Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Svenska för regler inter-

l nationell

omfördelning

olja vid oljekris av en

199315 Betänkande Oljekrisnämndsutredningen av

H5

01m

l

Statens offentliga utredningar

WW 1993 15

m Näringsdepartementet

Svenska för

regler

inter-

nationell

omfördelning

av olja vid en oljekris

Betänkande av Qjjekrisnämndsutredningen

Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningarav SOU och Ds.

Beställningsadress Fritzes kundtjänst 10647 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

REGERINGSKANS LIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13293-1 Stockholm 1993 ISSN 0375-250X

SOU 199315

Till statsrådet och chefen för

Näringsdepartementet

Genom beslut den 8 juli 1992 bemyndigade regeringen chefen för Näringsdepartementet att tillkalla särskild utredare med uppdrag en att göra en översyn av de regler styr Oljekrisnämndens arbetsformer, som organisatoriska beredskap och bedömningar i ersättningsfrågor. Statsrådet bemyndigades vidare att besluta sakkunniga, sekreteom experter, rare och annat biträde utredaren.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades dag utredare f.d. samma som generaldirektören Axel Wallén och som sekreterare hovrättsassessorn Per Sundberg.

Jag får härmed överlämna betänkandet SOU 199315 Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid oljekris. en

Stockholm i februari 1993

Axel Wallén

Per Sundberg

SOU 199315

glam IEP 3.1 Bakgrunden till avtalet 17 3.2 IEP-avtalet i korthet 18 3.3 Omfördelning av olja 19 3.4 Svenska regler om tvångsmässig omför- 23 delning av olja 3.5 Andra system för tvångsmässig 24 om- Fördelning av olja 4 Oljekrisnämnden 27 4.1 Bakgrunden till inrättandet av nämnden 27 4.2 Gällande regler om fatställande av er- 27 sättning 4.3 Oljekrisnämndens verksamhet enligt 30 ransoneringslagen 4.4 Övning med Oljekrisnämnden och erfarenheterna från denna 31 4.5 Reglerna om förfarandet i Oljekrisnämnden 32 4.6 Förfarandet i instanser med liknande 33 uppgifter

Bilaga Utredningens direktiv

å

SOU 199315

Sammanfattning

Sverige är anslutet till avtalet om ett internationellt energiprogram

International Energy Program, IEP. Enligt avtalet kan Sverige i en försörjningskris på oljeområdet bli skyldigt att ställa råolja eller olje-

produkter till något annat anslutet lands förfogande. Sverige deltar också i arbetet inom det internationella energiorganet International Energy Agency, IEA som har till uppgift genomföra att programmet.

Om Sverige skall fullgöra tilldelningsskyldighet enligt IEP-avtalet får

regeringen, eller en av regeringen utsedd myndighet, enligt oljekrislagen 1975197 besluta att ägare eller innehavare av olja eller oljeprodukter skall avstå fömödenheten till staten eller till någon Erannan. sättning för egendom som tas i anspråk enligt oljekrislagen bestäms av en särskild myndighet, Oljekrisnämnden. Utredningens uppdrag har varit att se över de ersättningsregler som skall tillämpas och formerna för Oljekrisnämndens arbete samt dess organisatoriska beredskap.

Oljekrisnämnden skall enligt nuvarande regler bestämma ersättning för

olja som tagits i anspråk tvångsmässigt så den att motsvarar kostnaden för att äteranskaffa oljan vid beslagstidpunkten. Detta kan förefalla naturligt med hänsyn till att det är vid denna tidpunkt äganderätten som till oljan övergår tilll staten innebär förlustrisk för importören, men om nämndens beslut meddelas med någon mer påtaglig tidsförskjutning i förhållande till beslaget. För att råda bot härpå diskuterar utredningen

möjligheten att låta myndighet samma som verkställer beslaget också bestämma ersättningen konstaterar men att den speciella omgång som under alla förhållanden ligger i överförandet av äganderätt till staten, om än för en kort tid, rymmer förlustrisker och andra problem, som kan undvikas med ett annat tillvägagångssätt vid tvångsmässigt ingripande. Efter en modell används i vissa som andra länder föreslår utredningen att den nuvarande ordningen med tvångsmässigt ianspråktagande av olja för statens räkning ersätts med regler som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att i en oljekris beordra en oljeimportör att sälja oljelast i en ett land som har rätt till tilldelning av olja. Med detta blir system ersättningsreglema i oljekrislagen överflödiga och de föreslås därför upphävda. I följd härav kan också Oljekrisnämnden avskaffas. Det föreslås vidare att de uppgifter som nämnden har enligt ransonerings- respektive törfogandelagen övertas av värderingsnämnderna.

SOU 199315

1 Den särskilde utredarens direktiv

l

Genom beslut den 8 juli 1992 bemyndigade regeringen chefen för Näringsdepartementet att tillkalla särskild en utredare med uppdrag att göra en översyn av de regler styr Oljekrisnämndens arbetsformer, sem organisatoriska beredskap och bedömningar i ersättningsfrågan Syftet med översynen var dels att belysa ändamålsenligheten de gällande av reglerna, dels att föreslå klarläggande regler i den mån det ansågs erforderligt och dels att överväga vilken beredskap inför eventuell en oljekris som nämnden borde ha. Direktiven återges i sin helhet i bilagan till detta betänkande.

SOU 199315 ll

2 Upprättade lagförslag

Förslag till Lag om ändring i oljekrislagen 1975197

Härigenom föreskrivs i fråga om oljekrislagen 1975 197 del§ att 5 och 19 §§ skall ha följande lydelse, @ att 7-13 och 21 §§ skall upphöra att gälla.

3§ Skall Sverige fullgöra till- Skall Sverige fullgöra tilldelningsskyldighet enligt artiklarna ningsskyldighet enligt artildarna 13-15 och 17 i det avtal som 13-15 och 17 i det avtal som anges i l får regeringen eller i l får regeringen eller anges myndighet som regeringen myndighet regeringen som bestämmer besluta att ägare bestämmer besluta att ägare eller innehavare av råolja eller eller innehavare råolja eller av oljeprodukter skall avstå förnö- oljeprodukter skall överlåta denheten till staten eller förnödenheten till I annan. annan. Sådant beslut får också innebära beslutet får föreskrifter lämnas att ägare eller innehavare av pris och andra villkor för om förnödenhet som har sagts överlåtelsen. Beslutet får nu eller av fastighet, anläggning, förenas med vite transportmedel eller annan egendom ålägges att utöva den verksamhet som har samband med produktion, iståndsättande eller användning av egendomen inom ramen för hans vanliga verksamhet eller med transport av egendomen.

5§ Ägare eller innehavare Ägare av egen- eller innehavare av egendom som avses med beslut dom med beslut som avses enligt 3 eller 4 § är skyldig att enligt 4 § är skyldig att uppupplägga, förvara och vårda lägga, förvara och vårda egenegendomen samt att avlämna domen. den på tid och plats som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämner.

Lagen omtryckt 1978269.

SOU 199315

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § I fråga om ersättning för egendom som tages i anspråk enligt denna lag äger 19-21 §§ och 22 § första stycket ransoneringslagen 1978268 samt 17 § andra stycket, 36 § och 41-44 §§ förfogandelagen 1978.-262 motsvarande tillämpning.

8 § Ersättning bestäms av en nämnd, oljekrisnämnden, som består av ordförande och fyra andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara eller ha varit ordinarie domare.

För varje ledamot finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna i övrigt om ledamot gäller även ersättare.

Mot nämndens beslut enligt denna lag får talan föras..

9 § Ledamöterna i oljekrisnämnden utses för viss tid av regeringen.

10 § Ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får utöva befattning som ledamot.

Innan ledamot börjar tjänstgöra i oljekrisnämnden, skall han ha avlagt domared.

SOU 199315

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1l§ Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare skall tillämpas på ledamot i oljekrisnämnden .

12§ Oljekrisnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande.

I fråga om omröstning i nämnden skall 16 kap. rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar.

l3§ Uppkommerfråga om skyldighet för staten att utge ersättning, bevakas statens rätt inför nämnden av ombud regeringen som utser.

19§ Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i sex månader dömes den som högst månader dömes den sex uppsåtligen eller av oaktsamhet, uppsåtligen eller oaktsom av som är ringa, samhet, är ringa, som underlåter att efterkomma underlåter efterkomma att beslut enligt 3 eller 4 om beslut enligt 4 gärom gärningen är belagd med straff i ningen är belagd med straff i brottsbalken, brottsbalken, underlåter att fullgöra skyl- underlåter att fullgöra skyldighet som åligger honom enligt dighet som åligger honom enligt 5 5 underlåter att följa före- underlåter följa föreatt skrift som har meddelats enligt skrift som har meddelats enligt 14 14 lämnar osann uppgift vid 4. lämnar osann uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldig- fullgörande av uppgiftsskyldighet, om åtgärden innebär fara i het, om åtgärden innebär fara i bevishänseende. bevishänseende.

14 SOU 199315 0n1 Företagare för gärning begås i hans rörelse, han haft ansvarar som eller bort ha vetskap om gämingen.

21 § Vägrar eller försummar någon att på föreskrivet sätt eller i rätt tid tillhandahålla egendom, som beslut enligt 3-5 §§, omfattas av får polismyndighet lämna det biträde som behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

SOU 199315 15

Förslag till Lag om ändring i ransoneringslagen 1978268

härigenom föreskrivs att 23 och 24 §§ ransoneringslagen 1978268 skall ha följande lydelse.

Ersättning enligt 18-21 §§ bestämmes av oljekrisnämnden såvitt avser inlösen av eller förfogande eller dispositionsförbud betråjfande råolja och oljeprodukter som omfattas av oljekrislagen 1975197. Bestämmelser om nämnden finns i samma lag.

I annat fall än som avses i Ersättning enligt 18 § bestäms första stycket bestämmes ersätt- av en lokal värderingsnämnd ning enligt 18 § av lokal värde- och ersättning enligt 19-21 §§ ringsnämnd och ersättning-- Riksvärderingsnämnden. - av enligt 19-21 av riksvärde- Bestämmelser dessa nämnom ringsnämnden. Bestämmelser der finns i förfogandelagen om dessa nämnder finns i för- 1978262. fogandelagen 1978262.

