Internationella faderskapsfrågor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Internationella

fader

skapsfr

ägor

BETÄNKANDE

AV UTREDNINGEN OM |NTERNATIONELLA

FADERSKAPSFRÅGOR

SME

® Statens offentliga utredningar @§l\§§] 1983:25 Justitiedepartementet

Internationella

faderskapsfrågor

Betänkande av om

gtredningen

internationella faderskapsfrågor Stockholm 1983

Omslag Johan Ogden Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-07574-1 ISSN 0375-250X mlnab/gonh Stockholm 1983 74610

Till statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Med stöd av regeringens bemyndigande den 15 november 1979 tillkallade chefen för justitiedepartementet samma dag professorn Lennart Pålsson som särskild utredare med uppdrag att utreda internationella faderskapsfrågor. Att som sakkunniga biträda utredaren förordnades den 11 mars 1980 f.d. byråföreståndaren Gunnie Jentzsch, numera avdelningsdirektören Kristina Widgren och byrådirektören Birgit Ålander. Att som expert biträda utredaren förordnades den 17 juli 1981 numera kanslirådet Arne Nyberg. Till sekreterare förordnades den 21 januari 1980 hovrättsassessorn Gunnar Bergholtz. Vi får härmed överlämna betänkandet Internationella faderskapsfrågor”. I och med detta är vårt uppdrag slutfört.

Malmö i mars 1983

Lennart Pålsson /Gunnar Bergholtz

Innehåü

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken . . . . . . 24 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskapsfrågor 26

I Inlednin g

1 Utredningsuppdraget 27

2 Utredningsarbetet 29

Legala faderskapspresumtioner och fastställelse av faderskap genom dom

Internrättsliga regler - en komparativ översikt Uppkomsten av legala faderskapspresumtioner 3.1.1 Presumtioner grundade på moderns äktenskap 3.1.2 Presumtioner i samboförhållanden 3.2 Hävande av legala faderskapspresumtioner 3.2.1 Negativ faderskapstalan 3.2.1.1 Allmänt . . . 3.2.1.2 Parter, talefrister m. m. . . . 3.2.1.3 Förutsättningarna för bifall till talan 3.2.2 Prejudiciell prövning av presumtionen . . . 3.2.3 Hävande av presumtionen genom fastställelse av en annan mans faderskap . . . . . . . . . . . 3.3 Fastställelse av faderskap genom dom när ingen legal presumtion gäller . . . . . . 3.3.1 Positiv faderskapstalan 3.3.1.1 Allmänt

3.3.1.2 Parter, talefrister m. m. . . . 43 3.3.1.3 Förutsättningarna för bifall till talan 45 3.3.2 Alimentationstalan m. m. 46

Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval 49

4.1.1 Internationella konventioner och annat internationellt samarbete . 49 4.1.2 Nationell 51 lagstiftning 4.2 Gällande svensk rätt 53 4.2.1 Inledning 53 4.2.2 Domsrättsfrågan 53 4.2.3 Lagvalet 56 4.3 Översikt av utländsk rätt 59 4.3.1 Domsrättsfrågan 59 4.3.1.1 Nordisk rätt 59 4.3.1.2 Utomnordisk rätt 61 4.3.2 Lagvalet . 63 4.3.2.1 Allmänt 63 4.3.2.2 Nordisk rätt 64 4.3.2.3 Utomnordisk rätt 65 4.4 Svensk rätt: reformkrav . . . 71 4.4.1 Ärendets behandling i riksdagen 71 4.4.2 Utredningsdirektiven 74

Utredningens överväganden och förslag 77 Domsrättsfrågan . . . . . . . . . . . . . . . 77 5.1.1 Sambandet med övriga internationellrättsliga frågor 77 5.1.1.1 Domsrätten och lagvalet . . . . . . . 77 5.1.1.2 Domsrätten och erkännandet av utländska domar 78 5.1.2 Rättspolitisk diskussion 78 5.1.2.1 Partsintressena . . 78 5.1.2.2 Allmänna samhällsintressen 80 5.1.2.3 Utredningssynpunkten . . . . . . . . 80 5.1.2.4 Sambandet mellan faderskaps- och underhålls-

5.1.2.5 Enhetliga regler för positiv och negativ faderskapstalan? . . . 82 5.1.2.6 Internationella hänsyn 83 5.1.3 Slutsatser och förslag . . . . 87 5.1.3.1 Hemvist som domsrättsgrund 87 5.1.3.2 Medborgarskap som domsrättsgrund 90 5.1.3.3 Tidsfaktorn vid hemvist- och medborgarskapsanknytning . . . . . . . . 92 5.1.3.4 Andra domsrâttsgrunder än hemvist och medborgarskap? . . . . 94 5.1.3.5 Talan mot flera svarande 95

5.1.3.6 Förening av negativ och positiv faderskapstalan . . . . . . . 96 5.1.3.7 Genstämning . . . . . 97 5.1.3.8 Skönsmässig prövningsrätt? 98 5.1.4 Förhållandet till de interna forumreglerna 5.2 . . 100 Lagvalet 5.2.1 . . . . . . . . 100 Inledning 5.2.2 Vissa allmänna synpunkter . . . 101 5.2.2.1 Sambandet med domsrättsreglerna . . . 101 5.2.2.2 Sambandet mellan en faderskapsfastställelse och dess rättsverkningar . . . . . . . 101 5.2.2.3 Enhetliga regler för positiv och negativ faderskapstalan? . . . 102 5.2.2.4 Internationella hänsyn 103 5.2.3 Lex fori som generell regel? 104 5.2.4 Andra alternativ . . . . . 106 5.2.5 Särskilt om barnet som anknytningsperson . . 107 5.2.6 Hemvist eller medborgarskap som anknytningsfaktor? 108 5.2.6.1 Principiellt ställningstagande . . . . . . 108 5.2.6.2 Särskilt om fall där barnet har hemvist utomlands . . . . . . . . . . 110

5.2.6.3 Kombination av barnets hemvistlag och annan

. 111 lag? 5.2.7 Anknytningstidpunkten 111 5.2.8 Slutsatser och förslag . . . . 113 5.2.8.1 Uppkomsten av legala faderskapspresumtioner . . . . . . . . . . . . . . 113 5.2.8.2 Fastställelse och hävande av faderskap genom dom . . . . . . . . . . . . . . 115 5.2.8.3 Hävande av faderskap genom fastställelse av en annan mans faderskap 117 5.2.9 Ordre public-förbehållet 117

III Erkännande av utländska faderskapsdomar

Utredningens 9.1 . 131 Principiella utgångspunkter 9.2 tillämpningsområde . . . . 133 Reglernas 9.2.1 till utomnordiska domar 133 Begränsning

9.2.2 Begränsning till domar som avser faderskap 134 9.2.3 Begränsning till bifallande domar 134 9.3 Villkor för erkännande 135 9.3.1 Allmänt . . . . . . . . 135 9.3.2 Grundförutsättningar för erkännande 136 9.3.2.1 Krav på ömsesidighet? . . . . . . 136 9.3.2.2 Den utländska domstolens 136 behörighet 9.3.2.3 Laga kraft . 138 9.3.2.4 Kontroll av lagvalet? 138 9.3.3 Hinder för erkännande . . . . . . . 139 9.3.3.1 Vissa grova brister i det utländska förfarandet . . . . 139 9.3.3.2 Domskonflikter . . . . . . . 141 9.3.3.3 Konflikter med en utomprocessuell faderskapsfastställelse . 141 9.3.3.4 Indirekt litispendens 142 9.3.3.5 Ordre public-förbehållet 142 9.4 Förfarandet . . . . . . . . 144 9.5 Litispendensverkan av en utländsk 146 rättegång

IV Faderskapsfastställelser i annan form än genom dom

- en komparativ 10 Internrättsliga regler översikt 149 10.1 Faderskapserkännanden 149 10.1.1 Allmänt . . . . . . . . . . . 149 10.1.2 Materiella hinder och villkor för erkännande 150 10.1.3 Formkrav . . . 153 10.1.4 Ogiltighetsfrågor . . . 154 10.1.4.1 Fall där villkoren för giltighet inte är uppfyll- 154 10.1.4.2 Allmänna civilrättsliga 154 ogiltighetsgrunder 10.1.4.3 Ogiltigförklaring av biologiskt oriktiga erkännanden 155 10.2 Andra former av utomprocessuell 157 faderskapsfastställelse

11 Gällande internationellrättsliga 159 regler 11.1 Svenskrätt 159 11.1.1 Faderskapserkännanden under medverkan av en svensk Socialnämnd 159 11.1.2 Giltigheten av utländska 160 faderskapserkännanden 11.1.3 Ogiltighetsfrågor 160 11.2 Översikt av utländsk rätt 161 11.2.1 Nordisk rätt . 161 11.2.2 Kontinentaleuropeisk rätt 162 11.2.3 1980 års CIEC-konvention 164

12 Svensk rätt: reformkrav 167

13 Utredningens överväganden och förslag . . . . . . 169 13.1 Svenska socialnämnders skyldighet att utreda faderskap 169 13.2 Faderskapserkännanden under medverkan av en svensk socialnämnd . . 171 13.2.1 Allmänt . . . . . 171 l3.2.2 Särskilt om erkännandets form . . . . 172 13.3 Giltigheten av utländska fastställelser genom erkännande 173 133.1 Allmänna utgångspunkter . 173 13.3.2 Reglernas tillämpningsområde . . . . . . 174 13.3.3 Grundförutsättningar för fastställelsens giltighet 175 13.3.3.1 Huvudregel . . . . . . 175 13.3.3.2 Särskilt om erkännandets form 175 13.3.4 Hinder för fastställelsens giltighet . . . . . . . 177 13.3.4.1 Konflikter med ett annat faderskapsavgörande m. m. . . . . . . . . 177 13.3.4.2 Uppenbart oriktiga erkännanden 177 1334.3 Ordre public-förbehållet 178 13.3.5 Innebörden av att fastställelsen gäller här 179 13.4 Ogiltighetsfrågor 180 13.4.1 Inledning 180 13.4.2 Svensk domsrätt 181 13.4.3 lag . . . . . . . . . 182 Tillämplig 13.4.4 Erkännande av utländska ogiltighetsdomar m. m. 183

Specialmotivering

14 Förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor 185 Faderskap omedelbart på grund av lag 185 185

4§ . . . . . 192 197

10 sou 1983:25

15 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken . . . . . . 213 2 kap. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 3 kap. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214

16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap . . . . . . . . 217

i 11

Vissa förkortningar

Lagar, tidskrifter m. m.

ABGB österrikiska Allgemeines Bürgerliches Gesetzbuch 1.6.1811 BGB tyska Bürgerliches Gesetzbuch 18.8.1896 BGH västtyska Bundesgerichtshof BGHZ Entscheidungen des Bundesgerichtshofes in Zivilsachen BGIPR österrikiska Bundesgesetz über das internationale Privatrecht (IPR-Gesetz) 15.6.1978 BL danska lov 18.5.1960 om børns retsstilling isländska barnalög 15.4.1981 norska lov 8.4.1981 om barn og foreldre (barnelova) BW nederländska Burgerlijk Wetboek 10.4.1838 CC belgiska Code civil 3.9.1807 franska Code civil 21.3.1804 italienska Codice civile 16.3.1942 portugisiska Cödigo civil 25.11.1966 CIEC Commission internationale de létat civil Clunet Journal du droit international (Paris) EG De europeiska gemenskaperna EGBGB tyska Einführungsgesetz zum Bürgerlichen Gesetzbuch 18.8.1896 FamL och förmynderskapslagen 25.2.1964 polska familjerumänska familjelagen 29.12.1953 tjeckoslovakiska familjelagen 4.12.1963 ungerska lagen nr IV/1952 om äktenskap, familj och förmynderskap FB föräldrabalken FGB Familiengesetzbuch der Deutschen Demokratischen Republik 20.12.1965 FL finska lagen 5.9.1975 om faderskap GB giftermålsbalken HD högsta domstolen HovR hovrätt IntFamL finska lagen 5.12.1929 angående vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur IPRax Praxis des internationalen Privat- und Verfahrensrechts (Bielefeld)

12 Vissa förkortningar

IPRspr. Die deutsche Rechtsprechung auf dem Gebiete des Internationalen Privatrechts im Jahre . . . (Tübingen) IÅL lag (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap J ustR justitieråd LU lagutskottets betänkande MedbL lag (1950:382) om svenskt medborgarskap NAG schweiziska Bundesgesetz betreffend die zivilrechtlichen Verhältnisse der Niedergelassenen und Aufenthalter 25.6.1891 NFL lag (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden NJA Nytt juridiskt arkiv. Avd. I. NJA n Nytt juridiskt arkiv. Avd. II. NOU Norges offentlige utredninger NÄF förordning (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap

OER Osteuropa-Recht (Stuttgart)

Prop. proposition RabelsZ Rabels Zeitschrift für ausländisches und internationales Privatrecht (Tübingen) RB i rättegångsbalken Reg. prop. R.D. finska regeringens proposition till riksdagen Rev. crit. Revue critique de droit international privé (Paris) RH Rättsfall från hovrätterna Rpl danska retsplejeloven 11.4.1916 rskr riksdagens skrivelse SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning SÖ Sveriges överenskommelser med främmande makter TfR Tidsskrift for rettsvitenskap UfR Ugeskrift for retsvzesen UPA amerikanska Uniform Parentage Act 1973 ZGB Schweizerisches Zivilgesetzbuch 10.12.1907 ZPO tyska Zivilprozessordnung 30.1.1877 östtyska Gesetz über das gerichtliche Verfahren in Zivil-, Familien- und Arbeitsrechtssachen - Zivilprozessordnung - 19.6.1975

Litteratur i övrigt Backer I. L. Backer, Barneloven - Lov 8. april 1981 nr. 7 om barn og foreldre -. Oslo/Bergen/Tromsø 1982. Batiffol-Lagarde I och H. Batiffol-P. Lagarde, Droit international privé. II Tome I (7° éd.) Paris 1981, Tome II (6e éd.) Paris 1976.

Vissa förkortningar 13

Internationales Ehe- und Kindschaftsrecht. Be-

Bergmann-Ferid

von A. Bergmann, fortgeführt von gründet M. Ferid. 5. Aufl. Frankfurt a.M. 1976 ff (lösbladssystem). M. Bogdan, Svensk internationell privat- och Bogdan processrätt. Lund 1980. Botschaft Botschaft zum Bundesgesetz über das internationale Privatrecht (IPR-Gesetz) vom 10. November 1982.

Chloros The Reform of Family Law in Europe (The

- Equality of the Spouses - Divorce Illegitimate Editor: A. G. Chloros. Deventer children). 1978. S. Cigoj-K. Firsching, Jugoslawisches Familien- Cigoj-Firsching recht. Frankfurt a.M. 1980. Dennemark S. Dennemark, Om svensk domstols behörighet i internationellt förmögenhetsrättsliga mål. Sthlm 1961. Dölle H. Dölle, Familienrecht II. Karlsruhe 1965. Eek I H. Eek, Lagkonflikter i tvistemål. Sthlm 1972. Eek II H. Eek, Lagkonflikter i tvistemål II. Sthlm 1978. Festskrift Borum Festskrift til professor, dr. juris O. A. Borum. Khvn 1964. La filiation La filiation et naturelle. Etude de la Loi légitime du 3 janvier 1972 et de son interpretation. 2° éd. Paris 1977. Jacques Foyer Jacques Foyer, Filiation illégitime et changement de la loi applicable. Paris 1964. Hult Ph. Hult, Föräldrar och barn enligt svensk internationell privaträtt. Sthlm 1943. Kortfattad lärobok i internationell Karlgren Hj. Karlgren, privat- och processrätt. 5 uppl. Lund 1974. Kohler Ch. Kohler, Das Vaterschaftsanerkenntnis im Islamrecht und seine Bedeutung für das deutsche internationale Privatrecht. Paderborn 1976. Konflikt und Ordnung Konflikt und Ordnung. Festschrift für Murad Ferid zum 70. Geburtstag. München 1978. Krause H. D. Krause, Creation of Relationships of Kinship (i International Encyclopedia of Comparati-

ve Law, vol. IV, ch. 6). Tübingen/The Hague/

Paris 1976. Köhler-Gürtler Internationales Privatrecht. IPR-Gesetz mit den einschlägigen Nebengesetzen und Staatsverträund R. Gürtler. Wien gen. Hrsgg. von H. Köhler 1979. Lind J. Lind, Faderskap och arvsrätt. 2 uppl. Sthlm 1975. von Overbeck A. E. von Overbeck, Internationalprivatrechtliches zum neuen schweizerischen Kindschaftsrecht: Zeitschrift für Rechtsvergleichung 19 (1978) s. 87-97. Philip A. Philip, Dansk international privat- og procesret. 3. udg. Khvn 1976.

14 Vissa förkortningar

Pålsson, Encyclopedia L. Pålsson, Marriage and Divorce (i International Encyclopedia of Comparative Law, vol. III, ch. 16). Tübingen/Alphen a/d Rijn 1978. Pålsson, Haltande äk- L. Pålsson, Haltande äktenskap och skilsmässor. tenskap Sthlm 1966. I Pålsson, Marriage L. Pålsson, Marriage and Divorce in Comparative Conflict of Laws. Leiden 1974. Pålsson, Marriage II L. Pålsson, Marriage in Comparative Conflict of Laws: Substantive Conditions. The Hague/Boston/London 1981. Reform DIPR Reform des deutschen internationalen Privatrechts. Vorgelegt von P. Dopffel-U. Drobnig- K. Siehr. Tübingen 1980. La réforme La réforme du droit de la filiation. Perspectives européennes. Sous la direction de J. M. Pauwels. Bruxelles 1981. Rigaux F. Rigaux, Droit international privé. Tome II: Droit positif belge. Bruxelles 1979. Saldeen Å. Saldeen, Fastställande av faderskap. Sthlm 1980. Schlussbericht Bundesgesetz über das internationale Privatrecht (IPR-Gesetz). Schlussbericht der Expertenkommission zum Gesetzesentwurf. Zürich 1979. Schwimann M. Schwimann, Internationales Zivilverfahrensrecht. Wien 1979. och - Simon-Depitre M. Simon-Depitre Jacques Foyer, Le nouveau Jacques Foyer droit international privé de la filiation du 3

(Loi

janvier 1972). Paris 1973. Sonderausgabe Internationales Privatrecht aus J. von Staudingers Kommentar zum BGB, 10./11. und 12. Aufl. Staudinger-Firsching - Band I a: Einleitung; Art 7-9 EGBGB; Internationales Gesellschaftsrecht; Art 11 EGBGB. Erläutert von --- K. Firsching ---. Berlin 1981.

Staudinger-Henrich - Band III a: Haager Kindschaftsrecht; Art 18

Staudinger-Kropholler und 19 EGBGB. Erläutert von D. Henrich und J. Kropholler. Berlin 1979. Teori och praxis Teori och praxis. Skrifter tillägnade Hjalmar Karlgren. Sthlm 1964. Wahlbäck-Nordström M. Wahlbäck-T. Nordström, om svenskt Lagen medborgarskap med förklarande anmärkningar. Sthlm 1952. Walin G. Walin, Kommentar till Föräldrabalken och internationell föräldrarätt. 3 uppl. Sthlm 1979. Walin (2 uppl.) G. Walin, Kommentar till Föräldrabalken och därtill anslutande lagar m. m. 2 uppl. Sthlm 1971. WP No. 74 The Law Commission, Working Paper No. 74: Family Law - Illegitimacy. London 1979. Zweigert-Kötz K. Zweigert-H. Kötz, Einführung in die Rechtsvergleichung auf dem Gebiete des Privatrechts. Band I: Grundlagen. Tübingen 1971.

Sammanfattning

Bakgrunden

Utredningen har haft i uppdrag att se över svensk rätts regler om internationella faderskapsfrågor, dvs. faderskapsfrågor som på ett eller annat sätt har anknytning till utlandet. Ämnet omfattar väsentligen spörsmål om a svensk domsrätt i faderskapsmål, dvs. förutsättningarna för svenska domstolars behörighet att pröva en talan i sådana mål, - svenska socialnämnders behörighet att medverka till fastställelser i av faderskap, - som skall bedömas av svenska domstolar tillämplig lag på faderskapsfrågor eller andra myndigheter, - erkännande av utländska samt faderskapsdomar - här i landet av utländska faderskapsfastställelser som har skett i giltigheten annan form än genom dom.

Dessa frågor har hittills i huvudsak inte varit reglerade i svensk lagstiftning. Delvis har regler om dem utbildats i rättspraxis. Vissa av de lösningar som har valts i praxis framstår emellertid numera som föråldrade och klart otillfredsställande. Det kanske mest påtagliga exemplet är behandlingen av mål om negativ faderskapstalan, dvs. talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen i äktenskap. I den mån sådana mål har ansetts kunna tas upp här i landet, har de som huvudregel bedömts enligt” lagen i den stat där barnets mor och hennes man var medborgare, eller i fall av skilda medborgarskap enligt mannens lag, vid tiden för barnets födelse. Som närmare framgår av betänkandet har denna regel i många fall lett till att talan har måst avvisas och att det verkliga faderskapet därför inte har kunnat fastställas, trots att barnet hade hemvist här och att saken även i övrigt hade stark anknytning till Sverige. Ett annat exempel gäller behandlingen av utländska faderskapsdomar. Enligt ett avgörande av högsta domstolen krävs det stöd i lag för att sådana domar skall kunna erkännas i Sverige. I nuvarande läge innebär det i praktiken att utländska faderskapsdomar - med undantag främst för domar som härrör från de nordiska - måste grannländerna generellt vägras erkännande här. Denna ståndpunkt är av flera skäl ägnad att inge betänkligheter. Vidare är rättsläget mer eller mindre osäkert på en rad punkter där vägledande rättsfall saknas eller där befintlig rättspraxis är oklar och svårtolkad. I viss utsträckning gäller det sådana frågor om domsrätt och

16 Sammanfattning

tillämplig lag i faderskapsmål som hör till domstolarnas område men i ännu högre grad behandlingen av andra faderskapsfrågor, som till helt övervägande del handläggs av administrativa myndigheter (f0lkbokföringsmyndigheter, socialnämnder, försäkringskassor etc.) och som bara undantagsvis kommer under domstolarnas bedömning. Särskilt kan här nämnas spörsmålet vilket lands lag som är avgörande för uppkomsten av legala faderskapspresumtioner och för hävandet av sådana presumtioner i administrativ ordning, dvs. på den väg som för svensk rätts del anvisas i 1 kap. 2 § andra En viss oklarhet stycket föräldrabalken. råder också om förutsättningarna för att en utländsk som har skett i annan form än faderskapsfastställelse genom dom skall kunna godtas här i landet. Mot den skisserade bakgrunden har utredningen sett som sin uppgift dels att föreslå nya lösningar i de delar där den hittillsvarande ordningen har medfört olägenheter, dels att försöka skapa ett regelsystem som är mera lättillgängligt än det nuvarande och som bättre tillgodoser kravet på klarhet. För båda ändamålen är det nödvändigt med lagstiftning.

Allmänt om lagförslaget

I betänkandet föreslås en lag om internationella Den faderskapsfrågor. omfattar i princip alla till ämnet hörande frågor. Den är på andra sidan begränsad till de internationellrättsliga spörsmål som rör själva faderskapet. Frågor om rätt till underhåll, arv eller andra rättsverkningar av ett faderskapsförhållande faller således utanför förslaget. Den föreslagna lagen är avsedd att få generell tillämpning. I förhållande till de nordiska länderna gäller dock redan lagen (1979: 1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden. Den lagen avses förbli orubbad. De regler i lagförslaget som rör erkännande av utländska faderskapsavgöranden har därför begränsats till avgöranden som härrör från länder utanför Norden. Däremot är förslaget i övriga delar, dvs. såvitt avser frågor om behörighet och lagval, tillämpligt även i fall som har anknytning till ett nordiskt land. Lagförslaget är uppbyggt på följande sätt. Först behandlas frågor om uppkomsten av legala faderskapspresumtioner i äktenskap (1 §). Därefter kommer ett avsnitt med regler om fastställelse och hävande av faderskap (2-5 §§). Det tredje avsnittet handlar om giltigheten av utländska faderskapsavgöranden m.m. (6-12 §§). Slutligen följer vissa gemensamma bestämmelser (13-14 §§). I det följande presenteras huvudinnehållet i lagförslaget. Framställningen bygger på en systematik som skiljer sig något från den som kommer till uttryck i paragrafföljden.

Svensk domsrätt m.m.

Regler om svensk domsrätt i faderskapsmål finns i 3 § i lagförslaget. Dessa bestämmelser är gemensamma för talan om fastställelse av faderskap (positiv faderskapstalan), negativ faderskapstalan och talan om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande. Som samlingsbeteckning för de båda sistnämnda slagen av talan används i förslaget termen hävande av faderskap.

Sammanfaitning 1]

l jämförelse med de regler som har utbildats i hittillsvarande rättspraxis innebär de föreslagna bestämmelserna en hel del justeringar och preciseringar men knappast några genomgripande ändringar. Talan skall kunna tas upp av svensk domstofi första hand i det fall att barnet har hemvist i Sverige. Behörighet föreligger också om den man vars faderskap målet gäller har hemvist här, såvida han är svarande i målet. Vidare godtas i viss utsträckning svenskt medborgarskap som behörighetsgrund. Det krävs i den delen antingen att barnet, modern och mannen i fråga samtliga är svenska medborgare eller att barnet är svensk medborgare och för talan som kärande. Dessutom finns det en specialregel om behörighet när saken rör ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande som har godkänts av en svensk socialnämnd. Slutligen innehåller paragrafen en uppsamlingsbestämmelse som innebär att regeringen i enskilda fall kan ge tillåtelse till att ett faderskapsmål tas upp av svensk domstol, om det med hänsyn till barnets, moderns eller mannens anknytning till Sverige finns särskilda skäl för att talan prövas här. Närmast som en konsekvens av domsrättsreglernas utformning föreslås några smärre ändringar i de bestämmelser i 2 kap. föräldrabalken som reglerar svenska socialnämnders skyldighet att utreda faderskap och behörighet att medverka till en fastställelse av faderskapet genom erkännande. Förslaget går ut på att behörigheten också i den delen skall grundas i främst på barnets hemvist i landet.

Lagvalet

Bestämmelserna om tillämplig lag innebär att faderskapsfrågor som regel skall bedömas enligt lagen i den stat där barnet har eller vid den aktuella tidpunkten hade sitt hemvist. I denna del bryter förslaget tämligen radikalt med den nuvarande ordningen, bl.a. genom att reglerna i huvudsak grundas på domicilprincipen i stället för nationalitetsprincipen och genom att barnets egen anknytning i allmänhet blir avgörande i stället för föräldrarnas eller någon av föräldrarnas. De föreslagna reglerna torde i allt väsentligt vara ägnade att lösa de svårigheter som de hittills tillämpade lagvalsreglerna har gett upphov till. Det har dock inte varit möjligt att utforma alla lagvalsregler efter något enhetligt mönster. Delvis gör sig olika intressen och synpunkter gällande vid bedömningen av olika slags faderskapsfrågor. En viss differentiering av reglerna har därför synts nödvändig, och förslaget utgör till en viss grad ett resultat av kompromisser mellan olika principståndpunkter. Sålunda föreslås det i 1 §, som avser fall där barnets mor är eller har varit gift, att mannen i äktenskapet skall anses som barnets far om det följer av lagen i en stat där barnet vid födelsen fick hemvist eller blev medborgare. Den regeln bygger på en kombinerad (alternativ) tillämpning av domicil- och nationalitetspriciperna och innebär att en legal faderskapspresumtion som har uppkommit enligt någon av de båda angivna lagarna skall godtas här. Fick barnet vid födelsen hemvist i Sverige skall frågan dock alltid bedömas enligt svensk lag. I det fallet är barnets medborgarskap utan

således

betydelse. I 2 § behandlas frågor om fastställelse av faderskap genom erkännande

18 Sammanfattning

under medverkan av en svensk socialnämnd. Förutsättningarna för en sådan fastställelse skall i princip prövas enligt svensk lag. Även om den regeln formellt inte bygger på barnets hemvist, blir det i allmänhet barnets hemvistlag som tillämpas, eftersom socialnämndensbehörighet som regel är beroende av att barnet har hemvist i Sverige. Regeln modifieras av en bestämmelse om erkännandets form, som tar sikte på fall där mannens förklaring om erkännandet lämnas utomlands. Det är då tillräckligt om formföreskrifterna i den främmande statens lag har iakttagits. Regeln är fakultativ och inkräktar således inte på den möjlighet att i alla avseenden följa svensk lag som står till buds enligt huvudregeln. Enligt 4 § skall en talan om fastställelse av faderskap eller om hävande av en legal faderskapspresumtion prövas enligt lagen i den stat där barnet har sitt hemvist. Har barnet hemvist i Sverige blir således föräldrabalkens regler tillämpliga och annars motsvarande bestämmelser i den aktuella utländska hemvistlagen. Till skillnad från hittillsvarande svensk rättspraxis, där en tämligen skarp skillnad har gjorts mellan positiv och negativ faderskapstalan, är den föreslagna regeln gemensam för de båda typerna av mål. Som förut har nämnts kan en legal faderskapspresumtion enligt svensk lag under vissa förutsättningar hävas, utan rättegång, om det genom erkännande fastställs att en annan man är barnets far. Liknande regler finns i vissa utländska lagar. Det har synts naturligt att frågan om hävande av presumtionen i denna ordning skall bedömas enligt samma lag som en negativ faderskapstalan. Barnets hemvistlag vid tiden för fastställelsen bör således komma till användning. En särskild bestämmelse av den innebörden har tagits in i 4 §. Slutligen innehåller 5 § regler om lagvalet vid talan om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande. En sådan talan kan vara grundad antingen på att erkännandet är biologiskt oriktigt eller på att erkännandet som rättshandling är behäftat med en brist, t.ex. att mannen genom vilseledande har förmåtts att underteckna erkännandet. För båda typerna av fall föreslås som huvudregel att talan skall prövas enligt den lag som bestämmer fastställelsens giltighet i Sverige. Vilken lag det är framgår av andra regler, jämför 2 och 8 §§ i lagförslaget. Ogiltigförklaring får dock alltid ske med stöd av svensk lag om talan grundas på att den som har lämnat erkännandet inte är far till barnet.

Erkännande av utländska faderskapsdomar m.m.

Bestämmelser om erkännande av utländska faderskapsdomar finns i 6 och 7 §§. De ändrar väsentligt det hittillsvarande rättsläget genom att tillhandahålla det lagstöd som har ansetts nödvändigt för erkännande. Reglerna är dock begränsade till domar som innebär att faderskapet har fastställts eller hävts, dvs. domar varigenom en positiv eller negativ faderskapstalan eller en talan om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande har bifallits. Domar varigenom en sådan talan har ogillats lämnas således utanför regleringen. En lagakraftvunnen utländsk dom av det slag som avses i 6 § föreslås skola erkännas här under förutsättning att den utländska domstolen har varit

behörig. Den frågan skall som huvudregel avgöras med motsvarande

tillämpning av bestämmelserna i 3 § om svenska domstolars behörighet.

Sammanfattning 19

Exempelvis skall den utländska domstolen anses ha varit behörig om barnet vid den aktuella tidpunkten hade hemvist i den främmande staten, på samma sätt som en svensk domstol enligt 3 § är behörig när barnet har hemvist här i landet. Under vissa omständigheter skall den utländska domstolens behörighet godtas även om det inte har förelegat någon sådan anknytning till det främmande landet som krävs i 3 §. Enligt 7 § skall den utländska domen i vissa fall vägras erkännande, fastän de i 6 § föreskrivna villkoren är uppfyllda. Dessa undantag avser bl.a. fall där svaranden inte har haft rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska rättegången och vissa situationer där domen strider mot en annan här i landet giltig dom eller fastställelse av faderskap i annan form.

Sápörsmålet om erkännande av en utländsk faderskapsdom är av betydelse

för många olika ändamål och kan dyka upp inför svenska domstolar och andra myndigheter i en rad olika sammanhang. Normalt får frågan bedömas av den myndighet som i varje särskilt fall kommer i kontakt med den. Det rör sig då om prejudiciella ställningstaganden som inte blir juridiskt bindande utöver det aktuella målet eller ärendet. Lagförslaget innehåller dock i 10 § bestämmelser som öppnar möjlighet att få frågan avgjord en gång för alla genom ett beslut av Svea hovrätt, som meddelas i ett särskilt exekvaturförfarande. Hovrättens prövning av domen kan enligt förslaget begäras inte bara av parterna i faderskapsmålet utan i vissa fall också av den svenska myndighet inför vilken frågan om erkännande av domen uppkommer i ett j konkret ärende. Exekvaturförfarandet är inte i något fall obligatoriskt i den meningen att andra myndigheter än Svea hovrätt skulle vara förhindrade att självständigt pröva frågan. Reglerna om utländska domar kompletteras i 11 § av bestämmelser om litispendensverkan av en utländsk rättegång om faderskapet. Som huvudregel föreskrivs att en sådan rättegång utgör hinder mot att en senare väckt talan om faderskapet prövas av svensk domstol, om det kan antas att den blivande domen i den utländska rättegången kommer att bli giltig här i landet. Undantagsvis skall talan dock kunna prövas om det finns särskilda skäL

Giltigheten av utländska faderskapsfastställelser genom erkännande

Bestämmelser om giltigheten i Sverige av utländska fastställelser av faderskap som har skett genom erkännande finns i 8 och 9 §§. Dessa regler bygger på grundtanken att en frivilligt företagen rättshandling av det slag som ett faderskapserkännande utgör inte utan tungt vägande skäl bör frånkännas giltighet här i landet. Innehållet i reglerna är därför präglat av en liberal anda. Reglerna i 8 § har närmast utformats efter mönster från den konvention i ämnet som nyligen har utarbetats inom Internationella civilståndskommissionen. De innebär att en utländsk fastställelse av nämnda slag skall godtas här om den är giltig enligt lagen i en stat där barnet eller mannen hade hemvist eller där någon av dem var medborgare vid tiden för erkännandet. Det är således tillräckligt att fastställelsen uppfyller de krav som föreskrivs i någon av flera alternativt angivna lagar. I fråga om erkännandets formtillkommer som ytterligare ett alternativ att det är tillräckligt om formföre-

20 Sammanfattning

skrifterna i lagen i den stat där erkännandet lämnades har iakttagits. Vissa undantag föreskrivs i 9 §. Enligt den paragrafen skall den utländska fastställelsen inte godtas i vissa fall där den strider mot ett annat här i landet giltigt faderskapsavgörande och inte heller om erkännandet är uppenbart oriktigt.

Övriga regler

Bland övriga bestämmelser i lagförslaget kan nämnas ordre publicförbehålleti 14 §. Det förbehållet innebär att en bestämmelse i en utländsk lag inte får tillämpas och att ett utländskt avgörande inte gäller i Sverige, om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att tillämpa bestämmelsen eller att erkänna avgörandet. Förbehållet är således gemensamt för de delar av lagförslaget som avser lagvalet och giltigheten av utländska faderskapsavgöranden. Slutligen föreslås ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser samt vissa följdändringar dels i föräldrabalken, dels i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap.

Lagförslag

1 Förslag till

Lag om internationella faderskapsfrågor

Härigenom föreskrivs följande.

Faderskap omedelbart på grund av lag 1 § Om ett barns mor är eller har varit gift, skall mannen i äktenskapet anses som barnets far, om det följer av lagen i en stat där barnet vid födelsen fick hemvist eller blev medborgare. Fick barnet vid födelsen hemvist i Sverige, skall frågan dock alltid bedömas enligt svensk lag.

Fastställelse och hävande av faderskap 2 § Ett faderskap kan fastställas genom erkännande under medverkan av en svensk Socialnämnd, om nämnden är skyldig att utreda faderskapet enligt 2 kap. 1 eller 9§ föräldrabalken. Förutsättningarna för fastställelsen prövas enligt svensk lag. Har erkännandet lämnats utomlands, skall det anses giltigt till formen också om det uppfyller formföreskrifterna i den främmande statens lag.

3§ Mål om faderskap får tas upp av svensk domstol, 1. om barnet har hemvist i Sverige, 2. om barnet, modern och den man eller de män vars faderskap målet gäller är svenska medborgare, 3. om barnet är svensk medborgare och för talan som kärande, 4. om talan förs mot en eller flera män som har hemvist i Sverige, av ett faderskapserkännande som har 5. om saken rör ogiltigförklaring godkänts av en svensk socialnämnd, 6. om i annat fall än som avses i 1-5 regeringen eller den myndighet som bestämmer med hänsyn till barnets, moderns eller mannens regeringen anknytning till Sverige finner särskilda skäl att tillåta prövning av målet här i landet. En ändring av de omständigheter som grundar behörighet enligt första inte att målet prövas, om ändringen inträffar sedan talan stycket 1-4 hindrar har väckts.

22 Lagförslag

4ŧ En_ talan om fastställelse av faderskap eller om hävande av ett faderskap

som gäller enligt 1§ prövas enligt lagen i den stat där barnet har sitt

hemvist.

Ett faderskap som gäller enligt 1 § skall anses hävt genom en fastställelse att en annan man är barnets far, om fastställelsen har sådan verkan enligt lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist vid tiden för fastställelsen.

5§ Har ett faderskap fastställts genom erkännande, prövas en talan om ogiltigförklaring av erkännandet enligt den eller de lagar som bestämmer fastställelsens giltighet här i landet. Ogiltigförklaring får dock alltid ske med stöd av svensk lag, om talan grundas på att den som har lämnat erkännandet inte är far till barnet.

Giltigheten av utländska faderskapsavgöranden m. m.

6 § En lagakraftvunnen utländsk dom varigenom ett faderskap har fastställts eller hävts gäller i Sverige, om domen har meddelats av en domstol som var behörig med motsvarande tillämpning av 3 § eller om det annars med hänsyn till en parts hemvist eller medborgarskap eller annan anknytning fanns skälig anledning att talan prövades i den främmande staten.

7 § Domen gäller dock inte i Sverige, 1. om svaranden, i fall där han eller hon inte har gått i svaromål, inte har fått kännedom om den väckta talan i tillräcklig tid för att svara i saken, eller om svaranden annars inte har fått rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska rättegången, 2. om domen strider mot en svensk dom eller mot en här i landet giltig utländsk dom i en rättegång som började tidigare än den andra rättegången, 3. om domen strider mot en här i landet giltig fastställelse av faderskap i annan form än genom dom och den fastställelsen har skett innan rättegången började, 4. om en rättegång om faderskapet pågår i Sverige, eller om en tidigare

inledd

rättegång om faderskapet pågår utomlands och den rättegången kan antas leda till en dom som gäller här, 5. i fall som avses i 14 §.

8§ En utländsk fastställelse av faderskap genom erkännande i gäller Sverige, om den är giltig enligt lagen i en stat där barnet eller den som har lämnat erkännandet hade

hemvist eller där någon av dem var medborga-

re. Erkännandet skall anses giltigt till formen också om det uppfyller formföreskrifterna i lagen i den stat där erkännandet lämnades.

9§ Fastställelsen gäller dock inte i Sverige, 1. om den strider mot en här i landet giltig dom i en rättegång som började innan fastställelsen skedde, 2. om den strider mot en tidigare, här i landet fastställelse av giltig faderskap i annan form än genom dom,

3. om det i Sverige eller utomlands

pågår en rättegång om faderskapet

liagförslag

som har börjat innan fastställelsen skedde och som kan antas leda till en här i landet giltig dom, 4. om erkännandet är uppenbart oriktigt, 5. i fall som avses i 14 §.

10§ Efter ansökan av någon av parterna prövar Svea hovrätt om en dom som avses i 6§ skall gälla i Sverige. Uppkommer en sådan fråga inför en annan svensk än domstol, får även myndigheten begära myndighet hovrättens prövning av domen om den anser det nödvändigt. Innan hovrätten prövar frågan skall sökandens motpart få tillfälle att yttra om det kan ske. Har hovrättens prövning begärts av en sig över ansökningen, myndighet, gäller detsamma var och en som har varit part i den utländska rättegången.

Väcks vid en svensk domstol talan om faderskapet till ett barn men ll§ utomlands, skall talan avvisas eller pågår redan en rättegång om faderskapet vilande i väntan dom i den utländska förklaras på lagakraftvunnen rättegången, om det kan antas att domen blir giltig här i landet. Talan får dock prövas om det finns särskilda skäl.

till Danmark, Finland, Island 12§ I stället för 6-11 §§ gäller i förhållande av nordiska faderskapsavgöoch Norge lagen (1979:1001) om erkännande randen.

Gemensamma bestämmelser

13 § Beror prövningen av en fråga enligt denna lag på någons hemvist eller vid en viss tidpunkt och är han eller hon då avliden, avgörs medborgarskap vid tiden för dödsfallet. frågan med hänsyn till förhållandena Gäller frågan barnets hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och är barnet då ännu inte fött, är i stället moderns hemvist eller medborgarskap vid den tidpunkten avgörande.

i en utländsk och ett utländskt 14 § En bestämmelse lag får inte tillämpas vara uppenbart oförenligt med avgörande gäller inte i Sverige, om det skulle att tillämpa bestämmelsen eller att grunderna för den svenska rättsordningen erkänna avgörandet.

1. Denna lag träder i kraft den 2. Bestämmelserna i 1 § tillämpas inte om barnet är fött före ikraftträdandet. av 3. Vad som föreskrivs i 4 § andra stycket gäller även om fastställelsen den andre mannens faderskap har skett före ikraftträdandet. 4. Bestämmelserna i 6-9 §§ tillämpas även på en dom som har meddelats före ikraftträdandet och på en fastställelse som dessförinnan har skett genom erkännande. Var domen eller fastställelsen giltig i Sverige vid ikraftträdandet, gäller den fortfarande. Domen eller fastställelsen gäller inte här i landet, om den strider mot en annan dom eller fastställelse i annan form än genom dom som gällde här vid ikraftträdandet.

24 Lagförslag

2 Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken dels att 2 kap. 1, 2 och 9§§ och 3 kap. 3§ skall ha nedan angivna lydelse , dels att rubriken närmast före 3 kap. 1 § skall lyda ”Mål om hävande av faderskap.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 1 §2 Skall ej enligt 1 kap. 1 § viss man Skall inte enligt 1 kap. 1 § en viss anses som barns fader, det man åligger anses som barnets far, åligger socialnämnden att försöka utreda det socialnämnden att försöka utre-

vem som är fader till barnet och sörja da vem som är far till barnet och

för att faderskapet fastställes, om för att sörja faderskapet fastställs, den som har vårdnaden om barnet är om barnet har hemvist i Sverige eller kyrkobokförd i riket eller vistas här om i annat fall vårdnadshavaren eller om i annat fall vårdnadshavabegär det och barnet är svensk medren begär det och barnet är svensk borgare. medborgare.

2§3 Uppgift enligt 1§ åvilar social- Uppgift 1 § åligger socialenligt nämnden i den kommun där den som nämnden i den kommun där barnet har vårdnaden om barnet är kyrko- är Är barnet inte kyrkobokfärt. bokförd. Är vårdnadshavaren ej kyrkobokfört i landet, åligger uppgifkyrkobokförd i riket, åvilar uppgif- ten socialnämnden i den kommun ten socialnämnden i den kommun där barnet vistas eller, om barnet inte där han vistas eller, om han ej vistas i vistas här, socialnämnden i Stockriket, socialnämnden i Stockholm. holm.

9§4 Skall viss man 1 kap. 1§ enligt Skall en viss man enligt 1 kap. 1 §

anses som barns fader och är vård- anses som barnets och har barnet far

nadshavare för barnet kyrkobokförd hemvist här eller är det svensk mediriket eller vistas vårdnadshavare här skall om borgare, socialnämnden, eller är barnet svensk medborgare, vårdnadshavaren eller av någon skall socialnämnden, om vårdnads- vårdnadshavarna eller mannen behavare eller mannen begär det och utregär det och det anses lämpligt, 1Balken omtryckt

det finnes utreda om annan lämpligt, da om någon annan man kan vara far

1978:853. man kan vara till barnet. till barnet.

fader

2 Senaste lydelse Beträffande utredningen skola 2-6 [fråga om utredningen tillämpas 1981:26. och 8 §§ äga motsvarande tillämp- 2-6 och 8 §§. Utredningen får läggas 3 Senaste lydelse ning, varvid dock vad som sågs i 2 § ner, om det föreligger skäl som anges 1981:26. om vårdnadshavare skall m0gälla i 7 § första stycket 1 eller 4 eller om

“Senaste lydelse dern, när vårdnaden om barnet utö- det annars anses lämpligt.

1981:26. vas gemensamt av henne och man-

Lagförslag l 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse nen. Utredningen får läggas ned, om det föreligger skäl som anges i 7§ första stycket 1 eller 4 eller det

annars finnes lämpligt.

Talan mot socialnämnds beslut att Talan mot socialnämnds beslut att icke påbörja utredning enligt denna inte påbörja utredning enligt denna paragraf eller att lägga ned påbörjad paragraf eller att lägga ner en påbörutredning föres hos länsstyrelsen jad utredning förs hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten beslut förs talan hos kammarrätten genom besvär. genom besvär.

3 kap.

Talan som avses i 1 eller 2§ får Talan som avses i 1 eller 2§ får väckas vid rätten i den ort där barnet väckas vid rätten i den ort där barnet har sitt hemvist eller, om det har har sitt hemvist eller, om det har avlidit, vid den rätt som har att avlidit, vid den rätt som har att ta upptaga tvist om arv efter barnet. upp tvist om arv efter barnet. Finns Målet upptages av Stockholms tings- det inte någon annan behörig domrätt, om ej annan behörig domstol stol, tas målet upp av Stockholms finns. tingsrätt. Detsamma gäller en talan enligt 1 kap. 4§ tredje stycket om att ett faderskapserkännande saknar verkan mot den som har lämnat det.

Denna lag träder i kraft den

26 Lagförslag

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning_ m. m. vid utredning av faderskap

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap* skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I mål om faderskap enligt 3 kap. l mål om förklaring att en viss man

föräldrabalken kan rätten, där det inte är far eller om fastställande av

yrkas av part eller eljest finnes erfor- faderskap kan rätten på yrkande av derligt, förordna att blodundersök- någon av parterna eller annars när ning eller annan undersökning det är behövligt förordna om blodunrörande ärftliga egenskaper, som dersökning eller någon annan underkan ske utan nämnvärt men, skall sökning rörande ärftliga egenskaper äga rum med avseende på modern som kan ske utan nämnvärt men. och barnet samt, såvitt angår mål om Förordnandet kan avse modern, förklaring att viss man ej är fader, barnet och den man eller de män som mannen i äktenskapet och, i mål om är parter i målet. Förekommer anledfastställande av faderskap, man mot ning till antagande att någon annan vilken talan föres. Förekommer man har haft samlag med modern anledning till antagande att annan under tid då barnet kan vara avlat, haft samlag med modern under tid kan förordnandet avse också dendå barnet kan vara avlat, får förord- ne. nande om undersökning avse jämväl honom. Innan förordnande meddelas, skall den som förordnandet skulle avse beredas tillfälle att yttra sig. 1 Lagen omtryckt 1982:1060. Denna lag träder i kraft den

I

Inledning

1 Utredningsuppdraget

Idirektiven för utredningen, som gavs den 15 november 1979 (Dir 1979: 134), anförde dåvarande departementschefen, statsrådet Winberg, inledningsvis följande.

I svensk rätt regleras frågor om faderskap till barn i föräldrabalken. Faderskapet till ett barn fastställs antingen direkt på grund av lageller genom erkännande eller dom. Är modern gift vid barnets födelse, skall mannen i äktenskapet anses vara far till barnet. Denna s. k. faderskapspresumtion kan emellertid brytas genom att en domstol förklarar att mannen inte är far till barnet. För att en sådan förklaring skall kunna ges måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. Presumtionen kan också brytas utan domstols medverkan, om en annan man erkänner faderskapet samt mannen i äktenskapet och modern godkänner detta erkännande. Om den nyss återgivna presumtionsregeln inte är tillämplig, fastställs faderskapet genom erkännande eller dom. Vissa formkrav mäste vara uppfyllda för att ett erkännande skall vara giltigt. När faderskapet skall fastställas genom dom, skall rätten förklara mannen vara far till barnet, om han har haft samlag med modern under en tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att han är far till barnet. Om det skulle visa sig att ett faderskapserkännande är felaktigt, skall domstol på talan förklara att erkännandet saknar verkan mot mannen. Om en faderskapsfråga som aktualiseras här i landet har anknytning till något annat land kan även utländsk rätt samt utländska domar och andra faderskapsfastställelser få betydelse. F. n. saknas i vårt land lagregler som anger hur internationella faderskapsfrågor skall behandlas. Den domstolspraxis som förekommer är delvis oklar. Osäkerhet råder sålunda om vilken behörighet svensk domstol har att ta upp och avgöra internationella faderskapsmål och om vilket lands faderskapsregler som skall tillämpas. Utländska faderskapsdomar gälleri allmänhet inte i Sverige, och det är inte helt klarlagt vilken verkan utländska faderskapserkännanden har i vårt land. Det finns därför otvivelaktigt behov av lagregler på området. Detta behov har ökat i takt med den tilltagande rörligheten över gränserna. Ett steg till en lagreglering har nyligen tagits genom det förslag till lag om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden som har lagts fram i prop. 1979/8015 och som f. n. prövasi riksdagen. [propositionen föreslås att en faderskapsdom som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge skall gälla även i Sverige. Också en fastställelse av faderskap genom erkännande skall gälla här i landet, om fastställelsen har skett i något av de andra länderna.

Här bör inskjutas att det i propositionen framlagda lagförslaget sedermera antogs av riksdagen (rskr 1979/80:47). Till följd härav utfärdades lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden, vilken trädde i kraft den 1 januari 1980.

28 Utredningsuppdraget

Departementschefen fortsatte:

Enligt min mening bör lagstiftningsarbetet på området gå vidare med sikte på att få till stånd en mera allmän reglering av de internationellt privat- och processrättsliga frågorna rörande faderskap till barn. Riksdagen har också, främst med avseende på lagvalsfrågan, begärt en utredning om lagstiftning i ämnet (LU 1978/79:4 rskr 28), och en sådan utredning har förutskickats i propositionen om nordiska faderskapsavgöranden. Denna utredning bör nu komma till stånd. Den bör omfatta både frågan om svensk domstols behörighet i faderskapsmål, spörsmålet om vilket lands lag som skall tillämpas beträffande faderskap samt frågan om giltigheten här i landet av utländska faderskapsdomar och fastställelser av faderskap i annan form.

I fortsättningen gick departementschefen närmare in på var och en av de angivna frågorna. Dessa delar av direktiven återges längre fram i betänkandet, i de olika avsnitt där respektive frågor behandlas. En sak, som påverkar utredningsuppdragets omfattning, bör dock nämnas redan här. I anslutning till spörsmålet om svensk domstols behörighet i faderskapsmål påpekas dett att föräldrabalken i 2 kap. innehåller bestämmelser om barnavårdsnämndens (numera socialnämndens) medverkan vid fastställelse av faderskap och i 3 kap. vissa bestämmelser om rättegången i faderskapsmål. Det anges att utredaren särskilt får överväga frågan om en samordning av dessa regler med de bestämmelser om svensk domstols behörighet som utredaren föreslår. Till sist berörs i direktiven vissa frågor om internationellt samarbete. Departementschefen anförde i den delen följande.

Sverige är f. n. inte bundet av några internationella överenskommelser såvitt gäller frågorna om svenska domstolars behörighet och om tillämplig lag i faderskapsmål. Vi är således i princip oförhindrade att fritt utforma svenska internationellrättsliga regler på dessa områden. Som jag tidigare har varit inne på kan det dock leda till olägenheter för barn med anknytning också till andra länder, om våra regler utformas på ett sådant sätt att svenska faderskapsavgöranden inte godtas i vissa andra stater Det är uppenbart att risken för olägenheter av detta slag endast kan undanröjas genom ett samarbete med andra länder. Erforderliga svenska lagregler bör därför i görligaste mån grunda sig på internationella överenskommelser. Förutsättningarna för att under den närmaste tiden få till stånd konventioner på det aktuella området måste emellertid bedömas som små. Jag kan nämna att ämnet aktualiserades vid trettonde sessionen med Haagkonferensen för internationell privaträtt år 1976. Man kom vid det tillfället fram till att det åtminstone inte då var lämpligt att ta upp ämnet på konferensens arbetsprogram. Som skäl anfördes bl. a. att synen på hithörande spörsmål skilde sig ganska mycket mellan olika stater, att den materiella lagstiftningen var under revision i många länder och att olika delproblem inom komplexet var föremål för konventionsreglering eller studier inom Commission internationale de létat civil. Även om det alltså inte är sannolikt att några konventionslösningar är att vänta inom den närmaste framtiden, bör utredaren naturligtvis med uppmärksamhet följa det fortsatta arbetet inom olika internationella organ. Utredaren bör också studera de lösningar på de aktuella problemen som har valts i andra länder. Den omständigheten att det internationella arbetet på området fördröjs eller inte leder till något resultat bör inte hindra utredaren att fullfölja sitt uppdrag i vanlig ordning. Det är vidare angeläget att utredaren samråder med företrädare för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna eller de motsvarande kommittéer som kan 1 Se de delar av direktikomma att tillsåttas där. Härvid måste bl. a. uppmärksammas frågan hur de regler som ven som återges nedan utredaren kommer att föreslå skall samordnas med den redan föreslagna lagen om i avsnitt 4.4.2. erkännande av nordiska faderskapsavgöranden.

2 Utredningsarbetet

I enlighet med direktiven har vi följt arbetet inom olika internationella organ som .är verksamma på det internationellt-privaträttsliga området, främst Haagkonferensen för internationell privaträtt, Europarådet och den internationella civilståndskommissionen (Commission internationale de Pétat civil- CIEC). Någon konvention om den internationella faderskapsrätten i dess helhet föreligger inte och planeras inte heller inom något av dessa organ. Däremot har man inom CIEC utarbetat ett par konventioner som rör särskilda delar av ämnet. Den intressantaste av dem är 1980 års konvention om frivilligt erkännande av barn utom äktenskap. vilken i stor utsträckning har använts som förebild för vårt lagförslag i den del som gäller fastställelse av faderskap genom erkännande (se avsnitten 11.2.3 och 13.3.3.1). Vidare kan antecknas ett par Haagkonventioner i angränsande ämnen, vilka i viss mån har påverkat innehållet i vårt förslag i Iagvalsdelen. Det gäller 1956 och 1973 års konventioner om tillämplig lag på underhållsförpliktelser. En samlad redogörelse för det internationella samarbetet på området lämnas i avsnitt 4.1.1. Även om internationella konventioner sålunda har spelat en viss roll för vårt arbete, är det förslag till lagstiftning som vi lägger fram inte direkt knutet till några konventioner. Det synes ingalunda uteslutet att ett mer utvecklat konventionsmässigt samarbete på den internationella faderskapsrättens . område så småningom kan komma till stånd i Europa, men sannolikt är det här fråga om en utveckling på tämligen lång sikt. De reformer vi föreslår för svensk rätts del torde åtminstone i huvudsak få bedömas som så angelägna att det inte gärna kan komma i fråga att vänta på resultaten av ett sådant samarbete. Däremot har vi ansett det angeläget att föreslå regler som, förutom att tillgodose de intressen som gör sig gällande från svensk synpunkt, i stort sett är internationellt gångbara och kan antas ha framtiden för sig. Vi har därför i stor utsträckning beaktat de lösningar på hithörande frågor som förekommer i utländsk rätt och i synnerhet tagit intryck av de utvecklingstendenser som kan skönjas i modern europeisk lagstiftning och nyare lagförslag och praxis på området. För bedömningen av de internationellrättsliga frågorna är det vidare oundgängligen nödvändigt med en viss kännedom om de internrättsliga regler som man kommer i kontakt med. Vi har därför företagit vissa komparativa studier av den interna faderskapsrätten i en rad rättssystem. Redogörelser för dessa undersökningar lämnas på skilda ställen i betänkan-

30 Utredningsarbetet

det. De har till syfte att i kortfattad form ge en överblick av de huvudtyper av regler och lösningar som förekommer, däremot inte att ge detaljerade upplysningar - av det slag som kan behövas vid tillämpning av utländsk rätt i ett konkret fall- om innehållet

i det ena eller andra landets regler. Ändringar

i utländsk lagstiftning som har skett efter årsskiftet 1982/83 har i allmänhet inte kunnat beaktas. Vad särskilt angår det nordiska samarbetet, har vi vid besök i respektive huvudstäder haft överläggningar med företrädare för de danska, finska och norska Till justitiedepartementen. en del har dessa överläggningar rört förhållandet och samordningen mellan vårt och den redan lagförslag genomförda gemensamma lagstiftningen om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden. I övrigt är frågan om lagstiftning om internationella faderskapsfrågor f. n. inte aktuell i de andra nordiska länderna. En

anledning till det är att det i dessa länder i viss utsträckning redan- finns

skrivna regler, delvis av nyare datum, om domsrätt och lagval i faderskapsmål (se avsnitten 4.3.1.1 och 4.3.2.2). Inte heller i den mån sådana regler saknas synes hithörande frågor ha gett upphov till några större problem i praxis, i vart fall inte alls i samma grad som i Sverige. Det har mot denna bakgrund inte varit möjligt att få till stånd samnordiska förslag till lagstiftning på området. Vi har emellertid vid överläggningarna fått värdefulla synpunkter till hjälp i vårt arbete. Även utan någon formell samordning innebär det lagförslag vi lägger fram för svensk rätts del i sak i hög grad ett närmande till de - sinsemellan visserligen inte enhetliga- som intas i de andra ståndpunkter nordiska länderna. Slutligen har vi under arbetets gång haft talrika kontakter med och samlat in en hel del material från olika svenska myndigheter, särskilt domstolar, socialnämnder och folkbokföringsmyndigheter, som kommeri beröring med internationella faderskapsfrågor på fältet”. Syftet med detta har från vår sida varit att få en säkrare uppfattning om vilka problem som uppkommer och hur de löses i praktiken än vad som är möjligt enbart genom ett studium av tryckt material. Dessa undersökningar redovisas inte särskilt i betänkandet men har varit av stor betydelse för framväxten av vårt lagförslag.

H och

Legala faderskapspresumtioner

fastställelse av dom

faderskap genom

-

3 en komparativ Internrättsliga regler

översikt

3.1 av

Uppkomsten legala faderskapspresumtioner

3.1.1 Presumtioner grundade på moderns äktenskap

När barnets mor är gift gäller enligt en allmänt erkänd rättsgrundsats en presumtion för att mannen i äktenskapet är barnets far (pater is est quem nuptiae demonstrant). I många utländska lagar uttrycks detta så att barnet är fött i äktenskap eller har äkta börd (legitimacy, filiation légitime, eheliche Abstammung). Dessa termer - och deras motsatser: barn utom äktenskap och utomäktenskaplig börd (illegitimacy, filiation illégitime eller filiationnichteheliche eller uneheliche naturelle, aussereheliche, Abstammung) används inte längre i svensk lag. Isak innebär det dock inte någon skillnad vid av själva faderskapsfrågan. Också i svensk rätt grundar bedömningen moderns äktenskap en legal presumtion för att hennes man är far till barnet (1 kap. 1§ FB). Vad angår de närmare förutsättningarna för presumtionens uppkomst, finns det en hel del skillnader mellan olika rättsordningar. Dessa skillnader avser i allmänhet någon av följande punkter. (a) Behandlingen av fall där barnet har fötts under äktenskapet men avlats dessförinnan. Den vanligaste ståndpunkten är numera att den legala faderskapspresumtionen uppkommer så snart barnet är fött under äktenskapet och att presumtionen således gäller i här aktuella fall. Det är regeln i svensk och annan nordisk rätt. Enligt en annan uppfattning, som exempelvis kommer till uttryck i vissa utländska lagar, krävs det däremot i princip att barnet kan ha avlats under äktenskapet. Faderskapspresumtionen omfattar därför inte barn som är födda inom en kortare, vanligen i lag bestämd tid

(ofta 180 dagar) från äktenskapets ingående*

Skillnaden mellan dessa båda principståndpunkter är dock inte så stor som den kan synas. På den ena sidan brukar regler av den mera restriktiva typen nämligen vara försedda med undantag som innebär att faderskapspresumtionen i vissa fall gäller, fastän barnet är fött inom den angivna tiden från äktenskapets ingående. Det är särskilt vanligt när mannen i äktenskapet på ett eller annat sätt har gett till känna att han betraktar barnet som sitt. Och på den andra sidan brukar presumtionen, i lagar där den i princip omfattar även barn som är avlade före äktenskapet, ha svagare verkan i dessa fall än annars. Det tar sig uttryck på så sätt att presumtionen gäller bara intill dess den i viss bestrids (se avsnitt 3.2.1.3). 1 Se Krause s. 17-19. ordning

32 regler - en komparativ översikt

Internrättsliga

(b) Fall där barnet har avlats under hemskillnadstid eller faktisk särlevnad. I

många länder finns det regler, jämförliga med de bestämmelser om hemskillnad som tidigare fanns i svensk rätt, av innebörd att en domstol eller

annan myndighet under vissa omständigheter kan eller skall

bevilja separation i äktenskapet eller bekräfta en av makarna träffad överenskommelse om separation. I sådana länder är det vanligt att någon faderskapspresumtion inte gäller när barnet har avlats under separationstiden, även om det är fött under äktenskapet? Med separationstid jämställs ofta annan tid varunder makarna har levt åtskilda, särskilt om ett provisoriskt beslut om hävande av samlevnaden har meddelats av behörig myndighet i ett mål om

separation eller skilsmässa. Här kan också nämnas bestämmelser av en typ

som finns bl. a. i fransk rätt och som innebär att mannen i äktenskapet inte presumeras vara far till ett barn som har anmälts till och skrivits in i civilståndsregistret utan angivande av mannens namn och som åtnjuter ”possession d”état” endast i förhållande till modern? Med det sistnämnda menas ungefär att barnet varaktigt har vistats hos modern och inte hos mannen samt rent faktiskt har ställning, behandlas och anses som barn utom

äktenskap. I praktiken är dessa bestämmelser av betydelse väsentligen i fall

där makarna lever åtskilda utan att någon domstol har beslutat om det och där särlevnaden har varat så länge att barnet måste ha avlats under den tiden. I svensk lag liksom i många utländska lagar saknas direkt motsvarighet till det slags inskränkningar i faderskapspresumtionens tillämplighet som har berörts här. I gengäld kan presumtionen vanligen brytas om det bevisas att makarna har levt åtskilda under den tid då barnet kan vara avlat (se avsnitt 3.2.1.3). (c) Fall där barnet har fötts efter äktenskapets upplösning. Den legala faderskapspresumtionen gäller i varierande utsträckning också för barn som är födda efter det att moderns äktenskap har upplösts. I det stora flertalet rättsordningar begränsas regelns tillämplighet till fall där barnet kan ha avlats innan äktenskapet upplöstes (eller eventuellt före den tidigare dag då samlevnaden mellan makarna hävdes). I detta liksom i andra sammanhang där konceptionstiden är av betydelse utgår man i de flesta främmande länder från en i lag bestämd konceptionstid, som i allmänhet omfattar minst 180 dagar och högst 300 ä 310 dagar eller tio månader. Faderskapspresumtionen kommer följaktligen inte att gälla när barnet är fött längre tid efter äktenskapets upplösning än vad som motsvarar den maximala konceptionstiden. En friare bedömning anläggs i svensk rätt, som saknar legala regler om beräkningen av konceptionstiden. Detsamma är fallet i annan nordisk rätt 2 T. ex. DANMARK: liksom t. ex. i engelsk rätt. BL §2 st. 2, FRANK- På sina håll sträcker sig tillämpningen av faderskapspresumtionen i nu RIKE: CC art.

313._ berörda fall väsentligt längre än vad som kan anses vara normalt. Extrema

?Franska CC art. 313-1, exempel på det kan hämtas från vissa skolor inom den islamska rätten. Det jfr La ñliation s. 99-103. förekommer där att man räknar med konceptionstider som biologiskt är helt Om begreppet possession détat se CC art. orealistiska, t. ex. två eller fyra år eller ännu mer, vid bedömningen av om 311-1, 311-2, 311-3 och mannen i det upplösta äktenskapet skall anses som barnets farf* 321, jfr La ñliation s. På andra sidan finns det också regler som innebär att faderskapspresum- 49-62. tionen får ett snävare tillämpningsområde än vanligt. Ett närliggande 4 Se Kohler s. 76-79. exempel är den svenska bestämmelsen i ämnet, l kap. 1 § FB i dess år 1976

Internrättsliga regler - en komparativ översikt 33

ändrade lydelse. Enligt den bestämmelsen gäller faderskapspresumtionen

om modern är änka och barnet födes inom sådan tid efter mannens död att

det kan vara avlat dessförinnan”, men inte i något fall där barnet är fött efter

skilsmässa i moderns äktenskap. Samma begränsning av presumtionens

räckvidd har nyligen genomförts i Finland och Norge.5 I övrigt tycks det

emellertid hittills inte finnas någon motsvarighet till den svenska regeln. I

allmänhet gäller presumtionen således i samma utsträckning när modern vid

tiden för barnets födelse är frånskild som när hon är änka.

(d) Presumtionskonflikter vid moderns omgifte. Om barnets mor har gift

om sig kort efter det tidigare äktenskapets upplösning, kan motstridiga

faderskapspresumtioner uppkomma för ett barn som är fött efter omgiftet

men ändå så tidigt att det kan vara avlat medan det föregående äktenskapet

bestod. Svensk lag ger visserligen inte utrymme för någon presumtionskon-

flikt i dessa fall. Ty när modern vid tiden för barnets födelse är omgift ger det inte upphov till någon faderskapspresumtion som skulle tidigare äktenskapet 5 FINLAND: 2 § FL,

kunna konkurrera med den som gäller på grund av det nya äktenskapet? I NORGE: BL § 3.

utländska lagar är reglerna däremot i allmänhet utformade så att båda 53e 1 kap. 1 § FB och

presumtionerna formellt kan bli tillämpliga samtidigt. Åtskilliga lagar Walin s. 24-25, 28-29.

innehåller också uttryckliga bestämmelser om hur sådana konflikter skall 7 T. ex. VÄSTTYSK-

lösas. Vanligen ger dessa regler företräde åt den presumtion som pekar på LAND: BGB § 1600 st.

mannen i det nya äktenskapet.7 I sak stämmer den lösningen överens med 1, ÖSTTYSKLAND:

FGB §54 st. 5. vad som gäller enligt svensk rätt. En skillnad gentemot svensk rätt är dock att utländska att den på det tidigare äktenskapet 8T. ex. VÄSTTYSKlagar ofta också föreskriver LAND: BGB § 1600 st. grundade presumtionen automatiskt träder i kraft om den andra presumtio- 2, ÖSTTYSKLAND: nen hävs.8 På det sättet får den presumtion som härrör från det upplösta FGB §63 st. 2. äktenskapet subsidiärt en roll att spela. Det förekommer också regler som 9 Se t. ex. art. 1467 i innebär att denna presumtion generellt eller i vissa fall skall ha företräde den grekiska civillagboframför presumtionen i det nya äktenskapet? ken. Enligt den bestäm-

(e) Ogiltigt äktenskap. Enligt svensk lag uppkommer det inte någon melsen skall mannen i om moderns äktenskap är en nullitet. Det enda fall det tidigare äktenskapet faderskapspresumtion anses som barnets far där det kan inträffa är enligt svensk lag om äktenskapet har ingåtts i strid med ,om barnet är fött inom vissa väsentliga formföreskrifter (se 4 kap. 9 § GB). Andra brister medför 270 dagar från upplösskall anses eller kunna förklaras och inte i något fall att äktenskapet ogiltigt ningen av det äktenska-

påverkar inte faderskapspresumtionens uppkomst. Exempelvis gäller pre- pet (när saken inte kom-

sumtionen sätt vid tvegifte, som enligt svensk lag bara utgör en pliceras av omgifte gäller på vanligt presumtionen för bam grund för skilsmässa (11 kap. 5§ GB). födda inom 300 dagar De flesta främmande rättsordningar ger ett betydligt större spelrum för från äktenskapets upp-

ogiltighetspåföljder när äktenskapet är behäftat med en eller annan brist. Ett lösning, se civillagboken kan sålunda vara ogiltigt inte bara på grund av formfel utan också art. 1466). Bara om äktenskap barnet är fött senare av materiella skäl, t. ex. om det föreligger tvegifte eller nära släktskap mellan presumeras mannen i kontrahenterna eller om någon av dem inte har uppnått den ålder som krävs det nya äktenskapet vara

för äktenskapÅ I vissa fall verkar ogiltigheten omedelbart på grund av lag, i dess far.

andra fall först sedan en domstol har förklarat äktenskapet ogiltigt. Den lFör en komparativ närmare innebörden av ogiltigheten, bl. a. för uppkomsten av legala framställning av de faderskapspresumtioner, växlar mellan olika rättsordningar och i olika fall. I materiella ogiltighets-

allmänhet mellan olika av ogiltighetsgrunder grunderna i intern rätt görs det skillnad kategorier och deras behandling i och/eller typer av ogiltighet (nullitet, angripbarhet etc.). I många fall är det den internationella priockså av betydelse om kontrahenterna var i god tro i fråga om den vaträtten se Pålsson,

som föreligger. bildar ett och starkt

ogiltighetsgrund Reglerna invecklat Marriage II.

34 Internrättsliga regler - en komparativ översikt

v

skiftande mönster som inte kan beskrivas här? Allmänt kan det dock sägas att den övervägande tendensen i modern lagstiftning går ut på att minska utrymmet för ogiltighet som påföljd av brister i ett äktenskap och även att närma rättsverkningarna av ogiltigheten, i den mån den fortfarande används som sanktion, till dem som inträder vid upplösning av äktenskapet genom skilsmässa. Det medför också att brister i äktenskapet tenderar att få minskad betydelse för den legala faderskapspresumtionens uppkomst.

3.1.2 Presumtioner i samboförhållanden

Att en man och en kvinna lever samman, eventuellt under äktenskapsliknande förhållanden men utan att vara gifta med varandra, är i allmänhet inte tillräckligt för att mannen direkt på grund av lag skall anses som far till ett barn som är fött eller avlat under samlevnadstiden. Lagstiftning som under vissa omständigheter jämställer samboförhållanden med äktenskap finns dock i några länder, däribland Island samt vissa delstater i Australien och provinser i Canada? De isländska bestämmelserna föreskriver att det skall anses likvärdigt med ett regelrätt faderskapserkännande om barnets mor och den man hon har angett som far till barnet sammanbodde vid tiden för barnets födelse, förutsatt att detta framgår av folkbokföringen eller av andra otvetydiga bevis. Detsamma gäller i vissa fall om samlevnaden har upptagits vid en senare tidpunkt. Från bestämmelser av nämnda slag bör man skilja regler av innebörd att faktisk samlevnad mellan en man och en kvinna under vissa förhållanden kan ge upphov till ett giltigt äktenskap mellan dem. Det praktiskt viktigaste exemplet på sådana formlösa äktenskap är säkerligen det common law marriage som fortfarande förekommer, vid sidan av och i princip jämställt med ett äktenskap genom regelrätt vigsel, i åtskilliga delstater i USAJ* När ett giltigt ”common lawmarriage har kommit till stånd i en sådan stat, ger det på samma sätt som andra äktenskap upphov till en presumtion för mannens faderskap. Det rör sig då om en presumtion som grundas, inte på samboförhållandet som sådant utan på äktenskap. En annan sak är vidare att styrkan av en på äktenskap grundad 7 För komparativa över- ställs för bifall till en talan

faderskapspresumtion, och därmed de krav som

sikter av ogiltighetens om hävande av presumtionen, kan variera beroende på om makarna lever betydelse för faderskapspresumtionen se Krause samman eller inte. Det är naturligt och vanligt förekommande men innebär s. 21-25, Pålsson, Hal- givetvis inte att samlevnaden i och för sig skulle vara tillräcklig för tande äktenskap s. presumtionens uppkomst. 293-296, Staudinger- Henrich s. 282-284 (nr 12-18). 3 ISLAND: BL 8 § 2 3.2 Hävande av

legala faderskapspresumtioner

och 3 st. Om AUSTRA- LIEN och CANADA

3.2.1 Negativ faderskapstalan

se den engelska Law Commission, WP No. 74 s. 108-109. 3.2.1.1 Allmänt 4 Om sådana äktenskap Enligt svensk rätt kan en legal faderskapspresumtion angripas genom negativ se Pålsson, Marriage I s. 171-172, 204-218 och faderskapstalan (tidigare kallad negativ bördstalan eller talan om avsaknad II s. 19, 57-59. av äktenskaplig börd). En sådan talan går ut på att domstolen skall förklara

/,

Internrättsliga regler - en komparativ översikt 35

att mannen i äktenskapet inte är far till barnet (1 kap. 2 § första stycket FB). Motsvarande ordning för hävande av presumtionen återfinns på de flesta håll utomlands, bl. a. i de nordiska länderna och i det kontinentala Europa. Vanligen är denna ordning också exklusiv i den meningen att presumtionen inte kan hävas på något annat sätt och inte heller prövas prejudiciellt i de olika sammanhang där faderskapet är av betydelse för en rättsföljd. Ett annat system råder i engelsk rätt och i flertalet andra rättsordningar inom common law-kretsen. En självständig negativ faderskapstalan är där okänd, men i stället kan faderskapsfrågan prövas prejudiciellt närhelst den är av betydelse i en rättegång. I några common law-länder har regler om negativ faderskapstalan dock under senare tid införts eller föreslagits införda genom lagstiftning som närmar systemet till det som tillämpas i kontinentaleuropeisk och nordisk rätt. En tendens i den riktningen är särskilt märkbar i USA, där reformarbetet står under inflytande av den Uniform Parentage Act som rekommenderades för antagande i de olika delstaterna år 1973. Innehållet i reglerna om negativ faderskapstalan varierar starkt mellan olika lagar. Allmänt kan det sägas att förutsättningarna för en sådan talan i stor utsträckning har varit och ofta fortfarande är strängare i utomnordisk rätt än i svensk och annan nordisk rätt. Det tar sig uttryck särskilt i snäva regler om talerätten och i korta frister för väckandet av talan men delvis också i påfallande stränga beviskrav för bifall till talan. Delvis kan denna restriktivitet förklaras av omsorg om barnets bästa. Det har ofta tagits för givet att det från barnets synpunkt är en fördel att ha status som barn i äktenskap och som en nackdel att förlora den ställningen, även om en utomstående man är barnets verklige far. Den uppfattningen får ses mot bakgrund av att de utomäktenskapligt födda barnen har haft en mycket än barn i äktenskap. I nutida lagstiftning och svagare rättsställning reformarbete är dessa förhållanden och värderingar dock betydligt mindre dominerande än tidigare. På många håll präglas rättsutvecklingen av strävanden som ligger nära dem som kommer till uttryck i nordisk rätt, särskilt önskemålet att det rättsligt gällande faderskapet i största möjliga utsträckning skall motsvara det biologiska.

3.2.1.2 Parter, talefrister m. m.

Enligt svensk lag kan en negativ faderskapstalan väckas dels av mannen i mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess arvingar, dels av äktenskapet barnet mot mannen eller, om han är död, hans arvingar (3 kap. 1 och 2 §§ 5 Så bl. a. fransk lag och FB). Efter mannens död kan talan under vissa omständigheter väckas av hans en rad besläktade lagar. arvingar, varvid barnet eller dess arvingar är svarande. I det fallet gäller en I fransk rätt har princisärskild tidsfrist pen luckrats upp såtillinom vilken talan skall vara väckt (3 kap. 1 § tredje stycket vida att talerätt numera FB). Däremot finns det inga regler om frister för en talan som väcks av 4 tillerkänns, förutom mannen själv eller av barnet. mannen och efter hans Att mannen i äktenskapet kan föra talan om hävande av presumtionen är död hans arvingar, även också i utländsk en allmänt erkänd har barnets mor, dock bara lagstiftning regel. Hans talerätt i vissa snävt begränsade tidigare vanligen varit exklusiv, dvs. att en sådan talan inte har kunnat väckas fall. Se CC art. 312, av någon annan. Den ståndpunkten har ändrats eller mjukats upp på många 314, 316-1, 318, 318-1 håll, men det finns fortfarande en hel del lagar som i princip håller fast vid och 318-2, jfr La filiation den.5 s. 117-126.

36 . Internrättsliga regler - en komparativ översikt sou 1983:25

6 Så bl. a. i JUGOSLA- Enligt några utländska lagar kan talan också väckas av en utomstående

VIEN (vissa delrepubli- av

man som påstår att han själv är far till barnet, eller en man som tidigare har ker): Cigoj-Firsching s. 44, och UNGERN: varit gift med barnets mor och som enligt lag blir att anse som barnets far om

FamL §43 st. 4. presumtionen för den nuvarande mannens faderskap faller bortf* Bestäm-

7 DANMARK: BL §5 melser av detta slag är dock mindre vanliga.

st. 1, FINLAND: 35§ Den svenska regeln om talerätt för barnet har motsvarigheter i de övriga

1st. FL, ISLAND: BL nordiska ländernas Utanför Norden är sådana bestämmelser däremot

lagar.7

4§ 1 st., NORGE: BL inte särskilt Bland länder vanliga. som genom lagstiftning har infört en § 6. talerätt för barnet kan nämnas Italien, Schweiz och Västtyskland samt vissa 3 SCHWEIZ: ZGB art. stater. I allmänhet är denna talerätt östeuropeiska dock begränsad på ett 256 st. 1, VÅSTTYSK- LAND: eller annat sätt. Så t. ex. gäller den enligt schweizisk och västtysk lag bara i BGB §§ 1596-1598. vissa angivna situationer, främst fall där moderns äktenskap är upplöst eller

där makarna faktiskt lever åtskilda? I vissa andra länder träder barnets 9 Se t. ex. ITALIEN: CC art. 235 st. 3, PO- talerätt inte i kraft (och kan således inte heller utövas genom ställföreträdare)

LEN: FamL art. 70 § 1 förrän barnet har nått myndig ålder.° I den mån ett underårigt barn har rätt

15e t. ex. VÄSI I YSK- att väcka talan, såsom bl. a. i nordisk rätt, utövas talerätten oftast av en legal

LAND: BGB § 1597. ställföreträdare, som kan vara barnets mor eller förmyndare eller en för

ändamålet särskilt förordnad 2 Se förutom de nordiska person (god man) enligt från land till land

bestämmelserna (not 7 skiftande regler. Ställföreträdarens rätt att väcka en negativ faderskapstalan

ovan) t. ex. ITALIEN: är ibland beroende av tillstånd av förmynderskapsdomstolen.l CC art. 235 st. 3, PO- Enligt svensk lag har barnets mor inte någon talerätt för egen del. Det har LEN: FamL art. 69, PORTUGAL: CC art. hon däremot i övriga nordiska länder liksom på många andra håll, bl. a. i en

1839 St. 1, TJECKO- rad östeuropeiska stater, i Italien och enligt den amerikanska Uniform

SLOVAKIEN: FamL Parentage Act? Moderns talan skall som regel föras både mot mannen och

§59 st. 2, USA: UPA mot barnet. I de länder där modern har egen talerätt har hon normalt- men 1973, sec. 6 (a) (2), likaledes till skillnad från vad som gäller i svensk rätt- ställning av part även ÖSTTYSKLAND: FGB när talan väcks av mannen eller av barnet och skall då stämmas in som § 61 st. 1. svarande jämte barnet respektive mannen. 3T. ex. NORGE: BL Ett annat från svensk rätt avvikande drag som återfinns i flera utländska §6 st. 1, POLEN: FamL

art. 86, TJECKOSLO- lagar är att talan kan väckas av en offentlig myndighet (fylkesman.

VAKIEN: FamL §62, Staatsanwalt, prokurator etc.).3 Denna möjlighet torde vara av särskild ÖSTERRIKE: ABGB betydelse i länder där barnet saknar egen talerätt och kan i viss mån göra §§ 158, 159, ÖSTTYSKtjänst som ett substitut för en sådan talerätt. Myndighetens rätt att väcka LAND: FGB §61 st. 1, § 62 st. 2. talan kan dock också fylla andra funktioner. Den kan t. ex. ha betydelse som

reservutväg i fall där det på grund av preklusion inte längre är möjligt för , 4 DANMARK: BL § 5, FINLAND: 35 § 2 st. någon enskild part att utöva sin talerätt. Ett villkor för att myndigheten skall

FL, NORGE: BL §6 st. 2. göra bruk av sin talerätt är oftast att den finner det ligga i det allmännas

5 Sex månader t. ex. i intresse att få bördsfrågan klarlagd.

Till skillnad FRANKRIKE: CC art. från svensk rätt begränsar utländska lagar regelmässigt den

talerätt som tillkommer enskilda 316, jfr art. 316-2 och parter genom bestämmelser att talan går La filiation s. 118-120, förlorad (prekluderas) om den inte har väckts inom en viss tid. Såvitt angår POLEN: FamL art. talan som väcks av mannen, är sådana frister föreskrivna redan i de övriga 63-65, TJECKOSLOnordiska ländernas lagar. Enligt dansk lag skall mannens talan sålunda VAKIEN: FamL §57. Ett år t. ex. i ITALIEN: väckas inom ett år från det att han fick kunskap om de omständigheter som

CC art. 244 st. 2-3, antas kunna fria honom från faderskapet och senast inom fem år från barnets SCHWEIZ: ZGB art. födelse, medan fristen enligt finsk och norsk lag uppgår till fem respektive tre 256 c st. 1, UNGERN: år från barnets födelsef* I utomnordisk rätt är fristerna för mannens talan i FamL §43 st. 5, ÖSallmänhet kortare. Flertalet kontinentaleuropeiska lagar fastställer talefris- TERRIKE: ABGB § 156, ÖSTTYSKLAND: ten till sex månader eller ett år, vanligen räknat från den tidpunkt då mannen

FGB § 62 st. 1. vann kännedom om de omständigheter som talar mot hans faderskap? Det

Internrättsliga regler - en komparativ översikt 37

förekommer också frister som är ännu kortare, t. ex. tre månader i belgisk rätt, eller som är längre än genomsnittet, t. ex. två år i portugisisk och västtysk rätt.° Vissa regler ger domstolarna ett spelrum för skönsmässig bedömning. Ett exempel är den amerikanska Uniform Parentage Act, som föreskriver att talan skall väckas within a reasonable time från det att

käranden fick kunskap om de relevanta omständigheterna.7 Också när

5 BELGIEN: CC art. tidsfristens för liknande längd är klart bestämd i lag kan det finnas utrymme 316 (den där föreskrivna Enligt åtskilliga lagar är det nämligen möjligt att få en talan skall bedömningar. tremånadersfristen även efter fristens utgång om domstolen finner särskilda skäl att enligt ett aktuellt lagförprövad tillåta det* slag förlängas till fem år), PORTUGAL: CC I den mån barnets mor har talerätt gäller vanligen, om än inte alltid, art. 1842, VÄSTTYSKsamma preklusionsregler som för mannens talan? Också barnets talerätt LAND: BGB § 1594. begränsas av preklusionsfrister av varierande längd* Nordisk rätt utgör här 7 Dock senast inom fem ett undantag i det att barnets talan kan väckas utan sådana begränsning- år från barnets födelse. ar. Se UPA 1973, sec. 6 (a) Vissa utländska andra typer av inskränkningar i talerätten (2)lagar innehåller av än de som följer av tidsfristerna. Som exempel kan nämnas bestämmelser 3 Så bl. a. enligt dansk, innebörd att mannen i äktenskapet förlorar sin rätt att väcka talan om han, finsk ochvnorsk lag. med kännedom om att hustrun har haft samlag med en annan man under 9 Se t. ex. de ovan citekonceptionstiden, erkänner barnet som sitt? rade bestämmelserna i varierande i fråga om tillåtligheten av en finsk, norsk, polsk, Mycket regler finns slutligen tjeckoslovakisk och östnegativ faderskapstalan efter en parts död samt, i den mån talan kan väckas i tysk lag. Däremot föresådana fall, spörsmålet av eller mot vem talan skall föras i den avlidnes ställe skriver dansk lag inte och inom vilken tid det skall ske. någon frist för moderns talan.

1 Gränsen dras vanligen

3.2.1.3 Förutsättningarna för bzfall till talan vid ett, två eller tre år

efter det att barnet har Såväl i svensk som i annan nordisk rätt har det tidigare ställts mycket stränga blivit myndigt. Se t. ex. Detsamma ITALIEN: CC art. 244

krav för bifall till en negativ faderskapstalan? gäller i stort sett,

rätt* har sålunda varit att st. 4, POLEN: FamL och ofta i än högre grad, utomnordisk Vanligt art. 70§ 1, SCHWEIZ: för mannens faderskap kunde hävas bara om det förelåg presumtionen ZGB art. 256 c st. 2, omständigheter som uteslöt varje möjlighet att makarna hade haft samlag UNGERN: FamL § 43 med varandra under den tid då barnet kunde ha avlats. Det skulle styrkas att st. 5, VÄSTTYSKthe seven seas” eller åtminstone att LAND: BGB § 1598. mannen hade befunnit sig ”beyond makarna hade vistats på skilda orter. Verkan av sådana stränga villkor 2 En sådan regel finns t. ex. i finsk rätt, 35 § förstärktes på många håll ytterligare av regler som inskränkte de tillåtliga inte 4 st. FL. Svensk lag bevismedlen, särskilt regler av innebörd att makarnas egna utsagor innehåller en liknande godtogs som bevis för de omständigheter som skulle styrkas. bestämmelse, vilken I nyare rättsutveckling finns det en tydlig tendens att mjuka upp dessa emellertid numera är starkt restriktiva regler. Det hänger samman med de medicinska framsteg begränsad till fall där talan efter mannens död som har skett, främst de ökade möjligheterna att genom blodundersökning förs av hans arvingar. utesluta En naturlig följd härav är att det i lagstiftning och faderskap. Se 3 kap. 1§2 st. FB, i allt större utsträckning, om än i varierande mån från land till rättspraxis jfr Walin s. 72, 74-76.

faderskapspresumtionen också i fall där det

land, har öppnats vägar att bryta 3 Se om utvecklingen i inte kan bevisas att makarna inte har haft samlag med varandra under svensk rätt Walin s. Bland andra faktorer som har verkat i samma riktning kan 30-31. konceptionstiden.

nämnas de utomäktenskapliga barnens förbättrade ställning. 4 Se Dölle s. 74-715,

I svensk och annan nordisk rätt har den här antydda utvecklingen gått Krause s. 14-15, 20.

