifiering av verksamheterna inom respektive områden. En något större fullständighet har dock kunnat ges åt flygfotogrammetri och flygbildtolkning, områden som får betraktas vara av väsentlig betydelse för möjligheterna att rationalisera planläggningsverksamheten. Grundläggande i sammanhanget är givetvis den forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs vid universitet och högskolor. För rationaliseringen av den skogliga inventeringen och planläggningen torde väsentliga insatser kunna påräknas även av vissa av de statliga ämbetsverken. Detta gäller såväl i vad avser det tekniska underlaget för här ifrågavarande verksamhet som den praktiska tillämpningen av det mer vetenskapliga utvecklingsarbetet. Även vid vissa företag inom storskogsbruket samt vid vissa konsultföretag i branschen bedrivs ett viktigt utvecklingsarbete.

område. År 1964 påbörjades systematiska undersökningar av flygbildtolkningens möjligheter och räckvidd vid topografisk och geologisk kartering samt vid studier av geomorfologisk art. Undersökningarna torde få intresse bl. a. även för skogsbruket. Bland nyligen avslutade studier kan nämnas undersökningar av flygbildtolkningens möjligheter vid kartering av berghällar, studier av stereoinblickbarhetens beroende av skogstäcknad, beståndshöjd och skogstyp vid varierande fotograferingshöjd och läge i bilden samt studier vilka syftat till att med hjälp av flygbildtolkning erhålla kvantitativa mått på markens blockhalt. Bland nya projekt kan nämnas dels studier av möjligheten att kartera jordartsgränser på indirekt väg från flygbilder genom tolkning av t. ex. dräneringsförhållanden, dräneringsmönster, lutningar, gråtoner, vegetation m. m., dels remissionsmätningar för att fastställa vilken filmfilterkombination som skulle ge optimala tolkningsvillkor för olika objekt. Av de s. k. särskilda forskningstjänster som statens naturvetenskapliga forskningsråd tilldelas av riksdagen har av rådet den 1 juli 1966 en tjänst fastställts till ämnesområdet flygfototolkning. Innehavaren av tjänsten är knuten till geografiska institutionen vid Lunds universitet. Forskningsarbetet har hittills inriktats på frågor av geologisk och geomorfologisk art samt i huvudsak berört öppen terräng.

6.2. Universitet, högskolor m. ra. 6.2.1. Universiteten Vid naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet har sedan ett flertal år pågått studier rörande flygbildmaterialets användbarhet inom institutionens verksamhets54

6.2.2. Skogshögskolan Institutionen för skogsuppskattning och skogsindelning har i skrivelse till utredningen framhållit att frågan angående forsk-

nings- och utvecklingsarbete kan behandlas först sedan vederbörande institutionschef beretts tillfälle att gemensamt med den tillträdande laboratorn i skoglig fotogrammetri penetrera den aktuella frågeställningen. På grund av ytterligare vakanser vid institutionen kan för närvarande ingen forskningsverksamhet av större omfattning bedrivas utan större delen av den disponibla tiden uppges gå åt för undervisning och administration. Skogshögskolans institution för skogsekonomi bedömer forskningen på planläggningsområdet vara en angelägen uppgift. Nu pågående forskning avser totalplanering beträffande skogsbruksföretagets uppläggning dels med inriktning på den mer kortsiktiga aspekten beträffande den primära och sekundära produktionens samordning dels med inriktning på en mer långsiktig aspekt. Skogshögskolans institution för skogsteknik har år 1966 utarbetat ett mera långsiktigt arbetsprogram. Det har härvid visat sig lämpligt att för flera föreslagna projekt integrera forskningsverksamheten i institutionens sektioner I och II samtidigt som ett närmare samarbete etableras med Forskningsstiftelsen Skogsarbeten. Inom institutionens sektion I har under år 1966 behandlats frågor angående terrängklassificering och fordonsframkomlighet. Arbetet har skett i samråd med arméförvaltningen samt skogshögskolans institution för skoglig marklära. I ett fortsatt samarbete med institutionen för skogsföryngring kommer under år 1967 studier av maskinell plantering att utföras samtidigt som konstruktionsuppgifter med nya planteringsmaskiner skall bedrivas. Studier av manuell plantering samt utveckling och studier av maskiner för dikning, gödsling och plantering på myrmark kommer att försiggå i samarbete med institutionen för skogsekologi. I arbetsplanen för sektion II framhålls att driftsplanläggning får allt större betydelse i skogsbruket som ett medel att utnyttja tillgängliga resurser på bästa möjliga sätt. Vid sektionen har tidigare undersökningar utförts, som syftat till optimal resursanvänd-

ning. Planmodeller för vägnätets utformning, kostnadsmodeller för olika produktionsprogram med skiftande skötselintensitet samt studier över arbetskraftens lokalisering utgör exempel på undersökningar, som syftat till ökad kunskap rörande driftsplanläggning. Dessa undersökningar kommer att vidgas och avses under beteckningen instrumentforskning bl. a. omfatta kostnadsmodeller för val av produktionsprogram och allokeringsmodeller för prioritering av skogstekniska arbeten. Studierna syftar till planläggningsmodeller för en fördelning i tid och rum av skogstekniska arbeten såsom drivning, vägbyggnad m. m. samt produktionseller kostnadsmodeller för drivningssystem. I sammanhanget framhåller institutionen att med hänsyn till att många institutioner f. n. forskar inom detta fält, bör det vara lämpligt att samarbete och utbyte av erfarenheter kommer till stånd. Under gruppen beteendeforskning utgör insamling av skogstekniska produktionsdata det viktigaste området. Denna datainsamling beräknas till största delen utföras av Forskningsstiftelsen Skogsarbeten. Inom detta område har institutionen under senare år bedrivit studier avseende dels den tidavlönade personalens arbetsuppgifter, dels arbetskraftens arbets- och servicefärder. Gruppen miljöforskning har även tidigare ägnats betydande uppmärksamhet vid institutionen, som exempelvis medverkade vid framställningen av tabellverket Skogstekniska data 1964. I detta verk, vilket finns omnämnt i betänkandets andra kapitel, har data samlats rörande arbetsmiljö (klimat och terräng) och rörande arbetsobjekt (träd och bestånd). Det har emellertid visat sig önskvärt att ha tillgång till en noggrannare beskrivning av arbetsobjekten i form av s. k. typbestånd, som representerar enskilda avverkningsobjekt (trakter) av skiftande ålder och utveckling. Typbeståndsstudier pågår och kommer att fullföljas. Dessa undersökningar bedrivs i samarbete med institutionen för skogstaxering. Ett annat område inom miljöforskningen, där studier påbörjats, är kartläggning av fysiska och andra begränsningar för skogstekniska arbeten orsakade av exempelvis ägarestruktur, sorti-

mentskrav, transportflöde, lagerutrymmen har under år 1966 i synnerhet dess betyo. d. Vid riksskogstaxeringen insamlas i sam- delse för karaktärisering av terrängframkomband med stubbinventeringen uppgifter rö- ligheten studerats. Vid Skogs- och Lantrande varje års avverkningsvolym. En skogs- bruksakademiens sammankomst i november teknisk analys av detta material planeras. 1966 framlades en preliminär klassifikation Denna kan belysa regionala och årliga skill- av framkomligheten i svensk skogsterräng. nader samt beräknas utgöra en lämplig ut- Under år 1967 kommer bearbetningen av gångspunkt för en mera långsiktig studie, detta material att väsentligt utökas. För sydsom syftar till metoder för skogstekniska svenska förhållanden behövs emellertid bättresultatanalyser av verksamheten inom skog- re kunskaper om variationen i jordmånens regionala utbredning, innan klassifikationen liga företags- eller regionsenheter. Skogshögskolans institution för skogstaxe- kan få samma giltighet, som den beräknas ring har år 1966 utarbetat avverkningsbe- kunna få i norra Sverige. I samband med räkningar för hela landet på uppdrag av jämförande studier av jordmånstyper inom virkesbalansutredningen. Som en komplette- delar av södra Sverige kommer ett urval av ring av avverkningsberäkningen för de två förefintliga provytor att omkarteras, varvid nordligaste industriområdena har avsätt- ytor med olika bonitet jämförs för att stuningslägesundersökningar genomförts. Vid dera sambandet mellan jordmån, skogsproinstitutionen publicerades år 1965 huvud- duktion och klimat på geologiskt lika mark. rapporten från den tredje riksskogstaxering- Ett antal typiska skogsjordmåner från hela en åren 1953—1962 (Institutionen för skogs- landet har studerats och placerats in i det taxering — Rapporter och uppsatser nr 9). amerikanska j ordmånsklassifikationssys teDärutöver har även sammanställts vissa er- met. Även inom övriga institutioner vid skogsfarenhetsdata från riksskogstaxeringen. Dessa omfattar bland annat kuberingstal på högskolan bedrivs sådan forskning som kombonitets- och åldersklasser, volymtillväxtpro- mer det skogliga planläggningsarbetet till center på åldersklasser och diameterklasser godo. Denna forskning berör bl. a. skogssamt träddata för s. k. typträd med redovis- produktionens kvantitet, kvalitet och värde ning på bonitets- och åldersklasser. Härige- vid varierande skogsskötselprogram, bonitetsnom blir det möjligt att slopa provträdstag- problem, föryngringsmetoder, gödslings- och ning vid sådana företagstaxeringar där pre- dikningsmetodik m. m. cisionskraven är relativt måttliga. En nyanskaffad dataanläggning vid skogshögskolan kommer att möjliggöra snabba specialbearbetningar och ett effektivare utnyttjande av 6.2.3. Tekniska högskolan i Stockholm taxeringsmaterialet. Vid högskolan bedrivs på här ifrågavarande Skogshögskolans avdelning för skoglig områden forsknings- och utvecklingsverkmarklära vid institutionen för växtekologi samhet i första hand vid institutionen för och marklära har under år 1966 i samarbete fotogrammetri och institutionen för fastigmed riksskogstaxeringen utfört en synnerli- hetsteknik samt i viss utsträckning vid instigen omfattande markkartering. Försök med tutionen för kulturteknik. Vid institutionen för fotogrammetri befältstansning av markdata har slagit väl ut och likaså har en förbättrad hydrologisk drivs grundläggande forskning rörande fotomarkklassifikation kunnat genomföras. Un- grammetrins principer samt analyser av kader år 1967 kommer främst jordmånsklassi- meror, bearbetningsinstrument och filmmafikationen att bli föremål för försöksvis om- terial. Forskningen är speciellt inriktad på arbetning. Den intensifierade markkartering- fellära och i detta sammanhang på problem en i södra Sverige fordrar en mera detalje- som sammanhänger med precisioner samt rad klassifikation av jordmånerna. Vid be- användbarheten av instrumenten och det arbetningen av skogliga markkarteringsdata fotografiska materialet.

Beträffande verksamheten vid institutionen för fastighetsteknik kan noteras att forskning kring optimala skogsvägsystem pågår med anslag från Skogs- och Lantbruksakademien. Ett tidigare utarbetat kalkylsystem har tillämpats för att pröva ekonomin hos olika utformning och olika kombinationer av vägar och vägsystem. I sin huvuddel kommer arbetet att slutredovisas hösten 1967. En specialundersökning rörande vägutformningen i de yttre förgreningarna fullföljs som en doktorsavhandling. I en kommitté inom Skogs- och Lantbruksakademien, där kommitténs ordförande och sekreterare är knutna till institutionen, utreds effekten av skoglig omarrondering. En projekterad undersökning avser att belysa jordbrukets behov av kompletterande sysselsättning under framförallt vinterperioden samt i vilken mån och under vilka förutsättningar skogsbruket kan täcka detta behov.

drivning, mekaniseringen inom skogsbruket, avverkningssystem, vägnätets utformning samt angående avverkningsmetoder, tänkbara år 1970. I en redogörelse år 1966 framhåller forskningsstiftelsen bl. a. att samordningen mellan olika arbetsoperationer och mellan olika maskiner inom större geografiska områden blir allt viktigare och att man nu behöver förfinade metoder för planläggning och samordning. Utarbetande av sådana metoder utgör ett viktigt inslag i stiftelsens verksamhet. Analysmaterialet beträffande framtida avverkningssystem kan enligt stiftelsen vad gäller bestånds-, terräng- och klimatförhållanden lätt anpassas till det enskilda, mindre skogsbruket. I detta skogsbruk tillkommer emellertid specifika strukturella anpassningsproblem, där man i god tid måste ta ställning till framtida former för samverkan av olika slag över ägogränserna.

6.2.4. Statens skogsmästarskola

6.3. Ämbetsverk

Det utvecklingsarbete som bedrivs vid skolan berör bl. a. rutiner för flygbildanvändning, allmän utveckling av planläggningsmetodiken, frågor rörande transportsystem, frågor rörande det geologiska underlaget med avseende på bärighet och framkomlighet samt metodiska studier rörande lämplig rutin för inlärning i samband med bildtolkning och övrigt utnyttjande av kart- och flygbildmaterial.

6.3.1. Skogsvårdsstyrelseorganisationen

6.2.5. Forskningsstiftelsen Skogsarbeten Verksamheten inom stiftelsen syftar i första hand till att främja rationaliseringen av avverknings- och transportarbetet samt att skapa rättvisa grunder för bedömning av arbetssvårigheten vid prissättning av olika arbetsoperationer. Av den verksamhet som bedrivits under senare tid kan i föreliggande sammanhang nämnas att man studerat och publicerat redogörelser angående bl. a. terrängbeskrivning i samband med drivningsplanläggning, fastighetsregleringen i skogsbruket, året-runt-

m. fl.

Vid denna har, som framgått av tidigare kapitel, planläggningsverksamhet pågått sedan längre tid tillbaka. Praktiskt utvecklingsarbete beträffande planläggningsmetoder har bedrivits. Bl. a. har viss verksamhet förekommit med avseende på maskinbearbetning av i planläggningsarbetet insamlade uppgifter. Beträffande denna verksamhet sker ett fortlöpande utvecklingsarbete på centralt håll. Den i skogsstyrelsen delvis inordnade Nämnden för skoglig flygbildteknik har i sin arbetsplan för verksamhetsåret 1966/67 anfört att utvecklingsarbetet bör bygga på en uppföljning av vunna forskningsresultat och erfarenheter inom- och utomlands, vilka i mån av resurser fullföljs genom praktiskt inriktade försöks- och metodstudier samt att nämnden bör genom lämpliga åtgärder befrämja grundforskning inom den skogliga flygbildteknikens område. Sammanfattningsvis sägs att med de begränsade resurser som f. n. står till förfogande, bör konkreta resultat i första hand kunna uppnås genom 57

en intensifierad utbildnings- och upplysningsverksamhet kombinerad med ett utvecklingsarbete som tar sikte på att få fram lämpliga rutiner, hjälpmedel och redskap för bildanvändning. Angående verksamheten under budgetåret 1966/67 kan noteras att nämndens undersökningar rörande flygbildteknikens utnyttjande för fastighetstaxeringsändamål publicerats. De stereogram för grundyteuppskattning i flygbild som tidigare framställts och testats har varit föremål för ytterligare utvecklingsarbete. 6.3.2. Rikets allmänna kartverk Vid kartverket bedrivs fortlöpande utvecklingsarbete bl. a. genom kontinuerlig anskaffning och prövning av flygkameror, negativ- och positivmaterial, bearbetningsinstrument m. m. Av speciellt intresse är ett nyligen anskaffat instrumentsystem avsett att användas vid framställning av fotokartor, s. k. ortofotokartor. Vid framställlning av fotokarta ger systemet ett noggrannare resultat än vad hittills använda metoder kunnat göra. Detta gäller speciellt för kuperad terräng men även i plan terräng blir resultatet noggrannare. Systemet torde även medge en snabbare registrering av höjdkurvor än vad som är fallet med hittills använda instrument. Metoden medger härjämte att man kan minska graden av övertäckning vid flygfotograferingen. Då sålunda antalet erforderliga flygstråk för fotografering av en viss yta reduceras, kan fotograferingskapaciteten ökas. Arbetet vid kartverkets skogsdetalj har resulterat i förbättrade metoder och material för framställning av olika typer av skogskartor. Ett fortlöpande utvecklingsarbete i dessa avseenden är att förvänta.

mark har slutförts. Jämsides härmed har inom styrelsen utarbetats tabeller för skogsvärdering, detaljerade anvisningar för fältoch beräkningsarbeten samt program för integrerad ADB-bearbetning av inventeringsmateriel. Vidare pågår bl. a. försök att bestämma skogliga faktorer med hjälp av fotogrammetriskt mätbara skogliga element. I samband härmed har utarbetats program för regressionsanalys i datamaskin. 6.3.4. Statens lantbruksorganisation Inom organisationen har sedan länge pågått kombinerad jord- och skogsbruksplanering och i samband därmed har på senare år inom av lantbruksstyrelsen sammankallade arbetsgrupper med representanter från olika myndigheter och institutioner utvecklats en mera nyanserad metodik för kombinerad kalkylering. En intern arbetsgrupp inom lantbruksstyrelsen arbetar f. n. med en översyn av kalkylverksamheten. Inom lantbruksstyrelsen har också sammanställts erfarenheter från lantbruksnämndernas skogsvärderingar och med ledning härav har under år 1967 utfärdats nya anvisningar i skogsvärdering. Undersökningar har påbörjats att anpassa värderingsmetoden för databehandling. 6.3.5. Statens vägverk Inom verkets tekniska avdelning finns en speciell sektion för fotogrammetri och databehandling. Bland det utvecklingsarbete som bedrivits inom sektionen kan nämnas den metodik som utvecklats för vägprojektering med tillhjälp av flygbildmaterial och databehandling. Denna är så flexibel att den även till vissa delar kan utnyttjas vid utformningen av skogsbilvägsystem. Metodiken har också i viss utsträckning utnyttjats av skogsbruket.

6.3.3. Lantmäteristyrelsen Styrelsen bedriver utvecklingsverksamhet som berör de i här föreliggande sammanhang aktuella spörsmålen. Så kan t. ex. nämnas att utvecklingsarbetet rörande värdering vid fastighetsrationalisering i skogs-

6.3.6. Sveriges geologiska undersökning (SGU) Under de två senaste årtiondena har flygbilder kommit till stor användning som hjälpmedel vid geologisk kartläggning. En allvar-

lig svårighet vid metodens tillämpning i Sverige är, att den egentliga markytan delvis är skymd av tätare skog. Vid SGU har en arbetsgrupp med företrädare från Stockholms universitet och kartverket påbörjat en undersökning om hur flygbilderna bäst skall utnyttjas i svensk terräng och vilken fotograferingsteknik, som ger de bästa resultaten ur geologiska synpunkter.

6.3.7. Statens geotekniska institut Vid institutet bedrivs sedan några år tillbaka visst utvecklingsarbete avseende fotogrammetri och flygbildteknik. I institutets program för verksamheten under budgetåret 1967/68 sägs bl. a. att hittillsvarande erfarenheter av utvecklingsarbetet visat att flygbildtolkning av jordarter består av ett intensivt sökande efter jordartsindikationer i flygbilderna. Ju fler indikationer man kan finna som tyder på samma jordart och ju starkare sambandet mellan bildinformation och jordart är ju säkrare blir tolkningsresultatet. Det fortsatta utvecklingsarbetet avser en systematisering av jordartsindikationerna, en utveckling av funna relationer mellan bild-

information å ena sidan och jordart och dess egenskaper å andra sidan samt en utveckling av tolkningsmetodiken.

6.3.8. De militära myndigheterna Inom bl. a. försvarets forskningsanstalt och arméförvaltningen bedrivs, delvis i samarbete med vissa av här tidigare nämnda undervisningsanstalter och institutioner, forskningsoch utvecklingsarbete rörande bl. a. terrängframkomlighet, flygfotograferingsteknik, kamera- och filmteknik samt bildtolkningsteknik. Syftena är givetvis i första hand militära men vissa erfarenheter är även till gagn för skogsbruket.

6.3.9. Domänverket, vissa större skogsbolag samt skogliga konsultfirmor Vid dessa företag drivs ett vittomfattande och väsentligt utvecklingsarbete beträffande flygbildteknikens användning i olika skogliga sammanhang såsom skogsindelning, skogstaxering, vägnätsplanering m. m. Någon detaljerad redovisning härav har utredningen inte ansett möjlig att ge.

KAPITEL

7.

Plantyper och framställning — analyser och förslag

7.1. Behovet av planläggning Den ekonomiska utvecklingen inom skogsbruket har under senare år lett till allt knappare vinstmarginaler. För att bibehålla ett bärkraftigt skogsbruk har åtgärder av skilda slag vidtagits. Utvecklingen på det ekonomiska och tekniska fältet har drivit fram och kommer enligt utredningens uppfattning att även i fortsättningen resultera i tämligen radikala förändringar i skogsbrukets driftsmetoder. Som exempel kan nämnas ökad mekaniseringsgrad och därmed följande övergång mot fast anställda, väl utbildade och till centrala orter lokaliserade skogsarbetare. Samtidigt minskar antalet sysselsatta i skogsbruket. Allt starkare krav på drivning året runt samt över året jämnare leverans till industrin förmärks. En koncentration av avverkningar och skogsvård etc. till större, samlade arealer har blivit nödvändig. Skogsgödsling införs och principerna för skogsskötseln förändras. Under de senare åren har också starka befolknings- och bebyggelsestrukturella förändringar ägt rum inom skogsbygderna. Lönsamheten beträffande råvaruproduktionen måste hållas på en skälig nivå. För att bibehålla eller höja nivån krävs kontinuerliga rationaliseringsåtgärder, vilka även innebär avsevärda ekonomiska investeringar. Ett lämpligt utformat och snarast möjligt genomfört system för inventering och planläggning utgör en väsentlig grund för att på ett snabbt och ändamålsenligt sätt göra det möjligt att vidta de åtgärder, vilka i olika led av produktionskedjan måste sättas in för att bibehålla eller förbättra skogsbrukets lönsamhet.

60 Utredningen har funnit att en rationell och intensiv planläggningsverksamhet är nödvändig inom det svenska skogsbruket. Hur denna verksamhet skall bedrivas med avseende å metoder och hur ingående den skall vara på olika stadier är emellertid mer svårbedömbart.