I fråga om bevakning av statens I fråga bevakning statens om av rätt inför nämnderna gäller vad rätt inför nämnderna gäller vad som föreskrives i 13 § olje- som föreskrivs i 28 § förfogankrislagen och 28 § För- delagen. fogandelagen.

Tälan mot beslut av lokal värde- Beslut har fattats som av en ringsnätnnd föres hos riksvärde lokal värderingsnämnd får ringsnämnden. överklagas hos Riksvärderingsnämnden.

Mot beslut av riksvärderings- Riksvärderingsnämrtdens beslut nämnden eller av oljekrisnämn- får inte överklagas. denfår talan föras.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1994.

SOU 199315

3 Avtalet ett internationellt

om energiprogram IEP

3.1 Bakgrunden till avtalet

I september 1974 antogs inom Organisationen för Ekonomiskt Samarbete och Utveckling OECD ett internationellt energiprogram, International Energy Program IEP. Bakgrunden till programmet var bl.a. de fyra oljekriser som hade drabbat konsumentländema under de närmast föregående decennierna till följd störningar i oljeleveransav ema från Mellersta Östern. Redan efter Suezkrisen 1956-57 drogs inom Organisationen för Europeiskt Ekonomiskt samarbete OEEC den slutsatsen att man dels behövde bättre oljeberedskap en genom utökad beredskapslagring, dels borde fastställa rättvisa regler för fördelning av olja i händelse av liknande kriser. 1958 beslöt OEEC därför att rekommendera medlemsländerna att upprätta beredskapslager motsvarande 60 dagars förbrukning. Först 1971 0EECs efterföljare antog OECD dock en rekommendation ett utarbetat för förom mera system delning av olja mellan medlemsländerna i krissituaüoner. Trots den allvarliga oljekris som inträffade efter oktoberkriget i Mellersta Östern 1973 fattades emellertid aldrig något beslut om att utlösa detta fördelningssystem.

Vid en konferens mellan utrikesministrama från Canada, Förenta staterna, Japan, Norge och EG-ländema ägde i Washington i som rum februari 1974 konstaterades att det förelåg behov ett väsentligt ökat av internationellt samarbete, av ett aktionsprogram som omfattar bl.a. energihushållning och av ett system för fördelning olja i krissituaav tioner. Vid konferensen upprättades en samordningsgrupp för energifrågor, Energy Coordinating Group ECG, med uppgift att utarbeta ett internationellt energiprogram. Resultatet arbetet redovisades i av september 1974 i form av IEP-avtalet. Detta behandlar åtgärder vid krissituationer, information om oljemarknaden, långsiktigt samarbete samt förhållandet till producentländer och andra konsumentländer. 0ECDs råd beslutade i november 1974 upprätta internationellt att ett energiorgan, International Energy Agency, IEA, med uppgift att genomföra programmet. Medlemmar i IEA blev de länder sexton som anslöt sig till IEP-avtalet. Sverige anslöt sig till avtalet och gjorde därvid förbehåll för bibehållen neutralitet. IEA har numera 23 medlemsländer. De senast anslutna länderna är Finland och Frankrike. EG har också en egen representation i IEA och tillämpar IEP-avtalet inom gemenskapen. Inom EG finns dessutom vissa kompletterande regler om beredskapslagring . av olja.

18 SOU 199315

En utförligare redogörelse för IEP-avtalets bakgrund och dess innehåll finns i 197542 Sveriges anslutning till IEP-avtalet. I m.m. prop. om bilaga till propositionen återfinns också avtalet i dess helhet. en

3.2 IEP-avtalet i korthet

IBF-avtalet syftar till att främja säker oljeförsörjning på rimliga och en rättvisa villkor liksom ett samarbete i förhållande till oljeproducent- och oljekonsumentländer. Det framhålls att länderna önskar spela en mer aktiv roll i förhållande till oljeindustrin och att man är besluten att vidta åtgärder för att möta oljeforsörjningskriser. Dessutom uttalas en beslutsamhet minska beroendet importerad olja genom långsiktigt att av energisamarbete, såsom påskyndad utveckling av alternativa energiforskning och utveckling. Avtalet innebär anslutning till ett källor samt har fyra delar; forsötjningsberedskap, konsumfordelningssystem som tionsbegränsningar, oljefördelning på internationell nivå och oljefördelning på nationell nivå. Innebörden fordelningssystemet är i korthet av följande.

Försörjningsberedskap

Varje medlemsstat i IEA skall ha s.k. fredskrislager som täcker minst 90 dagars nettoimport av olja.

Konsumtionsbegränsningar

Deltagarländerna skall upprätthålla effektiva program För konsumüonsbegränsningar. Man skall kunna minska oljekonsumtionen med sju tillförseln skärs ned med minst sju procent och med tio procent om tillförseln skärs ned med minst tolv procent räknat mot procent om konsumtionen under en viss basperiod.

Oljefördelning på internationell nivå

Reglerna härom innebär en internationell omfordelning. Syftet är att underlätta likvärdig Fördelning mellan medlemmarna av tillgänglig en Olja skall därvid omdirigeras från IEA-länder olja under en oljekris. drabbats mindre än genomsnittet inom IEA till länder som drabsom bats hårdare.

Oljefördelning på nationell nivå

Inom varje medlemsland skall av IEA tilldelad råolja och oljeprodukter fördelas rättvist mellan de i landet verksamma oljebolagen så att de

SOU 199315 19

marknadsandelar som gällde före krisen inte ändras i nämnvärd omfattning.

Beredskapsorganisationen i varje medlemsland kallas NESO National Emergency Sharing Organisation. NESO i Sverige är Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK. Inom NUTEK handläggs frågorna av enheten för strategisk energiförsörjning tidigare Statens energiverks beredskapsbyrå, förstärkt med expertis från Svenska petroleuminstitutet.

I internationellt samarbete har vid skilda tillfällen genomförts oljefördelningstester. Dessa innebär att deltagarna övar tillämpningen av de regler för oljefördelning under kriser som finns angivna i IEP-avtalet. Berörda av sådana tester är medlemsländerna i IEA, organisationens sekretariat samt den internationella och nationella oljehandeln. Senast ett sådant test genomfördes var i november 1992. I detta spelades upp en försörjningskris som drabbade deltagarländema olika hårt. I testet hade vissa länder, däribland Sverige, en skyldighet att avstå olja till andra länder som hade drabbats av ett större bortfall av olja och därför hade en tilldelningsrätt. I testet övades enbart omfördelning genom frivilliga åtgärder.

3.3 Omfördelning av olja

Som nämnts innehåller IEP-avtalet bl.a. regler oljefördelning på om nationell och internationell nivå. Det är endast vad gäller omfördelning på internationell nivå som det kan bli aktuellt för Oljekrisnämnden att bestämma ersättning. Frågorna om omfördelning pä internationell nivå regleras i kapitel III och IV i IEP-avtalet.

När de deltagande länderna eller något av dem drabbas av en nedgång i oljeförsörjningen skall beredskapsåtgärderna enligt IEP-avtalet gå i verkställighet. Dessa består i obligatorisk konsumtionsbegränsning och en tilldelningsskyldighet beträffande olja art. 12.

Om oljeförsörjningen går ned med minst sju procent av den genomsnittliga dagliga förbrukningen skall konsumtionsbegränsande åtgärder genomföras och tilldelning av tillgänglig olja ske art. 13.

Enligt an. 6 skall varje land vidta de åtgärder krävs för att tillsom delning av olja skall kunna genomföras i enlighet med avtalet. Reglerna om omfördelning av olja träder i tillämpning när gruppen d.v.s. medlemsländema drabbas av en viss avtappning i oljeförsörjningen jämfört med förbrukningen under en viss basperiod. Varje land skall ha rätt en till försörjning av olja supply right som motsvarar landets tillåtliga förbrukning minskad med en på visst sätt beräknad avtappning av

20 SOU 199315

beredskapsreservema. När försörjningsrätten överstiger den mängd olja som står till landets förfogande har landet enligt artikel 7 en rätt till olja allocation right. Om å andra sidan den tillgängliga tilldelning av oljan överstiger landets försörjningsrätt har landet en skyldighet att avstå olja allocation obligation. Överskottet skall omfördelas till andra deltagande länder. De deltagande länderna får uppfylla sin tilldelningsskyldighet genom de åtgärder som de själva väljer art. 8. IEP-avtalet också att tillförsäkra alla länder som deltar en rättvis behandling avser och att basera priset för tilldelad olja på de prisvillkor som gäller för jämförbara kommersiella transaktioner artikel 10.

Inom IEA finns ständig grupp för beredskapsfrågor. Gruppen skall en bl.a. fortlöpande pröva effektiviteten av de åtgärder som har vidtagits deltagarländema för att uppfylla deras åtaganden att begränsa oljeav konsumtionen, att hålla obligatoriska beredskapsreserver och att kunna tilldela olja i ett krisläge. I det fall att en oljekris inträffar träder ett krisrapporteringssystem i funktion. Detta innehåller två delar, Questionnarie A och Questionnarie B. Questionnarie A består av månatliga rapporter från de största internationella oljebolagen, vilka har anslutit sig till IBA-systemet s.k. reporting companies till skillnad från non- reporting companies rörande dess oljelaster. Rapporterna avser de två senast förflutna månaderna, innevarande månad och de två kommande månaderna. Questionnaire B avser motsvarande rapporter från respektive medlemsland. Rapporterna jämförs och om de inte överensstämmer inkräver IEA förklaringar från de berörda uppgiftslämnama. Med ledning rapporterna upprättar den ständiga gruppen för beredskapsav frågor listor över respektive lands försörjning av olja jämfört med dess tillåtna förbukning. För respektive land anges en siffra avseende skyldigheten att avstå olja allocation obligation eller rätten att erhålla olja allocation right. För genomförande av tilldelningsskyldigheten har olika system byggts inom IEA-sekretariatet. I första hand skall upp tilldelningen genomföras genom frivilliga åtgärder s.k. type l och type 2 measures men om dessa inte lyckas kan som en yttersta åtgärd också tvångsmässig omfördelning bli aktuell type 3 measures. De tre typerna av åtgärder, som kan genomföras var för sig eller samtidigt, är närmare beskrivna i den av IEA upprättade Emergency Management Manual, EMM,

Type l measures avser frivillig omfördelning av olja inom ett oljebolag koncern. Sådana väntas främst komma till användning i eller en inledningen av en oljekris. Som nämnts tidigare finns bland oljebolagen både s.k. reporting companies och s.k. non-reporting companies. Reporting companies är alltså de största internationella oljebolagen och de har själva etablerat kontakt med IEA-sekretariatet och kommunicerar direkt med detta utan att gå via NESO. Vissa informella kontakter förekommer dock mellan sådana bolag och NESO. Non-reporting com-

SOU 199315

panies utgörs främst av mindre, nationella oljebolag. Dessa utnyttjar

NESO som förmedlande länk i förhållande till IEA-sekretariatet. I type l measures förväntas reporting och non-reporting companies frivilligt och utan någon anmodan från IEA-sekretariatet arrangera sitt eget försöijningssystem. I denna verksamhet avses bolagen beakta de deltagande ländemas tilldelningsrätt respektive tilldelningsskyldighet enligt

den information som lämnas IBA-sekretariatet och respektive av lands NESO.

