Ubåtsfrågan 1981-1994 : rapport från Ubåtskommissionen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

från Ubåtskommissionen Rapport Stockholm 1995

17år”.

Oct SAC-L)

(än

um Statens

offentliga utredningar WW 1995; 135 W Försvarsdepartementet

Ubåtsfrågan

1981-1994

Rapport från Ubåtskommissionen Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, pä uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara pâ remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. - En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara pâ remiss.

Broschyren kan beställas hos: › Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20121-6 Stockholm 1996 ISSN g375_250X

Till chefen för

Försvarsdepartementet

Genom beslut den 23 februari 1995 bemyndigade chefen för regeringen Försvarsdepartementet att tillkalla en kommission med högst fem ledamöter, med uppdrag att utvärdera och analysera de undervattenskränkningar och de indikationer om sådana som förekommit sedan början av 1980-talet samt den som

ubátsskyddsverksamhet

bedrivits.

Med stöd av bemyndigandet förordnades samma

dag professor Hans G. Forsberg som ordförande, professor Anna Christensen, generaldirektör Kerstin Fredga, professor Göran Grimvall och

förbundsordförande Curt Persson som ledamöter samt f.d. general-

lirektör Bengt Wallroth som huvudsekreterare i kommissionen. Den 3 mars 1995 förordnades föredraganden i riksdagens konstitu-

tionsutskott Ingvar Åkesson som sekreterare i kommissionen.

Hovrättslagmannen Rolf Holmquist har biträtt kommissionen med

sekretessgranskning.

Som assistent har assistenten Anne-Marie

tjänstgjort Nyberg.

Kommissionen har arbetat under namnet Ubåtskommissionen (Fö 1995:04). Härmed överlämnas kommissionens rapport ( ) Ubåtsfrágan 1981-1994. Till rapporten har professor Anna Christensen en reservation. fogat

Kommissionens uppdrag är härmed slutfört. Stockholm den 20 december 1995 Hans G. Forsberg Anna Christensen Kerstin Fredga Göran Grimvall Curt Persson /Bengt Wallroth Ingvar Åkesson

SOU 1995: 135 Innehåll 1

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

1 Kommissionens uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

2 Hur vi arbetat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

3 Ubâtsfrågan sedan år 1981 - en översikt

. . . . . . . . . . . . . . 31

3.1 Rapportöversikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Årsredovisningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 35

3.3 Undervattensverksamheten i debatten

. . . . . . . . . . . 45

4 Uttalanden från statsmakterna m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 55 4.1 Svensk protestnote sedan en ubåt

sovjetisk gått på grund iKarlskrona skärgård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56

4.2 Svensk med av

protestnote anledning Ubâtsskyddskommis-

sionens slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57

4.3 Propositioner, utskottsbetänkanden och regeringsförklaringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58

4.4 Uttalanden av försvarsministern . . . . . . . . . . . . . . 59 4.5 De ubåtssamtalen

svensk-ryska . . . . . . . . . . . . . . . 60

4.6 Kontakter mellan statsminister och

Sveriges Rysslands

president . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Undervattensteknik

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 5.1 Historisk

utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63

5.2 1990-talets ubåtsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 5.3

Ubåtsräddning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68

5.4 Miniubátar och

dykarfarkoster . . . . . . . . . . . . . . . . 69

5.5 Farkoster för och Offshore-verksamhet

forskning . . . 75

2 Innehåll SOU 1995: 135

5.6 Dykeriteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77

6 dokumentation och analys av . . . . . . . 81

Insamling, uppgifter

6.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82

Rapporteringsrutiner

6.2 Observationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 6.2.1 och . . . . . . . . . . . . . 84

Observationstyper rapportörer

6.2.2 Insamling och utfrågning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86

6.2.3 Bearbetning och analys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89

6.3 Tekniska indikationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90

6.3.1 Miljön för ubåtsverksamhet i Östersjön . . . . . . . . . . 92

6.3.2 Hydroakustiska sensorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93

6.3.3 och elektriska sensorer . . . . . . . . . . . . . 98

Magnetiska

6.3.4 Radarobservationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 6.3.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

Signalspaning

6.3.6 skador och bottenspår . . . . . . . . . . . . 102 Kollisioner,

6.3.7 och filmning . . . . . . . . . . . . . . . . . 106

Fotografering

6.3.8 och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107

Bearbetning analys

6.4 Främmande ubåtsföretag . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109

7 Tre fall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113

uppmärksammade

7.1 Ubåt 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 7.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139

Hårsfjärdenhändelserna

7.3 Händelserna i Karlskrona vintern 1984 . . . . . . . . . 162

8 av händelser och . . . . . . . . 173

Genomgång rapporterade fynd

8.1 Observationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 8.1.1 Observationer av föremål . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 8.1.2 Observationer av . . . . . . . . . . . . . . . 191

vágrörelser

8.1.3 Observationer av . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196

dykare

8.1.4 Falsifikat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 8.2 indikationer . . . . . . . . . . . . . . . . 200

Hydroakustiska

8.2.1 den 12 oktober 1982 vid Mälsten 201

Hydrofonindikationen

8.2.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211

Typljudet

8.2.3 Den kavitationseffekten . . . . . . . . . 222

komprimerade

8.2.4 om med och den

Ytterligare utredningsarbetet typljudet

SOU 1995: 135 Innehåll 3

komprimerade kavitationseffekten . . . . . . . . . . . . 228

8.3 Några fall med aktiva sonarkontakter . . . . . . . . . .

8.4 Magnetik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235

8.5 signalspaning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

238 8.6 Skador och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240

bottenspár

8.6.1 Skador . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

240 8.6.2

Bottenspár . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243

9 Kommissionens

bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263

9.1 U 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264

9.2 Skador, och tekniska

bottenspår indikationer . . . . . . 266

9.3 Observationer

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270 9.4

Företagsbedömningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273

9.5 Nationalitetsfrågan

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275 9.6 Försvarsmaktens av

hantering rapportmaterialet . . . . 281

10 Ubátsskyddsåtgärder

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285

10.1 Principer för ubåtsskydd . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285

10.2 Läget i marinen 1980

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288 10.3 Tillförsel av medel och av

uppbyggnad ubátsskyddet

1980-1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290

10.4 Fortsatt uppbyggnad av efter 1984

ubátsskyddet . . . 292

10.5 Läget i marinen 1995

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294

10.6 Vapeninsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

295 10.7 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 296 10.8 Vår

bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298

RESERVATION . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 301

SUMMARY IN ENGLISH . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 325

BILAGA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 341

SOU 1995: 135 Sammanfattning 5

SAMMANFATTNING

sammanfattningen berör huvudsakligen de bedömningar kommissionen gjort samt redovisar de motiven viktigaste för dessa. Därutöver lämnas viss bakgrundsinformation.

Regeringen tillsatte den 23 februari 1995 en kommission med uppgift att utvärdera och analysera de och de indikaundervattenskränkningar tioner om sådana som förekommit sedan av 1980-talet början samt den ubátsskyddsverksamhet som bedrivits. Kommissionen skall redovisa sin samlade bild av vad som förekommit och därvid diskutera hállbarheten i de slutsatser som om dragits undervattenskränkningarnas karaktär. Den skall också behandla de svenska insatsernas effektivitet och därvid diskutera dels de förutsättningar som för att kunna förelegat uppnå resultat, dels vilka resultat som faktiskt uppnåtts i den ubåtsskyddsverksamhet som bedrivits. Chefen för Försvarsdepartementet statsrådet Peterson förordnade den 23 februari professor Hans G. som Forsberg ordförande, professor Anna Christensen, Kerstin generaldirektör Fredga, professor Göran Grimvall och förbundsordförande Curt Persson som ledamöter samt f.d. generaldirektör Bengt Wallroth som huvudsekreterare i kommissionen. Den 3 mars 1995 förordnades i föredraganden riksdagens konstitutionsutskott Ingvar Åkesson som sekreterare i kommissionen. Kommissionen, som arbetade under namnet Ubátskommissionen lämnade sin rapport den 20 december 1995. (Det finns anledning påpeka att en annan kommission benämnd Ubåtsskyddskommissionen tidigare studerat ubåtskränkningar, främst i av incidenter anledning i Hårsfjärden 1982. Ubåtsskyddskommissionen tillsattes i oktober 1982 och avslutade sitt arbete i april 1983.)

6 SOU 1995: 135 Sammanfattning

Utgångspunkten för Ubåtskommissionens arbete har varit Överbefälhavarens till regeringen rörande konstaterad och befarad rapportering undervattensverksamhet åren 1981-1994. Kommissionen har studerat underlag for dessa rapporter samt annat bakgrundsmaterial. Gransk-

ningen har omfattat ett synnerligen omfattande material, huvudsakligen

från Försvarsmakten. Kommissionen har även gått igenom arkiv hos Statsrådsberedningen, Utrikesdepartementet och Rikspolisstyrelsen. Försvarsmakten har vid föredragningar presenterat material av betydelse för kommissionens arbete. Genom besök vid marina anlägg-

ningar och fartyg har ytterligare informationer inhämtats. Kommis-

sionen har fárdats på ett av marinens fartyg under samma betingelser som rådde då U 137 gick på grund i Gåsefjärden år 1981 i Blekinge skärgård. Färden arrangerades på kommissionens begäran.

Vid besök på Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping har

underlaget för vissa utlåtanden studerats. Besök har också ägt rum på Försvarets radioanstalt.

Kommissionen har anlitat utomstående expertis för granskning av

material om vissa samt inom ämnesområdena psykologi bottenspårsfynd

och säkerhetspolitik. En forskargrupp på Försvarets forskningsanstalt har utfört för kommissionens

hydroakustiskt analysarbete räkning.

Även andra forskare vid FOA och svenska högskolor har kontaktats av kommissionen. Kommissionen har haft 25 sammanträden. Muntlig information har

lämnats av personer som har varit engagerade i ubåtsfrågorna på polit-

isk och administrativ nivå .

Åren 1981-1994 har över 6 OOO enskilda rapporter om misstänkt eller

konstaterad främmande undervattensverksamhet registreras. Ett stort antal avfärdas emellertid på lokal nivå och blir därför inte rappporter registrerade. Detsamma gällde allmänt under de första åren under 1980talet. Den övervägande delen av rapporterna baseras på observationer till

skillnad från tekniska indikationer, t.ex. hydroakustiska inspelningar.

SOU 1995: 135 7

Sammanfattning

De tekniska indikationerna till ca 20 % av uppgår genomsnittligt totalantalet rapporter. Från ganska få (under

100) registrerade rapporter år 1981 stiger

antalet efter hand till närmare 1 000 år 1987. Därefter antalet

sjunker

ned till ett par hundra år 1994. Andelen värderade

rapporter högt

observationer sjunker markant från år 1987 under det att andelen högt värderade tekniska indikationer är markant från år 1991

högre jämfört

med tiden dessförinnan. Under den tid som stått till vårt har det inte varit förfogande möjligt att gå igenom allt underlag i och att därmed detalj ge en heltäckande och säker av allt som kan ha förekommit.

beskrivning

Vi i denna fram material

lägger rapport som tidigare inte varit

tillgängligt för allmänheten. När det gäller frågan om okänd eller

främmande undervattensverksamhet har vi valt att redovisa utförligt vissa fall där materialet, tekniska det på grunder, gör möjligt att dra säkra slutsatser. Kommissionen har avstått från att diskutera om motiven frågan bakom undervattensverksamheten.

Kommissionens bedömningar

U 137

År 1981 gick den

sovjetiska Whiskey-ubåten U 137 på grund i Gåse-

fjärden i militärt i fick lämna

Skyddsområde Blekinge skärgård. Ubåten

svenskt territorium efter det att befälet ombord förhörts. Den svenska

bedömningen blev att ubåten kränkt svenskt territor-ium

avsiktligt för att där bedriva otillåten verksamhet. Det resulterade i en svensk skarp protest. Sovjetunionen hävdade att ubåten gått på grund av till misstag

följd av felnavigering. Ubåtens kapten att man trodde att man

uppgav befunnit sig i ett område mer än 100 km söder om grundstötningsplatsen.

Vår bedömning: På grundval av i ubåtens

uppgifterna navigationsjournal har två olika svenska experter lagt ut den som slutade

färdväg

8 SOU 1995: 135 Sammanfattning

med betraktas som korrekta varför denna

grundstötningen. Uppgifterna

rekonstruktion antas ge en i huvudsak riktig beskrivning av U 137:s före Denna färdväg har vid flera

färdväg dagarna grundstötningen.

tillfällen till så säkra att det får

givit möjlighet positionsbestämningar

betraktas som uteslutet att man kunnat tro att man befann sig i ett helt

annat område än det aktuella. Detta gäller även om det, som den ryska

sidan allvarliga fel på Att

påstått, förelegat navigationsutrustningen.

ubåtens besättning, som manövrerade båten i övervattensläge mellan öarna, inte rätt uppfattat fyrarna i området, de omkringliggande öarna med växtlighet och samt över Karlskrona är

upplyst bebyggelse ljuset

helt enkelt inte Denna slutsats grundar vi även på

möjligt. egna

under den färd som företogs under i huvudsak samma iakttagelser som de som rådde vid U 137:s grundstötning. Vi har också betingelser kunnat bekräfta bedömning att U 137 var med

tidigare bestyckad

kärnvapen. Vi finner alltså att U 137:s inträngande i Gåsefjärden varit avsiktligt

och att ubåten var kärnvapenbestyckad.

Skador på militär materiel

Ett flertal finns om skador av olika slag på militär materiel rapporter

där omständigheterna är sådana att man misstänkt anknytning till

främmande undervattensverksamhet. Här redovisas två sådana fall. I mitten av 1980-talet upptäcktes att en minering på Norrlandskusten utsatts för skadegörelse. Efter undersökning av Statens kriminaltekniska laboratorium konstaterades bl.a. att utrustning för elektriska anslutningar visade skador efter upprepade slag med ett hårt föremål, att fástskruvar saknades, att en anslutningsledning var avsliten och att en tätningsring saknades. Den skadade materielen låg på stort djup. För att flera man eller ett med få upp den till ytan krävdes fartyg spel. Ett annat exempel på skadegörelse härrör från 1986. Då konstaterades att ett nät i ett av sunden som leder in till det marina basområdet

SOU 1995: 135 9

Sammanfattning

i Hårsfjärden, var skadat. Nätet var avsett att indikera inträngande ubåtar. Nätet var förankrat med tyngder som sammanlagt vägde 3-4 ton. Skadan bestod i att ett stort hål skurits i nätet. utförd

upp Analys

av Statens kriminaltekninska laboratorium visade att skadan förorsakats

av ett eggvasst verktyg.

Vår bedömning: Skadornas art och det djup på vilka föremålen

fanns visar på avancerad och planlagd skadegörelse riktad mot det svenska försvaret.

Bottens pår

Kommissionen har låtit utomstående expertis utföra en undersökning av vissa bottenspår som har anknytning till Hårsfjärdenhändelserna hösten 1982 samt spår som upptäcktes vid Klintehamn år 1986, i

Kappels-

hamnsviken år 1987 och i Hävringebukten år 1988. Experterna bedömde att flera av de spårbildningar som från Harsrapporterats fjärdenområdet åstadkommits av bottengående farkoster. Vissa av spåren utanför det egentliga Hårsfjärdenområdet ansågs av experterna orsakade även av farkoster som inte är bottengâende. Experterna bedömde vidare att spåren vid Klintehamn och Kappelshamnsviken orsakats av bottengående farkoster under det att i spåren Hävringebukten härrör från ankring. Vår bedömning: Vi delar experternas bedömningar vad avser Hårsfjärdenområdet, Klintehamn och Kappelshamnsviken och att spår där ástadkommits av bottengående farkoster samt att det utanför det egentliga egentliga Hårsfjärdenområdet även förekommer spår efter farkoster som inte är bottengående. Vi bedömer som bevis för spåren främmande undervattensverksamhet. Vi bedömer vidare att i spåren

Hävringebukten med stor sannolikhet härrör från ankring.

10 Sammanfattning SOU 1995: 135

Passiva sonarkontakter

Av rapporterade sonarkontakter har vi särskilt intresse åt

passiva ägnat

en i samband med Hårstjärdenhändelserna hösten

hydrofonindikation 1982. Indikeringen registrerades den 12 oktober vid Mälsten i Danziger

Gatt. Genom dokumentationens omfattning och tillförlitlighet intar den en särställning. Kommissionen har haft upprepade kontakter med specialister inom området hydroakustik vid Försvarets forskningsanstalt (FOA) och där tagit del av och prövat det material som Föreligger i det aktuella fallet. Granskningen har visat att en ubåt passerat i Danziger Gatt den 12 oktober. Vår bedömning: En främmande undervattensfarkost har vid tillfället i fråga kränkt svenskt inre vatten.

Aktiva sonarkontakter

Två aktiva sonarkontakter i Hävringebukten åren 1988 och 1992 är särskilt väldokumenterade vad avser omfattning och tillförlitlighet. Genom studier av de som gjordes av varje eko,

videogramupptagningar

och av bilder som framställts på grundval av upptagningarna, har vi kunnat konstatera att föremålet i båda fallen rörde sig i förhållande till bottnen och indikerade en ca 30 meter lång ubåt. Från en incident i Karlskronaområdet 1984 finns även inspelningar

från aktiva sonarkontakter, som är möjliga att analysera ytterligare.

Kommissionen har emellertid inte haft tid att ombesörja detta. Vår bedömning: Vid de båda tillfallena i Hävringe har svenskt territorium kränkts av främmande undervattensfarkoster med en bedömd längd av ca 30 meter, dvs. mindre än en konventionell ubåt.

SOU 1995: 135 11

Sammanfattning

Magnetiska indikationer

Tillförlitligheten och dokumentationen är sämre beträffande magnetiska

indikationer än vad som gäller de exempel och aktiva på passiva sonarindikationer som berörts ovan. En händelse i maj år 1988 i Göteborgs södra skärgård har kommissionen dock studerat särskilt. I anslutning till en minering registrerades då vad som bedömdes vara ett passerande föremål först i en magnetslinga och därefter i två intilliggande minlinjer. Vår Vi finner att en främmande undervattensfarkost vid

bedömning:

tillfället i fråga med stor sannolikhet kränkt inre vatten. svenskt,

Den komprimerade kavitationseffekten

Under åren 1992-1994 registrerades med passiv sonar ett stort antal fall av komprimerad kavitation vilket bedömd-

(propellerljud) inledningsvis

es vara en säker ubåtsindikation. Det klarlades senare att vissa av re-

gistreringarna orsakats av simmande mink.

Vår bedömning: Vår granskning av materialet till ger inte anledning annan talar för att även av

bedömning. Mycket övriga registreringar

den aktuella ljudeffekten kan förklaras samma sätt. sådana på lnga registreringar kan därför läggas till grund för påståenden om främmande undervattensverksamhet.

Typljudet

Ett hydrofonljud som Försvarsmakten sedan år 1985 fäst stort avseende

vid är det s.k. typljudet. Försvarsmakten har ansett att med ljudet mycket stor sannolikhet kan knytas till främmande undervattensverksamhet. Vid tillfällen där kommissionen bedömt att närvaron av främmande undervattensfarkost är säkerställd genom aktiv sonarkontakt,

har ubåtsjaktinsatserna föregåtts av bl.a. typljudsindikationer, vilket

skulle kunna tyda på ett samband mellan och undervattenstypljud

12 Sammanfattning

farkost. Vissa analyser tyder på att typljudet kommer från en utspridd

mängd ljudkällor, vilket skulle kunna tyda på en biologisk förklaring.

Det råder således en betydande osäkerhet om vad som förorsakar

ljudet. Försvarsmakten har i juni 1995 beslutat om ytterligare utredning om ljudets ursprung. Vår bedömning: Även om vissa tecken tyder på att typljudet kan

vara ubåtsrelaterat saknas underlag för påståendet att typljudet med

mycket stor sannolikhet kan knytas till en undervattensfarkost. Undersökningen om ljudets ursprung bör enligt vår mening genomföras

så skyndsamt som möjligt. Resultatet av undersökningen bör offentlig-

goras.

signalspaning

Indikationer genom signalspaning har tillmätts stor betydelse främst vid tidigare bedömningar av Hårsfjärdenhändelserna i oktober 1982. Huvuddelen av dessa indikationer kommer från s.k. PQ-observationer

(pejling av radarsändningar, i de aktuella fallen från ubåt). Kommis-

sionens undersökningar har visat att osäkerheten beträffande sådana indikationer är stor. I var detta fallet i av 1980-talet

synnerhet början

med den spaningsutrustning som då disponerades av marinen. Det är möjligt att dra säkra slutsatser om sändande radarstationer endast om kunskap rörande ett flertal parametrar föreligger. Om så inte är fallet, kan signalerna misstolkas. I de aktuella fallen förelåg inte de nödvändiga informationerna. Även övriga registrerade signalspaningsindikationer har visat sig sakna betydelse. Vår bedömning: Den tillgängliga informationen om signalspaningsindikationer kan inte läggas till grund för slutsatser om förekomst av främmande undervattensverksamhet.

SOU 1995: 135 Sammanfattning 13

Observationer

Det största antalet indikationer utgörs av observationer, främst från allmänheten. Under åren 1981-1994 rapporterades närmare 4 700 observationer, de flesta av bedömt ubåtsrelaterade föremål av olika

slag. En annan stor grupp är vågrörelser men även dykare, ljud- och

ljusfenomen hör bl.a. till det som rapporteras. Antalet rapporter om observationer beskriver en stigande kurva från 1980-talets början. Den når sin kulmen 1987 med ca 700 rapporter. Därefter går antalet registrerade observationer ner och var under år 1994 ca 120. Säkerheten i indikationerna bedöms i en skala från 1 till 6, där l betecknar den högsta graden av säkerhet, ubåt eller undervattensverksamhet. Bedömningen 2 betecknar sannolik och 3 möjlig ubåt (motsvarande) samt 4 att sådan inte kan uteslutas. Bedömningen 5 betecknar att man funnit en (möjlig) naturlig förklaring till det som rapporterats under det att 6 betecknar att underlaget inte kan läggas till grund för bedömning. Det är inte möjligt för oss att på grundval av observationsmaterialet i efterhand avgöra om en kränkning ägt rum i ett enskilt fall. Sakriktigheten i en observation kan inte bedömas med ledning endast av det bevarade skriftliga materialet. Det finns många olika föremål och förhållanden som kan tolkas som sammanhängande med undervattensverksamhet. Det framgår av det stora antal rapporter där man funnit en naturlig förklaring. Till detta kommer att massmedial fokusering på indicier eller ubåtsskyddsverk-

samhet medför en ökning i antalet observationsrapporter.

Vår bedömning: Vi bedömer att det förekommit trovärdiga

iakttagelser av främmande undervattensverksamhet. Enligt vår mening är det inte möjligt att ange antalet trovärdiga observationer och därmed dra en gräns mellan dessa och andra observationer. Vi anser dock att observationsmaterialet, särskilt mot bakgrund av tidigare redovisade

spårfynd och tekniska indikationer, ger stöd för slutsatsen att främman-

de undervattensverksamhet har förekommit på svenskt vatten.

14 Sammanfattning SOU 1995: 135

Företagshedömningar

Som underlag för bedömning huruvida undervattensföretag, dvs. undervattenskränkningar, har förekommit gör man inom Försvarsmakten företagsbedömningar. Företagsbedömningar går i princip till så att man förenar enskilda observationer och tekniska indikationer som man anser har ett logiskt samband med varandra. Metodiken används även i andra underrättelsemässiga sammanhang. Man söker arrangera ett antal observationer och indikationer så att de om möjligt skapar en förståelig bild. Företagsbedömningama kan då inte ge några säkra besked om vad som verkligen har förekommit. De är ändå av stor

betydelse för Försvarsmakten eftersom de ligger till grund för under-

rättelse- och ubátsskyddsåtgärder. Företagsbedömningama kan betraktas

som hypoteser om vad som kan tänkas ha förekommit. Det är nödvän-

digt att i Försvarsmaktens verksamhet ställa men

upp sådana hypoteser,

de får inte förväxlas med bekräftade slutsatser. Det är vidare stor skillnad i betydelse mellan företagsbedömningar som används internt inom Försvarsmakten och sådana som törs fram till regeringen. Inom Försvarsmakten utgör företagsbedömningarna underlag för operativ verksamhet. De företagsbedömningar som redovisas för regeringen används däremot inte i operativ verksamhet utan kan utgöra underlag för utrikespolitiska, säkerhetspolitiska och ekonomiska åtgärder. De också till för den

ligger grund öppna

orientering som massmedierna och allmänheten får del av. Detta ställer särskilda krav på hur utformas i

företagsbedömningarna rapporteringen

till regeringen. En summering av antalet fall i rapporteringen där kränkningar anges ha förekommit eller bedöms ha förekommit ger för tiden 1981-1984 ett tjugotal kränkningar (därtill kommer 18 preliminärt bedömda).

Motsvarande tal för tiden 1985-1993 är minst 20. (Fem av dessa har

sedermera bortfallit eftersom de alstrats av mink.) Till dessa kan vidare läggas ett betydande antal fall där det anges att kränkningar sannolikt har ägt rum eller kan ha ägt rum.

SOU 1995: 135 Sammanfattning 15

När vi har studerat företagsbedömningarna i Försvarsmaktens rapportering till regeringen har vi noterat den stora mängden indikationer. Vissa av dem kan ha bedömts starkare än andra, men passar kanske ändå inte in i den bild man söker skapa. De kan ligga utanför, tidsmässigt eller geografiskt. Detta kan leda till att man bortser från starka indikationer för att få fram en bild som man bedömer vara rimlig. Det kan också medföra att man fäster större avseende vid svagare indikationer än man i andra sammanhang skulle vara beredd att göra. Det finns det en underliggande osäkerhet i hur bildas

hypoteserna

vid företagsbedömningarna. Hypoteserna grundar sig också till stor del på information som i sig är osäker. Vi anser att företagsbedömningarna i rapporteringen till regeringen måste utformas så att dessa förhållanden klart framgår. I annat fall kan feltolkningar och missförstånd upp-

komma. Detta är viktigt också med hänsyn till att rapporteringen ligger

till grund för en öppen orientering till massmedierna och allmänheten.

Vår bedömning: Enligt vår mening har rapporteringen inte uppfyllt

dessa krav utan många gånger givits en alltför kategorisk utformning,

trots att den varit baserad i större utsträckning på än

hypoteser på

verifierade händelser.

Nationalitetsfrågan

Utöver det uppenbara fallet med U l37zs grundstötning har en nation

utpekats som ansvarig för undervattenskränkning endast vid ett tillfälle. Det skedde i samband med betänkande i

Ubåtsskyddskommissionens

slutet av april år 1983. Bakgrunden var undervattensverksamhet som i oktober 1982 förekom i, och i anslutning till, det marina basområdet i Hårsfjärden utanför Stockholm. Händelserna utreddes av den inled-

ningsvis nämnda Ubåtsskyddskommissionen, som kom till slutsatsen att

en omfattande undervattensverksamhet förekommit med av

utnyttjande

bl.a. miniubåtar, vilka även lämnat spår på bottnen.

Ubåtsskyddskommissionen ansåg att starka indicier pekade mot att

Sovjetunionen var skyldig till kränkningarna. Regeringen fann ingen

16 Sammanfattning SOU 1995: 135

grund för annan mening. Följden blev en skarp protest mot Sovjetunionen, som bestred påståendet. Av betänkandet och promemorior framgår att det var optiska observationer, bottenspår, hydrofonindikationer och signalspaningsin-

dikationer som hade betydelse för de bedömningar som gjordes.

Vi har tagit del av allt tillgängligt material i ärendet. Som tidigare redovisats har vi kunnat konstatera att undervattensverksamhet

förekommit i och i anslutning till Hårsfjärdenområdet den aktuella

tiden. Bottenspår och utvisar att så var fallet. De kan

hydrofonljud

däremot inte läggas till grund för säker Vi har

nationalitetsbedömning.

vidare bedömt att signalspaningsinformationer är alltför osäkra för att läggas till grund för några slutsatser om undervattensverksamhet. Även övriga indikationer är sådana att de inte kan ge någon säker nationalitetsbestämning.

Ubåtsskyddskommissionen sin slutsats i bygger nationalitetsfrågan

på indicier och kommer fram till att Sovjetunionen varit för ansvarig

kränkningarna. Förutsättningen är då att det om alla föreligger kunskap

alternativa möjligheter. Vi har inte funnit att så var fallet. Vår bedömning: Vi anser oss inte kunna göra något uttalande om från vilket land de främmande undervattensfarkoster, som kränkt svenska vatten, kommer. Detta gäller såväl som Hårsfjärdenhändelserna övriga incidenter.

Försvarsmaktens hantering av rapportmaterialet

Vår bedömning: Försvarsmaktens behandling av observationerna har enligt vår mening i regel genomförts ett ansvarsfullt sätt. När det på gäller de tekniska indikationerna är vårt att Försvarsmakten inte

intryck

har tvekat att vända sig till utomstående när det expertis gällt frågor utanför det egna kompetensområdet. Även på ämnesområden där kompetens finns inom Försvarsmakten borde man emellertid

tidigare,

än som i vissa fall skett, sökt stöd från och bättre ha beaktat synpunkter

SOU 1995: 135 Sammanfattning 17

från Försvarets forskningsanstalt vad avser

expertmyndigheter.

hydroakustiska frågor och Försvarets radioanstalt vad avser signalspa-

ning är exempel på detta.

Ubåtsskyddsverksamheten

Efter det att resurserna för under 1970-talet blev

ubåtsskyddet nedgått

det aktuellt att förstärka det till följd av händelserna i början av 1980-

talet. Under åren 1980-1994 tillfordes marinen ca l 250 miljoner

kronor utöver ordinarie anslagsram för ubátsskyddsåtgärder. Därutöver

har medel omfördelats inom marines ramar och från armén och flygvapnet. lnberäknat de särskilt tillförda medlen bedöms totalsumman för till 3 kronor för åren 1980-

ubåtsskyddsåtgärder uppgå miljarder

1994. Marinens totala kostnader var för perioden ca 65 miljarder kronor av de totala kostnaderna för det militära försvaret som under samma tid uppgick till ca 400 miljarder kronor. De satsningar som gjorts har lett till väsentliga förbättringar. Stora framsteg har gjorts materiellt. Bevakningsförmågan i de viktigaste, marina basområdena samt i inloppen till Stockholm har förbättrats. En

ubåtsjaktstyrka kan organiseras och därutöver finns kompletterande

resurser för ändamålet i form av fartyg och ubâtsjakthelikoptrar.

Vapenutrustningen har förbättrats. Förutsättningarna för teknisk

utvärdering har förbättrats avsevärt genom anskaffning av lämplig

utrustning. Vår bedömning: Vi har inte funnit att väsentlig annan och lämpligare utrustning varit tillgänglig än den som anskaffats. Vår helhetsbedömning är att disponibla medel utnyttjats på ett lämpligt sätt.

Kommissionens förslag

Kommissionen anser att det finns starka skäl att utnyttja tillgängliga

resurser för att snabbt få klarhet i det s.k. typljudet genom att vända sig

till utanför Försvarsmakten.

hydroakustisk expertis

Kommissionen anser vidare att inspelningarna från aktiva sonarkon-

18 Sammanfattning SOU 1995: 135

takter i Karlskronaområdet 1984 bör analyseras ytterligare. I båda fallen bör resultaten för och

redovisas regeringen offent-

liggöras.

Reservation

Professor Anna Christensen har en reservation fogat till rapporten. Hon har sammanfattat den enligt följande:

Min bedömning av ubåtshändelserna skiljer sig från majoritetens i två viktiga avseenden. Utgångspunkten för min bedömning är den bild som har skapats om

ubåtskränkningarnas omfattning och karaktär, nämligen att Sverige

åtminstone sedan 80-talets varit utsatt för och början systematiska omfattande kränkningar av främmande ubåtar, miniubåtar och andra undervattensfarkoster, som trängt långt in i den svenska skärgården. Jag har på grundval av material som utarbetats inom försvarsstaben och marinen beskrivit hur denna bild vuxit fram. anser att kommissio- Jag nen måste försöka besvara frågan om denna bild av ubåtskränkningarna vilar på någon hållbar grund. Såvitt jag kan finna har kommissionens majoritet inte besvarat denna fråga. Mitt svar på den ställda frågan är ett klart Nej. Observationsmaterialet håller inte. håller inte. Stora delar

Företagsbedömningarna

av den tekniska bevisningen håller inte heller. De undervattenskränkningar som kan konstateras är inte av sådant slag och av sådan omfattning och karaktär att de kan ligga till grund för de som bedömningar gjorts. Den andra viktiga skillnaden av observationerna. gäller bedömningen Enligt min uppfattning kan den stora mängden observationer av miniubåtar och andra undervattensfarkoster inte till för läggas grund bedömningen att det verkligen förekommit främmande undervattensverksamhet av detta slag i den svenska skärgården. min Jag grundar

SOU 1995: 135 Sammanfattning 19

uppfattning pá att jag finner en sådan verksamhet mycket osannolik och att det finns en annan, troligare förklaring till den stora mängden av observationer, att de framkallats och av den både

nämligen påverkats

skrämmande och fantasieggande bild som givits av ubåtskränkningarna och som spridits och förstärkts genom massmedia, de dramatiska och

uppmärksammade ubåtsskyddsoperationerna, den hemlighetsfulla och

fantasieggande karaktären av undervattensfenomen över huvud samt slutligen svårigheten att på ett riktigt sätt uppfatta de olika fenomen som kan uppträda i skärgárdsvattnen. Slutligen anser jag att Emil Svenssons sammanfattande redogörelse för resultatet av de svensk-ryska ubátssamtalen bör offentliggöras.

Kommissionens uppdrag 21

1 Kommissionens

uppdrag

Den 23 februari 1995 beslutade regeringen följande direktiv för kommissionens uppdrag:

Bakgrund

Sedan början av 1980-talet har indikationer regelbundet rapporterats till regeringen av Försvarsmakten. I några fall har det angetts att kränk-

ningar med säkerhet kunnat fastställas. Ubåtsskyddsföretag har bedrivits

vid ett stort antal tillfällen, i flera fall också med vapeninsats. l Försvarsmaktens incidentrapport till regeringen i februari 1995 pekas emellertid på att indikationer om kränkningar i flera fall har genererats av biologiska fenomen.

Den förra ubátsskyddskommissionen

Efter ubåtskränkningen i Härsfjärden-området i oktober 1982 tillsattes

en ubätsskyddskommission med förutvarande statsrådet Sven Andersson

som ordförande. Kommissionen hade bland annat till uppgift att - redovisa och bedöma då det utvecklingen gäller ubåtskränkningar samt diskutera tänkbara motiv för dessa, - och den samlade svenska under kartlägga bedöma förmågan att fredstid och under neutralitet upptäcka, identifiera och avvisa främ-

mande fartyg,

- utvärdera de taktiska och tekniska erfarenheter som operativa, vunnits vid i första hand ubåtsjakten i och utanför Hårsfjärden, - utvärdera formerna för information det inträffade samt kring

22 Kommissionens uppdrag

- mot av Försvarsbeslutet och däri beslutade bakgrund 1982 åtgärder

bedöma om ytterligare uppmärksamhet borde ägnas hävdandet av

territoriet mot kränkningar av ubåtar under fred och neutralitet.

I kommissionens eniga betänkande 1983: att det med (SOU 13) fastslogs fullständig säkerhet kunde konstateras att främmande ubåtar (inklusive

miniubåtar) uppehöll sig i Hårsfjärden-området i oktober 1982. Det

framstod som sannolikt att miniubåtar förekommit även vid tidigare kränkningar under året 1982. Sannolika motiv för

kränkningarna ansågs

vara av militärt operativ karaktär. Kommissionen inte att klara ansåg bevis förelåg beträffande ubåtarnas nationalitet, men att en stor mängd observationer tydligt utvisade att det rörde om ubåtar tillhörande sig Warszawapakten, dvs. väsentligen sovjetiska ubåtar. Kommissionen fann att de som skett var av

kränkningar utomordentligt allvarlig natur,

med betydande konsekvenser för svensk säkerhetspolitik. Ytterligare

förstärkningar av ubåtsskyddet föreslogs.

slutsatserna i kommissionens betänkande föranledde den dåvarande regeringen att dels överlämna en formell protestnot till den sovjetiska regeringen, dels föranstalta om av den svenska ubåts-

förstärkningar

skyddsförmågan.

Förstärkning av ubåtsskyddet

En successiv av under hela

förstärkning ubåtsskyddet genomfördes

1980-talet. Till del skedde detta genom prioriteringar inom ramen för

ordinarie försvarsanslag och i försvarsbesluten. Därutöver har

riksdagen vid flera tillfällen gett särskilda medelstillskott, med 200 miljoner kronor efter den s.k. Utö-incidenten 1980, med 250 kronor

miljoner

efter Ubâtskommissionens rapport och med 700 miljoner kronor genom ett särskilt beslut 1988. Kostnaderna för de samlade insatserna åren 1980-87 kan uppskattas till ca l kronor och under miljard perioden

Kommissionens uppdrag 23

1987-92 till ca 2 miljarder kronor.

Förstärkningarna har bl.a. avsett - ökad och att vid ett stort antal inberedskap möjlighet ingripa dikationer om kränkningar, - av fasta

utbyggnad bevakningssystem,

- av marina till ombyggnad ytterligare helikoptrar ubåtsjaktskapacitet, - av vissa för modifiering fartyg ubåtsskyddsuppgifter, - av ett för anskaffning flygplan ubátsskyddsuppgifter, - insatser för och analys- underrättelsetjänst, - materiel för och i spaning, lokalisering vapeninsats grunda vatten, - ett ytterligare minröjningsfartyg.

Vidare har regleringen av Försvarsmaktens ingripanden vid

kränkningar

av Sveriges territorium under fred och neutralitet m.m. (IKFN) ändrats,

bland annat vad gäller ingripanden mot ubåt inom svenskt territorium.

En ny förordning trädde i kraft den l juli 1983 (SFS 1982:756 och 1983:110). Överbetälhavaren bemyndigades att utfärda föreskrifter för verkställigheten av förordningen. Han föreskrev bland annat att vapenmakt får tillgripas mot ubåt som påträffas i inre vatten utan föregående varning om inte annat meddelats. År 1988 skärptes bestämmelserna i förordningen då syftet för vapeninsats mot ubåt i undervattensläge inom svenskt inre vatten ändrades till förhindrande av ubåtens fortsatta verksamhet där (SFS 1988:826).

Uppmärksamhet fidn medier och allmänhet

Den främmande undervattensverksamheten har sedan ubåten U 137 gick på grund i Blekinges skärgård år 1981 fått stor massmedial uppmärksamhet. Den har också tilldragit sig ett intresse

betydande politiskt

och har spelat en väsentlig roll för den svenska In-

försvarspolitiken.

24 Kommissionens uppdrag

formation har regelmässigt lämnats till medierna från ansvariga

myndig-

heter, dock med begränsningar som gjorts av sekretesskäl. Även kritiska och ifrågasättande inslag har fått stort i media. utrymme Allmänhetens intresse har varit stort. Det har bl.a. tagit sig uttryck i en omfattande rapportering av iakttagelser till

försvarsmyndigheterna.

Men det har hos många också funnits en skepsis till och ett ifrågasättande av vilken verklighet som funnits bakom de många incidenterna och indikationerna.

Expertsamtal mellan Sverige och Ryssland

Sverige har nyligen avslutat en serie expertsamtal med Ryssland i

syfte

att vinna ökad klarhet om den främmande undervattensverksamheten på svenskt territorium.

Utredningsuppdraget

Mot bakgrund av den uppmärksamhet som ubåtsfrågan rönt samt de delade meningar som fortfarande finns om vilka slutsatser som kan dras, finns det behov av att granska vad som förevarit. En sådan granskning bör ske av en kommission vars medlemmar är

fristående från de myndigheter som varit engagerade i ubåtsskyddet.

Kommissionen skall utvärdera och analysera de undervattenskränkningar och de indikationer om sådana som förekommit sedan början av

1980-talet samt den ubåtsskyddsverksamhet som bedrivits.

Den huvudsakliga uppgiften för kommissionen är att granska och

offentligt redovisa en samlad bild av vad som förekommit. Den skall

därvid pröva hållbarheten i de slutsatser som dragits om undervattens-

kränkningarnas omfattning och karaktär. Kommissionen skall också

behandla de svenska insatsernas effektivitet och därvid diskutera både de förutsättningar som förelegat för att kunna uppnå resultat och vilka

Kommissionens 25 uppdrag

resultat som faktiskt uppnåtts i den som ubåtskyddsverksamhet bedrivits. Kommissionen skall i sitt arbete i första hand specifikt granska den ubåtsverksamhet som rapporterats, men den bör också beakta undervattensverksamheten och både i dess

ubåtsskyddsverksamheten

historiska och dess säkerhets- och försvarspolitiska sammanhang. Granskningen skall däremot inte omfatta den som

säkerhetspolitik Sverige fört och inte heller i konkreta till framtida

utmynna förslag åtgärder inom försvaret. Underlag for kommissionens arbete av utgörs de rapporter om den främmande undervattensverksamheten som försvarets myndigheter lämnat till de

regeringen, samtalsuppteckningar som gjorts vid de

expertsamtal som Sverige fört med Ryssland i att vinna ökad syfte klarhet om den främmande undervattensverksamheten svenskt på territorium, tidigare utredningar på området samt det material i övrigt från berörda myndigheter som kommissionen anser behöva för sitt sig arbete. Kommissionen kan av information och från

utnyttja sig expertis

andra länder.

A vmoá k.

Hur vi arbetat 27

2 Hur vi arbetat

För att vårt har vi behandlat

fullgöra uppdrag ett synnerligen omfat-

tande material. sekretariatet har gått igenom arkiv hos

Statsrådsberedningen,

Utrikesdepartementet och Efter dessa

Rikspolisstyrelsen. genomgångar har handlingar därifrån överlämnats till så att vi Försvarsdepartementet

där har kunnat ta del av dem i vårt arbete. Till

Försvarsdepartementet

har också handlingar överlämnats från Försvarsmakten och några andra myndigheter. Även dessa liksom

handlingar Försvarsdepartementets egna handlingar har vi tagit del av på departementet.

Den största delen av materialet emellertid av hos

utgörs handlingar

Försvarsmakten vilka där betecknas som

hemliga arbetspapper.

Främst är det fråga om om observationer och tekniska rapporter indikationer under åren 1981-1994. Totala antalet rapporter om misstänkt undervattensverksamhet under perioden överstiger 6 000,

vilket framgår av kapitel 3. Vidare har vi del av en stor

tagit mängd rapporter av annat slag samt i olika ämnen som har promemorior upprättats genom åren samt med av vårt arbete.

anledning Försvars-

makten har ställt en lokal i till

högkvarteret vårt förfogande där vi har

kunnat ta del av det nu materialet. Vi har angivna där gjort en systematisk genomgång av materialet. Rapporterna om observationer berättelser som enskilda återger människor har lämnat under de angivna åren. Vi har inte funnit det

meningsfullt att göra en överprövning av rapporterna och de slutsatser

de lett till genom att höra observatörerna på nytt. Vi har dock, som ett led i vår av

granskning rapporteringsrutinerna, samtalat med två

uppgiftslämnare Försvarsmakten har vid flera olika och

föredragningar genomgångar

presenterat material som Försvarsmakten har bedömt som

betydelse-

28 Hur vi arbetat

fullt. Genom kompletterande genomgångar och många samtal med olika befattningshavare i högkvarteret och inom marinen har vi skaffat oss information och faktakunskaper.

ytterligare

Vi har studerat anläggningar, och annan materiel vid ett besök

fartyg

och Mälsten och där bl.a. iakttagit hur marinen övar på Berga på Vi har också fardats med ett av marinens i Blekinge

ubåtsjakt. fartyg

skärgård under samma betingelser som rådde då U 137 gick på grund i Gåsefjärden år 1981. Färden arrangerades på vår begäran. Kommissionen har haft 25 protokollförda sammanträden. Vi har fått information från

muntlig

- ambassadör Anders som var försvarsminister åren 1983- Thunborg, 1985, - amiral Bror som var chef för försvarsstaben åren 1982- Stefenson,

1987 samt förordnad som expert till Ubåtsskyddskommissionen,

- ambassadör Michael som var sekreterare i

Sahlin, Ubåtsskyddskom-

missionen, - kommendör Emil som var ordförande i den svenska Svensson, delegationen vid de svensk-ryska ubåtssamtalen åren 1992-1994.

En väsentlig del av vårt arbete har ägnats åt hydroakustik. Vi har i det

ämnet haft många kontakter med en forskargrupp på Försvarets

forskningsanstalt (FOA). Forskargruppen har också utfört analysarbete

för vår räkning. Vi har även haft kontakter med andra forskare vid FOA och svenska högskolor. Vid besök på Statens kriminaltekniska anstalt i Linköping har vi studerat underlaget för vissa av anstaltens utlåtanden. Besök har också gjorts på Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt. Vi har som framgår av avsnitt 8.6 anlitat utomstående expertis för

granskning av materialet om vissa bottenspårsfynd. Vi har också anlitat

expertis inom ämnesområdena psykologi och säkerhetspolitik. Professor

Gudmund Smith har för vår räkning utarbetat två promemorior, vilka han på vårt uppdrag redigerat till ett dokument som ingår som bilaga till rapporten.

Vi har där det varit möjligt anlagt ett tekniskt-naturvetenskapligt

angreppssätt och redovisar därför utförligt hur exempelvis de hydro-

Hur vi arbetat 29

akustiska informationerna behandlats. Vi har helt avstått från att i rapporten behandla om tänkbara

frågan

motiv för den misstänkta undervattensverksamheten. Vi försöker redovisa materialet med stor men måste med

öppenhet, hänsyn till rikets säkerhet och personers integritet hålla inne med vissa

uppgifter. Särskild sekretessgranskning har utförts av hovrättslagman

Rolf Holmquist.

2 16-0105

35 :gasade

Ubátsfrágan sedan dr 1981 - en översikt 31

3 sedan år 1981 -

Ubåtsfrågan

en

Översikt

Sveriges sjöterritorium

Bestämmelser om Sveriges sjöterritorium finns i lagen (1966:374) om

Sveriges sjöterritorium och i

förordningen (1966:375) om beräkningen

av Sveriges sjöterritorium. Sjöterritoriet omfattar inre vatten och territorialhavet. Det begränsas mot det fria havet eller mot annan stats territorium av territorialgränsen. Till inre vatten räknas insjöar, vattendrag och kanaler, vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar samt vattenområden innanför och mellan öar, holmar och skär intill räta som linjer regeringen bestämmer. Till territorialhavet räknas det vattenområde som ligger utanför Sveriges landområden och inre vatten med en bredd av tolv nautiska mil eller 22 224 meter. I vissa områden medger inte de geografiska förhållandena att territorialhavet får denna bredd. Särskilda regler gäller därför för beräkningen av territorialhavsbredden

i omrâdet nännast gränsen mot Norge, i Öresund, i Ålands hav och i

området närmast gränsen mot Finland i Bottenviken. Vid landområden räknas territorialhavet från strandlinjen vid lågt vattenstånd. Från skär som höjer sig över vid men inte vid vattenytan lågt vattenstånd medelvattenstånd beräknas dock territorialhav endast om skäret ligger på ett avstånd av högst tolv nautiska mil från närmaste landområde som

hör till Sverige och som höjer sig över vattenytan vid medelvattenstånd.

Vid inre vatten utmed kusterna beräknas territorialhavet från dessa vattenområdens yttergränser, de s.k. räta baslinjema. Sverige tillämpade tidigare en territorialhavsbredd om fyra nautiska mil. Den nuvarande bredden om tolv nautiska mil började tillämpas den l juli 1979.

32 Ubdtsfrdgan sedan âr 1981 - en översikt SOU 1995: 135

3.1 Rapportöversikt

Denna översikt utgör en sammanställning av uppgifter i Överbefálhavarens periodiska rapportering rörande åren 1981-1994.

Årsrapporter har avgivits under hela den studerade tidsperioden.

Ubåtsincidenter av olika slag har rapporterats till regeringen även

före 1981. Antalet konstaterade, sannolika och möjliga kränkningar för

perioden 1975-1980 är följande.

1975: 1976:

\OUIt\JOO\l\O

1977: 1978: 1979: 1980:

Även före 1980 har det alltså ansetts att en främmande ubåt ertappats på svenskt territorium. Ubåten har då efter varning, som regel genom knallskott i vattnet, omedelbart lämnat svenskt territorium. År 1980 inträffade emellertid en händelse, som innefattade en rad

olika ubâtsindikationer och ubåtsjaktinsatser, och som sammantagna

gavs beteckningen Utöincidenten. Under flera veckor jagades vid denna

incident vad som vid den militära efteranalysen bedömdes ha varit två

främmande ubåtar, som opererat på svenskt vatten utanför Utö i Stockholms södra skärgård. Bland annat sattes jagaren Halland in i den omfattande jakten, som dock blev resultatlös. Sjunkbomber fälldes vid flera tillfällen. Utöincidenten brukar åberopas som det första, förmodade exemplet på att en främmande ubåt vidtagit undanmanövrar och därigenom framhärdat i kränkningen i stället för att låta sig avvisas. Vid ett tillfälle under denna episod gjordes observationer som bedömdes innebära att en ubåt kunde som

typbestämmas Whiskey-ubåt.

sedan år 1981 - en översila

Ubdtsfrdgan 33

Det totala antalet rapporter om konstaterade och misstänkta fall av

främmande undervattensverksamhet för åren 1981-1994 över-

framgår siktligt av följande stapeldiagram.

Ett stort antal rapporter avfärdas redan lokal nivå.

på Rapporterade

observationer av svenska ubátar återfinns heller i

ej redovisningen. Ett

stort antal rapporter från bl.a. Sundsvall

Hársijärden 1982, 1983 och Karlskrona 1984 har ej heller registrerats.

1000 r-

Antal

1981 82 838485868788899091929394

34 sedan år 1981 - en översikt SOU 1995: 135 Ubátsfrågan

Detaljredovisning av rapporter (Antalsuppgifterna något osäkra)

Klassificering

Klassiñceringens innebörd: 1 = Säker undervattensverksamhet 2 = Sannolik undervattensverksamhet 3 = Möjlig undervattensverksamhet 4 = Undervattensverksamhet kan uteslutas

ej

5 = Undervattensverksamhet bedöms ej ha förekommit

6 = Underlaget kan ej ligga till grund för bedömning

sedan dr 1981 - en översikz

Ubdtsfrdgan 35

Huvuddelen av det totala antalet rapporter (ca 50 %) berör händelser som inrapporterats under kvartalet. Därnäst kommer tredje andra kvartalet med ca 30 %. kvartalet svarar för Fjärde ungefär 15 % och första kvartalet för resterande 5 %. Särskilt avseende och första fjärde kvartalen förekommer avvikelser vissa sannolikt beroende år, av kyla och

isläggning.

Som framgått av av det detaljredovisningen årliga totalantalet

rapporter, minskade detta kraftigt fr.o.m. 1989 med åren jämfört närmast dessförinnan. Den övervägande delen av rapporterna baseras på observationer, till skillnad från tekniska indikationer. Med tekniska indikationer avses

exempelvis hydroakustiska inspelningar eller magnetiska registreringar

i minlinjer. Färre än 18 % av rapporterna baserades på tekniska indikationer

(huvudsakligen hydroakustiska-, magnetiska-, IR- och

radarindikationer) åren 1983-1990 med undantag för år 1987. Då var

andelen tekniska indikationer 20 %. Åren drygt 1991-1994 utgjorde

andelen tekniska indikationer mellan 25 % och 45 knappt (1991-1992) % (1994) av totalantalet. De rapporter som baseras på observationer härrör

huvudsakligen

från allmänheten. 80 % av

Drygt observationsrapporterna har civilt ur-

sprung och resterande knappt 20 % kommer från militära rapportörer.

Årsredovisningar

3.2 Den mest uppmärksammade incidenten år 1981 var en ubåts sovjetisk

grundstötning i Gåsefjärden i Karlskrona kvällen den 27

skärgård på oktober. Ubåten blev känd som U 137. Efter av båten

undersökning

och förhör med befálhavaren eskorterades U 137 ut på inter-nationellt

vatten den 6 november. Överbefälhavaren bedömde

i sin rapport att det

var mycket troligt att ubåten en genomfört planerad inträngning i Gåsefjärden och därvid grundstött under en snabb och

kraftig girmanöver. Händelsen beskrivs i avsnitt 7.1. utförligt

36 sedan är 1981 - en översikt SOU 1995: 135

Ubátsfrágan

Redan före denna incident hade kränkningar enligt rapporteringen konstaterats i Göteborgs skärgård i mars, i Hanöbukten i maj och vid

Utö i början av juni. Därutöver redovisades ytterligare, möjliga

i trakten av Utö under andra kvartalet. För tredje kvartalet kränkningar

Tre möjliga kränkningar rapporterades rapporterades inga kränkningar.

emellertid under fjärde kvartalet i södra militärområdet. År 1982 bedömde Överbefälhavaren att utländska ubåtar kränkt eller sannolikt kränkt territoriet i 25 fall. Av dessa redovisades 11 fall som konstaterade och resterande 14 som sannolika kränkningar. De 25 fallen bedömdes ha ägt rum inom sammanlagt 15 geografiska områden, innebärande att två eller flera ubåtar vid vissa tillfällen uppträtt inom ett och samma område. I vissa fall kunde emellertid samma förmodade ubåt tvâ eller flera Härutöver bedömdes att ha rapporterats gånger. skett vid minst 27 tillfällen.

ubätskränkningar möjligen ytterligare

En bedömdes ha rum på västkusten i mars och en kränkning ägt bedömdes sannolikt ha ägt rum vid Söderarm i april. Huvuddelen av den undervattensverksamheten var dock koncentrerad till antagna och då till ostkusten från Bjuröklubb i norr till

perioden juni-oktober

Sandhammaren i söder. Tidsmässigt och geografiskt ansåg Överbefálhavaren att följande koncentration av verksamheten kunde urskiljas: - i till Bottniska Södra Kvarken och Stockholms skärgårdjuni viken, Ålands hav, med bedömt säkra kränkningar i Stockholms skärgård, - under kvartalet till området utanför Oxelösund tredje Hanöbukten, samt Stockholms södra skärgård i samband med marin övningsverksamhet, med bedömt säkra kränkningar i Hanöbukten och utanför Oxelösund, - under oktober till Stockholms och Södertörns med skärgårdar, bedömt säkra kränkningar i Hårstjärden med omnejd. En säker också ha ägt rum i november vid Karlskrona kränkning ansågs angöring. Av händelser var de s.k. de

inrapporterade Hårsfjärdenhändelserna

som mest uppmärksamhet. De utreddes av en särskild ubåtstilldrog sig som tillsattes den 21 oktober 1982 och som

skyddskommission

Ubdtsfrdgan sedan är 1981 - en översikt 37

avlämnade sitt betänkande i april 1983. Hårsfjärdenhändelserna redovisas utförligt i avsnitt 7.2. Överbefalhavarens rapporter för är 1983 redovisar att ett stort antal

kränkningar bedömdes ha skett, med till tyngdpunkten tredje kvartalet.

Därtill kom ytterligare ett antal fall som betecknades som möjliga kränkningar. I slutet av mars bedömdes en ha rum vid Mälsten och kränkning ägt möjligen en vid samma tid i Hanöbukten. Under kvartal

påföljande

ansågs en säkerställd kränkning ha skett i närheten av Rödkallen i norr och vid två tillfällen i Sundsvallsområdet. Under samma tidsperiod bedömdes det som sannolikt att ett fall även inträffat i Södra Kvarken förutom flera möjliga kränkningar i bl.a. Stockholms skärgård. Under tredje kvartalet ledde av ett 40-tal indikationer till

analysen Överbefalhavarens bedömning att kränkningar skett i 18 fall. Dessa

skulle ha skett i juli-augusti i bl.a. Törefjärden, Stockholms skärgård,

på Blekingekusten och i Öresund. I september skulle ha rum i bl.a. kränkningar ägt Karlskrona- Stockholms

området, skärgård, Östergötlands skärgård, vid Gotland och

på Norrlandskusten. För årets sista kvartal redovisas att två rapporter tolkats som att främmande undervattensverksamhet förekommit i Stockholms

skärgård.

En episod under 1983 som massmedialt intresse var en

tilldrog sig

rapport, i vilken hävdades att främmande i

dykare september uppträtt

i anslutning till en i Stockholms

kustartillerianläggning norra skärgård.

Denna händelse blev föremål för en särskild under av

utredning ledning

dåvarande chefen för Statens haverikommission Göran Steen.