38 _ lnternrättsliga regler - en komparativ översikt

längre än på de flesta andra håll. Enligt nuvarande regler i svensk lag är det för bifall till en negativ faderskapstalan om det är utrett att tillräckligt modern har haft samlag med annan än mannen under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre” (1 kap. 2 § första stycket 1 FB). Dessutom anges i lagtexten två mera speciella fall i vilka en sådan talan skall bifallas (punkterna 2 och 3 i samma lagrum). Motsvarande regler i övriga nordiska länder är utformade något annorlunda men torde i sak inte skilja sig särskilt mycket från de svenska bestämmelserna.5 Även om samma tendens är märkbar i andra länder, är reglerna i utomnordisk rätt fortfarande ofta mera restriktivt hållna. Så t. ex. föreskriver kontinentaleuropeiska lagar vanligen att faderskapspresumtionen kan hävas bara om det ”bevisas” att mannen i äktenskapet inte är barnets far eller om hans faderskap är uteslutet eller uppenbart omöjligt.6 Naturligtvis kan sådana lagtextformuleringar inte ge mer än en ungefärlig uppfattning om vad som krävs för att häva presumtionen. För den som behöver ha en närmare bild av rättsläget i det ena eller andra landet är det nödvändigt att också ta hänsyn till rättspraxis, inte minst den roll medicinska undersökningar spelar som bevismedel vid tillämpningen av reglerna. Det skulle emellertid föra för långt att här gå in på sådana enskildheter. Det bör dock nämnas att talrika lagar innehåller bestämmelser enligt vilka 5 faderskapspresumtionen i vissa fall har svagare verkan än normalt och kan DANMARK: BL §2 hävas i förenklad ordning. Dessa regler avser främst fall där barnet är fött st. 1, FINLAND: 34§ 1 och 2 st. FL, NORGE: under äktenskapet men har avlats dessförinnan. Delvis gäller de också barn BL §9. som har avlats under tid då makarna levde åtskilda, vanligen förutsatt att 5 Se t. ex. FRANKRI- särlevnaden beror på söndring eller att den har föregåtts av ett beslut om KE: CC art. 312 st. 2, eller hävande av samlevnaden. separation Som tidigare har framgått (avsnitt

jfr La filiation s.

3.1.1) tar vissa lagar ståndpunkten att det i dessa fall, eller i en del av dem, 107-110, POLEN: FamL art. 67, art. 69§ 3, art. inte uppkommer någon faderskapspresumtion. Här är det i stället fråga om 70§ 3, SCHWEIZ: ZGB bestämmelser som innebär att presumtionen gäller tills vidare men att den art. 256 a st. 1, faller bort så snart den i viss ordning bestrids. Några lagar föreskriver att ett TJECKOSLOVAKIEN: sådant bestridande skall ske i ett utomjudiciellt förfarande, t. ex. genom att FamL § 58 st. 1, VÄST- TYSKLAND: BGB mannen inom en bestämd tid anmäler till civilståndsmyndigheten att barnet § 1591 st. 1, ÖSTPYSK- inte är hans.7 Det vanligaste är emellertid att faderskapet skall bestridas LAND: FGB §61 st. 1. genom negativ faderskapstalan vid domstolf* För bifall till en sådan talan är 7 T. ex. GREKLAND: det tillräckligt att bevisa att barnet har avlats före äktenskapet eller, i den civillagboken art. 1468, mån bestämmelserna också avser särlevnadstid, under sådan tid. jfr art. 1469, PORTU- På andra sidan kompletteras bestämmelser av detta slag ofta av regler som GAL: CC art. 1828, jfr innebär att presumtionen kan återupprättas utan att det behöver finnas lika art. 1840. stark bevisning om samlag under konceptionstiden m. m. som krävs för 3 T. ex. DANMARK: fastställelse av en utomstående mans faderskap. Det kan exemplifieras av BL §3, jfr §6, FRANK- RIKE: CC art. 314 st. svensk rätt, som föreskriver att en negativ faderskapstalan skall bifallas om 3, jfr La filiation s. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda 114-116, ITALIEN: CC och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra under tid art. 233, POLEN: FamL då barnet kan vara avlat (1 kap. 2 § första stycket 3 FB). Även i dessa fall art. 68, TJECKOSLOskall mannen i äktenskapet således anses som barnets far så snart det görs VAKIEN: FamL §58 sannolikt st. 2, VÄSTTYSK- att han har haft samlag med modern under konceptionstiden. Det LAND: BGB är ett betydligt lindrigare beviskrav än det som gäller när talan om §§ 1591-1593. fastställelse av faderskapet förs mot en annan man (se 1 kap. 5 § FB).

lntemrättsliga regler - en komparativ översikt 39

Liknande bevislättnader i motsvarande fall förekommer i en del utländska

lagar.9

3.2.2 Prejudiciell prövning av presumtionen

I länder kan ett vars lagar innehåller regler om negativ faderskapstalan inte är barnets fari allmänhet inte prövas påstående att mannen i äktenskapet Närhelst är av betydelse för i någon annan ordning. faderskapsfrågan eller bedömningen av en annan fråga, t. ex. i ett mål om underhållsskyldighet rätt till arv, skall det presumerade faderskapet sålunda läggas till grund för

avgörandet utan att dess riktighet får prövas prejudiciellt.Uttryckliga

bestämmelser med det innehållet finns i vissa lagar, men detsamma brukar

anses gälla även utan särskilt lagstödÅ Undantag från principen förekommer

dock på sina håll, huvudsakligen i fall där faderskapet är av betydelse i en

arvstvist och där arvspretendenterna annars inte skulle ha någon möjlighet

att få frågan prövad?

Annorlunda förhåller det sigi engelsk rätt och i flertalet andra rättssystem där inte som grundar sig på den engelska common law? Det förekommer 9T. ex. FINLAND: 34 § någon självständig statustalan med syfte att en gång för alla få avgjort att 2 st. FL, SCHWEIZ: faderskapspresumtionen inte gäller. I stället kan presumtionens riktighet ZGB art. 256 b. emellertid i mycket vid utsträckning prövas prejudiciellt. En sådan prövning 15e t. ex. NORGE: BL kan ske utan några begränsningar motsvarande dem som följer av reglerna § 8, VÄSTPYSKLAND: om talerätt och talefrister vid negativ faderskapstalan. I princip står det BGB § 1593, ÖSTTYSK-

är LAND: FGB §63 st. 3. sålunda fritt för var och en som är part i en rättegång där faderskapsfrågan inte är barnets far. Jfr om svensk rätt prop. av betydelse att göra gällande att mannen i äktenskapet 1975/761170 s. 132 och sedan Ett sådant påstående kan prövas oavsett hur lång tid som har förflutit HD:s uttalande i NJA

barnets födelse. Ett avgörande som träffas i denna ordning blir bindande för 1981 s. 496, 498. parterna i målet men hindrar i princip inte att faderskapsfrågan prövas på 2 Se t. ex. om dansk rätt nytt, och då eventuellt bedöms annorlunda, i andra sammanhang där den kan Bitsch, Lov om børns dyka upp. retsstilling (2. udg. Khvn För bifall till en invändning mot faderskapspresumtionen ställer engelsk 1969) s. 50. Liknande villkor. Presumtionen skall uttalanden har gjorts rätt inte längre upp några särskilt restriktiva för svensk rätts del, se anses kullkastad redan om det enligt bevisningen i målet framstår som Walin s. 80. övervägande sannolikt att mannen inte är barnets fari* 3 Se Krause s. 16, 20.

4 Family Law Reform 3.2.3 Hävande av fastställelse av en

presumtionen genom Act 1969, sec. 26: ”Any

annan mans faderskap presumption of law as

to the legitimacy or illehar den i allmänhet Så länge den legala faderskapspresumtionen gäller gitimacy of any person spärrverkan på så sätt att det inte kan fastställas att någon annan än may in any civil proceed-

är barnets far. En faderskapstalan som väcks mot en ings be rebutted by mannen i äktenskapet evidence which shows annan man kan sålunda inte prövas, och ett av den andre mannen lämnat that it is more probable erkännande får ingen verkan förrän presumtionen har brutits. av faderskapet than not that that person I länder där den legala faderskapspresumtionen inte kan hävas annat än is illegitimate or legitiblir en sådan dom därmed ett mate, as the case may genom dom efter negativ faderskapstalan be, and it shall not be villkor för fastställelse av en utomstående mans faderskap. Det har tidigare necessary to prove that varit en allmänt erkänd grundsats i länder där det förekommer en negativ fact beyond reasonable och gäller fortfarande i det stora flertalet sådana länder. doubt in order to rebut faderskapstalan modifierats genom 1976 års the presumption. I svensk lag har de nu berörda reglerna

40 Internrättsliga regler - en komparativ översikt

ändringari FB. För det första har det blivit möjligt att fastställa faderskapet genom erkännande, fastän den legala faderskapspresumtionen ännu gäller och i så fall med verkan att presumtionen bryts (l kap. 2 § andra stycket FB). Förutsättningarna är, förutom att de vanliga föreskrifterna om faderskapserkännande i 1 kap. 4§ FB har iakttagits, att mannen i äktenskapet och modern erkännandet. skriftligen godkänner För det andra har det öppnats möjlighet att föra talan vid domstol om fastställelse av en annan mans faderskap i samma rättegång som en negativ faderskapstalan, varvid båda

frågorna kan prövas samtidigt (3 kap. 13 § FB). I denna del rör det sig dock inte om något undantag från grundsatsen att det för hävande av den legala presumtionen krävs en negativ faderskapsdom. Bestämmelser liknande de svenska reglerna om hävande av den legala presumtionen genom en annan mans erkännande av faderskapet (tredjemanserkännanden) finns i finsk och norsk lag.5 Även dansk lag ger utrymme för sådana erkännanden, dock i mera begränsad Från utsträckning.° utomnordisk rätt kan särskilt nämnas den amerikanska Uniform Parentage Act, vars regler i ämnet påminner mycket om de nordiska.7 Också enligt fransk lag kan det under vissa omständigheter fastställas - f. ö. inte bara genom erkännande utan också genom dom - att en utomstående man är barnets far utan att den legala presumtionen har hävts dessförinnan, men det är omtvistat om en sådan fastställelse utan vidare medför att presumtionen faller bort? I övrigt är regler av här berörda slag sällsynta i utländsk rätt.

3.3 Fastställelse av dom när

faderskap genom ingen

5 FINLAND: 4 och 16

legal presumtion gäller

a §§ samt 34§ 3 st. FL, NORGE: BL § 7.

3.3.1 Positiv faderskapstalan

5 Se justitsministeriets

bekendtgørelse nr 3.3.1.1 Allmänt 131/1976, §7. 7 UPA 1973, sec. 4 (a)

Enligt svensk lag kan faderskapet till ett barn som inte har någon legalt

(5)presumerad far, dvs. barn utom äktenskap” äldre enligt terminologi, 3 Franska CC art. 334-9. fastställas antingen genom erkännande eller genom dom. Framställningen i Se La filiation s. 149-161 detta kapitel begränsas till fastställelse dom. och Mezger i Konflikt genom Enligt svensk lag meddelas en sådan dom efter en i särskild und Ordnung s. 621, ordning förd talan, positiv 624-635. faderskapstalan, som går ut på att domstolen skall förklara en viss man vara 9 Positiv faderskapstalan barnets far.9 Förutsatt att det inte redan föreligger någon giltig fastställelse av kan också förekomma faderskapet kan en talan av detta slag föras utan andra inskränkningar än i form av en talan om dem som följer av reglerna om talerätt etc. (se avsnitt 3.3.1.2). Villkoren för fastställelse att en på bifall till talan anges i 1 kap. 5 § FB. Dessa regler är, liksom de bestämmelser moderns äktenskap om förfarandet grundad legal presum- som finns i 2 och 3 kap. FB, präglade av en strävan att den tion gäller eller att man- rättsliga fastställelsen skall komma den biologiska så nära som i sanningen nen i äktenskapet verk- möjligt. ligen är barnets far. Se En dom på faderskapsfastställelse är bindande, även för andra än parterna för svensk rätts del NJA II 1950 s. 17-25 och i målet, i alla sammanhang där frågan om faderskapet kan vara av betydelse, t. ex. i ett mål om underhåll 1968 s. 621 samt Walin eller arv eller vid prövningen av en fråga om s. 25-28. Sådana fall förvärv eller förlust av medborgarskap. På andra sidan är en sådan dom, eller behandlas inte här. en fastställelse av faderskapet genom erkännande, i allmänhet också en

Internrättsliga regler - en komparativ översikt 41

nödvändig förutsättning för de olika rättsverkningar som knyter sig till föräldraförhållandet. Åtminstone som regel - förmodligen dock med undantag för vissa fall där frågan kommer upp efter barnets död - är det inte möjligt att prejudiciellt få prövat ett påstående att en viss man är barnets fan Huvudprincipen i svensk rätt är således att faderskapet skall fastställas självständigt och en gång för alla. En i stora drag liknande ordning gäller i övriga nordiska länder liksom t. ex. i Schweiz, Västtyskland, Österrike och flertalet östeuropeiska stater? Utmärkande för systemet i dessa länder är att faderskapet fastställs självständigt och en gång för alla, antingen genom erkännande eller genom dom, och normalt inte kan prövas prejudiciellt samt att talan om en sådan fastställelse i princip alltid kan föras om något legalt presumerat eller tidigare fastställt faderskap inte gäller. I flertalet andra länder kännetecknas motsvarande regler emellertid antingen av en mera restriktiv inställning till faderskapsfastställelse genom dom eller av att en fastställelse överhuvud inte kan ske med bindande verkan för alla. Som typiska exempel kan nämnas fransk respektive engelsk rätt. Fransk lag, vars regler i ämnet har tjänat som förebild i många andra länder, bygger på vad som brukar kallas ”le systeme de reconnaissance

(erkännandesystemet).3 I sin renodlade form innebär det systemet att ett

rättsförhållande mellan ett barn utom äktenskap och dess föräldrar inte kan uppkomma annat än genom ett frivilligt erkännande av barnet från moderns och faderns sida och att talan vid domstol om ”tvungen fastställelse av faderskapet är förbjuden. Ett sådant förbud fanns ursprungligen i den napoleonska civillagboken i Frankrike? Med tiden har det förbudet mjukats upp högst avsevärt, och fransk lag tillåter numera i tämligen stor utsträckning 1Se NJA 1943 s. 196 fastställelse av faderskapet genom dom.5 Reglerna bär dock fortfarande och 1970 s. 347 (349, spår av att de historiskt har vuxit fram som undantag från ett 352) samt Lind s. 75, tydliga 82 och Walin (2 uppl.) principiellt förbud. Sålunda kan faderskapet fastställas genom dom bara i ett s. 47, 49, 50, 52, 58. begränsat antal, i lag uttömmande angivna fall (les cas douverture), 2 SCHWEIZ: ZGB art. nämligen: 261-263, VÄSTTYSK- LAND: BGB §§ 1600 a. 1. i fall av bortförande eller våldtäkt som har ägt rum under den tid då barnet kan ha 1600 n och 1600 o, ÖSavlats; TERRIKE: ABGB 2. i fall av förförelse (séduction) genom bedrägligt handlande, missbruk av §§ 163, 163 a, 163 b, överordnad ställning, äktenskapslöfte eller förlovning; 163 d och 164 c. Om 3. i fall där det förekommer brev eller någon annan skriftlig handling från den vissa stater i Östeuropa utpekade fadern, vilka är ägnade att otvetydigt styrka faderskapet; - där SOVJETUNIO- 4. i fall där den utpekade fadern och barnets mor under den legala konceptionstiden NEN dock bildar ett har sammanbott under omständigheter som innebar livsgemenskap eller, i undantag från det van- - se Krauavsaknad därav, fasta och varaktiga förbindelser; liga mönstret se s. 44-46. 5. i fall där den utpekade fadern har svarat för eller deltagit i barnets underhåll, uppfostran eller försörjning och har gjort detta i egenskap av barnets far. 3 Se Zweigert-Kötz s. 148-160. Även om de angivna grundförutsättningarna är uppfyllda, får talan inte 4 CC art. 340 i dess urprövas om det föreligger ett ”fin de non-recevoir, dvs. en omständighet som sprungliga lydelse: La består i följande fall: recherche de la paternité utgör hinder mot talan. Ett sådant hinder est interdite.” l. om det kan styrkas att barnets mor under den legala konceptionstiden var känd för 5 CC art. 340 och 340-l. att föra ett sedeslöst liv (”était d”une inconduite n0toire) eller att hon under den Se La filiation s. tiden har haft samlag med en annan man, såvida det inte framgår av blodunder- 176-184.

42 Internrättsliga regler - en komparativ Översikt

sökning eller annan tillförlitlig medicinskundersökning att mannen i fråga inte kan vara barnets far; 2. om den utpekade fadern under nämnda tid antingen på grund av vistelse på avlägsen ort eller till följd av olyckshändelse var fysiskt ur stånd att bli far till barnet; 3. om den utpekade fadern genom blodundersökning eller annan tillförlitlig medicinsk metod styrker att han inte kan vara barnets far.

I princip hänför sig de här berörda reglerna enbart till den processuella frågan om tillåtligheten av att talan prövas. Som synes är dock både grundförutsättningarna för och hindren mot prövning av talan utformade på ett sådant sätt att bedömningen av den frågan i rätt stor utsträckning kommer att flyta ihop med avgörandet i sak. När sakprövningsförutsättningarna befinns vara uppfyllda, är det sålunda ofta mer eller mindre givet att talan också skall bifallas. Slutligen är det enligt fransk lag i vissa fall förbjudet att fastställa faderskapet till barn vars föräldrar är nära släkt med varandra (”enfants incestueux”).° Den bestämmelsen har dock inte längre någon större räckvidd eller betydelse. Traditionellt har det också funnits ett förbud mot fastställelse av faderskapet till barn som är avlade i äktenskapsbrott (enfants adultérins), men det förbudet är numera helt slopat. Regler utformade efter mönster från det franska systemet finns i flertalet länder med franskrättslig tradition, t. ex. i Belgien, Spanien och en rad stater i Latinamerika.7 I många av dessa länder har strävandena att mjuka upp det ursprungliga förbudet mot faderskapsfaststållelse genom dom dock inte varit lika starka eller nått lika långt som i fransk rätt. Det förekommer rentav fortfarande, exempelvis i nederländsk rätt, regler som generellt utesluter en sådan fastställelse? På andra sidan förbereds i flera länder reformer av 5 CC art. 334-10, jfr art. systemet som delvis syftar längre än den franska förebilden eller t. o. m. 161 och 162.\Se La filia- tenderar att helt överge den.° På några håll har sådana reformer redan tion s. 144-149. bl. a. i Italien genomförts, och Portugal, där faderskapet numera kan 7 Se Krause s. 46-48. fastställas genom dom utan eller i det närmaste utan de inskränkningar som 8 Se den nederländska är utmärkande för fransk rätt* Till saken hör också att de förbud eller BW art. 221-222. varav inskränkningar som fortfarande finns kvar i fransk lag och besläktade lagar framgår att ett rättsförhar mist mycket av sin udd genom att det har införts möjlighet att ålägga den hållande mellan barnet och dess far kan komma som far uppgivne mannen skyldighet att bidra till barnets underhåll utan att behöver fastställas för andra ändamål (se avsnitt 3.3.2). till stånd bara genom faderskapet frivilligt erkännande. Engelsk rätt saknar regler om självständig talan om fastställelse av

9 Se t. ex. om reform- faderskap till barn utom äktenskap? Det innebär emellertid inte att det

strävandena i BELGIEN skulle vara förbjudet att efterforska faderskapet utan hänger samman med Pauwels i La réforme det processuella systemet. Liksom i fall där en legal faderskapspresumtion s_. 145-152. gäller kan faderskapsfrågan nämligen prövas prejudiciellt i varje tvist där den 1 CC art. ITALIEN: är av betydelse (jämför avsnitt 3.2.2). Iprincip är det också den enda ordning 269-278, jfr art. 251, i vilken under domstolarnas frågan kan komma bedömning. PORTUGAL: CC art. Ett skenbart undantag föreligger vid s. k. affiliation proceedings”. I det 1864-1873. förfarandet, som äger rum inför en magistrates court, för barnets mor eller i 2 Om gällande engelsk vissa fall en myndighet talan mot den som far uppgivne mannen med yrkande rätt se Eekelaar i La om en ”affiliation order”. Det är ett beslut som innebär att mannen dels réforme s. 117, 119-123 och Vieujean i La förklaras vara barnets putative father”, dels förpliktas betala bidrag till réforme s. 209-210. barnets underhåll. I förstnämnda del påminner beslutet om en självständig

Internrättsliga regler - en komparativ översikt 43

Emellertid är verkan av beslutet begränsad till att faderskapsfastställelse. anteckning om faderskapet kan göras i födelseregistret, om modern begär det, och att det i så fall uppkommer en presumtion för att mannen i fråga är barnets far. Beslutet skapar inte någon rättslig relation mellan barnet och mannen utöver den underhâllsskyldighet som åläggs mannen och är inte bindande för andra än dem som har varit parter i förfarandet. I övrigt står det var och en fritt att motbevisa presumtionen i tvister där utgången beror på bedömningen av faderskapsfrågan. Ett exempel på fall där det kan ha mannen. praktisk betydelse är en tvist om arv efter den som far presumerade I verkligheten skiljer sig en affiliation order därför knappast från en prejudiciell bedömning av faderskapsfrågan. En reform av de utomäktenskapliga barnens ställning förbereds av den planerna skall det öppnas möjlighet att engelska Law Commission. Enligt föra en självständig faderskapstalan som syftar till en egentlig fastställelse med verkan mot alla? Sådana reformer har redan genomförts i några common law-länder inom brittiska samväldet. Banbrytande har härvid varit den nyzeeländska Status of Children Act 1969. I samma riktning går utvecklingen i USA. Bestämmelser om självständig faderskapsfastställelse berörda Uniform Parentage Act. genom dom ingår bl. a. i den tidigare kan man konstatera att det fortfarande finns avsevär- Sammanfattningsvis da skillnader mellan olika rättsordningar i fråga om tillåtligheten av och villkoren för faderskapsfastställelse genom dom liksom beträffande det systemet för prövning av faderskapsfrågor. Modern lagstiftning processuella på området och det reformarbete som är på gång i många länder kännetecknas dock så gott som genomgående av en strävan till frigörelse från de restriktiva har varit utmärkande för dessa inslag som i stor utsträckning regler. Likaså finns det i de common law-länder där systemet med hittills har varit rådande en tendens att prejudiciell faderskapsprövning till en självständig faderskapsfastställelse med verkan mot öppna möjlighet alla. Parallellt med den här sammanfattade utvecklingen finns det en lika tydlig strävan att stärka de utomäktenskapliga barnens ställning genom att helt eller delvis jämställa dem med barn i äktenskap?

3.3.1.2 Parter, talefrister m. m.

svensk lag har barnet ställning av kärande i mål om fastställelse av Enligt 3WP No. 74 s. 121-131. faderskap. I praktiken förs barnets talan vanligen av en ställföreträdare 4 Se t. ex. Krzuise s. enligt de bestämmelser som finns i 3 kap. 5 § FB. Också utländska lagar 10-12, 49, 57-72. innehåller i allmänhet regler om talerätt för barnet och om utövning av den .. .. .. .. .. .. 5 T. ex. GREKLAND: ratten genom stallforetradare. Manga utlandska lagar ger dessutom barnets 1540 civmagboken m mor en självständig talerätt som utövas i hennes eget namn.5 En sådan rätt SCHWEIZ: 2GB an_ har hon inte enligt svensk lag, men skillnaden är i verkligheten inte så stor. 261, TJECKOSLOVA- Om modern har vårdnaden KIEN: FamL § 54om barnet får hon nämligen enligt svensk lag alltid föra barnets talan i egenskap av ställföreträdare. 6 se t, ex_ för västtysk talan

När det gäller ställföreträdarskap för barnet finns det i övrigt en hel del orätt, däfbarnets

innehåll som är speciella för mål om fastställelse av

feåel b?? ?Jbamaá

regler av skiftande

De angår bl. a. Sltgâiueföfeäåâl

behörighet att föra barnets talan

faderskap. förmyndares och :gosgü

av en särskild ställföreträdare för ändamålet? Pa re (pñeger) fö, barnet, fragor om förordnande flera håll finns det bestämmelser som, generellt eller för vissa fall, ger en BGB §§ 1706-1709.

44 Internrättsliga regler - en komparativ översikt

myndighet rätt att väcka faderskapstalan i eget namn eller som ställföreträ-

dare för barnet.7 I svensk rätt är det av särskild betydelse att socialnämn-

derna är skyldiga att utreda och sörja för fastställelsen av faderskap (2 kap.

FB). I den mån det åligger en socialnämnd att utreda faderskapet har

nämnden också rätt och skyldighet att som ställföreträdare föra barnets talan

när faderskapet skall fastställas genom dom (3 kap. 5 § andra stycket FB).

Också i de andra nordiska länderna spelar barnavårdsmyndigheter och andra 7T. ex. FOLEN: FamL art. 86, ÖSTERRIKE: offentliga organ en aktiv och viktig roll när det gäller att utreda och ta initiativ ABGB § 164 c. till fastställelse av faderskap.8 I utomnordisk rätt är det mera sällsynt att

3 DANMARK: BL offentliga organ i samma grad bär ansvaret för detta. §§ 8-11 jämte tillämp- Svarande i målet är den som far uppgivne mannen. Enligt svensk lag är det FINningsföreskrifter, möjligt att i samma mål föra talan mot två eller flera män med yrkande att en LAND: 5-21 och 24 §§ av dem skall förklaras vara barnets far (3 kap. 6 § FB). När en socialnämnd FL jämte tillämpningsföreskrifter, NORGE: har att sörja för att faderskapet fastställs är nämnden skyldig att väcka talan

BL §§ 5, 10-13, se Bac- på detta sätt, om mer än en man kan komma i fråga som far. Regler som ker s. 24, 35-36, 67-84. innebär att flera män kan eller i vissa fall skall dras in som svarande i målet

9 Se t. ex. FINLAND: förekommer också i andra nordiska rättsordningar liksom i ett växande antal

26§ FL, FRANKRIKE: utomnordiska lagar? Den vanligaste ståndpunkten i utomnordisk rätt synes CC art. 311-11, JUGO- dock fortfarande vara att talan kan föras bara mot en man åt gången. SLAVIEN: Cigoj-Fir- Vissa utländska lagar innehåller vidare bestämmelser om rätt för en man sching s. 47, ÖSTERRIsom anser sig vara far till ett barn att som kärande föra talan mot barnet med KE: Bundesgesetz vom 30.10.1970 über die Neu- yrkande om fastställelse av faderskapet. En sådan talerätt erkänns t. ex.

ordnung der Rechtsstel- generellt i västtysk lag* Enligt en del andra lagar är mannens talerätt lung des unehelichen begränsad till fall där ett av honom lämnat erkännande av faderskapet inte Kindes, art. V p. 1,

har blivit gällande därför att barnet eller dess ställföreträdare eller behörig

ÖSTIYSKLAND: ZPO §35 st. 2, jfr §80. myndighet har vägrat att godkänna det? I svensk lag saknas uttryckliga regler

om dessa frågor. I rättspraxis har det emellertid antagits att det åtminstone lBGB § 1600 n. Se också JUGOSLAVIEN som regel inte föreligger någon talerätt för mannens”

(vissa delrepubliker): Vad angår tidsfaktorn, finns det till en början varierande regler om när en

Cigoj-Firsching s. 46, talan om fastställelse av faderskap tidigast får väckas eller prövas. Enligt UNGERN: FamL § 38 svensk lag får talan inte prövas slutligt före barnets födelse (3 kap. 9 § tredje st. 4, USA: UPA 1973, stycket FB). Däremot är det ingenting som hindrar att talan väcks sec. 6 (c). dessförinnan. ZNFINLAND: 22§ FL, I svensk liksom i annan nordisk rätt saknas bestämmelser om att talan skall ÖSTERRIKE: ABGB väckas inom en viss tidsfrist. Sådana regler förekommer däremot ofta i § 164 c. utomnordisk rättf* Exempelvis föreskrivs det i fransk lag att talan skall 3NJA 1970 s. 347. Se väckas - av modern som ställföreträdare för barnet - inom två år, som vidare prop. 1975/76:170 s. 140-141, 307-308, huvudregel räknat från barnets födelse. Om så inte har skett har barnet dock Lind s. 82. rätt att självt väcka talan inom två år efter uppnådd myndighet.

4T. ex. FRANKRIKE: På skiftande sätt regleras slutligen frågan huruvida en talan om fastställelse CC art. 340-4, jfr art. av faderskap kan väckas efter den ena eller andra partens död, vem eller vilka

340-2,se La filiation s. som i så fall övertar den avlidna partens roll och inom vilken tid talerätten 185, SCHWEIZ: ZGB skall utövas i denna situation. För svensk rätts del står det klart att talan kan art. 263, USA: UPA 1973, sec. 7. Jfr Krause väckas även sedan den som far uppgivne mannen har avlidit. Talan riktas i så

s. 49. fall mot hans arvingar (3 kap. 6 § första stycket FB). Då talerätten enligt

5 Se Lind s. 75, Walin svensk lag är begränsad till barnet, har det däremot antagits att varken

s. 39. barnets arvingar eller någon annan kan väcka talan efter barnets död.5

Internrättsliga regler - en komparativ översikt 45

3.3.1.3 Förutsättningarna för bifall till talan

En del utländska regler om positiv faderskapstalan är i så hög grad inriktade på frågan om tillåtligheten av en sådan talan att de inte har någonting särskilt att säga om vilka krav som ställs för att talan skall kunna bifallas när tillåtlighetströskeln väl har passerats. Typiska exempel på en sådan reglering erbjuder fransk lag och därav påverkade lagar (se avsnitt 3.3.1.1). I stor utsträckning har dessa regler sådant innehåll att omständigheter som i målet formellt kommer under bedömning redan för angår sakfrågan avgörandet huruvida den väckta talan får prövas. Svensk rätt liksom flertalet utländska lagar lägger däremot tyngdpunkten vid själva sakfrågan. Villkoren för bifall till talan är regelmässigt utformade så att de förutsätter en bedömningi två led. För det första skall det vara utrett att den som far utpekade mannen har haft samlag med barnets mor under den möjliga konceptionstiden. Det är genomgående en grundförutsättning för bifall till talan. De skillnader som i denna del finns mellan olika rättsordningar avser främst beräkningen av konceptionstiden. Som tidigare har nämnts innehåller flertalet utländska rättsordningar legala regler om den 5 Se t. ex. SCHWEIZ: frågan, medan sådana regler saknas i svensk och annan nordisk rätt. ZGB art. 262 St. 3. Det andra ledet i prövningen avser betydelsen av övriga omständigheter. TJECKOSLOVAKIEN: Om käranden medför det en FamL § 54 st. 2, UNGlyckas styrka samlag under konceptionstiden, ERN: FamL § 38 St. 3, för att mannen i fråga är barnets far. Innebörden härav är presumtion FGB ÖSTTYSKLAND: vanligen att bevisbördan kastas om, så att talan skall bifallas om mannen inte § 54 St. 2. förmår kullkasta presumtionen. Härvid finns det avsevärda skillnader mellan 7 T. ex. DANMARK: de krav på motbevisningens styrka som ställs i olika lagar. I en del fall är BL § 6 (lidet sandsynkraven mycket stränga: mannen måste för att bli friad från faderskapet bevisa NORGE: BL §9 ligt),

att det är ”uteslutet” eller ”omöjligt” eller ”uppenbart omöjligt” att barnet (”lite truleg”), VÄST-

om det vid en TYSKLAND: BGB kan ha avlats av honom.° Enligt andra lagar är det tillräckligt § 1600 o (”schwerwievärdering av samtliga omständigheter framstår som osannolikt eller ”föga gende Zweifel), ÖSatt mannen är far till barnet eller om ”tungt vägande tvivel troligt TERRIKE: ABGB § 163 föreligger om saken.7 st. 2 (”Unwahrschein- Inom ramen för det här skisserade presumtionssystemet finns det ofta lichkeit). särskilda regler om vilken vikt som skall tillmätas vissa av mannen åberopade 8 En - numera något att modern under konceptionstiden har föråldrad - komparativ motfakta, i synnerhet invändningen I sin klassiska form hade den översikt av behandlingen haft samlag med flera män (exceptio plurium). av exceptio plurium ger invändningen, om den blev styrkt, absolut verkan, dvs. att den utan vidare Dölle s. 453-456. Se uteslöt bifall till käromålet.* Den motsatta ytterlighetsståndpunkten, som också Krause s. 37, har intagits bl. a. i äldre svensk rätt, går ut på att en sådan invändning inte alls 49-50.

är tillåtlig eller inte får beaktas vid avgörandet? Nyare lagstiftning ger i 9 Se om utvecklingen i

allmänhet uttryck för en eller annan mellanståndpunkt, som innebär att svensk rätt Lind s. leder till 23-28. invändningen visserligen får prövas men att den inte automatiskt ogillande av käromålet. Invändningen brukar sålunda frånkännas betydelse i 1 För olika varianter av vart fall när det genom blodundersökning eller på annat sätt kan uteslutas att den ståndpunkten se t. ex. de ovan (noterna den andre mannen är far till barnet och vanligen också om hans faderskap ter 6 och 7) citerade reglermindre sannolikt än den instämde mannens* sig /väsentligt/ na i dansk, schweizisk, Svensk lag har numera, i likhet med några utländska lagar, gått ifrån österrikisk och östtysk i dess här beskrivna form. Den nuvarande faderskaps- rätt. presumtionssystemet för regeln i 1 kap. 5 § FB bygger i stället på ett krav på positiv sannolikhet 2 Likaså finsk lag, 3 § 2 faderskapet? För bifall till talan fordras det sålunda, förutom att det st. FL.

46 Internrâttsliga regler - en komparativ översikt

grundläggande samlagsrekvisitet är uppfyllt, att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av mannen i

fråga. Också en så beskaffad regel kan visserligen betecknas som en

presumtionsregel, men det rör sig i vart fall om en uppmjukad presumtion, vars verkan inte är att flytta över bevisbördan utan på mannen/svaranden bara att bereda barnet/käranden en viss bevislâttnad (vid jämförelse med en tänkt regel som skulle ålägga käranden att styrka faderskapet).3 Syftet med i den nya regeln har varit att minska riskerna för biologiskt felaktiga faderskapsfastställelser. Också utomlands sätter önskemålet om biologiskt riktiga fastställelser mer och mer sin prägel på rättsutvecklingen. Denna utveckling hänger samman med de ökade möjligheter till faderskapsbestämning som den medicinska vetenskapens framsteg har skapat. Typiskt äratt legala regler om bevisvärdet av den ena eller andra omständigheten tenderar att ersättas av bestämmelser som ger domstolarna frihet att företa en samlad bedömning av sannolikheten för faderskapet samt att blodundersökningar och andra medicinska bevismedel spelar en allt större roll vid den bedömningen. Särskilt viktigt är att det istället för specialbestämmelser om exceptio plurium i ökad utsträckning har införts regler som ålägger domstolarna att, i fall där modern har haft samlag med flera män, göra en sannolikhetsavvägning mellan de män vars faderskap kommer i fråga. Processuellt kommer samma tendens till uttryck i regler som gör det möjligt att, även mot kärandens önskan. dra in två eller flera män som svarande i rättegången (jämför avsnitt 3.3.1.2). Också i övrigt har rättegången vanligen en mer eller mindre utpräglad karaktär av officialförfarande, där domstolen självmant har att vaka över att utredningen blir så allsidig och fullständig som möjligt.

3.3.2 Alimentationstalan m. m.

Från en faderskapstalan i egentlig mening bör skiljas en alimentationstalan eller talan om ”betalningsfaderskap”. En sådan talan går ut på att den som far uppgivne mannen skall förpliktas betala underhåll till barnet utan att faderskapet fastställs eller redan har fastställts. Denna typ av talan är okänd i svensk lag, som för underhållsskyldighet förutsätter en fastställelse av faderskapet, men förekommer på många håll utomlandsf* För bifall till en sådan talan krävs det naturligtvis en viss utredning om faderskapsfrågan, men beviskraven är ofta lägre än för en egentlig faderskapsfastställelse. 3 Jfr Saldeen s. 54-57. Prövningen av den frågan sker i allmänhet prejudiciellt, bland domskälen till 4 avgörandet av underhållsfrågan, och blir inte bindande för andra ända- Regler om alimenta- _ mål. tionstalan i en eller an- Bestämmelser om alimentationstalan finns i ett flertal nan form har tidigare lagar som saknar funnits även i nordisk regler om självständig faderskapstalan. Ett exempel är nederländsk lag.5 (utom svensk) rätt lik- Möjligheten att ålägga en man underhållsskyldighet barnet utan att gentemot som t. ex. i västtysk rätt. är fastställtfaderskapet vilket enligt nederländsk rätt kan ske bara genom Se för en - numera delerkännande - har där vuxit fram som ett medel att hindra alltför stötande vis föråldrad - komparativ översiktDölle s. konsekvenser av förbudet mot judiciell fastställelse av faderskapet till barn 403-404, 443-451. utom äktenskap. Man kan här tala om ett slags surrogat för en egentlig 5 BW art. 394, jfr ovan faderskapstalan. Ett exempel med annan bakgrund är reglerna om affiliaavsnitt 3.3.1.1 vid not 8. tion proceedings” i engelsk rätt och besläktade vilka rättsordningar,

Internrättsliga regler - en komparativ översikt 47

tillåter prövning av faderskapsfrågor men inte ger visserligen judiciell möjlighet till fastställelse av faderskapet en gång för alla (se avsnitt

3.3.1.1). Alimentationstalan förekommer emellertid också vid sidan av och som ett alternativ till en egentlig faderskapstalan. Ett exempel är bestämmelserna i fransk lag om ”Paction â fins de subsides.° En sådan talan kan föras utan särskilda inskränkningar och utan att det för bifall till den ställs samma krav en ÖCC art- 342. 342-1 på övertygande bevisning som vid en egentlig faderskapstalan (”acti0n recherche de paternité). Den synes i praktiken roll,

_Jgfas

spela en rätt viktig

êálâtäá Cce

främst som en andrahandsutväg för barnet i fall där det av det ena eller andra också BELGIEN: skälet inte är möjligt att få till stånd en formlig fastställelse av faderska- an_ 340 a_340 e_ ITALI- EN: cc art. 279. pet.

sou 1983:25 49

4 domsrätt

Internationellrättsliga regler:

och

lagval

4.1 Rättskällor m. m.

4.1.1 Internationella konventioner och annat internationellt samarbete

Internationellrättsliga frågor om faderskap är inte i någon större utsträckning reglerade genom internationella konventioner. Särskilt sparsamt förekommer konventionsregler i de ämnen som skall behandlas i detta kapitel, nämligen domstolarnas internationella behörighet (domsrätten) och tillämplig lag. Sverige är inte part i någon konvention som innehåller bestämmelser om dessa sidor av faderskapsrätten. Försök har gjorts att få upp internationella faderskapsfrågor till behandling vid Haagkonferensen för internationell privaträtt. Vid de preliminära överläggningar som har ägt rum vid konferensen har utsikterna att få till stånd en konvention om dessa frågor dock bedömts som små.7 Ämnet står f. n. inte på konferensens dagordning. Däremot finns det flera Haagkonventioner i närliggande ämnen, särskilt om underhåll till barn och annan familjerättslig underhållsskyldighet. Två av dessa konventioner, vilka reglerar valet av tillämplig lag på underhållsförpliktelser, är åtminstone indirekt av intresse också för faderskapsfrågor, Det gäller konventionen 24.10.1956 sur la loi applicable aux obligations alimentaires envers les enfants, som har tillträtts av Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike, samt konventionen 2.10.1973 sur la loi applicable aux obligations alimentaires, som har tillträtts av Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Schweiz och som i förhållandet mellan dessa stater ersätter 1956 års konvention. Huvudprincipen i dessa konventioner är att frågor om underhåll skall avgöras enligt lagen i den stat där den underhållsberâttigade enligt 1956 års konvention alltid barnet - har sitt hemvist. Konventionerna är i och för sig status som 7 Se Conference de La inte tillämpliga på frågor om faderskap eller annan familjerättslig Haye de droit internaligger till grund för anspråket på underhåll. I flera av de fördragsslutande tional privé, Actes et staternas praxis har konventionerna ändå kommit att få viktiga konsekvenser documents de la Treiziêför behandlingen av vissa faderskapsfrågor, nämligen såvitt avser lagvalet vid me session (1976) I s. fastställelse av faderskapet till barn utom äktenskap. Tendensen är att den 125-130.

50 Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval

frågan bedöms enligt samma lag, i regel barnets hemvistlag, som enligt konventionerna skall tillämpas beträffande underhåll till barnet. Inom Europarådet har år 1975 avslutats en Europeisk konvention om utomäktenskapliga barns rättsliga ställning, vilken har tillträtts bl. a. av Sverige (prop. 1975/76:95, SÖ 1976:29). Den innehåller dock inga bestämmelser av direkt internationellrättsligt intresse. Sådana bestämmelser finns däremot i några konventioner som har utarbetats inom CIEC och som rör olika aspekter av barns rättsliga ställning. Inte heller de konventionerna angår dock sådana frågor om domsrätt och lagval som är aktuella i denna del av betänkandet. En år 1980 ingången konvention om frivilligt erkännande av barn utom äktenskap skall tas upp i det sammanhang där den hör hemma (se avsnitt 11.23). Inom Norden har det tidigare funnits planer på en konvention om internationella faderskapsfrågor, som skulle vara begränsad till internordiska förhållanden men inom den ramen i princip heltäckande. Ett preliminärt utkast till en sådan konvention utarbetades på 1950-talet i samråd mellan lagstiftningskommittéer i de berörda länderna* Det arbetet kom emellertid inte att fullföljas. I ett senare skede har i stället enhetlig nordisk lagstiftning, utan konventionsmässig förankring, kommit till stånd när det gäller erkännande av faderskapsavgöranden som härrör från något av de nordiska länderna. Däremot saknas fortfarande gemensamma regler i fråga om domsrätt och lagval. 3 Utkastet finns återgivet Ett regionalt samarbete på den internationella privat- och processrättens i den danska betaenkning område har också bedrivits i Latinamerika. Det har resulterat i ett nr 126/1955 s. 107. omfattande system av multilaterala konventioner, främst 1889 och 1940 års 9Jfr SOU 1969:60 s. 38, Montevideokonventioner och 1928 års Havannakonvention med den s. k. Pålsson, Marriage I s. 35-36. Cödigo Bustamante? I dessa regelverk ingårsåväl allmänna som speciella bestämmelser av betydelse för internationella faderskapsfrågor. De har dock 1 Lättast tillgängliga är de av Tyska Demokra- knappast tillräckligt intresse i detta sammanhang för att motivera en närmare tiska Republiken ingång- redogörelse. na fördragen. De finns Slutligen finns det en del bilaterala konventioner i internationellrättsliga samlade i Der internaämnen som bl. a. omfattar faderskapsfrågor. Särskilt bör nämnas det täta tionale Rechtsverkehr nätverk av bilaterala konventioner om ömsesidig rättshjälp som har ingåtts der Deutschen Demomellan olika socialistiska stater, främst de östeuropeiska men också Cuba. kratischen Republik in Zivil-, Familien- und Mongoliet m. fl. Dessa konventioner är sinsemellan tämligen likartade till Strafsachen, hrsgg. vom uppbyggnad och innehåll samt täcker rätt fullständigt de inbördes relatio- “ Ministerium der Justiz. nerna mellan respektive stater. Fastän konventionerna var för sig gäller bara Berlin 1980. mellan två stater, närmar sig deras sammantagna verkan därför en 2 Den polsk-österrikiska multilateral konvention vars föremål är att reglera den internationella privatkonventionen är publicerad i Bundesgesetz- och processrätten i förhållandet mellan de deltagande staterna (men inte blatt für die Republik gentemot utomstående stater). Konventionerna innehåller regelmässigt Österreich 1974 s. 240. bestämmelser bl. a. om domsrätt och tillämplig lag i faderskapsmål. Den fransk-polska kon- I övrigt förekommer sådana regler bara sporadiskt i bilaterala konventioventionen återges i Cluner. Som exempel kan nämnas de internationellt-privaträttsliga konventionet 1969 s. 530, den fransk-jugoslaviska i ner som har ingåtts mellan Polen och Österrike 1963, mellan Frankrike och Clunet 1974 s. 198. Polen 1967 samt mellan Frankrike och Jugoslavien 1971.2

Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval 51

4.1.2 Nationell lagstiftning

Gällande och tillämplig lag i fråga om faderskap har i regler om domsrätt huvudsak vuxit fram genom rent nationell rättsbildning, till stor del genom

lagstiftning? Inom Norden är Sverige det enda land som helt saknar sådan

I Danmark och Island finns det särskilda om

lagstiftning. bestämmelser

domsrätten i faderskapsmål (men inte om tillämplig lag). De ingår i den danska retsplejeloven respektive 1981 års isländska barnalag. I Finland gäller 1929 års lag angående vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur. Den innehåller regler både om domstolarnas behörighet och om tillämplig lag, även om bestämmelsernai de delar som avser faderskapsfrågor är ofullständiga. Också i Norge finns det skrivna regler om båda frågorna, vilka har tagits in i 1981 års barnelova. I nästan alla kontinentala stater i Västeuropa är den internationella privati huvuddrag som innehåller och processrätten reglerad genom lagstiftning, mer eller mindre utförliga regler bl. a. om faderskapsfrågor. Kärnan i denna lagstiftning utgörs av regler om tillämplig lag, vilka i flertalet fall ingår i respektive lands allmänna civilrättskodifikation. De processuella bestämmelserna, däribland de som avser domstolarnas internationella behörighet, är skilda från lagvalsreglerna och återfinns i den allmänna civilprocessuella Så är förhållandet exempelvis i lagstiftningen. - Grekland: 1940 års civillagbok och 1967 års civilprocesslagbok, - Italien: och 1940 års civilprocesslagbok, 1942 års civillagbok - 1966 års civillagbok och 1961 års civilprocesslagbok, Portugal: - 1896 års Einführungsgesetz zum Bürgerlichen Gesetzbuch Västtyskland: (EGBGB) och 1877 års Zivilprozessordnung.

länder har den internationella i stället I några västeuropeiska privaträtten reglerats genom en särskild lag, som är fristående från respektive civilrättskodifikationer. En sådan lag av tämligen färskt datum finns i Österrike, 1978 års Bundesgesetz über das Internationale Privatrecht. Också den lagen är till den internationella i snävare mening, dvs. begränsad privaträtten reglerna om tillämplig lag. Bestämmelser i internationellt-processrättsliga domstolarnas behörighet, finns i 1895 års ämnen, bl. a. om de österrikiska Jurisdiktionsnorm och i 1896 års Exekutionsordnung. En fristående kodifikation av den internationella privaträtten finns vidare i 3Hmal°t al

Schweiz. betreffend die zivilrechtlichen d? 13.8

Där gäller 1891 års Bundesgesetz Till skillnad

;låret

und Aufenthalter

êâllljtâfåâåäåzgâr?

Verhältnisse der Niedergelassenen (NAG). från sin österrikiska motsvarighet innehåller NAG även internationellt- relevanta dela, i Berg_ bl. a. om de schweiziska domstolarnas behörighet. mann-Ferid. Se också processrättsliga regler, har reviderats år 1976 i t- °X› det *IV De bestämmelser i NAG som rör faderskapsfrågor TMC_- Insümm

samband med en reform av den interna lagstiftningen på området. Ass? “tgwnfl

Le

om faderskapsfrågor sêmhpggverket Lä

Särskild internationellt-privaträttslig lagstiftning grslations de Droit Interfinnsi Frankrike. Den kom till stånd år 1972 i samband med en reform av den national Privé _ staninterna franska faderskapsrätten och fick också systematiskt sin plats i ory Private International Law» 0519 1971: °°h anslutning till de interna reglerna om föräldraskap i Code civil (art. 311 ff). har den

xiâfäâzárâieålâçigâf_

Genom de nya internationellt-privaträttsliga bestämmelserna allmänna lag i fråga om Vétat et la regeln i Code civil art. 3 om tillämplig rechts, 3_ Alm_ Tübing_ sin betydelse när det gäller faderskap. Den en 1978. capacité des personnesförlorat

52 Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval

nya lagstiftningen är på andra sidan begränsad till lagvalet. De internationellt-processrättsliga frågorna är bara fragmentariskt reglerade i lag. Av särskild betydelse för de franska domstolarnas behörighet är de allmänna bestämmelsernai Code civil art. 14 och 15, vilka avser fall där endera parten är fransk medborgare. Av det hittills anförda framgår att lagstiftning om den internationella privaträtten i dess helhet eller speciellt vad angår faderskapsfrågor under senare år har kommit till stånd i flera västeuropeiska stater, bland dem Schweiz och Österrike. Dessutom Frankrike, Portugal, är ny lagstiftning i ämnet under förberedelse i vissa sådana stater. Sålunda är man i Schweiz på väg att genomföra en större internationellrättslig kodifikation, som är avsedd att träda i stället för bestämmelserna i NAG. En expertkommitté lade år 1978 fram ett förslag till en sådan lag, kallad Bundesgesetz über das internationale Privatrecht (IPR-Gesetz), som innehåller utförliga regler både om den internationella privaträtten i snävare mening och om den internationella processrättenf* Det förslaget har tilldragit sig uppmärksamhet långt utanför Schweiz gränser och förtjänar intresse också från svensk synpunkt. Efter remissbehandling och viss bearbetning har det schweiziska förbundsrådet nyligen (1982) lagt fram förslaget för godkännande av förbundsförsamlingen.5 Också i Västtyskland föreligger det tämligen långt framskridna planer på en samlad internationellt-privaträttslig lagstiftning som skall ersätta de nuvarande reglerna i EGBGB. Flera förslag har lagts fram och blivit föremål för livlig offentlig diskussion? 4 Se Bundesgesetz über das internationale Pri- Intemationellt-privaträttsliga lagar av modernt snitt - i samtliga fall fristående från respektive civilrättskodifikationer -finns vidare i en rad stater vatrecht (IPR-Gesetz),

Gesetzesentwurf der i Östeuropa. Särskilt kan här nämnas

Expertenkommission - av

Jugoslavien: lag 15.7.1982 om lösningen lagkonflikterfa

und Begleitbericht, Zü- rich 1978. Motiven till Polen: lag 12.11.1965 om den internationella privaträtten, förslaget presenteras Tjeckoslovakien: lag 4.12.1963 (nr 97) om den internationella privat- och utförligare i Schlussbe- processrätten, richt. Se också Freibur- - Ungern: lag nr 13/1979 om den internationella privaträttenfb ger Kolloquium über -

Östtyskland: Rechtsanwendungsgesetz 5.12.1975.

den schweizerischen Entwurf zu einem Bun- Alla dessa lagar innehåller bestämmelser om tillämplig lag bl. a. i fråga om desgesetz über das internationale Privatrecht, faderskap. De jugoslaviska, tjeckoslovakiska och ungerska lagarna omfattar Zürich 1979. också internationell processrätt, bl. a. domsrättsfrågor. I Polen och

Östtysk-

5 Se Botschaft. land regleras sådana spörsmål däremot i den civilprocessuella lagstiftningen av år 1964 och östtyska Zivilprozessordnung av 6 En sammanställning (polska civilprocesslagboken av de olika förslagen år 1975). jämte diskussionsinlägg Den östeuropeiska lagstiftningen har mycket begränsad betydelse för finns i Reform DIPR. lösningen av lag- och jurisdiktionskonflikter mellan de socialistiska staterna 53 inbördes. Sådana konflikter till största delen av bilaterala Tysk översättning i regleras rätts- IPRax 1983 s. 6. som träder i stället för motsvarande nationella hjälpsfördrag regler (jämför 5b avsnitt Den berörda har därför Engelsk översättning: 4.1.1). lagstiftningen sitt huvudsakliga Law-Decree No. 13 of i förhållande till stater utanför den socialistiska tillämpningsområde kret- 1979 on Private Internasen. tional Law, Budapest Kodifikationer av den internationella privaträtten eller förslag till sådana 1979. Fransk översättning jämte kommentar: kodifikationer finns också i många utomeuropeiska länder. De har dock Rev.crit. 1981 s. 158. oftast haft kontinentaleuropeiska förebilder och har i allmänhet inte så stort

lntemationellrättsliga regler: domsrätt och lagval 53

att de behöver behandlas här. Nämnas kan intresse från svensk synpunkt dock ett kodifikationsförslag som har lagts fram i den kanadensiska provinsen Quebec (1975) och som förtjänar uppmärksamhet på grund av sin

moderna och internationellt gångbara prägel.7

Inom den anglo-amerikanska rättskretsen slutligen saknas systematisk lagstiftning om den internationella privaträtten. Den viktigaste rättskällan på området av domstolsavgöranden, som sporadiskt kompletteras av utgörs skrivna regler. Det gäller såväl allmänt som speciellt för faderskapsfrågor. Också utanför den anglo-amerikanska världen spelar rättspraxis, jämte en ofta rikligt flödande litteratur, en betydande roll som rättskälla på det här aktuella området. Det gäller i synnerhet länder som i stort sett saknar om internationella faderskapsfrågor (t. ex. Sverige) eller vars lagstiftning lagstiftning är fragmentarisk och/eller föråldrad (t. ex. Västtyskland).

4.2 Gällande svensk rätt

4.2.1 Inledning

konventioner som rör domsrätt Sverige har inte ingått några internationella eller tillämplig lag i fråga om faderskap. Inte heller finns det i svensk rätt i ämnet. De bestämmelser om behörig domstol i några skrivna regler faderskapsmål som ingår i 3 kap. FB tar sikte på den interna behörighetsfördelningen (rätt forum) inom Sverige och är i vart fall inte direkt avsedda att ge svar på frågan om svensk domsrätt i sådana mål. rättskällan främst Den viktigaste på området utgörs därför av rättspraxis, ett antal refererade av HD. Delvis är denna rättspraxis dock avgöranden splittrad och/eller svårtolkad. Vidare täcker den bara en del av de frågor som av det tryckta rättsfallsmaterialet har vi kan komma upp. Till komplettering samlat in ett mer omfattande material av opublicerade fall från hovrätterna Oavsett rättskällevärdet av detta material har vi och vissa större tingsrätter. ansett det vara av intresse att få en säkrare uppfattning om praxis ”på fältet” än vad som framgår av tryckta källor och litteratur.

4.2.2 Domsrättsfrågan

I mål om fastställelse av faderskap (till barn utom äktenskap enligt äldre har HD till en början funnit svensk domsrätt föreligga när terminologi) barnet och dess mor stadigvarande vistas (har hemvist) i Sverige, i vart fall om barnet också är fött här i landet (NJA 1956 s. 410, se också NJA 1957 s. 430). Av senare rättsfall framgår att barnets födelse i Sverige inte är någon för regeln och att svenska domstolar följaktligen är nödvändig förutsättning behöriga även om barnet är (avlat och) fött utomlands och först vid en senare 7 För text och kommen- . tidpunkt har flyttat till Sverige (NJA 1969 s. 308 och 1976 s. 539). Dessa tar se M. Abrell, Der rättsfall skiljer sig från de föregående också såtillvida att HD till stöd för Quebecer Entwurf einer enbart att barnet stadigvarande vistades här. behörigheten åberopade Kodifikation des Inter- Faktiskt hade också modern hemvist i Sverige, men den omständigheten nationalen Privatrechts, Frankfurt a.M. 1978. ansågs synbarligen vara utan betydelse för utgången.

54 domsrätt och

Internationellrättsliga regler: lagval

Slutsatsen blir därför att barnets hemvist i landet utgör en i och för sig tillräcklig grund för svensk domsrätt i denna typ av mål? Det avgörande är att hemvistkravet är uppfyllt vid tiden för rättegången, medan födelseorten och tidigare hemvist saknar betydelse. Domsrätt på denna grund föreligger även om barnet, modern och den uppgivne fadern är utländska medborgare. Vad angår fall där barnet för talan om hävande av en legal faderskapspresumtion (talan om avsaknad av äktenskaplig börd enligt äldre terminologi), är svenska domstolar likaledes av barnets behöriga på grundval hemvist i landet, åtminstone om barnet också är svensk medborgare (NJA 1964 s. 398). Något osäkert är om detsamma gäller fullt ut när sistnämnda förutsättning saknas. I ett sådant fall, där barnet, modern och hennes make alla var utländska medborgare och mannen hade hemvist utomlands, fann HD att det, även om barnet kunde anses ha hemvist i Sverige, inte förelåg sådana omständigheter att svensk domstol är behörig upptaga den i målet förda talan” 1967 s. 300). Innebörden av det avgörandet (NJA år tämligen oklar, dels därför att HD:s majoritet inte tog bestämd ställning till frågan om barnets hemvist, dels därför att det inte framgår vilka ytterligare omständigheter som enligt HD:s mening skulle ha varit nödvändiga för behörighet. Utgången har blivit föremål för kritiska kommentarer? Rättsfallet synes inte heller ha följts i senare praxis. Något nyare HD-avgörande som direkt angår frågan finns inte, men i hovrätts- och tingsrättspraxis har vi funnit flera fall där domstolarna har ansett sig behöriga att ta upp en av barnet väckt negativ faderskapstalan, fastän det inte förelåg någon annan anknytning till Sverige än barnets (och moderns) hemvist. Mycket talar för att det berörda HD-fallet inte längre bör tillmätas någon större betydelse. Barnets hemvist i landet är sannolikt tillräckligt som domsrättsgrund också när en faderskapstalan förs mot barnet som svarande, något som i praktiken närmast kommer i fråga vid talan om hävande av en legal faderskapspresumtionÅ Belysande rättsfall till den frågan saknas. Emellertid godtas 3 Jfr Eek i Festskrift svarandens hemvist normalt som domsrättsgrund i svensk rätt, och det torde Borum s. 124-125, inte finnas några skäl för att det skulle förhålla sig annorlunda i faderskaps- Karlgren i SvJT 1961 s. mål. 647 och 1972 s. 106, Modern.: hemvist är i de flesta fall bestämmande för barnets och spelar Pålsson i SvJT 1982 s. 219. därigenom indirekt en roll för tillämpningen av domsrättsregler grundade på barnets hemvist. Som redan har framhållits 9 Se Eek i Clunet 1971 synes barnets hemvist i Sverige dock i princip vara tillräckligt för behörighet, även om modern skulle sakna s. 644-646, Karlgren i SvJT 1972 s. 107, Walin hemvist här. s. 492. Jfr Bogdan s. På andra sidan är det möjligt att domsrätt i vissa fall kan grundas på 178-179. moderns hemvist ensamt, oberoende av barnets hemvist. Av intresse för den 1Jfr Walin s. 492. är bestämmelserna frågan i 2 kap. 1 § FB om svenska socialnämnders 2 Se också 2 kap. 9 § skyldighet att utreda faderskapet i fall där ingen legal faderskapspresumtion

FB, som rör fall där en gäller? Sådan skyldighet föreligger främst i det fall att barnets vårdnadsha-

sådan presumtion förevare är kyrkobokförd eller vistas i landet.3 Skyldigheten omfattar även en ligger. plikt att sörja för att faderskapet fastställs, vilket vid behov får ske genom att 3 Det krävs sålunda inte talan väcks vid domstol. Då man svårligen kan tänka sig att socialnämnden hemvist. På andra sidan torde en rent tillfällig skall vara skyldig att väcka talan samtidigt som ingen svensk domstol är vistelse här inte vara behörig att pröva dess talan, ligger det nära till hands att anta att den svenska tillräcklig. Se avsnitt domsrätten sträcker och att den sig lika långt som utredningsskyldigheten 13.1 nedan. domstol som är rätt forum för nämndens talan (se 3 kap. 7 § första stycket

domsrätt och Iagval 55 Internationellrättsliga regler:

På så sätt skulle vårdnadshavarens, dvs. FB) också är internationellt behörig. eller vistelse i landet få betydelse i praktiken regelmässigt moderns, hemvist för domsrätten. I tingsrättspraxis har det förekommit fall (där modern men

inte barnet hade hemvist i Sverige) som bekräftar detta antagande. Frågan

har dock inte varit föremål för HDzs bedömning. Publicerad rättspraxis ger inte heller något direkt svar på frågan huruvida kan grundas på mannens hemvist i Sverige. domsrätt i faderskapsmål är svenska domstolar emellertid behöriga i vart fall när mannen är Säkerligen svarande i ett mål om fastställelse av faderskapf* Sannolikt gäller detsamma

vid negativ faderskapstalan mot en man som har hemvist här, även om den situationen är av mindre praktisk betydelse. Däremot synes övervägande

skäl tala mot antagandet av svensk domsrätt i fall där mannen själv väcker en till negativ faderskapstalan, om hans hemvist utgör den enda anknytningen

Sverige.5 I ett opublicerat rättsfall, som avsåg den närliggande frågan om

fann hovrätten för Västra ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande, saknades, fastän mannen/käranden i det fallet Sverige att svensk domsrätt inte bara hade hemvist i Sverige utan också var svensk medborgare (beslut talan mot beslutet i HD, som 1980-02-07, Sö 10). Mannen fullföljde

emellertid inte gav prövningstillstånd.

Slutligen brukar det antas att faderskapsmål kan prövas här i landet om även om de har hemvist utomlands? Det parterna är svenska medborgare, har också hävdats, förmodligen med tanke på fall där barnet för talan som kärande, att barnets svenska medborgarskap ensamt skulle vara tillräckligt för domsrätt.7 Den uppfattningen står i god samklang med innehållet i 2 kap.

att utreda faderskapet under vissa 1 och 9 §§ FB, enligt vilka skyldighet omständigheter föreligger när barnet är svensk medborgare. svenska I rättspraxis finns det ett och annat fall där barnets (och moderns) som en bland andra omständigheter som medborgarskap har åberopats 1957 s. 430 och 1964 s. motiverade svensk domsrätt i faderskapsmål (NJA dock barnets hemvist i Sverige en mer 398). Av allt att döma spelade fall. I alla händelser finns det inte något avgörande roll för utgången i dessa fall där frågan om domsrätt på grund av parternas eller en parts svenska att en medborgarskap har ställts på sin spets. Det torde vara mycket sällsynt faderskapstalan väcks här i landet om det inte föreligger någon annan

anknytning till Sverige. nämnda kan bara undantagsvis, om 4Jfr NJA 1963 s. 489, Andra omständigheter än de hittills 5°m d°°k ä lifererat ens det, tänkas vara av betydelse för domsrätten. I anslutning till den interna på lagvalsfrågan svenska forumregleringen lades i äldre tid en viss vikt vid att barnet hade 5 se Eek i Chmet 1966 Detta torde emellertid numera inte kunna anses

avlats vid samlag i Sveriges

fêhdårcäxis

för svensk domsrätt. Inte heller har som vare sig tillräckligt eller nödvändigt om det inte stadigvarande S_ 76 och Walin S_ 491_ det någon betydelse att barnet är fött i Sverige, under vissa omständigheter 5 Se Eek II s. 62, 70. vistas här. Något ovisst är kanske om behörighet för kan grundas på en vistelse i Sverige som inte är tillräckligt stadigvarande 7 Walin s. 491.

att kunna kvalificeras som hemvist. Att svaranden har egendom i landet kan 85° NJA H 1932 5men kan inte gärna godtas som en vara av betydelse i mål om underhåll

ålâäRlåzâ

Inte heller torde domsrätt i sådana mål behörighetsgrund i faderskapsmål. mellan parterna eller på att S. 410 samt Eek i Teori kunna grundas på en överenskommelse svaranden underlåter att göra invändning mot domstolens behörighet. och praxis s. 76.

56 domsrätt och

Internationellrättsliga regler: lagval

4.2.3 Lagvalet

Beträffande i mål om fastställelse lagvalet av faderskap (till barn utom äktenskap) finns det till en början några HD-avgöranden som antingen inte tillåter några generella slutsatser eller inte längre kan anses vägledande. Hit kan räknas fallen NJA 1915 s. 1, 1946 s. 310 och 1957 s. 135.9 Det första fall där HD mera principiellt tog ställning till frågan är NJA 1963 s. 489.1 Barnet och modern var där tyska medborgare med hemvist i Västtyskland och den uppgivne fadern en nederländsk medborgare som sedan lång tid tillbaka vistades i Sverige. HD fann barnets talan om faderskapsfastställelse och underhåll skola avgöras enligt tysk lag och uttalade i domskälen bl. a.: Svensk internationell privaträtt på familjerättens område bygger iprincip på nationalitetsgrundsatsen. I överensstämmelse härmed och såsom i allmänhet från barnets synpunkt tillfredsställande skulle en nära till hands liggande huvudregel kunna antagas vara, att lagen i det land barnet vid födelsen på grund av sin nationalitet tillhörde borde tillämpas. I vart fall när, såsom i förevarande mål, barnet har hemvist i den stat där det genom födelsen blivit medborgare och efter allt att döma kommer att växa upp måste det te sig naturligt, att barnets villkor bestämmas efter de grunder som i allmänhet gälla för barn vilka leva inom samma rättssamfund. skall företräde Principiellt således ges åt barnets nationella lag vid tiden för födelsen. På samma linje går HD:s avgörande i NJA 1973 s. 57, som likaledes avsåg tillämpning av tysk lag (mannen/svaranden var i det fallet svensk medborgare med hemvist i Sverige, men det gjorde ingen skillnad). I båda fallen betonade HD dock att barnet också hade hemvist - från födelsen i 1963 års fall, sedan kort tid efter födelsen i 1973 års fall - i den stat där det vid födelsen hade blivit medborgare. Härigenom lämnas det öppet om huvud-

regeln skall upprätthållas när barnets hemvist inte sammanfaller med dess

medborgarskap. Den frågan kom upp i NJA 1969 s. 301.2 Barnet, modern och den som far uppgivne mannen var där finska medborgare. Barnet hade sedan födelsen hemvist i Sverige tillsammans med sin mor, medan mannen hade hemvist i Finland. HD fann svensk lag tillämplig på barnets talan, i första hand av det skälet att barnet av allt att döma skulle komma att växa upp häri landet. Så långt inbjuder rättsfallet till slutsatsen att barnets skall ha hemvistlag företräde framför dess nationella lag, i vart fall när hemvistet är i Sverige. av avgörandet minskas dock av att HD:s majoritet fann sig Prejudikatvärdet 9 Jfr Eek i Festskrift böra anföra ytterligare ett skäl för tillämpningen av svensk rätt i målet, Borum s. 125-126, Walin s. 480-481. nämligen att barnet enligt finsk lag (som den då var beskaffad) inte kunde få faderskapet fastställt. Genom det tillägget blir rättsfallet för den öppet 1 Jfr Eek i Clunet 1966 alternativa att barnets nationella tolkningen lag i princip är tillämplig även s. 428-432, Karlgren i SvJT 1967 s. 524 och när barnet har hemvist i Sverige och att den lagen i det konkreta fallet sköts åt 1978 s. 450, Lind s. sidan av hänsyn till svensk ordre public. I senare hovrätts- 58-60, Walin s. 481, 486. och tingsrättspraxis synes man dock i allmänhet ha sett 2 Jfr Eek i Clunet 1971 bort från denna tvetydighet i HD:s domskäl. I alla händelser har svensk lag s. 647-649, Karlgren i utan vidare tillämpats i talrika fall där barnet hade hemvist i Sverige, oavsett SvJT 1972 s. 109, Walin att barnet från födelsen var medborgare i en främmande stat och utan att det s. 482. undersöktes om tillämpning av dess nationella lag skulle komma i strid med

Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval 57

svensk ordre public. Även om något otvetydigt HD-avgörande inte föreligger, synes detta numera få anses vara stadgad uppfattning i praxis. Mer osäkert är vad som gäller när barnet har hemvist utomlands. Det är visserligen klart att den utländska lagen skall användas om hemvistet sammanfaller med barnets medborgarskap vid födelsen, men det finns ännu inte något rättsfall där domstolarna har behövt välja mellan barnets hemvistlag och dess nationella lag i denna situation. Det är möjligt att den i NJA 1963 s. 489 uttalade preferensen för medborgarskapsanknytningen såtillvida fortfarande är aktuell? Befintlig rättspraxis är emellertid också förenlig med tanken att barnets hemvist skall fälla utslaget. Det kan i övrigt förtjäna påpekas att lagvalet i samtliga av HD hittills avgjorda fall angående fastställelse av faderskap har utfallit till förmån för en lag, svensk eller utländsk, som faktiskt var barnets hemvistlag vid tiden för rättegången. Det gäller både äldre och nyare fall och oavsett de delvis bristfälliga, tvetydiga eller motstridiga motiveringar som har anförts i de olika fallen. Det kan tilläggas att dessa frågor har gett upphov till en hel del meningsskiljaktigheter i den svenska doktrinen? Det skulle dock föra för långt att närmare redogöra för de olika uppfattningar som har förts fram. Mer entydigt är rättsläget i mål om här/ande av en legal faderskapspresumti0n.5 I sådana mål har HD, när barnets mor och hennes man vid tiden för barnets födelse var medborgare i samma stat, genomgående funnit den statens lag tillämplig: NJA 1957 s. 135, 1962 s. 123, 1964 s. 247, 1970 s. 274, 1973 s. 151 och 1979 s. 242 (annorlunda dock Svea hovrätt i RH 78:81). Flertalet av dessa fall rör en av barnet väckt negativ bördstalan, vilken awisades därför att barnet saknade talerätt enligt lagen i den främmande stat modern och hennes man tillhörde vid tiden för barnets födelse. Utan betydelse har varit att parterna sedan barnets födelse hade hemvist i Sverige, att barnet och modern eller mannen vid tiden för rättegången hade förvärvat svenskt medborgarskap och likaså att modern efter skilsmässa hade gift om sig med en i Sverige bosatt svensk medborgare som uppgavs vara barnets verklige far. Lika klart är det inte vilken lag som skall tillämpas när modern och hennes man vid tiden för barnets födelse var medborgare i skilda stater. I NJA 1953 3Jfr Lind s. 60-61. s. 4, som gällde en av mannen förd negativ bördstalan och där modern var 4 Se bl. a. Bogdan s. svensk och mannen dansk medborgare, båda med hemvist i Sverige, gav HD 169-172, Hult s. företräde åt mannens nationella lag vid nämnda tidpunkt. Dansk lag skulle 111-119, 126-134, Karlföljaktligen tillämpas i målet, vilket fick betydelse därför att mannens talan gren s. 127-129, Lindi SvJT 1972 s. 571-573, enligt de dåvarande bestämmelserna i svensk lag skulle ha varit prekluderad Walin s. 476, 480-486 medan så inte var fallet enligt dansk lag. Det kan anmärkas att den konflikt och i SvJT 1972 s. som här förelåg mellan en ”restriktiv” svensk och en ”liberal” utländsk regel 800-801. ingalunda är typisk för de fall som har gett upphov till lagvalsfrågor i svensk 5 Jfr Bogdan s. 166-169, rättspraxis angående negativ faderskapstalan. Eek II s. 63-66, Hult s. Annorlunda bedömdes saken i det av HD i plenum avgjorda fallet NJA 51-61, Karlgren s. 1964 s. 1.6 Också i det fallet var barnets mor svensk och mannen utländsk 124-125, Walin s. (här 475-480. fransk) medborgare. Den negativa bördstalan väcktes av barnet och skulle “Jfr Dennemark i Teori enligt den i 1953 års fall antagna regeln ha bedömts enligt fransk lag och och praxis s. 49-62, Eek därmed ha måst avvisas, då fransk lag inte gav barnet rätt att väcka en sådan i Clunet 1966 s. 421-423, talan. HD gick emellertid i stället på svensk rätt och uttalade i beslutsskälen Karlgren i SvJT 1967 s. följande: ”När sådan bördstalan väckes av ett här i riket stadigvarande bosatt 524-525 och 1968 s. 53.

58 Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval

barn, vars moder vid tiden för barnets födelse var svensk medborgare och hade i Sverige, bör, i allt fall om tillämpning av mannens nationella

hemvist

lag skulle medföra att barnet förvägrades talerätt, svensk lag tillämpas å barnets talan.” Som framgår av formuleringen rör det sig här om ett undantag till förmån för svensk rätt, som är begränsat till fall där talan väcks av barnet och som i övrigt är knutet till vissa förutsättningar beträffande barnets hemvist samt moderns medborgarskap och hemvist (möjligen är också innehållet i mannens nationella lag av betydelse). När dessa förutsättningar inte är uppfyllda synes HD utgå från att den tidigare regeln om mannens nationella _ lag fortfarande gäller. I vart fall numera torde denna fråga ändå få anses tämligen öppen. I senare avgöranden har HD visserligen vägrat att sträcka ut den i 1964 års fall antagna grundsatsen till situationer där modern var utländsk medborgare vid tiden för barnets födelse (NJA 1970 s. 274, 1973 s. 151 och 1979 s. 242). På andra sidan ger dessa rättsfall inte något stöd för tillämpning av mannens lag. I samtliga fall grundades lagvalet nämligen på att makarna vid tiden för barnets födelse gemensamt var medborgare i en främmande stat. Härtill kommer att nationalitetsprincipen inte längre åtnjuter något oreserverat stöd ens i sådana fall. Det framgår tydligt av det senaste i serien av HDavgöranden, NJA 1979 s. 242, där två av domstolens fem ledamöter var skiljaktiga och på anförda skäl ville tillämpa svensk lag, liksom av hovrättsfallet RH 78:81, där denna ståndpunkt vann majoritet. I stället för medborgarskapet torde hemvistet fälla utslaget i fall där makarna (eller mannen, i den mån hans anknytning anses avgörande) vid tiden för barnets födelse var statslösa eller politiska flyktingar. Den uppfattningen, som stämmer överens med den allmänna inställningen i svensk internationell familjerätt, har kommit till uttryck i hovrättsfallet SvJT 1957 rf s. 54. Ett spörsmål som har fått praktisk betydelse särskilt efter 1976 års ändringar i den svenska FB är om de regler för lagvalet som har utbildats genom rättspraxis i mål om negativ faderskapstalan gäller också för frågor om hävande av den legala faderskapspresumtionen genom fastställelse av en

annan mans faderskap.7 Av intresse på den punkten är rättsfallet NJA 1957 s.

135. Där förde barnet, som var fött i äktenskap mellan norska medborgare, talan mot en utomstående man om fastställelse av faderskapet utan att den på äktenskapet grundade faderskapspresumtionen dessförinnan hade hävts. Enligt norsk rätt, som i princip ansågs tillämplig i den delen, utgjorde detta inte något hinder, då den äkta mannens faderskap kunde bli att anse som uteslutet genom fastställelse av den andre mannens faderskap. Till sist fann HD visserligen att barnets talan ändå inte kunde prövas, bl. a. därför att det ansågs oförenligt med grundläggande regler i svensk föräldrarätt, alltså stridande mot svensk ordre public, att ge tillämpning åt den norska regeln. Det är emellertid tvivelaktigt om det skälet skulle kunna åberopas i dag när samma möjlighet - låt vara begränsad till fall där fastställelsen sker genom erkännande - finns enligt svensk rätt. I alla händelser står det klart att frågan i princip ansågs skola bedömas enligt makarnas nationella lag, dvs. samma lag som skulle ha varit tillämplig 7 Jfr Walin s. 479. på en negativ bördstalan. Det finns åtminstone ingenting som motsäger

domsrätt och Iagval 59 lnternationellrättsliga regler:

antagandet att detsamma numera gäller för frågan om hävande av den legala av faderskapresumtionen genom ett av en annan man avgivet erkännande slås fast att det förhåller sig så, då HD pet. Det kan dock inte med säkerhet ännu inte har haft tillfälle att ta ställning till frågan. beträffande uppkomsten av Något osäkert är slutligen också vad som gäller legala faderskapspresumtioner. Det ligger nära till hands att anta att den vid negativ faderskapstalan åtminstone i rättspraxis som avser lagvalet huvudsak är tillämplig även såvitt angår presumtionens uppkomst* Inte varit föremål för direkt i heller den frågan har emellertid bedömning HD.

4.3 Översikt av utländsk rätt

4.3.1 Domsrättsfrågan

4.3.1.1 Nordisk rätt

De övriga nordiska ländernas regler om domsrätt i faderskapsmål är inte

utformade efter något enhetligt mönster. Ett gemensamt drag är dock att den i ena eller andra partens hemvist utgör den viktigaste behörighetsgrunden sådana mål. Det förut berörda utkastet till nordisk konvention om faderskap i den nordiska stat där barnet hade m. m. byggde på regeln att domstolarna

hemvist när talan väcktes skulle ha exklusiv behörighet? Det utkastet var

dock begränsat till fall där både barnet och den som far ifrågasatte mannen till någon av konventionsstaterna och hade en närmare bestämd anknytning för internordiska förhållanden. De nationella innefattade en specialreglering utan bestämmelser som nu gäller i de olika staterna är däremot tillämpliga åtskillnad mellan internordiska och andra fall. Innehållsmässigt ger de en betydligt vidare ram för behörigheten än vad som föreslogs i konventionsutkastet. I huvudsak och IslandÅ Enligt dessa enhetliga regler gäller i Danmark 3 Det kan dock inte gälla regler föreligger domsrätt i faderskapsmål i två fall, nämligen rättsfallet NJA 1964 s. - om svaranden har ”bop2el i landet eller om (dvs. hemvist) eller ophold 1, som uppenbarligen hans dödsbo behandlas eller har behandlats där, är begränsat till spörs- - om modern eller barnet har hemvist i landet. målet om hävande av presumtionen. dock inte när barnet har avlats 9Art. 2, jfr art. l. Se Enligt dansk lag gäller dessa bestämmelser under och mannen för talan om hävande av den legala det danska betzenkning äktenskap nr 126/1955 s. 110-111. faderskapspresumtionen. I det fallet kan behörighet som regel grundas I viss utsträckning skiljer den lDANMARKz Rpl endast på svarandens hemvist i Danmark? börd och §§ 456 a och 456 b, jfr danska lagen således mellan barn som presumeras ha äktenskaplig Philip s. 244. ISLAND: barn utom äktenskap. BL 33 §. Sådana skillnader återfinns också i finsk och norsk rätt. Enligt norsk lag 2 Se Rpl §§ 235 och kan talan om fastställelse av faderskap tas upp i tre situationer, nämligen 456 a st. 2. Jfr Philip s, - om modern var bosatt i Norge när barnet föddes, 88-89, 244. - om barnet senare har bosatt sig i Norge och dess mor eller förmyndare 3 BL §63 st. 1. Jfr NOU önskar få faderskapet fastställt där, 1977:35 s. 103, 144,

- fadern är bosatt i Norge? Backer s. 393-394.

om den uppgivne

60 Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval

Andra regler gäller för endringssaker”, som omfattar bl. a. mål om hävande av den legala faderskapspresumtionen. Sådana mål får prövas av norsk domstol . om någon av de taleberättigade (dvs. barnet, modern och den som far presumerade mannen eller i vissa fall hans arvingar) är bosatt i Norge, eller om faderskapet är fastställt enligt norska reglerf

Den tämligen vittgående behörighet som följer av de norska reglerna motvägs i viss mån av bestämmelser som ger domstolarna rätt att efter en skönsmässig bedömning avböja jurisdiktion. Det kan ske om den uppgivne fadern är bosatt i utlandet och det visar sig ogörligt att få saken tillräckligt utredd i den norska rättegången.5

Den finska lagstiftningen innehåller om domsrätt i mål om

regler rättsförhållanden mellan ett barn utom äktenskap och dess föräldrarf” Enligt dessa bestämmelser, som numera torde vara tillämpliga i mål om fastställelse av faderskapet till barn som saknar en legalt presumerad far, får talan tas upp i Finland om svaranden har sitt hemvist där eller om barnet är finsk medborgare eller stadigvarande vistas i Finland. Däremot saknas i finsk lag bestämmelser om domsrätt i mål om upphävande av faderskap (den termen omfattar bl. a. vad som i svensk rätt kallas negativ faderskapstalan). Enligt de interna forumreglerna skall talan i sådana mål handläggas vid domstolen i den ort där barnet har sitt hemvist eller, om barnet saknar hemvist i Finland, där mannen eller modern har hemvist.7 Möjligen kan det på grund härav antas att domsrätt föreligger så snart någon av de tre parterna har hemvist i Finland. Sammanfattningsvis finns det en hel del skillnader mellan de nordiska ländernas bestämmelser i ämnet. Till stor del rör skillnaderna dock den lagtekniska utformningen snarare än det sakliga innehållet. I själva verket synes reglerna ägnade att leda till samma resultat i det stora flertalet praktiska fall. Sålunda synes domsrätt alltid föreligga om barnet och modern har hemvist idet land där talan väcks. Det gäller både vid fastställelse och vid hävande av faderskap och oavsett partsställningen i målet. I de mera sällsynta fall där barnets hemvist inte sammanfaller med moderns är det vanligen tillräckligt att endera har hemvist i landet i fråga. Vidare stämmer reglerna överens 4 BL §63 st. 2. Jfr NOU såtillvida att behörighet också kan grundas på den som far ifrågasatte 1977:35 s. 144445, mannens hemvist när talan förs mot honom som svarande. Däremot finns det Backer s. 396. vissa skillnaderi fall där mannen uppträder som kärande, vilket i praktiken är 5 BL §26 st. 1 mom. av betydelse vid negativ faderskapstalan. Medan mannens hemvist även i det b). Jfr NOU 1977:35 s. fallet är tillräckligt för behörighet enligt norsk och möjligen enligt finsk rätt, 121, Backer s. 128, godtas någon sådan behörighetsgrund inte i dansk och isländsk rätt. 396-397. En annan skillnad är att behörighet enligt dansk och isländsk lag, men inte 6 23 § IntFamL, jfr den enligt de övriga lagarna, i vissa fall kan grundas redan på svarandens svenska prop. 1979/80:5 s. 46-47. Se rättsfall från ophold” i landet. Slutligen spelar barnets medborgarskap en roll som Finlands Högsta domstol domsrättsfaktor enligt finsk lag, medan de övriga lagarna inte fäster någon i Nordisk Domssamling vikt vid parternas medborgarskap. 1982 s. 504. Oavsett om domsrätten grundas på en parts hemvist eller på någon annan 740 § FL. anknytning, krävs det i allmänhet att den relevanta anknytningen föreligger

Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval 61

vid den tidpunkt då rättegången inleds. Ett undantag är vad som föreskrivs i norsk lag om behörighet i mål om fastställelse av faderskap på den grunden att barnets mor var bosatt i Norge vid tiden för barnets födelse. Enligt den bestämmelsen är norska domstolar behöriga även om modern har flyttat utomlands när talan väcks och utan att det behöver finnas någon annan anknytning till Norge. Denna skillnad gentemot övriga nordiska lagar har dock knappast någon större praktisk betydelse, särskilt som de norska domstolarnas skönsmässi ga befogenhet att avböja jurisdiktion kan utnyttjas i sådana fall.

4.3.1.2 Utomnordisk rätt

Också utanför Norden är det en allmänt godtagen regel att domsrätt i faderskapsmål kan grundas på parternas eller någon av parternas hemvist. Det gäller både anglo-amerikansk rätt, där hemvist i olika varianter (domicile, ordinary residence etc.) normalt är den enda behörighetsgrund som förekommer, och kontinentaleuropeisk rätt, där hemvistet (domicile, residence habituelle, Wohnsitz, gewöhnlicher Aufenthalt etc.) vanligen är den viktigaste behörighetsgrunden i faderskapsmål. I så gott som alla

kontinentaleuropeiska länder, både i Väst- och i Östeuropa, finns det dock

dessutom bestämmelser som innebär att domsrätt i sådana mål alternativt kan grundas på parternas eller någon av parternas medborgarskap. I några länder betraktas medborgarskapet rentav som den primära anknytningsfaktorn för domsrätt medan hemvistet spelar en mer underordnad roll. Andra omständigheter än parternas hemvist och medborgarskap är bara En del lagar innehåller dock bestämmelser om undantagsvis av betydelse. behörighet i mål mot en svarande som saknar hemvist men som har sin vistelse (residence, Aufenthalt) i domstolslandet. Från sådana mera sällsynta fall bortses i den följande översikten. Hänsyn tas inte heller till sådana d0lda” rättsolikheter som kan följa av skillnader mellan olika länders hemvistbegrepp. Den alternativa användning av hemvist och medborgarskap som anknytsom är gängse i kontinentaleuropeisk rätt medför i allmänhet en ningsfaktor vidare behörighet än i nordisk rätt. Behörighetens omfattning varierar dock avsevärt med den närmare utformningen av bestämmelserna i olika länder. Mest vittgående är en typ av regler som innebär att domsrätt föreligger så snart någon av parterna - dvs. barnet och den som far ifrågasatte mannen, i - har hemvist eller i vissa fall också modern antingen är medborgare domstolslandet. Bestämmelser som på en eller annan väg leder till det resultatet finns bl. a. i - Tjeckoslovakien: lagen nr 97/1963, § 40, - Västtyskland: Zivilprozessordnung (1877) §§ 640, 640 a, 641 och 641 a jämförda med §§ 12, 13 och 16, - Österrike: Jurisdiktionsnorm (1895) § 76 a och § 100 styckena 2 och 3, -

Östtyskland: Zivilprozessordnung (1975) § 184.