IEA-sekretariatet övervakar genom den ständiga för beredsgruppen kapsfrågor och den s.k allocation Coordinator, som under gruppen har det direkta ansvaret för genomförandet fördelningssystemet, av resultatet av de genomförda åtgärderna. Om det bedöms nödvändigt kan type 2 measures bli aktuella. Dessa innebär också frivilliga åtgärder men avser omfördelning mellan fristående bolag eller koncerner. De innebär också ett mer formaliserat än l system type measures. I detta system kan den ständiga för beredskapsfrågor besluta gruppen att en viss oljelast skall destineras till ett visst land. Gruppen kan också

erbjuda en last till något flera länder. av Dessutom kan ett oljebolag själv bestämma att ett land drabbas minskning i oljetillförsom av en seln skall erbjudas en oljelast och tar då kontakt med ett oljebolag i det landet. Detta innebär alltså ett erbjudande oljelast till om en ett annat land utan att oljan bjuds ut på marknaden vilket kallas closed loop offer. I det fall oljebolaget gär ut på marknaden och erbjuder oljelasten bland de länder som har en rätt till tilldelning kallas detta open offer. I båda fallen skall dock affär godkännas en av sekretariatets allocation Coordinator innan den får genomföras. I de flesta au kan

denne väntas godkänna ett avtal men det kan också inträffa situationer när avtalet inte godkänns. Så kan t.ex. ske när den bedömningen görs

att den typ av olja som avtalet lands tilldelningsavser passar ett annat rätt bättre.

Om type l och type 2 inte leder till measures avsett resultat kan type 3 measures d.v.s tvångsmässig omfördelning bli aktuella. Man räknar dock med att detta undantagsvis skall bli fallet eftersom man avser att lägga ned avsevärda ansträngningar för att få till stånd en frivillig omfördelning. Det finns också inom oljebolagen ett starkt motstånd mot påtvingade åtgärder. Om type 3 measures trots blir aktuella har de deltagande länderna frihet att vidta de åtgärder de nödvändisom anser ga för att en omfördelning till stånd. Det förutsätts att sådana åtgärder kan innebära direkta instruktioner från NESO till oljebolagen. Tvångsmässig omfördelning enligt type 3 measures kan alltså genomföras på flera sätt, se avsnitt 3.4 och 3.5.

När [EA-sekretariatet har beslutat om tilldelningsskyldighet meddelas

detta till respektive regering och till det aktuella landets NESO i Sve-

22 SOU l993zl5

rige NUTEK. Oljebolagen har egen personal Paris och får i därigenom kännedom om sekretariatets beslut.

IEA utgår från att också frågan om det pris som den mottagande parten skall betala vid en frivillig omfördelning skall lösas genom frivilliga överenskommelser. Något system med högstpris eller stoppris tillämpas inte. Parterna förhandlar själva om priset för oljan och om andra leveransvillkor och förutsätts själva kunna träffa en uppgörelse. Om de inte kan enas om ett pris blir någon tilldelning inte av. Erbjudandena om oljelaster förmedlas av respektive lands NESO till IEA-sekretariatet där de ställs mot varandra enligt ett särskilt uppbyggt system. Målsättningen är att jämföra och kombinera buden och på sä sätt komma till en överenskommelse i varje särskilt fall. Vad gäller frågor om priset for en oljelast överlämnas dessadock helt till parterna. Respektive land får sedan en lista över accepterade bud, laster, fartyg m.m. Avsikten är att finna logistiskt ändamålsenliga lösningar.

För det fall att tvister uppstår mellan parterna i anledning av de sålunda träffade överenskommelserna finns det möjlighet att lösa dessa genom skiljedomsförfaranden inom det s.k. Dispute Settlement Center som har byggts upp inom IEA.

Utgångspunkten är alltså att stora ansträngningar skall göras för att nå en frivillig lösning. Endast i sista hand skall en tvângsmässig omfördelning enligt artikel 6 i IEP-avtalet göras. Det är endast när en tvångsmässig omfördelning har gjorts som det kan bli aktuellt för Oljekrisnämnden att fastställa ersättning för den ianspråktagna oljan. En tvångsmässig omfördelning torde främst kunna bli aktuell i det fall att oljebolagen inte vill avstå olja därför att vinsterna vid en försäljning där bolagen själva avgör med vem de skall träffa avtal kan väntas bli mycket högre.

Att ta ianspråk olja tvångsmässigt för omfördelning blir i praktiken bara möjligt med olja som har kommit innanför ett lands gränser. Priset på oljan blir högre längre i landet oljan har kommit. Efter hand tillkommer nämligen kostnader för lotsning och hamnavgifter m.m.

Som nämnts hör enligt artikel 10 i IEP-avtalet också till programmets mål att tillförsälcra alla deltagande länder en rättvis behandling och att basera priset för tilldelad olja på de prisvillkor som gäller för jämförbara kommersiella transaktioner. Vad som avses med uttrycket jämförbara kommersiella transaktioner beskrivs i punkt 5 i IEAs Emergency Management Manual EMM. Av denna följer bl.a. att staterna med beaktande av artikel 10 i avtalet är fria att tillämpa de principer för bestämmandet av priset som de själva väljer, att begreppet jämför-

SOU 199315

bara ekonomiska transaktioner inte utesluter några typer av transaktioner på marknaden och att en oljekris så långt det är möjligt inte skall föranleda en höjning av priset på råolja eller petroleumprodukter. Enligt bestämmelsen är innebörden av det sistnämnda att krisen inte skall tillåtas föranleda några onormala vinster eller förluster samt att samma priser skall tas ut av medlemmar och icke-medlemmar när av transaktioner görs enligt llEAzs fördelningssystem principen om ickediskriminering.

Vad gäller de ökade kostnader som kan uppstå för ett oljebolag i samband med omfördelning av olja innehåller EMM också vissa regler. I fråga om eventuella ökade driftskostnader för oljebolagen, såsom kostnader för att förvärva eller transportera olja, innehåller IEP-avtalet inga regler om ersättning för sådana och IEA har inga möjligheter att utge någon ersättning. Bolagen är istället hänvisade att rikta sådana anspråk mot myndigheterna i respektive land enligt de eventuella regler om ersättning som kan finnas i den nationella lagstiftningen punkt 6 i EMM. Beträffande extraordinära kostnader, d.v.s. kostnader och utgifter utöver dem som är förknippade med vad kan som anses som normala kommersiella aktiviteter kan ett oljebolag inte påräkna någon ersättning från IEA. Också beträffande sådana anspråk hänvisas bolagen till regeringen i sitt hemland för eventuell ersättning.

3.4 Svenska regler om tvångsmässig omfördelning olja av

Enligt IEP-avtalet kan Sverige sålunda i ett visst krisläge bli skyldigt att ställa råolja eller oljeprodukter till förfogande för omfördelning till ett annat land som drabbats hårdare. Det svenska regelsystemet har anpassats för att skyldigheterna i detta avseende skall kunna uppfyllas. Någon sådan skyldighet har dock ännu inte uppstått För Sverige.

Enligt 3 § oljekrislagen 19752197, ändrad 1978268 gäller således att - om Sverige skall fullgöra tilldelningsskyldighet enligt [EP-avtalet regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta att ägare eller innehavare av råolja eller oljeprodukter skall avstå fömödenheten till staten eller annan. Ett sådant beslut fâr också innebära att ägare eller innehavare av olja eller egendom används vid av som produktion m.m. av olja samt andra hanterar olja åläggs utöva den som att verksamhet som har samband med produktion, istándsättande eller användning av egendomen. Något bemyndigande enligt 3 § oljekrislagen har ännu inte lämnats men sannolikt kommer NUTEK att få detta i händelse av en oljekris.

24 SOU 199315

3.5 Andra system för tvångsmässig omfördelning olja av

Ett ianspråktagande av privata oljelaster som den svenska oljekrislagen synes förutsätta är inte den enda möjligheten att genomföra en tvångsmässig omfördelning av olja. En stat kan också tänkas ålägga ett oljebolag att sälja olja till en mottagare i ett annat land. I åläggandet kan då anges det pris till vilket försäljning skall ske eller till vem oljan skall säljas.

I Tyskland finns det särskilda regler i energiförsörjningslagstiftningen enligt vilka NESO om en frivillig omfördelning inte kommer till stånd kan beordra en tysk importör av olja att avstå denna genom att träffa en överenskommelse med en köpare i ett annat land. Om någon sådan överenskommelse inte blir av kan NESO som en sista utväg också föreskriva vilka villkor som skall gälla för den beordrade försäljningen. I fråga om priset tillämpas då artikel 10 i lEP-avtalet. Någon anledning att räkna med ett lägre pris för oljan till följd av att försäljningen sker tvångsmässigt har man inte ansett föreligga. Den omständigheten att den tyske importören får vänta på sin betalning samtidigt som oljepriset kan sjunka under mellantiden har inte heller ansetts medföra något problem eftersom man utgår från att han kan göra ett ersätmingsköp till det marknadspris som gäller när den tvångsmässiga försäljningen är genomförd. I energiförsörjningslagsüftningen finns en bestämmelse enligt vilken en enskild part som drabbas av förluster till följd av ett myndighetsbeslut som fattats enligt denna lagstiftning kan erhålla ersättning av staten för förlusten. Om han inte nöjer sig med vad staten erbjuder kan han väcka talan vid domstol om ersättningen. Om en tvångfsförsäljning där NESO har föreskrivit villkoren för avtalet visar sig leda till klart konstaterbara förluster för säljaren skulle denne således kunna kräva ersättning av staten. Från det tyska industridepartementet har det emellertid framhållits att rätten till ersättning i detta sammanhang får anses vara av mer teoretisk karaktär eftersom det är svårt att tänka sig att någon Förlust överhuvudtaget uppstår. Inte ens i en situation där NESO föreskriver vilket pris som skall gälla vid en tvångsförsäljning anser man att det föreligger någon risk för förluster. Detta pris skall nämligen följa rådande marknadspris.