(Se

avsnitt 8.1.3.) Även incidenterna utanför i och Sundsvall, Töretjärden Karlskronaområdet fick stort utrymme i massmedier.

För år 1984 bedömde Överbefálhavaren att det att

klarlagts undervattensverksamhet förekommit i Karlskronaområdet under februari-mars. Ett stort antal indikationer noterades, och det bedömdes att såväl större som mindre ubätar liksom och

dykarfarkoster dykare förekommit i sammanhanget. avsnitt Överbefälhavaren

(Se 7.3.) ansåg

också att främmande undervattensverksamhet med säkerhet

betydande

förekommit även under andra och kvartalen i Stockholms och tredje

38 Ubátsfrågan sedan år 1981 - en översikt SOU 1995: 135

Östergötlands skärgårdar, och att sådan verksamhet också kunde ha

förekommit i Karlskronaområdet. Under fjärde kvartalet erhölls ett antal varav ett bedömdes som särskilt

betydande rapporter tjugotal

intressanta. De ledde till bedömningen att undervattensverksamhet troligen förekommit även under detta kvartal och då med tyngdpunkt till samma områden som under de närmast föregående kvartalen. År 1985 präglades första kvartalet av sträng kyla, vilket Överbefålhavaren törmodade var orsaken till att antalet rapporter om misstänkt undervattensverksamhet var få. Dock förekom några rapporter från västkusten. Rapporter om indikationer som tydde på undervattensverksamhet på västkusten registrerades även under de två följande kvartalen. Det föranledde Överbefálhavaren att bedöma att sådan verksamhet kunde ha förekommit där under andra kvartalet och med mycket stor sannolikhet också under tredje kvartalet. Bland annat redovisades att foton av ett misstänkt föremål tagits i Gullmarsfjorden. Undervattensverksamhet bedömdes med mycket stor sannolikhet ha bedrivits i övre Norrlands kustområde. Även i Stockholms skärgård bedömdes enligt

Överbefálhavarens rapportering att sådan verksamhet med stor

sannolikhet förekommit under tredje och fjärde kvartalen. Bedömningen

avseende fjärde kvartalet grundades där på ett 15-tal observationer av

bedömt hög klass. Det bedömdes vidare att undervattensverksamhet kunde ha förekommit i Blekinge skärgård under andra kvartalet och i Sundsvallsområdet under fjärde kvartalet. Även år 1986 rådde sträng kyla med omfattande isläggning under

årets första månader. Endast ett mindre antal rapporter, som kunde tyda

på främmande undervattensverksamhet, kom de militära myndigheterna

tillhanda. Ibörjan och mitten av februari inrapporterades emellertid ett

antal observationer och iakttagelser med radar från Västkusten. Indikationerna lades till grund för Överbefälhavarens bedömning att undervattensverksamhet kunde ha förekommit. Ett flertal indikationer, såväl av tekniskt slag som observationer,

noterades i juni i Stockholms skärgård. Överbefålhavaren bedömde

därför att främmande undervattensverksamhet sannolikt bedrivits där.

Ubátsfrágan sedan dr 1981 - en översikt 39

Indikationer på sådan verksamhet förekom även under andra kvartalet på västkusten och i Bottenviken samt inom ett par andra områden. Under tredje kvartalet kom ett stort antal rapporter in till de militära

myndigheterna, fler än motsvarande tid föregående år. Alla militärom-

rådena hade bidragit med rapporter men tyngdpunkten var till förlagd de norrländska kustavsnitten. Huvuddelen av beskrev rapporterna iakttagelser av bedömt ubåtsrelaterade föremål eller detaljer. l en del fall anges iakttagelserna vara gjorda på korta avstånd (ca 50 meter eller därunder) men i flertalet fall på längre håll (300 meter eller däröver). Bedömningen från Överbefälhavarens sida var att främmande undervattensverksarnhet hade bedrivits inom flera områden under kvartalet. Utöver Norrlandskusten bedömdes således även

västkusten, Öresund,

Kalmarsund samt Bråviken och svenskt territorium i Ålands hav ha

varit berörda. I jämförelse med tredje kvartalet var antalet under rapporter fjärde kvartalet fåtaliga. De som inkom härrörde främst från rapporter

Östersjö- och Bottenhavskusterna. Trots att det var svårt att finna

naturliga förklaringar till ett par av de inrapporterade observationerna

bedömde Överbefälhavaren att det inte med säkerhet kunde hävdas att främmande undervattensverksamhet hade förekommit under årets sista kvartal. Överbefälhavarens rapportering rörande år 1987 innefattar ett flertal

episoder där främmande undervattensverksamhet bedömdes ha

förekommit. Under första kvartalet förelåg emellertid endast ett fåtal indikationer och inte några som föranlett att under-

bedömningen

vattensverksamhet då hade rum. ägt För andra och tredje kvartalen bedömde emellertid Överbefälhavaren att främmande undervattensverksamhet förekommit eller varit sannolik vid ett flertal tillfällen. Verksamheten, som i flertalet fall bedömdes ha utförts med av ha berört såväl

utnyttjande miniubåtar, ansågs Botten-

viken (Törefjärden) och Sundsvallsområdet i norr som Stockholms skärgård, Bråvikenområdet och västkusten i landets sydligare delar.

Överbefälhavaren bedömde att Sverige utsatts för sex säkra och

ytterligare tre sannolika samt flera möjliga under

undervattensföretag

dessa två kvartal.

40 Ubdtsfrdgan sedan dr 1981 - en översikt SOU 1995: 135

För fjärde kvartalet redovisade Överbefálhavaren fler indikationer främmande undervattensverksamhet än för motsvarande tidsperiod på de närmast föregående åren. Slutbedömningen för kvartalet från Överbefalhavarens sida blev att sådan verksamhet bedrivits i Stockholms skärgård vid flera tillfällen och sannolikt även på västkusten. Som varit fallet även vid alla tidigare rapporteringstillfällen är det

iakttagelser, inrapporterade från civila och (i huvudsakligen optiska

mindre utsträckning) militära rapportörer, som utgjort grunden för bedömningarna. Dock förekommer även tekniska indikationer, varav några bedömts vara av god halt. År 1988 företedde en bild liknande den som Överbefálhavaren redovisat för 1987. Antalet indikationer med bedömt högt substansinnehåll var dock färre än året innan. Överbefálhavaren bedömde att undervattensverksamhet förekommit på ostkusten, västkusten, Norrlandskusten och sannolikt även på

sydkusten.

Härvid bedömdes att främmande undervattensverksamhet förkommit på ostkusten och västkusten under senare delen av maj och början av samt Norrlandskusten under augusti. Sådan verksamhet

juni på bedömdes sannolikt också ha riktats mot ostkusten vid ytterligare några

tillfällen. och västkusten bedömdes också sannolikt ha

Sydkusten

berörts under april. Det ansågs inte uteslutet att främmande under-

vattensverksamhet berört svenskt sjöterritorium även vid ett antal andra tillfällen. Vid minst tre olika tillfällen fanns tydliga indikationer på att undervattensverksamhet förekommit innanför Vaxholm ända in mot Lidingö. Både på västkusten och ostkusten gjordes vapeninsatser vid flera

tillfällen, bl.a. med sjunkbomber och kontrollerbara minor. Sådana

insatser gjordes bl.a. utanför Oxelösund (i närheten av fyren Gustaf

Dalen) i juni och på västkusten (i Stigfjorden) i månadsskiftet augusti-

september. I den sammanfattande rapporten för år 1989 konstaterade Överbe-

Ubdtsfrdgan sedan år 1981 - en översikt 41

fälhavaren att antalet rapporter (ca 490) rörande misstänkt under-

vattensverksamhet varit betydligt färre än de närmast föregående åren,

men att fördelningen av anmälda observationer över året hade likheter med den från år 1988. Antalet rapporter var således högre under årets första del jämfört med dess sista månader. I likhet med vad som var fallet 1987 och 1988 var isläggningen år 1989 sen och ringa. Rapporter kom in från samtliga kustavsnitt, med huvuddelen från ostkusten. Inga rapporter med högre bedömning fanns från västkusten.

Rapporterna från ostkusten härrörde huvudsakligen från januari och

från maj-oktober med geografisk tyngdpunkt till Stockholms och

Södermanlands skärgårdar. Även år 1989 berörde ett antal rapporter området innanför Vaxholm. Från Norrlandskusten kom rapporterna huvudsakligen under sommarmånaderna och de berörde då området Kalix-Luleå och kuststräckan Örnsköldsvik-Hudiksvall. Rapporterna från det södra militärområdet berörde huvudsakligen området Oskarshamn-Västervik och Blekingekusten under början av mars, senare delen av maj samt september. Sammanfattningsvis framhöll emellertid Överbefälhavaren att indikationerna rörande något enskilt tillfälle inte kunde läggas till grund för påstående att kränkning konstaterats. Främmande undervattensverksamhet hade dock enligt Överbefälhavaren sannolikt förekommit vid ett tiotal tillfällen inom områden och vid tillfällen som angetts ovan.

I början av februari 1990 kränktes svenskt territorialhav av en

västtysk ubåt nordost om Simrishamn. Händelsen, som inte kunde verifieras av svensk övervakning, anmäldes av som

tyska myndigheter,

även framförde ett officiellt beklagande av det inträffade. Under året uppgick det totala antalet till dvs.

rapporter knappt 600,

ca 20 % fler än 1989 men färre än 1988 och 1987. Rapporterna avsåg observationer och tekniska indikationer på såväl territorialhavet som

inre vatten. Sammanfattningsvis bedömde Överbefälhavaren att

främmande undervattensverksamhet med hög sannolikhet förekommit vid några tillfällen under året. Så skulle ha skett på ostkusten under slutet av februari, i månadsskiftena maj-juni och i månadsskiftet juliaugusti i två skilda områden samt under september. Därutöver bedömde

42 Ubdtsfrdgan sedan ár 1981 - en översikt SOU 1995: 135

Överbefälhavaren att undervattensverksamhet kunde ha förekommit vid flera tillfällen och på sydkusten (huvudsakligen Blekingekusten

Östergötlands skärgård), ostkusten och Norrlandskusten (främst området

Örnsköldsvik-Hudviksvall).

Vapeninsatser genomfördes vid fem tillfällen. Insatserna gav dock

inga påvisbara resultat. Det visade sig att tre av insatserna skett mot

klippformationer eller vrak, som ej varit utsatta på sjökortet.

Under 1991 inkom totalt ca 400 rapporter om misstänkt främmande undervattensverksamhet.

Sammanfattningsvis bedömde Överbefälhavaren att främmande

undervattensverksamhet sannolikt hade förekommit vid fem tillfällen under året och då på ostkusten. Det ansågs att verksamheten förekommit på såväl inre vatten som på territorialhavet. Kuststräckan kunde därutöver enligt Överbefälhavaren ha berörts vid ytterligare minst tre

tillfällen, varvid ett företag skulle kunna ha riktats ända in mot

Stockholmsområdet. Tidsmässigt i den misstänkta

låg tyngdpunkten verksamheten under maj-september. Överbefälhavaren ansåg bl.a. att en främmande ubåt sannolikt uppträtt i området kring Gustaf

fyren

Dalén i slutet av september.

Övriga kustavsnitt bedömdes inte ha varit föremål för intrång.

Under 1992 inkom 70 % av från civila

omkring rapporterna

personer. De resterande, som kom från militära källor, omfattade såväl observationer som tekniska indikationer. Överbefälhavaren framhöll i sin rapportering att det under 1992 gjorts ett flertal tekniska registreringar av bedömt hög kvalitet som givit möjlighet till ingående Dessa tekniska indikationer det

analys. avsåg

s.k. typljudet (se avsnitt 8.2.2), vilket hade registrerats vid ett antal

tillfällen under året. Indikationerna avsåg även ett annat vilket

ljud

bedömdes vara ett kavitationsljud (propellerljud) som tidigare registrer-

ats vid endast ett fåtal tillfällen. Kavitationsljudet hade registrerats vid

sex tillfällen under 1992 och kom att knytas till främmande undervattensverksamhet. Överbefälhavaren ansåg att karaktären och omfattningen av det som

SOU 1995: 135 sedan dr 1981 - en översikt 43

Ubátsfrágan

bedömdes vara främmande undervattensverksamhet i allt väsentligt varit oförändrad i jämförelse med de närmast föregående åren. Med analysresultatet som grund konstaterade Överbefälhavaren att svenskt sjöterritorium kränkts vid minst tre tillfällen. Verksamheten skulle främst ha riktats mot kustområdet mellan Öland och Ålands hav. Därutöver bedömdes att Norrlandskusten kunde ha varit berörd av främmande undervattensverksamhet, medan den sammantagna bilden

beträffande övriga kustområden ansågs tyda på att dessa inte varit

berörda. Den händelse som tilldrog sig störst massmedialt intresse under året var ubåtsjaktinsatser mot vad som bedömdes vara konstaterad under-

vattensverksamhet i området utanför Oxelösund i september. (Se avsnitt

8.3.) Flera vapeninsatser ägde rum i samband därmed, dock utan resultat.

För Överbefälhavarens rapportering av misstänkt undervattensverk-

samhet avseende 1993 hade den förändringen skett att det som tidigare

betecknats som konstaterad naturlig förklaring även kom att innefatta

sannolikt naturlig förklaring. Andelen rapporter, som kom att hänföras till denna kategori (5) blev därför större än tidigare. Cirka 60 % av 1993 års rapporter hade civilt ursprung, övriga militärt. I förhållande till året innan hade antalet rapporter minskat med

närmare 30%. De under året inrapporterade optiska observationerna var

betydligt färre än tidigare år och ansågs ha lägre substans. Endast

enstaka observationer hade varit av sådant slag att de givits högre slutbedömning. Inga rapporterade observationer hade dokumenterats

fotografiskt så att de kunde knytas till undervattensverksamhet.

Däremot ansågs de tekniska indikationerna hålla hög kvalitet. Det s.k. hade vid ett tiotal tillfällen. Det

typljudet registrerats kavitationsljud

som 1992 konstaterats härröra från främmande undervattensfarkost registrerades även under 1993 vid ett flertal tillfällen.

Sammanfattningsvis redovisade Överbefälhavaren att främmande

undervattensverksamhet, riktad mot svenskt sjöterritorium, hade fortsatt även under 1993. Överbefálhavaren ansåg att undervattenskränkningar konstaterats vid minst tre tillfällen och att underlaget byggde på tekniska indikationer av hög kvalitet, dvs. det tidigare nämnda kavita-

44 Ubdtsfrdgan sedan år 1981 - en översikt SOU 1995: 135

tionsljudet. Säkerheten i analysarbetet ansågs vara och inte betydande

lämna utrymme för andra möjligheter än att dessa indikationer hade knytning till främmande ubåt. Överbefálhavaren ansåg att verksamheten främst varit riktad mot kustområdet mellan Öland och Ålands hav. Under 1994 minskade antalet rapporter om misstänkt främmande undervattensverksamhet något jämfört med året innan. Rapporterna utgjordes såväl av iakttagelser, i flertalet fall gjorda av privatpersoner, som av tekniska indikationer från militära system. Från det södra militärområdet hade 16 rapporter inkommit. Huvuddelen av rapporterna avsåg observationer på långa avstånd. Dessa observationer ansågs alltför vaga för att kunna knytas till främmande undervattensverksamhet. En rapport fick emellertid en högre, slutlig

bedömning.

De flesta rapporterna hade slutligen kunnat ges en naturlig förklaring eller bedömts för vaga eller ofullständiga för att kunna knytas till främmande undervattensverksamhet. Från det mellersta militärområdet hade över 200 rapporter inkommit, vilket i stort sett var detsamma som året innan. Rapporterna

härrörde huvudsakligen från Östergötlands skärgård under april-maj och

från Stockholms mellersta under månad. En stor del av

skärgård juli

rapporterna avsåg observationer på långa avstånd. Dessa bedömdes vara för vaga för att med någon större grad av säkerhet kunna till

knytas

främmande undervattensverksamhet. Kvar stod dock ett antal rapporter som givits högre bedömning.

Försvarsmakten kom efter händelserna i Östergötlands skärgård att

misstänka att simmande mink kunde generera ett ljud, som liknade den sedan 1992 erhållna ljudeffekten, som bedömts härröra från en ubåt. Detta ljud berörs ingående i kapitel 8. Utredning visade att det angivna ljudet i flera fall hade genererats av simmande mink. För fall övriga

saknades underlag för att kunna dra slutsatser. entydiga Sammantaget

innebar detta att den angivna ljudeffekten ansågs ha ringa bevisvärde avseende koppling till främmande undervattensverksamhet.

SOU 1995: 135 Ubdtsfrdgan sedan år 1981 - en översikt 45

Försvarsmaktens sammanfattande slutsats för 1994 blev därför att främmande undervattensverksamhet inte kunnat konstateras på svenskt

sjöterritorium.

Med ändring av vad som tidigare rapporterats för år 1993 bedömdes nu att inte heller för det året kränkningar kunde konstateras. I Överbefälhavarens årsrapport för år 1992 hade konstaterad kränkning anmälts vid minst tre tillfällen. Med av den

anledning

genomförda utredningen bedömdes nu att detta inte längre kunde hävdas vad avsåg två av dessa tillfällen. Detta innebar att den av Överbefilhavaren senast konstaterade kränkningen genom främmande undervattensverksamhet ägt rum utanför Oxelösund under september månad 1992.

3.3 Undervattensverksamheten i debatten

Denna redogörelse gör inte anspråk på att vara fullständig utan utgör ett försök att fånga in vissa av de förhållanden och företeelser som varit framträdande i sammanhanget under den tid som kommissionsrapporten avser. Frågan rörande undervattensverksamhet i Sverige har under årens

lopp varit föremål för debatt av växlande styrka. Före 1980 var

massmedias och allmänhetens intresse inte påfallande stort. Hösten 1980 tilldrog sig emellertid Utöincidenten betydande uppmärksamhet, inte minst av den att så som tre veckor

anledningen ubåtsjakten pågick länge

och att sjunkbomber kom till användning mot den förmodade in-

kräktaren. Någon debatt om ubåtsfrågan blev dock inte den omedelbara

A följden vare sig av den militära eller av den massmediala

rapportering-

en. De viktigaste utgångspunkterna för den kritiska debatten om undervattensverksamhet och ubåtskränkningar i svenska vatten har varit U 137:5 grundstötning i Gåsefjärden på senhösten 1981 och ubåtsjakten i och kring det marina basområdet i Hårsfjärden i oktober 1982. Dessa båda händelser tilldrog sig ett enormt massmedialt intresse, inte endast

46 Ubátsfrâgan sedan är 1981 - en översikt SOU 19952135

i svenska medier utan även internationellt. l båda fallen blev ju den svenska att kränkt svenskt

bedömningen Sovjetunionen avsiktligt

territorium, vilket medförde officiella svenska protester. Händelserna

påverkade den svenska allmänhetens inställning till bl.a. försvaret och

Sovjetunionen. Det är framför allt två kritiska böcker som uppmärksammats i ubåtssammanhangen. Den ena boken är skriven av Anders Hasselbohm och heter Ubåtshotet. Den utkom 1984 och anges utgöra en kritisk

granskning av Hársfjärdenhändelserna och Ubátsskyddskommissionens

rapport därom, som presenterades för regeringen i april 1983.

Hasselbohm understyrker att han inte hävdar att sovjetiska ubåtar inte

kränkt svenskt vatten. Han hävdar däremot att minst en N ATO-ubât var inblandad i händelserna vid Hârsfjärden, att en möjligen skadats och att minst en NATO-ubåt därefter utpasserat i undervattensläge genom Öresund. Dessa uppgifter hade Hasselbohm redan tidigare redovisat i

tidningen Dagens Industri i mars 1983. Han hävdar vidare att de

indicier, på vilka Ubátsskyddskommissionen grundade sin slutsats att

alla ubátarna vid Hårsüärden var inte är hållfasta. sovjetiska, Hasselbohm berör också kortfattat U 137-incidenten. Utan att själv

tydligt ta ställning i frågan redovisar han uppgifter från uppgiftslämnare

vilka håller för sannolikt att U 137 körde vilse av varför misstag,

läsaren får intrycket att den delas av Hasselbohm uppfattningen själv.

I ett av bokens redovisar författaren som ha

kapitel uppgifter uppges

lämnats av professor Hain Rebas (senare försvarsminister i Estland). Rebas nämner enligt Hasselbohm att en icke namngiven marinoffitysk cer vid ett seminarium i Kiel 1983 samtalsvis uppgivit att

västtyska

ubátar, för den händelse man i krig blev avskuren från sina baser i

Östersjön, skulle kunna komma att utnyttja svensk kust för att gömma

sig. Inom ramen för detta hypotetiska resonemang ansåg den tyske officeren det som självklart att de sovjetiska ubåtarna är ute för att rekognoscera och finna rännor in till svenska kobbar och skär dit man kan tänka sig att kan ta sin vid ett eventuellt

NATO-fartyg tillflykt

krig .

Ubátsfrágan sedan år 1981 - en översikt 47

Uppgiften att en NATO-ubåt skulle ha rapporterats förekomma i samband med händelserna vid Hårsfjärden 1982 har även lämnats av f.d. arméchefen, generalen Nils Sköld. Han säger sig ha fått information av den innebörden vid en genomgång i försvarsstaben, en uppgift som törnekats av dåvarande överbefälhavaren Lennart Ljung och dåvarande försvarsstabschefen Bror Stefenson. Den andra boken med kritiska är Ubâtsvalsen av

synpunkter Ingemar Myhrberg, vilken rubriceras som en motbok till rapporterna

från Överbefälhavaren och Boken utkom

Ubåtsskyddskommissionen.

1985 och prisbelönades av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.

Den bildade även underlag för Maj Wechselmanns dokumentärfilm

Ubåtar - en till sannolikhet gränsande visshet. Myhrberg redovisar i

sin bok de viktigaste incidenterna 1980-1984 med tyngdpunkten förlagd till Gåsefjärden och Hårsfjärden. Beträffande U l37-fallet mynnar slutsatserna ut i att den sovjetiska förklaringen att ubåten av misstag hamnade på svenskt vatten är trovärdig. Vad gäller Hårsfjärden

granskar författaren Ubåtsskyddskommissionens rapport och de

indikationer som där redovisas och underkänner dessa av olika skäl. Hans slutsats blir att han betvivlar att någon undervattensverksamhet förekommit. Myhrberg granskar även andra incidenter som redovisats under 1980-talets första fem år och framför även beträffande dessa sina tvivel. Han hänvisar även till att tveksamheter rörande ubåtsrapporternas trovärdighet skulle ha framförts av bl.a. dåvarande utrikesminister Lennart Bodström och den f.d. finske presidenten Mauno Koivisto. (Uppgifterna om Koivistos tveksamhet har senare bekräftats i dennes memoarer.)

Ett par uppmärksammade händelser med till Ubåts-anknytning

skyddskommissionens rapport och med politiska förtecken inträffade våren respektive hösten 1983. Den första var den s.k. Bildt-affären. Då betecknade regeringens ledamöter i ett uttalande Carl Bildt som omdömeslös för att han efter Ubåtsskyddskommissionens rapport hade diskuterat rapportens innehåll med bl.a. amerikanska underrättelsetjänstemän vid ett USA-besök. Den andra händelsen inträffade på hösten när den socialdemokratiska regeringen, och då i

synnerhet

statsminister Olof Palme, beskylldes för att sända dubbla budskap

48 Ubdtsfrágan sedan dr 1981 - en översikt SOU 1995: 135

rörande ubåtskränkningarna till den sovjetiska regeringen med

utnyttjande av informella kanaler. Sådana var generalen Michael

Milstein och chefen för USA-Kanada Institutet i Moskva, Georgij Arbatov, som svenska regeringsrepresentanter hade kontakt med i olika internationella sammanhang. Båda hade bl.a. varit engagerade i den s.k Palme-kommissionen för säkerhets- och

nedrustningsfrågor.

En bok av helt annat slag än de redan nämnda är Ubåt 137 - Tio dagar som skakade Sverige. Den är skriven av Anders Hellberg och Anders Jörle och utkom 1984. Boken är en dramadokumentär, men dramatiseringen inskränker sig enligt författarna till bokens första kapitel, i vilket man följer den sovjetiska ubåten in mot den svenska kusten. Avsikten är att läsaren därigenom skall få en bakgrund till senare händelser ombord och till det sovjetiska ubåtsvapnet och ryssarnas sätt att resonera. Man betonar att endast dialogen och agerandet ombord före grundstötningen är dramatiserade - den övriga

skildringen anges bygga på minutiöst kontrollerade detaljer. Boken

skildrar U 137-affären praktiskt minut för minut såsom den taget

uppfattats av författarna. Boken utgör egentligen inte något till bidrag

debatten om undervattensverksamheten utan är en populärbeskrivning av det tänkta händelseförloppet. En händelse, som blev en för en stundtals infekterad utgångspunkt debatt var Hans von Hofstens kritiska uttalanden

kommendörkaptenen

hösten 1985 om att regeringen, enligt hans uppfattning, inte tog

ubåtskränkningarna på tillräckligt allvar. Han fick stöd av ett antal övriga officerare. Uttalandena föranledde bl.a. försvarsminister Roine Carlsson att i ett uttalande i november 1985 framhålla dels att kritiken var grundlös, dels att även officerare var i sin fulla rätt att kritisera försvaret. von Hofstens kritiska debattartiklar i främst som dagspressen, inte endast berörde ubätsfrågan utan även sträckte sig över vidare fält

med säkerhetspolitisk anknytning, väckte uppmärksamhet även i radio

och TV. År 1987 fick han också producera ett eget TV-program i Jan Guillous serie Rekord-Magazinet. stor Programmet tilldrog sig uppmärksamhet och föjdes upp av ett stort antal notiser, artiklar och

Ubdtsfrdgan sedan dr 1981 - en översikt 49

insändare i pressen - över 100 inom en fjortondagarsperiod. Det kan tilläggas att von Hofstens självbiografi, fárdigställd efter hans död, kom ut 1993. En annan officer som framträtt med kritiska - i första

synpunkter

hand riktade mot försvarsledningen - är kustartilleriöversten Lars Hansson. Han var 1982 chef for Stockholms kustartilleriförsvar och

operativ ledare för ubåtsjakten i Hársfjärden på hösten det året. Han

redovisade bl.a. i en artikel i tidskriften Z (nr 2/87) som sin synpunkt

att under i varit överdrivet

försvarsledningen ubåtsjakten Hårsfjärden

försiktig. Detta skulle enligt Hansson ha lett till att de kränkande ubâtarna kunnat undkomma. År 1987 publicerades en bok med titeln ... med alla till buds stående medel Det är en antologi redigerad av Ingemar Folke och

Lars Hansson. Övriga medarbetare är Wilhelm Agrell, Rolf Andersson,

Sven O. Andersson, Anders Ehnmark, Lars Gustafsson, Hans von Hofsten, Tom Necander, Bengt O K0n0r, Gustaf Petrén och Margareta Zetterström. Ett genomgående drag är att skribenterna ser med största allvar på kränkningarna, vilka förutsätts ha ägt rum såsom de rappor-

terats av de militära myndigheterna, och att hänsyn till denna hotbild

måste tas i de strategiska och militära övervägandena.

En av medförfattarna i den ovan nämnda antologin, som deltagit

synnerligen livligt i den ubátsdebatt som förekommit, är Wilhelm Han har bl.a. skrivit boken Bakom ubâtskrisen - militär Agrell. och i

verksamhet, krigsplanläggning diplomati Östersjöområdet, som

utkom 1986. Han har därutöver deltagit flitigt i såväl dags- som annan press samt i TV, företrädesvis som kommentator eller som debattdeltagare. Agrell har inte minst sökt infoga undervattensverksamheten, beträffande vars förekomst han inte förefaller i ett

hysa nägra tvivel,

strategiskt och säkerhetspolitiskt sammanhang. Bland andra debattörer som deltagit flitigt i debatten märks DN- Olle Alsén och översten Bo Alsén med en

journalisten Hugemark;

kritisk, tvivlande inställning och Hugemark med en motsatt uppfattning. Kring årsskiftet 1987-1988, efter det att Överbefálhavaren lämnat en

tredje

rapport om förmodad undervattensverksamhet under andra och kvartalen 1987, uppstod en ganska intensiv debatt med politiska inslag.

50 Ubátsfrágan sedan år 198] - en översikt SOU 1995: 135

Frågan gällde inte minst om, och i så fall hur, undervattensfrågan skulle tas upp med den sovjetiske ministerpresidenten under Ryzjkov dennes kommande besök i Sverige under första kvartalet 1988. Massmedialt stort intresse visades under början av 1988 juni

ubåtsskyddsinsatserna utanför Oxelösund i närheten av Gustaf fyren

Dalen. Man ansåg sig där ha bevis för att en främmande ubåt befann sig i området, sjunkbomber insattes och det bedömdes att ubåten efter

sjunkbombsanfallet lyckades undkomma. Händelsen bedömdes som ett

av de fåtaliga tillfällen under 1980-talet då svensk ubåtsjakt varit i direkt stridskontakt med en främmande undervattensfarkost. Efter 1988 mattades såväl den massmediala av uppföljningen undervattensverksamheten som debatten om denna. En händelse som dock tilldrog sig intresse var Carl Bildts inträdesanförande i Kungl. i december 1990.

Krigsvetenskapsakademien

Han gav där en inträngande redovisning av undervattensverksamheten

som han uppfattat den; en uppfattning som väl överensstämde med den

som omfattades av Överbefálhavaren. Han gjorde också en historisk

tillbakablick på undervattensverksamheten under andra och världskriget gav sin syn på verksamhetens plats i efterkrigstidens

säkerhetspolitiska

mönster. Under de första åren av 1990-talet tilldrog sig inte ubåtsfrågan påtagligt intresse. Hösten 1990 publicerade dock Dagens en

Nyheter

artikel där den politiske officeren från U 137, Besedin, berättar om förhållanden ombord, som tyder på ubåten.

dåligt sjömanskap på Artikeln följdes och senare i

upp i Dagens Nyheter något publicerades tidningen Z en mer fullständig redovisning av Besedins I synpunkter. februari 1991 presenterade en version av hur

Myhrberg navigeringen

gått till före grundstötningen och krav restes att aktuella på handlingar

rörande U 137 skall frisläppas.

De omfattande ubåtsjaktinsatserna utanför Oxelösund hösten 1992 tilldrog sig stort massmedialt intresse. När Överbefálhavaren i februari 1993 redovisade den undervattensverksamhet som bedömdes ha ägt rum under 1992 och även det

SOU 1995: 135 Ubdtsfrdgan sedan år 1981 - en översild 51

ljud spelades upp som ansågs otvetydigt indikera en främmande ubåt,

tilldrog sig detta naturligtvis ett betydande intresse. Flera kommentator-

er bedömde att ett genombrott därigenom skett i ubåtsfrågan.

En viss debatt rörde också de av regeringen Bildt initierade ubåtssamtalen med företrädare för den ryska regeringen vilka inleddes

i januari 1992. Socialdemokraterna hävdade under sin oppositionstid att

en ubåtskommission borde tillsättas. Förslaget awisades dock av statsminister Bildt med hänvisning till pågående expertsamtal under kommendören Emil Svenssons ledning (samtalen behandlas i avsnitt 4.5). Expertsamtalen avslutades i slutet av 1994. Delar av den svenska rapporten om resultaten av samtalen gavs senare offentlighet. En allmänt redovisad uppfattning var att alltför stora delar förblev sekretessbelagda.

Som ett led i de svensk-ryska kontakterna hade statsminister Bildt i

maj 1994 skrivit ett brev till den Jeltsin. I brevet

ryske presidenten

framförde statsministern bl.a. att det låg nära till hands att anta att

ansvaret för undervattensverksamhet på svenskt territorium kunde l_igga

i olika kvarvarande ex-sovjetiska strukturer och aktionsmönster.

(Beträffande brevet se vidare avsnitt 4.6.) Åtgärden att avsända brevet

föranledde en granskningsanmälan till Konstitutionsutskottet. Utskottets beslut i ärendet innebar att kritik riktades mot Bildt i anledning av

ärendets hantering. Utskottet ansåg att Bildt borde ha överlagt med

Utrikesnämnden i frågan. (bet. 1994/95:KU 30, s. 107 ff.) Under 1993 och 1994 förekom inlägg i ubåtsdebatten bl.a. i form av TV-program. I Kanal l:s programserie Striptease förekom kritiska ubåtsprogram såväl 1993 som 1994 (och 1995). Temat var i stort det som av Ingemar att U 137 kommit in

presenterats Myhrberg; på

svenskt vatten av misstag och att det därutöver i princip inte före-

kommit någon främmande undervattensverksamhet i Sverige. Kommen-

dören Karl Andersson, vilken var den som ledde förhören med kaptenen och annan personal från U 137 på senhösten 1981, deltog i programmen och redovisade sina tvivel på de officiella, svenska slutsatserna om U l37:s förehavanden. Ett par dagar före Stripteaseprogrammet 1994 visades i TV 3 ett annat program om U 137,

52 Ubdtsfrdgan sedan är 1981 - en översikt SOU 1995: 135

nämligen Dagar som skakade Sverige.

I mitten av augusti 1994 meddelade Överbefálhavaren, som tidigare

nämnts, att det ljud som åren närmast dessförinnan betecknats som ett säkert ubåtsljud i vissa fall visat sig härröra från simmande minkar. Det meddelades också att som en följd av detta en skett av de

omvärdering

närmast föregående årens undervattensverksamhet. Därigenom kom den senaste, som säker bedömda, kränkningen att hänföras till år 1992. Uppgifterna väckte naturligtvis stor uppmärksamhet och de som redan

tidigare ifrågasatt ubåtskränkningarna fick sin uppfattning En del styrkt.

marinofñcerare ansåg att det inte alls var klarlagt, att alla de i sammanhanget aktuella härrörde från minkar eller

ljudinspelningarna

andra djur, utan vidhöll att kränkningar förekommit även under senare

år. I januari 1994 bildade ett antal personer, med en i huvudsak kritisk inställning till den officiella bilden av undervattensverksamheten,

Medborgargruppen i U-båtsfrågan. Den arrangerade i slutet av oktober

1994 ett seminarium i med av bland andra två

ubåtsfrågan deltagande

pensionsavgångna ryska amiraler, Viktor Prosvirov och Vladimir Tjernavin. Bland deltagare i övrigt märktes utrikesministern

tidigare

Lennart Bodström, generallöjtnanten Nils Sköld, kommendören Karl

Andersson, Ingemar Myhrberg och hovrättsrådet Ingemar Rexed

(mötesordförande). Under seminariet, vars innehåll dokumenterades, redovisades olika aspekter på påstådd undervattensverksamhet och det mynnade ut i krav på en oberoende undersökningskommission.

Ubåtsfrágan sedan dr 1981 - en översikt 53

Kronologi över misstänkta kränkningar och ubåtsskyddsåtgärder

Redovisning av viktigare händelser och åtgärder

Händelser Tid Åtgärder

Utöincidenten 1980, sept Tillfällig analysgrupp

1980, hösten 49-mkr-paketet U-137 1981, okt-nov 1982, våren 200-mkr-paketet Härsfjärden 1982, okt Permanent analysgrupp

1982, nov Ubåtsskyddskommis-

sionen tillsätts 1983, april SOU 1983:13 Att möta ubátshotet 1983, våren ZSO-mkr-paketet Sundsvall 1983, maj Töre 1983, juli Regeländring i IKFN:

Tvinga upp

Stockholms skär- 1983, sept Steen-kommissionen

gård, dykare

Karlskrona 1984, febr-mars Stockholms skär- 1984, våren 50-mkr-paketet

gård Typljudet

1984, maj CM funktionsplan ubåtsskydd 1985, hösten Pennanent analysgmpp (MAna)

Kappe1shamns- 1987, maj

viken Töre 1987, juni, juli Brâviken 1987, sept

54 Ubátwágan sedan år 1981 - en översikt

Händelse Tid

Åtgärder

Stockholm- 1987, dec Vaxholm 1988, våren 700-mkr-paketet

Ubåtsjaktstyrka

beslutas Hävringe 1988, maj, juni

1988, juli Regeländring i lKFN:

Hindra fortsatt verksamhet , sänkning medges Stockholms skär- 1989, maj-juli gård Norrlandskusten Stockholms södra 1990, juni, aug skärgård Stockholms skär- 1992, maj

Kavitationsljudet

gård uppmärksammas Hävringe 1992, sept 1993

Ubåtsjaktstyrka

organiserad

Östergötlands 1994, april Kavitationsljuds-

skärgård; utredning kavitationsljud Stockholms skär- Mink observeras 1994, juli gård

Uttalanden från statsmakterna 55

4 Uttalanden från statsmakterna m.m.

statsmakterna, dvs. riksdagen och regeringen, har i olika sammanhang gjort uttalanden om främmande undervattensverksamhet i svenska vatten. En särställning intar de protestnoter som regeringen har överlämnat till Sovjetunionens regering och som är knutna till två särskilda fall. Det ena gällde den sovjetiska ubåtens grundstötning i Karlskronaskärgården år 1981. I det andra fallet föranleddes protest-

noten av de slutsatser som Ubåtsskyddskommissionen hade kommit

fram till om händelserna i Hårsfjärden och andra delar av Stockholms skärgård hösten 1982. Båda dessa händelser beskrivs i avsnitten 7.1 och 7.2. Statsmakterna har vidare gjort uttalanden som återfinns i riksdags- - främst i från och i mindre utsträck-

trycket propositioner regeringen

ning i betänkanden från försvarsutskottet. Riksdagstrycket innehåller

också regeringsförklaringarna. Några av dem har berört ubâtfrågan.

Vid sidan av vad som finns i riksdagstrycket förekommer uttalanden

från försvarsministern främst med anledning av Försvarsmaktens rapportering till regeringen om främmande undervattensverksamhet. Här bör också nämnas några uttalanden i ämnet som gjordes åren 1993 och 1994 vid kontakter mellan statsministern och

Rysslands president.

I kapitlet berörs även de svensk-ryska ubåtssamtalen.

56 Uttalanden från statsmakterna

4.1 Svensk sedan en

protestnote sovjetisk

ubåt i Karlskrona

gått på grund skärgård

Med anledning av att den sovjetiska ubåten U 137 hade gått på grund på svenskt inre vatten i ett militärt Skyddsområde vid inloppet till

Gåsefjärden i Karlskrona skärgård avgav regeringen en protestnote till

Sovjetunionens regering.

I noten anförde regeringen att den utredning som företagits av

Överbefälhavaren visade att det var uteslutet att varit den

felnavigering

huvudsakliga anledningen till inträngandet på det svenska området.

Regeringen förklarade att den på grundval av gjord utredning drog slutsatsen att den sovjetiska ubåten avsiktligt hade kränkt svenskt

territorium i syfte att där bedriva otillåten verksamhet.

Regeringen anförde att den med bestörtning och indignation hade tvingats konstatera att båten sannolikt hade haft en eller flera kärnstridsspetsar ombord. Regeringen konstaterade att Sovjetunionens

regering

hade ignorerat en begäran från svensk sida om ett denna klargörande på punkt och tolkade detta som att den inte ansett sovjetiska regeringen sig

kunna förneka förekomsten av kärnvapen ombord pa ubaten.

Regeringen framförde sin skarpa protest mot den av kränkning svenskt territorium och svenskt militärt som Skyddsområde enligt regeringen avsiktligen hade ägt rum med den sovjetiska ubåten U 137. Regeringen anförde att denna grova kränkning av svenskt territorium var desto mer uppseendeväckande och som ubåten med stor allvarlig sannolikhet hade fört med sig in i svenskt område.

kärnvapen Regering-

en krävde att Sovjetunionen förhindrade ett upprepande av denna grova

kränkning mot Sverige och mot folkrättens fundamentala principer.

Uttalanden frán statsmakterna 57

4.2 Svensk med

anledning

av

protestnote

slutsatser

Ubéitsskyddskommissionens

Av den rapport som Ubåtsskyddskommissionen avlämnade den 26 april 1983 framgår att kommissionen gjort bedömningen att sovjetiska ubåtar kränkt svenskt område såväl i Hårsfjärden som i andra delar av Stockholms skärgård. Med anledning härav avgav regeringen samma

dag en protestnote till Sovjetunionens regering.

I noten anförde regeringen att det svenska sjöterritoriet under senare år hade utsatts for allvarliga kränkningar och att främmande ubåtar även hade gått in i svenskt inre vatten och vid upprepade tillfällen i militära skyddsområden. Regeringen erinrade om den sovjetiska ubåt som år 1981 hade trängt in på inre svenskt vatten utanför Karlskrona i närheten av en svensk örlogsbas. Regeringen anförde att en serie kränkningar under hösten 1982 hade ägt rum i Stockholms skärgård - vid Hars-

fjärden - i omedelbar närhet av en annan svensk örlogsbas. Enligt

regeringen framgick att det rörde sig om fler än en ubåt.

Regeringen

berörde härefter Ubåtsskyddskommissionens bedömning att ubåtarna

hade varit sovjetiska och förklarade för sin del att den inte hade några

uppgifter som motsade kommissionens slutsats härvidlag. Också

regeringen drog därför slutsatsen att det hade varit fråga om sovjetiska ubátar. I anledning härav framförde regeringen en skarp protest mot de grova kränkningarna av Sveriges territoriella integritet till vilka den sovjetiska marinen enligt regeringen hade gjort sig

skyldig. Regeringen

anförde att kränkningarna utgjorde ett allvarligt brott mot

folkrättsliga

regler och att de fick tolkas som led i avsiktliga och olagliga försök att utforska det svenska sjöterritoriet. Regeringen förklarade att denna verksamhet starkt måste fördömas. Regeringen begärde av Sovjetunionens regering att den till den sovjetiska marinen gav sådana

instruktioner att kränkningarna av svenskt territorium upphörde.

58 Uttalanden från statsmakterna

4.3 Propositioner, utskottsbetänkanden och

regeringsförklaringar

Frågan om främmande undervattensverksamhet behandlas i varierande utsträckning i ett antal propositioner och i betänkanden från Försvarsutskottet främst under 1980-talet. Ett genomgående tema är att kränkningar av territoriet aldrig kan accepteras och att territoriet skall

värnas. Förslag till förstärkning av ubåtsskyddet läggs också fram. I

många fall konstateras att kränkningar förekommit. I olika propositioner åren 1982-1984 och 1987 anförde regeringen sålunda att Sverige utsatts för grova kränkningar av främmande ubåtar. I totalförvarspropositionen

år 1987 anförde regeringen* vidare att förekomsten av miniubåtar

klarlades i samband med granskningen av Hårsfjärdenhändelserna. En rad iakttagelser och indikationer ledde enligt regeringen till slutsatsen att liknande undervattensverksamhet förekommit även åren efter år

1982. År 1988 anförde regeringen? att kränkningar hade konstaterats

även under år 1987. Försvarsutskottet har inte uttalat någon uppfattning som avviker från den som regeringen har fört fram. I något fall har utskottet för egen del slagit fast att kränkningar förekommit. År 1989 uttalade utskottet3 sålunda att en bred enighet i vårt land omfattade de konstateranden som

gjorts av regeringen och vid olika tillfällen av riksdagen på grundval Överbefälhavarens rapportering om förekomsten av kränkningar av

territoriella integritet.

Sveriges

I en av regeringsförklaringarna under den aktuella tidsperioden,

nämligen den som avgavs den 2 oktober 1984, konstaterades att vårt

‘Prop. 1986/87:95.

2 Prop. 1987/88:1OO bil. 6. 3 Bet. 1988/89:FöU 12.

Uttalanden från statsmakterna 59

territorium utsatts för kränkningar vid flera tillfällen. I övriga regeringsförklaringar som tar upp ämnet finns deklarationer om beslutsamheten att värna territoriet.

4.4 Uttalanden av försvarsministern

De försvarsministrar som tjänstgjort under den aktuella har tidsperioden vid olika tillfällen uttalat sig i främst med av de

ubåtsfrågan anledning

periodiska rapporter som Försvarsmakten lämnat till regeringen. Innan dessa uttalanden behandlas skall beröras ett uttalande som har av gjorts

en annan anledning.

År 1985 hade vissa uppgifter förekommit i den offentliga debatten som kunde av att och

ge intrycket regeringen militärledningen hyste

skilda uppfattningar om de senaste årens I ett uttalande kränkningar. den ll november 1985 bestred försvarsminister Roine Carlsson att så var fallet. Enligt försvarsministern hade regeringen inte vid något tillfälle gjort en annan bedömning än vad Överbefálhavaren hade gjort i sina rapporter. Försvarsministern anförde vidare att Överbefálhavaren efter år 1982 hade lämnat en lång rad rapporter till om regeringen indikationer och incidenter, som fått Överbefälhavaren att dra slutsatsen att förekommit också efter denna

undervattenskränkningar tidpunkt.

Försvarsministern hänvisade till att en enig försvarskommitté också hade gjort denna och förklarade att inte hade

bedömning regeringen

någon annan uppfattning. Denna samstämmiga bedömning från de

politiska partiernas och militärledningens sida var enligt försvars-

ministern en

betydande säkerhetspolitisk tillgång

De uttalanden som försvarsministrarna har brukat med göra anledning av Försvarsmaktens periodiska rappporter till om regeringen främmande undervattensverksamhet innehåller oftast till en början en kortfattad av innehållet

redogörelse i rapporten. Därefter anförs i regel

att regeringen med allvar ser på Sedan normalt en rapporten. följer

redovisning av vidtagna och planerade åtgärder. Det är där-emot inte

vanligt att ett uttalande uttryckligen anger regeringens i uppfattning

60 Uttalanden från statsmakterna

frågan om kränkningar har förekommit. I några fall görs emellertid uttalanden om detta. Ett sådant fall är försvarsminister Roine Carlssons uttalande den 18 december 1987 om Överbefälhavarens rapport om incidenter under andra och tredje kvartalen 1987. Enligt rapporten hade främmande undervattensverksamhet förekommit i vårt sjöterritorium inklusive våra skärgårdar. Försvarsministern förklarade att regeringen såg allvarligt det förhållandet att svenskt territorium kränkts.

mycket på

Ett uttalande av samma innebörd gjorde försvarsministern den 18 februari 1988 med anledning av rapporten angående incidenter under fjärde kvartalet 1987. Ett annat fall gäller den årssammanställning över befarad undervattensverksamhet under år 1988 som Överbefálhavaren hade överlämnat den 16 februari 1989. I ett uttalande samma dag

anförde försvarsminister Roine Carlsson att regeringen på grundval av

rapporten bedömde att främmande undervattensverksamhet hade

förekommit i vårt sjöterritorium under år 1988. Enligt Överbefäl-

havarens rapport för år 1993 hade avsiktliga under-vattenskränkningar konstaterats vid flera tillfällen under år 1993. Säker-heten i

analys-

resultaten bedömdes som betydande och angavs inte lämna utrymme för andra tolkningar. I ett uttalande den 1 mars 1993 med anledning av rapporten förklarade försvarsminister Anders Björck att det var anmärkningsvärt att kränkningar av svenskt sjöterritorium fort-satte trots de som skett i vår omvärld.

betydande förändringar

4.5 De ubåtssamtalen

svensk-ryska

På regeringens uppdrag inledde kommendören av första graden Emil

Svensson i januari 1992 samtal med företrädare för Ryssland i syfte att

få klarhet i ubåtsfrågan. Samtalen pågick till december 1994. Den svenska delegationen bestod av ordföranden kommendören Emil Svensson och två ledamöter, en sekreterare och en tolk. Emil Svensson var under den största delen av denna tid knuten till den säkerhetspolitis-

ka analysgruppen i Statsrådsberedningen. Av ledamöterna var en

marinofficer och en diplomat (byte skedde i båda fallen under år 1992).

Uttalanden frán statsmakterna 61

Ordförandeskapet i den ryska delegationen leddes till en början av en en marinofficer som år 1993 avlöstes av en annan marinofñcer. Denne ersattes i augusti 1994 av en rådgivare till den

ryske presidenten.

Delegationen bestod i övrigt av tre ledamöter. Sammanlagt genomfördes ett tjugotal möten. De sakfrågor som behandades var den sovjetiska ubåten U 137:s grundstötning i Karlskrona skärgård år 1981 och två hydrofoninspelningar. Den ena gällde hydrofonbuller som spelades in den 12 oktober 1982 vid Mälsten i Danziger Gatt (se avsnitt 8.2.1). Den andra inspelningen avsåg en s.k. komprimerad kavitationseffekt som registrerades år 1992 (se avsnitt 8.2.3). I samtalen berördes vidare frågan om kränkande ubåtars nationalitet. En del av det material som förebringades vid samtalen kommer att redovisas i det följande. I 1995 överlämnade Emil Svensson januari en rapport över samtalen till regeringen. Av rapporten framgår att den ryska sidan inte medgivit några intrång av sovjetiska ubåtar sedan år 1946 och att grundstötningen av U 137 enligt rysk uppfattning berodde på felnavigering.

Utöver en redovisning av samtalen innehåller rapporten Emil Svenssons

egna olika i ämnet.

synpunkter på frågor

4.6 Kontakter mellan statsminister

Sveriges

och

Rysslands president

I februari 1993 besökte statsminister Carl Bildt Moskva. I samband därmed undertecknade han och Rysslands president, Boris Jeltsin, en gemensam deklaration mellan Sverige och om bl.a. bilaterala

Ryssland

relationer. I deklarationen sades att parterna var tillfredsställda med förloppet av diskussionerna på expertnivå om problemet med utländska undervattensbåtar på svenskt territorialvatten. Vidare anfördes att även om slutsatser i alla avseenden ännu ej nåtts i detta arbete, så hade experterna kommit till slutsatsen att aktivitet av undervattensfarkoster

3 16-0105

62 Uttalanden från statsmakterna

hade ägt rum i svenska inre vatten. Parterna skulle enligt deklarationen fortsätta det inledda arbetet med målet att slutligt få klarhet i detta problem.

Statsminister Carl Bildt tog upp ubåtsfrågan på nytt i ett brev den 25

maj 1994 till president Boris Jeltsin. Brevet föregicks av en relativt omfattande beredning i bI.a. regeringkansliet (se härom bet. 1994/95:KU30 s. 110 ffoch bilaga B 18 s. 378 ff). I brevet hänvisade Carl Bildt till att han och Boris Jeltsin sammanträffat föregående år och att de då hade diskuterat frågan om de av

kränkningar Sveriges

territorialvatten av främmande undervattensfarkoster som de svenska

militära myndigheterna hade konstaterat och vars förekomst efter

noggranna studier hade bekräftats också av militära

ryska experter.

Enligt brevet hade de militära myndigheterna rapporterat att viss verksamhet av denna art på svenskt territorialvatten hade förekommit även under ar 1993. Den tekniska bevisningen för detta angavs vara övertygande. I brevet anfördes vidare att det med till de

hänsyn

erfarenheter vi hade haft av sovjetiska ubåtar under senare år låg nära till hands att tro att ansvaret för denna verksamhet kunde i olika

ligga

kvarvarande ex-sovjetiska strukturer eller aktionsmönster.

SOU 1995: 135 Undervattensteknik 63

5 Undervattensteknik

5.1 Historisk

utveckling

Såväl civil som militär undervattensverksamhet har en historia.

lång Dykarklockor kom t.ex. till när Vasas“ användning regalskeppet

kanoner bärgades på 1660-talet. Mänskligt framdrivna undervattensfarkoster användes under såväl nordamerikanska frihetskriget som Först in-

inbördeskriget. genom

stallation av ångmaskiner och senare blev det

förbränningsmotorer

möjligt att utnyttja farkosterna under tider än timmar åt längre några gången. En av de första framstående konstruktörerna på området var svensken Thorsten Nordenfelt som från 1870-talet ett antal

byggde

undervattensfarkoster utrustade med Flera av torpedtuber. exemplar hans konstruktioner men svenska flottan

byggdes utomlands, ställde sig

kallsinnig. Under åren före första världskriget utrustades marinerna i de ledande europeiska makterna liksom i Förenta Staterna och Japan med ubåtar. De drevs som regel av i övervattens-

förbränningsmotorer

drift och av elektriska motorer under vatten. fick sin första Sverige ubåt, “Hajen“, 1904. Den konstruerades av Carl Richson och

byggdes

på Örlogsvarvet i Stockholm.

I första världskrigets

inledningsskede begränsades operationerna till

attacker i kustnära farvatten, men 1917 proklamerade det Tyskland totala ubåtskriget som utsträcktes över hela Atlanten och som medförde att Förenta Staterna inträdde i kriget. Det var dock av på grund batteriernas begränsade kapacitet ännu icke att färdas

möjligt några

längre distanser i undervattensläge. Mindre än 10 % av tiden till sjöss

tillbragtes i av anfallen utfördes också med

undervattensläge. Många

64 Undervattensteknik

kanoner i Då ubåtarna emellertid också mål för

ytläge. utgjorde goda

bekämp-ning, men under ytan var de ytterst svåra att lokalisera och

komma åt.

Mellankrigstiden innebar en betydande teknisk utveckling; ubåtarna

gjordes större och fick allt bättre maskinerier. Snorkeln - en holländsk uppfinning - introducerades av tyska marinen 1942. Med dess hjälp blev det möjligt att köra dieselmotorer för laddning av batterierna under vatten. På så sätt kunde ubåtarna lättare undgå upptäckt av radarutrusta-

de flygplan eller blev att utveckla aktiva och ytfartyg. Motåtgärderna

passiva lyssnarinstrument - sonarer. Ubåtarna måste därför göras tystare och kunna skicka i väg skenmål för att förvilla motståndaren. Under andra världskriget hade oceangående ubåtar betydelsefulla uppgifter både i Atlanten och i Stilla Havet. Torpeden blev det dominerande Även i

anfallsvapnet. Östersjön pågick omfattande tyska

och sovjetiska ubåtsoperationer. Ett antal svenska liksom

handelsfartyg,

Gotlandsångaren “Hansa“, torpederades av sovjetiska ubåtar under det sista krigsåret. I flera sammanhang kom också miniubåtar till användning, bl.a. i den framgångsrika brittiska attacken mot det slagskeppet “Tirpitz“

tyska

i Kåfjorden i Nordnorge i september 1943 och i angrepp på japanska

krigsfartyg i Singapores hamn i 1944. juli Japanska självmordsattacker

genomfördes mot allierade hamnar i Afrika och Australien. Också Italien utvecklade ett antal små men trots enskilda

betydande ubåtstyper,

lyckade operationer mot brittiska mål i Nordafrika och Gibraltar kom de inte att få någon för krigets utveckling i Medelhavsom-

betydelse rådet. Tyska miniubåtar, varav det fanns en rad olika modeller, kom

enbart till begränsad användning, men de har i stor utsträckning stått modell för den fortsatta utvecklingen. Ett särskilt intresse har visats för den år 1945 utprovade “Seeteufel“ som var bandgående. Banden gjorde

det möjligt att sjösätta ubåten från en strand sedan den transporterats dit

landvägen. I den internationella som sin efter 1948

kapprustning tog början

(“det kalla kriget“) kom ubåtsvapnet att tillmätas stor strategisk såväl

SOU 1995: 135 Undervattensteknik 65

som taktisk betydelse. Utvecklingsinsatserna har framför allt inriktats på att öka uthålligheten under vatten och minska risken för upptäckt. Utvecklingen av luftoberoende system har därvid haft särskild betydelse. Den första amerikanska ubåten som utrustats med kärnreaktorer, “Nautilus“, togs i drift 1955 och den första om-

sovjetiska

kring 1960. “Atomubåtarna“ har framför allt fått rollen av bärare av kärnstridsspetsutrustade interkontinentala missiler. Under det kalla mest krigets intensiva skede räknade man med att det fanns ett hundratal sådana utstationerade i världshaven av vardera Atlant- och Waszawapakten. För operationer i världshaven liksom i kustnära vatten som t.ex.

Östersjön disponerade vardera sidan därutöver vid 1980-talets mitt ett

10-tal olika med konventionell eller

ubåtstyper beväpning kärnvapen.

5.2 1990-talets ubåtsteknik

De flesta av de ubátar som är i drift sedan l980-talet har en som längd varierar mellan ca 50 och 130 meter. Bortsett från de reaktordrivna ubåtarna är maskinerierna som regel dieselelektriska, dvs. en dieselmotor används för att ladda batterier, som sedan i sin tur driver propellern elektriskt. Detta medger god manöverförmága och tyst drift.