7.2. Plantyper En beskrivning av för närvarande förekommande planläggningsverksamhet inom såväl det enskilda, mindre skogsbruket som storskogsbruket har givits i kapitel 3. De därvid återgivna exemplen ger en tämligen mångfacetterad bild såväl i vad avser verksamhetens syften som tillämpade metoder respektive produkternas utformning, detaljrikedom, noggrannhet etc. Att skiljaktigheter förekommer är både naturligt och nödvändigt beroende på företagsstorlek, ägandeförhållanden, arronderings- och fastighetsstrukturella omständigheter, eventuell integration med egen industri, inventerings- och planläggningsteknikens utveckling med hänsyn till nya hjälpmedel och metoder etc. Särskilt påtagligt blir behovet av skillnader i uppläggningen, när det gäller planläggning i trängre mening, d. v. s. bestämning av olika ingrepp och åtgärder. Inventeringen av förhållandena sådana de är skapar inte samma krav på olikheter i uppläggningen av verksamheten. Tekniska omläggningar liksom förändringar i prisförhållandena såväl på kostnadssidan som kanske än mer på produktsidan kan göra det vanskligt att långsiktigt planera ingrepp beträffande t. ex. virkesuttagen. I vart fall är de ekonomiska riskerna vid dy-

lika bedömningar sådana att definitiv ståndpunkt till dem bör tas av den som har det ekonomiska ansvaret för produktionen. Även där detta ansvar är samlat hos samma ägare eller samma organ som kan göra planeringar för vidsträckta skogsområden och ta de ekonomiska konsekvenserna därav, synes osäkerheten om framtiden numera ha resulterat i en betydande försiktighet i vad gäller att låsa de framtida åtgärderna. Än mer naturligt ter det sig med återhållsamhet i åtgärdsförslagen, när det gäller bedömningar för ett flertal ägare inom det enskilda, mindre skogsbruket, utförda av utomstående. Det framstår emellertid som alltmer angeläget och utan några negativa effekter att även för detta skogsbruk få fram en beskrivning av tillståndet sådant det är. Därigenom finns byggstenarna tillgängliga för att allt efter skiftande förhållanden göra de efterföljande planeringarna för aktuella virkesuttag och övriga åtgärder med direkta ekonomiska verkningar. Utredningen har därför kommit fram till att vad som i första hand behövs och som inte synes ha några negativa effekter är en beskrivning av rådande skogliga förhållanden. Utredningen är dock på det klara med att även en inventering av tillståndet sådant som det är innehåller planerande moment. Inventeraren måste nämligen bestämma sig för vissa generaliseringar, om inventeringsinstrumentet, planen, skall bli så översiktlig att den blir användbar i praktiken. I detta sammanhang föreligger en fråga av närmast terminologisk art som utredningen funnit lämplig att utveckla för att söka undvika onödiga missuppfattningar. Frågan gäller innebörden i begreppen inventering respektive planering. Dessa termer används inom skogsbruket ibland så att inventering och planering framstår som två helt skilda begrepp och andra gånger så att begreppen synes täcka samma faktorer. Begreppet inventering innebär väl närmast ett registrerande och en redovisning av vid inventeringstillfället förefintliga kvantitativa och kvalitativa fakta. Inventeringen ger sålunda uppgifter angående ägoslagens areal, virkesförrådets storlek, sammansätt-

ning och tillväxt, bonitetsförhållanden, befintligt nät av transportleder etc. Begreppet planering torde närmast innebära förslag till handlingsprogram rörande t. ex. awerkningsoch skogsvårdsåtgärder, vägutbyggnader, lämplig arbets- och maskininsats etc. Rimligen bör, enligt detta resonemang, en inventering följas av en planering och ett verkställande av planens program. Planen skulle sålunda byggas upp på grundval av någon form av inventering. Studerar man emellertid de i kapitel 3 beskrivna metoderna finner man att dessa ofta bygger på ett etappvis växelspel mellan inventerings- och planeringsmoment. Något helt renodlat inventeringsbegrepp torde i dessa skogliga sammanhang knappast kunna förekomma. Inventeringen utgör nämligen i allmänhet en registrering av skogen i huggnings- och/eller åldersklasser, vissa bedömningar angående åtgärdsbehov och åtgärdernas angelägenhetsgrad etc. Dessa bedömningar måste innehålla generaliseringar och därigenom också planerande moment. Utredningen kan sålunda inte finna att begreppen i dessa sammanhang i praktiken intar någon egentlig kontroversiell ställning, de griper i allmänhet in i varandra, även om verksamheten givetvis kan ha tyngdpunkten förlagd antingen till de mer inventeringsbetonade eller till de mer planläggande momenten. Även om utredningen genom sina förslag i det följande söker lägga vikten vid inventeringssidan, så har utredningen med hänsyn till det hittillsvarande språkbruket valt att i den fortsatta skrivningen huvudsakligen använda sig av termerna planering respektive plan. Endast för att hålla i åtanke att utredningens förslag i allmänhet håller sig till ett system att beskriva det befintliga skogstillståndet används i fortsättningen i vissa sammanhang sådana uttryck som inventering, inventeringsverksamhet etc. För närvarande intar de fastighetsvisa skogsbruksplanerna ett stort utrymme i såväl skogsvårdsstyrelsernas som skogsägareföreningarnas planläggningsverksamhet. Skogsvårdsstyrelsernas arbete härmed sker till viss del med statligt stöd. Utredningen har diskuterat den fastighetsvisa planeringens roll 61

och funnit sig böra fästa uppmärksamheten på att denna närmast är en ekonomisk företagsplanering av en oftast på olika sätt kombinerad verksamhet, bestående av skogsbruk, jordbruk, småindustri, turism m. m. Den enskilde fastighetsägarens speciella förhållanden och intressen kommer därigenom att vara mycket avgörande för planläggningens utformning. Utredningen har därför icke funnit denna planläggning vara av det slag som det allmänna bör ställa några speciella krav på och ej heller täcka några kostnader för. Utredningen bortser då — i avvaktan på sitt fortsatta utredningsarbete — från de fall där statligt stöd till fastighetsvisa skogsbruksplaner kan förekomma i samband med andra statliga stödåtgärder t. ex. vid koncentrerade rationaliseringsinsatser. Den fastighetsvisa skogsbruksplanläggningen har dock berörts på skilda ställen i betänkandet med hänsyn till dess samband med områdesvis planläggning. Efter ingående överväganden har utredningen kommit fram till förslag om dels en länsvis skogsbruksplanering, dels en planering för mindre områden, områdesvis skogsbruksplanering. Båda planeringsaktiviteterna bör med hänsyn till vad som anförts i det föregående huvudsakligen innebära en inventering och sammanfattning av de skogliga förhållandena. I fråga om länens näringsliv, bebyggelseoch kommunikationsutveckling har under senare år tillkommit en allt mer fast organiserad planeringsverksamhet. Med hänsyn till skogsbrukets stora roll i dessa frågor inom flertalet av länen är det självklart att skogsbruket inkluderas i verksamheten. Enligt utredningens uppfattning bör på länsplanet ske en utvidgad planering för skogsbrukets del, särskilt som detta kan ske med ledning av centralt tillgängligt material t. ex. från riksskogstaxeringen och virkesbalansutredningarna. Skogsbruksutredningen framlägger under avsnitt 7.3. i det följande förslag till länsvisa skogsproduktionsplaner. Som framgår av vad som tidigare sagts har utredningen funnit en planeringsverksamhet av viss typ erforderlig även för skogsbruket i mindre enheter än länet. Den-

na måste bygga på material insamlat på annat sätt än vad beträffar de länsvisa planerna och vara till ledning för det fortsatta arbetet när det gäller ställningstagandena till planeringen av avverkningar, transporter och skogsvårdsåtgärder. För detta ändamål framlägger utredningen under avsnitt 7.4. i det följande förslag till områdesvisa skogsproduktionsplaner.

7.3. Länsvis

skogsproduktionsplan

7.3.1. Syfte Syftet med den länsvisa skogsproduktionsplanen bör vara att planen dels skall utgöra en komponent i det underlag som erfordras för länsmyndigheternas och statsmakternas planeringsverksamhet i olika avseenden, dels skall tjäna att på länsplanet underlätta kontakten och samarbetet mellan skogsbruket och övriga näringar. Länsplanen bör ses som ett första led i det skogliga planläggningsarbetet. Den skall i vissa avseenden lämna material för en planläggning även av mindre enheter av länet och bilda grund för det fortsatta arbetet med områdesvisa skogsproduktionsplaner. För att gagna sitt syfte skall länsplanen omfatta alla skogsägarkategorier.

7.3.2. Innehåll Länsplanen skall för länet i dess helhet beskriva aktuellt skogstillstånd med avseende på ägoslag, ägareförhållanden, bonitet och geologiskt underlag, virkesförrådets storlek och tillväxt med sedvanlig fördelning på trädslag, dimensionsklasser, ålders- och huggningsklasser etc. Den bör innehålla alternativa beräkningar av möjliga och lämpliga avverkningar samt en redogörelse för skogens och skogsmarkens avsättningslägen jämte uppgifter om befintligt huvudtransportsystem samt planerade utbyggnader eller förändringar av detta, t. ex. nedläggning av flottleder. En översiktlig bedömning rörande behovet av skogsvårdsåtgärder bör ingå. Planen skall innehålla en redogörelse och prognos rörande den skogsindustriella pro-

duktionen samt i samband härmed en analys av virkestillgång och virkesförbrukning. Av vikt är att planen beskriver nuläget samt lämnar en prognos angående arbetskraftsbehov, arbetskraftstillgång samt arbetskraftens lokalisering och därtill anknytande bebyggelsefrågor. Fastighetsstrukturella förhållanden och arronderingen i skogsbruket bör beskrivas. Även turism-, fritids- och naturvårdsfrågor som har betydelse för skogsbruket bör behandlas. Planen skall innefatta en preliminär indelning av länet i enheter lämpade för områdesplanläggning. Slutligen kan den länsvisa skogsproduktionsplanen innehålla ett översiktligt programförslag beträffande åtgärder för att stimulera och effektivera skogsbrukets framtida bedrivande i länet. 7.3.3. Arbetsmetodik Grundmaterial till länsplanen erhålls främst från riksskogstaxeringen och virkesbalansutredningarna. Härjämte bör användas allmänna kartor, geologiska och meteorologiska kartor, länsvisa och regionala vägnätsplaner, transportutredningar, markanvändningsplaner, speciella utredningar inom andra näringar, t. ex. lantbruk, industri, hantverk, turism m. m., lokaliseringsutredningar, arbetskraftsutredningar, tillämplig officiell statistik etc. Beskrivning av aktuellt skogstillstånd m. m. hämtas ur riksskogstaxeringens material. Grundmaterial för beräkning av arbetskraftsåtgång finns vid skogshögskolans institution för skogstaxering, vid Forskningsstiftelsen Skogsarbeten etc. Från virkesbalansutredningarna kan hämtas uppgifter om avverkningskvantiteter, om skogens och skogsmarkens avsättningslägen, om den skogsindustriella produktionen samt om virkestillgång och virkesförbrukning. Uppgifter för allmänna bedömningar rörande behovet av skogsvårdsåtgärder samt härmed förbundna kostnader respektive åtgång av skogsodlingsmaterial kommer att kunna hämtas ur kalkyler, vilka skogsbruksutredningen ämnar redovisa i ett senare betänkande.

Länsplanen skall rent praktiskt vara konstruerad så att den enkelt kan brytas ned till mindre geografiska enheter samt utgöra ett stöd och ge visst basmaterial för en indelning av länet i lämpliga områden för skogsproduktionsplanering. Beträffande frågan om nedbrytning av riksskogstaxeringens material till mindre enheter än länet har utredningen haft kontakt med skogshögskolans institution för skogstaxering. Enligt uppgift torde vissa kommuner i Norrlands inland vara tillräckligt stora för att på basis av riksskogstaxeringens material för en 7 å 10-årig taxeringsperiod medge en någorlunda god redovisning av vissa skogliga karakteristika såsom virkesförråd med fördelning på huggningsklasser alternativt åldersklasser, ägare etc. De norrländska kustlandskommunerna liksom de syd- och mellansvenska kommunerna torde vara för små i detta avseende och skulle sålunda behöva slås samman i större enheter. En sammanläggning av materialet för 5 å 7 av taxeringsinstitutionens s. k. småområden (f. n. 479 småområden för hela riket) torde enligt uppgift ge ett tämligen säkert material för redovisning av vissa karakteristika, t. ex. totalt virkesförråd resp. beräknade möjliga avverkningskvantiteter inom det sammanlagda området. En vidareutveckling av riksskogstaxeringens material som kan göra detta mer anpassat till en nedbrytning av länsmaterialet till bl. a. mindre områden bör eftersträvas. I de län där det, för att t. ex. kunna besvara speciella frågeställningar, bedöms erforderligt med en uppdelning av länet i vissa större enheter såsom t. ex. kustland, lappmark, område ovan respektive nedan skogsodlingsgräns eller gräns för svårföryngrad skog, kommunblock etc. bör uppdelningen och redovisningen i princip ske med anknytning till länsadministrativa enheter och organ samt direkt anknytas till den totala länsplanen. Utredningen har ej funnit erforderligt att gå närmare in på frågorna angående metodiken vid utförandet av den länsvisa skogsproduktionsplanen.

7.3.4. Genomförande Planens länsomfattande karaktär gör att utredningen funnit det riktigast att arbetet bör åligga ett till staten knutet länsorgan. De i avsnitt 3.3.1. nämnda länsplanerna har utförts av respektive skogsvårdsstyrelse och presenterats som fristående skogliga planer, vilka dock ofta ingått som delenheter i länets totala planeringsverksamhet. Med nuvarande statliga organisation på länsplanet finner utredningen det naturligt att arbetet med länsplanen utförs av skogsvårdsstyrelsen i länet. Utredningen vill starkt betona betydelsen av att det planerande organet håller en intim kontakt dels med i sammanhanget berörda länsmyndigheter och kommuner, dels med skogsintressenterna inom länet och företrädare för andra berörda näringsgrenar samt i tillämpliga delar även med myndigheter respektive forskningsinstitutioner på riksplanet. Dessa samråd bör givetvis påbörjas redan vid uppläggningen av planeringsarbetet. Det bör åligga skogsstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter rörande länsplaneringsverksamheten samt att efter hand revidera dessa föreskrifter med hänsyn till vunna erfarenheter och nytillkommande grundmaterial och forskningsrön. Skogsstyrelsen bör även medverka till samordning mellan skogsvårdsstyrelserna i vad avser bl. a. sådana specialbearbetningar och expertutredningar vilka måste utföras av organ utanför skogsvårdsstyrelseorganisationen. Skogsstyrelsen bör verka för att snarast möjligt få till stånd ifrågavarande planeringsverksamhet. Med hänsyn till att länsplanerna bl. a. skall utgöra underlag och ram för en mera detaljerad områdesvis planering är det angeläget att länsvisa skogsproduktionsplaner snarast blir framställda. Där vissa typer av skogliga länsplaner redan framställts torde för övrigt en översyn och komplettering av dessa lätt kunna åstadkommas. Det är även angeläget att skogsbruket för att rätt kunna integreras i länssammanhangen på tidigast möjliga stadium deltar i den allmänna länsplaneringen.

64 För att understryka statsmakternas intresse av att planeringen kommer till stånd så snabbt som möjligt bör det i instruktionen för skogsstyrelsen samt i förordningen för skogsvårdsstyrelserna anges, att arbetet med den länsvisa planeringen med hög angelägenhetsgrad ingår i skogsvårdsstyrelseorganisationens uppgifter. Den skogliga länsplaneringen bör vara rullande och lämpligen avse en 1 O-årsperiod. Dock bör planen kunna revideras tidigare om detta motiveras av under perioden inträffade större förändringar beträffande förutsättningarna. De länsvisa skogsproduktionsplanerna bör delges berörda centrala och regionala myndigheter och organisationer.

7.4. Områdesvis

skogsproduktionsplan

7.4.1. Enkätundersökning 7.4.1.1. Uppläggning Enligt utredningens mening bör på länsplaneringen följa en planering av geografiskt lämpligt avgränsade delområden. Inom utredningen har utarbetats en modell för en dylik planering och för verksamhetens bedrivande. För att erhålla skogsvårdsstyrelsernas bedömningar angående kostnader, arbetsåtgång m. m. beträffande modellen utfördes vid årsskiftet 1966/67 en enkätundersökning. Efter samråd med skogsstyrelsen beslöts att ställa enkäten till skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län. Härjämte tillställdes enkäten Gävleborgs-Härjedalens Skogsägareförening och Södra Sveriges Skogsägares Förbund. Planläggningsmodellens utformning och enkätens uppläggning framgår av bilagorna 1 och 2. Som framgår av enkätanvisningarna (bil. 1, punkt 4.) ombads de tillfrågade att till respektive enkätavsnitt foga sådana speciella kommentarer som de fann lämpliga eller nödvändiga att ge. Ett flertal av de svarande har också uttryckt synpunkter på utredningens modellförslag. De har härvid helt

naturligt i första hand utgått från sina egna erfarenheter av de syften, metoder etc. som f. n. tillämpas vid förekommande typer av områdesvis skoglig planläggning. Under följande avsnitt 7.4.1.2—6. återges vissa synpunkter ur svaren.

7.4.1.2. Planläggningens

syfte

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län sade sig i stort dela skogsbruksutredningens uppfattning om planläggningens syfte. Liknande åsikter anfördes av Södra Sveriges Skogsägares Förbund.

7.4.1.3. Arbetsmetodik av data

—

införskaffande

Utredningen har i anvisningarna till planmodellen framhållit nödvändigheten av att man intensivt utnyttjar tillgängligt flygbildmaterial speciellt vid studier på rummet, varigenom omfattningen av och kostnaderna för fältbesök bör kunna minskas. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län framhöll att man med den arbetsmetodik som styrelsen använde angav beståndsdata med större säkerhet än genom flygbildtolkning och stickprovskontroll. Man angav vidare att en flexibel plan (jfr bil. 1, punkt 5.6.) krävde mera detaljuppgifter. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län angav att man först upprättade en grundläggande plan för hela området och med utgångspunkt från denna framställde enskilda planer, när önskemål härom inkom från markägarna. Styrelsen drog vidare den slutsatsen, att flygbilden är ett ytterst värdefullt hjälpmedel, som borde utnyttjas i största möjliga utsträckning vid områdesplanläggningen, men också att bildtolkning på rummet aldrig helt kunde ersätta fältbesök samt att uppgifter som mycket lätt och med större säkerhet kunde inhämtas i samband med de nödvändiga fältbesöken icke borde bli föremål för alltför ingående tolkningar på rummet. En granskning av uppgifterna från det konsultföretag, vilket av Gävleborgs-Härjedalens skogsägareförening anlitas för skoglig planläggning, gav vid handen att uppläggningen av arbetet beträffande införskaffande av data till stora delar syntes vara tämligen likartad med de principer som angivits för planmodellen, d. v. s. man arbetade intensivt med flygbilden som hjälpmedel, varvid en avsevärd del av arbetet utfördes på rummet. 3

7.4.1.4. Arbetsmetodik av data

—

bearbetning

Det kunde konstateras att en stor del av de svarande helt eller delvis tillämpade maskinell databearbetning. Sålunda användes maskinell databearbetning helt eller till viss del av skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västerbottens län samt av Södra Sveriges Skogsägares Förbund. Skogsvårdsstyrelserna i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens samt under senare år även Västernorrlands län ansåg, att det för det dåvarande ställde sig billigare med manuell bearbetning, bl. a. med hjälp av nålkort. Konsultföretaget arbetade ej heller med datamaskin. Beträffande elektronisk arealräkning anförde ett flertal svarande att det ställde sig billigare att utföra arealräkningen manuellt antingen med anlitande av egen personal eller genom att man helt eller delvis lät utföra den manuella arealräkningen som beställningsarbete hos utomstående. Elektronisk arealräkning användes av skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län.

7.4.1.5. Kodning av

fastighetsdelar

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län anförde i anledning av den förutsatta registreringen och kodningen av samma beståndsdata för såväl områdesplan som fastighetsplan, att fastighetsvisa planer av enklare typ som skulle framställas ur detta material skulle beträffande beskrivningen av skogstillståndet bli en direkt avskrift av områdesplanen. De förmodades därigenom bli av ringa värde för fastighetsägaren. Om fastighetsvisa planer framställs borde dessa enligt styrelsen ge respektive fastighetsägare mer noggranna uppgifter för den egna fastigheten än vad områdesplanen gav. Arbetet med de fastighetsvisa planerna borde dock i så fall ske enligt vad som sagts i anvisningarna till enkäten 0'fr bil. 1, punkt 6, andra stycket) så att fältarbetet för områdesplanen ej komplicerades i onödan. Liknande åsikter framfördes av skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län. 7.4.1.6. Åtgärdsförslag och detaljnoggrannhet Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län anförde att i den beståndsbeskrivningstabell som angivits i utredningens anvisningar (jfr bil. 1,

punkt 5.7.2.) saknades beståndsvisa åtgärdsförslag. Styrelsen ansåg att benämningen områdesplan på en sådan produkt ej kunde anses riktig, därför att om dessa för bl. a. samverkan mycket väsentliga uppgifter saknades, torde produkten vara att anse som en inventeringssammanställning. Styrelsen hade under åren 1961—1963 tillämpat en planläggningsmetodik av likartad typ i framställningshänseende som den av skogsbruksutredningen skisserade områdesplanen. Styrelsen framhöll beträffande denna verksamhet att det var mycket svårt att få till stånd aktiv samverkan utan bestånds- och fastighetsvisa åtgärdsförslag. Liknande synpunkter framfördes av skogsvårdsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län. Förstnämnda styrelse ansåg det självklart med dylika uppgifter i planen. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län ansåg att planläggningsarbetets slutprodukt ovillkorligen måste vara ett realistiskt åtgärdsförslag, koncentrerat till samordnade enheter av godtagbar storlek. Dessa enheter innehöll enligt styrelsen nästan alltid ett flertal bestånd där rätt åtgärd var en grundförutsättning för en ekonomiskt försvarbar beståndsarrondering. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län framhöll att styrelsens verksamhet med områdesvis planläggning skilde sig från utredningens modell, bl. a. så till vida att man gav åtgärdsförslag för de olika bestånden, att planen gav anvisning på olika samverkansobjekt och meddelade markägaren möjliga virkesuttag i olika bestånd samt att markägaren fick kännedom om de olika bidrag som kunde erhållas.

7.4.2. Utredningens förslag 7.4.2.1. Syfte Syftet med en områdesvis plan av den typ utredningen avser skall främst vara att i lätttillgänglig form ge en sådan bild och uppskattning av skogstillgångarnas storlek, tillstånd och belägenhet att planen kan bilda underlag för den planering av åtgärder på avverknings- och skogsvårdssidan som är erforderlig i ett kommande, verkställande skede. Utredningen vill betona, att den här avsedda områdesvisa planen skall ha inventeringskaraktär. Planen skall beskriva förhållandena sådana de är. Den skall ej gå in på vare sig detaljer eller ge konkreta förslag till samverkan. Det senare skedet i planlägg-

ningen omfattar bl. a. driftsplanläggning och konkreta anvisningar för och genomförande av olika slag av samverkan. Med hänsyn till de ekonomiska verkningarna av dessa senare planeringar för den enskilde skogsägaren måste de genomföras och bekostas av honom själv eller hans intresseorganisationer. Att skogsägarna i ett första skede baserar sitt allmänna handlingsprogram och i ett senare, verkställande skede sin detaljplanering på ett någorlunda fast och sakligt underlag vad beträffar skogsförhållandena i området bör bl. a. medföra kostnadsminskningar, höjd intensitet och produktivitet i skogsbruket, förbättrad åtgärdslokalisering, effektivare dirigering och placering av maskiner och arbetskraft samt därigenom en tryggare och jämnare inkomst för såväl skogsägare som anställda. Enligt utredningens mening kommer en sådan områdesvis plan att vara en ändamålsenlig grund för samt främja samverkan mellan skogsägarna inom området. Utredningen förutsätter därför att områdesplanläggningen skall resultera i ett alltmer avancerat samarbete mellan skogsägarna. På grund av det nära sambandet mellan planläggningens omfattning och utförande, å ena sidan, och intensiteten och arten av det samarbete mellan skogsägarna som redan äger rum eller som förutsätts komma till stånd i fråga om drivnings- och skogsvårdsåtgärder, å andra sidan, har utredningen även kommit att diskutera frågan om den juridiska arten av det samarbete som uppträtt i olika delar av landet. Även frågan om en viss fixering av samarbetet till speciella rättssubjekt har därvid berörts. Den rådande utvecklingen har emellertid visat att bl. a. kraven på samarbete, såväl när det gäller lämplig areal skogsmark som när det gäller rättsliga och ekonomiska bindningar mellan de i samarbetet deltagande, är synnerligen växlande allt efter olika utvecklingslägen på olika orter, efter olika mekaniseringsgrader, efter olika geografiska områden och efter olika aktiviteter inom skogsbruket. Utredningen har därför närmast funnit det, i nuvarande snabba utvecklingsläge, medföra risker för hindrande bindningar

och rationaliseringshämmande låsningar om allt för fasta riktlinjer för själva organisationsuppbyggandet nu skulle fastläggas. En ständig anpassning efter den tekniska, ekonomiska och psykologiska utvecklingen måste kunna ske. De redan befintliga och möjliga organisationsformerna synes också vara tillräckliga för att reglera ett sådant samarbete mellan olika skogsägare, att de rationaliseringsvinster som nu kända fakta ger utsikter till kan åstadkommas. Som exempel på befintliga samarbetsformer kan nämnas ekonomiska och ideella föreningar, stiftelser och gemensamhetsskogar, de i tidigare sammanhang berörda samverkansområdena i de fyra norrlandslänen samt de i skogsägareföreningarnas regi bildade skogsbruksområdena. Vid slutet av budgetåret 1966/67 hade fastställts c:a 340 samverkansområden med en total areal av omkring 0,8 milj. hektar och c:a 11 000 anslutna skogsägare. Vid samma tidpunkt fanns i landet 353 skogsbruksområden med en ansluten skogsmarksareal om c:a 2,4 milj. hektar fördelad på omkring 39 000 skogsägare. Det bör i detta sammanhang observeras att inom använda organisationsformer samverkansgraden inte är enhetlig och att utvecklingen synes gå i riktning mot ett allt mer utvecklat samarbete såväl ekonomiskt som rättsligt. Områdesplanen kommer enligt utredningens mening även att utgöra underlag för och verka som incitament till en snabbare och effektivare omarronderings- och strukturrationaliseringsverksamhet. För såväl riks- som länsorgan bör områdesplanerna också bli av värde bl. a. i frågor som rör val och prioritering av objekt för statligt eller lokalt stöd och annan stimulans av olika skogliga aktiviteter samt tjäna till att ge en överblick över virkesproduktionen, arronderingsförhållandena, sysselsättnings- och arbetsmarknadsfrågorna m. m. Utredningen arbetar som nämnts med den förutsättningen att områdesplanen skall leda till ett samarbete mellan skogsägarna. I samband därmed måste planen följas av en mer detaljerad planläggning och ett system för registrering av de åtgärder och förändringar som efter hand sker inom området.