I Förenta staterna finns också lagregler som möjliggör för NESO att besluta om tvångsförsäljning av olja. Dessa regler förutsätts dock, liksom i Tyskland, tillämpas endast i rena undantagsfall. I första hand räknar man med att åtgärderna med frivillig omfördelning skall ge effekt. Dessutom har Förenta staterna byggt upp en stor strategisk reserv av olja vilket man räknar med att åtminstone inledningsvis skall medföra att omfördelningsâtgärder blir överflödiga. För det fall att ett beslut om tvångsförsäljning trots allt blir aktuellt förutsätts att parterna själva kommer överens om priset för oljan med utgångspunkt gällande i

SOU 199315

marknadspris och staten tar ingen befattning alls med denna fråga. Det förutsätts inte att några förluster kan komma uppstå och ersättningsatt regler saknas helt.

I de flesta andra länder saknas regler om rätt till ersättning För den som tvingas avstå från olja till uppfyllande av ett lands åtaganden enligt IEP-avtalet. Enligt den brittiska lagstiftningen har den ansvariga ministem långtgående befogenheter att vid en oljekris ta kontroll över oljehandeln. I det undantagsfall att en tvângsmässig fördelning blir aktuell kan dessa befogenheter utnyttjas för att dirigera olja till ett land med tilldelningsrätt. Eftersom staten anses ha tagit kontroll över oljehandeln har det inte ansetts nödvändigt att införa några ersättningsregler.

1 SOU 199315

4 Oljekrisnämnden

4.1 Bakgrunden till inrättandet av nämnden

I samband med oljekrislagens ikraftträdande inrättades Oljekrisnämnden. Oljekrisnämndens uppgift är att bestämma ersättningen för den olja som tas i anspråk. Regler om Oljekrisnämnden finns i oljekrislagen 1975197, ändrad 1978268, oljekrisförordningen 1975198, ransoneringslagen 1978268 och i förordningen 1978600 med instruktion för Oljekrisnämnden.

Vad gäller de överväganden som föregick inrättandet av nämnden ger förarbetena till oljekrislagen inte mycket ledning. De inskränker sig till att ange att den egendom som det kan vara fråga om i detta sammanhang är av speciellt slag och frågan om bestämmande av ersättning därför kan antas komma att kräva särskild sakkunskap rörande t.ex. förhållandena den internationella oljemarknaden. Det ansågs därför påkallat att inrätta en särskild nämnd för prövning av dessa frågor prop. 197542 s. 23.

4.2 Gällande regler om fastställande av ersättning

Det förutsätts alltså att ersättning skall utgå för de förnödenheter som tas i anspråk genom beslut av NESO. l 7-13 §§ oljekrislagen regleras ett ersättningsförfarande. Vad gäller förutsättningarna för bestämmande av ersättning anges i 7 § att för egendom som tas i anspråk enligt oljekrislagen skall 19-21 och 22 § första stycket ransoneringslagen 1978268 samt 17 § andra stycket, 36 § och 41-44 §§ förfogandelagen 1978262 ha motsvarande tillämpning.

19 § ransoneringslagen avser avstående av förnödenhet som ägs av en näringsidkare. Då utgår skälig ersättning för nödvändiga kostnader vid tillverkning eller återanskaffning eller, om förnödenheten avslås av återförsäljare, vid âteranskaffning och återförsäljning av sådan fömödenhet. 1 förarbetena till paragrafen prop. l97778z75 s 8011 anges att ersättningen skall beräknas på samma sätt som enligt 29 § förfogandelagen. I specialmotiveringen till den sistnämnda bestämmelsen anfördes följande prop. 19777872 s. 99f.

Paragrafen innebär att ersättning för egendom som avstås utgår med belopp, som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid framställning eller återanskaffning av sådan egendom. En måttstock vid bedömningen av ersättningsfråganbör i princip vara vilka kostnader som

28 SOU 199315

företag som har nått en rimlig grad av rationalisering. I kostnaderna vid framställning av egendomingår utgifter för råvaror, ersättning anställda för deras arbetsinsats,avskrivning byggnaderoch inventarier, allmänna förvaltningskostnader och andra omkostnader. I nödvändiga kostnader ingår också ersättning för företagarens egen arbetsinsats samt förräntning av det av företagaren investeradekapitalet. Vad som i dagligt tal benämns företaganinst eller handelsvinst ersätts däremot inte särskilt utan förs under förräntningsposten, som inbegriper ersättning bl.a. för den risk företagaren står. Härjämte betonas att, eftersom utgående ersättningar omfattar endast nödvändiga kostnader, gottgörelse inte utgår för indirekta skador eller förluster. Skulle t.ex. en förfogandeåtgärd medföra att en fabriksägare måste inskränka driften, kan han inte i denna ordning erhålla vederlag för den förlust som därigenom kan tillfogas honom. Till indirekta kostnaderär också att hänföra utgifter som beror att ingångnaavtal inte kan uppfyllas.

De nödvändigakostnadernabör beräknasmed ledning av återanskatfningsvärdeprincipen. En varas âteranskaffningsvärde motsvarar under hän- synstagandetill slitage och dyligt nyanskaffningsvärdet eller med andraord vad det skulle kosta den, mot vilken en förfogandeâtgärd är riktad, att anskaffa samma slags vara inom rimlig tid. Principen måste dock, i de fall då varan inte kan återanskatfas,tillämpas med en viss försiktighet. Skulle det sålunda med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen framstå som obilligt att använda återanskatfningsvärdetvid den tidpunkt. när varan senast har återanskatfats, bör ersättningen bestämmastill vad som prövas skäligt.

Förfogandelagen är avsedd att tillämpas under speciella förhållanden. Det kan då fömtsättas att statsmakternaingriper i samhällslivet i en helt annan utsträckning än under nonnala förhållanden. Bl.a. får man räkna med prisregleringar för att förhindra obillig prisbildning till följd av av knapphet på varor. Inte minst kommer regleringama att gälla egendom som omfattas av tvångsmässiga förfoganden. Den samordning som sålunda sker mellan prissättningen enligt förfogandelagenoch prissättningen enligt prisregleringslagstiftningen innebär att den ersättning som utgår enligt förfogandelagen sammanfaller med det pris som kunde ha erhållits vid en frivillig försäljning. Med den utgångspunkten kan man säga att ersättningsreglema innebär att full ersättning utgår vid förfoganden enligt lagen.

I 20-21 §§ ransoneringslagen regleras speciella situationer. 22 § reglerar den tidpunkt som skall läggas till grund för värdering samt jämkning. I paragrafen anges att ersättning bestäms med hänsyn till omständighetema vid den tid då förnödenheten avstås. Är förnödenheten i

SOU 199315

färdigt skick vid den tidpunkt då beslutet om inlösen eller förfogande

meddelas bestäms ersättningen med hänsyn till omständigheterna vid

den tidpunkten. En fastställd ersättning får jämkas efter vad som är

skäligt om ändrade förhållanden påkallar det. Motsvarande regler finns i 35 § förfogandelagen.

Den tidigare gällande allmänna förfogandelagen innehöll utförliga regler om den tidpunkt skulle som vara avgörande för ersättningen. Vad gäller förnödenhet redan föreligger som i så berett skick behövs som för att den skall kunna användas för avsett ändamål skulle den avgöran-

de tidpunkten när Föreskriften vara om förfogande meddelades. För en förnödenhet kräver kompletterande som bearbetning eller beredning skulle den avgörande tidpunkten vara när denna hade fullbordats. Vad gäller förnödenhet frambringas eller tillverkas som eller införs till riket eller till visst område inom landet skulle den avgörande tidpunkten

istället vara när frambringandet, tillverkningen eller införandet sker. Beträffande beslut om förfogande inbegriper som ett åläggande om produktion, t.ex. ianspråktagande förnödenhet av en som utvinns från en fastighet eller en gruva skulle det avgörande vara när frambringandet sker prop. 19777872 32 och 57. Dessa s regler var emellertid inte fullständiga. I vissa fall lämnades det öppet åt det beslutande organet att med hänsyn till sakens natur och övriga omständigheter bestämma vilken tidpunkt skulle avgörande som vara i det särskilda fallet. Det ansågs önskvärt att åstadkomma en avsevärd förenkling av de då gällande, omständliga reglerna.

35 § i den nya förfogandelagen innehåller som nämnts regler motsvarande dem i 29 § ransoneringslagen. Enligt den förstnämnda paragrafen skall ersättningen bestämmas med hänsyn till omständigheterna

och gällande taxepris då egendomen avlämnas eller på annat sätt

kommer i statens besittning eller då åtgärden eller tjänsten utförs. Er-

sättningen får jämkas efter vad som är skäligt ändrade förhållanden om påkallar det. I prop. 19777872 103 s anges vissa exempel på när jämkning kan bli aktuell. Så kan ske när egendom har tagits i anspråk

med nyttjanderätt och ersättningen har bestämts för hela tiden eller med

visst belopp för tidsenhet. Om det skulle inträffa en kraftig prisföränd-

ring kan det oskäligt inte vara att anpassa hyressättningen till den nya situationen. En annan situation när jämkning kan ske är egendomen är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda tillfällen och ersättningen har bestämts gång för alla. Om en prisnivån är en helt vid tillannan handahållandet än den då ersättningen bestämdeskan jämkning komma

i fråga. Inte varje förändring skall dock kunna medföra jämkning utan

förändringen skall vara så väsentlig det skulle att te sig oskäligt att inte beakta den.