Mycket stora ansträngningar har gjorts för att också på andra sätt sänka

ljudnivån. Stormakterna anser sig ändock ha om god uppfattning varandras närvaro att man med av avancerade

genom hjälp sonarsystem

lokaliserat varandras atomubátar i världshaven. Ubåtar med konventionellt framdrivningsmaskineri anses betydligt svårare att lokalisera med passiva Som av avsnitt 6.3.1

sonarsystem. framgår erbjuder Öster-

sjön speciella svårigheter för spaning under vatten. För en del sådana, liksom för mindre farkoster, har utvecklats olika system, vilka liksom kärnreaktorn inte kräver lufttillförsel, t.ex. slutna dieselmotorer, Stirlingmotorer eller bränsleceller. Dessa kompletterar i regel en större dieselelektrisk huvudmotor

och ger tillräcklig effekt för

att hålla batterierna fulladdade när man ligger still eller rör sig med låg

66 Undervattensteknik SOU 1995: 135

fart i undervattensläge. Bränslet utgörs av konventionella brännoljor

eller energirikare ämnen som vätgas eller hydrazin.

Det syre, som behövs för förbränning i motorerna och för besätt-

ningen ombord, kan kontinuerligt framställas genom elektrolys av

vatten eller medforas i eller som Koldioxid

tryckbehållare väteperoxid.

som bildas vid förbränning absorberas i behållare ombord eller släpps ut som finfördelad i havsvattnet, medan

gas som snabbt löser sig vätgas

från elektrolys på grund av explosionsrisken alltid måste förbrännas eller släppas ut i vattnet. Koldioxiden från utandningsluften måste också tas om hand i absorbatorer vid längre uppdrag under vatten. “Atomubåtar“ har i princip obegränsad förmåga att befinna sig i undervattensläge. Uthålligheten begränsas av mängden medförd och i stridssituation av när förbrukats. Andra

proviant samtliga vapen

ubåtar kan medföra bränsle för verksamhet månader i sträck, men behöver snorkla ett antal timmar några gånger i veckan för att hålla

batterierna välladdade. Med luftoberoende maskiner kan man givetvis

avsevärt förlänga vistelsen under vatten. Ubåtar byggs allmänt med dubbla skrov. Det yttre, formskrovet, ger en “strömlinjeform“ som minskar friktionen mot vattnet och ökar hastigheten, medan det inre, tryckskrovet, består av cirkelrunda segment som svetsats samman. I mellanrummet finns bl.a. stuvningsutluftflaskor och ballasttankar. Bränsle-, trim- och regleringsrymmen, tankar ligger vanligen innanför tryckskrovet, vilket som regel är utrustat med vattentäta skott. Som konstruktionsmaterial för moderna ubátar väljs vanligen

höghållfast stål. För att minska risken för upptäckt har det också byggts

ett material som stål eller titan. antal typer i omagnetiska höglegerat Ubåtar har sedan begynnelsen utrustats med periskop med vars hjälp man i undervattensläge kan iaktta vad som finns ovan vattenytan. Dessa görs som regel höj- och sänkbara; det är främst därför ubåtar utrustats med torn. En manuell kan ca 10 sekunder

positionsbestämning göras på

och med användning av optoelektronik och videoinspelning betydligt

snabbare. Ett enda svep mot horisonten räcker för en radarbild, men

SOU 1995: 135 Undervattensteknik 67

sändningen kan uppmärksammas Vid

genom signalspaning. navigering

i inre vatten behöver man observationer

göra ett par gånger per dygn

eller oftare om man vill identifiera som rör i närområdet.

fartyg sig

Med kan man också

IR-hjälpmedel spana av ytan nattetid. Utöver

periskopet finns ett antal master för olika ändamål, för av luft

insugning

och utsläpp av avgaser i samband med för radioförbindelser

snorkling,

och pejling av radarsignaler. Som kan man lita

navigeringshjälpmedel

till samma system som t.ex. eller

övervattensfartyg, Deccasignaler

satellitnavigering.

Signalerna kan i många fall uppfatts också i måttliga vattendjup, varför ubåten inte behöver visa sina master, men mätresultaten blir noggrannare om man slipper vattnets störande inverkan, varför man ibland väljer att låta dessa master under kort tid sticka över upp vattenytan. Som för under

hjälpmedel navigering vatten kan användas

ekolod och egen aktiv sonar, men då finns risk att man sin röjer

närvaro för fientlig beskrivs närmare i spaning. (Sonartekniken kapitel

6.) Mottagning av radiomeddelanden kan i underpå långvåg göras vattensläge. För att sända radiomeddelanden från en ubåt måste en antenn skickas upp över ytan. För att minska för möjligheterna upptäckt skickas meddelanden från ubåtar dvs. under en komprimerat, mycket kort tid.

Ubåtens huvudvapen för av och andra ubåtar bekämpning ytfartyg

är torpeden. Målen lokaliseras och deras kurs och fart beräknas med passiv sonar, medan torpederna som är målsökande med

regel hjälp av

passiv eller aktiv sonar, För att träff har avancerade undgå motmedel utvecklats, bl.a. skenmål som avger som liknar ljud den egna ubåtens, eller s.k. ROV som olika

(remotely operated vehicles) på sätt stör

sonaren på torpeden. Ubåten är i många avseenden den idealiska eftersom vapenbäraren den dolt och har stor

uppträder uthållighet och genom sitt tryckskrov

en betydande motståndskraft mot anfall.

Det är bara ett fåtal länder som och marknadsför kon-

bygger

ventionella ubåtar: Frankrike samarbete med

(i Spanien), Italien,

Ryssland, Storbritannien (i samarbete med Nederländerna), Tyskland och Sverige. Förenta Staterna koncentrerar atomubåtar och sig på

68 Undervattensteknik SOU 1995: 135

japanska regeringen medger för närvarande ej export av undervattensfarkoster. Kockums har utöver från den svenska marinen fått en stor order från Australien (även om tillverkningen i huvudsak sker där) och konkurrerar år 1995 om beställningar från en rad olika länder. Stirlingmotorn är en specialitet för företaget. Den har även licensierats till utländska varv.

5.3 Ubåtsräddning

Alla ubåtar är försedda med speciella utrymmen från vilka besättningen i nödsituationer kan ta sig upp till ytan. Från ubåtar som sjunkit på djup som understiger 200 meter kan besättningen normalt evakuera utan yttre Från större djup måste man ha hjälp utifrån. Flera länder har hjälp.

utvecklat system för att undsätta besättningen på en ubåt som sjunkit

och förlorat sin manöverförmåga. På detta område samarbetar, och till

och med samövar, nationer som annars är mycket förtegna gentemot

varandra om sin verksamhet under vatten.

Systemen omfattar som regel några större ytfartyg eller ubåtar i

kombination med miniubåtar. Sverige har for detta ändamål sedan 1992 “Belos“, ett tidigare för off-shore verksamhet, som är utrustat med en

underhållsfartyg

tillsammans med ubåtsräddningsfarkosten URF. Tidigare

dykarklocka

har funnits flera med samma namn. Ett av dessa användes bl.a.

fartyg

for sonarmätningar i Karlskrona 1984. Inom har Förenta Staterna, utöver utrustade

Atlantpakten ytfartyg

med två som i början dykarklockor, ubåtsräddningsfarkoster byggdes

av 1970-talet och som kan operera också på mycket stora djup. De är stationerade i San men kan fraktas med till den i

Diego flyg plats

världen där de behöver sättas in och sista sträckan ombord på ett eller däcket av en större ubåt.

ytfartyg på

De franska och italienska marinerna har var sin farkost, men dessa

SOU 1995: 135 Undervattensteknik 69

bedöms ha begränsade operativa möjligheter. Brittiska marinen har en farkost “LR 5“ som är insatsberedd med 12 timmars varsel. Jugoslavien hade tidigare en medan det

tyskbyggd farkost, tyska

försvaret ej uppges disponera någon farkost för ubåtsräddning.

Ryssland har från Sovjetunionen övertagit flera olika system.

Moderfartyg är två ubåtar av typ India“ som kan bära två miniubåtar

i särskilda ställ på sitt däck. Man har minst ett 10-tal sådana av tre olika typer. Två av dessa kan dyka ned till 800 meters djup och en ända till 2 000 meters djup. Dessa farkoster har griparmar och elektronisk utrustning för att kunna lokalisera sjunkna ubåtar och är utrustade med en “kjol“ för att kunna docka till dessa. I nödsituationer kan t.ex. i Nordsjön snabbt

underhållsfartyg

mobiliseras för räddningsoperationer. Så har t.ex. skett vid ett tillfälle då kabeln till en civil dykarklocka skars av och dykarna blev instängda i denna på havsbotten.

5.4 Miniubåtar och

dykarfarkoster

Det finns starka skäl att anta, att den undervattensverksamhet, som Överbefálhavaren rapporterat ha förekommit på inre svenskt vatten sedan 1980-talets början, inte kunnat bedrivas enbart med ubåtar av konventionell storlek. I stället finns indikationer förekomst av mind-

pa

re farkoster (miniubåter och med mellan 10 och 30 me-

dykarfarkoster)

ters längd. Med anledning härav redovisas här den kunskap som föreligger om sådana farkoster. Redan från början måste då påpekas att dessa i första hand inte är avsedda for stridsuppgifter av för ubåtar dvs. att

vanligt slag, angripa och sänka sjömål. I stället kan det handla om kartläggning av fartygsle-

der och bottenforhållanden, studium av och

försvarsanläggningar utläggning av navigationshjälpmedel eller l ett avlyssningsanordningar.

krisläge kan de vidare komma att användas för utläggning av minor och

för sabotage mot fasta mineringar och kommunikationskablar liksom för

landsättning av spioner eller sabotörer.

70 Undervattensteknik SOU 1995 :135 i i

i

i

Det är regel snarare än undantag att denna typ av verksamhet

bedrivs av olika slags speciella förband motsvarande svenska kustjägare

och attackdykare. Förenta Staterna har t.ex. sina SEAL-förband som

var verksamma under både Vietnam- och Gulfkrigen. Den tyska marinen har särskilda “Kampfschwimmer“ och motsvarande brittiska förband verkade med stor framgång före och under invasionen av Falklandsöarna. Sådana enheter finns också i det franska och det israeliska försvaret. Verksamhet av detta slag omges med största sekretess också när det

gäller vad den är utrustad med för slags farkoster. Uppgifter om sådana

kan enbart tillfälligtvis hämtas ur tidskrifter eller fackböcker. Att stora

militära utvecklingsinsatser kan göras utan att röjas visas av hur man till och med i Förenta Staterna, ett land som präglas av stor öppenhet, lyckades ta fram “spionplanet“ U-2 och de nya “stealth“-flygplanen utan mediers eller allmänhetens kännedom. Detta förhållande

gäller

givetvis i ännu högre utsträckning Sovjetunionen och

Ryssland. Upp-

gifter om förekomsten av sådana förband har dock lämnats av avhoppare. Det är inte ens säkert att verksamheten är känd inom den egna krigsmaktens andra grenar, även om marinen liksom i andra länder kan få uppdrag som innebär att man måste och deras

transportera dykare

farkoster över längre distanser.

Skillnaden mellan en miniubåt och en dykarfarkost är väsentligen att

ubåten har ett kraftigt som att ombord

tryckskrov, medger personalen

vistas i samma som vid Den är också utrustad med ett

tryck ytan.

framdrivningmaskineri, gärna luftoberoende, vilket medger lång vistelse

i u-läge. Tillsammans med elektriska batterier ger detta en uthållighet av flera veckor. som kan ut och in i farkosten

Dykare medföljer gå

genom en särskild sluss.

En dykarfarkost däremot drivs enbart av elektriska batterier och har

därmed kort uthållighet och begränsat operationsområde. Dykarna

transporteras som regel iförda sina dräkter, och de utsätts hela tiden för

ett vattentryck motsvarande det djup farkosten går fram på. Skrovet är

normalt ej heller

trycktåligt.

i i i l . l Undervattensteknik 71

Som tidigare nämnts fanns ett betydande antal miniubåtar under andra världskriget. redovisar ett 50-tal inom Tillgängliga uppgifter brittiska flottan, närmare 1 000 i den och cirka 400 i den tyska japanska marinen. Därtill kom ett stort antal bemannade torpeder. Tekniken var dock omogen vad och gällde uthålligheten tillförlitligheten hos de enskilda och resultaten blev delsystemen, följaktligen blygsamma. Befintliga italienska, japanska och tyska miniubåtar togs som krigsbyte av segrarmakterna liksom allt det som konstruktionsunderlag fanns Intresset härför var åtminstone bland tillgängligt. ringa, de blivande N ATO-länderna. Dock fanns ett intresse betydande för system för Dessa till en del med civila ubåtsräddning. ansträgningar kopplades forskningsprojekt kring djuphavet, liksom med oljeindustrins behov, som redovisas i ett avsnitt. följande Ett fåtal amerikanska med miniubåtar finns beskrivna projekt från 1950- och 1960-talen, bland annat den atomdrivna NR-l. Då utvecklades också ett antal dykarfarkoster för dold transport av grupper om 4 till 6 man ur SEAL-förband. Sådana kunde ombord transporteras på en speciell “Grayback“-ubåt. Efter många års studier och internationella har under 1994 kontrakt förfrågningar för en ny generation farkoster lagts ut hos det amerikanska företaget Westinghouse. Det brittiska företaget Vickers 1950-talet ett litet antal byggde på små ubåtar. En av dessa såldes 1958 till där hon under namnet Sverige, “Spiggen“ tjänstgjorde till dess hon såldes till ett museum 1972. Företaget presenterade 1978 ett “Piranha“ att miniubåtsprojekt (ej förväxla med den ryska farkosten med samma med 26 meters namn) längd och 7 mans Farkosten tänktes också tiotal besättning. medföra ett attackdykare. Om eventuella leveranser är intet känt. Däremot är det klart att det italienska Cosmos haft stora företaget internationella framgångar. Under 1970-talet såldes ett 60-tal exemplar av en 16 meter lång ubåt till bl.a. Pakistan och Colombia. lär ha Några vidareexporterats till länder i Nordafrika. Företaget numera av ägs chilenska intressenter, men forsätter. tillverkningen Ett annat italienskt som i den varvskoncernen företag ingår statliga har sedan 1980-talet konstruerat och möjligen byggt flera olika typer av

72 Undervattenstelmik SOU 1995: 135

små undervattensfarkoster. Också Jugoslavien etablerade sig under 1960-talet som konstruktör av både miniubåtar och dykarfarkoster. Ett fåtal exemplar av sådana har exporterats, bl.a. till Sverige. Verksamheten fortsätter i Split i Kroatien. Västtyskland bedrev ett aktivt utvecklingsarbete under 1960-talet inom flera olika avsett både för den civila och den militära

företag,

marknaden. Bland annat tog man fram en prototyp inför den ovannänm-

da amerikanska upphandlingen. Det föreligger uppgifter om export till

olika utomeuropeiska krigsmakter.

Franska företag har med järrma mellanrum sökt offerera mini-

ubåtar, till synes utan större framgång. Däremot torde man för

försvarsändamål liksom för användning inom oljeindustrin ha levererat

ett antal dykarfarkoster till olika länder i världen. Forskningsföretaget IFREMER sköter för franska marinens räkning flera farkoster, bl.a.

1 Undervattensteknik 73

minubåten Griffon. Ett varv i Nederländerna har under 1994 tagit av

upp tillverkning

miniubåtar, som levererats till kunder.

sydamerikanska

Länderna i Fjärran Östern synes inte i någon större utsträckning ha använt sin stora skeppsbyggnadskapacitet till produktion av mindre undervattensfarkoster. Dock under 1980-talet i

byggdes Sydkorea på

licens från ett antal av en miniubát. Nordkorea har

Tyskland exemplar

haft tillgång till undervattensfarkoster, som bl.a. använts för att landsätta i

agenter Sydkorea.

I Sovjetunionen har man ända sedan efter återupprustningen började 1948 lagt ner stor möda på olika för skilda Ett

ubåtssystem uppgifter.

stort antal mindre farkoster har tagits fram för olika ändamål, t.ex. för provning av komponenter till de stora atomubåtama liksom för ubåtsräddning. Härvid kom givetvis den efter kriget erhållna kunskapen från

beslagtagna tyska och japanska projekt väl till pass.

En farkost, som bl.a. visats vid internationella mässor liksom för företrädare för svenska marinen i samband med förhandlingar om inköp, är den tornförsedda “Piranja“ konstruerad av

ingenjörsfirman Malakit i Leningrad (Szt Petersburg) redan under l970-talet. Minst två

enheter finns i i den

dag ryska Östersjöflottan. Den är 30 meter lång

och tillverkad i titan och fiberarmerade Ubåten har en

polymerer.

besättning på 3-5 man och kan medföra dykare, som kan gå ut under vatten en särskild sluss. Det förekommer om att en

genom uppgifter

variant av denna ubåt har försetts med luftoberoende maskineri.

i

i

å 74 Undervattenstelmik SOU 1995: 135

En serie av dykarfarkoster, Triton , är i bruk sedan 1970-talet och finns i olika storlekar för en besättning på l-2 man och med att

möjlighet

medföra upp till 10 attackdykare. Farkosterna har en längd mellan 5 och 15 meter och drivs elektriskt. Aktionsradien bedöms till 60 sjömil och uthálligheten skild från en moderfarkost till ca 12 timmar. Den kan dock parkeras på havsbotten under för att sedan återföra

några dygn dykarna

efter fullgjort uppdrag. En annan typ, Sirena , har plats för två dykare och en

utrustnings-

container och kan medföras till exempel i en torpedtub på en vanlig ubåt. Därutöver tillverkas ett antal olika typer av undervattensmopeder för en eller två dykare. En sådan har b1.a. under 1993 beslagtagits av svenska i samband med ett

polisen uppmärksammat kidnappningsförsök.

De olika av farkoster som i dag marknadsförs av institut

typer ryska

och företag torde i betydande utsträckning från de modeller skilja sig som ingår i ryska förband.

SOU 1995: 135 Undervattensteknik 75

Det utvecklas på många håll i världen farkoster som

tjärrstyrda

används för att lokalisera undervattensinstallationer (t.ex. minor) och förstöra dessa. Räckvidden för dessa är, liksom för de civila

motsvarig-

heter, som beskrivs i avsnitt 5.5, några kilometer.

5.5 Farkoster för och offshore-

forskning

verksamhet

För att kunna göra observationer, eller vistas på större än

djup några

tiotal meter, är människan hänvisad till tekniska

hjälpmedel.

Från dykarklockor har forskarna sedan århundraden försökt avlocka

havsdjupen dess hemligheter. William Beebe ut- Djuphavsforskaren

vecklade på 1930-talet s.k. med vilka förbunden med

batysfärer han,

ytan genom en stålwire, nådde ned till 430 meters djup. Under efterkrigstiden trängde forskarna allt djupare. År 1960 nådde Jacques Piccard världshavens största kända djup, 10 900 meter. Den farkost han använde steg åter upp till ytan genom att medförd ballast släpptes. Parallellt med den utvecklingen tog amerikanska forskare fram den lättrörliga s.k. “Alvin“-farkosten, som använts för att dokumentera

växt- och djurliv i djuphaven ävensom for att inspektera vraket efter

Titanic. Erfarenheterna från denna utveckling har också tagits till vara när det gällt att ta fram för

system ubåtsräddning.

Förenta Staterna har liksom ett stort antal

Ryssland mycket fartyg

for havsforskning av olika slag. Dessa samverkar i många fall med landets försvarsmakt. Franska företag och forskningsorganisationer är mycket verksamma på många områden med stark både till

anknytning

civil och militär undervattensteknik. När oljebolagen efter andra världskriget började borra efter och utvinna råolja och gas från havsbottnen, medförde detta att stora

mycket

resurser sattes in för att utveckla såväl själva som

dykeritekniken

bemannade och obemannade undervattensfarkoster.

76 Undervattensteknik SOU 1995: 135

En omfattande verksamhet utvecklades först på relativt vatten grunda i Mexikanska golfen, i Maracaibosjön i Venezuela, i Kaspiska Havet och i Persiska Viken, men från 1978 främst i Nordsjön och på kontinentalsockeln utanför Asiens, Australiens och Sydamerikas kuster. Borrningar har under senare år kunnat genomföras på mer än l 000 meters vattendjup. Norge och Storbritannien svarar tillsammans för 7%

av världens råoljeproduktion, och den kommer från fält där vatten-

djupet är mellan 40 och 300 meter. Värdet av denna produktion är

betydande, ca 300 miljarder kronor per år. Bara underhållskostnaden

av fälten rör sig om tiotals miljarder kronor

per är. Det är alltså mycket

stora summor som satsas på teknikutvecklingen där. Även om verksamheten i Nordsjön är teknikledande tas också fram för speciell utrustning motsvarande uppgifter i andra områden. På havsbottnen finns ett stort antal installationer i form av tätningar

och kopplingar från borrhål, rörledningar och pumpstationer. För att

övervaka och underhålla installationerna har utvecklats .en

bygga, lång

rad sofistikerade tekniska Även om man

hjälpmedel. experimenterat

med mättnadsdykning till flera hundra meters djup begränsas insatser med till 200 meter 180

dykare djup understigande (i Norge meter).

Det finns inte mindre än 63 tillverkare av kommersiella, obemannade undervattensfarkoster, en del bottengående, andra simmande. De

förstnämnda är försedda med hjul- eller banddrift och kan t.ex. ha till

uppgift att diken för kablar och täcka över

gräva ledningar och dessa.

De kan också utrustas med griparmar och av olika och

verktyg slag

därmed utgöra undervattensrobotar. Den av Hägglunds utvecklade “Sea Crab“, som använts av svenska försvaret för jämförande under-

sökningar av misstänkta bottenspår, är ett exempel pá en sådan. Som

fordonen med via men regel styrs och försörjs energi kabel, vissa typer har egen energikälla ombord och kan då dirigeras via radio. Kabelns längd kan uppgå till åtskilliga kilometer. Det finns övergängsformer till ubátsteknik. Farkosterna har så att de kan medföra en eller två

byggts

tekniker som kan styra verktygen inifrån. De simmande farkosterna är i första hand avsedda för och

inspektion

SOU 1995: 135 Undervattensteknik 77

försedda med starka strålkastare och sensorer av olika slag. De är

betydligt mindre än de bottengående fordonen. Den svenskbyggda

“Sjöugglan“, som marknadsförs av Bofors, är ett typiskt exempel på denna utveckling. Den kan givetvis också ha militära applikationer exempelvis för att lokalisera och förstöra minor. Motsvarande farkoster

finns i många utländska försvarssystem. Räckvidden för dessa är några

kilometer när de är förbundna med kabel till ett Det finns

moderfartyg.

i flera länder också farkoster, som kan

radiostyrda genomföra uppdrag

på mycket större avstånd. En dansk farkost skall utrustas med Stirling-

motor och därmed få en räckvidd på upp till 500 kilometer. För inspektionsturer liksom för turistiska upplevelser har tillverkats ett mindre antal miniubåtar för mellan 2 och 30 passagerare, senast den franska Seabus med plats för 45 passagerare och certifierad för ett

dykdjup av 80 meter. Likaså finns dykarfarkoster for transport av

sportdykare. I förhållande till de militära konstruktionerna har dessa givetvis långt mindre räckvidder, och ingen särskild möda heller har lagts ned på att göra maskinerierna tystgående.

5.6 Dykeriteknik

Utan tekniska hjälpmedel kan man bara vistas några minuter under vatten. Det har dock räckt till för att under århundraden ge utkomst åt pärlfiskare och tvättsvampplockare. Människan har under årens lopp utvecklat allt mer avancerade tekniska hjälpmedel för att kunna vistas under vatten - för att göra upptäckter eller för ekonomisk vinning men också för militära ändamål.

Har man tillgång till en dykarklocka med en större kan luftmängd

vistelserna förlängas. Detta har som redan redovisats utgjort förutsättningen för bärgningsoperationer av olika slag. Det maximala djupet för sådan dykning är dock begränsat till ca 20 meter. Under 1800-talet började man utveckla dykardräkter vilka möjlig-

gjorde arbeten på betydligt större djup. En luftslang försörjde dykaren,

78 Undervattensteknik

som hade en tung tillsluten hjälm, och det gjorde honom otymplig. I

samband med anläggningsarbeten för olje- och gasutvinning på kontinentalsockeln utvecklades * dräkter som gjorde dykaren mera

E

lättrörlig. Samtidigt togs fram system som möjliggjorde vistelse under

tryck flera veckor i sträck i tryckkammare och därmed längre arbets-

l

perioder. Sådan s.k. mättnadsdykning kräver bland annat också att man

l

andas särskilda gasblandningar. Det maximala djupet där kan l

dykare

verka har med dessa hjälpmedel successivt ökat till 700 meter. De 50 år som gått sedan andra världskriget har också sett en snabb l

utveckling av system för obunden dykning i grunda vatten. Det är i ‘

princip samma utrustning som används både av och

typ av sportdykare

l

av militära förband. Inom marin arkeologi och för yrkesmässig

dykning ‘

arbetar man fortfarande ibland med tillförsel av luft via slang, men i l

i

övrigt är det regel att dykaren medför ett gasförråd för timmas någon i vistelse under vatten, som han eller hon bär i

tryckflaskor på ryggen.

Den enklaste formen av teknisk är ett och en

utrustning cyklopöga

andningsventil i form av ett i kombination med ett

bitmunstycke

ventilförsett För mer kvalificerade i kallt l gasförråd. uppgifter, särskilt

i

vatten, föredrar många dykare att använda helmask, som täcker hela

i

ansiktet. Klädseln kan antingen vara en våtdräkt, där man har ett tunt skikt av det omgivande vattnet närmast kroppen. Om rör

dykaren sig

i kommer ändå temperaturen att uppfattas som dräglig, men färdas man

i eller utanpå en dykarfarkost i kallt vatten sjunker stridsdugligheten.

Bättre är givetvis att använda en torrdräkt under vilken man kan bära lämpliga varma underkläder. Torrdräkter kan också hållas varma genom uppvärmning med elektriska batterier eller kemisk reaktionsvärme, och

det torde ofta vara nödvändigt om man skall färdas stillasittande inuti

eller utanpå en

dykarfarkost.

När man dyker med luft i flaskorna gäller restriktioner betydande för hur djupt man kan dyka och för hur snabbt man kan återvända till

ytan. Detta beror på att en del av luftens kväve löser sig i blodet, och på djup större än 30 meter ger det en viss narkotisk verkan. Kvävet kan dessutom vid uppstigning avskiljas som bubbor i blodkärlen vilket leder

Undervattensteknik 79

till s.k. i svårare fall med Den som

dykarsjuka, dödlig utgång.

exempelvis vistats en timme på 30 meters djup måste ta 40 minuter på

sig att i etapper gå upp till ytan (s.k. dekompression).

Redan på 1960-talet infördes som militär standard att ersätta luften i tryckflaskorna med “nitr0x“, blandningar av syre och kväve med upp till 50 % syre i stället för luftens 20 %. Dessa blandningar har på senare år också fått viss popularitet bland sportdykare, därför att man kan vistas under längre tider och med kortare dekompression på djup överstigande 30 meter. För professionellt arbete på större djup får man ta till mer avancerade gasblandningar av helium och syre eller av väte och syre. För den civile det att

dykaren gör ju ingenting utandningsgasen

stiger upp till ytan som större eller mindre bubblor. För fullgörande av militära uppgifter kan det givetvis vara viktigt att inte röja sig på detta sätt, och åtskilliga system har tagits fram som enbart ger små bubblor som knappast syns annat än i mycket lugnt vatten. Ett annat sätt är att arbeta med rent Då innehåller

syre i trycktlaskorna. utandningsluften

utöver syre enbart koldioxid och den absorberas i särskilda filter. Uthâlligheten blir men av risk för s.k.

mycket stor, på grund syreför-

giftning bör verksamheten inskränkas till djup som understiger 10

meter. har blivit i Man kan räkna

Sportdykning mycket populärt Sverige.

med att det finns mer än 100 000 svenskar som utövar denna sport, fast bara en mindre del av dem i svenska vatten. För

dyker dykning på

större djup finns anvisningar om följebåt och att dykplatsen skall

utmärkas med boj, men dessa regler inte alltid, särskilt inte vid

åtlyds

vrakplundring eller smuggling. Inom militära skyddsområden är sport-

dykning i princip förbjuden och torde heller inte utövas av personer med självbevarelsedrift.

Att skilja på en civil eller miltär dykare är numera svårt, för att inte

säga ogörligt, då tekniken är allmänt Det är enbart

tillgänglig. genom

att notera eventuellt medförd utrustning och som man kan

uppträdande

skilja på legal och illegal verksamhet.

80 Undervattensteknik SOU 1995: 135

Svenska ubåtar

Sedan den första ubåten väl inlemmats i svenska flottan år 1904 accepterades det nya vapensystemet snabbt. Före och under första

världskriget beställdes sammanlagt 16 ubåtar såväl hos Örlogsvarvet

som hos privata svenska varv, bl.a. Motala Verkstad och Kockums. Många av dessa kvarstod i aktiv tjänst ända till slutet av andra världskriget. Nya större och mer avancerade typer tillkom under mellankrigstiden, och inför hotande ofred beställdes inte mindre ån 24 ubåtar under åren 1935-40. Nya generationer har successivt tillkommit för att passa den förändrade försvarsplanläggningen. Stor möda har lagts på att göra farkostema extremt tysta och utrustade för uppdrag i

Östersjön. I Nåcken provas för närvarande en Stirlingmotor, och

sådana kommer att bli Standardutrustning i kommande serier. År 1995 mönstrar svenska marinen 12 stridsutrustade ubâtar och har tre i beställning. Härill kommer en âr 1979 byggd ubåtsrâddningsfarkost och miniubâten “Spiggen 2“, som utgör mâlfarkost för övningar i ubâtsjakt. En ny ubâtsserie projekteras av Försvarets materielverk och Kockums. Redan på 1960-talet utrustades ubåtama med passiva sonarer, som

kunde lyssna i en riktning och där kurspejlingen skedde manuellt, samt

en aktiv sonar som stöd för torpedskjutning. Under 1970-talet infördes

digital teknik, som också gjorde det möjligt att spana i flera riktningar

samtidigt. De ökade anslagen till ubåtsskyddsverksamhet gjorde det möjligt att anskaffa s.k. “flank arrays“ som monteras längs hela ubátens skrov och som medger registrering av ljud med låg frekvens. Modern informationsteknik införs successivt och ubåten kan därmed samla och bearbeta stora mängder data för senare analys. Från mitten av 1980-talet har ubâtama också utrustats med bandspelare av hög kvalitet, så att signalerna kan utvärderas efter fullgjort uppdrag. Ubåtama utgör det viktigaste hjälpmedlet i spaningen efter undervattensverksamhet - men har ej satts in för bekämpning av de mål som indikerats.

Insamling, dokumentation och analys av uppgifter 81

6 dokumentation och

Insamling,

av

analys uppgifter

Rapportering av händelser som kan innebära kränkning av svenskt territorium eller brott mot svenska tillträdesbestämmelser kallas incidentrapportering. Sådan rapportering omfattar inträffade incidenter

som berör såväl luftrummet som land- och sjöterritoriet.

I detta kapitel redovisas hur indikationer om misstänkt undervattensverksamhet bearbetas och Så sker som

rapporteras, analyseras.

underlag dels för åtgärder, dels för rapportering inom Försvarsmakten

och till regeringen. Rutinerna för rapportering i avsnitt 6.1.

belyses

I avsnitt 6.2 redovisas hur rapporterade observationer hanteras och vilka åtgärder som vidtas för att bringa klarhet om in-

ytterligare

rapporterade iakttagelser. Hur bearbetning och analys av de enskilda

iakttagelserna genomförs belyses också i det avsnittet.

Innebörden och hanterandet av inrapporterade tekniska indikationer

behandlas i avsnitt 6.3. Enskilda indikationer sammanförs ofta gruppvis och i

analyseras

syfte att klarlägga om det enligt analytikernas uppfattning finns grund för att hävda att främmande ubátsforetag riktats mot svenskt territorium. Detta i avsnitt 6.4.

analysarbete belyses

82 Insamling, dokumentation och av analys uppgifler

6.1 Rapporteringsrutiner

Rutinerna för rapportering av undervattensverksamhet har utvecklats

över åren. och

Klassificeringsnivåer rapporteringsuttryck har därmed

förändrats. Händelser eller observationer som misstänks kunna härröra från

främmande undervattensverksamhet från såväl civila inrapporteras personer som från militär personal eller militära enheter. Från enskilda

personer rapporterade indikationer utgörs som regel av observationer

under det att militära

enheters rapporter även kan utgöras av tekniska

indikationer, t.ex. inspelningar av ljud som misstänks härröra från en

ubåt. Det är att sker

vanliga rapportering direkt till Örlogsbas/

marinkommando‘. Civila kan dock ibland inkomma

rapporter genom

exempelvis polis, kustradiostation eller

kustbevakning.

Från marinkommando rapporteras händelsen vidare till aktuell militärbefálhavare som Preliminär

Incidentrapport. Samtidigt orienteras Överbefálhavarens högkvarter5. Den incident-

preliminära rapporten är en tors-ta rapport om konstaterad eller befarad

kränkning

“

Örlogsbas respektive marinkommando är beteckningar på under militårbe-

fälhavare lydande marina organisationsenheter. Marinkommando ersatte örlogsbas den I juli 1990. I den fortsatta texten används uttrycket marinkommando som ett innefattande

samlingsbegrepp även örlogsbas för tiden före organisationsändringen.

5 Från och med den l juli 1994 är Försvarsmakten en myndighet. Tidigare

fanns ca hundra militära Överbefälhavaren

myndigheter. är chef för myndigheten Försvarsmakten. Hans ledningsorgan på central nivå är högkvarteret. Före den 1

juli 1994 rapporterade Överbefálhavaren, i egenskap av

myndighet, till regeringen rörande bl.a. incidenter. Efter denna tidpunkt är det sålunda Försvarsmakten som gör detta. Rapporterna utarbetas i högkvarteret på uppdrag av Försvarsmaktens chef, överbefälhavaren.

dokumentation och analys av uppgifter 83

Insamling,

och beskriver kortfattat vad som inträffat. Den skall snarast, och senast inom 12 med en Incidentrapport som innetimmar, kompletteras håller samt och planerade åtgärder. Om den bedömning vidtagna inträffade händelsen av högkvarteret ges en hög bedömning rapporteras händelsen till En sådan skall innehålla händelseberegeringen. rapport bedömning och av eller

skrivning, preliminär redovisning vidtagna

planerade åtgärder. är en sammanfattande om de

Slutlig Incidentrapport rapport

händelser som föranlett rapporteringen. Denna rapport skall insändas till senast två veckor efter avslutad incidentverksamhet. Av högkvarteret skall förmodat händelseförlopp, vidtagna och

rapporten framgå åtgärder

resultat av dessa samt bedömning. När analysarbetet i högkvarteret är

klart skall en slutlig rapportering ske till regeringen. Den rapporten kan

innefatta flera incidenter. Rapporten skall utformas så att det går att följa de tankegångar som lett fram till de slutsatser som presenteras. Utöver till av enskilda incidenter

rapporteringen regeringen viktiga,

sker en årlig rapportering dit från Försvarsmakten (tidigare Överbefäl- Sådan insänds senast den 15 februari avseende havaren). rapport års undervattensverksamhet. Den kan föreligga i tre föregående versioner; öppen, hemlig och kvalificerat hemlig.

Från början av 1980-talet krävde regeringen en rapport varje dag om

det senaste händelser. Efter hand ändrades detta till krav på

dygnets

endast i de fall då indikationer som av Försvarsmakten rapport klassificerats till 3 eller högre förelåg. Detta förfarande ändrades senare till att endast indikationer som fått klassificering 1 eller 2.

gälla

(Beträffande klassificering se avsnitt 3.1 eller 6.2.2.) Mellan september 1984 och mitten av 1988 skedde dessutom kvartalsvis avrapportering till regeringen. Den ersattes av den tidigare nämnda slutliga som insänds då rörande en

rapporten analysarbetet

viktig, enskild incident eller en serie händelser avslutats. De som använts vid rapporteringen till regeringen angående uttryck konstaterade eller misstänkta undervattensföretag har förändrats under årens lopp. Under åren t.0.m. 1984 års händelser användes en mängd olika för att beskriva osäkerheten i gjorda bedömningar om

uttryck

förekomst av främmande undervattensföretag. Från och med års-

84 Insamling, dokumentation och av SOU

analys uppgifter 1995:135

rapporten avseende 1985 års incidenter blev mer ensartade

uttryckssätten

vilket därefter

medger en grov jämförelse mellan åren.

Sammanställning över rapporteringsuttryck (Bedömning av främmande undervaltensverlsamhet)

| -mu .ma I m9 1 mo - | 1994

“Sikh Säker _ V __ IK ‘ hu Knnsutuld ft uv-vhl

[Kamawari

hanknhg hinkning

Ans: som säker Bedoms ha gawmmnsl Behind kränkning!

fi$r_e|£o£n_rn_i| __________ __ misalnh n w-vh: HuEnkelrum! Har sannolikt ‘ Sannolfix fr umm B Bedöm: nnnolikl h: guwmmnsl E Sillllflikl [°¢_|§°;_I|fl|B ___________________________________________ _, F A Om: ha:mäns Bedoms att fr uv-vhl int: kan Kan ha F1 IIV—\hl kan ha Iamloommit R . A Mycket not sannolikhet D ______________________________ __ E Slur Iannolikhct Km oj Idullua: Fr uv-vht hu ej mcslulas """""" ‘nddfllgzn Undalngu kan int: ligga till Med betydande slkclhel grund for bedömning

troliga fllmkmnlllil aednms int:ha Rmkmnmil Inget mer pl nu ° Fr uv-vlu bedømsej h: Har inte heron: HI: :j ° l förekommit In mm. inmmx. genolumns. berm. riktats mot. mrdmmmit, an

Uttryck utnyttjade för sådan rapportering av samman-

framgår ställningen, som är framtagen av högkvarteret.

Observera att uttrycken t.o.m. år 1984 avseende befarade

kränkningar inte anses vara ordnade efter någon form av sannolikhet. Detta har inte heller bedömts vara möjligt att göra i efterhand.

6.2 Observationer

6.2.1 och

Observationstyper rapportörer

De vanligast förekommande som är

observationstyper, aktuella, kan

hänföras till föremål och vågrörelser.

dokumentation och analys av uppgifter 85

Insamling,

om föremål innehåller i undantagsfall uppgifter

Rapporter iakttagna

om hela ubåtar eller ubåtstorn. Vanligare är däremot uppgifter om

kupoler, bulor, master och rör. En

iakttagna detaljer; periskop,

av det iakttagna är även att föremålet liknar tämligen vanlig beskrivning en eller bränning. Formerna på iakttaget föremål kan

valrygg, grynna

beskrivas som cigarrliknande, fyrkantigt, koniskt

kantigt, cylindriskt,

eller runt. Beskrivna vågrörelser anges exempelvis som v-formade, som skum,

bubblor, sprut, uppkok, virvlar eller som en strimma på vattenytan.

I rapporter om iakttagna dykare anges om man sett hela dykaren

eller endast ben eller Ibland även detaljer i huvud, rygg. anges utrustningen såsom simfenor, tuber etc.

dräkttyp, cyklop,

och som inrapporteras kan uppfattas som Ljud- ljusfenomen härrörande från under eller på vattenytan. övrigt innefattar om markspår, rökfenomen, Begreppet rapporter och samt om båtar (andra än

oljefläckar, flytande tång materielfynd

ubåtar) och personer som av någon anledning tilldragit sig observatörens uppmärksamhet. Kollisioner, skador och bottenspår behandlas i avsnitt 6.3.6.

Antal observationsrapporter 1981-1994

I observationsrapporterna redovisas även uppgifter om observationsbetingelserna såsom observationsavstånd, ljusförhållanden, siktförhållanden, och observationstid. jämförelseobjekt Observationsavstånden varierar från mycket korta till mycket långa tiotal observationer har observa- (flera kilometer). Några rapporterade

86 Insamling, dokumentation och av analys uppgifter SOU 1995: 135

tionsavstånd understigande 10 meter. Över l 300 har redorapporter visade avstånd på 100 meter eller därunder. Av dessa har ca 400 givits

klassificering 1-3.

Endast ett 40-tal av föremålsobservationerna har klassificerats som 1, dvs. som säker undervattensverksamhet. Efter år 1987 har inte någon observation åsatts en sådan

bedömning.

Observatörerna är till övervägande del civila, endast ca 20 % är militärer. En stor del av de civila har eller rapportörerna sjövana

sjökunskap, antingen på grund av att de är bosatta kustnära eller att de

som ägare till fritidsbåt ofta vistas En mindre del av observapå sjön. tionerna är gjorda av personer som vistas i

på sjön yrkesmässigt egenskap av fiskare, kustbevakare, eller sjöpoliser, tulltjänstemän som besättningsmän på fartyg eller båtar i ordinarie trafik.

Observatörernas ålder varierar alltifrån barn i skolåldern till personer i pensionsåldern.

6.2.2 och

Insamling utfrågning

När en rapport om misstänkt undervattensverksamhet når marinkommandot är det i regel vakthavande officer som tar emot den och genomför en första av observatören

utfrågning per telefon. Som regel

har den vakthavande en

genomgått grundläggande utbildning i utfrågningsteknik och som stöd för han ett utfrågningen utnyttjar utfrågningsprotokoll. Syftet med är att han telefonutfrågningen så snabbt som

möjligt skall kunna göra en första, preliminär bedömning av rapporten. I mars 1986 infördes för av

bedömning observationsrapporter en sex-

gradig skala med följande innebörd: 1. Säker ubåt/undervattensverksamhet 2. Sannolik ubåt/undervattensverksamhet 3. Möjlig ubåt/undervattensverksamhet 4. Ubåt/undervattensverksamhet kan inte uteslutas

Insamling, dokumentation och analys av uppgifier 87

5. Ubåt/undervattensverksamhet bedöms ej ha förekommit 6. Underlaget kan ej ligga till grund för bedömning

Det framhålls i bestämmelserna att flera indikationer med tidsmässigt inom ett område kan ge en högre klassificering av det sammanhang sammantagna händelseförloppet än de enskilda indikationerna var för sig. Kriterierna för klassificering av observationsrapporter enligt bedömningen 1-4 ovan redovisades likaledes i mars 1986 och då enligt följande: (1) Två oberoende optiska källor (2) En källa, om naturfenomen/synvilla kan uteslutas (3) Enligt (2) men viss tveksamhet råder beträffande faktorer/fimkfiomr hos källan men tvivel råder avseende mer än en faktor/ funktionhos (4) Enligt (3) källan.

Vid värderingen av de optiska indikationerna skulle enligt bestämmel-

serna hänsyn tas till:

- Källans vana i

trovärdighet (ålder, yrke, skärgårdsvana, området,

syn, hälsa m.m.) - Observationsavstånd (med/utan kikare) - Observationstid - och väderförhållanden Ljus- - Antal observatörer -

samstämmighet

- Antal observationer i närområdet i närtid - utseende och beteende Objektets

I juni 1987 och i maj 1993 justerades kriterierna. År 1987 klarlades att kriteriet för en observation av klass 5 skulle innebära konstaterad naturlig förklaring. I bestämmelserna 1993 ändrades detta kriterium till En observation med sannolik eller konstaterad naturlig förklaring. Denna ändring medförde att antalet 5:0r fortsättningsvis blev förhållandevis fler. Kriterierna för indikationer av klass 1-4 preciserades

och skärptes något. För observation av klass l krävdes i fortsättningen

88 Insamling, dokumentation och analys av uppgifter

exempelvis minst två oberoende observatörer samt att minst en av observationerna skulle styrkas med eller annan teknisk fotografisk dokumentation. Den gjorda bedömningen ligger till grund för marinkommandots beslut om eventuella, omedelbara insatser. Förutsatt att observationen efter denna första utfrågning inte direkt avfärdas ombeds observatören att dels skriva ned sin upplevelse, dels rita av det han observerat. Detta sker i awaktan på att en särskild utfrågare inkopplas. Utfrågningspersonalen är som regel militär men kan även komma från t.ex. polisen. Kraven en är bl.a. att vederbörande på utfrågare skall ha en lämplig bakgrund besitta och (sjövana etc.), gott omdöme hög integritet och ha genomgått särskild i utbildning utfrågningsteknik. Utfrågningskurser har i regel genomförts vartannat år och med föreläsare som är specialister inom olika, adekvata verksamhetsområden. Kursprogrammet vid en sådan kurs omfattar bl.a. utfrågningsmetodik, vittnespsykologi, ubåtars (främst miniubåtars) uppträdande samt naturliga företeelser, som av kan misstag uppfattas som ubåtar. Praktiska exempel genomförs i vilka deltagarna genomför utfrågning under överinseende av lärare som ger kritik och råd. Efter det att redovisar utfrågningen genomförts utfrågaren resultatet, innefattande sin egen av för bedömning händelsen, beslutfattare inom marinkommandot. Föredragningen ger underlag för beslut om eventuellt fortsatta insatser alternativt av redan beslutade avbrytande sådana. I samband med av främst observationer utredningsarbetet optiska i högkvarteret aktualiserades under mitten av 1980-talet behovet av en särskild, central utfrågningsgrupp, från vilken personal kunde utnyttjas när så bedömdes erforderligt. En sådan grupp skapades då och kom att innefatta experter inom bl.a. områden: följande

- Marin miljökunskap - Ubåts-, dykeri- och övrig undervattensteknik - Utfrågningsmetodik och vittnespsykologi

Insamling, dokumentation och analys av uppgifier 89

- Juridik - Dokumentationsstöd och (fotograf tecknare)

Gruppen kom att kallas Romare-gruppen efter dess ledare, kommendörkaptenen Göran Romare.

6.2.3 och

Bearbetning analys

Bearbetningen av inkomna rapporter sker vanligen i flera steg med

början vid aktuellt marinkommando. Utredning av vissa rapporter kan

ske i samverkan med polis. I vissa fall krävs en fördjupad utredning

omfattande exempelvis kompletterande utfrågning, rekonstruktion av

händelseförloppet, referensprov, tekniska eller bottenundersök-

analyser

ningar. En sådan fördjupad utredning kan ske vid marinkommando, militärområdesstab eller genom högkvarterets försorg. Foton och video-

filmer analyseras vid högkvarteret, där särskild kompetens och

utrustning finns for detta ändamål.

Efter Utöincidenten 1980 bildades en särskild utredningsgrupp,

Analysgrupp ubätsincident, bestående av 2-4 marinofficerare.

Gruppen tillsattes tillfälligt och med varierande personal i samband med

händelser av större omfattning eller betydelse. Den kompletterade

inkomna incidentrapporter med en egen analys. Hösten 1985 ersattes

den av Marina som fick tidigare analysgruppen Analysgruppen (MAna), en permanent ställning i högkvarteret. MAna ingår där i Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten (MUST). Samtliga inträffade, enskilda händelser - såväl observationer som tekniska indikationer -

rapporteras sedan dess i det operativa systemet till MAna for slutlig

och bedömning.

analys

I samband med slutlig analys vid MAna genomförs vid behov

t.ex. i form av tekniska kontroller, rekonstruk-

ytterligare utredningar,

tioner eller utlåtanden från olika experter. Då så sker utnyttjas de

resurser som bedöms mest lämpade. Avsikten är att man därigenom skall få en så heltäckande bild som möjligt av den aktuella händelsen.

90 Insamling, dokumentation och analys av uppgifter

En komplex, omfattande eller kan komma att

principiellt viktig rapport

utredas av flera instanser parallellt. Principen är därvid att dessa inte skall ha någon kontakt eller något med varandra. Även

kunskapsutbyte

avseende arbetet inom MAna anges metodiken vara att någon i gruppen inte skall direkt delta i utredningsarbetet utan i stället kunna fungera som en djävulens advokat. Syftet med detta förfaringssätt är att erhålla ett så objektivt och sakriktigt utredningsresultat som möjligt. Exempel på externa instanser som utnyttjats vid behov är Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstalt, Försvarets radioanstalt,

Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Fiskeriverket, Sveriges geologiska

undersökning, Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI), Polisen, Naturhistoriska riksmuseet,

Biologiska museet,

Kolmårdens djurpark och Havsfiskelaboratoriet.

6.3 Tekniska indikationer

Beroende på en ubåts uppträdande finns olika att möjligheter upptäcka, lokalisera och den.

typbestämma

Uppträder ubåten under ytan sker detektering företrädesvis med

hydroakustiska eller magnetiska medel och metoder.

Hydroakustiska sensorer utgörs av sonarer eller hydrofoner, vilka i dessa används

sammanhang som synonyma begrepp. Den teknik som

används att alstra under vatten och mottaga akustiska

för ljud signaler

har internationellt sonar

benämningen (SOund NAvigation and

Ranging). Inom svenska marinen används ordet hydrofon som synonym

till sonar. (Internationellt kan detta förorsaka missförstånd eftersom det

engelska ordet dvs. omvand-

hydrophone betyder vattenmikrofon,

lare av akustisk energi i vatten till elektrisk. Den motsatta ljudomvandlaren - från elektrisk till akustisk energi - kallas transducer.) Magnetiska eller elektriska sensorer och laser kan också användas. Dessa system har mycket begränsade räckvidder, men kan ett utgöra

Insamling, dokumentation och analys av uppgifter 91

komplement till sonarer. Radarutrustning kan användas för att indikera bl.a. en ubåt eller del av en sådan, om den uppträder i övervattensläge. Signalspaning kan under vissa betingelser användas för att lokalisera

och typbestämma ubåtar.

Till tekniska indikationer kan också räknas spår på bottnen och skador av olika slag som kan misstänkas ha uppstått i samband med främmande undervattensverksamhet. Fotografering och videofilmning kan under gynnsamma omständigheter utnyttjas for dokumentering av observationer liksom av tekniska indikationer. Exponeras någon del av ubåten på kan detta även

havsytan

registreras med infraröd-(IR-)sensor. Bandspelare kan användas för registrering såväl av ljud som akustiska signaler.

Principerna för rapportering av tekniska indikationer är desamma

som for observationer. Bestämmelser härom återfinns i de

tidigare

redovisade regelverken från 1986, 1987 och 1993.

Detaljbestämmelser

for registrering och rapportering av tekniska indikationer finns även

utfärdade av chefen för marinen. Klassificering av enskilda, tekniska

indikationer sker i samma sexgradiga skala som för observationer. Kriterierna för klassificering är dock i vissa fall annorlunda än de för observationer. För en indikation av klass 1, dvs. säker undervattens-

verksamhet, krävdes exempelvis enligt 1986 års bestämmelser en

teknisk indikation som analyscentral (motsvarande) bedömde eller

tidigare bedömt som ubåt (motsvarande). I dessa fall krävdes alltså inte

två av varandra oberoende källor. År 1987 tillkom såsom kriterium för teknisk indikation av klass 2 säker teknisk indikation som ännu inte

analyserats vid analyscentral (motsv). I huvudsak innebär 1993 års

bestämmelser preciseringar av kriterierna för indikationer av klass 3

och 4. I princip innebar justeringarna dock inga ändringar av vad som

tidigare varit gällande.

92 Insamling, dokumentation och analys av uppgrfier

6.3.1 för ubåtsverksamhet i

Miljön Östersjön

Det är välkänt att man relativt lätt kan registrera undervattensverksamhet i världshaven med akustiska metoder. Redan under andra världskri-

get utnyttjades tekniken framgångsrikt vid ubåtsjakt. Detta kontrasterar

starkt mot de mycket stora svårigheterna att upptäcka ubåtar eller andra undervattensfarkoster i

Östersjön. Den väsentligaste orsaken är att Östersjöns vattentemperatur kan variera så kraftigt även för små

ändringar i djupet under ytan, särskilt under sommaren. Detta beror i sin tur att

på Östersjön är så grund. Vattentemperaturen nära bottnen

är ungefär konstant under året men ytvattnets temperatur varierar med årstiden. De man vid akustiska

ljudsignaler utnyttjar detekteringsmeto-

der böjer av kraftigt när ljudet går genom vattenområden med stor temperaturvariation (jfr faktaruta i avsnitt 6.3.2). Ljudutbredningsförhållandena ändras inte bara med årstiden, utan kan variera från dag till dag eller ännu snabbare, och från en plats till en annan. Medan ljud vid

ett tillfälle kan fortplantas många kilometer, är räckvidden vid andra

tillfällen kanske bara några hundra meter. Kraftiga vindar kan snabbt

ändra skiktbildningen i vattnet, och därmed förutsättningarna för

utnyttjandet av akustiska metoder. Ljudutbredningen beror även av

salthalten, och den kan variera påtagligt t.ex. nära älvutflöden.

Från älvar och andra vattendrag fors ut slam och fm sand som kan sväva länge i vattnet innan det sedimenterar. Näringssalter gynnar också algblomning vid vissa tider på året. Detta det svårt att använda gör optiska metoder för registrering av undervattensverksamhet. Siktdjupet är ibland endast några meter. En annan mycket väsentlig orsak till svårigheten att bedriva

ubåtsjakt

i den svenska skärgården är den oregelbundna Det bottentopografm. finns en också under där branta omväxlar

skärgård vattnet, klippstup

med t.ex. lerbotten. Det är lätt för en undervattensfarkost att dölja sig iden kuperade bottnen. ofta till

Undervattensklippor ger också upphov

falska ubåtsekon.

dokumentation och av uppgifter 93 Insamling, analys

Det grunda vattnet och den oregelbundna kustlinjen alstrar bränningar och en andra som stör under vattnet. mängd ljud avlyssning Fiske- och fritidsbåtar liksom handelsfartyg ger ett kraftigt bakgrundsbrus. Sjöfágel stör lätt mätningar. Ljud från olika valar och vissa fiskarter går att uppfatta med hydrofoner.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Östersjön är ett av

jordens mest ogynnsamnna vattenområden när det gäller att framgångsrikt kunna bedriva ubåtsjakt.

6.3.2 Hydroakustiska sensorer

Sonarer kan varar passiva eller aktiva. (hydrofoner) Ett passivt sonarsystem består av en eller flera hydrofoner som används för avlyssning av ljud. En passiv sonar kan uppfånga ljud som alstras av ubåtar och andra fartyg. För att särskilja ljudet från en ubåt från olika bakgrundsljud kan olika metoder användas. Den enklaste formen är att en operatör på ljudet i en lyssnar hörtelefon. Metoden har vissa brister men är effektiv när det gäller att registrera mycket korta ljudeffekter, t.ex. slagljud från ventiler. Sådana ljud kan uppfattas på mycket stora avstånd. De härrör vanligaste ljuden annars från maskiner, pumpar och propellrar, särskilt om dessa kaviterar. Med hjälp av frekvens- och intensitetsanalys kan t.ex. ett uppfattat ubåtsbuller särskiljas från det omgivande bruset.

Med utnyttjande av en metod kallad LOFAR (LOw Frequency

and Recording) är det att det uppfångade Analysis möjligt kartlägga bullret med hjälp av smalbandig signalbehandling. Metoden möjliggör under gynnsamma betingelser slutsatser avseende motortyp, antal cylindrar, propellervarvtal m.m. Informationen kan i vissa fall vara så precis att individbestämning av ubåtar och fartyg är möjlig. Som framgår av kapitel 10 har anskaffning av utrustning för hydroakustisk analys skett under uppbyggnaden av ubåtsskyddet. Bakgrunden till detta är den betydande utveckling som fortlöpande sker inom området.

4 16-0105

94 Insamling, dokumentation och analys av uppgifier

Passiva sonarsystem av olika typer utnyttjas av såväl svenska ubåtar

som ytfartyg, helikoptrar, flygplan och fasta system. Även bogserad

kabelsonar från såväl ubåt som förekommer. Dessutom finns

ytfartyg

sonarbojsystem och passiva mikrofonstativ. finns Bojsystemet på fartygsbaserade bojgrupper och kan fällas från marinens ubåtsjakt-

flygplan och helikoptrar. De sonarer, som sitter i de moderna bojar

som Sverige anskaffat 1992 kan uppfånga även svaga ljud på långa avstånd.

Ubåtar utnyttjar flera olika typer av skrovmonterade sonarer.

Ytfartyg utnyttjar bl.a. sonarbojar samt genomför prowerksamhet med

bogserad kabelsonar. Marinens

ubåtsjaktflygplan utnyttjar sonarboj-

system medan fasta mikrofonstativ i kustartilleriets fasta be-

utnyttjas

vakningssystem.