Härigenom kommer uppgifterna för området såväl i fråga om kartmaterial som sifferuppgifter att hållas aktuella. Några särskilda föreskrifter om kontinuerlig revidering av den av utredningen föreslagna områdesplanläggningen bör då inte bli erforderliga. Med hänsyn till syftet har utredningen kallat en plan av denna typ för områdesvis skogsproduktionsplan. 7.4.2.2. Omfattning Områdenas avgränsning bör som tidigare nämnts preliminärt ske redan i skogsproduktionsplanen för länet. Därvid bör gränserna i första hand bestämmas ur transportteknisk synpunkt, d. v. s. de skall betingas av sådana större vattendrag, sjöar och myrar, samt topografiska förhållanden och huvudtransportleder, vilka bildar naturliga gränser för huvudtransportområden. Härjämte bör i tilllämplig grad hänsyn tas till administrativa gränser såsom gräns för kommun, skifteslag eller by. Sådana förhållanden bör starkt uppmärksammas som är grundläggande för en vid planläggningstillfället rådande eller i framtiden möjlig produktionsteknisk gemenskap. Hit hör t. ex. gemensamt utnyttjande av arbetskraft, bebyggelse och maskiner. Den intressegemenskap som redan etablerats i skogsbruksområden, samverkansområden etc. bör givetvis beaktas. Skulle områdesplaneringen påbörjas redan innan länsplan hunnit slutföras, bör givetvis områdenas avgränsning även då ske enligt nyss angivna kriterier. Beträffande storleken på ett område lämpat för planläggning ställer det sig svårt att ge några fasta regler. Storleken torde få avgöras från fall till fall. Det bör i detta sammanhang betonas att den tekniska och bebyggelsestrukturella utvecklingen inom skogsbruket synes leda mot allt större enheter såväl i vad avser planläggningsområden som i fråga om åtgärdsarealer. Vissa riktpunkter för en i nuvarande läge lämplig områdesstorlek torde kunna anges. Sålunda bör 2 000—10 000 hektar kunna anses rimligt för södra Sverige, 5 000—25 000 hektar för mellersta Sverige och 10 000—50 000

hektar för norra Sverige. Utredningen vill betona att de angivna storleksordningarna är valda med hänsyn till planeringsarbetet och att de större områdena givetvis kan bearbetas i etapper. Huru länge och i vad mån dessa storlekar också kan anses som lämpliga för områden med samverkan i skogsbruket t. ex. skogsbruksområden, är mer svårbedömbart, över huvud taget är den tekniska och ekonomiska utvecklingen sådan att varje låsning vid en viss storleksordning, särskilt när det gäller den övre gränsen, kan bli ett hinder för en snabb och smidig anpassning och utveckling. Alla skogsägarkategorier bör i princip innefattas i planområdet. Undantag görs om t. ex. staten, skogsbolag eller annan större skogsägare innehar större, väl samlade skogsmarksområden och någon samverkan över ägogränserna bedöms ej bli aktuell. 7.4.2.3. Utformning Det framstår av flera skäl som viktigt att vid planeringsarbetet utgå från drivningssidan. Avverkningarna konstituerar även grunden för bestämningen av de åtgärder som avser återväxt och produktionshöjning. Ett vidare fullföljande av drivningsplaneringen ger direkta intäkter och förutsättningar för avsevärda vinster, eftersom drivningskostnaderna är högre än andra kostnader inom skogsbruket. Dessutom är det mest angeläget att skogsägarna inom ett område samverkar då det gäller drivningssidan. Med hänsyn till områdesplanens syfte att lämna grundmaterial för aktuella planeringar i verkställighetsstadiet måste denna vara flexibel. Det siffermaterial m. m. som dels ramar in dels bygger upp planen skall därför inhämtas, bearbetas och presenteras på sådant sätt att kraven på flexibilitet tillgodoses. Större enheter skall t. ex. lätt kunna brytas ned till mindre, och mindre enheter i sin tur lätt kunna sättas samman till större. Givetvis måste önskemålen om flexibilitet begränsas med hänsyn till kostnaderna. Den bör också närmast vara betingad av behovet att kunna göra vissa omkastningar i kombinationerna, när samverkan skall etableras.

68 Utifrån vad som i det föregående angivits i fråga om områdesplanens syfte och grunderna för dess utformning hade utredningen skisserat den planeringsuppläggning som framgår av bil. 1. Efter de kommentarer som framförts i samband med den i avsnitt 7.4.1.1—6. redovisade enkäten kan vissa resonemang vara lämpliga innan utredningen preciserar sina krav på planeringens utformning. Från vissa håll har påpekats att planmodellen ej anger beståndsvisa eller fastighetsvisa åtgärdsförslag, samverkansobjekt, möjliga virkesuttag eller bidragsmöjligheter. Det bör då observeras att såväl föreslaget kartmaterial som text- och tabellmaterial ger i och för sig grunderna för alla i det föregående angivna önskemål med undantag av anvisningar beträffande bidragsmöjligheter. Utredningen vill framhålla att i och med att varje bestånd i områdesplanen, enligt utredningens enkätförslag, skall åsättas dels huggnings- eller driftsåldersklassbeteckning, dels vissa andra karakteristika såsom bonitet, trädslagsblandning, virkesförråd m. m. har i och för sig grunderna för konkreta åtgärdsförslag i ett senare skede skapats. Likaså föreligger grunderna beträffande urval av lämpliga samverkansobjekt. Detta urval bör tämligen lätt kunna ske med hjälp av i planen presenterat kart-, text- och tabellmaterial men måste givetvis ske i samråd med skogsägarna. I detta sammanhang bör påpekas vad utredningen redan i tidigare avsnitt av detta kapitel framhållit, nämligen att utredningens förslag i huvudsak avser ett system för att beskriva de vid inventeringstillfället rådande skogliga förhållandena, att konkreta bedömningar och förslag rörande åtgärder — t. ex. virkesuttag — är vanskliga att göra på detta stadium och att de bör företagas eller klart accepteras av den som har det mer direkta ekonomiska ansvaret för produktionen. Det ter sig särskilt ofrånkomligt med återhållsamhet i åtgärdsförslagen när det gäller bedömningar utförda av utomstående och som berör ett flertal ägare inom det enskilda, mindre skogsbruket. Härtill kommer att åtgärdsförslag kan vara beroende av relativt

kortsiktiga förändringar i prisutvecklingen för virke. Genom att de berörda fastigheterna ofta kan byta ägare kan avgörande förskjutningar även på så sätt inträda i vad avser vissa av de ekonomiska förutsättningarna för åtgärdsförslagen. Det är sålunda utredningens åsikt att konkreta förslag beträffande åtgärder, samverkan m. m. bör komma in i det senare verkställande skedet då egentlig samverkan har etablerats och området har administrativt organiserats varvid även åtgärdernas verkningar bättre kan överblickas. Arbetet i detta skede avses bygga på den av utredningen föreslagna skogsproduktionsplanen, på dess grundläggande och för området inramande uppgifter. De mera detaljerade uppgifter som behövs i det verkställande skedet skall införskaffas först då och ej i samband med den av utredningen föreslagna verksamheten med framställning av områdesvisa skogsproduktionsplaner. Det bör i sammanhanget observeras att detta senare arbete skall som tidigare nämnts såväl accepteras som bekostas av skogsägarna. Utredningen vill även påpeka att när planförslagen omsätts i handling binder de i och för sig utvecklingen mer eller mindre hårt för en mycket lång tid framåt, vilket i sin tur innebär att i dessa sammanhang en mycket intim kontakt mellan planläggaren och skogsägarna måste komma till stånd för att ägaren skall kunna ta det ekonomiska ansvaret för åtgärderna. Påpekandena från skogsvårdsstyrelsehåll angående åtgärdsförslag torde också trots ordalagen egentligen ha avsett att åtgärdsbehov borde anges. Detta får anses som en i inventeringen ingående del. För klarhetens skull har emellertid utredningen i det följande även i fråga om översiktligt sammandrag av befintliga avverkningskvantiteter sagt att de eventuellt bör inkludera en schematisk angelägenhetsgradering med avseende på åtgärdsbehov. I vad avser den föreslagna kombinerade kodningen av materialet för områdesplan och enklare fastighetsplan (jfr bil. 1 punkt 5.5.) har, enligt vad tidigare sagts, skogsvårdsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län anfört vissa synpunkter.

Med anledning av diskussionen i enkätsvaren kring den fastighetsvisa kodningen vill utredningen framhålla att avsikten med denna enligt den föreslagna modellen ej var att fastighetsdelarna i respektive bestånd skulle primärt separatredovisas. Däremot skulle ägogränserna läggas in på kartan. Denna uppläggning ger möjlighet att på rummet registrera och koda de i respektive bestånd ingående fastighetsdelarna. Härigenom skapas ett underlag för att, där så önskas, på fastighetsägarens bekostnad göra fastighetsvisa utdrag. Det är utredningens uppfattning att en sådan kodning på rummet ej kommer att ställa sig speciellt kostsam. Datamaskinbearbetning och produktion av de fastighetsvisa utdragen skall bekostas av intressenterna, varför denna del av verksamheten ej kommer att påverka stödkostnaden. Även detta arbete torde dock kunna utföras för en relativt ringa kostnad. Givetvis blir de fastighetsvisa utdragen i många fall behäftade med osäkerheter. För att det skall klart framgå att sönderdelningen av områdesmaterialet på de fastighetsvisa delarna innebär en stark generalisering har utredningen funnit det lämpligt att i den fortsatta skrivningen i stället för enkätanvisningarnas term »fastighetsvis plan av enklare typ» använda den mer adekvata termen »fastighetsvis översikt». Genom ägogränsernas inläggning på kartan samt kodning av materialet på föreslaget sätt har utredningen önskat ge möjligheter att i förekommande fall t. ex. ibland vid diskussioner om samverkan kunna ge den enskilde fastighetsägaren en uppfattning i stora drag om vad samarbetet innebär i vad avser hans fastighet. Därmed har utredningen tagit hänsyn till vad som på vissa håll anförts nämligen att områdesvisa planer som icke gett denna möjlighet tenderat att icke vara tillräckligt klargörande för att åstadkomma den nödvändiga grunden för samarbetsdiskussionerna. Utredningen vill dessutom framhålla att ett studium av det till den fastighetsvisa översikten hörande kart- och bildmaterialet ger underlag för mer detaljerade upplysningar om hur den enskilda fastighetsdelen skiljer sig från områdes69

planens generaliserade, beståndsvisa uppgifter. Med utgångspunkt från det redovisade enkätmaterialet och på grundval av därav förda diskussioner har utredningen funnit sig böra föreslå att den områdesvisa skogsproduktionsplanen bör innefatta följande. A. På lämpligt kartmaterial inläggs: a) befintliga, beslutade samt i översiktlig vägnätsplan föreslagna större transportleder. Transportlederna klassificeras i bärighetsoch hastighetsklasser, b) huvuddrag beträffande topografi och hydrografi, c) huvuddrag beträffande det geologiska underlagets bärighets- och framkomlighetsegenskaper, d) bebyggelsecentra eller avstånd och riktning till dem, e) avsättningsorter eller avstånd och riktning till dem, f) gränser för huvudtransportområden och markering av huvudtransportriktningar, g) ovillkorliga drivningsgränser, h) väsentliga administrativa gränser, i) ägarkategorimarkering, j) fastighetsbeteckning, k) ägoslagsgränser, 1) beståndsgränser, m) beståndsnummer jämte huggningsklass- eller driftsåldersklassbeteckning samt eventuellt en schematisk angelägenhetsgradering med avseende på åtgärdsbehov. B. Till planen hörande text- och tabellmaterial bör innefatta följande: a) områdesbeteckning, förrättningsmän, framställningstidpunkt, b) inledande avsnitt beträffande bakgrund och syfte jämte allmän beskrivning av planens innehåll, grundmaterial och framställningsmetoder samt förklaringar av termer och beteckningar, c) kommentarer angående drivningsförhållanden, t. ex. bilvägnät och andra transportleder av betydelse för skogsbruket, allmän topografi och hydrografi samt terrängens framkomlighet i stora drag, d) översiktliga sammandrag och kommentarer angående ägoslagens arealfördelning, skogstillgång med avseende på virkesförråd och tillväxt, vid inventeringstillfället befintliga avverkningskvantiteter eventuellt inkluderande schematisk angelägenhetsgradering med avseende på åtgärdsbehov, vid inventeringstillfället föreliggande behov av skogsvårdsåtgärder, medelbonitet, e) kommentarer angående arbetskraftsbehov, f) kommentarer angående maskinbe-

hov, g) tabell över i området ingående fastigheter med angivande av fastighetsbeteckning och ägare, h) sammandrag över huggningsklasserna (eller driftsåldersklasserna) med klassvis angivande per hektar samt totalt av areal, virkesförråd i genomsnitt och vid inventeringstillfället befintliga avverkningskvantiteter samt i) beståndsbeskrivningstabell angivande beståndsnummer, areal, bonitet, huggningsklass (eller driftsåldersklass), trädslagsblandning och virkesförråd totalt och per hektar.

7.4.2.4.

Arbetsmetodik

Utvecklingen inom skogsbruket med de snabba förändringarna i ekonomiska, tekniska m. fl. avseenden samt utvecklingen inom inventerings- och planläggningstekniken med hänsyn till nya hjälpmedel, metoder och syften försvårar ett långsiktigt ställningstagande till metoderna för upprättande av bl. a. områdesvisa skogsproduktionsplaner. Utredningen har därför icke funnit det lämpligt att framlägga detaljerade riktlinjer beträffande arbetsmetoderna. Dessa bör löpande anpassas efter ändrade förhållanden och vunna erfarenheter. Vissa allmänna riktlinjer anser dock utredningen böra ligga till grund för verksamheten. Området för planläggningen utväljs på basis av i länsplanen föreliggande preliminär områdesindelning, vilken även som tidigare nämnts bör omfatta en preliminär prioritering bl. a. grundad på inom områdena visat intresse samt förekomst av lämpligt grundmaterial. Allt redan befintligt och i sammanhanget användbart material, vilket i sina huvuddrag är redovisat i den länsvisa skogsproduktionsplanen, skall givetvis utnyttjas. Markägarna och de lokala, berörda myndigheterna inom området informeras om den förestående verksamheten. Vad angår arbetsmetodik vid inskaffande av framförallt skogliga data har skogsbruksutredningen i enkätanvisningarna (bil. 1, punkt 5.3.) framhållit bl. a. att man bör utnyttja ett intensivt flygbildstudium i första hand på rummet men även i fält. Härigenom

kan man spara in avsevärt med tid och kostnader. Man erhåller härjämte en betydligt förbättrad överblick över planläggningsobjektet. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län har framhållit att sådana uppgifter som lätt och med större säkerhet kan inhämtas i samband med nödvändiga fältbesök ej bör tolkas alltför ingående på rummet. Detta förfarande finner skogsbruksutredningen givetvis riktigt. Utredningen har ej heller kunnat förutsätta att arbetet helt skall utföras på rummet. Utredningen har dock vid granskning och analys av ett tämligen omfattande planläggningsmaterial fått den uppfattningen att flygbildtekniken på många håll f. n. ej tillnärmelsevis utnyttjas vare sig på rummet eller i fält i den grad som skulle vara möjlig och ekonomiskt riktig. Orsakerna härtill torde vara att söka i viss traditionalism beträffande indelningsförfarande, bristande grundoch fortbildning av personalen, svårigheter beträffande lämpligt personalurval samt svårigheter att inom verksamheten någon längre tid få behålla för ändamålet väl lämpad och specialiserad personal. Utredningen återkommer i avsnitt 7.6. till frågan om hur dessa hämmande faktorer skall kunna angripas. Utredningen anser det angeläget att uppmärksamheten är riktad på att arbetet i största möjliga mån skall bedrivas med hjälp av bildtolkning och stereobetraktning på rummet. Fältbesök skall i möjligaste mån begränsas och även härvid skall användningen av stereobilder i hög grad beaktas. Vid beståndsutformning och även i övrigt skall möjligheterna till samverkan mellan markägarna i största möjliga utsträckning beaktas. Beståndsutformningen skall vara i möjligaste mån enhetlig, vilket bl. a. innebär att bestånden icke i onödan splittras vid fastighetsgränserna. Vad beträffar bearbetningen av insamlade uppgifter bör konstateras att vissa av de svarande f. n. ej anser sig betjänta av datamaskinbearbetning. Orsaken härtill torde dels vara att arten och mängden av insamlade uppgifter ej lämpat sig för en ekonomiskt lönsam maskinell databehandling, dels att datatekniken på området är täm-

ligen ny och väl fortfarande i vissa avseenden torde befinna sig på försöksstadiet. Det är utredningens uppfattning att vid en växande verksamhet och efter vidareutveckling och centralisering av datamaskinbearbetningen så kommer denna bearbetningsteknik att bli oundgängligen nödvändig samt ekonomiskt och ur tidsbesparingssynpunkt mycket väl motiverad. Samma resonemang torde kunna föras beträffande den elektroniska arealräkningen. Beträffande kartmaterialet för områdesplanen anser utredningen det inte vara påkallat att söka lämna några närmare anvisningar vare sig vad angår olika typer av kartor för planen eller beträffande det lämpliga tekniska förfarandet i vad avser bl. a. framställningen av kartorna. Den tekniska och metodmässiga utvecklingen på området är för närvarande snabb och en låsning vid vissa karttyper eller ett visst framställningsförfarande kan visa sig olämpligt och kan komma att verka utvecklingshämmande. Det bör nämnas att för närvarande kan uppgifterna under punkt A i avsnitt 7.4.2.3. lämpligen redovisas dels på översiktskartor som omfattar hela planområdet, dels särskilt i vad avser fastighets-, ägoslags- och beståndsgränser på detaljkartor omfattande delar av området. De översiktliga kartorna kan i princip vara i skala 1 : 50 000 vilket möjliggör anslutning till den allmänna topografiska kartan. Detalj kartorna utförs lämpligen såsom bildkarta i skala 1:10 000 eller för vissa delar av Norrland i skala 1 : 20 000. Speciella kartor såsom översikter över transportförhållanden utförs lämpligen på transparent material. I föreliggande sammanhang kan även nämnas att utredningen år 1964 lät företa en praktisk undersökning för att bilda sig en uppfattning om vad de områdesvisa planerna lämpligen borde innehålla, på vilket sätt de borde framställas etc. Undersökningen avsåg även att pröva hur arbetsmetodiken skulle kunna rationaliseras och planläggningskostnaden sänkas genom intensivt utnyttjande av flygbildmaterial. En sammanfattning av undersökningen återfinns i bil. 3. 71

Undersökningsledningen har även avlämnat en redogörelse i separat stencil, rubricerad Undersökning rörande vissa frågor i samband med regional skogsbruksplanering.

7.4.2.5. Genomförande Med hänsyn till att utredningen förutsätter att statliga medel skall utgå till verksamheten skall skogsstyrelsen centralt leda verksamheten med den områdesvisa skogsproduktionsplanläggningen och utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter samt skall skogsstyrelsen mellan länen fördela anslagsmedlen och utöva kontroll över planprodukternas utformning. Enär det är av vikt att noggrant kunna följa verksamhetens utveckling särskilt i vad avser arbetsåtgång, kostnader och områdesplanernas vidareanvändning bör skogsstyrelsen fortlöpande föra en aktuell statistik över verksamheten. För att begränsa de administrativa kostnaderna bör kontrollen av planarbetets bedrivande kunna ske stickprovsvis. Genom noggrann analys av kostnader och prestationer i den områdesvisa planläggningsverksamheten samt genom nära kontakter med de institutioner och organ som bedriver forsknings- och utvecklingsverksamhet inom här ifrågavarande områden bör skogsstyrelsen på allt sätt verka för att rationalisera planläggningsverksamheten. Skogsvårdsstyrelserna skall inom resp. län ansvara för att verksamheten planläggs med hänsyn till befintliga förutsättningar och önskemål samt att planerna upprättas i enlighet med av skogsstyrelsen utfärdade direktiv. Utredningen förutsätter att vid planeringens genomförande personella och andra planeringsresurser som finns hos såväl skogsvårdsstyrelserna som hos skogsägareföreningar och andra inom skogsbruket verkande föreningar och företag utnyttjas. Frågor angående områdesplaneringens uppläggning eller genomförande samt lämpligt utnyttjande av inom länet tillgängliga planläggningsresurser anser utredningen vara av sådan vikt att de skall avgöras i skogsvårdsstyrelsens plenum. 72

Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna bör vidare, i samråd med andra ifrågakommande organ, verka för en kontinuerlig fortbildnings- och upplysningsverksamhet bland den planläggande personalen på alla nivåer. Det bör vidare ankomma på skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna att genom upplysning och på annat lämpligt sätt verka för att skapa intresse och förståelse för den områdesvisa planläggningen. Denna aktivitet bör drivas i nära samråd med skogsägareföreningar och andra intressegrupper inom skogsbruket samt med lantbrukets och lantmäteriväsendets organ.

7.5. Förbättring av underlag m. ra. I kapitel 2 har utredningen gett en översiktlig beskrivning av väsentligare underlag som används vid den skogliga planläggningen. I kapitel 6 har utredningen redogjort för det forsknings- och utvecklingsarbete som berör den skogliga planläggningsverksamheten och bedrivs vid universitet och högskolor, vid vissa av de statliga ämbetsverken samt inom det praktiska skogsbruket. Med hänsyn till den stora betydelse som förbättringar i underlag och metodik har för planläggningsarbetet har utredningen velat dels allmänt understryka betydelsen av att utvecklingsarbetet på området uppmärksammas och understödjes, dels påpeka vissa speciella omständigheter vars beaktande kan förenkla och förbilliga planläggningsarbetet. I vad avser de allmänna kartorna, vilka framställs vid rikets allmänna kartverk, vill utredningen framhålla följande. Utgivningstakten för såväl den ekonomiska som den topografiska kartan fastställs i princip av statsmakterna. Kartverkets nu aktuella produktionsprogram i detta avseende avser en tidsperiod fram t. o. m. år 1970. Utredningsarbete pågår beträffande kartarbetsprogrammet efter nämnda tidpunkt. Kartverkets förslag till produktionsplaner behandlas årsvis i den av Kungl. Maj:t utsedda kartverkskommissionen. Kungl. Maj:t har i kommissionen även utsett representanter för skogsbruket.

