Historiskt vägval följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

BETANKANDE

Historiskt

Vägval

for i utrikes- och Följderna Sverige hänseende säkerhetspolitiskt av att bli, respektive inte bli medlem i i Europeiska Unionen

EGEU-KONSEKVENSUTREDNINGARNA UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK

0a E00

egna

min

ut Statens offentliga utredningar WW 1994:8 W Utrikesdepartementet

Historiskt

Vägval

dema for Sverige i utrikes- Följ och hänseende säkerhetspolitiskt av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen

Betänkande av EGEU-konsekvensutredningarna: Utrikes- och säkerhetspolitik Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Ds av svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets törvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13542-6 Stockholm 1994 ISSN 0375-250X

för

Till statsrådet och chefen

Utrikesdepartementet

Regeringen beslöt den 4 februari 1993 att bemyndiga utrikesministern att tillkalla två särskilda utredare med uppgift att belysa följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspohänseende olika former medverkan i den västeuropeiska integrationen. l litiskt av av härmed utsåg utrikesministern den 23 1993 undertecknade Leif Leifland enlighet mars och Sverker Åström till sådana utredare. Till sekreterare utsågs departementssekretera-

ren Anders Hagelberg. framgår direktiven vår analys också skall omfatta det fall att Sverige inte blir Det av att medlem av EU. Utredningen utgör de utredningar från olika synpunkter skall belysa en av sex som följderna svenskt medlemskap i EU. Avsikten är att medborgarna ett sakligt av ett ge underlag för ställningstagandet inför folkomröstningen. redogörelse vi fått i uppdrag utarbeta skall så allsidig och grundlig som Den att vara möjligt. Samtidigt följer uppdragets natur att den skall vara så utformad att den ger av varje intresserad läsare lättillgänglig och översiktlig information om de ofta komplicerapolitiska och juridiska sammanhangen. Den är inte i första hand skriven för experter. de Vi har valt följande plan för utredningen. Först redogör för utvecklingen Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik under av efterkrigstiden fram till hösten 1993. Vi uppmärksammar särskilt förhållandet till EG. Sedan följer skildring den utrikes- och säkerhetspolitiska miljö som skapats en av nya de dramatiska förändringarna under de senaste åren. Vi uppmärksammar särskilt genom utvecklingen i och kring Ryssland. Vi diskuterar sedan uppkomsten och utvecklingen av det utrikespolitiska samarbetet inom EG det europeiska politiska samarbetet. EPS och den i Maastricht-avtalet formen för detta samarbete den utrikes- och säkerhetspolitifastställda gemensamma ken. GUS. denna bakgrund analyserar hur ett svenskt medlemskap i EU påverkar Sveriges Mot utrikes- och säkerhetspolitiska läge, vilka förpliktelser och uppgifter Sverige påtar sig, Sverige medlem kan tillvarata sina utrikes- och säkerhetspolitiska intressen och hur som vilken roll Sverige kan tänkas spela i det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet i Europeiska unionen. Hela kapitlet är skrivet under antagande av att Sverige blir medlem Europeiska unionen och denna förutsättning alltså inte under framställningav upprepas ens gång.

Därefter belyses läget for det fall att Sverige inte blir medlem EU. Vi söker besvara av frågan vilka möjligheter Sverige då har att på bästa sätt främja sina utrikes- och säkerhetspolitiska intressen. Hela kapitlet är skrivet under antagande att Sverige icke blir medlem och denna förutsättning upprepas alltså inte under framställningens gång. Vi slutar med några synpunkter på möjligheten av en ny alleuropeisk freds- och säkerhetsordning. För läsbarhetens skull avslutas betänkandet med en kort sammanfattning. Vi har enligt direktiven lämnat information till den parlamentariskt sammansatta referensgrupp som regeringen knutit till det samlade utredningsarbetet rörande följderna av ett medlemskap i EU. De synpunkter referensgruppens medlemmar framfört har som varit av värde för vårt arbete. Vi har också samtalat med dels en rad forskare inom området statsvetenskap och internationella relationer. dels representanter for organisationerna Stiftelsen Ja till Europa och Nej till EG. Vi har med intresse tagit del de synpunkter därvid av som framkommit. Vi får härmed överlämna vårt den 7 januari 1994 slutjusterade betänkande.

Stockholm den 27 januari 1994

Leif Sverkar Åström

Anders H agebem

Innehållsförteckning

Svensk utrikes- och säkerhetspolitik under efterkrigstiden . . . . . . . . . . . . . Den internationella miljön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet i EG och EU GUS samt

Sveriges roll och uppgifter i detta samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vissa andra EU-frågor utrikespolitisk betydelse utrikeshandelspolitik, av biståndspolitik samt rättsliga och inrikesfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sveriges läge och politik i fall av icke-medlemskap i EU . . . . . . . . . . . . . . . Ny europeisk freds- och säkerhetsordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Utredningens direktiv Bilaga l - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2

Kartor . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Relevanta avsnitt Maastrichtfordraget Bilaga 3 - ur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gemensam deklaration GUS den 21 december 1993 Bilaga 4 - om . . . . . . . .

utrikes- och

1 Svensk

säkerhetspolitik under efterkrigstiden

Sverige drogs aldrig in i andra världskriget. Sedan kriget slutat 1945 var det naturligt for återuppta traditionen från tiden mellan de två krigen. Det innebar å ena sidan landet att avstående från politiska och militära bindningar till någon annan makt eller maktett andra sidan fortsatt klar strävan att delta i uppbyggnaden av ett internatiogrupp. å en nellt kollektivt freds- och säkerhetssystem. Politiken kom allmänt betecknas neutralitetspolitik. Denna skulle stödjas av att som respektingivande försvar. Neutralitetspolitiken syftade till att påverka utvecklingen ett främst i vårt närområde så att ett nytt krig blev mindre sannolikt och samtidigt att minska riskerna for Sverige bli indraget i militär konflikt om ett krig som berörde att en norra Europa trots allt skulle utbryta. svenska statsmakterna konstaterade att vårt medlemskap i Förenta Nationerna i De sig inte skulle omöjliggöra neutralitet i ett krig mellan stormakterna. Något tvingande sanktionsåtgärder i Förenta Nationernas säkerhetsråd kan inte komma till beslut om stånd om inte alla stormakterna är ense. Den svenska utrikespolitikens innehåll naturligtvis därmed uttömt. Sverige har var aktivt stött Förenta Nationernas verksamhet på alla områden. Sverige har sedan 1956 deltagit i rad fredsbevarande operationer. Vi har fort en engagerad politik i oavbrutet en nedrustnings- och kolonialfrågor. Vi har verkat för friare världshandel inom GATT och OECD. Vi initiativ till den stora miljökonferensen 1972 som betydde inledningen till tog vittomfattande globala samarbetet på detta område. Vi har sökt främja utveckdet nu lingen och respekten för folkrätten. Vi har bl. a. i FN, Europarådet och ESK medverav kat till skydd de mänskliga rättigheterna. Vi har gjort betydande insatser, både av och deltagande i de internationella verksamhet, för att stödja bilateralt genom organens u-länderna. efter kriget forvärrades läget i Europa. Från 1948 kan man tala om ett kallt Några år ledande stormakterna. NATO och Warszawa-pakten var de institutionella krig mellan de ideologiska och politiska motsättningarna. l detta läge ansågs det uttrycken för de betydelsefullt konsekvent och kraftfullt fullfölja huvudlinjerna i svensk polisärskilt att tik. 1948 ansågs läget i Europa direkt hotfullt. Sovjet slöt med Finland en l början av vara

pakt som förutsåg möjligheten gemensamt försvar tillät utvecklandet av men som av en finländsk neutralitetspolitik i fred. Flera östeuropeiska länder tvangs till fullständig underkastelse under Moskvas styre. l Norge och Danmark växte stämningarna för anslutning till ett västligt forsvarssysen tem. Sverige föreslog att de två länderna. vilka då ännu, liksom Sverige, bedrev neutralitetspolitik, skulle tillsammans med Sverige undersöka förutsättningarna för skandiett naviskt försvarsförbund. Detta skulle stå oberoende gentemot de stora maktblocken men innebära bindande försvarsutfästelser de tre länderna emellan. Förslaget föll, i första hand på grund av oenighet om karaktären och vidden försvarsförbundets relation till av USA. Norge ansåg att någon form av amerikansk garanti nödvändig. Sverige fann var att en sådan garanti skulle beröva det tänkta förbundet dess neutrala karaktär. Danmark och Norge beslöt i början av 1949 att ansluta sig till Atlantpakten. Samtidigt förklarade de att inga västmaktsbaser på deras territorier skulle tillåtas i fredstid. År 1954 lades till att inga kärnvapen fick införas eller stationeras i fredstid. Sverige bekräftade sin avsikt att fortsätta neutralitetspolitiken. Det säkerhetspolitiska mönster som således skapades i Norden bestod under årtionden i huvudsak oförändrat. Stormakterna ansåg läget i stort sett tillfredsställande från vara sina respektive synpunkter. Mönstret var en av förutsättningarna för det lugn och den stabilitet som otvivelaktigt rådde i norra Europa under många år. l Sverige ansågs att den förda politiken svårförenlig eller oförenlig med var ett medlemskap i EG. Visserligen innehåller inte Rom-fördraget skapade EG några som försvarsförpliktelser men den svenska bedömningen att de med medlemskapet var förenade långtgående bindningarna på nästan alla samhällslivets områden skulle totalt sett skapa ett sådant beroende av EG att neutralitetspolitikens trovärdighet skulle allvarligt försvagas eller försvinna. Det skulle vidare bli svårt att i fall krig uppfylla de av folkrättsliga skyldigheter vilar på neutral stat i krig. Detta till höll under som en trots en viss period, 1967-71. dörren öppen för medlemskap. Detta sammanhängde bl.a. med att EG under general de Gaulles tid fransk president inte väntades utveckla som något utrikespolitiskt samarbete. Vår hållning under denna period innebar att ansåg medlemskap i princip förenligt med neutralitetspolitiken men att ändå krävde bestämda neutralitetsförbehåll, främst oberoende i handelspolitiken. tillgång i krigstid till vissa livsviktiga förnödenheter och rätt att i krig sätta vissa delar av avtalet kraft eller helt säga detta. Det blev aldrig ur upp tillfälle att pröva denna uppläggning i förhandlingar med EG. Det sannolika är att resultatet hade blivit negativt. Samtidigt utvecklades ett nära ekonomiskt samarbete med de i EFTA sammanslutna europeiska länderna. Vårt intresse av ett mycket nära och omfattande ekonomiskt samarbete med EG har varit oföränderligt starkt. Vi eftersträvade och åstadkom avtal på rad områden. Vi en ansökte om association år l96l. Det viktigaste resultatet vår politik överenskomav var melsen år l972 om frihandel på industriområdet. År 1984 ingick EG och EFTA-länderna en allmänt hållen överenskommelse, den s.

Luxemburg-deklarationen. blev utgångspunkten för intensiva ansträngningar att som vidga samarbetet. .Är 1986 beslöt EG att ta ett stort steg mot en total ekonomisk integration. Medlemenades s.k. White Paper vari fastställdes att fri marknad för allt marna om ett en ekonomiskt utbyte skulle skapas vid årsskiftet 199293. Därmed fick Sveriges relation till EG brådskande aktualitet. Förhandlingar inleddes år 1990 om ett vittgående avtal. År 1993 undertecknades det s.k. EES-fördraget innebär att väsentliga delar av som det materiella innehållet i Rom-fördraget och följdförfattningar. det s. acquis communautairc. blev föremål för avtalsmässig reglering. Fördraget stadgar om fri rörlighet för tjänster. kapital och Undantag från avtalet är bl. a, handelsvaror. personer. ochjordbrukspolitiken. Fördraget trädde i kraft den l januari 1994. Genom den dramatiska utvecklingen efter Berlin-murens fall 1989 har förutsättningför svensk utrikes- och försvarspolitik undergått genomgripande förändringar. De arna central- och östeuropeiska länderna liksom de baltiska länderna vann sin frihet. De två tyska rikshalvorna förenades. Sovjetunionen upplöstes. Det kalla kriget upphörde. Warszawa-pakten försvann. Risken för storkrig i Europa ansågs för överskådlig framtid

obetydlig eller obefi Det är bakgrunden det sålunda skapade nya läget som Sverige nu har att mot av överväga sin framtida utrikes- och säkerhetspolitik. däribland sin hållning till EU. En första slutsats regering och riksdag dragit är att ett eventuellt medlemskap i som EGEU måste i ett nytt ljus, Med stöd alla i utrikesnämnden företrädda partier ses av beslöt den socialdemokratiska regeringen 1991 att ansöka om medlemskap i sommaren EGEU. l den svenska ansökan gjordes icke något förbehåll för fortsatt ncutralitetspolitik. Regeringen meddelade riksdagen att den ansåg fortsatt neutralitet förenlig med

medlemskap. borgerliga regeringen framlagda propositionen 199192: 100 uttalades att l den av den de dramatiska världspolitiska förändringarna under de senaste åren gör det nödvändigt vår utrikes- och säkerhetspolitik till de europeiska realiteterna. Tre att anpassa nya slutsatser kunde dras.

För det första är det uppenbart att termen neutralitetspolitik inte längre kan användas adekvat övergripande beskrivning av den utrikes- och säkerhetssom en politik önskar föra inom den europeiska Sverige skall föra en politik ramen. klar europeisk identitet. med en Den andra slutsatsen är att Sverige har ett lika stort intresse som andra europeiska nationer att säkerhetsstruktur byggs upp i Europa för att hantera, av en ny bemästra och lösa de säkerhetspolitiska hot och spänningar som med all sannolikhet kommer att möta i framtiden. Sverige är redo att delta i en konstruktiv dialog om hur kan medverka till detta. Den tredje slutsatsen är att detta inte i något avseende befriar oss från vårt för att på hand försvara vårt stora luftrum och vårt vidsträckta landansvar egen och sjöterritorium med dess strategiska läge mellan Nordatlanten och nordvästra Ryssland. För att säkerställa detta regeringen att realt höja försvarsutgifterna avser under den kommande femåriga försvarsbeslutsperioden.

lO

l utrikesutskottets sedermera av riksdagen godkända betänkande 199192:UU 19 med

anledning av ett antal motioner uttalas i kapitlet nya och gamla samarbetsmönster i om Europa bl.a. att den militära alliansfriheten består alltjämt utskottet utvecklar som senare i detta betänkande. l kapitlet Säkerheten i Europa säger utskottet om norra följande:

Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna neutralt i vara händelse av krig i vårt närområde består. Den förutsätter betryggande att en försvarsförmåga upprätthålls. De senaste årens dramatiska förändringar i Europa har i vissa grundläggande avseenden haft konsekvenser också på Sveriges säkerhetspolitiska situation. Den svenska neutraliteten har rötter som går tillbaka till 1800-talets stormaktskonstellationer i Europa. Den traditionella beskrivningen svensk säkerhetspoliav tik såsom alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig, vanligen kortfattat benämnd neutralitetspolitik, utformades i ett klimat präglat det kalla krigets av djupgående konflikter och misstro mellan stormakterna. Inte heller land ett som valt att föra en självständig säkerhetspolitik utanför stormaktsblocken kunde

undgå detta klimat utan fick bära en särskild börda och ett särskilt göra ansvar att den valda politiken trovärdig. Sverige avstod därför i sin säkerhetspolitik från sådana samarbetsformer och engagemang kunde riskera att dra in vårt land i som stormaktsblockens utrikes- och säkerhetspolitiska motsättningar och därmed leda till ifrågasättanden vår avsikt och förmåga genomföra den deklarerade av att politiken. Det var därför en viktig uppgift för den svenska utrikespolitiken undvika att att väcka osäkerhet i form av farhågor eller förväntningar från någon stormakts sida om att Sverige i ett utsatt läge skulle låta sig utnyttjas till någon sidas fördel. Våra åtaganden i det europeiska samarbetet kom i detta syfte att präglas av självvalda begränsningar och återhållsamhet. Också i detta avseende har i dag den tidigare situationen i vår världsdel grundligt förändrats. Förutsättningarna för samarbetet grundas på de nu gemensamma värderingar i grundläggande frågor manifesterades i Parisstadgan 1990. De som förhållanden mellan stormakterna håller på byggas som nu att upp i det nya Europa präglas av ett omfattande och växande samarbete inom ramen för ett nätverk av delvis överlappande och samverkande organisationer och strukturer i vilka samarbetet även omfattar säkerhetspolitiken. Som framgått ovan är det enligt utskottets mening ännu för tidigt vilka att säga institutionella uttryck detta samarbete på sikt kan sig. Det rör sig emellertid nya ta om för Europas säkerhet kvalitativt nya former av samverkan, i vilken alla europeiska länder har en roll att spela. Det går inte idag att utskilja någon naturlig slutpunkt för denna integrationsprocess. l denna nya situation förändras också förutsättningarna för svensk säkerhetspolitik. Den tidigare centrala frågan undvikande utrikespolitiska bindningar om av ställs på samma sätt tidigare. Ett fullvärdigt deltagande i det europeiska som samarbetet. redan nu inom ESK och vid ett medlemskap även inom den Europeiska unionen. är tvärtom förutsättning för land skall kunna en att ett påverka utvecklingen och aktivt bidra till att skapa freds- och säkerhetsordning en ny på vår kontinent. Det gäller inte minst de mindre och medelstora europeiska länder-

na. Bevarande av den militära alliansfriheten förutsätter inte Sverige i något att

ll

annat avseende skulle behöva ålägga sig restriktioner vad gäller deltagandet i det framväxande. mångfacetterade europeiska samarbetet. Den svenska säkerhetspolitiken karakteriseras i den nya situationen tvärtom av ett aktivt och fullvärdigt deltagande i arbetet för de mål som numera delas av alla europeiska stater. Vilka medel som bäst lämpar sig för att nå säkerhetspolitikens mål betingas av den långsiktiga utvecklingen i världen runtomkring oss. Riksdagen har tidigare avvisat en permanent bindning av svensk utrikespolitik för varje tänkbart läge i en oförutsägbar framtid.

Vi är medvetna att vissa uttryck i utlåtandet blivit föremål för något olika tolkningar om i den offentliga debatten. Det gäller särskilt formuleringen att den militära alliansfriheten har till syfte att Sverige skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde. Enligt en uppfattning innebär uttrycket att syftet med alliansfriheten inte är något annat än just att bevara Sverige neutralt, alltså att i det längsta hålla Sverige utanför ett mellan andra stater i vårt närområde utbrutet krig. Enligt tolkning innebär uttrycket att neutralitet är ett viktigt mål för alliansen annan friheten att Sverige kan tänkas även välja någon annan linje i fall av krig mellan men andra stater i vårt närområde, exempelvis ställningen som icke-krigförande, och att Sverige alltså önskar bevara handlingsfriheten. De återgivna delarna av utrikesutskottets betänkande berör Sveriges säkerhetsponyss litik och förhållande till EGEU. De avser uppenbarligen icke att vara en uttömmande beskrivning svensk utrikespolitik. Denna omfattar som ovan framhållits en rad andra av aspekter varit stor betydelse under hela efterkrigstiden, såsom FN-politik i vid som av mening, u-lands-politik och handelspolitik. Under senare år har utöver de nyss nämnda flera nya frågor tillkommit som blivit viktiga element i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Efter Sovjetunionens sammanbrott och befrielsen av de tidigare under sovjetisk dominans stående staterna i Europa har det blivit väsentlig uppgift för Sverige att efter förmåga stödja dessa en länders ansträngningar att skapa demokrati och fri ekonomi. Sverige vill bidra till deras integration med det övriga Europa och därmed medverka till stabilitet i hela Europa. För Sverige står här de tre baltiska staterna i förgrunden. Sverige vill arbeta för tillkomsten europeisk freds- och säkerhetsordning. Sverige av en vill minska risken att byggs i Europa, denna gång mellan välfärd och en ny mur upp armod. Det viktigaste nya inslaget i svensk utrikes- och säkerhetspolitik är den svenska år 1991 ingivna ansökan om inträde i EGEU. Detta är grundlinjerna i den nuvarande svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Det är följderna för denna politik av ett svenskt medlemskap i EU som denna om utredning handlar.

2 Den internationella miljon

miljö i vilken svensk utrikes- och säkerhetspolitik formas och verkar Den internationella dramatisk utveckling under år. Efterkrigstidens säkerhetspolitihar genomgått en senare fram till åttiotalets del framför allt beskrivas utifrån de ska situation kunde senare militära motsättningarna mellan supermaktsblocken. Situationen var ideologiska och militära hotet kunde inte förbises. Förändringar skedde i relativt långsam spänd och det framtidsbedömningar kunde under lång tid göras med viss säkerhet. Den starka takt och supermakterna innebar paradoxalt rätt hög grad av stabilitet. spänningen mellan en kursändring i den sovjetiska politiken, de östeuropeiska regimernas Efter senare års Warszawapaktens upplösning. den tyska återföreningen och Sovjetunionens samfall. förhoppningarna att Europa kunde se framåt mot en period av manbrott var stora inte. Bilden splittrades och stor osäkerhet råder på flera stabilitet och fred. Så blev det

håll. järnridå försvann har tagit viktiga steg mot demokrati. De Länderna bakom den som reformer skapat förutsättningar för ekonomisk tillväxt och har genom ekonomiska alla nära ekonomiskt och politiskt. även säkerhetspolitiskt, socialt lugn. De önskar många dem är utsatta för svåra politiska slitningar till följd samarbete med väst. Men av etniska motsättningar. Den ekonomiska utvecklingen går i många länder av sociala och snabbt för minska motsättningarna. Dessa skärps ytterligare genom inte tillräckligt att företeelser oreglerad migration, miljöförstörelse och grov brottsoron kring sådana som sprider sig över gränserna. lighet som relativt stabil säkerhetspolitisk spänning har en situation med Från ett läge med instabil avspänning uppstått. under överskådlig tid sig särskilt allvarliga har sin bakgrund i De risker som är och ter motsättningar vilka i det nuvarande skedet förstärks av aggressivt etniska och religiösa nationalistiska stämningar. etniska motsättningarna fått våldsam utveckling och lett till en l ett fall har de en pågående militär konflikt med fruktansvärda mänskliga offer och vidsträckt fortfarande förstörelse. Uppgörelsen mellan folkgrupperna i förutvarande Jugoslavien är materiell första kriget på europeisk mark efter andra världskriget. De internationella ansträngdet kriget hade ännu i början år 1994 inte lett till resultat. Oro råder ningarna att stoppa av

att det skulle kunna spridas till angränsande länder. ett utomordentligt allvarligt perspektiv. Konflikten är en påminnelse det kalla krigets om att slut inte inneburit stabilitet i Europa och i vissa fall bragt tidigare latenta motsättningar till våldsamt utbrott.

Den allmänna avspänningen. Warszawapaktens upplösning och den ryska försvarsmaktens förfall har likväl inneburit att de västeuropeiska länderna i nuläget inte upplever något militärt hot från öst. Avståndet på kontinenten mellan NATO:s och Rysslands

militära styrkor har ökat kraftigt. För de nordeuropeiska länderna är däremot avståndet

till de ryska stridskrafterna i oförändrat. stort sett Dessa senare har visat snarast en tendens att öka i omfattning. vilket åtminstone delvis beror på att trupp dragits tillbaka från Centraleuropa.

Av central betydelse för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik är utvecklingen i Ryss-

land. Vi avser alltså att främst uppehålla vid denna fråga. oss Någon tillförlitlig prognos kan självfallet inte göras. Vi inskränker till att peka på oss vissa möjliga utvecklingslinjer och att antyda hur dessa kan påverka läget i norra Europa

och därmed Sveriges ställning.

Rysk utrikespolitik kommer att i mycket bestämmas av den inrikespolitiska utvecklingen. Den viktiga. kanske avgörande frågan blir därför om de senaste årens demokrati-

seringsprocess innebär en varaktig förändring eller endast en historisk parentes. Utveck-

lingen har inte varit entydig. vilket bl.a. framgått händelserna i Moskva i av oktober l993. Resultatet av valen den l2 december 1993 kastar en skugga över framtiden.

Om den hittillsvarande politiska processen och de därmed förbundna ekonomiska reformerna fortsätter. kan den antas att nuvarande yttre politiken kommer att fullföljas.

Denna betyder ett aktivt och positivt deltagande i politiskt och ekonomiskt internationellt samarbete med sikte på undvikande konflikter

av och fredens befästande. Äventyr

av typen angreppet på Afghanistan är då uteslutna. Däremot består självfallet risken, även under en demokratisk regim. av besvärliga motsättningar till grannstaterna, främst

vissa av de förutvarande sovjetrepublikerna med stora ryska minoriteter. Motsättningar-

na kan skärpas till akuta konflikter. kanske med militära intermezzon. Att Ryssland i sådant sammanhang skulle vilja och våga använda militärt våld får dock anses övervä-

gande osannolikt. Det hindrar inte det i Moskva att hörda talet om Rysslands särskilda intresse och ansvar för det nära utlandet och om skyldigheten att skydda de där boende 25 miljoner ryssarna i sig är oroande.