En fördel med passiv sonar är att inte detekteras av målet. spaningen Nackdelen är att spaningsräckvidden blir kort mot ett mål som endast

avger ringa ljud, i synnerhet om förekommer i vattnet. skiktning

Ett aktivt består av enheter:

sonarsystem fyra sammankopplade

sändare, svängare, mottagare och presentationsenhet. Sändaren alstrar en elektrisk signal som omvandlas till av

ljud svängaren. Svängaren

sänder ut ljudet i vattnet i önskad riktning. När träffar ett ljudpulserna föremål reflekteras de och tas emot i dvs. liknande svängaren igen, på sätt som sker inom radartekniken. Ljudet omvandlas till en elektrisk

signal som mottagaren förstärker och filtrerar. Presentationsutrustningen

åskådliggör numera resultatet på bildskärm eller skrivare. Spaningsräckvidden varierar bl.a. med skiktningen, från ca 20 km ned upp till till några hundratal meter. Som framgått av avsnitt 6.3.1 är förhållandena i

Östersjön sådana att

det är svårt att där med

framgång utnyttja hydroakustiska sensorer.

Havsbottnen är kuperad och stora stenar och är klippstup vanligt

förekommande. Kraftig skiktbildning i vattnet till följd av växlande

vattentemperatur och salthalt försvårar av såväl

utnyttjandet passiva

som aktiva sonarer. I de grunda vattnen är dessutom till bakgrundsljud

följd av bl.a. bränningar försvårande faktorer.

Insamling, dokumentation och analys av uppgifter 95

När man under spaning erhåller ett eko måste man klarlägga om detta härrör från bottenformationer, en ubåt eller något annat i vattnet, t.ex. ett vrak eller ett fiskstim. Det är möjligt att fastställa om det indikerade föremålet, exempelvis en ubåt, är i rörelse så att avståndet till svängaren ändras. Då kommer nämligen den reflekterade signalen att få en annan frekvens än den utsända. Detta förhållande, som kallas dopplereffekt, gör det möjligt att skilja ett rörligt föremål från ett botteneko. Om målet rör sig vinkelrätt mot ljudsignalens utbredning från svängaren erhålls I ett sådant fall kan man

ingen dopplereffekt.

emellertid skilja föremålet från botteneko genom att dess rörelse medför en ändring av bäringen. Detta förhållande kallas bäringsdragning. Under vissa förhållanden kan det vara möjligt att göra en hydr0akustisk avfotografering av ett på bottnen stillaliggande föremål. Det

förutsätter att sonarutrustningen kan ge en sådan upplösning att

föremålets konturer kan åskådliggöras i presentationsutrustningen. Om så är fallet är det möjligt att med varierande grad av säkerhet

särskilja

t.ex. en ubåt från andra bottenekon.

Aktiva sonarer kan vara skrovfast monterade i fartyg. Så är fallet på

exempelvis och bevakningsbåtar. med skrovfasta minjaktfartyg Fartyg

sonarer kan förflytta sig under spaning och kan uppträda även i grunda vatten, vilket är från

fördelaktigt spaningssynpunkt.

En annan typ är doppsonar, vilken kännetecknas av att svängaren sänks ned i vattnet. Doppsonar finns på ubåtsjakthelikopter och på vissa patrullbåtar. Fördelen med doppsonar är att svängarens djup kan varieras så att bästa möjliga ljudutbredning kan erhållas. En nackdel är

att fartygen ej kan med sonaren i vattnet. förflytta sig

På kustkorvetter och på vissa patrullbåtar finns släpsonar. Som namnet antyder är det en sonar som släpas i vattnet efter farkosten. Svängardjupet kan varieras. Med denna sonartyp kan

fartygen förflytta

sig under spaningen, men begränsas något i sin manöverförmåga. Fartyget får vidare svårigheter att verka i grunda farvatten. Aktiv sonar används inte endast för spaning utan även för målangivelser vid vapeninsats. Efter en sådan kan det dröja åtskilliga minuter innan sonaren åter kan detektera ett eko.

96 Insamling, dokumentation och analys av uppgifter

Kvaliteten vad avser såväl aktiva sonarer som for

analysutrustningen

behandlingen av signalerna har efterhand höjts.

En typ av hydroakustisk sensor, som är en tidig variant av aktiv

sonar, är ekolodet. Det arbetar enligt samma princip. En ljudpuls sänds

från en sändare, signalen reflekteras och återkommer som ett eko till

en mottagare. Det har sin största betydelse som hjälpmedel vid fiske.

Inom används ekolodet som för av

yrkesñsket hjälpmedel lokalisering

fiskstim varvid såväl storleken på stimmet som djupet registreras. Det kan även användas av ubåtar i undervattensläge som

navigeringshjälp-

medel. Därvid krävs givetvis tillgång till sjökort som visar djupförhållandena i det aktuella området. En nackdel med aktiva är att en ubåt, mot vilken sonarsystem spaning sker, har möjlighet att upptäcka detta eftersom den kan registrera den utsända, akustiska

signalen.

De indikationerna består av

hydroakustiska hydrofon- (sonar-)

indikationer och ekolodsutslag. Det totala antalet rapporter åren uppgår 1981-1994 till:

Hydrofonindikationer 876 Ekolodsutslag 140

Av hydrofonindikationerna härrör ca 600 från sonar och ca 275 passiv från aktiv sonar. Av de ca 600 ett hundratal av det s.k utgörs drygt

typljudet och den s.k. kavitationseffekten. (Se avsnitt 8.2.2

respektive 8.2.3). Av de passiva sonarindikationerna är ett hundratal klassade som tillhörande kategori 1-3. Färre än tio tillhör kategori 1 (typljudet och kavitationseffekten ej inräknade).

Av de aktiva hydrofonindikationerna är 100 klassade som knappt

tillhörande kategori 1-3, varav ett tiotal tillhörande kategori l.

SOU 1995: 135 Insamling, dokumentation och analys av uppgifier 97

Ljudutbredning i vatten

Ljudets hastighet i vatten är ungefär l 500 meter per sekund, men den varierar med vattentemperaturen (och även med salthalten). En ljudstrále som går fram i vatten där ljudhastig-

heten varierar, kommer att böja av från en rät linje. Figuren

visar principen för detta fall, när ljudhastigheten är högst

närmast ytan. Ljudstrálen får en begränsad täckning av vattenvolymen, oavsett hur den riktas från början Sötvatten har sin högsta densitet (täthet) vid ca 4 grader Celsius. nära bottnen i

Temperaturen Östersjön ligger därför

kring 4 grader, året om. Vid ytan varierar temperturen däremot från kanske 20 grader under sommaren till nära O under vintern. Eftersom under

Östersjön är grund får man sommaren en

förhållandevis stor temperaturvariation, och därmed även

variation i ljudhastigheten, även för små ändringar i djupet

under Man säger att och

ytan. temperaturgradienten, hastighetsgradienten, är stor.

vattenyta Ijudkälla (sändare)

98 Insamling, dokumentation och analys av uppgifter SOU 1995: 135

6.3.3 Magnetiska och elektriska sensorer

En ubåt - men också - orsakar sitt skrov av

övervattensfartyg genom

järn eller genom sitt maskineri magnetfliltsdndringari sin omgivning. Om ubåten är i rörelse induceras en spänning som ger en signal

proportionell mot fältets ändring i tiden. En sensor bestående av en

elektrisk ledare placerad på havsbottnen kan dessa registrera förändringar. Genom att avmagnetisera en ubåts skrov kan man minska ursprungsfältet med ca 95 %; restfáltet kommer då från maskinrum och inredning. Det förekommer även, som framgått av ubåtar i helt

kapitel 5,

omagnetiskt material. Magnetslingan är en passiv sensor bestående av en elektrisk ledare och används för att täcka stora ytor. Slingorna läggs ofta ut i par vilket bl.a. medför att en passerande ubåts fart eller kurs kan bestämmas. Även magnetiska punktsensorer kan men sådana

utnyttjas, ger

kortare spaningsräckvidd. De elektriska fält som ubåtar ger upphov till under rörelse orsakas främst av de galvaniska strömmar som dessa omger sig med. Även små elektriska fält i vattnet ger upphov till en mätbar spänningsskillnad. Denna spänning kan förstärkas och via en kabel föras i land för registrering och analys. Fördelar med magnetiska och elektriska sensorer liksom med passiva sonarer är att en passerande ubåt inte uppmärksammas på den pågående spaningen och att sannolikheten för målupptäckt är stor. Bland nackdelarna märks att spaningsräckvidderna är korta och att samtidig ytövervakning krävs. förorsakar ofta

Störningar utslag i systemen. Sådana störningar kan

vara relaterade till tekniska fel,

magnetiska stormar, elkraftsystem

m.m. och deras upphov kan ibland vara mycket svåra att

klarlägga.

Magnetiska och elektriska sensorer utnyttjas tillsammans med hydroakustiska sensorer på platser som ständigt eller intermittent skall

Insamling, dokumentation och analys av uppgifter 99

övervakas. Magnetiska sensorer kan förekomma i magnetiska och

slingsystem

i enskilda minor. Fram till slutet av 1960-talet användes magnetik-

system i anslutning till de fasta mineringar som hade till att uppgift

bekämpa ubåtar. Slingsystemet avvecklades när rörelseoberoende

avståndsorgan togs fram till moderna mineringsanläggningar. I mitten

av 1980-talet ett nytt passivt i drift.

togs emellertid magnetslingsystem

Det finns ingen teknisk registrering av indikationer i enskilda minor som kan i efterhand.

analyseras I det nya magnetslingsystemet kan

emellertid misstänkta undervattenspassager registreras. Vidare finns i regel uppgifter om huruvida ytan var fri och vissa andra omständigheter kring registreringen. Antalet rapporterade magnetindikationer åren 1981-1994 uppgår till 314. Under åren 1986-1994 har 112 sådana händelser registrerats från

det nya systemet. De har blivit föremål för incidentrapportering och

särskild granskning. Omkring 80 % av fallen har därvid kunnat ges

naturliga förklaringar såsom kända geomagnetiska variationer eller

störningar till följd av känd mänsklig aktivitet. Av de återstående fallen har med varierande grad av säkerhet 19 bedömts som föremål. En har sålunda bedömts som ubåt (l), elva som sannolik ubåt (2), fem

som möjlig ubåt (3) och två som ubåt kan inte uteslutas (4). Några

av de 19 fallen hänför till åren 1986 och 1987. De flesta inträffade

sig

år 1988. Endast ett av fallen år 1990.

registrerades därefter, nämligen

vidare avsnitt

(Se 8.4.)

Passager över bl.a. magnetiska föremål kan förorsaka störningar i

t.ex. båtkompasser eller annan störkänslig utrustning. Antalet

rapporter avseende sådana till 41 under magnetiska störningar uppgår tidsperioden 1981-1994. Av dessa är en indikation klassad som 2:a och ett tiotal som 3:or.

100 Insamling, dokumentation och analys av uppgifier SOU 1995: 135

6.3.4 Radarobservationer

Radar är den engelska förkortningen för RAdi0 Detection And Ranging (upptäckande och avståndsmätning med hjälp av radio). Tekniken innebär att när en utsänd radiovåg träffar ett föremål reflekteras denna som ett radareko. Radarekot uppfångas av radarapparatens mottagare. Tekniken medger att man kan bestämma såväl

riktning som avstånd till det föremål som reflekterat den utsända

signalen. Radartekniken kan även under mörker

utnyttjas framgångsrikt

och när det råder dimma, dis och molnigt väder. Inte heller regn eller snöfall hinder i för

lägger vägen utnyttjandet.

Med radar är de möjligt att på och lokalisera ett

havsytan upptäcka

föremål, t.ex. en del av en främmande ubåt. Det är däremot inte möjligt att med säkerhet fastställa vad som registrerats. En radarobservation kan däremot tjäna som en indikation på främmande undervattensverksamhet om man kan konstatera att vattenytan är fri från t.ex.

övervattensfartyg. En radarobservation kan naturligtvis även ge under-

lag för ytterligare spaningsinsatser.

Radar används i ubåtsspanings- och ubåtsskyddssammanhang som

navigationshjälpmedel och för spaning. Fast grupperade radarstationer

finns i stort antal längs den svenska kusten. Även radarstatio-

flyttbara

ner för gruppering på land finns för såväl militärt som civilt bruk.

Radarutrustning används inom marinen på alla sorters fartyg och båtar.

Radar har en vidsträckt civil, marin användning vilket resulterar i även civila rapporter om radarobservationer. Under tidsperioden 1981-1994 inrapporterades ca 120 radarobservationer, som misstänktes ha samband med främmande undervattensverksamhet. Av dessa har ett fåtal bedömts som sannolik ubåt/undervattensverksamhet (2) och den helt övervägande delen som möjlig ubåt/undervattensverksamhet (3).

dokumentation och analys av uppgifter 101

Insamling,

6.3.5 Signalspaning

Inom skiljer man mellan kommunikationsspaning och signalspaningen teknisk signalspaning. Den förra typen av spaning riktas, som framgår

av mot meddelanden som sänds från en radiosändare till en

uttrycket,

En ubåt kan ta emot meddelanden även i undervattensläge mottagare. utan att röja sig. Den tekniska riktas mot

därigenom signalspaningen

andra av signaler, t.ex. från en radarsändare på fartyg eller ubåt. typer Om en signalspaningsenhet tar emot en signal kan den bestämma till sändaren men däremot inte avgöra avståndet till denna. riktningen För att fastställa sändarens plats är det nödvändigt att registrera sändaren från två eller flera vilket

samtidigt spaningsplatser, ger en så

kallad krysspejling.

En uppfångad radio- eller radarsignal kan ge upplysning om vilken

av sändande som kan det i

typ apparatur utnyttjats. Därigenom

fall vara möjligt att, med varierande grad av säkerhet, gynnsamma fastslå t.ex. och därigenom ibland även nationalitet.

fartygstyp

En ubåt på uppdrag bedöms ha mycket litet behov av att sända aktivt. Om aktiv sändning av ett meddelande trots allt skall göras utförs denna som så kallad snabbsändning, vilket innebär att regel genom sändningen av meddelandet sker under någon sekund eller kortare tid.

Detta försvårar i hög grad signalspaningens möjligheter att uppfånga

och registrera sändningen. Även radarsändning från en ubåt kan avslöja

dennas belägenhet. Därför råder stor restriktivitet vad avser utnyttjande

av båtens radaranläggning under aktiva uppdrag. Försvarets radioanstalt är den som disponerar de mest

myndighet

kvalificerade materiella och resurserna för att bedriva personella signalspaning. Utöver fasta disponerar anstalten såväl

spaningsstationer

som resurser för ändamålet. Radioanstalten

flygburna fartygsburna

utnyttjar i sin fredsorganisation endast fast anställd personal. Inom marinen finns resurser for såväl fast, landbaserad teknisk

som viss utrustning på fartyg och båtar som kan utnyttjas

signalspaning

for ändamålet. De landbaserade stationerna kräver att värnpliktiga

vilket innebär att stationerna normalt inte är bemannade disponeras,

102 Insamling, dokumentation och av SOU analys uppgifier 1995: 135

med Den

färdigutbildad personal. fartygsbaserade utrustningen är

huvudsakligen avsedd att varna for anflygande, radarmålsökande vapen

och som stöd för det egna farktygets målbekämpning. Denna så kallade

signalspanings- och kan även användas för PQ-(varnar-)utrustning teknisk signalspaning mot radarsändare. fartygsburna

Under åren 1981-1994 har endast några tiotal och PQ-observationer

radiosändningar registrerats, som misstänks ha anknytning till främman-

de undervattensverksamhet. Av dessa har endast ett par erhållit klassi-

ficering 1. Mångdubbelt fler indikationer har dock erhållits utan att de

rapporterats för registrering. Anledningen härtill är att de avförts ett

på tidigt stadium, eftersom man inte kunnat finna att emottagen signal rimligen kan ha härrört från en främmande farkost svenskt territopå rium.

6.3.6 Kollisioner, skador och

bottenspår

Med skador avses främst skador på eller annat under vatten

utrustning

som kan indikera främmande undervattensverksamhet. Många exempel på sådana fall finns. Ett par av dessa i 8. belyses kapitel Totalt har under åren 1981-1994 126 kollisioner och rapporterats 124 skador. År 1989 genomfördes en av de 170 kollisioner och analys omkring skador som rapporterats under 1981-1988 och som tidsperioden misstänktes ha haft samband med främmande undervattensverksamhet. Vissa skador hade och teknisk

uppkommit på propellerar utrustning.

Vidare rapporterades skador på och militära undervattens-

fiskeredskap installationer. I anslutning till vissa spår som bottnen

upptäckts på hittades stenar som företedde tecken på att vara mekaniskt skadade. Ett trettiotal skadefall underkastades en närmare inom undersökning Försvarsmakten. Dessa fall hade dessförinnan vid Statens

analyserats

kriminaltekniska laboratorium eller annan instans. I mindre än något

dokumentation och analys av uppgifter 103 Insamling,

en tredjedel av fallen bedömde man att naturlig orsak till skadorna med mycket stor sannolikhet kunde uteslutas. Man ansåg vidare att naturliga orsaker inte kunde uteslutas i en tredjedel av fallen och att naturliga

förklaringar med stor sannolikhet kunde ges i återstående fall. Från

slutet av 1980-talet skedde en märkbar minskning av antalet rapporter om kollisioner och skador. Med bottenspår avses bl.a. sådan åverkan på havsbotten, som kan misstänkas ha åstadkommits av farkoster eller fordon som

förtlyttat sig

på bottnen eller varit stillaliggande och då avsatt märken.

Bottenspår kan orsakas av trålning, bogsering, och ankring.

släpning

Andra fenomen som kan ge uppphov till bottenspår är strömmar till följd av vattenståndsförändringar som orsakas av variationer i lufttryck (och på västkusten i grunda områden av tidvatten), av vågor eller utflöden från land. Samtliga dessa fenomen kan ge upphov till rännor, strömrippels, kometmärken eller, genom virvelbildningar, gropar och vallar. Vindgenererade vågor skapar olika former av böljeslagsmärken inom grunda områden. Djupet till vilken denna typ av spår bildas är

beroende av vindens styrka, varaktighet och stryklängd, dvs. den fria

vattenytans utbredning i vindriktningen. Andra fenomen som har

naturliga förklaringar är gropar efter grundvattenutlopp i vikar och sund

i skärgården och utströmning av gas som kan ge upphov till s.k. pockmarks (kraterliknande fördjupningar eller små hål). Gasutström-

ningen kan vara antingen kontinuerlig eller tillfällig.

Fiskar och bottenlevande djur kan ge upphov till fördjupningar och

spår i samband med lek eller förflyttning. Dessa spår är dock inte alls

så kraftiga som de spår som kan uppkomma genom människans aktiviteter.

I stora delar av Östersjön förekommer fossila spår från isberg, s.k.

plogmärken, eller spår från packis och isskjutning. Plogmärkena uppstod i samband med inlandsisens avsmältning för mer än 9 500 år sedan. Dessa spår kan återfinnas på djup ända ned till ca 150 meter.

Detta förutsätter att ingen eller mycket ringa sedimentation skett efter

bottnar till

spårens bildning. Östersjöns uppskattas bestå ca 40 % av

sådana områden.

Även undervattensverksamhet orsakar spår. Vid övning med ubåt

l04 Insamling, dokumentation och analys av uppgifter SOU 1995: 135

sker intryckningar och skapas på och fåror gropar bottenlägesplatser

efter ubåtens främre del vid trim tankarna vid

förligt på förflyttning

utmed bottnen. Utläggning av minor, bojstenar, kablar, rör etc. kan ge upphov till gropar eller längsgående spår vid släpning eller draggning.

Spårbilden varierar mycket beroende bl.a. på bottenförhållandena

och spårens ålder. En förutsättning för att uppkomna spår skall bestå en

längre tid är, att den på den aktuella platsen rådande sedimentationshas-

tigheten eller erosionen är obefmtl lg eller svag. Vid sedimentationshög

hastighet kan spåren överlagras snabbt och vid kraftig erosion kan spåren utraderas. Man skiljer allmänt mellan tre beroende

bottentyper

på i vilken omfattning deposition av material sker botten. På på sedimentationsbottnar förekommer en mer eller mindre ständig deposition medan detta bara sker vid vissa tillfällen (stormperioder) på transportbottnar. Sedimentationsbottnar och transportbottnar sammanfattas ofta under begreppet mjukbottnar medan erosionsbottnar vanligen betecknas som hårdbottnar. Erosionsbottnar kan dock också vara mjukbottnar bestående av t.ex. glaciallera avsatt under inlandsisens avsmältningsskede.

Spårbildningen är beroende av är bottentypen. Mjukbottnar känsligast för spårbildning medan spårbildning i hårdbottnar vanligen

består av vegetationsskador och av sten och block. Det

förskjutningar

senare ger sig bl.a. till känna genom att tidigare begravd icke vegetationsbevuxen, eller av fastsittande djur täckt, I vissa yta vänts upp. typer av hårdbottnar kan spår från ankare eller andra föremål, tyngre inklusive ubåtar, ge upphov till tydliga spår eller bottenskador. Enkelspår kan ha en varierande längd från ca tio till något tusental meter och vanligen med en bredd av något tiotal centimeter till några meter. Ibland förekommer olika mönster eller i Utmed

avtryck spåret.

spårtypen förekommer oftast en låg vall på ömse sidor. Ofta finns naturliga såsom efter

förklaringar spår släpande föremål,

bojstenar, ankare, trålbord, wire etc. I vissa fall kan ha åstadspåren

dokumentation och analys av uppgifter 105 Insamling,

kommits av undervattensfarkoster eller delar av dessa. Spår efter trålbord vid är långa, ofta flera hundratals meter upp till bottentrålning

en kilometer eller och rakt eller i mjuka, mer, sammanhängande, går

vida De ger av att ha under lätt och konstant

böjar. intryck skapats

utmed

belastning. Ofta syns grunda, svaga och mångparallelliga spår

det ena eller båda trålbordsspåren. Dessa spår härrör från rullarna eller kulorna trålens underteln. Avståndet mellan trålborden är ofta mer på än 100 meter. En är den s.k. bondtrålen med

speciell typ av bottentrål

eller Denna främst för trålning

släpande kättingar tyngder. typ används

efter havskräfta och Skagerack).

(i Kattegatt karaktäriseras av att kättingen mellan och ankaret

Ankarspår fartyget

orsakar en vid ankarlegan, s.k. svajspår, samt solfjäderformad spårbild

att innan det huggit fast eller vid hemtagning, orsakat ett ankaret, ofta med kanter, som utgår från ankarlegan. Vid plogspår, upprivna slut förekommer ofta en eller flera högar av sediment som ankarspårets lossnat och fallit av ankaret. Svajspåret kan ha olika utseende beroende

på vindriktning och vindstyrka vid ankringstillfállet. Ofta syns en grop

efter ankaret i spårändan. kan vid hårt väder dragga med bojen eller pricken. Spåren Bojstenar är och normalt kvar vid knyckiga oregelbundna. Bojstenen ligger slut men kan också ha bärgats. I det senare fallet bör spår efter spårets i Dessa går i olika riktningar och

draggning synas omgivningen.

karaktäriseras av relativt mjuka böjar.

från bottendraggning eller svepning karaktäriseras av att Wirespår de i olika riktningar i området där aktiviteten pågått. Bottnen är löper omrörd inom breda fält och ger ett motsvarande harvning på en

intryck

åker. Andra typer av släpspår saknar ovanstående karaktäristika och har, beroende föremålet och plöjt olika djupt i botten och på bottentypen, avsatt olika av profiler. Spåren kan vara av rivkaraktär vid typer

ojämna föremål, medan släta föremål kan ge en jämn utslätad längs-

En ubåt bör i en lerbotten orsaka den senare typen av längsproñl. profil, samtidigt som spår orsakade av propellerströmmar kan synas på båda sidor tvärs om spåret. En ubåt som går mot bottnen studsar lätt,

varför varierar eller uppvisar avbrott. Typiskt är också att

spårdjupet

106 dokumentation och Insamling, analys av uppgifter SOU 1995: 135

spåren är raka och att vallar ofta förekommer utmed spårsidorna. En speciell typ av släpspår uppkommer när biologer och geologer använder bottenskrapor, företrädesvis för att av på hårdbottnar, skrapa vegetation, fastväxande fauna eller för att hugga loss bitar av berg. Bottenskrapor kan även användas på mjukare bottnar för av insamling materiel. Bottenskraporna har ofta en bredd av ca en meter och skär ej djupt ned i botten. Spåren går i mjuka, vida böjar. I samband med en inom bottenundersökning Försvarsmakten skall en speciell rapport vars upprättas, utformning avgörs av undersökningens omfattning. Totalt har under åren rapporterats 140 fall av Av dessa bottenspår. har knappt ett tiotal klassificerats som säkra eller sannolika tecken på främmande dvs. som eller undervattensverksamhet, (l) (2). Av övriga rapporter har ett tjugotal givits och resten eller klassificering (3) (4), (5) (6). Cirka 40 % av totalantalet har därvid klassificerats som rapporter (6), dvs. att underlaget inte kan ligga till för grund bedömning.

6.3.7 och

Fotografering filmning

Det förekommer att personer försök att dokumentera gör sina iakttagelser genom fotografering eller vid observationstillfálvideofilmning let. I andra fall händer det att observatören foto eller ñlm genom dokumenterar den plats eller det område där det formodade fenomenet uppträtt. I sådana fall kan den det inträffade följande bedömningen av underlättas. Lyckad fotografisk av det föremål eller dokumentering fenomen som rapporterats är dock De som utomordentligt sällsynt. gör en iakttagelse har inte kamera med eller kommer inte för sig, sig att använda den eller så har föremålet försvunnit innan de hunnit använda kameran. Om de trots allt använder i tid så är som utrustningen regel avståndet till det som skall så stort fotograferas att iakttagelsen inte kan styrkas, eller också är fotot till av t.ex. oskarpt följd felaktig avstånds-

Insamling, dokumentation och analys av uppgifier 107

inställning. Videofilm emellertid även mer professionellt i samband utnyttjas med t.ex. vid registrering med IR-kamera, ubåtsskyddsverksamheten, TV-kamera, vissa och bottenundersökningsutrusthydrofonsystem ningar, t.ex. Sjöugglan. Till band särskilt med varje upprättas protokoll. Sjökortsavdrag inlagda fotovinklar och uppskattat läge för objektet bifogas detta. Många fotografier och Videofilmer har inlämnats till militära under årens lopp. Ett ringa antal därav har kunnat myndigheter komplettera gjorda iakttagelser på ett positivt sätt. Vissa av marinens samt ett flygplan, särskilt avsett för fartyg är utrustade med för registrering med spaningsändamål, apparatur infraröd-(IR-)teknik. Den innebär att man även under mörker kan bedriva Man utnyttjar då den värmestrålning som optisk spaning. utsänds av alla material. Varma föremål avger en kraftigare strålning än kalla. Cirka 20 rapporter avseende IR-indikationer föreligger för åren 1981-1994. Flertalet av indikationerna har betecknats som möjliga ubåtar/undervattensverksamhet (3). En har emellertid klassificerats som säker ubåt/undervattensverksamhet (1) och en som möjlig sådan (2). I båda dessa fall hade även observationer av master rapporterats.

6.3.8 och

Bearbetning analys

Tekniska indikationer (främst hydroakustik och magnetik) analyseras vid Marinens Dess

UbåtsSkyddsAnalysCentral (MUSAC). kapacitet

och har successivt byggts MUSAC hör i dag till kompetens upp. Marinens Taktiska Centrum och är allt sedan tillkomsten belägen vid Berga invid MUSAC avseende analysörlogsskolor l-lårsfjärden. lyder verksamheten under MAna (se avsnitt 6.2.3). MUSAC vid utnyttjar behov även den i olika tekniska avseenden som specialistkompetens finns utanför Försvarsmakten såsom Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstallt och Försvarets radioanstalt.

108 Insamling, dokumentation och analys av SOU uppgifter 1995:135

Under början av 80-talet, innan MUSAC bildats, genomfördes analyserna där den största kompetensen bedömdes finnas; vid förband eller skolor, Försvarets materielverk eller Försvarets

forskningsanstalt.

Dokumentation av tekniska indikationer av Chefen för görs enligt marinen och Chefen för kustflottan utsända Denna anvisningar. dokumentation, som utgörs av fastställda protokoll jämte krigsdag-

böcker, plott, bandinspelningar och motsvarande, arkiveras vid

MUSAC. Vid MUSAC förvaras också källmaterialet för de tekniska indikationerna avseende och Vissa luckor finns

hydroakustik magnetik.

från början av 1980-talet innan MUSAC etablerats

fullständigt.

Aktiv och passiv in av

hydrofonspaning spelas spanande enheter

enligt särskilda anvisningar för respektive Preliminär hydrofonsystem. incidentrapport insänds enligt normalrutin som beskrivits i avsnitt 6.1.

När hydrofoneffekter har audioband eller videoband registrerats på

upprättas rapport enligt särskilda anvisningar utfärdade av Chefen för

marinen. Sådana band med tillhörande insänds direkt rapportblankett till MUSAC, där av de indikationerna

analys hydroakustiska sker. För

att underlätta analysverksamheten finns såväl marinens egna som andra

fartygs hydroakustiska signaturer registrerade vid MUSAC, liksom även

informationer om aktiva som

hydrofonsystem utnyttjas av egna enheter.

Preliminär rapport avseende registrerade insänds magnetindikationer

enligt normalrutin. från sker med Registrering slingsystem såväl

skrivare som bandspelare och, i de fall så är möjligt, lagras signalen på optodisk. Preliminär av sker

utvärdering pappersregistrering omgående på platsen för registreringen. Vid osäkerhet beträffande

utvärderingen insänds denna samt till

rapporteringsblankett MUSAC.

Originals]ingskrivarpapper, protokoll samt audioband och optodisk

insänds likaså till MUSAC. Vid i

indikering minsystem upprättas indikeringsprotokoll. Detta

jämte kopia av störningsprotokoll insänds senast tillsammans med

incidentrapporten.

Signalspaningsinformation framtagen genom marina, fartygsburna

resurser i nära realtid och så att den kan

rapporteras utnyttjas för egen

Insamling, dokumentation och analys av uppgifter 109

störinsats eller för invisning av annan spaning. vapeninsats, egen

Samarbete med Försvarets radioanstalt i bearbetnings- och analysverk-

samheten sker när så anses påkallat. Försvarets radioanstalts stationer har möjlighet att rapportera direkt

till marinkommando när så bedöms lämpligt, t.ex. av tidsskäl.

Stationerna biträder även med identifieringar med utnyttjande av sådan direktsamverkan. Radioanstaltens rapportering från inhämtningsstationerna sker dock

i allmänhet till anstalten centralt för bearbetning och analys. Därifrån

informationen i bearbetad form till bl.a. Försvarsmakten flera delges om Särskilt informationer direkt till

gånger dygnet. viktiga rapporteras

Försvarsmakten och i vissa fall även till regeringen. om skador och bottenundersökningar i de Uppgifter rapporteras kanalerna till MAna. Där sker bearbetning och ordinarie, operativa Vid behov från t.ex. Statens kriminaltekniska

analys. utnyttjas expertis

laboratoriun vad avser skador, och från Sjöfartsverket och Sveriges geologiska undersökning. För av och filmer finns särskilda resurser i

analys fotografer

Dit sänds följaktligen material varvid

högkvarteret. fotograñskt

upprättat fotoprotokoll medsänds.

6.4 Främmande ubåtsföretag

Inledande vilka sker löpande redan på marinkommandonivå,

analyser,

till att huruvida främmande undervattensverksamhet syftar klarlägga

pågår eller ej och därigenom ge beslutsunderlag för igångsättning,

fortsättning eller avbrytande av eventuella ubåtsskyddsinsatser.

används för inom ramen

Rapportunderlaget ytterligare bearbetning

för s.k. Sådan genomförs i flera

företagsanalys. steg och med olika

delsyfte. utförs på central nivå av MAna.

Företagsanalys Periodiska till att skapa underlag för långsiktig inanalyser syftar riktning av Försvarsmaktens ubåtsskyddsverksamhet och för rapporter-

110 Insamling, dokumentation och analys av SOU 1995: 135 uppgzfier

ing till regeringen.

Efter en period med flera högt bedömda MAna rapporter genomför en som till att bedöma och i så fall

företagsanalys syftar om, hur, när

och var och med vilken av säkerhet Försvarsmakten kan grad bedöma att främmande undervattensverksamhet förekommit. Dessa

företagsanalyser utgör del av grundmaterialet för bl.a. utarbetande av de

periodiska rapporterna till regeringen.

Rapportunderlaget används även för ytterligare bearbetning syftande

till att skapa olika teorier om en eventuell teknik angripares materiel, och taktik. Härvid datorstöd.

utnyttjas

Företagsanalys genomförs sålunda när ett större antal observationer

eller andra indikationer från ett visst område under en rapporterats

tidsperiod; vanligen några veckor. Den kan också utföras efter en

enstaka eller ett fåtal rapporter av klass, om den förmodade hög undervattensverksamheten anses avslutad inom aktuellt område. Rapporterade indikationer vilka och anses

tidsmässigt geografiskt

kunna till varandra

knytas förtecknas, granskas och värderas var för

sig. Därefter plottas indikationerna på karta eller Härvid sjökort. noteras om indikationerna kan olika av undervattensverk-

tyda på typer

samhet, t.ex. av såväl ubåtar som Om olika farkoster

dykare. bedöms

ha varit inblandade, försöker man vilka det kan ha varit klarlägga typer

fråga om.

Analysgruppen söker vidare klarlägga om indikationerna tyder på förflyttningar inom det förmodade området och hur dessa i så fall

ägt rum geografiskt och Sådana kan

tidsmässigt. uppgifter bl.a. ge en uppfattning om vad som varit mål för den bedömda undervattensverk-

samheten. Likaså försöker man om klarlägga rapporterna kan ge uppgifter om hur förflyttningen till och från området skulle kunna ha ägt

rum. Analysgruppen försöker således teckna en bild av den bedömda

undervattensoperationen.

Av vikt är också om företaget är historiskt det vill

igenkännbart, säga om undervattensföretag bedöms ha genomförts liknande sätt

på

tidigare. Härvid utnyttjas tidigare gjorda beträffande bedömningar mål,

Insamling, dokumentation och analys av uppgifter 111

materiel, teknik och tillvägagångssätt avseende förmodad undervattensverksamhet. I Försvarsmaktens årliga rapport till regeringen redovisas såväl bedömd förekomst av främmande undervattensverksamhet som en allmän översikt av kunskapsläget avseende sådan verksamhet.

Tre uppmärksammade fall 113

7 Tre fall

uppmärksammade

7.1 Ubåt 137

Inledning

På kvällen den den 27 oktober 1981 gick en sovjetisk ubåt på grund vid Torumskär i i närheten av Karlskrona. Innan själva

Gåsefjärden

redovisas lämnas först en del om det

händelseförloppet uppgifter

aktuella och om det väder som rådde vid tillfället. skärgårdsomrádet Östra delen av södra kust domineras av Karlskrona och

Blekinges

den öbarriär som utanför staden. Öster om huvudfarleden in till

ligger

Karlskrona de stora öarna Tjurkö och Sturkö. Längre österut ligger så ett antal mindre öar och skär. Bland de större kan nämnas följer Malkvarn, Flaggskär, Torumskär, Hästholmen, Inlängan, Utlängan, och ner i I området

Ungskär Långören. Utlängan ligger längst sydost.

öster om Utlängan börjar den södra delen av Kalmarsund. På Utlängan och finns vid fiskehamnar

(Stenshamn), Långören Ungskär bebyggelse

med utomhus. Omkring 4 distansminuter sydost om Utlängan belysning

den ön Mellan Malkvarn å ena sidan och

ligger ensliga Utklippan.

Torumskär och Hästholmen å den andra sträcker sig Flaggskär, in ca 3 distansminuter mot den stora ön Senoren. Det Gåsefjärden närmare av här nedan. Inloppet till

läget framgår sjökortsavdraget

är ca 800 meter brett mellan Flaggskär och Malkvarn Gåsefjärden Flera Vid

(Bökeskär). grundomrâden begränsar framkomstmöjligheten.

är 15 m och utanför Torumskär 13 m. inloppet djupet enligt sjökortet

Ett antal finns i området. På Utklippan finns en stor fyr som visar fyrar

vitt sken runt horisonten. Ljuset syns på ett avstånd av 23 distansminuter. Där finns även en som på ett avstånd av 16 sektorfyr syns

114 Tre

uppmärksammade fall SOU 1995: 135

distansminuter. En liknande finns sektorfyr på Utlängan. Längre

västerut ligger lysbojen Karlskrona Mellan angöring. Utlängan och

Inlängan står de båda och Flundrebádan. fyrarna Flöjten Gåsefjärden

och området närmast utanför i ett ligger Skyddsområde.

Tre uppmärksammade fall 115

Från den 27 oktober 1981 kl 18.00 och 22.00

Ungskär rapporterades

att sikten var 6-10 km och 4-6 meter Den

vindstyrkan per sekund.

marina vid 11. helikopterdivisionen har antecknat meteorologtjänsten att det i området kvällen och natten till den 28 oktober 1981 blåste på en till västlig vind om 4-6 meter Det var halvklart syvästlig per sekund. till mulet och nederbörd. Sikten var god till sjöss men det rådde ingen lokala i Blekinge skärgård. Våghöjden var 0,1-0,5 morgondimmor meter och nattemperaturen 5-7 grader. Under kvällen den 27 oktober 1981 den svenska

genomförde

marinen en övning med från en helikopter mot en ubåt

torpedskjutning i ett område distansminuter väster om På torpeden några Utklippan.

fanns en strålkastare som var riktad uppåt. På målubåten fanns två strålkastare som likaledes var riktade uppåt. Ett villkor för att en sådan skall få är att man från en annan helikopter på minst

övning genomföras

1 000 fots höjd kan se strålkastarna och därigenom konstatera om över ubåten. avslutades senast kl 20.40.

torpeden passerar Övningen

Ubåten då och tände skeppljusen för färd in till intog mellanläge Karlskrona

En sovjetisk ubåt på grund i Blekinge

Den 28 oktober 1981 kl 09.54 till chefen för Sydkustens rapporterades

att en ubåt stod på grund i inloppet till Gåsefjärden, ca 15 km örlogsbas om Karlskrona. Strax efter kl 11.00 identifierades ubåten som

sydost

Överbefalhavaren fick omedelbart om händelsen. sovjetisk. rapport Vid kontakt med ubåten, som stod under befäl av örlogskapten

Anatolij att båten gått på grund kvällen före. Gusjtjin, uppgavs Anledningen angavs vara felnavigering och trasig navigationsutrustning.

Ubåten stod så hårt på att man bedömde att bogserhjälp var grund

nödvändig för att få ubåten av grundet. Resurser för bevakning och bärgning avdelades bl.a. från Karlskrona och Ostkustens örlogsbas. Bemanning av vissa kustartilleriregemente

kustartilleritörband Förflyttning av bl.a. 13. patrullbåtsgenomfördes.

116 Tre uppmärksammade

fall

divisionen från Stockholm påbörjades. Totalt blev ca 1 000 man i Karlskronaområdet. Dessengagerade utom fanns flera andra enheter med hög beredskap. I bevakningen deltog också polisen och kustbevakningen. Order gavs att ubåten fick bärgas först på Överbefälhavarens order. Under dagen samlades utanför sovjetiska fartyg territorialgränsen: två jagare, ett ett ubátsbärgningsfartyg, sjömätningsfartyg, tre bogserbåtar och två signalspaningsfartyg. Den 29 oktober 1981 uppdrog åt Överbefälhavaren att regeringen genomföra en utredning om anledningen till och omständigheterna kring ubåtens kränkning av svenskt sjöterritorium och militärt på skyddsområde. Dessutom beslutade regeringen att ubåten skulle genomgå sjövärdighetsbesiktning enligt lagen om säkerheten på fartyg. Överbefálhavaren gav samma dag order om att av utfrågning fartygsledningen skulle äga rum på svenskt och att ubåten skulle örlogsfartyg undersökas innan bärgning fick genomföras. Under dagen transporterades bl.a. och kustjägare fallskärmsjägare till området. På kvällen avvisades en av de sovjetiska bogserbátarna som kommit in på svenskt territorialhav. De första för att mätningarna klarlägga om kärnvapen fanns ombord genomfördes. Päföljande dagar togs ett antal olikaikontakter mellan fartygsledningen och svenska militära myndigheter. Till en hävdades från början sovjetisk sida att det inte kunde bli tal om någon utfrågning - i varje fall inte utanför ubåten. Svenska kunde myndighetsrepresentanter däremot få undersöka ubåtens Från svensk sida hävdades navigeringssystem. att undersökningen skulle ske i enlighet med givna direktiv. Under den 2 november förmiddagen 1981 meddelade ubåtens fartygsledning att den var villig att ställa till för sig förfogande utfrågning. Denna ägde rum samma en svensk dag på torpedbåt och utanför skyddsområdet. Personal från den ambassaden sovjetiska tilläts närvara vid utfrågningen. Samtidigt som fartygsledningen var pá väg till sände utfrågningen ubåten upp nödraketer och avgav radio. Dessa nödanrop på nödsignaler berodde sannolikt på de alltmer försämrade väderförhållandena. Vindstyrkor på över 30 meter förekom. Med av per sekund anledning detta beordrade Överbefálhavaren att skulle bärgning genomföras

Tre uppmärksammade fall

omedelbart och att ubåten skulle ankras Trots upp på Gåsetjärden. stormen klarades detta av på kort tid. Efter torpedbåten, som varade ca sju timmar, utfrågningen på ombord ubåten en undersökning av ubåtens navigegenomfördes på ringsutrustning. Resultaten av och undersökningen ombord på ubåten utfrågmingen Slutsatsen. blev att lämnade uppgifter inte var trovärdiga analyserades. och att det var av andira skäl än som ubåten kränkt navigeringsfel svenskt territorium. en och en undersökning ombord på ubåten Ytterligare utfrågning genomfördes. Det förbandet till sjöss förstärktes med ytterligare en sovjetiska två attackrobotkorvetter, en fregatt och ett tankfartyg. Injagare,

dikationer förelåg att det fanns marininfanteri ombord pa en av jagarna.

Den 5 november 1981 i en genomfördes Sjöfartsverkets regi av ubåten. Denna ansags sjövärdig nog att sjövärdighetsbesiktning kunna tillåtas lämna svenskt territorium. Regeringens avsikt var att ubåten omedelbart skulle lämna svenskt territorium. På grund av den vinden och sjöhävningen kunde utbogsering inte ske under kraftiga dagen. den 6 november 1981 bogsering av ubåten På morgonen påbörjades mot fritt hav för att överlämna fartyget till sovjetiska myndigheter. Senare samma dag passerade den territorialgränsen och togs emot av de sovjetiska myndigheterna.

om kärnvapen ombord på U 137 Frågan

U 137 hade vid minst en torped med kärnladdning. grundstötningen Försvarets mätte vid tre tillfällen den joniserforskningsanstalt (FOA) ande med instrument intill ubåten. Förjämförelse strålningen placerade mättes senare den dels i Blekinge naturliga bakgrundsstrålningen dels i olika i Stockholms skärgård. Strålningen från skärgård, miljöer radioaktiva ämnen av vissa som sker genom utsändande energikvanta, är karaktäristiska for det aktuella ämnet. Detta är väl kartlagt mycket

118 Tre

uppmärksammade fall

för alla ämnen. Mätningarna, efter korrektion för bakgrundsstrålningen, visade förekomsten av uran-238. entydigt på Man kunde också under vissa antaganden om material och mellanliggande geometrier uppskatta mängden uran i strålkällan till 30-40 kg. En måste dock kärnladdning dessutom innehålla andra klyvbara material, nämligen uran-235 eller plutonium. Det konstaterades att det förutom uran-238 fanns en källa till en

kraftigt förhöjd annihilationsstrålning. Efter en noggrann analys

av möjliga orsaker att denna härstammade fastslogs från neutroninducerade processer. Objektet strålade alltså neutroner och detta tillsammans med det säkerställda uranet för utgjorde grunden bedömningen att det med stor sannolikhet mycket rörde sig om en kärnladdning. Flera alternativa lösningar såsom och reaktorer isotopbatterier analyserades noggrant men de kunde alla avskrivas. fann FOA Sammanfattningsvis att U 137 hade en kärnladdning placerad i övre styrbords torpedtub. Laddningen var troligen av en central uppbyggd plutoniumkula omgiven av uran, och med en styrka av kilotonklass, dvs. av samma storleksordning som för de bomber vilka fälldes över 1945. Japan Förekomsten av ombord kärnvapen på U 137 har omnämnts av ubåtens befälhavare, i ett Anatolij Gusjtjin, TV-program i TV 3 (Dagar som skakade Sverige). Det kan slutligen anmärkas att det inte är ovanligt att marina enheter är fullt utrustade för vapeninsats även under övningar och rutinuppdrag.

Överbefälhavarens sammanfattning av och undersök-

utfrågningar ningar

I sin rapport anförde Överbefálhavaren att kontakter, utfrågningar och undersökningar hade skett vid ett 25-tal tillfällen. Fartygschefen, örlogskapten Gusjtjin, förste sekonden Besedin och andra ur hade vid besättningen utfrågningar redogjort för ubåtens förehavanden. Enligt dessa hade ubåten varit redogörelser ute på uppdrag och med sysslat utbildning under ca två veckor. I att man de senaste skildringarna angavs dygnen bedrivit övningar i öster om Bornholm. undervattensläge Vattendjupet var där 60-80 m. Ubåten hade enligt uppgifterna framförts på djup ner till 45 m. Om

Tre uppmärksammade fall 119

man övningarna på det sätt som beskrivits men navigerat fel, genomfört så hade man Överbefälhavaren i verkligheten befunnit sig i

enligt

områden med huvudsakligt vattendjup på 20-40 m. Överbefálhavaren menade att bottenkänningar då hade varit ofrånkomliga och att man

borde ha fått en indikation att positionen var därigenom tydlig på

felaktig.

Överbefálhavaren hade vidare lämnat följande Enligt fartygschefen

uppgifter. Före hade ubåten varit i i ca två timmar.

grundstötningen ytläge trodde att han var ca 130 km söder om Blekinge. Fartygschefen

berodde att och ekolod var ur

Felnavigeringen på pejlutrustning

funktion. Efter hade man dessutom observerat att

grundstötningen haft stora fel. En timme före grundstötningen hade en

gyrokompassen kontroll av skett. Den visade då rätt. Befintlig

gyrokompassen

och radar användes inte. Det förekom fel i magnetkompass grova användandet av Decca-(navigations-)systemet. Vidare gjordes felaktiga optiska observationer. samverkade alla dessa faktorer till en oavsiktlig

Enligt fartygschefen

kränkning. vidare att radiopejlen visat stora fel. Enligt

Fartygschefen uppgav

Överbefälhavaren hade den kontroll som gjorts från svensk sida av ubåtens vid handen att pejlen ej visade så stora (om alls

radiopejl givit

några) fel som fartygschefen påstått.

Överbefälhavaren att flera och andra ljuspunkter pekade på fyrar

fanns i Med rådande sikt (6-11 km) föreföll en

grundstötningsområdet. felnavigering enligt Överbefälhavaren mycket osannolik.

Vid en andra utfrågning på förmiddagen den 5 november kontrollerades ubåtens I denna fördes bl.a. kurser på bestickjournal (loggbok).

såväl som magnetkompasser in. Av journalen framgick enligt

gyro- Överbefälhavaren att vissa kurser på ändrats.

gyrokompassen

Överbefálhavaren anförde att man av handlingar ombord och berättelser inte kunde finna förklaring till besättningens någon rimlig varför ubåten hamnat 130 km fel under de ca tio timmar det tog att denna sträcka.

tillryggalägga

Det var uppfattning att ubåten redan

enligt Överbefálhavarens styrkt

120 Tre uppmärksammade

fall

den 24 oktober 1981 befann sig i till den svenska kusten.

anslutning Omfattningen av påstådda tekniska haverier och stred

mänskliga misstag

enligt Överbefälhavaren mot alla gängse principer för ett

sjömans- I mässigt säkert framförande

av en ubåt i såväl yt- som undervattensläge.

Slutsatsen blev därför att måste ha orsakats av manövergrundstötningen eller inne i

navigeringsfel skyddsområdet.

Överbefälhavaren berörde också frågan om det fanns kärnvapen ombord på ubåten. Efter en av de

redovisning undersökningar som gjordes anförde Överbefälhavaren att resultatet av

genomförda

mätningar utmynnade i bedömningen att en viss uran 238 med

mängd till visshet gränsande sannolikhet hade funnits ombord ubåten i på torpedrum och troligen i en eller flera torpedtuber.

Någon annan förklaring till förekomsten av uran 238 än att ubåten

var utrustad med hade

kärnladdningar enligt Överbefálhavaren inte stått

att finna.

Sammanfattningsvis konstaterade Överbefälhavaren att de

uppgifter som lämnats angående ubåtens framförande var dels dels motstridiga,

orimliga. Vid hade utfrågningarna inga trovärdiga uppgifter givits om

ubåtens uppdrag i området. Det var enligt Överbefálhavaren mycket sannolikt att ubåten kränkt svenskt territorium för att bedriva otillåten

verksamhet. Överbefälhavaren ansåg att det troligaste motivet för

ubåtens agerande var underrättelseverksamhet.

Sammantaget bedömde Överbefälhavaren att ubåten genomfört en

planerad inträngning mot Gåsefjärden och därvid under en

grundstött

för sen, snabb och kraftig girmanöver.

Regeringens protestnote den 5 november 1981

Regeringen hade redan den 28 oktober 1981 till

Sovjetunionens ambassadör framfört en allvarlig protest mot den ubåtens sovjetiska överträdelse av de svenska tillträdesbestämmelserna. Sedan Överbefälhavaren redovisat sin för utredning regeringen avgav den en ny och

skarp protestnote den 5 november 1981. I noten framförde regeringen

sin om till

uppfattning anledningen att ubåten hade kommit in på

svenskt område. Överbefälhavarens visade

utredning enligt regeringen

Tre fall 121

uppmärksammade

att det var uteslutet att felnavigering varit den huvudsakliga anledningen till det svenska området. förklarade att den inträngandet på Regeringen av drog slutsatsen att den sovjetiska ubåten på grundval gjord utredning hade kränkt svenskt territorium för att där bedriva otillåten avsiktligt verksamhet.

om U 137

Ubåtsskyddskommissionen

I betänkande Att möta ubåtshotet (SOU

Ubåtsskyddskommissionens

som i andra delar kommer att behandlas utförligt i nästa 1983:13), avsnitt, anfördes att U 137:s inträngning i Gåsefjärden enligt gjorda observationer ingick som en del i en större operation. Någon dag före ubåtens enligt en

grundstötning gjordes Ubåtsskyddskommissionen

observation strax utanför Karlskrona som en ubåt i

skärgård tydde på

området. Det skulle i detta fall sannolikt röra sig om en annan ubåt.

Vidare anförde att en svensk helikopter

Ubåtsskyddskommissionen

dessutom fick kontakt med en främmande ubåt söder om Utklippan två

dagar efter ubåtens grundstötning. Det kunde enligt Ubåtsskyddskom-

missionen således antas att U 137 opererade tillsammans med en eller flera andra ubåtar i samma område. Vidare kunde det inte uteslutas att U 137 redan under denna operation kränkt svenskt territorium. tidigare

Material som överlämnats vid de svensk-ryska ubåtssamtalen

Som nämnts i avsnitt 4.5 kom de samtalen i ubåtsfrågan

svensk-ryska

till en del att röra kring U 137:s I

omständigheterna grundstötning.

samband med samtalen fick den svenska sidan del av vissa dokument,

däribland sådana som uppgavs vara Östersjömarinens företagsorder

rörande ubåtens ur loggboken och utdrag

uppdrag, utdrag (krigsdagbok)

ur samt en från en sovjetisk under-

navigationsjournalen rapport

sökningskommission.

122 Tre uppmärksammade

fall

Ubåtens företagsorder

Enligt företagsordern var ubåtens uppgift att söka upp och följa efter utländska ubåtar i två särskilt områden i södra

angivna Östersjön.

Ubåten skulle gå till sjöss den 16 september 1981 och till förflytta sig och patrullera i områdena. Reparationer och vila för besättningen förutsågs äga rum den 7-17 oktober i Ubåten skulle Swinoujscie. återvända till sin bas i kl. 8.00 den 5 november. Paldiskij Ubåten skulle patrullera fram och tillbaka i sina patrulleringsområden i cykler om 48 timmar. Av dessa skulle 40 timmar åt ägnas sökning och 8 timmar till laddning av batterierna i ett härför särskilt anvisat område. Av sekretesskäl fick aktiv och radar inte hydrofon användas. Om en utländsk ubåt upptäcktes, skulle denna följas tills kontakten förlorades, varvid farliga situationer som kunde leda till sammanstötning skulle undvikas. Under en sådan skulle ubåten sätta i följning sig förbindelse med sovjetiskt i området och överlämna övervattensfartyg kontakten med den främmande ubåten till och vidare utföra ytfartyget ytfartygets befälhavares order. Om sovjetiskt anlände ubåtsjaktflyg skulle ubåten ge information till om den främmande ubåten. flygplanet

Utdrag ur ubåtens krigsdagbok

I ett utdrag av ubâtens finns krigsdagbok följande anteckningar från dagen för grundstötningen (i som den 26 dagboken felaktigt angiven oktober 1981):

00.006 5501’6 N l545’9 E. Undervattensläge. Styrbords EDECh igång. 02.03 Handelsfartyg 247 och 265. bäring 04.00 55‘03’3 N 1533’0 E. 32 meter. Djup Styrbords EDECh igång. Stridsberedskap undervattensläge nr 2. Andra skiftet gått

° Tidsangivelsema avser rysk tid som är 2 timmar före svensk.

SOU 1995: 135 Tre uppmärksammade fall 123

på. VO-Överlöjtnant Persjin.

04.37 Övningslarm. Uppstigning till periskopdjup inleddes.

04.43 Djup 7 meter. Horisonten ren. 04.58 Ubåtens position fastställdes. Nedstigning till 45 meter. N m. =75

05.10 Djup 45 meter. Hydrologi, typ 5.

Stridsberedskap undervattensläge nr 2. Andra skiftet gått på. 08.00 55O4’6 N 1650’5 E.

Djup 45 meter. Styrbords EDECh igång.

VO-överlöjtnant J akovlev. 10.00 Rapportering inledd från besättningen med avseende på deras kunskaper om instruktioner om handhavande. 11.50 Rapportering avslutad från besättningen med avseende på deras kunskaper om instruktioner om handhavande. 12.00 5508’S N l603’7 E. Djup 37 meter. Babords EDECh igång. VO-kaptenlöjtnant Besedin.

13.00 Fiskefartyg bäring 45°.

13.42 Ubåten avlägsnade sig från fiskefartyget, bäring 48.

14.15 Övningslarm. Uppstigning till periskopdjup för att utvärdera

situationen och för att fastställa position.

14.18 Djup 7 meter. Optisk kontakt med handelsfartyg bäring 20,

30 kabellängder.

14.46 Ubåtens position fastställdes. Nedstigning till 35 meters djup

inledd. Nm=60 m. 15.25 Stridsberedskap undervattensläge nr 2. Första skiftet gått på. 16.00 55‘07’9 N 1613’2 E. Djup 35 meter. Styrbords EDECh igång. nr 2. Andra skiftet

Stridsberedskap undervattensläge

gått på. VO-överlöjtnant Persjin.

18.55 Övningslarm. Uppstigning till periskopdjup inleddes.

18.59 Ubåten på 7 meters djup. Optisk kontakt med med trål i 127 , 190

fiskefartyg bäring

och 180. Handelsfartyg i bäring 250”. Manöver inledd för

att på periskopdjup avlägsna sig från fiskefartygen.

20.00 55‘OO’7 N 16 ‘O9’8 E. Djup 7 meter. 20.04 FC beslöt gå upp i till följd av det stora antalet fiske-

ytläge

fartyg. FC beslöt att ubåten skulle avlägsna sig från dessa och att istället gå mot område fritt från fiske. 20.09 Ubåten i ytläge. Lanternorna påslagna. VRL åtdragen. 5501’l N 16’09’5 E.

124 Tre uppmärksammade fall

21.00 Stridsberedskap undervattensläge nr 2. Tredje skiftet gått

på. AB-laddning inleddes. 21.20 Strömstöt av första graden given. 21.31 Personligt telegram mottaget. 21.57 Ubåten slår mot botten. Dieseln stoppad. Båda motorerna full back. 21.58

Övningslarm. Blås förliga tankar.

Skadesökning. 21.59 Förliga centrala barlasttankarna blåses med

högtrycksluft.

15 slagsida åt babord, lutning 3 åt aktern. Kurs 316 enligt GK. 22.06 11° slagsida åt babord, lutning 3 åt aktern. Ubåten står på grund. Drabbningsstationerna har rapporterat. Inga skador. Materieldelen i funktion. 22.08 Lossdragning från grundet inleddes. Centrala barlasttankarna biases med Ubåten blåst för balans.

högtrycksluft.