Den snabba instrumenteringen och automatiseringen av kartframställningen kan förväntas medföra allt större möjligheter att framställa för skogsbruksplanläggningen erforderligt och lämpligt kartmaterial. I vad avser utnyttjandet för skoglig planläggning av det bild- och kartmaterial som framkommer dels i anslutning till flygfotografering för de allmänna kartarbetena, dels i anslutning till flygfotografering enligt omdrevsplanen vill utredningen, speciellt i samband med den i betänkandet föreslagna områdesvisa skogliga planläggningen, starkt betona nödvändigheten av att inom skogsbruket berörda intressenter håller sig väl informerade om de produktionsplaner som kontinuerligt utarbetas vid rikets allmänna kartverk. Härigenom kan, med hänsyn till det grundmaterial som avser bild- och kartsidan, en ändamålsenlig prioritering av planläggningsområdena åstadkommas. Vid kartverket bedrivs även beställningsfotografering mot särskild ersättning. En stor del av denna verksamhet avser specialfotograferingar för skogsbrukets del. Utredningen vill beträffande beställningsfotograferingen framhålla önskvärdheten av att de skilda skogsägarkategorierna, där så är lämpligt, går samman om gemensamma specialfotograferingar för att därigenom öka produktionsmöjligheterna och sänka kostnaderna. Utredningen vill beträffande lantmäteriväsendet betona vikten av att i samband med den områdesvisa planläggningen kontakt hålls med lantmäteriorganisationen, i första hand överlantmätarna, bl. a. för att undvika dubbelarbete med framställning av fastighetskartor och översiktskartor samt fastighetsutredningar. I detta sammanhang må även nämnas att lantmäteristyrelsen försöksvis inlett viss verksamhet på länsplanet med service beträffande fastighetsrättsliga frågor, översiktskartor m. m. En analys av det material rörande geologiska kartor som presenterats i kapitel 2 ger vid handen att det för skogliga ändamål användbara kartmaterialet är av mycket ringa omfattning. Vidare är en stor del av kart-

materialet föråldrat. Utformningen av Sveriges geologiska undersöknings kartutgivningsprogram m. m. är för närvarande under utredning inom 1964 års geologiutredning. I direktiven framhålls bl. a. att den geologiska karteringen är starkt eftersatt och att det föreligger ett behov av en kraftigt intensifierad geologisk kartläggning. Det påpekas också i direktiven att de geologiska kartorna kommer till användning vid bedömning av frågor rörande rationalisering av lantbruk och skogsbruk. Skogsbruksutredningen vill allmänt betona vikten av att ett utökat och för skogsbruket avpassat geologiskt kartmaterial kommer till stånd. I vad avser skogstaxatoriska uppgifter och uppgifter angående skogstillstånd, transportförhållanden, arbetskraftsåtgång m. m. vill utredningen framhålla, att det material som insamlas i samband med riksskogstaxeringens arbete är synnerligen omfattande och endast i vissa avseenden bearbetat. I och med att skogshögskolan numera förfogar över en egen datamaskinanläggning bör det kunna förväntas att riksskogstaxeringens material i en framtid bearbetas, sammanställs och publiceras i långt större utsträckning och i en snabbare takt än vad hittills varit möjligt. Utredningen anser att ett lämpligt tillvaratagande av dessa vidgade bearbetningsmöjligheter utgör en synnerligen viktig förutsättning för att snabbt och med största möjliga säkerhet kunna genomföra den av utredningen föreslagna verksamheten med såväl länsvis som områdesvis skogsproduktionsplanering. Förutsättningarna för en rationell planläggningsverksamhet är bl. a. tillgång till bästa möjliga grundmaterial och användande av bästa möjliga arbetsmetodik. Av det i förevarande avsnitt tidigare sagda samt av vad som anförts i kapitel 6 framgår att ett utvecklingsarbete pågår såväl i vad avser grundmaterial som arbetsmetodik. Utredningen har emellertid, vid sina analyser av det hittillsvarande respektive planerade utvecklingsarbetet, funnit att ytterligare samordning och kontakt mellan ifrågavarande verksamheter skulle vara rationellt. Sålunda 73

förekommer i vissa avseenden dubbelarbete medan i andra avseenden inget utvecklingsarbete bedrivs. I vissa avseenden torde det åligga skogshögskolans styrelse att vid diskussionen av de översiktliga forskningsprogrammen och vid behandlingen av högskolans anslagsäskanden bevaka dessa förhållanden. I andra avseenden bör Nämnden för skoglig flygbildteknik initiera och tillse att splittringen på området inte leder till dubbelarbete eller till att vissa delar blir eftersatta.

7.6.

Utbildning

7.6.1. Inledning Utredningens genomgång av tillgängligt material har klart visat på personalutbildningens avgörande betydelse för möjligheterna att rationalisera planläggningsarbetet. I avsnitt 3.4. har utredningen i tabell 3.4. för ett antal skogsvårdsstyrelser redovisat fältprestationen under planläggningsarbetet. Syftet med planläggningen och därmed utformningen av och noggrannhetskraven i planprodukten visade sig vara viktiga faktorer i fråga om att påverka prestationen. En granskning av enkätens grundmaterial har ytterligare gett vid handen att det även vid en likartad utformning av planläggningsarbetet rått tämligen stora skillnader i fältprestation per arbetsdag mellan de olika förrättningsmännen. Utredningen har även funnit att det förelegat dylika variationer i samband med det arbete som utförts på rummet. Det kan konstateras att det föreligger stora möjligheter att rationalisera planläggningsarbetet genom att driva en adekvat grundutbildning och fortbildning av den planläggande personalen. Utredningen vill i detta sammanhang starkt understryka vad som framkommit i samband med den i avsnitt 5.2.3. berörda enkätundersökningen rörande de skogsskoleutbildades framtida arbetsuppgifter, nämligen att man inom skogsbruket förväntade sig såväl utökade som mera krävande uppgifter främst inom planeringsområdet.

7.6.2. Grundutbildning 7.6.2.1.

Skogshögskolan

Det är utredningens uppfattning att skogshögskolans institution för skogsuppskattning och skogsindelning intar en central plats i vad gäller utbildningen på detta område. Utredningen vill speciellt understryka den väsentliga betydelse som laboraturen i fotogrammetri bör komma att få såväl i vad avser den grundläggande och tillämpande utbildningen i fotogrammetri som beträffande möjligheterna att samordna undervisningen i skoglig planläggning vid skogshögskolan. Utredningen hyser den uppfattningen att skoglig planläggning i olika former kommer att uppta ett allt större utrymme i de skogshögskoleutbildades arbetsuppgifter. En stor del av denna personalkategori kommer även att mer än hittills behöva specialiseras på planläggningsfrågor. Av denna anledning bör uppmärksamhet ägnas åt att bereda utvidgade möjligheter för de studerande att driva studier för högre betyg på området för skoglig planläggningsverksamhet. 7.6.2.2. Statens

skogsmästarskola

En redogörelse för utbildningen — speciellt i vad avser utnyttjande av flygbildmaterial — har givits i avsnitt 5.2.2. Utredningen är av den uppfattningen att denna utbildning varit av stor betydelse för utvecklingen av den planläggningsverksamhet som hittills bedrivits i svenskt skogsbruk. Utredningen vill därför understryka önskvärdheten i att skogsmästarskolans möjligheter att fortsätta och fullfölja verksamheten på området vidmakthålls och förbättras. 7.6.2.3. Statens

skogsskolor

I avsnitt 5.2.3. redovisas vissa timuppgifter ur en från och med läsåret 1967/68 försöksvis tillämpad kursplan varav framgår den nu använda tiden för mer planläggningsinriktade ämnen. Utredningen finner ingen anledning att närmare diskutera lämpligheten av timfördelningen särskilt som kursplanen används endast försöksvis men anser det dock böra övervägas om man inte

för framtiden måste räkna med en viss utökning av undervisningen i de planläggande ämnesavsnitten varvid inom andra ämnesområden en minskning bör vara möjlig. Utredningen vill emellertid påpeka att den relaterade kursplanen icke säger något om utbildningsnivån beträffande de nu verksamma skogsskoleutbildade, särskilt som en detaljerad och fast kursplan tidigare saknats. Detta förhållande bör beaktas vid ställningstagande till fortbildningen. 7.6.3. Fortbildning m. m. Som utredningen har räknat med kommer inom det skogliga inventerings- och planläggningsområdet en mycket snabb utveckling att äga rum i fråga om grundmaterial, tekniska hjälpmedel och förfaranden samt arbetsmetoder och arbetsrutiner. Om full nytta skall kunna dras av denna utveckling är det nödvändigt att såväl grundutbildningen som fortbildningen anpassas härefter samt att fortbildningen får fastare former. Det må i sammanhanget anföras att skogsbrukets yrkesutbildningskommitté (SYK) i sitt andra betänkande (SOU 1967: 38 s. 79) under samlingsbeteckningen vuxenutbildning använder termerna vidareutbildning resp. fortbildning. Med vidareutbildning avses sådan utbildning som syftar till att kvalificera personalen för speciella arbetsuppgifter medan med fortbildning förstås sådan utbildning som syftar till att hålla personalen a jour med utvecklingen på det egna yrkesområdet. Termen fortbildning används av skogsbruksutredningen både för att beteckna vidareutbildning och fortbildning, d. v. s. för att beteckna vad SYK avser med vuxenutbildning. I nyssnämnda betänkande har SYK redogjort för hittillsvarande fortbildning av bl. a. skogsmästar- och skogsskoleutbildad personal samt lagt fram synpunkter och förslag rörande fortbildningens utformning, omfattning, organisation m. m. Utan att ta ställning till vad som uttalats från SYK vill skogsbruksutredningen anföra följande. Den planläggande personalens färdigheter i bildtolkning och bildanvändningsrutiner

torde få allt större betydelse ur arbets- och kostnadsbesparande synpunkter. Med hänsyn till bildtolkningsarbetets speciella problematik i avseende på individen är det nödvändigt att få fastare prövning och mera specificerade normer såväl då det gäller urval av personal som vid bedömning av kvalitativ och kvantitativ prestation i arbetet. Det har även visat sig att kvantitativa och kvalitativa förändringar i prestation m. m. efter hand kan uppstå hos förrättningsmännen. Det är därför erforderligt att en direkt prövning eller kontroll ej endast äger rum vid det tillfälle då viss personal sätts in i planläggningsarbete utan att det även sker med något eller några års mellanrum under verksamhetstiden. Ett exempel på hur utbildningen och prövningen kan läggas upp har givits i avsnitt 5.4. Exemplet hänför sig till Kanada och omfattar inledande träning, vilken närmast torde motsvara begreppet grundutbildning, träning genom produktion, vilken till en del torde motsvara de moment av flygbildanvändning som ingår i de tillämpade ämnena i den svenska grundutbildningen samt periodisk kontroll. Beträffande personal med skogsmästarskole- och skogshögskoleutbildning vill utredningen framhålla att fortbildning såväl avseende allmän planläggningsteknik som speciell flygbildteknik förefaller synnerligen angelägen. Under vilka former och i vilken omfattning denna fortbildning skall drivas har utredningen ej möjlighet att uttala sig om. Det torde få ankomma på berörda skolmyndigheter att i samråd med skogsarbetsgivare och vederbörande personalorganisationer närmare analysera behovet av samt utarbeta program för fortbildningsverksamheten på området. Utredningen har på grundval av erhållna informationer kommit till den uppfattningen att det i vad avser ämnet flygbildteknik synes råda viss brist på kvalificerad lärarpersonal. Vid en efterfrågeökning avseende fortbildningskurser i flygbildteknik bör det vara sörjt för att erforderlig lärarpersonal finns. Förhållandet bör enligt utredningens mening uppmärksammas och åtgärder för att fylla bristen bör ges hög prioritet.

KAPITEL

8.

Riktlinjer för stödgivningen

8.1. Inledning I instruktionen för skogsstyrelsen (SFS 1965:796 senast ändrad SFS 1967:424) sägs att styrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om skogsbruket på mark, där skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237) äger tillämpning och att det åligger styrelsen särskilt att leda de statliga åtgärderna för främjande av det enskilda skogsbruket, att vara ledande, samordnande och rådgivande organ för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet samt att i övrigt verka för det enskilda skogsbrukets och skogsnäringens utveckling. Enligt förordningen angående skogsvårdsstyrelser (SFS 1960: 267 senast ändrad SFS 1965:581) skall skogsvårdsstyrelse ha till uppgift att främja och stödja den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet på de enskilda skogarna inom styrelsens verksamhetsområde bedrivs på ett planmässigt sätt. Därjämte skall skogsvårdsstyrelse utöva den uppsikt och vidta de åtgärder, som enligt gällande skogsvårds-, naturskydds- och andra författningar ankommer på styrelsen. Skogsvårdsstyrelse har att till fullgörande av sin uppgift lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift, vid skogens vård och skötsel i övrigt, verka för att sammanslutningar av skogsägare bildas samt bistå dylika sammanslutningar i deras verksamhet för skogsvården, medverka vid åtgärder i syfte att främja yttre rationalisering av skogbärande fastigheter, bevilja bidrag och lån till det enskilda skogsbrukets främjande samt vidta åtgärder i övrigt ägnade att befordra en förbättrad skogshushållning.

76 I reglementet för skogsvårdsstyrelserna (SFS 1960:322 senast ändrad SFS 1965: 855) sägs angående tjänstemännens åligganden, bl. a. beträffande länsjägmästaren, att han har att ägna uppmärksamhet åt samråd och samverkan med andra myndigheter och organ, att övervaka att de som erhållit statligt stöd genom skogsvårdsstyrelsen fullgöra sina skyldigheter mot staten, att tillhandagå skogsstyrelsen med utredningar och yttranden och tillse, att vederbörliga berättelser och rapporter insändas till styrelsen. Av här anförda författningar och bestämmelser framgår att det åligger såväl skogsstyrelsen som skogsvårdsstyrelserna att både på riksplanet och det regionala planet i sitt ordinarie arbete skaffa sig noggrann kännedom om de skogliga förhållandena, att verka för att aktiviteten inom det enskilda skogsbruket bedrivs på ett så rationellt och planmässigt sätt som möjligt samt att nämnda organ härvid även har att taga nödvändiga kontakter med i verksamheten berörda myndigheter och organisationer. Denna allmänna verksamhet finansieras med statsmedel såväl hos skogsstyrelsen som skogsvårdsstyrelserna. För insamlande och sammanställning av visst skogligt grundmaterial, som har speciell betydelse i här föreliggande sammanhang svarar i första hand skogshögskolan och då speciellt institutionen för skogstaxering. Även denna verksamhet finansieras huvudsakligen med statsmedel. Beträffande gällande bestämmelser hänvisas till stadgan för jordbrukets högskolor (SFS 1965: 494). 8.2. Länsvis

skogsproduktionsplan

Hittills utförda skogliga inventeringar eller planer vilka omfattat en större del av ett län

eller hela länet har tillkommit på initiativ av skogsbruksutredningen föreslagna planav ifrågavarande skogsvårdsstyrelse, eller i läggningen. Då Norrbottensplanen framställvissa fall annan länsmyndighet, på kommu- des fanns sålunda ej virkesbalansutredningnalt initiativ eller i samband med sådant ut- ens material tillgängligt. Detta förhållande redningsarbete som bedrivits inom av stats- gällde även annat material, vilket numera makterna eller av enskilda organisationer till- finns utarbetat för samtliga eller, i vissa fall, satta kommittéer. Formerna för finansiering- flertalet län. Arbetet utfördes under ett fören av verksamheten har som redovisats i söksskede, varför kostnadssänkande rationakapitel 4 kommit att variera från fall till liseringsvinster i en fortsatt verksamhet torfall. Kostnaderna har sålunda i vissa fall de kunna påräknas. Vidare saknade skogsdelvis täckts av statsmedel, i främsta hand högskolan egen datamaskinanläggning. Efter genom utnyttjande i arbetet av över stats- ett inkörningsskede bör den anläggning som budgeten avlönad personal och begagnande högskolan nu erhållit kunna medföra kostav statligt finansierade arbetslokaler med till- nadssänkningar, särskilt för de specialbearhörande inventarier och instrument m. m. I betningar som behövs för länsplanerna. Även övrigt har för finansieringen utnyttjats pris- kostnaden för erforderliga expertutredningar och konjunkturutjämningsmedel, fondmedel, torde komma att bli mindre allteftersom cenkommunala medel och medel ställda till för- tralt bearbetat material ökas och förbättras. fogande av enskilda intressenter eller orgaEn kostnadsuppskattning avseende den av nisationer. utredningen föreslagna länsplanen torde med Enligt vad inledningsvis anförts bör det beaktande av det nu förda resonemanget få redan med nuvarande formuleringar av följande utseende. skogsstyrelsens instruktion och skogsvårdsKronor styrelseförordningen anses ingå i organisa- Kostnadsrubrik tionens uppgifter att tillse att lämplig inven- Kostnader för specialbearbetningar vid skogshögskolan 30 000 tering och planläggning på skogens område 15 000 kommer till stånd. Med hänsyn härtill och Kostnader för expertutredningar Kostnader för ledande personal vid med beaktande av de i avsnitt 7.3.1. anskogsvårdsstyrelsen 20 000 förda syftena med och motiveringarna för Kostnader för kartmaterial och preliden på angivet sätt utformade skogsprodukminär områdesindelning 10 000 25 000 tionsplanen för län bör dessa planer enligt Tryckningskostnader Summa 100 000 utredningens uppfattning helt bekostas med statsmedel. Med nuvarande länsindelning och med ett Den sannolika kostnaden för en utredning antagande av att kostnaden per län, genomav den typ som nyligen framlagts för Norrsnittligt för riket, blir 100 000 kronor skulle, bottens län (jfr avsnitt 3.3.1.) har beräknats med hänsyn till landets 24 län, den totala till c:a 130 000 kronor. Planen är relativt kostnaden i ett första omdrev bli c:a 2,5 likartad med det förslag till länsplan som milj. kronor. skogsbruksutredningen lagt fram. Vissa i utI avsnitt 7.3.4. har utredningen föreslagit redningens planförslag tillkommande poster en rullande planering med ett omdrev på utgörs av kartmaterial, arbete med preliminärt förslag till indelning av länet i skogs- lämpligen tio år. Utredningen har även framproduktionsområden m. m. Kostnaden för hållit att ny, reviderad plan bör kunna uppdetta material och dessa arbeten torde, en- rättas tidigare, om detta motiveras av under ligt utredningens mening, ej komma att bli perioden inträffade större förändringar bespeciellt hög. Det bör emellertid å andra träffande förutsättningarna. Med avseende sidan påpekas att vissa av de kostnader som på arbetets bedrivande och därmed föringick i den skogliga utredningen för Norr- bundna kostnader vill utredningen återkombottens län faller bort eller minskar i den ma till vad som tidigare sagts, nämligen att

en riksomfattande länsvis planläggning av 8.3. Områdesvis skogsproduktionsplan här föreslagen typ snarast bör genomföras. 8.3.1. Kostnader och arbetsåtgång Detta innebär dels att kostnaderna kommer att uppträda periodvis och alltså ej jämnt 8.3.1.1. Planmodell enligt enkät fördelade över tio år, dels att nya kostnader Som närmare redovisas i avsnitten 3.4.1. kan uppkomma, innan tioårsperioden för- och 7.4.1. har utredningen inhämtat uppgiflupit, i de fall där reviderad plan anses nöd- ter beträffande kostnader och arbetsåtgång vändig. Denna senare kostnad torde dock m. m. för en modell avseende områdesvis ej behöva bli så stor, enär revideringarna, skogsbruksplanläggning (jfr bil. 1 och 2). även om större förändringar i förutsättning- Bedömningarna angående kostnader och ararna inträffat, kan antas komma att beröra betsåtgång skulle enligt enkätförutsättningendast vissa faktorer i den redan befintliga arna i princip grunda sig på antagna förplanen. hållanden för budgetåret 1966/67. HuvudHuvuddelen av kostnaderna för verksam- kostnadsposter som togs upp i enkätformuheten inrymmes inom skogsstyrelsens och läret var fältarbete, innearbete, beställningsskogsvårdsstyrelsernas avlönings- och om- arbete, materialkostnader, traktaments- och kostnadsanslag. Detta gäller särskilt det ar- resekostnader samt övriga kostnader, t. ex. bete på planen som utförs av skogsvårdssty- utgifter för lokaler, telefon, möbler, invenrelsens egna tjänstemän och omkostnader i tarier, andel i central administration m. m. anslutning därtill men även vissa utifrån Beträffande fält- och innearbete har perbeställda uppgifter bör bekostas från om- sonalkostnaderna, då det gäller skogsvårdskostnadsanslaget. Det torde härvidlag i hu- styrelserna, beräknats inom utredningen på vudsak röra sig om specialarbeten utförda grundval av uppgifter om bl. a. personalens av skogshögskolans institutioner. Med hän- omfattning och sammansättning, lönegradssyn till dylika uppgifters nära samband med placering samt i planläggningsarbetet anden löpande forskningen på högskolan torde vända effektiva arbetsdagar per 1 000 hekför övrigt allt färre delar av sådana uppdrag tar produktiv skogsmark. Kalkylprinciperna behöva debiteras särskilt från institutionerna. har i huvudsak varit desamma som de för Enligt utredningens uppfattning är som vilka redogjorts i avsnitt 3.4.1.1. Viss komtidigare nämnts arbetet av sådan art att det plettering av uppgifter har, efter det enkäten direkt är hänförligt till skogsvårdsstyrelsernas genomförts, även skett genom underhandsordinarie offentliga arbetsuppgifter. Givetvis kontakter med ett antal svarande. kommer ett dylikt arbete att belasta skogsDe i sammanhanget väsentligaste kalkylvårdsstyrelsens budget på ett sådant sätt att resultaten återges i det följande i tre tabelman temporärt tvingas göra avkall på vissa ler. Tabell 8.1. redovisar den totala planandra verksamheter av allmän natur. Utred- läggningskostnaden per hektar produktiv ningen vill dock ej betrakta de ekonomiska skogsmark. I tabell 8.2. återges de i tabell konsekvenserna såsom en förnyad kostnad 8.1. angivna totalsiffrorna med en fördelför skogsvårdsstyrelsen utan snarare såsom ning på huvudgrupper av kostnadsposter. en partiell omläggning av verksamheten mot Tabell 8.3. redovisar den av de svarande ny inriktning och arbetsrutin. Länsplane- bedömda arbetsåtgången i fält uttryckt dels materialet bör dessutom, enligt utredningens som antalet effektiva arbetsdagar för planuppfattning, vara av sådant värde för skogs- läggning av 1 000 hektar produktiv skogsvårdsstyrelsens övriga allmänna verksamhet mark, dels den däremot svarande ungefärliga att tids- och kostnadsbesparingar härutinnan prestationen i form av antal planlagda hekbör kunna ernås. Utredningen anser att kost- tar per förrättningsman och dag. I tabell 8.3. naderna härigenom för den länsvisa skogs- redovisas vidare prestationen i innearbetet. produktionsplanläggningen till stor del bör I sammanhanget upptas endast det arbete kunna inrymmas inom skogsvårdsstyrelser- som utförs av personalkategorierna jägmäsnas nuvarande anslag. tare, skogsmästare och skogvaktare, vilket i 78

huvudsak innebär samma personal som svarar för fältarbetet. Härtill kommer i de flesta fall ytterligare arbete utfört av kontorspersonal. Detta har ej upptagits i tabellen emedan variationen på denna del av verksamheten är så stor att en meningsfylld redovisning ej är möjlig att göra. De totala kostnaderna för innearbetet och därmed sammanhängande beställningsarbeten framgår av tabell 8.2. Vidare har i tabell 8.3. värdena för fält- och innearbete adderats. Avsikten härmed är att ge en genomsnittsbild av arbetsåtgång och prestation för personal som arbetar med såväl fält- som innearbete d. v. s. den egentliga planläggningspersonalen. I tabell 8.3. redovisas slutligen den bedömda arealen andra ägoslag än produktiv skogsmark som berörs vid planläggning av 1 000 hektar produktiv skogsmark. Denna uppgift torde ha intresse så till vida att ju större andelen andra ägoslag är, dess lägre bör arbetsprestationen bli. Uppgifterna i så-

Tabell 8.2. Den totala planläggningskostnaden

SVS

SVS ÖreSdml. bro

Kostnadsrubrik

väl kostnads- som prestationstabellerna inkluderar även arbetsledning. Efter tabellerna följer kommentarer till dem. Tabell 8.1. Total planläggningskostnad per hektar produktiv skogsmark kr./ha

Svarande Skogsvårdsstyrelse i län Södermanlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

3:37 5:32 5:02 5:30 4:59 3:82 4:23 4:24 3:60

Konsultföretag

5:59

Utredningen i samarbete med skogsdetaljen vid rikets allmänna kartverk (RAK) — Gynnsamma omständigheter — Ogynnsamma omständigheter

4: 08 6: 38

separerad på delposter

Utr. + RAK KonSVS SVS SVS SVS SVS SVS SVS suitOgynnGäv- Vst.Väsföre- Gynns.sam. Vstml.Kpbg. leb. norrl. Jmtl. terb. Norrb.tag omst. omst.