Parallellt med denna utveckling skulle en decentralisering av politisk och ekonomisk

makt kunna ske. Regionerna inom Ryssland kunde ökat inflytande. Detta innebär sig inte att landets sammanhållning äventyras eller att Moskva förlorar kontrollen över säkerhetspolitiken. l bästa fall skulle det betyda att en konstruktiv dialog med allt fler

parter utvecklades.

Allvarligare blir läget auktoritär om en mera regim med repressiv inrikespolitisk och

rcvanschistisk utrikespolitisk målsättning över makten tar i Moskva, sig detta sker vare genom beslut i parlamentet eller på grund av uppror eller kupp. Då kommer det internationella läget att allmänt sett skärpas och farhågor sprida sig i grannländerna att Ryssland i någon form ånyo vill vinna politisk och militär hegemoni över dem. Risken

eller hot våld kan öka. Särskilt konflikt mellan Ryssland och de baltiska för våld om en Ukraina skulle kunna hotfull för hela Europa. Ryssland och Ukraina staterna eller vara låt tvivel råder den staten har möjlighet att innehar båda kärnvapen, vara att om senare utnyttja Det är värt beakta att de ryska demokraterna själva pekar på faktiskt vapnet. farorna och osäkerheten i denna möjliga utveckling. svenskt vidkommande skulle främst konfrontation mellan Ryssland och de För en skapa allvarlig situation skulle ställa Sverige inför svåra avgöbaltiska staterna en som randen. inte obegränsat. Även auktoritär regim Dock är det ryska handlingsutrymmet en starkt beroende politiskt och ekonomiskt stöd från väst. Försvarskommer att vara av med undantag kärnvapnet att under lång tid vara desorganiserad och makten kommer av Rysslands i väst många blivit fungerande demokratier efterförsvagad. grannar varav delvis förvärvat även säkerhetspolitiskt relevant anknytning till strävar och har en västliga organisationer. stundom diskuteras i akademiska kretsar, är att olika regioner i En möjlighet. som Ryssland lösgör sig från Moskvas välde och att landet splittras i små och större områden kontroll lokala militära och politiska kanske mafñaband. Detta skulle under av grupper, till allmän upplösning och kaos med ständiga väpnade uppgörelser inom och kunna leda mellan de olika regionerna. Strider skulle kunna sprida sig över gränserna. Nordeuropa skulle påverkas Ryssland på så sätt splittras och Hur Väst- och om inte längre utövar egentlig kontroll är naturligtvis svårt att förutse utöver att det Moskva kommersiella utbytet med omvärlden skulle reduceras och fara uppstå För politiska och väldiga migrationsströmmar samt maflia- och terroristverksamhet som skulle ha störan-

de inverkan långt utanför landets gränser. perspektiv kan med nuvarande indikationer inte betraktas som sannolikt. Detta från de hot kan uppstå till följd utvecklingen i öst måste Sverige vara Bortsett som av utmaningar icke militärt slag, lågnivâhot. Hit räknas omfatinställt på att möta av s. migrationsströmmar, brottslighet, miljökatastrofer och spridning av kärntektande grov risk för kärnvapenproduktion. nologi som innebär fortgår integrationen. även dynamiken år 1992 var betydligt svagare l Västeuropa om Under år 1993 trädde Maastricht-fördraget ikraft och de nya instrument, än tidigare. utrikes- och säkerhetspolitiska området, därmed står till förfogande, bl. a. inom det som kan betyda att samarbetet intensifieras och fördjupas. omfattande diskussion pågår stärkande Europas stabilitet och säkerhet i det En om av läget. Viktigast är överläggningarna mellan Atlantpaktens medlemmar om en annya passning pakten till uppgifter och formerna för säkerhetspolitiskt samarbete av nya om central- och östeuropeiska länderna jämte Ryssland. Resultatet av dessa övermed de läggningar kommer framläggas vid ett möte den 10-11 januari år 1994 mellan att medlemsstaternas stats- och regeringschefer. Arbetet kan ett led i skapandet på sikt av en ny alleuropeisk freds- och ses som säkerhetsordning. Vi återkommer därtill i kap. På det globala planet framstår efter Sovjetunionens sönderfall USA som den enda

l6

verkliga stormakten. i besittning av en militär och ekonomisk styrka som kan göra sig

gällande i alla delar av världen. Samtidigt har nedrustningsprocess en inletts, avseende

dels interkontinentala kärnvapen. dels konventionella trupp. stridsmedel och kärnvapen

i Europa. vilken kommit rustningarna att minska kraftigt i både USA och Ryssland.

Vi vill slutligen erinra om. utan att utförligt behandla mera ämnet, att den säkerhets-

politiska situationen i Europa inte kan ses isolerad från världen i övrigt. Spridningen av kärnvapen. miljöförstöringar. kränkningar grova av mänskliga rättigheter, katastrofal

social och ekonomisk nöd. okontrollerad befolkningsökning. fortsatta krig och inbördes-

krig i Afrika och Asien är problem som rör även de europeiska ländernas intressen och kräver uppmärksamhet och insatser från deras sida.

Det utrikes- och

säkerhetspolitiska

samar-

GUS

EG EU

betet i och roll och

samt Sveriges

i detta samarbete

uppgifter

Inledning

först redogör för uppkomsten och utveckkapitel har disponerats på så sätt att vi Detta

samarbetet i EG fram till Maastricht-fördraget. lingen av det politiska

bestämmelser i Maastricht handlar om det Därefter görs genomgång av de som en med utgångspunkt i några definitioner. Vi är utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet

ofta omnämnts med den engelska förkortmedvetna att samarbetet i svensk debatt om använda den svenska förkortningen GUS. ningen C FSP. Vi har föredragit att

och beslutsformer för samarbetet. Vi Vidare behandlas frågan mål, medel, ämnen om

försvar, i sista hand militär samverkan, intar skildrar den ställning som frågorna om

Sverige. Det påpekas att medlemskapet i samarbetet och dessa frågors betydelse för inom

betydelse för Sveriges säkerhetspolitiska sig, helt bortsett från försvarssamarbete, har

Sveriges roll, skyldigheter och möjligheter i ställning. Vi avslutar med synpunkter på

GUS.

Historisk bakgrund

europeiska atomenergisamarbetet Euratom 1957 Kol- och stålunionen 1950 och det

EEC likaledes 1957 skapades med ett den europeiska ekonomiska gemenskapen samt säkra freden mellan de europeiska klart politiskt syfte. Avsikten var i första hand att

världskrig under detta århundrade med inbördes stridigheter lett till två länderna vars

mänskliga lidanden följd. Det kan sägas att denna omätlig förstörelse och ohyggliga som

motsvarade vad på det globala planet anges som målsättning på det regionala planet som

kommande släktled undan krigets gissel. Förenta Nationernas grundsyfte, att rädda

politiska syften i första hand ekonomiska. Genom att Medlen för att vinna dessa var

stålindustrierna och sedermera allmän ekonomisk tillskapa ramverk för kol- och en ett

inget enskilt land, varvid man främst tänkte på integration ville man skapa garantier att

och nytt krig. Om detta mål Tyskland. skulle kunna rusta upp utan kontroll starta ett

ursprungliga medlemmarna, Belgien, Frankrike, Förrådde full enighet mellan de sex

bundsrepubliken Tyskland, Italien, Luxemburg och Nederländerna.

Av särskild vikt och förblir. Tyskland var, att bestämt engagerat sig for att genom medlemskapet i EG foga sin politik i en europeisk ram. Förbundsrepubliken Tyskland

har själv varit angelägen att på så sätt vinna uppsikt över den egna politiken, att hjälp

med att hålla sina historiska demoner i källaren. Att infoga Grekland, Portugal och Spanien i kretsen demokratiska av stater blev en ytterligare viktig uppgift för EG-

samarbetet.

Det är oomtvistligt att EG medverkat till att göra Västeuropa till fredens ö en av demokratiska stater. där ett krig mellan medlemsstaterna sig lika nu ter otänkbart som det redan sedan lång tid har varit mellan de nordiska länderna liksom mellan Västeuropa

och USA.

Det är något paradoxalt att trots att syftet politiskt, var ingen typ av politiskt samarbe-

te förutsågs sig i fördraget vare om Kol- och stålunionen eller i Rom-fördraget. Tid efter annan framlades förslag ett närmare, avtalsmässigt om reglerat politiskt samarbete. Som

exempel kan nämnas ett franskt förslag, den Pleven-planen, s. som presenterades år

1950 och syftade till en fördjupad europeisk integration på det utrikespolitiska, respekti

ve militära området. Tanken var att en europeisk politisk gemenskap, respektive en europeisk försvarsgemenskap skulle tillskapas. Den senare skulle bl.a. omfatta inteen grerad Europa-armé. vilken skulle stå till NATO:s förfogande. Det franska parlamentet

förkastade förslaget. alltså inte kom som att genomföras.

Ett annat exempel är den överenskommelse som de dåvarande EG-länderna sex slöt år 1959 angående regelbundna utrikespolitiska konsultationer på ministernivå. Ett antal

sådana möten hölls år 1960. Samma år tillsattes dessutom en studiegrupp under ledning

av den franske diplomaten Christian Fouchet. Gruppen skulle studera vissa aspekter av

en fortsatt fördjupning det politiska samarbetet. av Enighet kunde inte uppnås.

Den politiska situationen under delar stora av 60-talet tillät inte någon fördjupning av samarbetet. Frankrike hade under general de Gaulles första år som president strävat

efter utrikespolitiskt samarbete mellan EG-länderna. Med åren ändrades emellertid

denna inställning. och Frankrike kom att blockera förslag på detta område. Ända fram

till slutet av 1960-talet medgav situationen inte att ytterligare förslag politiskt om samarbete presenterades.

Davignon-planen

Kring decennieskiftet l970 kom EG-länderna överens om att. enligt idéer efter sin som upphovsman brukar kallas Davignon-planen. officiellt benämnd Luxemburg-rapporten,

inleda ett intensivt samarbete mera på det utrikespolitiska området. Målet för samarbe-

tet skulle vara:

att genom regelbundet utbyte - av information samt konsultationer försäkra sig om bättre ömsesidig förståelse de internationella av stora problemen

solidaritet att främja harmonisering av deras att stärka medlemsländernas genom positioner och, där det visar sig möjligt eller önskvärt, åsikter. samordning av deras

gemensamt handlande.

samarbete mellan medlemsländerna som kom grunden lagd för det närmare Därmed var

samarbetet EPS. Det bör noteras att samarbetet ägde att kallas det Europeiska politiska

utanför EG:s institutionella ram. rum sammanträda minst fyra gånger per halvår. Som EG-ländernas utrikesministrar skulle

upprättades politisk kommitté bestående av cheferna för de sammanhållande organ en

respektive EG-länders utrikesministerier. Samordningsansvapolitiska avdelningarna i

i det land innehade ordförandeskapet i EG för ret vilade på utrikesdepartementet som

inskränktes till möjligheten att ge synpunkter i vissa fall. tillfället. Kommissionens roll

omfattande konsultationer inom ramen för EPS- Under 1970-talet utvecklades alltmer

ökad samordning i utrikespolitiken fram, vilket bl.a. samarbetet. Härigenom växte en

FN-omröstningar och inte minst i förhandlingarna kring tillkomsten och kunde noteras i

uppföljningen Helsingforsdokumentet ESK. av

Enhetsakten

Europeiska Enhetsakten år 1986 kom EPS att lyftas in i Först genom tillskapandet av den

samband härmed inrättades ett permanent, om än till sitt EG:s formella regelverk. I

i Bryssel. Sekretariatet fristående från EG:s övriga omfång litet, EPS-sekretariat var

institutioner.

medlemsstaterna skulle sträva efter att gemensamt formulel Enhetsakten angavs att

utrikespolitik. Medlemsländerna åtog sig att informera och och genomföra europeisk ra frågor allmänt intresse i syfte att försäkra sig konsultera varandra i utrikespolitiska av

inflytande utövades så effektivt möjligt. Detta skulle ske att deras gemensamma som om

sammanjämkning ståndpunkter och genomförande av tagna genom konsultationer, av

Innebörden EG-länderna enades om ett visst beslut i gemensamt agerande. var att

möjligt nå fram till ståndpunkter, inte att de samrådsförfarande för att om gemensamma

varandras åsikter. Samarbetet inskränkte sig förpliktades anpassa sig till eller anamma

intresse för medlemsländerna. Ingenting till områden som bedömdes vara av gemensamt

försvarspolitiskt samarbete. sades om

inom EPS byggde på att alla beslut fattades i enhällighet. Samarbetet

anslutning till Enhetsakten deklaration enligt Det kan noteras att Danmark i avgav en

skulle påverka landets deltagande i det nordiska vilken samarbetet för dansk del inte

samarbetet.

samarbete inom den utrikespolitiska sfåren. Oklarhet l Enhetsakten talades om ett

försvarsfrågor och militärt samarbete fördragsmäshade dessförinnan rått om allmänna

för EPS. Praxis utvecklades på så sätt att man undvek sigt kunde behandlas inom ramen

i samarbetet. Däremot föreslogs redan år 1981 genom den att föra in denna typ av frågor

politiska och ekonomiska aspekter säkerhet skulle kunna Londonrapporten att av s.

behandlas inom ramen för EPS. Genom en revidering av det GenscherColombos. initiativet kom detta mandat att slås fast av EG-ländernas regeringschefer år 1983 och London-formuleringen ingick i Enhetsakten.

EPS-samarbetet blev omfattande och bedrevs på många nivåer. Stats- och regerings-

cheferna i Europeiska rådet möttes minst en gång varje halvår. Vidare sammanträdde

utrikesministrarna i rådsmöten femtontal ett gånger varje år och den politiska kommit-

tén ett tjugotal gånger. Tjänstemännen höll dessutom fortlöpande kontakt med varandra

enligt ett system som brukar benämnas den europeiska korrespondensen COREU. Denna kontakt innebar oavbrutet pågående en utväxling av meddelanden mellan de deltagande ländernas utrikesministerier för information och konsultation. Dessutom

fanns sammanlagt ett drygt tjugotal arbetsgrupper inom ramen för EPS, exempelvis

rörande frågor kring skilda regionala områden, ESK. FN, vapenexport, nedrustning,

icke-spridning kärnvapen, av respektive biologiska och kemiska stridsmedel, terrorism,

narkotikabekämpning och mänskliga rättigheter. År 1992 tillkom även arbetsgrupp en för diskussioner allmänna av säkerhetspolitiska frågor. I dessa EPS-arbetsgrupper deltog enskilda tjänstemän från de tolv medlemsländernas utrikesministerier.

Utöver diplomatiska framställningar och andra åtgärder, vilka inte alltid publicerades,

offentliggjordes ett antal offentliga stort uttalanden inom EPS. Under de tre forsta kvartalen år 1993 gjordes således uttalanden angående d. Jugoslavien vid 12, Mellanös-

tern Östeuropa l3, Afrika

35, Latinamerika 13 och Asien lO tillfällen. Ofta betonades betydelsen av respekten för mänskliga rättigheter i dessa uttalanden.

Samarbetet EG-länderna emellan i de internationella organisationerna, exempelvis i FN:s generalärva:riing och FN:s fackorgan samt i ESK, utvidgades och systematisera-

des. Strävan var att i varje fråga åstadkomma en gemensam ståndpunkt vilken därefter

framfördes av delegaten från ordförandelandet. Det hindrade inte de enskilda länderna

att därefter anföra särskilda kompletterande synpunkter inom för den ramen gemensamma ståndpunkten. vilken uppenbarligen ofta hade karaktären minsta av gemensamma nämnare. Dessutom kan det konstateras att röstbilden vid omröstningari FN:s general-

församling ofta uppvisade en icke enhetlig linje EG-länderna emellan. [nom ESK tycks

samordningen i normalfallet ha drivits längre än i FN:s generalförsamling.

Inom F Nzs .säkcI7el.s'räd fick samarbetet inte samma omfattning och karaktär. De två ständiga rådsmedlemmarna Frankrike och Storbritannien förbehöll sig uppenbarligen

full frihet att oberoende av medlemskapet i EG bestämma sin hållning.

Ett omfattande samarbete skedde inte enbart huvudstäderna emellan också utan ute på fältet. s. mellan ambassader v. och delegationer i huvudstäderna. En konsekvens av

samarbetet var att de mindre EG-länderna, som själva hade en begränsad diplomatisk

representation i omvärlden. genom EPS erhöll en omfattande information från övriga medlemsländer. Varje EG-land hade sin särskilda historiska relation till skilda länder i

omvärlden och kunde därför tillföra EPS olika synsätt på skilda frågor, men detta ledde

stundom också till svårigheter att uppnå en gemensam linje i uttalanden och agerande.

EPS kunde under andra hälften 1980-talet tack av vare enighet bland medlemsländer-

na spela en betydelsefull roll i ett stort antal viktiga internationella samarbets- och

inom ESK, relationen till ASEAN- Detta gällde exempelvis agerandet konfliktfrågor. samarbetet Contadora-gruppen etablerandet det C entralamerikanska länderna, av Oenighet, orsakad nationella särin- Förhållandet till det dåvarande östblocket. av samt i antal andra frågor. Härvid möjligheterna med full styrka ett tressen, spräckte att agera

Lösningen blev i denna fråga en komprosanktionerna gentemot Sydafrika nämnas. kan och importstopp på vissa varor. Inget inskränkte agerandet till ett investeringsmiss som övriga nordiska länderna införa Danmark att tillsammans med de hindrade däremot

långtgående sanktioner. mer ingen flera länder ansåg sig ha Mellanösternpolitiken hämmades samordn av att Även i

särskilda intressen i området att bevaka.

EU flertalet större konflikter i berörde de sista åren före tillskapandet av EPS-arbetet i Mellanöstern, kriget i Kuwait Kriget i f.d. Jugoslavien. fredsprocessen vår omvärld.

utvecklingen i Ryssland har dominerat arbetet. och

Maastricht-avtalet

kraft den l november 1993, om upprättan- Maastrichtavtalet år 1991. trädde i Med som närmare och mera effektivt Europeisk union har ett stort steg tagits mot ett det av en fördraget kom parterna överens om att på det utrikespolitiska området. l samarbete säkerhetspolitik. En avdelning av genomföra en utrikes- och fastställa och gemensam artikel J med underavdelningar, kallad Kapitel V. bestående av en unionsfördraget

syften, omfattning och beslutsformer. behandlar utförligt samarbetets

förbund stater grundstadga inskjutas ord uttrycket union. Det av vars Här må ett om svenska för detta ord tanken till en Maastricht-fördraget har fått namnet union. På är Förbundsrepubliken Tyskstatsfederation eller förbundsstat av ungefär samma typ som

unionen är icke union i denna mening. Amerikas Förenta Stater. Europeiska en land och självständiga stater vilka överlämnat historiskt unik sammanslutning av Den är en suveränitet till de i unionen ingående viss begränsad del av sin statliga utövandet av en

kommissionen, domstolen och parlamentet. Europeiska rådet. ministerrådet. organen bestämda röstningsregler. Behörigheten frågor kan med majoritet enligt Beslut i vissa tas

vidgas enhälligt beslut av alla medlemsstaterna. för unionsorganen kan icke utan

innebörd exempelvis franska än på svenska union har på Att ordet en mera vag

verksamhet enligt den år 1949 under svensk framgår bl. att syftet med Europarådets a. av union plus étroite vilket på svenska utarbetade stadgan anges vara une medverkan

återgivits med en allt närmare enhet.

mellan de stater, däribland Frankrike kapitel V utgör en kompromiss Det är känt att precisa militära åtaganden i texten, gärna velat införa någon form av och Belgien, som Danmark, vilka, bl.a. med tanke på det andra stater, såsom Storbritannien och och för försvarspolitiskt och militärt sambandet. önskade reducera området transatlantiska på de förstnämnda staternas sida. till minimum. EG-kommissionen stod samarbete ett säkerhetspolitiken omfattar uttryckligen alla frågor Den gemensamma utrikes- och

inbegripet utformningen på lång sikt av en gemensam berör unionens säkerhet, som

försvarspolitik, med tiden som skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Frågorna

skall vara av allmänt. gemensamt, intresse. Det kan hävdas att den för hela Maast-

richt-fördraget gällande subsidiaritetsprincipen tillgodoses på detta sätt för verksamheten inom GUS. Politiken skall ha som mål att skydda unionens värden och intressen, att

på alla sätt stärka unionens och medlemsstaternas säkerhet och att bevara freden och

stärka den internationella säkerheten i överensstämmelse med principerna i Förenta Nationernas stadga principerna samt i Helsingfors-konferensens slutakt och målen i Parisstadgan. att främja det internationella samarbetet och att utveckla och befästa

demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna.

Helsingforsdokumentet. tillkom som år 1975. och Parisstadgan från år 1990 är resultat

av ESK-processen. Dokumenten innehåller vägledande principer för staternas uppträdande när det gäller såväl inrikes- utrikesfrågor. som Hänvisningen i Maastricht-fördra-

get utgör en utfästelse att beslut inom GUS skall fattas inom ramen för dessa principer.

Utrikes- och säkerhetspolitik i Maastrichtavtalets mening omfattar icke de inbördes relationerna mellan medlemsstaterna och alltså icke sådana frågor som Gibraltar, Nord-

irland eller baskernas ställning. De bilaterala förbindelserna mellan medlemsstaterna fortsätter att bedrivas i traditionella former. GUS kan sägas i allt väsentligt omfatta

unionens relationer till omvärlden. Inom GUS kommer således att behandlas dels regionala frågor såsom det förutvarande Jugoslavien.

Central- och Östeuropa, Mellersta

Östern. Sydafrika och Centralamerika ASEAN,

samt dels vissa sakområden, exempelvis

nedrustning och regler för vapenexport.

Även med dessa förtydliganden blir det formella verkningsområdet för GUS mycket

omfattande. Alla utrikes- och säkerhetspolitiska aktiviteter allmänt av intresse som den ena eller andra medlemsstaten vill föreslå inom de angivna områdena skall i princip

diskuteras. beslutas och genomföras gemensamt. l diskussionen mellan medlemsstaterna har skillnaden mellan EPS och GUS uttryckts så att man i EPS mestadels inskränkte sig till att reagera på internationella händelser medan man i GUS avser att aktivt för agera att befordra de i fördraget angivna målen och att genom samfällda aktioner med

bestämda mål och klart angivna medel söka påverka utvecklingen i viss riktning.

l fördraget framhålls medlemsländerna att förväntas aktivt och förbehållslöst stödja den överenskomna politiken i anda en av lojalitet och ömsesidig solidaritet. Länderna skall avstå från varje handling som strider unionens mot intressen eller minskar dess som effektivitet såsom en sammanhållande kraft i de internationella relationerna. Det sägs att unionen och dess medlemmar skall fastställa och genomföra GUS. I

klartext innebär detta att det rör sig sannolikt om en långsam och långvarig process som växer fram pragmatiskt under påverkan av medlemmarnas samarbetsvilja och det inter-

nationella lägets utveckling.

En medlemsstats totala utrikes- och säkerhetspolitik kan givetvis inte bestämmas i GUS. Inte bara stormakterna i EU-kretsen med sina globala intressen utan även de

mindre staterna tvingas naturligtvis att i den dagliga utrikespolitiska hanteringen fatta en rad beslut som, om inte tidsskäl, annat av inte kan fullständigt samordnas med de

i EG deklarerade inför ikraftträmedlemmarnas. Det belgiska ordförandeskapet övriga

respektive försvarspolitiken i de skilda medlemslän- Maastricht att utrikes-, dandet av

självständig i drag att samarbetet skall säkerligen kommer att förbli stora men derna

lyftas till högre nivå. en och vilken betydelse samarbetet får för GUS faktiskt kommer att gestaltas Hur EGEU, liksom också FN, ESK, i Europa är ännu för tidigt att bedöma. Att säkerheten

bringa fred till förutvarande Jugoslavien är NATO och VEU. misslyckats med att

uppenbarligen inte haft tillräcklig naturligtvis och oroande nederlag. EG har en ett stort

inte visat sådan politisk vilja att en institutionell beredskap och medlemmarna har en

gäller samarbetet i övrigt är det vår verkningsfull insats har blivit möjlig. När det

uppnåtts varit tillfredsställande och att samarbetet uppfattning att de resultat som hittills

sig starkare och utvecklas till ett nätverk av permanenta efter hand kommer att växa

konsultationer och samfällda aktioner.