22.13 Lanternorna tända.

Ankarljus tända.

Ubåten har inte kunnat 11 åt babord.

flyttas. slagsida

3 åt aktern. densitet -

Lutning Batterisyrans 1,175.

- 25%.

Tryckluft

22.20 DK-2 och I-K igångsatta för att fylla på tryckluftstankarna.

22.25 Strömstöt av andra graden given. Laddning av batterierna

inleddes. Stridsberedskap undervattensläge nr 2. Tredje

skiftet gått på. 11 slagsida åt babord, lutning 3 åt aktern. 23.00 11 slagsida åt babord, lutning 3 åt aktern. Sedan FC analyserat situationen, kom denne till slutsatsen att ubåten stod på grund på Christiansö (Danmark). 24.00 Ubåten står på grund, bedömt på Christiansö. 11 slagsida åt babord, lutning 3 åt aktern. VO-Kaptenlöjtnant Besedin.

Den sovjetiska kommissionsrapporten

Befálhavaren för de sovjetiska marinstridskrafterna utsåg i november 1981 en kommission som fick i uppdrag att utreda omständigheterna kring grundstötningen. Kommissionen avlämnade en rapport över sin utredning. I den version av rapporten som överlämnades vid ubåtssamtalen är vissa uppgifter utelämnade.

Tre uppmärksammade fall 125

Rapporten inleds med en redovisning av vissa faktiska uppgifter. Först nämns att ubåten (som i rapporten kallas S-363), under utförande av stridstjänstuppgifter, till följd av att den förlorat sitt läge, gick på grund den 27 oktober 1981 kl. 21 .577 väster om ön Torumskär ’ ’ i punkten Lat N 56 04 4 Long O 15 44 0 i förbjuden zon på svenskt inre vatten. Härefter sägs att den medelstora undervattensbåten S-363,

med fabriksnummer 252, projekt 613, byggdes 1957 på Baltijskijvarvet

i Leningrad och att den togs in i marinstridskrafterna 1957. Ubåten av medelstor omfattning med modernisering på

genomgick reparation

marinstridskrafternas 29:e reparationsvarv fran september 1979 till oktober 1980 och den senaste dockningen utfördes i juli 1980. Fartyget anges vara en undervattensbåt i första linjen med permanent beredskap. Rapporten övergår härefter till kortfattade presentationer av tre av befálen ombord:

Fartygschefen på undervattensbåten S-363 örlogskapten Anatolij

Michaijlovitj Gusjtjin utsågs genom order av marinstridskrafternas befälhavare nr 0199 av den 11 december 1980, tillträdde som fartygs-

befälhavare den 20 januari 1981. Fick tillstånd till självständig ledning

av projekt 613-undervattensbåt genom order av Östersjömarinens befäl-

havare nr 0286 av den 17 tillståndet konfirmerat order

juli 1977, genom

av chefen för 157:e ubåtsbrigaden nr 019 av den 5 februari 1981. Har

ej erfarenhet av självständig färd under stridstjänst.

Chefen för navigeringstjänsten på undervattensbåt S-363 överstelöjtnant Anatolij Ivanovitj Korostov utsågs till chef för navigations-

tjänsten på undervattensbåt S-363 genom order av Östersjömarinens

befälhavare nr 0243 av den 24 augusti 1979. Fått tillstånd till självständig ledning av navigeringstjänsten genom order av fartygschefen i mars 1981. Har ej erfarenhet av självständig färd under stridstjänst. Äldste ombord på undervattensbåten, chefen för 157:e ubåts-

brigadens stab kommendör losifFjodorovitj Avrukevitj fick tillstånd till

självständig ledning av projekt 613-undervattensbåt genom order av nr 0393 1969. till ställföreträdande

Östersjömarinens befälhavare Utsågs

chef för 157:e ubåtsbrigaden i december 1973, utsågs i augusti 1976

efter avslutad Sjökrigsakademi till chef för 157:e ubåtsbrigadens stab.

I rapporten anges följande omständigheter kring händelsen:

7 Rysk tid.

5 l6›0l05

126 Tre uppmärksammade

fall

Den 17 oktober kl. 18.22 undervattensbåten ut från

gick Swinoujscies

hamn efter mellanreparation för fortsatt öster om ön stridstjänst Bornholm, vilken tidigare bedrivits på samma område under 22

dygn.

Den 18 oktober kl. 18.10 vid framfart i kolliderade

undervattensläge

undervattensbåten i punkten Lat N 55 09’ Long O 16 07’ med

trålanordning från fiskefartyg. Till följd av kollisionen med det flytande

undervattenshindret skadades ramantennen till radiopejlen, och det blev omöjligt att använda denna. Samma med

dag uppptäcktes ostadig djupmätning ekolodet. På

undervattensbåten hade ett läge uppstått, som inte tillät säker navigation i läget särskild sekretess, föreskrivet i

Östersjömarinens företagsorder

nr 0039/OP. förvärrades av den osäkra funktionen Läget hos mottagarindikatorn Pirs 1 i Decca.

radionavigationssystemet Fartygschefen örlogskapten A. M. Gusjtjin rapporterade inte till

östersjömarinchefen om kollisionen med det hindret och att

flytande

navigationsinstrument kommit ur funktion. Dessutom vidtogs ej specialåtgärder av navigationskaraktär, vilka hade kunnat ge om vetskap undervattensbåtens läge med en exakthet, för utförande av

erforderlig

uppgiften i det tilldelade området och för säker färd.

Under utförandet av stridstjänsten:

- undervattensbåtens navigatör förde bestick oskickligt och vårdslöst med och av bestickets

misstag felaktigheter. Analys precision utfördes

el; - under navigatörens viloperiod fördes undervattensbåtens bestick

med uppehåll. I loggbok och navigationsjournal har i kurs förändringar

och hastighet utelämnats, vilket ledde till fel i om det kunskap löpande

läget; -

bestämning av undervattensbåtens läge utfördes av navigatören

enbart efter det svenska vars använd-

Decca-radionavigationssystemet,

ande krävde en om med

ungefärlig kunskap läget högst 4-5 distans-

minuters fel;

- till följd av navigatörens i att misstag besticket, omöjligheten använda radiopejl och ekolod, underlåtenhet att vidta för

åtgärder kontroll av läget med astronomiska medel och med av radar var

hjälp

noggrannheten i besticket sämre än 6 distansminuter, vilket ledde till

grova fel vid lägesbestämning efter Decca. Eftersom av erhållna

analys lägen inte skedde förblev dessa grova fel och växte oupptäckta kraftigt under fárdens gång; -

fartygschefen uppfyllde inte sina skyldigheter angående navige-

ringssäkerhet i enlighet med Fartygsstadgan och för Regler organisation

Tre uppmärksammade fall 127

och utbildning av navigeringstjänsterna på marinstridskrafternas fartyg.

Han kontrollerade inte navigatörens verksamhet under färden, han krävde inga av honom om av felen i besticket,

rapporter analys

bestämde inte läget personligen en gång använde inte alla

per dygn,

medel i detta organiserade inte

tillgängliga syfte, någon bestickföring

under navigatörens viloperiod, vilade själv samtidigt med navigatören och krävde inte kontroll av besticket av vakthavande officerare; - äldste ombord, chefen för 157:e ubåtsbrigadens stab kommendör

I. F. Avrukevitj krävde inte av fartygschefen att denne skulle uppfylla

sina skyldigheter angående färdens navigationssäkerhet och förvärrade genom sin ogrundade och ansvarslösa inblandning i navigeringsuppgifternas utförande de misstag navigatören begått. Till följd av ovannämnda orsaker var diskrepansen mellan undervattensbåtens faktiska och räknade läge den 20 oktober 13,5 minuter i riktning 124 och den 21 oktober uppgick den till 29,5 distansminuter i riktning 100. Under tiden 22-24 oktober färdades undervattensbåten med under

föregående dagar ackumulerade fel i det löpande läget, varför alla

påföljande bestämningar, till följd av egenheterna hos radionavigationssystemet Decca, innehöll grova fel. Den 25 oktober försökte brigadstabschefen och navigatören i gryningen bestämma läget efter stjärnorna. På grund av felaktig inställning av sextanten fick de stora fel i höjdmätningen, vilket inte gjorde det möjligt att lösa den astronomiska uppgiften helt och hållet. I fortsättningen vidtogs inga försök att bestämma läget med astronomiska medel.

Den 26 oktober, sedan man efter ytterligare en felaktig lägesbe-

stämning på Deccan fått ett fel i riktning 164 med storleken 8,5

distansminuter, flyttade man, på beslut av brigadstabschefen, utan varje analys, undervattensbåtens räknade läge efter felets storlek enligt

principen anse dig närmast faran, Stolpe Bank, vilket ökade diskrepansen mellan faktiskt och räknat läge till 45 distansminuter i riktning 154. Den 27 oktober beslutade brigadstabschefen att man skulle angöra

Bornholms fyrar för kontroll av läget. Man observerade inte fyrljusen

visuellt på grund av dålig sikt och använde inte radar då man var rädd att bryta mot sekretessen, och man avstod från ytterligare åtgärder för kontroll av läget. Kl. 17.26 den 27 oktober erhölls två lägen på Deccan - norr och söder om det räknade läget på ett avstånd av 6,8 respektive 8,5 distansminuter från detta. Efter beslut av brigadstabschefen dök undervattensbåten till bottnen

128 Tre

uppmärksammade fall

och fastställde på så vis havsdjupet till 51 meter. Till av ett följd

slumpmässigt sammanfall av det felaktiga läget, som man erhållit

på Deccan söder om det räknade med det läget, uppmätta djupet, beslutade brigadstabschefen att göra en i med

korrigering räkningen

14,5 distansminuter i riktning 191. Detta beslut var

fullständigt

ogrundat, eftersom den allra enklaste att undervattens-

analys visade,

båtens tidigare fárd i så fall skulle ha gått i områden med mindre djup än undervattensbåtens gångdjup. Till av dessa följd åtgärder utgjorde skillnaden mellan faktiskt och räknat distansminuter i läge 53,8 riktning 160. För att komma bort från_den förmodade faran, Stolpe Bank, började undervattensbåten röra sig norrut. Kl. 18.59, sedan man till stigit

periskopdjup, upptäckte man med spaningsstationen Nakat en

radarsignal norr om ubåten med en styrka på 3-4 skalenheter, vilken av radarsignalisten klassificerades som radarn på ett

fraktfartyg.

I det följande gick undervattensbåten med under 1 timma periskop och 10 minuter och rörde sig bort från

fiskefartyg.

Kl. 19.30 upptäckte man i periskopet det vita från ljuset Utklippans

fyr, vilket man och runt den tog för en lysande fiskeprick började gå

från vänster utan att ha kontrollerat dess ljuskaraktär. Kl. 20.09 gick undervattensbåten i och med mörkrets inbrott upp i ytläge för av ackumulatorbatteriet och fortsatte att röra

laddning sig

bort från

fiskefartygen.

Sikten vid vattenytan var 1-3 kabellängder (200-600 av m) på grund dimma och och 10-15 meter var den

duggregn på höjden god (mer än

20 km). Kl. 21.20 observerades med sökstationen Nakat föröver en radars sändning med ett omfång av 5 cm samt Radarn ljus på styrbordssidan. klassificerades inte av men chefen

instrumentoperatören, för OSNAZ-

gruppen fastställde efter beslut av fartygschefen att den tillhörde en jagare från Västtyskland. Ljuset på man tillhöra

styrbordssidan ansåg fiskefartyg (i själva verket hade man observerat en svensk kustradar och ljus från tätorter på öar).

Kl. 21.38 observerades på 200 m avstånd babordssidan en mörk på fläck med en diameter på omkring 150 m, som togs för en oljefläck. I själva verket var det ön Danaflöt, vars till m. höjd uppgick 0,5-1,5

Fartygschefen stoppade dieselmotorn, kallade brigadstabschefen till bryggan och föreslog att man skulle dyka för att avvika från

jagaren. Stabschefen gav order att man inte skulle att man skulle fortsätta

dyka,

uppladdningen och gira babord för att komma bort från jagaren. Därefter upptäcktes mörka fläckar av öar vilka också de på vattnet, togs för oljefläckar och kl. 21.50 intog undervattensbåten kurs 30 och

Tre uppmärksammade fall 129

gick med en dieselmotor för att passera mellan dem. Kl. 21.52 passerade den 40 m från ön Flaggskär, varvid signalisten observerade bränningar (p0rös is vid s-tranden), men fartygschefen reagerade inte på hans rapport. Kl. 21.55 korrigerade umdervattensbåtens befälhavare kursen med 10 babord för att återigen gå mellan oljetläckar. Kl. 21.57 den 27 oktoiber gick undervattensbáten S-363, som sig med kurs 2(1) och med en hastighet av omkring 8

förflyttade knop,

’ på ett kustnära grund vid Iforumskär i punkten Lat N 56 04 Long O 15 44 ’: undervattensbátems faktiska läge skilde sig från det räknade med 56,3 distansminuter (ll04,2 km) i riktning 343.

Rapporten avslutas med em beskrivning av de skador som ubåten ñck vid grundstötningen. I dettta sammanhang nämns också skador som uppkom när ubâten kom in i ñsketrålen. Det anförs att antennen Ramka höjdes och vreds 30 , att antennen Lejer slets av och att

isolatorn till antennen Sjtyr skadades.

130 Tre uppmärksammade fall

Rekonstruktioner av ubåtens färdväg den 17-27 oktober 1981

Två av varandra oberoende rekonstruktioner har gjorts av ubåtens

färdväg från Swinoujscie den 17 oktober 1981 till grundstötningen vid

Torumskär den 27 oktober i Karlskrona skärgård. Den ena rekonstruktionen har gjorts vid Kalmar sjöbefälsskola av lektorn Hans Rosengren och navigationsläraren Jan Snöberg medan den

andra är gjord vid marinledningens av kommendörsjösäkerhetssektion

kapten Bengt Ståhl.

Samma handlingar och material har vid båda rekonstruk-

utnyttjats

tionerna, nämligen det material som här redovisats.

De båda analyserna har i huvudsak gett samma bild av ubåtens

troliga färdväg fram till grundstötningen. Båda utredningarna har

kommit fram till att

navigationsjournalens uppgifter ger den mest troliga

bilden av färdvägen. Det erhållna spåret i de båda lösningarna skilde

sig

inledningsvis något åt.

Bengt Ståhl och Hans Rosengren har skillnaderna. I en

analyserat

gemensam promemoria den 31 januari 1994 har de anfört att skillnaderna berodde på eller olika av och att

felutläggning tolkning underlaget

de har klarlagts och rättats till. Efter denna är detta bearbetning spår enligt promemorian identiskt lika i de båda rekonstruktionerna och löper i princip mellan de två ursprungliga lösningarna. Enligt promemorian kan fem olika fárdvägar härledas från det

tillgängliga underlaget. De anges i ordning med ökande trovärdighet

enligt följande:

Deccaspåret

Bestickjournalen utgör i huvudsak ett protokoll över positionsuppgifter grundade på navigeringssystemet Decca. Dessa uppgifter har tidigare

granskats och visat sig ej stämma mot uppgifter om kurs och fart och angiven position.

Deccaavläsningarna har vid i utläggning sjökortet flyttats i systemets

mönster (laner) varvid ringa har till den förda döda

hänsyn tagits räkningen. Därvid har fel på fel kontinuerligt adderats på ett sätt som

Tre uppmärksammade fall 131

ej är trovärdigt. Även personal med förhållandevis ringa kunskap om

Deccanavigering borde ha insett att så här for man inte bestick. Ubåten förde också ett särskilt protokoll med Deccaavläsningar, men detta

dokument har aldrig överlämnats till svenska myndigheter.

Deccasystemet har stor noggrannhet i hela Hanöbukten och

speciellt syd Utklippan där ortlinjerna skär varandra i en vinkel mycket nära 90

grader. Positionsnoggrannheten är här inom en cirkel med radien ca 10 meter. l detta område är det därför lätt att kontrollera utläggningens riktighet att ta flera avläsningar och kontrollera dessa mot

genom styrd

kurs och fart. Deccaspåret har helt förkastats som underlag för bedömning av U l37:s färdväg.

Positions- och kurs/fartspåren

Ubåten avgick från Swinoujscie den 17 oktober kl. 18.21 och styrde ut

i den med bojar utmärkta leden.

Vid det andra bojparet girade ubåten åt nordost och styrde syd och ost om Oder Bank. Loggbokens uppgifter på styrd kurs och fart borde överensstämma med angivna positioner för samma tidpunkt. Så är ej fallet. Loggbokens positionsuppgifter ger ett spår, som benämns positionsspåret och om kurs och fart i loggboken som

uppgifter ger ett spår benämns kurs/fartspåret. De båda spåren skiljer sig redan från början. Positionsuppgifterna ger fram till den 24 oktober ett västligare spår

medan kurs och fartuppgifterna då ger ett ostligare spår. Därefter styrs

västliga och nordvästliga kurser men positionsuppgifterna ligger kvar

i området kring Stolpe Bank. Ubåten rör sig enligt positionsspåret inledningsvis upp mot området ca 20 nautiska mil norr om Stolpe Bank. Fartyget befinner sig i detta område under hela tiden från den 19 till den 26 oktober. Enligt positionsspåret går ubåten därefter tillbaks sydvästvart till ett läge den 27 oktober kl. 00.00 ca 24 nautiska mil ost Neksö på Bornholm och mitt emellan Neksö och Stolpe Bank. Från den 23 oktober har ubåten styrt västliga och nordvästliga kurser. Detta avspeglas dock ej i

positionsuppgifterna som i stället visar att kommer och fartyget syd-

sydvästvart.

Loggbokens kurs/fartspår håller sig till en början öster om positions-

spåret. Den 20 oktober ligger kurs/fartspåret 33 nautiska mil öster om motsvarande läge i positionsspåret varefter det drar sig Den

sydvästvart.

132 Tre uppmärksammade fall

23 oktober ligger kurs/fartspåret ca 12 nautiska mil öster om Stolpe Bank varefter detta spår drar sig väst- och nordvästvart. Navigationsjournalen innehåller kurs- och fartuppgifter från den 23 oktober kl. 00.00 till grundstötningen den 27 oktober kl. 21.57. Läggs navigationsjournalens uppgifter på kurs och fart ut baklänges

från grundstötningsplatsen erhålls en position som den 23 oktober kl.

00.00 ligger ca 26 nautiska mil väst om motsvarande position i positionsspåret och ca 41 nautiska mil nordväst om kurs- och fartspåret. Den 25 oktober är motsvarande differenser 77 respektive 27 nautiska mil. Navigationsjournalens spår går således ej att förena med loggbokens positionsspår eller kurs- och fartspår. Ryssarna uppger att ubåten den 18 oktober kl. 18.10 kolliderat med en trålare varvid radiopejl och tornet skadats. I loggboken fins inga uppgifter om kollisionen. Däremot saknas kurs och fartuppgifter under flera timmar. Den angivna positionen för kollisionen ligger ca 33 nautiska mil öster om Svaneke på Bornholm. Positionen stämmer över huvud taget ej med det erhållna kurslfartspåret. Positionen ligger även så långt ifrån positionsspåret att ubåten måste hållit högsta fart eller över 10 knop för att från kl. l6.00-läget nå kollisionspunkten. Avståndet till det angivna läget kl. 24.00 kräver också att ubåten direkt efter kollisionen åter igen satt högsta fart. Detta förhållande stämmer ej med texten i loggboken, som anger att ubåten styrt varierande kurser för att undvika fiskefartyg. Inga uppgifter finns om exakt vilket man kolliderat med.

fartyg Kollisionsuppgiftema förefaller ej stämma med loggbokens upp-

gifter. Det är därför troligt att kollisionen inträffat före Swinoujsciebesöket, vilket tidigare framförts från svensk sida.

Positionsuppgifterna i loggboken tycks vara helt eftersom felaktiga

de ej avspeglar de kurserna. Mest märks detta från den 23:e kl.

styrda

00.00 då ubåten drar sig västnordvästvart. är då

Positionsuppgifterna

hela tiden kvar i området nord och sydost om Stolpe Bank. Loggbokens uppgifter ger ej en trovärdig bild av hur U 137 hamnade på Torumskär i Karlskrona skärgård.

Navigationsjournalens uppgifter

Navigationsjournalen innehåller uppgifter som att den är förd

tyder på

kontinuerligt med uppgifter på tid, gyro- och kompasskurser, rättvisande kurs, motorvarvtal, fart, och avstånd från i

loggavläsning, dykdjup

sjökort angiven färdväg.

Tre uppmärksammade fall 133

Navigationsjournalens viktigaste uppgifter, djup, kurs och fart och tid skrevs av svensk officer vid förhör med på ubåten den

fartygschefen

28 oktober 1981. skrevs av från tiden för grundstötningen den 27 oktober Uppgifterna kl. 21.57 fram till den 24 oktober kl. 20.00.

Den från ryssarna erhållna navigationsjournalen innehåller uppgifter

från kl. 00.00 den 23 oktober till kl. 22.30 den 27 oktober. De avskrivna uppgifterna på djup, kurs och fart stämmer nästan helt och hållet med i den överlämnade De

uppgifterna navigationsjournalen.

få avvikelser som finns bedöms ha berott på felavskrift såväl i den

svenska avskriften som i den svenska översättningen av den ryska Vilken av dessa uppgifter som varit rätt har navigationsjournalen. kunnat bestämmas med stor sannolikhet och avvikelserna har därför ej

fått något inflytande på resultatet.

Uppgifterna ur navigationsjournalen har därför bedömts ha stor trovärdighet. Det är anmärkningsvärt att man kontinuerligt fört en så noggrann

dokumentation på alla genomförda manövrar och bokfört inte enbart

kurs och fart utan även varvtal och loggavläsningar samt även uppgifter Detta står i motsats till den undersök-

på magnetkompasskurser. ryska ningskommissionens påstående att man ombord helt tappat kontrollen

och att ombord tidvis var

på navigeringen navigeringspositionen

obemannad. för tiden från den 17 oktober till den

Navigationsjournalen avgången

23 oktober kl. 00.00 har tyvärr ej överlämnats. Som angivits stämmer ej den från navigationsjournalspåret erhållna slutpositionen den 23

oktober kl. 00.00 med motsvarande positioner erhållna genom loggbokens uppgifter. Differensen är stor, 27 respektive 41 nautiska mil. Differensen tyder på att loggbokens uppgifter är mindre trovärdiga.

Ryssarna har vägrat lämna ut uppgifter ur navigationsjournalen för tiden före 23 oktober. Sådana uppgifter skulle troligen kunna skapa full

klarhet om hela färdvägen.

Navigationsjournalspår 2

Navigationsjournalens loggavläsning ger distansuppgifter som emellertid

ej stämmer överens med motsvarande fart- och tidsuppgifter. Angivna

farter däremot stämmer väl mot angivna varvtal varför dessa uppgifter har ansetts vara mest trovärdiga. man ut baklänges från grundstötningsplatsen med Lägger färdvägen

134 Tre

uppmärksammade fall

kurs- och från distansuppgifter loggavläsning erhålls ett spår som benämns 2. Detta liknar det navigationsjournalspåret spår som den ryska undersökningskommissionen har överlämnat. De från loggavläsningar erhållna distanserna har stora avvikelser mot distanser erhållna från angivna fart- och varvtal, tidsuppgifter. Differensen bedöms antingen bero eller att på felaktig logg logguppgifterna är manipulerade. Logguppgifterna kan ha manipulerats eftersom man ombord måste ha uppfattat att det endast var kurs och djup, fartuppgifter som de svenska officerarna skrev av. 2 bedöms bild

Navigationsjournalspår ej ge en sann av ubåtens

förflyttning.

Navigationsjournalspår 1

Navigationsjournalspår 1 (eller grundspåret) har kallats det som spår erhålls om man bakåt från grundkänningsplatsen lägger styrda kurser och distanser erhållna från navigationsjournalens tid och uppgifter på fart/varvtal. Vid av har utläggning fárdvägen ingen hänsyn tagits till eventuell ström. Strömmen i området är svag men kan givetvis förskjuta spåret något. Uppgifter ger följande bild av ubåtens förflyttning. Från den 23 oktober kl. 00.00 och ett och ett halvt manövrerar dygn ubåten öster och nordost om Bornholm. Under eftermiddagen den 23 oktober ubåten en gör framträngning mot Bornholm och är som närmast 8,5 nautiska mil från Svaneke fyr. Enligt loggboken görs periskopsobservationer mellan kl. 14.25 och 14.48. Ubåten är då 11 nautiska mil från Svaneke fyr. Svaneke är 20 meter vilket fyr hög ger 11,4 nautiska mils geografisk synvidd mot 1 meter periskopshöjd respektive 12,2 nautiska mil mot periskopshöjd 2 meter. Rådande siktförhållande har möjliggjort optisk positionsbestämning mot Svaneke fyr på dessa avstånd. Ubåten ökar därefter avståndet till Bornholm till ca 30 nautiska ånyo mil och intar under natten mellan kl. 21.31 och 04.55 för ytläge batteriladdning. Ubåten fortsatte därefter västerut och passerar under eftermiddagen den 24 oktober Christiansö. Kl 14.32-14.56 görs periskopsobservationer. Avståndet till Christiansö är då 11,5 nautiska mil. Fyren på Christiansö är 29,5 meter hög vilket nautiska mils ger 12,4 geografisk räckvidd mot 1 meter periskopshöjd respektive 14,3 nautiska mil mot

Tre uppmärksammade fall 135

periskopshöjd 2 meter. Vid tillfället rådde god sikt och förutsättningar

för optisk positionsbestämning har förelegat.

Ubåten fortsatte därefter västerut med kurs mot Simrishamn. På

kvällen mellan kl. 21.33 - 21.45 görs periskopsobservationer i samband

med en 360 graders gir. Avståndet till Långagrund utanför Simrishamn är då 10 nautiska mil. U 137 därefter nordlig och västlig kurs för att därefter på 7,5

styrde

nautiska mils avstånd från Långagrund åter gira nordvart varvid periskopsobservationer gjordes under tiden kl. 23.30-23.46.

Långagrund är en mycket brant topp, troligen gammal vulkan, som

reser från en annars jämn botten på 46-50 meters djup 2,7

sig upp till meter under Grundet är utmärkt med en lysboj med en

vattenytam.

nominell nautiska mil. Om rådande dagsljussikt är 27 lysvidd på 6,,2

nautiska mil (50 km) syns emellertid bojen 9 nautiska mil och om rådande dagsljussikt varit ändå bättre har bojen kunnat ses på ändå större avstånd. Bojen är emellertid endast 3,5 meter hög vilket ger en

geografisk synvidd på endast 3,9 nautiska mil. Med 3 meters periskops-

föring över vattenytan kan bojen synas 7,5 nautiska mil. Vid det senare tillfället bör Långagrund ha kunnat observeras. Det

är också troligt att man på U 137 då kan ha använt sin hydrofon för att mäta in sig mot På det här avståndet kan en mycket Långagrund.

noggrann position erhållas.

Den 25 oktober kl. 00.20 girar ubåten till ostliga kurser. Mellan kl.

00.25 och 01.00 görs Avståndet till ånyo periskopsobservationer. Långagrund är då 10 nautiska mil och ökande.

Ostliga och nordostliga kurser bibehålls under hela dygnet. Mellan kl. 21.33 - 04.48 den 26 oktober går ubåten i ytläge för batteriladd-

ning. Ubåten befinner sig då ca 33 nautiska mil syd Ölands södra udde. Härifrån från den 26 oktober kl 00.00 åter västvart in styr ubåten mot Hanöbukten. Omkring kl. 03.00 den 27 oktober girar ubåten åt

nordväst fram till kl. 17.32 då U 137 girar upp mot Utklippan på kurs

nord. Under denna tidsperiod har U 137 gjort skilda periskops-

fyra

observationer. Kl. 18.57 den 27 oktober intar U 137 periskopsläge ca 4 nautiska mil U 137 fortsätter därefter och nordliga

syd Utklippan. på västliga kurser som för fartyget väster om Utklippan. Kl. 20.04 intar U 137 ca 4 nautiska mil sydväst om Utytläge

klippan. Kl. 20.30 på 4 nautiska mils avstånd från Utklippan girar U 137 till kurs nord. Vid U 137:s av Utklippan den 27 oktober befann sig en passage

136 Tre uppmärksammade

fall

svensk helikopter” ca 3 nautiska mil väster om U 137 och ca 7 nautiska

mil väster om Utklippan.

Besättningen har uppgett att sikten var disig men att Utklippans fyr

syntes väl.

Helikoptern befann sig då på och hovringshöjd uppmärksammade

ej U l37:s anlopp nordvart. Besättningen emellertid att det uppger fanns flera radarekon i området mot men att dessa inte Utklippan närmare undersöktes. U l37:s inträngande runt har endast 4 nautiska Utklippan gjorts på mils avstånd. har kunnat observeras hela tiden och kan Fyren mänskligt att döma ej ha missuppfattats. Före till kurs 065 och under gir grader

anloppet på denna kurs bör även Karlskronas ha observangöringsboj

erats. Som närmast var U 137 endast ca nautiska

angöringsbojen 2,5

mil. Kl. 21.10 girade U 137 till kurs 065 in mot ön Farten Inlängan. ökades till 8 for

knop, förmodlingen att få bättre styrfart, varvid förmodligen intermittent radarsändning utnyttjades. På lämpligt avstånd

girade ubåten till kurs 030 mot till varvid

grader inloppet Gåsefjärden radarsändning förmodligen utnyttjades under passagen in i skärgården. Angöring på detta sätt är enkel och inloppet syns distinkt och

tydligt på radar. Sista ledkursen mot är

grundkänningsplatsen enligt sjökortet 037

grader.

I sin anför

sammanfattning Bengt Ståhl och Hans Rosengren att

loggbokens uppgifter kan tydas som om man ombord varit helt desorienterad. Ryssarna hävdar att man ombord U 137 vid på grundstötningen trott sig vara vid Stolpe Bank, 56 nautiska mil söder om

grundstötningsplatsen.

Navigationsjournalens mycket prydliga bestickprotokoll ger enligt

Bengt Ståhl och Hans Rosengren en helt annat bild och visar att det

funnits underlag ombord för en mycket noggrann uppföljning av

positionen. De menar att den som erhålls med detta

färdväg underlag visar att

ubåten framförts i södra

Östersjön och att man där gjort framstötar mot

land som

möjliggjort optisk positionsbestämning dels vid Bornholm,

dels vid Christiansö och dels vid Långagrund. Rekonstruktionen har Ståhl och Hans enligt Bengt Rosengren visat

8 Se inledningen.

SOU 1995: 135 Tre uppmärksammade fall 137

att det funnits förutsättningar för en noggrann positionsuppföljning. F ramstötarna mot land och de vid dessa tillfällen gjorda periskopsobservationerna att sådan uppföljning också har gjorts. tyder på Under resans sista del, vid angöringen runt Utklippans fyr, har man haft utmärkta att bestämma sin Ståhl och möjligheter position. Bengt Hans anför att det är förvånande att man sig ha Rosengren säger misstolkat Utklippans och ansett det vara ljus från ett ñskefartyg fyrljus liksom att man tolkat öar nära som oljefläckar. Detta på passageavstånd särskilt som det funnits 3-4 personer som observagäller enligt uppgift törer i tornet. Eftersom i är betydligt mer uppgifterna navigationsjournalen och med till den stora samstämmighet som finns detaljerade hänsyn mellan vid insamlat material och senare överlämnat grundstötningen Ståhl och Hans l som bedömer Bengt Rosengren navigationsjournalspår det mest sannolika.

Ubåtskommissionens iakttagelser i området egna

På kvällen den 2 november 1995 företog Ubåtskommissionen en färd

i det aktuella skärgårdsområdet med ett av Marinens fartyg, Ägir.

har en av m över Brygghöjden på

Ägir brygghöjd 5,3 vattenytan.

- m från ca kl 19.10 den U 137 kan beräknas ha varit 6,25 6,55 aktuella kvällen. Under kommissionens resa var vädret halvklart med En halv måne bakom molntäcket. En i regnbyar. lyste helikopter flög det område där hade ägt rum på kvällen för torpedskjutningsövningen

grundstötningen. Från området väster om Utklippan följde Ägir

l in i fram till och förbi platsen för navigationsjournalspår Gåsefjärden U 137:s utfördes med optiska hjälpmedel, grundstötning. Navigeringen för att att andra hjälpmedel inte var nödvändiga för passage in påvisa i Nordväst om var kursen först nordlig fram till Gåsefjärden. Utklippan en där och Flundrebådan är ens och fyren på punkt fyrarna Flöjten över från röd till sektor. Kursen ändrades där till 30 Utlängan går grön och nu rätt mot till Gåsefjärden. Där gjordes sedan grader gick inloppet en liten åt nord. Under färden Utkursändring några grader syntes och mycket tydligt liksom fyrarna klippans fyrar fyren på Utlängan

138 Tre

uppmdir/cmmmadefall

Flöjten och Flundrebådan. I väster ktmde och

helikopterljuset lysbojen

Karlskrona angöring utan Över

upptäckas svårighet. Karlskrona i

nordväst lystes molntéicket

tydligt upp underifrån av stadens ljus. I öster

och nordost syntes rader av från flera

utomhuslampor av de bebyggda

öama. Trots mörkret syntes öama med och med

växtlighet hjälp av kikare

klmde dem lätt

detaljer på urskiljas, t.ex. kyrktomet på Sturkö.

. A .n r xx .. ._. mmm. u VA’-‘,5’, _«4 än... x g h, Egg d,

nä.. a

le): qvuvø.

SOU 1995: 135 Tre uppmärksammade fall 139

7.2 Hårsfjärdenhändelserna

Inledning

Med av flera om observationer och tekniska anledning rapporter

indikationer rörande främmande undervattensverksamhet genomförde

den svenska marinen en omfattande i Stockholms

ubåtsjaktoperation

i oktober 1982. riktades främst mot

skärgård Uppmärksamheten

och incidenten kom därför att kallas Hårsfjärdenhän- Hårstjärden delserna. Under marinen 23 vapeninsatser där

operationen gjorde

47 sjunkbomber fälldes. Vid fyra tillfällen sprängdes

sammanlagt fem minor. avbröts den l november 1982.

sammanlagt Operationen

Marinens arbetsgrupp

Mot av händelserna tillsatte Chefen for marinen redan den

bakgrund

13 oktober 1982 en arbetsgrupp med uppgift att granska ubåtsjaktverk-

samheten. Konteramiralen Gunnar Grandin utsågs till ordförande. lämnade sin den 3 december 1982. I Arbetsgruppen slutrapport anförde att de iakttagelser och tekniska rapporten arbetsgruppen

indikationer som hade inrapporterats bestod av optiska upptäckter,

indikationer i och i slingor, radarobservationer av magnetiska minlinjer

och PQ-pejlingar (radarsignalspaning), lR-spår på vattenytan periskop och akustiska kontakter med aktiva och passiva hydrofoner.

När det anförde arbetsgruppen att

gäller signalspaningsuppgifter

endast hade använts vid incidenten,

fartygsburna signalspaningssystem och att vissa indikationer hade erhållits som kunde tyda på att ubátar

från såväl som NATO har befunnit sig i närområdet. Warszawapakten

Vidare anförde att marinens anläggningar och personal

arbetsgruppen inte kunde identifiera ubåtsradar i de fall dess i stort

prestanda

överensstämmer med kommersiella anläggningar eftersom vissa ingångsvärden saknades i radardatakatalogen.

I rapporten finns vissa anteckningar om signalspaningsindikationer.

140 Tre uppmärksammade

fall

Det anges sålunda att Mode erhöll

patrullbåten fyra PQ-indikationer

Den första registrerades den 29 1982 som Plate september Snoop medan de återstående tre togs emot påföljande dag. Av dem var en

Snoop Plate och två ubåtsradar. Det skall västtysk här anmärkas att

Snoop Plate i dessa sammanhang innebär radar från ubåt som hör till

Warszawapakten. Varje registrering anges vara bedömd som möjlig

ubåt. Den 5 oktober 1982 en

gjordes PQ-observation från minfartyget Visborg. Observationen registrerades som ubåtsradar och

västtysk

bedömdes som möjlig ubåt - icke ubåt. har antecknats flera Slutligen att

starka långvågssändare sänt den 11 oktober 1982. I sin anförde

analys arbetsgruppen att de under förloppet gjorda

iakttagelserna och rapporterade indikationerna var av skiftande

mycket kvalitet och karaktär. Bland fanns

rapporterna enligt arbetsgruppen ett

antal säkra upptäckter av ubåt, nämligen: 1. Periskop under framfart observerades mellan på Hårsfjärden Furuholmen och Berganäs av två den 1 oktober 1982

värnpliktiga kl.

12.50. Enligt rapporten drogs periskopen ner och försvann. Rapporten om denna observation utlöste inom ubåtsjaktinsatsen Hårsfjärdenområdet. 2. Den 4 oktober 1982 kl. 18.05 observerades en vid Stora vågkam Hästskär (Sandhamn) och kl. 19.00 samma ett ubåtstorn som med dag tända lanternor gick på nordlig kurs i farleden väster om Sandön

(Sandhamn). Patrullbâten Mode fick härefter hydrofonkontakt och

anföll med sjunkbomber vid Farfars det i farleden grund (också väster om Sandhamn).

3. En helikopter fick den 7 oktober 1982 kl. 21.35 söder om Oxnö-

udde vid Hårsfjärden med

hydrofonkontakt något som avlägsnade sig från hydrofonen (låg med en fart av 8 doppler) knop.

4. Den 9 oktober kl. 15.13-15.16 observerades ett

periskop på Jungfrufjärden och kl. 16.16 två observationer gjordes av ett periskop

öster om Nämndö. 5. I en passiv vid Mälsten i

hydrofon Danziger Gatt uppfattades den

12 oktober 1982 kl. 18.00 av

hydrofoneffekten propellerljud från en

ubåt i

undervattensläge.

Arbetsgruppen anförde att det av övriga observationer från Stockholm-

närksammade fall 141

Sandhamns-området i slutet av september till början av oktober samt i området kring Mälsten från den 7 oktober till den 14 oktober sammantaget kunde konstateras att ubåtsverksamhet pågått även under dessa

tidsperioder. Efterföljande analyser och undersökningar hade dessutom

bekräftat bedömningarna avseende ubåtsverksamhet inne på Harsfjärden. Sammantaget detta en verksam-

tydde enligt arbetsgruppen på

het där en eller flera ubåtar hade opererat i vårt skärgårdsområde. Ubátarna, åtminstone en av dem, hade dessutom medfört minst en

mindre farkost för en djupare penetrering av skärgårdsområdet.

Inriktningen av verksamheten pekade enligt arbetsgruppen på att ett företag hade trängt in i Sandhamnsområdet och eventuellt vidare in mot Stockholm samt minst ett, eventuellt två, företag mot området söder därom, i första hand Hårsfjärden men även inom Mälstensområdet.

Arbetsgruppen tog också upp nationalitetsfrågan. Först pekade

arbetsgruppen på att ubåten vid incidenten i Karlskrona (Gåsefjärden) år 1981 var sovjetisk. Vidare anförde arbetsgruppen att ett flertal

optiska, hydrofon- och passiva radarindikationer talade för att det även

vid här aktuell period hade varit fråga om ubåtar från Warszawapakten. Vissa indikationer av radarsändningar kunde enligt

uppfattade rapporten

inte helt utesluta att ubåtar av annan nationalitet (NATO) hade varit utanför de områden där incidenter har inträffat. Arbetsgruppen ansåg

att syftet troligen hade varit en uppföljning av verksamheten.

Ubåtsskyddskommissionen tillsätts

Regeringen ansåg att det var angeläget att händelserna klarlades och beslutade den 21 oktober 1982 att en särskild kommission skulle tillsättas med denna uppgift. En annan av kommissionens uppgifter var att redovisa och bedöma utvecklingen då det gällde ubåtskränkningar av territoriet samt diskutera tänkbara motiv för dessa. Samma dag tillkallades som ledamöter i kommissionen förutvarande statsrådet Sven Andersson, tillika ordförande, f.d. landshövdingen Lars

Eliasson och riksdagsledamöterna Maj-Lis Lööw, Carl Bildt och Olle

142 Tre

uppmärksammade fall

Svensson. Till sekreterare departementssekreteraren Michael utsågs Sahlin. Som experter förordnades den 11 november 1983 överingenjören Sven Hellman, och viceamiralen Bror

Försvarsdepartementet,

Stefenson. Stefenson hade då nyligen tillträtt befattningen som chef för försvarsstaben. Kommissionen arbetade under benämningen Ubåts-

skyddskommissionen.

Promemorior våren 1983 från Försvarsstaben

Analysgruppen ubåtsincident (se avsnitt 6.2.3) upprättade den 8 mars

1983 en promemoria om indikationer på identitet av främmande ubåtar år 1982. I promemorian finns en av de

sammanställning optiska

observationer och tekniska indikationer som på olika sätt enligt gruppen

kunde kopplas till av främmande ubåtar. identifiering Sammanställningen avser tiden den 3 juni - 6 november 1982 och

upptar sammanlagt 36 anteckningar om optiska observationer och tekniska indikationer. För tiden fram till den 29 1982 finns september antecknade 11 optiska observationer av ubåtar eller delar av ubåtar som

bedömts vara av Warszawapaktstyp. Beträffande två av observationerna

v finns Utanför sv territorium. En observation har

anmärkningen

anmärkningen Kan vara utanför Sv territorium. Bland de tekniska

indikationerna finns en hydrofoninspelning av buller den 28 augusti i

Asköområdet (söder om Södertälje). i detta fall utvisa

Analys anges

äldre ubåt med två propellrar. Det anförs vidare att sådan ubåt endast finns inom Warszawapakten. i denna del tar också

Sammanställningen

upp elva anteckningar om indikationer från har

signalspaning. Samtliga

bedömts som Warszawapaktsradar. Tio av har anmärkanteckningarna

ningen Kan vara utanför sv sjöterritorium. Det elfte fallet°

anges avse

en krysspejling i Kalmarsund den 27 1982.

september För tiden den 29 - 6 november september 1982, som är den

tidsperiod som redovisas i Grandinrapporten, upptar sammanställningen

sex olika observationer av föremål, fyra indikationer från signalspaning

9 Detta fall behandlas i avsnitt 8.5. utförligare

Tre uppmärksammade fall 143

och en hydrofonindikation. Av föremålsobservationerna anges en vara

bedömd som roder till en miniubåt och en som miniubåt alternativt PQ-

antenn av Warszawapaktstyp. Övriga fyra uppges vara bedömda som

periskop av Warszawapaktstyp. De fyra signalspaningsindikationerna

är samma som nämns i Grandingruppens rapport med den skillnaden att indikationen från Visborg inte är med. Två av indikationerna anges sålunda vara bedömda som Warszawapaktsradar och övriga två som västtysk ubåtsradar. Beträffande indikationerna på Warszawapaktsradar och en av indikationerna på radar finns Kan

västtysk anmärkningen

vara utanför sv sjöterritorium. Hydrofonindikationenw är den hydrofo-

av buller från den 12 oktober 1982 i Danziger Gatt som n-inspelning

också nämns i Grandingruppens rapport. Även i detta fall sägs analys

utvisa äldre ubåt med två propellrar, och det anmärks att sådan ubåt

endast finns inom Warszawapakten. I promemorian gjorde analysgruppen vissa ytterligare kommentarer till uppgifterna i sammanställningen. att indika-

Analysgruppen ansåg

tionerna varken var för sig eller tillsammans var hållbara bevis för

ubåtarnas identitet eller nationalitet. Analysgruppen framhöll att

indikationerna sedda som en kedja av indicier tillsammans med tidigare års händelser, nämligen Utö år 1980 och Gåsefjärden år 1981, däremot

var tillräckliga för att man skulle kunna göra en säker bedömning att

de kränkande ubåtarna tillhörde Warszawapakten, dvs. i detta fall Polen och att det var osannolikt

Sovjetunionen. Analysgruppen ansåg ytterst

att enbart Polen med fyra ubåtar ensamt skulle ha kunnat svara för

och att Sovjetunionen därmed indirekt bands till

samtliga kränkningar

incidenterna. Frågan, huruvida enbart sovjetiska ubåtar deltagit eller ej, kunde enligt inte besvaras.

analysgruppen

När det gäller indikationer på radarsändning med ubåtsradar

västtysk

bedömde analysgruppen dessa som feltolkning i den automatiska

datautvärderingen. Analysgruppen menade att avsökningstiden, dvs.

antennrotationen, har varit för kort, vilket innebär att radarn även kan finnas på eller vara en svensk marin radar.

handelsfartyg

‘° Detta fall behandlas utförligare i avsnitt 8.2.1.

144 Tre uppmärksammade

fall

FOA fick den 22 november 1982 i uppdrag att 4 analysera inspelade band med från incidenten den 28

hydrofoneffekter augusti 1982 i

Asköområdet. I en rapport från FOA den 13 april 1983, som kom in till Chefen för marinen den 15 april 1983, anfördes att FOA trots en avsevärd arbetsinsats (ca 150 arbetstimmar) och medverkan av

helikopterbesättning och erfaren från flottan inte kunde hydrofonist säga varifrån de inspelade ljuden härrörde eller vilken aktivitet de (slagen)

skulle kunna tänkas indikera. I rapporten antecknades att en i krigsdagboken rapporterad inte hade

hydrofoneffekt trolig propeller åter-

funnits på bandet. Upptagningen från Danziger Gatt den 12 oktober 1982 analyserades av experter från bl.a. Försvarets materielverk och FOA. Den 20 oktober 1982 sammanfattade i en vad den expertgruppen promemoria hade kommit fram till. Där anfördes att innehöll

ljudupptagningen

propeller- och hydraulikljud som med stor sannolikhet härrörde från en ubåt, om ytan var fri, och vidare att varvtalet var ca 190 rpm, troligen mindre propeller. Inget sägs om två i propellrar promemorian. I en promemoria som upprättades inom Försvarsstaben den 18 april

1983 gjordes en av indicier som sades kunna sammanfattning utgöra

underlag för ett uttalande rörande nationalitet ubåtar under Hårspå

fjärdenincidenten. En hemlig komplettering gjordes i en

promemoria den 19 april 1983. Bror Stefenson har för Ubåtskommissionen uppgett att båda promemoriorna av

upprättades på begäran Ubåtsskyddskommis-

sionen. I promemorian den 18 april 1983 anförs följande:

Optiska observationer

Optiska observationer har gjorts av såväl militära som civila personer. Dessa personer har utfrågats så tidigt som möjligt efter observationen

och har inledningsvis fått rita en skiss vad de har sett. Därefter har

på

själva utfrågningen ägt rum som har till syfte att få fram mesta möjliga

underlag bl.a. för bedömning av ubåtsklass, nationalitet och uppträdande. Det totala antalet optiska observationer under som efter perioden

analys for är 16 st. Av dessa accepterats nationalitets-/klass-identiñering

hänför sig 11 st. till tiden för Hårsfjärdenincidenten.

Tre uppmärksammade fall 145

Samtliga observationer har tolkats som WP-ubåt. Vid två tillfällen

har analysgruppen bedömt Whiskey, vid ett tillfälle Whiskey/Foxtrot/

Juliett. I övriga fall indikerar bl.a. mastobservationer WP-ubåt, men klassen kan ej fastställas.

Akustiska observationaer

Två akustiska observationer har gjorts med av värde i

analysresultat

Av dessa infaller en under -

nationalitetsfrågan. Hårstjärdenincidenten

i Danziger Gatt. Det låga antalet akustiska observationer är naturligt. Underlag erhålls enbart under ub åtsjakt. Den normala sökmoden för helikoptrar är aktiv sänding, som inte ger identifieringsunderlag. Enbart vid de tillfällen då passiv sökning sätts in kan identifiering ske, därav den låga siffran. Slutsatsen av båda observationerna är WP-ubåt.

Signalspaning

Det är med möjligt att fastställa vilken

signalspaning typ av radarstation

en viss signal kommer från. Kännedom om vilka som har aktuell

fartyg

radarstation det sedan möjligt att avgöra vilken och

gör fartygsklass

därmed nation fartyget tillhör. Under vissa förutsättningar är det också

möjligt att bestämma inte bara fartygsklass utan även exakt vilket fartyg

det är. Genom att pejla radar- och radiosändning kan man fastställa positioner hos den sändande stationen.

Värdefull information erhålls också genom avlyssning av radiotrafiken mellan fartyg och mellan fartyg och deras bas. Kunskap om hos och resultaten av vår signalspaning är kapaciteten

av utomordentligt stort värde för främmande makter. Det är av det skälet inte möjligt att öppet redovisa det omfattande material som föreligger om radar- och radiosändning av olika slag.

Om resultat av signalspaning publiceras kan genom jämförelse mellan inträffade händelser och signalspaningsresultaten en mycket

avslöjande bild av vår signalspaningsorganisations effektivitet erhållas.

Resultatet av vår signalspaning visar entydigt att det är fråga om

WP-ubåtar.

146 Tre uppmärksammade

fall

Bottenundersökning

Vid undersökningen efter Hårsfjärdenincidenten har efter minispår ubåtar upptäckts och filmats. Utvecklingen av undervattensfarkoster i vår omvärld är omfattande. Vår om dessa är inte kunskap system

fullständig. Möjligheten att i väst hemlighålla existensen av sådana

system är näst intill

obefintlig.

Det finns inga tecken på att någon västmakt inom vårt närliggande område har miniubåtar som skulle kunna använts inom Hårsfjärdenområdet. Däremot känner vi till att det inom östblocket finns stor

kunskap om undervattensteknologi och dessutom att det existerar ett antal små

undervattensfarkoster för såväl civilt som militärt bruk.

Förekomsten av spår styrker således att kränkande miniubåtar tillhör

WP.

Som framgår av det föregående fanns den 8 mars enligt promemorian 1983 ubåtar med två bara inom propellrar Warszawapakten. I promemorian den 19 april 1983 emellertid att de tre danska ubåtarna sägs av Delfinenklass har två propellrar. Dessa ubåtar hade den enligt

promemorian efter erforderlig kontroll kunnat avfärdas i detta samman-

hang eftersom de under aktuell tid uppehöll sig inom danskt territorialhav.

Ytterligare uppgifter om signalspaning lämnas i promemorian den

19 april 1983. Där anförs att under perioden redovisas 13 identifierade observationer från ubåtsradar och att de har rapporterats av Försvarets radioanstalt och delvis av flottans

fartyg. Samtliga 13 anges vara

klassificerade som Warszawapaktsradar. I ett fall anges en

krysspej-

ling ha erhållits i södra Kalmarsund. Det vidare att

sägs trafikvoly-

men radio inom

på Östersjömarinen hade ökat femfalt under vissa

perioder och att onormala sändningar i fråga om avsändare och mottagare hade förekommit. En anmärkningsvärd av den

ökning

ambassadanknutna radiotrafiken hade enligt promemorian också förekommit.

Tre uppmärksammade fall 147

Ubåtsskyddskommissionens rapport

Den 26 april 1983 avslutade Ubåtsskyddskommissionen sitt uppdrag

genom att överlämna betänkandet Att möta ubåtshotet (SOU 1983: 13). konstaterade att Hårsfjärdenincidentens

Ubåtsskyddskommissionen

yttre förlopp utgjordes av en serie händelser som ägde rum under

oktober, från den l oktober kl. 12.50 då två värnpliktigas observation

av svallvågor och ubåtsperiskop nära Furuholmen-Berganäs i Hårs-

fjärden och föranledde en första ubåtsjaktinsats med

inrapporterades

helikoptrar och patrullbåtar, till den 1 november då ubåtsjaktspaningarna i Hårsfjärdenområdet avbröts. Incidentens mest intensiva skede var enligt kommissionen de två första veckorna i oktober. Den konstaterade att ubåtsindikationema under det viktigaste skedet gjorde det möjligt att dra en säker slutsats om att främmande ubåtar eller undervattensfarkoster verkligen hade trängt in i Hårsfjärden och andra delar av Stockholms skärgård. Det kunde alltså enligt Ubåtsskyddskommissionen med säkerhet slås fast att främmande ubåtar kränkte inre svenska vatten i Stockholms skärgård i oktober 1982. Kommissionen anförde i anslutning härtill att vissa säkra observationer - bl.a. den optiska observationen den 1

oktober, de optiska observationerna och hydrofonkontakten vid Sandön

den 4 oktober, en helikopters den 7 oktober vid

hydrofonkontakt

Oxnöudde intill Hårsfjärden samt vissa hydrofonindikationer i Danziger

Gatt den 12 oktober - tillsammans med summan av en stor mängd var för helt säkra observationer - av resultatet av sig ej samt, viktigast allt, efterföljande bottenundersökningar utgjorde grunden för denna helt entydiga slutsats.

Under Hårsfjärdenincidenten inleddes tidigt bottenundersökningar.

De pågick fortfarande då Ubåtsskyddskommissionen utarbetade sin

rapport. Av de redogörelser för dittillsvarande resultat som kommissionen hade fått ansåg den sig kunna dra slutsatser såväl om det sannolika händelseförloppet i Stockholms skärgård hösten 1982 som om arten och graden av det hot genom inträngande av främmande undervattensfarkoster som Sverige stod inför.

Bottenundersökningarna hade genomförts i samarbete mellan

148 Tre uppmärksammade

fall

Marinen, Statens geologiska undersökning, Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstalt m.fl. och angavs ha dokumenterat spår på bottnen efter ubåtar. Spåren hade kontrollmätts och avbildats. Enligt

Ubåtsskyddskommissionen hade spår hittats i

på följande platser området

Hårsfjärden-Mysingen:

1. i Hårsfjärden, bl.a. vid Djupviken och Märsgarn och i sundet mellan

Huvudholmen och Alvsta Långholm, 2. utanför Danziger Gatt, 3. i Varsnäsfjärden i norra Mysingen.

I betänkandet finns bilder från som hade

videogramupptagningar gjorts

vid Vidare

bottenundersökningarna. förekommer teckningar av

bottenspår och ubåtar. Med till bildmaterialet anförde hänvisning

Ubåtsskyddskommissionen att det handlade om olika sorters bottenspår,

två härrörande från miniubåtar och därutöver av en

spår bottenliggande

konventionell ubåt. De dokumenterade spåren visade enligt

Ubåtsskyddskommissionen

således klart att det rörde om två olika av sig typer miniubåtar. Kommissionen anförde att det vissa bl.a. och på platser, Djupviken Varsnäsfjärden, hade påträffats spår såsom efter ett banddrivet fordon, och att andra spår, bl.a. mellan Huvudholmen och Alvsta Långholm, tydde på kölstråk efter en annan typ av miniubåt. Pâ en annan plats, utanför Mälsten, hade enligt kommissionen dessutom ett stort påträffats antal spår efter båda tillsammans med efter en kontyperna, spår ventionell ubåt som kunde förmodas vara form av moderfarkost. någon

Ubåtsskyddskommissionen anförde att en noggrann av

expertanalys den information som kunnat utvinnas ur de dokumenterade

bottenspåren

bl.a. hade givit vid handen att det var om bemannade miniubåtar fråga som kunde ta fram såväl sig avvägda i vattnet, drivna av propellermaskineri, som på bottnen, bl.a. med band. Genom sin begränsade storlek angavs de kunna operera under även vid vattenytan mycket

ringa vattendjup. De kunde enligt kommissionen alltså leder utnyttja

och områden med små och med

bottendjup besvärliga navigatoriska

förhållanden och kunde anses vara svårlokaliserade och utomordentligt

svårbekämpade.

Ubåtsskyddskommissionen menade att konstaterandet av att sådana

Tre fall 149

uppmärksammade

miniubåtar användes vid det främmande ubåtsföretag som bl.a. inkluderade ett i Hårsfjärden i oktober 1982 nu kunde bli en intrång för en av tidigare incidenter

viktig utgångspunkt förnyad granskning

och observationer. I ljuset av Hårsfjärdenerfarenheten och på grundval av vissa observationer framstod det enligt kommissionen tidigare sålunda som sannolikt att miniubåtar även ingick i tidigare ubåtsoperationer i svenska vatten under år 1982, t.ex. i Singö-området i Uppland och i området Landsort-Askö i Södermanlands skärgård. Kommissionen anförde att av att området i och kring Hårsfjärden kränktes upptäckten av såväl konventionella ubåtar som miniubåtar lämnade väsentliga till att förklara vissa och fenomen som under och bidrag iakttagelser

närmast efter incidenten framstod som förbryllande.

I betänkandet beskrev det sannolika

Ubåtsskyddskommissionen

händelseförloppet vid Hårsfjärdenincidenten.