SOU 199315

tidpunkten för bestämmandet ersättningen fanns Bestämmelsen om av i det utredningsförslag föregick förfogandelagen men ininte med som efter kritik remissinstansema. I samband därmed anförde fördes av departementschefen prop 19777872 83 Storleken av ersättning s påverkas i inte ringa grad när värderingen av egendomen som avstås av Särskilt under orostider kan priserna växla från en dag till annan. sker. Tidpunkten för bestämmande ersättningen måste därför anses utgöra av grunder påverkar prissättningen. De grundläggande prinen av de som för ersättningens bestämmande bör därför tas i i ciperna om tidpunkten

lagen.

andra stycket förfogandelagen att ersättningen skall utges I 17 § anges räkning beslutet förfogande eller dispositionsförbud av den för vars om denne är någon än staten och han inte fullgör har meddelats. Om annan ersättningsskyldighet, skall staten på begäran utge ersättningen. Om sin kan kräva ersättningen åter av den ersättningsså har skett staten

skyldige.

regleras situationen då ett beslut om förfogande I 36 § förfogandelagen står då faran för att egendomen våda förstörs, har meddelats. Staten av inte den mot vilket förfogandet- har riktats försämras eller minskas om vållande har hindrat från att ta egendomen i besittning. genom staten § skall ersättningen utbetalas så snart ersättningsbeslutet har Enligt 41 inte följer 42-44 §§. Dessa bestämmelser vunnit laga kraft om annat av situationer då någon har panträtt i egendom som tas i tar sikte på m.m. vidare på nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättanspråk och

ning.

Oljekrisnämndens verksamhet enligt ransoneringslagen 4.3

har behandlats situationen när oljekrislagen tillämpas. Som ett Hittills oljekrisnämndens arbete finns alltså reglerna i oljekrisunderlag för bestämmelser i förfogandelagen och ransoneringslagen, inbegripet de hänvisning i oljekrislagen motsvarande tillämplagen som genom ges Ransoneringslagen kan dock sättas i tillämpning utan samband ning. oljekris. Därvid kan råolja och oljeprodukter komma att undermed en reglering med stöd lagen. I 23 § ransoneringslagen föreskrivs kastas av sammanhang ersättning enligt 18-21 §§ samma lag bestäms i detta att såvitt inlösen eller förfogande eller disposiav oljekrisnämnden avser beträlfannde råolja och oljeprodukter som omfattas av tionsförbud I fråga bevakning statens rätt inför oljekrisnämnoljekrislagen. om av 23 § ransoneringslagen vad föreskrivits i oljeden gäller enligt som

krislagen.

SOU 199315 31

4.4 Övning med Oljekrisnämnden och erfarenheterna från

denna

Under hösten 1985 genomfördes under ledning Överstyrelsen för av ekonomiskt försvar, ÖEF, numera Överstyrelsen för civil beredskap, som enligt tidigare gällande indelning fullgjorde uppgiften som NESO i Sverige en övning av det läge uppstår Sverige enligt IEP-avsom om talet skall fullgöra tilldelningsskyldighet till utlandet. I den övningen var också Oljekrisnämnden berörd. Vid övningen kom en rad frågeställningar avseende nämndens arbetsformer och ersättningsreglemas materiella innebörd att diskuteras.

Inför övningen med Oljekrisnärnnden lades fram ett tänkt händelseförlopp som skulle bilda bakgrund för ett nämndsammanträde. Vid detta behandlades ett fingerat ersättningskrav från ett företag enligt ett som myndighetsbeslut med stöd av oljekrislagen hade fått avstå en viss mängd olja. Också andra spelförutsättningar eller spelexempel fanns tillgängliga.

Enligt det fingerade händelseförloppet hade regeringen uppdragit Överstyrelsen ÖEF, for ekonomiskt försvar, att besluta om avstående av en oljelast. Den iansprâktagna oljan bestod av en skeppslast som hade köpts av ett svenskt oljeföretag. Efter det att fartyget med oljan hade kommit till svensk hamn verkställdes beslutet avstáende. om Fartyget lämnade därefter Sverige för att gå till ett annat land i Europa är medlem i IEA. ÖEF som sålde därefter oljan till då gällande marknadspris. Oljeföretagets ersättningskrav inlämnades till Oljekrisnämnden drygt en vecka efter ianspråktagandet av oljan och Oljekrisnämnden tog upp ärendet till behandling efter ytterligare två veckor. ca

Vid de diskussioner som fördes vid övningen framfördes förutom synpunkter på själva övningen även huvudsakligen följande synpunkter.

Ersättningsreglerna

De ersättningsregler som skall tillämpas enligt oljekrislagen d.v.s. reglerna i förfogandelagen och ransoneringslagen är ytterst hämtade från grunder som har lagts fast för sådana helt extraordinära förhållanden som innebär en nationell kris. Hit hör att riket befinner sig i krigsfara eller att det råder sådana utomordentliga förhållanden är som föranledda av krig eller krigsfara riket har befunnit sig i och det som till följd av dessa förhållanden råder knapphet eller betydande fara för knapphet på egendom som är av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen. Det ifrågasattes om bestämmelser som sålunda är tänkta att tillämpas vid en nationell försvarskris utan vidare eller till väsentlig ens

32 SOU 199315

del kan överföras till en sådan situation med fördelning av olja där Oljekrisnämnden skall verka. Vad som kan vara rimlig ersättning i en nationell försvarskris där alla drabbas i hög grad och Sveriges existens som fri stat hotas behöver inte vara skäligt i det nu aktuella sammanhanget.

Vidare uppmärksammades särskilt vilken betydelse för bestämmandet ersättning högstprisreglering enligt prisregleringslagen skall av som en tillmätas. Om ett högstpris bildar tak för ersättningen kan en återanskaffning som sker efter en eventuell höjning av högstpriset bli väsentligt dyrare än vad ersättningen täcker. Om oljan måste köpas på den internationella marknaden kan återanskaffningen i en situation med accelererande prishöjningar innebära en stor ekonomisk förlust eller rentav omöjliggöras. Om ersättningsreglema inte ger möjligheter att besluta om en adekvat kompensation som ekonomiskt möjliggör återanskaffning kan förmodligen inte hindra att ersätmingsbeslutet får man kraftiga konsekvenser För enskilda företag och på branschstrukturen.

Fastställd ersättning kan jämkas efter vad som är skäligt om ändrade Förhållanden påkallar det. Det ansågs dock oklart om detta kan åberotill stöd både för jämkning i form av höjning och för att medge pas högre ersättning än som svarar mot det högstpris som gäller den för värderingen relevanta dagen.

Nämndens organisation

Oljekrisnärnndens sammanträden skall företrädesvis hållas i Stockholm. Krigsplacering nämndens ledamöter och sekreterare borde därför av övervägas.

Handläggningen

Nämndens verksamhet synes kunna liknas vid en domstols. En viss osäkerhet finns om prövningen helt skall vara av dispositiv karaktär så att nämnden blir bunden av den ram som bildas av bl a parternas yrkanden, åberopanden och medgivanden eller om det finns något utrymme för oflicialprövning. Vidare har frågan om ersättning för rättegångskostnader inte tagits upp i de gällande reglerna eller i deras förarbeten.

4.5 Reglerna om förfarandet i Oljekrisnämnden

Oljekrisnämnden består av en ordförande och fyra andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. För varje ledamot skall utses en eller flera ersätt-

SOU 199315

are 8 §. Oljekrisnämndens beslut enligt oljekrislagen får inte överklagas. Ledamöterna utses av regeringen 9§ och skall vara svenska medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får inte utöva befattning som ledamot. Innan ledamot en börjar tjänstgöra i nämnden skall han ha avlagt domared 10 §. Bestämmelserna i 4 kap rättegångsbalken om jäv mot domare skall tillämpas på ledamöterna i nämnden ll §.

Enligt 12 § oljekrislagen är nämnden beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande. Där anges också att i fråga om omröstningen i nämnden skall rättegångsbalkens bestämmelser om omröstning i tvistemål gälla i tillämpliga delar. Om det uppkommer fråga om skyldighet för staten att ersättning bevakas utge statens rätt inför nämnden av ett ombud regeringen 13 §. som utser

I förordningen med instruktion för oljekrisnämnden 1988519 ges ytterligare regler om oljekrisnämndens verksamhet. I 2 § föreskrivs att nämnden inom sitt verksamhetsområde skall skaffa sig kännedom om förhållanden av betydelse och med uppmärksamhet följa utvecklingen. Nämnden skall hos regeringen föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder som behövs eller i övrigt är lämpliga. Inom ramen för sin verksamhet skall nämnden på begäran ge andra myndigheter upplysningar och hjälp och nämnden har motsvarande rätt att upplysningar och hjälp av andra myndigheter 3 §. Ärendena enligt oljekrislagen eller ransoneringslagen avgörs efter muntlig förhandling eller föredragning. Ärendena föredras av nämndens sekreterare eller en särskilt förordnad föredragande. Ordföranden får själv överta beredningen och föredragningen av ett ärende 9 § förordningen 1988519 med instruktion för oljekrisnämnden. Av 10 § följer att protokoll skall föras vid nämndens sammanträden. Protokoll över muntlig förhandling skall innehålla uppgift om nämndens sammansättning, parterna samt en kort redogörelse för förhandlingens gång och för den utredning som har förebringats vid förhandlingen. I protokollet skall också enligt 10 § antecknas vad som förekommer vid förhandlingen ifråga yrkanden, om medgivanden, bestridanden, invändningar, vitsordanden och utsagor av sakkunniga. Där anges också att bestämmelserna om protokoll vid muntlig förhandling i tillämpliga delar gäller ifråga om syn på stället.

4.6 Förfarandet i instanser med liknande uppgifter.

Färfogandelagen

Förfogandelagen kan sättas i tillämpning när riket befinner sig i krig eller krigsfara eller när det råder sådana utomordentliga förhållanden

34 SOU 199315

är föranledda krig eller krigsfara som landet har befunnit sig som av Genom lagen bemyndigas regeringen att när den har satts i tillämpning besluta åtgärder som annars skulle kräva riksdagsbeslut. grunden om för detta är att det skulle vara förenat med allvarliga olägenheter att avvakta riksdagens beslut i varje särskilt fall. Genom förfogande kan bl.a. ta i anspråk fastighet med nyttjanderätt och annan egendom staten med äganderätt eller nyttjanderätt 5 §.