Maastricht-avtalet. inklusive kapitel V, skall ses över och eventu- Avsikten är att hela

regeringskonferens skall inledas år 1996. Det ellt revideras och kompletteras vid en som

förbereda de beslut avses då bli fattade. viktig uppgift för GUS att som är en

Definitioner

för beskriva den gemensamma politiken. Maastricht laborerar med fyra olika begrepp att

och försvarspolitik samt gemensamt försvar. Dessa är utrikes-. säkerhets-

skilja mellan de olika begreppen och att Vi är medvetna om att det är svårt att

vi finner försök till definition ändå med nödvändighet är flytande. Men att ett gränserna

måste göras. efterkrigstiden kommit att användas i Säkerhetspolitik är begrepp som först under ett

utrikespolitik betecknar en stats samlainternationell debatt. En vanlig definition är att

säkerhetspolitik utgör den del av utrikespolitiken de relationer till omvärlden och att

politiska självständighet och territorispecifikt är inriktad på skydd av statens som mera Å sidan gäller att utrikespolitiken är ett av ella integritet. Gränserna är oklara. ena

Å sidan brukar detta senare begrepp i den driva säkerhetspolitik. andra medlen att

inre frågor typen militärt och civilt säkerhetspolitiska litteraturen inbegripa flera av

försvar och försörjning i krig.

säkerhetspolitik snävare innebörd. Det framgår bl. a. av l Maastricht har begreppet en

Militära frågor hör alltså inte till försvarspolitik ett särskilt område. att anges som i ordet. De praktiska exempel på säkerhetspolitiken i den mening som Maastricht lägger

bekräftar också denna tolkning. säkerhetspolitik angivits olika EG-institutioner som av

rubriken Ämnen. Frågan behandlas nedan under

år ofta kommit att användas i en Internationell säkerhet är ett begrepp som på senare

vanligt i internationell debatt, inte minst när det mycket vid betydelse. Det har blivit

uppgift i det världsläget. att kraftigt utvidga begreppet gäller Förenta Nationernas nya

frågor. Det talas mjuk säkerhet säkerhet och låta det omfatta en rad icke-militära om

vilka innefattar sådana betydelsefulla frågor som och då s.k. lågnivåhot man avser

miljöförstöring, naturkatastrofer, spridning av kärnvapen och kärnenergiavfall, internationell kriminalitet, terrorverksamhet. flyktingströmmar och extrema ekonomiska nöd-

situationer.

Denna typ hot av berör såväl arbetet inom GUS som arbetet enligt EU:s s. tredje

pelare, således Maastricht-avtalets avsnitt om rättsliga och polisiära frågorjämte asylfrå-

gor m. m. Indirekt finns även kopplingar mellan GUS och det ekonomiska samarbetet.

Maastricht-avtalet stadgar, som nyss sagts, att i den gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiken ingår frågan utformningen om på lång sikt försvarspoliav en gemensam tik som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Med gemensam försvarspolitik torde avses samarbete kring vissa frågor det nationella om försvarets utformning och inriktning såsom försvarsdoktriner, underrättelsetjänst, kommunikatio-

ner, utbildning och utrustning. Begreppet gemensamt Försvar avser då ett mycket nära försvarspolitiskt samarbete som går så långt att det innefattar ömsesidiga försvarsåtagan-

den, militär integration och åtminstone viss operativ samordning, eventuellt deltagande

i gemensamma militära enheter av typen Eurocorps. Eurocorps är en gemensam arméenhet under uppbyggnad med tyskt, franskt, spanskt och belgiskt deltagande. Kåren

skall bestå av 40.000 och man den skall kunna ställas till såväl VEU:s som NATO:s förfogande.

Ett exempel på gemensamt försvar är NATO.

Vad som nu sagts innebär deltagande att i gemensam försvarspolitik förenligt kan vara med militär alliansfrihet. Deltagande i gemensamt försvar är det inte.

Sedan dessa definitioner gjorts vill framhålla att man både i kommissionen och

bland flera medlemsstaterna av anser att hela kap. V bör läsas i ett sammanhang och att

gränserna mellan de olika begreppen icke kan dras med större precision. Det understryks

gärna att även försvarspolitik om en gemensam och ett gemensamt försvar endast anges som framtida mål för samarbetet. vars uppnående kräver enighet, dessa begrepp redan

nu har betydelse som väganvisning. Det erinras därvid att GUS enligt fördraget om principiellt skall alla frågor avse som berör unionens säkerhet och att VEU anges vara en integrerad del av unionens utveckling.

Ämnen

När det så gäller de konkreta ämnesområden skall behandlas inom som ramen för GUS leder en tolkning Maastricht-avtalet av och auktoritativa kommentarer till att ämnena i

stort sett är desamma som inom EPS men att en viss breddning på sikt kan komma att ske i riktning mot det försvarspolitiska området under förutsättning medlemsländeratt na enas om detta.

Ministerrådet har pekat på två grupper av ämnesområden som på medellång sikt skulle kunna lämpa sig för samfällda aktioner, dels vissa geografiska områden,

dels ett antal funktionella säkerhetspolitiska sakområden. ligt De geografiska områden som, en-

ett dokument presenterat vid det Europeiska rådets möte i Lissabon i juni 1992, i

förstone har förklarats aktuella för samfällda aktioner är Central- och Östeuropa, inklusi-

övriga d. sovjetrepubliker, samt Mellanöstern och Maghreb-länderna ve Ryssland och Tunisien. Algeriet, Marocko och Mauritanien. Det kan antas att det först- Libyen, problemkomplexet under lång tid kommer att inta en viktig plats i verksamhenämnda ten inom GUS. funktionella säkerhetspolitiska sakområden kan bli aktuella för Beträffande de som aktioner inom GUS har preliminär exempliñering gjorts bl.a. i ett dokusamfällda en presenterades vid Europeiska rådets möte i december 1992 i Edinburgh. ment som Som exempel angavs där följande:

ESK-processen. bl. konfliktförebyggande åtgärder och krishantering, 0 a. O nedrustning och rustningskontroll i Europa, 0 icke-spridning av kärnvapen. säkerhetspolitikens ekonomiska aspekter, särskilt vapen- och teknologiexport. 0

På sikt skulle även vissa andra områden kunna komma att omfattas, såsom:

0 humanitära operationer. för krishanteringsoperationer inom FN, inklusive stöd för fredsbevarande opera- 0 stöd tioner, 0 nedrustning och rustningskontroll inom FN:s ram.

oktober l993. alltså dagar före Maastricht-fördragets ikraftträ- Vid ett möte den 29 tre fastställde Europeiska rådet följande områden som i första hand skall bli föremål dande. för samfällda aktioner.

fred i Europa stärkande den demokratiska processen och Stabilitet och genom av samarbete i Central- och Östeuropa, däribland pakt för att lösa minoriregionalt en och säkra gränsernas okränkbarhet det sista är en hänvisning till det s. tetsproblem Balladur-initiativet. Stöd för fredsarbetet i Mellersta Östern. Stöd för utvecklingen i Sydafrika mot demokrati omfattande alla raser. Stöd åt fredsansträngningarna i ex-Jugoslavien och humanitär hjälp. Stöd för den demokratiska utvecklingen i Ryssland och utsändande av observatörer till de ryska parlamentsvalen.

såväl de ämnen exemplifieras i Lissabon- och Edinburgh- Det är slående att som de ämnen fastställdes Europeiska rådet den 29 oktober 1993 dokumenten som som av samtliga under lång tid varit och fortsätter att föremål för aktiv avser frågor som vara utrikespolitik. Att medverka i GUS arbete med dessa frågor ter sig alltså ur svensk svensk synpunkt som både naturligt och angeläget.

Medel

Som medel att nå de angivna målen anges i Fördraget dels. allmänt sett, ett systematiskt

samarbete, dels fastställande av gemensamma ståndpunkter, dels genomförande av samfällda aktioner. dels slutligen samordnat agerande inom internationella organisa-

tioner och på internationella konferenser.

Formerna för samarbetet är i desamma stort sett som enligt EPS, således möten med

Europeiska rådet, ministerrådet och politiska kommittén, ett stort antal arbetsgrupper

med tjänstemän från medlemsländernas utrikesministerier. samråd mellan EU-staternas

representanter i internationella organisationer och vid internationella konferenser samt den europeiska korrespondensen COREU.

När det gäller specifikt samarbetet inom FN sägs i Maastricht-fördraget att de med-

lemsstater som är medlemmar säkerhetsrådet av skall rådgöra med varandra och hålla

övriga medlemsstater fullt informerade. De ständiga rådsmedlemmarna, n. Storbritannien och Frankrike, skall till unionens se att ståndpunkter och intressen hävdas.

Beslut

Avtalet reglerar ingående de formeri vilka beslut skall fattas inom GUS. Denna fråga är

naturligtvis av stor betydelse för Sverige. Vi vill därför lämna en rätt ingående skildring

av detta komplicerade ämne.

Först bör erinras om att de flesta beslut i EGEU kan fattas med majoritet. Detta

innebär att beslut kan komma till stånd även om någon eller några medlemmar röstat

emot. l Maastricht-fördragets GUS-avsnitt är förhållandet annorlunda. Grundprincipen

är enhällighet. GUS är ett mellanstatligt. icke överstatligt ett samarbete. Detta förhållande rubbas inte att. nedan visas. viss av som en starkt begränsad möjlighet till beslut även

med kvalificerad majoritet har öppnats. Här rör det sig inte om uppgivande av suveräni-

tet i annan mening än är fallet vid varje internationellt som avtal, alltså en skyldighet att

uppfylla vissa förpliktelser vilka i fallet GUS innebär deltagande i utformningen på ett

närmare definierat sätt av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik där varje beslut tas med enhällighet.

Samtidigt måste beaktas att. enligt särskild förklaring en som antogs samtidigt med unionsfördraget. medlemmarna vad beträffar rådsbeslut som kräver enhällighet så långt

möjligt skall undvika att hindra ett enhälligt beslut kvalificerad om en majoritet för ett

sådant beslut föreligger. Avsikten med förklaringen är tydligen att sätta starkt politiskt tryck på tvekande stater att faktiskt inte utöva den vetorätt de principiellt som innehar. Det är möjligt, men inte oomstritt. att inte vill biträda om en stat ett beslut den i

undantagsfall kan välja att för sin del förklara sig avstå. men låta beslutet komma till

stånd.

En undantagsklausul i avtalet stadgar att om utvecklingen gör det absolut nödvän-

digt. en medlemsstat omedelbart och invänta utan att rådsbeslut får vidta, det som heter. nödvändiga åtgärder med beaktande av de allmänna målen för den gemensamma

aktionen. Denna för extraordinära situationer

bestämmelse är uppenbarligen avsedd och kan rimligen endast åberopas om väsentliga nationella intressen står på spel. Här bör noteras att sakfrågor inom GUS inte kan underställas EU-domstolen. Ett flertal försiktighetsmått har således vidtagits vid utformningen av beslutsproceduren inom GUS. När ett beslut väl fattats blir det i gengäld förpliktande för de enskilda medlemsländernas ställningstaganden och handlande. Det framgår vad sagts att inget medlemsland kan tvingas mot sin vilja delta i av nu regionalt företag. krigiskt eller annat, i främmande land. Självklart kan heller inget land förpliktas motta främmande trupp på sitt territorium. För det fall att i framtiden en diskussion skulle upptas om en försvarspolitisk samverkan som går så långt som till militärt samarbete och ömsesidiga garantiförpliktelser, skulle möjligen den annars hypotetiska frågan de brittiska och franska kärnvapnens roll i denna samverkan komma om aktualiseras. Vi konstaterar ånyo att varje beslut som avser försvarsfrågor kräver att samförstånd mellan alla medlemsstaterna. Det måste slutligen understrykas att även om kravet på enhällighet gäller allmänt vid genomförandet varje medlemsland skall tolkas och tillämpas i den GUS, reglerna av anda allmän solidaritet råder mellan medlemsstaterna och i enlighet med deras av som skyldighet att lojalt samverka i syfte att verkligen få till stånd en gemensam politik närhelst detta är möjligt. Detta är något annat än en förpliktelse som medlemsstaterna motvilligt har att foga sig Här rör det sig om själva kärnan i medlemskapet. EU är en gemenskap självständiga stater som tillsammans vill verka för vissa politiska, ekonoav miska. sociala och ekologiska ävensom utrikes- och säkerhetspolitiska mål. Ingen stat går i unionen med baktanken att sabotera dess arbete. Den ansluter sig för att den ser ett egetintresse i att främja de gemensamma intressena genom gemensamt handlande, alltså bl. att efter hand åstadkomma en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik inom a. ramen för bestämmelserna i Maastricht.

Två slags beslut

Maastricht-avtalet skiljer principiellt på två olika slags beslut inom området för GUS. Det slaget innebär att medlemsstaterna fastställer en gemensam ståndpunkt vilken ena därefter skall vara vägledande för varje lands nationella politik och dess uppträdande inom internationella organisationer och på internationella konferenser. Ståndpunkter kan behöver inte offentliggöras. Sådana beslut fattas av ministerrådet och alltid men med enhällighet. andra slaget beslut samfällda aktioner. Även beslut att inleda sådana Det av avser s. aktioner fattas av ministerrådet med enhällighet. De kan företas inom hela det område betecknas utrikes- och säkerhetspolitik. Frågor som rör försvaret är uttrycklisom som gen undantagna. När ministerrådet beslutar samfälld aktion skall det verka inom ramen för de om en principer och allmänna riktlinjer som fastställts av Europeiska rådet, dvs medlemsländernas stats- och regeringschefer. Europeiska rådet handlar alltid i enhällighet.

Beslut om tillkomsten samfalld aktion fattas således av en av ministerrådet med enhällighet. Detsamma gäller aktionens omfattning, de allmänna och enskilda mål som unionen vill uppnå samt tidsfrister och medel. Varje medlemsstat bibehåller alltså möjligheten att påverka aktionens omfattning och utformning.

När det så gäller de ytterligare beslut krävs under aktionens förlopp som sägs att sådana beslut kan fattas med kvalificerad majoritet rådet fattar beslut detta. Det om om sistnämnda beslutet skall tas med enhällighet. Systemet innebär att varje medlemsstat har ett klart. i sista hand avgörande inflytande på beslutsfattandet även i detta skede. Den juridiska konstruktionen påminner det om system som enligt FN-stadgan gäller for beslut i säkerhetsrådet. l alla frågor utom procedurfrågor krävs där en majoritet av nio av rådets femton medlemmar däribland de fem ständiga rådsmedlemmarna. Var och en av dessa har alltså vetorätt. För beslut i procedur-frågor räcker det med majoritet en av nio rådsmedlemmar vilka helst. Frågan visst som om ett ärende är procedurfråga eller inte och om vetorätten alltså skall gälla avgörs beslut genom som skall stödjas av alla de ständiga medlemmarna. I sista hand har således och dessa möjlighet var en av att, om den så önskar. hindra varje beslut i rådet. det s. dubbla vetot.

Inom EPS har det varit, och det kommer säkert även inom GUS att vara, mycket ovanligt att diskussionen leder fram till formella omröstningar. Alla frågor förbereds noggrant mellan medlemsstaterna och det är inte sannolikt att går till beslut man utan att visshet råder om att alla stöder detta.

Kommissionen och Europa-parlamentet

Till skillnad från läget i EPS har kommissionen tilldelats roll i GUS. Det heter helt en allmänt att kommissionen skall delta i full omfattning i arbetet på det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska området. Det innebär att kommissionen får göra inlägg

och ställa förslag som en medlem men självfallet inte delta i besluten.

Europaparlamentet har ingen behörighet att fatta beslut i frågor rör den som gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet skall ordförandelandet och komav missionen regelbundet hållas informerat utvecklingen unionens utrikesom av och säkerhetspolitik. Ordforandelandet skall samråda med parlamentet huvudaspekterom na och de grundläggande valmöjligheterna och till att vederbörlig hänsyn till se tas parlamentets synpunkter.

Parlamentet får också ställa frågor och rikta rekommendationer till ministerrådet.

Varje år skall en debatt hållas om de framsteg gjorts vad beträffar genomförandet som av den gemensamma politiken.

En annan sak är behandlingen GUS-frågor i de olika medlemsländernas parlament. av Denna blir självfallet beroende av konstitution och praxis i de olika länderna. Erfarenhe-

terna i de flesta medlemsländer visar att GUS-frågorna har varit föremål för stor uppmärksamhet i parlamenten och fortlöpande behandlas i samband med debatter, interpellationer och utskottsforhör. Så blir helt säkert också fallet i Sverige.

EU:s allmänna säkerhetspolitiska betydelse

diskuterar frågan innebörden de bestämmelser i kap. V i l detta avsnitt om av Maastricht rör försvarspolitiska och militära frågor. Vi söker belysa frågan hur som säkerhetspolitiska ställning påverkas härav. Dessförinnan vill vi göra ett viktigt Sveriges

påpekande. redan medlemskapet i sig. även bortser från GUS, har en Det är uppbart att om man säkerhetspolitisk betydelse. Samarbetet i EU syftar till allt närmare ekonomisk och en samhällelig integration. Härmed förstärks det i och för sig redan nu bestående nätverket

av ömsesidiga beroenden. statliga planet sker kontinuerligt och intensivt samråd mellan ministrar och På det ett Varje medlemsstat kan när helst fästa de andras uppmärksamhet på tjänstemän. som den finner oroande och inleda diskussion om möjliga åtgärder för Förhållanden som en att möta risken av en kris. innebär solidaritet mellan alla de deltagande staterna växer fram. Det Allt detta att en dem råkar in i spänd situation eller en säkerhetspolitisk kris, betyder att om en av en exempelvis utsättas för politiska påtryckningar eller militärt angrepp från genom att eller de andra medlemmarna inte kan ställa sig utanförstående stat grupp av stater. förväntas i någon form lämna sitt stöd. l bästa fall kommer sannoliklikgiltiga utan kan stöd verka avhållande på den stat eller statsgrupp från vilken heten av sådant att provokationen eller hotet kommer. Resultatet är då ökad trygghet för var och en av Medlemskapet kan i viss mån betraktas en försäkringspremie. medlemmarna. som har viss tillämpning, låt i mindre grad, även på en Motsvarande resonemang vara situation då stat är medlem EES men inte av EU. en av Självfallet är solidariteten ömsesidig. En stat blir medlem av EU får ta ställning som säkerhetspolitiska hot och kriser den möjligen inte skulle beröras av. till som annars Även liten eller medelstor exempelvis Sverige, kan antas komma att stödja annan en stat. utsätts för hot och att medverka till åtgärder för att avvärja hotet. medlem som gjort den avvägningen för Sverige ett medlemskap i EU även utan formella Vi har att försvarsförpliktelser innebär nettofördel. ett säkerhetspolitiskt plus. en de i Central- och Östeuropa Det kan tilläggas att samma bedömning görs av stater som eftersträvar medlemskap i EU bland annat just i strävan att vinna garantier för ivrigt en sin självständighet och integritet. Slutligen bör påpekas svensk ekonomi enligt beräkningarna stärks av medlemsatt om skänker ökad tyngd åt svenskt agerande även i säkerhetspolitiskapet. detta allmänt sett sammanhang och underlättar upprätthållande ett tillfredsställande försvar. ska av

Försvarsfrågan i GUS

enligt redan citerad formulering givetvis är av central betydelse. GUS skall. en som frågor berör unionens säkerhet, inbegripet utformningen på lång sikt omfatta alla som eventually] försvarspolitik, med tiden [på engelska [på engelska av en gemensam som in time] skulle kunna leda till gemensamt försvar.

Tidpunkten för genomförandet en försvarspolitik, av gemensam respektive ett gemensamt försvar anges inte i fördraget. Härvidlag hänvisas till den översynskonferens som EU-länderna skall inleda år 1996. En revidering och fullföljande bestämett av melserna i denna del av Maastrichtfördraget skulle, förutsatt enhällighet att uppnås, kunna komma att ske vid konferensen. Någon säkerhet så blir fallet Föreligger att inte. Här bör uppmärksammas att kap. V innehåller bestämmelse unionens politik en att inte skall påverka den särskilda karaktären vissa medlemsstaters säkerhetsav och försvarspolitik. Vi har kunnat konstatera att denna bestämmelse tillkommit främst med tanke på Irlands neutralitet och Frankrikes speciella hållning till det militära samarbetet i NATO. Bestämmelsen syftar alltså till att tillmötesgå önskemål från några av de dåvarande medlemmarna men fick en generell utformning och torde alltså principiellt vara tillämplig på kandidatländerna. Oss veterligt har inget kandidatland åberopat bestämmelsen under förhandlingarna. Genom medlemskap i EU blir Sverige förpliktigat att delta i den utrikesgemensamma och säkerhetspolitiken sådan den definieras i fördraget. Vad gäller den gemensamma försvarspolitiken är Sverige alltså förpliktigat delta i diskussionen att av utformningen på lång sikt av denna politik gör inga åtaganden beträffande politikens men omfattning och karaktär eller tidpunkten för dess ikraftträdande. Beslut om sådana frågor fattas i sinom tid med enhällighet.

Det kan här vara skäl att göra jämförelse med de förpliktelser på försvarsområdet en som Sverige åtagit sig som medlem av FN. Den del av FN-stadgan handlar dessa frågor är kap. VII. som om Där ges mycket vidsträckta befogenheter till säkerhetsrådet. Om rådet finner fredsbrott att angrepp, eller hot mot freden föreligger, kan rådet besluta vidtaga sanktioner att mot den stat som utpekas som skyldig. Sanktionerna är i första hand diplomatiska och ekonomiska. I sista hand kan rådet besluta om militära sanktioner. Sanktionsbesluten kan utgöras av rekommendationer eller vara förpliktande för medlemsstaterna. l det senare fallet kan en stat eller vissa stater i ytterlighetsfallet beordras ingripa militärt. att En medlemsstats förpliktelser, även militär av art, går alltså i princip mycket långt men kan i gengäld endast aktualiseras i fall rådsbeslut av ett som stöds av alla de fem ständiga medlemmarna. Intill dess att EU kommer till den punkt då frågan uppkommer om förberedelser för gemensamt försvar, alltså bl. a. militära förpliktelser, EU anlita Västeuropeiska avser att unionen VEU för utarbetande och genomförande unionsbeslut av och unionsaktioner som berör försvaret. Detta kan uttryckas så unionen står för att det strategiska innehållet i beslut av detta slag och att VEU har utarbeta de taktiska att detaljerna. Det stadgas särskilt att EU i sådana fall icke kan utnyttja den begränsade möjligheten att besluta med majoritet se ovan under Beslut. Som ett praktiskt exempel på redan vidtagen åtgärd en av denna innebörd har det belgiska ordförandeskapet angivit utsändande observatörer av en grupp till ex-Jugoslavi-

en, huvudsakligen bestående av icke beväpnade militärer. I detta företag deltar Sverige med ett antal observatörer. Presidentskapet har även påpekat att när VEU beslöt utsända observatörer för att på Donau kontrollera efterlevnaden av FN:s sanktionsbeslut beträffande ex-.lugoslavien, detta skedde på uppmaning EG:s ministerråd. Allmänt av sägs att ett beslut om deltagande i en fredsbevarande operation fattas av rådet som därefter kan anmoda VEU att effektuera beslutet. Det kan här vara på sin plats att kort beskriva VEU:s organisation och funktion. VEU är ett avtal som slöts år 1954 mellan de dåvarande sex medlemmarna i Kol- och stålunionen. som alla var medlemmar i NATO. Avtalet är en reviderad version det av s. Bryssel-fördraget av år 1948. Detta senare fördrag var uttryckligen avsett att möta hotet om en förnyad tysk aggression. Det innehöll bestämmelser om en rätt omfattande begränsning och kontroll av tyska rustningar. Genom utvecklingen kom fördraget emellertid att som huvuduppgift att möta hotet om sovjetiskt anfall. När sedan VEUfördraget slöts kom denna uppgift att bli än mer central. Tyskland blev medlem. En liten rest av uppgiften att kontrollera tyska rustningar kvarstår dock. VEU-avtalet innehåller i art. 5 en uttrycklig förpliktelse att om någon av medlemmarna blir angripen i Europa de övriga skall. i överensstämmelse med FN:s artikel 51, förse det angripna landet med all militär och övrig hjälp och allt bistånd står i deras makt. som l Atlantpaktens artikel 5 uttrycks säkerhetsgarantin något annorlunda. Där stadgas att om någon medlem anfalls, detta skall betraktas som ett anfall mot dem alla och att var och en av dem kommer att skyndsamt understödja den anfallne medlemmen på sätt den anser vara nödvändigt. inkluderande användandet av militära medel. l Maastricht-fördraget beskrivs VEU som en integrerad del av unionens utveckling. Denna formulering bär karaktären av en politisk kompromiss. Vid tillkomsten av Maastricht-fördraget önskade vissa medlemsländer ett nära samband eller åtminstone ett nära samarbete mellan VEU och EU. Andra medlemsländer önskade istället att organisationerna hölls isär. Kompromissen var en formulering som tveklöst innebär att det rör sig om två separata organisationer. Samtidigt fastslås att VEU kan anmodas att utarbeta och genomföra beslut som fattats inom EU och berör försvaret. Dessutom indikeras av den ovanstående formuleringen möjligheten av en närmare knytning mellan organisationerna på sikt. l en särskild deklaration avgiven i anslutning till Maastricht-fördraget uttalar VEUstaterna att VEU skall utvecklas som unionens forsvarskomponent och som det medel som skall stärka Atlantalliansens europeiska pelare. Vissa steg har tagits för att underlätta samarbetet mellan organisationerna. VEU-sekretariatet har flyttats från London till Bryssel. Vidare beslutades vid det Europeiska rådets möte den 29 oktober 1993 att ordförandeskapen i de båda organisationerna tidsmässigt skall sammanfalla, att visst informationsutbyte skall ske mellan organisationerna, att representanter för EU skall kunna deltaga vid vissa VEU-möten och slutligen att ministermöten och arbetsgruppsmöten i de båda organisationerna skall synkroniseras i största möjliga utsträckning. VEU:s medlemskrets är inte densamma som EU:s. Danmark och Irland är icke medlemmar. Detta anses försvåra en långtgående integrering av de båda organisationer-

na. Irlands icke-deltagande motiveras med dess neutralitetspolitiska hållning och styrks som nämns nedan av fördragsmässiga formuleringar i Maastricht. För Danmark konstateras i den s. danska lösningen vid Edinburgh-mötet inget i Maastricht-fördraget att förpliktigar Danmark att bli medlem i VEU. Såväl Danmark som Irland har istället valt att bli observatörer i VEU. Observatörskap innebär endast begränsade rättigheter och inga förpliktelser. En observatör får närvara, och under vissa förutsättningar yttra sig, vid VEU:s ministermöten vid och arbetsgruppsmöten. Vid behandlingen av frågor överförts till VEU EU har emellertid som av observatören samma rättigheter han hade haft frågan fortsatt behandlas som om att i EU. Observatörer omfattas givetvis inte den formella ömsesidiga försvarsgarantin av i VEU. Observatörskap är förenligt med militär alliansfrihet, medlemskap däremot inte. Det framgår klart Maastricht att även mycket långt driven av en gemensam utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik inte i sig medför några förpliktelser att ansluta sig till VEU och att därigenom militärt engagera sig till försvar medlem för av annan som utsätts angrepp. Sådant hör till området gemensamt försvar, till vilket enligt avtalet försvarspolitiken med tiden skulle kunna leda. Detta mål alltså möjligt anges som ett resultat av en gemensam försvarspolitik som själv inte inbegriper några garantiförpliktelser. I en förklaring som avgavs VEU:s medlemsstater i samband av med Maastrichtkonferensen uttalades att de stater medlemmar EG skulle inbjudas som var av att ansluta sig till VEU eller, om de så önskade, att observatörsstatus. Detta inbjudan var en och konstituerade i sig ingen förpliktelse. Dessutom gällde inbjudan endast dåvarande EGmedlemmar och gällde endast fram till den 3l december 1992. Det kan emellertid antas att en liknande inbjudan kommer att riktas till medlemsländeri nya EU. Redan har flera EU-länder framhållit att de med starkt intresse emotser Sveriges ställningstagande i denna fråga och i och för sig gärna skulle att Sverige redan före inträdet se i EU antydde sina avsikter. Som framgår av den nyss lämnade redogörelsen för VEU innebär medlemskap i denna organisation en ömsesidig militär förpliktelse. Vi har erfarit att man i flera medlemsstater förväntar sig att de stater blir fullvärdiga medlemmar som som i VEU med tiden även kommer att ansluta sig till Atlantpakten. Maastricht hindrar alltså inte en medlemsstat att driva politik militär alliansfrien av het. Det möjliga steget från försvarspolitik till försvar gemensam gemensamt skall tas enhälligt. Varje medlemsstat kommer att när tiden är inne att ta ställning i denna viktiga fråga efter en bedömning sina och gemenskapens av egna av intressen i det läge som råder när frågan aktualiseras. En annan sak är att många medlemsstater har uttalat att en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik, allteftersom den förverkligas, naturligt kommer att aktualisera frågan om att låta den stödjas av ett gemensamt försvar. Man hänvisar gärna till att detta är den politiska vision, den fárdriktning bör för alla medlemsom vara gemensam mar och som anges i formuleringen att den gemensamma försvarspolitiken med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar.