En annan typ av regler, som ger en mera begränsad behörighet, går ut på att barnets hemvist eller medborgarskap är avgörande för domsrätten. Att

Internationellrättslliga regler: domsrätt och lagval

modern eller den som far ifrågasatte mannen har den ena eller andra anknytningen till domstolslandet är således inte tillräckligt. Bestämmelser med det innehållet finns bl. a. i en rad östeuropeiska rättshjälpsfördragf* Vissa kontinentaleuropeiska lagar bygger mer eller mindre tydligt på tanken att medborgarskapet är den primära och hemvistet en sekundär domsrättsgrund. Det tar sig uttryck på så sätt att det för domsrätt på grund av medborgarskap är tillräckligt att någon av parterna (barnet eller mannen, i vissa fall modern) har den anknytningen till domstolslandet, medan hemvistanknytning - vars betydelse då blir begränsad till mål mellan utländska medborgare godtas som behörighetsgrund bara om den är gemensam för parterna (så polsk lag) eller om det är svaranden som har sådan anknytning till domstolslandet (så fransk och grekisk lag). Se beträffande - Frankrike: Code civil (1804) art. 14 och 15, se också Code de procédure civile (1975) art. 42 och 43,9 - Grekland: art. art. 3 och civilprocesslagboken (1967) 622, jämför 22-23, - Polen: civilprocesslagboken (1964) art. 1101.

På andra håll förekommer det omvänt att domsrätten primärt grundas på hemvistanknytning, medan medborgarskapet inte alls eller bara undantags-

vis tillmäts betydelseÅ Ett av de få exemplen på en sådan reglering i kontinentaleuropeisk rätt erbjuder schweizisk lag? Enligt dessa bestämmel-

ser kan en faderskapstalan väckas i Schweiz om barnet eller någon av föräldrarna har sitt hemvist där. Dessutom är schweiziska domstolar 3 Se t. ex. om de av Tys- behöriga om barnet eller någon av föräldrarna är schweizisk medborgare, ka Demokratiska Re- men bara under förutsättning att behörig domstol saknas i deras utländska publiken ingångna för- hemvistland eller hemvistländer enligt där gällande regler. Den på medbordragen Hofmann-Fincke, som står garskapet grundade jurisdiktionen utgör således en nödfallsutväg Der internationale Ziviltill buds bara i de undantagsfall där hemvistlandets lag inte ger de lokala prozess (Berlin 1980) s. 85-86. domstolarna behörighet. I 1982 års förslag till ny schweizisk lag om den internationella har den på medborgarskapet - 9 Dessa bestämmelser privaträtten grundade behörighänvisar till svarandens heten i faderskapsmål behållit sin karaktär av Notgerichtsstand, dock med forum och tillämpas något uppmjukade förutsättningar. Enligt förslaget är schweizisk domstol analogt som domsrätts- behörig i fall där varken någon av föräldrarna eller barnet har hemvist i regler. Jfr Batiffol-La- Schweiz men där modern eller (den ifrågasatte) fadern är schweizisk garde II s. 388-390, 395-396. medborgare, såvida det är ”unmöglich oder unzumutbar” (dvs. omöjligt 1 eller inte rimligen kan begäras) att väcka talan i det land där modern, fadern Enligt art. 55 i det i eller barnet har sitt hemvist? QUEBEC framlagda förslaget till internatio- En annan egenhet för gällande schweizisk rätt är att de schweiziska nellt-privaträttslig lag domstolarnas behörighet faller bort om saken har närmare samband med ett föreligger behörighet i annat land och det landet inte erkänner den schweiziska behörigheten. faderskapsmål bara om Härigenom får de schweiziska domstolarna ett visst spelrum för skönsmässig barnet ”is domiciled in Quebec or resides there bedömning av anknytningens styrka i det enskilda fallet, samtidigt som den de facto. egna behörigheten i viss mån blir beroende av hur man ställer sig till den 2 NAG art. 8 d. utomlands. Regler av sistnämnda slag är annars mycket sällsynta när det 3 Art. 65. Se Botschaft gäller faderskapsmål. s. 103-104, jfr Schluss- Vad slutligen angår anknytningstidpunkten, dvs. den tidpunkt då kravet på bericht s. 43-44, 147. hemvist eller medborgarskap skall vara uppfyllt, är det regelmässigt

domsrätt och lagval 63 Internationellrättsliga regler:

förhållandena när talan väcks som är avgörande. Parternas hemvist och medborgarskap vid tiden för barnets födelse eller vid någon annan tidpunkt innan rättegången inleddes är utan betydelse. Från den regeln förekommer det bara enstaka undantag?

4.3.2 Lagvalet

4.3.2.1 Allmänt

lag på faderskapsfrågor hör till de mest omtvistade Frågan om tillämplig inom den internationella privaträtten. Reglerna på området är ofta osäkra och bildar i ett komparativt perspektiv ett starkt skiftande mönster. Enklast ligger saken till i vissa länder vars domstolar generellt tillämpar sin även på faderskapsfrågor som har utländsk anknytning. egen lag (lex fori) Det förekommer i synnerhet inom den anglo-amerikanska rättskretsen. Faderskapsfrågor anses där vanligen som bevisrättsliga och hänförliga till som hör under lex fori. Också i de nordiska länderna kategorin processfrågor finns det ett visst stöd för det betraktelsesättet, men rättsläget är där mera

splittrat. Det bör inskjutas att lex fori-regeln inte innebär att det saknas gränser för tillämpningen av domstolslandets lag. Regeln kommer givetvis till användning bara om de egna domstolarna är behöriga att pröva målet, vilket i sin tur förutsätter en viss anknytning till domstolslandet. Då kraven på anknytning växlar med lands domsrättsregler, kommer räckvidden av lex varje att variera i motsvarande mån. fori-regeln i lagvalsdelen är emellertid att faderskapsfrågor skall Den vanligaste ståndpunkten som i allmänhet bedömas enligt parternas personliga lag eller personalstatut, bestämmer i person- och familjerättsligt hänseende. Så deras rättsställning råder det i stort sett enighet i länder med kontinentaleuropeisk långt rättstradition. I viss utsträckning är den uppfattningen rådande också i nordisk rätt. Emellertid finns det inom personalstatutets ram talrika möjligheter till variation. Till en början uppkommer den klassiska frågan om valet mellan domicil- och nationalitetsprincipen, dvs. om personalstatutet skall bestämmas av parternas hemvist eller av deras medborgarskap. Ett minst lika viktigt spörsmål när det gäller faderskap är vem av de inblandade - barnet, modern eller den som far ifrågasatte mannen - som skall vara anknytningsperson för lagvalet, dvs. vems personalstatut som skall ha företräde när ett gemensamt hemvist respektive medborgarskap saknas. En tredje variabel är anknytningstidpunkten. I den delen är problemet huruvida lagvalet skall grundas på vid tiden för barnets födelse, vid den tidpunkt då anknytningsförhållandena om fastställelse eller hävande av faderskapet uppkommer eller frågan eventuellt vid någon annan tidpunkt. I alla dessa hänseenden växlar de lösningar som har valts eller förordats i olika länder. Många regler bygger också på kombinerade lösningar eller 4 Se den schweiziska mellan olika ståndpunkter. Slutligen tillkommer som ännu en kompromisser NAG art. 8 d och om komplicerande faktor att tillämpningen av lagvalsregler som grundar sig på tolkningen av den been eller annan variant av personalstatutet ofta inskränks av undantag, stämmelsen von Overtill förmån beck s. 91-92. vanligen för lex fori, och påverkas av allmänna internationellt-

64 Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval

privaträttsliga principer och läror såsom ordre public och renvoi. Tämligen vanligt är fortfarande att lagvalsreglerna, efter mönster från intern rätt, bygger på en skillnad mellan barn i äktenskap och barn utom äktenskap. Det förekommer exempelvis att frågor om uppkomsten och hävandet av faderskapspresumtionen i äktenskap bedöms enligt makarnas eller någon av makarnas personalstatut, medan däremot om spörsmål fastställelse av faderskapet till barn utom äktenskap avgörs enligt barnets lag. Iviss utsträckning görs sådana skillnader även i länder, bl. a. i Norden, som i sin interna rätt inte längre har kvar denna kategoriklyvning. Numera finns det dock en tydlig strävan att också för internationelltprivaträttsliga ändamål slopa distinktionen mellan barn i och utom äktenskap och att ställa upp enhetliga regler om tillämplig lag på faderskapsfrågor. Så har genomgående skett i de kodifikationer av den internationella privaträt-

ten som har genomförts i en rad stater i Östeuropa och i nyare bilaterala

rättshjälpsfördrag mellan dessa stater. Samma tendens kommer till uttryck i modern nordisk och västeuropeisk lagstiftning på området, bl. a. i Norge, Frankrike och Schweiz, liksom i flertalet kodifikationsförslag från senare år. En avvikelse från mönstret bildar dock 1978 års österrikiska lag om den internationella som håller fast vid skillnaden privaträtten, mellan frågor om äktenskaplig börd och om faderskap till barn utom äktenskap.

4.3.2.2 Nordisk rätt

Den ovan berörda lex fori-tendensen återspeglas tydligt i det utkast till nordisk konvention om faderskap m. m. som var aktuellt på 1950-talet. Det föreslogs där (art. 4) att varje fördragsslutande stats domstolar skulle tillämpa sin egen lag på de frågor om äktenskaplig börd och om faderskap till barn utom äktenskap som behandlades i utkastet. Då utkastet var begränsat till barn som från födelsen hade hemvist inom Norden och då domstolarna i den fördragsslutande stat där barnet hade hemvist i princip skulle ha exklusiv behörighet, innebar förslaget iverkligheten att barnets hemvistlag åtminstone som regel skulle tillämpas i internordiska förhållanden. I gällande rätt kommer företrädet för lex fori klarast till uttryck i den norska barnelova av âr 1981. Där föreskrivs helt enkelt att faderskapsmål som hör under norska myndigheters behörighet skall avgöras enligt norsk rätt? Regeln gäller både fastställelse av faderskap och ”endringssaker”. På en punkt ger den norska lagen dock utrymme för beaktande av utländsk rätt, nämligen genom följande bestämmelse?”

Følger farskapet til et barn direkte av utenlandsk lov som får anvendelse etter rettsreglene i vedkommende land, skal dette legges til grunn i Norge så lenge det ikke er fastsatt noe annet etter §§ 6 til 7.

Bestämmelsen innebär att en legal faderskapspresumtion som har uppkom- 5 BL § 66. Se NOU mit i kraft av en utländsk lag, inklusive dess internationellt-privaträttsliga 1977:35 s. 104, 146, Backer s. 405-406. regler, skall gälla i Norge. Regeln är, i vart fall enligt sin ordalydelse, av den ovanliga typ som helt överlämnar åt den utländska lagen att själv bestämma ÖBL §67. Se NOU villkoren för sin tillämplighet. Bestämmelsen är som synes begränsad till 1977:35 s. 105, Backer s. 410-411, jfr s. 395. frågan om presumtionens uppkomst. Spörsmål om hävande av presumtionen

Internationellrättsliga regler: domsrâtt och lagval 65

avgörs alltid enligt norsk lag ensam. Också i dansk rätt, som saknar skrivna regler om lagvalet, finns det en påtaglig lex fori-tendens. Sålunda har danska domstolar i mål om fastställelse av faderskapet till barn utom äktenskap genomgående tillämpat sin egen lag även när saken har haft en mer eller mindre stark anknytning till utlandet. Det har på grundval av denna rättspraxis antagits att lex fori gäller som generell regel i sådana mål när danska domstolar är behöriga.7 Frågor om äktenskaplig börd har dock bedömts annorlunda. De har i rättspraxis avgjorts enligt lagen i den stat där mannen i äktenskapet hade hemvist när barnet avlades (synbarligen inte vid födelsetidpunktenys

Däremot bygger de finska lagvalsreglerna, åtminstone till den del de

framträder i skriven form, på nationalitetsprincipen. I 1929 års internationellt-familjerättsliga lag föreskrivs det att frågan huruvida barn till kvinna som är eller har varit gift är att anse som barn av hennes äktenskap skall bedömas enligt lagen i den stat mannen vid tiden för barnets födelse tillhörde? Den bestämmelsen torde få tolkas så att den enbart angår förutsättningarna för den legala faderskapspresumtionens uppkomst och således inte omfattar frågor om hävande av presumtionen. Åtminstone från det finska justitieministeriets sida synes man mena att lagvalet i sistnämnda del är oregleratÅ Inte heller finns det några uttryckliga bestämmelser om tillämplig lag vid fastställelse av faderskapet till ett barn vars mor är ogift. Enligt det finska justitieministeriet följer det dock av reglerna i 1929 års lag att även sådana frågor i princip bör avgöras enligt mannens nationella lag, dock med förbehåll för bestämmelser av processuell natur i finsk rätt?

4.3.2.3 Utomnordisk rätt

Anknytningsfaktorn. Bortsett från anglo-amerikansk rätt, där lex fori spelar en dominerande roll, tas personalstatutet i allmänhet till utgångspunkt för lagvalet i fråga om faderskap. I det stora flertalet kontinentaleuropeiska länder bestäms personalstatutet som huvudregel enligt nationalitetsprincipen, vilket medför att parternas nationella lag blir tillämplig. Subsidiärt kommer dock domicilprincipen och därmed parternas hemvistlag till användning i vissa fall där medborgarskapet inte räcker till som kriterium för lagvalet. Det gäller främst i fall av statslöshet. Med statslösa personer 75e Philip s, 240.243 flyktingar även om de fortfarande är medborgare och i Festskrift 130mm jämställs vanligen politiska s. dan-

i det land från vilket de har flytt. 391-415 samt det

Ett undantag från det vanliga mönstret i det kontinentala är

âlâatårstâtâânårâsáêçgts

Europa Schweiz, där faderskapsfrågor i första hand avgörs enligt domicilprincipen. nren_ 1979/3025 s_ 40_ På domicilprincipen grundar sig också vissa nyare lagförslag från skilda 85e Philip S144 och länder. Detsamma gäller de Haagkonventioner från 1956 och 1973 som angår det i föregående not tillämplig lag på underhållsförpliktelser men som har en viss betydelse även angivna notatet. för 91g§ IntFamL_

faderskapsfrågor. . o

Vidare som bygger pa en

.förekommer det olika mellanståndpunkter 15e PM intaget i den

kompromiss mellan natronalrtets- och domrcrlprrncrperna. En typ av regel Svenska men_ 1979/805 som har förordats på flera håll går sålunda ut på att faderskapsfrågor skall s. 46-47. avgöras enligt moderns och mannens gemensamma nationella lag men att 2 se det i föregående deras domicillag i stället skall tillämpas i fall där de saknar ett gemensamt not citerade PM.

66 Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval

medborgarskap men har hemvist i samma land. En sådan bestämmelse, som dock är begränsad till frågor om den legala faderskapspresumtionen i äktenskap, finns exempelvis i portugisisk rätt.3 Omvänt föreskriver den schweiziska NAG att faderskapsfrågor primärt skall bedömas enligt lagen i det land där föräldrarna och barnet har sitt hemvist men i andra hand, dvs. i avsaknad av ett gemensamt hemvist, enligt deras gemensamma nationella

lagf* _ Bestämmelser av den här berörda typen innebär att lagvalet alltid kommer att grundas på en anknytning som är gemensam för parterna eller, som enligt den portugisiska regeln, åtminstone för modern och hennes man, så länge antingen hemvistet eller medborgarskapet är gemensamt. Metoden ger emellertid inget utslag när varken det ena eller det andra elementet är gemensamt. I det läget ger den portugisiska bestämmelsen företräde åt barnets personalstatut, vilket normalt är dess nationella lag, medan den schweiziska regeln anger lex fori som sista alternativ. En annan typ av kompromisslösning återfinns i det schweiziska lagförsla-

get från 1982.5 Också det förslaget bygger primärt på domicilprincipen och 3 CC art. 56 st. 2. Liksubsidiärt på nationalitetsprincipen men ger mindre utrymme för parternas nande lösningar, om än nationella schweizisk rätt. I första hand skall faderskapsmed en del kompliceran- lag än i gällande de inslag, har föreslagits frågor bedömas enligt lagen i det land där barnet har sitt hemvist i VÅSTTYSKLAND. (gewöhnlicher Aufenthalt). Det gäller som regel även när alla inblandade är Se Vorschläge und Gut-

medborgare i en annan stat. Bara om varken modern eller den som far

achten zur Reform des ifrågasatte mannen har hemvist i samma stat som barnet men båda har deutschen internationalen Personen-, Familien- samma medborgarskap som barnet, skall deras gemensamma nationella lag und Erbrechts (Tübingen tillämpas. 1981) s. 48-49, jfr s. 37, Anknytningspersonen. I fall av skilda personalstatut var det i äldre tid samt Kühne, IPR-Gevanligt att företräde gavs åt mannens lag, i synnerhet såvitt angår frågor om setz-Entwurf (Heidelberg & Karlsruhe 1980) äktenskaplig börd. Ett typiskt exempel är reglerna i den tyska EGBGB , som s. 117-120, jfr s. 89. fortfarande gäller i Västtyskland. De föreskriver att ett barns eheliche “NAG art. 8e st. 1. Abstammung skall bedömas enligt tysk lag om mannen i äktenskapet är tysk vid tiden för barnets födelse eller, om han är avliden vid den 5 Art. 66. Se Botschaft medborgare s. 104-106. Jfr art. 68 i tidpunkten, var tysk medborgare vid dödsfallet? I rättspraxis har den 1978 års expertförslag bestämmelsen byggts ut till motsvarande allsidiga regel, så att mannens och Schlussbericht s. medborgarskap vid den angivna tidpunkten är avgörande också när det leder 148-150. till användning av utländsk rätt. I viss utsträckning görs dock undantag till 6 EGBGB art. 18. Se förmån för tysk rätt när modern är tysk medborgare. Vad angår faderskap till Staudinger-Henrich s. barn utom äktenskap, innehåller EGBGB inga direkt tillämpliga bestäm- 277-278 (nr 3-4). melser. I rättspraxis har det emellertid ansetts följa av grunderna för 7 BGH 30.10.1974, EGBGB att en talan om självständig faderskapsfastställelse - till skillnad BGHZ 63, 219. Se också BGH 4.2.1976 och från en prejudiciell faderskapsprövning i mål om underhåll till barnet - i 27.10.1976, IPRspr. 1976 princip skall bedömas enligt mannens, dvs. här den uppgivne faderns,

nr 88 resp. 87. nationella lag.7 I den delen är det dock hans medborgarskap vid tiden för

8 T. ex. JUGOSLAVI- rättegången, inte vid barnets födelse, som är av betydelse i första hand. EN: lag om lösningen Vidare begränsas regelns räckvidd av vittgående undantag till förmån för av lagkonflikter (1982) tysk rätt, bl. a. i fall där barnet har hemvist i Västtyskland (se nedan). art. 41, PORTUGAL: Bestämmelser som innebär att faderskapsfrågor skall avgöras enligt CC art. 56 st. 1 (avser fall där barnets mor är mannens personalstatut, i första hand bestämt av hans medborgarskap, finns

ogift), jfr art. 31 st. 1. också i vissa andra kontinentaleuropeiska lagar? På det hela taget anses

Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval 67

sådana lösningar dock numera som otidsenliga och har på de flesta håll fått vika för andra regler. I några länder ger man i stället företräde åt moderns lag. Det främsta exemplet är 1972 års franska lagstiftning på området. Enligt den skall faderskapsfrågor som huvudregel prövas enligt moderns personalstatut, dvs. hennes nationella lag, vid tiden för barnets födelse? Det gäller oavsett om barnet är fött i eller utom äktenskap. Också i Västtyskland spelar moderns medborgarskap en roll för lagvalet, dock i mera begränsad utsträckning. Det förekommer till en början vid Anfechtung der Ehelichkeit”, dvs. talan om avsaknad av äktenskaplig börd. Rätten att föra en sådan talan skall under vissa omständigheter bedömas enligt tysk lag -i stället för den som huvudregel tillämpliga lagen i

mannens hemland - om modern är tysk medborgareÅ Vidare föreskrivs det

att moderns nationella lag vid tiden för barnets födelse skall tillämpas

beträffande faderns underhållsskyldighet gentemot barn utom äktenskap?

Den regeln omfattar också faderskapsfrågan som förutsättning för barnets underhållsanspråk, i princip dock bara såvitt angår prejudiciell prövning av faderskapet utan rättsverkan för andra ändamål. Regelns betydelse är emellertid numera starkt begränsad, då den nedan berörda Haagkonventionen har företräde inom sitt tillämpningsområde. Den vanligaste lösningen i nyare lagstiftning och lagförslag är i stället att grunda lagvalet på barnets anknytning. Den tendensen hänger samman med en ökad benägenhet att ställa barnets intressen i förgrunden vid regleringen av faderskapsfrågor. Saken uttrycks ofta så att faderskapsfrågan starkast angår barnet och att barnets egen lag är bäst ägnad att avgöra vad dess intressen kräver. Mest konsekvent har denna uppfattning hittills slagit igenom i de 9 CC art. 311-14. Se

socialistiska staterna i Östeuropa. De kodifikationer av den internationella

Batiffol-Lagarde II s. privaträtten som har genomförts där innehåller nästan genomgående 91-96, 103-104, Simonbestämmelser av innebörd att faderskapsfrågor åtminstone som huvudregel Depitre och Jacques skall avgöras enligt barnets lag, närmare bestämt barnets nationella lag vid Foyer s. 20-29, 48-54, 65-66, 71-75. tiden för födelsen. Det gäller bl. a. lEGBGB art. 18 s; 2. Polen: lagen 12.11.1965, art. 19§ 2, Se Staudinger-Henrich Tjeckoslovakien: lagen nr 97/1963, § 23, s. 307-311 (nr 75-82). Ungern: lagen nr 13/1979, §42, 2 art. 21. EGBGB

Östtyskland: Rechtsanwendungsgesetz (1975) § 21.

3 Se Drobnig i OER som har ingåtts 1960 s. 173-175, Lüb- Samma regel återfinns i flertalet bilaterala rättshjälpsfördrag chen, Internationale av de östeuropeiska staterna? En del sådana fördrag av nyare datum skiljer Rechtshilfe in Zivil- und sig från äldre förebilder såtillvida att de bygger på barnets aktuella Familiensachen (Berlin medborgarskap vid tiden för avgörandet av faderskapsfrågan. 1969) s. 98-104, Sosniak varit av betydelse i Recueil des cours de I Västeuropa har barnets medborgarskap traditionellt lAcadémie de droit för lagvalet främst såvitt angår faderskapet till barn utom äktenskap. Den international de La Haye begränsningen spelar fortfarande en roll. Exempelvis innehåller 1978 års 144 (1975-I) s., 45-50. österrikiska lag om den internationella privaträtten en regel om fastställelse 4 BGIPR §25 st. 1, jfr av faderskap enligt barnets personalstatut, dvs. normalt dess nationella lag, § 9. Likaså belgisk rätts-

vilken gäller bara när barnet är fött utom äktenskap? I övrigt finns det i praxis, se Rigaux s.

västeuropeisk rätt en del spridda bestämmelser som innebär att barnets 290-291.

68 Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval

nationella lag skall tillämpas subsidiärt i vissa tämligen snävt begränsade

situationer.5 Däremot saknas motsvarigheter till den i Östeuropa gängse

typen av regler som generellt hänvisar faderskapsfrågor till bedömning enligt

barnets nationella lag.

Snarare kan man i västeuropeisk rätt tala om en tendens till förmån för

barnets hemvistlag. Att den lösningen har kommit i rampljuset beror till stor

del på de båda förut nämnda Haagkonventionerna om underhåll. Av dem

har hittills främst 1956 års konvention om tillämplig lag på underhållsför-

pliktelser gentemot barn, vilken har tillträtts av de flesta västeuropeiska

stater, haft praktisk betydelse. Huvudregeln i den konventionen är att frågor 5 T. ex. i FRANKRIKE: om underhåll till barn skall avgöras enligt lagen i den stat där barnet har sitt CC art. 311-14, POR- hemvist (residence habituelle).5 Åtminstone i flertalet konventionsstater TUGAL: CC art. 56 st. tolkas denna bestämmelse så att barnets hemvistlag skall komma till 2, jfr art. 31 st. 1. användning, i fall där ett utom äktenskap fött barn för talan om underhåll 5 Art. 1. Regeln gäller bara när barnet har mot den uppgivne fadern, även beträffande sådana förutsättningar för

hemvist i en fördragsslu- barnets anspråk som hänför sig till faderskapet.7 Härvid avses en prejudiciell tande stat. Annars är utan rättskraft för andra ändamål faderskapsprövning än underhållsfrågan konventionen inte alls (jämför avsnitt 3.3.2). tillämplig, se art. 6. Nå- Omtvistat är dock hur konventionen skall tolkas i fall där den tillämpliga gon sådan begränsning finns däremot inte i den lagen i barnets hemvistland som villkor för underhållsförpliktelsen kräver en

nya konventionen av år självständig fastställelse av faderskapet. Enligt en mening är ett sådant 1973, se art. 3 i den villkor utan betydelse såtillvida att prövningen av faderskapet inom ramen konventionen. för konventionen ändå skall ske prejudiciellt och med verkan endast för

7 Se t. ex. Staudinger- underhållsfrågan? Enligt en annan uppfattning, som är den rådande bl. a. i

Kropholler s. 28-31 och Västtyskland, lägger konventionen däremot inga hinder i vägen för att kravet 34-35 (nr 70-77 och

på en självständig faderskapsfastställelse respekteras.° Då frågan om

88-91), von Overbeck i Chloros s. 298-301. tillämplig lag på en sådan fastställelse inte är reglerad i konventionen, blir

konsekvensen att det i princip står varje stat fritt att bestämma lagvalet i den 3 För denna tolkning, som stöder sig på art. delen på egen hand. 5 st. 2 i konventionen, Oavsett denna uppfattning har konventionen emellertid spelat en roll som se t. ex. den schweiziska förebild för utformningen och tillämpningen av nationella regler om lagvalet Bundesgerichts avgörani fråga om självständig faderskapsfastställelse. Det är särskilt påtagligt just i de 4.5.1976, Entschei- Västtyskland, där skrivna bestämmelser om den frågan saknas. Som förut dungen des schweizerischen Bundesgerichtes nämnts har denna lucka i princip fyllts ut genom en efter analogi från 102 II 128. Rättsfallet EGBGB bildad regel om tillämpning av mannens nationella lag. Ett avsteg kommenteras ingående av Lalive och Bucher i från den regeln har emellertid gjorts i det fall som i praktiken är vanligast,

nämligen där barnet har hemvist i Västtyskland. Av Haagkonventionen Schweizerisches Jahrbuch für Internationales följer att barnets anspråk på underhåll i sådana fall skall bedömas enligt Recht 33 (1977) s. västtysk lag, enligt vilken underhåll inte kan utdömas utan en självständig 377-390. fastställelse av faderskapet. Mot den bakgrunden och med hänsyn till det 9 Se Staudinger-Krop- nära sambandet mellan de båda frågorna har domstolarna slagit fast att

holler s. 75-77 (nr västtysk lag skall tillämpas även i faderskapsdelenÅ Det gäller även om 213-219). faderskapstalan förs utan samband med något yrkande om underhåll. IBGH 28.2.1973, I mera begränsad utsträckning har motsvarande grundsats kommit till BGHZ 60, 247. Se vidaanvändning i fall där barnet har hemvist utomlands och underhållsfrågan re Staudinger-Kropholler s. 32-33 (nr 78-84) och därför lyder under en främmande lag, vilken för bifall till kravet på underhåll

von Overbeck i Chloros förutsätter en självständig faderskapsfastställelse. I denna situation har det i s. 308-310. västtysk rättspraxis ansetts att barnets hemvistlag är tillämplig subsidiärt, för

Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval 69

den händelse det inte är möjligt att få faderskapet fastställt enligt mannens

nationella lag? Det är inte nödvändigt att gå närmare in på enskildheterna,

som delvis är omtvistade. Det kan i vart fall konstateras att Haagkonven-

tionens regel om barnets hemvistlag för underhållsfrågor i västtysk rättsprax-

is har utvecklats till den viktigaste och oftast anlitade regeln också för

självständig fastställelse av faderskapet till barn utom äktenskap.

I den pågående diskussionen om en reform av den västtyska internatio-

nella privaträtten har- röster höjts för att denna utveckling fullföljs genom

till barnets hemvistlag som generell regel för bedömning av övergång

faderskapsfrågor? Den regeln skulle då gälla både för barn i och utom

äktenskap och oavsett om barnet har hemvisti Västtyskland eller utomlands.

En liknande uppfattning har kommit till uttryck på andra håll, bl. a. i det

schweiziska lagförslaget av år 1982.4

Slutligen finns det en del regler som bygger på en eller annan kombination

av parternas personalstatut. En sådan regel kan gå ut på att två (eller flera)

lagar skall tillämpas kumulativt, t. ex. på så sätt att det för bifall till en talan 2 BGH 16.5.1979, om fastställelse av faderskap krävs att villkoren är uppfyllda såväl enligt IPRspr. 1979 nr 113. Jfr

barnets som enligt den uppgivne faderns personalstatut.5 Vanligare är dock

Staudinger-Kropholler bestämmelser om alternativ tillämpning av de inblandade lagarna, t. ex. s. 35 (nr 91).

regler som innebär att det för en faderskapsfastställelse är tillräckligt om 3 Se t. ex. Neuhaus-

förutsättningar för den föreligger antingen enligt barnets eller enligt den Kropholler, Entwurf

faderns Den alternativa bestämningen av anknyt- eines Gesetzes über in-

uppgivne personalstatut?

ternationales Privat- und ningspersonen är i allmänhet avsedd att främja barnets intressen. Lagvalet är Verfahrensrecht (IPRresultatbestämt såtillvida att företräde ges åt den lag leder till en viss

som Gesetz), art. 18 och 29.

utgång, vilken bedöms som önskvärd från barnets synpunkt, om detta är Förslaget är publicerat

möjligt enligt någon av de alternativt angivna lagarna. i RabelsZ 44 (1980) s.

326, se särskilt s. Ett annat exempel på regler av här berörd typ kan hämtas från 1978 års 331-332 och 335-336. österrikiska privaträtten. Den föreskriver att lag om den internationella 4 Art. 66. Se också art. frågor om äktenskaplig börd skall bedömas enligt makarnas personalstatut 12 i 1975 års QUEBECvid tiden för barnets födelse. Har makarna skilda personalstatut, skall förslag. företräde ges åt den lag das für die Ehelichkeit des Kindes günstiger ist, 5 En sådan regel har dvs. som är gynnsammast för barnets äkta börd.7 Den regeln är alternativ på antagits gälla i ITALIså sätt att barnet skall anses ha äktenskaplig börd om antingen moderns eller EN. Se Vitta, Diritto

mannens lag leder till det resultatet. Iden situation att talan förs om avsaknad internazionale privato av äktenskaplig börd kan saken emellertid också uttryckas i form av en II (Torino 1973) s. 390-395. kumulativ regel: för bifall till en sådan talan krävs det att villkoren är med tillämpning av båda makarnas personalstatut. 5 För ett västtyskt laguppfyllda förslag som i här ak- Anknytningstidpunkten. Av den lämnade redogörelsen framgår att lagtuella delar bygger på valsreglerna för faderskapsfrågor i flertalet fall bygger på parternas eller en regler av denna typ se parts anknytning vid tiden för barnets födelse (med vissa modifikationer Thesen zur Reform des främst i fall där modern har varit gift men äktenskapet har upplösts innan internationalen Privatund Verfahrensrechts. barnet föddes). En senare ändring av anknytningsfaktorn genom byte av Förslaget är publicerat hemvist eller medborgarskap är såtillvida utan betydelse. i RabelsZ 44 (1980) s. Det finns dock en hel del regler som avviker från huvudmönstret och som 344, se särskilt s. 347, innebär som är aktuell när 351 (teserna 11 och 12) att lagvalet skall grundas på den anknytning kommer Ett exempel är de i västtysk och. 359-360. faderskapsfrâgan upp till bedömning. rättspraxis utbildade reglerna om tillämplig lag vid fastställelse av faderska- 7 BGIPR §21, se Köh-

barn utom De innebär att lagvalet beroende på ler-Gürtler s. 70-72. pet till äktenskap.

70 Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval

omständigheterna bestäms antingen av barnets hemvist eller av den utpekade faderns medborgarskap, i båda fallen i princip vid tiden för rättegången. Iden mån denna ståndpunkt intas, är den dock regelmässigt begränsad till frågor om ändring av det hittillsvarande statusförhållandet, antingen genom fastställelse av faderskapet till ett barn som inte har någon legalt presumerad far eller genom hävande av den legala presumtionen. Vad däremot angår frågor om den legala presumtionens uppkomst, synes principen om barnets födelse som anknytningstidpunkt så gott som undantagslöst vara rådande. En följd av denna skillnad är att olika lagar kan bli tillämpliga på skilda aspekter av en faderskapsfråga, särskilt på så sätt att uppkomsten av en legal faderskapspresumtion bedöms enligt en parts personalstatut vid tiden för barnets födelse men hävandet av presumtionen enligt det aktuella personalstatutet vid tiden för rättegången. Något annat är förekomsten av lagvalsregler med alternativa anknytningstidpunkter för en och samma fråga. Sådana regler brukar - liksom den tidigare nämnda typen av bestämmelser med alternativt angivna anknytningspersoner - vara utformade så att de underlättar för domstolarna att nå det resultat som lagstiftaren anser liggai barnets intresse. Som exempel kan anföras de österrikiska bestämmelserna om fastställelse av faderskapet till

barn utom äktenskap? Förutsättningarna för en sådan fastställelse skall som

regel bedömas enligt barnets personalstatut vid födelsetidpunkten. Har barnet senare förvärvat ett annat personalstatut, skall den nya lagen dock om en fastställelse är tillåtlig tillämpas enligt den lagen men inte enligt personalstatutet vid födelsen. Slutligen förekommer det också bestämmelser som ger domstolarna ett spelrum för egen bedömning på denna punkt. Som exempel kan nämnas det schweiziska lagförslaget från 1982.9 Som huvudregel är anknytningstidpunkten där bestämd till barnets födelse. Ett undantag föreskrivs dock när det är fråga om fastställelse eller hâvande av faderskap genom dom. Då skall i stället tiden för talans väckande vara avgörande, ”wenn ein überwiegendes Interesse des Kindes es erfordert, dvs. om ett överskuggande intresse från barnets sida kräver det. Begränsningar i tillämpligheten av utländsk rätt. De flesta lagvalsregler som bygger på personalstatutet är neutrala i förhållandet mellan lex fori och utländsk rätt i den meningen att valet av den ena eller andra lagen beror på samma anknytningsfaktor i båda fallen. Några regler som har berörts i det föregående är dock helt eller delvis utformade ensidigt till förmån för lex fori. Ett exempel är den i västtysk rättspraxis utbildade regeln om bedömning av mål om faderskap till barn utom äktenskap enligt barnets hemvistlag: den 3BGIPR §25 st. 1, se regeln gäller fullt ut bara när barnet har hemvist i Västtyskland. Köhler-Gürtler s. 81-82. Vissa andra bestämmelser har tydligare än i detta fall karaktär av undantag 9 Art. 67, se Botschaft från en ”neutral” huvudregel och innebär att en i princip tillämplig utländsk s. 106. Jfr den gällande lag under vissa omständigheter får vika för lex fori. Sådana bestämmelser regeln i NAG art. 8 e finns bl. a. i flera östeuropeiska kodifikationer och utgör undantag från den och von Overbeck s. 94 samt art. 69 i 1978 års där gängse regeln att faderskapsfrågor skall bedömas enligt barnets nationella lag vid födelsen. Exempelvis föreskriver den tjeckoslovakiska expertförslag och Schlussbericht s. 151. lagen att faderskapet till ett barn som bor i Tjeckoslovakien kan fastställas

regler: domsrätt och lagval 71 Internationellrättsliga

eller hävas med tillämpning av tjeckoslovakisk rätt om det ligger i barnets intresse i lex fori En närliggande typ av förbehåll går ut på att vissa bestämmelser skall komma till användning även när faderskapsfrågan i princip hör under en utländsk lag. Härigenom begränsas den utländska lagens tillämpningsområde i motsvarande mån. Ett exempel kan hämtas från fransk internationell som föreskriver att fransk om verkan av privaträtt, lags bestämmelser détat” alltid skall tillämpas när barnet och föräldrarna har ”possession hemvist i Frankrike, även om faderskapsfrågan i övrigt skall avgöras enligt en

utländsk lag?

internationellrättsliga principer och doktriner Slutligen spelar allmänna inte sällan en roll som medel att ”ta tillbaka en del av det utrymme som annars finns för tillämpning av utländsk rätt i faderskapsmål. Ett sådant instrument är läran om återförvisning eller renvoi, som ingår i många länders internationella privaträtt. Viktigast i detta kontinentaleuropeiska sammanhang är dock det ordre public-förbehåll som regelmässigt görs vid till utländsk rätt. På en del håll, särskilt i Frankrike och andra hänvisningar länder med franskrättslig tradition, har ordre public kommit till vidsträckt användning i praxis, inte minst i faderskapsmål där dess betydelse ibland har tenderat att överskugga den på personalstatutet grundade huvudregelns. F. ö. kan de tidigare nämnda typerna av undantag till förmån för lex fori i stor för det allmänna ordre utsträckning ses som speciella uttryck publicförbehållet. Sammanfattningsvis kan det konstateras att lex fori på den ena eller andra större utrymme än som omedelbart vägen till sist ofta får ett betydligt framgår av huvudreglerna. Det bör dock påpekas att de avsteg som görs från personalstatutet till förmån för lex fori, vare sig i form av speciella ensidiga lagvalsregler eller med stöd av allmänna läror som ordre public, nästan alltid förutsätter ett visst mått av anknytning till domstolslandet. Härvid är barnets hemvist den ojämförligt viktigaste omständigheten. Betydelsen av denna anknytningsfaktor blir därigenom avsevärt större än om man ser enbart till de huvudregler som bygger på den.

4.4 Svensk rätt: reformkrav

4.4.1 Ärendets behandling i riksdagen

I motionen (1977/78:527) om fastställelse av faderskap i vissa fall yrkade av motionärerna att riksdagen hos regeringen skulle hemställa om utredning de internationellt reglerna för om

privat- och processrättsliga talan hävande magen m 97/1963, § 23

1 äktenskap. Motionärerna tog sin St_ 2. En üknande be_ av den legala faderskapspresumtionen i sådana mål som har stämmelse finns i den utgångspunkt i den rättspraxis angående lagvalet berörts i avsnitt 4.2.3 i betänkandet, bl. a. fallet NJA 1973 s. 151, där en av Ungerska lagen m 13/1979 §46 barnet väckt negativ bördstalan avvisades av det skälet att barnet saknade motionärerna: ZCC 3- 31145- se talerätt utländsk lag. Härefter anförde enligt tillämplig och J ac- Simon-Depitre Det förhållandet att svensk domstol i vissa fall måste pröva frågor om äktenskaplig ques Foyer s_ 29.36, 57-59, 77-81. börd enligt främmande lands lag får mycket olyckliga konsekvenser i de fall då fadern

72 domsrätt och

Internationellrättsliga regler: lagval

är ointresserad av att få frågan om faderskapet utredd eller har försuttit eventuella tidsfrister enligt sitt lands lag för att påkalla prövning av faderskapet. Låt oss belysa detta med ett exempel. En fransk kvinna ingår äktenskap med en fransk man. Familjen lämnar Frankrike och bosätter sig i Sverige. Mannen återvänder till Frankrike medan kvinnan stannar kvar i Sverige. Ett år efter det att mannen lämnade Sverige föder hustrun ett barn. Fadern till detta barn är en svensk man. Kvinnan vinner äktenskapsskillnad i Sverige från sin franske man och bildar sedan familj med barnets far, dock utan att gifta sig med denne. Föräldrarna vill nu få faderskapet fastställt. Först måste dock den franske mannens antagna faderskap hävas. Detta kan inte ske på talan av barnet utan enbart på talan av den franske f. d. maken. Han å sin sida är ointresserad av en sådan rättegång, eftersom han bor i Frankrike och inga anspråk på underhållsbidrag riktas mot honom. Det kan också förhålla sig så att han över huvud taget inte känner till att han anses som fader till ett i Sverige fött barn. För det i Sverige födda barnet gäller inte reglerna för svenska barn, och detta trots att kanske både modern och barnet numera har svenskt medborgarskap. Barnet får inte arvsrätt efter sin biologiske fader, eftersom faderskapspresumtionen för den franske f. d. maken alltjämt gäller. Om svenska sociala myndigheter betalar bidragsförskott till modern, kan dessa belopp inte avkrävas den biologiske fadern, eftersom hans faderskap inte är fastställt. Det väsentliga är emellertid enligt vår mening att barnet saknar möjlighet att efter de grunder som i allmänhet gäller för barn i det svenska samhället vinna klarhet om vem som är dess far. Exemplet visar på en orimlig situation. Allt detta beror på att svenska domstolar enligt principen i det nyss angivna utslaget från högsta domstolen, åtminstone om såväl barnet och modern som den presumerade fadern är utländska medborgare, anser sig böra tillämpa den s. k. nationalitetsprincipen, dvs. faderns hemlands lag, vid avgörande av frågan om dennes faderskap. En ändring av denna praxis genom lagstiftning är väl motiverad.

På begäran av lagutskottet avgavs remissyttranden över motionen av socialstyrelsen, Svea hovrätt, Stockholms sociala centralnämnd, Sveriges advokatsamfund och Sveriges domareförbund. En sammanställning av yttrandena lämnas i utskottets betänkande (LU 1978/7924) med anledning av motionen. . Samtliga remissinstanser delade motionärernas mening att det är otillfredsställande att de svenska internationellt privaträttsliga reglerna gör det omöjligt att få den legala faderskapspresumtionen hävd av domstol här i landet i sådana fall som avsågs i motionen. Förslaget att utreda dessa frågor tillstyrktes Från flera håll framhölls genomgående. dock att utredningsuppdraget borde omfatta även andra faderskapsfrågor av internationell natur än de som berördes i motionen. Socialstyrelsen pekade på en rad praktiska problem som uppkommer för barnavårdsnämnderna (numera socialnämntill av rådande osäkerhet derna) följd om rättsläget, bl. a. vad gäller nämndernas att medverka till behörighet ett tredjemanserkännande av faderskapet enligt svensk lag (se ovan avsnitt 3.2.3) i fall där en eller flera av parterna är utländska medborgare och verkan av erkännandet i sådana fall samt giltigheten här i landet av utländska faderskapspresumtioner som sträcker sig längre än enligt svensk lag (se avsnitt 3.1.1) och den därav beroende om nämndernas frågan skyldighet att sörja för utredning och fastställelse av faderskapet när barnet bosätter sig i Sverige. Domareförbundet anförde att den föreslagna översynen borde omfatta de internationellt privaträttsliga reglerna på hela föräldrarättens område.

Internationellrättsliga regler.: domsrätt och lagval 73

I sitt betänkande över motionen hänvisade utskottet till det nära samband som finns mellan de i motionen berörda reglerna om hävande av den legala faderskapspresumtionen och reglerna om fastställelse av faderskap. Med hänsyn härtill fann utskottet sig böra behandla båda slagen av faderskapsmål. Efter att ha redogjort för det nuvarande rättsläget i fråga om svensk domstols behörighet och tillämplig lag i sådana mål anförde utskottet:

Utskottet vill för sin del framhålla att avsaknaden av lagreglering på ifrågavarande område har medfört betydande svårigheter för domstolarna. Redogörelsen ovan för rättspraxis visar också att rättsläget på flera punkter är oklart. Denna osäkerhet om gällande rätts ståndpunkt i fråga om tillämplig lag har, såsom framhålls i socialstyrelsens remissvar, även inneburit avsevärda svårigheter för barnavårdsnämnderna när det gäller erkännande av faderskap. Socialstyrelsen har inte heller funnit sig kunna utfärda någon form av anvisningar till nämnderna hur de bör förfara i dylika fall. Osäkerheten om vad som är gällande rätt på området innebär självfallet även betydande nackdelar för berörda barn. Härtill kommer att rättspraxis” ståndpunkt i lagvalsfrågan i vissa fall fått ett från barnets synpunkt olyckligt resultat. Utskottet tänker härvid främst på de mål rörande hävande av faderskapspresumtion där domstolen avvisat talan på den grund att barnet enligt tillämplig utländsk lag inte har talerätt i faderskapsmål. Att talan avvisas kan som motionärerna framhåller få allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser för barnet. Samtliga remissinstanser har också funnit det otillfredsställande att de svenska internationellt privaträttsliga reglerna gör det omöjligt att få den legala faderskapspresumtionen hävd i sådana fall som avses i motionen. Fall kan också tänkas där en domstol prövar en faderskapstalan enligt utländsk materiell rätt och där den utländska rättsordningen visserligen tillerkänner barnet talerätt men där målets utgång ändå innebär ett avsevärt sämre resultat för barnets vidkommande än om svensk rätt varit tillämplig. För svenskt rättsmedvetande direkt stötande verkningar av en tillämpning av utländsk rätt torde dock domstolarna kunna undvika genom att åberopa att den utländska rättens ståndpunkt uppenbart strider mot grunderna för svensk rättsordning (ordre public). Vad utskottet nu anfört visar att reglerna om faderskapets internationella anknytning behöver ses över. Utskottet vill också peka på att invandringen till Sverige under senare år ökat från länder som har en helt annan syn i familjerättsliga frågor än den svenska. Det är enligt utskottets mening angeläget att svenska rättsprinciper i ökad utsträckning kan tillämpas även för denna kategori när detta är till gagn för bamet. Utskottet vill emellertid stryka under att frågan om tillämplig lag är komplicerad. En alltför svensk rättstillämpning på ifrågavarande område kan nämligen innebära en risk för att svenska domstolsavgöranden kommer att lämnas utan avseende utomlands, vilket i sin tur leder till uppkomsten av haltande rättsförhållanden. Enligt utskottets mening är det därför viktigt att man från svensk sida arbetar för att söka få till stånd internationella överenskommelser i hithörande frågor. På grund av det anförda förordar utskottet att en utredning kommer till stånd rörande de internationellt privat- och processrättsliga reglerna på faderskapsrättens område. Utskottet utgår från att i utredningsarbetet kommer att beaktas de synpunkter som framförts av remissinstanserna. Utskottet anser det vidare angeläget att utredningsarbetet bedrivs i nordiskt samförstånd. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att det inom de nordiska justitiedepartementen pågår ett arbete med att få till stånd likalydande lagar om erkännande av faderskapsavgörande i annat nordiskt land. Enligt vad som under utskottets beredning av detta ärende planeras för 3 se pmp_ (1979/805)

upplysts

svensk del en proposition harom under våren 1979.3 om erkännande av nor. Vad utskottet sålunda med anledning av motionen anfört om utredning av gällande diska faderskapsavgöregler på faderskapsrättens område bör ges regeringen till känna. randen.

74 Internationellrättsliga regler: domsrätt och lagval

Utskottet hemställer att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:527 ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning av frågan om de svenska internationella privat- och processrättsliga reglerna på faderskapsrättens område.

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr 1978/79:28).

4.4.2 Utredningsdirektiven

I direktiven för utredningen anförde departementschefen i här aktuella delar följande:

Behörighetsfrågan Det bör alltså ankomma på utredaren att föreslå regler om svenska domstolars behörighet att avgöra faderskapsmål som är av internationell natur. Frågan är närmast vilket krav på anknytning till vårt land som bör uppställas beträffande en eller flera av de personer som berörs, främst barnet. Enligt min mening bör en fråga om faderskapet till ett barn som bor eller mera stadigvarande vistas här i landet i princip alltid kunna prövas av svensk domstol, oavsett vilken anknytning de berörda personerna kan ha till andra länder. Denna ståndpunkt synes ligga i linje med nuvarande domstolspraxis. När talan förs om förklaring att mannen i äktenskapet inte är far till barnet, har barnets hemvist dock inte alltid ansetts utgöra ett tillräckligt anknytningsfaktum.

I en del fall synes svensk domstol böra vara behörig även om barnet inte har hemvist

här i landet. Jag tänker framför allt på fall då barnet är svensk medborgare. Också i andra situationer kan det tänkas vara lämpligt att svensk domstol prövar frågor om faderskap till ett barn som inte har hemvist här, t. ex. om talan förs mot en man som stadigvarande bor i Sverige. Vid utformningen av behörighetsreglerna bör utredaren i görligaste mån beakta att svensk domstol inte annat än då starka skäl talar för detta tillerkänns behörighet i fall där det inte finns utsikter att behörigheten blir erkänd i ett annat land till vilket parterna har starkare anknytning. Föräldrabalken innehåller i 2 kap. bestämmelser om barnavårdsnämndens medverkan vid fastställelse av faderskap och i 3 kap. vissa bestämmelser om rättegången i faderskapsmål. Dessa regler kan behöva samordnas med de bestämmelser om svensk domstols behörighet som utredaren föreslår. Utredaren får särskilt överväga denna fråga.

Lagvalsfrågan Vid en redogörelse för domstolarnas hittillsvarande praxis i lagvalsfrågan kan det vara lämpligt att skilja på två olika typer av faderskapsmål, nämligen mål där talan väcks om att en man inte är far till ett barn med vars mor mannen är eller har varit gift (negativ faderskapstalan) och mål där talan väcks för att få fastställt att en viss man är far till ett barn (positiv faderskapstalan). Är det fråga om en negativ faderskapstalan och var modern och mannen medborgare i samma utländska stat vid barnets födelse, tillämpas den statens lag, även om barnet har klar anknytning till Sverige. Detta sker i överensstämmelse med den inom svensk doktrin och praxis hävdvunna s. k. nationalitetsprincipen. För de fall där modern och mannen vid barnets födelse var medborgare i olika stater är rättsläget oklart. Tidigare har antagits att lagen i det land där mannen var medborgare skulle vara avgörande. Iplenimålet NJA 1964 s. 1 gjorde emellertid högsta domstolen ett avsteg från denna linje till förmån för svensk rätt. I mål om positiv faderskapstalan spelar nationalitetsprincipen en mindre framträ-

Internationellryättsliga

regler: domsrätt och lagval 75

dande roll. Såvitt gäller barn som stadigvarande vistas i Sverige torde i allmänhet svensk rätt tillämpas, oavsett vilken nationalitet de berörda parterna har. I det betänkande som ligger till grund för riksdagens begäran om utredning framhåller lagutskottet att rättspraxis ståndpunkt i lagvalsfrågan har fått ett olyckligt resultat för barnet i vissa fall. Utskottet syftar främst på sådana mål om havande av faderskapspresumtion där domstolen har avvisat barnets talan därför att barnet inte har talerätt enligt den utländska lag som domstolen har tillämpat. Att talan avvisas kan, anser utskottet, få allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser för barnet. Enligt utskottets mening är det angeläget att svenska rättsprinciper kan tillämpas i ökad utsträckning i faderskapsfrågor med internationell anknytning, när detta är till är gagn för barnet. Utskottet pekar dock samtidigt på att frågan om tillämplig lag kan innebära en risk för att svenska komplicerad. En alltför ”svensk” rättstillämpning domstolsavgöranden kommer att lämnas utan avseende utomlands, vilket i sin tur leder till uppkomsten av haltande rättsförhållanden. Enligt utskottets mening är det därför viktigt att man från svensk sida arbetar för att söka få till stånd internationella överenskommelser i hithörande frågor. Det bör enligt min mening stå utredaren fritt att - utan bundenhet till någon viss allmän princip - föreslå de regler om tillämplig lag som framstår som mest ändamålsenliga. Detta gäller såväl frågor om negativ och positiv faderskapstalan som andra uppkommande faderskapsfrågor. Praktiska överväganden bör vara vägledande, och barnets intresse måste ställas i centrum. Samtidigt bör såvitt möjligt beaktas önskemålet om att faderskapsförhållandet för ett barn skall bedömas på samma sätt i skilda länder till vilka barnet har eller kan väntas få anknytning. Det ligger nära till hands att tillämpa svensk lag i fråga om ett barn som stadigvarande vistas här i landet. Detta gäller inte bara i mål om fastställelse av faderskap utan också i mål om hävande av faderskap till barn med gift mor. För denna ståndpunkt talar bl. a. den grundläggande strävan att behandla barn till gifta och ogifta föräldrar rättsligt lika. Mot en ordning av detta slag kan knappast finnas något att invända, åtminstone inte i de fall där det får antas att det svenska avgörandet kommer att erkännas i det eller de andra länder som faderskapsfrågan har anknytning till. Beträffande barn som stadigvarande vistas utomlands kan det på motsvarande sätt \ finnas anledning att låta den svenska domstolen tillämpa lagen i vistelselandet. Har barnet svenskt medborgarskap kan detta dock tala för att faderskapsfrågan prövas enligt svensk lag även i fall då barnet stadigvarande vistas utomlands. Om utredaren kommer fram till att svensk domstol i vissa fall skall tillämpa utländsk som lag, får övervägas om det behövs särskilda regler för att hindra en rättstillämpning står i strid med våra grundläggande värderingar på området.

5 och

Utredningens överväganden förslag

5.1 Domsrättsfrågan

5.1.1 Sambandet med övriga internationellrättsliga frågor

5.1.1.1 Domsrätten och lagvalet

Det finns ett nära samband mellan domsrätten och lagvalet i faderskapsmål. Generellt kan sägas att ju vidare gränserna dras för den svenska domsrätten, desto oftare kommer svenska domstolar att vara behöriga i fall som har stark utländsk anknytning och desto större anledning finns det att uppmärksamma lagvalsfrågan. Omvänt gäller att ju snävare behörigheten begränsas, desto svagare blir skälen att tillämpa något annat än svensk lag vid det sakliga avgörandet. Teoretiskt skulle det väl vara möjligt att gå så långt i den riktningen att man inte alls behövde bekymra sig om lagvalet. Man fick då ställa upp så stränga krav för behörigheten att det, när de kraven var uppfyllda, utan vidare också skulle vara motiverat att tillämpa svensk rätt. Från praktisk synpunkt skulle det dock knappast vara lyckat att välja en sådan ytterlighetslinje. Inte så sällan finns det ett klart intresse av att ett faderskapsmål kan prövas i Sverige, fastän målet har starkare anknytning till ett annat land. Ett typfall är det att ett barn som, liksom sin mor, har hemvist och är medborgare i en främmande stat väcker talan om faderskapsfastställelse mot en man som har hemvist här. Det synes tämligen givet att denna mannens anknytning till Sverige bör vara tillräcklig för svensk domsrätt, f. ö. oavsett om mannen är svensk eller utländsk medborgare. Samtidigt måste det sägas att målet på det hela taget är närmare knutet till det främmande land där barnet och modern har hemvist och är medborgare än till Sverige och att det därför finns goda skäl att i sak avgöra det enligt utländsk rättf Det förefaller således befogat att låta den svenska domsrätten sträcka sig längre än tillämpningen av svensk lag. Överhuvud finns det anledning att i domsrättsdelen inta en tämligen liberal ståndpunkt. Möjligheten att få saken vid en svensk domstol kan i viss mån ses som en samhällsservice åt avgjord parterna, vilken i princip bör stå till förfogande så snart det finns ett praktiskt behov eller rimligt intresse av det. Därmed är inte sagt att man behöver ta 4 Jfr rättsfallen NJA sikte på lika vittgående domsrättsregler som i en del kontinentaleuropeiska 1963 s. 489 och 1973 s. Under alla omständigheter är det nödvändigt att 57. lagar (se avsnitt 4.3.1.2).

78 Utredningens och överväganden förslag

väga olika intressen mot varandra. Vid lagstiftning i ämnet måste man givetvis också försöka ”översätta” resultaten av intresseavvägningen till mera konkreta där villkoren regler, för behörighet anges i så precisa termer som möjligt.

5.1.1.2 Domsrätten och erkännandet av utländska domar

Frågan om den svenska domsrättens omfattning i faderskapsmål har också ett samband med erkännandet av utländska domar i sådana mål. F. n. synes huvudregeln i svensk rätt vara att utländska faderskapsdomar inte gäller här. Från den regeln finns det bara ett fåtal undantag, främst för avgöranden som härrör från ett nordiskt land (se avsnitt 6). Med denna utgångspunkt ligger det nära till hands att ge svenska domstolar en mycket vidsträckt att behörighet. Ty om vi inte är beredda erkänna utländska domar och inte heller att låta saken prövas av en svensk blir resultatet domstol, att något från svensk synpunkt giltigt avgörande av faderskapsfrågan överhuvud inte kan komma till stånd. Det är ägnat att leda till stötande konsekvenser i många situationer där är av faderskapet betydelse t. ex. för rätt till underhåll eller arv här i landet. Emellertid bör botemedlet efter vår inte sökas i extremt mening långtgående regler om svensk domsrätt utan i en ändring av den principiellt avvisande hållningen till utländska Vi kommeri III faderskapsdomar. kapitel att föreslå att sådana domar skall erkännas i Sverige i tämligen stor utsträckning. I och med det faller motivet bort för att låta den svenska behörigheten gå utöver vad som från andra synpunkter ter sig rimligt.

5.1.2 Rättspolitisk diskussion

5.1.2.1 Partsintressena

Parternas intresse av svensk domsrätt i faderskapsmål beror i första hand på vad de har för anknytning till Sverige. Viktigast är var de är bosatta eller har sitt hemvist. Från vardera partens är det i allmänhet önskvärt att synpunkt saken kan prövas i det land där han eller hon är bosatt, bl. a. därför att det normalt är ett enklare, bekvämare och billigare alternativ än en rättegång i något annat, kanske avlägset beläget, land där saken eventuellt kan tas upp, t. ex. i motpartens hemvistland eller det land där parterna eller någon av dem är medborgare. Någon för domsrätten relevant mellan intressen motsättning parternas behöver man därför inte räkna med när båda eller har samtliga parter hemvist i Sverige. Det är uppenbart att svensk domsrätt bör föreligga i sådana fall, även om parterna är utländska medborgare. Några större problem vållar inte heller den situationen att svaranden ensam har hemvist i Även om käranden saknar

Sverige. anknytning till

Sverige kan man utgå från att han har intresse av att den svenska domstolen finner sig behörig, eftersom han har väckt talan här. Och från svarandens synpunkt kan det inte gärna finnas något att invända mot att rättegången förs i hans hemvistland, där han har sitt ”naturliga forum. Partsintressena leder således till att svensk domsrätt bör föreligga också i detta fall, oavsett vad parterna har för medborgarskap.

, överväganden och förslag 79 Utredningens

Däremot intressen typiskt sett isär i fall där käranden har går parternas men svaranden saknar hemvist i Sverige. Den vanligaste situationen är den väcks av barnet, som - regelmässigt tillsammans med sin att faderskapstalan mor - har hemvist här, mot en man som inte har någon anknytning till I sådana fall synes det rimligast att prioritera barnets intresse av att Sverige. få faderskapsfrågan avgjord av svensk domstol framför det i och för sig beaktansvärda intresse som mannen/svaranden kan ha av att inte behöva dras in i en rättegång här i landet. Den ståndpunkten stämmer väl överens med den i svensk rätt gängse värderingen att faderskapsmål starkast berör barnets intressen och även med den uppfattning som kommer till uttryck i utredningens direktiv. Svårare ter sig avvägningen av parternas intressen i fall där det är mannen som för talan som kärande mot barnet, eventuellt också mot barnets mor, som svarande och där mannen ensam har hemvist i Sverige. Det är en mer udda typ av fall som förekommer t. ex. när barnet riktar underhållsanspråk mot mannen och denne för att värja sig mot sådana anspråk vill få fastställt att han inte är far till barnet. Otvivelaktigt kan mannen då ha ett i och för sig rimligt intresse av att få sin talan upptagen av svensk domstol, som från hans synpunkt ligger närmast till hands och som är behörig att pröva en av barnet mot honom väckt talan om underhåll. I allmänhet synes det intresset dock böra få vika för barnets och moderns intresse av att slippa en rättegång om i ett land som de inte har någon anknytning till. Som regel bör faderskapet mannens/kärandens hemvist i Sverige därför inte anses tillräckligt för svensk domsrätt. Det kan dock finnas fall där en annan bedömning är motiverad. Vi skall därför återkomma till frågan (se avsnitt 5.1.3.1 och 5.1.3.8). Partsintressen kan vidare tala för behörighet när parterna (eller åtminstone käranden) är svenska medborgare. Betydelsen av denna anknytning skall dock inte överdrivas. Vi föreslåri betänkandet att svensk domsrätt skall kunna eller på svarandens hemvist i grundas på parternas, på barnets Sverige. Det innebär att utrymmet för medborgarskapet som självständig i huvudsak till fall där ingen av parterna har behörighetsgrund begränsas hemvist här. I flertalet sådana fall tillgodoses partsintressena tillräckligt genom att faderskapsfrågan kan prövas i den främmande stat där parterna eller någon av dem har hemvist. I allmänhet torde det ställa sig enklare, bekvämare och billigare för parterna att utnyttja den möjligheten än att gå till svensk domstol. Vidare är domstolarna på platsen närmare sakförhållandet och bevisningen i målet och kan såtillvida sägas sitta bättre till” än en svensk domstol att avgöra saken. Och slutligen blir den lokala domstolens dom med säkerhet i det land där den har meddelats- och bör dessutom i regel gällande kunna erkännas i Sverige, om den härrör från parternas eller en parts hemvistland - medan det finns risk för att en svensk dom kommer att sakna verkan i det främmande landet. Hittillsvarande erfarenheter tyder inte heller behov av svensk domsrätt i på att det skulle finnas något nämnvärt praktiskt faderskapsmål när ingen av parterna har hemvist här. Trots det sagda kan det förekomma fall där en part som är svensk medborgare har ett beaktansvärt intresse av att kunna väcka faderskapstalan här. Ett tänkbart skäl kan vara att domstolarna i hemvistlandet enligt där när parterna (eller käranden) är, från det gällande lag saknar behörighet landets synpunkt sett, utländska medborgare. Det är säkert ett sällsynt fall,

80 Utredningens överväganden och förslag

men möjligheten kan inte helt uteslutas. Större praktisk betydelse har förmodligen fall där den lag som tillämpas i hemvistlandet innehåller andra (materiella) begränsningar som gör det omöjligt att få faderskapsfrågan prövad eller avgjord på ett tillfredsställande sätt. Det kan t. ex. hända att den lagen saknar regler om rätt för barnet att väcka talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen eller att den inskränker möjligheterna till talan om fastställelse av faderskapet. På andra sidan är det tveksamt i vad mån parterna i sådana fall kan ha nytta av en regel om svensk domsrätt. Det beror bl. a. på om den svenska domstolen tillämpar någon annan lag än den som skulle komma till användning i det främmande landet och hänger således ihop med lösningen av lagvalsproblemet här i landet. Men även om det skulle vara möjligt för käranden att utverka en materiellt tillfredsställande svensk dom, kan en sådan dom vara av tvivelaktigt värde för honom eller henne, då den under de här antagna omständigheterna har begränsade utsikter att bli erkänd i hemvistlandet. Kvar står till sist ändå att partsintressen i någon mån talar för medborgarskapet som domsrättsgrund. Med hänsyn även till den roll nationalitetsprincipen traditionellt har spelat i svensk internationell familjerätt och till de regler som finns om svenska myndigheters utredningsskyldighet i fall där barnet är svensk medborgare, har vi stannat för att föreslå att denna behörighetsgrund godtas. I vilken utsträckning det bör ske skall diskuteras närmare i avsnitt 5.1.3.2.

5.1.2.2 Allmänna samhällsintressen

Förutom partsintressena samhällsintressen spelar allmänna en viktig roll i faderskapsmål. Från svensk synpunkt är det i många fall angeläget att faderskapet kan utredas och fastställas här i landet. Det intresset gör sig särskilt starkt gällande när barnet har hemvist och kan väntas växa upp här. Också i andra fall där parterna, i första hand barnet, har en närmare anknytning till_ Sverige, särskilt genom medborgarskap, kan sådana skäl åberopas till förmån för svensk domsrätt. Hänsyn till samhällsintressena leder såtillvida i samma riktning som partsintressena. Det kan emellertid också hända att en domsrättsgrund som skulle vara motiverad från renodlad partssynpunkt är oförenlig med allmänna intressen och därför bör avböjas. Exempelvis bör det av sådana skäl vara uteslutet att ge verkan ât ett prorogationsavtal, dvs. en överenskommelse mellan parterna om svensk domsrätt, eller att grunda behörighet på att svaranden underlåter att göra invändning om att villkoren för behörighet inte är uppfyllda.

Utredningssynpunkten

Vid utformningen av domsrättsreglerna bör det vidare beaktas vilka praktiska möjligheter som finns att få faderskapsfrågan klarlagd genom en rättegångi Sverige. Den frågan beror närmast på om parterna och andra vars utsagor kan vara av värde som bevis om samlag m. m. uppehåller sig i landet i den mån så inte är fallet, om de ändå kan väntas inställa sig i eller, rättegången. Dessa förhållanden, liksom betydelsen av de olika upplysningspersoner-

Utredningens överväganden och förslag 81

nas medverkan i rättegången, kan växla så mycket från fall till fall att det från utredningssynpunkt närmast ter sig önskvärt att ge domstolarna ett visst utrymme för skönsmässig bedömning, t. ex. efter mönster från domsrättsreglerna i norsk rätt (se avsnitt 4.3.1.1). Allmänt sett måste det dock finnas bättre utsikter att tillgodose utredningssynpunkten genom domsrättsregler som grundar sig på hemvistanknytning än genom regler som bygger på parternas medborgarskap. Då barnets mor är en särskilt viktig upplysningsperson i faderskapsmål, finns det såtillvida anledning att fästa stor vikt vid hennes hemvist i landet.

5.1.2.4 Sambandet mellan faderskaps- och underhållsfrågor

Det är önskvärt med en viss samordning mellan domsrätten i faderskapsmål och i mål om olika rättsverkningar av faderskapet. I praktiken är en sådan samordning särskilt viktig såvitt angår talan om fastställelse av faderskap och talan om underhåll till barnet. Det böri görligaste mån undvikas att en svensk domstol blir behörig att fastställa faderskapet men inte att ta upp underhållsfrågan eller omvänt att den blir behörig i underhålls- men inte i faderskapsdelen. I stort sett är det också möjligt att tillgodose det önskemålet. Det ligger visserligen utanför vårt uppdrag att föreslå domsrättsregler för annat än själva faderskapsfrågan. Det är emellertid rimligt att anta att de behörighetsgrunder som föreslås i den delen kommer att anses tillräckliga för behörighet även såvitt angår underhåll till barnet, vare sig yrkandet härom väcksi faderskapsmålet (såsom är det normala) elleri ett senare självständigt mål. Och på andra sidan kommer de föreslagna reglerna om domsrätt i faderskapsmål att medföra behörighet åtminstone i det stora flertalet fall där svenska domstolar enligt gällande rätt kan antas vara behöriga att pröva frågor om underhåll till barnet. Även om det i enskildheter är något oklart hur långt behörigheten sträcker sig i denna typ av mål, torde man kunna utgå från att det är tillräckligt om antingen svaranden eller barnet (som kärande) har hemvist här.5 Som redan har framgått bör dessa båda behörighetsgrunder av flera skäl godtas också i faderskapsmål. En fullständig överensstämmelse mellan de här berörda reglerna bör dock knappast eftersträvas. De rättspolitiska synpunkter som gör sig gällande i mål om underhåll är nämligen inte till alla delar bärkraftiga i faderskapsmål. Sålunda är det för domsrätt i mål om underhåll till barnet förmodligen tillräckligt att mannen/svaranden har utmätningsbar egendom här i landet,

även om saken annars inte har någon anknytning till Sverige?” En sådan regel

ter sig försvarlig med hänsyn till möjligheterna att ta egendomen i anspråk för 5 Se Bogdan i SvJT 1978 av en underhållsdom. Däremot måste det anses uteslutet att 161-167 med hänViSverkställighet S; i mål om fastställelse mgar godta den behörighetsgrunden av faderskapet till barnet_ 5 Se 10 kap. 3 § RB och rättsfallet 1950 S

I någon mån spelar sambandet med underhållsfrågan en roll också vid 31A

. .. .. .. .. 464, som gallde undernegativ faderskapstalan. Narmast galler det fall dar barnet for talan om hån ti frånskild hustru_ underhåll mot en man som är dess legalt presumerade far och där mannen vill Jfr Katlgten s_ 129_ bemöta anspråket genom att göra gällande att han inte är barnets verklige 7 se avsnitt 31m ovan_ far. I den mån den frågan inte undantagsvis kan prövas prejudiciellt, är jtt dock rättsfallet NJA mannen då hänvisad till att väcka en negativ faderskapstalan mot bamet.7 1964 s. 247.

82 Utredningens överväganden och förslag

Förutsatt att den svenska domstolen är behörig att ta upp det mot mannen riktade yrkandet om underhåll, kan det tyckas rimligt att den skall vara behörig också i faderskapsdelen, även om det annars inte skulle ha varit möjligt för mannen att få sin talan prövad här. I praktiken rör det sig främst om fall där barnet (och modern) har hemvist utomlands och mannen i Sverige. Som tidigare har antytts finns det dock också starka skäl som talar mot svensk domsrätt i sådana situationer. Vi återkommer till frågan i avsnitt 5.1.3.1.

5.1.2.5 Enhetliga regler för positiv och negativ faderskapstalan.?

I svensk rättspraxis har positiv och negativ faderskapstalan behandlats i viss mån olika i domsrättshänseende. Närmast kan man peka på att barnets hemvist i Sverige har ansetts tillräckligt för behörighet i mål om fastställelse av faderskap men inte alltid vid talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen (se avsnitt 4.2.2). Också i de övriga nordiska länderna förekommer det vissa skillnader mellan domsrättsreglerna för de båda typerna av mål, medan gemensamma regler däremot är det normala i kontinentaleuropeisk rätt? Med utgångspunkt i de allmänna strävandena i svensk rätt att jämställa vad som tidigare kallades barn i och utom äktenskap ter det sig naturligt att sikta till en enhetlig reglering av domsrätten i de båda typerna av mål. Avgörande bör dock till sist vara om detta är praktiskt lämpligt. Mot tanken på gemensamma regler kan invändas att intresseläget inte alltid är detsamma vid de båda slagen av talan. Så t. ex. kan barnet ha ett starkt intresse av att svensk domstol är behörig att ta upp en positiv faderskapstalan mot en man som har hemvist här, även om barnet självt inte har någon anknytning till Sverige. Skälet till det kan vara att en här i landet giltig fastställelse av faderskapet är en förutsättning för att den svenska domstolen skall kunna förplikta mannen att betala underhåll till barnet och att en svensk dom i den delen i sin tur är nödvändig för verkställigheten i

Sverige? Den synpunkten har ingen motsvarighet när den mot mannen förda

talan går ut på att han skall förklaras inte vara far till barnet. I verkligheten torde det också vara sällsynt att ett barn som inte självt har närmare anknytning till Sverige väljer att gå till svensk domstol för att föra en negativ faderskapstalan. På andra sidan är det knappast rimligt att tänka sig att talan inte skulle kunna tas upp här i ett sådant fall, om mannen/svaranden har hemvist i landet. Denna behörighetsgrund bör därför kunna godtas i båda typerna av mål, även om dess praktiska betydelse väsentligen kan antas bli begränsad till positiv faderskapstalan. Inte heller i fråga om andra behörighetsgrunder som föreslås i betänkandet har vi funnit det nödvändigt 8 Se avsnitten 4.3.1.1 att göra skillnad mellan positiv och negativ faderskapstalan. och 4.3.1.2 ovan. För gemensamma regler talar, förutom de ideologiskt betonade skälen, 9 Utländska underhålls- vissa praktiska överväganden. Lagtekniskt innebär det sålunda en förenkling avgöranden gäller inte om man inte skilja mellan de båda typerna av mål. Vidare blir det

behöver

och kan inte verkställas lättare att handskas med det inte ovanliga fallet att det för ett och samma barn i Sverige utan stöd av blir aktuellt både att häva den på moderns äktenskap grundade faderskapslag. Se NJA 1974 s. 324, 1977 s. 325 och 1978 s. presumtionen och att fastställa en annan mans faderskap. Med hänsyn till det 610. nära sambandet mellan de båda frågorna är det önskvärt att den svenska

i och 83

Utredningens överväganden förslag

domstolen, om den är behörig i den ena delen, skall vara behörig också i den andra delen. Åtminstone för de vanligaste fallen, nämligen där barnet har hemvist i Sverige, kan det önskemålet tillgodoses genom att denna anknytning godtas som behörighetsgrund i båda typerna av mål. Samma fördel kan i och för sig som bygger på moderns anknytning till uppnås också genom domsrättsregler Sverige. Den här berörda synpunkten har dock sina begränsningar. Sålunda ger på grund av barnets medborgarskap, även om de är regler om domsrätt gemensamma för positiv och negativ faderskapstalan, ingen säkerhet för en enhetlig bedömning av behörighetsfrågan i de båda målen. Det beror på att barnet vid bifall till den negativa faderskapstalan förlorar sitt dittillsvarande medborgarskap om det härleds från mannen i äktenskapet. Härigenom rycks att pröva en positiv faderskapstalan mot en grunden undan för behörigheten annan man. Om t. ex. mannen är svensk och hustrun utländsk medborgare, får barnet svenskt medborgarskap vid födelsen. Godtas den anknytningen som grund för svensk domsrätt i faderskapsmål, kommer en av barnet väckt negativ faderskapstalan att kunna tas upp här. Men om talan bifalles går

barnet miste om sitt svenska medborgarskap* Den svenska domstolen blir då

inte behörig (såvida den inte är det på någon annan grund) att pröva ett senare mål där barnet för talan mot en annan man om fastställelse av faderskapet. Fastän samma domsrättsregel gäller i båda fallen, kan resultatet således bli att behörighet föreligger i det ena men inte i det andra målet. Än mer påtagligt är det förhållandet vid domsrättsregler som bygger på mannens anknytning. Det är ju fråga om olika män i de båda målen, och det kan hända att bara den ene av dem har den anknytning till Sverige som krävs. Om det t. ex. antas att mannens/svarandens hemvist godtas som behörighetsgrund och om i ett givet fall mannen i äktenskapet men inte den man som far har hemvist här, så kommer svensk domstol påstås vara barnets verkliga men inte för att vara behörig för en av barnet väckt negativ faderskapstalan en positiv faderskapstalan. Omvänt blir förhållandet om den som far utpekade mannen ensam har hemvist i Sverige. av domsrätten i En fråga för sig är sedan om kravet på enhetlig bedömning dessa fall gör sig så starkt gällande att det, i den mån det inte kan uppfyllas enbart med hjälp av gemensamma regler för positiv och negativ faderskapstalan, lämpligen bör tillgodoses på någon annan väg. Det spörsmålet skall diskuteras särskilt i avsnitt 5.1.3.6.

5.1.2.6 Internationella hänsyn

Internationella hänsyn kan i vissa fall åberopas till förmån för en vidsträckt svensk domsrätt. Det gäller främst i situationer där det annars skulle uppkomma en negativ kompetenskonflikt, dvs. där behörig domstol inte skulle stå till förfogande i något land? För att undvika sådana situationer kan det under vissa vara rimligt att målet får tas upp här, även om 1 se 1 § MedbL och

omständigheter

det enligt svenskt synsätt normalt borde prövas i ett annat land. Denna Wahlbäck_No|-dström kan eventuellt ha betydelse som stöd för svensk domsrätt i fall där s. 13. synpunkt parterna har hemvist utomlands men där åtminstone någon av dem är svensk 2 m Dennemark S_ medborgare (se avsnitt 5.1.2.1). På det hela taget synes risken för negativa 20-23, 64-66.

84 Utredningens överväganden och förslag

kompetenskonflikter i faderskapsmål dock att vara tämligen liten. Det är åtminstone numera sällsynt att ett lands domstolar anser sig sakna behörighet enbart på grund av parternas eller kärandens utländska eller medborgarskap av liknande skäl. Snarare än sådana restriktiva drag är det en tendens till långtgående behörighet för de egna domstolarna som kännetecknar utvecklingen i ett komparativt perspektiv. Som tidigare har nämnts skulle en vidsträckt svensk domsrätt vidare kunna motiveras utifrån den principiella ståndpunkten att utländska faderskapsdomar inte gäller här i landet (se avsnitt 5.1.1.2). Det argumentet kommer emellertid att sakna bärkraft om vårt förslag till regler om erkännande av sådana domar genomförs. Av större praktisk betydelse är frågan om några begränsningar av den svenska domsrätten är påkallade av internationella hänsyn. De domsrättsregler som hittills har varit på tal leder i många fall till internationell behörighetskonkurrens” i den meningen att svenska domstolar kommer att vara behöriga jämsides med att domstolarna i ett eller flera främmande länder är behöriga enligt sina regler. Om t. ex. barnet har hemvist i Sverige och den som far uppgivne mannen utomlands, kan en av barnet väckt talan om fastställelse av faderskapet i allmänhet tas upp i mannens/svarandens land. En på barnets hemvist grundad behörighet för svenska domstolar kommer såtillvida att konkurrera med utländsk behörighet. Härigenom får parterna, eller rättare sagt käranden, möjlighet att välja mellan två (eller ibland flera) länders domstolar. Det är emellertid snarare regel än undantagi mål med flerstatlig anknytning och utgör inte i och för sig något skäl att avstå från den svenska behörigheten. En annan sak är att det i görligaste mån bör undvikas att dubbla rättegångar och flera, eventuellt motstridiga, domar angående faderskapet kommer till stånd. För det ändamålet behövs det regler om erkännande av utländsk litispendens och utländska domar. Förslag till sådana regler läggs fram i kapitel III. Däremot bör det vid utformningen av reglerna om svensk domsrätt tas hänsyn till önskemålet att svenska faderskapsavgöranden blir erkända utomlands i så stor utsträckning som möjligt. Det är visserligen inte särskilt mycket som kan göras för att främja det målet genom ensidig svensk lagstiftning. Givetvis kan man inte på den vägen direkt påverka erkännandet av svenska domar utomlands. Indirekt kan man dock åstadkomma ett och annat genom att anpassa de svenska internationellrättsliga reglerna, i första hand de som avser domsrätten? till de villkor för erkännande av domar som gäller i andra länder. Ju lägre krav som ställs för svensk domsrätt, desto större blir allmänt sett riskerna för att svenska domar kommer att vägras erkännande utomlands på den grunden att det enligt det främmande landets regler inte förelåg tillräcklig anknytning till Sverige. Denna synpunkt talar således för en viss återhållsamhet vid bestämmandet av den svenska domsrätten. I direktiven framhålls också att utredaren i görligaste mån bör 3 är dock beakta att svensk domstol inte annat än då starka skäl talar Synpunkten för detta av betydelse även för tillerkänns behörighet i fall där det inte finns utsikter att behörigheten blir reglerna om lagvalet och erkänd i ett annat land till vilket har starkare parterna anknytning. om erkännande av utländska domar i fader- Bl. a. av sådana skäl har vi begränsat de föreslagna behörighetsgrunderna skapsmål. Se nedan av- till fall där man på grund av anknytningen till Sverige kan tala om ett snitt 5.2.2.4 och 9.1. kvalificerat svenskt Som helhet och vid en internatiorättsskipningsintresse.

Utredningens överväganden och förslag 85

nell jämförelse är den föreslagna behörighetskatalogen (se 3 § i lagförslaget) inte särskilt omfattande. Givetvis kan man ändå inte komma så långt att alla kommer att uppfylla villkoren för erkännande i det svenska faderskapsdomar ena eller andra främmande land där frågan kan aktualiseras. En sådan målsättning är också helt orealistisk, bl. a. därför att den skulle förutsätta att vitala svenska rättsskipningsintressen uppoffrades. Det kan emellertid diskuteras om det inte borde finnas möjlighet för svenska domstolar att efter en skönsmässig bedömning avböja jurisdiktion i enskilda som har stark utländsk anknytning och där en svensk dom inte

fall

kan väntas blir erkänd i det främmande landet. En förebild som då ligger nära till hands är 2 § lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden

rörande adoptionñ* Den paragrafen lyder:

Ansökan om adoption prövas enligt svensk lag. Avser ansökningen barn under aderton år, skall särskilt beaktas, huruvida sökande eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller på annat sätt har anknytning till främmande stat och det skulle medföra avsevärd olägenhet för barnet, om adoptionen ej blir gällande där.

Bestämmelsen hänför sig som synes inte till behörighetsfrågan utan till den av adoptionsansökningen. Det skulle emellertid vara sakliga prövningen tänkbart att för faderskapsmålens del föreskriva något liknande som villkor för svensk domsrätt. En sådan regel kunde gå ut på att målet inte får tas upp här, fastän grundförutsättningarna för behörighet är uppfyllda, om det föreligger en närmare bestämd anknytning till ett främmande land, såvida en svensk dom inte kan väntas bli erkänd där och detta skulle medföra avsevärd olägenhet för barnet. Vi har övervägt men stannat för att inte föreslå en bestämmelse av sådan typ. Ett skäl för denna ståndpunkt är att det ofta är mycket svårt att i förväg kommer att erkännas i ett främmande avgöra om en svensk faderskapsdom land. Det torde typiskt sett vara besvärli gare att få fram tillförlitlig utredning om den främmande lagens regler om erkännande av utländska faderskapsdomar än om dess interna regler om faderskap. Och även om man lyckas med det, återstår det att hypotetiskt tillämpa de utländska reglerna på det aktuella fallet för att se om en, likaledes hypotetisk, svensk dom kan komma att uppfylla kraven för erkännande. Bland mycket annat ingår i den prövningen en bedömning huruvida erkännandet kommer att anses stridande mot det främmande landets ordre public. Det måste i många fall vara en övermäktig uppgift för den svenska domstolen, och det äri alla händelser inte rimligt att ställa sådana krav på de rättstillämpande myndigheterna. Härtill skulle så komma en bedömning av de olägenheter som kan följa av att en svensk dom i målet inte kan väntas bli erkänd i det främmande landet. Också det kan vara en besvärlig fråga. Olägenheter kan uppkomma i den mån domen behöver åberopas i det främmande landet, t. ex. för utdömande eller indrivning av underhåll i det landet eller för rätt till arv efter någon som efterlämnar där. Däremot får den främmande lagens inställning till egendom domen knappast någon praktisk betydelse för rättsverkningar som skall bedömas här i landet. är således om och i vad mån domen Avgörande 4 Jfr SOU 1969:11 S. 40, framdeles behöver i det främmande landet respektive i göras gällande prop_ 1971:113 s_ 22, Det kan vara svårt att förutse, bl. a. därför att de 30-31, 43-44. Sverige. mycket

86 Utredningens överväganden och förslag

anknytningsförhållanden som råder vid tiden för rättegången senare kan komma att ändras. Medan t. ex. erkännandet av en svensk dom i parternas hemland i allmänhet inte har så stor betydelse så länge parterna är bosatta här, blir läget ett annat om parterna eller någon av dem sedermera flyttar tillbaka till hemlandet. Men även om anknytningen till det land som inte erkänner den svenska domen är mycket stark, t. ex. genom att barnet och modern har hemvist och är medborgare där, är det inte säkert att några större olägenheter uppkommer. Barnets väsentliga intresse kan ju gå ut på att få en faderskapsdom som gälleri Sverige och som därmed kan läggas till grund för en här verkställbar förpliktelse för mannen att betala underhålls* Förutom att det kan vålla stora svårigheter att i vad mån ett avgöra främmande lands vägran att erkänna en svensk faderskapsdom kan medföra i det enskilda fallet och hur allvarliga olägenheter dessa olägenheter kan anses vara, synes det principiellt betänkligt att en domstol skall behöva ge sig in på sådana bedömningar. Domstolen kan då komma i situationen att få

pröva om en part har rätt förstått sina egna intressen i målet. Käranden, som i

de flesta faderskapsmål är barnet, har genom att väcka talan här gett uttryck för sitt önskemål om en svensk dom. Det skulle vara om egendomligt domstolen, fastän villkoren för svensk domsrätt i övrigt är uppfyllda, ändå skulle kunna avvisa talan med motiveringen att det skulle medföra avsevärd olägenhet för käranden med en svensk dom som inte kan väntas bli erkänd i ett främmande land. Slutligen är det strängt taget missvisande att i detta sammanhang tala om olägenheter för en part. När en svensk dom varigenom faderskapet till ett barn har fastställts eller hävts inte erkänns i ett främmande land, innebär det bara att den statusändring som genom domen har skett här inte blir gällande i det andra landet. Rättsläget förblir där detsamma som förut. Någon försämring av rättsläget, som skulle behöva vägas mot fördelen att den från svensk synpunkt sett riktiga statusändringen genomförs åtminstone här i landet, inträder inte för någon part. Naturligtvis kan man ändå tala om en olägenhet i den meningen att det skulle ha varit bättre om domen hade erkänts i det främmande landet. Det är emellertid inte något som vi kan åstadkomma från svensk sida. Det enda alternativ som står till buds här är att inte ta upp målet och att därigenom låta rättsläget förbli oförändrat också i Sverige. Sammanfattningsvis finns det efter vår mening inte tillräckliga skäl för och avgörande skäl mot tanken att domstolarna i enskilda fall skulle få avböja jurisdiktion på den grunden att domen inte kan väntas bli erkänd i ett främmande land. Det får anses tillräckligt att sådana synpunkter beaktas vid utformningen av de generella förutsättningarna för svensk domsrätt. Hänsyn till dem kan dock också tas inom ramen för den skönsmässiga befogenhet att 5 Jfr avsnitt 5.1.2.5 vid förordna om jurisdiktion som i vissa fall föreslås tillkomma regeringen (se not 9. avsnitt 5.1.3.8).