Planläggningskostnad kr./ha 10

Fältarbete

0:48 1:37

0:79 0:83 Innearbete Beställnings1:10 0:90 arbeten Kart- och bildmaterial 0:65 1:25 — Material övrigt Traktamenten och resor 0: 15 0: 57 Övriga kostnader 0:20 0:40

13 1:40

0:78 0:96

1:39 0:81

0:94 1:10

0:81 0:95

0:80

1:57

1:27

1:13

1:85 0:93

1:51 1:23

0:65 0:75

2:00 1:45

0:95 0:58

0:06 0:57

0:24

0:04 0:30 0:01 0:20

0:15 0:84 0:04 0:01

0:40 0:33 — 0:11

«.„„•..,.• 0:08 1:43 0:07 0:04

1:79

— 0:70

1:00

. ** * *n 1:40 2:50 0:03 0:03

„ Ä_ „ ._ 0: 25 0: 45 0: 54 0: 26 0: 53 0: 80 0: 50 0: 74 0: 25 0:45 0:37 0:15 0:25 0:19 0:45 0:40 0:39 1:20 0:25 0:25

Totalt

3:37 5:32

5:02 5:30

4:59 3:82

4:23 4:24

3:60 5:59

4:08 6:38

Förklaringar SVS Utr. + RAK Gynns. omst. Ogynns. omst.

Skogsvårdsstyrelse Skogsbruksutredningen i samråd med skogsdetaljen vid rikets allmänna kartverk För arbetet gynnsamma omständigheten För arbetet ogynnsamma omständigheter

Tabell 8.3. Arbetsprestation

samt andel andra ägoslag än produktiv

skogsmark

Svarande

Fältarbete

Innearbete

S:a fältarbete + innearbete

Bedömd andel andra ägoslag än produktiv skogsmark, hektar per 1 000 ha planlagd produktiv skogsmark

5;

Antal effektiva dagar per 1 000 ha produktiv skogsmark samt, inom parentes ungefärlig prestation hektar per man och dag

Skogsvårdsstyrelse ii län Södermanlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

3,0 (330) 5,0 (200) 12,5 ( 80) 5,5 (180) 6,0 (170) 10,0 (100) 7,0 (140) 7,5 (130) 10,6—11,6 ( 90— 80) 3,5 (280) 6,5 (150) 7,0 (140) 7,5 (130) 6,5 (150) 6,4—10,4(150— -100) 4,3 (230) 5,5 (180) 5,0 (200)

8,0 (125) 18,0 ( 56) 16,0 ( 63) 14,5 ( 69) 14,1- -15,1 ( 71—-66) 13,5 ( 74) 14,0 ( 71) 10,7- -14,7 ( 9 3 --68) 10,5 ( 95)

670 100 280 310 120 247 250 385 740

Konsultföretag

9,5

(100)

9,0 (110)

18,5

( 54)

300 Utredningen i samarbete med skogsdetaljen vid RAK — gynns. omst. 4,0 — ogynns. omst. 7,0

(250) (140)

3,7 (270) 4,2 (240)

7,7 11,2

(129) ( 89)

Som nämnts, jfr avsnitt 3.4.1. och 7.4.1., har uppgifter även inhämtats från skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län resp. Södra Sveriges Skogsägares Förbund. Kalkylresultaten i dessa avseenden har ej ansetts böra medtagas i tabellerna. Detta i huvudsak på grund av att dessa svarande genom ett, i förhållande till utredningens i anvisningarna skissade intentioner, synbarligen mycket detaljerat arbete erhållit totalkostnader som markant avviker från övriga svarande. Kalkylen för skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län utvisar sålunda en totalkostnad om kr. 8: 79 per hektar vid en fältarbetsinsats på 17 dagar per 1 000 hektar. Motsvarande siffror för Södra Förbundet är kr. 7: 94 per hektar vid en fältarbetsinsats på 21,2 dagar per 1 000 hektar.

80 Av tabellerna framgår att variationerna beträffande totalkostnader, förhållandet mellan olika delposter samt prestationen i fältoch innearbetet är tämligen stora mellan de svarande. Detta förhållande framgår även i avsnitt 3.4.1., där uppgifterna avser verkligen havda kostnader m. m. för budgetåren 1964/65 resp. 1965/66. Att viss variation måste uppstå är naturligt och beror bl. a. av skilda förhållanden beträffande erfarenhet av verksamheten, verksamhetens omfattning, personalorganisation och personalens kunnighet, fastighetsstruktur, skogstillstånd, topografiska förhållanden, beståndets medelstorlek, bearbetningsmetoder m. m. En del variationer i här föreliggande material beror även på att några av de svarande frångått vissa av förutsättningarna i enkätanvisning-

arna. Så har man t. ex. i några fall räknat med en enklare kartprodukt, vilket nedbringat kostnaderna, eller mera än vad utredningen förutsatt gått in i detaljer i planläggningsarbetet, vilket höjt kostnaderna. Då det, enligt vad som nyss sagts, föreligger variationer mellan de svarande beträffande omständigheter som påverkar kostnadsnivån, såväl totalt som med avseende på delposter, har utredningen ansett det lämpligt att i det följande redogöra för vissa sådana omständigheter. Redogörelsen baseras på enkätformulärens uppgifter och på uppgifter som delgivits i speciella skrivelser från de svarande samt på uppgifter erhållna vid underhandskontakt efter enkätens genomförande. Allmänt kan konstateras att ett flertal svarande framhållit de svårigheter som är förenade med att bedöma och ange uppgifter avseende prestationer och kostnader för en typ av områdesvis planläggning, vilken man ej har prövat och sålunda saknar erfarenhet av. Enkätsvaren grundar sig följaktligen på de egna erfarenheter som respektive svarande har av områdesvis planläggning. På basis av dessa erfarenheter har de svarande sedan sökt bedöma vad en planläggning enligt utredningens modell skulle kräva i fråga om tidsåtgång, materialkostnader, kostnader för beställningsarbeten etc. Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län har vid underhandskontakt meddelat att man har c:a ett års erfarenhet av kombinerad områdesoch fastighetsvis planläggning. Det objekt man arbetar med omfattar c: a 15 000 hektar och planen är ännu ej färdigställd. Länet har en stor andel godsskog, vilket i viss mån kan förbilliga planläggningsarbetet bl. a. så till vida att bestånden inom godsskogarna kan göras tämligen stora. De låga rese- och traktamentskostnaderna, se tabell 8.2., beror av länets ringa storlek. Posten beställningsarbeten, se tabell 8.2., innefattar elektronisk arealräkning och datamaskinbearbetning med 600 kronor per 1 000 hektar samt kartritningsarbete vid rikets allmänna kartverk med 500 kronor per 1 000 hektar. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län framhåller bl. a. att verksamheten till största delen varit av försökskaraktär och att arbetet huvudsakligen utförts av personal som saknat praktisk

erfarenhet av planläggning. Skattning av arbetsprestationen har gjorts med tanke på att sälja fastighetsvisa 10-årsplaner av tillfredsställande noggrannhet och med hänsyn till medelfastighetens ringa storlek i Örebro län. För den händelse fastighetsvisa planer ej skall säljas anser styrelsen att prestationssiffrorna bör bli högre och kostnaderna därmed minska. Kostnadsuppgifterna för kart- och bildmaterial har ej grundats på egen erfarenhet. Beträffande beställningsarbeten ingår elektronisk arealräkning med 200 kronor per 1 000 hektar och datamaskinbearbetning med 700 kronor per 1 000 hektar. Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att bedömningarna får anses som relativt osäkra. Områdesvis skogsbruksanläggning startades budgetåret 1965/66 och omfattade c:a 7 600 hektar skogsmark. I gruppen beställningsarbeten ingår elektronisk arealräkning med 156 kronor per 1 000 hektar, datamaskinbearbetning med 845 kronor per 1 000 hektar samt kartkostnad med 1 000 kronor per 1 000 hektar. Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län anför att man inte har någon erfarenhet av enbart områdesvis planläggning, varför de i enkätformuläret redovisade uppgifterna enbart blir ett försök till uppskattning av arbetsåtgång och kostnader. Den totala områdesvisa planläggningsverksamheten förutsätts vara 175 000 hektar per år. Vid fältkontrollerna förutsätts förrättningsmännen kunna kontrollera och justera en areal av c: a 150—200 hektar per dag. Elektronisk arealräkning beräknas kosta 150 kronor per 1 000 hektar och datamaskinbearbetning 400 kronor per 1 000 hektar. Framställning av bildkartor vid rikets allmänna kartverk upptas med 900 kronor per 1 000 hektar. Häri ingår dock ej ritning av skogskarta. Dessa tre poster återfinns i tabell 8.2. under gruppen beställningsarbeten. Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller bl. a. att områdesplanläggning under 1967 i huvudsak kommer att bedrivas i kombination med upprättande av fastighetsvisa planer samt att en kostnadsberäkning gjorts med utgångspunkt från denna förutsättning. I svaret har fördelning av kostnaderna gjorts på den fastighets- resp. områdesvisa delen. Man har därvid utgått från en planläggningskapacitet på 60 000 hektar produktiv skogsmark per år under en 10-årsperiod. Specialister (5 st.) beräknas indela 60 hektar per man och dag och biträdande konsulenter (9 st.) 50 hektar per man och dag. Styrelsen uppger att dessa siffror är

tagna i underkant och att arbealplanering i transportområden och avverkningstrakter inryms i siffrorna. Eftersom en renodlad områdesplanläggning kunde bli aktuell inom vissa områden med starkt uppsplittrade fastighetsförhållanden, bifogade styrelsen även en kalkyl härför. Vid sådan planläggning beräknas ovannämnda personal medhinna c:a 100 000 hektar årligen, varvid specialisterna beräknas indela 100 hektar per man och dag och de biträdande konsulenterna 90 hektar per man och dag. I tabellerna har kalkylerats efter de uppgifter som skogsvårdsstyrelsen angivit avseende renodlad områdesplanläggning. Tabell 8.1. utvisar en totalkostnad om kr. 4: 59 per hektar. Skogsvårdsstyrelsens vid enkätsvaret fogade egna kalkyler resulterar i kr. 4: 86 per hektar vid enbart områdesplanläggning samt kr. 4: 77 per hektar för områdesdelen vid typen av kombinerad områdes- och fastighetsvis planläggning. I kostnaden för områdesplanläggningen ingår elektronisk arealräkning med 150 kronor per 1 000 hektar och datamaskinbearbetning med 800 kronor per 1 000 hektar. Dessa kostnader upptas i posten beställningsarbeten i tabell 8.2. Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att uppgifterna i enkätformuläret lämnats helt i enlighet med de angivna förutsättningarna i enkätanvisningarna i fråga om vad planen lämpligen bör bestå av samt att man med bildkarta i detta sammanhang avser framställning via duplikatnegativ av riksfotokartan eller liknande. Som grund för bedömningarna ligger det material som erhållits i samband med områdesvis upprättade skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Under budgetåret 1965/66 planlades c:a 32 000 hektar produktiv skogsmark. Styrelsen framhåller vidare att för den centralt placerade planläggningspersonalen har traktaments- och resekostnaderna visat sig bli i det närmaste fördubblade jämfört med regional stationering. I enkätuppgifterna räknar man med regional stationering. I gruppen beställningsarbeten ingår datamaskinbearbetning med 500 kronor per 1 000 hektar samt arealräkning med 80 kronor per 1 000 hektar. Elektronisk arealräkning har ej förutsatts. Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län framhåller svårigheten att bedöma ar betsåtgång och kostnader för den tänkta planmodellen efter-

som det ännu ej finns ekonomisk eller ny topografisk karta i skala 1 : 50 000 för någon del av länet. All bearbetning sker fortfarande manuellt. De i enkätformuläret lämnade uppgifterna bygger på erfarenheter med manuellt bearbetade planer men med viss reducering för arbete på grund av saknaden av ekonomiska kartor. De angivna åtgångstalen för fältarbete har bestämts med ledning av erfarenheterna från 1966 års verksamhet och avser insamling av uppgifter för manuell bearbetning. Åtgångstalen inkluderar rekognosering och bedömning av bidragsobjekt, uppskattningsvis motsvarande 0,5—1 dag per 1 000 hektar. Ätgångstalen för innearbetet bygger också på styrelsens erfarenhet av manuell bearbetning. Beträffande åtgångstalen förutsätts vidare någorlunda rutinerad planläggningspersonal. Den områdesvisa planläggningen omfattade budgetåret 1965/66 c:a 55 000 hektar. Elektronisk arealräkning resp. datamaskinbearbetning förekommer ej. Posten beställningsarbeten avser 60 kronor per 1 000 hektar för en del av arealräkningen. Resterande räkning utförs av skogsvårdsstyrelsens personal. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län anför bl. a. att den saknar egen erfarenhet av elektronisk arealräkning. Arealräkningen sätts bort på ackord. Vidare saknar styrelsen erfarenhet av bildkarta, varför den angivna kostnaden i detta avseende ej bygger på egen erfarenhet. I sammanhanget anger man att flygbilder och kartblad förutsätts ha ideal täckningsgrad. Kostnaden för bearbetning i datamaskin bygger på nuvarande arealfördelning och medelbeståndsstorlek. Styrelsen upprättade 1965/66 områdesplaner på 49 000 hektar produktiv skogsmark. 1966/67 beräknas motsvarande siffra bli c:a 70 000 hektar. I posten beställningsarbeten ingår datamaskinbearbetning med 500 kronor per 1 000 hektar och arealräkning med 70 kronor per 1 000 hektar. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län anför bl. a. att den nästan helt saknar erfarenheter i vad avser elektronisk arealräkning och maskinell databehandling och att den därför valt att redovisa kostnaderna för manuellt utförande av arbetena. Styrelsen anför även att upprättande av en områdesplan för en by av medelstorlek i Norrbottens län, c:a 3 500 hektar, är ett omfattande arbete som främst av klimatiska skäl är utdraget under en period av c:a 15 månader från de första förarbetena till färdig plan. Under detta arbete är det betydligt vik-

tigare för det ekonomiska slutresultatet att de olika arbetsmomenten tidsmässigt kan inpassas på rätt sätt, än att ett par av de mindre delmomenten kan utföras mycket rationellt. De ekonomiska flaskhalsarna i dag är för skogsvårdsstyrelsen icke arealräkning och råräkning av fältuppgifter utan kartframställning och i viss mån även utskrift av planerna. Skogsvårdsstyrelsen har i viss motsats till utredningens planmodell bl. a. tagit med upprättande av avverknings- och skogsvårdsprogram samt registrering och kostnadsberäkning av bidragsberättigade åtgärder. Man har vidare ej räknat med någon framställning av bildkarta. För budgetåret 1966/67 kommer c:a 100 000 hektar att planläggas områdesvis. I posten beställningsarbeten ingår manuell arealräkning med 70 kronor per 1 000 hektar samt färgning och vävspänning av skogskartor med 170 kronor per 1 000 hektar. För det konsultföretag som anlitas av Gävleborgs-Härjedalens Skogsägareförening för utförande av kombinerad områdes- och fastighetsvis planläggning har kostnadsuppgifter m. m. som är helt analoga med de uppgifter vilka inhämtats från skogsvårdsstyrelserna ej kunnat erhållas. I förevarande sammanhang må hänvisas till de kalkyler som återgivits i avsnitt 3.4.1.4. Uppgifterna avser den s. k. Gnarpplanen och hänför sig till kostnadsläget 1966/67. Arbetet har offererats till en kostnad av kr. 3: 80 per hektar för områdesplanen och kr. 2: 15 per hektar för fastighetsvisa planer. Enär uppläggningen av arbetet till stora delar synes vara tämligen analog med de principer som angivits för utredningens planmodell bör nämnda kostnader ha viss relevans i här föreliggande sammanhang. En kalkyl och redovisning i tabellform av kostnadsposter, arbetsprestationer etc. har gjorts inom utredningen. Se tabellerna 8.1.—8.3. Kalkylerna baseras på de uppgifter konsulten angivit i enkätformulär A avseende utredningens modell. Personalkostnaderna har av konsulten angivits till: för skogvaktare 1 800 kronor per månad samt för biträdespersonal 1 150 kronor per månad (i kalkylen avrundat till 1 200 kronor). Konsultens lön har ej angivits men antas i kalkylen till ett belopp av 3 000 kronor per månad. Vidare har i kalkylen antagits 20 effektiva arbetsdagar per månad. Något tillägg för

sociala kostnader har ej gjorts. Beträffande tidsåtgången anger konsulten följande. Fältarbete: Skogsmästare 1,5 dag per 1 000 hektar, skogvaktare 8 dagar per 1 000 hektar. Innearbete: Skogsmästare 2 dagar per 1 000 hektar, skogvaktare 7 dagar per 1 000 hektar, biträde 5 dagar per 1 000 hektar. Datamaskinbearbetning resp. elektronisk arealräkning förekommer ej. Beträffande den specialkalkyl som utredningen gjort i samråd med personal vid rikets allmänna kartverks skogsdetalj må följande anföras rörande kalkylbakgrunden. Uppgifter om kostnader för bild- och kartmaterial i samband med skoglig planläggning enligt utredningens modell har erhållits från fotogrammetriska byrån vid rikets allmänna kartverk. Vidare har vid kartverkets skogsdetalj upprättats en promemoria med synpunkter på utförande och tidsåtgång för skoglig planläggning. Ur promemorian må följande anföras. Den arealplanering som under 60-talet bedrivits inom storskogsbruket kan ge en viss vägledning vid bedömning av prestationer. Arbetet har som regel utförts av egen personal med god lokalkännedom. Före igångsättandet har personalen i 1—3 månader tränats i bildteknik, bildtolkning och planläggningsmetodik. Arbetsprestationen per dag har i södra Sverige för förberedelsearbeten och bildtolkning på rummet legat på c: a 1 000 hektar och fältarbetet på c: a 200 hektar. För norra Sverige har motsvarande prestationer varit 2 000 hektar och 300—400 hektar. Eftersom planläggningen inom respektive företag hittills pågått under relativt kort tid och personalen inte alltid kunnat väljas enbart med hänsyn till bild tolkningsförmåga torde dessa värden dock ej vara helt utslagsgivande. En bedömning beträffande prestationer för områdesvis planläggning torde för södra och mellersta Sverige ligga på c:a 1 000 hektar per dag för förberedelse och bildtolkning på rummet, samt 150—200 hektar för fältarbete. Prestationerna för norra Sverige bör beträffande förberedelser och bildtolkning på rummet ligga betydligt högre, 2 000—3 000 hektar, under det att fältarbetet här kommer att variera mycket på grund av glest vägnät och stor andel icke skogsmark i den planlagda arealen. Dock bör fältarbetet gå snabbare än i södra Sverige.

Det bör observeras att anförda synpunkter grundar sig på erfarenheter från storskogsbruket, varför de ej är direkt tillämpbara då det gäller det enskilda, mindre skogsbruket. För storskogsbruket har i den anförda promemorian schablonmässigt räknats med en indelning i södra, mellersta och norra Sverige. Denna indelning synes icke användbar i föreliggande sammanhang. Utredningen har därför valt att arbeta med begreppen ogynnsamma respektive gynnsamma omständigheter. Kalkylerna har skett i enlighet med utredningens enkätanvisningar. Beträffande personalen har förutsatts skogliga bildtolkningsspecialister med även geologisk utbildning samt ingående kunskaper i fråga om skogliga kalkylmetoder. Med utgångspunkt från här anförda synpunkter samt, i vissa avsnitt, med ledning av det enkätmaterial som kommit in från skogsvårdsstyrelserna har sekretariatet utfört de kalkyler vars resultat redovisas i tabellerna 8.1.—8.3. Härvid har fältpersonalen förutsatts placerad i lönegrad A 20 samt med en arbetskapacitet om 200 effektiva arbetsdagar per år. Vidare har i fältarbetet förutsatts vid gynnsamma omständigheter 4 dagar per 1 000 hektar och vid ogynnsamma omständigheter 7 dagar per 1 000 hektar. Beträffande innearbetet har i första hand förutsatts användning av samma personal som i fältarbetet. Härvid har arbetsinsatsen under gynnsamma omständigheter beräknats till 0,5 dag per 1 000 hektar samt 1 dag per 1 000 hektar under ogynnsamma omständigheter. Utöver denna personal har i gruppen innearbete inräknats en sektionschef i lönegrad A 26, en assistent för arbetsledning och utvecklingsarbete i lönegrad A 23, en konsulent i lönegrad Ag 15 samt ett kontorsbiträde i lönegrad Ag 9. För denna personal har arbetsinsatsen genomsnittligt, oavsett gynnsamma eller ogynnsamma omständigheter, beräknats enligt följande: sektionschef 0,2 dagar per 1 000 hektar, assistent 1 dag per 1 000 hektar, konsulent 2 dagar per 1 000 hektar samt kontorsbiträde 0,8 dagar per 1 000 hektar. Beträffande elektronisk arealräkning har förutsatts vid gynnsamma omständigheter 100 kronor per 1 000 hektar och vid ogynnsamma omständigheter 200 kronor per 1 000 hektar. I vad avser datamaskinbearbetning har

förutsatts vid gynnsamma omständigheter 600 kronor per 1 000 hektar och vid ogynnsamma omständigheter 800 kronor per 1 000 hektar. Dessa kostnader redovisas i tabell 8.2. i gruppen beställningsarbeten. Beträffande kart- och bildmaterial har, beroende av gynnsamma eller ogynnsamma omständigheter, följande värden använts kr./l 000 ha a) Stereofältbilder i skala 1 : 20 000 100 b) 1 st., på RAK framställd, bildkarta inkl. rit- och redigeringsarbete 1 000—2 000 c) Kopior av b. i 10 exemplar 100 d) Framställning av transparent tecknad drivningskarta 100—200 e) Kopior av d. i 10 exemplar 100 Summa kostnader 1 400—2 500 Dessa kostnader redovisas i tabell 8.2. i gruppen kart- och bildmaterial. Traktaments- och resekostnader har vid gynnsamma omständigheter satts till 250 kronor per 1 000 hektar och vid ogynnsamma omständigheter till 450 kronor per 1 000 hektar. Schablonmässigt har posten övrigt material upptagits till 30 kronor per 1 000 hektar och posten övriga kostnader till 250 kronor per 1 000 hektar.