Varje ansöker medlemskap måste alltså vara medveten om att dess stat som om inställning till försvarsfrågorna studeras med stort intresse medlemsstaterna, särskilt av i sista hand eftersträvar ett federativt Europa. av dem som Sverige har för sin del deklarerat att frågan svenskt deltagande i ett gemensamt om försvar saknar aktualitet. Mera specifikt har riksdagen uttalat att det är först vid ett nu medlemskap i EU ställningstagande beträffande VEU kan ske för svensk del. som ett Sverige står alltså fritt att när den dagen kommer avgöra frågan om svenskt deltagande i förpliktande försvarssamarbete. Rimligen kan de länder som ansökt om medlemett skap inte avkrävas några förhandsåtaganden går längre än de som medlemsstaterna som själva hittills accepterat. Den svenska avvaktande hållningen är desto naturligare som ingen av de tolv nuvarande medlemsstaterna hittills närmare definierat vad det gemensamma försvar skulle innebära till vilket samarbetet i EU med tiden skulle kunna leda. Vilka hot skulle det avsett att möta Vilka försvarsförpliktelser skulle det innehålla Inom vilket geogravara fiskt område Vilket konkret skydd skulle det erbjuda Sverige Vilka resurser skulle kunna avdelas till försvar Sverige Vilken samordning av de deltagande staternas av stridskrafter skulle förutses Vilken gemensam operativ planläggning skulle krävas Detta är frågor ockå kommer att diskuteras inom ramen för en ny europeisk fredssom och säkerhetsordning, konturer hittills endast vagt kunnat skönjas. vars Sverige har lika klart uttryckt att Sverige inte avser hindra den Europeiska unionens utveckling mot försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett en gemensam gemensamt försvar. En sådan ståndpunkt är självklar på grund av den allmänna lojalitet medlemsstaterna emellan som är själva grunden för medlemskapet i EU. Vad sagts betyder att skulle ändring Sveriges nuvarande säkerhetspolitisom nu en av ska hållning aktualiseras. exempelvis i form av medlemskap i VEU, statsmakternas prövning icke är bestämd några föregående åtaganden. Den får ske med beaktande av av de säkerhetspolitiska förhållanden som då råder, däribland eventuella framsteg i utarbealleuropeisk freds- och säkerhetsordning, och med hänsynstagande till de tandet av en nationella intressena sådana de då kan bedömas.

Danmark och försvarsfrågan

Europeiska rådet vid mötet i Edinburgh i december 1992 Det är viktigt att erinra om att förfarande avseende Danmark, avsett att inför den andra folkomenades om ett särskilt i Danmark våren 1993 klargöra innebörden vissa bestämmelser i Maaströstningen av detta förfarande är utformat för att tillgodose de danska richt-avtalet. Det heter att och således endast gäller Danmark och inte några andra medlemsstater, vare intressena medlemmarna eller ansluter sig vid senare tidpunkt. sig de nuvarande stater som en konstaterade ingenting i fördraget förpliktigar Danmark att bli medlem av Rådet att påpekande ändrar i sig inte Maastricht-avtalet. Det innebär närmast ett VEU. Detta förtydligande dess bestämmelser i kap. V. av

14-0134

Vidare förklarade rådet att Danmark sålunda inte deltar i utarbetande och genomförande av de unionsbeslut som har försvarspolitiska konsekvenser inte men kommer att hindra utvecklingen av närmare samarbete mellan medlemsstaterna på detta område. Slutligen konstaterades att Danmark kommer att avstå från sin rätt utöva ordföranatt deskapet i Europeiska unionen i varje ärende som kräver utarbetande och genomförande av unionsbeslut och unionsåtgärder berör försvaret. som Sverige har i Förhandlingarna förklarat sig icke ha för avsikt åberopa i att de Edinburgh med tankejust på Danmark gjorda uttaladena.

Sverige i GUS

Inledningsvis kan det nämnas att Sverige sedan några år har haft formaliserat ett utbyte med EPSGUS. Syftet har varit att erhålla ökad insyn i EPSGUS en samt en möjlighet att ge uttryck för svenska allmänna utrikespolitiska ståndpunkter inför EGEU-länderna. Dialogen inleddes mot slutet åttiotalet. då det bestämdes chefen för av att den politiska avdelningen vid UD skulle möta sin kollega i EG:s ordförandeland varje halvår. Sedan år 1990 har ett liknande utbyte skett på utrikesministernivå och med början under hösten l99l på arbetsgruppsnivå. Under våren 1993 inleddes också ett utbyte tillsammans med de övriga kandidatländerna Finland. Österrike. Norge och En lämplig utgångspunkt för diskussionen om Sveriges skyldigheter och verkningsmöjligheter i GUS är de fyra principer anfördes som från EG:s sida när Sverige inledde förhandlingarna den l februari l993. Det hette att Sverige, liksom de andra länder som söker medlemskap. måste visa beredskap att delta i GUS fullt ut, att godkänna målsättningarna bakom GUS och att stödja de konkreta beslut som tagits före Sveriges inträde det s.k. acquis communautaire. Till dessa beslut hör de vid Europeiska rådets ovannämnda möte den 29 oktober l993 fattade besluten. Slutligen sägs utvidgningen att måste stärka samverkan inom GUS. I det svenska inledningsanförandet den l februari l993. vilket utarbetats i samråd mellan de i utrikesnämnden Företrädda partierna, besked innebär principiell gavs som accept av dessa principer. Det tillades att Sverige icke är rättsligen hindrat från deltagande i GUS. Vid rådsmötet den 21 december år l993 konstaterade EU-ländernas och kandidatländernas utrikesministrar att utrikes- och säkerhetspolitiken var ett oproblematiskt omrâde i utvidgningsförhandlingarna och därför inte några att anpassningsåtgärder krävdes. En gemensam deklaration antogs. l denna deklaration upprepades innehållet i EG-sidans ovan omnämnda inledningsanförande från den l februari l993. Det framhölls också att kandidatländerna skulle erbjudas nära association inför en ett eventuellt medlemskap. Deklarationen avslutades med att kandidatländerna förutsattes inte ha några rättsliga hinder att delta i GUS. Härmed underförståddes läget i Österrike. Deklarationen återfinns i bilaga. Sverige har bestämt deklarerat sin avsikt att. som medlem, lojalt och konstruktivt medverka till stärkande unionens och dess medlemmars säkerhet. Sveriges av riksdag

har uttalat att medlemskap i EU. liksom i ESK, är en förutsättning för att ett land skall kunna aktivt bidra till att skapa en ny freds- och säkerhetsordning på vår kontinent. EU är en växande säkerhetspolitisk stabilitetsfaktor i Europa. Vi har genom samtal med företrädare för flera medlemsstater fått ett bestämt intryck att uppfattat och värdesätter denna svenska signal. Man tycks allmänt anse att av man Sverige medlem skulle bidra till att GUS utvecklas till ett viktigt instrument för som främjande de i traktaten angivna syftena om fredlig konfliktlösning och ökad säkerhet av för hela Europa. Man påpekar att Sverige redan visat villighet och förmåga att verka i denna anda, bl.a. genom att ställa upp med väl utbildad trupp i FN:s fredsbevarande verksamhet i förutvarande Jugoslavien och genom att på olika vägar söka stärka de baltiska staternas suveränitet och säkerhet. Det är naturligtvis inte möjligt att nu göra sig en konkret Föreställning om den roll som Sverige kommer att spela i GUS. Vi har därför inskränkt oss till att ställa vissa frågor och att antyda de svar som ter sig naturliga mot bakgrund av dels svenska traditionella utrikespolitiska målsättningar. dels EGzs hittillsvarande praxis och principer inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Först bör erinras att den del av svensk utrikespolitik som rör Sveriges förhållande om till de övriga EU-staterna i huvudsak faller utanför GUS som främst rör EU:s politik gentemot omvärlden. Det betyder att Sverige även fortsättningsvis kommer att ha en politik i relation till var och en av de övriga EU-medlemmarna. Detta kommer egen bland annat till uttryck i att svenska ambassader upprätthålls i alla huvudstäderna. En viktig uppgift för dessa ambassader blir att i huvudstäderna hävda svenska ståndpunkter i frågor diskuteras i Bryssel. Samtidigt märks att samarbetet i EU är så omfattande som och rör sig på så många plan att förbindelserna mellan medlemmarna i flera fall förflyttats från det diplomatiska planet till direktkontakter mellan berörda myndigheter, redan skett de nordiska länderna emellan. alltså något som Sverige kommer liksom hittills att ha en EU-delegation i Bryssel. l och med Sveriges inträde ändrar denna delegation karaktär såtillvida att den förestås av en chef som är den svenske utrikesministerns ställföreträdare i ministerrådet. Gruppen av delegationschefer. som brukar benämnas med den franska förkortningen COREPER, har mycket talrika formella liksom informella sammanträden. Vilken roll COREPER erhåller beträffande GUS-frågor är något oklart. Hittills har den politiska kommittén haft det huvudsakliga ansvaret för att förbereda frågor inför rådsmöten, men COREPER kan nu väntas bli mera direkt involverat i denna process i en eller annan form. Bilaterala problem mellan EU-medlemmar är som nämnts inte i normalfallet föremål för diskussion inom GUS. Om Sverige med ett EU-land vill avhandla konkreta frågor inte tolkningen av EU-förpliktelser sker detta således via ambassaderna i som avser huvudstäderna. Verksamheten inom GUS syftar som ovan sagts till samordning av medlemmarnas politik dels avseende relationerna till omvärlden, däribland det övriga Europa, Nordamerika och utvecklingsländerna. dels uppträdandet i internationella organisationer såsom FN med dess fackorgan ESK. och Europarådet. När det gäller dessa frågor är

Sverige skyldigt att aktivt och positivt verka för att utveckla politik en gemensam och att i förekommande fall stödja den vid diskussioner i internationella organisationer. Det bör framhållas att Sverige under efterkrigstiden har verksamt deltagit i det internationella samarbetet på alla de områden berörts GUS. Vid förberedandet som av av svenska ståndpunkter, exempelvis i FN, har självfallet ett nära samråd ägt rum med andra stater och ländergrupper. Men Sverige har inte varit medlem i någon organisation eller grupp där samrådet programmatiskt såsom i GUS syftat till utarbetande av gemensamma ståndpunkter. Inte heller det nordiska samarbetet har denna karaktär. Sveriges medlemskap i EU innebär här något nytt. l Maastricht-avtalet sägsju uttryckligen att syftet med det institutionellt organiserade samarbetet just är att fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Vilka avtalsmässiga förpliktelser som Sverige påtar sig, deras innebörd och begränsningar. har närmare förklarats ovan.

Vad vill och kan Sverige göra i GUS

När det så gäller frågan vilken roll Sverige avser att spela i GUS är den självklara utgångspunkten att Sverige kan väntas även fortsättningsvis hävda värderingar och driva ståndpunkter som sedan lång tid karakteriserat svensk utrikespolitik. Det kan gälla frågor som rör FN. nedrustningspolitik. stärkande folkrätten, mänskliga av rättigheter, Finland och de baltiska länderna. Ryssland. u-länderna, Mellersta Östern osv. Om Finland inträder i EU kommer denna att 1.300 kilometer en gemensam, lång gräns mot Ryssland. Alla medlemsstaterna, inte minst Sverige, kommer att ha betydande ett intresse av att gränsen mellan Norden och Ryssland blir symbol för en stabila grannrelationer inte bara mellan de närmaste berörda länderna utan även mellan hela unionen och Ryssland. En diskussion av frågorna i GUS underlättas Sverige i har av att stort gemensamma värderingar med de övriga EU-länderna. bl. uttryckta a. i ESK:s Paris-stadga i december 1990. och i en rad sakfrågor intar hållning är praktiskt identisk en som taget med EUländernas. Studier har gjorts som jämför Sveriges politik i olika internationella organisationer med den som företrätts EG-länderna. De visar entydigt av en grundläggande åsiktsöverensstämmelse i de flesta sakfrågor, självfallet med och variationer nyanser i uttryckssätt. Genom medlemskap i EU får Sverige möjligheten att inom mycket betydelsefull en grupp av stater verka för sina särskilda ståndpunkter och intressen i de olika frågorna. l vad mån Sverige kan vinna framgång härvidlag är naturligtvis svårt att förutse. De erfarenheter som redovisas av flera små medlemsländer är att utsikterna till framgång i hög grad beror av två faktorer. Dels måste de synpunkter och förslag framförs som av den lilla staten uppfattas som legitima uttryck för dess nationella intressen, särskilt vad avser dess närområde. eller som beaktansvärda bidrag till diskussionen unionens om ställningstaganden i övrigt. Dels. rätt självfallet, måste argumenten sakligt väl vara underbyggda och skickligt presenterade.

Om en liten stat vinner gehör för sin ståndpunkt kommer denna att ha långt större internationell genomslagskraft än om staten i fråga haft att agera ensam. Om Sverige i någon fråga har särmeningar kommer dessa självfallet att framföras och försvaras inom GUS för att vinna stöd från övriga medlemmar. Skulle detta misslyckas i en fråga av verklig vikt har Sverige liksom varje annan medlemsstat möjlighet att i sista hand hindra beslut eller att avstå från att delta i beslutet. Sådant agerande kan dock, särskilt om det upprepas vid flera tillfällen. väcka misstro och måste tillämpas med stor urskillning. Det kan tilläggas att vad som delar medlemsstaterna inte alltid är olika åsikter i sakfrågor utan väl så ofta skiljaktiga bedömningar om viss fråga överhuvud skall tas upp till prövning. med vilken prioritet frågan skall behandlas och med vilka medel och i vilka fora den fortsättningsvis skall bedrivas. Även Sverige medlemskap i EU kan vinna ökat internationellt inflytande om genom gäller samtidigt att den särskilda profil som Sverige uppvisar i flera internationella sammanhang, särskilt i FN. kommer att bli mindre tydlig, dock självfallet utan att den nationella identiteten riskerar att utsuddas. Reflexionen kan ligga nära till hands att det för utomstående länder inte blir lika naturligt att förhöra sig om just Sveriges inställning när alla vet att vårt land samråder inom EU och i princip har att utåt företräda samma ståndpunkter som övriga unionsmedlemmar. Det får inte uteslutas att en sådan reaktion kan inträda men de erfarenheter som gjorts av andra små medlemsländer pekar i motsatt riktning. Vi har genom samtal med representanter för några av dessa länder, däribland Danmark. fått ett klart intryck att man där tycker sig se sitt internationella inflytande kraftigt öka till följd av medlemskapet. Det framhålls att tredje länder, särskilt u-länder, ofta söker kontakt med något mindre EU-land, gärna ett land med vilket de har traditionellt goda förbindelser, för att via denna kanal sina synpunkter framförda till och såvitt möjligt beaktade av unionen. Om Sverige blir en något mindre tydlig enskild aktör i den internationella politiken innebär detta sannolikt att den roll som kontaktskapare och medlare som Sverige några gånger kommit att spela inte längre blir lika naturlig. Härvid bör dock uppmärksammas att behovet av små länder som medlare skiftar enligt de internationella konjunkturerna och efter det kalla krigets slut sannolikt har minskat. Ett viktigt undantag är Mellersta Östern där Norges insatser för att underlätta uppgörelse mellan Israel och PLO haft en historisk betydelse. Det bör tilläggas att unionen som sådan inte sällan har tagit på sig medlaruppdrag. Varje medlemsstat har möjlighet att påverka utformningen av ett sådant uppdrag och det är också tänkbart att en viss medlemsstats tjänster tas i anspråk. Möjligen kan Sveriges erfarenheter därvidlag komma väl till pass. Vi har redan sagt att unionsmedlemmarna, särskilt de stora staterna, inte på länge än att låta sitt handlande gentemot omvärlden helt eller ens i väsentlig omfattning avser regleras inom GUS. Enskilda initiativ och aktioner av olika slag är att vänta. För en ny medlem åter, ett medelstort land Sverige. är det naturligt att med särskild omsorg som följa reglerna i GUS om samråd och att undvika uppseendeväckande egna företag. Skulle

Sverige vilja ta ett initiativ vikt eller visst av reagera på sätt i en viktig fråga kommer Sverige med säkerhet att i första hand söka stöd inom GUS.

Samtidigt gäller att Sverige liksom andra medlemsländer icke kan tänkas avhända sig möjligheten att i extraordinära situationer. i nödfall Föregående utan samråd i GUS. företa de åtgärder som dikteras ett vitalt nationellt intresse. av Här ma ater hänvisas till ett uttalande det belgiska ordförandeskapet av av innebörd att utrikesu respektive försvarspolitiken i de skilda medlemsländerna säkerligen kommer att förbli självständiga i stora drag men att samarbetet skall lyftas till högre nivå. en Svensk utrikes- oeh säkerhetspolitik kommer alltsa att i stor utsträckning föras inom

ramen för EUzs gemensamma politik men det finns självfallet områden inte direkt som berörs av medlemskapet. Dit hör den linje Sverige kan vilja välja för som att utöver det säkerhetspolitiska plus som medlemskapet innebär vinna ökad säkerhet inför de utmaningar oeh möjliga hot mot landets säkerhet orsakas som av det osäkra oeh delvis instabila läget i Europa.

Vilket skydd kan Sverige räkna med från organisationer FN oeh ESK Hur skall som Sverige ställa sig till NATO. VEU. NACC oeh PFP Hur skall Sverige förverkliga sin deklarerade avsikt att aktivt verka för europeisk en ny freds- oeh säkerhetsordning Ehuru dessa frågor uppenbarligen har stor aktualitet även i fall medlemskap i EU har av valt att diskutera dem i kapitlet Sverige utanför om EU och i kapitlet om en ny europeisk freds- oeh säkerhetsordning.

Sammanfattningsvis vill redovisa vår uppfattning Sveriges internationella att inflytande och möjligheter att verka för mål oeh intressen traditionellt som varit viktiga i svensk utrikespolitik kan väntas öka medlemskapet. Vi genom anser oss också kunna säga. bl.a. efter samtal med företrädare för flera deltagarländer. bland dessa att man hälsar svensk medverkan i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med intres-

se och förväntan.

De svenska insatserna för stabilitet i Östersjöområdet oeh för

den humanitära och fredsbefrämjande verksamheten i ex-Jugoslavien. bl.a. genom omfattande deltagande i den av FN beslutade fredsbevarande aktionen. har uppskattats. Sveriges vilja oeh förmåga att tillsammans med de nordiska länderna lämna positiva bidrag till arbetet på en ny europeisk freds- och säkerhetsordning vinner tilltro.

Vi har överhuvud intryck att bland medlemsstaterna hyser förhoppningar man att Sverige som medlem skall kunna lämna viktigt bidrag till främjande ett av EU:s utrikesoch säkerhetspolitiska mål.

Ingen skall missta sig pa att medlemskap i EU innebär långtgående förpliktelser av en art som Sverige inte tidigare haft att överväga eller åtagit sig. Men ingen skall heller tro att Sverige härmed kontrollen över sin utrikespolitik. uppger egen Vad det handlar om är att samla de europeiska staterna till samfällt handlande för främjande av gemensamma intressen oeh värderingar.

Sveriges inträde i EU oeh deltagande i GUS innebär ett historiskt vägval. avgöranav de betydelse för Sveriges ställning i Europa och världen för oöverskådlig framtid.

Nordiskt samarbete och GUS

Hela frågan hur det nordiska samarbetet kommer att bedrivas sedan ett eller flera om nordiska länder utöver Danmark inträtt i EU är naturligtvis ett utomordentligt viktigt och omfattande ämne. Här skall endast beröras den speciella aspekt som rör arbetet i GUS. Mellan de nordiska länderna förekommer sedan länge ett kontinuerligt och nära utrikespolitiska frågor. Ministrar och tjänstemän utbyter dagligen samråd även om åsikter. De nordiska utrikesministrarna träffas regelmässigt tre gånger om året. Deras överläggningar. har starkt informationsvärde, avslutas regelbundet med kommunisom kéer vari normalt redovisas ståndpunkter i olika frågor varom de nordiska regeringarna Inga omröstningar förekommer. är ense. Det finns ingen anledning anta att inte de nordiska utrikesministermötena kommer att fortsätta. säkert ofta med deltagande också av de baltiska utrikesministrarna. Mötena har vuxit fram historiskt under efterkrigstiden och är nu en fast beståndsdel av det nordiska samarbetet. Det finns ingenting i GUS förhindrar ett nära nordiskt samråd inom utrikespolitisom ken. Paralleller är samarbetet mellan de tre Benelux-länderna, Spaniens och Portugals samråd med de latinamerikanska länderna och Storbritanniens relation till samväldesländerna. Givetvis kommer arbetet i GUS att påverka dagordning och överläggningar vid de nordiska utrikesministermötena. Detta gäller även för det fall att inte alla nordiska länder är EU-medlemmar. Det kommer att te sig naturligt att diskutera både de frågor är och de kommer att vara föremål for uppmärksamhet inom GUS. Hänsyn får som som då tas till de övriga EU-ländernas ståndpunkter och intressen. Samtidigt kommer den gemensamma hållning varom de nordiska länderna kan enas att påverka behandlingen i GUS. Hur stort detta inflytande blir kan inte förutsägas. Det kommer att växla från fall till fall. bl. beroende på det stöd som kan vinnas från andra EU-medlemmar. Det blir a. givetvis störreju fler nordiska länder som blir medlemmar i EU. Man kan räkna med att samlad nordisk bedömning av en viss fråga. särskilt om denna avser läget i vårt en närområde. kan bli avgörande for EU:s inställning vare sig det rör sig om en gemensam deklaration eller en samfálld aktion som är under övervägande mellan medlemsstaterna.