Utredningens överväganden och förslag 87

5.1.3 Slutsatser och förslag

5.1.3.1 Hemvist som domsrättsgrund

Enligt det förut sagda bör svensk domsrätt i första hand kunna grundas på parternas hemvist i Sverige. Någon särskild regel om det behövs inte för fall där båda eller samtliga parter gemensamt eller var för sig har hemvist här. då av de bestämmelser som avser fall där barnet eller Behörigheten följer mannen har hemvist här. Av vad som redan har anförts framgår också att barnets hemvist i Sverige bör vara tillräckligt för svensk domsrätt. Det bör gälla både vid positiv och och oavsett om barnet är kärande eller svarande i vid negativ faderskapstalan målet. Se 3 § första stycket 1 i lagförslaget. Åtminstone i viss utsträckning bör svensk domsrätt vidare föreligga när - dvs. vid positiv faderskapstalan mannen den den som far ifrågasatte fadern, vid negativ faderskapstalan den lagligen presumerade påstådde när talan förs fadern - har hemvist här. Det bör gälla utan inskränkningar mot mannen som svarande (3 § första stycket 4). Som tidigare har påpekats, torde en sådan regel få praktisk betydelse främst vid positiv faderskapstalan men kan utan svårighet godtas också för negativ faderskapstalan. Däremot finns det skäl att vara mer återhållsam i fall, väsentligen avseende där mannen är kärande. Om mannens hemvist är negativ faderskapstalan, till den enda anknytningen till Sverige, leder en avvägning av partsintressena avsnitt att svensk domstol i regel inte bör vara behörig att pröva hans talan (se 5.1.2.1). Det är särskilt påtagligt om mannen ensam har flyttat hit, kanske först efter barnets födelse, från det främmande land där makarna är medborgare och tidigare hade sitt gemensamma hemvist och där barnet och modern fortfarande är bosatta. Också av utredningsskäl måste det här sägas att domstolarna i det främmande landet ”sitter bättre till för att avgöra ett faderskapsmål. Även om svensk domstol skulle anses behörig i sådana fall, skulle det f. ö. inte gärna kunna komma i fråga att materiellt tillämpa något annat än det främmande landets lag. Finns det enligt den lagen inte förutsättningar för bifall till mannens talan, tjänar det därför ingenting till ens även om talan från mannens egen synpunkt att målet kan tas upp här. Och skulle kunna bifallas enligt den främmande lagen, är det ändå stor risk att en därav meddelad svensk dom vägras erkännande i det med tillämpning Överväfrämmande landet med hänsyn till den svaga behörighetsgrunden. en regel om svensk domsrätt grundad på gande skäl talar således mot mannens/kärandens hemvist här. skäl för en annan bedömning föreligger knappast ens om Tillräckliga förutom att han har hemvist här, är svensk medborgare. Snarare mannen, kan svensk domsrätt tänkas vara motiverad i vissa fall där mannen är politisk från det land där barnet och modern fortfarande är bosatta. Det kan flykting för honom eller i vart fall förenat med då vara rättsligt eller faktiskt omöjligt att väcka talan i det landet. I praktiken torde alltför stora svårigheter främst i fall där barnet riktar underhållsanspråk eller problemet bli aktuellt här i landet och mannen vill värja sig mot något annat krav mot mannen faderskapet. Den mest sakriktiga lösningen anspråket genom att bestrida fall vara att faderskapsfrågan undantagsvis får prövas synes i sådana

88 Utredningens överväganden och förslag

prejudiciellt, alltså utan rättsverkan för andra ändamål än det väckta Huruvida anspråket. detta är tillåtligt bör väl i princip avgöras enligt den lag som är tillämplig på frågan om hävande av faderskapspresumtionen. I ett rättsfall, där omständigheterna var av den typ som avses här, har HD emellertid medgett prejudiciell av en av mannen prövning framställd invändning om presumtionens oriktighet utan att hänsyn i den delen togs till den tillämpliga utländska lagens ståndpunkt (NJA 1964 s. 247). I den mån denna väg är framkomlig, synes den vara tillräcklig för att tillgodose mannens intressen. Det är dock ovisst hur långt HD:s avgörande sträcker sig. Det kan tänkas att problemet någon gång i stället lämpligen bör lösas genom att mannen får möjlighet att, efter genstämning eller i ett självständigt mål, väcka en negativ faderskapstalan vid svensk domstol. En annan situation där det ligger nära till hands att tänka sig svensk domsrätt på grund av mannens/kärandens hemvist föreligger om familjen tidigare har haft sitt gemensamma hemvist här samt modern och barnet, eventuellt efter skilsmässa i äktenskapet, har flyttat utomlands medan mannen har stannat kvar här. I sådana fall är anknytningen till Sverige väsentligt starkare än i det först berörda där mannen ensam har typfallet flyttat hit, och det ter sig mindre rimligt att mannen skall behöva vända sig till en utländsk domstol för att få sin talan prövad. Även om det sålunda ter sig motiverat att svensk domsrätt under vissa omständigheter kan grundas på mannens/kärandens hemvist i landet, är det knappast möjligt eller lämpligt atti lagtexten närmare ange förutsättningarna för detta. Det rör sig här om mindre vanliga fall, som bäst kan bedömas på grundval av en konkret Vi föreslår därför värdering. inte någon särskild domsrättsregel för dessa fall. I stället skall mannens/kärandens anknytning till Sverige kunna beaktas inom ramen för den prövningsrätt i enskilda fall som föreslås tillkomma regeringen (se avsnitt 5.1.3.8). Moderns hemvist utgör en självständig domsrättsgrund i många utländska lagar och spelar en viss roll också i gällande svensk rätt.° Principiellt är det inte svårt att finna skäl för en sådan regel. Ett faderskapsmål berör i hög grad moderns intressen både ekonomiskt och ideellt. Även om modern enligt svensk rätt inte är parti sådana mål, kan det inte gärna tas som uttryck för att hennes person och intressen skulle betraktas som mindre viktiga i svensk rätt än i de talrika främmande där modern rättsordningar har egen talerätt i faderskapsmål. Med hänsyn till den betydelse moderns inställelse och utsaga har i en rättegång om faderskapet är det från utredningssynpunkt mycket lämpligt att målet prövas i det land där hon har sitt hemvist. Frågan får dock liten praktisk betydelse om barnets hemvist godtas som behörighetsgrund. Det torde nämligen sällan förekomma i faderskapsmål att modern har hemvist här utan att barnet också har det. I de fall där detta inträffar är det inte heller säkert att anknytningen till Sverige vid en

helhetsbedömning ter sig stark nog för att motivera svensk domsrätt. Antag

t. ex. att barnet, modern och hennes make är finska medborgare med hemvist i Finland. Modern flyttar ensam till Sverige och har förvärvat 5 Se avsnitten 4.2.2 och hemvist här när hon (i enlighet med finsk lag) väcker talan mot barnet och 4.3.1 ovan. mannen om hävande av den legala faderskapspresumtionen.7 Det är svårt att 7 Se 35 och 38 §§ FL. se att det kan finnas tillräckliga skäl för svensk domstols behörighet i ett

Utredningens överväganden och förslag 89

sådant fall. Saken ”hör hemma” i Finland och bör inte kunna tas upp här. Vi föreslår därför inte någon regel om domsrätt på grund av moderns hemvist i Sverige. Skulle det någon gång dyka upp ett fall där det finns särskilda skäl för behörighet, kan det behovet tillgodoses inom ramen för den prövningsrätt regeringen föreslås få. Vad slutligen angår hemvistbegreppet, kan vägledning hämtas från den definition som finns i 7 kap. 2 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL). I den bestämmelsen, som infördes genom 1973 års ändringar i IÄL, sägs att den som är bosatt i en viss stat skall anses ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Innebörden av denna bestämmelse diskuteras tämligen ingående i förarbetena? Det synes onödigt att här på nytt redogöra för vad som förekom i det sammanhanget. Även om bestämmelsen formellt är begränsad till att avse tillämpningen av reglerna i IÄL, ger den uttryck för en strävan att skapa ett så långt möjligt enhetligt hemvistbegrepp för hela den svenska internationella familjerätten. På dessa intentioner bygger också viss senare lagstiftning och rättspraxis inom skilda delar av området? Att samma hemvistbegrepp tas till utgångspunkt vid tillämpningen av den lagstiftning om internationella faderskapsfrågor som föreslås i betänkandet innebär således att en redan pågående utveckling fullföljs. Det bör dock påpekas att den definition av hemvist som ges i 7 kap. 2 § IÄL lämnar ett tämligen brett utrymme för bedömning och att tillämpningen i viss mån kan variera i olika sammanhang beroende på respektive reglers syfte och funktion. Allmänt sett finns det anledning att i det här aktuella sammanhanget undvika en alltför vidsträckt tolkning av begreppet. Av betydelse är att barnets hemvist i vårt lagförslaganvänds, förutom som domsrättsgrund, bl. a. som anknytningsfaktor för valet av tillämplig lag på faderskapsfrågor. Åtminstone för dessa båda ändamål synes det angeläget att begreppet tolkas enhetligt. Det bör nämligen undvikas att en svensk domstol kommer i situationen att den får anse barnet ha hemvist här vid bedömning av domsrättsfrågan men inte såvitt angår lagvalet. Då det i lagvalsdelen finns starka skäl för att arbeta med ett kvalificerat hemvistbegrepp, som förutom varaktig bosättning innefattar ett krav på avsikt att stanna i landet för framtiden (se avsnitt 5.2.6.1), bör denna tolkning få slå igenom också när det 3 SOU 1969:60 s. gäller domsrätten. 193-196, prop. 1973:158 att den diskussion s. 37-41, 78-81, Vidare kan anmärkas som har förts om hemvistbegrep- 120-121, 127-128. Jfr pet i allmänhet har rört vuxna personers hemvist. Vissa speciella problem SOU 1976:39 s. 251-252. kan uppkomma när det gäller att bestämma barnets hemvist, som spelar en 9 Se prop. (1982/83138) särskilt viktig Vroll i vårt lagförslag. Dessa frågor berörs något i de om internationella hemvistsakkunnigas betänkande (SOU 1976:39) Hemvist. Där anförs bl. a. namnregler s. 11-13 och

följande? från rättspraxis särskilt

NJA 1977 s. 706, som Ett särskilt problem är frågan om barns hemvist vid födelsen. Med hänsyn till barnets gällde erkännande av starka beroende av modern den första levnadstiden är det naturligt att anse, att barnet en utländsk adoption, jfr Pålsson i SvJT 1982 har samma hemvist som modern. Detta gäller även om barnet skulle födas utomlands. s. 214-215, 223. Så länge modern behåller sitt hemvist här och barnet är i hennes vård, förblir detta även barnets hemvist på grund av barnets samhörighet med modern. Förlorar modern *SOU 1976:39 s. 325.

90 Utredningens och överväganden förslag

sitt hemvist här medan hon har barnet i sin vård, inträder också en situation som föranleder nya överväganden om barnets hemvist. Barnet kan t. ex. genom fadern få fortsatt stark anknytning till Sverige.

De särskilda som avser barnets hemvist svårigheter torde dock mera sällan ge sig till känna i faderskapsmål. Det stora flertalet sådana mål kommer upp i ett så tidigt skede av barnets liv att det inte kommer i fråga att beakta barnets för framtiden. Lever barnet hos modern egna avsikter eller hos någon annan som har hand om den rättsliga vårdnaden, får dess hemvist anses sammanfalla med vårdnadshavarens. Det är dock inte om fråga något avhängigt hemvist i den meningen att det skulle finnas något rättsligt hinder mot att barnet har ett annat hemvist än vårdnadshavaren. är till Avgörande sist de förhållanden, aktuella och förväntade, varunder barnet faktiskt växer upp. Det kan mycket väl förekomma, även om det hör till knappast vanligheterna i faderskapsmål, att modern/vårdnadshavaren har hemvist utomlands men barnet i Sverige eller omvänt. Man kan exempelvis tänka sig att en ogift mor, som är svensk medborgare men som har anställning och är varaktigt bosatt i en främmande stat, sänder sitt barn till Sverige för att uppfostras hos sina morföräldrar och få sin utbildning här i landet. I så fall är det ingenting som hindrar att barnet förvärvar hemvist här?

5.1.3.2 Medborgarskap som domsrättsgrund

I viss utsträckning synes också parternas eller en parts svenska medborgarskap böra godtas som behörighetsgrund i faderskapsmål. större Något praktiskt behov eller utrymme för tillämpning av sådana regler, vid sidan av de bestämmelser som föreslås om domsrätt på grund av hemvistanknytning, kommer det visserligen knappast att finnas (se avsnitt 5.1.2.1). Mot bakgrund bl. a. av svensk tradition och gällande rätt har vi emellertid inte ansett oss kunna avstå från att föreslå att medborgarskapet tillmäts en viss betydelse. I ett komparativt perspektiv är det f. ö. särskilt i vanligt, kontinentaleuropeisk rätt, att man ser det som en mer eller mindre självfallen uppgift för sina domstolar att ta befattning med egna medborgares familjerättsliga statusangelägenheter, däribland faderskapsfrågor, oavsett var parterna har sitt hemvist (se avsnitt 4.3.1.2). Med denna utgångspunkt bör svensk domsrätt föreligga i första hand när samtliga inblandade, dvs. barnet, modern och den som far ifrågasatte mannen, är svenska medborgare. I detta fall finns det knappast anledning att göra skillnad beroende på partsställningen i målet. Svensk domstol bör således vara behörig, oavsett om barnet, modern eller mannen är kärande. Se 3 § första stycket 2 i lagförslaget. Nära till hands ligger vidare att det för svensk domsrätt bör vara tillräckligt om barnet är svensk medborgare. Det fallet nämns i direktiven särskilt som ett av dem där svensk domstol synes böra vara behörig även om barnet inte har hemvist här. Denna ståndpunkt stämmer väl överens med uppfattningen att barnet bör betraktas som ”huvudperson” i faderskapsmål och att dess intressen bör stå i ?Jfr SOU 1976:39 s. förgrunden vid utformningen av reglerna. Av betydelse är vidare att de 324-325, Philip s. svenska socialnämndernas skyldighet att utreda faderskap omfattar fall där 154-155. barnet är svensk medborgare, förutsatt att vårdnadshavaren begär utredning

Utredningens överväganden och förslag 91

förlängningen av dessa (2 kap. 1 och 9 §§ FB). Det ligger i den naturliga att det då också bör vara möjligt att vid behov föra talan om regler

faderskapet vid svensk domstol.

Bärkraften av de skäl som kan åberopas för behörighet på grund av barnets

medborgarskap är dock begränsad till fall där barnet för talan som kärande.

Om barnet är svarande, finns det ingen rimlig anledning att målet skall kunna

En sådan tas upp här enbart därför att barnet är svensk medborgare.

skulle snarast riskera att komma i strid med barnets domsrättsgrund intressen? bör därför begränsas till fall där barnet är svensk Regeln och för talan som kärande. En så utformad bestämmelse finns i medborgare

3 § första stycket 3 i lagförslaget.

i I anslutning till denna regel bör det påpekas att ett barns medborgarskap

är beroende av föräldrarnas. Sålunda förvärvar barnet svenskt regel vid födelsen bl. a. om modern är svensk medborgare eller medborgarskap om fadern är svensk medborgare och gift med barnets mon* Också vid senare

förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap följer ett underårigt barn i

allmänhet föräldrarna eller en av dem. 3 Jfr om motsvarande När barnet är svensk medborgare kan man därför normalt utgå från att fråga i äktenskapsmål någon av föräldrarna också är det. Det innebär att anknytningen till Sverige i SOU 1969:60 s. 171-172,

verkligheten är starkare än vad som i och för sig framgår när det sägs att prop. 1973:158 s. 87, Såtillvida är 105. domsrätt i faderskapsmål grundas på barnets medborgarskap.

förhållandet ägnat att stärka skälen för denna behörighetsgrund. 41 § MedbL.

ifrån att barnets På andra sidan kan man inte komma medborgarskap 5 Denna regel infördes

lätt vägande anknytningsfaktor för domsrätt. genom lagen (1979:139) många gånger är en tämligen i den om ändring i MedbL, Det har blivit än mer påtagligt än tidigare i och med de ändringar jfr prop. 1978/79:72. svenska medborgarskapslagen varigenom ett barn vars mor är gift får svenskt Innan den lagen trädde medborgarskap vid födelsen om antingen modern eller hennes man är svensk i kraft (1 juli 1979) var

En liknande av reglerna om barns förvärv av

medborgare? utveckling huvudregeln att barn

har ägt rum eller är på väg i en rad andra länder. Resultatet till gifta föräldrar förvärmedborgarskap vade svenskt medborblir att barnet allt oftare får dubbelt medborgarskap, både moderns och garskap bara om fadern mannens. Härigenom minskas i motsvarande mån medborgarskapets var svensk medborgare. distinktivitet och värde som anknytningsfaktor. Det gäller fortfarande

för barn som är födda Antag t. ex. att barnets mor är svensk och hennes make tysk medborgare. får vid födelsen dubbelt före ikraftträdandet, Barnet, som är fött under äktenskapet, medborgarsåvida inte anmälan i Alla tre berörda har skap, svenskt genom modern och tyskt genom mannen. viss ordning har skett hemvist i Västtyskland. Barnet väcker här i landet en negativ faderskapstalan enligt Övergångsbestämmot mannen och samtidigt en talan mot en annan man, som likaledes är tysk melserna till 1979 års

medborgare med hemvist i Västtyskland, om fastställelse av faderskapet. lag.

Enligt den här diskuterade regeln är den svenska domstolen i båda fallen 6 Se NAG art. 8 d samt

kan det art. 65 i 1982 års schweibehörig att pröva barnets talan. Under de antagna omständigheterna ziska lagförslag (avsnitt inte gärna vara lämpligt. Saken bör rimligtvis bedömas i Västtyskland. 4.3.1.2 ovan). Jfr i Mot bakgrund av det anförda har vi övervägt möjligheten att på ett eller svensk rätt 3 kap. 2 § 6 annat sätt begränsa regeln om domsrätt på grund av barnets/kärandens IÄL, enligt vilken rege- En tänkbar förebild skulle vara de schweiziska bestämmel- ringen kan besluta att medborgarskap. i fall av En talan i äktenskapsmål

serna om nödfallsjurisdiktion medborgarskapsanknytning.°

vid får tas upp här bl. a. i sådan regel riskerar dock att bli så vag att den vållar svårigheter det fall att käranden som inte står i rimligt förhållande till frågans praktiska tillämpningen ej kan få sin talan prö- Vi har därför stannat för att inte föreslå någon särskild vad i den stat där han betydelse. av denna domsrättsgrund. är medborgare. begränsning

92 Utredningens överväganden och förslag

Även om den svenska behörigheten därmed blir något vidare än vad som strängt taget är sakligt motiverat, behöver några olägenheter av betydelse knappast befaras. I detta liksom i andra fall får man utgå från att käranden inte väcker talan här annat än när han eller hon har intresse av en svensk dom. Hittills synes det mycket sällan ha skett i fall där barnets medborgarskap var den enda anknytningen till Sverige, och det saknas anledning anta att det förhållandet kommer att ändras. Det exempel som har getts ovan är ett

ytterlighetsfall som kan vara ägnat att belysa problemet men som i

verkligheten torde vara tämligen osannolikt. Liksom avses den här berörda övriga domsrättsregler bli tillämplig både vid positiv och vid negativ faderskapstalan. Tillämpningen av regeln på negativ faderskapstalan kan vara något problematisk som följd av att barnet vid bifall till en sådan talan under vissa omständigheter förlorar sitt svenska

medborgarskap.7 Domen

rycker då undan grunden för sin egen tillkomst. Eftersom förlusten av det svenska medborgarskapet i princip har retroaktiv verkan från barnets födelse, skulle det rentav kunna hävdas att domen, sedan den har vunnit laga kraft med verkan att barnet skall anses aldrig ha varit svensk medborgare, bör undanröjas om den angrips med extraordinära rättsmedel. Vi har dock utgått från att retroaktivitetsidén i praxis inte kommer att drivas till denna ytterlighet. Under den förutsättningen kan regeln vidhållas även för negativ faderskapstalan. Att den som far ifrågasatte mannen är svensk medborgare bör däremot inte i något fall anses tillräckligt för svensk domsrätt. Det finns inget skäl för att hans svenska medborgarskap skall medföra att han kan dras inför svensk domstol som svarande. Och det intresse av svensk domsrätt mannen kan tänkas ha när han själv är kärande i ett faderskapsmål bör få vika för de starka motstående hänsyn som gör sig gällande. Ej heller finns det skäl att ta upp moderns svenska medborgarskap som en självständig behörighetsgrund. Regelmässigt är emellertid också barnet svensk medborgare om modern är det, och i så fall blir svensk domstol behörig på den grunden.

5.1.3.3 Tidsfaktorn vid hemvist- och medborgarskapsanknytning

Huvudprincipen i förslaget. Oavsett om hemvist- eller medborgarskapsanknytning åberopas till stöd för svensk domsrätt, bör det avgörande vara att den behörighetsgrundande omständigheten föreligger vid tiden för rättegången. Det innebär att parternas tidigare hemvist- och medborgarskapsförhållanden saknar betydelse om de har ändrats före rättegången. På ena sidan kan svensk domstol

således bli behörig i ett faderskapsmål som t. ex. vid

tiden för barnets födelse inte hade någon anknytning till Sverige, om en part vid tiden för rättegången har fått hemvist här och/eller blivit svensk medborgare, förutsatt att en behörighetsgrund härigenom har uppkommit. På andra sidan är det inte tillräckligt för svensk domsrätt att den anknytning som krävs har förelegat i ett tidigare skede, om den inte längre består vid tiden för rättegången. Detta torde stämma överens med hittills rådande i svensk uppfattning 7 Se vid not 1 i avsnitt rättspraxis angående domsrätt i faderskapsmål. Också utomlands är det, på 5.1.2.5. några få undantag när, allmänt godtaget att behörighetsfrågan skall bedömas

Utredningens överväganden och förslag 93

med hänsyn till de aktuella förhållandena vid tiden för rättegången.

En sak för sig är att ett perspektiv bakåt i tiden är nödvändigt när det gäller

att avgöra om en person har hemvist i Sverige. Bl. a. spelar det för den

bedömningen en stor roll hur länge parten har vistats här och vilken karaktär vistelsen har haft under denna tid. F. ö. ingår det i hemvistfrågan också en

av bedömning av partens avsikt att stanna kvar här, alltså ett moment om framtiden. Ingenting av detta innebär emellertid något förutsägelse avsteg från principen att det är partens aktuella hemvist som är avgöran-

de.

Undantag från principen? Någon gång kan det dock finnas skäl att beakta s en anknytning som ligger i förfluten tid. Ett exempel är det förut berörda fallet att barnet är fött i ett äktenskap mellan utländska medborgare som då

hemvist i Sverige. Mannen, som fortfarande är bosatt här hade gemensamt och som eventuellt också har förvärvat vill väcka en

svenskt medborgarskap,

negativ faderskapstalan mot barnet, som under tiden har flyttat utomlands

tillsammans med sin mor. Enligt det förut sagda bör mannens/kärandens för svensk domsrätt. anknytning till Sverige inte i och för sig anses tillräcklig När hänsyn tas också till att familjen tidigare har haft sitt gemensamma

hemvist här kan en annan bedömning dock vara motiverad. Både vid en

och från utredningssynpunkt kan det vara avvägning av partsintressena rimligt att målet får tas upp hår. Sådana fall är emellertid för speciella för att

om dem. Det behov av det skall vara lämpligt med en särskild bestämmelse

domsrätt som kan finnas bör i stället tillgodoses inom ramen för regeringens

prövningsrättf*

Ett specialfall där huvudregeln inte kan tillämpas föreligger om den part på

vars hemvist eller medborgarskap den svenska domsrätten beror har avlidit

I så fall böri stället partens hemvist respektive medborföre rättegången. vara avgörande. Motsvarande fråga kan garskap vid tiden för dödsfallet av regler om lagval och erkännande av uppkomma vid tillämpningen utländska avgöranden i faderskapsmål och bör därför lämpligen regleras i en bestämmelse. Se 13 § första stycket i vårt lagförslag jämte 8 Se 3 § första stycket 6 gemensam i lagförslaget och avsnitt specialmotiveñng_ edan 513'8 Närmare om tiden för rättegången. En parts hemvist eller medborgar- 9 Se Dennemaik 5skap kan ändras också under rättegångens lopp eller t. o. m. som resultat av 344-347 domen i ett faderskapsmål. Det är därför nödvändigt att närmare ange den skall bedömas med ”ff SOU 1959550 5tidpunkt som avses när det sägs att domsrättsfrågan 177* pmp S

vid tiden för rättegången. 1973f158

hänsyn till anknytningsförhållandena 108. Samma standpunkt , , , ,, c Såvitt svenska forhallanden, dvs. angår motsvarande fråga 1 interna kommer ti uttryck i forumfrågan, gäller 10 kap. 15 § RB: Har, sedan stämning delgivits neta konventionsgruninträtt i förhållande, som betingat domstolens behörig- dade författningar Om svaranden, ändring ”kämâmde

het, vare den utan verkan. Analogivis torde i allmänhet samma grundsats aY “tläqdska

:Irsta

internationella

tillämpas vid avgörandet av frågor om svenska domstolars :to

ämnen eråânnan.

i vissa internationellrättsliga (1276:103)

behörighet? I nyare svensk lagstiftning om

har regeln dock modifierats såtillvida att det avgörande är om behörighet de och verkställighet av av Utländskt *Wgörande förelåg vid tiden för talans väckande i stället för vid delgivningen

En sådan bestämmelse, som också ligger väl i linje med gängse ?gående undefhånsskyl

stämningen. _ dighet. Om utlandsk . . _. ._ . _, __ u 1 utlandsk ratt, finns t. ex. for aktenskapsmalens del 1 3 kap. 5 § rätt se Pålsson, Encyc_

uppfattning

lopedia s. 121 med hän-

IAF-l

Aven i faderskapsmål bör tiden för talans väckande i princip vara visningar.

94 Utredningens överväganden och förslag

avgörande. Om förutsättningarna för svensk domsrätt då är uppfyllda, bör domstolen således förbli behörig även om den behörighetsgrundande anknytningen till Sverige sedermera går förlorad till följd av en hemvist- eller medborgarskapsändring under rättegången (perpetuatio jurisdictionis, se 3 § andra stycket i lagförslaget). Likaså bör det vara utan betydelse att en sådan ändring kan bli en följd av domen i målet, vilket är tänkbart vid en negativ faderskapstalan om behörigheten har grundats på barnets svenska medborgarskap. Det finns emellertid inte anledning att driva principen så långt att den tillämpas också i det omvända fallet, dvs. där någon behörighetsgrund inte föreligger när talan väcks men där en sådan grund uppkommer, till följd av en parts förvärv av svenskt hemvist eller medborgarskap, innan domstolen har beslutat om avvisning (eller, om ett sådant beslut har meddelats men överklagats, innan den högre instansen har avgjort frågan). Vid tillämpningen av interna svenska forumregler har den ursprungliga behörighetsbristen i motsvarande fall ansetts botad genom tillkomsten av den nya omständigheten? Starka skäl talar för att frågan bör bedömas på samma sätt i fall som avser den internationella behörigheten? Det är en onödig och meningslös omgång att genom ett avvisningsbeslut tvinga käranden att väcka talan på nytt. Denna ståndpunkt kan tyckas leda till om det skulle svårigheter uppkomma fråga om preklusion av kärandens talan. En lämplig lösning synes här vara att talan i och för bedömningen av den frågan inte anses väckt förrän den behörighetsgrundande omständigheten inträffade. Skulle den i tillämplig lag föreskrivna preklusionsfristen ha löpt ut dessförinnan, bör käromålet således awisas av det skälet, inte på grund av bristande behörighet. Slutligen kan det tänkas att en domsrättsgrund som inte har förelegat under rättegången uppkommer genom själva domen i målet (om saken ändå prövas). För svensk rätts del torde det vara möjligt i vissa fall av positiv faderskapsfastställelse, nämligen om fadern ensam är svensk medborgare och har ingått äktenskap med barnets mor efter barnets födelse men före fastställelsen. I så fall förvärvar barnet faderns svenska medborgarskap i och med fastställelsen, synbarligen med retroaktiv verkan från äktenskapets ingående. Härigenom skulle den svenska domstolen också ha blivit behörig att pröva målet och att meddela domen. Emellertid synes det inte böra komma i fråga att domstolen, när den under rättegången har att ta ställning till sin behörighet, föregriper det förvärv av svenskt som kan bli följden medborgarskap av en viss utgång i målet. Såtillvida bör en i efterhand uppkommande alltså lämnas behörighetsgrund ?NJA 1974 s. 144. Se ur räkningen. också SvJT 1944 rf s. 7 samt Ekelöf, Rättegång 5.1.3.4 Andra

II (6 uppl. Sthlm 1980) domsrättsgrunder än hemvist och medborgarskap?

s. 38. 3 Se Dennemark s. Enligt gällande rätt kan ett faderskapsmål i vissa fall möjligen tas upp av 347-348 och Pålsson, svensk domstol, trots att ingen av parterna har hemvist här eller är svensk Encyclopedia s. 122. medborgare. Som tidigare har påpekats kan svenska socialnämnder bli

4 Se 2 § MedbL och skyldiga att utreda faderskapet redan om barnets vårdnadshavare är

Wahlbäck-Nordström kyrkobokförd eller vistasi landet (2 kap. 1 och 9 §§ FB). Och åtminstone i de s. 17. fall där socialnämnden också har rätt och skyldighet att vid behov väcka talan

Utredningens överväganden och förslag 95

vid domstol, dvs. när någon legal faderskapspresumtion inte om faderskapet domsrätten sträcker gäller, ligger det nära till hands att anta att den svenska sig lika långt som socialnämndernas utredningsskyldighet (se avsnitt 4.2.2). Indirekt innebär det i så fall att det också för domsrätt att är tillräckligt vårdnadshavaren är kyrkobokförd eller vistas här. Även om det kravet inte syftar på rent tillfälliga vistelser, rör det sig i alla händelser om ett lägre krav än det som ligger i begreppet hemvist. Detta synes vara en något betänklig ordning. För domsrätti faderskapsmål bör minimikravet knappast ställas lägre, bortsett från fall av medborgarän att åtminstone någon av parterna har hemvist i landet. skapsanknytning, På andra sidan är det inte heller tillfredsställande att en svensk myndighet kan vara skyldig att utreda faderskapet utan att någon svensk domstol är behörig att pröva en talan om saken. Det problemet kan efter vår mening till fall där svensk bäst lösas genom att utredningsskyldigheten begränsas domsrätt föreligger enligt de föreslagna reglerna. Vi återkommer längre fram i betänkandet med de förslag till ändringar i föräldrabalken som behövs för ändamålet (se avsnitt 13.1 och 15). En parts blotta vistelse i landet bör således inte godtas som grund för svensk domsrätt. På sin höjd kan en nödfallsjurisdiktion övervägas om parterna inte har hemvist i något land men vistas här.5 Särskilt om parterna är statslösa eller politiska flyktingar kan det annars finnas risk att behörig domstol inte finns att tillgå någonstans. Även i sådana fall bör det dock i allmänhet vara tillräckligt att målet kan tas upp här sedan barnet eller svaranden har vistats här tillräckligt länge för att förvärva svenskt hemvist. Om det någon gång skulle finnas särskilda skäl att tillåta prövning av målet dessförinnan, kan tillåtelsen ges av regeringen. Andra omständigheter är alltför tillfälliga för att kunna tillmätas betydelse i detta sammanhang. Det bör sålunda vara uteslutet att grunda svensk domsrätt i faderskapsmål på att barnet är avlat och/eller fött i landet eller på att svaranden har egendom här. Likaså bör det vara utan betydelse att har avtalat om behörighet för svensk domstol eller att svaranden parterna underlåter att göra behörighetsinvändning. Domstolen bör vara skyldig att själv vaka över att förutsättningarna för svensk domsrätt är uppfyllda. Det bör påpekas att mål om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande, för vilka en särskild behörighetsgrund föreslås, faller utanför framställningen särskilt i avsnitt i detta kapitel. De behandlas i kapitel IV, domsrättsfrågan 13.42. 5 Jfr reglerna om det s. k. forum deprehensio-

5.1.3.5 Talan mot flera svarande

nis i 10 kap. 1 § 5 st. RB samt Dennemark s. svensk flera utländska lagar kan en positiv 136-142. Enligt lag liksom enligt faderskapstalan föras samtidigt mot flera män med yrkande att någon av dem 5 En annan fråga är om skall förklaras vara barnets far (se avsnitt 3.3.1.2). Från domsrättssynpunkt talan överhuvud får föhuruvida den ras mot flera män samkan en sådan talan ge upphov till det särskilda problemet svenska domstolen, om den är behörig att pröva talan mot någon av männen, tidigt. Det är ett materiellträttsligt spörsmål bör vara behörig även såvitt angår de övriga männen? som bör avgöras enligt Detta inte om omständigheterna är problem uppkommer naturligtvis den lag som anges i 4§ sådana att var och en av männen självständigt hade kunnat stämmas in som första stycket i lagförslasvarande i en svensk om faderskapet. Som vårt förslag till get. rättegång

96 Utredningens överväganden och förslag

domsrättsregler är utformat, kommer den förutsättningen alltid att vara om barnet/käranden har hemvist uppfylld här eller är svensk medborgare, ty då är den svenska domsrätten oberoende av männens Vidare är anknytning. var och en av männen underkastad svensk domsrätt om de båda eller alla har hemvist här. Problemet blir därför begränsat till fall där barnet varken har hemvist här eller är svensk medborgare och där den ene men inte den andre av de instämda männen har hemvist här. Ett barn som är österrikisk Exempel: medborgare med hemvist i Österrike väcker talan dels mot en svensk man med hemvist här, dels mot en österrikisk man med hemvist i Österrike och yrkar att en av dem skall förklaras vara dess far. Bör den svenska domstolen, som är behörig i den del som avser den svenske mannen, vara behörig även såvitt talan riktas mot den österrikiske mannen? För ett jakande svar talar önskemålet om på den frågan en allsidig prövning av faderskapsfrågan i ett sammanhang. För det ändamålet är det dock inte nödvändigt att den andre mannen dras in som part i målet. Det räcker att han hörs, medverkar till även blodundersökning etc., om möjligheterna för domstolen att komma till ett positivt resultat naturligtvis minskas genom att prövningen inte kan mynna ut i en fastställelse av den andre mannens om han inte har faderskap ställning av part. En sådan begränsning synes emellertid motiverad av starka skäl i här berörda fall. Det är knappast rimligt att en svensk domstol skall kunna fastställa att en man som saknar hemvist här är far till ett barn som inte heller har någon anknytning till Sverige. Dessutom skulle en särskild bestämmelse om behörighet vid faderskapstalan mot flera män öppna möjligheter till missbruk. Genom att väcka en kanske helt grundlös talan mot en man som har hemvist här skulle barnet eller dess ställföreträdare kunna forum för en nämligen skapa ett svenskt talan som i realiteten riktar sig mot den andre mannen och som inte har någonting med Sverige att göra.7 Vi föreslår därför inte någon särskild domsrättsgrund för fall där talan förs mot flera män. För att en sådan talan skall kunna tas upp här bör det krävas att behörighet föreligger för en mot var och en av männen särskilt väckt talan. Några motsvarande problem uppkommer inte vid negativ faderskapstalan. Enligt svensk lag förs en sådan talan antingen mot barnet eller mot mannen ensam (eller mot respektive svarandes arvingar, vilkas anknytning emellertid är utan för I utländsk rätt betydelse domsrätten). är det visserligen rätt att även barnets vanligt mor har ställning av part i dessa mål. Sådana regler kan bli tillämpliga här om målet skall bedömas enligt en utländsk lag. Enligt vårt förslag till lagvalsregler (4§ första förutsätter det dock att stycket) barnet har hemvist utomlands. I så fall är svensk domstol om behörig mannen/svaranden har hemvist här. Den regeln synes böra gälla även om den 7 Jfr Dennemark s. part som enligt den utländska lagen är medsvarande - dvs. modern eller 220-226, som behandlar motsvarande frågor i barnet, beroende på vem av dem som är kärande - saknar hemvist här. anknytning till den all- 5.1.3.6

männa regeln om ge- Förening av negativ och positiv faderskapstalan

mensamt forum för flera svarande i 10 kap. 14 § Enligt svensk rätt kan en talan om fastställelse av faderskapet till ett barn för 1 st. RB. vilket den legala faderskapspresumtionen gäller handläggas och prövas i

Utredningens överväganden och förslag 97

samma rättegång som en talan om hävande av presumtionen (3 kap. 13 § FB). Härigenom uppnås fördelen att en och samma domstol i ett sammanhang får ta ställning till faderskapsfrågan i hela dess vidd. En sådan samlad bedömning ter sig ännu mer angelägen när alternativet är att de båda målen får prövas inte bara i skilda rättegångar utan också av domstolar i olika länder, eventuellt med tillämpning av olika lagar. Det är därför önskvärt att en svensk domstol, som är behörig att handlägga en här väckt negativ faderskapstalan, i samma rättegång kan ta upp en positiv faderskapstalan mot en utomstående man. Med lika goda skäl kan det vidare hävdas att domstolen, om den är behörig i målet om den utomstående mannens faderskap, bör vara det också för den negativa faderskapstalan. I de allra flesta praktiska fall är de regler som redan har varit på tal ägnade att tillgodose dessa önskemål (se avsnitt 5.1.2.5). Sålunda är svensk domstol alltid behörig för båda målen om barnet har hemvist här. Detsamma gäller om barnet är svensk medborgare och för talan som kärande. Även om barnet skulle förlora sitt svenska medborgarskap genom bifall till den negativa faderskapstalan , bör domstolen förbli behörig att pröva en i samma rättegång handlagd positiv faderskapstalan, eftersom behörigheten avgörs med hänsyn till förhållandena när talan väcktes. Kvar att överväga blir fall där barnet inte har anknytning till Sverige vare sig genom hemvist eller genom medborgarskap och där den ene men inte den andre av de inblandade männen har hemvist här. Exempel: Barnet, modern och hennes man är tyska medborgare med hemvist i Västtyskland. Barnet påstår genom sin ställföreträdare att en annan man, som har hemvist i Sverige, är dess verklige far och yrkar vid svensk domstol fastställelse av den mannens faderskap, Svensk domsrätt föreligger i den delen, men talan kan ändå inte prövas om inte den legala faderskapspresumtionen blir hävd. Bör den svenska domstolen då också vara behörig att ta upp en av barnet samtidigt väckt negativ faderskapstalan mot mannen i äktenskapet? Frågan har stor likhet med den som avser positiv faderskapstalan mot flera män (avsnitt 5.1.3.5) och synes böra besvaras på samma sätt. Även om en samlad bedömning av de båda faderskapsmålen i och för sig kan vara lämplig och önskvärd, bör den svenska domsrätten inte sträckas ut till ett mål som saknar anknytning till Sverige? Bortsett från sambandet mellan de båda målen har barnet i vårt exempel inget rimligt intresse av att dess talan mot mannen i äktenskapet skall kunna tas upp här, samtidigt som mannens rättsskyddsintresse otvetydigt talar mot att han skall behöva svara vid svensk domstol. Slutsatsen blir att någon särskild domsrättsgrund inte bör införas i här 3 Jfr Dennemark s. 229, berörda fall. För förening av mål enligt 3 kap. 13 § FB måste det således som tar upp en liknande förutsättas att svensk domsrätt föreligger i båda målen bedömda för sig. fråga i anknytning till forumreglerna i 10 kap. 14§ 3 st. RB.

5.1.3. 7 Genstämning

9 Se allmänt 10 kap. 14 § 2 st. RB samt Denne- När en svensk domstol är behörig att pröva kärandens talan, anses den mark s. 226-228. Särskilt

vanligen också behörig att ta upp ett av svaranden väckt genkäromål om_

om genstämning i äkten-

samma sak eller om en sak som har genfeånéskfzap med Ahuvudkäromålet? Den

skapsmål se 3 kap. 3 § frågan blir knappast aktuell när huvudkäromålet utgörs av en faderskapsta- IÄL, jfr SOU 1969:60 lan. Däremot förekommer det ibland i mål om underhåll eller om något s. 172-173.

98 Utredningens överväganden och

förslag

annat konkret anspråk som grundas på faderskapet att svaranden genstämningsvis vill göra gällande att han inte är far till barnet. Det rör sig främst om fall där talan riktas mot en man som är eller har varit gift med barnets mor och där mannen efter genstämning yrkar att den legala presumtionen för hans faderskap skall hävasÅ Något särskilt problem uppkommer inte i dessa fall om omständigheterna är sådana att svensk domsrätt skulle ha förelegat om mannens talan hade väckts självständigt. Men antag t. ex. att den enda anknytningen till Sverige är att mannen har hemvist här. Det räcker för behörighet i ett mål där barnet yrkar förpliktelse för mannen att betala underhåll. Däremot är svensk domstol enligt de hittills föreslagna reglerna inte behörig att pröva en av manneni ett självständigt mål väckt negativ faderskapstalan mot barnet. Bör den frågan nu bedömas annorlunda därför att talan väcks genom genstämning? Vissa skäl kan väl anföras för ett jakande svar på den frågan. Emellertid har den genstämningsvis väckta talan långt större räckvidd än det konkreta anspråk som avses med huvudkäromålet. Härigenom försvagas motiven för att ta upp ett genkäromål som inte hade kunnat prövas här i ett självständigt mål. Vidare har de skäl som i allmänhet talar mot svensk domsrätt i faderskapsmål som saknar tillräcklig anknytning till Sverige bärkraft också i genstämningsfall. Sålunda är det i allmänhet knappast rimligt att barnet skall behöva dras in som gensvarande i en faderskapsprocess vid svensk domstol enbart därför att barnet har måst väcka talan här för att få ut sitt underhåll (eller vad anspråket annars gäller). Det kan också hända att den svenska domstolens behörighet i fråga om huvudkäromålet är grundad på omständigheter som inte har någonting att göra med faderskapsfrågan. Ett ytterlighetsfall är det att behörigheten för underhållsanspråket beror på att mannen/svaranden har egendom i landet, kanske i form av en leverantörsfordran mot ett svenskt företag. Även om en sådan behörighetsgrund till nöds kan försvaras i underhållsdelen, bör det inte ens i genstämningsfall komma i fråga att ta upp faderskapsfrågan här på så lösa boliner. Slutsatsen blir därför att det inte heller i här berörda fall finns anledning att föreslå någon särskild domsrättsgrund. I vissa fall kan mannens intresse av en prövning av faderskapsfrågan eventuellt tillgodoses genom att en sådan

prövning får ske prejudiciellt? I övrigt bör det i genstämningsfall liksom när

1 Ett analogt fall är det mannens talan väcks självständigt vara tillräckligt att regeringen när att faderskapet har fastsärskilda skäl föreligger kan förordna att målet får tas upp här (3 § första ställts genom erkännande och mannen genstäm- stycket 6). ningsvis yrkar att erkännandet skall hävas. 5.1.3.8

Skönsmässig prövningsrätt?

HovR:n för Västra Sverige har i ett sådant fall Vad som hittills har föreslagits innebär att svensk domsrätt alltid kommer att funnit svensk domstol föreligga när parterna har en närmare bestämd hemvist- eller medborgarsakna behörighet att pröva genkäromålet (be- skapsanknytning till Sverige men aldrig när denna anknytning saknas. Det är slut 1980-02-07, Sö 10). givet att sådana generella regler ibland kan ”slå fel i den ena eller andra 2 Se NJA 1964 s. 247, riktningen. Vi har därför övervägt att komplettera dem med bestämmelser behandlat i avsnitt som ger ett visst utrymme för att inskränka respektive att vidga behörigheten 5.1.3.1 ovan. efter en lämplighetsbedömning i det enskilda fallet.

Utredningens överväganden och förslag 99

En rätt för domstolarna att avböja jurisdiktion efter eget skön i fall där de lagliga villkoren för behörighet är uppfyllda kan tänkas vara av värde om det svenska rättsskipningsintresset i något fall framstår som svagt eller om starka motskäl föreligger, t. ex. därför att faderskapsfrågan inte kan utredas på tillfredsställande sätt i den svenska rättegången. Det är inte osannolikt att en sådan prövningsrätt i vissa fall skulle ha en funktion att fylla. Med hänsyn till den osäkerhet och de svårigheter - däribland svårigheterna för domstolen att bevara sitt anseende för opartiskhet- som är förbundna med utövningen av en skönsmässig befogenhet har vi ändå stannat för att inte föreslå någon Skulle inte bli tillräckligt utredd i sådan befogenhet. faderskapsfrågan får det beaktas på det sätt som följer av bevisbördereglerna vid rättegången, det sakliga avgörandet av målet. Däremot menar vi att det bör finnas ett spelrum för utövning av svensk jurisdiktion utöver vad som följer av de generella reglerna. Som exempel på situationer där det under vissa omständigheter (men inte generellt) kan finnas goda skäl för svensk domsrätt har vi tidigare pekat på det fallet att en negativ faderskapstalan väcks av mannen i äktenskapet när han, men inte barnet och modern, har hemvist i landet? De tämligen udda fall som avses här kan inte gärna fångas upp på något annat sätt än genom en bestämmelse som ger möjlighet att efter en konkret lämplighetsbedömning tillåta att talan prövas av svensk domstol, se 3 § första stycket 6 i lagförslaget. Beslutsrätten i dessa ärenden bör lämpligen förläggas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den ordningen stämmer överens

med vad som gäller i äktenskapsmålf*

En minimiförutsättning för att tillåtelse skall få ges bör vara att barnet, modern eller den man vars faderskap målet gäller har någon anknytning till Åtminstone som regel bör det krävas att anknytningen består i Sverige. hemvist och/eller medborgarskap. Dessutom måste det förutsättas att särskilda skäl föreligger. Vid den bedömningen torde viss ledning kunna hämtas från den tidigare förda rättspolitiska diskussionen. Tillämpningen bör emellertid vara restriktiv.

5.1.4 Förhållandet till de interna forumreglerna

När ett faderskapsmål får tas upp här bestäms rätt forum inom landet av reglerna i 3 kap. 3, 7 och 13 §§ FB. Genom dessa bestämmelser är det sörjt för att det både vid negativ och vid positiv faderskapstalan alltid finns någon svensk domstol, i sista hand Stockholms tingsrätt, som är internt behörig när svensk domsrätt föreligger. I övrigt finns det inte anledning att gå in på eller föreslå någon ändring av dessa regler. Det bör dock påpekas att lagförslaget kan innebära en begränsning av funktion. I nuvarande läge, då skrivna domsrättsregler för forumreglernas faderskapsmål saknas i svensk rätt, kan det eventuellt komma i fråga att i 3 Se avsnitt 5.1.3.1, jfr använda FB:s forumregler för analogislut beträffande någon utsträckning avsnitt 5.1.3.7. domsrätten. I och med att särskilda domsrättsregler kommer till stånd blir “Se 3 kap. 2§ 6 IÄL. sådana analogier emellertid varken behövliga eller tillåtliga. Det blir därmed Jfr SOU 1969:60 s. 172, klart att forumreglernas enda funktion är att peka ut rätt domstol inom prop. 1973:158 s. _ Sverige när domsrätt föreligger enligt den föreslagna lagen. 104-105.

100 Utredningens överväganden och förslag

Lagvalet

5.2.1 Inledning

När en svensk domstol har funnit sig behörig att pröva en faderskapstalan, blir nästa steg att ta ställning till frågan om tillämplig lag vid avgörandet av saken. Lagvalet är emellertid också av betydelse för faderskapsfrågor som till helt övervägande del handläggs i administrativ ordning och som mycket sällan kommer under domstolarnas bedömning. Hit hör spörsmål om uppkomsten av legala faderskapspresumtioner, vilka ofta ger upphov till lagvalsproblem, bl. a. i samband med invandring till Sverige. Sådana frågor spelar en viktig roll i folkbokföringsmyndigheternas praxis men också t. ex. för socialnämnderna vid avgörandet huruvida faderskapsutredning skall inledas här enligt bestämmelserna i 2 kap. FB. En annan fråga som har vållat en hel del svårigheter för socialnämnderna gäller tillämpningsområdet för de svenska reglerna om hävande av den legala faderskapspresumtionen på administrativ väg, dvs. genom en utomstående mans erkännande av faderskapet (tredjemanserkännanden). Problemet för socialnämnderna är här i vad mån de kan eller bör medverka till ett sådant erkännande i fall där en eller flera av parterna är utländska medborgare. Nämndernas praxis i sådana ärenden är inte enhetlig. En del av dem synes godta ett tredjemanserkännande, om bara förutsättningarna i svensk lag är uppfyllda, utan hänsyn till parternas medborgarskap. Andra nämnder har vägrat att medverka, i vart fall när både modern och hennes man var utländska medborgare, och hänvisat parterna att först föra talan vid domstol om hävande av presumtionen. Med hänsyn till det osäkra rättsläget har socialstyrelsen inte ansett sig kunna gå ut med några anvisningar till nämnderna hur de bör förfara i sådana fall.5 Det är inte på förhand givet att alla faderskapsfrågor måste avgöras enligt en och samma lag. Däremot bör varje fråga för sig bedömas efter samma lag, oavsett om den kommer upp inför en domstol eller i ett administrativt förfarande. Reglerna om tillämplig lag är en del av den svenska rättsordningen och bör i princip gälla på samma sätt för alla myndigheter här i landet som kommer i kontakt med respektive frågor. Tyngdpunkten i den följande diskussionen kommer att läggas på den typiska domstolssituationen, alltså där det förs en positiv eller negativ faderskapstalan, medan övriga faderskapsfrågor behandlas mera kortfattat. Denna uppläggning är inte uttryck för någon värdering av de olika fallens praktiska betydelse - rent kvantitativt utgör de fall som handläggs utanför domstolarna den vida största gruppen - utan beror på att många av de synpunkter som har förts fram och behöver diskuteras är begränsade till domstolsfallen. Vad angår innehållet i de regler som föreslås, har vi givetvis att utgå från de krav och önskemål som kommer till uttryck i direktiven och som tidigare delvis har förts fram i riksdagen (se avsnitt 4.4). Även om det finns en viss 5 Se remissyttrandet över mellan de olika spänning önskemålen, torde det i allt väsentligt vara möjligt motionen 1977/782527 i LU 1978/79:4 s. 6. Jfr att tillgodose dem. om gällande rätt avsnitt I det följande tar vi närmast upp vissa allmänna rättspolitiska synpunkter, 4.2.3 ovan. som är av intresse främst för de typiska domstolsfallen. Därefter går vi över

överväganden och förslag 101 Utredningens

till Vi har dock inte ansett det att granska olika lösningsmöjligheter. eller ens meningsfullt att gå in på alla tänkbara alternativ. I nödvändigt huvudsak begränsas diskussionen dels till den uppfattning som går ut på att faderskapsmål generellt skall avgöras enligt svensk lag såsom lex fori, dels till vissa lösningar som bygger på personalstatutet. Vi förordar en lösning av sistnämnda att barnets lag, som regel dess hemvistlag, skall typ, nämligen tillämpas. Vid den närmare bestämningen av regeln föreslår vi att vissa skillnader skall göras mellan olika faderskapsfrågor.

5.2.2 Vissa allmänna synpunkter

5.2.2.1 Sambandet med dornsrättsreglerna

De skäl och intressen som kräver beaktande i fråga om domsrätten är inte alltid bärande vid valet av tillämplig lag. Medan en tämligen liberal i domsrättsdelen och ett faderskapsmål därför ståndpunkt ter sig motiverad bör kunna tas upp av svensk domstol i vissa fall som på det hela taget har starkare utländsk än svensk anknytning, synes lagvalet i princip böra avgöras Även om till förmån för den lag till vilken målet har sin starkaste anknytning. denna allmänna behöver preciseras närmare, är det utan vidare princip att svensk lag inte alltid är den som ligger närmast till hands. tydligt Exempelvis kan den svenska domstolens behörighet grunda sig på att mannen/svaranden har hemvist här. År detta den enda anknytningen till det regelmässigt starkare utländsk anknytning. Överhu- Sverige, föreligger vud är förslaget till domsrättsregler inte utformat för att passa ihop med en regel av innebörd att svensk lag utan vidare skall tillämpas när målet får tas upp här (se avsnitt 5.1.1.1).

5.2.2.2 Sambandet mellan en faderskapsfastställelse och dess

rättsverkningar

I intern rätt finns det vanligen ett nära rättspolitiskt samband mellan för och rättsverkningarna av en (positiv) fastställelse av förutsättningarna starka faderskap. Lagar som i likhet med den svenska tillägger faderskapet rättsverkningar, bl. a. ömsesidig arvsrätt enligt samma eller liknande regler som när barnet är fött i äktenskap, bygger regelmässigt på ett biologiskt med förhållandevis stränga krav på bevisningen för att en faderskap fastställelse skall kunna ske. Andra där rättsverkningarna av lagar, fastställelsen är begränsade till en underhållsförpliktelse för väsentligen fadern, bygger i högre grad på ett presumerat faderskap med lägre beviskrav.” Särskilt är detta i lagar som, med uteslutande av eller påtagligt som alternativ till en egentlig faderskapstalan, tillåter en ren alimentationstalan utan fastställelse av faderskapet (avsnitt 3.3.2). Mot den här skisserade bakgrunden kan det vara olägligt om lagvalsreglerna är utformade så att förutsättningarna för och rättsverkningarna av en faderskapsfastställelse kommer att bestämmas enligt skilda lagar. Svårigheter uppkommer t. ex. om faderskapet har fastställts enligt en lag (A) som faderskap med ”svaga rättsverkningar men de bygger på ett presumerat arvsrättsliga verkningarna av fastställelsen sedan skall bedömas enligt en annan med starka °Jfr avsnitt 3.3.1.3. lag (B) som bygger på ett biologiskt faderskap

102 Utredningens överväganden och förslag

rättsverkningar. Problemet är här om lagen Bzs rättsverkningar utan vidare skall kunna knytas till en fastställelse som har kommit till stånd utan de garantier för en allsidig utredning av faderskapet som lagen B själv kräver

uppfyllda.7 Det är därför önskvärt att en och samma kan lag tillämpas på faderskapsfastställelsen och dess rättsverkningar. Möjligheterna att nå det målet är dock redan av det skälet begränsade att lagvalet för de olika rättsverkningarna av en faderskapsfastställelse inte är enhetligt. Svensk rätts

regler om dessa frågor är delvis oskrivna och osäkra, men klart är exempelvis att rätten till arv bestäms efter helt andra grundsatser än rätten till underhåll eller namn eller vårdnaden om barnet. Därmed är det också uteslutet att lagvalet i faderskapsdelen skulle kunna anpassas till vad som gäller för rättsverkningarna som helhet. Skillnader är oundvikliga i vart fall mellan faderskapsfrågan och rätten till arv. Lagvalet beträffande arvsfrågor grundas nämligen på omständigheter som hänför sig till arvlåtarens person - hans eller hennes hemvist eller medborgarskap vid tiden för dödsfallet* - och som ofta inte har någon närmare relation eller ibland relation alls till ingen faderskapsfrågan. I görligaste mån bör en sådan splittring av lagvalet emellertid undvikas. Naturligt är att i första hand sträva efter enhetliga regler för faderskaps- och

underhållsfrågorna. Svensk rätt innehåller inga skrivna regler om vilken lag som skall tillämpas i fråga om anspråk på underhåll i samband med eller efter en faderskapsfastställelse, men i rättspraxis finns det en tämligen klar 7 Jfr om det s. k. substi- tendens till förmån för barnets närmast lag, dess hemvistlag under den tutionsproblemet i inter- aktuella tiden.9 Samma lag spelar en viktig roll för frågor om vårdnaden om nationell privaträtt Pälsbarnet och för namnfrågorÅ Vidare är barnets hemvist son i TfR 1968 s. av grundläggande betydelse för tillämpningen av den svenska om sociala 154-184. lagstiftningen förmåner till bl. a. såvitt barn, avser bidragsförskott och barnbidrag. 8 Se 1 § lagen (1935:414) Sambandet med nämnda talar således närmast om dödsbo efter dansk, frågor för en lösning av finsk, isländsk eller faderskapsfrågan som bygger på barnets hemvistanknytning. I vart fall torde norsk medborgare, som en sådan lösning vara ägnad att minska riskerna för splittring av lagvalet vid hade hemvist här i riket, jämförelse med andra tänkbara alternativ, däribland regler som ger m. m. samt 1 kap. 1 § företräde åt lex fori eller åt barnets nationella lagen (1937:81) om in- lag eller åt någondera ternationella förälderns personliga lag. rättsförhållanden rörande dödsbo. Givetvis kan man också tänka sig en influens i motsatt riktning på så sätt att 9 Se Bogdan i SvJT 1978 den regel som föreslås för faderskapsfrågor, om den upphöjs till lag, får s. 174-177. Jfr också de betydelse för lagvalet i frågor om underhåll och andra av rättsverkningar i avsnitt 4.1.1 nämnda faderskapet. Det skulle i så fall vara ägnat att ytterligare stärka den ställning Haagkonventionerna i som barnets hemvistlag redan har. En sådan utveckling ämnet, vilka dock inte synes i och för sig naturlig och önskvärd. Det ligger emellertid utanför har tillträtts av Sverige. vårt uppdrag att föreslå regler för annat än själva faderskapsfrågan. 1 Se om lagvalet i vård-

nadsfrågor Bogdan s.

5.2.2.3 Enhetliga regler för positiv och negativ faderskapstalan?

176-177. Namnfrågor av intemationellrättslig I svensk rättspraxis angående lagvalet i faderskapsmål har det hittills natur regleras i 50-52 §§ gjorts namnlagen (1982:670), en skarp skillnad mellan frågor om faderskapet till barn utom äktenskap och om hävande jfr prop. 1982/83:38. av äktenskaplig börd, eller enligt nutida språkbruk mellan 2 Se om svensk rätt av- positiv och negativ faderskapstalan. Också i utländsk rätt är sådana

snitt 4.2.3, om utländsk skillnader vanliga, även om det i modern lagstiftning finns en tydlig tendens

rätt avsnitt 4.3.2. till förmån för enhetliga lagvalsregler för de båda typerna av mål?

Utredningens.överväganden och förslag 103

Redan med hänsyn till den utveckling som har ägt rum i intern svensk rätt synes det naturligt att nu sikta på en gemensam reglering av lagvalet. De skäl i domsrättsdelen gör av praktisk natur som talar för enhetliga bestämmelser Särskilt i fall där det behöver sig minst lika starkt gällande i fråga om lagvalet. föras både en negativ och en positiv faderskapstalan, vare sig det sker i samma eller i skilda rättegångar, är det angeläget att sörja för att en och samma lag blir tillämplig i båda delarna. För det ändamålet räcker det dock inte med gemensamma regler för de båda slagen av talan. Det ställs också vissa krav på reglernas innehåll. Det går sålunda inte att tillämpa mannens lag, eftersom det är fråga om olika män i de båda målen. Barnets nationella lag är inte heller någon gångbar lösning, eftersom barnets medborgarskap kan påverkas av utgången i ett mål om Kvar som realistiska alternativ blir då, förutom lex

negativ faderskapstalan?

fori, bara barnets hemvistlag och möjligen moderns lag.

5.2.2.4 Internationella hänsyn

I direktiven framhålls att utredningen såvitt möjligt bör beakta önskemålet att faderskapsförhållandet för ett barn skall bedömas på samma sätt i skilda länder till vilka barnet har eller kan väntas få anknytning. Detta önskemål ger för den i den internationella tämligen allmänt erkända uttryck privaträtten att lagvalsreglerna bör utformas så att de tillgodoser kravet på grundsatsen

internationell enhetsbedömning eller konfliktminimumf* Som ideal innebär

det att en sak bör avgöras enligt samma lag och på samma sätt, oavsett om den kommer upp till prövning i det ena eller i det andra av de länder som är inblandade. En härmed nära sammanhängande synpunkt är att valet av tillämplig lag till erkännande av domen i andra länder. På ofta är av betydelse för utsikterna ett villkor för erkännande av utländska domar, många håll är det nämligen inte däribland faderskapsdomar, att domen grundar sig på eller åtminstone strider mot den lag som skulle ha tillämpats om rättegången hade ägt rum i det land där domen Önskemålet om erkännande av svenska

åberopas.5

utomlands kräver därför beaktande inte bara i domsrättsfaderskapsdomar delen (se avsnitt 5.1.2.6) utan också vid lagvalet. 3 m i T°°Vi

Också i denna del är möjligheterna att genom svensk lagstiftning tillgodose D°“_“°mak

wa

nämnda önskemål dock starkt begränsade. Vi kan givetvis inte göra något åt ñflhslüêjâlssâjnsttâgá

de regler om lagvalet och om erkännande av utländska domar som gäller i avsnitt 5.115 (vid not andra länder. mönster till vilket 1) och 5.1.3.2 (vid not Ej heller bildar dessa regler något enhetligt kan man väl 7)› de svenska bestämmelserna skulle kunna anpassas. Teoretiskt tänka sig ett system där de svenska domstolarna i varje särskilt fall fick 43e t, ex, Neuhaus, Die länder till vilka målet des inte?

anpassa lagvalet till reglerna i det eller de främmande Gmndbegfiff?

En sådan ordning är dock av andra skäl inte

?âüåâäeäggâáagâclháåm

har en bestämd anknytning?

Pimp

bl. a. därför att den skulle vara oförenlig med vårt intresse av

godtagbar, S_ 49_57; och S_

enhetliga regler och bedömningar av lagvalsfrågan inom Sverige. 27.29_ Däremot kan och bör de svenska reglerna utformas så att de inte i onödan 5 Jfr avsnitt 7.2 nedan. minskar utsikterna till internationell enhetsbedömning och till erkännande ._ __ 6 .. .. .. . I begränsad utstrackav svenska faderskapsdomar utomlands. Lagvalet bor darfor grundas pa ning sker en Sådan an_ om den starkaste anknytningen, bestämd efter en internationellt passning nä, läran om principen Härvid står olika möjligheter öppna, men det kan i vart renvoi godtas. gångbar måttstock.

104 och

Utredningens överväganden förslag

fall sägas att en regel som bygger på barnets hemvist ligger väl i linje med den nutida utvecklingen. Väsentligt är vidare att samma anknytningsfaktor får vara avgörande, oavsett om den leder till användning av svensk eller utländsk rätt. Oförenligt med denna s. k. likhetsgrundsats är naturligtvis att generellt ge företräde åt lex fori, likaså att grunda tillämpningen av lex fori på flera alternativt angivna anknytningar (t. ex. på så sätt att svensk rätt skall tillämpas så snart barnet antingen är svensk medborgare eller har hemvist här). Efter vår mening är det inte heller av andra skäl nödvändigt att göra sådana avsteg från likhetsgrundsatsen, bortsett från vad som följer av det allmänna ordre public-förbehållet.

5.2.3 Lex fori som

generell regel?

Det har ibland hävdats att faderskapsfrågor generellt borde bedömas enligt svensk rätt som lex fori. Iden mån den uppfattningen har förts fram, har den dock i allmänhet varit begränsad till mål om fastställelse av faderskap (till barn utom äktenskap). Flera skäl har åberopats till förmån för lex fori i sådana mål. Ett resonemang som förekommer i äldre lagförarbeten och domar går ut på att främmande lagar som bygger på ett verkligt faderskap, med bl. a. arvsrättsliga verkningar, inte skulle kunna tillämpas här i landet. Regler av detta slag förutsätter att den uppgivne fadern har rätt att föra bevisning om att modern har haft samlag med andra män, och en sådan ordning antogs vara oförenlig med grunderna för den svenska lagstiftningen.7 Dessa uttalanden hänför sig till 1917 års lag om barn utom äktenskap och är numera helt föråldrade. har ändrats så radikalt Läget att vad som tidigare ansågs höggradigt främmande för svensk lag i dag utgör en kärnpunkt i den svenska faderskapsrätten. Ett annat argument har att göra med den sociala och moraliska halten i de interna reglerna om barn utom äktenskap. Särskilt i något äldre material skymtar mer eller mindre tydligt den tanken att svensk (och annan nordisk) rätt område skulle på detta stå så högt över motsvarande utländska lagstiftning att det av den anledningen skulle vara orealistiskt att tillämpa något annat än lex fori? Den uppfattningen har med fog kritiserats och rentav betecknats som utslag av I den mån den

”högfärdsföreställningar”.9

överhuvud har haft några skäl för sig, har de skälen i alla händelser förlorat det mesta av sin bärkraft i och med den utveckling till en förbättring av de utomäktenskapliga barnens ställning som har ägt rum på många håll. Det måste i vart fall numera anses uteslutet att grunda en generell lex fori-regel på sådana skäl. 7 Se SOU 1929:13 s. 23 En annan sak är att det i enskilda fall kan inträffa att tillämpningen av en och NJA II 1932 s. 497-498 samt rättsfallet utländsk lag skulle leda till resultat som enligt svenska värderingar inte ter sig godtagbara. Det kan emellertid inte bedömas NJA 1946 s. 310 (JustR förrän man har sett på innehållet Linds votum). i den lag det gäller och provat dess tillämpning i det aktuella fallet. Nämnda förhållande 3 Se t. ex. JustR Linds motiverar därför bara att lagvalsreglerna, i den mån de votum i NJA 1946 s. ger utrymme för tillämpning av främmande rätt, förses med en ”säkerhets- 310. som gör det möjligt att under särskilda omständigheter ventil, avvika från 9 dem. Det adekvata medlet Karlgren i UfR 1965 B för detta är en ordre public-klausul (se avsnitt s. 72. 5.2.9).

Utredningens överväganden och förslag 105

En tredje synpunkt som även under senare tid har förts fram till stöd för en lex fori-regel går ut på att frågor om faderskapsfastställelse är av övervägande processuell natur och liksom andra sådana frågor bör bedömas enligt domstolslandets lag. Utgångspunkten för svensk rätts del är då att bestämmelserna i 1 kap. 5 § FB om fastställelse av faderskap innefattar en bevisreglering som avser att komma sanningen så nära som möjligt. Och det hävdas att vad vi på grund av bevisreglerna håller för sant i interna mål borde hållas för sant även i andra mål. Saken har också uttryckts så rimligen att reglerna om faderskapsfastställelse ”anger huvudsakligen blott den yttre form för det tillvägagångssätt som skall användas för att få fram de tekniska och vetenskapliga som är nödvändiga för att bedöma faderupplysningar

skapsmöjligheten.”

Denna uppfattning är dock knappast hållbar och har inte heller vunnit anslutning i praxis. Även om de svenska reglerna om fastställelse av faderskap numera är präglade av en strävan att komma den biologiska så nära som möjligt, har faderskapsfrågan ingalunda reducerats sanningen till en rent naturvetenskaplig fråga. Ett element av rättslig värdering och styrning ingår fortfarande som en väsentlig beståndsdel av bestämmelserna i 1 kap. 5 § FB och därtill anknytande rättspraxis. Härigenom avgörs vilka omständigheter som är av omedelbar betydelse i målet, hur bevisbördan fördelas mellan parterna och vilka krav som ställs på bevisningens styrka. Åtminstone för internationellrättsliga ändamål brukar regler av detta slag på med den verkan att de faller goda grunder behandlas som materiellträttsliga, utanför den annars allmänt erkända principen att rättegångsfrågor skall bedömas enligt lex fori. Sådana regler är i själva verket direkt avgörande för sakfrågan i målet och skiljer sig klart från de mer eller mindre förvaltningsför domstolarnas verksamhet, exempelmässigt färgade regler om formerna vis bestämmelser om förfarandet vid bevisupptagningen, som utgör kärnområdet för tillämpningen av grundsatsen att processuella frågor hör under lex fori? Än mindre finns det fog för att som processuella betrakta de regler som angår faderskapet till barn vars mor är gift. Också i svensk rätt bygger dessa för makens faderskap, vilken regler klart och entydigt på en presumtion under vissa förutsättningar kan hävas (1 kap. 1 och 2 §§ FB). Att sådana bestämmelser har karaktär av materiell rätt, vars tillämpning beror på . . . .. . .. 18e Walin s. 476, normala lagvalsregler, bestrids 1 allmänhet inte heller av dem som havdar att 1972 484485 och i Sv” lex fori bör tillämpas i mål om positiv fastställelse av faderskapet? Följden s_ 300.301_ samma uppblir då att olika regler om lagvalet kommer att gälla för positiv och negativ fattning har tidigare är det emellertid önskvärt att 51V PhiüP i Fest

faderskapstalan. Som tidigare har framhållits häl/fia”

För att lex fori-regeln skall kunna förenas

dessa frågor behandlas enhetligt. :ârâfêkg: :Säll

med det önskemålet måste den sträckas ut till att också gälla negativ _ _ 2 485 t 21 1 En så extrem ståndpunkt är dock inte sakligt motiverad och

artig/Satir: ;åiüps

faderskapstalan. ti kan i alla händelser inte grundas på reglernas processuella natur. uppfattning_ Det finns inte anledning att dröja längre vid den i grunden dogmatiska 3 se Särskilt Hult s. eller processuell kvalifikation av olika regler om frågan om materiell 58430. faderskapsfrågor. En diskussion i sådana termer är snarare ägnad att 4 se dock Waün S* 476 i skymma bort än att framhäva de praktiska skäl och lämplighetssynpunkter 480, som förordar lex som till sist bör vara avgörande. fori även för negativ Ett sådant skäl som talar för lex fori är att det kan vara svårt för svenska faderskapstalan.

106 Utredningens överväganden och förslag

domstolar att sätta sig in i och korrekt utländska om tillämpa regler faderskapsfrågor. Normalt vållar det knappast några större problem att få fram utredning om innehållet i utländska lagtexter och andra skrivna regler, men det är inte alltid tillräckligt. Det kan också behövas kännedom om hur de utländska reglerna tillämpas i praxis. och risker för Svårigheter felbedömningar är här oundvikliga. I motsvarande mån är det enklare och säkrare att använda lex fori. De problem som knyter sig till tillämpningen av utländsk rätt är dock inte säregna för faderskapsmål. Det finns inte heller anta att anledning svårigheterna i sådana mål skulle vara större än i andra fall där domstolarna har att tillämpa främmande rätt. I alla händelser utgör de inte något tillräckligt skäl för en generell lex fori-regel. Snarare kunde denna synpunkt tänkas vara av betydelse för faderskapsfrågor som kommer upp inför andra myndigheter än domstolar, där möjligheterna att få fram tillfredsställande utredning om utländsk rätt ofta är sämre än i en rättegång. Särskilt kan man tänka på de frågor om legala faderskapspresumtioner som tämligen ofta aktualiseras i folkbokföringsmyndigheternas praxis i samband med invandring till Sverige. Såvitt bekant har det emellertid aldrig hävdats, och kan inte heller rimligen hävdas, att sådana frågor generellt skulle bedömas enligt svensk rätt. Den kanske viktigaste synpunkten är det samband som finns med domsrättsfrågan. Det är i själva verket rätt meningslöst att diskutera och försöka värdera en regel om tillämpning av lex fori utan att beakta det sambandet, ty räckvidden och den reella innebörden av en sådan regel är direkt beroende av hur långt de svenska domstolarnas sträcker behörighet sig. Som förslaget är utformat i den delen, blir behörigheten tämligen omfattande och i vart fall inte så snävt begränsad att det kan passa ihop med en generell tillämpning av svensk rätt. Sammantagna skulle dessa regler i alltför hög grad komma i strid med rimliga internationella hänsyn, däribland önskemålet om erkännande av svenska faderskapsdomar utomlands (se avsnitt 5.2.2.4). På andra sidan är det obestridligt att det har sina fördelar att tillämpa lex fori. Det är ägnat att spara tid och resurser samt att minska utrymmet för osäkerhet och felaktiga avgöranden. Svensk rätt bör därför få komma till användning så långt det är möjligt utan att motstående intressen träds för nära. Det önskemålet bör kunna tillgodoses genom de lösningar vi förordar i det följande.

5.2.4 Andra alternativ

Ett par anknytningsfaktorer som tycks ha spelat en viss roll för lagvalet i äldre svensk rättspraxis angående faderskap till barn utom äktenskap kan numera lämnas ur räkningen. Det gäller platsen för samlaget och för barnets födelse. Lika litet som i domsrättsdelen väger dessa omständigheter tungt nog för att kunna tillmätas betydelse för lagvalet. Det får också anses uteslutet att ge spelrum för partsautonomi i faderskapsfrågor. En överenskommelse om tillämplig lag, vare sig den är uttrycklig eller ej, bör således inte anses bindande. Därmed återstår olika varianter av personalstatutet, bestämt efter

Utredningens och förslag 107 överväganden

hemvist eller medborgarskap. Även vissa sådana lösningar kan parternas tämligen omgående avföras från diskussionen. Det gäller främst regler som bygger på ett företräde för mannens lag. I svensk doktrin och rättspraxis finns det ett visst stöd för tillämpning av mannens nationella lag i mål om negativ faderskapstalan. Skälet till det skulle närmast vara att mannen är familjens överhuvud, men det motivet har med rätta betecknats som hopplöst föråldrat”.5 Det kan inte komma i fråga att i en blivande lagstiftning befästa en sådan regel, än mindre att vidga dess tillämpningsområde till positiv Förutom de principiella betänkligheterna mot att ge faderskapstalan. företräde åt mannens lag, är en sådan lösning ägnad att leda till en rad bl. a. i fall där mer än en man är inblandad i praktiska svårigheter, målet. Lika stora svårigheter uppkommer inte om företräde ges åt moderns lag i stället för mannens. Särskilt om moderns hemvist blev avgörande skulle det från praktisk synpunkt inte finnas särskilt mycket att invända. Principiellt är emellertid inte heller denna lösning tillfredsställande. Om den förefaller lättare att godta än en regel om tillämpning av mannens lag, så hänger det samman med att modern är den som närmast företräder barnet när faderskapet inte står fast och att hennes anknytning i allmänhet sammanfaller med barnets. I så fall måste det emellertid vara riktigare att gå direkt på barnets lag. Detta är den lösning vi förordar och som vi i det följande skall gå närmare in på.

5.2.5 Särskilt om barnet som anknytningsperson

Som tidigare har berörts på skilda ställen i framställningen, finns det en rad skäl som talar för den här intagna ståndpunkten att lagvalet bör grundas på barnets anknytning. De kan sammanfattas på följande sätt. För det första stämmer en sådan lösning väl överens med de värderingar som kommer till uttryck i intern rätt på området. Barnets intressen står i

förgrunden för reglerna om faderskapsfrågor i svensk lag liksom i många

utländska Då barnet sålunda är den starkast berörda parten eller lagar. reglernas speciella skyddsobjekt”, är det naturligt att också i internationellrättsliga sammanhang lägga störst vikt vid barnets anknytning. Barnets lag är bäst ägnad att avgöra vad barnets intresse kräver? Genom att välja barnet som anknytningsperson undgår man också den invändning om könsdiskriminering som kan riktas mot lösningar grundade antingen på mannens eller på moderns lag. Den synpunkten är f. ö. minst lika viktig när det gäller rättsverkningarna av föräldraförhållandet. Bortsett från rätten till arv är det ogörligt att tillämpa en lag på rättsförhållandet mellan barnet och fadern och en annan lag på rättsförhållandet mellan barnet och 5 wattn s_ 475_ se vidare modern. En enda lag måste komma till användning i båda relationerna. Och Dennemark 1Teori och det är påfallande godtyckligt att här ge företräde åt den ene förälderns lag Praxis S- 54-59» framför den andres. Barnets lag är en neutral lösning som ter sig naturlig och 6 Härmed är naturligtvis I svensk internationell finns det en klar tendens till förmån inte Sagt att barnets lag lämplig. privaträtt Skmle leda ti det

för den lösningen. Med hänsyn till sambandet mellan en faderskapsfaststäl- alltid

han

bzâmeis Synpunkt

lelse och dess rättsverkningar är detta ägnat att stärka skälen för samma mest formanliga eller lagval i faderskapsdelen. önskvärda resultatet_ en “gemensam nämnare” Jfr Hult s. 38-42. Vidare är barnets anknytning (jämte moderns)

108 Utredningens överväganden och förslag

för positiv och negativ faderskapstalan. En regel om barnets lag kan därför användas för båda slagen av talan. Genom en sådan regel kan det också sörjas för att en och samma lag blir tillämplig i fall där flera faderskap-smöjligheter skall prövas, dvs. där det förs både en negativ och en prositiv faderskapstalan eller en positiv faderskapstalan mot flera män. Slutligen står regeln om barnets lag i god överensstämmelse med rådande internationellrättsliga uppfattning och tendenser utomlands. Den är dlärför ägnad att i görligaste mån tillgodose intresset av internationell enhetsbe-dömning och av erkännande av svenska faderskapsavgöranden utomlands. Emellertid beror värdet av regeln i hög grad på hur den närmare utformas. Preciseringar är nödvändiga dels såvitt angår valet mellan hemvist och medborgarskap som anknytningsfaktor, dels i fråga om anknytningstidpunkten.

5.2.6 Hemvist eller medborgarskap som anknytningsfaktor?

5.2. 6. I Principiellt ställningstagande

Det är inte nödvändigt att här gå in på frågan om valet mellan domicil- och nationalitetsprincipen i hela dess vidd. Det räcker att påpeka att den allmänna utvecklingen både i svensk och i utländsk internationell privaträtt sedan länge har kännetecknats av att domicilprincipen har vunnit terräng på nationalitetsprincipens bekostnad.7 Den tendensen har också kommit till uttryck i vad avser rättsförhållandet mellan föräldrar och barn, bl. a. faderskapsfrågor, även om nationalitetsprincipen fortfarande har en stark ställning på det området, särskilt i kontinentaleuropeisk rätt (se avsnitt 4.3.2.3). För faderskapsfrågornas del behöver ställning till spörsmälet inte tas i det stora flertal av fall där barnet har hemvist i den stat där det är medborgare. Även när de båda anknytningarna skiljer sig åt är det möjligt att åtminstone i någon mån undgå problemet genom att medge en alternativ tillämpning av barnets hemvistlag och dess nationella lag (se avsnitt 5.2.6.3 och 5.2.8.1). I den mån det blir nödvändigt att välja menar vi att företräde börges åt hemvistlagen. För denna ståndpunkt, som stämmer överens med den grundvärdering som kommer till uttryck i direktiven, talar en rad skäl. Viktigast är att barnets intressen präglas av och närmast är knutna till dess sociala miljö, det land som utgör för dess liv under medelpunkten uppväxttiden. Genom tillämpning av lagen i det landet uppnås att barnet får sin paternitet bestämd efter samma grunder som gäller för andra barn som växer upp i samma land. Betydelsen av denna synpunkt har flera gånger 7 Se Pålsson, Marriage betonats i svensk rättspraxis? I S..40-52, och SOU Förutom att denna lösning ligger i linje med barnets intresse, är det ett 1969:60 s. 39-51. samhällsintresse att faderskapsfrågor blir avgjorda i överensstämmelse med 3 Se NJA 1963 s. 489 rådande värderingar i det land där barnet har hemvist under uppväxttioen. och JustR Höglunds Den lokala lagen i hemvistlandet är i stort sett bestämmande för barnets votum i NJA 1969 s. villkor i offentligrättsliga 301, 308. Jfr JustR hänseenden, exempelvis vad gäller barnets rätt till sociala förmåner. Vängbys skiljaktiga me- Det land där barnet är medborgare hari allmänhet inte ett ning i NJA 1979 s. 242, lika starkt intresse för barnets förhållanden. “ 247-248. Dessa synpunkter är väsentligen desamma som bär upp tendensen att ge

och förslag 109 Utredningens överväganden

företräde åt barnets hemvistlag i frågor om underhåll till barnet och andra rättsverkningar av faderskapet. I alla händelser har den lagen en starkare ställning än barnets nationella lag vid bedömningen av sådana frågor. Det är i av barnets hemvistlag också i sin tur ägnat att stärka skälen för tillämpning faderskapsdelen. Vidare är det klart olämpligt, om än inte omöjligt, att använda barnets nationella lag vid negativ faderskapstalan, eftersom barnets medborgarskap kan vara beroende av utgången i ett sådant mål. Skall medborgarskapet brukas i faderskapsmål, blir det därför nära nog som anknytningsfaktor att Däremot

nödvändigt skilja mellan positiv och negativ faderskapstalan.

kan önskemålet om ett enhetligt lagval för dessa båda slag av talan tillgodoses hemvist. genom en regel som bygger på barnets En viktig synpunkt är slutligen att faderskapsmål - och f. ö. även frågor om - oftast kommer rättsverkningarna av en faderskapsfastställelse upp till i det land där barnet har sitt hemvist. Svenska domstolar kommer prövning i kontakt med fall där barnet är sålunda i betydligt större utsträckning utländsk medborgare med hemvist i Sverige än med fall där barnet är svensk medborgare med hemvist utomlands. Om lagvalet grundas på barnets hemvist kommer den tillämpliga lagen därför i flertalet fall att sammanfalla med lex fori. Det är en fördel både för domstolen och för parterna. Regeln blir därmed också ägnad att tillgodose ett av de främsta önskemål som ligger bakom kravet av det hittillsvarande regelsystemet i svensk på en reform internationell privaträtt. Det sagda innebär inte att den här förordade lösningen skulle vara fri från En ofta framförd invändning går ut på att hemvistet inte är en problem. stabil för att lämpa sig för avgörandet av tillräckligt anknytningsfaktor

faderskapsfrågor.9 Det är förhållandevis lätt att byta hemvist från ett land till

ett annat, och det kan t. o. m. ske just i syfte att vinna tillämpning av en för barnet gynnsammare rättsordning. Det finns anledning att ta denna kritik på allvar. Dess bärkraft beror dock mycket på hur hemvistbegreppet utformas och tillämpas i praxis. Ju krav som ställs på hemvistet - eller i praktiken snarast för att ett strängare byte av hemvist skall anses ha ägt rum - desto mindre befogad blir kritiken. att här bygga på ett kvalificerat som Det synes nödvändigt hemvistbegrepp, förutom varaktig bosättning innefattar ett krav på avsikt att stanna i landet för framtiden. I vissa rättsfall har domstolarna framhållit att barnet ”efter allt

att döma kommer att växa upp” i det land vars lag tillämpadesÅ Under

att hemvistet kvalificerade innebörd finns det förutsättning ges denna knappast några tillräckligt vägande invändningar mot att det läggs till grund Det som tidigare har diskuterats (avsnitt för lagvalet. hemvistbegrepp 5.1.3.1) ger utan vidare utrymme för en sådan tolkning. Det kan tilläggas att det naturligtvis inte är meningen att ett faderskap som redan har fastställts eller hävts genom en utländsk dom eller annat avgörande 9 m Bogdan i Sv” 1978 enbart av den anledningen att barnet sedermera får hemvist s_ 175 samt Eek i Teori skall omprövas här i landet. Under att det utländska avgörandet uppfyller de Och Praxis S- 77förutsättning villkor som föreskrivs kommer det att gälla här på samma sätt som ett svenskt 1 Se hänvisningarna ovan i not. 8. avgörande (se kapitel III).

110 Utredningens överväganden och förslag

5.2.6.2 Särskilt om fall där barnet har hemvist utomlands

Den regel som föreslås leder till att utländsk rätt blir tillämplig när barnet har hemvist utomlands. Detta stämmer överens med hittillsvarande svensk rättspraxis i mål om fastställelse av faderskap, åtminstone såvitt angår fall där barnets medborgarskap sammanfaller med dess hemvist. Däremot innebär förslaget ändringar och/eller preciseringar jämfört med hittills tillämpade grundsatser dels genom att barnets hemvist får företräde framför medborgarskapet när de båda anknytningsfaktorerna skiljer sig åt, dels genom att samma regel kommer att gälla för talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen. Att den utländska hemvistlagen blir kan tillämplig möjligen tyckas betänkligt i fall där barnet är svensk medborgare. Direktiven för ger uttryck en viss tvekan om bedömningen av sådana fall. Det uttalas där att barnets svenska medborgarskap kan tala för att faderskapsfrågan prövas enligt svensk lag även i fall då barnet stadigvarande vistas utomlands. Som har påpekats vid behandlingen av domsrättsfrågan är barnets svenska medborgarskap emellertid inte något säkert indicium på en närmare anknytning till Sverige, allra minst när hänsyn tas till det växande antal dubbla medborgarskap som är en följd av den nuvarande inom utvecklingen medborgarskapsrätten (se avsnitt 5.1.3.2). Det kan t. ex. hända att barnet har förvärvat sitt svenska mannen medborgarskap genom i äktenskapet såsom dess presumerade far och utländskt medborgarskap genom modern samt att alla inblandade har hemvist i den främmande staten. Det kan i ett sådant fall inte vara rimligt att tillämpa svensk väckt lag på en av barnet negativ faderskapstalan (som, om den bifalles, leder till att barnet förlorar sitt svenska medborgarskap). Pâ andra sidan går det också att föreställa sig fall där tillämpning av svensk lag med större fog kan övervägas. Ett sådant fall föreligger t. ex. om barnet och dess mor är (enbart) svenska medborgare och talan om fastställelse av faderskapet förs mot en man som likaledes är svensk medborgare och som dessutom har hemvist här. Onekligen svensk ligger lag då nära till hands. Det är emellertid svårt att avgränsa den ena gruppen av fall från den andra. Enklast och bäst är efter vår mening att avstå från sådana distinktioner och genomgående hålla fast vid barnets hemvistlag. De förut redovisade skäl som talar för den lösningen blir inte mindre giltiga när barnet har hemvist i ett annat land än Sverige. Att frågor om svenska medborgares status bedöms familjerättsliga enligt en utländsk hemvistlag är inte i och för sig något nytt. Det är en naturlig följd av den ännu pågående utveckling varigenom domicilprincipen successixt har fått en allt starkare ställning i svensk internationell Vad som bör privaträtt. undvikas är ett ensidigt system där domicilprincipen kommer till användning på utländska medborgare med hemvist i Sverige men nationalitetsprincipen förblir rådande för svenska med hemvist utomlands. Både av medborgare principiella och av praktiska skäl är det viktigt att mäta med samma mått vid bestämmandet av tillämpningsområdet för svensk och utländsk rätt. l här berörda fall kan man särskilt av barnets utländska peka på att tillämpningen hemvistlag är ägnad att öka utsikterna för att en svensk faderskapsdorr. blir

överväganden och förslag 111 Utredningens

erkänd i det främmande landet. Det ligger i barnets eget intresse, oavsett

dess svenska medborgarskap. Här liksom i andra sammanhang kan det dock komma i fråga att skjuta den utländska åt sidan under hänvisning till ordre public, om dess lagen tillämpning i det enskilda fallet ter sig alltför stötande för svensk rättsupp- Vid denna värdering är det av betydelse hur stark anknytning saken fattning. har till Sverige. På den vägen kan barnets, och eventuellt övriga inblandades, Härigenom blir det svenska medborgarskap spela en roll för bedömningen. och ändamålsenligt sätt möjligt att i tillräcklig grad, men på ett mera flexibelt av verkligt vitala än genom en generell regel, värna om tillämpningen grundsatser i svensk rätt.