8.3.1.2. Utredningens synpunkter kalkylresultaten

på

Det är utredningens uppfattning att kalkylerna i stort sett ger en god uppfattning om den sannolika nivån i vad avser den totala planläggningskostnaden. Tabell 8.1. visar för skogsvårdsstyrelsernas del en kostnadsvariation från kr. 3: 37 per hektar för Södermanlands län till kr. 5: 32 per hektar för Örebro län. Det är dock sannolikt att kostnaden för Södermanlands län bör vara högre. Styrelsen har nämligen antagit endast tre fältarbetsdagar per 1 000 hektar. Enär styrelsen dessutom saknar längre tids erfarenhet av områdesvis planläggning är prestationssiffran troligen alltför optimistisk. Vad beträffar skogsvårdsstyrelsen i Örebro län kan, med hänvisning till styrelsens yttrande, sägas dels att större delen av personalen saknat prak-

tisk erfarenhet av planläggning, dels att styrelsens skattning av arbetsprestationen är upprättad med tanke på att framställa fastighetsvisa planer och med hänsyn tagen till fastigheternas ringa medelstorlek i Örebro län. Utgångspunkten överensstämmer sålunda ej helt med utredningens planmodell. Genomsnittskostnaden för samtliga nio svarande skogsvårdsstyrelser blir kr. 4: 39 per hektar. Endast skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västebottens och Norrbottens län äger längre tids erfarenhet av områdesvis planläggning. Genomsnittskostnaden för dessa styrelser blir kr. 4: 24 per hektar. För konsultföretaget har erhållits en kostnad om kr. 5: 59 per hektar. Den kalkyl som utredningen gjort i samråd med skogsdetaljen vid rikets allmänna kartverk resulterar under förutsättning av gynnsamma omständigheter i kr. 4: 08 per

Tabell 8.4. Fältarbetskostnadens

Svarande

hektar samt vid ogynnsamma omständigheter i kr. 6: 38 per hektar. Den senare siffran är den högsta som redovisas i tabell 8.1. Den höga nivån torde bero på att kalkylen bygger på genomgående ogynnsamma omständigheter, något som i praktiken torde vara tämligen ovanligt. Härtill kommer dels att förrättningspersonalen har antagits placerad i högre lönegrad än vad som f. n. genomsnittligt är fallet vid t. ex. skogsvårdsstyrelserna, dels att kostnaden för datamaskinbearbetning under ogynnsamma omständigheter är satt så högt som till 800 kronor per 1 000 hektar. Även kostnaderna för kartoch bildmaterial har blivit relativt höga på grund av materialets art. I detta sammanhang kan det vara av intresse att studera hur stor andel fältarbetskostnaden utgör av den totala planläggningskostnaden. I tabell 8.4. redovisas nämnda relation.

andel av den totala

planläggningskostnaden

Fältarbetskostnad, inkl. rese- och trakta- Andel av total plan- Total planläggningsmentskostnader läggningskostnad kostnad kr./ha % kr./ha

Skogsvårdsstyrelse i län Södermanlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

0:63 1:94 1:03 1:41 1:93 1:07 1:47 1:90 1:31

18,7 36,5 20,5 26,6 42,0 28,0 34,8 44,8 36,4

3:37 5:32 5:02 5:30 4:59 3:82 4:23 4:24 3:60

Konsultföretag

1:69

30,2

5:59

Utredningen i samarbete med skogsdetaljen vid RAK — gynns. omst. — ogynns. omst.

1:05 1: 85

25,7 28,9

4:08 6:38 85

lativt stor omfattning stötts med allmänna medel. De rent statliga medlen har under treårsperioden 1964/65—1966/67 uppgått till genomsnittligt c:a kr. 3: 60 per hektar produktiv skogsmark (jfr avsnitt 4.4.). Den av utredningen föreslagna planläggningen är av huvudsakligen inventeringsmässig karaktär. Härigenom lämnar den endast ett grundmaterial för den enskilde skogsägarens ställningstagande. Materialet kommer att få stor betydelse även för myndigheternas överväganden och åtgärder. Det torde i sammanhanget vara lämpligt understryka att kostnaden för en planläggning som skall omfatta all skogsmark inom det aktuella området inte enligt gällande lagar kan tas ut av den eller dem som vägrar vara med. Det är enligt utredningens mening heller ingen lämplig metod att i det här ifrågavarande inledande skedet för en kommande samverkan lägga kostnaderna enbart på de till planläggningsaktiviteten och den därpå baserade kommande samverkan positivt inställda skogsägarna. Med nu angivna utgångspunkter har utredningen funnit det i hög grad motiverat att staten stöder den här föreslagna planläggningsverksamheten och att stödet för att fylla sitt syfte måste genomsnittligt täcka kostnaderna för verksamheten. För att den föreslagna planläggningen skall kunna bedrivas snabbare och i mera enhetliga och rationella former än vad som varit fallet med hittills bedriven verksamhet på området bör en omformning av stödgivningen komma till stånd. Utredningen har kommit fram till att stödet bör utgå såsom ett arealstöd. Gentemot en dylik stödform kan visserligen anföras att kostnaderna för en planläggning kan växla allt efter olika områdens svårighetsgrad och att ett stöd som direkt anslöt sig till kostnadsnivån skulle te sig rättvisare. Mot dessa invändningar och till motivering av sitt förslag om arealstöd vill emellertid utredningen 8.3.2. Utredningens förslag beträffande anföra följande. områdesvis planläggning Verksamheten med områdesplaneringen 8.3.2.1. Stödform måste organiseras så att den kommer att Som närmare framgår av avsnitt 4.4. har täcka relativt stora områden i sammanhängden hittillsvarande verksamheten med om- ande insatser. Skillnaden mellan svårare och rådesvis planläggning på olika sätt och i re- lättare områden blir därigenom i viss mån

Med hänsyn till nyligen anförda kommentarer beträffande skogsvårdsstyrelserna i Örebro och Södermanlands län bör man i förevarande sammanhang kunna bortse från uppgifterna för dessa län. I övrigt varierar, för skogsvårdsstyrelsernas del, fältarbetets relativa kostnadsandel i totalkostnaden från 20,5 % för Västmanlands län till 44,8 % för Västerbottens län. Det bör även påpekas att man vid skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län ännu har tämligen ringa erfarenhet av områdesvis planläggning, varför siffran 20,5 % torde få tas med viss reservation. För de fem län (Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens) där man har längre tids erfarenhet av områdesvis planläggning blir genomsnittssiffran 34,1 %. Fältarbetskostnaden utgör sålunda i genomsnitt en tredjedel av den totala planläggningskostnaden. Detta förhållande gäller även för konsultföretaget samt för utredningens s. k. ogynnsamma alternativ. Enligt utredningens i tidigare sammanhang framförda synpunkter och med hänsyn till de i det föregående anförda siffrorna för fältarbetets andel i de totala kostnaderna för planläggningen bör det eftersträvas att skära ned fältarbetet. Så mycket arbete som möjligt bör utföras genom flygbildtolkning på rummet och i samband därmed skall en effektiv arbetsplan beträffande de nödvändiga fältbesöken kunna göras. Enligt utredningens mening bör gjorda analyser av enkätmaterialet samt beaktande av för planläggningsarbetets utförande redan tillgängliga rationaliseringsmöjligheter ge vid handen att kostnaden för framställning av en sådan områdesplan som utredningen föreslagit i avsnitt 7.4.2. bör kunna hållas vid genomsnittligt fyra kronor per hektar produktiv skogsmark.

utjämnad. Det är nödvändigt att genom själva konstruktionen av stödet hålla nere planläggningskostnaden, särskilt på detta inventerande allmänna stadium, så långt som möjligt. Detta bedömer utredningen kunna ske bättre i ett generellt arealstöd än i ett stöd som direkt ansluter sig till kostnaderna i det enskilda fallet. Det administrativa arbetet för ett dylikt stöd skulle bli mycket betungande. Nya, rationella arbetsformer befrämjas bättre genom ett arealstöd. Arealstödet pressar också fram en snabbare och översiktligare arbetsform i sådana splittrade och ur skoglig synpunkt mindre bärkraftiga områden som inte bör belastas med för höga inventeringskostnader. Slutligen blir det enklare och mindre arbetskrävande vid ett arealstöd att utöva den erforderliga kontrollen vid utbetalande av stödmedlen. Även statsmakterna får lättare att följa verksamheten och bedöma effektiviteten i arbetet. Enligt utredningen bör sålunda den i avsnitt 7.4.2. föreslagna områdesvisa planläggningen stödjas med visst belopp per hektar produktiv skogsmark. 8.3.2.2. Stödbelopp Vid övervägandet av frågan om vilket belopp per hektar som stödet borde uppgå till har utredningen även diskuterat frågan om en differentiering av arealstödets storlek. En sådan differentiering skulle, liksom vid diskussionen av ett stöd som direkt anslöt sig till de visade kostnaderna för planläggningen, kunna motiveras med förefintligheten av variationer från område till område i avseende på sådana faktorer av grundläggande karaktär vilka kommer att påverka planläggningskostnaden. Sådana faktorer kan vara betingade av skiljaktigheter i fråga om geografiskt läge, skogstillstånd, vägförhållanden, andelen av i området ingående annan mark än skogsmark, fastighetsstrukturella förhållanden, tillgången till för planläggningen lämpat grundmaterial m. m. Härvid har även tanken framförts om en grovindelning av landet i norra och södra Sverige. Utredningen har emellertid ansett sig, utöver de skäl som angivits mot ett stöd beräknat i

förhållande till visade kostnader, kunna konstatera att en rättvis differentiering dels skulle bli mycket svår att genomföra, dels i praktiken leda till ett betungande och kostnadskrävande arbete för den myndighet som skall vara huvudman för och övervakare av verksamheten. På grundval av det anförda har utredningen stannat för att stödbeloppet per hektar planlagd produktiv skogsmark bör vara lika stort oavsett områdets belägenhet, skogliga och fastighetsstrukturella karaktär etc. Utredningen anser vidare att stödbeloppet principiellt bör baseras på den förutsättningen att den vid planläggningstidpunkten rådande optimala planläggningsmetodiken används samt att planläggningspersonalen har god utbildning och är väl rutinerad i sin arbetsuppgift. Detta innebär att stödbeloppet bör hållas så nära under den generella kostnadsgränsen som möjligt. Effekten härav bör, enligt utredningens mening, bli att en rationaliseringspress erhålles. Beträffande det lämpliga stödbeloppet uttryckt i kronor per hektar planlagd produktiv skogsmark hänvisas till de kostnadsanalyser vilka redovisats i avsnitt 8.3.1. Enligt de premisser som angivits i ifrågavarande kalkyler, skulle kostnaden uppgå till c:a kr. 4: 00 per hektar produktiv skogsmark. Utredningen föreslår att stödet skall fastställas till nämnda belopp. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang erinra om att den i avsnitt 7.4.2.5. framhållit att skogsstyrelsen bör fortlöpande föra en aktuell statistik över arbetsåtgång, kostnader etc. i verksamheten. Det bör ankomma på skogsstyrelsen att i sina årliga anslagsäskanden på grundval av bl. a. denna statistik lämna förslag till stödets storlek såväl per hektar som totalt. I tidigare avsnitt 7.4.2.2. har utredningen uttalat som sin åsikt att i princip alla skogsägarkategorier bör innefattas i planområdet. Undantag görs där t. ex. staten, skogsbolag eller annan större skogsägare innehar större, väl samlade skogsmarksområden och där någon samverkan över ägogränserna på grund härav ej bedöms bli aktuell. Enligt utredningens mening skall såväl stödform som 87

stödbelopp vara lika för alla i planområdet ingående skogsägarkategorier. Detta är en logisk följd av att planläggningen utförs med den grundläggande principen att områdets skogsförhållanden och skogsbruk skall betraktas som en helhet. 8.3.2.3. Planläggare Med beaktande av vad som under avsnitt 7.4.2.5. sagts angående genomförande bör det ankomma centralt på skogsstyrelsen och länsvis på skogsvårdsstyrelserna att ha ansvaret för verksamheten. Som framgår av redogörelsen för hittillsvarande verksamhet på området sker planläggning för närvarande mest i skogsvårdsstyrelsernas regi. På vissa håll, särskilt i södra Sverige, sker emellertid en relativt omfattande verksamhet även hos skogsägareföreningarna. Utvecklingen i fråga om samverkan inom skogsbruket torde i och för sig peka fram emot allt större behov av gemensam planering. I vad mån den av utredningen föreslagna förberedande planläggningen eller inventeringen i huvudsak kan hinna före etablerandet av en fastare samverkan torde vara omöjligt att nu ha någon bestämd uppfattning om. Ur rationell synpunkt torde den turordningen att inventeringen kommer först dock vara att föredraga. Utredningen anser det därför viktigt att alla för områdesplanläggning lämpade och tillgängliga personella, materiella och organisatoriska resurser sätts in i detta för det samlade skogsbrukets rationella framtida bedrivande synnerligen viktiga arbete. Utredningen föreslår därför att statliga medel bör utgå för all områdesvis skogsproduktionsplanläggning, oavsett om denna utförs av skogsvårdsstyrelse, skogsägareförening eller annan, dock endast under förutsättning att planläggningsarbetet ingår i skogsvårdsstyrelsens årsvisa plan för verksamheten samt uppfyller av skogsstyrelsen uppställda krav på utformning och kvalitet. 8.3.2.4.

Tidsplan

Enligt nr 9, 1965 i serien Rapporter och Uppsatser från skogshögskolans institution för skogstaxering visar resultaten från riks-

skogstaxeringarna åren 1953—1962 att, i genomsnitt för perioden, uppgick landets totala skogsmarksareal till c:a 22,8 milj. hektar. Därav utgör kronoskogarna c:a 4,3 milj. hektar, övriga allmänna skogar c:a 1,3 milj. hektar, aktiebolagsskogar c:a 5,7 milj. hektar och övriga enskilda skogar c:a 11,5 milj. hektar. I sistnämnda areal ingår viss andel godsskogar, c:a 0,8 milj. hektar, men den väsentliga arealen utgörs av skogar tillhörande det enskilda, mindre skogsbruket. Denna sistnämnda mark utgör huvuddelen i den areal som bör bli föremål för här ifrågavarande områdesplanläggning. Utredningen hyser dock den uppfattningen att i nämnda areal ingår områden som på grund av sin belägenhet m. m. icke torde bli aktuella för områdesplanläggning. Av nyssnämnda rapport framgår även att av det enskilda, mindre skogsbrukets totala areal är c:a 5,1 milj. hektar belägna i norrlandslänen, c:a 2,5 milj. hektar i svealandslänen och c:a 3,1 milj. hektar i götalandslänen. över huvud visar det enskilda, mindre skogsbruket en jämnare arealfördelning över riket än vad som gäller för de övriga ägarkategorierna (jfr sid. 5 i rapport nr 9). Som nämnts i avsnitt 4.3. har hittills omkring 1,4 milj. hektar planlagts områdesvis. Planläggningen på en del av denna areal torde behöva förnyas eller överses. Om man tar hänsyn till att i den hittills planlagda arealen ingår viss andel skiften tillhöriga storskogsbruket samt till vad utredningen tidigare framhållit nämligen att planen i princip bör omfatta alla ägarkategorier inom området torde man i dagens läge kunna utgå från att en areal i storleksordningen 10 milj. hektar produktiv skogsmark behöver områdesplanläggas. Med nuvarande omfattning på den områdesvisa planläggningen, som enligt utförd enkät uppgår till c:a 500 000 hektar per år (jfr avsnitt 4.3.), skulle det ta drygt 20 år att gå över hela arealen. Enligt vad som anförts i avsnitt 8.3.2.2. bör kostnaden per hektar produktiv skogsmark vid områdesvis planläggning enligt den av utredningen föreslagna modellen för det närvarande kunna hållas vid genomsnittligt fyra kronor. Med nyss angivna förutsättningar

skulle planläggningskostnaden för den angivna arealen, 10 milj. hektar, uppgå till totalt c:a 40 milj. kronor. Detta torde vara en betydligt lägre kostnad än vad som skulle belasta samhällsekonomin för ändamålet om ingen samordning och förenkling av verksamheten kommer till stånd. För att ge en uppfattning om de kostnader som skulle uppstå vid olika intensitet i verksamheten med områdesvis skogsproduktionsplanläggning har följande tablå upprättats. Förutsättningen är att totalt 10 milj. hektar produktiv skogsmark skall planläggas. Kostnad kr. 4: 00 per hektar Planläggningstid

Årlig areal 1 000-tal ha

Total årlig kostnad 1 000-tal kr.

5 år 10 år 15 år

2 000 1 000 667

8 000 4 000 2 668

Takten i verksamheten kommer, förutom av de finansiella möjligheterna, även att bli beroende av tillgång till grundmaterial och personal samt av personalens skicklighet. Härutöver kommer en mängd ytterligare faktorer att inverka. Bland dessa kan nämnas det berörda skogsbrukets intresse för den föreslagna planläggningsverksamheten, forsknings- och utvecklingsarbetets forskridande, verksamhetens resultat bl. a. med avseende på områdesplanens tillgodogörande i den praktiska verksamheten, de framtida förhållandena beträffande avsättningsmöjligheterna för skogsprodukter m. m. Med beaktande av nyss berörda faktorer och med hänsyn till angelägenheten att få inventeringsarbetet utfört så snabbt som möjligt vill utredningen föreslå att resurser skapas för att här ifrågavarande områdesvisa planläggningsverksamhet skall kunna genomföras under en 10-årsperiod. Utredningen bedömer sålunda en årlig planläggningsareal om c:a en miljon hektar produktiv skogsmark såsom möjlig och lämplig.

KAPITEL

9.

Finansierings- och anslagsfrågor

Av det tidigare anförda har framgått, att det nuvarande statliga stödet för planläggning av områdesvis karaktär utgår i skilda former och med anlitande av olika anslag. Det är utredningens uppfattning att stödet för den här föreslagna områdesvisa planläggningen bör läggas under endast ett anslag. Detta torde bl. a. ge en bättre överblick och möjligheter till en effektivare ledning och uppföljning av verksamheten för såväl skogsstyrelsen som de centrala statsmakterna. I och för sig kunde man tänka sig att föreslå att det bildades ett nytt anslag avsett helt för den här föreslagna verksamheten. Med hänsyn till att utredningen enligt sina huvuddirektiv har att utföra en översyn av hela den statliga bidrags-, låneoch kreditgarantigivningen till produktionsfrämjande åtgärder till förmån för det enskilda skogsbruket samt att härvid så långt möjligt framlägga utkast till gemensam författningstext, har utredningen funnit det lämpligt att avstå från att komma med förslag till bildande av ett nytt anslag. Utredningens principiella inställning är att en lämplig sammanslagning av de, ur budgetsynpunkt, nu förekommande relativt små budgetposterna bör vara ändamålsenlig. Till denna fråga återkommer utredningen i ett senare betänkande. Utredningen har dock funnit det vara möjligt och lämpligt att redan nu låta belasta ett befintligt anslag med medel avsedda för den här föreslagna områdesvisa planläggningsverksamheten. Vid valet av anslag anser utredningen det lämpligast att ifrågavarande medel bör, såsom en särskild post, läggas under statens skogsförbättringsanslag. Detta bl. a. på grund av att gällande bestämmelser för detta anslag omfattar all mark

under skogsvårdslagen med undantag av häradsallmänningar. Till bestämmelserna för den här föreslagna nytillkommande posten under statens skogsförbättringsanslag återkommer utredningen i kapitel 10. Statens skogsförbättringsanslag fördelas f. n. enligt följande: 1. Medel till skogsodlingsåtgärder på sämre jordbruksmark. 2. Medel till verksamheten i övrigt. Ur medlen under post 1 utgår en viss mindre summa för upprättande av markanvändningsplaner (jfr JoU 1966: 1). Medlen ur post 2 används till största delen för iståndsättande, väsentligen i form av skogsodling, av träs- och restskogsarealer belägna främst i övre Norrland. Ur post 2 utgår även vissa medel för skogsdikning samt för försöksverksamhet med mekaniserad dikning och skogsodling kombinerad med gödsling av myrmarker. Ur denna anslagspost får även disponeras medel erforderliga för utlämnande av bidrag till åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter. Beträffande anslagsposten nr 1 vill utredningen påpeka att skogsstyrelsen i sina medelsäskanden för budgetåret 1967/68 framhållit att anslagsmedlen under de tre budgetåren 1963/64—1965/66 ej till fullo kunnat utnyttjas. Utredningen har dock ej i detta sammanhang för sin del velat föreslå någon ändrad disposition av dessa inbesparade medel. Skogsbruksutredningen föreslår att det under statens skogsförbättringsanslag nybildas en anslagspost för bidrag till områdesvis skogsproduktionsplanläggning, utförd enligt de riktlinjer som utredningen i det tidigare angivit.

Utredningen har enligt sina direktiv ej att behandla storleken av anslagen. Utredningen har därför begränsat sig till att till den föreslagna särskilda posten från andra anslag och poster överföra belopp som redan nu används för planläggningsverksamhet. För att därutöver skapa bidragsresurser för den föreslagna planläggningsverksamheten har utredningen vidare — därest statsmakterna icke skulle kunna tillföra verksamheten helt nya anslagsmedel — velat framhålla möjligheten av en viss omfördelning inom skogsvårdsstyrelseorganisationens nuvarande statliga anslagsram. Ur norrländska skogsproduktionsanslagets förvaltningsdel får författningsenligt bestridas kostnaden för upprättande av samverkansplaner. Enligt utförd enkät (jfr avsnitt 4.4.) bedömdes denna kostnad uppgå till 942 000 kronor för budgetåret 1966/67. Medel av denna storleksordning bör överföras till den nya posten under statens skogsförbättringsanslag. Beloppet torde i vart fall tills vidare förbehållas det geografiska område för vilket det i enlighet med nu gällande instruktioner och författningar är avsett

Av särskilt intresse för finansieringen av den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna planläggningsverksamheten är bestämmelserna för och användningen av de förrättningsdagar för offentlig verksamhet, s. k. Ovdagar, som skogsvårdsstyrelseorganisationen disponerar. I följande tabell 9.1. redovisas den av chefen för jordbruksdepartementet i 1966 års statsverksproposition (bil. 11 s. 183) beräknade fördelningen av Ov-dagar (kolumn 2). I tabellen redovisas även statsverkets kostnad för respektive verksamheter, varvid beräkningen grundats på den av statsmakterna bestämda medelstilldelningen per Ov-dag för budgetåren 1966/67 (kolumn 3) och 1967/ 68 (kolumn 4). I 1967 års statsverksproposition har chefen för jordbruksdepartementet ej framlagt något motsvarande förslag till kvotering av Ov-dagarna. Skogsstyrelsen begärde i sina anslagsäskanden för budgetåret 1967/68 en höjning av antalet Ov-dagar med totalt 4 000 dagar. I sammanhanget lämnades även ett förslag att tjäna till ledning för verksamhetens inriktning i stort. Skogsstyrelsen före-

Tabell 9.1. Översikt över skogsvårdsstyrelsernas

offentliga

verksamhet

Statsverkets kostnad 1 000-tal kr. Verksamhetens art

Antal Ov-dagar enl. statsverksprop. 1966

1966/67 (per Ov-dag 167 kr.)

1967/68 (per Ov-dag 189 kr.)

4 Upplysn. och propaganda Regional planläggning Besiktning m. m. av föryngringsytor övrig lagövervakning Avsyning och kontroll av bidragsföretag Utsyning inom svårföryngrade skogar och skyddsskogar Utbildning av egen personal, exkursioner m. m. övrig offentlig verksamhet

8 000 5 000

1 336 835

1 512 945

12 000 6 000

2 004 1 002

2 268 1 134

4 000

4 000

18 000 6 000

3 006 1 002

3 402 1 134

Summa enligt ovanstående

63 000

10 521

11 907

Yrkesutbildning

44 000

7 348

8 316

Summa totalt

107 000

17 869

20 223 91

slog härvid bl. a. 7 000 Ov-dagar för regional planläggning, d. v. s. en höjning med 2 000 dagar. Departementschefen anförde i statsverkspropositionen att någon höjning av det totala antalet Ov-dagar ej borde ske utan att verksamheten borde bibehållas vid oförändrat 107 000 dagar. I cirkulärskrivelse A nr 73/1966 har skogsstyrelsen upprättat en förteckning över det antal förrättningsdagar varje skogsvårdsstyrelse må använda under 1966/67 för annan offentlig verksamhet än yrkesutbildning. Fördelningen bygger på den uppdelning som redovisas i statsverkspropositionen år 1966 bil. 11. De kvoterade dagarna avser endast verksamhet under skogsvårdsstyrelsernas avlönings- och omkostnadsanslag. I nämnda kvotering upptas regional vägnätsplanering med 770 Ov-dagar och områdesvis skogsbruksplanläggning med 3 230 Ov-dagar. Om de 3 230 Ov-dagarna omräknas enligt 167 kronor per dag erhålls ett belopp om c:a 539 000 kronor. Medel av denna storleksordning bör överföras till den

nya posten under statens skogsförbättringsanslag. Den totalsumma som erhålls efter här föreslagna överföringar utgör i runt tal 1,5 milj. kronor. Med utgångspunkt från ett arealbidrag för områdesvis skogsproduktionsplanläggning på fyra kronor per hektar produktiv skogsmark bör man sålunda kunna finansiera områdesvis planläggning på en areal av 375 000 hektar per år. Som framhållits i avsnitt 8.3.2.4. har utredningen bedömt en årlig områdesvis skogsproduktionsplanläggning av c:a en miljon hektar produktiv skogsmark såsom lämplig. Med ett arealbidrag av fyra kronor per hektar skulle detta dra en kostnad av fyra miljoner kronor. Ett belopp av ytterligare 2,5 milj. kronor skulle således behöva tillföras posten områdesvis skogsproduktionsplanläggning under statens skogsförbättringsanslag. Utredningen anser att det bör övervägas att genom omläggning av skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet frigöra ytterligare medel för områdesvis skogsproduktionsplanläggning.