Handläggningen av ersättningsärenden

Enligt l8 § handläggs ärenden om ersättning enligt förfogandelagen av riksvärderingsnämnden och lokala värderingsnämnder. En särskild värderingsnämnd för viss egendom kan också inrättas för hela typ av riket. För denna skall i så fall gälla samma regler som för riksvärderingsnämnden. Regeringen kan med stöd av denna paragraf förordna Oljekrisnämnden att som särskild värderingsnämnd enligt förfogandelagen handlägga ärenden avseende förfogande rörande råolja och oljeprodukter även enligt den lagen se prop. 19777872 s. 96 och prop. 19777875 s. 84.

I varje län skall det finnas minst lokal värderingsnämnd. Dessa utses en länsstyrelserna och sorterar där under försvarsenheten. Ledamötema av i nämnderna är utsedda redan i fredstid. I många fall har länsstyrelserutsett flera värderingsnämnder för olika typer av egendom, t.ex. na fartyg, fastigheter eller fordon.

Riksvärderingsnämndens uppgift enligt forfogande- resp. ransoneringsöverinstans i förhållande till de lokala värderingslagen är att vara nämnderna, att ta vissa ärenden som första instans och att fastställa upp taxor. -

Riksvärderingsnämnden har viss tillsyn över att organisationen med lokala värderingsnämnder är uppbyggd redan i fredstid.

Enligt 38 § bestäms ersättning som skall utgå enligt taxa av den myndighet har beslutat förfogande eller av annan myndighet som som om regeringen bestämmer.

värderingsnämndemas sammansättning och arbetsformer Regler om finns i 19-27 §§ förfogandelagen, förfogandeförordningen 1978558, förordningen 1978559 med instruktion for riksvärderingsnämnden och förordningen 1978560 med instruktion för lokal värderingsnämnd.

SOU 199315 35

Vad gäller handläggningen ersättningsärenden förutsätts att den av som begär ersättning för ianspråktagen egendom inger en ansökan om detta till länsstyrelsen i de fall då ersättningen inte skall utgå enligt taxa 21§ förfogandeförordningen. Ansökan översänds därefter till den värderingsnämnd som skall pröva den. Tillämpning förfogandelagen av förutsätter att behovet egendom eller tjänster inte kan tillgodoses på av annat sätt 4 § första stycket. Härav torde följa att det inte finns något hinder mot att staten och den avstår egendomen träffar frivillig som en överenskommelse om detta och om den ersättning som skall betalas. I detta fall blir det alltså inte aktuellt med något förfarande inför en värderingsnämnd.

Riksvärderingsnämnden, liksom de lokala värderingsnämndema, har aldrig trätt i funktion eller dömt ut någon ersättning. De förfrågningar som har gjorts hos nämnderna inom ramen för utredningens uppdrag har gett vid handen att några erfarenheter av de frågor nämnderna som har att syssla med händelse i av krig eller krigslara inte finns att tillgå.

4.7 F örvaltningslagen

Förvaltningslagen är tillämplig på Oljekrisnämndens handläggning av ersättningsärenden, dock endast i den mån inte några andra särskilda regler gäller för nämndens verksamhet, se 3 § förvaltningslagen.

Regler om myndigheters utredningsskyldighet

Enligt 4 § förvaltningslagen gäller bl.a. att varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Paragrafen anses delvis ge uttryck för den s.k. oflicial- eller undersökningsprincipen som gäller inom förvaltningsrätten. Innebörden av denna är att myndigheterna skall se till att ett ärende blir så utrett dess beskaffenhet kräver. som Principen framgår uttryckligen av 8 § förvaltningsprocesslagen. Den gäller med olika styrka i olika kategorier av ärenden. Det beror alltså på ärendets beskaffenhet hur långt undersökningsplikten sträcker sig. Det anses t.ex. att myndighetens utredningsansvar vilar tyngre i ärenden som där myndigheten vidtar åtgärder i det allmännas intresse än i ärenden där en enskild begär att förmån samhället se SOU en av 198146 s. 99 li. I ärenden där parter står mot varandra inför myndigheten vilar utredningsansvaret normalt tyngre på parterna även om inte detta innebär att myndigheten kan helt passiv i utredningsvara hänseende. Myndigheten har alltid det yttersta ansvaret för att utredningen blir tillräcklig.

36 SOU 199315

Även 7 § förvaltningslagen reglerar frågan om utredningen i ett ärende. Enligt paragrafen skall myndigheten handlägga ärendena så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vidare skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter.

Regler om ersättning för rättegångskostnader

Enligt 14 § oljekrislagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de föreskrifter om uppgiftsskyldighet som behövs för att Sverige skall kunna uppfylla sina åtaganden beträffande det informationssystem rörande den internationella oljemarknaden som anges i IEP-avtalet. Enligt 15 § får den myndighet som regeringen bestämmer förelägga uppgiftsskyldig att förete vissa handlingar m.m. och kalla denne att inställa sig inför en myndighet. Den som enligt denna bestämmelse har inställt sig inför en myndighet har rätt till ersättning för inställelsen enligt grunder som regeringen fastställer 17 §. Enligt 2 § oljekrisförordningen 1975198 utgår sådan ersättning enligt samma grunder som gäller för ersättning av allmänna medel till vittnen som inställer sig inför domstol.

Några andra regler om ersättning för kostnader som har uppstått till följd av förfarandet innehåller inte oljekrislagen. Inte heller förvaltningslagen innehåller några sådana regler. Någon generell regel om kostnadsersättnmg i förvaltningsärenden finns alltså inte. De kostnader som kan uppstå för den enskilde i mellanhavandet med förvaltningsmyndigheter utgörs framförallt av kostnader för biträde, för utredning och för partens inställelse inför myndigheten. Utgångspunkten är att den enskilde i första hand själv skall stå för dessa kostnader prop. 1972132 s. l95ñ. Ersättning utgår endast i vissa speciella typer av ärenden där detta särskilt har angetts. En sådan bestämmelse finns t.ex. i 24 § förfogandeförordningen. Enligt denna har en enskild sakägare eller sakkunnig som inställer sig inför en värderingsnämnd rätt till ersättning av allmänna medel enligt samma grunder som gäller för ersättning till vittnen. Någon rätt att erhålla ersättning för andra kostnader, t.ex. för ombudsarvode, finns dock inte.

Det saknas alltså lagligt stöd för att tillerkänna t.ex. ett oljebolag som för talan inför Oljekrisnärnnden om ersättning för olja som tagits i anspråk enligt [EP-avtalet ersättning också för bolagets kostnader till följd av förfarandet i nämnden. Enligt Oljekrisnämndens instruktion skall bl.a. ärenden enligt oljekrislagen avgöras efter muntlig förhandling eller efter föredragning. I vart fall när nämnden avgör ärenden efter muntlig förhandling torde kostnader kunna uppstå för parten.

SOU 199315

5 Överväganden och förslag

Oljekrisnämnden OKN, som inrättades år 1975, har hittills inte be-

hövt fatta något beslut av det slag den är avsedd för, nämligen beslut

om fastställande av ersättning för olja, tagits i anspråk för internasom tionell omfördelning enligt IEP-avtalet. Som framgått av den tidigare

redogörelsen skall omfördelning av olja i första hand ske frigenom villiga åtgärder och utgångspunkten för verksamheten inom ramen for

[EP-avtalet är att stora ansträngningar skall göras för nå resultat att genom sådana. Detta är naturligt inte minst som det är vanligt förekommande att olja fraktas över världshaven byter som ägare flera gånger under transporten och att omdestinationer oljelaster sker. av Redan vetskapen om att tvångsåtgärder såsom beslag kan bli aktuel- - driver med all sannolikhet på parterna att söka nå frivilliga uppgörel-

ser. Under den tid som gått sedan IEP-avtalets tillkomst har också ordningen inom IEA för åstadkommande av sådanauppgörelser utveck-

lats och ñnslipats, bl.a. genom inrättande ett särskilt skiljedomsinav stitut. Enligt intentionerna bakom det system som byggts upp bör

tvångsingripanden inte bli aktuella annat än i undantagsfall. De kan inte

väntas bli många.

Vid en diskussion om den ordning bör tillämpas som med avseendepå tvångsmässigomfördelning bör man ha i minnet ä att de oljehandlare som berörs nästan undantagslöst är storföretag eller världgrenar av skoncerner med betydande tillgångar, gig att de länder till vilka

tvångsmässig omfördelning för svenskt vidkommande kan bli aktuellt också är storförbrukare av olja med vittförgrenad köparstruktur och

stark intern konkurrens.

Det organ som i Sverige fungerar s.k. NESO, som dvs. medverkar i den kontinuerliga verksamheten inom IEA och för svenskt vidkommande har ansvar både för utvecklingen den frivilliga av ordningen och den tvångsmässiga, är Närings- och teknikutvecklingsver-

ket, NUTEK, som fâr allt rikare erfarenhet de problem en av som kan uppstå vid en oljekris och de system för lösning IEA och IEPsom avtalet representerar. OKN blir i växande grad beroende den av sakkunskap som NUTEK bygger För sin upp. verksamhet är OKN också helt beroende av de initiativ som NUTEK tar, eftersom ersätten ningsfråga inte kan uppkomma utan att NUTEK har verkställt beslag ett och sålunda överfört äganderätten till en oljelast till svenska staten. Det

är sedan också NUTEK som skall fungera ombud för vid som staten oljans försäljning.

38 SOU 199315

för OKN gällande ersättningsreglema innebär sammanfattnings- De nu vis att ersättningen till den svenske importören skall motsvara kostnaden för att återanskaffa egendomen vid den tid då beslaget sker. Detta är såttillvida en naturlig regel, som det är vid denna tidpunkt som till oljelasten övergår till Återanskalfningsvärdet äganderätten staten. vid denna tid torde motsvara marknadspriset För olja i den del av världen berörs, om ett sådant kan fastställas. Ersättningen kan som dock bestämmas till annat belopp om det med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen skulle framstå som oskäligt att tillämpa återanskaffningsvärdet eller varan inte skulle kunna återanskaffas. En fastställd om förhållanden skulle föranleda ersättning kan också jämkas om ändrade den fastställda ersättningen framstår som obillig. För att ersättning att För olja tas i anspråk enligt nuvarande regler skall utgå krävs att som yrkande därom framställs till OKN. Sedan OKN har föranstaltat om erforderlig utredning utsätts en Förhandling efter vilken ersättningen fastställs. Vid avgörande av ersättningsfrågan blir nämnden naturligen beroende den utredning marknadsvärdet som parterna föreav om bringar och nämnden kan införskaffa genom olika sakkunnigutsom lâtanden. Särskilt blir det som sagt aktuellt för nämnden att lita till

NUTEKrs sakkunskap.