4l

4 EU-frågor

Vissa andra

av

utnkespohtisk betydelse

Vid sidan GUS omfattar EU-samarbetet ett stort antal sakområden av direkt eller av indirekt utrikespolitisk betydelse För de deltagande länderna. EU har liksom tidigare EG olika medel till sitt förfogande för att utöva politiskt inflytande. Vi redogör för EU:s utrikeshandelspolitik, biståndspolitik samt det rättsliga och inrikespolitisgemensamma ka samarbetet.

Utrikeshandelspolitik

Handelspolitiken har sedan EG:s tillkomst utgjort ett centralt samarbetsområde. De deltagande länderna har utvecklat en gemensam utrikeshandelspolitik gentemot omvärlden. Härvid har instrument såsom gemensam tulltaxa och vissa kvantitativa begränsen ningar använts. Vidare har enhetlighet uppnåtts i fråga om liberaliseringsåtgärder liksom vid införandet handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet åtgärder vid dumping och av subventioner. Dessa åtgärder har ofta medfört också mer allmänna utrikespolitiska konsekvenser och stundom vidtagits i rent utrikespolitiskt syfte. De utrikeshandelspolitiska åtgärder som kan sägas ha den kanske mest markanta utrikespolitiska betydelsen är de som avser handelsavtal med tredjeland, dylika avtals upphävande och handelssanktioner. Handelsavtal med u-länder har ofta till syfte att erbjuda dessa länder förmånlig behandling För att stärka deras exportmöjligheter och medverka till ekonomisk stabilitet. Detsamma gäller For avtalen med länderna i Central- och Östeuropa. EGEU eftersträvar att i avtalen inkludera en artikel om respekten for mänsknumera liga rättigheter. Detta betyder att det enskilda avtalet kan sägas upp om landet i fråga inte uppfyller sina skyldigheter i detta hänseende. De Europa-avtal som EGEU har slutit med Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, s. Bulgarien och Rumänien är än omfattande och har tillkommit med uppenbara mer politiska motiv for att säkerställa de berörda ländernas stabilitet och deras västliga förankring samt for att underlätta ett närmande till EU med sikte på medlemskap. Avtalen har således klar säkerhetspolitisk betydelse. Liknande avtal kan väntas med en de baltiska staterna.

Tillkomsten av avtalen kan således för ses som ett sätt EU att ge enskilda länder i omvärlden ekonomiska incitament att enligt de målsättningar agera som anges för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Den gemensamma handelspolitiken kan även användas i sanktionssyfte. Vid en rad tillfällen har EG fattat beslut åtgärder riktade vissa om mot stater, exempelvis Sovjetunionen, Polen och Sydafrika. Åtgärderna politiskt var en motiverad reaktion på vissa sidor av dessa staters politik och var avsedda att markera misshag eller framtvinga en ändring av denna politik. Metoden beslut olika slags inskränkningar var om av det ekonomiska utbytet. De sanktioner varom EG beslutade motsvarades vanligen av åtgärder i samma syfte som vidtogs av Sverige antingen autonomt eller till följd FN-beslut. av l samtliga de fall där EG har infört handelssanktioner i Utrikespolitiskt syfte har detta betraktats som ett utrikespolitiskt beslut därmed fattats med enhällighet. som Detta gäller också under Maastricht-fördraget. Vad gäller genomförandet finns i fördraget en särskilt artikel som möjliggör majoritetsbeslut.

Biståndspolitik

EU bedriver ett eget utvecklingssamarbete. De angivna motiven för detta är att bidra till att utveckla demokratin och rättsstaten samt respekten för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna. Härvid skall också de mål godkänts inom som ramen för Förenta nationerna och andra internationella organisationer beaktas. Motiven överensstämmer i stort med dem som gäller för den svenska biståndspolitiken. Det slås fast i Maastricht-fördraget att biståndspolitiken skall utgöra ett komplement till de enskilda EU-ländernas nationella biståndspolitik. Inga principiella förändringar av det svenska biståndet är således att vänta i fall av ett svenskt EU-medlemskap. Det svenska bidraget till EU:s biståndsprogram kan uppskattas till drygt miljard en kronor årligen. vilket motsvarar omkring sju till åtta den svenska procent av biståndsramen. Dessa medel kommer att användas inom för den Lomé-konventionen, ramen s. vilken reglerar EU:s bistånd till 69 utvecklingsländer i Afrika, Karibien och Stillahavsregionen, samt till EU-kommissionens budget. vilken EU:s övriga bistånd finansieras. ur Sverige förväntas också som EU-medlem delta i Maastricht-fördraget ett genom fördjupat samråd om de nationella biståndsprogrammen.

Rättsliga och inrikes frågor

Som medlem i EU ansluter sig Sverige också till samarbetets s. tredje pelare, vilken

omfattar rättsliga och inrikes frågor enligt nedan:

0 asylpolitik.

O regler för människors passage av medlemsstaternas yttre gränser och för kontrollförfarandet i samband med detta.

vissa delar av invandringspolitiken, bekämpning av narkotikamissbruk, bekämpning av bedrägerier och annan oredlighet i internationell skala, civilrättsligt samarbete. straffrättsligt samarbete, tullsamarbete. polissamarbete För att Förhindra och bekämpa terrorism, olaglig narkotikahandel och andra former av grova internationella brott.

dessa områden har uppenbara utrikes- och säkerhetspolitiska implikationer. Flera av Detta gäller särskilt de s.k. lâgnivåhot som diskuterades i kap Härvid nämndes exempelvis terrorism. narkotikahandel. internationell brottslighet och situationer med massivt llyktingtryck. Dessa områden kan utgöra utrikespolitiska hot som uppmärksaminom GUS. Gemensamma åtgärder För att hantera dessa hot sker emellertid främst mas samarbetet inom tredje pelaren vilken, liksom GUS, omfattar samfällda akgenom tioner. Ett samspel kommer således att råda mellan GUS och de arrangemang som skapas inom tredje pelaren.

Övriga områden

Det kan sägas att alla områden av EU-samarbetet på ett eller annat sätt kan ha utrikesoch säkerhetspolitiska konsekvenser. Det gäller ekonomisk politik, socialpolitik, kulturfrågor. miljöpolitik mm. Dessa sammanhang är komplicerade. De är icke av den art och betydelse att funnit en närmare analys nödvändig inom ramen för denna utredning.

och politik i Sveriges läge

icke-medlemskap i

fall av

EU

Inledning

3 redovisat följderna. sådana uppfattar dem, för svensk utrikes- och Vi har i kap. säkerhetspolitik medlemskap i EU. Enligt direktiven har vi också haft att undersöav ett ka konsekvenserna för det fall att Sverige inte blir medlem. uppkomma olika anledningar. Utfallet folkomröstningen i Denna situation kan av av bli nej. Endera parten i de pågående förhandlingarna. eller båda gemen- Sverige kan ett finna resultatet inte är sådant att ett avtal nu är möjligt. Europaparlamentet samt. kan att i något de deltagande länderna kan vägra att godkänna det avtal som eller parlamentet av träffats. Vi vill inte bedöma sannolikheten av de olika fallen. kan föras svensk utrikes- och säkerhetspolitik för det fall att De resonemang som om EU är med nödvändighet teoretiska och hypotetiska. De kan Sverige inte blir medlem av försök till kartläggning de möjligheter. risker och chanser som då Föreligbara utgöra av säga härom innebär självklart icke någon rekommendation av viss ger. Vad har att linje. Avgörandet härvidlag tillkommer regering och riksdag.

Den internationella miljön

internationella miljö i vilken Sverige skulle ha att verka i det När det först gäller den icke väsentligt att skilja sig från det läge som vi sökt antagna fallet, kommer denna vill understryka att utvecklingen i och kring Ryssland är den skildra i kap. Vi åter samtidigt svårbedömbara faktorn som påverkar Sveriges läge. kanske viktigaste och mest räkna med knyter sig främst till förändringar i De variabler man i övrigt har att Finlands och Norges situation. inträder i EU, blir det säkerhetspolitiska mönstret i Om Finland, men inte Norge. fullfölja den militära alliansfriheten stödd på ett Norden invecklat. Sverige kan antas och Norge förblir medlemmar Atlantpakten, båda självständigt försvar. Danmark av främmande baser och inga kärnvapen får förekomma på deras med förbehållet att inga territorier i fredstid. med Danmark i unionens gemensamma utrikes- och Finland deltar tillsammans tidigare utvecklat har medlemskapet bestämd säkerhetspolisäkerhetspolitik. Som en försvarspolitiska bindningar och innebär enligt vår bedömning tisk betydelse även utan säkerhetspolitiskt plus. vilket Finland i detta fall således får del av. ett

Finland kommer att anmodas inträda i att VEU som medlem eller observatör. Hur

Finland avser att är ännu okänt. lnte heller svara är det klart om VEU:s medlemsstater

om frågan ställdes på sin spets å sin sida skulle villiga vara att utsträcka sina politiska och militära åtaganden till Finland.

Slutligen får den möjligheten inte uteslutas att Finland söker anslutning till Atlantpak-

ten.

Om Norge inträder i EU. förändras läget såtillvida att landet får möjlighet att också inträda i VEU som medlem. Från norskt officiellt håll har klarlagts att Norge kommer att välja medlemskap. Norge är associerad medlem nu s. av VEU.

Norges läge kan enligt norsk bedömning komma att förändras även landet om stannar utanför EU. Å sidan skulle det ena nya strategiska läget i norra Europa i förening med en ändrad inriktning av det totala amerikanska försvaret kunna leda till militära omdisposi-

tioner som rör även Norge. Å andra sidan pekar man i Oslo med viss oro på att sedan

risken för storkrig i Centraleuropa blivit försvinnande liten. de nordeuropeiska länder-

na. varav två har direkta gränser med Ryssland. relativt blivit sett strategiskt mer betydelsefulla i händelse av förnyad spänning mellan öst och väst. Man uppmärksammar

att de ryska stridskrafterna i St. Petersburg-regionen snarast förstärkts. delvis till följd av förflyttningar från Centraleuropa. och Kola-halvöns att betydelse som ubåtsbas ökat på

grund av det s. Start Z-avtalet.

Av de nu antydda tänkbara framtidsbilderna självklart är det Finlands anslutning till

EU. och möjligen till VEU och Atlantpakten, som får störst säkerhetspolitisk betydelse

för Sverige.

För en bedömning av detta läge är det naturligt i första att hand beakta de väntade

ryska reaktionerna. När Finland under efterkrigstiden bedrev neutralitetspolitik ett var av de bestämmande syftena att förmå Sovjetunionen att lita på Finlands beslutsamhet

att varken i fred eller i krig ställa sitt område till främmande makts förfogande och att självt sörja för sitt försvar. Alla säkerhetspolitiska bindningar skulle undvikas. Inget hot

skulle utgå från finländskt område. Alla försök till intrång på landets territoriella integri-

tet skulle mötas med vapenmakt.

Efter det kalla krigets slut och den radikala omläggning av rysk utrikespolitik då som inträdde har självfallet även den ryska inställningen till Finland. och Norden i övrigt. starkt förändrats. De misstankar och farhågor som kan ha legat bakom Sovjetunionens

politik bör ha minskat eller försvunnit. Men det innebär inte att man inte i Moskva med

yttersta uppmärksamhet följer de utrikes- och säkerhetspolitiska förändringar som inträffar i Rysslands omedelbara närområde.

Vilka de ryska övervägandena i det antagna fallet skulle bli är självfallet omöjligt att förutse. Betydelsefull blir den inre utvecklingen i Ryssland som sökt utveckla i kap.

Att döma av vad vet den ryska man om synen hitintills på de nordiska ländernas

relationer med EU kan dock Finlands antas att anslutning snarast skulle uppfattas som naturlig och knappast föranleda negativ en reaktion även om man i Moskva är väl

medveten om att medlemskap har viss säkerhetspolitisk en innebörd också utan anslut-

ning till VEU eller NATO. Det kan rentav tänkas att Ryssland har ett egetintresse av ett finländskt medlemskap i EU eftersom detta kan antas dels stärka den viktiga handels- Finlands ekonomi, dels öppna vägar för Ryssland självt till en närmare anknytpartnern ning till EU.

Sveriges läge

Hur skulle Sveriges läge, vårt land stannar utanför EU, komma att te sig inför de om olika möjliga utvecklingar här antytts Hur skulle Sverige lämpligen kunna ta till som vara sina säkerhetspolitiska intressen ocheller Finland vinner inträde i EU och till skillnad från Sverige deltar i Om Norge den utrikes- och säkerhetspolitiken hamnar Sverige i en situation som har gemensamma drag marginalisering blir utpräglad desto flera ytterligare stater som av som mera inträder i EU. Marginalisering är det ord används den norska regeringen för att som av beskriva NATO-landet Norges ställning i fall av uteblivet medlemskap i EU. Sverige deltar inte i utformningen EU:s beslut om gemensamma ståndpunkter och av samfällda aktioner. Dessa beslut kan väntas i flera fall direkt beröra frågor där Sverige har viktiga intressen, exempelvis utvecklingen i och kring Baltikum, relationerna till Ryssland. vidareutvecklingen ESK, nedrustning, vapenhandel och hindrande av av kärnvapenspridning. Det är nackdel att inte ha kunnat påverka besluten. en Därtill kommer att. om Sverige skulle vilja delta i ett redan fattat beslut om exempelvis samfälld aktion. detta kommer att prövas av EU i varje enskilt fall i en kanske en besvärlig process. Vidare märks att Sverige inte kommer att åtnjuta den solidaritet med EU:s medlemsenligt vår bedömning innebär säkerhetspolitiskt plus. länder som ett kan påpekas Sveriges ekonomi i fall icke-medlemskap utvecklar sig Slutligen att om av mindre än i fall medlemskap detta påverkar den svenska förmågan att gynnsamt av upprätthålla tillfredsställande försvar och allmänt försvagar Sveriges ekonomiska och ett politiska läge. Samtidigt kommer Sverige självfallet att fortsättningsvis ha full frihet att verka för sina intressen, värderingar och ståndpunkter bilaterala kontakter och inom genom internationella organisationer FN. Europarådet och ESK samt i den nordiska som kretsen. Sveriges inflytande enskild internationell aktör i detta läge skall icke som underskattas. Men, visat tidigare, inflytandet kan inte väntas bli lika starkt som i som gäller även Sveriges möjligheter verka för säkerheten i fall av medlemskap. Detta att Östersjöområdet. Härtill kommer att det dramatiskt förändrade internationella läget efter kalla nya krigets slut inte erbjuder förutsättningar för Sverige att spela den specifika, samma otvivelaktigt positiva roll Sverige vid många tillfällen tidigare kunde göra. som Ser så till betydelsen för Sverige den interna utvecklingen i EU bör erinras om man av regeringskonferens kommer att inledas år 1996 för prövning och revision av att en Maastricht. de viktigaste frågorna på dagordningen blir med säkerhet den framti- En av

da utvecklingen av det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet. Hur och när skall den i Maastricht-avtalet föreskrivna övergången till försvarspolitik gemensam äga rum Skall det ytterligare steget mot försvar då förberedas gemensamt eller tas Alltså det steg till vilket den gemensamma försvarspolitiken enligt fördraget med tiden skulle kunna leda.

l dessa även för Sverige som icke-medlem betydelsefulla diskussioner kommer Sverige inte att delta och saknar alltså möjligheter att göra sina intressen i fråga om unionspolitikens utformning gällande. Skulle de svenska statsmakterna någon gång i framtiden komma till slutsatsen att ett medlemskap är i svenskt intresse och förnyad ansökan att en bör inlämnas, eventuellt efter förnyad folkomröstning. kommer denna ansökan att avse en union som när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik kan ha undergått förändringar, vilka tillkommit utan svensk medverkan. l ett sådant läge kommer Sverige sannolikt inte att vara ensam sökande. Till kön

kommer då att ha sällat sig de flesta länderna i Central- och Östeuropa, däribland

de fyra Visegrad-staterna Polen. Slovakien. Tjeckien och Ungern samt de tre baltiska staterna. Härmed kompliceras läget. Sverige kan inte förmodas någon fönursbehandling och dess eventuella inträde i unionen blir beroende förhandlingarna av med de övriga sökandena. vilket kan innebära förseningar och blockeringar.

Mål

De allmänna målen för svensk säkerhetspolitik. alltså att skydda landets politiska oberoende och territoriella integritet samt att hålla landet utanför krig och att medverka till stabilitet i närområdet. kvarstår oförändrade även Sverige om stannar utanför EU. Det medel som står till förfogande vid sidan den nedan behandlade militära av alliansfriheten är upprätthållande av ett respektingivande totalförsvar. Även hotet militär om om en stor invasion i Sverige nu skjutits i bakgrunden måste Sverige bcsitta förmåga att försvara sig mot militära intrång och incidenter och att hävda den territoriella integriteten även i fredstid. Sverige bör fortsättningsvis ha en icke obetydlig. sannolikt ökande militär kapacitet för deltagande i aktioner som rekommenderats eller beslutats av FN eller ESK. En fråga som är svårare att besvara gäller vilka andra medel som kan stå till förfogande om Sverige i det tänkta läget söker utvägar att skydda landets säkerhet. Vi diskuterar frågan under följande rubriker: militär alliansfrihet och neutralitet, FN, ESK, Atlantpakten-VEU. NACC-PFP. Balladur-planen, Europarådet och nordiskt samarbete. Medlemskapskretsen i vissa av dessa organisationer framgår kartor i bilaga av Om den säkerhetspolitiska innebörden ett medlemskap i EU har vi talat i kap. av

Alliansfrihet och neutralitet

Utgångspunkten militära alliansfriheten stödd på ett respektingivande försvar är att den alltjämt utgör grundvalen för den svenska säkerhetspolitiken. Sverige har inga förpliktelandra länder. Inga andra länder har sådana förpliktelser ser av militär natur gentemot gentemot Sverige. får enligt riksdagens uttalande fortfarande vara så definierad att Alliansfriheten anses syftar till Sverige skall kunna neutralt vid ett krig i närområdet. l detta läge den att vara angeläget nationell enighet skapas tolkningen av denna formulering, alltså blir de: att om till just neutralitet i kris och krig i närområdet skall spela i den vilken roll strävan fredstida politiken. enighet krävs for undvika osäkerhet kring den svenska politiken både En sådan att Enighet är givetvis viktig även Sverige blir medlem EU men blir hemma och ute. om av särskilt angelägen Sverige stannar utanför. om svenska hållningen kan alltså i mycket komma att likna den under efterkrigstiden Den neutralitetspolitiken. dock med den viktiga skillnaden att uppdelningen i två bedrivna fientliga block upphört och därmed de yttre Förutsättningarna i grunden förändrats. Alliansfrihet syftande till neutralitet i krig i ett Europa där de militära allianserna eller fått roller och där risk for ett stormaktskrig måste betraktas som liten upphört nya uttömmande definition Sveriges säkerhetspolitiska hållning. kan inte vara en av och är säkert for många frestande att säga att Sverige i det angivna läget Det kan vara och vidare ingenting hade hänt. Detta är självfallet ett bara har att stryka över som om någonting kommer ha hänt och valet status quo har sannolikt ett möjligt val. Men att av pris. faktorer tillkommit och påverkar Sveriges läge är att den svenska En av de som som regeringen med stöd de i utrikesnämnden företrädda partierna ansökt om medlemav i och under flera år energiskt verkat i detta syfte. Sverige har därmed visat en skap EU villighet delta i förpliktande utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med Västatt ett kommer utgå från att det officiella Sverige principiellt står fast europa. Omvärlden att ambition och inte längre neutralitetspolitiken vara ett lika giltigt uttryck vid denna anser politik under tiden fram till den svenska ansökan 1991. Härigenom för svensk som uppstår viss osäkerhet om Sveriges ställning. Vilka åsikter än kan ha dessa ting är det uppenbart att så starka förändringar man om inträtt Sverige måste pröva vilka vägar står till buds for att i det nya har att noga som stärka landets säkerhet utöver militär alliansfrihet och försvar. Vi ger nedan en läget översiktlig redogörelse över olika tänkbara lösningar.

FN

grundsyftet kollektiv säkerhet förhindra krig. FN:s När FN skapades var att genom också vid många tillfällen, även under det kalla krigets tid, kunnat bidra säkerhetsråd har krigshotande konflikter och medverka till fredliga uppgörelser i allvarliga till lösning av kriser

Mycket betydelsefulla har varit de s. fredsbevarande aktionerna som syftar till att med parternas samtycke garantera eldupphör och vapenstillestånd, hindra militära

intermezzon. underlätta humanitära hjälpaktioner. befordra demokratisk en utveckling genom övervakning val. bidra till fredliga av uppgörelser mellan stridande fraktioner

inom ett land mm. Nya sådana aktioner kan förväntas i fortsättningen. Sverige måste vara berett att delta i vissa dem. av

Utvecklingen under senare år har visat att säkerhetsrådet även är berett att ingripa mera aktivt genom s. fredsskapande aktioner som innefattar ett visst mått av påtryckning under vapenhot mot de stridande parterna. l sista hand kan rådet enligt kap. V11 i

FN-stadgan fatta beslut tvångsaktioner. om Det viktigaste exemplet är det militära

ingripandet mot Irak 1990-91 efter angreppet på Kuwait.

l själva verket är FN:s säkerhetsråd det enda internationella

organ som uttryckligen och i förpliktande form kan besluta om användande av militärt våld fredsstörare. mot Det är ofta enskilda stater eller grupper av stater som står för den militära insatsen. men detta sker då efter uttryckligt bemyndigande säkerhetsrådet. av

Hur viktig denna uppgift än är och hur kraftigt än FN faktiskt har kunnat ingripa i

vissa fall. kan FN i nuvarande läge inte garantera staternas säkerhet. Säkerhetsrådets

medlemmar bedömer på politiska grunder från fall till fall om ett ingripande bör ske.

Rådet agerar alltså inte med den automatik som karaktäriserar nationella rättsvårdande myndigheter. Hur olika den politiska bedömningen i olika konflikter kan utfalla framgår

av rådets behandling av frågorna lrak, Somalia, om Jugoslavien och Burundi.

Det är en angelägen uppgift för svensk utrikespolitik att trots motgångar och besvikel-

ser söka stärka FN:s förmåga att förutse och förebygga kriser. lösa konflikter och bemöta

angrepp. Även i bästa fall är detta ett arbete på mycket lång sikt.

Det måste konstateras att det i nuvarande läge icke är möjligt för Sverige att uteslutan-

de eller ens i väsentlig grad lita till FN:s vilja och förmåga att garantera Sveriges säkerhet.

ESK

ESK är en organisation, stundom beskriven som en fortgående tillkom process. som vid toppmötet i Helsingfors år 1975. Den omfattar nu 53 medlemmar, däribland alla de

förutvarande, självständiga nu sovjetrepublikerna. Organisationen har haft sin styrka dels i att den omfattar alla europeiska stater jämte USA och Canada, Vancouver till Vladivostok. dels genom att den i Helsingfors-dokumentet 1975 och i Paris-stadgan

1990 fastställt vissa principer för medlemsstaternas handlande grundade på gemensam-

ma värderingar om fred. demokrati och fri ekonomi.

Principerna fick historisk betydelse genom att dissidenterna i de central- och Östeuro-

peiska kommuniststaterna kunde använda dem som argument, i själva verket mycket effektiva i sin kamp vapen. mot diktaturen.

ESK bedriver viss egen fredsbevarande verksamhet t.ex. utsändande genom av observatörsgrupper till krisområden och har påtagit sig medlingsuppgifter i konflikter som vanligen har sitt i etniska ursprung motsättningar. Organisationen är också ett viktigt forum för förhandlingar nedrustning om och förtroendeskapande åtgärder.

institutioner, bl. ett sekretariat i Wien liksom ett år har ESK skapat vissa a. På senare

och för demokratiska institutioför konlliktförebyggande CPC i Prag ett organ centrum Ett sekretariat för det s. ESKoch mänskliga rättigheter ODIHR i Warzawa. ner Köpenhamn. Slutligen finns ett antal fora inom ESK:s ram, t.ex. parlamentet finns i

säkerhetsforum och ämbetsmannakommittén.

beslut med enhällighet. ESK har icke, såsom FN:s ESK kan i princip endast fatta

med fredsskapande eller fredsframtvingande åtgärsäkerhetsråd. möjlighet att ingripa

alltså bemyndiga medlemsstaterna att använda våld. der, att

verksamhet, i själva verket redan dess existens, är av största Det hindrar inte att EsKzs

för de europeiska staternas säkerhet i en framtid. betydelse

medlemskap understryks betydelsen av det transatlan- Genom USA:s och Canadas

säkerhet. Genom Rysslands närvaro erinras om att ingen tiska samarbetet för Europas

helhet är möjlig utan rysk aktiv medverkan. framtida säkerhetsstruktur i Europa som

samförståndet kring de nämnda principerna, blir Dessa omständigheter, tillika med

på europeisk freds- och säkerhetsordning. oumbärliga element i arbetet en ny

Sverige något säkerhetspolitiskt skydd i ESK i nuläget inte ett land som Däremot ger

fall av hot eller anfall.