KAPITEL

10.

Författningsbestämmelser

Eftersom områdesvis skogsproduktionsplanläggning bör kunna komma att utföras inte endast av skogsvårdsstyrelser utan även av skogsägareföreningar och andra, bör de grundläggande bestämmelserna om verksamheten och om villkoren för statsbidrag till den ges i en kunglig kungörelse. Det är emellertid ej lämpligt att i den formen reglera detaljerna. Det bör i stället åvila skogsstyrelsen att utfärda erforderliga tilläggsföreskrifter. Grunderna till dem har i huvudsak angivits i förevarande betänkande. Utvecklingen och erfarenheterna från en tids planläggningsverksamhet enligt de nya reglerna kan dock från tid till annan motivera och påfordra ändringar i detalj föreskrifterna. Utredningen har utarbetat ett förslag till kungörelse (bilaga 4). I kungörelsen har i sammanfattande form angetts syftet med verksamheten. Det viktigaste syftet med den områdesvisa skogsproduktionsplanen är anser utredningen att främja en ändamålsenlig skogsproduktion och samverkan inom skogsbruket. Detta har därför ansetts böra framgå av kungörelsen. Utredningen synes enligt sina direktiv ha att i huvudsak befatta sig med det enskilda, mindre skogsbruket. Den inriktningen bör givetvis gälla även för förslaget till områdesvis planläggning. Om en dylik verksamhet skall bli ändamålsenlig måste den dock innefatta spridda skiften tillhöriga såväl staten som annat storskogsbruk. Avgränsningen till vilka skogar verksamheten skall omfatta kan därför inte ske t. ex. genom en hänvisning till skogar under skogsvårdslagen eller något dylikt. I kungörelseförslaget anges genom formuleringen i 1 § att det företrädesvis är det enskilda, mindre skogsbruket som avses.

Medel skall dock enligt formuleringen av 2 § utgå för hektar produktiv skogsmark oavsett ägarkategorin under förutsättning att de ägoskiften som inräknas i planläggningsarealen med hänsyn till storlek och läge anses böra ingå i ett mellan ägarna bedrivet samarbete över ägogränserna. Utredningen har i princip velat att områdesplanläggningen i tiden skall följa efter det att preliminära ställningstaganden till lämpliga områden gjorts i en länsplan. Emellertid kan det i vissa län te sig mindre rationellt att t. ex., i avvaktan på att arbetet med en länsplan hinner slutföras, ej fullfölja en redan bedriven planläggningsverksamhet som i och för sig lätt kan anpassas till kriterierna för den nu föreslagna områdesvisa skogsproduktionsplanen. Bl. a. för dylika fall bör möjligheter finnas att övergångsvis stödja en områdesplanläggning, som inte hunnit grundas på en länsplan. Dessa principer har angivits i 3 §. Grundprinciperna för vad en områdesvis skogsproduktionsplan skall innefatta bör anges i kungörelsen. Det torde dock vara tillräckligt att i kungörelsen utsäga att planen skall i kart- och tabellmaterial jämte text ge en beskrivning av vissa skogliga förhållanden. För att betona planens inventeringsmässiga karaktär bör det framhållas, att planen skall avse de vid inventeringstillfället rådande skogliga förhållandena. Vidare bör understrykas betydelsen av att man vid planläggningsarbetet skall utgå från drivningssidan och att uppgifter om virkestillgång och skogstillstånd är väsentliga. Detta har framhållits i 4 §, första stycket. I skogsstyrelsens tillämpningsföreskrifter bör fordringarna på

bl. a. planens innehåll och utförande närmare utvecklas på sätt utredningen tidigare angivit i betänkandet. Det är av stor vikt att inventeringsarbetet inriktas på områdets förhållanden, men att uppgifterna i och för sig insamlas och registreras på ett sådant sätt att fastighetsvisa översikter kan erhållas utan ytterligare fältarbete. För att understryka detta har bestämmelser därom infogats i 4 §, andra stycket. Därigenom avser utredningen även att betona att de statliga resurserna inte bör annat än i speciella fall t. ex. vid koncentrerade rationaliseringsinsatser komma till användning för framställning av fastighetsvisa planer. I 5 § regleras formen för fördelning av statsmedel till områdesvis skogsproduktionsplanläggning. Som utredningen framhållit i kapitel 9 bör medel som överförs till statens skogsförbättringsanslag från norrländska skogsproduktionsanslaget åtminstone tills vidare förbehållas samma områden av landet som tidigare. Det torde emellertid vara till fyllest att detta klargörs i regleringsbrevet till skogsstyrelsen. Utredningens förslag innebär att hela kostnaden för den föreslagna planläggningen skall täckas med statsmedel. Utredningen har kommit fram till att för närvarande bör ett belopp av fyra kronor för hektar planlagd areal utbetalas. Det hade i och för sig varit önskvärt att beloppet angivits i kungörelsen. Beloppet kan dock komma att behöva justeras. Ett rätt tillvaratagande av rationaliseringsmöjligheterna i planläggningsarbetet bör verka i kostnadssänkande riktning. Å andra sidan kan pris- och kostnadsstegringar fordra en höjning av beloppet. Det bör därför vara smidigare att stödbeloppet anges i regleringsbrevet. Stödet per hektar bör ej ändras under budgetåret. Den som utför planläggningen bör nämligen få en fast ekonomisk grund att lägga upp arbetet på. Ansvaret för att hålla kostnadsnivån är då klart fixerat. Möjligheterna att

göra rationaliseringsvinster finns då också kvar under budgetåret. Det är emellertid så angeläget att skogsstyrelsen noga följer verksamheten och kostnadsutvecklingen inom densamma att utredningen ansett det lämpligt att detta skall framgå av kungörelsen. Regler härom har intagits i 10 § och 11 §. Även bortsett från att tillgången till medel för verksamheten totalt sett är begränsad är prioriteringen vid beviljandet av stöd viktig på grund av angelägenheten att medlen fördelas så att de på bästa sätt främjar syftet med verksamheten och rationaliteten inom densamma. Av kungörelsen bör därför framgå att huvudsyftet är att ge underlag för samverkan, där behov av sådan är särskilt framträdande. Behovet kan givetvis manifesteras både av de faktiska förhållandena, såsom en särskilt splittrad fastighetsbild, eller genom skogsägarnas i ord eller handling uttryckta vilja till samarbete. Det synes emelleriid inte alltid vara möjligt eller rationellt att låta denna prioriteringsgrund vara ensam utslagsgivande. Tillgången på grundläggande kartmaterial, personalläget inom skilda skogsvårdsstyrelser eller andra organisationer, önskvärdheten att vinna kostnadssänkningar genom samtidig planläggning av sammanhängande områden, etc. kan göra att i vissa lägen den väsentligaste prioriteringsgrunden bör få vika. Ifrågavarande förhållanden regleras i 7 §. Utredningen har i avsnitt 7.3.4. och 7.4.2.5. framhållit att i instruktionen för skogsstyrelsen liksom i förordningen för skogsvårdsstyrelserna ifrågavarande myndigheters ansvar för såväl den länsvisa som den områdesvisa skogsproduktionsplanläggningen bör klart anges. I sistnämnda avsnitt har även föreslagits att vissa ärenden angående områdesvis skogsproduktionsplanläggning skall avgöras i skogsvårdsstyrelses plenum. Detta torde påkalla ändring i skogsvårdsstyrelsereglementet. Utredningen har dock inte funnit sig böra utarbeta detalj förslag till dessa författningsändringar.

KAPITEL

11.

Sammanfattning

Utredningen har funnit det vara angeläget att en inventering av de skogliga förhållandena snarast möjligt kommer till stånd. Den bör genomföras på ett sådant sätt att den ger lämpligt underlag och vägledning för rationaliseringsarbetet inom skogsbruket. Med hänsyn till föreliggande omställningsskede i fråga om förutsättningarna för ett lönsamt skogsbruk understryker utredningen nödvändigheten av att den redan nu förekommande inventerings- och planläggningsverksamheten intensifieras. Det är emellertid angeläget anser utredningen med fastare riktlinjer för verksamheten. Reglerna för stödgivningen till denna bör också utformas så att de befrämjar förenklingar och kostnadssänkningar i inventeringsarbetet. Utredningen föreslår att med statens stöd och medverkan särskilda planer upprättas såväl läns- som områdesvis. Utredningen har benämnt dem skogsproduktionsplaner. En av förutsättningarna för att den av utredningen föreslagna verksamheten skall kunna drivas på ett så rationellt sätt som möjligt är att det finns lämpligt grundmaterial i form av kartor, flygbilder, skogstaxatoriska uppgifter, uppgifter om arbetsåtgång m. m. Utredningen har lämnat en översiktlig beskrivning av materialet. För att få en överblick över planläggningsverksamhetens hittillsvarande syfte och bedrivande jämte omfattning, kostnader och finansiering har utredningen undersökt förhållandena i dessa avseenden. Undersökningen har speciellt inriktats på verksamheten inom det enskilda, mindre skogsbruket men även visst material rörande storskogsbruket har redovisats. Utredningen exemplifierar

vissa typer av den planläggningsverksamhet som bedrivits av skogsvårdsstyrelser, skogsägareföreningar, konsultföretag och bolag samt av domänverket. Undersökningen berör länsvis planläggning, planläggning för samlade områden, där samverkan över ägogränserna är aktuell, samt planläggning för den enskilda fastigheten. Utredningen som i sammanhanget särskilt intresserat sig för områdesvis planläggning konstaterar att sådana planer varierar tämligen starkt med avseende på områdesareal, syfte, innehåll, framställningsmetodik och kostnader. Utredningen beräknar att intill slutet av budgetåret 1966/67 totalt c:a 1,4 milj. hektar produktiv skogsmark har övergåtts med områdesvis planläggning. Detta motsvarar omkring en tiondel av det enskilda, mindre skogsbrukets areal. För treårsperioden 1964/ 65—1966/67 beräknas det statliga stödet för områdesvis skogsbruksplanläggning ha uppgått till något mer än tre miljoner kronor, vilket innebär ett stödbelopp om c:a kr. 3: 60 per hektar planlagd produktiv skogsmark. Om härtill läggs det stöd som utgått av andra medel än statliga erhålls ett totalt stödbelopp av c:a kr. 4: 30 per hektar. Förutom den betydelse som tillgängligt grundmaterial har för planläggningsarbetets rationalitet så har även personalens kunnighet en avgörande inverkan på planprodukternas kvalitet och på kostnaderna för arbetet. Utredningen redogör för hittillsvarande förhållanden beträffande personalens grundutbildning och fortbildning inom här ifrågavarande ämnesavsnitt samt understryker personalutbildningens avgörande betydelse för

möjligheterna att rationalisera planläggningsarbetet. Enligt utredningens uppfattning kommer skoglig planläggning i olika former att uppta en allt större del av skogspersonalens arbetsuppgifter. Detta betonar vikten av en utökad och förbättrad grundutbildning och kanske främst fortbildning på området. Vidare ges en beskrivning av pågående utvecklingsarbete i fråga om grundmaterial för planläggning, metodikutveckling etc. I sammanhanget understryker utredningen vikten av att ytterligare samordning och kontakt kommer till stånd mellan de organ som bedriver utvecklingsarbete i här berörda avseenden. Skogsproduktionsplanen för länet skall enligt utredningens förslag utgöra en komponent i det underlag som erfordras för länsmyndigheternas och statsmakternas planeringsverksamhet samt bidraga till att på länsplanet underlätta kontakten och samarbetet mellan skogsbruket och övriga näringar. Länsplanen skall även bilda grund för det fortsatta arbetet med områdesvisa skogsproduktionsplaner. Planen skall omfatta alla skogsägarkategorier. Den skall beskriva aktuellt skogstillstånd och bör innehålla alternativa avverkningsberäkningar, uppgifter om skogsbrukets huvudtransportsystem, bedömning av behovet av skogsvårdsåtgärder, redogörelse för den skogsindustriella produktionen, redogörelse för arbetskraftsfrågor, arronderingsförhållanden i skogsbruket m. m. Planen skall även innefatta en preliminär indelning av länet i enheter lämpade för områdesplanläggning. I princip skall vid inventeringstillfället rådande förhållanden beskrivas. Planen skall vara flexibel och om möjligt kunna brytas ned till mindre geografiska enheter. Den skogliga länsplaneringen bör vara rullande och lämpligen avse en 1 O-årsperiod. Grundmaterialet till länsplanen erhålls främst från riksskogstaxeringen och virkesbalansutredningar. Det skall åvila skogsstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter rörande verksamheten. På grund av planens länsomfattande karaktär föreslår utredningen att genomförandet av planläggningen skall åvila skogsvårdssty-

relsen i länet och ingå i dennas ordinarie, offentliga arbetsuppgifter. Utredningen understryker att samråd med berörda organ och intressenter skall äga rum redan vid uppläggningen av planeringsarbetet. Vidare framhåller utredningen att det av olika skäl är angeläget att länsvisa skogsproduktionsplaner snarast blir framställda. Enligt utredningens mening bör på länsplaneringen följa en planering av geografiskt lämpligt avgränsade delområden, områdesvis skogsproduktionsplanering. Syftet med den områdesvisa planen skall främst vara att ge en sådan bild av skogstillgångarnas storlek, tillstånd och belägenhet att planen kan bilda underlag för den planering av åtgärder på avverknings- och skogsvårdssidan som är erforderlig i ett kommande, verkställande skede. Utredningen betonar att den områdesvisa skogsproduktionsplanen skall ha inventeringskaraktär och sålunda beskriva förhållandena sådana de är vid inventeringstillfället. Avsikten med den av utredningen föreslagna plantypen är att främja rationell skogsproduktion och ökad samverkan inom framför allt det enskilda, mindre skogsbruket. Utredningen betonar att planen ej skall vara detaljerad och ej heller innehålla konkreta förslag till samverkan. Utredningen anser att områdesplanläggningen bör komma att resultera i ett alltmer utvecklat samarbete mellan skogsägarna. Utredningen hyser också den uppfattningen att områdesplanen kommer att utgöra ett underlag för och verka som incitament till en snabbare och effektivare omarronderingsverksamhet. Även för riks- och länsorgan får områdesplanerna värde i skilda sammanhang. Beträffande planområdenas avgränsning och arealomfattning m. m. anger utredningen vissa riktlinjer. Bl. a. bör avgränsningen preliminärt anges redan i skogsproduktionsplanen för länet. Gränserna bör i första hand bestämmas ur transportteknisk synpunkt. Härjämte bör hänsyn tas till administrativa gränser samt sådana förhållanden som har samband med produktionsteknisk gemenskap respektive intressegemen-

skåp. Med avseende på områdenas areal anger utredningen vissa riktpunkter men betonar samtidigt att storlekarna är valda med hänsyn till planeringsarbetet. Utredningen framhåller att i princip bör alla skogsägarkategorier innefattas i planområdet. Större, väl samlade skogsmarksområden, där samverkan över ägogränserna bedöms ej bli aktuell, skall dock inte omfattas av den områdesvisa skogsproduktionsplanläggningen. Utredningen lägger fram förslag beträffande områdesplanens innehåll med avseende på kart-, text- och tabellmaterial. Speciell vikt läggs vid uppgifter om virkestillgång och skogstillstånd. Beträffande arbetsmetodiken och planens utformning understryker utredningen att det är särskilt viktigt att vid arbetet utgå från drivningssidan. Arbetet skall anpassas efter områdets förhållanden men uppgifterna insamlas och registreras på ett sådant sätt att planen blir flexibel och ger möjlighet till fastighetsvisa översikter utan ytterligare fältarbete. Tillämpligt material i den länsvisa planen skall utnyttjas och arbetet skall bedrivas genom ett intensivt flygbildstudium i första hand på rummet. Vad beträffar bearbetningen av materialet framhåller utredningen som sin uppfattning att datamaskinbehandling småningom kommer att bli oundgängligen nödvändig. Skogsstyrelsen skall centralt leda verksamheten och utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter. Länsvis skall ansvaret för verksamheten åvila skogsvårdsstyrelserna. Den hittillsvarande verksamheten med områdesvis planläggning har i relativt stor omfattning stötts med statliga medel. På grundval av vad som sagts i betänkandet har utredningen funnit det väl motiverat att staten även stöder den av utredningen föreslagna områdesvisa skogsproduktionsplanläggningen. För att fylla sitt syfte måste stödet genomsnittligt täcka kostnaderna för verksamheten. Utredningen föreslår att stödet utgår såsom ett arealstöd med visst belopp per planlagd hektar produktiv skogsmark. Utredningen har diskuterat frågan om en differentiering av arealstödet t. ex. 4

med hänsyn till olika planläggningskostnader i skilda delar av landet men ej funnit en dylik differentiering rationell. Utredningen har sålunda stannat för att stödbeloppet per hektar planlagd produktiv skogsmark skall vara enhetligt för hela landet. Enligt i betänkandet redovisade kalkyler skulle planläggningskostnaden uppgå till c:a fyra kronor per hektar planlagd areal produktiv skogsmark. Utredningen föreslår att stödet för närvarande bör utgå med fyra kronor per hektar. Skogsstyrelsen bör emellertid fortlöpande föra en aktuell statistik över verksamheten och i sina årliga anslagsäskanden på grundval av bl. a. denna statistik lämna förslag till stödets storlek såväl per hektar som totalt. Enligt utredningens mening bör såväl stödform som stödbelopp vara lika för alla i planområdet ingående skogsägarkategorier. Bland annat för att kunna utnyttja alla tillgängliga planläggningskrafter föreslår utredningen att statliga medel bör utgå för all områdesvis skogsproduktionsplanläggning, oavsett om denna utförs av skogsvårdsstyrelse, skogsägareförening eller annan. Detta kan dock ske endast under förutsättning att planläggningsarbetet ingår i skogsvårdsstyrelsens årsvisa plan för verksamheten samt uppfyller av skogsstyrelsen uppställda krav på utformning och kvalitet. Skogsstyrelsen skall fördela för verksamheten avsedda medel till skogsvårdsstyrelserna. Dessa har rätt att bevilja bidrag till skogsägareförening eller annan, som bedöms ha förutsättningar att genomföra planläggningen. Frågor angående områdesplaneringens uppläggning eller genomförande samt lämpligt utnyttjande av inom länet tillgängliga planläggningsresurser anser utredningen vara av sådan vikt att de skall avgöras i skogsvårdsstyrelsens plenum. Utredningen har beräknat att c:a 10 milj. hektar produktiv skogsmark kan behöva områdesplanläggas i den i betänkandet föreslagna formen. Med ett arealstöd av fyra kronor per hektar blir totalkostnaden omkring 40 milj. kronor. Under förutsättning att planläggningen genomförs under en 10-

årsperiod, vilket utredningen anser lämpligt, blir den årliga kostnaden för statsverket 4 milj. kronor. För att statsmakterna i fortsättningen skall erhålla en samlad överblick över de statliga kostnaderna för områdesplanläggningen föreslår utredningen att under statens skogsförbättringsanslag uppförs en särskild anslagspost för stöd till områdesvis skogsproduktionsplanläggning. Till nämnda post har utredningen föreslagit att medel överförs, som nu under olika anslag utgår

till närmast motsvarande arbeten. Dessa överföringar täcker emellertid inte kostnaderna för en verksamhet av den omfattning utredningen ansett lämplig. Enär utredningen enligt sin direktiv ej har att behandla storleken av anslagen har utredningen berört möjligheterna att — därest statsmakterna icke skulle kunna tillföra verksamheten nya anslagsmedel — viss omfördelning skulle kunna övervägas inom skogsvårdsstyrelseorganisationens nuvarande statliga anslagsram.

BILAGA

i

Anvisningar avseende enkät angående kostnader m m för skoglig planläggning vid vissa skogsvårdsstyrelser

I. Enkäten ställs till skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län Västerbottens län Västernorrlands län Jämtlands län Kopparbergs län Gävleborgs län samt härutöver — enligt skogsstyrelsens bedömande — till några skogsvårdsstyrelser söder om de ovan angivna länen. II. Förutsättningar angående enkätens syfte och uppläggning 1. Enligt bifogat enkätformulär A är syftet att erhålla skogsvårdsstyrelsens bedömningar angående kostnader, arbetsåtgång m. m. för en tänkt, under punkt 5 närmare beskriven planläggningsmodell. Dessa bedömningar skall i princip grundas på tänkbara realistiska förutsättningar för budgetåret 1966/67. 2. Enligt bifogade enkätformulär B och C är syftet att erhålla skogsvårdsstyrelsens beräkningar angående faktiska kostnader, arbetsåtgång m. m. för delar av den skogliga planläggningsverksamhet som skogsvårdsstyrelsen bedrivit under budgetåren 1964/65 resp. 1965/66. 3. Observera att formulär B och C är sammanförda på en stencil men att för vardera budgetåret ett separat formulär skall fyllas i (det ej tillämpliga året korsas över). 4. Till respektive enkätavsnitt torde skogsvårdsstyrelsen i särskild skrivelse — och i tillämpliga fall med hänvisning till enkätformulärens respektive punkter — foga sådana speciella kommentarer som skogsvårdsstyrelsen finner lämpliga eller nödvändiga att ge.