5.2.6.3 Kombination av barnets hemvistlag och annan lag?

att kombinera av Vi har också övervägt olika möjligheter tillämpningen barnets hemvistlag med dess nationella lag eller med någon av föräldrarnas

personalstatut, exempelvis på så sätt att det för en faderskapsfastställelse skulle vara tillräckligt om det finns förutsättningar för den antingen enligt

den ena eller enligt den andra av två alternativt angivna lagar. Alla sådana förefaller dock mer eller mindre Dessutom är de lösningar godtyckliga. tekniska svårigheter om de skall användas på frågor om ägnade att medföra fastställelse Det är klarare och enklare att hålla eller hävande av faderskap. av barnets hemvist. Genom denna sig till en enda lag bestämd på grundval intresse tillgodosett så långt det lämpligen kan ske på lösning blir barnets internationellt-privaträttslig väg. det efter vår bättre skäl för en alternativ Däremot finns mening lagvalsregel när det gäller frågor om uppkomsten av legala faderskapspre-

sumtioner. En sådan presumtion synes i vissa fall böra erkännas här i landet om den har uppkommit antingen enligt barnets hemvistlag eller enligt dess

nationella lag. Vi återkommer till denna särskilda fråga i avsnitt 5.2.8.1.

5.2.7 Anknytningstidpunkten

för bestämningen av Som tidigare har framgått finns det två huvudalternativ

anknytningstidpunktenl Det ena är att frågan om tillämplig lag en gång för

alla avgörs med hänsyn till förhållandena vid tiden för barnets födelse eller, variant av samma ståndpunkt, vid den enligt en mera sällan förespråkad tidpunkt då barnet avlades. Denna uppfattning, som grundar sig på den s. k. har traditionellt varit rådande både i svensk och i oföränderlighetsprincipen, internationell och är det i stor utsträckning fortfarande, i utländsk privaträtt såvitt angår frågor om äktenskaplig börd. Det andra huvudaltersynnerhet skall beaktas och nativet går ut på att senare ändringar av anknytningsfaktorn lagvalet bestämmas med hänsyn till förhållandena vid tiden för avgörandet. har vunnit under senare tid, särskilt i den mån 2 se avsnitt 43,23_ För Denna ståndpunkt terräng och hävande av faderskap anses skola bedömas enligt en ingående behandling frågor om fastställelse av hithörande frågor se barnets hemvistlag_

bör grundas på den Foyer Svegsk

Principiellt ligger det nära till hands att lagvalet __ _ _ iåacques itteratur har sporsmalet

_ __ _ j __ som forelåg vid tiden for barnets fodelse, framför allt därför att diskuterats bl_ a_ av Hult anknytning det sakförhållande som skall bedömas hänför sig till den tidpunkten. Det kan s. 54-56, jfr s. 126-136.

112 Utredningens överväganden och förslag

möjligen tyckas att denna synpunkt snarare skulle tala för den tidpunkt då barnet avlades. En sådan lösning skulle dock stöta på praktiska svårigheter, eftersom tiden för konceptionen inte från början står fast, och är inte heller sakligt adekvat. Det är inte genom konceptionen utan först i och med barnets födelse som det för faderskapsfrågan relevanta sakförhållandet fullbordas. Vidare räknas rättsverkningarna av faderskapet i allmänhet från den tidpunkten: Sålunda uppkommer den legala faderskapspresumtionen och de till den knutna vid barnets födelse. rättsverkningarna Om presumtionen sedermera hävs får avgörandet i regel retroaktiv verkan från barnets födelse. Detsamma gäller i stort sett vid en fastställelse av faderskapet ifall där någon legal presumtion inte har uppkommit. En regel som bygger på anknytningen vid födelsetidpunkten har också vissa praktiska fördelar. Den är klar och förhållandevis enkel att tillämpa, eftersom det i allmänhet är lätt att fastställa när barnet är fött. Härigenom främjas rättssäkerheten i den meningen att lagvalet blir förutsebart. Vidare och framför allt medför en sådan regel att den rättsposition som uppkom vid barnets födelse inte kan gå förlorad eller ändras till följd av ett senare byte av hemvist eller

medborgarskap. Denna synpunkt har särskild tyngd i fråga om

faderskap som gäller omedelbart på grund av lag. Det skulle vara egendomligt och föga tillfredsställande om en sådan faderskapspresumtion kunde eller upphöra som resultat uppkomma av en senare ändring av anknytningsförhållandena. Dessa skäl har emellertid inte samma bärkraft när det är fråga om att fastställa faderskapet eller att häva en faderskapspresumtion. Ett sådant avgörande - oavsett om det träffas genom dom eller på något annat sätt u innebär en statusändring, låt vara att det i allmänhet har tillbakaverkande kraft från barnets födelse. Då det sålunda är fråga om att gestalta (grunda eller ett rättsförhållande, upphäva) synes det mest naturligt att välja tillämplig lag med hänsyn till den aktuella anknytningen vid tiden för avgörandet. I vart fall framstår det intresse som en part kan ha av att den tidigare tillämpliga lagens regler förblir tillämpliga även efter en ändring av anknytningen inte som särskilt skyddsvärt. Så länge dessa regler bara har varit potentiellt tillämpliga och inte har legat till grund för något konkret beslut, saknas anledning att tala om ”välförvärvade som inte rättigheter skulle få rubbas. Det finns således inga vägande principiella betänkligheter mot att regler om fastställelse och hävande av faderskap anses underkastade föränderlighetens lag” i den meningen att de kan bytas ut mot motsvarande regler i den rättsordning som den nya anknytningen pekar på. Praktiska skäl talar avgjort för en sådan lösning. Det ter sig tämligen konstlat att grunda lagvalet på en tidigare anknytning som inte längre består. Förutsatt att den nya anknytningen uppfyller kravet på stabilitet är det mera realitetsbetonat att ta fasta på den anknytningen. Det gäller i ännu högre grad när lagvalet, såsom enligt förslaget, bygger på en parts hemvist är. när medborgarskapet används som anknytningsfaktor. I själva verket är de förut berörda fördelar som står att vinna på tillämpningen av barnets hemvistlag till största delen beroende av att den lagen bestäms på grundval av det aktuella hemvistet vid tiden för fastställelsen eller hävandet av faderskepet. Det gäller bl. a. vad som har anförts om betydelsen av barnets sociala miljö

Utredningens överväganden och förslag 113

och om önskemålet att tillämplig lag i möjligaste mån skall sammanfalla med lex fori. Det till slutsatsen att anknytningstidpunkten bör bestämmas sagda leder olika för frågor om uppkomsten av legala faderskapspresumtioner, på den ena sidan, och frågor om fastställelse och hävande av faderskap, på den andra. För de förra bör tillämplig lag bestämmas efter förhållandena vid barnets födelse, för de senare efter förhållandena vid den tidpunkt då frågan skall avgöras.

5.2.8 Slutsatser och förslag

5.2.8.1 av legala faderskapspresumtioner Uppkomsten

Huruvida en man som är eller har varit gift med barnets mor på grund därav skall anses som far till barnet bör i princip bedömas enligt lagen i det land där barnet fick hemvist vid födelsen. De förut anförda skäl som talar för barnets födelse som anknytningstidpunkt har sin fulla bärkraft när det som här är fråga om en rättsposition som uppkommer omedelbart på grund av lag. En som gäller i barnets ursprungliga hemvistland bör faderskapspresumtion således gälla också här i landet. Om barnet flyttar till Sverige, får det anses ta med sig sin i ursprungslandet förvärvade status hit. Vi anser det lämpligt att gå ett steg längre i denna riktning. En legal faderskapspresumtion bör kunna godtas här även när den grundar sig på blev medborgare vid födelsen. Vi föreslår därför lagen i den stat där barnet en alternativ regel av innebörd att presumtionen skall gälla i Sverige, om den har uppkommit antingen enligt barnets hemvistlag eller enligt dess nationella lag vid födelsetidpunkten (1 § första meningen i lagförslaget). Ett skäl för denna alternativa tillämpning av barnets nationella lag är att nationalitetsprincipen fortfarande har en dominerande ställning på många håll, särskilt i det kontinentala Europa. Som följd härav får man räkna med att en faderskapspresumtion som har sitt upphov i barnets nationella lag får vidsträckt internationell Såtillvida finns det minst lika stark giltighet. anledning att beakta barnets medborgarskap som dess hemvist. Den föreslagna regeln medför att behandlingen av legala faderskapspresumtioner kommer att närma sig den som föreslås (i kapitel IV) i fråga om giltigheten här i landet av utländska faderskapsfastställelser som har skett Detta är också önskvärt, då de båda problemen har stor genom erkännande. likhet med varandra.3 I båda fallen rör det sig om ett faderskapsförhållande som redan har uppkommit i kraft av en utländsk lag (eller enligt svensk lag, om barnet vid födelsen blev svensk medborgare) och vars giltighet i Sverige bör kunna bedömas liberalt, om än inte i lika hög grad för legalt presumerade som för erkända faderskap. 3 Vissa former av fader_ Den alternativa tillämpningen av barnets nationella lag passar dock som skapserkännanden mindre väl för barn som vid födelsen fick hemvist i Sverige. I dessa fall är det förekommer i uuändsk status som en invandrare har rätt och som kommer inte fråga om att erkänna den familjerättsliga ti stånd

förvärvat innan han eller hon kom hit utan om ett förhållande som redan från gefmm k°“_kl“ bör är närmast knutet till Sveri e och som l vi SS mån k ämföras me d e n dñtm handlmgarärl .

Jan g

_. _ a?” sjalva verket oskiljaktiga

svensk fastställelse av faderskapet. Det ligger därför nära till hands att svensk från legala presumtioner. lag ensam skall få bestämma förutsättningarna för presumtionens uppkomst. Se avsnitt 10.2.

114 Utredningens överväganden och förslag

En regel med det innehållet ingår i lagförslaget (1 § andra meningen). Ett spörsmål som måste ställas i fall där faderskapspresumtionen skall bedömas enligt en utländsk lag är om hänvisningen till den lagen skall omfatta även dess regler om tillämplig lag, dvs. om återförvisningsläran (renvoi) skall komma till användning. Principiellt finns det mycket goda skäl att i detta sammanhang besvara den frågan jakandeñ* En grundtanke i förslaget är att ett barn som flyttar hit skall ta med sig” den status det har förvärvat i sitt ursprungsland. Och huruvida en faderskapspresumtion gäller i det landet beror i första hand på dess regler om tillämplig lag. Antag t. ex. att två svenska makar med hemvist i Frankrike har erhållit skilsmässa där. Kort tid efter skilsmässan föder hustrun ett barn, som från början får hemvist i Frankrike men som sedermera tillsammans med modern flyttar till Sverige. Enligt fransk lag, som alltså är barnets ursprungliga hemvistlag, gäller en presumtion för att den frånskilde mannen är barnets far. Emellertid innehåller fransk internationell privaträtt en bestämmelse

som för bedömningen av det aktuella fallet hänvisar till svensk lag.5 Då någon

faderskapspresumtion enligt svensk lag inte uppkommer i detta fall, där barnet är fött efter skilsmässa i moderns äktenskap, blir det i princip också fransk lags ståndpunkt. Det kan tyckas egendomligt om vi här i landet inte skulle beakta den återförvisning till svensk lag som sålunda sker via fransk internationell privaträtt. Resultatet skulle då bli att vi fick ”erkänna” en faderskapspresumtion som faktiskt inte gäller i barnets ursprungliga hemvistland. Trots detta har vi inte velat föreslå någon renvoi-regel. Skälet är av rent praktisk natur. Det är förenat med stora, ibland säkerligen oöverkomliga, svårigheter att riktigt tolka och tillämpa utländsk internationell privaträtt. Många gånger behövs det kännedom inte bara om de lagvalsregler som speciellt angår faderskapsfrågor utan också om allmänna, ofta oskrivna och osäkra, regler och principer som påverkar tillämpningen av dem. I exemplet ovan är det i själva verket inte alls säkert att en fransk domstol eller annan myndighet faktiskt skulle lägga den svenska presumtionsregeln till grund för 41 förarbetena till den sin bedömning. Det är mycket möjligt att den på en eller annan väg, t. ex. via norska BL § 67 (om vars renvoi eller ordre public, till sist skulle avgöra frågan enligt fransk intern rätt innehåll se ovan avsnitt och därmed komma till slutsatsen att en faderskapspresumtion har uppkom- 4.3.2.2) betecknas det mit. Det bör efter vår mening helst undvikas att svenska myndigheter skall rentav som en självfallen behöva ta ställning till så vanskliga problem, desto mera som dessa frågor i förutsättning för godtagande av ett faderskap allt väsentligt handläggs i administrativ ordning. som följer direkt av reg- Iså fall får man vara beredd att ta den nackdel som illustreras av exemplet, lerna i en främmande nämligen att det någon gång kan inträffa att en faderskapspresumtion stat att dessa regler är kommer att gälla i Sverige fastän den inte gäller i det land vars lag den tillämpliga enligt den ifrågavarande statens svenska bedömningen stöder sig på. Den nackdelen är knappast av någon egen lag, dvs. enligt dess större betydelse. Om presumtionen är materiellt felaktig, kan den hävas kollisionsnormer. Se här. enligt svensk lag så snart barnet har fått hemvist NOU 1977:35 s. 146, Ett annat problem som kan komma upp i detta sammanhang är av jfr odelstingsproposisjon intertemporal natur. Frågan är om faderskapspresumtionens uppkomst skall nr 62 (1979-80) s. 57. bedömas enligt de regler i den tillämpliga lagen som var i kraft vid tiden för 5 I dess egenskap av barnets födelse eller enligt de regler som gäller när bedömningen görs. moderns nationella lag vid barnets födelse, CC Tidsfaktorn är här av betydelse, inte för lagvalet utan för valet av tillämpliga art. 311-14. regler inom den utpekade ställs på sin spets bara om lagens ram. Problemet

Utredningens överväganden och förslag 115

innehåillet i reglerna har ändrats under mellantiden. Att lagvalet bestäms på grundval av barnets anknytning vid tiden för med födelsen innebär inte i och för sig att den utpekade lagen skall tillämpas det innehåll den hade vid den tidpunkten. Den normala metoden för lösningen av detta slags problem är både i Sverige och utomlands att den tillämpliga lagen själv får avgöra huruvida och i vad män äldre bestämmelser fortfarande skall gälla för sakförhållanden som har inträffat innan de nya reglerna trädde i kraft. Man utgår således från den tillämpliga lagen som den är beslkaffad vid tiden för bedömningen, inklusive sådana Övergångsbestämmelser och oskrivna intertemporala grundsatser som är av betydelse för gamla sakförhållanden!? Det finns inte anledning föreslå någon annan lösning när det gäller regler om den legala faderskapspresumtionen. Då sådana regler vanligen inte torde ges retroaktiv verkan för barn som är födda före ikraftträdandet, kan det antas att resultatet i de flesta fall blir att de bestämmelser som gällde vid tiden för barnets födelse skall tillämpas. t. ex. att två finska makar har erhållit skilsmässa i Finland i juni Antag 1979. Hustrun föder ett par månader senare ett barn, som får finskt medborgarskap och hemvist i Finland. Barnet och modern flyttar sedermera till Sverige, där det år 1983 uppkommer fråga huruvida den frånskilde mannen enligt lag skall anses som barnets far. Finsk lag är tillämplig på den frågan. Enligt den finska faderskapslagen i dess lydelse vid tiden för barnets födelse gällde den på äktenskap grundade faderskapspresumtionen alltid om barnet var fött vid sådan tid efter åktenskapets upplösning, att det kan ha blivit avlat under äktenskapet, men genom en lagändring som trädde i kraft 1 juli 1980 begränsades regeln till fall där äktenskapet har upplösts genom 5 Se Grodecki, Intertemmannens död.7 Huruvida den gamla eller den nya regeln skall tillämpas bör poral Conflict of Laws avgöras på samma sätt som när frågan kommer upp inför en finsk myndighet, (i International Encycdvs. enligt gällande intertemporala regler i finsk rättÅ lopedia of Comparative Vad slutligen angår detsakliga tillämpningsomrädet för lagvalsreglerna om Law, vol. III, ch. 8, hänvisas till specialmotive- Tübingen/The Hague/ den legala faderskapspresumtionens uppkomst Paris 1976) s. 13-32, ringen till 1 § i lagförslaget. samt Pålsson, Marriage I s. 307-314 och II s.

5.2.8.2 Fastställelse och hävande av faderskap genom dom

140-145. Speciellt för svensk rätts del se NJA Av det tidigare anförda framgår att en talan vid domstol om fastställelse av 1968 s. 126 och Eek I eller om hävande av en legal faderskapspresumtion efter vår s. 191-200. faderskap mening bör prövas enligt lagen i det land där barnet har sitt hemvist. En 7 Se 2 § FL i dess lydelse bestämmelse med det innehållet har tagits in i 4§ första stycket i före och efter ändringen genom lagen 351/80. lagförslaget. Bestämmelsen innebär att lagvalet i dessa mål skall avgöras på grundval av 8 Den finska lagen barnets aktuella till skillnad från dess ursprungliga hemvist. Ett byte av 351/80 innehåller inga uttryckliga Övergångsbehemvist som äger rum före rättegången kommer således att dra med sig stämmelser för denna tillämpning av en annan lag än den som skulle ha kommit till användning fråga, men det torde få dessförinnan. Det ligger i sakens natur att de flesta fall av denna typ som antas att en faderskapskommer upp till bedömning vid svenska domstolar rör barn som är födda och presumtion som har men som sedermera uppkommit före ikraftfrån början hade hemvist utomlands har flyttat till trädandet fortfarande Sverige och fått hemvist här. I sådana fall blir svensk lag tillämplig enligt den skall gälla. I så fall bör föreslagna regeln. den gälla också i Sveri- Vid de överläggningar vi har haft med företrädare för de nordiska ge.

116 Utredningens överväganden och förslag

justitiedepartementen har man från dansk sida haft invändningar mot denna bestämning av anknytningstidpunkten. Som exempel har man pekat på det fall att en talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen förs i fråga om ett barn som har flyttat från sitt ursprungliga hemvist i Danmark till Sverige. Tillämpningen av svensk lag medföri ett sådant fall dels att talan kan väckas av mannen i äktenskapet utan tidsbegränsning (som saknas i svensk lag), och det t. 0. m. om den i dansk lag föreskrivna preklusionsfristen hade löpt ut redan före flyttningen till Sverige, dels att det blir lättare att häva presumtionen än det var före flyttningen, eftersom svensk lag och praxis på den punkten anses vara mindre sträng än dansk. Vid inflyttning från andra länder kan hemvistbytet i vissa fall leda till att en part som tidigare helt saknade talerätt förvärvar sådan rätt eller omvänt till att en part går miste om sin talerätt enligt den tidigare hemvistlagen. På det hela taget synes det dock av förut berörda skäl inte bara vara godtagbart utan också önskvärt att en ändring av barnets hemvist får slå igenom i lagvalet. Den aktuella reformen skulle till stor del förfela sitt syfte om vi skulle hålla fast vid, eller rentav vidga tillämpningsområdet för regler som innebär att lagvalet i faderskapsmål grundas på förhållandena vid tiden för barnets födelse. I övrigt är det inte ens möjligt, även om det skulle anses önskvärt, att genom nationellt utformade regler säkra att den lag som var tillämplig från början - eller rättare sagt: som skulle ha kommit till användning om saken hade kommit upp till prövning i det skedet- så förblir efter ett hemvistbyte. Såvitt angår barn som vid födelsen får hemvist i ett nordiskt land, skulle det väl vara möjligt att genom särskilda regler förebygga att ett senare förvärv av hemvist i ett annat nordiskt land får betydelse för lagvalet. Önskemål om samnordisk lagstiftning av detta innehåll har dock inte förts fram från något håll. Behovet av sådana regler torde också vara mycket begränsat, då skillnaderna mellan de nordiska ländernas faderskapsregler trots allt är rätt små. l alla händelser anser vi oss inte kunna föreslå att särregler för internordiska förhållanden genomförs ensidigt av Sverige. De problem som möjligen kan tänkas uppstå synes snarare böra lösas genom fortsatt nordiskt samarbete i syfte att utjämna de materiella rättsolikheterna på området. En speciell fråga är om ett byte av hemvist skall beaktas även om det äger

rum efter den tidpunkt då rättegången inleddes. Utifrån uppfattningen att

lagvalet skall grundas på barnets aktuella hemvist bör svaret vara att den nya hemvistlagen skall komma till användning också i sådana fall. Varken av principiella eller av praktiska skäl synes det motiverat att behandla en ändring av anknytningen som sker på processtadiet annorlunda än om den har ägt rum tidigare? I fråga om det sakliga tillämpningsområdet för den här berörda lagvalsregeln hänvisas till specialmotiveringen till 4 § i lagförslaget. Det bör också att kompletterande för vissa särskilda situationer, 9 Dessa frågor behandlas påpekas regler nämligen där barnet är avlidet vid tiden för eller där talan väcks innan närmare av Jacques Foy- avgörandet er s. 91-105, 168-174. barnet är fött, finns i 13 § i lagförslaget.

och förslag 117 Utredningens överväganden

5.2.8.3 Hävande av fastställelse av en annan

faderskap genom

mans faderskap

svensk liksom enligt några utländska lagar kan den legala Enligt lag i äktenskap under vissa förutsättningar hävas utan faderskapspresumtionen om en utomstående mans faderskap fastställs genom erkännande (se dom, avsnitt 3.2.3). Internationellt-privaträttsligt synes det naturligt att frågan om

hävande av presumtionen i denna ordning bör avgöras enligt samma lag som när talan om saken förs vid domstol. Bedömningen bör därför grundas på i det land där barnet har sitt hemvist vid tiden för fastställelsen. En lagen särskild bestämmelse av denna innebörd finns i 4§ andra stycket i det

framlagda lagförslaget. Svensk lag blir således tillämplig om barnet har hemvist i Sverige när fastställelsen sker. Fastställelsen får då verkan att häva den legala förutsatt att de i 1 kap. 2§ andra stycket FB föreskrivna presumtionen, kraven av mannen i äktenskapet och av modern är på skriftligt godkännande samt att erkännandet i övrigt är giltigt. Har barnet hemvist uppfyllda utomlands beror frågan på det främmande landets lag. torde bestämmelsen få betydelse främst i fall där fastställelsen I praktiken sker under medverkan av en svensk socialnämnd. De allra flesta sådana fall avser till ett barn som har hemvist i Sverige. För dessa fall faderskapet innebär bestämmelsen att socialnämnden inte behöver ta hänsyn till annat än de villkor som föreskrivs i svensk lag. Parternas medborgarskap kommer att sakna torde de svårigheter och den osäkerhet som betydelse. Härigenom råder i nuvarande rörande socialnämndernas medverkan till tredjepraxis Bara i de av allt att döma manserkännanden i allt väsentligt röjas ur vägen. fall där ett sådant erkännande avser faderskapet till ett barn mycket sällsynta med hemvist utomlands blir det nödvändigt att beakta utländsk rätt. bestämmelsen är dock inte begränsad till situationer där Den föreslagna fastställelsen sker i nu berörda Om dess innebörd och betydelse i ordning. andra fall hänvisas till specialmotiveringen.

5.2.9 Ordre public-förbehållet

Iden leder till tillämpning av utländsk rätt män de föreslagna lagvalsreglerna bör de kompletteras med ett ordre public-förbehåll av sedvanlig typ. Ett sådant förbehåll har tagits in i 14 § i lagförslaget. Det innebär i den del som är aktuell här att bestämmelser i en utländsk lag inte får tillämpas om det skulle

vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen. Såväl till form som till innehåll ansluter denna regel till förebilder i tidigare

svensk lagstiftning*

Det ligger i sakens natur att det inte är möjligt att på förhand närmare ange att göra bruk av detta förbehåll. I svensk \ i vilka fall det kan finnas anledning har man i allmänhet varit återhållsam med användningen av ordre rättspraxis Den inställningen har mycket goda skäl för sig. Det är här public-klausuler. 1 se t ex 7 kap 4§ från normalt

fråga om bestämmelser som har karaktär av undantag gällande IÅL_ m SOU 1969:60

och som dessutom, liksom i vårt lagförslag, s_ 202.203, prop_ internationellrättsliga regler med för den 1973:158 s. 123-124. brukar formuleras snävt (uppenbart oförenligt grunderna

118 och

Utredningens överväganden förslag

svenska rättsordningen”). Det är naturligt att sådana bestämmelser tolkas restriktivt. Det har visserligen med visst fog hävdats att svensk rätt skulle vara speciellt ordre public-känslig just i frågor som rör barns rättsförhållanden. Otvivelaktigt finns det i svensk rättspraxis en benägenhet att ge företräde åt svensk lag bl. a. i mål om fastställelse av faderskap och om vårdnaden om barn. Det är emellertid inte särskilt att beteckna meningsfullt sådana avgöranden som utslag av ordre public, såvida man inte menar att de utgör undantag från en annan (oskriven) regel eller vilken grundsats enligt utländsk rätt egentligen” skulle komma till användning. I den mån redan den grundläggande lagvalsregeln leder till tillämpning av lex fori, tillgodoses därigenom de rättspolitiska behov och intressen som i ett annat system kanske skulle kräva ett vidsträckt bruk av ordre public-förbehållet. Det här aktuella innebär lagförslaget att faderskapsfrågor av de slag som hittills har behandlats i det stora flertalet fall kommer att avgöras enligt svensk rätt. Såtillvida saknas anledning att gå in på ordre public. Problemet är begränsat till situationer där förslaget ger utrymme för av tillämpning utländsk rätt. När det gäller uppkomsten av legala faderskapspresumtioner förutsätter detta att barnet vid födelsen hade hemvist utomlands. Vad angår fastställelse av faderskap och hävande av den legala presumtionen förutsätts det att barnet vid tiden för avgörandet har hemvist utomlands. Det är inte troligt att ett praktiskt behov av att tillgripa ordre public kommer att göra sig gällande i någon större utsträckning i dessa fall. Det är visserligen lätt att peka på regler i utländsk rätt som förefaller mer eller mindre främmande för nutida svensk rättsuppfattning på området. Som exempel kan nämnas bestämmelser som begränsar rätten att föra talan vid domstol om fastställelse av faderskapet till barn utom äktenskap eller som förvägrar barnet rätt att föra talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen eller som sätter extremt korta tidsfrister för väckande av en faderskapstalanl Härav följer emellertid inte att sådana bestämmelser generellt kan stämplas som ordre public-stridiga från svensk Ett synpunkt. ordre public-ingrepp innebär enligt vilken också kommer gängse uppfattning, till uttryck i formuleringen av 14 § i vårt lagförslag, inte att de berörda främmande förkastas rättsreglerna som sådana utan bara att de förvägras tillämpning i det särskilda fallet. Skillnaden mellan det ena och det andra är En utländsk betydande. rättsregel, vars tillämpning i ett fall leder till resultat som anses så stötande att regeln måste skjutas åt sidan av hänsyn till ordre kan mycket väl passera utan invändning i ett annat sammanhang. public, Antag t. ex. att ett barn med hemvist i Frankrike väcker talan vid svensk domstol mot en man, som har hemvist här i landet, med yrkande om fastställelse av faderskapet. Enligt fransk lag, som skall tillämpas enligt vårt lagförslag, får en sådan talan föras bara i vissa uppräknade fall.3 Inget av dessa fall föreligger i exemplet, varför resultatet skulle bli att barnets talan måste avvisas. Den svenska domstolen finner sig- antar vi för resonemangets ?Jfr avsnitt 3.2.1.2 och skull- under dessa omständigheter böra avböja tillämpning av den franska 3.3.1.1. regeln under hänvisning till ordre public. Härav följer givetvis inte att samma 3 CC art. 340, se ovan bör eller kan anläggas i ett annat fall där samma regel i fransk lag bedömning avsnitt 3.3.1.1. är tillämplig men där dess villkor för talans tillåtlighet är uppfyllda. I den

överväganden och förslag 119 Utredningens

situationen finns det ingen som helst anledning att åberopa ordre public. Överhuvud bör detta inte göras förrän det har undersökts vad den tillämpliga i det konkreta fallet. utländska regeln skulle leda till för resultat sida av den relativitet som sålunda utmärker ordre En särskilt viktig är att kravet gör sig gällande med public-begreppet på dess användning varierande styrka beroende på anknytningsförhållandena i varje enskilt fall. fallet har till den utländska rättsordningen, desto Ju starkare anknytning resultatet. mindre skäl finns det att ingripa med ordre public för att korrigera så att ju mindre fallet ”angår” svensk rätt, desto Saken kan också uttryckas för svensk rätts värderingar. Det kan också svagare intresse har vi att slåss att genomföra svensk rätts förhålla sig så att de faktiska möjligheterna ståndpunkt är begränsade. t. ex. att modern och hennes man alla är franska Antag barnet, samt att barnet och modern också har hemvist i Frankrike. medborgare Barnet väcker en negativ faderskapstalan vid svensk domstol, som är behörig att mannen/svaranden har hemvist här. Enligt den på den grunden tillämpliga franska lagen saknar barnet rätt att föra en sådan talan. Oavsett från svensk synpunkt, är det svårt att att den regeln kan förefalla främmande dess tillämpning i ett se vad det kan finnas för rimligt intresse av att förhindra fall som detta och vad en i strid med fransk lag meddelad svensk dom i saken

kan ha för praktisk funktion att fylla. På andra sidan kan det förekomma fall där barnet visserligen har hemvist stark anknytning till utomlands men där det i övrigt föreligger tämligen kan nämnas fall där alla inblandade är svenska Sverige. Som exempel och mannen/svaranden dessutom har hemvist här. I ett sådant medborgare fall ligger det närmare till hands att åberopa ordre public, om tillämpningen resultatf* *Jfr avsnitt 5.2.6.2. av barnets utländska hemvistlag leder till otillfredsställande

IH Erkännande av utländska

faderskapsdomar

6 Gällande svensk rätt

I 1 § lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden (NFL) föreskrivs att en lagakraftvunnen dom som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge och som avser faderskap gäller även i Sverige. Nordiska faderskapsdomar skall sålunda erkännas här. Erkännandet är inte beroende av några särskilda villkor, och det sker ingen kontroll t. ex. av domstolens behörighet eller av lagvalet i den utländska rättegången. I 3 § NFL görs dock undantag från regeln i några särskilda situationer. Enligt den bestämmelsen gäller en nordisk faderskapsdom inte i Sverige i vissa närmare angivna fall av domskonflikter m. m. (jämför avsnitt 9.3.3.2-9.3.3.4 nedan) eller om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna domen. Av intresse är vidare den på konventionen med Schweiz av den 15 januari 1936 (SÖ 1936:10, prop. 1936:25) grundade lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. Enligt den lagen, som avser tvistemålsdomar i allmänhet, skall schweiziska domar i sådana mål som regel gälla i Sverige (1 §). Vissa villkor måste dock vara uppfyllda (4 och 5 §§). Ett krav är att den schweiziska domstolen har varit behörig. För domar som avser frågor av familjerättslig natur, således bl. a. faderskapsdomar, skall den förutsättningen anses uppfylld om behörighet under motsvarande omständigheter skulle ha tillkommit svensk domstol. Vidare får domen, om den angår en sådan fråga, inte ha grundats på en lag vars bestämmelser i ämnet strider mot den lag som skulle ha tillämpats enligt svenska internationellt-privaträttsliga regler. Slutligen krävs det att domen har vunnit laga kraft samt att erkännandet av den inte skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i landet. I övrigt är frågan om erkännande av utländska faderskapsdomar inte reglerad i svensk lag. I litteraturen har det i allmänhet antagits att sådana domar liksom andra person- och familjerättsliga statusdomar även utan stöd av skrivna regler kan och bör erkännas här, om vissa villkor är uppfyllda.* Denna uppfattning har emellertid inte godtagits av HD. I NJA 1974 s. 324, som är det ledande rättsfallet på området, hade en jugoslavisk domstol genom en år 1964 meddelad dom fastställt faderskapet till ett barn och förpliktat mannen i fråga att betala underhållsbidrag till barnet. Såväl barnet 1 se också rättsfallet och modern som mannen var vid tiden för den jugoslaviska rättegången och NJA 1967 S. 300 (JustR domen jugoslaviska medborgare. Barnet och modern hade också hemvist i conradis och Bemhards Jugoslavien. Mannen hade hemvist i Sverige och förvärvade några år senare votum i HD).

122 Gällande svensk rätt

svenskt medborgarskap. Sedan barnet vid svensk domstol väckt talan mot mannen med yrkande bl. a. om förpliktelse för honom att fullgöra den älagda underhållsskyldigheten, fann HD att den jugoslaviska domen i den delen inte kunde anses gälla här i landet? Nästa fråga blev då om det jugoslaviska avgörandet i faderskapsdelen skulle erkännas här med den verkan att det kunde läggas till grund för en ny svensk dom beträffande underhåll till barnet. Också den frågan besvarades nekande av HD. Som skäl anfördes att det inte fanns laga stöd för att ett jugoslaviskt domstolsavgörande i fråga om fastställande av faderskap till barn utom äktenskap skulle vara gällande här. Av detta rättsfall synes man få dra den generella slutsatsen att utländska meddelade faderskapsdomar, i en stat som inte omfattas av de förut angivna lagreglerna i ämnet, inte erkänns i Sverige och inte heller prejudiciellt kan

läggas till grund för en svensk dom utan omprövning av saken. Den av HD intagna ståndpunkten har blivit föremål för kritiska kommentarer? Den synes inte heller ha trängt igenom, i vart fall inte på långt när fullt ut, i andra svenska myndigheters praxis. Åtminstone i administrativ

praxis behandlas utländska i tämligen faderskapsdomar stor utsträckning som giltiga här, bl. a. som underlag för anteckning om faderskapet i 2 var att Motiveringen folkbokföringen i samband med invandring till Sverige. Också i de allmänna reglerna i svensk lag om domstolarnas praxis från tiden efter HD:s avgörande i 1974 års fall har vi erkännande av utländska domar angående under- funnit exempel på att det avgörandet inte har följts. Vår egen bedömning av håll till barn inte omfat- frågan skall redovisas vid diskussionen av förslaget till ny lagstiftning (avsnitt tar domar som är med- 9.1). delade i Jugoslavien. Jfr I övrigt bör påpekas att den negativa hållning till utländska faderskapsnedan vid not 4. domar som HD har gett uttryck för inte innebär hinder för något 3 Se Bogdan i SvJT 1977 tillämpningen av regler om erkännande av sådana utländska domar som S. 164-170. avser en till faderskapet knuten rättsverkan. Praktiskt viktigast är avgöran- 4 Dessa lagar grundar den om underhåll till barn. Sådana avgöranden erkänns och kan verkställas sig på 1958 resp. 1973 här - förutom enligt särskilda bestämmelser i förhållande till de nordiska års Haagkonvention i - i de fall och på de villkor som anges i lagen (1965:723) om länderna ämnet (sö 1965:55 och erkännande och verkställighet 1977:3) och tillämpas i av vissa utländska domar och beslut angående förhållande till de stater underhåll till barn och i lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet som i likhet med Sverige av utländskt Om en utländsk avgörande angående underhållsskyldighetf* har tillträtt konventiodom erkänns enligt dessa bestämmelser, innebär det på andra sidan inte nerna. Dit hör inte Jugoslavien, jfr ovan vid not något erkännande för andra ändamål av den faderskapsdom som eventuellt 2. ligger till grund för underhållsförpliktelsen.

7 Översikt av utländsk rätt

7.1 Allmänt

I de övriga nordiska länderna, tills vidare med undantag för Island, finns som motsvarar den svenska NFL. Denna samnordiska lagstiftlagstiftning som har meddelats i ning innebär att en lagakraftvunnen faderskapsdom, något av de nordiska länderna, som regel gäller utan vidare i de övriga länderna. Däremot saknas i nordisk rätt uttryckliga bestämmelser om erkännande av som härrör från länder utanför Norden. Den norska faderskapsdomar barnelova öppnar dock möjlighet för Konungen såväl att utfärda föreskrifter om detta som att i enskilda fall bestämma att ett utländskt faderskapsavgö-

rande skall gälla i Norge? I Danmark anses utländska domar som fastställer

faderskapet till ett barn även utan stöd av lag kunna läggas till grund för bedömningen av olika rättsverkningar, t. ex. i fråga om barnets namn och dess rätt till underhåll eller arv.° Vid prövningen av domen läggs vikt vid de materiella och processuella till användning i den regler som har kommit utländska men i viss mån också vid de rättsverkningar rättegången fastställelsen har enligt den utländska lag som har tillämpats. Också utländska domar varigenom en man har förklarats inte vara far till ett barn / 5 BL § 67 st. 2, jr: NOU kan läggas till grund för rättsverkningar i Danmark, t. ex. i ett mål där talan 1977:35 s. 104-105. 146.

förs mot en annan man om fastställelse av faderskapet.7 Även i Finland synes

Norge har också ingått utländska under vissa omständigheter kunna erkännas konventioner med Storfaderskapsdomar med stöd av allmänna om giltigheten av utländska avgöranden britannien (1961) och grundsatser med Förbundsrepubliken som rör familjerättslig status? Tyskland (1977) om I andra delar av Europa regleras dessa frågor i stor utsträckning genom erkännande av domar i bilaterala konventioner om ömsesidigt erkännande av civildomari allmänhet. civilmål. Dessa konven- Ett 40-tal sådana konventioner har ingåtts i Västeuropa, dvs. mellan två tioner omfattar emeller- Bortsett tid inte domar som avser

västeuropeiska stater som parter.” från några fall, där domar som

familjerättslig status, avser familjerättslig status generellt är undantagna från konventionsregledäribland faderskapsdoomfattar dessa konventioner även sådana domar, däribland faderringen, mar. 5 Se Philip s. 244-246, 9De flesta av de västeuropeiska konventionerna återfinns i den av Europarådet jfr den svenska prop. utgivna publikationen The practical guide to the recognition and enforcement of 1979/80:5 s. 41-42. foreign judicial decisions in civil & commercial law (Strasbourg 1975). l 13 av dessa fall 7 Se Vestre Landsrets är båda de fördragsslutande staterna medlemmar av EG. Dessa konventioner har dom i UfR 1960 s. 955. ersatts eller kommer att ersättas av EG:s domskonvention 1968 (ändrad 1978). De fortsätter emellertid att gälla i de delar, bl. a, vad angår frågor om familjerättslig 33e Reg. prop. nzr 163 status, som inte omfattas av EG-konventionen. Se Pålsson i SvJT 1980 s. 504. R.D. 1979 s. 2.

124 Översikt av utländsk rätt

skapsdomar. Vad angår de socialistiska staterna i Östeuropa.

ingår bestämmelser om ömsesidigt erkännande av domar regelmässigt i de tidigare

berörda rättshjälpsfördrag som i förhållandet mellan dessa stater bildar ett så

gott som heltäckande system av internationellrättsliga regler. Vidare finns

det ett än så länge rätt begränsat men växande antal konventioner, likaledes

ingångna på bilateral bas, mellan stater i Väst- och Östeuropa om

erkännande av civildomanl Slutligen har flera stater både i Väst- och

Östeuropa ingått sådana konventioner med en rad utomeuropeiska stater.

Totalt kan man räkna med långt över 100 konventioner som är av betydelse

bl. a. för faderskapsdomar och som innebär att sådana domar skall erkännas i

de fall och på de villkor som anges i respektive konvention.

I de flesta kontinentaleuropeiska länder finns det också nationell

(autonomt bestämd) lagstiftning om erkännande och verkställighet av

utländska domar. Denna lagstiftning, som blir tillämplig i den mån

konventionsgrundade regler saknas, har liksom konventionerna vanligen

generell karaktär i den meningen att den avser utländska civildomar av i

princip alla slag, ofta dock med vissa särskilda bestämmelser för domar som

avser familjerättslig status eller för vissa typer av sådana domar. Som

exempel på sådan lagstiftning kan nämnas - Grekland: civilprocesslagboken (1967) art. 323, - Italien: civilprocesslagboken (1940) art. 796-799, - Jugoslavien: lag om lösningen av lagkonflikter (1982) art. 86-95, - Polen: civilprocesslagboken (1964) art. 1145-1148, - Portugal: civilprocesslagboken (1961) art. 1094-1102, - Tjeckoslovakien: lagen nr 97/1963. §§ 63-64, 67-68, - Ungern: lagen nr 13/1979, §§ 70 och 73, - Västtyskland: Zivilprozessordnung (1877) § 328, -

Östtyskland: Zivilprozessordnung (1975) §§ 193-194.

l några länder som har en motsvarande lagstiftning, bl. a. i Belgien och 1 Se Majoros i OER

1981 S. 190-231. Österrike, är reglerna formellt begränsade till att gälla verkställighet av

utländska domar? Skälet till den begränsningen är att man närmast har haft 2 BELGIEN: Code judifullgörelsedomar för ögonen. Emellertid tillämpas dessa bestämmelser ciaire (1967) art. 570. se Rigaux s. 194-197. analogt, om än med vissa modifikationer, också på frågor om erkännande av

ÖSTERRIKE: Exeku- sådana utländska domar, däribland faderskapsdomar, som inte kräver

tionsordnung (1896) §§ verkställighet. 79-81, se Schwimann s. Alla dessa regler innebär att bl. a. utländska faderskapsdomar under vissa 127-130. förutsättningar skall erkännas. Också i länder som saknar lagstiftning i ämnet 3 FRANKRIKE: Batifär det vanligt, oavsett hur man ställer sig till andra slags utländska domar, att fol-Lagarde II s. domar som avser familjerättslig status (”l”état et la capacité des personnes) 518-522, 528-531, SCHWEIZ: behandlas på särskilt sätt och anses böra erkännas om vissa villkor är Schnitzer,

Handbuch des interna- uppfyllda. Denna ståndpunkt intas exempelvis i fransk och schweizisk

tionalen Privatrechts II och liberalt utformade av

rättspraxis? Uttryckliga regler om erkännande

(Basel 1958) s. 905-908, utländska l det schweiziska faderskapsdomar ingår lagförslaget från jfr von Overbeck s. 88. 1982.4 4 Se art. 68 jfrd med Överhuvud synes det vara mycket sällsynt- även om man går utanför den art. 23-30 i förslaget samt Botschaft s. 107 krets av europeiska stater som här har stått i blickfältet - att utländska

och Schlussbericht s. faderskapsdomar generellt vägras erkännande. Den helt dominerande 151-152. som den kommer uppfattningen, till uttryck både i internationella konven-

Översikt av utländsk rätt 125

tioner och i skrivna eller oskrivna nationella regler, är att sådana domar bör erkännas åtminstone i vissa fall och på vissa villkor. T. o. m. i länder vars

interna rätt inte alls tillåter faderskapstalan eller vars regler om sådan talan är starkt restriktivt hållna synes man i allmänhet vara beredd att godta

som härrör från parternas gemensamma hemutländska faderskapsdomar för erkännande och tillämpningen av land. I övrigt varierar förutsättningarna härom i första hand på respektive lands reglerna i hög grad, beroende

rättspolitiska grundsyn på faderskapsfrågor.

7.2 Villkor för erkännande

av det redan erkännandet av utländska Som framgår sagda bestäms bortsett från den särskilda internordiska lagstiftningen om faderskapsdomar, civildomar sådana frågor, vanligen av generella regler som avser utländska eller åtminstone utländska statusdomar i allmänhet. Det skulle föra för långt

att här närmare redogöra för innehållet i dessa regler. En kort översikt av de

av villkor som förekommer bör dock lämnas. De olika villkoren huvudtyper skall sedan tas upp till diskussion i de överväganden som ligger till grund för

vårt eget förslag till lagstiftning (avsnitt 9.3). vissa länders lagstiftning utgör ömsesidighet i

(1) Ömsesidighet. Enligt

för erkännande. Det innebär att en utländsk dom princip en förutsättning erkänns bara om den stat där avgörandet har meddelats (ursprungslandet) för sin del är beredd att erkänna en motsvarande dom, meddelad i det land

där frågan om erkännande i det aktuella fallet uppkommer (forumlandet), förutsättningar än de under samma eller i vart fall inte väsentligt strängare i forumlandet. l flertalet länder som har en sådan regel som krävs uppfyllda för domar i familjerättsliga mål eller för vissa slag av görs dock undantag däribland Kvar blir bara ett fåtal

sådana avgöranden, faderskapsdomar?

av utländska länder där kravet på ömsesidighet spelar en roll för erkännandet

avgöranden i faderskapsmålf

internationella Av central betydelse för (2) Domstolens behörighet. erkännandet av utländska domar är vanligen att den utländska domstolen har också när varit internationellt behörig i målet. Det kravet ställs regelmässigt 5 T- CX

om erkännande JUGçEÅ-AVI

det gäller faderskapsdomar (den internordiska lagstiftningen Villkoren för den

Eylzâilâågfrgiâssêqåâg)

av sådana domar utgör ett av de sällsynta undantagen). som förutsätts för erkännande, den s. k. indirekta behörigheten, an_ 92, POLEN: Civil_ behörighet bestäms självständigt av forumlandet, i den mån frågan inte är konventions- processlagboken (1964) art. 1145 § 2 och art. mässigt reglerad. ett 1146 (för Vis” fam* Innehållet i och den tekniska utformningen av dessa villkor bildar TJECKOSLOVAKIEN: , skiftande mönster som här inte kan beskrivas i enskildheter. Det mycket lagen nr 97/1963, § 64 vara att forumlandet tar sina bestämmelser om de mom_ (e) och § 67 St_ vanligaste synes emellertid behörighet att döma (den direkta behörigheten) i den typ l, VÄSTTYSKLAND: egna domstolarnas för bedömningen. _ZPO (1877) § 32.8 St 2 av mål som den utländska domen avser till utgångspunkt blir då i princip om den utländska domstolen har varit behörig Avgörande av dessa bestämmelser. Såtillvida är de 128_ med motsvarande tillämpning om den 6 Ti denna krets hör

tidigare (avsnitt 4.3.1.2) behandladeureglerna direkta behörigheten

av intresse också for erkännandet av utlandska domar l ÖS-[TYSKLAND faderskapsmal och delvis POLEN. sådana mål.

126 Översikt av utländsk rätt

En särskild variant av de här berörda reglerna, vilken spelar en viss roll i

fråga om faderskapsdomar, är att den indirekta behörigheten anges negativt. Det sker genom att forumlandet i vissa fall gör anspråk på exklusiv behörighet för egen del och därmed i motsvarande mån utesluter konkurrerande behörighet för utländska domstolar. Ett exempel är bestämmelsen i den franska Code civil art. 15, som i rättspraxis har ansetts innebära att talan mot en fransk medborgare som svarande i princip får föras endast vid fransk domstol. En utländsk dom kan därför inte erkännas i dessa fall. oavsett vilken anknytning som annars kan ha förelegat till domens ursprungsland, såvida svaranden inte i viss ordning har godtagit den utländska behörigheten.7 Ännu längre går t. ex. ungersk och österrikisk lag, som i princip kräver exklusiv behörighet för det egna landets domstolar så snart någon av parterna i ett mål om familjerättslig status är medborgare i det landet? Speciellt såvitt

angår faderskapsmål förekommer sådana kompetensanspråk bl. a. i jugoslavisk och polsk lag, dock bara i vissa snävt begränsade fall som har stark anknytning till respektive land.° (3) Laga kraft. En förutsättning för erkännande är i allmänhet att domen inte längre kan angripas med ordinära rättsmedel i ursprungslandet, dvs. enligt svenskt språkbruk att domen har vunnit laga kraft. (4) Delgivning av stämning m. m. De flesta bestämmelser om erkännande av utländska domar innehåller vissa krav, som i enskildheter har en mycket varierande utformning, på regelrätt av den inledande delgivning processkriften i målet. Särskilt brukar sådana villkor ställas upp i fall där domen har meddelats mot en part som inte har gått i svaromål. Dessa bestämmelser

bygger på tanken att domen inte bör erkännas om orsaken till svarandens i den utländska passivitet rättegången är att han eller hon, till följd av den delgivningsform som har kommit till användning (t. ex. genom kungörelse), utan egen förskyllan inte har fått kännedom om den väckta talan eller inte har fått sådan kännedom i tillräckligt god tid för att kunna förbereda sitt 7 Se Batiffol-Lagarde II svaromål. s. 478-479, Mezger i Erkännande kan också vägras om svaranden till följd av andra brister i det IPRax 1981 s. 103, 106. utländska förfarandet inte har haft rimliga möjligheter att bemöta käromålet 3 UNGERN: lagen nr (violation des droits de la defense”, ”Versagung des rechtlichen Gehörs”). 13/1979, §55 mom. a) Av betydelse kan exempelvis vara att svaranden inte har fått föra sin talan och § 70 st. 2, ÖSTER- RIKE: Exekutionsord- genom behörig ställföreträdare. Sådana hinder för erkännande behandlas nung (1896) § 81 nr 3, ibland i särskilda bestämmelser, men det vanligaste är att de beaktas inom jfr emellertid Jurisdik- ramen för det allmänna ordre public-förbehållet. tionsnorm.(1895) § 76 (5) Kontroll av lagvalet. Tämligen vanligt är att det för erkännande av b, som högst väsentligt utländska domar i vissa familjerättsliga mål, däribland faderskapsmål, krävs begränsar regelns tilllämpningsområde i mål att domen är grundad på rätt lag från forumlandets synpunkt sett, dvs. på om faderskapet till barn den lag som enligt forumlandets internationella privaträtt skulle ha varit utom äktenskap. tillämplig om rättegången hade förts där. Sådana regler, i flertalet fall dock , 9JUGOSLAVIEN: lag begränsade till domar som avser en medborgare i forumlandet, förekommer om lösningen av lagkon- t. ex. i fransk, västtysk, jugoslavisk och polsk rätt och även i en del flikter (1982) art. 64 st. konventionsgrundade regler. Kravet modifieras dock i allmänhet 2, art. 89, jfr art. 94, på så sätt att det för erkännande är tillräckligt POLEN: civilprocesslag- att domen inte strider mot den lag som boken (1964) art. 1101 enligt forumlandets uppfattning hade bort tillämpas, även om den faktiskt är § 2. grundad på en annan lag. Det avgörande är således en jämförelse mellan

Översikt av utländsk rätt 127

resultaten av den utländska rättegången och en tänkt rättegång i forumlandet. och indirekt Iitispendens. Som en särskild grund för

(6) Domskonflikter

vägran att erkänna en utländsk dom anges ofta att domen står i strid med en annan dom i samma sak som har meddelats i forumlandet eller, i vissa fall, som har meddelats i ett tredje land och erkänns i forumlandet (domskonflikter). Hinder för erkännande brukar vidare anses föreligga även om någon konkurrerande dom ännu inte har meddelats men en rättegång om samma sak pågår i forumlandet eller, i vissa fall, i ett tredje land, särskilt om den rättegången har påbörjats tidigare än den som har lett till den åberopade utländska domen (indirekt litispendens). brukar regler om erkännande av utländska (7) Ordre public. Slutligen domar innehålla ett allmänt förbehåll för ordre public. En typisk formulering av det förbehållet går ut på att erkännande skall vägras om det skulle vara för forumlandets att uppenbart oförenligt med grunderna rättsordning erkänna domen. Detta kan bli aktuellt i två huvudfall: dels om det har förekommit fundamentala brister i det förfarande som har lett fram till den utländska domen, i synnerhet om den förlorande parten inte har fått tillfälle att utföra sin talan (processuell ordre public), dels om domens innehåll i alltför rättsuppfattning i forumlandet för att hög grad strider mot rådande kunna erkännas där (materiell ordre public). Det är främst inom ramen för som erkännandet av utländska får ordre public-klausulen faderskapsdomar sin särskilda prägel och påverkas av de grundläggande värderingarna på området i varje lands interna rätt. Trots alla nationella rättsolikheter som naturligt nog kommer till uttryck vid användningen av dessa bestämmelser gör sig ordre public-synpunkter på det hela taget inte lika starkt gällande och åberopas inte i tillnärmelsevis samma utsträckning när det redan föreligger en utländsk faderskapsdom, vars erkännande är i fråga, som när rättegången förs i forumlandet och det domstolar själva skall meddela en sådan dom med yrkas att det landets av utländsk rätt. Denna skillnad mellan att godta ett redan tillämpning uppkommet rättsläge och att aktivt medverka till att skapa samma rättsläge är påtaglig inte minst i fransk rättspraxis. Det finns där åtskilliga exempel på att en utländsk faderskapsdom, grundad på en utländsk lag, har erkänts i fall av samma utländska skulle ha strandat på där tillämpningen lag säkerligen ordre public om en fransk domstol själv hade haft att döma i saken

7.3 Förfarandet

I den mån utländska faderskapsdomar erkänns sker det vanligen utan att behöver prövas i något särskilt förfarande eller avgöras genom något 1 se t_ ex_ rättsfall i

frågan

särskilt beslut. Kontrollen av att föreskrivna villkor för erkännandet är Rena-it_ 1980 s, 603_ Franska domstolar talar uppfyllda görs av den myndighet som i varje särskilt fall kommer i kontakt ha °m

med frågan. Om domen t. ex. åberopas i en rättegång som grund för ett leffekattümé

de Ford” pubhcn se rkande om rätt till underhåll eller arv ° får den domstol där talan förs I s. y . _ Batiffol-Lagarde _ _ _ __ j _ domen skall erkännas. Motsvarande prejudrciellt ta stallmng till huruvida 424426 och n S_ gäller om domen åberopas som hinder för prövning av en ny talan om 108-112, 495-498.

128 Översikt av utländsk rätt

faderskapet som har väckts i forumlandet. Frågan kan också komma upp i administrativ ordning, t. ex. i samband med inskrivning av faderskapet i

civilståndsregister, och får då bedömas av den myndighet som är behörig i

ärendet. Oavsett om avgörandet träffas av en domstol eller av en annan

myndighet, blir det inte juridiskt bindande i andra där sammanhang erkännandet av domen kan vara av betydelse. I princip är det inte heller

möjligt- bortsett från vad som kan följa av allmänna regler om fastställelse-

talan vid domstol- för en part eller annan intressent att med bindande verkan

en gång för alla få fastslaget att domen gäller eller att den inte gäller i

forumlandet.

I stort sett är detta det system som råder i flertalet länder i Europa, både i 2 Se exempelvis för väst- den mån villkoren för erkännande av utländska domar styrs av internatiotysk rätt Geimer, Zur nella konventioner och i den mån frågan regleras av nationell Prüfung der Gerichts- (autonomt barkeit und der interna- bestämd) rätt? I en del kontinentaleuropeiska stater tillämpas dock en annan tionalen Zuständigkeit ordning, som bygger på principen att frågor om erkännande av utländska bei der Anerkennung domar, inklusive domar i mål om familjerättslig status, kan eller skall prövas i ausländischer Urteile ett exekvaturförfarande. Det förfarandet äger rum inför en domstol, som (Bielefeld 1966) s. 33-34. träffar ett rättskraftigt avgörande av saken.

En tämligen mjuk variant av detta system förekommer 3 Se t. ex. D. Alexandre, bl. a. i fransk rätt? är där att utländska statusdomar Les pouvoirs du juge Utgångspunkten erkänns ”de plein de Fexequatur (Paris droit”, dvs. utan något särskilt förfarande, om de materiella villkoren är

1970), särskilt s. Den som har intresse i saken har emellertid uppfyllda. rätt att begära 102-117. exekvatur vid fransk domstol och att därigenom få frågan avgjord en gång för 4 Så synbarligen i ITA- alla. I praktiken kommer det förfarandet ofta till användning. För vissa LIEN: civilprocesslagändamål är det också obligatoriskt, nämligeni den mån domen ger anledning boken (1940) art. 796 (se dock även den till till verkställighetsåtgårder. Som sådana räknas, åtminstone enligt vad som

sin innebörd omstridda synes vara övervägande mening i fransk rätt, bl. a. inskrivning i offentliga art. 799, som avser s. k. register. För att en utländsk faderskapsdom skall kunna användas som delibazione incidentaunderlag för anteckning i franskt civilståndsregister torde det därför i regel le), och PORTUGAL: krävas att exekvatur har beviljats. civilprocesslagboken (1961) art. 1094. Mera långtgående bestämmelser, som i princip innebär att exekvaturför-

farandet är obligatoriskt, finns bl. a. i italiensk, 5 T. ex. JUGOSLAVI- portugisisk, jugoslavisk,

EN: lag om lösningen polsk och tjeckoslovakisk lag. I sin renodlade form leder detta system till att

av lagkonflikter (1982) en utländsk dom inte i något sammanhang kan anses ha bindande verkan art. 86, 94-95, POLEN: förrän exekvatur har beviljats och att frågan inte får prövas av någon annan civilprocesslagboken än den domstol myndighet som är behörig att besluta om exekvatur? (1964) art. 1145, Flertalet regler av denna typ är dock försedda med mer eller mindre TJECKOSLOVAKIEN: lagen nr 97/1963, § 68 vittgående modifikationer av principen, särskilt vad gäller faderskapsdomar

jfrd med §§ 63 och 67. som härrör från parternas gemensamma hemland?

i sou 1983:25 129

8 Svensk rätt: reformkrav

Av redogörelsen i avsnitt 6 framgår att det på grundval av HD:s avgörande i rättsfallet NJA 1974 s. 324 får antas vara gällande svensk rätts ståndpunkt att utländska faderskapsdomar inte erkänns här i landet i vidare mån än det finns stöd för det i lag. Som också påpekas i redogörelsen har den av HD lanserade regeln dock inte vunnit allmän efterföljdi praxis ”på fältet. I litteraturen har kritik riktats mot den och vissa riktlinjer för en lagstiftningsreform föreslagits. att det nuvarande rättsläget bör ändras kommer också till Uppfattningen i utredningens direktiv. Efter att ha berört bl. a. det sedermera uttryck antagna förslaget till lag om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden anförde departementschefen i denna del följande.

Utredaren bör undersöka i vilken utsträckning det är lämpligt att uttryckligen tillerkänna också utomnordiska faderskapsdomar och jämförliga administrativa avgöranden giltighet här i landet. Utgångspunkten bör vara att en dom eller ett annat avgörande som bygger på samma grundsatser som vår egen rätt skall godtas. Undantag kan dock behöva uppställas från denna princip. Sålunda kan det i en del fall då den utländska domen rör personer med anknytning till annan stat än domstolslandet finnas anledning att kräva att domstolen har varit behörig enligt de kompetensnormer som i motsvarande fall skall gälla för svensk domstol. Att en utländsk dom får giltighet här i landet bör i huvudsak förstås så, att den likställs med en dom som har meddelats av svensk domstol. Domen bör alltså, liksom en inhemsk dom, kunna läggas till grund för olika avgöranden häri landet som beror av faderskapsfrågan, exempelvis avgöranden som gäller underhåll och arvsrätt. Principen bör vidare vara att en utländsk dom som godtas här i landet tillerkänns negativ verkan på det sättet att en svensk domstol inte på nytt kan pröva samma fråga.

I den mån utländska faderskapsavgöranden tillerkänns giltighet här i landet behövs troligen bestämmelser som motverkar att talan om samma faderskap förs samtidigt i flera länder, dvs. regler som hindrar att motstridiga faderskapsavgöranden träffas. Det kan också tänkas vara behövligt med bestämmelser som tar sikte på den situationen att motstridiga avgöranden trots allt kommer till stånd. Till ledning för utredarens överväganden i dessa frågor bör kunna tjäna motsvarande bestämmelser i förslaget till lag om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden.

131 sou 1983:25

och

9 överväganden förslag

Utredningens

9.1 Principiella utgångspunkter

Frågor om erkännande av utländska faderskapsdomar är av betydelse särskilt i fall där parterna eller någon av dem har flyttat från det land där domen meddelades till Sverige. En naturlig utgångspunkt synes vara att det faderskapsförhållande som har fastställts, positivt eller negativt, genom en sådan dom och som av parterna själva och i det samhälle där de tidigare har levt betraktas och behandlas som ett socialt och biologiskt faktum i allmänhet ta med bör gälla också häri landet. En part som flyttar hit bör normalt anses status, bl. a. i faderskapshänseende, som han eller sig” den familjerättsliga hon har förvärvat i sin dittillsvarande sociala omgivning. Det är samma grundtanke som kommer till uttryck i de föreslagna reglerna om erkännande av legala faderskapspresumtioner som grundar sig på en utländsk lag. Sådana presumtioner torde f. ö. redan enligt gällande svensk internationell privaträtt erkännas närmare innehåll är osäkert. Desto här, även om reglernas utländska domar egendomligare ter det sig att generellt vägra erkänna har fastställts eller hävts. Åtminstone typiskt sett varigenom faderskapet måste det rimligen antas att ett sådant individuellt avgörande vilar på en säkrare grund än en legal presumtion som gäller generellt när barnets mor är i gift. Om en utländsk faderskapsdom vägras erkännande här, bör följden strängt taget bli att det förhållande som har fastställts genom domen inte ens kan antecknas i den svenska folkbokföringen i samband med inflyttningen. redan för detta ändamål att anställa en Det kunde då bli nödvändigt rättegång om faderskapet vid svensk domstol, fastän ingen tvist råder mellan att sätta parterna och det inte heller annars finns någon särskild anledning den utländska domens i I verkligheten torde sådana

riktighet fråga?

konsekvenseri allmänhet undgås genom att de svenska folkbokföringsmyndigheterna i praxis i viss utsträckning godtar utländska faderskapsavgöranden utan att kräva stöd i lag. Detta är både begripligt och förnuftigt, även om det knappast är förenligt med HD:s avgörande i NJA 1974 s. 324. är av betydelse prejudiciellt i och för Men också i fall där faderskapsfrågan eller ett återkrav av bedömningen av ett anspråk på underhåll arv, etc. är det ägnat att leda till otillfredsställande konsekvenser bidragsförskott om man som allmän faderskapsdomar och regel vägrar godta utländska 65e Bogdan i Förvalt_ kräver ett svenskt avgörande av saken. Till en början är det inte ens säkert att ningsrättslig Tidskrift överhuvud kan utverkas. kan 1977 s. 46. en svensk faderskapsdom Omständigheterna

132 Utredningens och överväganden förslag

vara sådana att svensk domsrätt inte föreligger nämligen i faderskapsdelen,

om barnet och mannen

exempelvis i fråga själva saknar anknytning till Sverige och saken gäller barnets rätt till arv efter en här bosatt släkting till mannen. En viktigare synpunkt är dock att en svensk domstol, även om den är behörig, i utredningshänseende regelmässigt har sämre förutsättningar att bedöma faderskapsfrågan än den utländska domstolen hade. Det beror i första hand på att längre tid har hunnit förflyta från det sakförhållande som skall utredas. Den svenska rättegången äger kanske inte rum förrän många år eller rentav decennier senare, t. ex. i anledning av en arvstvist efter mannens död, då bevismöjligheterna är starkt försämrade eller i det närmaste obefintliga. Dessutom kan det hända att den bevisning som fortfarande finns helt eller till huvudsaklig del är tillgänglig i det främmande land där den tidigare domen har meddelats. Vidare kan läget vara det att den utländska lag som har legat till grund för den tidigare domen skall komma till användning också enligt svensk internationell privaträtt. Självfallet får den utländska domstolen antas ha varit i stånd att tillämpa den lagen bättre än vad en svensk domstol skulle vara. Vill det sig illa kan det f. ö. hända att det på grund av preklusion inte längre föreligger någon talerätt enligt den utländska lagen vid den tidpunkt då det blir aktuellt med en rättegång i Sverige. i rättsfallet Omständigheterna NJA 1974 s. 324 är ägnade att belysa flera av de här berörda svårigheterna. Den jugoslaviska dom som där vägrades erkännande låg ca tio år tillbaka i tiden och avsåg faderskapet till ett barn som vid tiden för HD:s dom (vilken inte innebar något slut på rättegången, ty målet återförvisades till tingsrätten för prövning av barnets talan om fastställelse av faderskapet) var närmare 14 år gammalt. Bortsett från att mannen hade hemvist i Sverige, var den bevisning - av ovisst värde - om som fortfarande kunde finnas faderskapet av allt att döma; tillgänglig i Jugoslavien. Slutligen skulle saken även enligt svensk internationell privaträtt bedömas enligt jugoslavisk lag, ty barnet var sedan födelsen jugoslavisk medborgare med hemvist i Jugoslavien.7 Det synes utomordentligt orealistiskt att tänka sig att den svenska domstolen i detta läge skulle kunna träffa ett bättre avgörande av faderskapsfrågan än det som hade kommit till stånd genom den jugoslaviska domen. I själva verket är det svårt att se att ett fall som detta skulle kunna räddas på något annat sätt än genom att den svenska domstolen är beredd att tillägga den utländska domen en så stark bevisverkan att det i praktiken kommer nära ett erkännande. Ytterligare ett skäl mot den nuvarande regeln i svensk rätt är att den medför vissa negativa återverkningar på erkännandet av svenska faderskapsdomar utomlands. Så länge utländska faderskapsdomar vägras erkännande häri landet, kan nämligen inte heller motsvarande svenska domar erkännas i länder där ömsesidighet utgör ett villkor för erkännande av sådana domar? 7Se NJA 1963 s. 489 Slutligen har frågan också ett samband med reglerna om svenska och 1973 s. 57 samt ovan domstolars behörighet i faderskapsmål. Om utländska faderskapsdomar avsnitt 4.2.3. generellt vägras erkännande här i landet, blir det nära nog nödvändigt - 3 Se. ovan avsnitt 7.2 vid såvida man inte vill godta ett regelsystem som innebär risker för déni de - att kompensera det genom att sträcka ut den svenska domsrätten till not 6. justice

Utredningens överväganden och förslag 133

fall som saknar nämnvärd till Sverige och som egentligen inte anknytning som föreslås i betänkandet är borde få tas upp här? De domsrättsregler emellertid inte utformade för att möta sådana behov utan bygger på att utländska faderskapsdomar i rimlig utsträckning skall förutsättningen kunna erkännas i Sverige. bör det av här anförda skäl anses uteslutet att för Sammanfattningsvis framtiden hålla fast vid en ståndpunkt som innebär att utländska (utomnordiska) faderskapsavgöranden generellt vägras erkännande i Sverige. Mot bakgrund av HD:s avgörande i 1974 års rättsfall är det vidare klart att en av det nuvarande rättsläget måste ske lagstiftningsvägen. Vi avser ändring därför att föreslå lagregler som gör det möjligt att erkänna sådana domar i den utsträckning det kan anses lämpligt och önskvärt. Som Efter vår mening bör dessa regler kunna utformas tämligen liberalt. allmän bör utländska (utomnordiska) faderskapsdomar erkännas riktlinje här om det inte finns särskilda skäl som talar mot det. Det är dock inte möjligt att gå lika långt i den riktningen som har skett i NFL:s regler om erkännande av nordiska faderskapsdomar. I en lagstiftning som är avsedd att bli tillämplig alla länder utom de nordiska är det nödvändigt att ställa upp vissa gentemot villkor för erkännandet och att därigenom förbehålla svenska myndigheter en viss kontroll över frågan. Villkoren bör emellertid begränsas till vad som

behövs för att skydda väsentliga grundsatser i svensk rätt.

Innan villkoren för erkännande diskuteras mer ingående är det nödvändigt att närmare bestämma de föreslagna reglernas tillämpningsområde.

9.2 Reglernas tillämpningsområde

9.2.1 till utomnordiska domar

Begränsning

av faderskapsdomar som har meddelats i något av de Frågor om erkännande nordiska länderna faller utanför utredningsuppdraget. Dessa frågor regleras Genom en särskild i NFL och påverkas inte av förslaget till ny lagstiftning. bestämmelse i förslaget att NFL avses förbli exklusivt (12 §) markeras tillämplig inom sitt område. På utomnordiska avses de föreslagna reglerna bli faderskapsdomar tillämpliga utan någon geografisk begränsning. Vad särskilt angår förhållande bestämmelser om erkännande av det till Schweiz, gäller visserligen schweiziska domar i tvistemål som finns i 1936 års konventionsgrundade lag. Den lagen utgör emellertid inte hinder för tillämpning av de här föreslagna reglerna, i den mån dessa regler leder till att schweiziska faderskapsdomar

än vad som skulle följa av 1936 års lag.1 Den

erkänns i vidare utsträckning förutsättningen kan i allmänhet antas vara uppfylld, då de föreslagna villkoren för erkännande i stort sett är enklare än de som föreskrivs i 1936 års att en schweizisk faderskapsdom lag. Om det i något fall ändå skulle inträffa 9 Jfr avsnitt 5.1.1.2. uppfyller kraven för erkännande enligt 1936 års lag men inte enligt de här

Låndêzerrâiçieträâäâagâle

föreslagna bestämmelserna, är det emellertid givet att 1936 års lag skall ha domar

företräde. Den lagen förblir vidare tillämplig på schweiziska garna, är då bara en

varigenom en faderskapstalan har ogillats, då sådana domar inte omfattas av citeringsfråga vilken av av en i dem som skall åberopas. vårt lagförslag (se avsnitt 9.2.3), samt på frågor om litispendensverkan

134 Utredningens överväganden och förslag

Schweiz inledd rättegång om faderskapet (se specialmotiveringen till 11 § i lagförslaget).

9.2.2 Begränsning till domar som avser faderskap

En förutsättning för de föreslagna reglernas tillämplighet är att det föreligger en utländsk faderskapsdom. Med dom bör i detta sammanhang förstås ett beslut av en myndighet - normalt men inte av en domstol nödvändigtvis som innebär ett slutligt avgörande av själva saken. Hur avgörandet betecknas bör inte i och för sig ha någon betydelse, inte heller huruvida saken har prövats i ett civilt rättegångsförfarande eller i annan ordning, t. ex. enligt regler om frivillig rättsvård? Vidare förutsätts det att avgörandet gäller själva faderskapsfrågan. Om domen förutom faderskapet avser underhåll eller någon annan rättsverkan av faderskapet, blir de föreslagna reglerna tillämpliga på domen i faderskapsdelen men inte i övriga delar. Domar som enbart går ut på att ålägga den förmodade fadern barnet utan att underhållsskyldighet gentemot faderskapet fastställs faller helt utanför förslaget. Det gäller även om det i domskälen till en sådan dom finns som hänför överväganden sig till faderskapsfrågan, t. ex. om det där som grund för mannens underhållsförpliktelse åberopas att han har haft samlag med barnets mor under konceptionstiden, att han enligt naturens ordning kan vara barnets far eller liknande. En följd av denna begränsning är att reglerna inte kommer att omfatta domar från länder vars lagstiftning inte tillåter en självständig faderskapstalan. Såvitt angår fall där barnet är fött utom äktenskap kan Nederländerna nämnas som ett exempel: till ett sådant barn faderskapet kan enligt nederländsk rätt prövas prejudiciellt vid talan om underhåll mot den som far uppgivne mannen, men det kan inte fastställas i rättegångsväg? I vissa andra länder, t. ex. i Frankrike, förekommer det både en egentlig faderskapstalan (action en recherche de paternité”) och en talan om förpliktelse för en man som har haft samlag med barnets mor under konceptionstiden att på den 2 Ett exempel på det betala underhåll grunden till barnet (”action â fins de subsides).4 I sådana sistnämnda ger västtysk fall blir de föreslagna reglerna tillämpliga på domar i den förra men inte på lag i fall där faderskapsdomar i den senare typen av mål. frågan väcks efter barnets eller mannens död. Det skall då ske genom

ansökan till förmynder- 9.2.3 Begränsning till bifallande domar

skapsdomstolen (BGB §§ 1599 och 1600 n), De föreslagna reglerna är vidare begränsade till domar varigenom faderskasom handlägger ärendet eller hävts, dvs. domar som innefattar pet har fastställts bifall till en positiv enligt reglerna i Gesetz respektive negativ faderskapstalan. Domar som innebär att en faderskapsüber die Angelegenheiten der freiwilligen Ge- talan ogillas omfattas sålunda inte av förslaget. Då en sådan dom inte ändrar richtsbarkeit (1898). det materiella rättsläget, skulle verkan av ett erkännande av den inskränka 3 BW art. 221-222 och sig till att en ny talan om faderskapet inte skulle kunna väckas här i landet. Vi 394. Jfr ovan avsnitt har inte funnit något som tyder på ett praktiskt behov av bestämmelser om 3.3.2. detta. Dessutom skulle utformningen och tillämpningen av sådana regler 4 Franska CC art. 340 sannolikt ge upphov till särskilda svårigheter. Delvis gör sig andra ff och 342 ff. när det är fråga om att erkänna synpunkter gällande en ogillande

och förslag 135 1983:25 Utredningens överväganden

SQU

avser en dom varigenom faderskapet har faderskapsdom än när erkännandet fastställts eller hävts. Det är sålunda inte givet att de krav som ställs på om förfarandet bör domstolens behörighet och på svarandens kännedom talan har På andra sidan torde

vidhållas i fall där kärandens ogillats.5

Dessa ogillande domar erbjuda särskilda problem i ordre public-hänseende. står inte i rimligt förhållande till frågans praktiska betydelse. svårigheter Enklast och säkrast är därför att lämna ogillande domar utanför reglering-

en. En viss motsvarighet till den här intagna ståndpunkten finns i gällande rätt domar i äktenskapsmål. I 3 kap. 11 § andra stycket såvitt angår utländska IÄL föreskrivs att ett beslut varigenom talan i ett äktenskapsmål har ogillats i Ett sådant en främmande stat ej utgör hinder för att saken prövas här i landet. inte vårt förslag. beslut skall således inte erkännas i Sverige. Så långt går dock Det innebär bara att frågan om erkännande av en utländsk dom varigenom överlämnas en faderskapstalan har ogillats lämnas oreglerad och därigenom åt rättstillämpningen, inte att domen nödvändigtvis skall vägras erkännan-

de. till bifallande Det bör slutligen påpekas att den föreslagna begränsningen domar inte har någon motsvarighet i 1936 års konventionsgrundade lag om domar. En schweizisk faderskapsdom som erkännande av schweiziska skall därför gälla här, även om den uppfyller den lagens förutsättningar innebär att talan ogillas.

9.3 Villkor för erkännande

9.3.1 Allmänt

Som förut har nämnts är det i en lag som avses bli tillämplig på från alla länder utanför Norden nödvändigt att för faderskapsdomar kräva att vissa villkor är uppfyllda. Kraven bör dock inte drivas erkännande kontroll av att domen fyller rimliga anspråk på längre än som behövs för en svenska värderingar. Det kvalitet och på förenlighet med grundläggande alltför invecklade och svårtillämpade regler som synes angeläget att undvika medför att kontrollen blir onödigt tungrodd. omfattar både sådana villkor för erkännande Den följande diskussionen att ha med i lagen och vissa villkor som tål att som vi anser det nödvändigt kan undvaras. I framställövervägas men som efter vår mening lämpligen av villkor. Den första avser villkor med ningen skiljes mellan två huvudtyper för erkännande, dvs. omständigheter som

karaktär av grundförutsättningar

för att erkännande skall komma i fråga. Den andra positivt måste föreligga eller hinder för erkännande, dvs. kategorin utgörs av negativa villkor omständigheter som medför att erkännande skall vägras även om grundförutan utsättningarna är uppfyllda. Denna indelning är inte bara av systematisk också av saklig betydelse, bl. a. för fördelningen av åberops- och bevisböri lagtexten. Det sker dan mellan parterna, och bör lämpligen återspeglas

grundförutsättningarna och hindren för erkännande s Jfr Om den förra frågan

genom att de föreslagna SOU 1968:40 s. 75-77. tas upp i skilda paragrafer (6 respektive 7 §).

136 Utredningens och överväganden förslag

9.3.2 för

Grundförutsättningar erkännande

9.3.2.1 Krav på

ömsesidighet?

Erfarenheterna från länder där ömsesidighet utgör ett villkor för erkännande av utländska domar synes vara övervägande negativa. Som framgår av den komparativa översikten (avsnitt 7.2) har sådana villkor aldrig spelat någon större roll i fråga om domar som avser familjerättslig status, och de tenderar även i övrigt att få minskad betydelse. De skäl som brukar åberopas mot ett krav på ömsesidighet är lika giltiga från svensk som från andra länders

synpunkt. Huvudinvändningen är att

sådana krav väsentligen utgör ett politiskt instrument, avsett som påtryckningsmedel för att förmå främmande stater att erkänna forumlandets egna domar, och inte har något att göra med de intressen som konkret står på spel vid erkännandet av utländska domar. Att vägra erkännande av sådana domar på grund av bristande ömsesidighet hand går i första ut över de enskilda parterna och många gånger över intressen som från forumlandets synpunkt borde framstå som särskilt t. ex. om erkännandet skyddsvärda, begärs av en part som är medborgare eller har hemvist i det landet. är inte heller Regeln ägnad att främja erkännandet av goda utländska domar eller att hindra erkännande av dåliga domar, ty det förhållandet att en främmande stat är eller inte är beredd att erkänna t. ex. svenska domar har inget samband med kvalitet i den staten. Vad särskilt angår faderskapsdomar, rättsskipningens är det i övrigt att märka att det stora flertalet främmande stater principiellt ställer sig positiva till erkännande av sådana domar. Något mer står inte att vinna på en klausul om ömsesidighet. Slutsatsen blir att det för svensk rätts del bör anses uteslutet, i vart fall i det här aktuella att kräva sammanhanget, ömsesidighet som villkor för erkännande.

9.3.2.2 Den utländska domstolens

behörighet

Däremot bör det för erkännande krävas att det har funnits en godtagbar grund för den utländska domstolens behörighet. Kravet avser den internationella behörigheten och därmed ett visst mått av anknytning till det främmande landet som helhet. Däremot saknas anledning att kontrollera den utländska domstolens interna behörighet, dvs. att målet har handlagts vid rätt forum inom det främmande landet. När det gäller att avgöra vilka behörighetsgrunder som skall godtas synes stor vikt böra läggas vid önskemålet att inte i onödan försvåra erkännandet av utländska statusdomar. En sådan dom skapar ett fait accompli, som vi i alla händelser inte kan göra något åt för det främmande landets del och som inte bör vägras erkännande här utan tungt vägande skäl. Behörighetskraven bör därför inte ställas för högt. Det bör vara tillräckligt om det vid en samlad bedömning kan anses ha funnits skälig att talan i den anledning prövades främmande staten. Detta stämmer överens* med vad som gäller vid erkännande av utländska beslut om äktenskapsskillnad (3 kap. 7§ första stycket IÄL). . Lagtekniskt bör man dock inte stanna vid en så allmän formel som ”skälig anledning. Den är ägnad att ge upphov till svårigheter och osäkerhet vid

Utredningens överväganden och förslag 137

Särskilt med tanke på att frågor om erkännande av utländska tillämpningen. oftast kommer upp inför andra myndigheter än domstolar faderskapsdomar synes det angeläget att regeln preciseras så långt det är möjligt. Detta kan lämpligen ske såtillvida att frågan i första hand skall bedömas med motsvarande tillämpning av de i 3 § föreslagna reglerna om svenska domstolars egen behörighet i faderskapsmål. Det innebär att behörighetskravet alltid skall anses vara uppfyllt om målet har sådan anknytning till det främmande landet som krävs till Sverige när talan väcks här. Den utländska domstolens behörighet skall således godtas, om barnet hade hemvist i den främmande staten eller om mannen hade hemvist där och var svarande i målet (fördes talan mot flera män bör det i detta sammanhang vara tillräckligt om hemvistkravet var uppfyllt i fråga om den man vars faderskap genom domen har fastställts eller hävts), eller om barnet, modern och mannen alla var medborgare i staten i fråga eller om åtminstone barnet var medborgare där och var kärande i målet. Tillräckligt är om den hemvist- eller medborgarskapsanknytning som krävs förelåg antingen när talan väcktes eller när domen meddelades i den utländska rättegången. De allra flesta utländska faderskapsdomar som åberopas här i landet torde falla inom ramen för denna katalog av godtagna behörighetsgrunder. Skälig anledning att talan prövades i den främmande staten kan dock ha funnits även i de sannolikt sällsynta fall där nämnda krav inte är uppfyllda. Som har berörts förekommer det särskilt i kontinentaleuropeisk rätt att tidigare domsrätten i faderskapsmål sträcker sig längre än vad som har föreslagits för svensk rätts del, t. ex. att domsrätt kan grundas alternativt på barnets, moderns eller mannens hemvist eller medborgarskap utan speciella begränsningar (avsnitt 4.3.1.2). Har den utländska domstolen varit behörig enligt sådana regler i dess egen lag, är det knappast rimligt att utan vidare vägra erkänna domen därför att den inte uppfyller de behörighetskrav som följer av en motsvarande av de föreslagna bestämmelserna i 3 §. Dessa tillämpning bestämmelser är uttryck för avvägningar av vad som kan vara lämpligt för de svenska domstolarnas del men är inte avsedda som någon världsmodell” och ingalunda uppburna av så starka intressen eller värderingar att varje awikelse från dem skulle kunna stämplas som förkastlig. F. ö. innebär för svensk rätts del att de specificerade behörighetsgrunderna i 3 § förslaget fylls ut av en skönsmässig prövningsrätt för regeringen. Också i den här aktuella frågan torde det vara nödvändigt att lämna ett visst utrymme för skönsmässig bedömning. Det är knappast möjligt ochi vart fall inte lämpligt att driva preciseringen av reglerna så långt att det på förhand exakt anges vilket minimimått av anknytning till den främmande staten som kan anses godtagbart från svensk synpunkt. Vi har stannat för att föreslå att den utländska domstolen skall anses ha varit behörig, förutom i de fall där behörighet föreligger med motsvarande tillämpning av 3 §, om det annars med hänsyn till en parts hemvist eller medborgarskap eller annan anknytning fanns skälig anledning att talan prövades i den främmande staten (6§ i Den osäkerhet som denna allmänt hållna formulering i och för lagförslaget). betydelse, eftersom regeln inte behöver sig kan vålla är av högst marginell tillgripas annat än i de säkerligen sällsynta fall som inte täcks av någon av de i 3 § specificerade behörighetsgrunderna. Det bör slutligen påpekas att det i och för sig inte är nödvändigt att de

138 Utredningens överväganden och förslag

omständigheter som den utländska domstolen själv har åberopat till stöd för sin behörighet utgör en från svensk synpunkt godtagbar behörighetsgrund. Det är tillräckligt att målet faktiskt hade en sådan anknytning till det främmande landet som krävs enligt de här föreslagna reglerna.

9.3.2.3 Laga kraft

Ett krav för erkännande bör här liksom i andra sammanhang vara att domen har vunnit laga kraft. Huruvida det villkoret är uppfyllt måste bedömas enligt reglerna i den stat där domen har meddelats.

9.3.2.4 Kontroll av lagvalet?

Liksom i en del främmande länder har det i Sverige varit vanligt att som villkor för erkännande av utländska (utomnordiska) domar på familjerättens område kräva att domen är grundad på samma lag som skulle ha varit tillämplig enligt svensk internationell privatrått eller åtminstone på en lag vars bestämmelser i ämnet inte strider mot den lagen? Här liksom på andra håll finns det dock en tendens i modern lagstiftning att avstå från detta slags villkor. Exempelvis innehåller de år 1973 ändrade reglerna om erkännande av utländska skillnadsdomar i 3 kap. 7 § IÄL inte längre något sådant krav.

övervägande skäl talar för att samma ståndpunkt bör intas i det nu aktuella

Även om en utländsk

lagstiftningsärendet. faderskapsdom är grundad på

reglerna i en annan lag än den som skulle ha kommit till användning vid en rättegång här i landet, är det inte alls säkert att det har någon praktisk betydelse. Det kan mycket väl hända att utgången i målet skulle ha blivit densamma med tillämpning av ”rätt lag från svensk synpunkt sett. I så fall utgör lagvalet en formalitet som erkännandet av domen rimligen inte kan få stranda på. Och om villkoret begränsas till fall där lagvalet kan antas ha varit avgörande för utgången, blir det vid tillämpningen av regeln nödvändigt att gå in i materiell prövning av målet för att se vad resultatet skulle ha blivit om rätt lag hade anlitats. En sådan prövning kan vålla besvärliga problem och är inte väl förenlig med ett förfarande som går ut på att ta ställning till huruvida domen skall erkännas. Och framför allt är det svårt att förstå varför just sådana brister i den utländska domen som beror på lagvalet utan vidare skall medföra att domen vägras erkännande.