Atlantpakten-VEU

militärt hot från Sovjetunionen genom Atlantpakten tillkom år 1949 för att möta ett

grund har omfattande militär och ömsesidiga försvarsâtaganden. Med pakten som en

organisation vuxit går under namnet NATO. administrativ upp som

kriget upphört och risken för storkrig i Europa Sedan Sovjetunionen upplösts, det kalla

NATO:s uppgifter kraftigt förändrats. Alliansen inom överskådlig tid försvunnit har

pågår mellan medlemmarna. Viktiga beslut söker efter roll. Diskussion härom en ny och regeringschefer den lO januari i år. väntas vid ett möte mellan Atlantpaktens stats-

för mötet kan sluta sig till att frågor vad framkommit vid förberedelserna man Av som bl.a. i form den nedan beskrivna kring alliansens relation till övriga ESK-länder, av

eventuella möjligheter att agera i f.d. institutionen PFP Partnership for Peace,

fredsfrämjande verksamhet i allmänhet kommer att berö- Jugoslavien samt frågor kring

ras. förberedelserna för mötet den 10 januari har Av diskussionerna hitintills och av

inte önskar någon utvidgning under den närmare framgått att Atlantpaktens medlemmar

vissa exempelvis de fyra s. framtiden. Bland skälen härför nämns att om bara stater,

Ungern, vinner inträde, detta ound- Visegrad-staterna Polen. Tjeckien, Slovakien och

för vissa andra europeiska stater, både sådana vikligen skapar viss osäkerhet kring läget

medlemmar. Detta gäller exempelvis de önskar och sådana inte önskar bli som som

Österrike. Vidare skulle en utvidgning av baltiska samt Sverige, Finland och staterna eller provocerande Ryssland och där Atlantpakten kunna uppfattas som oroande av

möjligen försvåra läget för de demokratiska krafterna och ge argument till de kommunis-

tiskt-nationalistiskt-totalitära elementen. Vidare kan den frågan ställas om NATO:s medlemsstater är beredda ställa de att resurser till förfogande skulle behövas för som att skydda de nya medlemsstaternas säkerhet.

När det så gäller just Sveriges relation till NATO, är den första frågan de allierade

om överhuvud önskar Sverige se som medlem.

En eventuell utvidgning av organisationens medlemskap är en utomordentligt viktig

fråga som från NATO:s sida kräver noggranna utredningar och ingående politiska överväganden. De frågor som skall besvaras är bl. a. vilka förändringar som i fall av ny stats medlemskap måste företas i målsättning, försvarsdoktrin, utrustning, utbildning och operativ planläggning. Vilken långsiktig planläggning krävs Finns politisk bereden skap att faktiskt försvara svenskt territorium mot angrepp Hur påverkar ett svenskt

medlemskap det geostrategiska läget i norra Europa med avseende på Finland och de

baltiska staterna Hur blir Rysslands reaktion

På svensk sida skulle man på motsvarande sätt vara tvungen att noggrant överväga om och på vad sätt landets säkerhet i händelse av kris och krig skulle verksamt stärkas

genom ett medlemskap och, icke minst, hur den fredstida stabiliteten i vårt närområde

skulle påverkas. l sista hand avgörande blir hur det svenska folket skulle förhålla sig till

en så radikal omläggning av svensk säkerhetspolitik.

Nu finns det emellertid knappast anledning anta att frågan om Sveriges relationer till

NATO kommer att aktualiseras just i denna konkreta form. Däremot är det sannolikt att

Sverige rätt snart har att överväga medlemskap i NACC och deltagande i PFP. Sådan

indirekt samverkan med NATO är förenlig med militär alliansfrihet och kan ses som ett svenskt bidrag till arbetet på en framväxande allmän europeisk freds- och säkerhetsord-

ning varom skriver i kap.

Frågan om de nordiska ländernas relationer till VEU och Atlantpakten diskuteras nedan i detta kapitel.

NACC-PFP

NACC är ett bestående de organ av sexton medlemmarna Atlantpakten av och de förutvarande Warszawapaktsländerna

i Central- och Östeuropa, däribland alla de förut-

varande, nu självständiga sovjetrepublikerna. Finland är observatör i NACC.

NACC tillkom i första hand för

att ge staterna i Central- och Östeuropa,

som alla aspirerar på medlemskap i NATO, en möjlighet sätta sig in i att NATO:s mål, uppgifter

och arbetsformer samt att lära sig hur försvar ett organiseras i demokratisk en stat. Därutöver har NACC också en roll när det gäller konfliktlösning och fredsbevarande

verksamhet.

PFP, dvs Partnership for Peace ibland översatt till Partnerskap för fred, är ett arrangemang för samarbete med NATO öppet för de d. Warszawa-paktsländerna samt för övriga ESK-stater som vill och kan bidra till samarbetet. Förslaget väntas presenteras

vid NATO:s toppmöte den lOjanuari 1994. Redan nu kan vissa element i PFP skönjas.

inbjudan i form ramdeklaration. Denna Arbetet med PFP inleds med en av en

samarbetet medför. De viktigaste av dessa omfattar de allmänna åtaganden som mer försvarsfrågor, ambition att Förbättra beredberör insyn i och demokratisk kontroll av

beslutad FN eller ESK samt samarbete i skapen för fredsfrämjande verksamhet av

viss övningsverksamhet. Dessutom skall utbildningsaktiviteter. militär planering och

underlätta samverkan i exempelvis fredsenhetliga rutiner eftersträvas för att mer särskilt aktiva främjande verksamhet och slutligen skall de stater som väljer att vara

NATO när de upplever ett direkt hot mot sitt deltagare erbjudas konsultationer med

Däremot omfattar PFP inga ömsesiditerritorium. sin självständighet eller sin säkerhet.

försvarsåtaganden. ga önskar delta i PFP får möjlighet att underteckna De av de nyss nämnda staterna som

inleds det konkreta innehållet i de bilaterala ramdeklarationen. varpå förhandlingar om

mellan vederbörande land och NATO. avtal som skall slutas

Balladur-planen

stabilitetspakt i Europa. syftar till att skapa särskilda arrange- Planen, officiellt kallad

och till skydd minoriteter. Den kan bli ett för undvikande av gränstvister av mang möta det allvarliga hot mot den europeiska freden som värdefullt inslag i arbetet på att

i Central- och Östeuropa. Den har nu gjorts till de etniska motsättningarna utgörs av

föremål för samfälld EU-aktion se kapitel 3. en

Europarådet

medverkan för befrämja samarbete mellan de Rådet skapades 1949 under svensk att

är idag länderna i Västeuropa, jämte demokratiska staterna i Europa. Medlemmar

Bulgarien, Estland, Litauen, Rumänien och Turkiet. samt de s. Visegrad-staterna,

Slovenien.

konventioner skydd de mänskliga rättigheter- Arbetet har bl. resulterat i flera om av a. övervakar konventionernas efterlevnad. Samarbetet En kommission och en domstol na. imponerande omfattning och har lett på olika kulturella och rättsliga områden har en

fram till ett flertal konventioner.

ministerkommitte och rådgivande parlamentarisk försam- Rådet verkar genom en en

antal funktionella kommittéer. lingjämte ett stort

i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Den Rådet har ingen befogenhet att fatta beslut

till viktig mötesplats för de deltagande rådgivande församlingen har utvecklats en

är icke bindande har haft politisk ländernas parlamentariker. Dess resolutioner men

utvecklingen i demokratisk riktning i de betydelse. på år bl. genom att påverka senare a.

tidigare stått under sovjetisk dominans. Allteftercentral- och östeuropeiska länder som

utvecklat samhällsliv grundat på demokrati och dessa stater vunnit sin frihet och ett som

fri ekonomi har de sökt och vunnit inträde i rådet.

och konventioner Europarådet skapat blir ett Det nätverk samarbetsformer som av

viktigt inslag i det framtida alleuropeiska samarbetet.

Nordiskt samarbete

l den svenska debatten framkastas tidvis förslag ett säkerhetspolitiskt om och i sista hand militärt förpliktande samarbete mellan de nordiska länderna. Det har med rätta

påpekats att de fem länderna i det nya läge som skapats Sovjetunionens genom upplösning har en väsentligt större rörelsefrihet än tidigare. Sverige och Finland behöver inte

på samma sätt tidigare bevisa och bekräfta som sin vilja till självständigt handlande för att undanröja misstankar i Moskva. Danmark och Norge behöver inte låta sitt medlem-

skap i Atlantpakten hindra eller begränsa det säkerhetspolitiska samarbete med de två andra staterna som kan beflnnas önskvärt.

Med tanke på de nordiska ländernas starka gemensamma säkerhetsintressen leder detta i första hand till den slutsatsen att alla möjligheter kan och bör utnyttjas för att

utveckla ett nära samarbete på sådana säkerhets- och försvarspolitiska områden som försvarsmateriel. utbildning. underrättelsetjänst, kommunikationer och kanske viss planläggning. Det kan också tänkas att dagordningen för de fortlöpande mötena mellan de nordiska utrikes-, respektive försvarsministrarna kommer att omfatta även gemensamma säkerhetspolitiska frågor. Kanske kan en nyordning tänkas innebär som att när något av länderna noterar en ökad spänning i Nordeuropa eller en utmaning mot sin egen säkerhet, ett särskilt möte omedelbart inkallas för konsultationer och för diskussion

av möjliga åtgärder.

En annan och ömtåligare fråga är om länderna skulle vilja gå längre och åta sig ömsesidiga försvarspliktelser i händelse av kris och krig. Just denna fråga hade aktualitet

för snart ett halvsekel sedan.

Åren 1948-49 förhandlade Sverige, Danmark och Norge försvarspakt om en som var avsedd innehålla bindande försvarsåtaganden av samma typ som senare kom att skapas genom Atlantpakten och då redan förelåg i Brysselpakten, omskapades som senare till VEU. En förutsättning för svensk medverkan var att alla länderna skulle driva neutralitetspolitik och således inte göra några militära åtaganden gentemot andra länder eller ens acceptera sådana åtaganden från andra länder.

Ett sådant projekt äri nuvarande läge uppenbarligen orealistiskt. Danmark och Norge

står kvar i Atlantpakten och kan inte samtidigt vara medlemmar i en fristående nordisk pakt.

Ett förpliktande försvarssamarbete mellan de nordiska länderna torde alltså endast

vara tänkbart som del geografiskt av en vidare försvarsanordning. Därvid erbjuder sig i

princip. så som läget kan bedömas, nu två möjligheter. Antingen skulle de nordiska länderna kunna ansluta sig till VEU eller också skulle Sverige och Finland kunna ansluta

sig till Atlantpakten.

Vad det första alternativet beträffar är det Danmarks officiella ståndpunkt att inte ansluta sig som medlem till VEU väl kvarstå men som observatör. Sverige har sagt att frågan saknar aktualitet och får prövas om och när Sverige vinner inträde i EU. Om de tre nordiska kandidatländerna inte blir medlemmar av EU, skulle de ändå rent teoretiskt kunna ansluta sig till VEU i princip, som enligt fördragstexten oberoende av

för alla europeiska länder. I praktisk politik är dock denna EU-medlemskap, är öppet

gjorts klart de ledande medlemsländerna i VEU. Det möjlighet utesluten, vilket av

i fall medlemskap i EU skulle inträda i även Finland ocheller Norge av innebär att om

medlem i EU således inte kan, även om det så skulle vilja, VEU, ett Sverige som inte blir

utveckling, alltså med Danmark i EU och NATO, Norge i inträda i VEU. En sådan

Finland eventuellt i EU och VEU, kanske NATO, NATO och eventuellt EU och VEU,

VEU och NATO, skulle betyda en allvarlig splittring av Sverige utanför såväl EU som

Norden i säkerhetspolitiskt hänseende.

sin sida är villiga att acceptera de nordiska Här kan frågan ställas VEU-staterna å om bestämda försvarspolitiska förpliktelmedlemmar. De skulle åta sig nya länderna som

lämna militär hjälp till geografiskt och vilka i sista hand skulle medföra skyldighet att ser Det måste för dem vara ett svårt beslut, kommunikationsmässigt avlägsna områden.

de nordiska länderna. Att åta sig försvar av åtagandena bara skulle avse ett av särskilt om

Sverige är neutralt är ett besvärligt avgörande. exempelvis Finland i ett läge då

Finland är alltså anslutning till Atlantpakten i Det andra alternativet för Sverige och

revideringen då har. För Sveriges del kommer den form pakten efter den sannolika som Finland, sig landet inträtt i EU eller inte, Finlands hållning att bli betydelsefull. Om vare

i Atlantpakten, skulle frågan aktualiseras om Sverige bör ta skulle söka medlemskap

anföras är att vårt land i annat fall steg. Ett argument som då kommer att samma mellanställning mellan de två NATO-ländema i norr, Norge kommer i egendomlig en kris och krig blir politiskt och militärt svårare att och Finland. och att det i fall av

upprätthålla neutral hållning. en nytänkande att krävas och andra situation då sådan splittring hotar kommer ett l en en

Vilka dessa blir kan inte förutses. Men det kan vara av möjliga lösningar att diskuteras.

år 1948 syftande just till att hindra en erinra plan som framkom intresse att om en

nordisk splittring.

regeringen när de skandinaviska förhandlingarna Planen utarbetades av den brittiska

sammanbrott i januari 1949. Utgångspunkten var neutralitetspakt stod inför sitt om en en strategisk börda liability för och Danmark, utan Sverige, skulle vara att Norge under förhandlingarna klart manifes- Atlantpaktsstaterna. Man borde utnyttja Sveriges

med de två skandinaviska grannarna. Idén gick ut terade vilja att militärt solidarisera sig

ingå försvarspakt samtidigt som de två Sverige, Danmark och Norge skulle en egen på att

vilket skedde. Om de norska och länderna anslöt sig till Atlantpakten senare senare aktualiserades, exempelvis genom en sovjedanska förpliktelserna enligt Atlantpakten

blev föremål för skulle Sverige tisk attack Tyskland, men de själva inte angrepp, mot

inträda i kriget endast för det fall att något av de förbli icke-krigförande. Sverige skulle

Sverige i princip åtagit sig i fall av två andra länderna fysiskt angreps, något som

skulle Danmark och Norge lämna hjälp till skandinavisk pakt. Om Sverige angreps

Atlantpaktsländerna skulle i fall anfall mot Sverige Sveriges försvar. De övriga av

samråda med Sverige, inte att lämna hjälp. formellt sätt bara vara förpliktade att

möjligen skulle kunna tillfredsställa Sveri- Britterna ansåg att ett sådant arrangemang

till landets speciella geografiska läge och säkerhetspolitiska intressen med hänsyn ges

särskilda historiska tradition.

Det är uppenbart att Uppslaget när det presenterades icke hade några utsikter att

realiseras. Ett skäl var att de svenska statsmakterna helt säkert hade ansett det strida mot de krav på en strikt neutralitetslinje som var särskilt aktuella till följd detjust vid den av tidpunkten begynnande kalla kriget. En svensk anslutning till ett aldrig så begränsat

militärt samarbete med medlemmar i NATO ansågs då kunna uppfattas som ett ställningstagande med udden direkt riktad mot Sovjetunionen. Konsekvenserna skulle ha

blivit ökad spänning i Europa norra i fredstid och stegrade krigsrisker för alla de

nordiska länderna i händelse av krig.

Läget är uppenbarligen Men nu ett annat. om tanken idag har bärkraft är därmed inte

givet. Vi har självfallet inte velat ge en rekommendation utan endast bidra till en diskussion om säkerhetspolitiska alternativ som kan komma att aktualiseras i framen tid.

Sammanfattningsvis vill redovisa vår uppfattning att alla de möjliga kontakter och

samarbetsformer som här antytts bör betraktas i det allmänna perspektivet av arbetet på

en framtida alleuropeisk fredsoch säkerhetsordning. Vi ägnar följande kapitel åt en

diskussion av detta arbete.

freds- och

6 Ny europeisk säkerhetsordning

uttalat Sveriges framtida säkerhet bäst tillvaratas De svenska statsmakterna har klart att europeisk freds- och säkerhetsordning. Denna målsättning inom ramen för en ny sammanhang där Sverige är närvarande. Om Sverige fullföljs i alla de internationella svenska deltagandet i GUS att kraftfullt utnyttjas i detta syfte. inträder i EU kommer det enande och tillskapandet europeisk ordning har i Att medverka till Europas av en ny angivits de väsentliga målen för svenskt medlemskap. Detta är själva verket vara ett av långvariga tradition i svensk utrikespolitik som innebär medverkan helt i linje med den till alla försök att bygga kollektiv säkerhet. riskerar det, utvecklats i föregående kapitel, att Om vårt land förblir utanför EU, som drag marginalisering. Sverige får som enskild internatiohamna i en situation som har av påverka utvecklingen. Samtidigt blir Sverige för sin nell aktör minskade möjligheter att någon form fredsordning verkligen kommer till säkerhet alltmer beroende av att av ny

stånd. freds- och säkerhetsordning är ännu ett begrepp med vaga konturer. europeisk En ny innebörd, liksom enighet dess konkreta utformning, kan Klarhet om dess närmare om endast vinnas långvarig historisk process. genom en Även uttömmande kan lämnas och målet uppenbarligen är avlägset om inget svar nu de allmänna mål och principer som bör leda bör det vara möjligt att redan nu ange förändringar kan tänkas. Det krävs en strategi. arbetet och de institutionella som behovet nytt säkerhetssystem. NF, respekti- Efter de två världskrigen upplevdes av ett skapades. Efter det kalla krigets slut erbjuds ett nytt tillfälle. ve FN global säkerhetsordning, måste arbetet självfallet inriktas på en När det gäller en FN:s befogenheter och effektivitet. Vad kan göras på det revision och förstärkning av regionala planet, i detta fall mellan Europas länder uppgörelser och lösa uppkommande konflikter med Målet är att hindra väpnade att

fredliga medel. säkerhetspolitiska gränslinjer får tillåtas uppkomma. Inga nya uppleva hot mot sin politiska självständighet och Alla stater skall kunna leva utan att integritet. Ett Jugoslavien måste till varje pris förhindras. territoriella nytt sådant läge Det krävs nära samarbete mellan alla Ingen stat kan uppnå ett ensam. den säkerhet inte kan vinnas på den andres stater grundat på en samfálld syn att enes

bekostnad.

Det organisatoriska uttrycket för sådant tillstånd ett är någon form av kollektiv säkerhetsstruktur som förutser och löser konflikter och som möter hot och utmaningar genom gemensamt handlande. Grunden är lagd den inom genom ramen för ESK i december 1990 antagna Parisstadgan. Denna är uttryck för en långtgående värdegemenskap och innehåller i själva verket alla de politiska och intellektuella bör leda arbetet. normer som Vad avser metoderna måste arbetet bygga på de existerande samarbetsformerna, av vilka de viktigaste är EU och ESK. NATO och VEU. NACC och PFP samt Balladurplanen och Europarådet. Det gäller i första hand finna rimlig att en arbetsfördelning dem emellan. Kanske ambitionerna i det korta perspektivet inte kan sträcka sig mycket längre än så. Men målet på sikt måste vara en fastare och enhetlig, samtidigt flexibel, mer men struktur inom vars ram alla staterna vinner den yttre säkerhet som är en förutsättning for freden. för skyddandet av miljön och för folkens sociala välfärd.

EU, som så väsentligt har bidragit till stabilitet i Västeuropa. kan spela en katalytisk roll genom att utsträckas österut och i sista hand olika genom arrangemang omfatta hela

Central- och Östeuropa. inklusive Ryssland.

Det är uppenbart att en liten europeisk stat Sverige har som de största chanserna att konstruktivt bidra till ett nytt alleuropeiskt system genom att som medlem påverka EU:s inställning och verksamhet.

ESK ger den naturliga geografiska till det ramen nya systemet och har redan utvecklat en viss kapacitet i fråga om olika slag preventiv diplomati av och fredsbevarande aktioner. ESK har den väsentliga fördelen på likaberättigad fot inbegripa att både USA och Ryssland. NATO besitter ett integrerat och effektivt försvarssystem och kan efter en nu nödvändig översyn av sina uppgifter och utvidgning österut i någon form sitt en av geografiska verkningsområde leverera den nödvändiga militära komponenten. USA:s fortsatta engagemang är av avgörande betydelse. De central- och östeuropeiska länderna har uttryckt önskan cn att snarast möjligt vinna inträde i NATO. VEU har redan förklarats NATO:s europeiska vara pelare och kan tillsammans med NATO utveckla en viss militär kapacitet till skillnad från som, NATOzs, även kan utnyttjas för uppgifter utanför Europa. VEU har redan vissa kontakter med Visegradstaterna och de baltiska staterna liksom med Bulgarien och Rumänien. NACC och PFP, vars inbördes förhållande icke är närmare definierat. är avsedda att engagera alla Europas stater i ett system för säkerhetspolitiskt samarbete och att erfarenhetsmässigt förbereda dem för militär samordning, i första hand för fredsbevarande aktioner.

Balladur-planen kan bli ett redskap för att bekräfta gränsernas okränkbarhet och de etniska minoriteternas rättigheter. Europarådet slutligen ger sina medlemmar demokratisk legitimitet en som bör vara ett villkor för deltagande i säkerhetssystemet. Det bör tilläggas att i den demokratiska

legitimiteten även bör innefattas det for medborgarnas sociala välfärd som i engagemang varierande former visas av alla de europeiska staterna. Alla dessa organisationer kompletterar varandra och kan leverera byggstenar till ett nytt allomfattande system. en successivt fördjupad europeisk integration. Men deras samordning erbjuder givetvis problem och måste ske etappvis. Funktionerna är enorma olika och medlemskapet är skiljaktigt. Varje organisation försvarar sitt revir och vill inte gärna några sina respektive befogenheter och verkningsfált. Det återstår for uppge av både institutioner och länder att finna sina roller. Ett tålmodigt långsiktigt arbete krävs alltså for att åstadkomma ett så nära samarbete mellan dem alla att ett mera enhetligt system på sikt kan skapas. Vad i sista hand blir avgörande är självfallet om de ledande makterna, inklusive som Ryssland. finner sina nationella intressen på sikt betjänade av ett allmänt nytt system och vilka institutioner de i så fall vill utnyttja for ändamålet. Till grund for arbetet måste ligga oavbrutna ansträngningar att förtroendet att växa mellan alla de deltagande staterna och att dem att vänja sig vid ett nära och öppet samarbete. även på försvarsom rådet. En förutsättning är att utvecklingen i Ryssland inte blir sådan folken i Central- och Östeuropa får anledning frukta en nationalistisk och att expansionistisk rysk utrikespolitik. Visionen europeisk ordning får inte utesluta en hållning av öppenhet och av en ny generositet gentemot andra delar världen och en beredskap att aktivt medverka till en av fredlig utveckling där. l själva verket är sådan hållning en nödvändig förutsättning en både for tillkomsten och uppnåendet målsättningen med en ny europeisk säkerav av hetsordning. När det så gäller metoderna att så småningom nå fram till ett gemensamt freds- och säkerhetssystem är vi för vår del övertygade om att staterna kommer att finna det nyttigt och nödvändigt att före sekelskiftet sammanträda till en allmän konferens för att tillsamreda ut hur ett sådant alleuropeiskt system skulle kunna konstitueras och vilka mans befogenheter det skulle kunna utrustas med. Det kunde ligga naturligt till for Sverige att initiativet till sådan konferens. Om Sverige blir medlem av EU skall initiativet i ta en första hand drivas där. Blir Sverige inte medlem av EU, i vilket fall uppgiften blir dubbelt viktig for Sveriges framtida säkerhet, får stöd sökas på andra vägar. Europa befinner sig i ett historiskt unikt läge. Förvisso pågår ett blodigt krig i ett nu europeiskt land. Förvisso finns risk for ytterligare konflikter, ofta av etniskt ursprung. Förvisso finns oroande tecken på aggressiv nynationalism. Förvisso är framtiden osäker. Men efter kalla krigets gastkramning finns stark strävan att säkra stabilitet och fred en insatser. Hur stora de politiska och institutionella svårigheterna än genom gemensamma är står i Europa inför den avgörande uppgiften att göra hela vår kontinent till en nu fredens ö. där krig hädanefter blir otänkbart.