Det är inte osannolikt oljekris har pågått länge och fördjupats att en verkligen behöver tillgripas. Är så fallet kan kraftigt om tvångsâtgärder prisökningstakten så snabb att det blir hart när omöjligt att fastvara ställa ett marknadspris. Det kan till och med tänkas att bristen på olja är så allvarlig att något marknadspris över huvud taget inte existerar.

Den situation alltså Föreligger NUTEK har verkställt ett beslag som om viss oljelast, som därigenom kommit i svenska statens ägo, är att en gått förlustig oljan, skall fâ ersättning från staten motköparen som svarande âteranskaffningsvärdet vid beslagstidpunkten. Det är då viktigt både att ersättningen fastställs snabbt och i princip även att den utbetalas snabbt så att köparen kan återanskaffa olja till samma pris. En tidsutdräkt med beslutet kan innebära att kostnaden för en återanskaffning blir högre än ersättningen. Enligt vad utredningen har inhämtat är oljebolagen så känsliga för marknadsstömingar vid minsta missatt tanke att olja kan komma att tas i anspråk oljelaster kan komma om att omdestineras till andra länder för att de inte skall bli tillgängliga för svenska myndigheter. Denna från oljebolagens sida grundas på Qls oro allmän ovilja mot ingrepp i dess verksamhet, @ befarade ekonoen miska förluster ersättningen inte motvarar marknadspriset, Elg om goodwillförluster bolaget tvingas bryta träffade avtal för befarade om att kunna avstå olja. Förutom att detta kan medföra att Sverige inte kan eventuell tilldelningsskyldighet enligt IEP-avtalet påverkar fullgöra en det möjligheterna för Sverige att importera olja i en krissituation.

SOU 199315 39

För att hjälpligt undvika påtagligt negativa verkningar det gällande av systemet för tvångsingripanden krävs det sålunda att NUTEK förbereder beslaget på olja och OKNs förfarande så att de synkroniseras i tiden. OKN bör således underrättas om att ett beslut omfördelning om av olja är förestående, så att nämnden kan sammankallas och Förbereda handläggningen av ett ersättningsanspråk. Efter beslaget är det som nämnts även NUTEKs sak att sälja oljan utomlands.

Man kan fråga sig om OKN när den ändå i så många avseenden är beroende av NUTEKs initiativ, beredning och experthjälp har någon större självständig roll. Det kan snarast betraktas onödigt betungsom ande för den ersättningsberättigade att behöva vända sig till särskild en instans för att få ersättning. Ett alternativ kunde att NUTEK i vara denna process där den i egenskap NESO ändå spelar den viktigaste av rollen också bestämmer det pris som skall betalas för ianspråktagen olja. Detta alternativ har den fördelen att besluten ianspråktagande om och ersättning kan fattas samtidigt varefter ersättningen kan utbetalas. Den som är missnöjd med NUTEKs beslut skulle sedan kunna överklaga detta på samma sätt som förvaltningsbeslut i allmänhet. Med en sådan lösning skulle OKNs uppgifter enligt Oljekrislagen bortfalla och övertas av NUTEK.

Vad som skulle kunna tala mot en sådan lösning torde det förvara hållandet att man förlorar den självständighet och opartiskhet OKN som har vid sidan av NUTEK vid bestämmande den ersättning av som staten har att utge. Det är dock frågan om denna nackdel inte uppvägs av de praktiska fördelarna av ett samlat över alla de åtgärder grepp som blir aktuella vid ett ianspråktagande av olja från statens sida.

Gemensamt för båda de diskuterade alternativen är att de förutsätter ett tvångsingripande som överför äganderätten till olja åtminstone för - en kort tid -till svenska staten. Den verkligt intressanta frågan är emellertid om det inte finns någon möjlighet att företa ett tvångsmässigt ingripande g de olägenheter som oundvikligen följer ett sådant av ianspråktagande. Detta innebär som framgått en omgång, som medför risk för fördröjning och för Förluster.

Det har under utredningsarbetet framkommit i vissa länder att man som är medlemmar av IEA över huvud taget inte räknar med att behöva ta olja i anspråk för statens räkning vid ett tvångsingripande. Systemen för tvångsmässig omfördelning i exempelvis Tyskland och Förenta staterna bygger sålunda på tanken att vederbörande lands NESO direkt beordrar importören att till fullgörande landets tilldelningsskyldighet av sälja oljan till en utländsk intressent som har tilldelningsrätt. I beslutet

SOU 199315

om skyldighet att överlåta oljan kan, där det bedöms nödvändigt av NESO, vissa villkor för försäljningen anges. Parterna har som vid frivilliga affärer själva ansvar för att en rimlig uppgörelse träffas. Risken för förluster minimeras eftersom importören förutsätts kunna sälja oljan till det pris som gäller när transaktionen genomförs och då kunna skaffa den ersättningsvara som fordras. Samtidigt kan det inte bestridas att köparen kan hamna i en situation där han står utan möjlighet att köpa ersättningsolja under längre tid än i det nu rådande systemet, förutsatt att detta fungerar snabbt och effektivt. Som nämnts kan man dock ifrågasätta ändamålsenligheten och den praktiska tillförlitligheten hos en ordning där staten tar över äganderätten om än för en kort tid.

En fördel med det nu diskuterade alternativet vore att det tvingar parterna på marknaden att agera i deras eget intresse och skulle förmå den svenske importören att affärsmässigt väga alla föreliggande faktorer mot varandra framför allt snabbhet mot pris. Skulle likväl en försäljning inte komma till stånd skulle NESO kunna tvingas precisera villkoren ytterligare i sista hand bestämma ett pris. I det säkert mycket undantagsmässiga fall att NUTEK ser sig nödsakad att bestämma ett pris för att tvinga fram en försäljning vid omfördelning kommer det att ligga i oljeimportörens intresse att så snabbt som möjligt träffa överenskommelse med köpare på den givna gmndvalen, som får antas spegla marknadsläget den dag priset bestämdes. En fördröjning kan förorsaka förlust, men denna beror då inte på dröjsmål hos staten så som kan vara fallet om ett beslut av OKN skulle dröja påtagligt i förhållande till ett beslag -utan på importören själv, som genom sitt eget agerande drivit fram ett för honom kanske oförmånligt läge. Skulle en skada uppstå för importören som beror av något fel eller någon försummelse från NUTEKzs sida i fråga om prisets bestämmande, bör enligt allmänna regler ersättning kunna utkrävas därför genom väckande av talan vid allmän domstol. Vid förfrågan hos den myndighet som handhar ett eventuellt tvångsingripande i Tyskland har framkommit att man där inte utesluter möjligheten av ersättningskrav och tvist inför domstol, men att man bedömer sannolikheten av sådana situationer som mycket liten. I Förenta staterna finns ingen sådan möjlighet. Där förutsätts att parterna själva kommer överens om ett pris och någon risk för förlust anses över huvud taget inte föreligga.

Det kan förutsättas att det pris som erhålls vid en tvångsförsäljning som den beskrivna även innefattar ersättning för normala hanteringskostnader som t.ex. transport och lagring och att några ytterligare kostnader för den svenske säljaren inte kommer att uppstå. Några ersättningsanspråk mot staten till följd av transaktionen torde normalt inte komma att uppstå. Den omständigheten att beslutet om tvångs-

SOU 199315 4l

försäljning kan innebära att den svenska parten eventuellt inte kan fullfölja ett avtal om försäljning oljan till part torde inte av en annan behöva föranleda att parten drabbas av skadeståndsansvar i förhållande till sin motpart i den transaktionen med åtföljande krav på ersättning av staten. I de avtal som ingås av oljebolagen ingår normalt klausuler om att säljaren är befriad från skadeståndsansvar han inte kan fullfölja om sin del av avtalet till följd av myndighetsbeslut.

Det senast här diskuterade alternativet innebär ett relativt enkelt system för att uppfylla Sveriges förpliktelser ifråga internationell omförom delning av olja enligt IEP-avtalet med minsta möjliga myndighetsinblandning. Av dessa och de ovan redovisade skälen förefaller detta alternativ vara att föredra framför de övriga.

Även detta alternativ innebär att OKNs uppgifter enligt oljekrislagen upphör. Därutöver har nämnden vissa uppgifter enligt ransoneringslagen och kan enligt förfogandelagen förordnas som särskild värderingsnämnd för en viss typ av egendom. Dessa uppgifter, får som anses vara av väsentligt mindre betydelse än nämndens uppgifter enligt oljekrislagen, kan lämpligen övertas av lokal värderingsnämnd och Riksvärderingsnämnden. OKN fyller med dessa ändringar inte någon funktion utan bör avskaffas.

SOU 1993 l5 43

6 Specialmotivering till lagförslagen

Förslaget till ändring i oljekrislagen

3 § Skall Sverige fullgöra tilldelningsskyldighet enligt artiklarna 13-15 och 17 i det avtal som anges i 1 får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att ägare eller innehavare av råolja eller oljeprodukter skall överlåta fömödenheten till annan. I beslutet får föreskrifter lämnas om pris och andra villkor för överlåtelsen. Beslutet får förenas med vite.

För att uppfylla Sveriges skyldigheter enligt IEP-avtalet att tilldela olja till utlandet i en krissitnation kan, om frivilliga åtgärder visar sig verkningslösa, i sista hand föreskrivas att innehavare av olja eller oljeprodukter skall sälja dessa till en utländsk mottagare med tilldelningsrätt. I första hand förutsätts att parterna när ett sådant beslut har meddelats träffar en frivillig uppgörelse om pris och andra villkor för leveransen. Om det bedöms erforderligt eller om en frivillig uppgörelse inte kommer till stånd på annat sätt kan föreskrifter lämnas. Sådana föreskrifter kan förutom pris avse leveransvillkor, fraktsätt, plats eller tid för leveransen, senaste tid inom vilken avtalet skall ha träffats eller fullgjorts m.m. För att kunna framtvinga att ett beslut om försäljning eller de föreskrifter som har lämnats efterföljs kan besluten förenas med vitesföreläggande. Beslutet om försäljning fattas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I normalfallet torde bemyndigande i detta avseende lämnas av regeringen till det svenska NESO, d.v.s. NUTEK. NEsOzs beslut kan, både vad det gäller ett föreläggande om att sälja olja och föreskrifter om pris och andra leveransvillkor, överklagas hos regeringen enligt 23 § oljekrislagen.