Till en underströks att en sådan bild av ett sannolikt början icke kunde att helt motsvara det händelseförlopp göra anspråk på och att det på olika enskilda punkter kan ha avvikit verkliga förloppet från vad som antogs i beskrivningen. Rekonstruktionen hade emellertid ett värde eftersom den gav

enligt Ubåtsskyddskommissionen betydande

en till alla väsentliga observationer och indikationer

möjlig förklaring och eftersom den tjänade som illustration av den totala operationens

Kommissionen menade att totalbilden av operationens omfattning.

och inriktning inte torde av det faktum att enstaka

omfattning påverkas

i rekonstruktionen kunde vara felaktiga. punkter

Efter dessa anmärkningar presenterade Ubåtsskyddskommissionen

följande bild av ett sannolikt händelseförlopp:

Det kan säkra att i det marina

på grunder antas, ubåtsinträngningen

basområdet vid Hårsfjärden bara utgjorde en del av en samordnad över ett relativt stort område. Detta är ett mönster

operation geografiskt

som också konstaterats vid andra incidenter som det varit möjligt att följa mera i detalj. Denna samordnade torde i Stockholms skärgård ha operation omfattat sex varav tre miniubåtar av ditintills icke faställd ubåtar, karaktär.

150 Tre uppmärksammade

fall

Dessa ubåtar har sannolikt att en konventionell opererat så, ubåt tjänstgjort som någon typ av moderfarkost för en miniubåt. Det är sannolikt, att varje ubåt haft väl definierade och separata uppgifter som ett led i denna operation. En i operationen ubåt och miniubåt torde

ingående huvudsakligen ha

operererat i Stockholms mellersta

skärgård.

Efter från ubåten har denna miniubåt

frikoppling trängt in i det inre

skärgårdsområdet. Vissa observationer kan till och med att tyda på denna miniubåt har trängt in i Stockholms hamn under den sista veckan i september. Moderubåten återkommer till Sandhamnsområdet när

återförening

med miniubåten skall ske. På kvällen den 4 oktober observeras den och anfalls strax innanför Sandön med av en svensk sjunkbomb patrullbåt. Därefter förloras kontakten vid detta tillfälle. Efter torde denna

återföreningen ubåt och miniubåt ha lämnat

området i slutet av den första veckan i oktober. De två andra ubåtarna med miniubåtar har haft respektive sina

huvuduppgifter i det södra skärgårdsområdet. Vid månadsskiftet

går

bägge miniubåtarna in i Hårstjärdsområdet. Sannolikt sker detta såväl med utnyttjande av från söder inloppet genom Skramsösund som via inloppet i norr vid Huvudholmen. Fredagen den 1 oktober kl. 12.50 upptäcker två vid värnpliktiga Berganäs två periskop av en ubåt på väg in i På

Hårstjärden. grundval av denna kan slutsatsen

periskopsobservation dras att det i detta fall

rörde sig om en konventionell ubåt. Vid denna var med tidpunkt säkerhet en och med stor sannolikhet två miniubåtar redan inne i Harstjärdsområdet. Den ubåt som upptäcktes kl. 12.50 den 1 och som utlöste oktober, det svenska kan ha lämnat

ubåtsjaktföretaget området relativt snart efter

sin upptäckt.

Helikoptersökning inleddes omgående, och detta observer-

ades självfallet av ubåten som med bottnen och andra

stillaliggande på

åtgärder torde ha haft goda att

möjligheter oupptäckt lämna själva Hårsfjärdsområdet redan tidigt under själva incidenten.

De övriga observationer och indikationer som inne gjordes på Hårstjärden anses samtliga ha kommit från de två miniubåtar som opererade där. Den miniubåt som passerade in i förbi Huvudholmen Hårstjärden har efterlämnat av kölen

släpspår såväl vid inpassering som vid

utpassering samma väg. Denna miniubåt har sannolikt lämnat området redan någon eller några dagar efter den 1 oktober för att så småningom återförenas med sin moderubåt. Såväl denna miniubåt som dess moderubåt stannade sannolikt kvar

Tre uppmärksammade fall 151

i under den följande veckan. På kvällen den 7 oktoskärgårdsområdet ber att en konventionell ubåt uppehåller sig strax söder om konstateras,

Oxnöudde, omedelbart utanför det norra inloppet till Hårsfjärden.

Det är vidare sannolikt, att dessa ubåtar under de följande dagarna ut från svensk skärgård på annan än genom inloppen vid

passerade plats

Mälsten. om svenska minsprängningar i detta område torde ha Kunskap funnits ombord på ubåtarna. Den miniubåt som efterlämnat de karakteristiska bandspåren fanns i inne den 1 oktober. Det

Djupviken på Hårsfjärden på förmiddagen

torde i första hand vara denna miniubåt som förorsakade det stora

antalet indikationer inne i Hårsfjärden under de följande dygnen. Det

kan inte uteslutas att denna miniubåt vid ett tillfälle orsakades en mindre skada av en Sannolikt fanns denna miniubåt kvar

sjunkbomb.

inne i Hårsfjärden relativt länge, varefter den passerade ut ur Hårsfjärdsområdet och, därefter, det avgränsade inre skärgårdsområdet.

Den 12 oktober konstaterades att en konventionell ubåt uppehöll sig

i farvattnen utanför Mälsten. Detta kunde ha varit den större ubåt som inväntade den miniubåt som sist lämnade Hårsfjärden. ubåtar och miniubåtar torde efter denna redan ha

Samtliga tidpunkt

lämnat det inre och anträtt sin hemresa.

skärgårdsområdet

Enligt var det inte osannolikt, att operation-

Ubåtsskyddskommissionen

ens omfattning hade varit större än vad som framgår av här geografiska med sex ubåtar, varav tre miniubåtar, i återgivna händelseförlopp Stockholms södra och mellersta skärgård. Den 2 oktober på kvällen hade således observerats vad som sannolikt var en ubåt även i hamnområdet i Oxelösund. Kommissionen anförde att det inte kunde

självfallet

uteslutas, att en större operation som denna även innehöll ytterligare

deloperationer. frågan om de främmande

Ubåtsskyddskommissionen tog också upp

ubåtarnas nationalitet. I detta sammanhang pekade kommissionen på att

den hade konstaterat att främmande ubåtar hade uppehållit sig i

Hårsfjärdenområdet och andra delar av Stockholms skärgård och att flera säkra observationer hade Kommissionen uttalade i gjorts. indikationer anslutning härtill att andra observationer och optiska, och - som under

magnetiska, hydrofon- signalspaningsobservationer

incident inte som säkra i efteranalysen hade givit pågående ansågs viktiga kompletterande informationer om det verkl iga händelseförloppet.

152 Tre uppmärksammade

fall

Härtill kom enligt kommissionen bevisen närvaro av främmande på ubåtar i form av

bottenspåren.

Det var enligt

Ubåtsskyddskommissionens mening ofrånkomligt att

national itetsfrågan ställdes och bl.a. eftersom den var central prövades, vid en av de fortsatta

bedömning ubåtskränkningarnas säkerhetspolitiska

innebörd. Kommissionen förklarade att den därtill hade sett det som ett nödvändigt led i sitt arbete att öppet redovisa resultatet av denna prövning. Ett första konstaterande i denna fråga var

enligt Ubåtsskyddskom-

missionen att det dittills, trots omfattande med

mycket undersökningar

olika tekniska hjälpmedel, inte hade konkreta bevis påträffats några i form av föremål som skulle kunna företes och binda de främmande ubåtarna vid en bestämd nation. Icke vid tillfälle hade en något optisk observation dittills kunnat styrkas och verifieras med av ett hjälp fotografi.

Ubåtsskyddskommissionen anförde att det inför kommissionen

emellertid hade redovisats ett stort antal observationer och

omständigheter som sammantaget gav viktiga besked också i national itetsfrågan.

Optiska observationer, gjorda såväl av en vaksam allmänhet som av

militär personal, hade inte kunnat

visserligen fotografiskt verifieras,

men i många fall hade enligt

Ubåtsskyddskommissionen observationerna

dokumenterats genom skisser som tillsammans med resultatet av noggranna intervjuer hade givit experter värdefull information om

ifrågavarande ubåtstyp. Kommissionen anförde härefter:

Även vid av vissa

efteranalysen inspelade hydrofonljud har det

framkommit indikationer som ger information om pakt- eller nationstillhörighet. På liknande sätt är det möjligt att via erhålla signalspaning underlag för

bedömningar av ubåtarnas nationella hemvist.

Ubåtsskyddskommissionen upplyste vidare att experterna ansåg att

även bottenspåren och vad som med från dessa kunnat

utgångspunkt konstateras om förekomst i svenska

Östersjöskärgårdar av ett flertal

tekniskt avancerade miniubåtar besked i gav viktiga nationalitetsfrågan. Till grund härför vissa rörande

angavs ligga bedömningar känd

teknologisk utveckling och mönster i

operativa Östersjön.

Ubåtsskyddskommissionen konstaterade att ingen observation hade

erhållits som tydde på intrång på svenskt territorium av ubåt tillhörande

Tre uppmärksammade fall 153

NATO. anförde att om summan av alla dessa

Ubåtsskyddskommissionen

indicier lades samman med vad som i övrigt var känt om marina

operationsmönster i Östersjön framstod det enligt de militära och civila

svenska experter kommissionen konsulterat som klart att kränkningarna vid Hårsfjärden liksom andra kränkningar under åren 1980-1982 utförts av ubåtar tillhörande Warszawapakten. Det faktum att Sovjetunionen

hade ca 45 ubâtar (varav merparten av s.k. Whiskey-klass) av kon-

ventionell storlek i bruk i medan Polen endast hade

operativt Östersjön

4 ubåtar av äldre typ och DDR såvitt känt inga alls var en av flera faktorer som talade för att Warszawapakten i detta sammanhang

väsentligen var liktydig med Sovjetunionen.

Ubåtsskyddskommissionen förklarade att den efter ingående pröv-

ning hade anslutit sig till denna bedömning.

När det gäller motivet för kränkningarna fann Ubåtsskyddskommis-

sionen att ubåtsverksamheten förberedande skeden i en

representerade

militär operativ planering och att det därmed också var tänkbart att det

även rörde sig om fredstida övning och utprovning av ny teknik inom

ramen för sådan planering. Ytterligare motiv kunde inte uteslutas. Kommissionen nämnde särskilt underrättelseinhämtning som ett sådant motiv.

Regeringens protestnote

Samma dag som Ubåtsskyddskommissionen avlämnade sin rapport

avgav regeringen en protestnote till Sovjetunionens regering.

I noten anförde regeringen att det svenska sjöterritoriet under senare

år hade utsatts för allvarliga kränkningar och att främmande ubätar även hade gått in i svenskt inre vatten och vid upprepade tillfällen i militära

skyddsområden. Regeringen erinrade om den sovjetiska ubåt som år

1981 hade trängt in på inre svenskt vatten utanför Karlskrona i närheten av en svensk örlogsbas. I noten anförde regeringen att en serie kränkningar under hösten 1982 hade ägt rum i Stockholms skärgård - vid Hårsfjärden - i omedelbar närhet av en annan svensk örlogsbas.

154 Tre uppmärksammade

fall

Enligt regeringen framgick att det rörde sig om fler än en ubåt.

Regeringen berörde härefter Ubåtsskyddskommissionens bedömning att

ubåtarna hade varit sovjetiska och anförde härefter: Den svenska regeringen har icke uppgifter som några motsäger kommissionens slutsats härvidlag. Den drar slutsatsen att det varit

fråga

om sovjetiska ubåtar. I anledning av det anförda framförde regeringen en skarp protest

mot de grova kränkningar av Sveriges territoriella integritet till vilka

den sovjetiska marinen hade

enligt regeringen gjort sig skyldig.

Regeringen anförde att kränkningarna utgjorde ett brott allvarligt mot folkrättsliga regler och att de fick tolkas som led i och

avsiktliga

olagliga försök att utforska det svenska sjöterritoriet. Regeringen

förklarade att denna verksamhet starkt måste fördömas. Regeringen begärde av Sovjetunionens regering att den till den sovjetiska marinen gav sådana instruktioner att kränkningarna av svenskt territorium upphörde.

Det sovjetiska svaret

Den 5 maj 1983 framförde den sovjetiske ambassadören Boris Pankin till statsminister Olof Palme ett muntligt svar från den sovjetiska regeringen. Till en början anfördes bl.a. att den svenska deklarationen inte hade något gemensamt med och att den i

verkligheten Sovjet-

unionen bedömts som ett ovänligt handlingssätt. Vidare anfördes att enligt exakta och omsorgsfullt kontrollerade från uppgifter behöriga sovjetiska myndigheter hade sovjetiska ubåtar inte befunnit sig på svenskt territorialvatten eller ens närmare detta än 30 kilometer. De hade därför inte kunnat utföra den verksamhet som det talades om i den svenska deklarationen. När det gällde påståendet om att sovjetiska ubåtars verksamhet kunde bedömas som försök att utforska svenskt sjöterritorium anfördes att uppgifter som behövs för navigering i Sveriges kustområden av svenskarna själva fanns angivna på sjökort som är för från utländska stater. Den

tillgängliga sjöfarande sovjetiska

regeringen avvisade bestämt den svenska protesten såsom saknande

varje grund och förväntade sig att den svenska en regeringen företog

Tre uppmärksammade fall 155

förnyad och denna gång objektiv undersökning av alla omständigheter

i fallet och ställde de personer till svars som var skyldiga till att ha tillställt den falsifierade material och slutsatser. Som kommentar till vad Pankin anfört förklarade statsministern bl.a. att det material som hopsamlats av kommissionen hade granskats av ett

stort antal experter och betydande antal förtroendemän och att man i

slutsatsen beträffande undervattensfartygens nationalitet var helt enig. Som den svenska hade anfört i sin note hade inte

regeringen regeringen

funnit något som motsade dessa uppgifter och hade därför dragit slutsatsen att de var riktiga.

Visst indiciematerial från Ubåtsskyddskommissionen överlämnat till

Sovjetunionen

Vid ett möte den 29 juni 1983 diskuterade statsministern och ambassadör Pankin de svensk-sovjetiska förbindelserna som enligt sovjetisk hade utvecklats ett oroväckande sätt

uppfattning pá på grund

av ubåtsfrågan. Pankin framförde tanken att Ubátsskyddskommissionens

indicier för bestämning av de kränkande ubåtarnas nationalitet antingen

skulle granskas av en blandad svensk-sovjetisk kommission eller

överlämnas till Sovjetunionen för analys. Den 8 juli 1983 meddelade

utrikesministern den sovjetiske ambassadören att regeringen inte kunde acceptera förslaget om en blandad svensk-sovjetisk kommission. Däremot överlämnade statsminister Olof Palme i oktober 1983 visst

indiciematerial från Ubátsskyddskommissionen i form av en särskild

aide-memoire (promemoria) jämte en videokassett som innehöll

inspelning av bottenspår.

Promemorian är dagtecknad den 10 oktober 1983 och av följande

lydelse.

Ubåtsskyddskommissionen framhåller i sin rapport att den tagit del av

ett stort antal observationer och omständigheter vilka sammantagna ger grund för slutsatsen att de ubátar som kränkt svenskt territorium under tiden för Hårsfjärdenincidenten tillhörde Sovjetunionens marina styrkor.

156 Tre uppmärksammade fall

En sammanfattning av detta material lämnas här nedan.

1. Optiska observationer

Optiska observationer har gjorts av såväl militära som civila

personer. Dessa personer har utfrågats så tidigt som möjligt efter observationerna och har inledningsvis fått rita en skiss på vad de har sett. De har därefter fått detaljerat redogöra för sina iakttagelser för att möjliggöra en av nationalitet och

bedömning ubåtsklass, uppträdande.

Samtliga observationer vid tiden för Hårsfjärdenincidenten leder till slutsatsen att varit om ubåt från Vid två

fråga Warszawapakten.

tillfällen har man funnit att ubåten var av s.k. Whiskeyklass och vid ett

tillfälle av klass Whiskey, Foxtrot eller Juliett. I övriga fall indikerar

bl.a. mastobservationer att fråga varit om ubåt från Warszawapakten, men klassen har kunnat fastställas.

ej

2. Akustiska observationer

Bland de akustiska observationerna finns två som efter leder till

analys

slutsatser beträffande nationaliteten. Av dessa infaller en i augusti och en i oktober i Danziger Gatt under Hårsfjärdenincidenten. Slutsatserna av båda observationerna är att det var om ubåt fråga

från Warszawapakten. Grunden för detta påstående är möjligheten att

särskilja olika ljud bl.a. för att fastställa antalet propellrar.

3. Signalspaning

Det är som bekant möjligt att med fastställa vilken

signalspaning typ av

radarstation en viss signal kommer från. Kännedom om vilka som har viss radarstation det sedan

fartyg gör möjligt att avgöra vilken klass fartyget tillhör och normalt även dess

nationalitet. Under vissa är det också att

förutsättningar möjligt

bestämma exakt vilket enskilt fartyg det är fråga om.

Genom att pejla en radarsändning kan man fastställa positionen hos

den sändande stationen. Viktig information erhålls också genom

avlyssning av radiotrafiken mellan olika och mellan och fartyg fartyg

deras bas.

Resultatet av signalspaningen visar att ubåtar från Warszawapakten

varit verksamma på svenskt territorium under tiden för Hårsfjärds-

Tre uppmärksammade fall 157

incidenten.

4. Bottenundersökning

Vid undersökningen efter Hårsfjärdenincidenten har spår på bottnen av miniubåtar upptäckts och ñlmats. Utvecklingen av undervattensfarkoster i olika länder är omfattande. Det är känt att det i Warszawapaktens medlemsländer, främst Sovjetunionen, finns stor kunskap om undervattensteknologi och dessutom att det existerar ett antal små undervattensfarkoster för såväl civilt som militärt bruk vilka kan röra sig på bottnen med hjälp av olika fram-

drivningsmedel. Det har även publicerats i bokform uppgifter om att

Sovjetunionen har miniubåtar. Det finns däremot inga tecken på att någon västmakt i Sveriges närområde har miniubåtar. Det har även konstaterats spår på bottnen av större ubåt. Dessa spår

visar att ubåtsbottnen varit konstruerad med en utanpå skrovet liggande

köl. I har

Östersjön är det endast ubåtar från Warszawapakten som

sådan köl. Måttet på dessa spår överensstämmer för övrigt med de mått som uppmättes på ubåt 137 i Gåsefjärden. Förekomsten av bottenspår enligt ovan visar att kränkande ubåtar tillhör Warszawapakten. Ubåtsskyddskommissionen finner att om summan av alla dessa omständigheter läggs samman med vad som i övrigt är känt om marina i framstår det som helt klart att kränk-

operationsmönster Östersjön

ningarna vid Hårsfjärden utförts av ubåtar tillhörande Warszawapakten.

Det faktum att Sovjetunionen har 45 ubåtar (varav merparten av s.k. av konventionell storlek i bruk i

Whiskeyklass) operativt Östersjön

medan Polen endast har fyra ubåtar av äldre typ och DDR såvitt känt

inga alls är en av flera faktorer som talar för att Warszawapakten i

detta sammanhang väsentligen är liktydig med Sovjetunionen. Det är tänkbart, att något eller några av de iakttagna intrången på svenskt

territorium berott på felnavigering men i huvudsak har det uppenvarit om noggrant

barligen fråga planerade operationer.

Det är på grundval av det ovan angivna materialet som kommissionen efter ingående prövning kom till slutsatsen att de ubåtar som kränkte svenskt territorium vid tiden för Hårsfjärdenincidenten var sovjetiska. Ingenting har framkommit som ger stöd åt någon annan slutsats. Regeringen anslöt sig till denna bedömning.

Efter den sovjetiska hänvändelsen den 29 juni har regeringen på nytt

noga granskat frågan och kommit fram till att det inte finns något skäl att ändra sin bedömning.

6 l6-Ol05

158 Tre uppmärksammade

fall

Några ytterligare uppgifter om de indicier som legat till grund för

nationalitetsbedömningen än de som ovan anförts kommer inte att fram-

läggas av regeringen.

Uppgifterna om optiska observationer, akustiska observationer och

signalspaning i den nu återgivna promemorian överensstämmer till stor

del och bitvis ordagrant med innehållet i den som öppna promemoria upprättades den 18 aprii 1983 inom försvarsstaben och som har återgivits härovan. När det gäller vad som sägs om samtliga optiska observationer som har tolkats som bör noteras att Warszawapaktsubåt promemorian den 18 april 1983 härvidlag torde de 16

syfta på

observationer som efter för eller

analys accepterats nationalitets-

klassidentifiering, av vilka 11 hänför sig till tiden för Hårsijärdenin-

cidenten. Något sådant kan emellertid inte utläsas av

regeringens

promemoria.

Sovjetiska kommentarer till det överlämnade materialet

Den 19 december 1983 besökte d’affaires

Sovjetunionens charge

E. Rymko på egen begäran statsministern och överlämnade ett muntligt

svar på den svenska regeringens promemoria. svaret hade en Enligt auktoritativ sovjetisk kommission, i vilken ingått ledande vetenskapsmän och specialister del av och på undervattensteknologi, tagit analyserat den svenska promemorian och Den

videoupptagningen.

huvudslutsats som de hade kommit fram till var att varken promemorian eller innehöll bekräftelse de slutsatser som

videoupptagningen någon på

Ubåtsskyddskommissionen hade dragit. När det gäller videoupptag-

ningen hade de sovjetiska specialisterna efter en av

analys spårens

karaktär (tvära nedrasande

riktningsforändringar, skarpa kanter,

spårbrott vid smärre undervattenshinder, av

förändringar spårdjupet,

överlagring av till karaktären skilda att spår på varandra) konstaterat, dessa spår icke har något samband med ubâtar, ej heller med miniubåtar, och att de skulle kunna ha lämnats av sådana och bottenredskap

utrustning som har vidsträckt användning på tiske-, kabel-, forsknings-

och andra däribland även under deras

specialfartyg, svenska, arbets-

Tre uppmärksammade fall 159

verksamhet . Vidare anfördes att material rörande optiska och akustiska iakttagelser samt radiomaterial som

uppfångat Ubåtsskyddskommissionen

skulle ha haft tillgång till inte hade presenterats. Omnämnandet av dem i promemorian angavs inte innehålla någon information som skulle kunna underkastas eller Promemorian och video-

analys bedömning.

upptagningen gav enligt svaret således ingen grund att hävda förekomsten av sovjetiska ubåtar i Sveriges territorialvatten. I en kommentar till svaret konstaterade statsministern att Sverige och Sovjetunionen hade skilda uppfattningar i sakfrågan.

Promemoria från fiirsvarsstaben år 1986 om nationalitetsbestämning

under Hårsfjärdenincidenten

Den 9 januari 1986 upprättades inom försvarsstaben en promemoria om nationalitetsbestämning under Hårsfjärdenincidenten. I promemorian anförs till en början att de främsta ingångsvärdena för att bestämma nationaliteten på främmande ubåtar vid Hársfjärdenincidenten var optiska observationer, akustiska observationer och bottenspår. Beträffande dessa tre olika kategorier anförs härefter följande:

Optiska observationer

Risken för förväxling mellan WP och NATO-ubåtar bedömdes vid tiden

för Hårsfjärdenincidenten som liten främst med anledning av skillnad i periskopskonstruktioner på respektive pakters ubåtar. Observationer

gjordes vid denna av bedömt stora ubåtar.

tidpunkt

Akustiska observationer

Slutsatserna att flera akustiska observationer pekade på WP-ubåtar byggde på att endast ubåtar tillhörande WP har två propellrar. Danska Delfinenklassen som har två avfärdades med av att

propellrar anledning

dessa ubåtar under aktuell tid uppehöll sig på danskt territorium.

160 Tre

uppmärksammade fall

Bottenspår

Vid undersökningen efter efter Hårstjärdenincidenten upptäcktes spår

miniubåtar som filmades. Utvecklingen av undervattensfarkoster i vår omvärld är omfattande. Vår om kunskap dessa system är inte fullständig. Möjligheten att i väst hemlighålla existensen av sådana är system näst intill obefintliga. I öst, och då främst i Sovjetunionen, finns däremot stora möjligheter till detta. Det finns inga tecken på att någon västmakt inom vårt närliggande område har miniubåtar som använts inom Hårsfjärdsområdet. Vi känner

till att det inom östblocket finns stor kunskap om undervattensteknologi

och dessutom att det existerar ett antal små undervattensfarkoster för såväl civilt som militärt bruk. Det har dessutom i bokform publicerats uppgifter om att Sovjetunionens diversionsforband har miniubåtar.

Förekomsten av dessa bottenspår styrker således att kränkande

miniubåtar tillhörde WP. Det har även konstaterats spår av en större ubåt med koppling till spår från miniubåtarna. Därav framgår att ifrågavarande ubåtsbotten haft en utanpå skrovet liggande kölstock. Endast WP-ubâtar har sådan köl av de ubåtar som befann i

sig Östersjön ifrågavarande tidsperiod.

I promemorian nämns inget om signalspaning. Bror Stefenson, som var chef för försvarsstaben när har för promemorian upprättades, Ubåtskommissionen uppgett att detta berodde på erinringar från Försvarets radioanstalt om hållbarheten i

signalspaningsindikationerna.

Kompletterande uppgifter om signalspaningen i Hårsfjärdenfallet

I ett brev den 14 mars 1988 till dåvarande informationssekreteraren Nils Gunnar Billinger i Försvarsdepartementet skrev generaldirektören vid Försvarets radioanstalt Pär Kettis att ett antal hade mediarapporter

behandlat signalspaningens roll i ubåtsjakten både under

Hårsfjärdenincidenten och mer allmänt. Eftersom felaktiga uppgifter upprepades ansåg han att det var angeläget med ett klarläggande. Kettis pekade på

att följande mening i ofta var Ubåtsskyddskommissionens rapport

citerad eller hade lagts till grund för slutsatser: Andra observationer -

och indikationer optiska, magnetiska, hydrofon- och signalspanings-

Tre uppmärksammade fall 161

observationer - som under pågående incident inte ansågs som säkra har

i efteranalysen givit viktiga kompletterande informationer om det

verkliga händelseförloppet. Enligt Kettis var läget då och fortfarande

att inga signaler registrerats av radioanstalten från okända undervattensfarkoster i svenskt vatten eller dess omedelbara närhet. Han anförde att man heller inte borde vänta sig att inträngande ubåtar ger ifrån sig några radiosignaler annat än i nödläge. Från områden längre bort i alla

riktningar förekom ständigt ett mycket stort antal radiosändningar och

det var enligt Kettis bl.a. vissa sådana som den citerade meningen i

rapporten syftade på.

Uppgifter av samma innebörd lämnas i en skrivelse den 24 mars 1995 från Försvarets radioanstalt till Försvarsdepartementet beträffande uppgifter av intresse för Ubåtskommissionens arbete. [skrivelsen anförs bl.a. att radioanstalten till inte hade

Ubåtsskyddskommissionen uppgivit

att man hade registrerat några signaler från Hårsfjärden som kunde

sättas i samband med ubåtsincidenten. Smärre avvikelser från normal-

bilden hade förekommit inom Östersjömarinen vid denna tidpunkt, men

inget extraordinärt. Av skrivelsen framgår att oidentifierade radarsignaler hade förekommit i närheten av svenskt territorium där ubåt inte kunde uteslutas. Vanlig fiskebåtsradar anges dock vara en troligare förklaring. Radioanstalten nämner vidare att den i oktober 1982 fick i

uppgift att undersöka inspelningar som en privatperson hade gjort och

som ansågs härröra från en ubåt i Hårsfjärden. Dessa inspelningar

befanns vid kontroll vara helt ointressanta. l en skrivelse den 4 oktober 1995 till Försvarsdepartementet uttalar sig Försvarets radioanstalt om möjligheterna att identifiera ubåtsradar

av de slag som här är aktuella. Enligt radioanstalten är ubåtsradar med

beteckningen Snoop Plate konstruerad så att den kan vara svår att identifiera. Beroende på hur radarn arbetar kan den vara svår att skilja

från radarsystem som används på andra örlogsfartyg, handelsfartyg,

fiskebåtar och fritidsbåtar. Radioanstalten framhåller att de marina radarvarnarutrustningarna kunde identifiera Snoop Plate endast om det förelåg vissa särskilda förutsättningar som radioanstalten närmare

beskriver. Den västtyska ubåtsradarn var enligt radioanstalten minst lika

svåridentifierad. Med den kännedom man i dag har om signaldata från

162 Tre

uppmärksammade fall

rysk och västtysk ubåtsradar är det radioanstaltens bedömning att

identifieringarna med den varnarutrustning som fanns på Mode och

Visborg år _1982 är mycket osäkra. Radioanstalten tillägger att det

faktum att det finns kombinationer av parameterdata som kan identifiera

rysk ubåtsradar dock innebär att man inte kan utesluta möjligheten att

marinens av Plate är korrekt.

identifiering Snoop

I sammanhanget kan nämnas att det material som föreligger beträffande Hårsfjärdenhändelserna inte innehåller några som

uppgifter

gör det möjligt att identifiera Plate det sätt som radioanstalten

Snoop pä

nämner i sin skrivelse.

7.3 Händelserna i Karlskrona vintern 1984

Inledning

Karlskrona ligger innanför en barriär av öar. Den största

skyddande

farleden till staden går mellan och och håller ett om

Aspö Tjurkö djup

20 meter. fem

drygt Övriga farleder har mera begränsade djup på

mellan 2 och 6 meter. I flera sund finns s.k. anlagda stenbarriärer,

försänkningar, vilka försvårar passage. En sådan barriär finns i sundet

mellan Aspö och Tjurkö och begränsar där den stora farledens bredd. I vissa sund har delar av dessa raserats för

försänkningar att medge

passage av fiske- och fritidsbåtar. Sådana utlopp med begränsad

framkomlighet finns mellan Hasslö och Bollöarna, mellan Bollöarna

och Aspö samt mellan Aspö och Västra Försänkningen. Djupet innanför öarna är i den s.k. Karlskronabassängens centrala delar 10-20 meter och i de inre 26 meter.

fjärdarna

Händelseförlopp

Under februari och mars 1984 pågick en omfattande mycket ubåtsjaktoperation i Karlskronaområdet. En stor mängd olika militära förband

Tre 163

uppmârksammade fall

och system användes. Som mest deltog ca 1 000 man samtidigt i operationen som avslutades utan något påtagligt resultat. Händelserna började den 9 februari 1984 då

spaningsslingsystemet

vid Kungsholmen i den stora farleden till Karlskrona indikerade möjlig

ubåt. Under de närmast följande dagarna erhölls ytterligare in-

dikationer. Militärbefálhavaren i södra militärområdet begärde därför

förstärkning i form av fartyg och helikoptrar samt påbörjade en

systematisk avstängning av alla de sund som leder till Karlskrona-

bassängen.

Den 14 februari erhölls indikationer som ledde till insats av sjunkbomber och chockladdningar. Inga resultat från insatsen kunde registreras. Den 16 februari hade alla utlopp från Karlskrona med avstängts minor eller nät. Näten kompletterades successivt med minor och

chockladdningar.

Under perioden från 15 februari till början av mars följde

ytterligare

indikationer som klassificerades som ubåt. Från och med den 18 feburari ankrade

ubåtsbärgningsfartyget

Belos upp i huvudinloppet för att förstärka inloppsbevakningen. Från och med den 20 februari genomfördes inom

sjötrafikreglering

området, vilket innebar att militär myndighets tillstånd erfordrades för

att förflyttning skulle kunna ske till eller från Karlskrona och genom

sunden. Från och med den 22 februari tillfördes skytteförband ur armén för att förstärka övervakningen från land. I månadsskiftet februari-mars erhölls flera indikationer på främmande Flera dock utan att

dykarverksamhet. vapeninsatser gjordes, några

resultat kunde registreras.

Den 1 mars organiserades en särskild dykargrupp med uppgift att

påbörja en systematisk bottenavsökning.

Den 12 mars påbörjades bottenavsökning och avsökning av stränder i stor skala. Den 14 mars återgick huvuddelarna av arméförbanden till ordinarie verksamhet. Inloppsbevakningen avsågs kvarstå under lång tid. Den 16 mars minskades omfattningen av insatsberedda ubåtsjakt-

164 Tre uppmärksammade fall

resurser. Omkring 600 observationer och tekniska indikationer rapporterades under den nu angivna tidsperioden.

Särskild granskning av observationer och indikationer

En arbetsgrupp under ledning av konteramiralen Christer Kierkegaard

fick av Överbefälhavaren uppdraget att bl.a. granska det tillgängliga

materialet. Arbetsgruppen såg som sin främsta uppgift att konstatera om främmande undervattensverksamhet hade förekommit i Karlskronaområdet. Särskilt intressanta optiska iakttagelser hade tidigare utretts av en grupp under generaldirektör Göran Steen vid Statens haverikommission. Detta utredningsarbete utgjorde en del av underlaget för arbetsgruppens utredning. Arbetsgruppen överlämnade en rapport över sin utredning den 3 maj 1984. I rapporten anförde arbetsgruppen att den stora mängden registrerade iakttagelser sannolikt var en följd dels av att antalet spanande enheter var relativt stort i förhållande till områdets yta, dels av allmänhetens stora intresse och rapporteringsvilja. Den största gruppen indikationer var av optiskt slag. Arbetsgruppen ansåg att hälften av de 600 iakttagelserna kunde hänföras till naturliga orsaker, såsom egen verksamhet, civil sjötrafik m.m. Av de återstående ca 300 indikationerna kunde ca 70 inte förklaras på annat sätt än att de kunde härröra från främmande undervattensverksamhet. Arbetsgruppen utsatte dessa ca 70 indikationer

för en särskild och fördjupad analys.

Arbetsgruppen utvärderade också magnetiska utslag samt botten-

undersökningar.

Försök till fotografering av optiskt indikerad ubåt eller dykare hade

enligt arbetsgruppen inte i något fall givit resultat. Ett flertal teckningar av gjorda observationer fanns dock att tillgå. Endast ett fåtal radarekon fanns registrerade som kunde till främmande undervattensverk-

knytas

samhet. Akustiska registreringar, både aktiva och passiva, fanns i stort

Tre uppmärksammade fall 165

antal. Av tekniska var passiv den sensor som enligt

system hydrofon

arbetsgruppen säkrast kunde verifiera närvaro av undervattensfarkost. hade skett i och kontrollerbara

Magnetiska indikeringar spaningsslingor

minsystem i flera fall. fann att den således i allt väsentligt fick grunda sina Arbetsgruppen iakttagelser och i några fall på

bedömningar på rapporterade optiska

redovisade och slingutslag.

hydrofoneffekter

Arbetsgruppen lämnade följande redovisning av särskilt granskade indikationer.

Den 9-12 februari Verksamhetens inledning

Indikationer vad som bedömdes som främmande undervattensverkpå samhet kom i spaningsslingor, i radar samt därutöver genom optiska Ett sönderrivet nät och bottenspår i anslutning till detta iakttagelser.

inrapporterades samtidigt. fann inte något säkert sammanhang mellan de gjorda

Arbetsgruppen observationerna. Indikationerna hade inte heller var för sig sådan säkerhet att främmande undervattensverksamhet kan konstateras. Med

till det stora antalet indikationer, om också ej helt säkra, uteslöt

hänsyn dock inte att sådan verksamhet kunde ha förekommit arbetsgruppen inomskärs under nämnda Här borde också

period. enligt arbetsgruppen

indikationer som i slutet av januari och som kunde tyda på gjordes främmande närvaro under lång tid tas i beaktande. Om den främmande undervattensverksamheten hade inneburit in- eller utpassage kunde ej avgöras.

Hasslöbron

En indikerade undervattensverksamhet i anslutning till bron.

hydrofon

Indikationen optisk observation

bestyrktes enligt arbetsgruppen genom

av en postering. Vapen insattes utan resultat.

166 Tre

uppmärksammade fall

Arbetsgruppen fann att det hade förekommit undervattensverksamhet

av okänt ursprung. Arten av verksamheten kunde dock inte fastställas.

Västra fjärden

Två skilda observatörer i under iakttog dagsljus, goda siktförhållanden och relativt lång tid, master, sannolikt Västra periskop, på fjärden.

Arbetsgruppen ansåg att rapporten var mycket trovärdig och bedömde

indikationen som miniubåt.

Östra fjärden

Flera civila oberoende

personer iakttog, av varandra, under goda

siktförhållanden och under relativt lång tid, master, sannolikt periskop,

på Östra fjärden. Arbetsgruppen bedömde indikationen som miniubåt.

Syd Karlskrona

En militär postering, bl.a. utrustad med under

ljusförstärkare, såg

natten ett långt ubåtsliknande föremål ca 500 m avstånd. på

Till en början hade indikationen bedömts som ubåt. Arbetsgruppen

kunde för sin del inte utesluta annan verksamhet eller ljusfenomen, varför den bedömde indikationen som möjlig miniubåt.

Skällösund

En militär observerade under

postering en längre tid föremål som

bedömdes som undervattensfarkost eller Med till

dykare. hänsyn det

stora antalet observationer fann att det sannolikt

arbetsgruppen hade

förekommit främmande undervattensverksamhet i området. Indikationerna var enligt dock

arbetsgruppen ej så säkra att de kunde klassificeras

som miniubåt/dykare varför blev bedömningen möjlig miniubåt/dykare.

Tre fall 167

uppmärksammade

Innerskärgården

Två skilda observatörer iakttog med viss tidsskillnad ett ubåtsliknande föremål i de inre delarna av skärgårdsområdet. Samstämmigheten i vad observatörerna såg, den korta tid som förflöt mellan observationerna och de rapporterade lägena gjorde att arbetsfann att indikationen härrörde från ett föremål och bedömde gruppen detta som miniubåt eller dykarfarkost.

Örlogshamnen

Flera av varandra oberoende civila observatörer såg nära örlogshamnen under och på nära håll en vågbildning och i ett goda ljusförhållanden fall även en mast. var inte helt samstämmiga och med Rapporterna till att annan aktivitet (t.ex. vågbildning från övervattensfartyg) hänsyn inte kunde uteslutas bedömde arbetsgruppen indikationen som möjlig miniubåt eller dykarfarkost.

Östra området

En i östra området ett propellerljud utplacerad hydrofonboj registrerade som bedömdes härröra från ubåt. Fallet rekonstruerades varvid bl.a. ett som tidvis störde nämnda fick sin fartyg hydrofoneffekt återupprepa manöver. Härvid framkom enligt arbetsgruppen inget som tydde på att kunde komma från annat än en ubåt. Gruppen hydrofoneffekten något bedömde hydrofoneffekten som miniubåt.

Den 14 februari Yttre Redden och Östra fjärden

Vid två tillfällen indikerades miniubåt med och i det senare hydrofon fallet även med radar och genom optisk upptäckt. Vapeninsats

168 Tre uppmärksammade fall

genomfördes utan resultat i båda fallen. Arbetsgruppen konstaterade vid efteranalys att indikationerna ej kraven som uppfyllde på klassificering ubåt. I det första fallet var det klarlagt att inte skedde mot vapeninsats avsett mål. Utredningen kunde dock inte utesluta att miniubåt hade funnits i området. blev därför miniubåt i båda Bedömningen möjlig fallen.

Den 26 februari Kungsholmsdjupet

En indikering erhölls i en spaningsslinga, i Belos och av en hydrofon s.k. Kleinhydrofon. Deltagande erhöll kontakt. helikoptrar ej Enligt en tidigare analys var kontakten en ubåt. Arbetsgruppen anförde att den efter noggranna studier av och plott krigsdagböcker samt efter utfrågning av experter inte hade kunnat konstatera något säkert samband mellan indikationerna samt vidare att några av indikationerna kunde härröra från andra företeelser än främmande undervattensverksamhet. bedömde Arbetsgruppen därför indikationen som möjlig miniubát.

Den 29 februari Almö

Sent på kvällen observerade två i en vad de värnpliktiga postering uppfattade som en vilken kom ur vattnet och sedan dykare upp passerade över Almö. Generaldirektör Steens hade kommit utredning fram till att en har i land vid och därefter dykare tagit sig posteringen förflyttat sig över ön fram till motsatta stranden. Arbetsgruppen delade utredningens uppfattning att observationen skulle bedömas som dykare.

Tre fall 169

uppmärksammade

Den 3-4 mars Almö

Under denna hade vid tilllfállen misstänkt

period fyra rapporterats

vid Almö. Steens utredning fann det styrkt att dykare

dykarverksamhet

har sig på Almö eller utanför dess östra strand. uppehållit

delade utredningens uppfattning att främmande

Arbetsgruppen verksamhet förekommit men ville peka på förhållandet att dykarna hade utan att medföra tuber

förflyttat sig upp ur och ner i vattnet synbarligen

av samt vidare det stora antal rapporterade försök som hade

något slag gjorts att komma iland inom ett relativt begränsat område. Utifrån taktiska förfarandet enligt arbets-

utgångspunkter syntes

mindre Den därför att det inte var helt säkert att gruppen troligt. ansåg alla observationer härrörde från dykare.

Ubåt utomskärs

Vid två tillfällen och lägesbestämde en egen ubåt två inlyssnade

främmande ubåtar utomskärs, i det ena fallet på inre vatten och i det andra fallet på territorialhavet. Det hade konstaterats att en av ubåtarna använt en drivande med 5 blad. Arbetsgruppen anförde att

propeller

ubåtar med förekom i både NATO och War-

fembladiga propellrar

Att en ubåt med en drivande i

szawapakten. förflyttade sig propeller låg

fart uteslöt att den kunde ha flera axlar och Ubåtens

ej propellrar.

nationalitet kunde således ej avgöras. Vid ett tillfälle hade tornkammen en ubåt av konventionell optiskt siktats på territorialhavet. på tredje typ lndikationen hade ej att bestämma nationalitet.

givit möjlighet

fann det att alla dessa indikationer var ubåt.

Arbetsgruppen styrkt

In- eller utpassager och främmande undervattensverksamhet

säkra indikationer förelåg enligt arbetsgruppen på in- eller Inga utom den 29 februari när en dykare hade konstaterats passera utpassage

170 Tre uppmärksammade

fall

tvärs över Almön. Arbetsgruppen bedömde att in- respektive kunde ha skett utpassage före och under den aktuella tiden. Arbetsgruppen förklarade att den inte kunnat sammanställa några händelsekedjor som skulle kunna visa hur den främmande undervattensverksamheten bedrivits. Arbetsgruppen anförde att indikationer inledningsvis hade erhållits endast inom områden med större än 6 m. Från djup slutet av februari förelåg även indikationer från områden med bottendjup på 2-3 meter. Antalet ubåtar, miniubåtar och som hade dykarfarkoster uppehållit sig innanför upprättade avstängningar hade kunnat ej klarläggas. Arbetsgruppen bedömde dock att såväl miniubåt som mindre dykarfarkoster och dykare hade uppehållit innanför öbarriären och att en sig stor konventionell ubåt hade svenskt uppehållit sig på sjöterritorium utomskärs.

Arbetsgruppens sammanfattande slutsatser

Arbetsgruppen anförde att den i sin hade funnit det analys klarlagt att miniubåt och annan undervattensverksamhet förekommit inomskärs i sju fall under perioden från mitten av februari till av mars och att början främmande ubåt, sannolikt konventionell, uppträtt på svenskt sjöterritorium utomskärs i tre fall under samma tid. De kriterier som den hade till för sin lagt grund bedömning hade inneburit att Övriga indikationer var granskade för sig ej kunde klassificeras som otvetydig förekomst av främmande undervattensverksamhet. Arbetsgruppen ansåg att antalet särskilt under indikationer, vissa perioder och i vissa områden, att anta att främmande gav anledning undervattensverksamhet kunde ha förekommit i större uträcknin g än vad den hade funnit klara för. belägg Arbetsgruppen uteslöt inte att, vid en vidgad granskning av alla indikationer som inte har en naturlig förklaring, ytterligare säkra sådana skulle framkomma. Arbetsgruppen hade ej kunnat finna konkret och något entydigt

Tre 171

SOU 1995: 135 uppmärksammade fall

tekniskt bevis i form av bottenspár eller De

materielfynd, dylikt. av vissa samt de optiska entydiga tolkningarna hydrofoneffekter

observationernas kvalitet innebar dock att arbetsgruppen fann sig med säkerhet kunna fastslå att främmande undervattensverksamhet förekommit i Karlskrona under februari-mars 1984. förklarade att den inte hade kunnat fastställa Arbetsgruppen nationalitet på denna främmande undervattensverksamhet.

Överbefälhavarens rapport till regeringen

Överbefilhavaren överlämnade den 3 maj 1984 till regeringen en över i Karlskronaområdet under

rapport ubâtsskyddsverksamheten

1984. I hänvisade Överbefälhavaren till

februari-april rapporten

slutsatser. Överbefálhavaren framförde för egen del arbetsgruppens att främmande undervattensverksamhet hade ägt rum i

uppfattningen

Karlskronaomrâdet under den aktuella tidsperioden. Verksamheten hade Överbefälhavaren omfattat såväl större ubåtar, åtminstone enligt som mindre farkoster och dykare inomskärs. Överbefälutomskärs, havaren anförde att nationaliteten ej hade kunnat fastställas.

Genomgång av rapporterade händelser och find 173

8 av

Genomgång rapporterade

händelser och

fynd

8. 1 Observationer

En väsentlig del av grunden för Försvarsmaktens bedömningar och slutsatser i till regeringen har varit ett stort antal rapporteringen berättelser som människor har lämnat om observationer. Av beskrivningen i avsnitt 6.2.1 framgår att omkring 4 700 observationsrapporter upprättades under åren 1981-1994. om innehållet i skall som

För att ge en uppfattning rapportmaterialet

exempel på olika observationsfall här redovisas ett antal berättelser om

observationer av föremål, vågrörelser och dykare. Av redovisningen

framgår hur Försvarsmakten har bedömt observationerna enligt den skala som beskrivs i 3. I regel har observatörerna lämnat

kapitel

detaljerade beskrivningar av vad de har uppgett att de sett. Detaljuppgifterna kan ge främmande makt kännedom om sådant som är av

för det svenska försvaret. Detsamma gäller preciserade betydelse

uppgifter om tidpunkter och platser. Av sekretesskäl har nu nämnda uppgifter utelämnats.

Många observationer har i Försvarsmaktens analysarbete kunnat ges

en mer eller mindre säker naturlig förklaring. Observatörerna antas då

ha sett interferensvågor, kobbar, bränningar, eller svallvågor, grynnor

sjömärken av olika slag. Ibland har vad observatörerna uppfattat som

ubåtar bedömts vara avlägsna Också stora fiskar, t.ex. brugd,

ytfartyg.

eller svanar och andra stora fåglar liksom sälar eller andra djur har bedömts ligga bakom en del observationer. Detsamma gäller stockar, träd eller andra föremål som naturligen kan förekomma i sjön. Om en

174 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

naturlig förklaring har ansetts säker, har ubåt eller undervattensverksamhet helt uteslutits. Efter 1993 som redomaj har, tidigare

visats, denna beteckning givits också i fall där en har naturlig förklaring

ansetts sannolik. I nu angivna fall har observationerna, i den mån de har registrerats, fått Ubåt/undervattensverksamhet

bedömningen

bedöms ej ha förekommit (5). Ett stort antal avfärdas redan rapporter tidigt och blir därför i många fall inte registrerade. Antalet rapporterade fall där ubåt eller undervattensverksamhet inte bedöms ha förekommit är alltså större än vad som av statistiken.

framgår

I slutet av detta kapitel behandlas också falsifikat. några

Genomgång av rapporterade händelser och fynd 175

8.1.1 Observationer av föremål

Den vanligaste observationstypen gäller observationer av föremål. Under tiden 1981 - 1994 har omkring 2 600 sådana observationer rapporterats. Försvarsmakten har bedömt dem på följande sätt.

176 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

Föremål som rör sig genom vattnet

De flesta berättelserna om föremål beskriver föremål som rör sig genom vattnet. Rörelsen anges ofta ha gett upphov till vågrörelser. Ibland har även vattensprut och skum omtalats. Det förekommer också

beskrivningar av sådant som liknar rör eller

periskop. Inågra fall anges föremålen som ubåtar eller ubåtstorn. I fler berättelser handlar många det om föremål som försvinner ner i vattnet. Ibland innehåller berättelserna också av som

beskrivningar föremål avger ljud.

Ubåt eller ubåtstorn

Som exempel på observationer av ubåtar eller ubåtstorn som har bedömts som ubåt (I) skall först nämnas två fall från år 1986. 1. En minsvepare var en i Kalmarsund med

julidag på väg ett flertal

civila gäster. Vädret var vackert med soldis och något spegelblankt vatten. Vakthavande officeren blev vid bestickskontroll osäker på

fartygets position då han långt håll

på upptäckte en grynna på fel sida om en prick. Vid kontroll med kikare konstaterade han att grynnan var en del av ett ubåtstorn med flera master, som dessutom rörde sig. Han gjorde

fartygschefen uppmärksam på tornet, men

denne såg bara en mast som långsamt försvann ner under ytan. Minsveparen gick i mot det observerade

riktning föremålet. Efter

några minuter såg ytterligare några personer ombord på långt håll

ett föremål. Detta fotograferades. och satte kurs mot Fartyget girade

föremålet. När fartyget passerade föremålets bedömda

position observerade man på babordssidan ett föremål och en som vågrörelse fotograferades med vanlig kamera och med filmkamera. Fartyget girade mot föremålet igen. Under mot

förflyttning föremålet såg

flera personer ombord på ett avstånd av 300 m ett som periskop

vred sig mot fartyget, gjorde fart vattnet och försvann ner

genom under vattenytan. 2. Två personer som fiskade torsk Smålandskusten en i på dag augusti observerade på ett avstånd av 300-400 m i en minut ett drygt

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 177 Genomgång rapporterade

tornliknande föremål som och gav upphov till ett

förflyttade sig

svall. Föremålet försvann och vågbildningen dog ut. kraftigt

Som sannolik ubåt (2) bedömdes följande sex fall. 1. En var i sin en i 1985 familj på tre personer segelbåt dag augusti för motor över en fjärd i östra Mälaren. Det var nästan på väg stiltje. Plötsligt fick hustrun se ett litet föremål, som angavs likna ett torn, ett avstånd av 100-200 m. Hon sin make och son

på gjorde

på föremålet, och de såg samma sak. Hela familjen

uppmärksamma tittade i tur och föremålet en kikare. Observaordning på genom tionstiden var 20-30 sekunder. Föremålet rörde sig genom vattnet och man kunde se att det åstadkom ett vitskummande svall. Solen föremålet. Plötsligt försvann det.

lyste på

2. En och en löjtnant vid en observationspostering i värnpliktig Karlskronabassängen observerade en oktoberdag 1986 i tur och 0rdsom de uppfattade som ett ubåtstorn under sakta ning något De iakttog tornet under ca 8 minuter. Nedsatt sikt

förflyttning. rådde. Observationsavståndet bedömdes inledningsvis till 350 m.

varierade mellan 1 000 m och 1 500 m. Siktbarhetsgränsen

3. En i 1987 observerade en ett stillaliggande dag maj tillsyningsman

tornliknande föremål en fjärd i Stockholms skärgård. Avståndet på

var 200-300 m och observationen gjordes under 15-30 sekunder.

Med kikare observatören att tornet försvann och att en svart såg mast blev kvar ovan vattenytan. Masten rörde sig in mot land. 4. Två under en färd i en av i

skärgårdsbor såg ytterskärgårdarna

Stockholms skärgård en ubåt en dag i maj 1987. De följde efter med 7-8 fart. En av dem observerade med kikare, medan den knops andre till en lotsstation. Avståndet till ubåten var

rapporterade

400-600 m och i stort sett konstant under observationstiden som varade 15 minuter. Ubåten försvann sedan snabbt. 5. En år 1987 satt vid en kräftmåltid i ett

julikväll fyra personer

hus en ö i Stockholms skärgård och såg på ett högt beläget på

avstånd av 200-300 m att vattnet började röra sig. Ett cigarrliknande

föremål med ett torn blev Vid föremålets båda ändar

synligt. syntes

två andra mindre föremål som observatörerna beskrev som små

178 av

Genomgång rapponerade händelser och find

ubatar. Farkosterna

delade upp sig och försvann. Händelseförloppet

observerades med och utan kikare av alla under minuter.

fyra några

6. Tidigt på morgonen en i 1990 en en dag juni såg skärgårdsbo ubåt i Stockholms skärgård. Först han ett eko sin upptäckte på radar. När han sedan tittade i kikaren mot för ekot kunde platsen han tydligt se en ubåt. Mindre än tio minuter senare befann han sig på kortare avstånd än 200 meter från som då satte fart och ubåten, dök. Under större delen av den tid som observationen gjordes låg ubåten stilla med en stor del av skrovet exponerat.

Bland observationer av ubåtar och ubåtstorn som har bedömgivits ningen möjlig ubåt (3) skall här nämnas följande tre fall. 1. På en 1987 observerade

förmiddagen decemberdag fyra personer

från en färja i Stockholms skärgård ett ubåtstorn. Föremålet

iakttogs i 3-4 minuter och man att det dök. uppfattade Observa-

tionsavståndet var 4 000-5 000 m och hägringsfenomen förekom. Horisonten var dock inte fri, vilket minska risken för antogs

förväxling med föremål längre bort.

2. Två civilpersoner på Gotland observerade en i av

dag början juni 1994 ett torn och delar av skrovet på en ubåt under en tid av 15 minuter. Observationsavståndet var 3 000-4 000 m.

3. En civilperson såg en i 1994 under i sin motorbåt dag juni färd

på en av de större fjärdarna i Stockholms ett ubåtstorn och skärgård en mindre del av skrovet på en ubåt. Observationstiden var 1-2 minuter och observationsavståndet 1 800 m.

Som ett exempel på fall där ledde till

omständigheterna bedömningen

att ubåt inte kunde uteslutas (4) kan nämnas en observation som gjordes

från land ut mot Ålands hav en i 1986. Vid tilleftermiddag september

fället var det klart och soligt. Det blåste från land men en dyning gick in från havet. En man som ned till stranden

cyklade såg plötsligt att

vattenytan bröts, att vattnet drevs åt sidorna med och att

skumbildning

ett föremål framträdde. Föremålet försvann efter ca 5 sekunder. Händelsen upprepades efter ca 30 sekunder. Observatören var övertygad om att han hade sett en ubåt. I vattenområdet där föremålet

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 179 Genomgång rapporterade

iakttogs fanns flera grund. Samma gjordes av en observation på västkusten i bedömning (4) 1988. Från en hade man sett ett tornliknande

augusti observationsplats

föremål 60-70 m bakom en fritidsbåt som hade samma kurs och fart

som föremålet. Föremålet sjönk sedan ner i vattnet. Enligt analysen

kunde sjöfågel eller Vattendjur inte uteslutas. Vidare ansågs fritidsbåten ha kunnat dra upp ett halvsjunket föremål, t.ex. en stock eller en trälåda, med sitt kölvatten. I fall har man kunnat konstatera att det observatören har åtskilliga som ubåt eller ubåtstorn i själva verket var ett grund eller ett

uppfattat sjömärke. Detta har lett till bedömningen att ubåt inte har förekommit

(5). Som kan nämnas ett fall där en Värnpliktig i en observa-

exempel

i en av i

tionsgrupp en dag i augusti 1988 skärgårdarna Östergötland

se ett ubåtsliknande snett föremål i en fjärd utanför

tyckt sig

Vid tillfället rådde dimma och fenomen med

observationsplatsen.

luftspeglingar förekom. Enligt utredningen hade observatören sett två små kobbar. Ett annat med samma utgång är ett fall från Hallandskusten exempel i 1988. Två makar färdades i båt nordväst om Varberg och augusti upptäckte i mot land 500-600 m avstånd ett föremål som

riktning på

liknade en svart häll. Enligt deras berättelse rörde

symmetrisk polerad

sig föremålet med bogsvall i ca 4 knop. Makarna observerade föremålet i ca 10 minuter och använde kikare. Sikten var god. Vinden var frisk. visade emellertid att makarna med stor sannolikhet

Utredningen mycket

hade sett en liten kobbe. Rörelsen kunde förklaras med vinden och eventuell ström.

Främmande ubåt har också kunnat uteslutas när det gäller en

observation från en man i en i Landsoitsområdet i augusti segelbåt 1988. Enligt utredningen hade mannen sett en svensk ubåt. Mannen var dock helt säker på att det inte var en svensk ubåt eftersom den inte för och eftersom den underlät att föra Örlogsflagg och väjde segelbåten

att besvara hälsning från segelbåten.

180 Genomgång av rapporterade händelser och SOU

fynd 1995:135

Rör eller periskop

En typ av berättelse som ofta förekommer handlar om att man har sett ett eller flera rör eller som rör

periskop sig genom vattnet.