Snarare synes dessa fall böra behandlas på samma sätt som när utgången i

målet av andra skäl än lagvalet har blivit en annan än den skulle ha blivit i en rättegång i Sverige. Man kan exempelvis tänka på fall där den utländska domen visserligen formellt är grundad på rätt” lag men där reglerna i den lagen har tolkats eller tillämpats på ett felaktigt sätt eller där domen beror på en uppenbart oriktig bevisvärdering. Sådana brister är inte något tillräckligt skäl att vägra erkänna domen, såvida de inte vid en helhetsbedömning framstår som så allvarliga att det finns anledning till slutsatsen att erkännandet skulle strida mot svensk ordre att i public. Möjligheten tillräckligt kvalificerade fall åberopa ordre public står naturligtvis till buds också när skillnaden mellan det utländska och ett tänkt svenskt avgörande i 6 Jfr SOU 1968:40 s. saken kan återföras till valet av tillämplig lag. Mer torde inte behövas. Att vid 115. sidan av ordre public-förbehållet ställa krav på överensstämmelse med

Utredningens överväganden och förslag 139

svenska som ett självständigt villkor för erkännande synes lagvalsregler innebära en onödig och omotiverad komplikation av reglerna.

9.3.3 Hinder för erkännande

9.3.3.1 Vissa grova brister i det utländska förfarandet

Det torde vara en allmänt godtagen uppfattning i Sverige liksom på andra om håll att en utländsk dom som går svaranden emot bör vägras erkännande att bemöta käromälet i den svaranden inte har haft rimliga möjligheter I den mån det inte finns särskilda bestämmelser om utländska rättegången. ordre publicdetta brukar sådana fall anses gå in under det allmänna rättssäkerhetskrav - delvis av förbehållet. Då det här rör sig om elementära i internationella konventioner så grundläggande betydelse att de är inskrivna - bör de emellertid hellre få komma till uttryck i en

om mänskliga rättigheter7

bestämmelse än döljas under den ”hatt” som den allmänna specificerad ordre public-formeln utgör. En särskilt kritisk av den inledande processkriften punkt är delgivningen (stämningen) i målet, eftersom det normalt är på den vägen som svaranden

överhuvud får veta att talan har väckts och vad käromålet går ut på. Vanligt av utländska domar krävs att stämningen har är att det för erkännande delgetts i överensstämmelse med lagen i den stat där domen har meddelats.

En sådan regel synes dock onödig. Här liksom annars bör det undvikas att skall behöva kontrollera att den utländska domstolen svenska myndigheter har varit effektiv, har följt sin egen lag. Det väsentliga är att delgivningen dvs. att den har nått eller åtminstone varit ägnad att nå svaranden och att den har verkställts i tillräckligt till svaromål. I annat god tid för att ge möjlighet fall bör domen inte kunna erkännas. Villkoret kan emellertid begränsas till

fall där svaranden inte har gått i svaromål, vare sig muntligen vid förhandling 7 Se t. ex. art. 6:1 i den Har svaranden har fått eller skriftligen. gjort det, är det bevis nog för att han europeiska konventionen kännedom om rättegången, förutsatt att svaromålet har avgetts av svaranden angående skydd för de

mänskliga rättigheterna personligen eller genom ombud. I så fall behövs det inte någon särskild och de grundläggande kontroll av delgivningen av stämningen. friheterna (SÖ 1952:35). När det gäller den närmare utformningen av regeln, kan det sättas i fråga Jfr SOU 1974:88 s. måste krävas att svaranden faktiskt har fått 51-65. om det under alla omständigheter del av stämningen. Den vanligaste uppfattningen i utländsk rätt synes vara att 8 Från svensk rätt kan bara om ändamålsenliga åtgärder inte har som exempel nämnas domen bör vägras erkännande för att svaranden skulle få kännedom om saken, dvs. om den konventionsgrunvidtagits att dade regeln i 7 § lagen delgivningen har skett på ett sådant sätt, exempelvis genom kungörelse, (1973:943) om erkännanden inte ens har varit ägnad att nå svaranden? Även om skäl kan anföras för de av vissa utländska vara den som är bäst den ståndpunkten, synes den strängare meningen äktenskapsskillnader med svensk tradition i fall där frågan inte är konventionsmässigt och hemskillnader. förenlig Sålunda har HD i ett sådant fall intagit ståndpunkten att reglerad. 9NJA 1956 s. 337, erkännande måste om stämningen inte har delgetts svaranden 340-341. Se också 4 § vägras böra 5 lagen 0936:79) om personligen eller genom ombud.° I princip synes den uppfattningen erkännande och verkgodtas också i det nu aktuella sammanhanget. ställighet av dom som Det kan dock tänkas att svaranden på ett eller annat sätt har fått kännedom meddelats i Schweiz om den väckta talan, fastän stämningen inte har delgetts honom personligen samt SOU 1968:40 s. har skett 119-120. eller genom ombud. Ett praktiskt fall kan vara det att delgivningen

140 Utredningens överväganden och förslag

med någon som av domstolen har förordnats att vara ställföreträdare (god man) för svaranden i rättegången och att ställföreträdaren därefter har underrättar svaranden om saken. Det bör i så fall anses tillräckligt, förutsatt att svaranden har mottagit underrättelsen i tid. I stället för att anknyta till någon bestämd delgivningsform kan regeln därför lämpligen utformas så att det blir direkt avgörande att svaranden har fått kännedom om den väckta talan. Tillräckligt är givetvis att svaromål har avgetts av eller att delgivning har skett med svarandens laglige ställföreträdare om svaranden inte var behörig att själv föra sin talan. Ett exempel är att barnet som svarande har företrätts av sin vårdnadshavare eller förmyndare. Däremot bör ett svaromål som har avgetts av eller en delgivning som har skett med någon som utan svarandens vetskap har utsetts att föra hans talan i allmänhet inte godtas, om svaranden inte på grund av underårighet eller av liknande skäl var i behov av en ställföreträdare. Typfallet är det att faderskapstalan har förts mot en man som vistades på okänd ort elleri något annat land än processlandet och att det därför har stött på hinder eller svårigheter att delge honom stämningen personligen eller genom ombud. Utvägen att i sådana fall förordna en god man för svaranden används visserligen också i svensk rätt (med stöd av 20 kap. 2§ FB). En svensk faderskapsdom som har kommit till stånd efter ett sådant förfarande har emellertid små utsikter att bli erkänd utomlands, i vart fall om det föreskrivna samrådet mellan gode mannen och den part han företräder inte har kunnat ske. I alla händelser inger förfarandet så stora betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt att en utländsk faderskapsdom som har kommit till stånd på motsvarande sätt inte bör kunna erkännas såvida här, inte svaranden genom ställföreträdarens om saken och försorg har underrättats satts i tillfälle att själv föra sin talan. Den bestämmelse som föreslås (7 § 1) bör förstås så att det ankommer på svaranden att åberopa de omständigheter som påstås utgöra hinder för erkännande av domen. Sedan blir det kärandens sak att bevisa att svaranden på ett eller annat sätt, normalt genom personlig delgivning av stämningen, har fått kännedom om den väckta talan. Lyckas käranden med det blir det slutligen en bedömningsfråga, som får avgöras efter omständigheterna i varje särskilt fall, huruvida den tid som har stått till svarandens förfogande från det att han fick kännedom om saken skall anses ha varit tillräcklig för att gå i svaromål] Även om det inte finns något att invända mot det inledningsskede av den utländska rättegången som hittills har berörts, bör hinder för erkännande av domen anses föreligga om svarandens rättssäkerhet i något annat avseende grovt har åsidosatts under rättegången. Det är inte möjligt att räkna upp eller närmare specificera de brister i förfarandet som här kan komma i fråga. Det måste emellertid röra sig om förhållanden som strider mot grundläggande principer för ett rättsstatligt förfarande. Tänkbara exempel är att målet har avgjorts efter en förhandling till vilken svaranden inte var kallad, att svaranden inte har kunnat närvara vid förhandlingen därför att han vägrats tillstånd att resa in i landet i fråga eller, om förhandlingen har hållits på ett 1 Se vidare SOU 1968:40 språk som svaranden inte själv förstod, att han inte har haft bistånd av tolk. s. 120. Med tanke på sådana fall föreslår vi (likaledes i 7§ 1) att en utländsk

och förslag 141 Utredningens överväganden

faderskapsdom inte skall gälla i Sverige om svaranden inte har fått rimliga möjligheter att föra sin talan i rättegången.

9.3.3.2 Domskonflikter

Även om en utländsk övriga villkor för erkännande faderskapsdom uppfyller strider mot en annan i Sverige, bör erkännande vägras i vissa fall där domen om hinder för erkännande på denna dom som gäller här. En bestämmelse lagstiftningen i ämnet (3 § 1 NFL). Det är grund ingår i den internordiska därför naturligt att ta in en liknande regel i den nu aktuella lagen. Det kan antas bli sällsynt att konkurrerande rättegångar och motstridiga

visserligen

domar kommer till stånd och att båda domarna dessutom om faderskapet uppfyller övriga förutsättningar för giltighet i Sverige. Risken för att sådana fall skall inträffa blir dock väsentligt större än tidigare i och med att

möjligheterna att erkänna utländska faderskapsdomar vidgas till att omfatta från alla länder. En bestämmelse om domskonflikter är också domar motiverad av det skälet att de föreslagna reglerna inte bör få inkräkta på av de redan i NFL. För att förhindra det tillämpningen befintliga reglerna inte kan erkännas i måste man sörja för att en utomnordisk faderskapsdom fall där den strider mot en nordisk dom som skall gälla här enligt NFL. Den bestämmelse som föreslås (7 §2) innebär att den åberopade utländska faderskapsdomen skall vägras erkännande om den strider antingen mot en svensk dom eller mot en annan utländsk dom som gäller här, i sistnämnda fall domen är dock bara om den rättegång som har lett till den konkurrerande den först påbörjade. Till skillnad från 3 § 1 NFL, som genomgående bygger att domen i den först inledda rättegången har företräde framför på principen en dom i ett senare påbörjat förfarande? är tidsföljden mellan rättegångarna enligt den föreslagna bestämmelsen utan betydelse i det fall att den utländska domen strider mot en svensk dom. I detta fall får den utländska domen vika för den svenska även om den svenska rättegången har inletts senare än den

utländska. Denna skillnad NFL med en annan olikhet gentemot hänger samman mellan den föreslagna lagen och NFL, nämligen vad gäller litispendensver- Av 11 § i kan i Sverige av en pågående utländsk rättegång om faderskapet. följer att en sådan rättegång som huvudregel skall anses utgöra förslaget av en talan om faderskapet vid svensk domstol, om den hinder för prövning blivande utländska domen kan antas bli gällande här. Så långt stämmer i sak överens med motsvarande bestämmelse i NFL (4 § första regeln Den föreslagna 11 § innehåller emellertid också ett undantag från stycket). i NFL och som innebär att talan får regeln, som inte har någon motsvarighet skäl. Om en svensk domstol har begagnat prövas här om det finns särskilda inledda sig av denna möjlighet att ta upp saken här trots den tidigare utländska som meddelas i den svenska rättegången, synes den dom domen i den utländska rättegången rättegången också böra gälla här framför och denna dom följaktligen vägras erkännande.

9.3.3.3 Konflikter med en utomprocessuell faderskapsfastställelse

En utländsk faderskapsdom bör inte heller kunna erkännas om den strider 2 se pmp_ 1979/3015 S_ mot en fastställelse av faderskapet som har skett i annan form än genom dom 15, 21.

142 Utredningens överväganden och SOU l983z25 förslag

och som gäller i Sverige. Det viktigaste fallet är det att den konkurrerande fastställelsen har skett genom erkännande. För att hinder för erkännande av den utländska domen skall föreligga bör det dock förutsättas att den utomprocessuella fastställelsen har kommit till stånd innan rättegången inleddes. Har fastställelsen rum efter den ägt tidpunkten bör den inte få påverka erkännandet av domen, även om den har skett innan domen meddelades. Det finns i denna del inte anledning att göra någon skillnad beroende på om den utomprocessuella fastställelsen har skett i Sverige eller utomlands. En bestämmelse med här nämnda innehåll har tagits uppi lagförslaget (7 § 3). Den stämmer i sak helt överens med motsvarande regel i NFL (3 § 2)?

9.3.3.4 Indirekt litispendens

En utländsk bör vidare erkännande i vissa fall där faderskapsdom vägras faderskapsfrågan prövas i en annan rättegång (den konkurrerande rättegången) som ännu inte har lett till dom. En bestämmelse härom är nödvändig i vart fall när den konkurrerande rättegången äger rum i ett nordiskt land. Av reglerna i NFL följer nämligen att den blivande domen i den nordiska rättegången skall gälla i Sverige framför en utomnordisk dom, om den nordiska rättegången är den först påbörjade* Det bör därför undvikas att en utomnordisk dom som kan komma att stå i strid med den nordiska erkänns här i sådana fall. Bestämmelsen bör emellertid inte begränsas till denna speciella situation. Samma regel bör gälla när den konkurrerande rättegången pågår i ett land utanför Norden (ett annat land än det där den domen har åberopade meddelats). Det sakliga innehållet i den regel som föreslås (7 § 4) stämmer överens med motsvarande bestämmelse i NFL (3 § 3) såvitt fall där den angår konkurrerande rättegången äger rum utomlands, antingen i ett nordiskt eller i ett utomnordiskt land. I dessa fall bör hinder för erkännande av den åberopade domen anses föreligga under förutsättning dels att den konkurrerande rättegången är den först inledda, dels att den blivande domen i den rättegången kan antas komma att erkännas i Sverige. Däremot skiljer sig den föreslagna regeln från 3 § 3 NFL i fall där den konkurrerande rättegången pågår i Sverige. Det föreslås att en sådan rättegång alltid skall utgöra hinder för erkännande av den utländska domen, således även om den har påbörjats senare än den utländska rättegången. Liksom bestämmelsen om domskonflikter får denna ses som en regel konsekvens av att den föreslagna 11 § undantagsvis ger möjlighet att få talan prövad här trots en redan utländsk pågående rättegång om faderskapet. Normalt bör den utländska rättegången emellertid tillerkännas litispendensverkan i Sverige, och i så fall uppkommer inte den här berörda situationen.

3 Se prop. 1979/8025 s. 9.3.3.5 Ordre

public-förbehållet

15, 22. 48e 1§och3 § 1 NFL. Slutligen kan det tänkas att erkännande av en utländsk faderskapsdom bör Jfr prop. 1979/80:5 s. 22. vägras av hänsyn till svensk ordre public. I den föreslagna lagtexten har det

Utredningens överväganden och förslag 143

som förbehållet slagits ihop med motsvarande regel för andra situationer behandlas i lagen och uttryckts på det sätt som framgår av 14 §. Lika litet som i andra sammanhang är det möjligt eller önskvärt att i förväg närmare skall tillämpas. Givetvis finns det ange hur denna generalklausul ordre i fall som täcks av de mera inte anledning att åberopa public villkor för erkännande som tidigare har föreslagits. Särskilt specificerade då torde behovet av och utrymmet för processuell ordre public bli obetydligt. de flesta fall som skulle. kunna hänföras dit går in under bestämmelserna i 7 §

l-4. Däremot tar dessa bestämmelser inte direkt sikte på den materiella sidan av ordre public, dvs. möjligheten att vägra erkänna en utländsk dom av skäl som avser domens innehåll. Med utgångspunkt i de grundläggande värderingarna i svensk rätt synes den möjligheten kunna övervägas främst i fall där det står klart att domen inte stämmer överens med den biologiska sanningen eller där det åtminstone råder grundade tvivel om den saken. Det torde dock bara i enstaka undantagsfall böra komma i fråga att vägra erkännande av sådana skäl. Meningen är naturligtvis inte att den svenska myndighet som ställs inför frågan regelmässigt skall behöva ge sig in på en av den utländska domstolens bevisvärdering, rättstillämpning omprövning att den svenska myndigheten normalt har etc. Redan den omständigheten än den utländska domstolen att bedöma faderskapssämre förutsättningar manar till återhållsamhet. Om erkännande vägras kan saken frågan förutsatt att svensk domsrätt visserligen prövas på nytt i en svensk rättegång, föreligger och att det inte finns något annat hinder. Även vid en prövning i att få faderskapet utrett denna ordning torde de praktiska möjligheterna emellertid ofta vara begränsade, särskilt om händelseförloppet ligger långt tillbaka i tiden avsnitt Den utländska domens materiella (jämför 9.1). inte finns särskilda skäl riktighet synes därför inte böra sättas i fråga om det som talar för det. är att bedömningen inriktas på den åberopade domen och inte, Viktigt eller i vart fall inte primärt, på den lagstiftning som ligger till grund för domen. Även om faderskapsreglerna i den utländska lag som har tillämpats skulle innehålla eller otillfredsställande utifrån drag som ter sig främmande innebär inte att faderskapsdomar som svenska värderingar, det naturligtvis skulle vara felaktiga och inte meddelas med stöd av den lagen i allmänhet heller att domen i det enskilda fallet kan presumeras vara oriktig eller oacceptabel från svensk synpunkt. Antag t. ex. att den utländska lagen till skillnad från svensk rätt inte tillåter exceptio plurium. Den skillnaden saknar betydelse i vart fall om mannen/svaranden inte gör gällande att barnets mor Då den har haft samlag med någon annan man under konceptionstiden. utländska som sådan inte skall bli föremål för ”examen” häri lagstiftningen landet, är det uteslutet att gå till väga på så sätt att man på förhand gör upp en ter sig förenliga eller lista över länder vars regler om faderskapsfrågor oförenliga med svensk ordre public. Däremot bör innehållet i den lag som har tillämpats kunna beaktas, vid sidan av andra omständigheter, om det har eller kan antas ha påverkat exempelvis har velat framställa en utgången i målet. Om mannen/svaranden i den utländska den exceptio plurium rättegången men till följd av ett förbudi utländska få den invändningen prövad, kan det lagen inte har kunnat

144 Utredningens överväganden och förslag

förhållandet eventuellt spela en roll inom ramen för bedömningen av domens förenlighet med svensk ordre public. Ett annat tänkbart fall är det att en av mannen önskad blodundersökning inte har ägt rum därför att den utländska lagen inte gav möjlighet att tvinga fram en sådan undersökning. Betydelsen i detta sammanhang av här nämnda eller andra inskränkningar i tillåtligheten av olika bevismedel etc. skall dock inte överdrivas. Iden mån sådana restriktioner förekommer vid en egentlig faderskapstalan är deras verkan typiska knappast att främja felaktiga fastställelser, vare sig positiva eller Snarare verkar negativa. de i den riktningen att de utgör hinder för prövning av talan eller leder till att talan inte kan bifallas.5 Då avgöranden av dessa slag inte omfattas av den föreslagna lagstiftningen, finns det inte anledning att gå in på de ordre public-problem som skulle kunna uppkomma i sådana fall. En annan sak är också den mer eller mindre summariska

faderskapsprövning som kan förekomma vid talan om underhåll utan

fastställelse av faderskapet Inte heller domar

Ubetalningsfaderskap”). i

sådana mål omfattas av lagförslaget. Även om det inte har varit möjligt att systematiskt gå igenom alla tänkbara frågor, finns det sammanfattningsvis inte förmoda att ordre anledning public-klausulen skall behöva tas i anspråk i någon större utsträckning för att hindra erkännande av utländska faderskapsdomar i fall som går in under den föreslagna lagens regler.

9.4 Förfarandet

I den mån utländska domar erkänns i Sverige sker det i allmänhet utan att frågan behöver förfarande prövas i något särskilt och utan att det krävs något särskilt beslut om fastställelse av domen bedöms i de (exekvatur). Frågan olika sammanhang där den är av betydelse och av den myndighet som i varje särskilt fall kommer i beröring med den. Liksom i flertalet främmande länder (se avsnitt 7.3) bör det systemet tas till utgångspunkt också när det gäller utländska Huruvida faderskapsdomar. villkoren för erkännande är uppfyllda får alltså prövas i de sammanhang där frågan kommer upp. För domstolarnas del kan det bli fråga om att tillägga domen betydelse antingen positivt, dvs. som grund för olika rättsverkningar, eller negativt, dvs. som hinder för prövning av en ny talan om samma sak.° I praktiken torde spörsmål om erkännande av utländska faderskapsdomar dock väsentligt oftare aktualiseras i ärenden som av andra handläggs myndigheter än domstolar, t. ex. i folkbokföringsärenden eller vid socialnämndernas bedömning huruvida skall inledas här i faderskapsutredning landet. Såvitt prövningen sker i den ordning som här har skisserats behövs det inga särskilda regler om förfarandet. Emellertid kan man efter vår mening inte lämpligen stanna vid detta. En olägenhet är att det för parterna kan framstå som mer eller mindre 5 Se avsnitten 3.2.1 och ovisst om den utländska faderskapsdomen gäller här eller ej. Ett avgörande 3.3.1. som träffas av en svensk myndighet i ett visst sammanhang är inte bindande 6 Se vidare prop. utöver det aktuella målet eller ärendet. Det kan tänkas att olika myndigheter l979/80t5 s. 17-19. kommer till skilda resultat, t. ex. på så sätt att en socialnämnd finner att

överväganden och förslag 145 Utredningens

domen skall här och att det därför inte behövs någon svensk gälla faderskapsutredning men att en domstol sedermera vägrar godta domen som grund för ett anspråk på underhåll. För parterna måste det vara angeläget att kunna få ett auktoritativt besked en gång för alla huruvida domen erkänns eller ej. skulle det önskemålet kunna tillgodoses inom ramen för de Möjligen allmänna reglerna om fastställelsetalan i 13 kap. 2 § RB. Med hänsyn särskilt till intresset av en såvitt möjligt enhetlig rättstillämpning synes det dock vara av utländska domar att föredra att prövningen av yrkanden om fastställelse som omfattas av lagförslaget centraliseras till en instans. Den instansen bör lämpligen vara Svea hovrätt, som redan har liknande uppgifter enligt en rad andra författningar. att Vi föreslår därför (i 10 §) att parterna skall få rätt- men inte skyldighetvända sig till Svea hovrätt med en ansökan om prövning av domen. Denna rätt bör inte begränsas till den part vars talan i den utländska rättegången har bifallits.7 Den förlorande partens intresse av domens giltighet eller ickegiltighet i Sverige kan vara lika starkt och förtjänar samma skydd som den vinnandes. I linje med detta bör prövningen kunna avse såväl ett positivt som ett negativt formulerat yrkande, dvs. ett yrkande om fastställelse att domen gäller respektive att den inte gäller här. Dessutom föreslår vi att frågan om fastställelse av den utländska domen skall kunna hänskjutas till Svea hovrätt av den myndighet som i det konkreta fallet ställs inför spörsmålet om domens giltighet här i landet. Det förutsätts i dels att det rör sig om en annan myndighet än domstol, dels att myndigheten fråga anser det nödvändigt att begära hovrättens prövning av domen. Denna bestämmelse synes inte ha någon direkt motsvarighet i tidigare svenska av domar men har vissa förebilder i utländsk rätt. regler om erkännande Bakgrunden till och motiveringen för förslaget är följande. Prövningen av utländska faderskapsdomar kan i vissa fall antas bli av tämligen kvalificerad beskaffenhet. Även om strävan har varit att utforma villkoren för erkännande så enkelt och entydigt som möjligt, är det ofrånkomligt att reglerna ger ett utrymme för tolknings- och tillämpningsproblem. Exempelvis kan det ha sina svårigheter att avgöra om en part hade hemvist i den främmande staten - vilket enligt 6 § jämförd med 3 § år av betydelse för frågan huruvida den utländska domstolen skall anses ha varit - i fall inte med motsvarande behörig eller, där behörighet förelåg tillämpning av 3 §, om det annars fanns skälig anledning att talan prövades i den främmande staten. Detsamma gäller spörsmålet huruvida svaranden har haft rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska rättegången (7 § 1) eller huruvida erkännandet av domen skulle strida mot svensk ordre public (14 §). För att ta ställning till frågor av detta slag kan det krävas både möjligheter till utredning om faktiska förhållanden och en juridisk bedömning. Samtidigt är som förut har nämnts förhållandet det att frågorna till huvudsaklig del 7 En annan Sak ä, nu aktualiseras i ärenden som handläggs av pastorsåmbeten, socialnämnder, ogillande faderskapsdo-

försäkringskassor m. fl. myndigheter som oftast saknar omedelbar tillgång maåime “llfatlasnav

i

till juridisk Om varje sådan myndighet åâfâojilläegfâscåvgârmed

sakkunskap. tvingas göra sin egen bedömning även i svårare fall, torde riskerna för en osäker och splittrad HOVRZS fastställelsepröv_ bli stora. Det synes därför lämpligt att myndigheten får rätt ning. rättstillämpning

146 Utredningens och överväganden förslag

att vända sig till Svea hovrätt med begäran om prövning av domen, om ingen av parterna tar initiativet till det. Meningen är inte att denna utväg skall anlitas i enklare fall utan bara när saken framstår som så invecklad eller tvivelaktig att det enligt myndighetens egen bedömning är nödvändigt att hänskjuta den till hovrätten. En alternativ skulle väg att komma till rätta med de berörda svårigheterna vara genom att föreskriva att Svea hovrätts prövning i vissa fall är obligatorisk. Den utländska domen skulle då inte få åberopas i ett mål eller ärende inför svenska myndigheter förrän den efter ansökan av en part har fastställts av hovrätten. Tänkbara förebilder för en sådan regel finns i svensk rätt dels i 3 § lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption, dels i 3 kap. 9 § IÄL. Båda dessa bestämmelser innebär att ett utländskt statusavgörande - ett beslut om adoption respektive äktenskapsskillnad -i vissa fall inte gäller eller inte får tillämpas här i landet förrän det har prövats av en svensk myndighet, vars beslut såtillvida får konstitutiv verkan. Emellertid kan denna konstruktion inte utan vidare överföras till utländska faderskapsdomar. Den är ågnad att leda till svårigheter eller otillfredsställande konsekvenser särskilt när frågan om erkännande av en sådan dom uppkommer först efter en parts död. Vidare synes det vara i det närmaste ogörligt att på förhand skilja ut de fall där en fastställelse av domen bör vara obligatorisk. De kriterier som används i de nämnda bestämmelserna om utländska adoptioner och äktenskapsskillnader passar inte bra för utländska faderskapsdomar. Svårigheter av det slag som kan motivera ett krav på Svea hovrätts prövning av en sådan dom kan väntas uppkomma främst om målet på e_tt eller annat sätt hade anknytning till något annat land än det där domen har meddelats. Att generellt kräva fastställelse av domen i dessa fall torde emellertid vara onödigt långtgående, samtidigt som en sådan regel inte med säkerhet skulle täcka in alla fall där erkännandet av en faderskapsdom kan vara problematiskt. Den enklaste och smidigaste lösningen synes därför vara att den berörda myndigheten i varje särskilt fall själv får avgöra om en prövning av Svea hovrätt är nödvändig eller ej. I övrigt hänvisas till specialmotiveringen till 10 §.

9.5 av en utländsk

Litispendensverkan rättegång

Lagförslaget innehåller också regler om litispendensverkan här i landet av en pågående utländsk rättegång om faderskapet (11 §). Föreskrifter av detta slag är ett naturligt komplement till bestämmelser om erkännande av utländska domar och ingår regelmässigt i nyare lagstiftning härom? Som huvudregel föreslås att en utländsk rättegång om faderskapet skall ha litispendensverkan i Sverige på så sätt att en ny talan om faderskapet som väcks här i landet skall avvisas eller förklaras vilande i väntan 3 Se Pålsson i TfR 1967 på s. 537-586 och SOU lagakraftvunnen dom i den utländska rättegången. Bestämmelsen har 1968:40 s. 123-126. närmast utformats efter mönster från 4 § första stycket NFL, som gäller när den först inledda 9 Se prop. 1979/80:5 s. rättegången äger rum i ett nordiskt land.9 En skillnad 23. Jfr prop. 1976/77:l28 gentemot den regeln är dock att det som villkor för litispendensverkan s 66-67. föreskrivs att den blivande domen i den utländska kan antas bli rättegången

Utredningens överväganden och förslag 147

Det villkoret är nödvändigt eftersom erkännandet av en giltig här i landet. utomnordisk dom är knutet till vissa förutsättningar (6 och 7 §§ i lagförslaget). Till skillnad från motsvarande regel i NFL öppnar den föreslagna bestämmelsen vidare möjlighet att undantagsvis få den i Sverige väckta talan prövad utan hinder av den pågående utländska rättegången. Det undantaget hänger samman med att litispendensregeln skall ha generell tillämpning länder utanför Norden. Det kunde leda för långt om varje gentemot faderskapsrättegång som pågår i ett utomnordiskt land och som kan antas resultera i en här giltig dom obligatoriskt skulle få till verkan att hindra av den talan som har väckts vid svensk domstol. I alla händelser är prövning det svårt att överblicka konsekvenserna av en så vittgående regel. Behov av en ”säkerhetsventif” kan finnas bl. a. i fall där det finns en påtaglig risk att det utländska förfarandet kommer att dra långt ut på tiden. I tidigare svensk har samma bedömning kommit till uttryck i den regel om lagstiftning av en utländsk rättegång i äktenskapsmål som finns i 3 litispendensverkan Den bestämmelsen ger svenska domstolar en kap. 11 § första stycket IÄL. diskretionär att förordna om vilandeförklaring av det här befogenhet anhängiggjorda målet* Det är dock inte nödvändigt att gå lika långt i uppmjukning av som har skett där. I klarhetens intresse bör man hellre litispendensregeln hålla fast vid att den utländska rättegången som huvudregel skall tillerkännas litispendensverkan om den blivande domen kan antas bli gällande här. Även om det inte är möjligt att i förväg precisera de fall där undantag får göras, bör det i lagtexten markeras att det i dessa fall är fråga om en awikelse från det normala. Det kan lämpligen ske genom ett krav på särskilda skäl för att talan skall få prövas här trots den pågående utländska rättegången. En särskild litispendensregel, som är strängare än den här föreslagna, hänvisas till specialmotiveringen till gälleri förhållande till Schweiz. Härom 1 se pmp_ 1973:158 s_ 11 §. 116-117.

IV i annan form

Faderskapsfastställelser

än dom genom

-

en

10 Internrättsliga regler komparativ

Översikt

10.1 Faderskapserkännanden

10.1.1 Allmänt

svensk till ett barn som saknar en legalt Enligt lag kan faderskapet far fastställas genom att en man i viss ordning erkänner presumerad faderskapet (1 kap. 3 och 4 §§ FB). Motsvarande form för faderskapsfastställelse förekommer allmänt bl. a. i nordisk, kontinentaleuropeisk och latinamerikansk rätt l många av dessa rättsordningar, främst inom den romanska rättsfamiljen, har erkännande ursprungligen varit och är i några av dem fortfarande det enda sättet att grunda ett rättsförhållande mellan ett barn som är fött utom äktenskap och dess far (systéme de reconnaissance, Anerkennungssystem). I praktiken är det numera också på andra håll, exempelvis i Sverige, långt vanligare att faderskapet fastställs på detta sätt än

att det sker genom dom. Utmärkande för ett faderskapserkännande i här avsedd mening är att det har karaktär av bindande med konstitutiv verkan. Förutsatt att rättshandling föreskrivna formkrav och övriga villkor är uppfyllda är erkännandet i princip jämställt med en fastställelse av faderskapet genom dom och gäller alltså oavsett om det stämmer överens med den biologiska sanningen eller ej. En annan sak är att erkännandet i vissa fall kan förklaras ogiltigt genom dom, i synnerhet på den grunden att det är materiellt oriktigt (se avsnitt 10.1.4). I en del länder saknas dock om faderskapserkännanden i här regler Ett erkännande av faderskapet betraktas som ett mer eller angivna mening. men har inte någon konstitutiv verkan. På mindre tungt vägande bevisfaktum denna ståndpunkt, som f. ö. har intagits också i äldre svensk rätt (före 1917 står särskilt rättsordårs lagstiftning), engelsk rätt och en rad besläktade ningar, bl. a. i flertalet delstater i USA? Det närmaste engelsk rätt kommer 1 För komparativa överär att anteckning om faderskapet får sikter se Krause s. 28-34 ett regelrätt faderskapserkännande och Senaeve i La réforgöras i födelseregistret på gemensam begäran av barnets mor och den man me s. 17-20. som erkänner faderskapet eller under vissa omständigheter på begäran av of 2 Krause s. 29, 33. modern ensam? En sådan anteckning ger upphov till en ”presumption är inte conclusive. Dess kan 3 Births and Deaths Refact för faderskapet men riktighet motbevisas utan särskilda och utan att särskild talan om gistration Act 1953, sec. inskränkningar 10. Se Cretney, Principsaken behöver eller ens kan föras. Principiellt går det en klar skiljelinje les of Family Law (3rd mellan detta system och det som förekommer exempelvis i svensk rätt, även ed. London 1979) s. inte nödvändigtvis behöver bli så olika. 573-574. om de praktiska resultaten

150 Internrättsliga regler - en komparativ översikt

Det bör tilläggas att en utveckling i riktning mot att införa formliga

faderskapserkännanden är på väg i vissa länder inom common law-kretsen. Av intresse är särskilt att den i ett antal delstater i USA antagna Uniform

bestämmelser om erkännande Parentage Act innehåller som en självständig form för faderskapsfastställelse.4

En annan grupp av rättsordningar där ett faderskapserkännande med

konstitutiv verkan i princip är okänt är de islamska.5 Utgångspunkten är där

att faderskapet till. ett barn som saknar legitim härstamning, dvs. vars

föräldrar inte är gifta med varandra, överhuvud inte kan fastställas, vare sig genom erkännande eller på något annat sätt. I praktiken spelar faderskaps-

erkännanden ändå en roll som bevismedel, delvis synbarligen i så hög grad att erkännandets funktion i verkligheten närmar fastställelse av sig en formlig faderskapet. Det skulle föra för långt att gå in på de egenheter i islamsk rätt

som har banat väg för denna utveckling.

En meningsfull diskussion om giltigheten av faderskapserkännanden kan

4 UPA 1973, sec. 4 (a) föras bara såvitt angår erkännanden med konstitutiv dvs. som verkan, (4) och (5). innebär en fastställelse av faderskapet. Den fortsatta framställningen 5 Se Kohler, särskilt s. begränsas därför till erkännanden av detta slag.

54-160.

5 För uttryckliga regler 10.1.2 Materiella hinder och villkor för erkännande

av denna innebörd se t. ex. FRANKRIKE: Ett giltigt faderskapserkännande kan i allmänhet inte avges så länge en annan CC art. 338, jfr La filiaman på grund av äktenskap med barnets mor lagligen presumeras vara far till tion s. 161-162, VÄSTbarnet. Presumtionen TYSKLAND: BGB måste först brytas genom dom. Ett undantag från den

§ 1600 b st. 3, ÖSTER- principen är de regler bl. a. i svensk rätt som innebär att presumtionen under

RIKE: ABGB § 164 st. vissa förutsättningar kan hävas genom att en utomstående man erkänner

1 nr 1 d, ÖSTTYSK- faderskapet (avsnitt

3.2.3). LAND: FGB §58. An- Hinder för ett giltigt erkännande norlunda i NORGE: föreligger vidare om det redan genom dom eller erkännande har fastställts att en annan man är barnets far. Har den BL §7 jfrd med §4. tidigare fastställelsen skett genom erkännande, kan ett nytt erkännande i 7 Se Meulders-Klein i regel inte få verkan förrän det tidigare erkännandet har förklarats La réforme s. 237-254, ogiltigt Senaeve i La réforme i genom dom.° s. 25-29, Zweigert-Kötz En inskränkning som allmänt har förekommit i länder med franskrättslig s. 152, 157-159. tradition och som fortfarande finns kvar i en del av dessa länder är att 8 FRANKRIKE: CC erkännande inte får ske om barnet är avlat i äktenskapsbrott eller i förbjudna art. 334-8 och 334-10, led.7 I modern lagstiftning finns det dock en strävan att avskaffa dessa regler jfr art. 161 och 162, se eller att åtminstone minska deras räckvidd. Exempelvis La filiation s. 143-149. lägger fransk och ITALIEN: CC art. italiensk rätt inte längre några hinder i vägen för erkännande av barn som är

250-251. avlade i äktenskapsbrott. Förbudet är i följd därav begränsat till vissa fall av 5 9T. ex. ÖSTTYSK- nära släktskap mellan föräldrarna?

LAND: FGB §55 st. 1. Enligt svensk lag kan erkännande av faderskapet ske redan före barnets Likaså FINLAND: 15 § födelse (1 kap. 4 § andra stycket FB). De flesta utländska lagar intar samma 3 st. FL. ståndpunkt, men vissa lagar utesluter denna möjlighet, väl med hänsyn till de .

IT. ex. FRANKRIKE: risker för misstag som kan finnas? Någon tidsfrist brukar inte föreskrivas för La filiation s. 165-166, erkännandet, vilket därför i princip kan komma till stånd även sedan barnet ITALIEN: CC art. 255,

har nått vuxen ålder. Åtskilliga

POLEN: FamL art. 76, lagar tillåter att faderskapet fastställs genom erkännande t. o. m. efter det att barnet har avlidit, särskilt om det finns PORTUGAL: CC art. 1856, UNGERN: FamL avkomlingar efter barnetà Denna möjlighet torde dock inte stå till buds § 37 st. 4. enligt svensk rätt. I stället synes faderskapsfrågan kunna prövas pre judiciellt

Internrättsliga regler - en komparativ översikt 151

om den får betydelse i en arvstvist efter barnets död?

Som villkor för ett giltigt faderskapserkännande krävs det regelmässigt att

den man som lämnar erkännandet har ett visst mått av rättslig handlingsför-

närmare angivna. Det synes inte vara måga. I svensk lag är dessa krav inte men nödvändigt att mannen har nått myndig ålder vid tiden för erkännandet,

det förutsätts att han har den mognad som är erforderlig för att kunna avge en

sådan förklaring? Svensk lag innehåller inte heller något direkt krav på

av förmyndare eller vårdnadshavare i fall där erkännandet medverkan 2 Se Walin s. 35 med

lämnas av en underårig man. Många utländska lagar är på dessa punkter mer hänvisningar.

uttryckliga och preciserade än svensk rätt. Mycket vanligt är sålunda att det 3 Walin s. 35.

anges en bestämd minimiålder, t. ex. 15, 16 eller 18 år, för att en man skall 4T. ex. ITALIEN: CC

anses kapabel att lämna ett faderskapserkännandef* I den mån faderskapet

art. 250 sl. 5 (16 år), kan erkännas av en man som är underårig eller vars rättsliga handlingsför- JUGOSLAVIEN: Ci-

brukar det vidare krävas samtycke av hans goj-Firsching s. 45 (15 måga av andra skäl är begränsad, eller 16 år i olika delre-

laglige ställföreträdare, ibland också av en förmynderskapsmyndighet.5

i allmänhet publiker), PORTUGAL: Ett faderskapserkännande betraktas som en högstpersonlig CC art. 1850 (18 år). l som inte kan företas genom ställföreträdare och oftast inte rättshandling, vissa länder krävs dess-

heller genom ombud. Om fadern inte själv har den rättsliga handlingsför- utom en viss åldersskill-

eventuellt med samtycke av nad - tillräcklig för att måga som krävs för att avge ett erkännande, faderskapet skall vara förmyndaren eller annan ställföreträdare, blir följden därför att denna form biologiskt möjligt - melför inte kan användas. Det förekommer dock faderskapsfastställelse lan mannen och barnet. tillåter i fall där fadern Så t. ex. UNGERN: undantag. Exempelvis västtysk lag att ett erkännande saknar rättslig handlingsförmåga för hans räkning lämnas av hans laglige FamL § 37 st. 2 (ålders-

tillstånd? skillnad av 16 år). ställföreträdare med förmynderskapsdomstolens

En annan konsekvens av faderskapserkännandets ”högstpersonliga” 5T. ex. POLEN: FamL

inte kan komma till stånd efter faderns död. Inte art. 74, SCHWEIZ: natur är att ett erkännande ZGB art. 260 st. 2, Det förekommer i vissa länder att heller denna regel är dock undantagslös. UNGERN: FamL § 37

ett erkännande kan avges av barnets farfar, om fadern själv är avliden.7 st. 3, ÖSTERRIKE:

En viktig fråga är om ett faderskapserkännande behöver godkännas och i ABGB § 163 c st. 3.

från fall så fall av vem. Vissa lagar innehåller inga sådana krav alls, bortsett 58GB § 1600 d st. 1.

där erkännandet avser ett barn som har nått myndig ålder. Erkännandet 7T. ex. GREKLAND: rättshandling, som kommer till stånd utgör en av mannen ensidigt företagen civillagboken art. 1532, utan några godkännanden och vars överensstämmelse med den biologiska jfr art. 1534.

inte prövas av någon myndighet, såvida det inte angrips med 3 T. ex. FRANKRIKE: sanningen vid domstol. Denna intas efter mönster från Huet-Weiller i La réforogiltighetstalan ståndpunkt me s. 66, PORTUGAL: fransk rätt av en rad (dock inte alla) lagar inom den romanska rättskretsen CC art. 1849-1858,

men också t. ex. i schweizisk lag.8 Det bör dock påpekas att dessa lagar som

RUMÄNIEN: FamL motvikt innehåller föra generösa regler om rätt för de berörda att i efterhand art. 57, SCHWEIZ:

talan om erkännandets ogiltighet (se avsnitt 10.1.4.3). ZGB art. 260.

bestämmelser som innebär att vissa I de flesta lagar finns det emellertid 91 kap. 4§ 1 st. FB, jr:

godkännanden eller samtycken är nödvändiga för att ett giltigt faderskaps- Walin s. 35. Likaså t. ex.

skall komma är till en början att det krävs NEDERLÄNDERNA: erkännande till stånd. Vanligt avser ett vuxet barn. I svensk BW art. 224 st. 1 e, godkännande av barnet självt om erkännandet POLEN: FamL art. 77 § lagar är det kravet begränsat till fall där lag liksom enligt en del utländska 3, PORTUGAL: CC

barnet har nått myndig ålder? I vissa andra lagar är motsvarande åldersgräns art. 1857.

lägre, t. ex. 14 år enligt västtysk lag och 16 år enligt italiensk lag.1 .I ITALIEN: cc art. 250 I normalfallet, där erkännandet avser ett underårigt barn, skall enligt st. 2, VÄSTIYSKi stället lämnas, förutom av socialnämnden, av LAND: BGB § 1600 d svensk lag godkännande

barnets mor eller av en särskilt förordnad förmyndare för barnet (1 kap. 4 § st. 2.

152 Internrättsliga regler - en komparativ översikt

första stycket FB). Bestämmelser som innebär ett krav på moderns medverkan i en eller annan form återfinns också i talrika utländska lagar, särskilt i nordisk och östeuropeisk rätt men också t. ex. i italiensk och

nederländsk rätt? Kravet går dock inte alltid ut på ett formligt godkännande

av erkännandet. En del regler föreskriver i stället att modern skall höras med

av erkännandet anledning eller att hon skall lämna uppgift om faderskapet

till en myndighet eller att hon och mannen gemensamt skall avge en

förklaring om faderskapet inför en myndighet? Ännu en variant är

bestämmelser av innehåll att ett avgivet erkännande träder i kraft först sedan

modern har underrättats om det och en viss tid därefter har förflutit utan att

hon har rest någon invändning?

Enligt västtysk lag behövs det däremot inte något godkännande eller annan direkt medverkan av modern. I stället skall erkännandet godkännas dels av barnet självt i vissa fall, dels av dess laglige ställföreträdare, som i

faderskapsfrågor i regel är en barnavärdsmyndighet (Jugendamt).5 I övrigt

finns det varierande bestämmelser som innebär att en förmyndare för barnet

i vissa fall kan eller skall medverka i stället för modern. Enligt östtysk lag skall erkännandet i fall där det finns en särskilt förordnad förmyndare ZT. ex. ITALIEN: CC godkännas såväl av förmyndaren som av modernF art. 250 st. 3, jfr st. 4, Det förekommer också mera speciella krav på godkännande av erkännan- JUGOSLAVIEN: Cis. 45, NE- det i vissa situationer. goj-Firsching Ett exempel är att s. k. tredjemanserkännanden enligt DERLÄNDERNA: BW svensk lag och andra rättsordningar som tillåter sådana erkännanden måste art. 224 st. 1 d, POLEN: godkännas av mannen i äktenskapet såsom barnets legalt presumerade FamL art. 77, UNGfar. ERN: FamL §37 st. 4. Enligt svensk lag skall erkännandet slutligen av socialnämn- 3 T. ex. FINLAND: godkännas 18 § FL, NORGE: den, om barnet är underårigt. Det godkännandet får lämnas bara om det kan

BL § 4 st. 3, TJECKO- antas att mannen i fråga är far till barnet och förutsätter således en viss

SLOVAKIEN: FamL kontroll av erkännandets riktighet.7 Regler av detta slag är sällsynta i § 52. utomnordisk rätt. Det är visserligen normalt att ett faderskapserkännande 4 Se den amerikanska skall ske inför en myndighet, men myndighetens medverkan är i huvudsak UPA 1973, sec. 4 (a) registrerande och utgör i regel ett rent formkrav. Myndigheten har sålunda i (5). En i sak liknande allmänhet konstruktion finns i ös- varken rätt eller skyldighet att ge sig in i någon sakprövning av de

terrikisk rätt, se ABGB avgivna förklaringarnas överensstämmelse med sanningen. i § 163 cst. 2 och § 164 De krav på godkännande av eller samtycke till ett faderskapserkännande st. 1 nr 2. som ställs i olika rättsordningar fyller delvis funktionen att hindra biologiskt 5 BGB §§ 1600 c och oriktiga fastställelser. Någon fullständig garanti mot sådana fastställelser går 1600 d st. 2, jfr §§ 1706 det naturligtvis inte att skapa ens genom att som i svensk lag kräva att och 1709. erkännandet skall godkännas både av barnets mor och av en myndighet. Det ÖFGB §55 st. 1, jfr synes dock troligt att det finns ett visst samband mellan innehållet i dessa §57. regler och frekvensen av biologiskt oriktiga erkännanden. Det gäller främst 71 kap. 4§ 1 st. FB. Se vid jämförelse med länder där erkännandet har karaktär av ensidig prop. 1969:124 s. 83-84, rättshandling och inte behöver godkännas av någon. Exempelvis uppges det i 103, prop. 1975/76:170 Frankrike vara vanligt att medvetet falska faderskapserkännanden s. 139-140, Saldeen s. (recon- 42-44. naissances de complaisance) kommer till stånd, i synnerhet i samband med

då mannens erkännande medför 3 Se Dölle s. 472-473, äktenskap legitimation av barnets I viss 520, Huet-Weiller i La utsträckning kan erkännandet då sägas fungera som en förtäckt och

réforme s. 66. förenklad adoption.

Internrättsliga regler - en komparativ översikt 153

10.1.3 Formkrav

liksom de godkännanden Enligt svensk lag skall ett faderskapserkännande form? skall dessutom vara som krävs ske i skriftlig Själva erkännandet

bevittnat i viss ordning. Som förut har nämnts krävs också socialnämndens

medverkan utom när erkännandet avser ett barn som har nått myndig

ålder.

en formbun- Också i utländsk rätt är faderskapserkännandet regelmässigt

länder sker erkännandet normalt den rättshandling. I kontinentaleuropeiska

i notariell form eller under medverkan av en myndighet, oftast en antingen civilstånds- eller en barnavårdsmyndighet, en domstol eller, i fall där

företas utanför landets en diplomatisk eller rättshandlingen gränser, konsulär I enskildheter har reglerna ett mycket varierande 91 kap.2§2st.och4§

tjänsteman*

1 st. FB. Se Saldeen s. innehåll, men det finns knappast anledning att gå närmare in på dem här. 40-42, Walin s. 36-37. Väsentligt är att erkännandet, oavsett om det avges muntligen eller i skriftlig

av eller inför en 1T. ex. FRANKRIKE: form, finns dokumenterat i en handling som upprättas CC art. 335, GREKmyndighet eller en notariatsperson och som registreras där. Det gäller f. ö. LAND: civillagboken även när erkännandet avser ett myndigt barn. art. 1533, ITALIEN:

att liknande formkrav i allmänhet gäller för de Det bör tilläggas CC art. 254, POLEN:

etc. som behövs för att erkännandet skall bli giltigt. I vissa FamL art. 78-79, PORgodkännanden TUGAL: CC art. 1853, som innebär att hela förfarandet, länders lagar finns det vidare bestämmelser inom en jfr art. 1865, RUMÄNIinklusive de godkännanden som skall lämnas, måste vara fullbordat EN: FamL art. 57, föreskriver bestämd tid från det att själva erkännandet avgavs. Exempelvis SCHWEIZ: ZGB art.

samtycken från barnet och dess laglige 260 st. 3, TJECKOSLOvästtysk lag att erforderliga skall föreligga VAKIEN: FamL §52 ställföreträdare samt från mannens laglige ställföreträdare st. 2, UNGERN: FamL inom sex månader från av den handling som innehåller upprättandet §37 st. 5, VÄSTTYSKmannens erkännande? Mannen är under denna tid bunden av erkännandet, BGB § 1600 e, LAND:

men frågan kan alltså inte hållas öppen hur länge som helst. ZPO § 641 c, ÖSTER-

dock komma till stånd utan RIKE: ABGB § 163 c, I vissa fall kan ett faderskapserkännande ÖSTTYSKLAND: FGB medverkan av någon myndighet. Sålunda synes formkraven i några delstater §55 st. 3, §57. i USA till att erkännandet skall ske skriftligen med vara begränsade 2 BGB§1600 e st. 3. Se

bevittning.3 Vidare är det enligt många kontinentaleuropeiska lagar möjligt

också POLEN: FamL Formkravet beror att lämna ett faderskapserkännande genom testamente? art. 78 § 2 (erforderliga

I den mån ett testamente kan då på vad som gäller i fråga om testamente. samtycken kan avges

utan myndighets medverkan kommer det också att gälla ett i sådan före, samtidigt med eller upprättas av inom tre månader efter form avgivet faderskapserkännande. Det kan påpekas att en återkallelse

erkännandet). testamentet enligt uttryckliga bestämmelser i en rad lagar inte berör 3 Krause s. 29. erkännandet? Slutligen förekommer det på sina håll att ett faderskapserkännande anses 4 Så t. ex. i grekisk, ita-

kunna komma eller att ett visst liensk, portugisisk, rutill stånd genom konkludenta handlingar mänsk och schweizisk handlande betraktas som jämställt med ett formligt faderskapserkännande. rätt. Se hänvisningarna Regler av detta slag är svåra att klassificera, då de ligger nära bestämmelser i not 1 ovan.

För här aktuella ändamål synes det om legala faderskapspresumtioner. 5 T. ex. ITALIEN: CC

lämpligast att hänföra dem till en särskild kategori av utomprocessuella art. 256, PORTUGAL:

i annan form än genom erkännande. Sådana CC art. 1858, RUMÄfaderskapsfastställelser fastställelser behandlas i avsnitt 10.2 nedan. NIEN: FamL art. 57.

154 Internrättsliga regler - en komparativ Översikt

Ogiltighetsfrågor

10.1 .4.I Fall där villkoren

för giltighet inte är uppfyllda

Ett faderskapserkännande kan av flera olika skäl vara ogiltigt eller förklaras

ogiltigt genom dom. I en första grupp av fall består ogiltighetsanledningen helt enkelt i att de förut berörda materiella eller formella villkoren för erkännandets inte är uppfyllda. Att erkännandet giltighet är ogiltigt är i dessa fall bara ett annat sätt att uttrycka samma sak. När det t. ex. för ett giltigt

erkännande krävs att barnets mor lämnar sitt godkännande, är det klart att

erkännandet är ogiltigt om det inte föreligger ett sådant godkännande. Att märka är dock att vissa brister kan botas i efterhand, t. ex. genom att ett

godkännande som fattas avges någon tid senare, och att giltighetsfrågan

såtillvida kan hållas svävande under en viss tid. Vidare förekommer det

någon gång regler av innebörd att en brist som ursprungligen skulle ha medfört erkännandets ogiltighet inte längre får åberopas efter förloppet av en bestämd tid.°

Bortsett från sådana förbehåll kan ogiltigheten i här aktuella fall åberopas utan begränsningar och utan att särskild talan om saken behöver föras. Det

utesluter inte att en ogiltighetstalan kan komma i fråga om det är ovisst huruvida villkoren för erkännandets giltighet är uppfyllda. Det blir i så fall

fråga om en fastställelsetalan.

10.1 .4.2 Allmänna civilrättsliga ogiltighetsgrunder

Ett faderskapserkännande kan vidare vara ogiltigt enligt allmänna civilrätts- 6 Se t. ex. västtyska liga regler om rättshandlingars ogiltighet på grund av ”viljefel”. Hit hör t. ex.

BGB § 1600 f: erkännan- fall där det som grund för erkännandets ogiltighet åberopas att mannen i följd det är “unwirksam på av sin sinnesbeskaffenhet var ur stånd att företa rättshandlingen eller att han grund av vissa angivna handlade under tvång eller villfarelse när han lämnade erkännandet. brister. men ogiltigheten I svensk kan inte längre åberopas lag saknas uttryckliga regler om tillämpningen av sådana sedan fem år har förflu- ogiltighetsgrunder på faderskapserkännanden. Att ett erkännande kan vara tit från registreringen ogiltigt av här berörda skäl följer emellertid av allmänna rättsgrundsatser och av erkännandet i den har stöd i domst0lspraxis.7 Särskild ogiltighetstalan kan föras i dessa fall, men tyska folkbokföringen. frågan kan sannolikt också prövas prejudiciellt. 7 Se Walin s. 37-38. Utländska lagar innehåller mycket ofta särskilda bestämmelser om 3T. ex. ITALIEN: CC erkännandets ogiltighet på grund av tvång, förledande, misstag etc.8 art. 265-267, NEDERkommer dessa ogiltighetsanledningar LÄNDERNA: BW art. Härigenom att preciseras och begränsas. Ett så gott som genomgående i 225 st. 1, jfr art. 226 st. drag synes vara att ogiltigheten 1, POLEN: FamL art. hithörande fall får åberopas först sedan erkännandet efter särskild talan har

80, jfr art. 82, PORTU- förklarats dom ogiltigt genom och att frågan således inte får prövas GAL: CC art. 1860, Talerätten prejudiciellt. är i regel begränsad till den man som har lämnat ÖSTERRIKE: ABGB erkännandet. I vissa fall kan talan också föras av mannens rättsinnehavare § 164 a. 9 om han själv är avliden. Talan förs mot barnet (eventuellt dess arvingar) eller Enligt nederländsk rätt modern eller båda. Vidare brukar det föreskrivas att talan inte får väckas uppgår fristen till sex efter utgången av en viss tidsfrist, oftast sex månader eller ett år från det att månader, enligt övriga i not 8 nämnda länders tvånget upphörde eller mannen fick kännedom om de omständigheter

lagar till ett år. villfarelsen avsåg etc.9

Internrättsliga regler - en komparativ översikt 155

10.1 .4.3 av oriktiga erkännanden

Ogiltigförklaring biologiskt

Den vanligaste och viktigaste grunden för ogiltigförklaring av ett faderskaps-

erkännande är att erkännandet inte stämmer överens med den biologiska

förklaras sakna verkan om sanningen. Enligt svensk lag skall ett erkännande

det bevisas att den som har lämnat det inte är far till barnet (1 kap. 4 § tredje

Liknande finns genomgående i utländska lagar som stycket FB). regler

tillmäter erkännandet konstitutiv verkan.

är också att erkännandets inte kan prövas 1 Genomgående giltighet Enligt några lagar är det dock möjligt, gene-

pre judiciellt utan bara efter särskild talan om ogiltigförklaring vidQdomstoL

rellt eller i vissa fall, att kännetecknet för ett konstitutivt Detta drag är i själva verket det viktigaste föra talan vid domstol erkännande. riktighet kan prövas prejudiciellt i de olika Ty om erkännandets om positiv fastställelse sammanhang där faderskapsfrågan är av betydelse - som fallet är t. ex. enligt av en annan mans fader-

engelsk rätt? - är det inte längre meningsfullt att säga att erkännandet innebär skap utan att erkännan-

vars verkan det först behöver förklaen fastställelse av faderskapet. Det rör sig då om ett erkännande ras ogiltigt genom särär begränsad till att utgöra ett bevisdatum. skild dom. I stället för-

av biologiskt oriktiga erkännanden som De regler om ogiltigförklaring lorar erkännandet sin finns i utländska och detaljrika vid jämförelse med de verkan som följd av att lagar är ofta utförliga bestämmelserna i svensk rätt. Till väsentlig del en sådan talan bifalles. påfallande knapphändiga i Se USA: UPA 1973, handlar dessa regler om olika processförutsättningar eller processhinder, sec. 4 (b), ÖSTERRIoch frister för väckande av talan. synnerhet frågor om talerätt KE: ABGB § 164 c st.

Talerätten är oftast begränsad till en snävare krets av personer. Enligt 1 nr 3.

svensk rätt, som saknar skrivna regler om frågan, torde talan kunna väckas 2 Jfr avsnitt 10§ 1.1. (eller i vissa fall möjligen av dels av den man som har lämnat erkännandet 3 Se Walin s. 38. Jfr mot barnet eller dess arvingar, dels av barnet mot mannen hans arvingar) lagrådets yttrande i

eller hans arvingar? Enligt många utländska lagar kan talan väckas, förutom prop. 1982/83:8 s. 19-20.

av mannen och barnet eller i vissa fall deras rättsinnehavare, av barnets morf 4T. ex. POLEN: FamL Vidare förekommer det i flera länder bestämmelser om talerätt för en art. 80-82, jfr art. 77,

(Staatsanwalt etc.), som vid utövningen av den rätten TJECKOSLOVAKIEN:

offentlig myndighet har att särskilt beakta barnets FamL §61, VÄSThandlar i eget namn men som vanligen TYSKLAND: BGB intressen* §1600g, jfr § 1600 1, I vissa länder, t. ex. i Frankrike, Portugal och Schweiz, saknas dock detta ÖSTTYSKLAND: FGB

av erkännandet kan väckas slags begränsningar. Talan om ogiltigförklaring § 59 st. 1.

av var och en som har ett rättsligt intresse (av ideell eller ekonomisk natur) i 5 T. ex. NEDERLÄN-

saken.° Kretsen av taleberättigade blir då tämligen vidsträckt och samtidigt DERNA: BW art. 225

omfattar den enligt rådande uppfattning i st. 2 d, POLEN: FamL något obestämd. Exempelvis medlemmarna av art. 86, TJECKOSLOfransk rätt, förutom den man som har avgett erkännandet, VAKIEN: FamL § 62, samt arvingar och testamentstagare efter honom, hans familj, gåvotagare UNGERN: FamL § 43

barnet eller dess avkomlingar, modern, den man som påstår sig själv vara st. 3 och 6, ÖSTERRI-

KE: ABGB § 164 c. barnets verklige far och vill erkänna barnet samt under vissa omständigheter

en offentlig myndighet (le ministere public).7 6 FRANKRIKE: CC

Talerättens omfattning har ett visst samband med de krav som ställs för att art. 339, jfr art. 311-8,

att talan om ITALIEN: CC art. 263, ett giltigt erkännande skall komma till stånd. Regler av innebörd PORTUGAL: CC art. får väckas av var och en som har intresse i saken ogiltigförklaring 1859, 1862, RUMÄNIförekommer huvudsakligen i länder där erkännandet har karaktär av ensidig EN: FamL art. 58,

och alltså kan ske utan samtycke av modern, barnet eller någon SCHWEIZ: ZGB art. rättshandling annan. De olika intressenterna får i stället komma till tals i efterhand genom 260 a, USA: UPA 1973,

sec. 6 (b). att angripa erkännandet vid domstol. 7 La filiation s. 172. På andra sidan kan sambandet mellan de båda frågorna också ta sig uttryck

156 Internrättsliga regler - en komparativ översikt

i begränsningar av talerätten för den eller de parter som har medverkat när

erkännandet korn till stånd. Exempelvis är enligt schweizisk lag den man som

har lämnat erkännandet förhindrad att efteråt yrka ogiltigförklaring på den grunden att han inte är barnets far, utom i vissa fall där erkännandet har

avgetts under hot eller villfarelsef* Polsk som kräver lag, moderns godkännande för att erkännandet skall bli giltigt, innehåller liknande

inskränkningar både i mannens och i moderns talerättf En närliggande typ av regel finns bl. a. i östtysk lag, enligt vilken en av modern, barnets

förmyndare eller mannen själv väckt ogiltighetstalan får prövas bara om den

grundas på omständigheter som har blivit kända för käranden först efter det att erkännandet kom till stånd Medvetet falska erkännanden kan således 3 ZGB art. 260 a st. 2. inte angripas med ogiltighetstalan.

För liknande regler se Svensk lag saknar regler om preklusion av talan om ogiltigförklaring av ett

NEDERLÄNDERNA: biologiskt oriktigt faderskapserkännande. Också enligt en del utländska BW art. 225 st. 1, öslagar kan en sådan talan väckas utan särskild tidsbegränsning.: Flertalet lagar TERRIKE: ABGB § 164 innehåller dock bestämmelser om preklusion a. av talan efter utgången av en viss tid. Innehållet i dessa regler kännetecknas av stor variationsrikedom. I 9 Polska FamL art. 80, åtskilliga kontinentaleuropeiska lagar bestäms fristens längd till ett år, räknat jfr art. 77. från erkännandet eller från den tidpunkt då käranden fick kännedom om de 117GB §59 st. 1. omständigheter som talar mot erkännandets riktighetx* Det förekommer ZT. ex. ITALIEN: CC emellertid också frister som är betydligt kortare (ner till tre månader) eller art. 263 st. 3, PORTUlängreñ* Ofta gäller olika regler beroende på vem som är kärande. Särskilt är GAL: CC art. 1859, RUMÄNIEN: FamL det vanligt att barnet intar en särställning på så sätt att fristen för dess talan

art. 58, USA: UPA börjar löpa först när barnet har nått myndig ålder.5 Ett annat exempel på en 1973, sec. 6 (b). differentierad reglering kan hämtas från fransk rätt: en ogiltighetstalan som 3 T. ex. POLEN: FamL väcks av modern, barnet eller den man som påstår sig vara barnets verklige

art. 80, SCHWEIZ: far prekluderas först efter 30 år från erkännandet, medan det för andra ZGB art. 260 c, UNG- föreskrivs en frist av 10 år förutsatt taleberättigade att barnet under så lång ERN: FamL §43 st. 5, tid har sammanbott med och uppfostrats av den man som har lämnat VÄSTTYSKLAND: erkännandetf BGB § 1600 h, ÖSTER- RIKE: ABGB Som framgår av sistnämnda regel i fransk rätt, kan förutom förloppet av en

§ 164 a st. 2, ÖSTTYSKviss tid hänsyn till barnets sociala gemenskap med den som har avgett LAND: FGB §59 st. 2. erkännandet spela en roll för frågan huruvida rätten att föra talan om 4 T. ex. GREKLAND: ogiltigförklaring skall anses ha gått förlorad. Ett annat uttryck för den tanken civillagboken art. 1536 är att en sådan talan enligt vissa lagar inte får väckas om barnet har (3 månader), TJECKO- SLOVAKIEN: FamL legitimerats genom äktenskap mellan modern och den man som har erkänt § 61 (6 månader). faderskapet.7 Idén är uppenbarligen besläktad med den som exempelvis i

5 T. ex. POLEN: FamL svensk rätt ligger bakom reglerna om adoption.

art. 81, SCHWEIZ: Vad slutligen angår förutsättningarna för bifall till en ogiltighetstalan, ZGB art. 260 cst. 2, skiljer sig de flesta utländska sätt från lagar inte på något mera påtagligt UNGERN: FamL § 43 svensk rätt. Huvudregeln är så gott som genomgående att käranden måste st. 5, VÄSTTYSKbevisa att erkännandet är oriktigt. Det räcker LAND: BGB §§ 1600i alltså inte att faderskapet framstår och 1600 k st. 4. som mer eller mindre tvivelaktigt.

6 CC art. 311-7 och 339 En del lagar innehåller dock regler som väsentligt skiljer sig från det

st. 3. Se La filiation s. vanliga mönstret på så sätt att bevisbördan i vissa fall kastas om. Schweizisk

66-70, 173-174. lag kan nämnas som ett karakteristiskt exempel. Huvudregeln är den vanliga, 7 Det är huvudregeln nämligen att käranden har att bevisa att den som har lämnat erkännandet inte

t. ex. i nederländsk rätt, är barnets far. Men när ogiltighetstalan väcks av modern eller barnet gäller BW art. 225 st. 2-4. det beviskravet bara under förutsättning att mannen i fråga gör sannolikt att

i

g Internrättsliga - en komparativ översikt 157 regler

konceptionstiden? En av modern

han har haft samlag med modern under presterar ett eller barnet väckt talan skall således bifallas om inte mannen visst mått av bevisning för att erkännandet är riktigt. Rumänsk lag går ännu

Det föreskrivs där att en av modern eller barnet eller längre i samma riktning. dess avkomlingar förd ogiltighetstalan skall bifallas, såvida inte den man som

bevisar faderskapet? Mannen/

har lämnat erkännandet (eller hans arvingar) svaranden bär således ensam bevisbördan. inte Dessa regler får ses mot bakgrund av att de berörda rättsordningarna krav eller barnets på det stadium då ställer på moderns godkännande erkännandet kommer till stånd. Genom den omkastade bevisbördan blir det i

lättare för modern och barnet att i efterhand få erkännandet gengäld förklarat En bestämmelse av den rumänska typen innebär i själva ogiltigt. moderns och barnets verket att skillnaden gentemot lagar som kräver av erkännandet väsentligen reduceras till en juridiskt-teknisk godkännande

fråga.

10.2 Andra former av utomprocessuell faderskaps-

fastställelse

Enligt vissa länders lagar kan ett faderskapsförhållande uppkomma genom konkludenta således utan att faderskapet formellt behöver handlingar, fastställas vare sig genom erkännande eller genom dom. Ett exempel är de

tidigare berörda reglerna bl. a. i isländsk lag av innebörd att en faderskaps-

presumtion - som enligt isländsk lag är likställd med ett regelrätt erkännande

av faderskapet - kan grundas på ett samboförhållande (avsnitt 3.1.2). Andra

i USA, vars lagstiftning innehåller exempel kan hämtas från en rad delstater . Innebörden härav är bestämmelser om s. k. ”acknowledgment by conduct kan uppkomma om en man tar emot och att en faderskapspresumtion ett underårigt barn i sitt hem och genom sitt uppträdande uppfostrar gentemot barnet och sin omgivning ger till känna att han anser sig vara

barnets far. 8 m b

Ett liknande fall är det att modern efter barnets födelse ingår äktenskap. 2GB 269 E

grtrisllsggof

då bli att

:Såirslifkâeåecl

Enligt vissa kontinentaleuropeiska lagar kan mannen i äktenskapet

anse som barnets far- och barnet självt som legitimerat genom äktenskapet- 9 FamL an 58

även utan någon formlig fastställelse av faderskapet? Också enligt den

l UPA 56° 4 (a)

amerikanska Uniform Parentage Act uppkommer en faderskapspresumtioni 1973;

ocksa Krause s

3536.

detta fall, dock bara under förutsättning att mannen genom en skriftlig

förbindelse har åtagit sig eller genom dom har förpliktats att svara för barnets 2 G L.

underhåll? Faderskapspresumtionen grundar sig således på äktenskapet nåâgáâgé dênlâäfa;

med barnets mor i förening med underhållsförpliktelsen. natural en droit comparé De här exemplifierade företeelsema kan betraktas som ett slags tysta eller (Geneve 1977) s. 131, 183-184men också som en form av legala implicita faderskapserkännanden än att barnet är 3 UPA 1973, sec. 4 (a) faderskapspresumtioner (grundade på andra förhållanden Det kan vara tveksamt hur sådana regler bör (3) (iii)fött eller avlat i äktenskap). behandlas för internationellrättsliga ändamål.

11 Gällande internationellrättsliga regler

11.1 Svensk rätt

1l.1.1 under medverkan av en

Faderskapserkännanden

svensk socialnämnd

Enligt svensk lag skall ett faderskapserkännande som avser ett underärigt Nämndens medverkan barn alltid godkännas av en socialnämnd. utgör ett led Bestämmelser härom finns i 2 i dess skyldighet att utreda faderskapsfrågor. FBK I 1 § föreskrivs att socialnämnden i fall där ingen legal kap. utreda vem som är far till barnet faderskapspresumtion gäller skall försöka om den som har vårdnaden om barnet och sörja för att faderskapet fastställs, är kyrkobokförd i Sverige eller vistas här eller om i annat fall vårdnadshavaren begär det och barnet är svensk medborgare. Enligt 9 §, som rör fall där under samma barnet har en legalt presumerad far, skall socialnämnden

i fråga om anknytningen till Sverige utreda om en annan man

förutsättningar kan vara far till barnet, om vårdnadshavaren (eller någon av vårdnadshaeller mannen finner det varna) i äktenskapet begär det och nämnden lämpligt. I den utsträckning svenska socialnämnder sålunda är skyldiga att verkställa utredning är de också behöriga att medverka till och godkänna ett erkännande som utredningen eventuellt leder fram till. av faderskapet torde socialnämnderna i sin utredningsverksamhet och vid l princip av erkännanden inte tillämpa eller beakta något annat än godkännandet som har svensk lag. Det synes också klart att ett faderskapserkännande kommit till stånd enligt svensk lag, inklusive kravet på socialnämndens godkännande, måste anses giltigt här i landet, oavsett var den handling som innehåller erkännandet har upprättats eller undertecknats och även om de inblandade parterna saknar annan anknytning till Sverige än den som krävs för socialnämndens behörighet att medverka.5 Det har dock hävdats att den allmänna internationellt-privaträttsliga “Jfr NJA II 1969 S. 378, 1973 5 627 °°h 1976 5 principen locus regit actum är tillämplig (fakultativt) i fråga om formen för ett 441-445 Såvitt angår erkännanden som lämnas inom ramen

faderskapserkännande?

SH “Ovrâttsfanet Sv”, för ett svenskt förfarande får denna uppfattning betydelse om mannens då vara

ägrztgass 215:??

om erkännandet har avgetts utomlands. Det skulle förklaring om erkännandet till formen överensstämmer med föreskrifterna i SVJT 1982 S_ 222_ och tillräckligt det främmande landets lag. Rättsfall till närmare belysning av hithörande prop. 1979/80:5 s. 19. frågor Saknas- 6 Se Walin s. 480, 486. En sak för sig är vidare de s. k. tredjemanserkännandena, vilka f. n. ger jfr prop. 1979/80:5 s. 11.

160 Gällande

internationellrättsliga regler

upphov till en hel del problem i fall med utländsk anknytning. Dessa frågor hör emellertid närmast hemma i samband med den legala faderskapspresumtionen och har behandlats i det De skall därför inte tas

sammanhangeU

upp här.

11.1.2 Giltigheten av utländska faderskapserkännanden

I 2 § NFL föreskrivs att en fastställelse av faderskap i annan form än genom dom gäller i Sverige, om fastställelsen har skett i Danmark, Finland, Island eller Norge. Denna bestämmelse tar i första hand sikte på fastställelser som har skett genom erkännande och innebär att en sådan fastställelse skall godtas här om den har kommit till stånd i enlighet med lagen i något av de nordiska länderna? Liksom i fall där fastställelsen har skett genom dom görs undantag från regeln i vissa situationer där fastställelsen står i strid med ett annat här i landet giltigt faderskapsavgörande e. d.(3 §). I övrigt är frågan inte reglerad i lag. Till skillnad från utländska faderskapsdomar kan en utländsk fastställelse som har skett genom erkännande emellertid bli gällande här i landet även utan stöd av lag. Det framgår av rättsfallet NJA 1977 s. 743. Där hade en i Sverige bosatt svensk inför en Östtysk myndighet medborgare och i enlighet med Östtysk lag undertecknat ett erkännande av faderskapet till ett i

Östtyskland fött barn,

som liksom sin mor var Östtysk medborgare med hemvist i

Östtyskland.

Sedan modern hade gift sig med en schweizisk medborgare och tillsammans med barnet flyttat till Schweiz, väckte barnet vid svensk domstol talan mot den man som hade erkänt faderskapet med yrkande om underhåll. HD fann att det inte förelåg hinder att godta faderskapserkännandet som grundval för barnets anspråk på underhåll. Svaranden skulle anses som följaktligen barnets far vid prövningen av den i målet väckta talan. Som skäl anfördes bl. a. att faderskapsfrågan med hänsyn till den anknytning som förelåg till

Östtyskland skulle bedömas enligt Östtysk rätt.

Av rättsfallet synes man få dra den slutsatsen att ett utländskt faderskapserkännande i princip skall godtas här i landet, om det står i överensstämmelse med den lag som enligt svensk internationell privaträtt är tillämplig på faderskapsfrågan.9 HD:s avgörande är dock begränsat till den rättsföljd som var aktuell i målet (underhåll till barnet) och synes implicera att råttsverkav erkännandet ningarna i viss utsträckning beror på den innebörd fastställelsen har enligt den utländska lagen. Också i övrigt innehåller HD:s domskäl skrivningar som i någon mån begränsar regelns räckvidd eller håller möjligheten till undantag öppen om särskilda omständigheter föreligger. Slutligen är det möjligt att den förut nämnda grundsatsen locus regit actum 7 Se avsnitt 4.2.3, 5.2.1 spelar en roll i fråga om erkännandets form på så sätt att det i den delen är och 5.2.8.3 samt specialtillräckligt att iaktta föreskrifterna i den lokala för motiveringen till 4 § lagen på platsen andra stycket i lagförsla- erkännandet. get.

38e prop. l979/80:5 s. 11.1.3 Ogiltighetsfrågor

19-20. 9 Se Pålsson i SvJT 1982 Frågan om svensk domsrätt i mål om ogiltigförklaring av ett faderskapsers. 221, jfr ovan avsnitt kännande är inte reglerad i lag. Ej heller finns det några särskilda 4.2.3. bestämmelser om den interna forumfrågan i sådana mål. De bestämmelser

Gällande internationellrättsliga regler 161

i faderskapsmål som finnsi 3 kap. FB omfattar inte mål om om rättegången ogiltigförklaring av ett erkännande Frågan om rätt forum inom Sverige får därför bedömas enligt de allmänna reglerna i 10 kap. RB. Det innebär att i talan normalt skall väckas vid rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist hemvist i Sverige, står åtminstone som (10 kap. 1 § RB). Saknar svaranden svenskt forum till förfogande enligt dessa bestämmelser. regel inget Sannolikt får det antas att det då inte heller föreligger svensk domsrätt? Spörsmålet om tillämplig lag vid bedömningen av ett faderskapserkännandes ogiltighet sammanfaller delvis med den i föregående avsnitt behandlade för att ett giltigt erkännande skall anses ha frågan om förutsättningarna kommit till stånd. Om dessa förutsättningar är uppfyllda - med tillämpning

i 1 och 2 kap. FB eller, såvitt antingen av reglerna angår utländska av bestämmelserna i NFL eller den regel som kommer till fastställelser, i rättsfallet NJA 1977 s. 743 - kan erkännandet naturligtvis inte anses uttryck om ett erkännande som har kommit till ogiltigt här i landet. En annan fråga är stånd i enlighet med tillämplig lag och som skall godtas här kan förklaras att det är biologiskt oriktigt. Vilken lag som skall ogiltigt på den grunden tillämpas på den frågan är inte alldeles säkert. Det finns dock mycket som av erkännandets talar för att lagvalet bör bli detsamma som vid bedömningen giltiga tillkomst. Det är i alla händelser naturligt att den lag i kraft varav ett anses ha kommit till stånd också får bestämma förutsättgiltigt erkännande för ogiltigförklaring av erkännandet? ningarna Vad av utländska domar varigenom ett slutligen angår erkännandet har förklarats är reglerna i NFL tillämpliga i faderskapserkännande ogiltigt, förhållande till de nordiska länderna/l En ogiltighetsdom som härrör från andra nordiska faderskapsdomar, något av dessa länder skall således, liksom normalt erkännas i Sverige. Detsamma gäller ogiltighetsdomar som har meddelats i Schweiz, förutsatt att de villkor som anges i 1936 års svensk-schweiziska konvention och den därpå grundade svenska lagen är i uppfyllda. I övrigt saknas skrivna regler om frågan. Med utgångspunkt rättsfallet NJA 1974 s. 324 ligger det nära till hands att anta att utländska ogiltighetsdomar inte kan erkännas här utan stöd av lag. I brist på vägledande rättsfall som direkt avser sådana domar får den slutsatsen dock anses något osäker.

”

11.2 Översikt av utländsk rätt

11.2.1 Nordisk rätt .1Walin s. 39, 68.

Som förut har nämnts ñnns det i Danmark, Finland och Norge bestämmelser Djguâfgfknss 5908-6529”

om internordisk av faderskapsavgöranden. Liksom den svenska giltighet Kadgren s_ 156_ bl. a. fastställelser av faderskap i annan NFL omfattar den lagstiftningen 3 se hovrättsfanet Sv” form än genom dom samt domar varigenom ett faderskapserkännande 1977 ffs_ g_ jfr nedan förklaras sakna verkan. avsnitt 13.43.

I övrigt synes de nordiska ländernas regler på området till stor del vara fpriop_ 1979/8015 s_ 17.

..

osäkra och av begränsat intresse? Nämnas bör dock att finsk lag innehåller 5 se de redo l

.. . ., . .. .. 8973 531 50m

följande, ar 1983 inforda bestämmelse om faderskapserkännande: l lämnas i bilagoma ti

stat kan utsaga om erkännande ges även med iakttagande av den prop. 1979/80:5.

främmande

162 Gällande

internationellrättsliga regler

form och det förfarande som skall följas enligt lagen i denna stat.° Bestämmelsen innebär att den fakultativa tillämpningen av principen locus

regit actum lagfästs i fråga om erkännandets form. Vidare kan erinras om de bestämmelser i 1981 års norska barnelova som

angår norska myndigheters behörighet och tillämplig lag vid fastställelse av

faderskap och i mål om ändring av ett tidigare träffat avgörande. Dessa

vars innehåll regler, i huvuddrag har beskrivits i annat sammanhang,

omfattar också fall där fastställelsen sker eller har skett genom erkännandel Det innebär att ett faderskapserkännande kan komma till stånd under

medverkan av norsk myndighet, om modern var bosatt i Norge vid barnets födelse eller om antingen barnet eller den uppgivne fadern (dvs. den man

som lämnar erkännandet) är bosatt där vid tiden för erkännandet. Vidare är

norska domstolar behöriga att ta upp ett mål om ändring av en faderskapsfastställelse som har skett genom erkännande, om någon av de taleberätti-

gade är bosatt i Norge eller om fastställelsen har ägt rum enligt norsk lags regler. Materiellt prövas sådana mål alltid enligt norsk lag.

11.2.2 rätt

Kontinentaleuropeisk

Till skillnad från svensk rätt saknar de flesta kontinentaleuropeiska lagar

särskilda regler om barnavårdsmyndigheternas eller andra administrativa

myndigheters internationella att medverka 615§3st. FL, jfr20§ behörighet vid utredningar och fastställelser av faderskap? 3 st. samma lag. Se Reg. Förmodligen hänger det samman med att

prop. n:r 224 R.D. 1982 myndigheterna typiskt sett inte spelar den aktiva roll i förfarandet som de gör s. 26. svensk enligt rätt. Som förut har nämnts utgör deras medverkan vid 7Se BL §§ 4, 6, 7, 63 faderskapserkännanden i allmänhet ett rent formkrav och innefattar bara och 66 samt NOU undantagsvis någon materiell prövning av erkännandets riktighet. 1977:35 s. 103-104, Däremot innehåller 144446 och Backer s. kontinentaleuropeisk lagstiftning regelmässigt 393-396. Jfr ovan avsnitt bestämmelser om tillämplig lag på faderskapserkännanden. I några fall, som 4.3.1.1 och 4.3.2.2. t. ex. i fransk lag, framträder dessa regler i självständig form och med ett

3 Bestämmelser av så- självständigt innehåll? Det vanligaste är dock att de lagvalsregler som gäller

dant slag finns dock i vid fastställelse av faderskap (till barn utom äktenskap) genom dom tas till den österrikiska Jurisutgångspunkt för bedömningen. En redogörelse för dessa regler har lämnats i diktionsnorm (1895) kapitel II (avsnitt 4.3.2.3) i betänkandet och behöver inte tas om här. §§ 114 och 114 a. Se Emellertid brukar det också finnas vissa särskilda bestämmelser om också det schweiziska lagförslaget från 1982, faderskapserkännanden, varigenom de lagvalsregler som gäller vid rättegång art. 69 st. 1, jfr Bot- om faderskapet modifieras i ett eller annat hänseende.

schaft s. 108. Vanligt är särskilt att anknytningstidpunkten bestäms annorlunda. I flera 9 Franska CC art. länder där en talan vid domstol om fastställelse av faderskapet prövas t. ex. 311-17. Se också det enligt barnets nationella lag vid tiden för födelsen, bedöms ett erkännande av schweiziska lagförslaget faderskapet i stället enligt lagen i den stat där barnet är eller var medborgare (1982) art. 70 och 71. vid tiden för erkännandetÅ Det är således den anknytning som förelåg när 1T. ex. POLEN: lagen rättshandlingen En annan variant ägde rum som är avgörande. är att 12.11.1965, art. 19 § 2, anknytningstidpunkten bestäms efter en alternativ regel: erkännandet anses UNGERN; lagen nr 13/1979, §42. giltigt om det har kommit till stånd i överensstämmelse med t. ex. barnets

nationella 2 Så t. ex. i konventio- lag antingen vid födelsen eller vid den tidpunkt då erkännandet skedde? nen mellan Frankrike och Jugoslavien (1971) Vidare är en alternativ bestämning av anknytningspersonen vanligare i art. 11 st. 1.

regler om giltigheten av faderskapserkännanden än i bestämmelser om andra

Gcillande internationellrättsliga regler 163

Fransk Medan faderfaderskapsfrågor. lag kan nämnas som ett exempel. skapsfrågor som huvudregel skall avgöras enligt moderns nationella lag (vid

tiden för barnets födelse), skall ett erkännande av faderskapet anses giltigt

om det överensstämmer antingen med faderns eller med barnets nationella

lag (vid tiden för erkännandet).3

En annan variant av alternativa lagvalsregler för faderskapserkännanden

finns i tjeckoslovakisk lagf* Grundregeln är där att frågor om fastställelse av

faderskap skall bedömas enligt lagen i den stat där barnet blev medborgare vid födelsen. Är barnet bosatt i Tjeckoslovakien, kan faderskapet dock

Dessa

fastställas enligt tjeckoslovåkisk lag om det ligger i barnets intresse.

bestämmelser gäller oavsett om fastställelsen sker genom dom eller genom

erkännande. Menidessutom är det för giltigheten av en fastställelse genom

erkännande tillräckligt att erkännandet har kommit till stånd i enlighet med

lagen i den stat där rättshandlingen företogs. Det finns således tre olika vägar

att nå fram till resultatet att erkännandet är giltigt.

De alternativa lagvalsreglerna är uttryck för en välvillig rättspolitisk

inställning till faderskapserkännanden. Tanken kan sägas vara att en sådan

inte i onödan” bör anses ogiltig. Den värderingen är ännu rättshandling mera påtaglig i fråga om erkännandets form. Det stora flertalet kontinental-

att det för formgiltigheten av olika europeiska lagar intar ståndpunkten däribland faderskapserkännanden, är tillräckligt om förerättshandlingar, 3 CC art. 311-17, jfr art. » skrifterna i den lag som gäller på platsen för rättshandlingen har iakttagits 311-14. Se Batiffol-La-

(locus regit actum).5 Det innebär inte att det blir obligatoriskt att uppfylla garde IIs. 96-100; 104, den lokala utan bara att det är ett alternativ till att följa 106-107, Simone-Depitre lagens formkrav och Jacques Foyer s. i formföreskrifternai den lag eller i någon av de lagar som styr erkännandets 39-40, 54-55, 69-70, giltighet i övrigt. 75-76, 111-112. Se också Omvänt förekommer det på några håll bestämmelser som innebär att det art. 11 st. 3 i 1971 års för ett giltigt faderskapserkännande krävs att villkoren i mer än en lag är konvention med Jugoslavien.

Ett typiskt exempel finns i portugisisk lag.° Det föreskrivs där att

uppfyllda. 4 frågor om fastställelse av faderskap i fall där ingen legal presumtion gäller Lagen nr 97/1963, § 23. skall avgöras enligt lagen i den stat där upph0vsmannen”, dvs. den man som 5 För en komparativ

lämnar erkännandet, är medborgare. Om det enligt barnets nationella lag översikt se Staudingerskall det kravet emellertid Firsching s. 163-195. krävs att barnet ger sitt samtycke till erkännandet, 5 också respekteras. På så sätt blir det fråga om en delvis kumulativ tillämpning Portugisiska CC art. 56 st. 1 och art. 61 st. av mannens och barnets personalstatut. 1, jfr art. 31 st. 1. Lik- De regler och principer för lagvalet som avser frågan huruvida ett giltigt nande bestämmelser har kommit till stånd tillämpas på motsvarande sätt i faderskapserkännande ingår i vissa av de västmål där talan förs om erkännandets ogiltighet. Det gäller inte bara när talan tyska reformförslag som inte har kommit till stånd har lagts fram, se Regår ut på att få fastställt att ett giltigt erkännande form DIPR s. 61, 114, utan i allmänhet också i det praktiskt viktigare fallet att det yrkas 149. ogiltigförklaring på den grunden att erkännandet är biologiskt oriktigt.7 I den 7 Annorlunda bedömdes mån det för erkännandets giltighet är tillräckligt att villkoren i någon av två saken i ett franskt rättsinnebär det att erkännandet är eller (eller Hera) angivna lagar är uppfyllda, fall avgjort av Cour de kan förklaras ogiltigt bara under förutsättning att båda (eller samtliga) dessa Paris 11.5.1976, se Clu- Den alternativa tillämpningen av flera lagar vid net 1977 s. 656 och lagar leder till det resultatet. Rev. crit. 1977 s. 109 bedömningen av erkännandets giltighet motsvaras alltså av en kumulativ med kritiska kommentillämpning av samma lagar när det är fråga om erkännandets ogiltighet. tarer. Jfr Mezger i Koninternationella behörighet i mål om ogiltig- Spörsmålet om donzstolarnas flikt und Ordnung s. förklaring av ett faderskapserkännande bedöms enligt samma eller väsent- 638-642.