Till följd av avskaffandet av möjligheten att ta ianspråk olja för omfördelning till utlandet bortfaller behovet av sådana beslut som avses i paragrafens andra mening i dess nuvarande lydelse. Denna bör därför upphävas.

5 § eller innehavare av egendom som avses med beslut enligt 4 § är skyldig att upplägga, förvara och vårda egendomen.

I paragrafen har en redaktionell ändring gjorts till följd av avskaffandet av möjligheten att ianspråkta olja för omfördelning till utlandet.

4 § ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att förbjuda ägare eller innehavare av olja eller oljeprodukter att i avvaktan på beslut enligt 3 § överlåta, förbruka, skada eller för-

44 SOU 199315

flytta egendomen. Dema möjlighet bör bibehållas även med de nya reglerna för att undanröja risken för förfaranden som gör att ett föreläggande om försäljning inte kan uppfyllas.

19 § Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som är ringa, underlåter att efterkomma beslut enligt 4 om gämingen är belagd med straff i brottsbalken, 2. underlåter att fullgöra skyldighet som åligger honom enligt S 3. underlåter att följa föreskrift som har meddelats enligt 14 lämnar osann uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, om åtgärden innebär fara i bevishänseende.

Företagare ansvarar för gärning som begås i hans rörelse, om han haft eller bort ha vetskap om gämingen.

I paragrafen, vari vissa förfaranden strañbeläggs, har i den första punkten hänvisningen till 3 § strukits. Ett beslut enligt 3 § enligt vilket ägare eller innehavare av råolja eller oljeprodukter beordras att en överlåta fömödenheten kan förenas med ett vitesföreläggande. Om beslutet inte följs kan vitet dömas ut. Något behov av att därutöver strañbelägga underlåtenhet att följa ett sådant beslut kan inte anses en föreligga.

Förslaget till ändring i ransoneringslagen

23 § Ersättning enligt 18 § bestäms av lokal värderingsnämnd och ersättning enligt 19-21 §§ bestäms av Riksvärderingsnämnden. dessa nämnder finns i forfogandelagen 1978262. Bestämmelser om

I fråga om bevakning av statens rätt inför nämnderna gäller .vad som föreskrivs i 28 § forfogandelagen.

Enligt förslaget upphör Oljekrisnämnden som myndighet. Till följd härav upphör också nämndens uppgifter enligt ransoneringslagen. Dessa uppgifter övertas i stället av lokal värderingsnärnnd respektive Riksvärderingsnämnden. Även möjligheten enligt 18 § förfogandelagen 1978262 att förordna Oljekrisnämnden att som särskild värderingsnämnd för viss typ av egendom bortfaller givetvis.

24 § Beslut har fattats av en lokal värderingsnämnd får översom klagas hos Riksvärderingsnämnden.

Riksvärderingsnämndens beslut får inte överklagas.

SOU 199315 45

I paragrafen görs en redaktionell ändring till följd att Oljekrisnänmav den avskaffas. Vidare har paragrafen modemiserats språkligt.

SOU l993l5 47 7 Ikraftträdande

De Föreslagna ändringarna kan lämpligen träda i kraft den l januari 1994.

SOU 199315 49

8 Kostnader

De föreslagna ändringarna innebär att svenska myndigheter istället för att ianspråkta olja och sälja den till utlandet beordrar svensk köpare en att träffa en Överenskommelsemed utländsk intressent överlåtelen om se av en oljelast. Det blir med ett sådant system inte aktuellt För Oljekrisnämnden att fatta beslut ersättning. Till följd härav bör Oljeom krisnämnden avskaffas. Dessa ändringar kan inte antas föranleda någon belastning pâ statsbudgeten utöver vad som kan följa av att NUIEKs totala arbetsinsatser för tvångsmässiga ingripanden måhända växer något.

Bilaga @

Kommittédirektiv

wa

På

Dir. 199284

Översyn av regler som styr Oljekrisnämndens arbets-

former och bedömningar i ersättningsfrågor enligt oljekrislagen 1975197

Dir. 199284

Beslut vid regeringssammanträde 1992-07-08

Chefen för Näringsdepartementet, statsrådet Westerberg, anför.

Mitt forslag En särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn av de regler som styr Oljekrisnämndens arbetsformer, organisatoriska beredskap och bedömningar i ersättningsfrågor.

Bakgrund Sverige är enligt beslut av riksdagen prop. 197542, NU29, rskr. 180 sedan år 1975 anslutet till avtalet ett internationellt energiprogram Interom national Energy Program, IEP. Enligt avtalet kan Sverige i en försörjningskris oljeområdet bli skyldigt att ställa råolja eller oljeprodukter till något annat anslutet lands förfogande. Sverige deltar också i arbetet inom det internationella energiorganet International Energy Agency, IEA som har till uppgift att genomföra programmet. Om Sverige skall fullgöra tilldelningsskyldighet enligt IEP-avtalet får regeringen enligt oljekrislagen 1975197 besluta att ägare eller innehavare av olja eller oljeprodukter skall avstå förnödenheten till staten eller till någon annan. Ersättning för egendom som tas i anspråk enligt oljekrislagen bestäms av en särskild myndighet, Oljekrisnämnden. Bestämmelser om nämndens verksamhet finns i 7 13 §§ oljekrislagen och i förordningen 1988519 med instruktion för Oljekrisnämnden. I samband med lEAzs test av fördelningssystemet Allocation Systems

Test hösten 1985 genomfördes en övning med Oljekrisnämnden. Nämndens

bedömning efter övningen som redovisades i en skrivelse till regeringen den 22 januari 1988 var att bestämmelserna kring verksamheten delvis år oklara

när det gäller både frågan om de principer som skall tillämpas vid bestämmandet av ersättningens storlek och handläggningen av ersättningsanspråk som framställs till nämnden. Nämnden föreslår att det i lämpligt sammanhang görs en översyn av de regler som skall styra nämndens arbetsformer och bedömningar i ersättningsfrågorna. l en annan skrivelse till regeringen den 12 mars 1991 hemställer nämnden att initiativ tas till en ökad organisatorisk beredskap för nämnden, bl.a. när det gäller erforderliga medel för en sådan. Här aktualiseras frågan om personalbehov samt lokalfrågor m.m. statsmakterna har nyligen beslutat om mål och inriktning av försörjningsberedskapen inför kriser och krig. Regeringen har i 1992 års försvarspolitiska proposition som godtagits av riksdagen prop.199192102 kapitel 11, FöU12, rskr. 337 bl.a. angivit mål och inriktning av verksamheten energiberedskapsområdet för de kommande fem åren till och med budgetåret 199697. Mot bakgrund av vad som har anförts är det nu tid att se över de regler som styr nämndens arbetsformer och bedömningar i ersättningsfrågorna.

Riktlinjer för översynen En särskild utredare bör tillkallas med uppgift att göra en översyn av de regler som styr nämndens arbetsformer och bedömningar i ersättningsfrågorna. Nämndens organisatoriska beredskap bör vidare studeras bl.a. när det gäller frågan om behov av personal och lokaler. Utredaren bör ta del av de erfarenheter som har redovisats av Oljekrisnämnden. Vid översynen bör samråd ske med Närings- och teknikutvecklingsverket och Överstyrelsen för civil beredskap. Erfarenheter hos Riksvärderingsnämnden, som är en central värderingsnämnd för handläggning av ärenden om ersättning enligt förfogandelagen 1978262, och de lokala värderingsnämnderna bör tas tillvara. Utredaren skall beakta vad som sägs i dir. 19845 om utredningsförslagens inriktning, i dir. 198843 om att beakta EG-aspekter samt i dir. 199250 om regionalpolitiska konsekvenser i utredningsverksamheten. Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 december 1992.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen benu

myndigar chefen för Näringsdepartedepartementet

at tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen -

1976119 med uppdrag att göra en översyn de regler Oljekris- - av som styr nämndens arbetsformer, organisatoriska beredskap och bedömningar i ersättningslrågor, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och biträde annat utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Näringsdepartementet

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

Styrnings- ochsamarbetsformer i biståndet. UD 2.Kursplaner förgrundskolan. U. Ersättning förkvalitetocheffektivitet. Utformning av ettnytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U. 4. Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingarmfl. S. 5.Bensodiazepiner - beroendeframkallande psykofarmaka.S. 6. Livsmedelshygien småskalig och livsmedelsproduktion.Jo. 7, Löneskillnader och lönediskriminering. Omkvinnoroch män på arbetsmarknaden. Ku. Löneskillnader ochlönediskriminering. Omkvinnor och män arbetsmarknaden. Bilagedel, Ku. 9.Postlag.K. 10.En ny datalag.Ju. 1 Socialförsäkringsregister. 12.Vårdhögskolor - kvalitet- utveckling huvudmannaskap. U. - 13. Ökad konkurrens järnvägen. K. 14.EGoch våra grundlagar. Ju. 15.Svenska reglerför internationell omfördelning av oljavid en oljekris.N.

1993 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Enny datalag.[10] EGoch våragrundlagar. [14]

Utrikesdepartementet Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. [l]

Socialdepartementet Statligtstödtill rehabilitering av tortyrskadade flyktingarm. fl. [4] Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. - [5] Socialförsäkringsregister.

Kommunikationsdepartementet Postlag. [9] Ökad konkurrens järnvägen. [13]

Utbildningsdepartementet Kursplaner för grundskolan. [2] Ersättning för kvalitet och effektivitet. Utformning ettnytt av resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. [3] Vårdhögskolor kvalitet- utveckling huvudmannaskap. [12] - - Jordbruksdepartementet Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. [6]

Kulturdepartementet Löneskillnader och lönediskriminering. Omkvinnor och män arbetsmarknaden. [7] Löneskillnader och Iönediskriminering. Om kvinnor ochmän arbetsmarknaden. Bilagedel. [8]

Näringsdepartementet Svenska regler för internationell omfördelning av oljavid en oljekris. [l5]

ALLMÄNNA FÖRLAGET BESTÄLLNlNGAR Fkrrzlss KUNDTJÄNST, 47 106 STOCKHOLM FAx 08-2050 2x, TELEFON 08-690 9090 ISBN -3843293-1 91 ISSN O375-250X