Ett fall som har bedömts som ubåt avser en observation i norra (I) Bohuslän i september 1986. En kvinna ett mörkt föremål såg på 300 m avstånd från stranden. Observationen gjordes flera under samgånger manlagt 10 minuter. Först såg hon ett ett stillastående rör och vid nästa tillfälle ett likartat rör ett mörkt föremål med avrundade på kanter. Vid sista observationstillfället bara röret men nu under syntes långsam

förflyttning med kurs ut mot havet. Rörelsen kunde konstateras i för-

hållande till land och

stillaliggande bojar.

Följande tio observationer av rör eller har

periskop bedömts som

sannolik ubdt (2). 1. Besättningen (tre personer) en en i

på segelbåt såg dag början av

juni 1986 ett föremål vid Höga kusten. Föremålet liknade ett mörkt rör och gjorde en fart av 6-10 Det klöv

knop. vattnet och man

kunde se sprut och Sikten var och

vågbildning. god observa-

tionsavståndet 300-400 m. 2. Besättningen (3 man) på en kustartilleribåt en

iakttog förmiddag

i 1986 ett föremål

augusti i den yttre delen av Stockholms skärgård.

Föremålet såg ut som ett mörkt rör och rörde med en fart av 6-9 sig knop. Sikten var god och observationsavståndet 35-40 m. Två av observatörerna såg föremålet försvinna ner i vattnet. 3. Två personer såg en 1986 från sin

oktobermorgon högt (25 m) belägna sommarstuga på en ö i Stockholms ett rör

skärgård placerat framtill på en låda. Föremålet rörde med fart mot sig låg observatörerna. Observationen gjordes under ca l5 sekunder både med och utan kikare på ca 1 000 m avstånd. 4. Två personer i en motorbåt i Stockholms en skärgård såg

förmiddag i oktober 1986 ett periskopliknande föremål som rörde

sig genom vattnet snett framför båten på 50-100 m avstånd.

Föremålet gick pa stadig kurs och med fart och

låg (2-4 knop) försvann under vattenytan efter ca 5 sekunder. De rapporterade genast sin och en

iakttagelse helikopter sattes in. Besättningen på

av händelser och fynd 181 Genomgång rapporterade

observerade ett blekstråk som bedömdes som ett helikoptern långt kölvattenstråk. I ena ändan av stråket man en diffus kontur som såg om en På samma läge erhölls ett

påminde grundklack. ungefär

På grund av risk för motorhaveri var helikoptern

hydrofoneko.

att nödlanda en ö. Två kustkorvetter sattes tvungen på närliggande då in tillsammans med andra och bedrev ubåtsjakt under helikoptrar timmar utan att återfå kontakten. Någon analys av fyra lyckas

kunde inte genomföras. hydrofonekot

5. En i oktober 1987 observerade två befäl från ett morgon som var in mot en hamn i Mellansverige två

handelsfartyg på väg föremål som rörde sig med fartyget. sammanhängande parallellt

Avståndet till föremålen var 200-400 m. De hade samma fart som 10 och orsakade När fartyget efter ca

fartyget, knop, vågbildning.

fem minuter för att leden, fortsatte föremålen in i en vik girade följa vid sidan om leden och ur sikte. Föremålen följdes även på tappades radar. 6. Ett var en natt i 1988 in mot en hamn i lastfartyg april på väg

södra Man ett radareko som rörde sig på Sverige. upptäckte

kollisionskurs med en fart av ca 5-6 knop. Kaptenen, som själv var i maskin. När ekot befann sig på 150 m

på bryggan, slog stopp avstånd tände han en strålkastare och fick då se ett periskopliknande

föremål som hade en fart som han bedömde till 5-6 knop. Efter 20- 30 sekunder försvann föremålet. 7. En i 1990 följde två män i en båt efter ett tidig morgon januari rörliknande föremål under ca 15 minuter i en farled in mot Stockholm. De föremålet med en strålkastare på 30-50 m avstånd.

belyste

De kunde se att röret åstadkom en och att röret sedan

vågbildning

ned under vattnet varefter försvann.

drogs vågbildningen

8. Från ett en dag i slutet av maj 1990 på en

segelfartyg upptäcktes av de stora i Stockholms skärgård en mast som rörde sig fjärdarna

vattnet. på fenomenet och

genom Skepparen uppmärksammades

med till att avståndet var kort åtgärder för att undvika

vidtog hänsyn

kollision. Mastens rörelse till en vågbildning. uppfattades ge upphov

En av männen ombord observerade att masten hastigt drogs ned ombord det

under vattenytan. Övriga uppmärksammades på

182 av

Genomgång rapponerade händelser och find

iakttagna fenomenet. Ytterligare två vuxna och ett tjugotal barn

kunde då se en vågrörelse med bubblor och

höjning av vattenytan

under. 9. En dag i juni 1990 en äldre dam upptäckte på väg med båt ut till sin fritidsbostad i ett föremål

Luleskärgården i vattnet. Vädret var

vackert. Hon var väl bekant med området. Då hon kunde

tidigt

konstatera att föremålet inte var något grund styrde hon upp mot det. Färden dit tog ca tre minuter. Föremålet rörde med sig låg fart. Hon passerade akter om föremålet och från 20-30 m avstånd såg att det försvann som det lutade

samtidigt framåt i förflyttningsrikt-

ningen.

10. En man och hans son var en kväll

elvaårige i början av juli 1991 sysselsatta med videofilmning på en ö i en av de stora fjärdarna i

Stockholms skärgård. Sonen ett föremål som rörde såg sig i fjärden

med låg fart. Föremålet bildade en innan

plogformad våg det försvann ned. Fadern riktade kameran mot föremålet och filmade under slutsekunderna innan föremålet försvann ned under vattenytan. Observationen gjordes under cirka 20 sekunder på ungefär 400 m avstånd. Vädret var klart. Sikten var mycket god och vattnet var lugnt.

Slutligen skall redovisas åtta observationer av rör eller periskop som

fått ubåt

bedömningen möjlig (3). l. En familj bestående av var en fyra personer förmiddag ijuli 1986

på väg i en motorbåt i norra

Östergötlands skärgård. Plötsligt fick

fadern och en son ca 20 m avstånd och under på ca 20-25 sekunder se ett föremål som rörde skärande kurs mot motorbåten.

sig på De

uppfattade tydligt skum och och bedömde

vågbildning farten till 3-4 knop. Innan föremålet skar motorbåtens kurs försvann

det under vattenytan i en jämn rörelse.

nedåtgående Föremålet var cylindriskt

och bakom det fanns ett antennliknande föremål. 2. En morgon i november 1986 observerade ett befäl och en värnpliktig i kikare ett föremål 250-450 m på avstånd under

förflyttning sydvart mellan två öar i Östergötlands

skärgård.

Föremålets höjd varierade och observationstiden regelbundet var

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 183

Genomgång rapporterade

totalt ca 4 minuter.

3. Två observerade tidigt på eftermiddagen en januaridag

personer 1988 från sin bostad vid två tillfällen (20 minuter mellan observatvå föremål under framfart och skum-

tionerna) periskopliknande

bildning. 4. En eftermiddag i maj 1988 åkte en man i en båt utanför Söderhamn och fick se två föremål på ett avstånd av 200-300 m. Han hämtade sin kikare och satte kurs mot det föremål som enligt hans med ca 5 knop. Föremålen manövrerade

bedömning förflyttade sig

oberoende av varandra. Han in i båten för att hämta en

gick

När han kom tillbaka ut var föremålen försvunna. medpassagerare. Observationen varade i ca 40 sekunder. 5. Tre män var tidigt en morgon i juni 1988 på hemväg från arbetet med bil i nedre Norrland. Från en bro såg de ett rörliknande föremål som rörde med en bedömd fart om 3-4 knop. Föremålet sig försvann men dök igen under 5-10 sekunder. Den totala upp observationstiden var ca 40 sekunder och avståndet 75 m vilket ökades till 150 m. Med ledning av en förankrad segelbåt bedömde de att föremålet rörde sig mot strömmen. 6. en i slutet av 1988 vid Brämön Ett par i en motorbåt såg dag juni utanför Sundsvall ett föremål närma sig på kontrakurs. Föremålet rörde med en sådan hastighet att det nästan skummade om det. sig Avståndet var ca 100 m och observationstiden Det avgav reflexer. ca 1 minut. Mannen kontaktade två närliggande båtar på radio. Från dem man också något som uppfattades som en pinne. Föremålet såg var hela tiden vinkelrätt mot ytan. 7. Från ett svenskt lastfartyg observerades en morgon i maj 1994 under 45 minuter optiskt och med radar två rörliknande föremål på svenskt vatten utanför Gotland. Avståndet mellan föremålen uppskattades till 2 500 m. en kväll i slutet av 1994 från sin i

8. En person såg juli segelbåt

Stockholms ett rörliknande föremål i vattnet som under ca skärgård 90 sekunder gjorde en ett avstånd av ca 60 m.

plogformad våg på

Föremålets fart bedömdes till ca 2 Observatören inte

knop. följde

föremålets vidare färd utan ägnade sig åt att ringa in sin observation.

184 Genomgång av händelser och

rapporterade fynd

Föremål som försvinner ner i vattnet

Ett väsentligt inslag i en del berättelser är av hur det beskrivningar

föremål som iakttas försvinner ner i vattnet. Här skall först nämnas ett fall från Hudiksvallsområdet som har bedömts som ubåt (I). Tre vid en

värnpliktiga observationspostering såg en dag i augusti

1986 ett föremål på ca 300 m avstånd. Föremålet ner i vattnet sjönk efter ca 5 sekunder. En halv timme senare de 1 000-1 upptäckte på 500 m avstånd ett större rektangulärt föremål som (torn) höjde sig upp ur vattnet och rörde sig varefter det försvann under efter vattenytan ca 6 sekunder. Bland observationer som har bedömts som sannolik ubåt skall (2) här nämnas följande femton fall. 1. Två personer (far och son) befann en år 1986 i en eka sig julidag

på en fjord i Bohuslän. Vattnet var Sonen hörde

spegelblankt. ett

vågskvalp för om båten och ett föremål som

såg höjde sig ca 0,5 m över vattenytan. Sonen sin far uppmärksammade på detta. Fadern hade nedsatt hörsel. Under tiden hann föremålet försvinna under vattnet men fadern en såg tydligt plogformad våg som bildades då. De såg att föremålet dök ca 40 m avstånd

plötsligt upp igen på akter

om ekan. Föremålet gav upphov till en som fick ekan vågbildning att gunga. Efter ca 20 sekunder försvann föremålet åter

långsamt

under vattnet. 2. Cirka timmar senare observerade

fyra fem personer ett ca 30 m

långt, mörkt föremål strax under i närheten av den vattenytan plats

där den tidigare hade iakttagelsen gjorts. Observatörerna befann sig

i detta fall på land ca 50 m över vattnet och ett avstånd av ca 300 på m. Mot slutet av observationstiden två av observatörerna under såg ca 5 sekunder ett runt föremål ovan som rörde ut från vattenytan sig land och som sedan dök. 3. En dag i augusti 1986 tre under såg personer en båtfärd vid

Hälsingekusten ett föremål i vattnet stillaliggande under 2-3 minuter på ett avstånd av ca 1 000 m. Föremålet hade

en grov mast och försvann sedan. 4. En dag i maj 1987 en taxichaufför såg på 75 m avstånd ett

SOU 1995: 135 Genomgång av rapporterade händelser och fynd 185

tornliknande föremål i vattnet på en plats i Stockholms innerskår-

gård. Han stannade och såg att föremålet förflyttade sig genom

vattnet 20-35 m varefter det dök. Vågbildningen runt föremålet

kunde och tornet tycktes luta när det försvann. uppfattas tydligt 5. poliser såg några dagar senare på en fjärd i Stockholms Fyra

skärgård på 400 m avstånd ett rör med en plogformad våg. Föremålet försvann efter 30-45 sekunder ner i vattnet. 6. seglade en dag i augusti 1987 på en av de stora Några personer fjärdarna i Stockholms skärgård. De observerade på 3-4 m avstånd ett periskop som exponerades under 15-20 sekunder. Observationen

av en krängning i segelbåten. Det mycket korta observa-

föregicks

tionsavståndet gjorde det möjligt att iaktta en glasskiva på periskopet

och hur den var fastsatt. 7. En man var en 1987 på väg hem i sin båt efter

junimorgon

strömmingsfiske i Töreområdet när han på ett avstånd av ca 30 m observerade en gråsvart ubåt som kom upp ur vattnet. Därefter sjönk den sakta och försvann. Mannen observerade föremålet under 3 minuter och kunde ha kört det men valde att ligga stilla och se: på på. 8. Tre ungdomar seglade med sin båt en dag i juli 1987 på en fjârd i Stockholms skärgård. De såg då en våg på 200 m avstånd. När de:

närmare studerade vågen sag de ett kupolliknande föremål cch

möjligen en mast i vågens framkant. Efter två minuter dök föremålet ned under ytan.

9. Tre män i en motorbåt upptäckte en kväll i juli 1987 i Norrbotten;

ett mörkt föremål sticka upp ur vattnet på ca 100 m avstånd. De:

ökade farten för att komma närmare. På ett avstånd av 3 m sag em

av männen ett valliknande föremål som hastigt rörde sig åt sidan och.

dök. Han kunde inte uppfatta någon propeller men däremot kraftig:

skum- och virvelbildning i den aktra delen av föremålet. En av männen att man skulle kasta ett ankare på föremålet. Fårföreslog slaget avvisades dock med hänvisning till föremålets storlek och att

det kunde vara Djupet på platsen var enligt sjökortet 24m. riskfyllt.

10. En taxibåtförare observerade en dag i oktober 1987 ett rörliknande föremål på en fjärd i Stockholms skärgård. Upptäckten:

186 Genomgång av rapporterade händelser och fynd SOU 1995: 135

gjordes på drygt 100 m avstånd. När avståndet hade minskat till ca

40 m försvann föremålet snabbt rakt ner under Föremålet stod ytan. till synes helt stilla trots innan det försvann

sjöhävning under ytan.

11. En dag i början av juni 1988 observerade i

fyra personer

segelbåt i Stockholms skärgård ca 10 m avstånd hur två föremål på som verkade höra samman bröt och rörde framåt i ca vattenytan sig 30 sekunder innan de försvann ner under ytan.

12. En dag i av 1991 början januari såg en civilanställd skeppare

och en värnpliktig i Stockholms norra ett stort föremål skärgård komma upp ur vattnet. Efter cirka en halv minut de föremålet såg

tippa och försvinna ner under Kvar

vattenytan. på ytan syntes bubblor efter Sikten var vinden

dykningen. god, svagt nordlig och

på sjön gick en cirka 1 m hög Observatörerna fick en känsla dyning.

av att föremålet var större under vattnet.

betydligt Observationsavståndet var drygt 200-300 m.

13. En dag i slutet av juli 1991 satt en kvinna och ammade sitt barn i en sommarstuga i Stockholms hon skärgård. Plötsligt såg att vattnet reste sig under och

kraftig vågbildning att en val kom

upp ur vattnet. Föremålet ut som en såg upp-och-nervänd eka.

Solljuset reflekterades till en början på det våta föremålet.

Färgen mörknade sedan efter hand som vattnet rann av. Föremålets form och karaktär ändrades och så försvann det i en kokande gryta. Hela ca 2 minuter. Observationen

förloppet tog gjordes från ca 30

m höjd på ca 900 m avstånd. 14. En kväll i av 1991 var en man

början augusti och en kvinna på

väg i motorbåt i Stockholms norra Mannen först ett skärgård. såg föremål ca 15 m akter om båten. Kvinnan blev uppmärksammad på föremålet och såg det ett avstånd av cirka 20 m. De på såg omväxlande med och utan kikare att föremålet snabbt i vattnet höjde sig upp till cirka 1 m höjd och vreds runt samt att det efter kort tid försvann ner med en jämn rörelse. Föremålet stilla och blev inte låg påverkat av motorbåtens svall. 15. En en kväll i av

yngling seglade början augusti 1992 med sin

windsurfingbräda i Stockholms skärgård. Det blåste kuling.

Plötsligt såg han i sin ett föremål sticka

kurslinje upp ur vattnet. När han

Genomgång av händelser och find 187 rapporterade

närmade sig föremålet uppfattade han att det vreds för att därefter snabbt dras rakt nedåt. Från upptäckt till försvinnande förflöt ca 5 sekunder. Avståndet var i början av observationen ca 50 rn och 20-

25 m då föremålet försvann. Upplevelsen gjorde ynglingen skrämd.

I stället för att ta sig hem med brädan seglade han till närmaste ö med hemmet och berättade vad som där han per telefon tog kontakt hänt.

Som ubåt har en observation bedömts som gjordes vid en

möjlig (3)

sluss vid en av lederna in till Mälaren. En pensionär satt vid slussen en i augusti 1987 och betraktade slussningen. Bakom ett fartyg som dag låg i slusskammaren för slussning ut ur Mälaren fick han se en mast sticka ur vattnet. Masten låg stilla trots den ström i vattnet som upp

bildades när slussportarna öppnades. När fartyget började lämna

slusskammaren sjönk masten ner och försvann ner i vattnet och ut ur slussen.

Samma bedömning fick följande två observationer. 1. Besättningen (4 man) på en fiskebåt såg en junimorgon 1986 i

Öregrundsområdet ett stillaliggande valryggsliknande föremål som

de först siktade på ca 1 000 m avstånd. Runt föremålet var onormala vattenrörelser. De sista rörelserna i vattnet försvann när fiskebåten var ca 20 m från läget. 2. En om sju personer såg en dag i september 1990 i grupp Stockholms skärgård ett föremål som rörde sig med låg fart. Observationsavståndet var 150-200 m och föremålet observerades under ca 30 sekunder. Föremålet uppfattades som mörkt och bildade en vågrörelse. Mot slutet av observationstiden försvann föremålet

sakta ned under ytan samtidigt som den horisontella rörelsen pågick.

Vid observationen rådde god sikt och liten våghöjd.

188 Genomgång av rapporterade händelser och fynd

Avlånga föremål

Många observatörer har berättat att de har sett föremål som inte avlånga har torn och som ofta är helt släta. Föremålen har brukat liknas vid

valryggar, bränningar eller grynnor. I en del fall har föremålet

legat stilla eller rört sig endast långsamt. l andra fall har föremålet rört sig med större fart. Iakttagelser av vågrörelser föremålet är kring vanliga i båda typerna av fall.

Följande sju observationer ger exempel på vad som har bedömts som

sannolik ubåt (2). l. Fyra personer i motorbåt i norra Öresund en i

såg förmiddag

september 1986 ett föremål som rörde sig med 8-10 knop. Motorbåten var tvungen att väja för att undvika kollision och förepasserade målet på ca 7 m avstånd. Då de under en

iakttog vattenytan

stålkonstruktion. Föremålet försvann på ca 50 m avstånd akter om motorbåten.

2. Fyra personer observerade en 1987 i Stockholms

dag juni skärgård på 30 m avstånd ett valliknande föremål under 40-50 sekunder. Föremålet rörde sig med hög fart, ca 15 och hade knop, en eller två master. Föremålet visade sig under 10 sekunder varefter det försvann ner i vattnet. 3. En person i motorbåt under färd i Stockholms (7-8 knop) skärgård några dagar senare såg på 200 m avstånd en rörlig vågeller skumbildning på kollisionskurs. Han stannade båten för att undvika kollision och på 10-20 m avstånd han ett såg stillaliggande svart föremål. Ca 4-5 cm av föremålet syntes stundtals över vattenytan. Observationstiden var 1-2 minuter.

4. Två pojkar (13 och 17 år) observerade en i mitten av

dag augusti 1987 ett föremål som med ca 5-10 knop rörde sig i en farled i norra Bohuslän. Föremålet var avlångt och mörkt. Observationsavståndet var 500-600 m. 5. En novemberdag 1987 iakttog militär ombord en personal på trossbåt i Stockholms ett föremål som liknade skärgård en grynna. För att undvika kollision gjorde man en om ca 5060 undangir

SOU 1995: 135 Genomgång av rapporterade händelser och fynd 189

grader. Avståndet till föremålet var ca 30-40 m. Efter passage stannade trossbåten och dess svallvågor slog emot föremålet. Vindhastigheten och sjöhävningen var blygsam. Hydrofonbojar som lades ut i anslutning till observationen erhöll ingen registrering. 6. Inom loppet av 30 minuter såg en dag ijuni 1988 några civilper-

soner och försvarsanställda från två olika platser ett valryggsliknan-

de föremål i Stockholms skärgård. Civilpersonerna såg föremålet på ett avstånd av ca 150 m medan avståndet för de försvarsanställda var ca 900 m. 7. Tre personer som var i sällskap upptäckte från två båtar en augustieftermiddag 1990 i Stockholms skärgård på djupt vatten ca 4 m från en Ö ett föremål som var välvt och som syntes ca 5 cm över vattenytan. När de kom närmare rörde sig föremålet ut från ön, girade, satte kurs och försvann med vattenvirvlar efter sig.

Som möjlig ubåt (3) har bl.a. följande tre fall bedömts. 1. En person var i juni 1987 ute i en båt vid Norrbottenskusten. Han upptäckte en ca 2 m lång hälla på 100-150 m avstånd rakt förut och såg vattnet skvalpa runt föremålet. På 30 m avstånd försvann det och en vattenbubbla steg upp ur vattnet. Sikten var klar och vattnet nästan spegelblankt. När föremålet hade för-

svunnit syntes en plogformad våg röra sig på samma kurs.

2. Två barn (sex och nio år) observerade mitt på dagen i januari

1988 i Stockholms skärgård från land ett föremål som rörde sig på fjärden utanför. Föremålet gick först åt ett håll men girade därefter. På grund av föremålets manövrer varierade avståndet under observationen mellan 300 och 600 m. Barnen lekte journalister och hade därför papper och penna med sig. De gjorde en skiss i direkt anslutning till observationen. Skissen visade ett mörkt och lågt föremål med en mast. Efter giren försvann föremålet ner under ytan. Observationstiden var ca en minut. 3. Ett medelålders par var en dag i maj 1988 på väg i segelbåt i den sörmländska skärgården då de på ett avstånd av ca 500 m såg ett

valryggsliknande föremål med kurs mot den egna båten. Föremålets

kurs ändrades och farten ökade så att en bogvåg och en häckvåg

7 16-0105

190 Genomgång av rapporterade händelser och find

uppstod. Totalt såg de föremålet i ca 8 minuter omväxlande med och utan kikare.

Som exempel på fall där har varit att ubåt

bedömningen ej förekommit

(5) kan nämnas en observation från 1989. Tre skulle juni personer videoñlma från ett högt berg söder om Muskö i Stockholms skärgård. De upptäckte då en mörk hävde rygg som upprepade gånger sig upp ur vattnet och sänkte sig ner igen. De filmade händelsen. En expert vid Naturhistoriska riksmuseet videofilmen och fann att

analyserade

föremålet kunde ha varit två sälar som lekte eller fisk.

fångade

Föremål som avger ljud

I en del berättelser om föremålsobservationer finns beskrivningar av ljud som observatörerna säger sig ha hört då de har sett ett föremål. Här skall först nämnas fall som har bedömts som sannolik ubåt

fyra

(2). 1. Från en norsk segelbåt observerades en i 1986 i Norra dag maj

Kvarken en svallvåg med uppstickande master som närmade

sig

segelbåten akterifrån. Segelbåten befann sig på fritt hav ca 500 m

utanför svenskt territorium. Föremålets kurs var och sydostlig upptäcktsavståndet 500-600 m. Ca 100 m från segelbåten försvann masterna under vattenytan och strax därefter erhölls ett ekolodsutslag på 3-4 m. Djupet på platsen var ca 40 m. Ljud uppfattades ombord på segelbåten i till

anslutning passagen.

2. En kväll i maj 1988 hörde två kvinnor en ö i på promenad på Stockholms skärgård ett kraftigt De tittade ut över vattnet

dieselljud. och såg ett valryggsliknande föremål på ca l 000 m avstånd. En

Vaxholmsbåt kom plötsligt runt en udde varvid föremålet dök ner under visa ytan för att efter båtens passage sig vid ytan under ca 10 sekunder. 3. En bogserbåt med släp var en dag i början av 1988 under

juni

gång i Göteborgs norra skärgård. Då solen var stark beslutade

befálhavaren sig för att sätta några som i upp sjökort solskydd

Genomgång av händelser och find 191

rapporterade

styrhytten. Han kontrollerade att ytan var fri framför båten och

började fästa sjökorten. Efter 2-3 minuter var det klart och han riktade åter förut. Han observerade då till sin

uppmärksamheten

förskräckelse en ubåt på bog på ett avstånd av ca 50 m.

styrbords

Ubåten gick med en fart av ca 4-6 knop och höll på att dyka.

Skepparen sin motor och hörde då ett högt ströp genast egen vinande/blåsljud från ubåten. Efter det att ubåten försvunnit fanns en virvel kvar ett kort tag. 4. En man hörde en dag i september 1990 vid en fjärd i Stockholms skärgård ett som av rinnande och bubblande vatten. Han

ljud

uppfattade också ett föremål på ett avstånd av 200-300 m. Föremålet

hade en valryggsliknande form och förflyttade sig sakta. Det iakttogs

under ca 7 minuter. Mot slutet av observationen försvann föremålet med en liten

dykvinkel.

Som möjlig ubåt (3) har följande fall från Stockholms skärgård

bedömts. Fyra barn (11-13 år) observerade en julikväll 1987 på 60-80 m håll ett ubåtstornliknande föremål som under kort tid (3-5 sekunder) bröt för att därefter åter Ett av barnen master. Föremålet

ytan dyka. såg

gjorde fart genom vattnet och drog upp svall. Barnen hörde ett långt utdraget väsande ljud

8.1.2 Observationer av vågrörelser

Omkring l 380 rapporter under åren 1981 - 1994 handlar om vågrörelser som observatörerna har funnit onaturliga och som de kopplat till någon form av undervattensverksamhet. I vågrörelserna har de ibland också uppfattat föremål som har ansetts ge stöd åt misstanken om främmande ubåt eller undervattensverksamhet. Försvarsmakten har bedömt rapporterna om vågrörelser på följande sätt.

bedömningen (2) kan nämnas följande sju fall: 1. Besättningen (3 man) pá en mindre arbetsbåt observerade en dag i juni 1986 ett ubåtsliknande föremål i Stockholms ett skärgård på avstånd av ca 50 m. Föremålet rörde omedelbart under vatten-

sig ytan samtidigt som det gav upphov till en vågrörelse och kölvatten-

stråk (bubblor). Föremålet sakta ner i en och sjönk dykande rörelse

försvann. kunde under

Vågbildningen följas några minuter. Kurs och

fart kunde En kikare användes vid observationen. anges. 2. Tre personer i motorbåt utanför en i Upplandskusten såg dag juni

SOU 1995: 135 Genomgång av rapponerade händelser och fynd 193

1987 en plogformad våg på ett avstånd av 100-150 m. De styrde

mot vågen. På ett avstånd av 30-50 m försvann den plötsligt. De körde fram till platsen och cirkulerade där. På andra varvet stötte de

i något trots att det var 6-28 m djupt. Två av observatörerna tyckte

att de i vågens framkant hade uppfattat ett föremål. 3. Ett en i 1987 förtöjt vid en

tjänstefartyg låg dag maj fyr på

Bohuskusten. Befálhavaren lade märke till ett omotiverat kraftigt

plogformat svall söder om fyren. Vågen rörde sig med en fart om

2 knop snett mot vinden. Han kastade loss och satte kurs mot vågens framkant och startade ekolodet. När han hade passerat tvärs vågens rörelseriktning fick han ett markant utslag på ekolodsskrivaren. Efter passagen var vågen försvunnen. Han låg kvar i området i 30 minuter men inget kunde En teknisk av

ytterligare upptäckas. analys

ekolodsutslaget visade att ekot sannolikt härrörde från ett föremål. 4. Två civilpersoner såg en dag i september 1987 från sin båt i Bråviken en vågbildning på ostlig kurs. Vågen ändrade sedan riktning men återtog den ursprungliga kursen. I samband med den sista kursändringen upptäckte de ett metalliskt slätt föremål som liknade en valrygg. De observerade föremålet omväxlande med och utan kikare på ett avstånd av ca 75 m. De satte fart (30 knop)

högsta

mot föremålet som dök. Bottendjupet var ca 50 m. Den totala

observationstiden inklusive tiden för den föregående vågobser-

vationen var ca 5 minuter. 5. Från en lätt helikopter observerades söder om Ystad på svenskt territorialhav en dag i mars 1988 en pilformad våg som rörde sig på västlig kurs. Man kontrollerade att det inte var molnformationer som orsakade fenomenet och följde det på nära håll (50 m) under 10-15 minuter varefter det försvann. 6. Under i juni 1988 med en bevakningsbåt i

hydrofonspaning

Stockholms skärgård observerade personalen ombord ett vågtåg med ett svart föremål i vågspetsen. Efter ca 400 m upphörde vågtåget och föremålet försvann. Även flera personer på land observerade

händelsen. I samband med eftersökning med hydrofon dök plötsligt

ett rörliknande föremål upp vid sidan av en av de sökande båtarna och försvann sedan snabbt igen.

194 Genomgång av rapporterade händelser och fynd

7. En 35-årig kvinna såg en augustikväll år 1990 från sin sommar-

bostad i Stockholms skärgård ett avstånd av ca 200 m ett på längre föremål. Föremålet gjorde fart genom vattnet, bildade en plogvåg och försvann därefter under vattnenytan. Kvinnan sin ropade på make som kom ut efter en stund. Mannen att vattnet iakttog trycktes upp underifrån mot vattenytan.

Sju exempel på observationer som har bedömts som möjlig ubåt (3) skall också nämnas.

1. Från en båt sydost om Skellefteå observerade en man en dag i

oktober 1987 ett föremål och en Mannen

vågbildning. uppfattade på

ca 75 m avstånd en 1,5-2 m lång planka som mot

förflyttade sig

båten. Föremålet rörde inte i utan skar rakt I

sig vågorna igenom.

samband med en undanmanöver observatören kontakten med tappade föremålet efter ca 30 sekunder. Cirka två minuter senare upptäckte han en som han körde i Han kunde

vattenplog kapp. emellertid nu

inte se något föremål. 2. Ett gift par åkte bil över en bro i övre Norrland en år

junidag

1988 och såg på ett avstånd av 300-400 m ett föremål som ett gav kraftigt svall. Mannen som var förare stannade bilen vid landfastet, men då hade föremålet försvunnit. Hustrun kunde beskriva hur föremålet såg ut.

3. Tidigt en junidag 1990 gick två män med sin båt ut för att

vittja sina nät på en plats vid Västerbottenskusten. På hemväg observerade

de en plogformad vågrörelse. De i en fart av ca två följde vågen

knop under ca 5 minuter på ett avstånd av 20 m. Båda männen ansåg att fenomenet var orsakat av en ubåt.

4. Fyra besättningsmedlemmar ett i Stockpå hydrofonbojfartyg

holms skärgård observerade en aprildag 1994 en

brytande Vågrörel-

se. En av dem såg ett föremål i Två vågrörelsen. fotografier togs.

Analys av dem var möjlig endast i fråga om mått och rörelse.

5. En dag i 1994 i en i

maj skärgård Östergötland såg fem militärer

en V-formad vågörelse. En av dem observerade ett föremål i spetsen på vågen och påkallade de övrigas uppmärksamhet. Flera observa-

törer beskrev en kraftig gir.

Genomgång av rapporterade händelser och find 195

6. Två personer observerade från en segelbåt som gick för motor vid Blekingekusten i början av juli 1994 ett kraftigt vågsvall som med cirka 14 knops fart passerade förbi segelbåtens babordssida på ett avstånd av cirka 50 m. Observatörerna fick att

intrycket något

befann sig under och var upphov till Efter

vattenytan vågfenomenet.

passage av segelbåten upphörde vågsvallet strax för om båten. 7. En septemberdag år 1991 vid Upplandskusten såg två personer en vågrörelse bestående av två markanta vågsvall. Svallen rörde sig med oförändrat inbördes avstånd och med en fart av 8-10 knop. En

av observatörerna såg två pinnar. På ett avstånd av 30 m försvann

samtidigt ned under Den andre observatören,

pinnarna vattenytan.

som av de han normalt använder, såg endast vågor

tagit sig glasögon

och inga föremål. Båda observatörerna såg hur vågorna sedan ebbade ut.

Följande fall från Höga kusten år 1987 har fått bedömningen ubåt har inte kunnat uteslutas (4). En man såg en morgon i oktober från sin sommarstugetomt på ett avstånd av ca 75 m ett föremål som rörde sig framåt och som bildade ett kraftigt svall innan det försvann ner i vattnet. Ett uppmärksammat fall som först bedömdes som sannolik ubåt eller

undervattensverksamhet (2) men som senare har omvärderats gällde en

observation av en vågrörelse på i Stockholms en

Mysingen skärgård

kväll i slutet av juli 1990. Omvärderingen ledde till bedömningen att

ubåt ej förekommit (5).

i 25-årsåldern att de under gång med Sex-sju personer uppgav

motorbåt från Nåttaröområdet mot fastlandet norr om Nynäshamn hade

sett ett vågfenomen eller en vattenrörelse vid ön Fälöv norr om fyren

eller

Örngrund på Mysingen. Fenomenet beskrevs som en klippa

bränning som översköljdes av vattnet. Efter kontroll i sjökortet kom de fram till att fenomenet inte var orsakat av något grund. I stället trodde de att det kunde vara en säl eller en val. Snart började de även diskutera möjligheten att det kunde vara en ubåt. Båtägaren uppgav att

vattenfenomenet rörde sig sakta sydvart under observatörernas

förflyttning över Mysingen. När observatörerna närmade sig ön Fälöv

196 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

påminde man sig att man hade en videokamera ombord. Man stannade därför och filmade fenomenet under ca 10-20 sekunder. I en stort uppslagen artikel i tidningen Aftonbladet den 30 1990 juli

återgavs stillbilder från videoupptagningen. I en artikel nästa i

dag Aftonbladet sades att militärens första av bilderna bara en

analys gav möjlig förklaring, nämligen att det var fråga om överdelen av en

miniubát som rörde sig genom vattnet. Enligt artikeln framgick

nämligen av analysen att det inte var ett djur som filmen.

syntes på Därmed var det klart att föremålet hade skapats av människohänder. I Överbefälhavarens till för år 1990 anfördes

rapportering regeringen

att genomförd analys talade för att fenomenet inte kunde annan ges

förklaring än att det orsakats av främmande undervattensverksamhet.

I februari 1992 anmälde emellertid Överbefälhavaren för att

regeringen observatörerna hade när det för

misstagit sig gällde platsen observation-

en och att filmen återgav grunder 1 650 m norr om

Fälövsgrund fyren

Örngrund på Mysingen.

8.1.3 Observationer av

dykare

Under åren 1981-1994 har ca 240 rapporter om observationer av dykare kommit in. Dessa har Förvarsmakten bedömt sätt. på följande

Genomgång av rapponerade händelser och fynd 197

Antal Bedömning (1) 6 Dykare

Dykare

Dykare bedöms ej ha förekommit (5) 49

kan ej ligga till grund för be- 30 Underlaget dömning (6)

Ett uppmärksammat fall där en observation har bedömts som dykare (1 ) gäller iakttagelser som en gjorde i september 1983 vid

tillsyningsman

en minstation i Stockholms Han var en ö och såg där ett skärgård. på föremål i vattnet som han först antog var en säl. Han skaffade sig bättre överblick och nu att föremålet var en Han sedan

såg dykare. såg

två En av dem satt på stranden. Dykarna hade en ytterligare dykare.

lina med måttmärken och med något slags mätningsarbete.

sysslade

Observatören gick ner mot den dykare som satt på stranden. Dykaren

upptäckte honom, gjorde ett tecken varefter alla dykarna försvann ner

i vattnet. De som tillsyningsmannen lämnade blev föremål för uppgifter en särskild som leddes av den dåvarande chefen för Statens utredning haverikommission, generaldirektör Göran Steen. Enligt utredningen talade allt för att det var om verksamhet av främmande makt i fråga svensk minering. Som observationer som har fått bedömningen sannolik exempel på skall nämnas två fall från Bråvikenområdet hösten

dykare (2) följande

1987. 1. En man förde sin båt en morgon i september. Han såg först något som han trodde låg och flöt i vattnet och mot detta. När han

styrde

kom närmare såg han att det var en dykare. När han var 25 m ifrån

såg han att satt transporthjälpmedel eftersom denne dykaren på något

198 Genomgång av rapporterade händelser och

find

satt upprätt och samtidigt färdades framåt. Dykaren vred huvudet på och såg den annalkande båten eftersom han under fortsatt

tydligen

framfart sjönk och försvann. På det korta

djupare observationsav-

ståndet (25 m) kunde observatören se ett av

cyklopöga någon typ för

ansiktet samt hur dykardräkten veckade i nacke när han

sig dykarens

vred på huvudet. 2. En morgon i december var en man på väg i en båt och upptäckte en dykare på 70 m avstånd. Dykaren satt ett transtroligen på

porthjälpmedel. Mannen följde efter med sin bat varvid dykaren

dykaren försvann. Observatören såg då ett föremål valryggsliknande på 250 m avstånd och satte fart mot detta. Han föremålet i

följde sju

minuter varefter det dök.

Bedömningen möjlig dykare (3) har givits en observation som en man

och en kvinna gjorde en dag i början av september 1991 under en färd med båt i Stockholms skärgård. De som blänkte till i vattnet såg något föröver på ett avstånd av 15-20 m. Mannen att det var en antog genast dykare och minskade båtens fart. Båda observatörerna att

såg dykaren

vred pa huvudet och att ett blev

cyklopöga synligt. Mannen, som själv

är sportdykare, att var av

såg cyklopögat en typ som var okänd för

honom. Inga bubblor efter men syntes dykningen däremot bildades två

ringar på vattnet invid det försvunna huvudet. eller

Ingen följebåt

varningsflagga syntes i närheten.

Som fall har

exempel pa som avfárdats efter viss utredning och

därför har erhållit bedöms ha

bedömningen dykare ej förekommit (5)

kan nämnas en observation som en kväll i december gjordes 1987. Observatören promenerade nära en strand i Stockholms

innerskärgård

och hörde från vassen som han

några prasslande ljud tyckte var anmärkningsvärda. En annan person som hade hört om händelsen i

andra hand den till I det rapporterade polisen. sammanhanget uppkom tanken att det kunde ha varit om Senare kunde

fråga dykare. man

konstatera att det fanns ett par dagar gamla rådjursspår på platsen.

av händelser och 199

SOU 1995: 135 Genomgång rapporterade fynd

8. l .4 Falsifikat

Av alla observationer som har rapporterats in under åren 1981-1994 bedömer Försvarsmakten att ett tiotal kan vara medvetet falska. Det kan människor som har velat ha att med eller som har gälla någon prata velat känna Det finns också där man har

sig betydelsefulla. exempel

ut rör i vattnet for att skoja med militären. placerat I slutet av och av maj 1983 rapporterades en stor mängd april början observationer i Sundsvallsområdet. Marinen gjorde insatser med minor och sjunkbomber. Händelserna kom att kallas Sundsvallsincidenten. den 31 maj 1983 hade två

Enligt ubåtsanalysgruppens analysrapport

som föreställde bärgats. Enbart dessa hade

attrapper ubåtsperiskop

åstadkommit ett stort antal rapporter från enligt analysgruppen allmänheten. I fanns den 3 september 1990 en artikel med tidningen Expressen

rubriken Plötsligt antennerna upp ur djupet. Ett fotografi

steg som visade två master som stack ur vatttnet. Enligt återgavs upp artikeln var vid farleden in till Södertälje. Till de fotografiet taget militära fotografen att han hade varit ute med sin

myndigheterna uppgav

motorbåt. Han fick av bensinbrist. När han motorstopp på grund till en annan tank han två master eller antenner i vattnet. kopplade såg Han ta en hel serie Efter en omfattande analys av

lyckades fotografier.

man inom Försvarsmakten starka misstankar att

fotografierna hyste

var arrangerade. Det har senare blivit utrett att fotogra-

fotografiema

fierna visade ett och ett tunnare rostfritt rör som satt på en pvc-rör En kamrat till med en lång lina

planka. fotografen bogserade plankan

medan bilderna togs. den 29 1990 en till

På morgonen september rapporterade civilperson

att en ubåt stod på grund vid den lilla ön Lulhällan kustbevakningen utanför Luleå. Militär och larmades. Från en utsänd bogserbåt

polis

att det fanns folk som rörde sig på ubåten och att

rapporterades

fanns ubåtens torn. ledde till en

beteckningar anbragta på Uppgifterna

omfattande aktivitet hos och inom regeringskansliet. myndigheterna

200 Genomgång av rapporterade händelser och SOU

fynd 1995:135

Efter grundligare kontroll konstaterade dock att det

kustbevakningen

rörde sig om en attrapp.

8.2 indikationer

Hydroakustiska

Av avsnitt 6.3.2 att antalet

framgår hydrofonindikationer under åren

1981-1994 var 876, varav ca 600 från sonar och ca 275 passiv från aktiv sonar. Bland de passiva sonarkontakterna intar såväl det s.k typljudet som den komprimerade kavitationseffekten flera olika sätt på en De kommer därför

särställning. att behandlas ingående i det

följande.

Räknar man bort och den

typljudet komprimerade kavitationseffekten

från de passiva sonarkontakterna återstår ca 480 kontakter. passiva Dessa och de aktiva sonarkontakterna har fått

följande bedömningar enligt den sexgradiga skala som beskrivs i avsnitt 6.2.2:

Bedömning Antal passiva Antal aktiva

förhållanden att det är omöjligt att klargöra om de uppfattade ljuden

av händelser och fynd 201 Genomgång rapporterade

härrör från under vattnet belägna källor. Kvalitén i inspelningarna är, där sådana finns bevarade, ofta dålig. Det finns dock ett tiotal inspelfrämst från som skulle kunna bli föremål för en ningar hydrofonbojar Av dessa är gjorda nära territorialfördjupad analys. några inspelningar men det finns också flera från vattengränsen, goda bandupptagningar inre vatten i Stockholms utanför Bråviken och i Södra skärgård, Kvarken, som gjorts under åren 1982-1989. Kommissionen har bland dessa passiva sonarkontakter gjort en av ett fall där dokumentationen är tillräckligt omgrundlig behandling fattande för att kunna till för en oberoende Denna ligga grund analys. sonarkontakt beskrivs i närmast följande avsnitt.

8.2.1 den 12 oktober 1982

Hydrofonindikationen

vid Mälsten

Bakgrund

Den 12 oktober 1982 vid Mälsten. registrerades hydrofonindikationer kom från en med 5 passiva som signalerna provutrustning hydrofoner med 100 meters inbördes avstånd i ostlig placerats på linje drygt från Mälsten, ca 1 meter från bottnen och på ca 40 meters riktning från två som var ca 375 meter från varandra djup. Signaler hydrofoner in band. från Marinen, Försvarets materielverk spelades på Experter och Försvarets avlyssnade och analyserade forskningsanstalt (FOA) bandet. förelåg den 20 oktober 1982. Enligt analysen Analysen innehöll ett avsnitt bandet propeller- och hydraulikljud som med stor på sannolikhet måste härröra från en ubåt, under förutsättning att ytan var varvtalet Varvtal ca 190 mindre

fri. Om sägs: rpm”, troligen pro-

Vidare att det hörs korta slag- och peller. anges några gnissel-, samt under en del av tiden ett vinande ljud med en frekvens ventilljud

Varv per minut.

202 av Genomgång rapporterade händelser och fynd

omkring 3,2 kHz. I kommendören Emil Svenssons ubåtssamtal med företrädare för Ryssland åren 1992-1994 blev denna föremål inspelning för diskussioner och I samtalen analys. deltog hydroakustisk expertis från Rysslands marinstridskrafters centrum och från hydroakustiska FOA vid tre tillfällen. överlämnades till den Inspelningen ryska delegationen för analys i januari 1993. I samband därmed framfördes från svensk sida MUSAC:s bedömning att det rörde om ett sig objekt med två axlar, fyra blad och ett varvtal om 192 varv minut. Slutsatsen var därför per att objektet var en konventionell ubåt konstruerad i Den Sovjet-unionen. ryska sidan förklarade att man hade mot invändningar nationalitetsbestämningen eftersom de äldsta sovjetiska ubåtarna hade fem blad och alla andra sovjetiska ubåtar fem blad eller fler.

Det ryska utlåtandet i mars 1993

Den 4 februari 1993 överlämnade den ett utlåtande ryska delegationen över inspelningen från vid specialister Rysslands marinstridskrafters hydroakustiska centrum. I utlåtandet anförs att en subjektiv audiell analys och en maskinell spektral-tidsanalys entydigt pekar på förekomst av ett bullrande objekt i observationsområde. Detta mottagarsystemets objekt har antagligen en enaxlad motor och en vars trebladig propeller, varvtal är 201 varv per minut. Vidare framträder en dubbelmoduleringseffekt som gör det att anta att kan möjligt objektet vara ett litet övervattensföremål eller en på litet nedsänkt liten djup undervattensfarkost. De karaktäristika som framkommit av genom analys amplitudenvelopp var enligt utlåtandet för en ubåt i otypiska Rysslands marinstridskrafter. Sedan en ny inspelning av samma händelse överlämnats till den ryska delegationen förelåg ett kompletterande ryskt utlåtande den 16 mars 1993. Enligt utlåtandet kunde konstateras en om tidsförskjutning 260 millisekunder mellan som signalerna mottogs på de två hydrofonerna. De svenska och ryska delegationerna gjorde den 19 mars 1993 ett gemensamt uttalande av följande innehåll:

av händelser och fynd 203 SOU 1995: 135 Genomgång rapporterade

Parterna har enats om att man kan fastställa att det förutom naturligt och ett konstaterat litet ytmål också finns ett annat bakgrundsljud bullrande objekt. bullrande har ett om ca 200 varv

Detta objekt propelleraxelvarvtal

per minut. Parterna är om att objektet kavitationsbuller samt att eniga avger saknas.

förbränningsmotorinformation

audiell kan fastställa att Parterna har enats om att man genom analys om kavitation cavitation). Detta det rör sig komprimerad (compressed tillsammans med frånvaron av förbränningsmotorinformation påvisar den svenska sidan att det studerade föremålet är ett enligt entydigt som framdrivs t.ex. elektriskt. Denna slutsats styrks undervattensobjekt fastställt att endast en ytterligare av att den goda ytövervakningen mindre motorbåt befunnit norr om aktuellt område. Närvaron av sig denna motorbåt är som ovan sagts också konstaterad på bandet. sidan anser att det för materialet inte Den ryska analys föreliggande det att att det kan handla endast om ett gör möjligt entydigt påstå undervattensföremål. av korrelationen mellan de två mikrofon- Parterna har genom analys att befinner svenskt inre territorialvatten erna konstaterat objektet sig på den att mikrofonerna finns i de av den under förutsättningen själva Avståndet mellan mikrofoner och svenska sidan angivna punkterna. kan Frånvaron av interferensmönster objektet endast grovt uppskattas. att avståndet är större än ca 500 meter. En analys av nivåskilltyder på mellan det två mikrofonerna ett största avstånd om ca naderna tyder på 1 500 meter. extremfall som skulle Om dessa två utnyttjas beräkningsgrund ha en fart om ca 10 En sådan hög fart objektet kunna högsta knop. skulle dock med säkerhet dessutom alstra bl.a. ett detekterbart i mikrofonerna. Mot denna är fart strömningsbuller bakgrund objektets avsevärt lägre än 10 knop. tekniska faktorer i är ense om att Vad gäller övrigt parterna konstaterad dubbel modulationseffekt sannolikt uppkommer av i området

förekommande dyning. Den sidan hävdar att dubbelmodulationseffekten pekar mot att ryska ett eller ett undervattensföremål som har ett det är antingen ytfartyg instabilt Den svenska sidan hävdar att denna djuphållningsinstrument. effekt också erhålls från ubåtar på ringa djup (15-30 meter). Parterna är ense om att antalet är minst tre. propellerblad Vad antalet konstaterar båda parter att det gäller propelleraxlar

204 av

Genomgång rapporterade händelser och find

förekommer arytmi på bandet. En extra

högupplösande FFT” påvisar

en gradvis ökande mellan

separation övertonerna. Frekvensskillnaden,

medelvärdesbehandlad under aktuell tid (17 sekunder), påvisar en varvtalsskillnad om ca 3,3 varv minut. från detta per Utgående anser den svenska sidan att har

undervattensobjektet två axlar.

Det kan förväntas att en ubåt i området eftersträvar att uppträda på djup och med farter som i det undviker längsta röjande buller, t.ex. kavitation. I gränszonen för av kavitation uppträdande kan sådan uppstå intermittent. Även små olikheter i mellan

utformningen två propellrar skapar olika för förutsättningar uppkomsten av kavitation.

Den svenska sidan anser därför att det är naturligt att arytmin kan förekomma under kortare sekvenser. Förekomsten av två axlar stärks

ytterligare av att ovanstående frekvensskillnad att

ej går förklara om

objektet endast skulle ha en

propelleraxel. Den ryska sidan hävdar att skillnaden måste uppträda under hela

inspelningsperioden om objektet har två axlar. Den ryska sidan hävdar

därför att objektet endast har en axel.

Frånvaron av separation av varvtalsgrundfrekvensens diskreta komponent i

amplitudenveloppsspektret, medelvärdesbehandlat under

lång tid, vilket ökar dess statistiska trovärdighet, ger grund för den ryska sidan att anta förekomst av

enaxligt framdrivningsmaskineri hos ljudkällan. Den kortvariga arytmin hos kavitationsljudet (ca 17 se-

kunder) kan enligt den sidans

ryska uppfattning inte utgöra fullständig

grund för förekomst av två axlar.

Sammanfattningsvis anser den svenska sidan att den tekniska

analysen entydigt påvisar förekomsten av en ubåt på svenskt inre

territorialvatten. Den ryska sidan anser att det materialet

föreliggande och analys-

resultatet inte kan utgöra för

tillräcklig grund några som helst entydiga

slutsatser eller för en

trovärdig klassificering av ljudkällan som kan

vara en ubåt, ett litet

undervattensföremål, ett ytfartyg eller t.o.m. en

orörlig ljudkälla.

FOA:s analysresultat ijuni 1993

Samtidigt med ubåtssamtalen FOA gjorde nya analyser av inspelningen.

Z Fast Fourier Transform år en matematisk teknik som används för att dela upp en signal i dess frekvenskomponenter.

av rapporterade händelser och fynd 205 Genomgång

I en sammanfattning av analysresultat den 18 juni 1993 anför FOA att kavitationsljud hörs under hela inspelningen och att även lågfrekvent buller och transienter då och då hörs vid efter lågfrekventa lyssning lågpassfilter. Enligt analysen kan ingen säker slutsats dras om antalet propellerblad. Inget tyder på att det är just tre blad som man har hävdat från sida. Vid flera tillfällen audiellt en som rysk uppfattas arytmi tyder på två propelleraxlar. Vid ett av dessa tillfällen är propellertonerna Sonagrambilder visar ibland kavitationssnärtar som ligger så splittrade. nära varandra i tiden att de inte kunnat alstras i samma läge av blad en propeller. En konstaterad tidsförskjutning av närliggande på signalerna från de båda att ljudkällan befann sig hydrofonerna tyder på ungefär på rakt västerut. Enligt analysen hydrofonbasens förlängning kan källan uppskattas befinna sig i en sektor i20 grader från hydrofonbasen. I berörs att uppskatta källans avstånd och analysen möjligheterna hastighet. Olika sätt att göra sådana uppskattningar diskuteras. Den metod som är möjlig i föreliggande fall leder till att källan borde befinna sig på ett avstånd av ca 550 meter från den västra hydrofonen i början av inspelningen och på 350 meters avstånd i slutet av denna. Källans skulle därmed bli ca 0,9 meter sekund (ca 2 hastighet per knop). Det anförs att resultatet är något känsligt för fel i antagna data vid beräkningen. Om t.ex. känslighet eller förstärkning hydrofonernas skulle skilja sig åt med 2 dB (kalibreringsdata saknas) så erhålls avstånden 1 120 meter och 590 meter och hastigheten 2,4 meter per sekund (ca 5 knop). En kontroll visar att utsignaler vid hydrofonernas lågfrekvent sjöbrus skiljer sig åt med bara 1 dB.

Förnyad FOA-analys i november 1993

Frågan huruvida rörelse kunde konstateras hos ljudkällan blev föremål för fortsatta inom FOA. I en rapport den 8 november 1993 analyser redovisades analyser och resultat efter bl.a. sjöförsök med nya samma som vid incidenten 1982. Ett huvudsyfte hydrofoner på platser med försöken var att studera hur ljudpulser påverkas av en dyning på

206 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 1995: 135

fynd

vattenytan. En av från

analysmetoderna utgick att vattenytans vågrörelse fas-

och amplitudmodulerar en akustisk som reflekteras signal i vattenytan. Vid av hade observerats

demonanalys” kavitationsljudet mycket kraftiga

sidband. Av särskilt intresse var att sidbandens var markant amplituder osymmetriska. Framför allt var ändringen i i tiden osymmetri viktig. Vid en rörelse hos ljudkällan skulle nämligen av graden osymmetri komma att ändras. Om befinner

ljudkällan sig grundare än mottagaren,

vilket gällde år 1982, skall vänster sidband vara starkare än det högra då ytans vågrörelse går i en riktning som är motsatt den akustiska

vägens utbredningsriktning. Eftersom dyningen kom från OSO visar

detta att ljudkällan rört sig från väster om någon punkt hydrofonparet och att den rört sig i Förekomsten av sidband är något ostlig riktning.

intressant, eftersom detta indikerar att ljudet kommer från en ljudkälla under Ljud från en infallsvinkel

vattenytan. ytfarkost ger så liten mot

ytan att sidband inte uppkommer. En annan analysmetod var att mäta maximala i

ljudtrycket varje

kavitationssnärt som registrerades i de båda hydrofonerna år 1982 och studera skillnaden mellan i Liksom

ljudtrycken hydrofonerna. tidigare

var tendensen att skillnaden ökar med från ca dB till svagt tiden, 3,5 5,5 dB. Slutsatsen blev även nu att ljudkällan närmar från ca 750 sig, meter till ca 420 meter, dvs. med meter hastigheten 1,5 per sekund. Det sägs att är stora och

ljudtrycksfluktuationerna att avstånden blir

osäkra men att tendensen finns; ljudkällan närmar sig.

Nya beräkningar gjordes av korrelationen mellan de båda hydrofon-

signalerna. Genom lämplig försökte man

filtrering framhäva kavita-

tionssnärtarna. Tidsfördröjningen för var 264 millikavitationsljudet

sekunder vilket stämmer väl med tidigare resultat. Slutsatsen blev att

ljudkällan hela tiden befann sig västerut och nära

hydrofonbasens

förlängning. Sammanfattningsvis sägs att resultaten inte ger bevis men

väl ett antal indicier för att ljudkällan rör sig.

3 Demonanalys (demodulated noise) är en standardmetod för analys av amplitudmodulerade signaler.

SOU 1995: 135 Genomgång av rapponerade händelser och find 207

Svensk-ryskt uttalande i november 1993

Efter fortsatta enades de svenska och ryska delegationeröverläggningar

na om följande gemensamma uttalande den 18 november 1993:

1. Subjektiv audiell analys och spektral tidsanalys tyder entydigt på

närvaro i området av minst två bullrande källor, varav en (den norra) var ett litet av ett ytmål bekräftas av resultatet ytmål. Förefintligheten

av ytövervakningen.

2. Den andra (västra) källans axelvarvtal är omkring 200 varv per minut. Kavitationsljud från källan (komprimerad kavitation) hörs väl. Man får fram en bild av första varvtalskomponenten med dess övertoner övertonen, varvid första, andra och tredje upp till den åttonde övertonen fås fram bäst. Antalet kan härvid vara tre eller

propellerblad

fler.

3. mellan inspelningskanaler är i Fördröjningen mottagarnas

storleksordningen 260 millisekunder. Någon forändringstendens i

fördröjningen har ej fåtts fram, vilket tyder på att föremålets läge är

väster om de två mikofonerna längs dessas baslinje inom en smal sektor. av området väster om har inte Ytövervakningen mottagarna observerat några ytmål.