164 Gällande internationellrâttsliga regler

ligen samma regler som behörigheten i andra faderskapsmål. En redogörelse

för dessa regler har lämnats i kapitel II (avsnitt 4.3.1.2). Likaledes avgörs

av utländska frågor om erkännande ogiltighetsdomar efter i allt väsentligt samma regler som i allmänhet är tillämpliga på erkännandet av utländska faderskapsdomar. Iden delen är det tillräckligt att hänvisa till framställningen i kapitel III (avsnitt 7).

11.2.3 1980 års CIEC-konvention

Inom Internationella civilståndskommissionen har utarbetats en konvention relative â la reconnaissance volontaire des enfants nés hors mariage” (angående frivilligt erkännande av barn utom äktenskap). Konventionen, som är undertecknad den 5 september 1980, har ännu inte trätt i kraft men synes i centrala delar vara av betydande intresse som en tänkbar modell för svensk lagstiftning i ämnet. Syftet med konventionen är bl. a. att genom enhetliga lagvalsregler säkra att erkännanden av föräldraskap till barn utom äktenskap i största möjliga utsträckning blir internationellt godtagnaf* Liksom flera länders nationella lagstiftning på området men i ännu högre grad präglas konventionen sålunda av en strävan att främja giltigheten av faderskapsfastställelser som sker genom erkännande. I huvuddrag innebär konventionens bestämmelser i här aktuella delar följande. De materiella förutsättningarna för erkännandets giltighet, inklusive sådana villkor som angår la capacité (dvs. i praktiken den frågan huruvida som avger erkännandet är kapabel att företa rättshandlingen), bedöms enligt de interna reglerna antingen i den erkännande partens eller i barnets nationella lag eller hemvistlag vid tidpunkten för rättshandlingen (art. 1). Det innebär att erkännandet skall godtas om det har kommit till stånd enligt någon av de fyra lagar som anges som alternativt tillämpliga. Detsamma gälleri fråga om erkännandets form, men här tillkommer som ytterligare ett alternativ att det är tillräckligt att iaktta formkraven på den ort där erkännandet skedde (art. 2). Ett erkännande som har avgetts i enlighet med nu nämnda bestämmelser skall utan vidare godtas i de fördragsslutande staterna (art. 3). Vissa reservationer är dock tillåtliga, bl. a. i fall där erkännandet har kommit till stånd utan barnets eller moderns samtycke, förutsatt att barnet respektive modern och barnet är medborgare i den stat som har gjort reservationen, samt i fall där erkännandet inte har skett i skriftlig form (art. 4). Ett erkännande som uppfyller villkoren enligt art. 1-2 får inte anses ogiltigt i en konventionsstat ens under hänvisning till ordre publici vidare mån än staten i fråga har avgett någon av de reservationer som är tillåtliga (art. 5). De här berörda bestämmelserna är inte tillämpliga om erkännandet står i strid med ett redan fastställt föräldraförhållande och utgör inte heller hinder för en talan om ogiltigförklaring som grundas på att erkännandet är oriktigt (art. 7). I det sistnämnda ligger att konventionen är begränsad till frågor som 8 Konventionen omfattar rör erkännandets giltiga tillkomst. både faderskaps- och Konventionen är i nu angiven del utformad som en ”loi uniforme. Det moderskapserkännanden innebär att de enhetliga men torde från svensk lagvalsreglerna är tillämpliga oavsett parternas synpunkt ha intresse medborgarskap, således även när det gäller medborgare i stater som inte har bara i faderskapsdelen. tillträtt konventionen, dock med vissa reservationsmöjligheter (art. 9).

Gällande internationellrättsliga regler 165

Vidare innehåller konventionen bestämmelser om utbyte av handlingar om användning av olika mellan de fördragsslutande staternas myndigheter, formulär m. fl. föreskrifter av teknisk karaktär. Dessa och övriga här från utelämnade regler i konventionen synes inte vara av sådant intresse svensk synpunkt att en redogörelse för dem skulle vara motiverad.

sou 1933:25 y j

12 Svensk rätt: reformkrav

De internationellrättsliga regler i svensk rätt som avser faderskapserkännanden synes bara punktvis ha gett upphov till större problem i det praktiska rättslivet och har inte föranlett krav på mera genomgripande ändringar. Bortsett från de internordiska bestämmelserna i NFL är reglerna emellertid i huvudsak oskrivna och delvis osäkra. Det ter sig naturligt i samband med lagstiftning om internationella faderskapsfrågor i övrigt att försöka få till stånd uttryckliga bestämmelser också om de i hög grad praktiska frågor som rör kan en säkrare grundval för faderskapserkännanden. Härigenom bedömningen och ett mera sammanhängande system av regler skapas. Innehållsmässigt är det angeläget att reglerna om faderskapserkännanden kommer att passa ihop med andra delar av lagförslaget. I övrigt synes det önskvärt att på vissa punkter, som vi återkommer till, genomföra regler som innebär preciseringar och/eller sakliga justeringar i förhållande till gällande rätt. I direktiven för utredningen pekar departementschefen till en början på de bestämmelser om barnavårdsnämndens (numera socialnämndens) medverkan vid fastställelse av faderskap och om rättegången i faderskapsmål som 3 kap. FB. Departementschefen framhåller att det får finns i 2 respektive om dessa regler behöver samordnas med de bestämmelser om övervägas svensk domstols behörighet som utredaren föreslår. Vidare anförs det i direktiven:

Utredaren bör också undersöka om det går att precisera vilken verkan som här i landet kan förbindas med ett enligt utländsk rätt lämnat faderskapserkännande. I varje fall om ett utländskt faderskapserkännande står i överensstämmelse med det lands lag enligt vilken faderskapsfrågan enligt svenska lagvalsregler skall bedömas, bör - kunna få erkännandet - i enlighet med vad som får antas vara rådande rättsläge rättsverkan i Sverige. Det bör övervägas om myndighets medverkan vid fastställelsen * erfordras.

Slutligen innehåller direktiven vissa riktlinjer, som har återgetts på andra ställen i betänkandet, för regleringen av de svenska domstolarnas behörighet och erkännandet av utländska domari faderskapsmål. Dessa riktlinjer torde även såvitt mål om ogiltigförklaring av ett få anses vägledande angår faderskapserkännande.

. 169 sou 1983:25

och förslag

13 Utredningens överväganden

socialnämnders att utreda

13.1 Svenska skyldighet

faderskap

De nuvarande bestämmelserna i 2 kap. FB innebär att svenska socialnämnfaderskapsutredning främst i det fall att barnets der är skyldiga att verkställa eller vistas i Sverige. Lämpligheten av vårdnadshavare är kyrkobokförd av kravet kan av flera skäl sättas i denna bestämning på anknytning

fråga. mellan tillfälliga och Ett skäl är att det i lagtexten inte görs någon skillnad att mera stadigvarande vistelser i Sverige. I sak synes det i hög grad motiverat begränsas till fall där vistelsen här är någorlunda utredningsskyldigheten är avsedda att tolkas och stadigvarande. Det är möjligt att bestämmelserna ordalydelsen eller förarbetena ger emellertid tillämpas på det sättet? Varken nämnvärd ledning för bedömningen av sådana frågor. kvinnor åker till I praktiken förekommer det ibland att ogifta utländska här en kortare tid i samband med barnafödsel. Sverige och vistas om Anledningen kan exempelvis vara att kvinnan hyser en hög uppfattning skäl kan vara att kvinnan för sin den svenska sjukvårdens standard. Ett annat sociala omgivning i hemlandet vill dölja att hon har haft en utomäktenskaplig

förbindelse. Hon reser därför till Sverige och vistas här under en del av det sedan för adoption här i graviditetstiden, föder sitt barn och lämnar

landet. från socialnämn- Vi har gått igenom en del sådana ärenden, huvudsakligen i den i Malmö. Såvitt framgår av dessa undersökningar tycks bestämmelserna inte behöver företas när 2 kap. FB tolkas så att faderskapsutredning

vårdnadshavarens vistelse i landet är av mera tillfälligt slag. Som redan har Det är emellertid nämnts talar starka sakliga skäl för den ståndpunkten. än nu får komma till uttryck i önskvärt att denna begränsning tydligare Det kan lämpligen ske genom att kravet på anknytning till Sverige lagtexten. Såvitt kan bedömas ligger den nuvarande skärps från vistelse till hemvist. faktiska tillämpningen av reglerna inte särskilt långt ifrån ett så formulerat

krav. finns det inte heller anledning att ha kvar Om denna ändring genomförs, och altervårdnadshavarens kyrkobokföring i Sverige som en självständig

för utredningsskyldighet. Mot denna del av de nuvarande nativ förutsättning inte alltid svarar mot de faktiska 9 Jfr Lind i SVJT 1972 reglerna kan invändas att kyrkobokföringen här fastän han eller s. 571 not 6. , förhållandena. Vårdnadshavaren kan vara kyrkobokförd

170 och

Utredningens överväganden förslag

hon redan har flyttat ut ur landet. -I så fall saknas skäl att utreda faderskapet här. Vidare kan det principiellt riktas kritik mot att

utredningsskyldigheten

grundas på vårdnadshavarens anknytning. Det avgörande bör vara om

barnet självt har sådan anknytning till Sverige att en faderskapsutredning ter

sig motiverad. Normalt spelar den skillnaden ingen roll, eftersom barnets anknytning i de allra flesta fall naturligt nog sammanfaller med vårdnadshavarens. Det förekommer dock någon gång att vårdnadshavaren stadigvarande vistas här men att barnet uppfostras t. ex. hos en släkting utomlands. Det finns då knappast bärande skäl för att skall behöva

faderskapsutredning

göras här. Genom atti stället grunda utredningsskyldigheten på barnets egen anknytning undgår man också ett problem som annars kan uppkomma, nämligen att som preliminärfråga behöva avgöra vem som år barnets vårdnadshavare. Just i fall med utländsk anknytning kan det vålla svårigheter, bl. a. mot bakgrund av den av HD intagna ståndpunkten att utländska vårdnadsavgöranden i princip inte erkänns i Sverige* Den viktigaste synpunkten är dock till sist önskemålet om en samordning mellan bestämmelserna om utredningsskyldigheten och de föreslagna

domsrättsreglema. Faderskapsutrednlngen syftar ytterst till att få faderska-

pet fastställt, eventuellt efter talan vid domstol. att verkställa Skyldighet utredning bör därför inte föreligga i vidare utsträckning än svenska domstolar är behöriga att pröva en av socialnämnden för barnets räkning väckt talan om faderskapet. Och för domstolarnas del bör behörigheten, som tidigare har utvecklats och såvitt här är i fråga, begränsas till fall där barnet har hemvist i Sverige. Socialnämndernas utredningsskyldighet bör därför begränsas på samma sätt. Enligt nuvarande bestämmelser föreligger utredningsskyldighet dessutom i vissa fall där barnet är svensk medborgare. I den delen har kravet på samordning med domsrättsreglerna redan beaktats genom förslaget att faderskapsmål skall kunna tas upp av svensk domstol när barnet är svensk medborgare och för talan som kärande? Bestämmelserna kan därför stå kvar oförändrade. De bestämmelser i 2 kap. FB som

reglerar kravet på anknytning till Sverige

hari och för sig karaktär

internationellrättslig och skulle därför egentligen ha sin plats i den föreslagna lagen om internationella faderskapsfrågor.

Emellertid är de

internationellrättsliga inslagen i reglerna så nära samman-

vävda med de rent interna att de inte utan stora svårigheter kan brytas ut ur sitt nuvarande Vi har därför sammanhang. stannat för den lagtekniskt enklare lösningen att låta reglerna om utredningsskyldighet i sin helhet stå kvari 2 kap. FB och att i stället ta in en hänvisning till dem i bestämmelserna 1Se rättsfallet NJA 1974 om faderskapserkännande i den föreslagna nya lagen (2 §). s: 629. I övrigt hänvisas till specialmotiveringen till förslaget till lag om ändring i 2 Seavsnitt 5.1.3.2. föräldrabalken (avsnitt 15).

och förslag 171 Utredningens överväganden

under medverkan av

13.2 Faderskapserkännanden

en svensk Socialnämnd

13.2.1 Allmänt

I den mån en svensk Socialnämnd är skyldig att utreda faderskapet enligt

ovan berörda regler, är det givet att nämnden också bör vara behörig att medverka till och godkänna ett erkännande av faderskapet som utredningen leder fram till. Det följer i och för sig redan av de regler som finns i 2 kap. FB.

Då det här rör sig om en fråga av internationellrättslig natur, synes det att ta in en uttrycklig bestämmelse om den i den emellertid lämpligt Bestämmelsen kan föreslagna lagen om internationella faderskapsfrågor. få det innehållet att ett faderskap kan fastställas genom lämpligen under medverkan av en svensk Socialnämnd, om nämnden är erkännande i skyldig att utreda faderskapet enligt 2 kap. 1 eller 9 § FB (2 § första stycket

lagförslaget).

av erkännandet som socialnämnden företar i Vid den rättsliga kontroll inte behöva ta hänsyn till samband med godkännandet bör nämnden i princip I vart fall bör det alltid anses tillräckligt om något annat än svensk lag. de formkrav och villkor i övrigt som föreskrivs i erkännandet uppfyller svensk rätt. I samband med en allmän reglering av lagvalet i fråga om

faderskap synes det lämpligt att också denna grundsats får komma till uttryck av innehåll att förutsättningi lagtexten. Vi föreslår därför en bestämmelse arna för en fastställelse i här avsedd ordning Skall prövas enligt svensk lag (2 §

andra stycket). avser faderskapet till ett barn som I det stora flertal av fall där erkännandet har hemvist i Sverige stämmer tillämpningen av svensk lag överens med den

lagvalsregel som har föreslagits i fråga om fastställelse av faderskapet genom talan vid svensk domstol. Däremot blir det en skillnad i de mera ovanliga fall utomlands. En fastställelse av faderskapet i där barnet har hemvist utländska hemvistlag. Vill rättegångsväg skall då bedömas enligt barnets mannen erkänna i ett förfarande inför en svensk frivilligt faderskapet Socialnämnd, bör han emellertid kunna göra det enligt svensk lag. När barnet - de regler om har hemvist utomlands kan ett sådant förfarande enligt utredningsskyldighet som föreslås i 2 kap. FB - komma ifråga bara om

barnet är svensk medborgare och vårdnadshavaren har begärt att nämnden

Skall utreda faderskapet. Ett sådant erkännande

En sak för sig är tredjemanserkännandena.

faller förutsätter enligt svensk lag att den legala faderskapspresumtionen Det blir därför nödvändigt att prejudiciellt ta bort som följd av erkännandet. erkännandet har sådan verkan. Då det här rör ställning till frågan huruvida bör sig om ett spörsmål om hävande av den legala faderskapspresumtionen, komma har barnets hemvistlag till användning på det sätt som tidigare

föreslagits? I övrigt finns det inte anledning att särbehandla tredjemanser-

kännanden. Svensk lag bör således tillämpas när det gäller de allmänna 3 j se

.avsmtl 52583 °°.h

förutsättningarna för ett Sådant erkännande. till _ _ __ _ specialmotiveringen o Ocksa på en rad andra punkter kan det vid tillämpningen av svensk lag 4§ andra stycket i lag. av internationellt- förslaget. prejudiciellt uppkomma frågor som mäste lösas med hjälp

172 Utredningens överväganden och förslag

privaträttsliga regler. På den vägen kan det i vissa fall bli nödvändigt att tillämpa eller beakta utländsk rätt. Härom hänvisas till specialmotiveringen. -

13.2.2 Särskilt om erkännandets form

När det gäller formen för ett erkännande som avges utomlands inom ramen för ett svenskt förfarande, är det möjligen redan rätt enligt gällande att iaktta de krav som föreskrivs tillräckligt i lagen på platsen för erkännandet. En motsvarande regel (locus regit formam actus) är i stor utsträckning godtagen i andra länder och har bl. a. nyligen lagfästs i Finland. Redan med hänsyn härtill ligger det nära till hands att en sådan bestämmelse bör ingå i den tillämnade svenska lagstiftningen. Rättspolitiskt kan denna ståndpunkt motiveras främst med hänvisning till partsintressena. Ett praktiskt behov av en särskild regel om erkännandets form torde föreligga huvudsakligen i fall där den man som vill erkänna faderskapet är utlänning och bosatt i en främmande stat. Från mannens synpunkt kan det då ligga närmast till hands att avge förklaringen om erkännandet i den form som den lokala lagen föreskriver för sådana rättshandlingar. Det kan rentav hända att mannen vägrar att medverka till erkännandet om det skall ske i någon annan ordning. Också från barnets och moderns synpunkt är det av intresse att det inte i onödan läggs hinder i vägen för erkännandets tillkomst. En tänkbar invändning mot regeln i fråga är att svårigheter kan uppkomma för socialnämnderna i fall där godkännande som begärs av ett erkännande inte uppfyller svensk lags formkrav men som påstås vara formgiltigt enligt en utländsk lag. Denna synpunkt bör dock inte tillmätas sådan betydelse att den får ta över partsintressena. Med all sannolikhet blir det bara ett fåtal fall som kan ge upphov till juridiska svårigheter. Det får förutsättas att socialnämnderna i dessa fall på en eller annan väg, t. ex. med hjälp av socialstyrelsen, kan få fram de upplysningar om innehållet i den utländska lagen som behövs för att bedöma erkännandets formgiltighet. Vi föreslår således en bestämmelse av innebörd att ett erkännande som har lämnats utomlands skall anses giltigt till formen, om det uppfyller formföreskrifterna i den främmande statens lag (2§ tredje stycket). Sedd från partssynpunkt är regeln fakultativ. Den innebär inte någon inskränkning i vad som förut har sagts om att erkännandet alltid kan i upprättas överensstämmelse med svensk lag utan bara att ett alternativ till denna möjlighet anvisas. Då regeln är begränsad till erkännandets form, blir det nödvändigt att skilja mellan formfrågor och frågor om de materiella förutsättningarna för ett giltigt erkännande. Till kategorin form kan hänföras bl. a. krav på skriftlighet, bevittning och personligt avgiven förklaringf* Detsamma gäller regler om att erkännandet skall avges inför eller under medverkan av en myndighet eller en notariatsperson och de närmare detaljerna kring dessa frågor, t. ex. vilka myndigheter som är behöriga i sådana ärenden och hur förfarandet skall gå till. I den mån myndighetens medverkan, såsom fallet är i 4 Se Bogdan i SvJT 1977 svensk lag, tar sig uttryck i ett godkännande av erkännandet efter en s. 172. prövning av dess biologiska riktighet, kan den dock inte anses som enbart ett

och förslag 173 Utredningens överväganden

utan har också karaktär av materiell förutsättning för erkännandet. formkrav erkännandet behöver godkännas av barnet eller Likaså är frågor huruvida dess ställföreträdare eller av modern eller av någon annan person att betrakta som materiellträttsliga. I sådana hänseenden måste svensk lags förutsätt-

även om erkännandet har skett i en främmande lags ningar vara uppfyllda, form. måste vara Slutligen kan det sättas i fråga om inte vissa minimikrav för att ett erkännande som har skett i en utländsk lags form skall uppfyllda socialnämnd. Vi har dock inte kunna godtas här och godkännas av en svensk funnit det lämpligt eller önskvärt att formulera några särskilda regler härom. till fastställelser av Samma fråga dyker upp när det gäller att ta ställning som både formellt och materiellt har ägt rum faderskap genom erkännande diskuteras närmare i det sammanhanget enligt en utländsk lag. Spörsmålet

(avsnitt 13.3.3.2).

av utländska fastställelser genom

13.3 Giltigheten

erkännande

13.3.1 Allmänna utgångspunkter

I anslutning till vad som sägsi direktiven och vad som har antagits vara redan för vårt arbete att utländska gällande rätt är det en given utgångspunkt i viss utsträckfastställelser av faderskap som har skett genom erkännande att i landet. Efter vår mening finns det anledning ning skall kunna godtas här än vad hittillsvarande rättspraxis (NJA 1977 s. 743) gå längre i den riktningen

ger stöd för. som redan har skett utomlands När det är fråga om att godta en fastställelse domstol själv skall fastställa är läget ett annat än när det yrkas att en svensk och faktiska ett faderskap. Man kan inte gärna bortse från den rättsliga

realitet som den utländska fastställelsen utgör.5 I vart fall om fastställelsen

mått av anknytning bör härrör från ett land till vilket saken hade ett rimligt

det uppkomna faderskapsförhållandet så långt som möjligt respekteras.

har särskild när fastställelsen har skett genom Denna synpunkt tyngd erkännande. En sådan frivilligt företagen rättshandling bör inte utan mycket

starka skäl frånkännas giltighet här i landet. att som villkor för giltighet kräva att Det synes därför för strängt

erkännandet har kommit till stånd enligt samma lag som skulle ha tillämpats hade förts vid svensk domstol. Vi om talan om fastställelse av faderskapet delvis efter förebilder från utländsk lagstiftning och i föreslår i stället, alternativa lagvalsregler som är synnerhet från 1980 års CIEC-konvention,

leda till validerande lösningar.

ägnade att i större utsträckning Vissa villkor och begränsningar är dock nödvändiga av hänsyn till

grundläggande principer i svensk rätt. Dessa frågor skall behandlas efter det har bestämts närmare. 5 Jfr avsnitt 9.1.

att de föreslagna reglernas tillämpningsområde

V

174 Utredningens och överväganden förslag

l3.3.2 Reglernas

tillämpningsområde

De regler som föreslås bör begränsas till fastställelser av faderskap som har ägt rum i en stat utanför Norden. Giltigheten här i landet av en fastställelse som har skett genom erkännande i ett annat nordiskt land - eller närmare bestämt enligt ett sådant lands interna rätt - regleras i NFL, som avses förbli exklusivt tillämplig inom sitt område. Denna begränsning kommer till uttryck i 12§ i vårt lagförslag. I sakligt hänseende är förslaget begränsat till fastställelser av faderskap som har skett genom erkännande. Motsvarande bestämmelser i NFL har ett vidare tillämpningsområde på så sätt att de omfattar alla slags fastställelser i annan form än genom domf” Anledningen till att vårt förslag har utformats snävare är närmast svårigheter att överblicka konsekvenserna av NFL:s allmänna formel Överförd på utomnordiska förhållanden. Ett annat skäl är att det ojämförligt största praktiska behovet av regler föreligger i fråga om erkännanden. I övrigt innebär denna begränsning inte att utomprocessuella fastställelser i annan form än genom ett uttryckligt erkännande av faller helt utanför faderskapet förslaget. Som framgår av den komparativa översikten i avsnitt 10.2, synes vissa sådana fastställelser närmast ha karaktär av tysta eller implicita erkännanden, vilka bör bedömas enligt de här aktuella reglerna, medan vissa andra företeelser snarast kan betraktas som ett slags legala faderskapspresumtioner och eventuellt bedömas med ledning av grunderna för 1 § i lagförslaget. De avgränsningsproblem som här kan torde med större fördel kunna lösas genom en konkret värdering uppkomma i det enskilda fallet än genom någon allmän formel och bör därför lämpligen överlåtas till rättstillämpningen. Vidare är reglerna begränsade till erkännanden med konstitutiv verkan, dvs. som innebär en fastställelse av faderskapet. utesluts sådana Härigenom erkännanden som inte har annan verkan än att utgöra ett bevisfaktum (se avsnitt 10.1.1). Ett erkännande av detta slag kan naturligtvis åberopas och eventuellt tillmätas värde som bevis också i en svensk rättegång om faderskapet, men det kan inte diskuteras i termer av giltighet eller ogiltighet. Huruvida erkännandet är av det ena eller av det andra slaget får bedömas enligt den lag i vars hägn erkännandet har kommit till stånd. I det redan sagda ligger att de tillämnade reglerna tar sikte enbart på själva faderskapsfrågan och inte omfattar några rättsverkningar av den fastställelse som har skett genom erkännandet. I de talrika fall där en man i en och samma handling dels har erkänt faderskapet till ett barn, dels förpliktat sig att betala underhåll till barnet, blir reglerna tillämpliga i faderskaps- men inte i underhållsdelen. Om handlingen inte innefattar erkännande av något faderskapet utan enbart ett avtal eller en ensidig utfästelse om underhåll, blir reglerna inte alls tillämpliga. En helt annan sak är att man vid bedömningen av vilka rättsverkningar som kan knytas till en här i landet giltig utländsk fastställelse genom erkännande eventuellt bör ta viss hänsyn till fastställelsens rättsverkningar 6 Se 2 § NFL och prop. enligt den utländska lag som har legat till grund för fastställelsen. Den frågan 1979/8025 S. 19-20. behandlas i avsnitt 13.3.5.

överväganden och förslag 175 Utredningens

13.3.3 Grundförutsättningar för fastställelsens giltighet

13.33.] Huvudregel

som har skett genom erkännande bör En utländsk faderskapsfastställelse kunna godtas i Sverige om den har kommit till stånd enligt den lag som i allmänhet föreslås bli tillämplig på faderskapsfrågor, nämligen barnets Var barnet vid tiden för fastställelsen medborgare i en annan stat hemvistlag. än hemviststaten, bör det också anses tillräckligt om erkännandet har skett i

enlighet med barnets nationella lag. överens med den huvudregel som har Så långt stämmer förslaget föreslagits i fråga om uppkomsten av legala faderskapspresumtioner (1 §). Det är i och för sig naturligt, då delvis liknande rättspolitiska synpunkter gör gällande i de båda fallen. Som tidigare har påpekats kan det i vissa fall där sig ett faderskapsförhållande har kommit till stånd enligt en utländsk lag vara tveksamt om man har att göra med en legal presumtion eller med ett (tyst)

erkännande av faderskapet. bör man emellertid kunna När fastställelsen har skett genom erkännande Erkännandet är väsentligen en gå längre än i fråga om legala presumtioner.

även om den oftast kräver medverkan av

av mannen företagen rättshandling, barnet modern samt av en myndighet. Det synes därför naturligt att

och/eller

Även i

godta också ett erkännande som har avgetts enligt mannens egen lag.7

det fallet bör hänsyn tas både till hemvist- och till medborgarskapsanknytning på så sätt att fastställelsen anses gälla här om den uppfyller de krav som ställs antingen i mannens hemvistlag eller i hans nationella lag. att en utländsk faderskapsfastställelse Det sagda innebär sammantaget som har skett genom erkännande bör godtas i Sverige, om den är giltig enligt mannen hade hemvist eller där någon lagen i en stat där antingen barnet eller av dem var medborgare vid den tidpunkt då erkännandet kom till stånd. En bestämmelse av den innebörden finns i 8 § första stycket i lagförslaget. Isak ligger denna bestämmelse mycket nära motsvarande regler i 1980 års , CIEC-konventionf* Det kan möjligen tyckas att en så liberal reglering medför vissa risker, särskilt för att biologiskt oriktiga erkännanden som har skett enligt utländsk rätt i alltför stor utsträckning skall behöva godtas här. i Emellertid måste reglerna i 8 § läsas i samband med andra bestämmelser som är ägnade att motverka sådana risker. Förutom de undantag förslaget,

som finns i 9 § och ordre public-förbehållet i 14 § är det av betydelse att 5 §

av ett biologiskt erkännande med ger möjlighet till ogiltigförklaring oriktigt . tillämpning av svensk lag (nedan avsnitt 13.43). 7 Jfr wann S_ 480, 486, I fråga om tolkningen av 8 § hänvisas i övrigt till specialmotiveringen. som förordar denna ståndpunkt såvitt erkänom erkännandets nandet är giltigt enligt

13.3.3.2 Särskilt form

mannens nationella lag. Den bestämmelse som föreslås i 8 § första stycket omfattar både de 3 se an_ 1 och 2 i kon_ materiella för erkännandet och dess form. Också när det ventionen, som dock förutsättningarna att erkännandet de krav som ett Vidare tillämp-

gäller formen är det således tillräckligt uppfyller h?? ,Pa

i någon av de där angivna lagarna. Liksom tidigare har föreslagits fnåsåmtrfge= bli

föreskrivs

tåflfäledâ:

av svensk Socialnämnd,

:áêâfânâad

där sker under medverkan

förfall fastställelsen en

bor det emellertid dessutom anses godtagbart om erkännandet överensstäm- erkännandet ha, sken mer med de forrnkrav som gäller enligt den lokala lagen på platsen för enligt en utländsk lag.

,1i76 Utredningens överväganden och förslag

erkännandet. En bestämmelse med den innebörden föreslås i 8 § andra

stycket. Bestämmelsen innebär således att ett alternativ,

ytterligare utöver dem

som följer av 8 § första stycket, ställs till förfogande i fråga om erkännandets form. ansluter till en uppfattning Regeln som i stor utsträckning är rådande både i svensk och i utländsk internationell privaträtt. Frågan om gränsdragningen mellan formen och de materiella förutsättningarna för ett erkännande har berörts i avsnitt 13.2.2. Det kan slutligen diskuteras om det inte som motvikt till de liberala reglerna om erkännandets form behövs något slags ”tröskel” eller minimikrav som måste vara uppfyllda för att fastställelsen skall kunna godtas här. I det sammanhanget har vi särskilt den i direktiven övervägt antydda möjligheten att begränsa reglerna till erkännanden som har skett under medverkan av en myndighet. Som tidigare har påpekats är utländska medverkan vid myndigheters faderskapserkännanden emellertid vanligen mera passiv och registrerande än den som lämnas av svenska socialnämnder. Ett krav på sådan medverkan kan därför inte gärna motiveras av önskemål om för att garantier erkännandet motsvarar den biologiska Andra skäl kan vara mera sanningen. bärande. Sålunda kan myndighetens medverkan antas ge en viss trygghet för att parternas identitet har fastställts och för att erkännandet och eventuella godkännanden har lämnats av fri vilja. Den är också att säkra ägnad bevisningen om erkännandet. Emellertid torde vissa andra i former, synnerhet den i många länder notariella få anses lika viktiga formen, betryggande i dessa hänseenden. Det synes därför något att godtyckligt genom ett krav på medverkan av en myndighet utesluta möjligheten att godta alla andra erkännanden. Det kan påpekas att något sådant villkor inte heller ingår i de bestämmelser i NFL som av nordiska reglerar giltigheten faderskapsfastställelser i annan form än genom dom. En annan tänkbar möjlighet är att begränsa reglerna till erkännanden som har skett i skriftlig form. Också en sådan begränsning är emellertid ägnad att leda till svårigheter och/eller konstlade skillnader. skulle ett Exempelvis erkännande kunna godtas om det innefattas i en av mannen undertecknad handling men inte om det har skett genom en muntlig förklaring som har avgetts inför en domstol eller någon annan och in i myndighet tagits myndighetens protokoll. Och skulle kravet inte gå ut mer än att på erkännandet är skriftligen dokumenterat, t. ex. genom anteckning i folkbokföringen, blir det inte särskilt eftersom värdet av sidan meningsfullt, dokumentation är beroende av och i hög grad skiftar med det underlag den stöder sig på. Överhuvud tillfredsställande synes det mindre att genom generella regler mellan utländska formkrav skilja som är och som inte är godtagbara från svensk synpunkt. Även om ett erkännande har skett i en form som typiskt sett får anses mindre än andra, behöver betryggande det inte betyda något. det enskilda fallet. De svårigheter som kan uppkomma när tvivel råder t. ex om den åberopade handlingens äkthet eller om dess värde som bevis ort ett faderskapserkännande eller om parternas identitet torde i alla händelserinte kunna undvikas formkrav genom några speciella utan få lösas med hjäb av allmänna bevisregler. I övrigt synes de bestämmelser som föreslås i5. 90ch

överväganden och förslag 177

Utredningens

att i det enskilda fallet vägra godta ett . 14 §§ ge tillräckliga möjligheter erkännande eller att få det förklarat ogiltigt. Slutsatsen blir således att vi inte anser oss böra föreslå några särskilda bestämmelser om minimikrav i fråga om erkännandets form.

13.3.4 Hinder för fastställelsens giltighet

med ett annat m. m.

13 .3.4.1 Konflikter faderskapsavgörande

Även om den utländska fastställelsen uppfyller villkoren i 8 §, bör den i vissa fall inte kunna om det redan föreligger ett här i landet giltigt godtas avgörande av faderskapsfrågan eller om ett sådant avgörande är att vänta i en Dessa undantag har i huvudsak samma omfattning och pågående rättegång. är motiverade av samma skål som motsvarande undantag från regeln om

erkännande av utländska faderskapsdomar.°

Sålunda bör den fastställelse som har skett genom erkännande inte godtas om den strider mot en faderskapsdom som gäller här, såvida domen har fastställelsen meddelats i en rättegång som började innan den åberopade fastställelsen däremot skett innan rättegången ägde rum (9 § 1). Har bör domen Det inleddes, inte utgöra hinder mot att godta fastställelsen. vid saknas anledning att här göra något undantag, liknande det som föreslås domskonflikter domen har meddelats (7 § 2), för fall där den konkurrerande då den fastställelse i Sverige. Sådana fall skall normalt inte kunna inträffa, som har skett genom erkännandet- förutsatt att den gäller här - utgör hinder vid svensk domstol. för prövning av en senare talan om faderskapet Vidare bör den åberopade fastställelsen inte kunna godtas, om den strider mot en tidigare fastställelse som har skett i annan form än genom dom och som gäller häri landet (9 § 2). Vid konkurrens mellan två utomprocessuella fastställelser bör tidsföljden mellan dem således vara avgörande. Ett tredje fall där det bör anses föreligga hinder mot att godta den utländska fastställelse som har kommit till stånd genom erkännande är om det i Sverige eller utomlands pågår en rättegång om faderskapet som kan har inletts innan antas leda till en här i landet giltig dom, såvida rättegången skedde. Detta fall (indirekt litispendens) tas den åberopade fastställelsen upp i 9 § 3 i lagförslaget. Bestämmelserna i 9 § 1-3 har förebilder i och stämmer i sak helt överens fall är tillämpliga när den med de regler i 3 § 1-3 NFL som i motsvarande fastställelsen har ägt rum i ett nordiskt land. åberopade utomprocessuella

13.3.4.2 oriktiga erkännanden

Uppenbart

Som ett särskilt undantag från reglerna i 8 § föreslås vidare att den utländska fastställelsen inte skall godtas här om erkännandet är uppenbart oriktigt (9 § bakom denna bestämmelse är följande. 4). Tanken 9 se 7 § 24 i la försla et g komma till

I de flesta utomnordiska länder kan ett faderskapserkännande samt Ovan avsnigtt

av dess materiella riktighetà I den mån en 9_3_3_3 och

stånd utan någon kontroll 9_3_3_;›_, vid erkännandet 9.3.3.4. myndighet medverkar har den vanligen varken rätt eller skyldighet att självständigt pröva de avgivna förklaringarnas sanningsenlig- 1 se den komparaüva het. I en del länder krävs det inte heller att erkännandet godkänns av modern översikten i avsnitt för barnet. Det finns såtillvida större risker för 10.12. eller av någon representant

178 Utredningens överväganden och förslag

felaktiga fastställelser än t. ex. i svensk rätt, även om man tar hänsyn bara till erkännanden som lämnas i god tro. Dessutom synes det i vissa länder inte så sällan förekomma medvetet falska erkännanden, dvs. fall där mannen liksom övriga inblandade redan från början är fullt på det klara med att han inte är barnets far. Vanligast torde detta vara i samband med äktenskap mellan mannen och barnets mor. Erkännandet fyller då en annan funktion än den normala och kan närmast karakteriseras som ett slags förenklad adoption. Med hänsyn till den vikt som i svensk rätt läggs vid att det rättsligt fastställda stämmer överens faderskapet med det biologiska förefaller det inte möjligt att godta utländska fastställelser i fall som dessa. Till samma slutsats leder önskemålet att hindra att adoptionsreglerna kringgås genom falska faderskapserkännanden. Även utan någon särskild bestämmelse i frågan är det möjligt att en fastställelse som har skett genom ett sådant erkännande skulle frånkännas verkan här i landet under till hänvisning svensk ordre Det bättre public. synes emellertid att på denna punkt formulera en konkret och avgränsad rättsregel än att lita till den allmänna och svårhanterliga ordre public-standarden. En tänkbar invändning mot den föreslagna bestämmelsen är att det borde räcka med den möjlighet som finns att föra talan vid domstol om förklaring att erkännandet saknar verkan på den grunden att det är biologiskt oriktigt. Intill dess att en sådan talan har förts och bifallits borde en fastställelse som villkoren uppfyller i 8 § i lagförslaget inte kunna frånkännas giltighet ens om den har skett genom ett uppenbart oriktigt erkännande. Emellertid är det inte säkert att någon som har talerätt är villig att ta initiativet till en rättegång. I fall där det är ostridigt mellan parterna och utan närmare utredning står klart att den som har lämnat erkännandet inte är barnets far synes det också vara en onödig omgång att behöva gå till domstol. Till sådana fall bör tillämpningen av bestämmelsen på andra sidan begränsas. Om det bara råder tvivel om erkännandets biologiska riktighet och det inte går att få klarhet i saken utan att bevisning, t. ex. genom blodprov, förebringas och värderas, bör fastställelsen godtas så länge erkännandet inte genom dom har förklarats sakna verkan.

13.3.4.3 Ordre public-förbehållet

Slutligen kan det tänkas att en utländsk fastställelse som har skett genom erkännande bör anses sakna verkan här i landet därför att det skulle strida mot svensk ordre public att godta den. Det förbehållet kommer till uttryck i 9 § 5 jämförd med 14 § i lagförslaget. Ett exempel på fall där det möjligen kan bli aktuellt att åberopa ordre public är att mannen har handlat under tvång när han undertecknade erkännandet? Eventuellt bör erkännandet då anses ogiltigt här i landet utan att särskild talan om saken behöver föras. Ett annat fall där det under vissa omständigheter torde kunna bli fråga om att tillgripa ordre public är vid 2 Jfr HD:s domskäl i ensidiga erkännanden som har kommit till stånd utan moderns eller barnets NJA 1977 s. 743, 748. medverkan? _3Jfr Bogdan i SvJT 1977 Emellertid måste användningen av ordre public-förbehållet här liksom s. 173. annars ytterst bero på förhållandena i varje enskilt fall. Det är den utländska

och förslag 179 Utredningens överväganden

fastställelsen som skall bedömas, inte i och för sig de rättsregler som ligger till regler som exempelvis tillåter ensidiga grund för den. Även om utländska för svensk rättsuppfattning, är det inte erkännanden kan tyckas främmande vägra godta en fastställelse som har ägt rum med stöd något skäl att generellt lagen har kommit till av sådana regler. Att erkännandet enligt den utländska stånd utan moderns godkännande eller medverkan på annat sätt måste för den svenska i vart fall om rimligen sakna betydelse bedömningen Och även om det skulle stå klart att faderskapet ändå är ostridigt. erkännandet har skett mot moderns vilja, är det inte givet att det av hänsyn utan vidare saknar verkan till svensk ordre public bör anses att fastställelsen här. Utländska ensidiga erkännanden ger i allmänhet lagar som tillåter modern (och barnet) andra möjligheter att komma till tals. Av betydelse är särskilt hennes rätt att väcka ogiltighetstalan vid domstol och de regler som finns i vissa lagar om omkastad bevisbörda i sådana mål. Det synes inte orimligt att begära att den utvägen anlitas i första hand och att erkännandet således godtas intill dess det i en rättegång har konstaterats vara oriktigt och ogiltigt. Såtillvida finns det alltså inte anledning att på den grunden förklarats åberopa ordre public. som föreligger till det Av betydelse är också vilken grad av anknytning främmande landet och till Sverige. Om erkännandet t. ex. har skett enligt schweizisk lag och ägt rum vid en tidpunkt då barnet, modern och mannen alla var schweiziska medborgare med hemvist i Schweiz, kan det inte gärna komma i fråga att fastställelsen skulle frånkännas verkan här av hänsyn till ordre public, även om den har kommit till stånd utan moderns och barnets medverkan schweizisk lag). Moderns och barnets (som inte krävs enligt intressen får anses tillräckligt tillgodosedda genom de regler om rätt att väcka och om omkastad bevisbörda som finns i schweizisk lag. Det ogiltighetstalan utan att vi här tar ställning till frågan - att saken bör är emellertid möjligtbedömas annorlunda om det antas att barnet och modern i stället var svenska medborgare med hemvist i Sverige och det står klart att det enligt schweizisk har kommit till stånd mot moderns vilja. lag giltiga erkännandet

133.5 Innebörden av att fastställelsen gäller här

En utländsk som har skett genom erkännande och faderskapsfastställelse som enligt de föreslagna reglerna gäller i Sverige bör i princip anses jämställd med en motsvarande svensk fastställelse. Dess rättsverkningar blir att bedöma enligt svensk lag, inklusive svenska internationellt-privaträttsliga

regler. Det är emellertid möjligt att man inom denna ram bör ta särskild hänsyn till de rättsverkningar fastställelsen har enligt den utländska lag som ligger till om fastställelsen skulle få grund för den. Det kan nämligen tyckas betänkligt helt andra än dem som kunde förutses när erkännandet verkningar lämnades? t. ex. att erkännandet har skett enligt lagen i en Antag främmande stat där både barnet och mannen hade hemvist och var samt att den lagen inte föreskriver några arvsrättsliga verkning- 4 se avmiii 10.143_ medborgare ar av erkännandet. Mannen får sedermera hemvist i Sverige och blir svensk 5 se Bogdan i Sv” 1977 medborgare. Efter hans död gör barnet anspråk på arv efter honom med stöd s_ 177473 och phiiip s_ är då 246. av svensk lag, som är tillämplig på den frågan. En tänkbar invändning

180 Utredningens överväganden och förslag

att den utländska oavsett fastställelsen, att den i princip gäller här, inte är ägnad att dra med sig svensk lags arvsrättsliga verkningar då det skulle förändra erkännandets innebörd enligt den utländska lagen. Ett visst stöd för den tankegången kan hämtas från HD:s avgörande i NJA 1977 s. 743, där ett enligt östtysk lag avgivet faderskapserkännande godtogs som grund för en av barnet mot mannen förd talan om underhåll (se avsnitt

betonades 11.1.2). I domskälen att underhållsplikt förelåg enligt östtysk lag och därför inte var någon opåräknelig rättsföljd av erkännandet. Det är inte säkert att bedömningen skulle ha blivit densamma om saken hade gällt någon annan, i östtysk lag okänd rättsföljd av erkännandet. Detta avtalsrättsligt färgade är dock synsätt mycket diskutabelt. Ett faderskapserkännande innebär inte att vissa bestämda rättsverkningar kontraheras. Vilka rättsverkningar som skall följa beror på den lag som är i olika hänseenden. Det tillämplig kan naturligtvis hända att mannen har utgått från att den lag som erkännandet grundas på skall bli tillämplig också i fråga om rättsverkningarna och att erkännandet såtillvida har avgetts ”med sikte på” vissa Det är emellertid inte säkert rättsverkningar. att dessa föreställningar, om de har funnits, ens från början har motsvarat det verkliga än mindre kan de motivera rättsläget, att de regler som då var tillämpliga skall så förbli för framtiden. Rättsverkningarna av ett faderskapserkännande kan påverkas av senare lagändringar. Exempelvis har svensk lags regler om

utomäktenskapliga barns arvsrätt ändrats radikalt med verkan även tämligen i fall där faderskapet har fastställts innan ändringarna skedde.° Härigenom har äldre faderskapserkännanden fått mera

vittgående verkningar än de

hade eller kunde förutses ursprungligen få. I princip måste det otvivelaktigt godtas att sådana ändringar av rättsläget kan inträffa också som följd av att t. ex. en arvsrättsfråga enligt den internationella privaträttens regler skall bedömas enligt en annan lag (dvs. ett annat lands lag) än den som var aktuell när erkännandet lämnades och vars rättsverkningar mannen kanske hade i åtanke. Betydelsen av de förutsättningar under vilka erkännandet har kommit till stånd skall således inte överdrivas. Det får liksom hittills avgöras i rättstillämpningen huruvida och i vad mån denna synpunkt ändå bör spela en roll för olika rättsföljder av erkännandet. Frågan ägnar sig i alla händelser inte för reglering i lag.

Ogiltighetsfrågor

5 Se lagen (1969:621) 13.4.1 Inledning

om ändring i ärvdabalken samt Walin, Kom- I detta avsnitt behandlas dels frågor om svensk domsrätt och om tillämplig lag mentar till ärvdabalken i mål om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande, dels spörsmål om (2 uppl. Sthlm 1973) s. erkännande av utländska domar i sådana mål. Termerna 52-61. ”ogiltighet, ogiltigförklaring etc. används i stället för beteckningar som mål om att 7 l a§ lagen (1958:642) erkännandet saknar verkan mot den som har lämnat det”, vilka förekommer om blodundersökning

i tidigare svensk lagstiftning7 men dels är onödigt dels alltför nära

m. m. vid utredning av tunga, knutna till intern svensk rätt för faderskap. Jfr 1 kap. att passa i regler som är avsedda för 4 § tredje stycket FB. internationella förhållanden.

Utredningens överväganden och förslag 181

Ett faderskapserkännande kan vara eller förklaras ogiltigt i två skilda typer av fall. För det första kan det hända att erkännandet inte uppfyller de formella eller materiella villkor som föreskrivs i tillämplig lag eller att det av någon annan anledning inte kan godtas i Sverige. Dessa frågor är identiska med dem som har behandlats i det föregående. De kan uppkomma prejudiciellt och får då bedömas av den myndighet som handlägger det mål eller ärende där fastställelsens giltighet är av betydelse. Om barnet t. ex. för talan om underhåll mot mannen och denne invänder att ett av honom undertecknat faderskapserkännande inte har kommit formenligt till stånd, får den invändningen prövas av den domstol som har att avgöra underhållsmålet. Gäller det att ta ställning till frågan huruvida faderskapsutredning skall inledas här i landet, får socialnämnden pröva erkännandets giltighet. Frågan kan emellertid också komma upp som självständigt processföremål, att något giltigt erkännande inte har om det yrkas fastställelse eller förklaring kommit till stånd. I så fall kan det behöva avgöras hur långt den svenska domsrätten sträcker sig i sådana mål. För det andra kan det yrkas att ett faderskapserkännande, vars rättsenliga tillkomst och giltighet här i landet står utom diskussion, skall förklaras ogiltigt på den grunden att det inte motsvarar den biologiska sanningen. En sådan talan kan ge upphov både till domsrätts- och lagvalsfrågor. Båda typerna av talan kan ha förts vid en utländsk domstol. Frågor kan då om erkännande av utländska domar i sådana mål. uppkomma

13.4.2 Svensk domsrätt

i faderskapsmål i allmänhet har diskuterats i Frågan om svensk domsrätt De behörighetsgrunder som har kapitel II (avsnitt 5.1) i betänkandet. där synes utan undantag kunna godtas också i mål om ett föreslagits Reglerna i 3 § i lagförslaget har därför faderskapserkännandes ogiltighet. utformats så att de blir tillämpliga även i sådana mål. Det är i den delen utan har lämnats och huruvida fastställelsen har skett betydelse var erkännandet enligt svensk eller enligt utländsk lag. Har erkännandet kommit till stånd under medverkan av en svensk

dock önskvärt att ett mål om dess ogiltighet skall

socialnämnd, synes det kunna prövas här i landet, även om det annars inte föreligger någon domsrättsgrundande anknytning till Sverige. Ett skäl till det är att frågan i dessa fall skall bedömas enligt svensk lag, vilken bäst tillämpas av svenska domstolar. Dessutom finns bevisningen om erkännandets tillkomst tillgänghar i äktenskapsmål föranlett den särskilda lig här. En liknande tankegång domsrättsregeln i 3 kap. 2 § 5 IÄL (ogiltighet av vigsel som har förrättats av en svensk myndighet). Vi föreslår således att faderskapsmål skall få tas upp av svensk domstol, förutom i övriga fall, om saken rör ogiltigförklaring av ett faderskapserkän- Bestämmelsen har fått nande som har godkänts av en svensk Socialnämnd. sin plats i 3 § första stycket 5 i lagförslaget. Denna särregel torde dock sällan behöva åberopas. Mål om ogiltigheten av ett erkännande som har godkänts av en svensk socialnämnd kan i allmänhet väntas ha sådan anknytning till Sverige att behörighet föreligger redan enligt någon av punkterna 1-4 i 3 § första stycket. Närmast kan man tänka sig att

182 Utredningens och överväganden förslag SOU 983225

punkten 5 kan få självständig betydelse om den anknytning till Sverige som åtminstone barnet får förutsättas ha haft vid tiden för erkännandct inte längre består när ogiltighetstalan väcks. I den utsträckning svensk domsrätt i mål om lV ett ogiltigheten faderskapserkännande föreligger enligt reglerna i 3 § i lagförslaget ir det nödvändigt att se till att det också finns någon lokalt behörig domstolenligt de interna svenska forumreglerna. Det kravet är f. n. inte tillgodosett. Av denna anledning föreslås en följdändring i 3 kap. 3 § FB. Härom hänvisas till specialmotiveringen (avsnitt 15).

13.4.3 Tillämplig lag

En talan eller en invändning som går ut på att ett giltigt faderskapserkännande inte har kommit till stånd ger inte upphov till något självstindigt problem i lagvalshänseende. Frågan sammanfaller med det redan behandlade spörsmålet om förutsättningarna för giltigheten här i landet av en fastställelse som har skett genom erkännande. Vi har att en föreslagit utländsk fastställelse av detta slag skall godtas om den är giltig enligt någon av dei 8 § alternativt bestämda lagarna, såvida det inte föreligger något hinder enligt 9 §. För att fastställelsen skall anses sakna verkan här måste det förutsättas följaktligen att den antingen är ogiltig enligt samtliga i8 § angivna lagar eller stöter på något hinder enligt 9 §. Det är bara ett annat sätt att uttrycka samma sak. Likaså är bedömningen given om erkännandet har av en svensk socialnämnd godkänts och i övrigt uppfyller villkoren i svensk lag (eller i den utländska lag som kan vara tillämplig i fråga om erkännandets form, se 2 § tredje stycket) eller om fastställelsen har skett enligt en annan nordisk lag och gäller här enligt reglerna i NFL. Såtillvida finns det inget behov av särskilda lagvalsregler för ogiltighetsfrågor. Däremot behövs det sådana regler för fall där ogiltigförklaring yrkas under påstående att erkännandet är biologiskt oriktigt. Starka skäl talar dock för att lagvalet i dessa fall bör grundas på samma principer som när frågan avser erkännandets giltiga tillkomst. De båda spörsmålen alltför nära hänger samman för att lämpligen kunna bedömas enligt skilda lagar. I många fall är sålunda ett viljefel vid erkännandets tillkomst förledande (tvång, svikligt etc.) av betydelse bara i förening med att erkännandet är objektivt oriktigt. Båda kommer då upp till bedömning frågorna i ett sammanhang. Vidare förhåller det sig ofta så att en omständighet, som enligt en viss lag utgör ett villkor för erkännandets tillkomst, enligt en annan lag saknar betydelse på det stadiet men i stället är relevant för en talan om hävande av erkännandet. Antag t. ex. att erkännandet har kommit till stånd enligt en utländsk lag som inte kräver moderns godkännande men som på andra sidan ger henne rätt att väcka ogiltighetstalan vid domstol och eventuellt också lägger bevisbördan på mannen i sådana falls Det kan då inte vara att rimligt ogiltighetstalan här i landet skall bedömas enligt annan som någon lag, kanske inte ens ger modern talerätt som i stället kräver hennes (men godkännande vid erkännandets tillkomst). 8 Jfr avsnitt 10.1.4.3 och Åtminstone som huvudregel bör en talan om ogiltigförklaring således 133.43. fastställelsens prövas enligt den lag som bestämmer giltighet här i landet. Är

l

och förslag 183

l

Utredningens överväganden

flera lagar alternativt tillämpliga på den frågan (se 8 §), bör de tillämpas En bestämmelse med den kumulativt vid talan om ogiltigförklaring. innebörden har tagits in i 5 § första punkten i lagförslaget. I andra punkten av samma paragraf föreslås dock att regeln modifieras på så sätt att ogiltigförklaring alltid får ske med tillämpning av svensk lag, om inte är far till barnet. talan grundas på att den som har lämnat erkännandet får ses mot bakgrund av och som ett korrektiv till de liberala Det undantaget reglerna i 8 § om giltigheten av utländska fastställelser som har skett genom erkännande. Sådana fastställelser kan komma att gälla här utan någon annan materiell än den som 9 § (främst punkt 4) ger utrymme för. Med prövning vid fastställelsens överensstämmelse hänsyn till den vikt som i Sverige läggs med förhållandena att det alltid finns de biologiska synes det angeläget till ogiltigförklaring av erkännandet enligt svensk lag, dvs. om det möjlighet bevisas att mannen inte är far till barnet, oavsett hur den utländska lagen

ställer sig till frågan. Beträffande tolkningen av de regler som föreslås i 5 § hänvisas till

specialmotiveringen.

13.4.4 Erkännande av utländska m. m.

ogiltighetsdomar

av utländska faderskapsdomar och om litispendens- Frågor om erkännande verkan av en utländsk rättegång om faderskapet har behandlats i kapitel III i betänkandet. Regler i ämnet finns i 6-7 och 10-11 §§ i lagförslaget. Dessa bestämmelser den utländska domen eller synes passa också för fall där rättegången avser ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande. Något behov av en särreglering för sådana fall torde inte föreligga. Som 6§ är formulerad omfattar den också ogiltighetsdomar. En sådan dom är ett avgörande varigenom faderskapet har ”hävts”. I formuleringen till domar varigenom en fastställelse som tidigare ligger dock en begränsning sakna verkan, dvs. i huvudsak ogiltighetsdomar som gällde har förklarats är biologiskt oriktigt. Det finns knappast grundas på att erkännandet anledning att erkänna utländska domar som enbart går ut på att fastställa att bör i ett giltigt erkännande har eller inte har kommit till stånd. Sådana frågor bedömas med utgångspunkt i svensk lags egna princip, självständigt domar av detta internationellrättsliga regler. Det utesluter inte att utländska stark bevisverkan vid prövningen här i slag kan ges en mer eller mindre landet. Såvitt utländska ogiltighetsdomar omfattas av lagförslaget, är det i princip fastställelsen har skett och vilken lag utan betydelse var den ogiltigförklarade att som har legat till grund för den. Det är exempelvis ingenting som hindrar som avser en svensk fastställelse i form av en utländsk ogiltighetsdom om de i 6-7 §§ föreskrivna villkoren är erkännande godtas här i landet, anses . uppfyllda. En sådan dom kan inte, i den mening som avses i 7 §3, ”strida mot den fastställelse som har skett genom erkännandet. Fall där ogiltighetsdomen har meddelats eller rättegången pågår i ett

nordiskt land regleras i NFL och ligger utanför vårt lagförslag (12 §).

185 sou 1983:25

V

Specialmotivering

Förslagettill

om internationella

14 lag

i

faderskapsfrågor

som föreslås berör som tidigare inte är De reformer väsentligen frågor Genomförandet bör därför ske i form av en ny reglerade i svensk lagstiftning. kan betecknas Lag om internationella faderskapsfrålag, som lämpligen gor. Den föreslagna lagen är begränsad till sådana internationellrättsliga frågor som avser själva faderskapet. Rättsverkningarna av faderskap faller således De får bedömas delvis skrivna och utanför lagen. enligt redan befintliga, Indirekt kan den delvis oskrivna, regler i svensk internationell privaträtt. om rättsverkningarna. Ett föreslagna lagen dock få betydelse för vissa frågor om svensk domsrätt och om tillämplig lag i mål om exempel är att reglerna av motsvarande fastställelse av faderskap kan och bör påverka bedömningen underhåll till barnet (se avsnitten 5.1.2.4 och 5.2.2.2). frågor beträffande De bestämmelser som Inom sin sakliga ram är lagen tillämplig generellt. avser giltigheten av utländska faderskapsavgöranden m. m. (6-11 §§) gäller dock inte i förhållande till de nordiska länderna. Iden delen tillämpas i stället

reglerna i NFL, se vid 12§ nedan. på följande sätt. Först behandlas frågor om uppkoms- Lagen är uppbyggd ten av legala faderskapspresumtioner i äktenskap (1 §). Därefter kommer ett avsnitt med regler om fastställelse och hävande av faderskap (2-5 §§). Det handlar om giltigheten av utländska faderskapsavgöranden tredje avsnittet m. m. vissa bestämmelser (6-12 §§). Slutligen följer gemensamma med en (13-14 §§). Vart och ett av de fyra avsnitten i lagen har markerats

egen rubrik.

Faderskap omedelbart på grund av lag

I § i fall där Denna paragraf rör uppkomsten av legala faderskapspresumtioner skall mannen i barnets mor är eller har varit gift. Som huvudregel äktenskapet då anses som barnets far, om en sådan presumtion gäller antingen enligt barnets hemvistlag eller enligt dess nationella lag vid tiden för födelsen. Fick barnet vid födelsen hemvist i Sverige, skall frågan dock alltid har diskuterats i den bedömas enligt svensk lag. De föreslagna reglerna särskilt i avsnitt 5.2.8.1. Om hemvistbegreppet se allmänna motiveringen, avsnitt 5.1.3.1. Huvudregeln i första meningen är begränsad till barn som inte från början

186 Förslaget till om internationella lag faderskapsfrågor

har hemvist här i landet. Den kan därför antas få betydelse främst i typiska “invandrarfall, dvs. där barnet är fött utomlands och föräldrarna eller någon av dem sedermera har flyttat hit tillsammans med barnet. Några valmöjligheter ger denna regel inte, om barnet vid födelsen fick hemvist och blev medborgare i en och samma främmande stat. I så fall skall den statens lag tillämpas i fråga om faderskapspresumtionens uppkomst. Någon annan lag än hemvistlagen kommer inte helleri fråga om barnet är fött statslöst. Om barnet däremot vid födelsen blev medborgare i en annan stat än hemviststaten, skall de båda anknytningarna beaktas alternativt på så sätt att det för presumtionens är tillräckligt uppkomst om endera lagens förutsättningar är uppfyllda. Har barnet t. ex. förvärvat svenskt medborgarskap vid födelsen, skall mannen i äktenskapet anses som dess far om antingen den utländska hemvistlagen eller svensk lag leder till det resultatet. Har barnet vid födelsen blivit medborgare i mer än en stat, bör det på motsvarande sätt anses tillräckligt om presumtionen har uppkommit enligt lagen i någon av dessa stater (eller enligt hemvistlagen). Det bör för det ändamålet vara utan betydelse om båda medborgarskapen är utländska eller om ett av dem är svenskt. Den alternativa tillämpningen av två lagar innebär inte att frågan i varje enskilt fall behöver prövas enligt båda lagarna. Står det klart att en legal faderskapspresumtion gäller enligt den ena av lagarna, finns det inte anledning undersöka hur det förhåller sig enligt den andra lagen. Om det t. ex. av intyg eller registerutdrag från myndigheterna i barnets hemland framgår att mannen i äktenskapet enligt det landets lag anses som barnets far, kan faderskapet antecknas i den svenska folkbokföringen utan att det behöver fastställas i vilket land barnet fick hemvist vid födelsen eller vad lagen i det landet har att säga i frågan. En utländsk lag, som kommer till användning enligt första meningen i paragrafen, skall tillämpas utan till en eventuell återhänsyn eller vidareförvisning via dess

internationellt-privaträttsliga regler. Härom samt

om de frågor som kan uppkomma när innehållet i den utländska lagen har ändrats sedan tidpunkten för barnets födelse hänvisas till diskussionen i avsnitt 5.2.8.1. Andra meningen i paragrafen gäller barn som vid födelsen fick hemvist i Sverige. För dem skall frågan om faderskapspresumtionens uppkomst alltid bedömas enligt svensk lag, oavsett barnets medborgarskap. Även om en faderskapspresumtion har uppkommit enligt lagen i en främmande stat där barnet vid födelsen blev medborgare, kommer någon sådan presumtion därför inte att gälla här såvida inte förutsättningarna i svensk lag är uppfyllda.

Detta torde få praktisk betydelse särskilt i fall där barnet är fött inom en

kortare tid efter det att moderns äktenskap har upplösts genom skilsmässa. Den i flertalet utländska lagar intagna ståndpunkten att mannen i äktenskapet i sådana fall presumeras vara barnets far kommer inte att slå igenom här i landet, då någon motsvarande regel inte finns i svensk rätt. Det får till följd bl. a. att

faderskapsutredning skall inledas enligt bestämmelserna i 2 kap.

FB. Tillämpningsområdet för 1 § är begränsat till legala faderskapspresumtioner som grundar sig på äktenskap. Enligt vissa utländska lagar kan en sådan presumtion uppkomma också i samboförhållanden (se avsnitt 3.1.2). Även i

till om internationella 187

Förslaget lag faderskapsfrågor

dessa fall bör presumtionen under vissa omständigheter kunna godtas här i

landet, särskilt om samlevnaden har ägt rum i det land vars lag åberopas till Det bör dock överlämnas åt rättstillämpningen att stöd för presumtionen. bestämma de närmare förutsättningarna för erkännandet av sådana presum-

i internatiotioner. Dessa frågor har hittills inte spelat någon nämnvärd roll nellrättslig praxis och är inte heller så väl bearbetade att de nu lämpligen kan

lösas genom lagstiftning. översikten i avsnitt 3.1.1, aktualiseras Som framgår av den komparativa av frågor om uppkomsten av legala faderskapspresumtioner på grund främst i fall där barnet är avlat före äktenskapet eller under äktenskap hemskillnad eller faktisk särlevnad eller där barnet är fött (legal separation) Av särskilt intresse från svensk synpunkt är efter äktenskapets upplösning.

fall där barnet är fött inom sådan tid efter äktenskapets upplösning genom skilsmässa att det kan vara avlat dessförinnan, eftersom svensk lags

ståndpunkt i sådana fall skiljer sig från den som intas i de flesta andra lagar

(jämför ovan). Alla sådana frågor skall avgöras enligt den lag som anges i 1 §. Detsamma vilken av två konkurrerande faderskapspresumtioner som gäller spörsmålet skall ha företräde i fall där modern har gift om sig och fött barnet kort efter

upplösningen av det föregående äktenskapet. Det kan påpekas att behand-

i länder där bördsfrågan bedöms enligt lingen av sådana fall vållar svårigheter mannens Problemet, som beror på att två män är inblandade, löser sig

lag.

tvångsfritt i ett system där lagvalet grundas på barnets anknytning.

Däremot är reglerna i 1 § inte avsedda att lösa de särskilda problem som

kan uppkomma om giltigheten av det äktenskap som faderskapspresumtio-

nen stöder sig på sätts i fråga. Huruvida äktenskapet är giltigt eller ogiltigt

bör åtminstone i allmänhet internatioavgöras enligt samma regler i svensk som annars tillämpas Står det nell privaträtt på sådana frågor här i landet? hur detta fast att äktenskapet är ogiltigt, synes den återstående frågan närmast böra betraktas som ett 1 Se Y- eX- angående V55*inverkar på faderskapspresumtionen innebörd och bedömas enligt den lag i

Sstâäåâgâêrlnr*

spörsmål om ogiltighetens närmare

kraft varav äktenskapet anses ogiltigt. 67). m från Svensk räus

i och har i utländsk

Båda spörsmålen är dock omstridda litteraturen Synpunkt Hun s_ 56.57.

rättspraxis bedömts på skiftande sätt? Det skulle föra för långt att här gå ;Bestämmelser i ämnet

närmare in på denna diskussion. Frågorna ägnar sig iritêåför regleringi lag och finns i [ÅL och NÄp_ att en Reglerna om erkännanhar av allt att döma inte heller så stor betydelse från svensk synpunkt de av

motiverad.” De flesta praktiska fall torde f. ö. kunna lösas “tlänflska °Si!i8

lagregel skulle vara hetsd°mar ar

(lock l. utan att de principiella problemen ställs på sin spets. huvudsak oskrivna, ;fr

_ __ v __ _ Det kan slutligen anmarkas _at_t polygama äktenskap som regel inte ger pmp_ 1973:158 S_ 86,

i det här aktuella hänseendet. Sådana 89.90, 110, 113, upphov till några särskilda svårigheter behandlas i princip som - och torde inte upplösas 3 se Pålsson_ Encyclope_

äktenskap giltiga .kunna

annat än genom skilsmässa - i Sverige, om de har ingåtts l behörig formf* dia s, 162-165 och Hal. lande äktenskap S- Frågan om mannens faderskap till barn födda av någon av hans hustrur kan 293474 Frå

och bör bedömas enligt samma grunder som annars. Att mannen har mer än även*

.. . ., . . . .. . synpunkt har fragan en hustru medfor inte nagra speciella problem vid tillämpningen av 1 kap. 1 § vidare behandlats av

FB eller av motsvarande lagar. Av betydelse i fall där regler i utländska Bogdan s. 158.169, Hun beträffande är att ett s. 61-64 och Walin s. utländsk rätt är tillämplig faderskapspresumtionen 476polygamt äktenskap, om det är lagligen ingånget i ett land som tillåter sådana för en del ändamål, 4 Jfr LU 1982/83:5. äktenskap, i allmänhet behandlas som giltigt åtminstone

188 Förslaget till om

lag internationella faderskapsfrågor

däribland frågor om barnens börd, även i länder vars egen äktenskapsrätt bygger på grundsatsen om monogami.5

Fastställelse och hävande av

faderskap

Under denna rubrik har samlats de bestämmelser i lagförslaget som avser svenska myndigheters behörighet att medverka vid fastställelse och hävande av faderskap samt valet av tillämplig lag på sådana frågor. Med ”fastställelse” menas ett positivt avgörande av faderskapsfrågan. Termen hävande av faderskap” används som överbegrepp för hävande av en legal faderskapspresumtion och av en fastställelse

ogiltigförklaring som har skett genom

erkännande. Först behandlas de frågor som knyter sig till faderskapsfastställelser genom erkännande under medverkan av en svensk socialnämnd (2 §). Därefter ges regler om svenska domstolars behörighet i mål om faderskap (3 §). Slutligen valet regleras av tillämplig lag dels vid fastställelse av faderskap genom dom och vid hävande av en legal faderskapspresumtion dom eller sätt (4 §), dels vid ogiltigförklaring genom på annat av en fastställelse som har skett genom erkännande (5 §).

2 §

Paragrafen innehåller regler om svenska fastställelser av faderskap som sker genom erkännande under medverkan av en svensk socialnämnd. Hithörande i avsnitt 13.2 i den allmänna motiveringen. frågor har behandlats

Första stycket

Här anges att ett faderskap kan fastställas i nämnda ordning om socialnämnden är skyldig att utreda faderskapet enligt 2 kap. 1 eller 9§ FB. I den

utsträckning utredningsskyldighet föreligger är nämnden således också behörig att medverka till och godkänna ett faderskapserkännande. I sak är detta inte något nytt, jämför 2 kap. 5§ FB. Bestämmelsen har tagits med därför att socialnämndens i fall med utländsk behörighet anknytning är en

internationellrättslig

fråga som systematiskt hör hemma i den föreslagna lagen. Det bör anmärkas att betänkandet innehåller förslag till smärre ändringar av de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 1 och 9 §§ FB. Förslaget går ut på att utredningsskyldigheten skall grundas på barnets hemvist i Sverige i stället för vårdnadshavarens kyrkobokföring eller vistelse i landet (se avsnitt 13.1 och 15). Då socialnämndens behörighet att medverka till en fastställelse av

faderskapet genom erkännande är knuten till utredningsskyldigheten, påverkas den på samma sätt av ändringarna. De här berörda villkoren för socialnämndens medverkan tar sikte på fall där fastställelsen sker enligt svensk lag och erkännandet därför måste godkännas av nämnden. En helt annan sak, som förekommeri praxis, är att svenska socialnämnder på begäran biträder utländska myndigheter med att upprätta, ta emot och vidarebefordra faderskapserkännanden som avges här men som ingår i ett utländskt förfarande och leder till en utländsk 5 Se Pålsson, Marriagc fastställelse. Det är då fråga om ett slags internationell som rättshjälp, I s. 160. lämnas på frivillig bas och som inte är reglerad i lag. En sådan medverkan

till internationella faderskapsfrågor 189 Förslaget lag om

från den svenska socialnämndens sida kan fylla ett praktiskt behov i fall där den man som vill erkänna faderskapet är bosatt eller exempelvis i en främmande stat vistasi Sverige men ärendet handläggs av myndigheterna där barnet och modern har hemvist och är medborgare. Förfaranden av detta

slag regleras inte i den föreslagna lagstiftningen. Det kan slutligen påpekas att ett giltigt faderskapserkännande enligt svensk lag i vissa fall kan komma till stånd utan socialnämndens godkännande, nämligen om ”barnetl” har nått myndig ålder (1 kap. 4 § första stycket Också den kan tänkas ge upphov till internationellrättsliga FB). regeln måste krävas att förvecklingar. Det synes klart att det för dess tillämpning till Sverige.° Då dessa problem torde vara parterna har en viss anknytning har det emellertid ansetts onödigt att belasta lagförslaget mycket sällsynta, med någon särskild bestämmelse om dem.

Andra stycket

denna bestämmelse skall förutsättningarna för en fastställelse som Enligt svensk har kommenterats i avses i första stycket prövas enligt lag. Regeln avsnitt 13.2.1. Som där har påpekats kan det inom ramen för svensk lag av internationellt-privaträttslig natur som prejudiciellt uppkomma frågor eventuellt kräver enligt utländsk rätt. bedömning Ett exempel på en sådan situation är att en fastställelse av faderskapet Huruvida det då finns behov av och utrymme redan har ägt rum utomlands. för en fastställelse beror svensk rätt på om den utländska \ ny enligt fastställelsen gäller här i landet. Den frågan får bedömas enligt 6-9 §§ i den om fastställelsen härrör från ett nordiskt land, enligt föreslagna lagen eller, reglerna i NFL. Samma regler blir tillämpliga om den tidigare fastställelsen - har skett genom erkännande svensk eller utländsk och det erkännandet sedermera har förklarats sakna verkan genom en utländsk dom vars giltighet

i Sverige är i fråga. Ett annat exempel är att en gällande legal faderskapspresumtion enligt av en annan mans faderskap, såvida svensk rätt utgör hinder för fastställelse för att presumtionen skall anses hävd det inte föreligger förutsättningar genom den nya fastställelsen (jämför 1 kap. 2§ andra stycket FB). Tillämpningen av den regeln kan prejudiciellt ge upphov till en rad frågor med En sådan fråga är om någon legal internationellrättsligt inslag. faderskapspresumtion har uppkommit. Det beror på den lag eller någon av de lagar som angesi 1 § i den föreslagna lagen. Andra internationellrättsliga kan dock bli aktuella om tvivel råder om giltigheten av det äktenskap regler Står det klart att en presumtion har

på vilket presumtionen grundas.7

men har den sedermera hävts genom en utländsk dom, blir uppkommit frågan huruvida den domen gäller här. Det får avgöras antingen enligt 6-7 §§ eller bestämmelserna i NFL, beroende på i den föreslagna lagen enligt Vad har domens ursprungsland. slutligen angår det fall att en presumtion och fortfarande blir spörsmålet huruvida och i så fall uppkommit gäller, under vilka faller bort som följd av att en förutsättningar presumtionen fastställs vara barnets far. Den frågan skall annan man genom erkännande vid 6 Jfr B°gda“ 5 173474 bedömas barnets hemvistlag enligt 4 § andra stycket i lagförslaget enligt 7 Se Vid n0t 2 till 1 §. tiden för fastställelsen.

190 Förslaget till om internationella lag faderskapsfrågor

Vad som här har sagts om tillämpningen av svensk lag, inklusive sådana regler i svensk internationell privaträtt som kan vara av betydelse prejudiciellt, tar i första hand sikte på den situation då socialnämnden har att avgöra om den skall godkänna ett lämnat erkännande. Efter samma riktlinjer måste saken emellertid bedömas om det i efterhand dras i tvivelsmål huruvida en giltig fastställelse har skett genom erkännandet. Sådana frågor kan komma upp antingen prejudiciellt i något sammanhang där faderskapet är av betydelse för en rättsföljd eller efter särskild talan vid domstol om erkännandets ogiltighet.

Tredje stycket

Detta innehåller en tilläggsregel stycke i fråga om erkännandets form. Ett erkännande som har lämnats utomlands skall anses giltigt i det hänseendet också om det uppfyller formföreskrifterna i den främmande statens lag. Bestämmelsen tar sikte på fall där en del av det förfarande som krävs för ett giltigt erkännande enligt svensk lag äger rum utomlands. Det förekommer inte så sällan t. ex. när mannen är bosatt i en främmande stat att själva förklaringen om erkännande avges där (medan de godkännanden som krävs lämnas här i landet). Enligt den föreslagna regeln är det då tillräckligt att i den delen iaktta de lokala formkraven. Det är dock bara ett alternativ till och innebär inte någon inskränkning i den möjlighet att i alla avseenden följa svensk lag som står till buds enligt andra stycket. I själva verket torde de flesta erkännanden som sker utomlands som led i ett svenskt förfarande tecknas på ett vanligt svenskt formulär (vid behov översatt till det främmande landets språk) för faderskapserkännande och mannens namnteckning sedan bevittnasi överensstämmelse med svensk lag. Det blir då fråga om ett “rent svenskt” erkännande som inte berörs av tredje stycket. Ett exempel där kan få är tredje stycket praktisk betydelse om erkännandet har lämnats i en officiell handling som har upprättats av eller inför en myndighet eller en notariatsperson Förutsatt på platsen. att detta år den form eller någon av de former som den lokala lagen föreskriver för ett faderskapserkännande, skall en sådan handling godtas här i landet även om den inte motsvarar formkraven i svensk lag (exempelvis därför att mannens namnteckning inte är bevittnad). Socialnämnden kan alltså inte på den grunden vägra godkänna erkännandet. Bestämmelsen är begränsad till erkännandets form. Vad som skall hänföras dit har diskuterats i avsnitt 13.2.2. I andra hänseenden, t. ex. i fråga om de godkännanden som behövs, måste svensk lags förutsättningar alltid vara uppfyllda. Från fall där erkännandet har skett i en utländsk lags form men som led i ett svenskt förfarande för fastställelse av faderskapet måste skiljas fall där en fullbordad fastställelse har ägt rum enligt en utländsk lag. Giltigheten av en sådan fastställelse här i landet är att bedöma enligt 8-9 §§ i lagförslaget eller enligt motsvarande bestämmelser i NFL.

3 § Här behandlas frågan om svensk domsrätt i mål om fastställelse och hävande av faderskap. Den till och innehållet i de rättspolitiska bakgrunden

till faderskapsfrågor 191

Förslaget lag om internationella

har diskuterats i den allmänna motiveringen, särskilt i föreslagna reglerna avsnitt 5.1.1, 5.1.2 och 5.1.3.

Första stycket

Stycket består av en katalog över godtagna behörighetsgrunder. Först anges i 1-4 ett antal behörighetsgrunder som är gemensamma för olika punkterna De två första är oberoende av partsställningen i typer av faderskapsmål. enligt punkterna 3 och målet, medan denna är av betydelse för behörigheten för mål om 4. Sedan följer i punkt 5 en särskild behörighetsgrund av ett faderskapserkännande. Slutligen innehåller punkt 6 ogiltigförklaring en reservbestämmelse för fall där behörighet inte föreligger enligt någon av de föregående reglerna. Punkt I innehåller den grundläggande regeln om domsrätt i fall där barnet

har hemvist i Sverige? Normalt har i dessa fall också barnets mor hemvist här, men det är inte något villkor för behörigheten.” Ej heller krävs det att

mannen eller någon av de inblandade männen har anknytning till Sverige. är barnets utan betydelse och likaså huruvida Slutligen medborgarskap barnet har ställning av kärande eller svarande i målet. Punkterna 2 och 3 bygger på medborgarskapet som anknytningsfaktor. Svensk domsrätt föreligger enligt dessa regler dels, oberoende av partsställ- - dvs. barnet. modern och den man eller ningen i målet, om alla inblandade de män vars faderskap målet gäller - är svenska medborgare, dels om barnet och för talan som kärande. Bestämmelserna har är svensk medborgare diskuterats särskilt i avsnitten 5.1.2.1 och 5.1.3.2. Som där har påpekats kan betydelse vid det antas att reglerna får en mycket begränsad självständig sidan av punkterna 1 och 4. Enligt punkt 4 är svensk domstol behörig om talan förs mot en eller flera män som har hemvist här. Det förutsätts alltså att mannen eller männen är svarande i målet. Barnets och moderns anknytning är utan betydelse, likaså mannens eller männens medborgarskap. Regeln torde bli av praktisk betydelse främsti fall där ett barn med utländskt hemvist och medborgarskap för talan om fastställelse av faderskap mot en man med hemvist i Sverige. Förs en sådan talan mot mer än en man, krävs det att båda eller samtliga har för den ståndpunkten hänvisas till hemvist här. Angående motiveringen avsnitt 5.1.3.5. Huruvida talan överhuvud får föras mot mer än en man åt gången är en fråga som bör bedömas enligt materiellt tillämplig lag. dvs. barnets hemvistlag, jämför vid 4 § nedan. 1-4 angivna behörighetsgrunderna är inbördes alternativa, Dei punkterna dvs. det är för behörighet tillräckligt om villkoren enligt någon av punkterna är uppfyllda. I talrika fall kan behörighet antas komma att föreligga enligt två Det är då bara en citeringsfråga vilken av dem som eller flera av punkterna. kan skall åberopas. Är det tveksamt exempelvis huruvida mannen/svaranden anses ha hemvist i Sverige, behöver ställning inte tas till den frågan om det 8 Om hemvistbegreppet står klart att svensk domstol i alla händelser är behörig på någon annan se avsnitt 5.1.3.1. är svensk medborgare. grund, såsom att barnet/käranden 9 Modems anknytning Punkt 5 innehåller en särskild av ett regel för mål om ogiltigförklaring är dock avgömndé om Ett sådant mål får tas upp här- förutom i de fall som man väcks innan barnet faderskapserkännande. - om erkännandet av en svensk är fött, se 13 § 2 st. avses i övriga punkter har godkänts

192 Förslaget till om internationella

lag faderskapsfrågor

Socialnämnd. Bestämmelsen har dryftats i avsnitt 13.4.2. Punkt 6 har karaktär av reservbestämmelse för fall där behörighet inte föreligger med tillämpning av någon av de hittills berörda reglerna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan då efter ansökan ge tillåtelse till att målet prövas av svensk domstol. Förutsättningen är att det med hänsyn till barnets, moderns eller den som far ifrågasatte mannens anknytning till Sverige finns särskilda skäl för att målet skall tas upp här. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt. I övrigt hänvisas till den diskussion som har förts i avsnitt 5.1.3.8, se också avsnitt 5.1.3.1.

Andra stycket

Denna bestämmelse avser fall där den behörighetsgrundande anknytningen har ändrats. Utgångspunkten är att behörighetsfrågan skall avgöras på grundval av förhållandena vid tiden för talans väckande. Är förutsättningarna för svensk domsrätt uppfyllda vid den tidpunkten, förblir domstolen behörig oavsett eventuella ändringar av de behörighetsgrundande omständigheterna som inträffar under rättegångens lopp (perpetuatio jurisdictioär dock begränsad till fall där behörighet förelåg enligt nis). Bestämmelsen någon av punkterna 1-4 i första stycket, dvs. på grund av där angiven hemvist- eller medborgarskapsanknytning. Anledningen är att den fråga som regleras i bestämmelsen inte kan uppkomma i fall som avses i första stycket 5 eller 6 (i sistnämnda fall beror domstolens behörighet på regeringsbeslutet, inte på den anknytning till Sverige som ligger bakom beslutet). Bestämmelseni andra stycket är inte tillämplig i den omvända situationen, dvs. där någon behörighetsgrund inte förelåg när talan väcktes men uppkommer under rättegångens lopp, t. ex. genom att barnet förvärvar hemvist i Sverige, innan talan har avvisats genom lagakraftägande beslut. I fall av denna typ bör den ändrade anknytningen tillmätas betydelse på så sätt att den ursprungliga behörighetsbristen anses botad och rättegången således få fortgå som om domstolen hade varit behörig från början. De här berörda frågorna har diskuterats närmare i avsnitt 5.1.3.3. Där har också påpekats att det undantagsvis kan finnas skäl att ta hänsyn till anknytningsförhållanden som har förelegat i förfluten tid men som inte längre består när rättegången inleds. Utrymme för detta finns inom ramen för regeringens prövningsrätt enligt första stycket 6. Av intresse är också 13 § första stycket, som får betydelse i det specialfallet att en person vars hemvist eller medborgarskap är avgörande för domsrätten enligt 3 § första stycket 1-4 har avlidit innan talan väcktes.

4 §

Första stycket

4§ första stycket reglerar lagvalet i faderskapsmål, dock inte mål om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande som behandlas i 5 §. Bestämmelsen är gemensam för positiv och negativ faderskapstalan. Vid negativ faderskapstalan förutsätts det att faderskapet gäller enligt 1 §”, dvs. att en legal faderskapspresumtion har uppkommit enligt den lag som är tillämplig här i landet. Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna skall 1§ inte tillämpas i fråga om barn som är födda före lagens ikraftträdande.

till lag om internationella faderskapsfrågor 193 Förslaget

Bestämmelsen om tillämplig lag på negativ faderskapstalan är dock avsedd att komma till användning även när faderskapspresumtionen har uppkommit med stöd av äldre (oskrivna) internationellt-privaträttsliga regler. Det synes inte nödvändigt att särskilt markera detta i lagtexten. l Innehållet i den föreslagna regeln har diskuterats utförligt i den allmänna motiveringen, se avsnitt 5.2 med underavsnitt. Bestämmelsen innebär att talan skall prövas enligt lagen i den stat där barnet har sitt hemvist. Det gäller oavsett om barnet har hemvist i Sverige eller i en främmande stat. Barnets medborgarskap är utan betydelse, likaså moderns och mannens eller männens anknytning. Det är barnets aktuella hemvist vid tiden för prövningen av målet - inte, som enligt 1 §, dess födelsehemvist - som är avgörande. Om barnet byter hemvist från ett land till ett annat, medför det således att en annan lag blir tillämplig än den som skulle ha kommit till användning dessförinnan. Det gäller även om hemvistbytet äger rum efter det att talan har väckts men innan målet har slutligt avgjorts. I praktiken torde detta kunna få betydelse främst i fall där barnet vid tiden för rättegångens början saknade hemvist i Sverige, eller där den frågan framstår som tveksam, men där dess anknytning under rättegångens lopp har hunnit stabiliseras så att det vid tiden för målets avgörande är klart att barnet har förvärvat hemvist här. I så fall blir svensk lag tillämplig. Se vidare den diskussion som har förts i avsnitt 5.2.7 och 5.2.8.2. Ett specialfall föreligger om barnet är avlidet vid tiden för avgörandet. Då bör tillämplig lag bestämmas på grundval av det hemvist barnet hade vid tiden för dödsfallet, se 13 § första stycket i lagförslaget. Tillämpningsomrâde. Den närmare bestämningen av vilka frågor som skall hänföras till regeln i första stycket kan ge upphov till vissa svårigheter. Det särskilt gränsdragningen mellan materiell rätt och processrätt. Här gäller liksom annars skall frågor av processuell natur bedömas enligt svensk rätt i dess egenskap av lex fori, även om målet i sak skall avgöras enligt en utländsk lag. Denna distinktion får dock minskad betydelse om den föreslagna lagvalsregeln genomförs, eftersom det kan antas att den materiellt tillämpi det stora flertalet fall kommer att sammanfalla med lex fori. liga lagen Problemet blir begränsat till situationer där barnet har hemvist utomlands och utländsk rätt därför är tillämplig materiellt. Med hänsyn härtill har det synts tillräckligt att behandla hithörande frågor tämligen översiktligt och utan att gå in på en mängd detaljer. En allmän riktlinje för bedömningen är att begreppet ”processrättsliga frågor bör ges ett innehåll som svarar mot dess funktion i sammanhanget och mot de skäl som ligger bakom regeln att sådana frågor lyder under lex fori. I stort sett innebär det att begreppet bör tolkas betydligt snävare än vad som kan vara motiverat när det används för i intern svensk rätt.1 v rent systematiska ändamål

Exempelvis bör regler som avser tillåtligheten av en faderskapstalan i

allmänhet behandlas som materiella, oavsett att de vanligen framträder i en processuell språkdräkt. Bestämmelser i barnets hemvistlag som innebär att en faderskapstalan inte får föras eller att den får föras bara i vissa fall bör således i princip komma till användning vid rättegångi Sverige. En annan sak är att det eventuellt kan komma i fråga att i det enskilda fallet avvärja 1 m. avsnitt 5_2_3 sam av sådana med av ordre i Hult s. 58-60. tillämpningen regler hjälp public-klausulen 14 §. 13

194 Förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor

Mera tveksamt kan det vara hur man bör ställa sig till regler av den typ som

finns t. ex. i engelsk rätt och som innebär att faderskapsfrågan visserligen

inte kan avgöras självständigt och en gång för alla men väl prövas i de olika prejudiciellt sammanhang där den är av betydelse. Svenska domstolar synes i mål om negativ faderskapstalan där engelsk rätt var tillämplig ha tagit för givet att käromålet måste avvisas, eftersom en sådan

talan är okänd i engelsk rätt? Den uppfattningen är emellertid diskutabel.