Sammanfattning

7 Kapitel l

Svensk utrikes- och säkerhetspolitik under efterkrigstiden

för den svenska säkerhetspolitiken efter andra världskriget redovisas. Politi- Grunderna syftade i första hand till öka utsikterna för Sverige att hålla sig utanför ett storkrig ken att skydda lugnet och stabiliteten i Norden. Samtidigt sökte Sverige. främst i Europa och att aktivt deltagande i FN. medverka till fredens skydd genom kollektiva anstränggenom ningar. Politiken kallades allmänt för neutralitetspolitik. Den stöddes av ett respektingivande

försvar. Sveriges förhållande till EG präglades strävan att vinna nära, omfattande och av en varaktiga ekonomiska relationer under bevarande neutraliteten. Ett viktigt avtal om av frihandel slöts år 1972 fullt medlemskap ansågs länge som politiskt industriell men omöjligt. dramatiska utvecklingen i Europa efter Berlin-murens fall 1989 har på ett avgö- Den förändrat det säkerhetspolitiska läget. Det blev då möjligt för Sverige att rande sätt medlemskap. Detta skedde år 1991. ansöka om svenska säkerhetspolitiken sådan den definierades riksdagen år 1992 går ut på Den av militära alliansfriheten alltjämt består. Dess syfte vara att vårt land skall att den anges neutralt i händelse krig i vårt närområde. Politiken förutsätter att en kunna vara av betryggande försvarsförmåga upprätthålls. Vi redogör också för andra sidor av svensk utrikespolitik. följderna för den totala svenska utrikes- och säkerhetspolitiken av en Det är om anslutning till Maastricht-avtalet som utredningen handlar.

Kapitel 2

Den internationella miljön

Vi redogör för huvuddragen i de dramatiska säkerhetspolitiska förändringar som under åren inträffat i vår omvärld. särskilt i Europa. Vi säger att från ett läge med de senaste relativt stabil säkerhetspolitisk spänning [under det kalla kriget] har en situation med instabil avspänning uppstått. Bland annat pekar på de risker som har sin bakgrund i etniska och religiösa motsättningar vilka förstärks av aggressivt nationalistiska stäm-

ningar.

Med tanke på dess direkta betydelse för Sverige uppmärksammas utvecklingen i och kring Ryssland särskilt. Rysk utrikespolitik kommer att i mycket bestämmas den inrikespolitiska av utvecklingen. Den viktiga. kanske avgörande frågan blir om de senaste årens demokratiserings-

process innebär en varaktig Förändring eller endast historisk en parantes. Utvecklingen har inte varit entydig. vilket bl.a. belyses händelserna i Moskva av i oktober 1993. Resultatet av valen den 12 december 1993 kastar skugga över framtiden. en Om den hittillsvarande politiska processen och de därmed förbundna ekonomiska reformerna fortsätter i Ryssland. kan antas att den nuvarande yttre politiken kommer att fullföljas. Denna betyder ett aktivt och positivt deltagande i politiskt och ekonomiskt

samarbete med sikte på undvikande konflikter och fredens befästande. Äventyr

av av typen Afghanistan är då uteslutna. Däremot består självfallet risken besvärliga av motsättningar till grannstaterna, främst vissa de förutvarande sovjetrepublikerna av med stora ryska minoriteter. Motsättningarna kan skärpas till akuta konflikter, kanske med militära intermezzon. Att Ryssland skulle vilja och våga använda militärt våld i stor skala får dock anses övervägande osannolikt. Allvarligare blir läget om en mera auktoritär regim med repressiv inrikespolitisk och revanschistisk äventyrlig utrikespolitisk målsättning tar över makten i Moskva. sig vare detta sker genom beslut i parlamentet eller på grund eller kupp. Då kommer av uppror det internationella läget att allmänt sett skärpas och farhågor sprida sig i grannländerna att Ryssland i någon form ånyo vill vinna politisk och militär hegemoni över dem. Risken för våld eller hot om våld kan öka. Särskilt konflikt mellan Ryssland och de en baltiska staterna eller Ukraina skulle kunna hotfull för hela Europa. vara För svenskt vidkommande skulle främst konfrontation mellan Ryssland och de en baltiska staterna skapa en allvarlig situation skulle ställa Sverige inför svåra avgösom randen. Dock är det ryska handlingsutrymmet inte obegränsat. Även auktoritär regim en kommer att vara starkt beroende politiskt och ekonomiskt stöd från väst. Försvarsav makten kommer med undantag av kärnvapnct att under lång tid dcsorganiserad och vara försvagad. Rysslands i väst många blivit fungerande demokratier eftergrannar varav strävar och har delvis förvärvat en även säkerhetspolitiskt relevant anknytning till västliga organisationer. Integrationen i Västeuropa fortgår. även dynamiken år 1992 betydligt om var svagare än tidigare. Under år 1993 trädde Maastricht-fördraget ikraft och de instrument, nya bl. a. inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området. därmed står till förfogande, som kan betyda att samarbetet intensifieras och fördjupas. En omfattande diskussion pågår stärkande Europas stabilitet om av och säkerhet i det nya läget. Viktigast är överläggningarna mellan Atlantpaktens medlemmar om en anpassning av pakten till nya uppgifter och formerna för säkerhetspolitiskt om samarbete med de central- och östeuropeiska länderna jämte Ryssland. Resultatet av dessa överläggningar kommer att framläggas vid möte den 10-11 januari ett år 1994 mellan medlemsstaternas stats- och regeringschefer.

Arbetet kan ett led i skapandet på sikt av en ny alleuropeisk freds- och ses som säkerhetsordning. Vi återkommer därtill i kap. På det globlala planet framstår efter Sovjetunionens sönderfall USA som den enda verkliga stormakten. i besittning militär och ekonomisk styrka som kan göra sig av en gällande i alla delar världen. Samtidigt har en nedrustningsprocess inletts, avseende av dels interkontinentala kärnvapen. dels trupp. konventionella stridsmedel och kärnvapen i Europa. vilken kommit rustningarna att minska kraftigt i både USA och Ryssland. Vi vill slutligen erinra utan att utförligt behandla ämnet, att den säkerhetsom. mera politiska situationen i Europa inte kan isolerad från världen i övrigt. Spridningen av ses kärnvapen. miljöförstöringar. kränkningar av mänskliga rättigheter, katastrofal grova social och ekonomisk nöd. okontrollerad befolkningsökning, fortsatta krig och inbördeskrig i Afrika och Asien är problem påverkar även Europas säkerhet och kräver de som europeiska ländernas insatser.

Kapitel 3

Det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet i EG och EU GUS samt Sveriges roll och uppgifter i detta samarbete

Detta kapitel är givetvis centralt. Det innehåller en redogörelse och en analys av de bestämmelser i Maastricht-fördraget den Gemensamma utrikes- och säkersom avser hetspolitiken. Där behandlas frågorna mål. medel, ämnen och beslutsformer för om samarbetet. Vi använder för detta samarbete den svenska förkortningen GUS. Alla frågor rör unionens och dess medlemmars säkerhet kan behandlas i GUS. som skydda unionens värden och intressen samt att bevara freden och stärka den Målet är att internationella säkerheten. Den överenskomna politiken skall stödjas av medlemsländerna i anda lojalitet och ömsesidig solidaritet. en av Samarbetet kommer sannolikt att utvecklas pragmatiskt under en långvarig process. Beträffande de konkreta ämnesområden som skall behandlas i GUS har två olika ämnesgrupper nämnts. Det gäller dels situationen i vissa geografiska regioner exempelvis Östeuropa. förutvarande Jugoslavien. Mellersta Östern och Sydafrika, dels inklusive det vissa funktionella områden den fortsatta ESK-processen. nedrustning. vapenhansom del. icke-spridning kärnvapen och fredsbevarande aktioner. av Vi samtliga de ämnen är eller väntas bli behandlade i GUS har varit noterar att som och är föremål för aktiv svensk utrikespolitik. Att medverka i GUS-arbetet ter sig alltså svensk synpunkt som både naturligt och angeläget. ur De huvudsakliga verkningsmedlen i GUS är fastställande av gemensamma ståndpunk-

ter och beslut om samfällda aktioner. Besluten i GUS fattas med enhällighet. GUS är ett mellanstatligt, inte ett överstatligt

samarbete. Inget medlemsland kan alltså tvingas mot sin vilja delta i regionalt företag, krigiskt i främmande land. Självfallet kan inte heller något land förpliktas motta eller annat. främmande trupp på sitt territorium.

Kravet om enhällighet, alltså i princip vetorätt för varje land, gäller allmänt men reglerna skall tolkas i anda allmän solidaritet och en av med en föresats att verkligen till stånd gemensamma beslut närhelst så är möjligt. Detta är något annat än en förpliktelse som medlemmarna motvilligt har foga sig att Här rör det sig om själva kärnan i medlemskapet.

EU är en sammanslutning av självständiga stater tillsammans vill som verka för vissa gemensamma mål. Ingen stat går i unionen med baktanken att sabotera dess arbete. Den ansluter sig för att den intresse i främja ser ett eget att vissa gemensamma intressen genom samfällt handlande.

Vi diskuterar utförligt det sätt på vilket försvarsfrågan behandlas i GUS. Vi konstaterar att redan medlemskapet i sig, även bortser från GUS, har om man en säkerhetspolitisk betydelse. Genom den fortgående samhälleliga integrationen skapas ett nätverk av ömsesidiga beroenden mellan medlemmarna. En solidaritet dem emellan växer fram som innebär att någon dem råkar in i säkerhetspolitisk om av en kris, de andra medlemmarna inte kan ställa sig likgiltiga och att de förväntas i någon form lämna sitt stöd. l bästa fall kan redan sannolikheten av en sådan uppslutning verka avhållande på den stat varifrån hotet kommer.

Självfallet är solidariteten ömsesidig. En stat som blir medlem av EU kan ta ställning till riskfyllda situationer den möjligen som annars inte skulle beröras av. Vi har gjort den avvägningen att för Sverige ett medlemskap i EU även formella utan försvarsförpliktelser innebär nettofördel, säkerhetspolitiskt en ett plus. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken omfattar alla frågor som berör unionens säkerhet inbegripet utformningen på lång sikt försvarspolitik av en gemensam som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. En medlems förpliktelser

när det gäller försvaret avser alltså endast delta i utformningen att på lång sikt av en gemensam försvarspolitik.

Ett gemensamt försvar, varmed måste förstås ömsesidiga försvarsförpliktelser och något slag av militär integration, möjlig framtida form anges som en av samarbete. Medlemskap i EU är förenligt med militär alliansfrihet, deltagande i gemensamt försvar är det däremot inte.

När unionen fattar ett beslut på något sätt rör försvaret, kan som den anlita Västeuropeiska unionen VEU för utarbetande och genomförande av beslutet. Som ett praktiskt exempel på beslut av denna innebörd har nämnts utsändandet av en grupp observatörer till ex-J huvudsakligen bestående icke beväpnade militärer. av l detta företag deltar Sverige med ett antal observatörer.

En medlemstat i Europeiska unionen så önskar kan bli medlem eller som observatör i VEU. Observatörskap är förenligt med militär alliansfrihet, medlemskap är det däremot , inte. ,

Det framgår av Maastricht att även mycket långt driven en gemensam utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik inte i sig medför några förpliktelser att ansluta sig till VEU och att militärt engagera sig till försvar medlem av annan som utsätts för angrepp. Maastricht hindrar alltså inte medlem driva alliansfri en att en politik.

När detta klarlagts. måste framhållas att det är många medlemsländers mening att en utrikes- och säkerhetspolitik. allteftersom den förverkligas. naturligt kommer gemensam aktualisera frågan att låta den stödjas ett gemensamt försvar. Man hänvisar att om av gärna till att detta är den politiska vision. den färdriktning som bör vara gemensam för alla medlemmar och i formuleringen att den gemensamma försvarspolitiken som anges med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Sverige har deklarerat att frågan om deltagande i gemensamt försvar nu saknar aktualitet. Först vid medlemskap i EU kan ett ställningstagande om medlemskap eller observatörskap i VEU ske for svensk del. Sverige står alltså fritt och obundet föregående åtaganden när frågan i framtiden av eventuellt uppkommer deltagande i ett förpliktande försvarssamarbete. Denna prövom ning fåi då ske mot bakgrunden av det då rådande säkerhetspolitiska läget och med hänsynstagande till de svenska nationella intressena sådana de då kan bedömas. Man har från svensk sida också sagt att Sverige inte skall hindra den Europeiska unionens utveckling försvarspolitik. med tiden skulle kunna leda till ett mot en gemensam som gemensamt försvar. Vi diskuterar därefter frågan vilken roll Sverige i förekommande fall skulle vilja och kunna spela i GUS. Sverige kan väntas hävda värderingar och driva ståndpunkter som sedan lång tid karaktäriserat svensk utrikespolitik. Det kan gälla frågor som rör FN. nedrustning. folkrätt. de baltiska u-länderna och Mellersta Östern. staterna. En diskussion i GUS underlättas av att Sverige i stort företrätt ståndpunkter som i stort överensstämmer med EU-medlemmarnas. Genom medlemskap i EU får Sverige möjligheten inom en mycket betydelsefull grupp stater att verka för sina särskilda synpunkter och intressen i de olika frågorna. Om en av liten stat vinner gehör för sin ståndpunkt kommer den att ha långt större internationell genomslagskraft än om staten i fråga haft att agera ensam. Även Sverige genom medlemskap i EU kan vinna ökat internationellt inflytande om gäller samtidigt att den särskilda profil som Sverige uppvisar i flera internationella sammanhang. särskilt i FN. kommer att bli mindre tydlig. dock självfallet utan att den nationella identiteten riskerar att utsuddas. Det skulle kunna befaras att utomstående länder inte finner det lika naturligt att förhöra sigjust om Sveriges inställning när alla vet att vårt land samråder i EU och i princip har att utåt företräda samma ståndpunkter som övriga unionsmedlemmar. l själva verket pekar de erfarenheter som gjorts av små medlemsländer. exempelvis Danmark. i motsatt riktning. Man tycker sig där se sitt internationella inflytande öka till följd av medlemskapet. Det framhålls att tredje länder. särskilt u-länder. ofta söker kontakt med något mindre EUland. gärna ett land med vilket de har traditionellt goda förbindelser. för att via denna kanal sina synpunkter framförda till och såvitt möjligt beaktade av unionen. Sammanfattningsvis redovisar vi vår uppfattning att Sveriges internationella inflytande och möjligheter att verka för mål och intressen som traditionellt varit viktiga i svensk utrikespolitik kan väntas öka genom medlemskapet. Vi anser oss också kunna säga att

3 l 4-0 34 l

man bland medlemsländerna hälsar svensk medverkan i den utrikes- och gemensamma säkerhetspolitiken med intesse och förväntan. Ingen skall missta sig på att medlemskap i EU medför långtgående förpliktelser av en art som Sverige inte tidigare haft att överväga eller åtagit sig. Men ingen skall heller tro att Sverige härmed uppger kontrollen över sin utrikespolitik. Vad det handlar är egen om att samla de europeiska staterna till samfällt handlande för främjande av gemensamma värderingar och intressen. Sveriges inträde i EU och deltagande i GUS innebär ett historiskt vägval, avgöranav de betydelse för Sveriges ställning i Europa och i världen för oöverskådlig framtid.

Kapitel 4

Vissa andra EU-frågor utrikespolitisk betydelse

av

Vid sidan av GUS omfattar EU-samarbetet ett stort antal sakområden direkt eller av indirekt utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse för de deltagande länderna. Vi redogör för tre av dessa områden. Utrikeshandelspolitiken är ett centralt samarbetsområde. I princip bedriver de deltagande länderna en gemensam politik på detta område. Många de handelspolitiska av åtgärderna har utrikespolitiska konsekvenser. l flera fall har de vidtagits i rent utrikespolitiskt syfte och ibland haft karaktären sanktioner. Sådana åtgärder har på sin tid av vidtagits mot exempelvis Sovjetunionen. Polen och Sydafrika. De motsvarades vanligen av åtgärder som vidtogs av Sverige antingen autonomt eller till följd FN-beslut. av

Handelsavtal med u-länder liksom med länder i Central- och Östeuropa har ofta haft

till syfte att genom förmånlig behandling stärka dessa länders exportmöjligheter och bidra till ekonomisk stabilitet. Ofta inkluderas i avtalen bestämmelser respekt för om mänskliga rättigheter. EU bedriver ett eget utvecklingssamarbete med bidrag från medlemsländerna. Motiven överensstämmer i stort med dem som gäller för den svenska biståndspolitiken. EU:s biståndspolitik utgör ett komplement till de enskilda ländernas politik. Inga principiella förändringar av det svenska biståndet är således att vänta i fall medlemav skap. EU:s s. tredje pelare omfattar rättsliga och inrikes frågor såsom civil- och straffrättsligt samarbete. narkotikafrågor. mafliaverksamhet. terrorism samt flykting- och asylfrågor. Flera av dessa frågor har utrikes- och säkerhetspolitiska implikationer och kan innebära hot som uppmärksammas inom GUS. Det kan då bli ett samspel mellan GUS och tredje pelaren.

Kapitel 5

Sveriges läge och politik i fall icke-medlemskap i EU

av Enligt direktiven har också haft att undersöka konsekvenserna för det fall att Sverige inte blir medlem av EU. De resonemang som kan föras om denna fråga blir med nödvändighet teoretiska och hypotetiska. Vi försöker först föreställa den internationella miljö i vilken Sverige skulle ha att oss att verka. Denna skiljer sig inte väsentligt från den situation som skildrats i kap. De variabler man har att räkna med knyter sig främst till möjliga förändringar i Finlands och Norges situation. Hur blir läget om Norge ocheller Finland, men inte Sverige, inträder EU Om Norge ocheller Finland inträder i EU kommer Sverige i en situation som har drag marginalisering blir mer utpräglad desto flera ytterligare stater som blir medlemav som Sverige deltar inte i utformningen av beslut som kan väntas beröra svenska mar. intressen. exempelvis utvecklingen i och kring Baltikum, relationerna till Ryssland, ESK:s utveckling. nedrustning och förhindrande av kärnvapenspridning. Sverige kominte i åtnjutande av det säkerhetspolitiska plus som medlemskapet innebär även mer utan försvarspolitiska bindningar. Samtidigt kommer Sverige självfallet att fortsättningsvis ha full frihet att verka för sina intressen. värderingar och ståndpunkter genom bilaterala kontakter och i internationella organisationer. Sveriges inflytande som enskild internationell aktör i detta läge skall icke underskattas. Det blir dock enligt vårt bedömande inte lika starkt som i fall av medlemskap. Detta gäller även Sveriges möjligheter verka för säkerheten i Östersjöatt området. Är 1996 inleds regeringskonferens för revision Maastricht-avtalet, däribland en av bestämmelserna om GUS. l dessa för Sverige även som icke-medlem viktiga diskussioner kommer Sverige inte att delta och saknar alltså möjligheter göra sina intressen om unionspolitikens utformning gällande. Skulle Sverige någon gång i framtiden vilja söka medlemskap kommer denna ansökan att avse en union som undergått förändringar tillkomna utan svensk medverkan. l ett sådant läge skulle Sverige sannolikt inte vara ensam sökande utan stå i kön med rad andra stater. Detta kan innebära förseningar och blockeringar. en Vi säger därefter att de allmänna målen för svensk säkerhetspolitik givetvis kvarstår även för det fall att Sverige inte blir EU-medlem och att dessa mål kräver upprätthållandet av ett respektingivande totalförsvar. Vi diskuterar vidare vilka andra medel som kan stå till förfogande för att skydda landets säkerhet och nämner militär alliansfrihet och neutralitet, FN, ESK. Atlantpakten-VEU. NACC-PFP. Balladur-planen, Europarådet och nordiskt samarbete. Det får antas att den militära alliansfriheten jämte försvaret utgör grundvalen för den svenska säkerhetspolitiken. Vi understryker betydelsen av att nationell enighet föreligger om syftet med denna politik.

Den svenska hållningen kan i mycket komma att likna den under efterkrigstiden bedrivna neutralitetspolitiken. dock med de viktiga skillnaderna uppdelningen i två att fientliga block upphört. risken för storkrig är högst begränsad och förutsättningde yttre arna för politiken därmed i grunden förändrats. Militär alliansfrihet syftande till neutralitet i krig kan inte vara en uttömmande definition svensk säkerhetspolitik. av Det är uppenbart att så starka Förändringar inträtt att Sverige måste pröva vilka noga vägar som står till buds för att i det nya läget stärka landets säkerhet. En genomgång ur denna synvinkel görs därefter det bidrag till skyddet vår av av säkerhet som de olika nyss uppräknade organisationerna skulle kunna skänka. Slutsatsen blir att det realistiskt sett endast är kombination de olika organisationerna och en av samarbetsformerna som på sikt kan lämna ett verkligt skydd. Detta leder fram till oss att möjligheterna att realisera den statsmakterna angivna målsättningen. av som avser skapandet av en ny europeisk freds- och säkerhetsordning, får avgörande betydelse för Sveriges framtida säkerhet särskilt om Sverige inte blir medlem i EU. Vi diskuterar i sista kapitlet hur ett sådant system skulle kunna byggas upp.

Kapitel 6

Ny europeisk freds- och säkerhetsordning

Att medverka till Europas enande och skapande av en europeisk freds- och säkerhetsordning har av statsmakterna ansetts vara ett av de väsentliga målen för medlemskap i EU. Detta är i linje med den långvariga tradition i svensk utrikespolitik som innebär att medverka till alla försök att bygga kollektiv säkerhet. Om Sverige icke inträder i EU. blir Sverige för sin säkerhet alltmer beroende av att en europeisk säkerhetsordning verkligen kommer till stånd. Begreppet har ännu vaga konturer. Klarhet kan endast vinnas genom en långvarig historisk process. Men målen och principerna liksom de nödvändiga institutionella Förändringarna kan åtminstone antydas. Det krävs en strategi. Målet är att hindra väpnade uppgörelser och lösa uppkommande konflikter med fredliga medel. Alla stater skall kunna leva utan att uppleva hot mot sin politiska självständighet och territoriella integritet. Ett nytt Jugoslavien måste till varje pris förhindras. Ingen stat kan uppnå ett sådan läge ensam. Det krävs ett nära samarbete mellan alla stater grundat på en samfälld syn att den enas säkerhet inte kan vinnas på den andras bekostnad. Inga nya säkerhetspolitiska gränslinjer får tillåtas uppkomma. Det gäller i första hand att finna en rimlig arbetsfördelning mellan de existerande samarbetsformerna. Kanske ambitionerna i det korta perspektivet inte kan sträcka sig mycket längre än så. Men målet på sikt måste fastare och enhetlig. vara en mer men samtidigt flexibel. struktur inom vars ram alla staterna vinner den yttre säkerhet är som en förutsättning för freden. för skydd av miljön och för folkens sociala välfärd.

Ett tålmodigt långsiktigt arbete krävs for att bygga upp en sådan struktur. Vad som i sista hand blir avgörande är självfallet de ledande makterna, inklusive Ryssland, om finner sina nationella intressen på sikt betjänade av ett nytt säkerhetssystem. Visionen europeisk ordning får inte utesluta en hållning av öppenhet och av en ny generositet gentemot andra delar världen och en beredskap att aktivt medverka till en av fredlig utveckling där. När det gäller vägarna att nå dit är för vår del övertygade om att staterna kommer att finna det nyttigt och nödvändigt att fore sekelskiftet sammanträda till en allmän konferens för att tillsammans reda ut hur ett alleuropeiskt system skulle kunna konstitueoch vilka befogenheter det skulle utrustas med. Sverige skulle ligga väl till för att ta ras initiativet. Europa befinner sig i ett historiskt unikt läge. Förvisso pågår ett blodigt krig i ett nu europeiskt land. Förvisso finns risk for ytterligare konflikter, ofta av etniskt ursprung. Förvisso finns oroande tecken på aggressiv nynationalism. Förvisso är framtiden osäker. Men efter kalla krigets gastkramning finns en stark strävan att säkra stabilitet och fred insatser. Hur stora de politiska och institutionella svårigheterna än genom gemensamma är står i Europa infor den avgörande uppgiften att göra hela vår kontinent till en nu fredens ö. där krig hädanefter blir otänkbart.

Bilaga I 71

®

Kommittédirektiv

@%

E

Iir. l993zl9

Utredning om följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av olika former av medverkan i den västeuropeiska integrationen

Dir. 1993: 19

Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-04. Tf. chefen för Utrikesdepartementet, statsrådet llellsvik, anför.

Mitt förslag Jag föreslår att två särskilda utredare tillkallas med uppdrag att belysa följderna för Sverige i utrikespolitiskt och säkerhetspolitiskt hänseende av olika former av medverkan i den västeuropeiska integrationen EG.

Bakgrund Den l juli 1991 inlämnade den dåvarande regeringen Sveriges ansökan om medlemskap i EG till ordföranden i EG:s ministerråd. Den l februari 1993 inledde Sverige medlemskapsförhandlingar med EG. Europeiska gemenskapernas tillkomst och utveckling är en av de mest genomgripande förändringarna i vår omvärld mycket lång tid. Den fortsatta fördjupningen av samarbetet inom EG kommer att ha stor betydelse för den utrikes- och säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa och därmed också för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Utrikesutskottet fastslog i sitt betänkande l99l92zUU 19 att ett fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet, redan nu inom ESK och vid ett medlemskap även inom den Europeiska unionen, är en förutsättning för att ett land skall kunna påverka utvecklingen och aktivt bidraga till att skapa en ny freds- och säkerhetsordning vår konünent Avsikten är att medborgarna skall ges tillfälle att ta ställning till förhandlingsresultatet i en folkomröstning under år 1994. Det är av stor betydelse att innebörden av ett EG-medlemskap belyses så allsidigt och så grundligt som möjligt före folkomröstningen. En bredare analys bör genomföras av följderna för Sverige i utrikes- och

72 Bilaga I

säkerhetspolitiskt hänseende av Sveriges medverkan i den västeuropeiska integrationen. Två särskilda utredare bör tillkallas för detta uppdrag.