5. Kommentarer till enkätformulär A, avseende bedömningar rörande områdesvis planläggning enligt tänkt modell. 5.1. Planläggningen sker områdesvis. 5.2. Planen skall avse all skogsmark inom området. Dock förutsätts utbrytning ur planen av sådana större samlade block av skogsmark tillhörig storskogsbruket där någon samverkan över ägogränserna ej bedöms bli aktuell. 5.3. Arbetet skall i största möjliga mån bedrivas med hjälp av bildtolkning och stereobearbetning på rummet. Fältbesök skall i största möjliga usträckning begränsas och även härvid skall möjligheterna till användning av stereobilder i hög grad beaktas. Det skall förutsättas att man har tillgång till tämligen färskt flygbildmaterial (1—5 år gammalt). Vidare förutsätts tillgång till ekonomisk karta i skala 1 : 10 000 eller 1 : 20 000 samt topografisk karta i skala 1 : 50 000. 5.4. Vid beståndsutformning och även i övrigt skall möjligheterna till samverkan mellan markägarna i största möjliga utsträckning beaktas. Beståndsutformningen skall vara i möjligaste mån enhetlig, vilket bl. a. innebär att bestånden icke i onödan splittras vid fastighetsgränserna. 5.5. Uppgifterna beträffande ägoslag, skogstillstånd m. m. skall inhämtas, registreras och kodas för databehandling på sådant sätt att de medger framställning av dels en planprodukt för området betraktat som en enhet, dels fastighetsvisa planer av enklare typ. Arbetet skall sålunda ske så att uppgifterna för de fastighetsdelenheter som ingår i ett över ägogränserna gående bestånd registreras

och kodas separat per delenhet. Registrering och kodning sker givetvis efter samma principer för de bestånd som helt faller inom gränserna för en och samma fastighet. 5.6. Områdesplanen skall bilda ramen för ett inom området ekonomiskt och produktionsmässigt riktigt handlande. Den skall vara vägledande — ej strikt dirigerande — och flexibel. Den skall kunna ge underlag för den, vid en etablerad samverkan, kommande årsvisa planläggningen. 5.7. Områdesplanen förutsätts och i princip bestå av:

lämpligen

5.7.1. Kartmaterial. 5.7.1.1. Bildkarta i skala 1:10 000 innehållande: a) Rubrik och sedvanlig text b) Teckenförklaringar c) Administrativa gränser — inkluderande skiftesgränser d) Fastighetsbeteckning e) Ur orienteringssynpunkt väsentliga namn f) Befintliga vägar g) Ägoslagsgränser h) Beståndsgränser i) Beståndsnummer (löpande nummer avseende hela området) samt huggningsklass- eller driftsåldersklassbeteckning. 5.7.1.2. Transparent, tecknad karta i skala 1 : 10 000 utvisande de väsentligare drivningsförhållandena och innehållande: a) Rubrik och sedvanlig text b) Teckenförklaringar c) Befintligt, beslutat och i översiktlig vägnätsplan eventuellt föreslaget bilvägnät d) Övrigt befintligt vägnät resp. eventuella andra transportleder av drivningsteknisk betydelse e) Ovillkorliga drivningsområdesgränser samt andra förhållanden av väsentlig drivningsteknisk betydelse f) Markering av huvudtransportriktningar. 5.7.2. Text- och tabellmaterial. a) Område — beteckning, förrättningsmän etc.

b) Inledande avsnitt beträffande: — Bakgrund och syfte — Allmän beskrivning av innehåll och använda metoder — Förklaringar och definitioner beträffande använda termer och beteckningar c) Kommentarer ang. drivningsförhållanden t. ex. rörande bilvägnät och eventuella andra transportleder av betydelse för skogsbruket, rörande allmän topografi och hydrografi, rörande framkomlighet och bärighet i stora drag d) översiktliga sammandrag och kommentarer angående: — Ägoslag — areal — Skogstillgång — virkesförråd och tillväxt — Vid inventeringstillfället befintliga avverkningskvantiteter — Vid inventeringstillfället föreliggande behov av skogsvårdsåtgärder — Medelbonitet e) Kommentarer ang. arbetskraftsbehov f) Eventuella kommentarer ang. maskinbehov. Anm: Avsnitten fram t. o. m. f) är huvudsakligen textavsnitt medan följande huvudsakligen är tabellavsnitt. g) Tabell över i området ingående fastigheter med angivande av fastighetsbeteckning och ägare h) Sammandrag över huggningsklasserna (eller driftsåldersklasserna) med klassvis angivande av: — Areal — Virkesförråd genomsnitt per ha samt totalt — Vid inventeringstillfället befintliga avverkningskvantiteter i) Beståndsbeskrivningstabell angivande: — Beståndsnummer — Areal — Bonitet — Huggningsklass (eller driftsåldersklass) — Slutenhet — Trädslagsblandning — Virkesförråd totalt och per ha — Karakteristik angivande beståndsegenskaper av större betydelse ur behandlings-

synpunkt, t. ex. större variationer mellan beståndets delenheter, luckighet, förekomst av fröträd etc. (i princip sådana karaktärer som är urskiljbara i flygbilden). 6. I punkt 5.5. nämns begreppet fastighetsvis plan av enklare typ. I föreliggande sammanhang skall härmed förstås sådana fastighetsvisa planer som bygger enbart på det material som enligt den i det tidigare gjorda beskrivningen inhämtats för framställning av områdesvis plan. Givetvis kan mera detaljerade fastighetsplaner komma att göras även i framtiden. I så fall måste arbetet med dessa utförligare planer ske helt i det sammanhanget och bekostas av beställaren. 7. Mot bakgrund av vad som angivits i punkterna 1, 4, 5 och 6 ombeds Ni utföra bedömningar enligt bilagda formulär A. Observera att bedömningarna skall avse framställning av områdesplan varvid primäruppgifterna skall vara kodade så att de kan användas för framställning av fastighetsvisa planer av enklare typ — däremot ej genomförd framställning av de senare. 8. Kommentarer till enkätformulär B och C avseende beräkningar rörande områdesvis resp. kombinerad områdes- och fastighetsvis planläggning enligt skogsvårdsstyrelsens erfarenheter för budgetåren 1964/65 resp. 1965/66. 8.1. Enkätformulär B (avseende budgetåret 1964/65) och C (avseende budgetåret 1965/66) är i princip utformade på samma sätt som formulär A. 8.2. I beräknade uppgifter skall ej den del av verksamheten som faller på marginalkostnaden för framställning av fastighetsvisa planer ingå. Härmed avses i princip sådan speciell bearbetning som ej behövs för framställning av områdesplan — utan helt faller på produktionen av fastighets-

planer — samt utskrift, sammanställning, distribution etc. av fastighetsvisa planer. 8.3. P. g. a. finansieringsförhållandena torde det ofta vara ofrånkomligt att i olika skeden av planläggningsarbetet vissa merkostnader uppstår genom att man är tvingad att sikta även mot en produktion av tämligen detaljrika fastighetsvisa planer. Dessa merkostnader torde vara svåra att separera. 8.4. Ni ombeds att i separat skrivelse närmare beskriva dels den typ av områdesplan som beräkningarna avser, dels den typ av fastighetsvisa planer som eventuellt upprättas i anslutning till områdesplanerna. Den totala omfattningen (arealen), under budgetåren 1964/65 resp. 1965/66, av den i föreliggande sammanhang aktuella planläggningsverksamheten bör även anges. Ev. torde konkreta planer bifogas som exempel. 8.5. Mot bakgrund av vad som angivits i punkterna 8.2. och 8.3. ombeds Ni utföra beräkningar enligt bilagda formulär B och C. III. Inom en del län har utförts inventeringar och utredningar avseende hela länet. P. g. a. lokalbetingade problem har man även gjort utredningar avseende viss del av länet. Utredningarna kan ha avsett skogsbruksnäringen i stort eller speciella problem — t. ex. arbetskraftssidan. Det vore i detta sammanhang av intresse att — i förekommande fall — få följande frågor belysta. a) Hänvisning till publicerad eller opublicerad utredning (titel, år, syfte — innehåll). b) Kostnader för utredningen, med fördelning på: — Skogsvårdsstyrelsens egen arbetsinsats — Utifrån beställt arbete — Ev. tryckningskostnad — Ev. övriga kostnader c) Hur har kostnadstäckningen ordnats?

BILAGA

2 Enkät angående kostnader m m för skoglig planläggning vid vissa skogsvårdsstyrelser

ENKÄTFORMULÄR A avseende bedömningar rörande områdesvis planläggning enligt tänkt modell

Skogsvårdsstyrelsen i

län

Anm: Alla uppgifter skall hänföras till 1 000 ha planlagd produktiv punkt 7 å sista sidan).

skogsmark

(jfr även

Observera att storleksordningen 1 000 ha endast tillkommit för att få jämförbara kalkyler och sålunda ej avses vara någon utgångspunkt för diskussioner angående områdenas storlek. 1. Antal effektiva 1966/67)

arbetsdagar per 1 000 ha planlagd produktiv skogsmark

(bedömt läge

1.1. Fältarbete, inkl arbetsledning Personalkategori (tjänst)

Lönegrad

Löneklass

Ortsgrupp

Eff dagar/1 000 ha

1.2. Innearbete, inkl arbetsledning Nr

Personalkategori (tjänst)

Lönegrad

Löneklass

Ortsgrupp

Eff dagar/1 000 ha

V g numrera personalen i ovanstående tablå 1.2. och ange i följande tablå personalens arbetsuppgifter vid innearbetet Nr enl tablå 1.2.

102 Arbetsuppgift vid innearbetet

2. Beställningsarbeten

(prisnivå

1966/67)

2.1. Elektronisk arealräkning

Per 1 000 ha kr 2.2. Datamaskinbearbetning

Per 1 000 ha kr 2.3. Ev övrigt beställningsarbete (v g ange arten) Art

Kr/1000ha

Anm: För de skogsvårdsstyrelser som saknar erfarenhet av »2.1. Elektronisk arealräkning» resp »2.2. Datamaskinbearbetning» faller dessa frågor bort och motsvarande arbete (kostnad) förs upp under 1.2. och/eller 2.3.

3. Materialkostnader

(prisnivå

1966/67)

3.1. Kart- och bildmaterial (v g ange arten) Art

Kr/1 000 ha

3.2. Övrigt material (v g ange arten) Art

Kr/1000ha

4. Traktamentskostnader,

inkl

arbetsledning (prisnivå 1966/67)

Per 1 000 ha kr

5. Resekostnader,

inkl arbetsledning

(prisnivå 1966/67)

Per 1 000 ha kr 103

6. övriga, i det föregående ej upptagna kostnader (prisnivå 1966/67) Art

Kr/1 000 ha

Anm: I tablå 6. upptas bl a andel i lokalhyra (inkl bränsle, lyse, vatten etc), telefon, tjänstebrevskostnad, möbler, inventarier etc, andel i skogsvårdsstyrelsens centrala administration m fl förekommande kostnader vilka ej upptagits i det tidigare. Kostnadernas art bör preciseras — undvik begreppet »div kostnader».

7. V g ange i följande tablå hur stor areal annan mark än skogsmark som Ni bedömer bli berörd vid planläggning av 1 000 ha produktiv skogsmark. Bedömningen görs om möjligt med fördelning på ägoslag Ägoslag

ENKÄTFORMULÄR B

Ha per 1 000 ha planlagd produktiv skogsmark

ENKÄTFORMULÄR C

avseende beräkningar rörande områdesvis resp kombinerad områdes- och fastighetsvis planläggning enligt skogsvårdsstyrelsens erfarenheter för budgetåret 1964/65

1965/66

Anm: Innan formuläret fylls i v g stryk, inom ovanstående ram över det ej tillämpliga formuläravsnittet resp budgetåret.

Anm: Alla uppgifter skall hänföras till 1 000 ha planlagd produktiv skogsmark (jfr även punkt 7 å sista sidan) Observera att storleksordningen 1 000 ha endast tillkommit för att få jämförbara kalkyler och sålunda ej avses vara någon utgångspunkt för diskussioner angående områdenas storlek.

1. Antal effektiva arbetsdagar per 1 000 ha planlagd produktiv

skogsmark

1.1. Fältarbete, inkl arbetsledning Personalkategori (tjänst)

Lönegrad

Löneklass

Ortsgrupp

Eff dagar/1000 ha

1.2. Innearbete, inkl arbetsledning Nr

Personalkategori (tjänst)

Lönegrad

Löneklass

Ortsgrupp

Eff dagar/1000 ha

V g numrera personalen i ovanstående tablå 1.2. och ange i följande tablå personalens arbetsuppgifter vid innearbetet. Nr enligt tablå 1.2.

2.

Arbetsuppgift vid innearbetet

Beställningarbeten

2.1. Elektronisk arealräkning

Per 1 000 ha kr 2.2. Datamaskinbearbetning

Per 1 000 ha kr 2.3. Ev övrigt beställningsarbete (v g ange arten) Art

Kr/1000ha

Anm: För de skogsvårdsstyrelser som saknar erfarenhet av »2.1. Elektronisk arealräkning» resp »2.2. Datamaskinbearbetning» faller dessa frågor bort och motsvarande arbete (kostnad) förs upp under 1.2. och/eller 2.3.

3.

Materialkostnader

3.1. Kart- och bildmaterial (v g ange arten) Art

Kr/1000ha

3.2. övrigt material (v g ange arten) Art

Kr/1 000 ha

4. Traktamentskostnader,

inkl

arbetsledning

Per 1 000 ha kr

5. Resekostnader,

inkl

arbetsledning

Per 1 000 ha kr

6. Övriga, i det föregående ej upptagna Art

kostnader Kr/1000ha

Anm: I tablå 6 upptas bl a andel i lokalhyra (inkl bränsle, lyse, vatten etc), telefon, tjänstebrevskostnad, möbler, inventarier etc, andel i skogsvårdsstyrelsens centrala administration m fl förekommande kostnader vilka ej upptagits i det tidigare. Kostnadernas art bör preciseras — undvik begreppet »div kostnader».

7. V g ange i följande tablå hur stor areal annan mark än skogsmark som Ni bedömer bli berörd vid planläggning av 1 000 ha produktiv skogsmark. Bedömningen görs om möjligt med fördelning på ägoslag. Ägoslag

106 Ha per 1 000 ha planlagd produktiv skogsmark

BILAGA

3 Utredningens undersökning rörande regional skogsbruksplanering

Vid sina överväganden rörande uppläggningen och utformningen av det statliga stödet till produktionsbefrämjande åtgärder inom det enskilda skogsbruket fann utredningen att det förelåg behov av någon form av inventering och planläggning för bedömning av lämpliga stödåtgärder samt för utformningen av lämpliga samarbetsformer mellan skogsägarna. Utredningen anförde år 1964 i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet att inventering och planläggning av detta slag för det dåvarande utförts i ringa omfattning och att det rådde oklarhet om vad de regionala planerna borde innehålla och om på vilket sätt de borde framställas m. m. Utredningen fann det sålunda nödvändigt med en praktisk undersökningsverksamhet på fältet för att få underlag för vissa ställningstaganden samt äskade i nämnda skrivelse medel för en dylik undersökning. I en vid skrivelsen fogad promemoria — upprättad i samråd med skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län — anförde utredningen att undersökningen bl. a. avsåg att pröva hur planeringsmetodiken vid upprättande av regionala skogsbruksplaner kan förenklas och förbilligas med hjälp av aktuellt flygbildmaterial. Skogsbruksutredningen erhöll statsmakternas medgivande att företa undersökningen. Syftena med och resultaten av denna redovisas närmare i särskild stencil rubricerad Undersökning rörande vissa frågor i samband med regional skogsbruksplanering. Beträffande resultat m. m. må i förevarande bilaga i korthet anföras följande. Undersökningen genomfördes i huvudsak efter de i den nyssnämnda promemorian angivna riktlinjerna, varvid olika metoder prövades för att snabbt och till låg kostnad med hjälp av aktuella flygbilder utarbeta avverknings- och skogsvårdsprogram. För under-

sökningen utsågs en särskild arbetsgrupp, i vilken ingick experterna i utredningen överlantmätaren Lennart Lindskog och läns jägmästaren Abel Olsson, samt skogsmästaren Hugo Ericsson, rikets allmänna kartverk, jägmästaren Staffan Flordh, skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län och byrådirektören Åke Levin, skogsstyrelsen. Undersökningen förlades till ett område, omfattande c:a 2 000 hektar, beläget i Västerbottens läns södra kustland. Sex tjänstemän vid skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län specialtränades i flygbildtolkning och arealplanering. Av dessa utvaldes två som försökspersoner. Ytterligare en försöksperson deltog. Denne, som är tjänsteman vid kartverket, hade mer än de två andra sysslat med grunderna i fotogrammetri och hade även något större vana vid bildtolkning. Han var dock inte orienterad om de skogliga förhållandena inom Västerbottens kustland. Samtliga försökspersoner är skogligt utbildade. Undersökningen delades upp i fyra moment vilka var för sig innebar en etappvis skärpning i fråga om noggrannheten i de skogliga uppgifterna. Moment 1 avsåg en inventering och arealplanering utförd enbart på rummet genom stereobearbetning av flygbildmaterial, som bestod av standardförstoringar i ungefärlig skala 1 : 20 000. Moment 2 avsåg att pröva hur till försökspersonerna delgivna uppgifter från en i de lokala förhållandena väl förtrogen person inverkade på resultaten från moment 1. Moment 3 avsåg att pröva i vilken utsträckning studium i fält av s. k. jämförelseytor ytterligare kunde säkerställa bedömningarna. Moment 4 avsåg att pröva möjligheterna till ytterligare säkerställande av uppgifterna genom uppskattning i fält av stickprovsbestånd, subjektivt utvalda av försökspersonerna och repre107

senterande de för respektive försöksperson större problemen. Dessa problem kom främst att beröra kalmark och gränsfall härtill samt avverkningsmogen skog och gränsfall till denna. 15 % av arealen studerades på detta sätt. Undersökningen inriktades i stort på uppskattning av ägoslag, bonitet, trädslagsfördelning, skogsmarkens arealfördelning och virkesförråd samt bedömning avseende planläggning av behandlingsenheter, virkesuttag och skogsvårdsåtgärder. Uppgifterna skulle kunna medge beräkning av andra nödvändiga data såsom arbetskraftsbehov m. m. Beträffande resultaten av undersökningen understryker arbetsgruppen inledningsvis undersökningens ringa omfattning. Vidare anför arbetsgruppen bl. a. att redan det första bildtolkningsmomentet gav goda resultat beträffande uppskattningen av ägoslag och bonitet. Beträffande ägoslagen syntes dock inägor i skogsmarken behöva kontrolleras genom personkontakt eller fältbesök. Problem syntes även kunna uppstå, särskilt i norrländsk terräng, vid gränsdragning på flygbild mellan myr, kalmark och yngre röjningsskog. Det visade sig svårt att genom bildtolkningen uppskatta trädslagsfördelningen. Lövinslaget var genomgående svårtolkat i de i undersökningen använda sommarbilderna. Andra undersökningar har emellertid visat att detta problem ej uppstår, om man använder sig av bilder som är fotograferade omedelbart efter lövsprickningen. Barrblandskogen var svår att tolka i bild, varför behov av relativt tät stickprovstagning i fält syntes föreligga. Rena d. v. s. ej trädslagsblandade bestånd ansågs som regel lätta att tolka på ordinära flygbilder. Röjningsskog utgjorde dock härvidlag ett undantag. Åldersbestämning i flygbild har redan tidigare visat sig i hög grad beroende av hur bonitet och höjd kunnat uppskattas. Resultatet i förevarande undersökning var sämre än vad tidigare undersökningar visat beträffande möjligheterna att uppskatta åldern. Detta berodde på den stora förekomsten inom undersökningsområdet av olikåldriga och ej skötta bestånd samt även av yngre skog med lövinslag. Vid bestämning av hugg-

ningsklasserna uppstod samma problem som vid bestämning av åldersklasserna. Åldern är nämligen en av utgångspunkterna för huggningsklassbestämningen. Svårigheter som dessutom tillkom vid huggningsklassbestämningen var avgränsningen mellan den äldre gallringsskogen och den awerkningsmogna skogen. Virkesförrådet uppskattas vanligtvis med utgångspunkt från medelhöjd och massaslutenhet. Allmänt kan sägas att skickliga bildtolkare nöjaktigt torde kunna bestämma medelhöjd och slutenhet medelst tolkning av flygbilden i kombination med studium av jämförelseytor i fält. Resultatet av virkesförrådsuppskattningen i föreliggande undersökning visade sig ha samband med huggningsklassfördelningen. Emedan höjdbestämningar i stor utsträckning var svåra att göra har försökspersonerna i vissa fall som utgångspunkt för virkesförrådsbestämningen måst antaga ett normalförråd vid viss huggningsklass och slutenhet. Resultatet av den indelning av området i behandlingsenheter som skedde i undersökningen var svårt att renodla från den inverkan som vissa i undersökningen uppträdande feluppskattningar hade. Emellertid kunde det resultat som uppnåtts sedan stickprovstagningarna i moment 4 gjorts bedömas som godtagbart till ca 60 % av arealen. En förutsättning för ytterligare skärpning av detta resultat syntes vara en omfördelning och förtätning av stickproven i fält. Bedömningen av virkesuttagets storlek är i stort avhängigt uppskattningens tillförlitlighet. Särskilt bör framhållas att felaktiga avgränsningar av slutavverkningsskogen resulterar i motsvarande fel beträffande virkesuttaget. Stora sådana avgränsningsfel förekom i undersökningen. Beträffande gallringsskogen kunde däremot noggrannheten vid bestämning av virkesuttaget anses godtagbar. Vad beträffar kalmarken och röjningsskogen syntes, enligt undersökningsresultaten, åtgärdsförslagen inte kunna göras utan fullständig fältkontroll. Förslagen till åtgärder efter slutavverkning syntes däremot kunna bestämmas med hjälp av lokalkännedom.

BILAGA 4

Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående medel till områdesvis skogsproduktionsplanläggning

Kungl. Maj:t har i anledning av riksdagens beslut funnit gott förordna som följer. 1 §. I syfte att främja en ändamålsenlig skogsbruksdrift och samverkan inom företrädesvis det enskilda, mindre skogsbruket må medel ur statens skogsförbättringsanslag i enlighet med vad i det följande sägs utgå till områdesvis skogsproduktionsplanläggning.

Beskrivningen av de rådande skogliga förhållandena skall ske områdesvis men med fastighetsgränserna angivna å karta och med grundmaterialet så inhämtat och registrerat att fastighetsvisa översikter utan ytterligare fältarbete kan göras.

5 §. Skogsstyrelsen fördelar medel till skogsvårdsstyrelserna att användas vid områdesvis skogsproduktionsplanläggning.

2§.

Medel skall utgå med visst belopp för hektar produktiv skogsmark vara planläggning äger rum, därest skogsmarken genom ägoskiftets storlek och belägenhet anses böra ingå i ett mellan ägarna bedrivet samarbete över ägogränserna.

6 §. Skogsvårdsstyrelse äger bevilja bidrag för områdesvis skogsproduktionsplanläggning till skogsägareförening eller annan, som skogsvårdsstyrelsen bedömer ha förutsättningar att genomföra sådan planläggning.

3 §.

Områdesvis skogsproduktionsplan skall omfatta område eller viss del av område, som angivits för dylik planläggning i av skogsvårdsstyrelse upprättad skogsproduktionsplan för länet. Därest skäl föreligger må dock medel övergångsvis utgå till områdesvis skogsproduktionsplan, som icke grundar sig på skogsproduktionsplan för länet.

7 §.

Medel skall i första hand utgå till områden, där behov av samverkan inom skogsbruket är särskilt framträdande, därest icke tillgången på grundläggande kartmaterial eller andra omständigheter gör en annan angelägenhetsgradering lämplig med hänsyn till kostnader och effektivitet i planläggningsarbetet.

4 §.

Områdesvis skogsproduktionsplan skall i kart- och tabellmaterial med tillhörande text beskriva rådande skogliga förhållanden närmast i vad avser avverknings- och transportmöjligheter, virkestillgång och skogstillstånd.

8 §.

Skogsstyrelsen har att utfärda närmare föreskrifter beträffande områdesvis skogsproduktionsplan samt villkoren för att erhålla bidrag till sådan planläggning. 109

9 §.

11 §.

Skogsvårdsstyrelse äger att utbetala bidrag allteftersom planläggningsarbetet fortskrider.

Skogsstyrelsen skall årligen till Kungl. Maj:t avgiva redogörelse för verksamheten under näst föregående budgetår och därvid på grundval av förd kostnadsstatistik lämna förslag på med vilket belopp för hektar produktiv skogsmark områdesvis skogsproduktionsplan för kommande budgetår bör stödjas. Denna kungörelse träder i kraft den

10 §. Det åligger skogsvårdsstyrelse att utöva tillsyn över att planläggningsarbetet på ett ändamålsenligt sätt blir fullgjort.

KUNGL.

Statens offentliga utredningar 1968

Systematisk förteckning Justitiedepartementet Handläggningen av säkerhetsfrågor [4]

Försvarsdepartementet Ekonomisystem för försvaret. [1 ] Ekonomisystem för försvaret. Bihang. [2]

FINANSDEPARTEMENTET Koncentrationsutredningen. II. Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. [3] III. Industrins struktur och konkurrensförhållanden. [5] IV. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. [6] V. Ägande och inflytande inom det privata näringslivet. [7]

JORDBRUKSDEPARTEMENTET Skogsbrukets planläggningsfrågor. [8]

Anm. siffrorna inom klämmer beteckna nummer i den kronologiska förteckningen.

utredningarnas K L Beckmans Tryckerier AB 19 6 8