Skillnaden mellan engelsk och svensk rätt synes på denna punkt snarare vara

av rättsteknisk än av fundamental natur. Den avser inte frågan huruvida faderskapet får prövas utan i vilken ordning prövningen skall ske. Det ligger

därför nära till hands att anpassa de engelska reglerna till det svenska

processuella systemet på så sätt att en självständig talan om faderskapet får föras men materiellt skall bedömas enligt de regler i engelsk rätt som tillämpas vid prejudiciell prövning av frågan? I vart fall kommer man på så

sätt närmare engelsk rätts innehåll i sak än genom att avvisa talan. 3 Ett publicerat fall från Svea HovR är RH Ett särskilt problem är i vad mån ett redan gällande faderskap utgör hinder

för en talan om fastställelse av en annan mans faderskap. Ett sådant hinder 78:81, där majoriteten dock fann svensk lag måste säkerligen anses föreligga om faderskapet tidigare har fastställts

tillämplig. Jfr om reglergenom en svensk dom eller genom en utländsk dom som erkänns i Sverige. na i engelsk rätt avsnitt

3.2.2. Övervägande skäl synes tala för samma ståndpunkt i fall där den tidigare

fastställelsen har skett genom erkännande och den fastställelsen gäller här i 3 Jfr om västtysk rättslandet. Frågan har dock inte någon större praktisk betydelse, då det också i praxis, där motsvarande utländsk rätt vanligen anses att talan mot den andre mannen inte får föras fråga har varit uppe till utan att erkännandet dessförinnan har hävts genom dom/l En tredje situation bedömning i åtskilliga fall, Staudinger-Henrich där samma problem kan uppkomma är om en legal faderskapspresumtion s. 315-317 (nr 86-90). gäller här. Frågan om fastställelse av en annan mans faderskap i sådana fall 4 Se dock t. ex. den ame- hör emellertid närmast hemma i paragrafens andra stycke, se nedan. rikanska UPA 1973, sec. Från denna fråga bör skiljas spörsmålet huruvida en talan om fastställelse 4 (b), och den österrikiska ABGB § 164 c st. av den andre mannens faderskap kan väckas och prövas i samma rättegång

1 nr 3. Jfr avsnitt som en talan om hävande av den legala presumtionen. Det går för sig enligt

1014.3 vid not 1. svensk lag, 3 kap. 13§ FB. Den bestämmelsen synes utan betänkligheter

5 Se för svensk rätts del kunna användas även om själva saken skall bedömas enligt en utländsk lag

avsnitt 4.2.3 (en avvi- som saknar en motsvarande regel. Ty den svenska bestämmelsen är utformad kande mening företräds så att en positiv faderskapsfastställelse till stånd utan att aldrig kan komma av Walin s. 82, 476, den legala presumtionen hävs samtidigt. Regeln inkräktar därför inte på den 479). Samma ståndpunkt intas i allmänhet utom- ”spärrverkan” presumtionen har enligt den utländska lagen annat än i

rlands. Se t. ex. för väst- processuella detaljer. En förutsättning för kumulation enligt 3 kap. 13 § FB tysk rätt Staudinger- är dock att svensk domsrätt föreligger för båda målen bedömda vart för sig Henrich s. 276 (nr 2), (se avsnitt 5.1.3.6). 305-306 (nr 70-71), om talerätt och

311-312 (nr 83). En Regler talefrister i faderskapsmål är enligt rådande

uppfattning att behandla som materiell rätt.5 Det uttrycklig bestämmelse är en välgrundad om frågan finns i art. 1 ståndpunkt som bör intas också vid tillämpningen av den här föreslagna i 1956 års Haagkonvenlagvalsregeln. Det bör således avgöras enligt barnets hemvistlag vem som har tion om tillämplig lag rätt att väcka faderskapstalan, mot vem eller vilka en sådan talan skall eller på underhållsförpliktelser gentemot barn, jfr får riktas samt inom vilken tid talan får väckas i olika fall, inklusive frågan

huruvida Staudinger-Kropholler och i så fall av och mot vem talan får väckas efter en parts död. Ett

s. 42 (nr 116-118). undantag torde dock få göras såtillvida att en offentlig myndighets rätt att

6 Jfr Pålsson, Encyclo- väcka talan i eget namn (till skillnad från en talan som förs av myndigheten

pedia s. 170. som legal ställföreträdare för barnet) knappast kan få utövas här? Det är

till internationella 195

Förslaget lag om faderskapsfrågor

nämnvärt då en territoriell begränsning av dock inte något problem, behörighet vanligen gäller redan enligt myndighetens egen myndighetens

lag. är En närliggande krets av frågor, som spelar en viktig roll i faderskapsmål,

de som avser processbehörigheten, dvs. en parts rätt att själv föra sin talan,

för en part som saknar sådan behörighet. Det är och legalt ställföreträdarskap i och för att bedöma sådana frågor enligt samma lag som sig naturligt i målet. Så t. ex. är det uppenbarligen lämpligt att moderns partsställningen rätt att föra barnets talan i faderskapsmål bestäms av samma lag som avgör

huruvida modern har talerätt för egen del, dvs. enligt materiellt tillämplig lag i målet. att genomföra denna ståndpunkt begränsas dock av Möjligheterna andra i svensk som berör hithörande frågor. regler lagstiftning

finns bestämmelse om processbehörigheten i 11

Sålunda det en generell kap. 3 § RB. Dess innehåll kan uttryckas så att en part får föra sin egen talan

om han eller hon är behörig till det antingen enligt sin nationella lag eller

svensk Även om legalt ställföreträdarskap är delvis

enligt lag.7 frågor

generella föreskrifter, bl. a. bestämmelserna om förmynreglerade genom med 22 §NÄF. Slutligen derskap i 4 och 5 kap. IÄL samt i 14-21 §§ jämförda att är åtminstone vissa av de regler i FB som speciellt angår behörigheten utformade så att de måste användas oavsett företräda en part i faderskapsmål om svensk eller utländsk materiellt. Det gäller bl. a. vad som lag är tillämplig FB om socialnämndens rätt att föra barnets sägs i 3 kap. 5 § andra stycket i mål om fastställelse av faderskap, vilken begränsas enbart av talan i 2 kap. 1 § FB. De här nämnda bestämmelserna passar behörighetsregeln för faderskapsfrågor. mindre väl ihop med den föreslagna lagvalsregeln behöver dock befaras. I alla Några olägenheter av betydelse knappast händelser rör det om som väsentligen ligger utanför sig här spörsmål

utredningsuppdraget. till talan skall naturligtvis bestämmas av

Förutsättningarna för bifall

vilka materiellt tillämplig lag. Enligt den lagen skall det sålunda avgöras som är av omedelbar i målet, antingen som omständigheter betydelse eller som motfakta. Detsamma gäller de beviskrav som i olika grundrekvisit fall ställs beträffande sådana omständigheter (”uppenbart”, sannolikt,

uteslutet samt fördelningen av bevisbördan mellan parterna. osv.) Däremot snävare bedömas lex fori i dess skall bevisfrågori mening enligt av den Hit torde i princip få räknas egenskap lag som styr processen. bevismedel, om bevisvärderingen och om bevisuppspörsmål om tillåtliga Även materiellt skall en tagningen. om ett faderskapsmål avgöras enligt utländsk bör svensk därför tillämpas t. ex. såvitt angår lag, lags regler blodundersökning som bevismedel, möjligheterna att tillgripa tvångsmedel till stånd samt undersökningens värde som för att få en sådan undersökning bevis. Detsamma frågan vilka personer som får eller skall höras i ett gäller faderskapsmål, huruvida de skall höras som parter eller som vittnen (varvid som bestäms av den materiellt man dock får utgå från den partsställning tillämpliga lagen), vilka förhållanden en part eller ett vittne får eller inte får

höras om, hur förhöret skall gå till etc. av olika bevismedel som kan De begränsningar i fråga om användningen förekomma i utländsk rätt blir sålunda i princip utan betydelse när På andra sidan är det givet att användningen av 7 Se NJA II 1943 s. 123. rättegången förs i Sverige.

196 Förslaget till om internationella lag faderskapsfrågor

olika bevismedel har ett nära samband med och ytterst är beroende av de materiellt tillämpliga reglerna. Det kan hända att dessa regler är utformade så att de faktiskt utesluter vissa bevismedel som i och för sig är tillåtliga enligt

svensk rätt. Exempelvis har en blodundersökning ingen funktion att fylla, om

det på grund av innehållet i den materiellt tillämpliga utländska lagen ändå står klart att talan inte kan bifallas. En sak för sig är slutligen att personer som uppehåller sig utanför Sverige inte utan vidare är underkastade svensk lags bestämmelser om vittnesplikt, om skyldighet att inställa sig personligen i rättegången eller att medverka till

blodprovstagning etc. [synnerhet finns det starkt begränsade möjligheter att

använda tvångsmedel för att förmå en person som inte är fysiskt närvarande i landet att rätta sig efter sådana bestämmelsen* Dessa delvis av folkrättsliga och delvis av faktiska skäl betingade inskränkningar i svensk lags tillämplighet är oberoende av vilken lag som skall användas materiellt.

Andra stycket

Denna bestämmelse rör lagvalet i fråga om hävandet av en legal faderskapspresumtion genom fastställelse av en annan mans faderskap. Bestämmelsen avses bli tillämplig inte bara när faderskapet “gäller enligt l § utan också när presumtionen har uppkommit med stöd av motsvarande oskrivna regler före lagens ikraftträdande, jämför kommentaren till första stycket. Regeln innebär att frågan om fastställelsens verkan att häva presumtionen skall bedömas enligt lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist vid tiden för fastställelsen. Det är samma lag som enligt första stycket skall tillämpas när hävandet sker genom dom. Se vidare avsnitt 5.2.8.3. Formellt är bestämmelsen avfattad för situationer där en fastställelse redan har ägt rum och dess verkan skall bedömas i efterhand. Indirekt får regeln emellertid betydelse också på det stadium då fastställelsen kommer till stånd i den mån det sker under medverkan av en svensk myndighet. För att sådan medverkan skall kunna lämnas måste det nämligen förutsättas att fastställelsen har verkan att häva den legala presumtionen. Den frågan beror alltså på barnets aktuella hemvistlag. Bestämmelsen torde få sin största praktiska betydelse när fastställelsen av den utomstående mannens sker faderskap genom erkännande under medverkan av en svensk socialnämnd. Dessa ärenden gäller regelmässigt barn som har hemvist i Sverige. Den legala presumtionen hävs då genom erkännandet under de förutsättningar som anges i svensk lag (1 kap. 2§ andra stycket FB). Bara i de undantagsfall där barnet har hemvist utomlands blir utländsk rätt tillämplig på frågan. Regeln är dock inte begränsad till fall där fastställelsen sker genom erkännande. Enligt svensk lag är detta visserligen den enda form för fastställelse som kan få verkan att häva en bestående faderskapspresumtion, men i utländsk rätt förekommer det ibland att samma verkan tilläggs en 3Jfr lagen (1974:752) fastställelse genom dom (varvid det alltså blir obehövligt att föra särskild om nordisk vittnesplikt talan om hävande av presumtionen). Från lagvalssynpunkt saknas anledning m. m. samt prop. att bedöma den frågan på annat sätt än vid en fastställelse 1974:95, särskilt s. genom 10-11, 34-35, 40-42, erkännande. Om barnet har hemvist i en främmande stat vars lag tillåter att 91-92. en utomstående mans faderskap fastställs genom dom med nämnda verkan,

Förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor

I ett äldre bör det således i princip kunna ske också i en svensk rättegång. har HD av sådana regler i en rättsfall visserligen avböjt tillämpningen till svensk ordre Det är emellertid en

utländsk lag under hänvisning public.”

kan eller bör vidhållas efter 1976 års öppen fråga om denna ståndpunkt ändringar av de interna svenska reglerna i FB. Den föreslagna bestämmelsen är inte heller begränsad till fastställelser har skett som äger rum i Sverige. Den omfattar också fall där fastställelsen utomlands, förutsatt att den gäller här i landet. I dessa fall torde barnet i allmänhet ha haft hemvist i den främmande staten vid tiden för fastställelsen,

och då blir den statens lag tillämplig på frågan om den legala presumtionen Skulle fastställelsen avse ett barn som hade har hävts genom fastställelsen. de krav som ställs i svensk hemvist i Sverige, måste den emellertid uppfylla verkan. lag för att den skall kunna få sådan På andra sidan är bestämmelsen begränsad till den särskilda aspekt av

fastställelsen som avser dess inverkan på en bestående faderskapspresumtion, således den fråga som för intern svensk rätts del regleras i 1 kap. 2 § fastställelsen de allmänna förutsättandra stycket FB. Huruvida uppfyller ningarna för giltighet i Sverige får avgöras enligt vanliga regler. Är det fråga om en svensk fastställelse genom erkännande, följer det av 2 § i lagförslaget skall bedömas svensk lag (bortsett från att att dess giltighet enligt erkännandet kan ha lämnats i en utländsk vilket innebär att de lags form), villkor som föreskrivs i 1 kap. 4§ FB blir tillämpliga. Rör det sig om en utländsk fastställelse, får dess giltighet prövas med utgångspunkt i 6-7 §§ eller i den föreslagna eller, om (domar) 8-9 §§ (erkännanden) lagen fastställelsen härrör från ett nordiskt land, i motsvarande regler i NFL.

5 § av ett Denna paragraf innehåller regler om lagvalet i mål om ogiltigförklaring Hithörande frågor har diskuterats i avsnitt 13.4.3. faderskapserkännande. i som har Talan i denna typ av mål torde oftast gå ut på att ett erkännande, kommit till stånd, skall förklaras ogiltigt därför att det är rättsenligt Det kan emellertid också tänkas att talan förs om biologiskt felaktigt. fastställelse eller förklaring att erkännandet inte har kommit giltigt till stånd, t. ex. därför att föreskrivna formkrav eller krav på godkännanden inte är

uppfyllda. Huvudregeln i första meningen är gemensam för de båda slagen av talan. Den föreskriver att talan skall prövas enligt den eller de lagar som bestämmer fastställelsens giltighet här i landet. Vilken lag det är framgår för olika fall av utomnordiska fastställelser) 2 och 8 §§ i lagförslaget (svenska respektive samt av reglerna i NFL (nordiska fastställelser). I den mån det enligt dessa för fastställelsens giltighet att villkoren i någon av flera regler är tillräckligt krävs det för ogiltigförklaring att alternativt angivna lagar är uppfyllda, för i det enskilda fallet förutsättningar den föreligger enligt samtliga utpekade lagar (kumulativ tillämpning). En schweizisk med hemvist i Schweiz har i Exempel: medborgare schweizisk erkänt faderskapet till ett barn som är svensk lags form med hemvist att den . medborgare i Sverige. Av 8§ i lagförslaget följer fastställelsen skall gälla här (bortsett från undantagen i 9 §) om den är giltig 9 NJA 1957 S_ 135_ se ovan avsnitt 4.2.3. antingen enligt schweizisk eller enligt svensk lag. Den kan därför inte

198 Förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor SOU 1913:25

förklaras ogiltig annat än om det finns skäl för det båda enligt lagarna. Ogiltigförklaring kan t. ex. inte ske enbart på den grunden att erkännandet inte har godkänts av barnets mor, då något sådant godkännande inte krävs enligt schweizisk lag* Om modern däremot yrkar ogiltigförklaring på grund av att erkännandet är biologiskt oriktigt, skall hennes talan bifallas såvida inte mannen lyckas göra sannolikt att han har haft samlag med henne under konceptionstiden. Ty det är schweizisk lags ståndpunkt, som samtidigt erkännandet enligt svensk lag är ogiltigt redan därför att det inte har godkänts av modern. [andra från huvudregeln. meningen görs ett undantag Det är begränsat till fall där fastställelsen angrips under att den som har lämnat påstående erkännandet inte är far till barnet. får då alltid Ogiltigförklaring ske enligt svensk lag, dvs. med tillämpning av 1 kap. 4 § tredje stycket FB, även om erkännandet har kommit till stånd med stöd av en utländsk lag. Väcks en talan om ogiltigförklaring på nämnda grund, är det ingenting som hindrar att domstolen först prövar om det finns förutsättningar för bifall till talan enligt svensk lag. Om så är fallet behöver det inte undersökas hur saken skulle bedömas enligt den ena eller andra utländska Däremot måste lagen. i första komma till användning huvudregeln meningen om det enligt svensk lag finns något hinder mot prövning av talan, exempelvis att käranden saknar talerätt enligt de (oskrivna) svenska eller om beviskravet reglerna, i 1 kap. 4 § tredje stycket FB inte är uppfyllt och talan därför inte kan bifallas enligt svensk lag.

Giltigheten av utländska m. m. faderskapsavgöranden

Detta avsnitt av lagförslaget innehåller bestämmelser om erkännande av utländska faderskapsavgöranden och om litispendensverkan här i landet av en utländsk rättegång om faderskapet. Liksom i NFL används termen ”faderskapsavgöranden” som överbegrepp för faderskapsdomar och fastställelser av faderskap i annan form än genom dom. Bestämmelserna i förslaget är dock begränsade till domar varigenom en talan om fastställelse eller hävande av faderskap har bifallits samt till utomprocessuella fastställelser som har skett genom erkännande. I 6-7 §§ anges villkoren för erkännande av sådana domar som omfattas av förslaget. Motsvarande regler för fastställelser genom erkännande finns i 8-9 §§. I 10 § regleras vissa frågor om förfarandet i fall där det begärs att en utländsk faderskapsdom skall prövas av Svea hovrätt. Sedan i 11 § följer bestämmelser om litispendensverkan av en utländsk om faderskarättegång pet. Slutligen begränsas i 12§ tillämpningsområdet för reglerna i detta avsnitt genom att internordiska förhållanden i NFL tas undan. reglerade Innehållet i reglerna har diskuterats i avsnitt 9 (med underavsnitt) i den allmänna motiveringen. Speciellt vad angår utländska ogiltighetsdomar kan också hänvisas till avsnitt 13.4.4.

6 § 1 Se ZBG art. 260 samt 260 a, b och c. Jfr ovan Här anges grundförutsättningarna för erkännande av utländska faderskapsavsnitt 10.1.2 och domar. Regeln är begränsad till domar som har meddelats i en utomnordisk 10.1.4.3. stat och som avser faderskap. Vidare omfattas endast sådana domar som

internationella 199

Förslaget till lag om faderskapsfrågor

har fastställts eller hävts, dvs. att en positiv eller innebär att faderskapet

eller en talan om ogiltigförklaring av ett faderskapsnegativ faderskapstalan domar faller således utanför. Om dessa erkännande har bifallits. Ogillande

se närmare avsnitt 9.2.

begränsningar av regelns tillämpningsområde

skall erkännas här Det föreslås att en dom som omfattas av paragrafen

dels att domen har vunnit laga kraft i ursprungslandet, under förutsättning internationellt behöriga. Frågan om dels att det landets domstolar har varit

med motsvarande tillämpning av skall i första hand bedömas behörigheten i faderskapsmål. Hade målet inte sådan reglerna i 3 § om svensk domsrätt

till den främmande staten att någon av de i 3§ uppräknade anknytning om det annars med kan åberopas, är det tillräckligt

behörighetsgrunderna

eller medborgarskap eller annan anknytning hänsyn till en parts hemvist

att talan prövades där. fanns skälig anledning sällan behöva tas i bruk. Den kan Sistnämnda bestämmelse torde

om till den emellertid tänkas få betydelse exempelvis anknytningen

var medborgare där främmande staten bestod enbart i att någon av parterna

är det dock tillräckligt för där och kärande i målet, (var barnet medborgare redan med motsvarande tillämpning av 3 § första stycket 3). Ett behörighet kan vara att parterna (eller någon av dem) var politiska annat exempel

och vistades i den främmande staten men ännu inte hade förvärvat flyktingar där vid tiden för rättegången och domen. hemvist har diskuterats mer ingående i avsnitt 9.3.2 med Hithörande frågor

underavsnitt. Där tas också upp vissa andra tänkbara grundförutsättningar

för erkännande, vilka har övervägts men förkastats.

7 § år uppfyllda, skall den

Även om de i 6§ angivna grundförutsättningarna

erkännande här. 7 § innehåller en utländska domen i vissa fall vägras

De olika punkterna har av dessa undantag från regeln. uppräkning

diskuterats närmare i avsnitt 9.3.3 med underavsnitt.

i det utländska förfarandet som hinder I punkt 1 anges vissa grova brister tar sikte på fall där svaranden inte har fått för erkännande. Bestämmelsen

rättegången. Ett sådant möjligheter att föra sin talan i den utländska rimliga är det att svaranden inte nämns särskilt, fall, som på grund av sin betydelse

om den väckta talan i tillräcklig tid för att svara i saken. har fått kännedom denna brist i Förutsatt att svaranden inte ändå har gått i svaromål, utgör

domen. Bakgrunden till och förfarandet en grund för att vägra erkänna

1 har behandlats utförligare i avsnitt innebörden av bestämmelsen i punkt

9.3.3.1. vid domskonflikter, dvs. när den Punkt 2 tar upp hinder för erkännande

utländska domen strider mot en annan dom (den konkurrerande åberopade domen svensk, utgör den alltid i saken. Är den konkurrerande domen) oavsett tidsföljden mellan hinder för erkännande av den utländska domen,

eller mellan de båda domarna. den svenska och den utländska rättegången

domen utländsk (meddelad i ett tredje land), har den Är den konkurrerande

att hindra erkännande under förutsättning dels att den själv uppfyller verkan - vilket får bedömas enligt den här villkoren för erkännande antingen - dels

NFL, beroende på domens ursprungsland

föreslagna lagen eller enligt som började tidigare än den rättegång att den har meddelats i en rättegång

200 Förslaget till lag om internationella

faderskapsfrågor

som har lett till den åberopade domen. Vid konkurrens mellan två utländska

domar, som båda uppfyller övriga krav för erkännande, är det således

mellan de båda rättegångarnas början (inte mellan tidsföljden domarna) som bestämmer vilken av domarna som skall gälla här. Vid vilken en tidpunkt rättegång skall anses inledd får avgöras enligt lagen i den stat där rättegången

har ägt rum.

För att regeln i punkt 2 skall bli aktuell förutsätts det att de båda domarna

strider mot varandra. Ett exempel är att det genom den åberopade

utländska domen har fastställts att mannen A är barnets far, medan den

konkurrerande svenska eller utländska domen innebär att en mot A förd talan om fastställelse av faderskapet har ogillats eller att mannen B har

fastställts vara barnets far. Likaså strider den fastställelse av Azs faderskap som har skett genom den åberopade domen mot en dom varigenom en

negativ faderskapstalan mot en annan man, C, som är barnets legalt presumerade far, har ogillats (ty en sådan dom innebär, om den gäller här, att

Czs faderskap står definitivt fast). Däremot står fastställelsen av Azs faderskap naturligtvis inte i strid med en dom varigenom den mot C förda

talan har bifallits.

I övrigt hänvisas till vad som har sagts om domskonflikter i avsnitt 9.3.3.2. .

Punkt 3 avser fall där den åberopade domen strider mot en här i landet

av faderskap i annan form än genom dom. Domen skall då giltig fastställelse

vägras erkännande om den konkurrerande utomprocessuella fastställelsen har skett innan den rättegång som har lett till domen började. Regeln är tillämplig oavsett om den utomprocessuella fastställelsen är svensk eller utländsk, förutsatt att den gäller här (vilket i fråga om utländska fastställelser

får bedömas antingen enligt 8-9 §§ i lagförslaget eller enligt motsvarande

regler i NFL). Avgörande är vid vilken tidpunkt den fastställelsen har kommit till stånd, innan eller efter det att rättegången inleddes. Däremot är tidpunkten för påbörjandet av det förfarande som har lett till den

utomprocessuella fastställelsen utan betydelse. Har det exempelvis genom ett giltigt erkännande under medverkan av en

svensk Socialnämnd fastställts att mannen A är barnets far, den utgör fastställelsen hinder mot att godta en i en senare inledd utländsk rättegång

meddelad dom varigenom mannen Bzs faderskap till barnet har fastställts.

Annorlunda förhåller det sig om den utländska domen innebär att det av A

lämnade erkännandet har förklarats ogiltigt (och Bzs faderskap därefter har

fastställts). Ty en sådan dom kan

inte, i den mening som avses i

bestämmelsen, anses ”strida mot” den utomprocessuella fastställelsen. Om hithörande frågor hänvisas i övrigt till avsnitt 9.3.3.3. Punkt 4 innebär att den åberopade domen skall vägras erkännande i vissa

fall där det ännu inte föreligger något konkurrerande avgörande men där det

pågår en annan rättegång om faderskapet som kan leda till ett sådant avgörande (indirekt litispendens).

Regeln bygger på samma principer som de lösningar som har föreslagits vid domskonflikter (punkt 2). Sålunda utgör den konkurrerande rättegången alltid hinder mot erkännande om den äger rum i Sverige. Det gäller även om den svenska rättegången har inletts senare än den utländska men naturligtvis inte om den här väckta talan har avvisats

eller förklarats vilande i väntan på den utländska domen (vilket som

till om internationella faderskapsfrågor 201 Förslaget lag

huvudregel skall ske i sådana fall, se 11 §). Pågår den konkurrerande i en främmande stat, får den verkan att hindra erkännande bara rättegången om den har börjat tidigare än den rättegång som har lett till den åberopade domen. Dessutom förutsätts det att den blivande domen i den konkurrerande rättegången kan antas komma att uppfylla övriga villkor för att erkännas här. om indirekt litispendens har i den allmänna motiveringen Frågor behandlats i avsnitt 9.3.3.4. Punkt 5 innehåller slutligen en hänvisning till det ordre public-förbehåll av det förbehållet av som görs i 14 §. Tillämpningen på frågor om erkännande utländska faderskapsdomar har diskuterats i avsnitt 9.3.3.5.

8 § I denna paragraf bestäms grundförutsättningarna för giltigheten här i landet av en utländsk faderskapsfastställelse som har skett genom erkännande. Reglerna är begränsade till fastställelser som grundar sig på en utomnordisk inte utomprocessuella fastställelser som har kommit till lag. De omfattar och inte heller erkännanden som stånd på annat sätt än genom erkännande saknar konstitutiv verkan enligt tillämplig utländsk lag. Se om dessa begränsningar avsnitt 13.32.

Första stycket

första stycket skall den utländska fastställelsen gälla här om den är Enligt giltig enligt lagen i en stat där barnet eller den som har lämnat erkännandet hade hemvist eller där någon av dem var medborgare. Det är således tillräckligt om fastställelsen uppfyller villkoren i någon av flera alternativt motiveringen för och innehållet i regeln har angivna lagar. Den rättspolitiska utvecklats i avsnitt 13.3.1 och 13.3.3.1. Utöver vad som har sagts där kan framhållas beträffande tolkningen av den föreslagna bestämmelföljande sen. Anknytningstidpunkten anges inte uttryckligen. När det som här väsentligen är fråga om giltigheten av en rättshandling, synes det även utan en sådan bestämning vara klart att lagvalet skall grundas på de anknytningsförhållanden som rådde när rättshandlingen företogs, dvs. när erkännandet ägde rum. Parternas hemvist- och medborgarskapsanknytning vid tiden för barnets födelse är således utan betydelse, om den inte längre består vid tiden för erkännandet. I princip bör lagvalet inte heller påverkas av ett byte av hemvist lämnades. Har eller medborgarskap som har skett efter det att erkännandet erkännandets fastställelseverkan enligt lagen i en främmande stat inträtt vid en senare tidpunkt- t. ex. genom att erforderliga godkännanden har lämnats tid efter erkännandet eller genom att erkännandet har någon själva registrerats hos en myndighet - bör det dock vara tillräckligt om barnet eller mannen då har förvärvat hemvist eller medborgarskap i den staten. Ett specialfall föreligger om erkännandet har skett före barnets födelse. Den situationen har beaktats i 13 § andra stycket i lagförslaget, som innebär att hänsyn då skall tas till moderns anknytning i stället för barnets. Den fastställelse som har skett genom erkännandet skall således godtas om den är moderns eller enligt mannens hemvistlag eller giltig antingen enligt

202 Förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor

nationella lag vid tiden för erkännandet. _ Ett annat specialfall är det att fastställelsen har ett ägt rum genom erkännande som har avgetts efter barnets död, såsom är möjligt enligt många utländska

lagar? Av 13 § första stycket följer att lagvalet, såvitt det grundas

på barnets anknytning, då skall bestämmas med hänsyn till förhållandena vid tiden för dödsfallet. Fastställelsen skall således godtas, förutom i det fall att den har kommit till stånd enligt mannens hemvistlag eller nationella lag vid tiden för erkännandet, om den är giltig enligt lagen i en stat där barnet hade hemvist eller var medborgare vid dödsfallet. Iden mån fastställelsens giltighet beror på en parts nationella lag vid en viss tidpunkt, bör det i fall där parten då var medborgare i mer än en stat anses om fastställelsen överensstämmer med tillräckligt lagen i någon av dessa stater. Det bör även om ett gälla av medborgarskapen är svenskt och fastställelsen har ägt rum enligt den andra statens lag. Det är den ståndpunkt som bäst motsvarar regelns syfte och tendens. Bestämmelsen är, liksom övriga i förslaget, avsedd att lagvalsregler tillämpas utan hänsyn till renvoi. Det behöver således inte undersökas om den främmande lag som utpekas i 8 § första stycket enligt sina internationelltprivaträttsliga regler accepterar sin egen tillämplighet” eller hänvisar till någon annan lag. Denna ståndpunkt är motiverad av praktiska skäl. Härom hänvisas till den diskussion som har förts om motsvarande fråga i vad avser uppkomsten av legala faderskapspresumtioner (avsnitt 5.2.8.1). Även om 8 § första stycket ger utrymme för en rad - normalt fyra men i vissa fall (om någon av parterna hade mer än ett medborgarskap) ännu fler alternativa sätt att bestämma torde tillämplig lag, det i verkligheten bli mycket sällsynt att valet konkret står mellan så många olika lagar. Om både barnet och mannen hade hemvist och var medborgare i en och samma främmande stat, blir det inte alls fråga om något val. F astställelsen skall helt enkelt vara giltig enligt den statens lag för att kunna godtas här. Och var exempelvis barnet nederländsk medborgare med hemvist i Nederländerna och mannen fransk med hemvisti medborgare Frankrike, blir valet begränsat till två lagar: fastställelsen skall om den godtas är giltig antingen enligt nederländsk eller enligt fransk lag. Var barnet i detta exempel i stället svensk medborgare med hemvist i Sverige, är det fortfarande om tillräckligt fastställelsen har kommit till stånd enligt fransk lag. Det är också tillräckligt om svensk lag (inklusive kravet på socialnämndens har godkännande) iakttagits, men i så fall rör det sig om en svensk fastställelse vars giltighet inte beror på 8 § utan på 2 § i lagförslaget jämförd med 2 kap. 1 § FB. Inte ens när 8 § första stycket i ett konkret fall leder till att två eller flera utländska lagar är tillämpliga behöver fastställelsens giltighet nödvändigtvis prövas enligt alla dessa lagar. För att komma till slutsatsen att fastställelsen skall godtas är det tillräckligt att man konstaterar att den är giltig enligt någon av lagarna. Om erkännandet exempelvis har lämnats av en fransk medborgare och det står klart att en giltig fastställelse härigenom har skett enligt fransk lag, är det onödigt att undersöka hur det förhåller mannens sig enligt ?I utländsk rätt föreeller barnets hemvistlag eller barnets nationella kommer det t. 0. m. enligt lag. Bestämmelsens tillämpningsområde omfattar både de materiella och de regler som tillåter erkännande efter faderns död. formella för erkännandets förutsättningarna giltighet. I princip är det Se avsnitt 10.1.2. att erkännandet i alla avseenden motsvarar de krav som ställs i nödvändigt

till faderskapsfrågor 203 Förslaget lag om internationella

av de olika lagarna någon av de alternativt angivna lagarna. Tillämpningen t. ex. om mannens kan således inte kombineras på så sätt att vissa delfrågor, rättsliga handlingsförmåga, bedöms enligt en av de inblandade lagarna och t. ex. om krav godkännande av andra delfrågor, på barnets eller moderns av lagarna. Ett undantag är vad som erkännandet, enligt någon annan form. föreskrivs i andra stycket om erkännandets

Andra stycket

denna bestämmelse skall erkännandet anses giltigt till formen också Enligt om det uppfyller formföreskrifterna i lagen i den stat där erkännandet Bestämmelsen från att även erkännandets form som lämnades. utgår skall bedömas första stycket och innebär inte någon huvudregel enligt inskränkning av utan ett tillägg till de alternativ som anges där (jämför 2 §

som innehåller en motsvarande regel i fråga om svenska tredje stycket, att iaktta de formkrav som finns fastställelser). Det är således tillräckligt antingen i någon av de i första stycket angivna lagarna eller i lagen på platsen för erkännandet. mellan erkännandets form och dess materiella Angående gränsdragningen hänvisas till i avsnitt 132.2 och giltighet m. fl. frågor framställningen

13.3.3.2.

9 § från 8 §. Den innehåller en Denna paragraf har karaktär av undantag av situationer där en fastställelse som avses i 8 § inte skall godtas, uppräkning även om de där föreskrivna villkoren är uppfyllda. fastställelse som Punkt I tar sikte på fall där den utomprocessuella En åberopas strider mot en här i landet giltig dom angående faderskapet. fastställelsen, sådan dom utgör hinder mot att godta den utomprocessuella om domen har meddelats i en rättegång som började innan fastställelsen

skedde. oavsett om den konkurrerande domen är Bestämmelsen är tillämplig svensk eller utländsk, förutsatt att den gäller här (vilket i fråga om utländska domar får bedömas enligt 6-7 §§ eller enligt motsvarande regler i NFL,

beroende ursprungsland). Avgörande är att den utomprocessu-

på domens ella fastställelsen har kommit till stånd efter den tidpunkt då rättegången det utomprocessuella förfarandet har påbörjats inleddes. Vid vilken tidpunkt är däremot utan betydelse. är den omvända, dvs. om den utomprocessuella faststäl- Om tidsföljden lelsen har skett innan rättegången började, utgör domen inte något hinder mot att godta den förra fastställelsen. Tvärtom skall i det läget domen, om

den är utländsk, vägras erkännande. Det framgår av 7 § 3, som bygger på konkurrerar med den samma grundsats som 9 § 1. Någon svensk dom som fastställelse som har skett genom erkännande skall i sådana fall utländska fastställelsen gäller här inte kunna komma till stånd. Ty om den utländska av en vid svensk domstol väckt talan om utgör den hinder för prövning från en talan om ogiltigförklaring av erkännandet). faderskapet (bortsett de båda avgörandena ”strider Angående frågan vad som menas med att mot” varandra kan hänvisas till vad som har sagts vid 7 § 2 och 3.

204 Förslaget till om internationella lag faderskapsfrågor

Enligt punkt2 skall den åberopade fastställelsen inte godtas om den strider mot en annan utomprocessuell fastställelse som har skett tidigare och som är giltig här i landet. Också den bestämmelsen är tillämplig oavsett om den konkurrerande fastställelsen är svensk eller utländsk, förutsatt att den gäller här. Regeln innebär att den yngre fastställelsen får vika för den äldre. Vid vilken tidpunkt respektive förfaranden har inletts är här liksom annars när det gäller utomprocessuella fastställelser utan betydelse. Punkt 3 handlar om indirekt litispendens. Den åberopade fastställelsen skall inte godtas, om det i Sverige eller utomlands pågår en rättegång om faderskapet som har börjat innan fastställelsen skedde och som kan antas leda till en här i landet giltig dom. Regeln ansluter till bestämmelsen i punkt 1. Liksom där är det avgörande att den utomprocessuella fastställelsen har ägt rum först efter det att rättegången inleddes. Till skillnad från en rättegång utgör ett annat utomprocessuellt förfarande som pågår inte något hinder mot fastställelsens giltighet här i landet. Att en

faderskapsutredning enligt 2 kap. FB har inletts i Sverige när den utländska

fastställelsen kommer till stånd genom erkännande är således inte någon grund för att vägra godta fastställelsen. I detta läge får i stället den svenska utredningen läggas ner. Ipunkt 4 föreskrivs att fastställelsen inte skall gälla här om erkännandet är uppenbart oriktigt. Genom denna bestämmelse får svenska myndigheter ett visst spelrum för prövning av erkännandets överensstämmelse med den biologiska sanningen utan att ogiltighetstalan behöver föras vid domstol. Om bakgrunden till och motiveringen för regeln hänvisas till avsnitt l3.3.4.2. Bestämmelsen bör kunna tillämpas i fall där det är ostridigt mellan parterna och i övrigt står klart att erkännandet är falskt. På det hela taget bör regeln dock användas sparsamt och med stor försiktighet. Det är inte meningen att svenska myndigheter som ställs inför frågor om giltigheten av en utländsk fastställelse genom erkännande normalt skall behöva ge sig in på bedömningar av erkännandets Bestämmelsen riktighet. bör inte åberopas om parterna är oense eller om det annars råder tvivel om saken och det inte går att få klarhet i frågan utan att blodprov eller annan bevisning förebringas och värderas. I sådana fall bör fastställelsen tills vidare godtas, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, och den part som påstår att erkännandet är oriktigt hänvisas att väcka ogiltighetstalan vid domstol. Punkt5 innehåller en hänvisning till det allmänna ordre public-förbehållet i 14 §. Betydelsen av den bestämmelsen i det här aktuella sammanhanget har diskuterats i avsnitt 13.3.4.3.

10 § Reglernai 10 § avser det exekvaturförfarande i Svea hovrätt som har varit på tal i avsnitt 9.4. Utgångspunkten är att frågor om giltigheten häri landet av ett utländskt faderskapsavgörande i princip skall prövas av den myndighet och i det sammanhang där de i varje särskilt fall dyker upp. Från den ordningen avviker bestämmelserna i 10 § såtillvida att de i vissa fall öppnar möjlighet att få frågan avgjord en gång för alla genom ett beslut av Svea hovrätt. Reglerna är begränsade till fall där det utländska avgörandet utgörs av en dom som avses i 6 §, dvs. en dom som har meddelats i ett utomnordiskt

Förslaget till lag om internationella faderskapsfrâgor 205

land och som innebär att faderskapet till ett barn har fastställts eller hävts. Några motsvarande regler föreslås inte för fall där en utländsk faderskapsfastställelse har kommit till stånd genom erkännande. Bestämmelserna innebär att parterna eller i vissa fall en svensk myndighet får rätt att begära hovrättens prövning av domen. Däremot är förfarandet inte i något fall obligatoriskt i den meningen att domen inte skulle få åberopas häri landet förrän den har godkänts av hovrätten eller att andra myndigheter skulle vara förhindrade att själva ta ställning till frågan.

Första stycket

Av första meningen framgår att ansökan om hovrättens prövning kan göras av någon av parterna. Härmed avses var och en som har varit part i den utländska rättegången. Förutom barnet och mannen kan det vara barnets mor, som enligt många utländska lagar har ställning av part i faderskapsmål (i synnerhet vid negativ faderskapstalan), ibland också andra personer. Ett specialfall är det att en positiv faderskapstalan har förts mot flera män och att det genom domen har fastställts att en av dem är barnets far. Ansökan om hovrättens prövning av en sådan dom kan göras av den man vars faderskap har fastställts. Däremot saknas anledning att ansökan skall kunna göras av någon av de män mot vilka talan har ogillats, även om de har haft partsställning i det utländska förfarandet. Den frågan bör bedömas på samma sätt som om den ogillande domen hade meddelats i ett självständigt mål. En sådan dom omfattas inte av 6§ och därmed inte heller av 10 §. Det av parten framställda yrkandet kan vara positivt eller negativt formulerat, dvs. gå ut på en fastställelse att domen gäller respektive att den inte gäller här. Det avgörande som träffas av hovrätten - eller av HD efter överklagande - blir bindande oavsett om det går i den ena elleri den andra

riktningen?

Parternas rätt att söka fastställelse av domen i Svea hovrätt är avsedd att i motsvarande mån utesluta möjligheten att föra fastställelsetalan om saken vid tingsrätt. Så länge ingen av parterna har begärt hovrättens fastställelse, är det däremot ingenting som hindrar att frågan på vanligt sätt prövas prejudiciellt av domstolar eller andra myndigheter som kommer i kontakt med den. Då en sådan prövning inte leder till något rättskraftigt avgörande i faderskapsdelen, hindrar den på andra sidan inte en senare ansökan till Svea hovrätt om fastställelse av domen. Däremot blir det beslut som meddelas av hovrätten (eller av HD) bindande i alla sammanhang där frågan sedermera kan dyka upp.

I andra meningen av första stycket föreslås vidare att hovrättens prövning

3 Vid

av den utländska domen under vissa omständigheter skall kunna begäras av Ånlwrlunfja PÖV

en svensk myndighet. Bestämmelsen tar sikte på situationer där frågan om

gâzâsâgüfglranââkâegglgåät

domens giltighet här är av betydelse i ett konkret ärende som myndigheten är beslut av Sçea HOVR

behörig att avgöra. Regeln är begränsad till andra myndigheter än utgör i dessa fal] inte domstolar. förutsätts det att i fråga anser det m0! Slutligen myndigheten

- hingeør av tag?” se ny3 [Lrövnfignå -

nödvändigt att begära hovrättens prövning av domen. oap i

Sirlrlseiiâçi

till och motiveringen för denna bestämmelse har redovisats

3822113;

Bakgrunden d avsnitt 9.4. Som där har framhållits bör utvägen att begära hovrättens ;me lämplig i det här prövning inte anlitas annat än i mera invecklade och svårbedömda fall. Det aktuella sammanhanget.

;J

I om..

206 Förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor ..

normala bör vara att den myndighet inför vilken tar frågan uppkommer ställning på egen hand, eventuellt med ledning av råd och anvisningar från en tillsynsmyndighet, exempelvis riksskatteverket i folkbokföringsärenden.

Andra stycket

Här ges vissa bestämmelser om förfarandet i Svea hovrätt vid prövningen av en utländsk faderskapsdom. Någon mer ingående reglering av dessa frågor har dock inte ansetts nödvändigf Först föreskrivs det att sökandens motpart skall få tillfälle att yttra sig över ansökningen, om det kan ske.5 Även utan att det uttryckligen anges synes det klart att detta skall gälla samtliga motparter, om det finns mer än en. Ett sådant fall föreligger exempelvis om barnet söker fastställelse av en utländsk dom varigenom en mot modern och hennes make förd negativ faderskapstalan har bifallits. I det fallet skall både modern och mannen delges ansökningen, om det är möjligt. Vad som har sagts om sökandens motpart bör i fall där saken har hänskjutits till hovrätten av en myndighet gälla båda eller samtliga parter i den utländska rättegången. En bestämmelse med den innebörden finns i andra meningen i stycket. Det bör påpekas att myndigheten inte själv får ställning av part i dessa mål. Mot hovrättens beslut skall parterna i vanlig ordning kunna fullfölja talan till HD genom besvär.

11 § Paragrafen innehåller regler om litispendensverkan här i landet av en pågående utländsk rättegång angående faderskapet. Dessa frågor har tidigare behandlats i avsnitt 9.5. Enligt huvudregeln, som finns i första meningen, skall den utländska rättegången tillerkännas litispendensverkan, om det kan antas att den blivande domen i målet blir giltig häri landet. En talan om faderskapet som väcks vid en svensk domstol skall då avvisas eller förklaras vilande i väntan på lagakraftvunnen dom i den utländska rättegången. En förutsättning för regelns tillämplighet är naturligtvis att den utländska rättegången rör faderskapet till samma barn som den här väckta talan. Däremot krävs det inte att rättegångarna avser samme mans faderskapf Det är tillräckligt att de, om de båda får fortsätta, kan leda till motstridiga domar. Ett exempel är att det i den utländska rättegången förs talan om fastställelse av mannen Azs faderskap, medan det här yrkas att mannen B skall förklaras vara barnets far. Se vidare vid 7§ 2. Huruvida den utländska domen kommer 4 Jfr SOU 1968:40 s. att erkännas i Sverige beror på 134-136. om den uppfyller villkoren i 6-7 §§. Det kan inte bedömas med säkerhet förrän domen föreligger, men för att den utländska skall få 5Jfr 3 kap. 8§ 1 st. IÄL rättegången och prop. 1973:158 s. litispendensverkan är det tillräckligt att domen ”kan antas” bli giltig här. i 114. Den svenska domstolen får således göra en prognos av på grundval ÖJfr prop. 1979/80:5 s. omständigheterna i fallet.7 Frågan blir i praktiken främst huruvida saken har 23. tillräcklig anknytning till det främmande landet för att den utländska 7 Jfr Pålsson i TfR 1967 domstolen skall vara behörig med tillämpning av 6§ jämförd med 3 §. s. 564-569. Liknande kan i övrigt uppkomma frågor inom ramen för de regler om

till om internationella faderskapsfrågor 207 Förslaget lag

indirekt litispendens som finns i 7 § 4 och 9 § 3. När litispendens föreligger. har domstolen att välja mellan att avvisa den väckta talan och att förklara den vilande. Det finns inte anledning att lägga för det valet. Vilandeförklaring torde dock ofta fast några bestämda riktlinjer vara att föredra, bl. a. med hänsyn till risken att det i efterhand kan visa sig att prognosen var felaktig och att den utländska domen inte uppfyller kraven för erkännande* Andra meningen i paragrafen innehåller ett undantag från huvudregeln. Den här väckta talan får prövas om det finns särskilda skäl. Som det har framhållits i avsnitt 9.5, kan särskilda skäl föreligga bl. a. om det finns en påtaglig risk att det utländska förfarandet kommer att dra långt ut på tiden. fall är det att utsikterna att få faderskapet tillfredsställande Ett närliggande utrett ter sig väsentligt gynnsammare i den svenska än i den utländska därför är tillgänglig här. I förening med andra rättegången, att bevisningen kan det också vara av betydelse med vilken grad av omständigheter sannolikhet det kan antas att den utländska domen kommer att uppfylla villkoren för erkännande. Reglerna i 11 § gäller bara när den först inledda rättegången äger rum i ett land utanför Norden. I förhållande till de nordiska länderna tillämpasi stället 4 § NFL. Vidare finns det en särskild litispendensregel i 7 § lagen 0936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. Då den bestämmelsen är konventionsgrundad och på flera sätt är strängare än den här föreslagna 11 §, måste den ha företräde inom sitt tillämpningsområde. som väcks vid en svensk domstol skall Det innebär att en faderskapstalan vid en schweizisk domstol som är avvisas, om saken redan är anhängig behörig enligt 1936 års lag. Av 5 § andra stycket i den lagen följer att behörighetskravet skall anses uppfyllt om en svensk domstol skulle ha varit För faderskapsmålens del beror behörig under motsvarande omständigheter. i 3§ i det aktuella lagförslaget. Den särskilda detta i sin tur på reglerna bestämmelsen om litispendensverkan av en schweizisk rättegång skall därför under förutsättning att den schweiziska domstolen är komma till användning behörig med motsvarande tillämpning av 3 § i lagförslaget. har En rättegång om faderskap som pågår i något av de nordiska länderna den verkan att en svensk socialnämnd inte får godkänna ett också erkännande av faderskapet (4§ andra stycket NFL). Någon motsvarande inte i den här aktuella lagen. Anledningen är att en sådan regel föreslås bestämmelse kunde medföra olägenheter och passar mindre väl ihop med de av utländska domar och om litispendensverkan av en regler om erkännande utländsk rättegång som föreslås i 6-7 och 11 §§. Formellt är det därför ingenting som hindrar vare sig att en faderskapssom resultat av utredning enligt 2 kap. FB påbörjas här eller att faderskapet fastställs genom erkännande under socialnämndens medverkan, utredningen trots att en rättegång om faderskapet redan pågår i ett annat (utomnordiskt) att beakta den 8 land. Det finns emellertid ändå anledning för socialnämnden Frågan är mer invecklöd än Vid tillämpningen utländska rättegången. Av betydelse år särskilt att den svenska fastställelsen, av i

om den sker sedan den utländska rättegången har inletts, inte kan åberopas mmsvaránde F3

som grund för att vägra erkänna den dom som sedermera meddelas (jämför fegefçárâârçâ/:Sâlâiiâs

projp,

som rättsföjjd_ se j 7 § 3). Det bör därför undvikas att en svensk fastställelse kommer till stånd, leder till fastställelse av 1979/80:5 s. 23. om det finns risk för att den utländska rättegången

208 Förslaget till om internationella lag faderskapsfrågor SOU 1953:25

någon annan mans faderskap. Ett förfarande för fastställelse utomprocessuellt av faderskap, som har inletts i en främmande stat, utgör inte i något fall hinder vare sig för en rättegång om faderskapet här i landet eller för en svensk fastställelse av faderskapet genom erkännande.

12 § Denna bestämmelse ger uttryck för att den föreslagna lagen inte inkräktar på tillämpningsområdet för de regler om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden m. m. som finnsi NFL. Motsvarande regler i den här föreslagna lagen, dvs. 6-11 §§, skall därför inte tillämpas i förhållande till de nordiska länderna. Däremot är övriga bestämmelser i lagen, vilka angår svenska myndigheters behörighet och lagval, utan inskränkning tillämpliga även när saken på ett eller annat sätt har nordisk anknytning. Härkan också erinras om att 6-7 och 11 §§ i den föreslagna lagen i vissa fall kan få vika för motsvarande regler i 1936 års konventionsgrundade lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. Se avsnitt 9.2.1 i den allmänna motiveringen och specialmotiveringen till 11 §.

Gemensamma bestämmelser Under denna rubrik har tagits in ett par bestämmelser om frågor som är gemensamma för olika delar av lagförslaget.

13§

Första stycket

Här ges en hjälpregel i fråga om anknytningstidpunkten. Bestämmelsen rör fall där en person vars hemvist eller medborgarskap är av betydelse för en fråga som regleras i lagen inte längre är i livet vid den relevanta tidpunkten. I så fall skall frågan i stället avgöras med hänsyn till motsvarande anknytning vid tiden för dödsfallet. Bestämmelsen kan få betydelse vid tillämpningen av reglerna om - svensk domsrätt (3 §) tillämplig lag (4§ och 5 § jämförd med 8 §) - av utländska giltigheten avgöranden (6 § jämförd med 3 § - och 8 §).

Antag t. ex. att barnet väcker vid svensk domstol. Om faderskapstalan barnet inte har hemvist här och inte heller är svensk beror medborgare, domstolens behörighet på om mannen/svaranden har hemvist här (3 § första stycket 4). Är mannen avliden, krävs det i stället att han hade hemvist här vid dödsfallet. En annan fråga är om talan får väckas efter mannens död och vem den i så fall skall riktas mot. Det är ett materiellträttsligt spörsmål som i likhet med andra sådana frågor får bedömas enligt barnets hemvistlag (4 § första stycket). Är barnet självt avlidet när talan väcks, leder 13 § första stycket i förening med 3 § första stycket 1 och 3 till att svensk domsrätt kommer att föreligga om barnet hade hemvist här eller var svensk medborgare vid tiden för dödsfallet (förutom i det fall att mannen/svaranden har hemvist här). Hade barnet

r »209

Förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor

l hemvist i Sverige blir svensk lag också tillämplig materiellt. Då barnets talerätt svensk lag i och med dess död, blir

enligt torde gå förlorad

konsekvensen att talan av det skälet inte kan prövas (däremot kan man tänka av mannen mot barnets arvingar, 3 kap. 1 § sig en negativ faderskapstalan beror det första stycket FB). Hade barnet vid dödsfallet hemvist utomlands, på den utländska lagen huruvida talan i barnets ställe får föras av någon i annan och i så fall av vem.

Andra stycket

Detta stycke innehåller en hjälpregel i fråga om anknytningspersonen. Bestämmelsen avser fall där barnets hemvist eller medborgarskap vid en i

bestämd tidpunkt är av betydelse för en viss fråga men där den tidpunkten

det aktuella fallet ligger före barnets födelse. Frågan skall då i stället avgöras med hänsyn till moderns motsvarande anknytning vid samma tidpunkt. Behovet av en sådan bestämmelse hänger samman med att faderskapet till ett barn i många fall kan fastställas eller talan om fastställelse väckas redan innan barnet är fött. I sådana fall kan reglerna i lagförslaget inte tillämpas, såvitt de innebär att myndigheternas behörighet, valet av tillämplig lag eller giltigheten av ett utländskt avgörande beror på barnets anknytning vid den tidpunkt då talan väcks eller då fastställelsen skall ske eller har skett (se 3-6 och 8 §§ i lagförslaget). Det är naturligt att då i stället lägga vikt vid moderns anknytning. Exempel: Den blivande modern har hemvist i Schweiz. Hon väcker vid svensk domstol talan om fastställelse av faderskapet till sitt väntade barn. Mannen/svaranden har hemvist i Sverige. Denna anknytning medför svensk domsrätt (3 § första stycket 4). Materiellt skall saken emellertid bedömas enligt schweizisk lag (4 § första stycket i förening med 13 § andra stycket). Enligt den lagen skall det följaktligen avgöras om talan får väckas och eventuellt också prövas före barnets födelse.”

14 § Paragrafen innehåller ett allmänt ordre public-förbehåll. Härigenom görs ett undantag från förslagets regler till den del de innebär att utländsk rätt skall komma till användning eller att utländska faderskapsdomar eller fastställelser av faderskap erkännande skall gälla här. Bestämmelser i en genom utländsk lag får inte tillämpas och utländska avgöranden inte erkännas, om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att tillämpa bestämmelsen eller att erkänna avgörandet. Som framgår av formuleringen är regeln avsedd att tolkas och användas restriktivt. I övrigt har regeln kommenterats i anslutning till de olika frågor för vilka den kan vara av betydelse, se avsnitten 5.2.9, 9.3.3.5 och 13.3.4.3.

Övergångsbestämmelser

Punkt2 hänför sig till bestämmelserna i 1 § om legala faderskapspresumtioner. Det föreslås att dessa bestämmelser inte skall tillämpas om barnet är fött 9 Om Schweizisk lags före lagens ikraftträdande. ståndpunkt se 2GB an_ Det är i viss mån oklart vilka regler som f. n. gäller om tillämplig lag på 263.

i

210 Förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor . ä

sådana frågor. Klart är dock att 1 § åtminstone delvis innefattar nyheter i jämförelse med gällande rätt. Om de nya bestämmelserna blev tillämpliga i fråga om barn som är födda före ikraftträdandet, skulle följden kunna bli att ett bestående rättsläge rubbades, antingen på så sätt att en faderskapspresumtion som tidigare gällde här i landet inte längre skulle anses bestå eller omvänt så att en förut inte gällande presumtion kom till stånd i och med lagens ikraftträdande. Dessa konsekvenser synes inte godtagbara. Med hänsyn hârtill har den föreslagna övergångsbestämmelsen ansetts nödvändig. På andra sidan är det från praktisk synpunkt olägligt att man skall behöva skilja mellan barn som är födda före och efter ikraftträdandet och att de hittillsvarande oskrivna reglerna för lång tid framåt skall behålla sin betydelse. Mot bakgrund av den osäkerhet som råder om innehållet i dessa regler bör bestämmelserna i 1 § emellertid, utan att vara formellt tillämpliga, i viss utsträckning kunna användas analogt när barnet är fött före ikraftträdandet. En sådan analogisk tillämpning ligger nära till hands i fall där det framstår som mer eller mindre ovisst huruvida någon faderskapspresumtion har uppkommit enligt äldre rätt. Punkt 3 avser bestämmelsen i 4 § andra stycket om hävande av en legal faderskapspresumtion genom fastställelse av en annan mans faderskap. Det föreslås att denna bestämmelse skall få retroaktiv verkan på så sätt att den tillämpas även om fastställelsen har skett innan lagen trädde i kraft. Den legala presumtionen skall således anses hävd om fastställelsen hade sådan verkan enligt barnets hemvistlag vid tiden för fastställelsen. Anledningen till förslaget är närmast den osäkerhet som f. n. råder om rättsläget i vissa fall där fastställelsen av den andre mannens faderskap har ägt rum genom erkännande enligt svensk lag. Sedan möjligheten att bryta den legala presumtionen genom en sådan fastställelse infördes i svensk rätt genom 1976 års ändringar i FB, synes detta förfarande ha kommit till användningi en hel del fall där parterna var utländska medborgare. Även om villkoren i svensk lag har varit uppfyllda, torde den legala presumtionen enligt makarnas nationella lag åtminstone i flertalet av dessa fall inte anses hävd genom fastställelsen. Med utgångspunkt i hittillsvarande regler i svensk internationell privaträtt är det då mycket tvivelaktigt om presumtionen kan anses hävd här i landet och följaktligen också om fastställelsen av den andre mannens faderskap är giltig (se avsnitt 4.2.3 och 5.2.1). Det synes angeläget att skapa klarhet i denna fråga i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande. Lämpligen kan det ske genom att 4 § andra stycket görs tillämpligt retroaktivt på det sätt som har föreslagits. Härigenom blir det ställt utom tvivel att frågan skall bedömas enligt svensk lag om, såsom regelmässigt torde ha varit fallet, barnet hade hemvist i Sverige vid tiden för fastställelsen. På så sätt tryggas fastställelsens giltighet häri landet så snart de i FB föreskrivna villkoren är uppfyllda. Punkt4 hänför sig till bestämmelserna i 6-9 §§ om giltigheten av utländska faderskapsavgöranden. Som huvudregel föreslås det att dessa bestämmelser självfallet med den begränsning till utomnordiska avgöranden som följer av 12 § - skall tillämpas även på en dom som har meddelats före lagens ikraftträdande och på en fastställelse som dessförinnan har skett genom erkännande. Denna lösning stämmer överens med den som har valts i fråga

e 211

Förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor

om nordiska faderskapsavgöranden som har kommit till stånd innan NFL trädde i kraft* Som undantag från regeln föreslås till en början att en dom eller fastställelse som var giltig i Sverige vid ikraftträdandet fortfarande skall gälla, således även om villkoren i 6-9 §§ inte är uppfyllda. Den begränsningen av bestämmelsernas retroaktiva verkan ger uttryck för en närmast självklar nämnvärd praktisk betydelse får den dock knappast i grundsats. Någon sammanhanget. I allt väsentligt innebär 6-9 §§ en liberalisering av de hittillsvarande oskrivna reglerna om giltigheten av utländska avgöranden. Åtminstone såvitt angår fastställelser som har skett i annan form än genom dom råder det dock en viss osäkerhet om innehållet i gällande rätt. att en sådan fastställelse uppfyller de nuvarande men inte de Möjligheten föreslagna villkoren för att godtas i Sverige kan inte helt uteslutas. Man kan t. ex. tänka sig att ett erkännande av faderskapet har skett i överensstämmelse med barnets nationella lag vid tiden för födelsen (jämför NJA 1977 s. hade 743) men inte med den lag eller någon av de lagar som parterna anknytning till vid tiden för erkännandet (jämför 8§ i lagförslaget och specialmotiveringen till den paragrafen). För säkerhets skull synes det därför böra föreskrivas att det äldre avgörandet fortfarande skall gälla. Ett annat undantag som föreslås är att domen eller fastställelsen inte skall gälla här i landet- även om förutsättningarna i 6-9 §§ är uppfyllda - om den strider mot ett annat avgörande som gällde här vid ikraftträdandet. Också det undantaget är motiverat av önskemålet att ett bestående rättsläge inte skall rubbas. Bestämmelsen kan få betydelse i flera situationer. Förutom svenska faderskapsdomar och fastställelser genom erkännande gäller här i landet andra nordiska avgöranden enligt reglerna i NFL, schweiziska faderskapsdomar enligt bestämmelserna i 1936 års lag och utomnordiska fastställelser i annan form än genom dom enligt de oskrivna grundsatser som har kommit till uttryck i HD:s dom i NJA 1977 s. 743. Ett svenskt eller utländskt avgörande som är giltigt enligt dessa regler skall inte efter lagens ikraftträdande behöva konkurrera med en annan dom eller fastställelse som dittills har saknat verkan här. I en del fall kan den risken visserligen undvikas redan med hjälp av i 7 och 9 §§ om motstridiga avgöranden. Dessa bestämmelser är reglerna emellertid inte alltid tillräckliga. Antag t. ex. att faderskapet till ett barn före lagens ikraftträdande har fastställts genom erkännande enligt svensk lag. Erkännandet skedde vid en tidpunkt då en faderskapsdom redan hade meddelats eller en rättegång om faderskapet inletts i en utomnordisk stat. Då den utländska domen inte erkänns i Sverige enligt hittillsvarande regler, är den svenska fastställelsen ensam gällande här när lagen träder i kraft. Det inte heller efter ikraftträdandet riskerar › måste sörjas för att den fastställelsen att få vika för den utländska domen. Det kan i detta fall inte ske med hjälp av reglerna om motstridiga avgöranden (se 7 § 3), och det finns därför behov av en särskild bestämmelse. Vad angår övriga regler i lagförslaget, kan i korthet följande antecknas: till övergångs-

:âfnäüllsfâtfâgiâfiäâiá

I 2 § är det närmast tredje stycket som kan ge anledning frågor. Den där föreslagna regeln om giltigheten av ett faderskapserkännan- samt prop_ 1979/80: 5 s_ de som har skett i en utländsk lags form bör kunna tillämpas även om 24.

212_ Förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor

erkännandet har lämnats innan lagen trädde i kraft. Någon särskild föreskrift av det innehållet torde inte vara nödvändig, så mycket mindre som regeln

stämmer överens med vad som har antagits vara redan gällande rätt.

Domsrättsreglerna i 3 § blir tillämpliga när talan i ett faderskapsmål väcks efter lagens ikraftträdande. De kan också tänkas få betydelse i mål som är anhängiga när lagen träder i kraft, i den mån domsrätt saknas enligt hittillsvarande oskrivna regler men föreligger enligt 3 §. Däremot blir 3 § inte i det omvända där svensk domstol tillämplig fallet, nämligen var behörig enligt de regler som gällde när talan väcktes men inte skulle vara det enligt de nya bestämmelserna. I den situationen, som är tämligen osannolik, förblir

domstolen behörig?

Lagvalsreglerna i 4 § första stycket och 5 § innebär delvis väsentliga nyheterijämförelse med gällande rätt. Det torde emellertid inte finnas några bärande skäl mot att dessa bestämmelser får tillämpas fullt ut i förfaranden som inleds efter lagens ikraftträdande eller som pågår vid den tidpunkten. En begränsning till fall där barnet är fött efter ikraftträdandet år här, till skillnad från vad som har föreslagits i fråga om 1 §, inte motiverad. I specialmotiveringen till 4 § har påpekats att de hänvisningar till I § som görs i 4 § inte är avsedda att utesluta tillämpning av reglerna om hävande av legala faderskapspresumtioner i fall där presumtionen har uppkommit med stöd av oskrivna regler före lagens ikraftträdande. Vad angår 5 § bör det inte heller spela någon roll om det faderskapserkännande som yrkas ogiltigförklarat har skett före ikraftträdandet. Var ett sådant erkännande giltigt här enligt äldre regler, kan det naturligtvis inte förklaras ogiltigt på grund av brister som avser dess rättsenliga tillkomst. Det följer emellertid redan av innehållet i 5 § i och behöver inte föreskrivas särskilt. Något behov av Övergångsbestämmelser finns slutligen inte heller såvitt avser 10 och 11 §§ i lagförslaget. Reglerna i 10§ blir tillämpliga på varje förfarande av där avsett slag som inleds i Svea hovrätt efter lagens ikraftträdande. Det gäller även om den utländska domen har meddelats före ikraftträdandet. Likaså blir bestämmelserna i 11 § om litispendensverkan av ?Jfr SOU 1969:60 s. en utländsk 207-208, prop. 1973:158 rättegång om faderskapet tillämpliga oavsett om rättegången har s. 124-125. påbörjats innan lagen trädde i kraft. ,l

I r 213

i

till

om

15 Förslaget lag ändring

föräldrabalken

2 kap.

1 § innehåller regler om svenska socialnämnders skyldighet att Paragrafen utreda och sörja för fastställelsen av faderskapet till barn för vilka någon legal inte gäller. Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse faderskapspresumtion föreligger sådan skyldighet främst när barnets vårdnadshavare är kyrkobokinnebär att skyldigheten i stället

förd eller vistasi Sverige. Ändringsförslaget

i avsnitt knyts till barnets hemvist i landet. Skälen till förslaget har redovisats 13.1. Dessutom föreslås vissa språkliga justeringar av paragrafen. Det bör framhållas att förslaget inte är avsett att påverka behandlingen av fall där ett utländskt barn har kommit till Sverige för att adopteras här. Enligt gällande rätt föreligger inte utredningsskyldighet i sådana fall (såvida inte vårdnadshavaren är kyrkobokförd eller vistas i landet). Det saknas anledning att göra någon ändring i det förhållandet. Även om barnet har förvärvat hemvist häri landet innan adoptionen kommer till stånd, bör socialnämnden således inte anses skyldig att utreda det biologiska faderskapet. Den ändring av paragrafen som föreslås påverkar i motsvarande mån bestämmelserna i 3 kap. 5 § andra stycket samt i 7 kap. 11 § och 14 § första g stycket, vilka direkt eller indirekt hänvisar till 2 kap. 1 §. Dessa bestämmelser rör socialnämndens rätt och skyldighet att företräda barnet i mål om fastställelse av faderskap samt i fråga om underhåll. Det kan påpekas att den hänvisning till 1 kap. 1 § som görs i 2 kap. 1 § är något oegentlig. Den passar när svensk lag är tillämplig på frågan huruvida någon legal faderskapspresumtion har uppkommit men inte när den frågan skall bedömas enligt regler i utländsk rått. Formuleringen torde bero på att paragrafen i den delen har avfattats med tanke på rent interna svenska förhållanden. Meningen är rimligen inte att frågan om presumtionens uppkomst skall bedömas annat än enligt den lag som i varje särskilt fall är i svensk internationell privaträtt. Genomförs tillämplig enligt reglerna kommer att förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor, lagvalet bestämmas av 1 § i den lagen. Liknande oegentliga formuleringar, som säkerligen får förklaras på samma sätt, förekommer på flera andra ställen i FB, exempelvis i 2 kap. 9 §. till missförstånd och torde inte behöva De ger dock knappast upphov ändras.

214 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken sou 1933:25

2 § Denna paragraf rör behörighetsfördelningen mellan de olika socialnämnderna i landet vid fullgörandet av de uppgifter som anges i 1 §. Avgörande är i vilken kommun barnets vårdnadshavare är kyrkobokförd eller, om har. inte är kyrkobokförd i landet, i vilken kommun han vistas. Om vårdnadshaxaren inte heller vistas i Sverige, är socialnämnden i Stockholm behörig. Liksom i 1 § föreslås dessa bestämmelser ändrade på så sätt att barnets egen anknytning blir avgörande i stället för vårdnadshavarens. Då det i 2 § är fråga om interna svenska förhållanden, finns det däremot inte anledning att göra någon ändring i de nuvarande anknytningskriterierna och kyrkobokföring vistelse.

Övriga ändringar i paragrafen är av rent språklig natur.

Det bör påpekas att de föreslagna ändringarna får betydelse också för 9 §, som hänvisar till 2 §. Vidare påverkas tillämpningen av forumregeln i 3 kap. 7 § första stycket, vilken föreskriver att talan i mål om fastställelse av faderskap i där avsedda fall skall väckas vid rätten i den ort där socialnämnden finns.

9 § Bestämmelserna i 9 § reglerar socialnämndernas i fall utredningsskyldighet där en legal faderskapspresumtion gäller för barnet. I första stycket föreslås att de nuvarande kraven på anknytning till Sverige ändras såtillvida att

barnets hemvist blir avgörande i stället för vårdnadshavarens

kyrkobokfö-

ring eller vistelse. Ändringen har samma bakgrund och innebörd som i

1 §. Vidare föreslås att andra stycket kortas ner genom att de särbestämmelser som rör tillämpningen av 2 § stryks. Dessa bestämmelser, som förutsätter att behörighetsfördelningen avgörs med hänsyn till vårdnadshavarens förhållanden, blir överflödiga om 2 § ändras på det sätt som har föreslagits. Slutligen föreslås en del språkliga justeringar av paragrafen.

3 kap.

Mellanrubriken före 1 §

Den nuvarande rubriken lyder Mål om förklaring att viss man ej är fader. Enligt den terminologi som användsi FB avses härmed mål om hävande av en legal faderskapspresumtion. De paragrafer som har sin plats under rubriken (1-4 §§) handlar enbart om sådana mål. Emellertid föreslås det nedan att 3 § skall kompletteras med en bestämmelse som gäller mål om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande. Om det sker bör också rubriken ändras. Den föreslås lyda Mål om hävande av faderskap”. Den termen används även i den föreslagna lagen om internationella faderskapsfrågor som överbegrepp för de båda typerna av mål.

3 § Denna paragraf innehåller f. n. regler om forum i mål om hävande av en legal

faderskapspresumtion. Ändringsförslaget innebär, förutom ett par språkliga

justeringar av dessa regler, att det till paragrafen fogas ett nytt stycke som

s

. till lag om ändring i föräldrabalken 215

Förslaget

avser forumfrågan i mål om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande. I gällande rätt saknas särskilda forumregler för sådana mål. Vilken domstol som är lokalt behörig får därför avgöras med ledning av de allmänna i 10 kap. RB (se avsnitt 11.13). Emellertid innebär de domsrättsreglerna i 3 § lagen om internationella faderskapsfrågor att mål om regler som föreslås ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande kan tas upp här i landet i flera fall där det enligt 10 kap. RB inte finns någon lokalt behörig domstol, om talan väcks av ett barn som har hemvist här och mannen/ exempelvis svaranden saknar till Sverige. Det är därför nödvändigt att se till anknytning att det åtminstone lämpligen Stockholms tingsrätt, skapas ett reservforum, för fall där svensk domsrätt föreligger men inget forum anvisas i 10 kap. RB. Det synes emellertid lämpligt att i detta sammanhang också ta upp frågan vid vilken domstol en talan om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande i första hand skall väckas. Det torde inte finnas bärande skäl för den nuvarande skillnaden mellan sådana mål och mål om hävande av den legala faderskapspresumtionen. l mål av sistnämnda slag skall talan enligt 3 § i dess nuvarande lydelse väckas vid rätten i den ort där barnet har sitt hemvist eller, om det har avlidit, vid den rätt som har att ta upp tvist om arv efter barnet. Dessutom som reservforum. Denna reglering har anges Stockholms tingsrätt använts som förebild för de forumbestämmelser som nyligen har införts i 1 b § andra (1958:642) om blodundersökning m. m. vid stycket lagen av faderskap. Där regleras forumfrågan i ärenden om förordnande utredning om blodundersökning bl. a. i fall där faderskapet har fastställts genom ännu inte har väckts. Det erkännande men någon talan om ogiltigförklaring ter sig naturligt att välja samma lösning för själva målet om ogiltigförklaring. Mot denna bakgrund föreslås andra stycket i paragrafen få det innehållet att reglerna i- vad som enligt förslaget blir -första stycket skall gälla också för en talan enligt 1 kap. 4 § tredje stycket om att ett faderskapserkännande saknar verkan mot den som har lämnat det.

sou 1933:25 217

16 till i

lag

om

Förslaget ändring lagen

om

(1958:642) blodundersökning

m. m. vid utredning av faderskap

I § Denna paragraf innehåller bestämmelser om förordnande om blodundersökenligt 3 kap. föräldrabalken”. Härmed avses ning m. m. i mål om faderskap mål om hävande av en legal faderskapspresumtion och mål om fastställelse av

faderskap. Ändringsförslaget innebär att hänvisningen till 3 kap. FB slopas

och att det i stället direkt anges att bestämmelserna är tillämpliga i de båda nämnda slagen av faderskapsmål. Anledningen till .ändringen är att det har föreslagits att 3 kap. 3 § FB skall kompletteras med en tidigare forumregel för mål om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande. Hänvisningen till 3 kap. FB skulle då komma att omfatta även sådana mål. Detta bör undvikas, då blodundersökning i mål om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande regleras genom andra bestämmelser i lagen. till språklig förenkling och

Övriga ändringar i paragrafen syftar enbart

modernisering.

Summary

Conflict of Laws in Matters of Paternity

This report, which is presented by a committee set up under the auspices of the Swedish of Justice, deals with questions of conflict of laws Ministry relating to paternal filiation. It contains an account of the present Swedish law on the subject, together with a comparative survey of foreign law, and an involved, as well as a draft Act on Conflict of Laws in analysis of the problems Matters of Paternity. The questions examined in the report have so far not been covered by legislation in Sweden, except that there is a statute, enacted in 1979 and Scandinavian legislation, which provides for the forming part of uniform of paternity decisions and acts of extrajudicial determination of recognition paternity originating in Denmark, Finland, Iceland or Norway. The desire for a more comprehensive statutory regulation of the subject matter was in part by some unsatisfactory developments in the case law prompted resulting from judicial decisions, in part by the uncertain state of the law on a number of other The draft Act is designed to remedy these points. shortcomings of the existing law and to place the whole matter on a statutory basis. The provisions of the draft are essentially concerned with questions of - the jurisdiction of Swedish courts to entertain proceedings in paternity suits, - the choice of law to govern issues of paternity that may come before Swedish courts or administrative authorities, - the recognition of foreign decisions given in paternity cases, and - choice of law etc. in relation to voluntary acknowledgment as jurisdiction, a method of establishing paternity.

The proposed rules apply irrespective of the legitimate or illegitimate birth of the child. That distinction, while still current in most legal systems, has been abolished in Swedish domestic law and does not figure in the present draft. It is true, of course, that differences remain as to the methods of for children of married and of unmarried mothers, for ascertaining paternity while in the former case there will normally be a presumption of the husbands paternity, in the latter the father will have to be identified by other means. These differences are to some extent reflected in the proposed conflicts involve certain distinctions according to whether a rules, which

220 Summary

presumption of paternity arising from the fact of marriage, a judicial declaration or a voluntary acknowledgment of paternity is in issue. The scope of the draft is limited to questions bearing on paternity proper, that is to say, a relationship of father and child determined for all purposes. Accordingly, it does not cover any questions that may arise with reference to rules of foreign law concerning limited paternity”, i.e. a relationship established for a particular purpose only (such as that of entitling the child to claim maintenance from the putative father), as exemplified by the

Zahlvaterschaft of former German law or the action á fins de subsides of

current French law. Nor does the draft extend to the various legal consequences flowing from the relationship, once it is established. On the other hand, the effects of the relationship according to a particular system of law may have to be taken into account for the purpose of determining whether the rules of that system governing the establishment of paternity are to be classified as affecting paternity proper or as dealing merely with some kind of ”limited paternity. It is now proposed to give a brief account of the main rules and principles embodied in the draft.

Jurisdiction of Swedish courts. The most important factor of jurisdiction in

paternity cases, i.e. cases involving paternity as an independent issue, is habitual residence. Swedish courts will always have jurisdiction to make a declaration of paternity or of non-paternity if the child is habitually resident in Sweden or if the proceedings are brought against a man who is so resident. Nationality is accepted as a second basis of jurisdiction, though only to a more limited extent. Jurisdiction will be exercised on this ground if the child, the mother and the man whose paternity is at issue are all Swedish nationals. Where the proceedings are brought by or on behalf of the child, it is sufficient for the child alone to possess Swedish nationality. In addition, jurisdiction may be assumed in some more special circumstances, the details of which need not be dwelt upon here.

Choice of law. Perhaps the most important innovation brought about by

the draft lies in the field of choice of law. Existing Swedish case law in paternity suits involving such questions is largely based on the principle of nationality. This has been a source of difficulty and produced some unfortunate consequences. The draft adopts, instead, the principle of domicile as the main criterion for choice of law. This may be seen as a new step in the gradual process of transition of Swedish conflict of laws from the former to the latter principle. Three remarks must be made in this connection, however. In the first place, the Swedish notion of domicile is very different from that of English law and can hardly be distinguished from the concept of résidence habituelle currently used, for example, in the Hague conventions on matters of private

international law. It is therefore more appropriately identified as habitual

residence and will be so referred to here. Secondly, the question is one of shifting the balance and emphasis rather than of attributing absolute validity to one principle or the other. In the opinion of the committee, there is no single or simple solution to all problems of choice of law in matters of paternity but rather a need for some degree of differentiation according to the type of question involved. While the draft relies on habitual residence as

Summary 221

it also gives some place to nationality as a the principal connecting factor, relevant factor. Thirdly, there are other issues which are often at least equally as that of habitual residence v. nationality. One is the choice of the important person by reference to whom the applicable law is to be selected when the child, the mother and the man concerned do not have a common habitual residence or nationality, as the case may be. Another is the question of the relevant time for ascertaining the connecting factor in cases where there has been a change of habitual residence or of nationality after the child was born but before the issue of paternity is raised. Where the child”s mother is or has been married, the primary question is whether the husband is to be treated as the presumed father of the child. Although such a presumption seems to be universally recognised, conflicts of law are by no means excluded, for there are significant differences in the scope and conditions of application of the rule, inter alia, where the child is born within a short time after the marriage was dissolved. On this point the draft adopts an alternative approach: the husband will be presumed to be the childs father if such a presumption has come into existence either under the law of the habitual residence or under the law of the nationality of the child at the time of birth. By way of exception, however, if the child was habitually resident in Sweden, Swedish law alone will be taken into account without regard to the childs nationality. The position is different when proceedings are brought in a Swedish court in order to obtain a declaration, either that a particular man is the father of the child (in cases where no legal presumption applies) or that the mothers husband is not the father (that is to say, where the presumption based on marriage is challenged). Apart from procedural matters, which are governed by Swedish law as the lex fori, such questions are to be ,decided by reference to the law of the habitual residence of the child at the time of the proceedings. This rule differs in two respects from that concerning the question of whether a legal presumption has arisen: the childs nationality is always immaterial, and reference is made to the time of the proceedings rather than to that of the childs birth. Since the habitual residence of the child at the time of the proceedings is also the most important factor of jurisdiction, the applicable

law is likely to coincide with the [ex fori in most cases heard by Swedish

courts. An associated is whether and, if so, in what circumstances a question of paternity based on marriage can be set aside without a presumption declaration to that effect. Such a possibility exists, for example, in judicial Swedish domestic law which, subject to certain conditions, provides that the husband is no longer to be treated as the child”s presumed father if the paternity is validly acknowledged by another man. Questions of this kind, too, are proposed to be governed by the law of the habitual residence of the child (at the time of establishment of the other mans paternity). Other rules for the choice of law apply in cases where the court is asked to declare that an act of acknowledgment of paternity is invalid. Basically, this is a matter for the law or laws which , pursuant to the Swedish rules on conflict of laws (as to which see below), determine the validity of the act in question. Even where the validity of the act is governed by foreign law, however, the acknowledgment may always be annulled on the strength of Swedish law, if

Summary

the ground of the attack is that the acknowledging man is not the childs true father. Foreign decisions. Swedish law does not contain any general provisions on the recognition of foreign judgments. As regards paternity cases specifically, as has been mentioned earlier, there is a statute providing for the recognition of judicial decisions given in another Scandinavian country. That statute is left untouched by the present draft. In relation to other countries, however, the question is not regulated by statute. It has been held by the Supreme Court that, in the absence of statutory support, foreign paternity decisions cannot be recognised in Sweden. The state of law resulting from this decision

is hardly satisfactory and calls for reform. Such a reform is introduced by the

draft, which provides the statutory support considered necessary for recognition. As a rule, foreign decisions declaring a person to be or not to be the father of a child will be recognised in Sweden, provided that the court of the country of origin had jurisdiction in the eyes of Swedish law. This condition is held to be met if the case presents a connection with the foreign country concerned which, mutatis mutandis, would have been sufficient for Swedish courts to exercise jurisdiction. Hence, for instance, the foreign court will always be deemed to have had jurisdiction if at the time of the proceedings the child was habitually resident in the country in question or if the man against whom the proceedings were brought was so resident. The test referred to here is not exclusive, however. Even if a Swedish court would not have had jurisdiction had the circumstances been appropriately reversed, the requirement of jurisdiction is held to be satisfied if the connection with the foreign country was substantial enough to provide a reasonable ground of jurisdiction. There are some exceptions to the rule. Thus, in the case of a judgment rendered by default, recognition will be refused if the respondent did not learn of the institution of proceedings in the foreign court or if he did not do so in sufficient time to be able to prepare his defence. The same holds true if, in some other respect, the respondent was not given reasonable opportunity to be heard in the proceedings. A further exception concerns, inter alia, certain situations involving a conflict of decisions. Finally, the foreign decision will not be recognised if to do so would be manifestly incompatible with Swedish public policy. The rules concerning recognition of foreign decisions are supplemented by provisions relating to the issue of Iis pendens. As a rule, paternity proceedings instituted in a Swedish court will be stayed or dismissed if proceedings involving the paternity of the same child are already pending in a foreign country, provided that the foreign proceedings can be expected to result in a decision which will be entitled to recognition in Sweden.

Acknowledgment of paternity. In Sweden, as in many other countries, it is

much more frequent for paternity in respect of children born of unmarried mothers to be established, by acknowledgment than by court order. In domestic Swedish law, an acknowledgment of paternity must be made in writing and comply with certain other formal requirements. In order to lbe valid it normally requires the consent of the mother as well as the approval iof the local social welfare committee. The committee may give its approval omly if it is satisfied, after an investigation of the matter, that the acknowledgiing

Summary 223

man can be assumed to be the childs father. The system thus provides some

safeguards against acknowledgment being used to create a biologically false filiation. This method of establishing paternity gives rise to a number of problems in the conflict of laws. In the first place, in view of the fact that the co-operation of administrative authorities required by Swedish law is not limited to a mere but represents an essential element of the procedure, there is a formality need for rules, analogous to those governing the jurisdiction of Swedish courts, to delimit the jurisdiction of those authorities. The draft provides, partly in accordance with existing law, that such administrative jurisdiction if the child is habitually resident in Sweden or, in certain may be exercised circumstances, if the child is a Swedish national. In principle, the must conform to the requirements of Swedish law in order acknowledgment to qualify for the approval of the competent local authority necessary for its validity in Sweden. An exception is admitted as regards the form of the instrument of acknowledgment. In that respect the maxim Iocus regit actum is rule. Hence, if the instrument was recognised, though only as an optional of the local law executed in a foreign country, compliance with the formalities of that country will be sufficient - as an alternative to following Swedish law in all respects -for the acknowledgment to be accepted as formally valid in Sweden. Other provisions deal with the effect to be given in Sweden to foreign acts of acknowledgment, that is to say, acknowledgments effected in accordance with law. A liberal approach is adopted with regard to these foreign questions. The rules proposed are largely based on the model of the recent (1980) Convention, concluded under the auspices of the Commission Internationale de l ”Etat Civil, on the voluntary acknowledgment of children born out of wedlock. The foreign act will be accepted as validly establishing the paternity of the child if it has such effect according to the law of the habitual residence or nationality either of the child or of the acknowledging man. There is thus, in theory at least, a choice of four laws, compliance with observance of the lex any one of which suffices to validate the act. ln addition, loci actus is sufficient in matters of form. The liberality of these rules is to some extent tempered by exceptions. Without going into detail it may be said that these exceptions are in part designed to accommodate the policy, which plays a predominant part in domestic Swedish law, of ensuring that the legal position as to paternity accords with biological reality. Thus, for instance, a foreign acknowledgment will not be treated as effective in Sweden if it was given by a man who is manifestly not the father of the child. The jurisdiction of Swedish courts in cases where the validity of an act of

acknowledgment of paternity is called in question is governed by substanti-

ally the same provisions as in other paternity cases. The same holds true for the rules as to the recognition of foreign decisions whereby such an act has been declared invalid.

i

Statens offentliga 1983 utredningar

Kronologisk förteckning

. Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. U. . Nytt militärt ansverssystem. Ju. . Skatteregler om traktamenten m. m. Fi. Om häliten vore kvinnor. A. Koncession för försäkringsrörelse. Fi. Radon i bostäder. Jo. . Ersättning för miliöskador. Ju. . Stâmpelskatt. Fi. . Lagstiftningen på kärnenergiomrâdet. l. 10. Användning av växtnäring. Jo. 11. Bekämpning av våxtskadegörare och ogräs. Jo. 12. Former för upphandling av försvarsmateriel. Fö. 13. Att möta ubåtshatet. Fö. 14. Barn kostar. S. 15. Kommunalforskning i Sverige. C. 16. Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. l. 17. Näringspolitiska effekter av internationella investeringar. I. 18. Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. A. 19. Den stora omställningen. l. 20. Bättre miljöskydd ll. Jo. 21. Vilt och iakt. Jo. 22. Utbildning lör arbetslivet. A. 23. Lag om skatteansvar. Fi. 24. Ny konkurslag. Ju. 25. Internationella faderskapsfrågor. Ju.

Statens 1983

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Nytt militärt ansvarssystem. [2] Ersättning för miljöskador. [7] Ny konkurslag. [24] Internationella faderskapsfrågor. [25]

Försvarsdepartementet Former för upphandling av lörsvarsmateriel. [12] Att möta ubåtshotet. [13]

Socialdepartementet Barn kostar. [14]

Finansdepartementet Skatteregler om traktamenten m. m. [3] Koncession för försäkringsrörelse. [5] Stämpelskatt. [8] Lag om skatteansvar. [23]

Utbildningsdepartementet Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. [1]

Jordbruksdepartementet Radon i bostäder. [61 Utredningen om användningen av kemiska medel i jord och skogsbruket m. m. 1.Användning av växtnäring. [10]2. Bekämpning av växtskadagörare och ogräs. [11] Bättre miljöskydd Il. [20] Vilt och jakt. [21]

Arbetsmarknadsdepartementet Om hälften vore kvinnor. [4] Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [18] Utbildning för arbetslivet. [22]

Industridepartementet Lagstiftningen på kärnenergiområdet. [9] Direktinvesteringskommittén. 1. Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. [16]Z. Näringspolitiska effekter av internationella investeringar. [17] Den stora omställningen. [19]

Civildepartementet Kommunalforskning i Sverige. [15]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utradningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Kur-ng-L_ BER_ 1983-88* 27 C v5“i.›:u :x v1

m*

Lb l

1 v UN ISBN 9138-075744

AB Allmänna ISSN 0375250

Förlaget