Uppdraget

Syftet med analysen bör vara att belysa vad ett medlemskap i EGEU betyder för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Vilka åtaganden gör Sverige som medlem Hur påverkas Sveriges möjligheter att tillvarata sina egna nationella intressen Hur ter sig detta i jämförelse med alternativet stå att utanför EGEU Fortlöpande information om utredarnas arbete bör lämnas till den parlamentariskt sammansatta referensgrupp regeringen knutit till det som samlade utredningsarbetet för studier kring följderna medlemskap av ett i EGEU. Resultatet av utredarnas arbete bör redovisas den 1oktober senast 1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag regeringen bemynnu att digar chefen för Utrikesdepartementet att tillkalla två särskilda utredare omfattade kommittéförordningen - av l976:l 19 med uppgift att belysa följderna för - Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende olika former medverkan i den av av västeuropeiska integrationen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och biträde annat utredarna. Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens hemställan och bifaller hennes hemställan.

Utrikesdepartementet

Bilaga 2 73

74 Bilaga 2 N %

Bilaga 2 75 s 2

76 Bilaga 2 %

gm

Bilaga 2 77

78 Bilaga 2 .

Bilaga 3 79

AVDELNING V BESTÄMMELSER OM EN GEMENSAM UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLPTIK

Artikel J Härmed införs en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, skall regleras som av följande bestämmelser.

Artikel .m 1 . Unionen och dessmedlemsstaterskall fastställaoch genomföraen gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, som regleras av bestämmelsernai dennaavdelning och omfattar alla områden inom utrikes- och säkerhetspolitiken. 2. Den gemensamma utrikes-och säkerhetspolitiken skall ha följande mål: att skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen och oavhängighet, - att alla sätt stärkaunionens och dess medlemsstatcrssäkerhet, - att bevarafredenoch stärkaden internationellasäkerheteni överensstämmelse med principerna i Förentanationernasstadga samt principerna i Helsingforsavtaletsslutakt och målen i Parisstadgan, att främja det internationella samarbetet, - -- att utveckla och befästademokratin och rättsstatsprincipen samt respektenför mänskligarättigheteroch de grundläggandefrihetema. 3. Unionen skall sträva efter att förverkliga dessa mål - genom att i enlighet medartikel .l.2 upprätta ett systematiskt samarbetemellan medlemsstaterna om deraspolitik,

80 Bilaga 3

genom att i enlighetmedartikel 1.3gradvisgenomföra gemensamma aktioner de områden där medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen.

4. Medlemsstaternaskall aktivt och förbehållslöst stödja unionensutrikes- och säkerhetspolitiki en anda av lojalitet och ömsesidigsolidaritet. De skall avståfrån varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska dess effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna. Rådet skall säkerställa att dessaprinciper följs.

Artikel J.2

Medlemsstaternaskall informera och samråda med varandrainom rådet om alla utrikes- och säkerhetspolitiska frågor av allmänt intresse för att säkerställa att deras samladeinflytande utövas så effektivt som möjligt genom ett samordnat uppträdande.

2. Närhelst rådet anser det påkallat, skall det fastställa en gemensam ståndpunkt.

Medlemsstaternaskall sörja för att derasnationellapolitik är i överensstämmelse medde gemensamma ståndpunkterna.

3. Medlemsstaternaskall samordnasitt agerandeinom internationella organisationer och internationella konferenser. De skall hävda de gemensamma ståndpunktemai dessafom.

Inom internationella organisationer och internationella konferenser där inte samtligamedlemsstaterdeltar skall de medlemsstater som deltar hävdade gemensamma ståndpunktema.

Artikel J.3

Följande ordning gäller för beslut om gemensamma aktioner i de frågor som omfattas av utrikes-och säkerhetspolitiken.

l Rådetskall grundval av allmänna riktlinjer från Europeiska rådet beslutaatt . en fråga skall bli föremål för en gemensam aktion.

När rådetbeslutar att tillämpa principen om gemensamma aktioner, skall det ange aktionens exakta omfattning, de allmänna och särskilda mål som unionen vill

Bilaga 3 81

hur länge den skall pågå samt med vilka uppnå med aktionen, om nödvändigt förfaranden och vilka villkor den skall genomföras. medel, enligt vilka

den aktionen och under varje 2. Rådet skall, när det beslutar om gemensamma frågor beslut skall fattas med kvalificerad förlopp, fastställa för vilka fas av dess

majoritet.

med kvalificerad majoritet enligt föregåendestycke För rådsbeslut som skall fattas i enlighet med artikel 148.2 i Fördraget om skall medlemmarnas röster vägas gemenskapen och för att beslut skall antas krävs minst upprättandetav Europeiska

femtiofyra röster från minst åtta medlemmar.

väsentlig betydelse för en fråga 3. Om förhållandena ändras ett sätt som är av aktion, skall rådet över principerna och målen är föremål för en gemensam se som beslut nödvändiga besluten. Så länge rådet inte har fattat för aktionen och fatta de skall den gemensamma aktionen bestå.

förpliktande for medlemsstatemas ställnings- 4. Gemensamma aktioner skall vara

taganden och handlande.

eller åtgärd nationellt plan som planeras i samband 5. Varje ställningstagande aktion förutsätter att inf onnation lämnas i tid för att, om det är med en gemensam samråd skall kunna ske inom rådet. Skyldigheten att nödvändigt, föregående skall inte gälla för åtgärder som endast innebär att lämna förhandsinfonnation rådsbeslut överflyttas till det nationella planet.

nödvändigt, och det inte föreligger något 6. Om utvecklingengör det absolut om omedelbart vidta nödvändiga åtgärder med rådsbeslut, får medlemsstaterna målen för den aktionen. Den berörda beaktandeav de allmänna gemensamma skall omgående undenätta rådet om sådana åtgärder. medlemsstaten

uppstårallvarliga problem för medlemsstat vid genomförandet av 7. Om det en lägga fram dessa för rådet, som skall diskutera en gemensam aktion, skall staten Sådana lösningar får inte stå strid i med målen dem och söka lämpliga lösningar. för den aktionen eller minska dess effektivitet. gemensamma

Artikel J.4

säkerhetspolitiken skall omfatta alla frågor Den gemensamma utrikes- och säkerhet, inbegripet utformningen lång sikt av en gemensom berör unionens med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. sam försvarspolitik, som

82 Bilaga 3

2. Unionen anmodarVästeuropeiskaunionenVEU, integrerad som är en del av unionens utveckling, att utarbeta och genomföra unionsbeslut och unionsaktioner som berör försvaret. Rådetskall, genom överenskommelsemed VEU:s institutioner, besluta om de nödvändigapraktiska anangemangen.

3. De frågor som berör försvaret och behandlas som i dennaartikel skall inte vara föremål för denordning somanges i J.3.

4. Unionenspolitik i enlighetmeddennaartikel skall inte påverka den särskilda karaktären av vissa medlemsstaterssäkerhets- och försvarspolitik och skall respekteravissamedlemsstatersförpliktelser enligt Nordatlantiskafördraget och vara förenliga med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik har som upprättats inom den ramen.

5. Bestämmelserna i dennaartikel skall inte utgöra någothinder för utvecklingen av ett närmare samarbete mellan två eller flera medlemsstater bilateral basis, inom ramen för VEU och Atlantalliansen,förutsatt sådantsamarbeteinte att strider mot eller hämmardet samarbete som föreskrivsi dennaavdelning.

6. För att främja målenför dettafördrag,och med beaktande av tidpunkten 1998 i sambandmedartikel Xll i Brysselfördraget,kan bestämmelsernaidennaartikel komma att reviderasenligt artikel N.2 grundval den av rapport som rådet 1996 skall läggafram för Europeiskarådetoch som skall innefatta en utvärdering de av framsteg som har gjorts ochde erfarenheter som har vunnitsdittills.

Artikel J.5

Ordförandeskapetskall företräda unionen frågor i inom det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiskaområdet.

2. Ordförandeskapetskall för genomförandet åtgärder; ansvara av gemensamma i den egenskapenskall det i princip uttrycka unionensståndpunkt inom internationellaorganisationeroch internationellakonferenser.

3. Vid fullgörandet av de uppgifter i punkterna som avses l och 2 skall ordförandeskapetvid behov bistås av den medlemsstat har innehaf föregående som t ordförandeskap och den som skall inneha följande ordförandeskap. Kommissionenskall delta full omfattningi dessauppgifter.

4. Om inte annat följer av artikel J.2.3och artikel 13.4, skall de medlemsstater

som är representeradei internationella organisationer och internationella

Bilaga 3 83

där inte samtligamedlemsstater deltar hälla dessa infonnerade om alla konferenser frågor av gemensamt intresse.

också är medlemmar Förenta nationernas säkerhetsrådskall Medlemsstater som av rådgöra med varandra och hälla övriga medlemsstater fullt informerade. Medlemsstater är permanenta medlemmar av säkerhetsrådet skall vid som utövandet sina funktioner till att unionens ståndpunkteroch intressen hävdas av se och tillvaratas utan att detta berör deras ansvar enligt bestämmelserna i Förenta nationernas stadga.

Artikel J.6

Medlemsstatemas diplomatiska och konsulära myndigheter och kommissionens delegationer i tredje land och vid internationella konferenser samt deras representationer vid internationella organisationer skall samarbeta för att säkerställa att de ståndpunkteroch gemensamma åtgärder som beslutas av rådetföljs gemensamma och genomförs.

De skall intensifiera samarbetet genom att utbyta infonnation, utföra gemensamma bedömningar och bidra till genomförandet av de bestämmelser som avses i artikel 8c i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Artikel J.7

Ordförandeskapet skall samrådamed Europaparlamentet om huvudaspektema och de grundläggande valmöjligheterna vad beträffar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och skall se till att vederbörlig hänsyn tas till Europaparlamentets synpunkter. Europaparlamentet skall av ordförandeskapet och kommissionen regelbundet hållasinfonnerat utvecklingen av unionens utrikesom och säkerhetspolitik

Europaparlamentet f år ställa frågor eller rikta rekommendationer till rådet.Det skall varje år hålla debatt de framsteg som har gjorts vad gäller genomförandet av en om gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Artikel J.8

Europeiska rådetskall principerna och de allmänna riktlinjerna för den ange gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

84 Bilaga 3

2. Rådet skall fatta nödvändigabeslutlör att definieraoch genomföraden gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken grundval av de allmänna riktlinjer som antas av Europeiska rådet. Den skall säkerställaenhetligheten,konsekvensen och effektiviteten av de åtgärder som vidtas unionen. av

Rådetskall beslutaenhälligt utom när det gäller procedurfrågor och i de fall som avses i artikel 1.3.2.

Varje medlemsstateller kommissionen får till rådet hänskjuta frågor som berör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och får lägga fram förslag för rådet.

4. l sådana fall som kräver ett snabbt beslut skall ordförandeskapet, eget initiativ eller begäran av kommissioneneller medlemsstat,sammankalla en ett extraordinarie rådssammanträde inom fyrtioåtta timmar eller, i nödsituation, en inom en kortaretidsperiod.

5. Om inte annat följer artikel 151 i Fördraget upprättandet Europeiska av om av gemenskapen,skall en politisk kommitté bestående av politiska chefer övervaka den internationella situationen de områden omfattas den som av gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikenoch bidra till att utforma politiken genom att avge yttranden till rådet begäran av rådet eller eget initiativ. Den skall också övervaka genomförandet av den beslutade politiken, med förbehåll för ordförandeskapetsoch kommissionensbefogenheter.

Artikel J.9

Kommissionen skall delta i full omfattning i arbetet det gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiskaområdet.

Artikel J.l0

l sambandmed en eventuell revision av säkerhetsbestämmelserna enligt J.4 skall den konferens som sammankallas för detta ändamål också undersöka om det behöver göras ytterligare ändringar i bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Bilaga 3 85

Artikel J.ll

Bestämmelserna i artiklarna 137, 138, 139-142, 146, 147, 150-153, 157-163

och 217 i Fördraget upprättandet Europeiska gemenskapen skall tillämpas om av bestämmelser de områden som avses i denna avdelning. om

De administrativa kostnader institutionerna åsamkas till följd av 2. som bestämmelserna angåendede områden avses i denna avdelning skall belasta som Europeiska gemenskapernas budget.

Rådet får också

antingen besluta enhälligt att de kostnader som genomförandet av nämnda medför skall belasta Europeiska gemenskapernas budget; i så bestämmelser budgetordningen enligt Fördraget upprättandet av Europeiska fall skall om gemenskapenvara tillämplig,

eller bestämmaatt sådana kostnader skall belasta medlemsstaterna,när såär lämpligt i enlighet medden fördelningsnyckel som skall fastställas.

86 Bilaga 3

FÖRKLARING OM OMRÖSTNING I SAMBAND MED DEN GFNIFJQSAMMAUTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIKEN

Konferensen enig är om att medlemsstaterna, vad beträffar rådsbeslut som kräver enhällighet, så långt möjligt skall undvika att hindra ett enhälligt beslut om en kvalificeradmajoritetför ett sådantbeslut föreligger.

Bilaga 3 87

FÖRKLA RING OM VÄST UNIONEN

Konferensennoterar följande förklaringar.

FÖRKLARING

Belgien, Tyskland, Spanien. avgiven av Frankrike, Italien, Luxemburg. Nederländerna, Portugal och Storbritannien, är medlemmar både Västeuropeiska unionen som av och Europeiska unionen om VÄSTEUROPEISKA UNIONENS ROLL OCH DESS FÖRBINDELSER MED EUROPEISKA UNIONEN OCH ATLANTALLIANSEN

Inledning

VEU:s medlemsstater är eniga över behovet av att utveckla en reell europeisk säkerhets- och f örsvarsidentitet och ett ökat europeiskt ansxetr vad gäller försvara frågor. Denna identitet skall byggas genom en gradvis process omfattande upp flera faser. VEU skall utgöra integrerad del av processen mot utveckling av en Europeiska unionen och skall starka sitt bidrag till solidaritet inom Atlantalliansen. VEU:s medlemsstater är eniga att stärka VEUzs roll l det lzingfristiga om perspektivet försvarspolitik inom Europeiska unionen som kan av en gemensam komma leda till gemensamt försvar är förenligt med försvaret inom att ett som ramen för Atlantalliansen.

2. VEU skall utvecklas Europeiskaunionens försvarskomponent och som som det medel skall stärka Atlantalliansens europeiska pelare. l detta syfte skall som VEU utfonna europeisk föisvarspolitik och skapa förutsättningar för en gemensam dess konkreta genomförande att ytterligare utveckla sin egen operativa roll. genom

VEU:s medlemsstater skall beakta artikel 1.4 angåendeden gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiken i Fördraget Europeiska unionen, som har följande om lydelse:

utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla frågor Den gemensamma berör unionens säkerhet, inbegripet utformningen lång sikt av en som

88 Bilaga 3

gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar.

Unionen anmodarVästeuropeiskaunionenVEU, som är en integrerad del av unionens utveckling, att utarbeta och genomföra unionsbeslut och unionsaktioner berör försvaret. Rådet skall, som genom överenskommelse med VEU:s institutioner, besluta om de nödvändigapraktiska anangemangen.

3. De frågor som berör försvaret och som behandlasi dennaartikel skall inte vara föremål för den ordning som anges i J.3.

4. Unionenspolitik i enlighet meddennaartikel skall inte påverkadensärskilda karaktären av vissa medlemsstatcrs säkerhets- och försvarspolitik och skall respekteravissa medlemsstatersförpliktelser enligt Nordatlantiska fördraget och

vara förenliga med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som har upprättats inom den ramen.

5. Bestämmelsernaidennaartikel skall inte utgöra någothinder för utvecklingen av ett närmaresamarbete mellan två eller flera medlemsstater bilateral basis, inom ramen för VEU och Atlantalliansen, förutsatt sådant att samarbeteinte strider mot eller hämmar det samarbete son1 föreskrivs i dennaavdelning.

6. For att främja målen för dettafördrag,och medbeaktande tidpunkten 1998 av i sambandmed artikel Xll i Brysselfördraget,kan bestämmelsemai dennaartikel komma att reviderasenligt artikel N.2 grundval av den rapport som rådet 1996 skall lägga fram för Europeiskarådetoch som skall innefatta en utvärdering de av framsteg som har gjorts och deerfarenheter som har vunni dittills.

A. VEU:s relationer med Europeiska unionen

3. Målet är att bygga VEU stegvis upp som Europeiska unionens försvarskomponent. l detta syfte är VEU beredd att begäran Europeiska av unionen utarbeta och genomföra unionsbeslut och unionsaktioner som är av betydelseför försvarsområdet.

l dettasyfte skall VEU vidta följande åtgärderför att utveckla nära arbctsrelationer medunionen:

synkronisering, där så är lämpligt, tidpunkter och - av platser för möten samt harmonisering av arbetsmetoder,

Bilaga 3 89

upprättande samarbete mellan å sidan rådet och VEU:s generalav ett nära ena - generalselaetariat, sekretariat och å andra sidan unionsrådetoch rådets

övervägande harmonisering respektive ordförandeskaps av en av ordningsföljd och längd,

lämpliga för att säkerställa att Europeiska gemenskapernas - arrangemang kommission regelbundetunderrättas och. när så är lämpligt, hörs om VEU:s

verksamhet i överensstämmelse med kommissionens roll i den gemensamma

utvecklings- och säkerhetspolitiken enligt Fördraget om Europeiska unionen,

främjande samarbete mellan VEU:s parlamentariska församling av ett närmare och Europaparlamentet.

råd skall i samförståndmed Europeiska unionens behöriga organ besluta VEU:s om de nödvändiga praktiska anangemangen.

B. VEU:s relationer med Atlantalliansen

Målet utveckla VEU medel att stärka Atlantalliansens europeiska 4. är att som ett därför beredd ytterligare utveckla det nära samarbetet mellan sig pelare. VEU är att alliansen och stärka VEU-medlemsstatemas roll och ansvar inom alliansen och att dess bidrag till denna. Detta skall ske grundval av den nödvändiga samt och komplimentariteten mellan den framväxande europeiska transparensen säkerhets- och försvarsidentiteten och alliansen. VEU skall handla i överens

stämmelse med de ståndpunkter som beslutas av Atlantalliansen.

medlemsstater skall intensifiera sin samordning vad gäller alliansfrågor VEU:s utgör ett viktigt gemensamt intresse med målet att införa gemensamma som VEU i samrådsprocessen inom alliansen, som skall ståndpunkterantagnaav det centrala forum för samrådmellandess medlemmar och för fortsättaatt vara politiken rörande de allierades säkerhets- och överenskommelser om

f örsvarsförpliktelser enligt Nordatlantiska fördraget.

Om det är nödvändigt, skall tidpunkter och platser för möten synkroniseras och arbetsmetoder harmoniseras.

Ett nära samarbete skall upprättas mellan VEU:s generalsekretariat och NATO. -

90 Bilaga 3

C. VEU:s operativa roll

5. VEU:s operativaroll skall stärkas undersökaoch definiera genom att lämpliga uppgi struktureroch medel, skall omfatta framför allt som

- en planeringsenhetinom VEU,

nämnare militärt samarbete som komplementtill alliansen,särskilt områdena logistik, transport. utbildning och strategiskövervakning,

möten mellan VEU:s försvarschefer, -

- militära enheter som lyder underVEU.

Andra förslag kommer att undersökas ytterligare, däribland

- ökat samarbete på vapenområdet i syfte att upprätta en europeisk vapenagentur,

-- utveckling av VEU-institutet till europeisk akademi för säkerhet och en försvar.

Åtgärder syftar till som att ge VEU en starkare operativ roll skall till alla delar vara förenliga med de militära arrangemangsom är nödvändiga för att säkerställa ett kollektivt försvarför alla allierade.

D Andra åtgärder .

6. Som följd av ovannämnda åtgärder och för att underlätta stärkandet VEU:s av roll skall sätet för VEU:s råd och generalsekretariatflyttas till Bryssel.

7. Representationi VEU:s råd skall sådan att rådet kontinuerligt kan vara utöva sina funktioner i enlighet medartikel Vlll i Brysselfördragcti dess senaste lydelse. Medlemsstatemakan tillämpa en ännu inte närmare fastställd lösning med dubbla befogenheter, som omfattar deras i alliansen och i representanter Europeiska unionen.

8. VEU noteraratt unioneni enlighet med bestämmelsemaiartikel 1.4.6 om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i Fördraget om Europeiskaunionen skall besluta att se över bestämmelserna i dennaartikel i syfte att främja de mål som den skall uppställai enlighet meddet angivnaförfarandet. VEU skall se över de nuvarandebestämmelsernaunder 1996.Vid denna översyn kommer hänsynatt

Bilaga 3 91

har gjorts och de erfarenheter som har vunnits och den tas till de framsteg som skall ocksåomfatta relationerna mellan VEU och Atlantalliansen.

n. FÖRKLARING

avglven av Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna,

Portugal och Storbritannien, är medlemmar av Västeuropelska unionen som

välkomnar utvecklingen den europeiska säkerhets- och VEU:s medlemsstater av beslutna, med beaktande VEUzs roll som Europeiska f örsvarsidentiteten. De är av f örsvarskomponent och ett medel att stärka Atlantalliansens unionens som skapa grund för relationen mellan VEU och övriga europeiska pelare, att en ny For säkerställa stabilitet och säkerhet i Europa. I denna avsikt europeiska stater att föreslår de följande.

medlemmar Europeiska unionen inbjuds att ansluta sig till VEU Stater som är av skall avtalas i enlighet med artikel Xl i Brysselfördraget i dess de villkor som de såönskar, att observatörsstatus. Samtidigt inbjuds senaste lydelse eller, om europeiska är medlemmar NATO att bli associerade andra stater som av dem möjlighet att delta i full omfattning i medlemmar av VEU ett sätt som ger

VEU:s verksamhet.

utgår ifrån fördrag och avtal mot ovannämnda VEU:s medlemsstater att som svarar förslag skall ingås före dcn 31 december 1%.

Bilaga 4 93

Den 21 december år 1993 samlades EU-ländernas och kandidatländernas ansvariga ministrar till ett möte, som var en del av den s.k. utvidgningskonferensen. Därvid enades de om följande text:

The Conference...

takes note of the confirmation by the applicant countries of their introductory statements made on l February 1993 and 5 April 1993;

records agreement, on the basis of the present acquis communautaire on Chapter 24, subject to the two principles of negotiation agreed at the lst meeting of the Conference at Deputy level;

further recalls that, in order to prepare the applicant countries for full and active participation in the foreign and security policy, they will be closely associated with CFSP activities as part of the arrangements in the interim phase leading up to accession;

agrees to enter into the final Act, with regard to the Common Foreign and Security Policy of the Union, the following declaration:

l. The Union notes the confirmation by Austria, Sweden, Finland and Norway of their full acceptance of the rights and obligations attaching to the Union and its institutional framework, known as the acquis communautaire, as it applies to present Member States. This includes in particular the content, principles and political objectives of the Treaties, including those of the Treaty on European Union.

The Union and Austria, Sweden, Finland and Norway agree that:

accession to the Union should strengthen the internal coherence of the Union and its capacity to act effectively in foreign and security policy;

the acceding States will, from the time of their accession, be ready and able to participate fully and actively in the Common Foreign and Security Policy as defined in the Treaty on European Union;

the acceding States will, accession, take on in - on their entirety and without reservation all the objectives of the Treaty, the provisions of its Title V, and the relevant declarations attached to it;

94 Bilaga 4

the acceding States will be ready and able to support the specific policies of the Union in force at the time of their accession.

2. With regard to Member States obligations deriving from the Treaty on the European Union concerning the implementation of the Unions Common Foreign and Security Policy it is understood that the day of on accession the legal framework of the acceding countries will be compatible with the acquis.

1994 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelning för denstatliga . statistiken. Fi.

Kommunerna. LandstingenochEuropa . + Bilagedel. C.

Måns föreställningar om kvinnoroch Chefskap.S. . Vapenlagenoch EG. Ju. . Kriminalvård och psykiatri. Ju. . Sverige och Europa.En samhällsekonomisk . konsekvensanalys. Fi.

EU, EES och miljön. M. . Följdema för Sverigei utrikes- Historisktvägval-

och sakerhetspolitiskt hänseende av att bli,

respektiveinte bli medlem i Europeiskaunionen.UD.

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Vapenlagen och EG [4] Kriminalvård och psykiatri. [5] Utrikesdepartementet Historiskt vägval Följdema för Sverigei urrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektiveinte bli medlemi Europeiskaunionen. [8]

Socialdepartementet Mäns föreställningar om kvinnor och chefsskap.[3] Finansdepartementet Ändrad ansvarsfördelning för den statligastatistiken. [l] Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6] Civildepartementet Kommunerna. Landstingen ochEuropa. + Bilagedel.[2] Miljö- och naturresursdepartementet EU, EES och miljön. [7]