4. Ett stort antal lågfrekventa diskreta komponenter noteras, men det

går inte att av dem till undervattensfarkosten.

entydigt koppla någon

5. Dubbelmodulationseffekten i undervattensfarkostens axelvarvtals-

grundfrekvens uppstår på grund av en från sydost infallande dyning,

vilket är orsaken till närvaron av en ljudstråle som reflekteras mot ytan och av sidband med olika amplitud på båda sidor om

osymmetriska

minskar när undervattensfarkosten

grundfrekvensen. Osymmetrin

närmar sig mottagaren. Eftersom vänstra sidbandet är kraftigare än det

högra rör sig undervattensfarkosten mot dyningens riktning.

Den svenska sidan har tillhandahållit teoretiskt material. 6. den svenska sidans motsvarar den vid

Enligt uppfattning fältförsöket framkomna sidbandseffekten väl teorin och inspelningen

från 1982. Den sidan anser det nödvändigt med ett fördjupat

ryska

studium av sidbandsteorin. Den svenska sidan noterar följande kompletterande indicier på närvaron av en undervattensfarkost i rörelse: en ökande skillnad mellan kavitationssnärtarnas amplitudnivå i de båda mottagarna; de stora fluktuationerna i kavitationssnärtarnas nivåskillnad bekräftar att undervattensfarkosten rör sig;

208 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 1995: 135

fynd

den svagare kavitationen i mitten på bandet (från 1982) förklaras av en av

tillfällig ökning propellerbladens djup.

Den ryska sidan anser att den svenska sidans indicier kompletterande existerar men att det finns behov av studium av dessa

kompletterande

från rysk sida.

Bedömningen av undervattensfarkostens fart: Farkostens fart är svår

att fastställa. Den ökande skillnaden i signalernas medelnivå ömsesidiga i tillsammans med

hydrofonerna ger expertbedömning en fart på 3-6 knop.

I beaktande av materialet från den och svenska ryska bearbetningen

av ljudinspelningen från 1982 och materialet från det försök som

svenska specialister utfört har kommit till parterna följande upp-

fattningar:

Den svenska sidans sammanfattande slutsatser efter den kompletter-

ande undersökningen är följande:

Ljudkällan väster om mottagarna är en ubåt under rörelse i u-läge på svenskt inre territorialvatten. Ljudkällans fart befinner sig i intervallet 3-6 knop.

Den ryska sidans slutsatser:

Den sidan instämmer i närvaron av en

ryska rörlig undervattens-

farkost i det område där under

hydrofonerna installerats, förutsättning

att ytan är fri (förutom det lilla ytmål som fåtts fram norr om hydrofonerna). Den ryska sidan behöver studera sidbandsteorin mer för ingående bekräftelse av sidbandseffekten. Den sidan anser att undervattensfarkostens

ryska fart är väsentligt

lägre än 10 knop. En exaktare inte att

bedömning går göra på grundval av bearbetningsresultatet.

Ubåtskommissionens diskussion med FOA hösten 1995

Ubåtskommissionen har hösten 1995 haft kontakter med den upprepade grupp vid FOA som givit till ovannämnda uttalanden de underlag från

svensk-ryska expertgrupperna. Gruppen har därvid förklarat att det inte

råder någon tvekan om att det är fråga om en undervattensfarkost i det aktuella fallet. Inget har heller framkommit som ändrar den tidigare

bedömningen, med undantag av det intervallet 3-6 angivna knop för

ljudkällans fart. FOA-gruppen betonade att deras inte tidigare rapport

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 209 Genomgång rapporterade

får tolkas så att 3-6 är strikta undre och övre gränser. Det hade knop varit större t.ex. 1-7 Utan möjligt att ange ett något intervall, knop. tvekan är dock farten än 10 knop, i överensstämmelse väsentligt lägre med den sidans bedömning. ryska vidhåller också sin tidigare i olika sammanhang FOA-gruppen framförda åsikt att det inte av deras är möjligt att på grundval analyser dra säker slutsats om antalet eller antalet blad. någon propelleraxlar

grundad varvtal och fart Nationalitetsbestämning på

Vid de samtalen var överens om att man svensk-ryska delegationerna först skulle fastställa om det funnits undervattensfarkoster på svenskt och att man därefter skulle försöka fastställa nationaliteten. Som vatten, ovan konstaterats, var delegationerna överens om att hydrofonindikationen den 12 oktober 1982 vid Mälsten gällde en undervattensfarkost. Den svenska sidan hävdade vid samtalen först att en nationalitetsbeskulle kunna från antalet propelleraxlar (trots stämning göras utgående att kommentar ovan inte ansåg att antalet axlar FOA-gruppen enligt att utläsa med bestämdhet ur Eftersom den gick ljudupptagningarna). sidan inte de svenska påståendena fick frågan om ryska accepterade nationalitetsbestämning på av antalet axlar falla. Istället grundval den baserade antalet framförde svenska sidan argument på propellervarv tums knot). Resonemanget bygger på att det för per knop (T PK, per ett finns ett karaktäristiskt samband mellan propellervarvtal givet fartyg och fart. Om man samtidigt registrerar propellervarvtal och fart kan man bilda kvoten TPK. Därefter kan man utesluta att vissa fartyg givit till ett om dessa har klart avvikande upphov registrerat TPK, fartyg TPK-värden. I de svensk-ryska expertsamtalen var parterna eniga om att provar ca 200 varv Enligt den sidan pelleraxelvarvtalet per minut. ryska visade att farten var väsentligt lägre än 10 knop. ljudbandsanalysen Den svenska sidan utgick från att farten var 3-6 knop. Det ger för den att TPK är avsevärt större än 20, medan den ryska ståndpunkten svenska i intervallet 33-67. Med det alternativa ståndpunkten ger TPK

210 Genomgång av händelser och SOU 1995: 135 rapporterade find

fartintervall om 1-7 som redovisat for Ubåtskomknop FOA-gruppen missionen faller TPK i intervallet 29-200. Den sidan har inte ryska uttryckligen förnekat möjligheten att TPK kan till för att ligga grund skilja mellan olika men hävdar att förfarandet fartyg, inte i det nu aktuella fallet kan leda till en nationalitetsbestämning. l den om de slutrapport svensk-ryska ubåtssamtalen som Emil Svensson sammanställde i 1995 januari görs följande resonemang (här i om nationaliteten. Det finns sammandrag) kända ryska, danska och brittiska ubåtstyper med TPK i det intervall såväl svenska som ryska sidan accepterar. För den ubåten av sovjetiskbyggda Whiskey-klass (samma som U137) är TPK vid drift med en axel ca 55 och vid drift med två axlar ca 37, svarande mot farterna 3,5 respektive 5 knop i det aktuella fallet med axelvarvtal 190-200 varv på per minut. Tvåaxliga danska ubåtar har TPK-värden som är desamma som ungefär för Whiskey-ubåtarna. Kontroll av Överbefålhavaren visade att vid Mälstensincidenten var de danska ubåtarna från aktuellt område. långt Den brittiska ubåten Oberon är en stor och svårmanövrerad som ubåt, vid tvåaxeldrift har TPK = motsvarande en fart av ca 8 24, knop vid uppmätt propellervarvtal. Vid så fart borde Oberon ha andra hög givit ljudsignaturer, främst tecken med bara en tydligt på tvåaxlighet. Gång propeller är osannolikt i dessa farvatten. Norska och ubåtar västtyska är enaxliga och har for aktuellt som djup lägre TPK, något man från svensk och rysk sida var om. kan ha enig Fiskefartyg ungefär samma TPK som en men Whiskey-ubåt enligt båda parterna i expertsamtalen gäller inte ljudupptagningen en övervattensfarkost. Alternativt tänkbart upphov till det TPK som observerades vid Mälsten är Emil enligt Svenssons rapport en okänd av konventionellt eller ubåtstyp utförande en miniubåt. En konventionell ubåt som är hittills okänd utesluter enligt den svenska sidan alla andra länder än En miniubåt Sovjetunionen. anses orimlig på grund av dessa fartygs mycket låga bulleremission, vilket innebär att signalen inte borde kunna så uppfattas på långt avstånd som och i två mikrofoner m avstånd. analysen visar, på 375 Emil Svensson sammanfattar i sin incidenten så att den 12 slutrapport oktober 1982 befann svensk med stor sannolikhet sig enligt uppfattning en sovjetiskbyggd ubåt svenskt inre vatten utanför på Mälsten.

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 211 Genomgång rapporterade

Typljudet

Historik

Sedan år 1984 har marinen registrerat en ljudeffekt som så småningom fick Totalt har registrerats vid ett benämningen ”typljudet”. typljudet 80-tal tillfällen. Den första kontakten erhölls i maj 1984. Då spelade en sonarbojin effekten och observerade och fotograferade strax därpå ett grupp föremål som efter bedömdes vara en ubåt. Objektet försvann ner analys under efter ca 15 sekunder. Två timmar senare erhölls även aktiv ytan sonarkontakt med ett under vattnet som bedömdes vara en objekt mindre ubåt på ett djup om ca 15 meter. Kombinationen optisk och en aktiv sonarkontakt observation, foto, passiv sonarinspelning ledde till att härrörde från en miniubåt. bedömningen ljudeffekten Under hösten 1985 inom Försvarsmakten en omfattangenomfördes de av en sonarkontakt som en svensk ubåt haft i augusti samma analys år. kunde sonareffekten inte ges annan förklaring än att Enligt analysen den härrörde från ubåt. bedömdes få ytterligare styrka Analysresultatet en av från 1984. Den av förnyad analys sonarregistreringen maj visa samma av ljudeffekt. Den förnyade analysen ansågs nämligen typ klassificerades som ”ubåt” inom det militära systemet såväl taktiskt som i mellan militära staber från senare delen av år 1985. rapporteringen Någon gång år 1986 fick ljudeffekten benämningen typljud.

Typljudets karaktär

består i huvudsak av bredbandigt buller av tidigare ej Typljudet natur. har inget karaktäristiskt frekvensspektrum registrerad Typljudet som kan till ett känt varifrån samma spektrum har tagits knytas objekt Informationen i finns främst inom ett brett frekvensinterupp. typljudet vall. Diskreta frekvenser eller information finns oftast inte. lågfrekvent Det inte heller om varför man velat påminner vanliga propellerljud,

212 Genomgång av rapporterade händelser och SOU

find 1995:135

koppla det till luftoberoende maskiner eller okonventionellt för system

framdrivning. Av det mänskliga örat som ett

uppfattas typljudet kvittrande ljud. Läckande under vattnet har visat syrgas sig ge upphov till en i vissa avseenden liknande effekt. Som nämnts ovan har typljudet registrerats sedan år 1984. En

ökning av antalet skedde fram till år 1988. År registreringar 1989 sjönk

antalet drastiskt, men sedan skedde åter en fram till och med år ökning 1993. Under år 1994 förekom endast en År 1995 har registrering.

emellertid ett antal registreringar gjorts. Totalt finns typljudet regist-

rerat under mer än 50 timmar, att med en total jämföra spaningstid om 60 000-70 000 timmar med sonar ubåt. passiv på Härutöver finns ett mindre antal från

typljudsindikationer sonarbojar och fasta sonarsystem.

Den tiden sammanlagda dessa system spanat är mycket lång. Typljudet har registrerats i svenska farvatten i Bottenhavet,

Östersjön och på västkusten. Huvuddelen av registreringarna har gjorts

i

Östersjön.

Registreringarna har företrädesvis gjorts under den delen av

ljusa

dygnet under maj-oktober.

Förutom på svenskt sjöterritorium har vid ett antal tillfällen typljudet även registrerats på internationellt vatten i

Östersjön. Dessa effekter

överensstämmer i allt väsentligt med de som typljudskontakter registrerats på svenskt sjöterritorium. Typljudet har registrerats i nära till andra starka

anslutning några

indikationer på främmande undervattensverksamhet. Vid tillfällen några har man vidare räknat fram ett målspår som antas ha Det typljudet följt. har till så att man från gått den egna ubåten har tagit bäringar till typljudet. Dessa värden har kombinerats med uppgifter om egen kurs och fart samt den mest farten hos

troliga ljudkällan. På grundval av

dessa uppgifter har ett kunnat ut. Det har förekommit målspår läggas

fall där den egna ubåten förefaller ha följt efter typljudskällan och andra

fall där typljudskällan verkar ha följt efter den egna ubâten. Nu angivna förhållanden talar enligt Försvarsmaktens för att mening typljudet kommer från en undervattensfarkost.

Samtliga typljudsregistreringar har vid de slutliga bedömningarna

hos MAna erhållit den högsta ubåt

bedömningen: (l).

av händelser och find 213 Genomgång rapporterade

Inom Försvarsmakten har således tillmätts en stor

typljudet

Såväl år 1990 som år 1991 gjorde sig där den meningen

betydelse. gällande att man med säkerhet kunde knyta typljudet till ubåt, utan att

man för den skull kunde ubåtens nationalitet. Den officiella avgöra blev emellertid inte så I rapporten till uppfattningen långtgående. regeringen för år 1991 uttalade Överbefálhavaren sålunda att resultatet

av att ljudeffekten med mycket stor sannolik-

analysen gav vid handen het kom från en ubåt. Överbefálhavaren konstaterade att underlaget inte var för att fastställa att ljudet kom från någon känd tillräckligt ubåtsklass eller för att fastställa nationalitet en ubåt. Förekomsten av på detta hade dock sådan att det i taktiska situationer

speciella ljud tyngd

skulle betraktas som konstaterad ubåt med krav på vapeninsats enligt

gällande bestämmelser. Vidare uttalade Överbefälhavaren att händelser där stor i Överbefálhavarens bedöm-

typljud registrerats getts tyngd

I for år 1992 förklarade Överbefálhavaren att ningar. rapporten

resultaten från de tekniska analyserna av de enskilda typljudsregistre-

från det året att mildra detta ringarna inte gav anledning ställningsinformation hade enligt Överbefálhavaren erhållits tagande. Ytterligare som än kunde till ubåt. Överbefálhavaren

tydligare knyta typljudet återkom till ämnet i rapporten för år 1993 och anförde att analyser av

händelser då med mycket stor sannolikhet talade

typljudet registrerats,

för närvaro av främmande ubåt vid dessa tillfällen. inte någon händelse

under 1993 hade enligt Överbefálhavaren minskat säkerheten i

Försvarsmaktens om typljudets koppling till tidigare ställningstagande främmande ubåt.

Vissa om vad som kan upphov till typljudet undersökningar ge

Försvarsmakten har ett antal hypoteser om hur typljudet uppkommer

men har inte kunnat identifiera har

ljudkällan. Typljudsregistreringarna

som skett vid relativt väder med lågt sjöbrus. I vissa fall kan regel lugnt

till en likartad som orsak till typljudet regn ge upphov ljudeffekt. Regn

har emellertid enligt Försvarsmakten kunnat avföras efter en närmare

analys.

214 av Genomgång rapporterade händelser och find SOU 1995: 135

På vissa ställen förekommer naturliga utsläpp av metangas. Dessa utsläpp har dock inte befunnits ha akustisk likhet med Andra typljudet. typer av gasutsläpp från havsbottnen och har däremot haft berggrunden en typljudsliknande karaktär. har emellertid Typljudet registrerats i områden där gasutsläpp är osannolika. enligt geologisk expertis Vidare har ofta typljudet gett bäringsdragningar, vilket tyder på rörelse hos ljudkällan. Av dessa skäl har man inom Försvarsmakten inte ansett att typljudet kan knytas till geologiska fenomen. I de av olika analyser typljudsinspelningar som tidigare företagits utanför Försvarsmakten har i huvudsak två skilda uppfattningar framkommit om ljudets en ursprung. Enligt mening är ljudkällan troligen biologisk. Uppfattningen har redovisats i utlåtanden utförliga med hänvisning till omfattande Bland analysarbeten. omständigheter som har framhållits kan nämnas den snabba bäringsdragningen. Den innebär att ljudkällan är nära. Avsaknaden av annat nära håll ljud på har då ansetts att det kan tyda på ej vara fråga om en ubåt eftersom ingen ubåt kan vara vara så tyst. Vilken eller växtart det djur- gäller har dock inte kunnat fastläggas. Den andra har nära anslutit meningen till den som uppfattning Försvarsmakten själv har hävdat, nämligen att ljudkällan är en stark indikation ubåt. har emellerpå Argumenteringen tid här inte varit lika som den som utförlig anförts till stöd för att ljudkällan inte är ubåtsrelaterad, och ett lika omfattande analysunderlag har heller inte åberopats. Försvarsmakten har tagit fasta på den uppfattning som anslutit till den men har likväl låtit utföra vissa egna, studier i att utröna om syfte något biologiskt fenomen kan orsaka ljudeffekten. Alger har inte befunnits alstra Man har inte heller funnit något ljud. något annat botaniskt fenomen som kan orsaka Med typljudet. hänsyn till att flera typljudet gånger har gett upphov till markerade bäringsdragningar har Försvarsmakten bedömt en botanisk som förklaring osannolik. Även zoologiska fenomen har studerats. Läten från sälar, tumlare, delfiner och andra valarter är välkända och anses inte ha någon likhet med Därtill kommer

typljudet. att valar är ovanliga i Östersjön. När de

förekommer brukar detta enligt Försvarsmakten Man uppmärksammas.

av händelser och fynd 215

Genomgång rapponerade

har inte funnit samband mellan sådana iakttagelser och typljuds-

något registreringar.

Fiskeriverkets fiskljudsutredning

Fiskar har speciellt när det gäller ljud på låga frekvenser. god hörsel, i vatten och fiskarter har utvecklat

Överföringen av ljud är god många

former av Vissa aktiviteter, t.ex. när fiskarna äter,

ljudkommunikation.

kan också alstra som bieffekt. Vissa fiskljud är kända och har i en

ljud

del till fiskens t.ex. knorrhane och knot. fall gett upphov namn, På av MUSAC gjorde Fiskeriverket år 1992 en undersökuppdrag av arter som är vanliga i svenska ning ñskljud. Undersökningen avsåg vatten och inriktades sill och andra stimbildande fiskar i speciellt på deras miljö. Stora fiskstim nämligen kunna fungera naturliga antogs som t.ex. den kollektiva effekten av muskelrörelser ljudkälla, genom

och från simblåsorna. av i vattnet gjordes impulsljud Inspelningar ljud

där fiskstim hade lokaliserats. Inspelningar gjordes också vid ett den 1 1992 sammanfattas

havsforskningsinstitut. I en rapport juni

resultatet på följande sätt:

216 av

Genomgång rapporterade händelser och fynd

Art Lyssningstid i

Ljud Stimbildning

timmar

A1 4 ja nej

Lax 8 ja (?) nej

Torsk 6 ja nej

Rötsimpa l ja

nej

Gråsej 1 ja (ätljud) ja

Läppñsk 4 ja nej Sill “ 40 nej ja

Näbbgädda 1 nej ja

Småspigg 2 nej ja

Siklöja 6 nej ja

Makrill 3 nej ja

Hälleflundra 4

nej nej

Band med har

ljudinspelningarna överlämnats till MUSAC. Ljuden

befanns inte ha någon likhet med

typljudet.

Fiskeriverkets manetundersökning

I

Östersjön finns öronmaneter under april-september. Däremot är

brännmaneter ovanliga där. Den varma sommaren 1992 medförde fler

‘ Jämför dock A.L. Schwartz och G.L. Greer: Responses of pacific herring (Clupea harengus pallasi) to some underwater sounds, Ca. J. Fish. Aqat. Sci 4121183-1192, (1984).

SOU 1995: 135 Genomgång av händelser och fynd 217

rapporterade

öronmaneter än normalt i Östersjön. Ett stort antal typljudsregistrering-

ar gjordes i september samma år. MAna lät därför utreda huruvida det var möjligt att öronmaneter kunde alstra och uppdrog åt

typljudet

Fiskeriverket att undersöka saken. Där studerades ljudalstring hos öronmaneten fältförsök på västkusten sommaren 1993. Varken genom från maneterna eller från de parasiterande kräftdjur som är allmänt förekommande på dem kunde observeras i det hörbara

ljudproduktion

frekvensområdet.

FOA:s analys av typljudet

Pa av Ubåtskommissionen gjorde FOA i oktober 1995 en uppdrag analys av 11 inspelningar av under stark tidspress. FOA

typljud,

framhåller därför att resultaten är preliminära och behöver befästas

ytterligare.

FOA från att alstras av en rörlig under-

utgår hypotesen typljudet

vattensfarkost, och söker sedan eller förkasta

genom signalanalys styrka

denna En undervattensfarkost har vanligen maskinkomponenter

hypotes.

som ifrån detekterbara toner. Detta gäller speciellt då det ger sig bedömda avståndet är kort, t.ex. då en snabb bäringsdragning indikerats. Ibland har varit så stor som l grad

bäringsdragningen per

vilket motsvarar en tangentiell fart på 3,4 knop vid ett avstånd sekund, av 100 meter. Vid sådana avstånd måste farkosten vara extremt tyst för att inte dess buller skall detekteras på ett s.k. lofar-gram. Det är dock inte otänkbart med tysta konstruktioner utan roterande delar, t.ex. drift, eller väl dämpade av

magnetohydrodynamisk aggregat typen

vattenjet. FOA:s analys visade inte på någon ton som är gemensam för de flesta inspelningarna, och med egenskaper som på samband

tyder

med typljudet och dess rörelse. (demodulated noise) är en standardmetod for analys av Demonanalys amplitudmodulerade signaler. Med denna skulle man kunna upptäcka om ubåten åstadkommer åtminstone vid girar, eller

propellerkavitation,

annan modulerad signal. Man skulle också kunna upptäcka om själva

typljudet är modulerat. Intressant demoninformation förelåg endast i

218 Genomgång av rapporterade händelser och SOU find 1995:135

fyra av de analyserade l en av dem fanns en ljudinspelningarna. kavitationseffekt, men dokumentationen kring är för inspelningen ofullständig for att möjliggöra en till Det har inte koppling typljudet. genom ljudanalys gått att visa att den demoninformationen övriga representerar propellerinformation. Sammanfattningsvis visar demonanalysen inga effekter som styrker en till koppling typljudet. Flervägsutbredning har inte kunnat påvisas vid av analysen inspelningarna. Sammanfattningsvis konstateras i den preliminära att FDA-rapporten det inte gått att verifiera att typljudet alstras av en undervattensrörlig farkost. Istället finns indikationer att alstras av en på typljudet utspridd mängd källor.

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 219 Genomgång rapporterade

Flervägsutbredning

för illustreras i figuren.

Principen begreppet flervägsutbredning

Signalen från en ljudkälla kan gå direkt till mottagaren. Signalen kan också efter reflektion mot eller nå mottagaren vattenytan mot bottnen. Det är även med reflektion först mot möjligt sedan mot eller tvärtom, eller med mer bottnen, ytan, reflektionsförlopp. Signaler som reflekterats är

komplicerade

försvagade och kan vara svara att detektera. Den här återgivna enkla där sker räta linjer,

bilden, ljudutbredningen längs

förutsätter att är oberoende av När detta

ljudhastigheten djupet.

inte krökta banor, men fortfarande kan gäller följer ljudet

flervägsutbredning ske.

vattenyta

220 Genomgång av rapporterade händelser och fynd SOU 1995: 135

Autokorrelation

Principen for autokorrelation visas starkt förenklat i ñguren. Där återges hur signalstyrkan varierar med tiden, för ljudutbredning längs två olika vägar mellan ljudkälla och mottagare. Eftersom de två vägarna normalt är olika når en viss långa ljudpuls mottagaren vid något olika tider. har också Signalema något olika styrka, men de har samma så deras form är ursprung densamma. Karaktäristiska delar i denna form återkommer förskjutna något i tiden, som visas genom vid A och vid pilarna B. Signalen från ena är alltså korrelerad till utbredningsvägen signalen från den andra och eftersom det utbredningsvägen, gäller samma utgångssignal från källan talar man om autokorrelation. Mottagaren dock inte vardera registrerar signalen för sig, utan summan av dem. Det kan också finnas fler än två väsentliga utbredningsvägar. Slutligen är man inte primärt intresserad av signalens intensitet (som är avsatt i utan figuren) av dess Det krävs frekvenskomponenter. därför en avancerad datoranalys av den för att kunna avgöra om uppfångade signalen den år sammansatt av flera signaler, från samma källa men med olika utbredningsvägar. Korrelation också i uppkommer signaler från en som når två mikrofoner visst avstånd ljudkälla, på från varandra. Man talar då om korskorrelation.

i signal

— tid

SOU 1995: 135 av händelser och 221

Genomgång rapporterade jjrnd

Nya händelser hösten 1995

Hösten 1995 gjordes på svenskt vatten i södra Östersjön typljudsobser-

vationer där den tekniska dokumentationen är särskilt omfattande. Vid händelsen i fråga fick en svensk ubåt en kontakt som ombord uppfatta-

des som ett varefter bojmikrofoner fälldes från flygplan. typljud,

Ljudeffekten intermittent, ibland av ubåt och ibland av

uppfattades

bojmikrofoner. Vid ett tillfälle, under ca 16 minuter, registrerades samtidigt i två närliggande bojmikrofoner, vars inbördes

typljudet avstånd var ca 1,5 km. Den samtidiga registreringen gör det möjligt att

dra slutsatser bl.a. om ljudkällans utsträckning. En preliminär sådan

av FOA i oktober 1995 och redovisades för Ubåtskom-

analys gjordes

missionen och Försvarsmakten. Slutsatsen är i detta fall att ljudet med stor sannolikhet inte kan härröra från en enda ljudkälla av liten utsträckning. Mycket talar för att ljudkällan är utbredd och sammansatt

av en mängd mindre ljudkällor. stora betydelse i bl.a. Typljudets

rapporteringen från Försvarsmakten motiverar att några detaljer i FOAhär redovisas.

analysen

När från en enda, och liten, källa av två olika

ljud uppfångas

mikrofoner på olika avstånd från källan kommer ljudet att anlända till de båda mikrofonerna vid något olika tidpunkt. Ljudmönstret som mikrofonerna uppfångar är lika, men förskjutet i tid. Detta kan man

s. k. korskorrelation. FOA-gruppens analys av ljudet analysera genom

som registrerats i de båda bojarna visar inte på någon korskorrelation. En viss skillnad i ljudintensitet, så som den uppfångats av de båda mikrofonerna, förklaras naturligt av olika avstånd till källan eller av olika utbredningsbetingelser för ljudet i olika delar av vattenvolymen.

Frånvaron av påvisbar korskorrelation kan förklaras antingen av att det

rör sig om två olika ljudkällor eller av att ljudkällan har stor ut-

och är sammansatt ett slumpmässigt sätt av en mängd

sträckning på

mindre ljudkällor, Om det gäller det första alternativet, med två oberoende och små ljudkällor, kan man göra konventionell analys med

avseende på flervägsutbredning, för varje bojupptagning för sig.

Flervägsutbredning innebär att från källan dels direkt

ljudsignalen går

8 16-0105

222 Genomgång av rapporterade händelser och fynd

till den registrerande mikrofonen, dels når mikrofonen efter en eller flera reflektioner mot eller bottnen. tecken ytan Inga på flervägsut-

bredning erhölls vid Eftersom det rådde med FOA-analysen. svag vind,

ringa våghöjd, borde en enstaka ljudkälla ge en tydlig signal från

reflektion mot och även bottenreflekterad borde ha

ytan, signal

detekterats. En trolig förklaring till analysresultatet är då att ljudkällan är så utbredd, att direktsignaler och reflekterade kan signaler ej särskiljas.

8.2.3 Den kavitationseffekten

komprimerade

Bakgrund

År 1992 tog marinen i drift

ett nytt passivt spaningssystem bestående

av särskilda bojbåtar och Ett större antal kunde sonarbojar. bojar utnyttjas samtidigt. Förmågan att upptäcka svaga ljudeffekter förbättrades. I slutet av maj 1992 inkom tre rapporter från om

sonarbojsystemet

en kavitationseffekt, som ansågs visa ett mönster. Efter

logiskt analys

drogs slutsatsen att ljudeffekten kom från en med ett rörlig ljudkälla varvtal som kunde registreras. ett s.k. Bedömningen grundades på

Lloyd-Mirror-mönster (interferensmönster). Ett sådant mönster uppstår

på grund av skillnader i ankomsttider vid från

flervägsutbredning ljudkälla till hydrofon. Audiellt bedömdes innehålla ljudet komprimerad

kavitation. Detta ansågs innebära att ljudkällan rörde sig på ett större

djup än 7 meter. Bedömningen av i styrktes beräkningar Lloyd-Mirror-

mönstret. Vid tillfällen samtliga hade man rapporterat att ytan var fri. Vid varje tillfälle hade detekterats i enbart en Med ljudeffekten boj.

hänsyn härtill och till de geografiska förhållandena man att det

ansåg kunde uteslutas att ljudet hade genererats ett stort avstånd. Också på

analyser av Lloyd-Mirror-mönstret stärkte att avstånden bedömningen var korta. Ytterligare tre rapporter om komprimerade kavitationseffekt-

er kom in under år 1992. Dessa visade stor överensstämmelse med de

Genomgång av händelser och find 223

rapporterade

tidigare registreringarna. Samtliga sex registreringar av kavitationsljud åsattes ubåt (1). I rapporten till for år 1992

bedömningen regeringen

var av huvudsaklig grund för företagsbe-

registreringar kavitationsljud

dömningen konstaterad kränkning. Överbefálhavaren anmälde att främmande undervattensverksamhet hade konstaterats vid tre tillfällen under det året.

Under vintern 1992-1993 gjordes en genomgång av ljudbandsarkivet

MUSAC. Man fann liknande som hade registrerats

på fyra ljudeffekter

under åren 1985, 1988, 1990 och 1991. Ingen av dessa händelser hade till för någon anmälan om konstaterad kränkning. legat grund Under år 1993 inkom sex rapporter om registreringar av den kavitationseffekten. Efter analyser åsattes samtliga

komprimerade

rapporter bedömningen ubåt (1). Med dessa rapporter som grund anmälde Överbefálhavaren i sin rapport till regeringen för år 1993 att kränkningar hade konstaterats vid tre tillfällen.

Det svensk-ryska expertutlåtandet i januari 1993

1 de ubåtssamtalen blev en inspelning av ett kavitationsljud

svensk-ryska

från år 1992 föremål för och diskussioner.

analyser

De från båda sidor som i samtalen

hydroakustiska experter deltog

gjorde ett gemensamt uttalande den 25 januari 1993 om ljudet på

inspelningen. De förklarade att de var överens om att man kunde fastställa att inspelningen, förutom naturliga bakgrundsljud, också innehöll från ett konstgjort bullrande föremål. Vidare kunde man ljud fastställa att det fanns tecken som tydde på att ljudet åstadkoms av en vilken den svenska sidans uppfattning hade ett under

propeller, enligt

inspelningstiden successivt ökande varvtal på 165-175 varv per minut. Den ryska sidan hade konstaterat ett ungefärligt varvtal om 180 varv

per minut. Genom främst analys av interferensmönster kunde man

vidare konstatera att det bullrande föremålet var rörligt och att det i ett av 20-40

passerade inspelningsplatsen undervattensläge på djup

meter och på ett avstånd av 100-200 meter från den inspelande Parterna var om att slutsatserna av var att

hydrofonen. eniga analyserna

224 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 1995 :135

find

det bullrande föremålet av en undervattensfarkost utgjordes under

förutsättning att ytan var fri.

FOA:s analys 1992-våren 1994

FOA fick

(hydroakustikinstitutionen) med början i oktober 1992 ett

stort antal med till de

analysuppdrag anknytning svensk-ryska ubåtssamtalen. I fråga om kavitationseffekten arbetet främst att bedöma

avsåg avståndet till ljudkällan. Hösten 1993 MUST initiativ till en tog

utredning om såväl som i vilken typljudet kavitationseffekten, FOA

deltog. De överväganden som låg till för initativet berörs i nästa grund avsnitt.

Utredningsarbetet skulle vara klart i slutet av maj 1994 och kom till

följd av att koncentreras händelseutvecklingen på kavitationseffekten.

En som hos FOA

analys gjordes gav redan i början av år 1994 en svag

misstanke att källan till denna ljudeffekt kunde ha befunnit nära sig ytan. Den nya utvecklades

analysmetoden ytterligare och misstanken

nämndes för MAna den 14 april 1994. Under och av april början maj 1994 inkom ett 30-tal om från samma

rapporter kavitationsljud

skärgårdsområde i

Östergötland. Den 4 maj 1994 pekade FOA på vissa

förbryllande egenskaper hos l -

judkällan, nämligen plaskigt kavitations ljud, frånvaro av toner, hög förekomstfrekvens natten i (ofta på samband med övningar), fart och korta troligen låg upptäcktsavstånd,

troligen litet djup. Man ansåg att dessa det svårt

omständigheter gjorde att bedöma ljudkällans konstruktion och t.o.m. huruvida den var konstruerad eller Nu nämnda

biologisk. förhållanden blev dagen därpå

föremål för diskussioner mellan FOA och MAna. Den 23 1994 juni underrättades MAna om att FOA att

avsåg göra inspelningar med

simmande rådjur under sommaren, eftersom man misstänkte att vissa

kavitationsljud kunde orsakas av en källa. Man hann biologisk

emellertid inte att sådan

göra någon inspelning, bl.a. på grund av

formella och praktiska svårigheter med Den 28 1994 djurförsök. juli inträffad en händelse som innebar att man kunde

koppla kavitationslju-

det till simmande mink.

Genomgáng av händelser och fynd 225 rapponerade

Upptäckten av mink

Under bojspaning i närheten av Möja i Stockholms skärgård registrerade en i en av sina sonarbojar natten till den 28 juli 1994 en bojbåt sonareffekt som liknade den komprimerade kavitationseffekten. Bojen i ett sund mellan två holmar. Ytan runt bojen kontrollerades såväl låg optiskt som med radar. En besättningsman lade märke till en vattenrörelse vid och tillkallade därför några andra ur besättningen.

bojen

Med hjälp av strålkastare försökte de följa vattenrörelsema optiskt. En

av besättningsmännen såg då i strålkastarskenet ett litet djur på en av

holmarna och satte iakttagelsen i samband med vattenrörelserna. sonareffekten kunde då inte längre uppfattas. Ombord på bojbåten att sonareffekten härrörde från ett simmande djur gjordes bedömningen som hade i land och som sedan observerats i strålkastarskenet. gått Ljudinspelningen av MUSAC utan att man där kände

analyserades

till den observation som hade gjorts i samband med händelsen. visade att ljudeffekten överensstämde med den sedan tidigare

Analysen

kända kavitationseffekten. Bedömningen blev därför ubåt

komprimerade

(1).

Till en början trodde man inom Försvarsmakten att det var en iller

som hade observerats från bojbåten. Man satte därför genast i gång med fältförsök med simmande iller. I samband med dessa försök, begränsade

som trots förhållanden inte analyserbara mycket goda gav några

registreringar, anmälde besättningen på bojbåten att den var tveksam om var den rätta. Eftersom mink hade observerats i området djurarten antog man nu att det kunde vara mink som hade orsakat registreringen i I av 1994 därför försök med

sonarbojen. början augusti genomfördes

mink som simmade i en Försöket registrering som

dyktank. gav en kort

akustiskt och tekniskt till sina huvuddelar överensstämde med den komprimerade kavitationseffekten. Marinens taktiska centrum (MTC) genomförde under september

1994 37 prov med simmande mink i syfte att erhålla referensinspel-

ningar. Inget av proven ansågs samtliga de kriterier som

uppfylla

fordras för skulle kunna De 37 att provet utgöra referensunderlag. proven kunde dock sammantagna tjäna som referensmaterial. Material-

226 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

ets bevisvärde ansågs begränsat främst med hänsyn till att kontakttiderna var korta, att minkarna var i bur och att vilda minkars uppfödda uppträdande inte hade studerats. Vid proven kunde noteras att mink som i vatten omedelbart släpps simmar mot närmaste land. När det fanns närmade sonarbojar, sig minken en boj innan den fortsatte mot land. Farten var maximalt 1,5-2

knop. Minken var normalt tyst när den simmade, men i samband

därmed kunde ett Vid hälften de 37

kavitationsljud avges. ungefär av

försöken erhölls en dokumenterbar kavitationseffekt. hade en Ljudet

frekvenstyngdpunkt kring 3 kHz. En spridning kunde noteras från ca

l kHz till ca 4 kHz. Detektionsavstånden varierade mellan 10 och 20 meter beroende på minkens simsätt och brusnivån i Den provområdet. uppmätta frekvensen varierade från ca 170 till ca 260 simtag per minut.

FOA:s fortsatta analys

I det utredningsarbete som vidtog efter den 28 1994 blev det en juli uppgift för FOA att beräkna målfaktorer (fart, avstånd och under djup ytan) för 40 som hade in under tiden

kavitationsljud spelats augusti

1990 - 1994. FOA:s arbete resulterade maj i två rapporter, i december

1994 och januari 1995. Resultatet kan sammanfattas

enligt följande. I 16 fall visade en analysen entydigt på mycket ytnära ljudkälla. Vid

sju av dem beräknades vara mindre än djupet 0,3 m, kortaste passage-

avstånd mindre än 80 m och farten ca 0,8 m per sekund. För nio övriga

inspelningar beräknades också källan vara mycket nära men

ytan,

bestämningarna av avstånd och fart hade sämre noggrannhet. Av

övriga

inspelningar analyserades tio, men de gav alltför svårtolkade resultat för

att medge en av målfaktorer. De återstående

bestämning inspelningarna

analyserades inte, eftersom de saknade för en förutsättningar tillämpning av analysmetoden. I ett fall detekterades källan i två samtidigt

hydrofoner, så att málspår och kunde beräknas. Resultatet

källstyrka

blev här att källan hade rört tvärs ett sund och med sig mycket låg

källstyrka. Inte i något av de fallen fann FOA analyserade bekräftelse

på misstanken om ubåt.

SOU 1995: 135 av händelser och 227

Genomgång rapporterade find

Försvarsmaktens tekniska analys

Inom Försvarsmakten gjordes en särskild granskning av tidigare om Resultatet av utredningen förelåg i en rapporter kavitationsljud. den 9 februari 1995. Enligt denna fanns för tiden fore den 11 rapport 1994 42 händelser som hade kopplats samman med maj rapporterade den speciella kavitationseffekten. Av 15 fall där djup och fart ut-

värderats kunde 14 hänföras till biologiskt ljud medan ett inte kunde

bedömas. I 26 fall hade och fart inte kunnat utvärderas. Vissa

djup

kriterier för biologiskt alstrat ljud var uppfyllda men materialet ansågs inte grund för att man i varje enskilt fall kunde avfärda utgöra främmande undervattensverksamhet. Det återstående fallet var från år 1988 och angavs ha en avvikande audiell karaktär. Det hänfördes inte till kavitationseffekten. Den slutliga bedömningen sannolik ubåt (2) kvarstod därför i det fallet. visade att kavitationseffekten kunde knytas till biologisk Utredningen aktivitet (mink) i de fall registreringen var av god kvalitet och

dokumentationen var fullständig. I övriga fall hade entydiga resultat

inte erhållits varför det här inte med fullständig säkerhet gick att göra en till mink. Enligt hade kavitationseffekten

koppling utredningen

således inget eller endast ringa värde som bevis på främmande undervattensverksamhet. Slutsatsen blev att samtliga bedömningar av främmande undervattensverksamhet i det historiska materialet måste omvärderas. I fördes också fram att det för riktiga taktiska och utredningen

operativa bedömningar var av utomordentlig betydelse med en fortsatt

när det bearbetning och analys kunskapsuppbyggnad gäller inhämtning,

av hydroakustiska data.

Resultatet av utredningen anmäldes för regeringen i rapporten för år 1994, se vidare slutet av avsnitt 3.2.

228 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 1995: 135

find

8.2.4 med

Ytterligare om utredningsarbetet typljudet

och den kavitationseffekten

komprimerade

Utredningen 1993/94 om typljudet och kavitationseffekten

Som framgått av det föregående övervägde man under hösten 1993 inom MUST att engagera FOA i I en som typljudsfrågan. promemoria upprättades den 31 augusti 1993 inom MAna sägs att det är MAna:s uppfattning att typljudet entydigt kan kopplas till ubåt och att ljudet sannolikt utgörs av någon form av om hur gasutsläpp. Kunskaperna olika typer av gas låter olika m.m. vara

på djup anges begränsade

varfor i ämnet är önskvärd. En som

forskning frågeställning särskilt

nämns är möjligheten att en ubåt t.ex. på territorialhavet lämnar

kvarliggande ljudalstrande gasbubblor som man sedan vid upprepade tillfällen får kontakt med och därmed tror ha flera sig upptäckt kontakter (ubåtar). FOA hade enligt promemorian bl.a. i samband med ubåtssamtalen genomfört ett gediget och värdefullt arbete. Det

mycket

framhålls särskilt att Försvarets inte andra

forskningsanstalt dragit

djupare Av en anteckning på promemorian att saken diskuterats med

framgår

FOA:s generaldirektör. Vid anteckningen har den 27 oktober angetts. Planerna tog mer konkreta former senare under hösten 1993. En promemoria upprättades sålunda inom MAna den 29 november 1993

om kostnadsberäkningar för FOA:s medverkan i ubåtsunderrättelsepro-

jektet. De angavs nu gälla både och kavitationseffekten. l

typljudet

promemorian anförs att det rimligtvis finns en mängd underrättelseinformation som man ännu inte har fått fram i de och kavita-

typljuds-

tionskontakter som dokumenterats. hade MAna ett Enligt promemorian starkt önskemål att genomföra tekniska av dittills erhållna

analyser

typljuds- och kavitationseffekter. För detta krävdes en teknisk styrning och samordning av tillgänglig främst från expertis forskningssidan (FOA) och operatörssidan (MUSAC). I promemorian en

uttrycks förhoppning om värdefulla framsteg i fråga om materiel, konstruktion,

målfaktorberäkningar, typljudets orsak, nationstillhörighet m.m.

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 229 Genomgång rapporterade

Den 8 december 1993 lämnade MAna ett uppdrag åt en marindirektör i Försvarets materielverk att tillsammans med personal från FOA och MUSAC leda och samordna fördjupade tekniska främst

analyser

med och kavitationseffekterna som grund. med utred-

typljudet Syftet

ningen var att

- erhålla ytterligare teknisk och taktisk underrättelseinformation,

- beräkna ljudkällornas konstruktion, - föreslå främst tekniska och förbättringar av

analysmässiga egna i att erhålla underrättelser inom det hydrosystem syfte kompletterande

akustiska området. Av i avsnitt framgår att utredningen helt

redovisningen föregående

kom att ägnas åt kavitationseffekten.

Referensutredning beträffande typljudet och kavitationseffekten

Försvarsmakten beslutade den 21 juni 1995 om direktiv för en referens-

om och kavitationseffekten. med utredningen

utredning typljudet Syftet

är att klarhet om vad som kan orsaka För att få

skapa ljudeffekterna.

bredast tänkbara av typljudet skall det analyseras med

genomlysning

utångspunkt från studier inom flera olika ämnesområden. Expertis utanför däribland från kommer att engageras i Försvarsmakten, FOA, delar av arbetet.

8.3 fall med aktiva sonarkontakter

Några

Hävringebukten år 1988

Under försommaren 1988 inkom över 160 rapporter om misstänkt undervattensverksamhet, huvudsakligen från Stockholms och Södermanlands till större delen

skärgårdar. Inledningsvis utgjordes rapporterna

230 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 1995: 135 fynd

av optiska iakttagelser. Bl.a. rapporterade två personer att de från en segelbåt observerat ett föremål som vattnet. Med förflyttat sig genom tiden erhölls även ett antal indikationer i olika undervattensspaningssystem. I slutet av maj erhölls sålunda indikationer i en tydliga kontrollerbar minering. Vidare erhölls typljudskontakter. Dessa händelser ledde till en ubåtsjaktinsats i Ett Hävringebukten. minjaktfartyg i närheten av Gustaf Dalen i fyren Hävringebukten fick hydrofonkontakt med vad som bedömdes vara en ubåt. bottenliggande Insatser med och antiubåtsgranater sjunkbomber gjordes. Ca 17 minuter efter den sista observerades sjunkbombsdetonationen ett större luftuppkok. Vid efterkontroll återfanns ett längre sammanhängande bottenspår nordost om Detta behandlas anfallspunkten. bottenspår i avsnitt 8.6.2. Vid en med filmade jämförelse referensuppkok från svensk ubåt har det nu aktuella uppkoket ansetts visa identiska fenomen med det från svensk kraftigaste uppkoket ubåt. Till en början övervägdes möjligheten att kunde härröra från luftuppkoket en gasficka på bottnen. Vid en kontroll i området genom förnyad sjunkbombfállning kunde dock inget gasutsläpp eller luftuppkok observeras. Några bottenskador orsakade av gaseruption från bottnen kunde inte heller återfinnas. Någon dag senare fick ett minröjningsfartyg på Örsbaken ett hydrofoneko som bedömdes som ett föremål under stillaliggande vattnet. Antiubåtsgranater och sjunkbomber fälldes. Efter sjunkbombsanfallet förlorades kontakten. i området Eftersökning gav negativt resultat. Under de följande två erhölls två kontakter dagarna ytterligare med aktiv sonar. Vid det ena tillfället fick ett kontakt minröjningsfartyg med ett eko i kölvattnet ett

rörligt på handelsfartyg på Bråviken. Vid

det andra tillfället fick samma med vissa avbrott minröjningsfartyg kontakt med ett rörligt eko vid Örsbaken.

‘S Vid ett luftuppkok stiger en stor mängd luft (gas) till ytan som där blir blank.

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 231

Genomgång rapporterade

Försvarsmaktens bedömningar

av en som tillsattes av chefen

Hydrofonekona analyserades analysgrupp

för Kustflottan. Det eko som hade registrerats vid Gustaf Dalen

fyren

hade en s.k. metallklang. Detta och ekots utseende enligt gruppen utesluta botteneko. ansåg att vart och ett av de övriga ansågs Gruppen ekona med stor sannolikhet var en miniubåt. Händelsen berördes i Överbefálhavarens rapport till regeringen för år 1988. Överbefálhavarens var att ett företag med miniubåtar hade genombedömning forts.

Teknisk dokumentation

från kontakten vid Gustaf Dalen filmades med en

Sonagrambilden

handhållen videokamera. På Ubåtskommissionens begäran har Försvars-

makten framställt stillbilder av videogramupptagningarna. Stillbilderna

en av På bilderna kan man tydligt återger tidsföljd upptagningar.

dels vissa bottenekon, dels det eko som anses utgöra en ubåt. urskilja Bottenekona kan som fasta referenspunkter, när bilder från

utnyttjas

olika tider Av materialet framgår att det eko som ansetts överlagras. en ubåt rör ca 10 m över bottnen med en fart av ca 1 m per

utgöra sig sekund Stillbilderna visar också tydligt en skarpt

(1,5-2 knop). av ett föremål av ca 30 m längd,

avgränsad bottenskugga långsmalt

försett med en tornliknande nära föremålets mitt.

upphöjning

Hävringebukten år 1992

I 1992 en söder om Landsort.

september pågick ubåtsskyddsoperation

var att i en av Kustflottans långtidsövningar. Operationen planerad ingå

Till följd av de indikationer på främmande undervattensverksamhet som fick en större omfattning än vad som var planerat.

gjordes operationen

En indikationer erhölls som bedömdes ha tekniskt hög kvalitet.

mängd

De flesta av dem bestod av som hade

passiva hydrofoneffekter (typljud)

232 Genomgång av rapporterade händelser och

find

registrerats av egna ubåtar. Vid ett tillfälle hade dessutom ett aktivt sonarsystem haft kontakt med ett eko som tekniskt bedömdes som undervattensfarkost. Tre vapeninsatser Vid det första genomfördes. tillfället hade en egen ubåt fått en typljudskontakt som överlämnades till en kustkorvett.

Korvetten avfyrade en torped mot Insatsen dock

målläget. gav inget resultat. I det andra fallet hade en helikopter fått med ett eko hydrofonkontakt som taktiskt hade klassificerats som ubåt nordost om En (1) Hävringe.

helikopter fällde tre sjunkbomber och en kustkorvett ett antal avfyrade

antiubåtsgranater. Vapeninsatsen gav inget resultat och en teknisk

analys visade senare att insatserna hade mot eko som inte var

gjorts ubåt.

Före den tredje vapeninsatsen hade man under timmar fått ett

några antal indikationer med hög En av indikationerna

bedömning. var en

typljudskontakt som under en timme i av en följdes sydostlig riktning

egen ubåt, och därefter till ett

rapporterades läget minröjningsfartyg. Minröjningsfartyget fick aktiv sonarkontakt och ekot klassificerades

som ubåt. ledde in en

Fartyget helikopter för anfall. Helikoptern

fällde tre sjunkbomber över målläget. Bomberna detonerade emellertid vid ytan och insatsen gav inget resultat.

Minröjningsfartygets sonarkontakt varade.i ca 20 minuter. Kontakten

dokumenterades på en rådatabandspelare och en videokamera. Eftersom man var nära ett tidsödande

bandbyte gjordes ingen kontinuerlig inspelning utan kontakten spelades bara in i sekvenser. I

några analysen

av materialet deltog en expert från Försvarets materielverk och två

experter från sonartillverkaren. En av tillverkarens hade experter konstruerat sonaren. fick till Samtliga experter tillgång såväl videogramsekvenser som rådatasekvenser. Däremot fick de inte del av plott och från eftersom

krigsdagbok minröjningsfartyget, uppgifterna där gav

vid handen att målet hade rört Man ville

sig. därigenom inte leda

experterna till att utesluta föremål.

bottenliggande

av händelser och fynd 233 Genomgáng rapporterade

Utlåtandet av Försvarets materielverks expert

Försvarets materielverks ett eko som rörde sig Enligt expert syntes

i förhållande till Ekot bedömdes på grund långsamt bakgrundsbilden.

av sin form och härröra från ett långsträckt fabricerat övriga egenskaper föremål av en viss Föremålets högsta bortre tredjedel

angiven längd.

befann ca 5-6 meter över omgivande botten medan den närmre sig delen var Föremålet hade möjligen befunnit sig ca 1 meter något lägre. över bottnen.

Utlåtande av sonartillverkarens experter

Sonartillverkarens fann ett stabilt eko med en väl avgränsad

experter form. Det var enligt deras mening sannolikt inte ett geometrisk ett botteneko. Möjligen var det ett vrak eller biologiskt objekt, gas eller en liten undervattensfarkost. Föremålet låg nära eller på bottnen. I utlåtandet nämns om rörelse hos objektet men väl att målets inget skugga rör sig i förhållande till bottnen.

Försvarsmaktens bedömning

kontakt klassificerades som ubåt (l). Ien rapport

Minröjningsfartygets

den 15 februari 1993 till regeringen om händelserna anförde Överbefälindikationsbilden var den starkaste man havaren att den sammantagna hade haft under de senaste decennierna. Sammanfattningsvis framhöll Överbefálhavarenatt en kränkning hade ägt rum på svenskt avsiktlig inre vatten och territorialhav i Hävringeområdet. Inkräktarens nationali-

tet hade enligt Överbefälhavaren inte kunnat fastställas.

Teknisk dokumentation

Den tekniska dokumentationen kring händelsen består bl.a. av video-

234 av

Genomgång rapporterade händelser och find SOU 1995: 135

gramupptagningar av vattenytan och av sonarskärmen. Vidare föreligger

upptagningar från en sonarbandspelare och talband. På Ubåtskommis-

sionens begäran har Försvarsmakten framställt stillbilder från video-

gramupptagningarna av sonarskärmen. Bilderna händelseföråterger loppet under några tidssekvenser och har det sätt som analyserats på ovan angivits för händelsen i år Av

Hävringebukten 1988. materialet

framgår att det skarpt eko som ansetts avgränsade utgöra en ubåt, kommer från ett ca 30 m föremål som rör

långt sig nära bottnen med

en fart som ökar från 0,5 till 1,5 knop.

Några tidigare aktiva sonarkontakter

Under början av 1980-talet var den som marinen sonarutrustning förfogade över inte av samma kvalitet som den vilken höga användes i de nyss beskrivna fallen. Möjligheterna till dokumentation var inte

heller lika goda. Här skall redovisas tre fall från den där det tiden,

föreligger dokumentation.

I samband med ubåtsjakten i år 1982 erhöll Hårsfjärden en helikopter en aktiv sonarkontakt nära ett av från utloppen fjärden. Kontakten dokumenterades på en bevarad skrivarremsa som en uppvisar dopplereffekt, vilket ett föremål.

tyder på rörligt

I samband med Karlskronaincidenten år 1984 registrerade Belos, som låg förankrad i till

inloppet Karlskronabassängen, med sin aktiva

sonar ett eko som som

uppfattades rörligt. Förloppet har dokumenterats

genom att sonarbilden fotograferades med småbildskamera under ca 15 minuter. Negativen är bevarade. Efter en typljudskontakt i 1984 fick en

maj minsvepare som var

utrustad med aktiv släpsonar ett ca 30 m eko i ett smalt sund i långt

Stockholms skärgård. Man uppfattade att ekot rörde i motsatt sig riktning och snabbare än och det kunde inte heller fartyget, återfinnas

sedan vänt. Dokumentation

fartyget föreligger i form av en skrivar-

remsa.

av händelser och fynd 235

Genomgång rapporterade

8.4 Magnetik

I avsnitt 6.3.3 beskrivs och elektriska sensorer. Där framgår

magnetiska

att ca 300 indikationer i sådana registrerats under tidsperioden system 1981-1994. Cirka två av indikationerna härrör från äldre

tredjedelar av 1980-talet. Registreringarna från

system. Ett nytt togs i bruk i mitten under 1986-1994 har varit föremål för en

det nya systemet tidsperioden

särskild av experter från bl.a. Försvarets materielverk och

granskning

MUSAC. Den har resulterat i bedömningen att föremålspassage ägt rum

i 19 av 112 händelser. De fördelar sig enligt följande: registrerade

Bedömning Antal Ubåt 1 (1) Sannolik ubåt (2) ll ubåt 5

Möjlig (3)

Ubåt kan uteslutas (4) 2 ej

De om misstänkta föremålspassager som registrerats före

rapporter i den ovan nämnda till

1986 har inte ingått granskningen. Bakgrunden

detta är främst att med befintlig dokumentation kunna svårigheterna

vissa tekniska och om varit fri. Några av klarlägga detaljer vattenytan de ca 200 indikationerna före 1986 har fått bedömning (1) eller (2). Säkerheten i dessa är i svår att eftersom bedömningar dag pröva,

dokumentationen är otillräcklig.

indikationer 1987, 1988, 1989 och 1990: Några exempel på magnetiska I 1987 med fem minuters mellanrum föremåls-

juli registrerades i en i Stockholms inre skärgård. Kontroll av ytläget

passager slinga Ytan befanns vara fri från och båtar. En

vidtogs omedelbart. fartyg

och tekniska

teknisk genomgång gjordes av systemet ingenting tydde på

störningar.

I 1989 i samma slinga en föremålspassage. juni registrerades

TV-övervakades Ytterligare kontroller genomför- Samtidigt vattenytan. med över eller i

des observationsposter. Inget fartyg uppehöll sig

närheten av Med hög grad av säkerhet bedömdes vattenytan slingan.

236 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 19951 135

fynd

vara fri vid tillfället och inget stömingsfenomen med motsvarande signal är känd.

Bedömningama blev att vid båda dessa tillfällen

slingan passerats av minst ett magnetiskt undervattensforemål. I maj 1988 registrerades, i till en i

anslutning minering Göteborgs

södra skärgård, en i en

föremålspassage slinga; först i det ena av de

två slingbenen (A) och däreñer i det andra

(B). (Se figur nedan.)

Däreñer registrerades i de

passageindikeringar närliggande två minlinjema; först i minlinjen närmast den och passerade slingan (C)

därefter i den andra (D).

minlinje 1

slinga 1 E E:

Passageindikeringen i slingan registrerades på sätt som framgår

av nedanstående kopia av originaldokumentationen. Den uppskjutande puckeln visar passagen av det ena och den slingbenet

nedskjutande gropen passagen av det andra. För att eliminera

störningar av texgeomagnetisk natur då förekommer i båda

(som slingoma) analyserar man skillnaden mellan i de båda signalerna

slingoma.

av händelser och fynd 237 Genomgång rapporterade

Figuren visar det utslag man då erhåller.

arenan;.Moan412§4a.âsgs-. fi; .-:i==.mcöiiiiá

I indikerar mina oberoende av de andra. Indikationen minlinjema varje att en till den aktuella minan hörande lampa tänds. registreras genom

Området med och bevakades från två skilda platser, slingor minlinjer

med två observatörer Vid indikering i minlinjen observ-

på varje plats.

erades dessutom ovan minlinjen genom periskop, av minspärrytan chef. rörande det nu aktuella tillfället

troppens Originalanteckningama

inte vara men Ubåtskommissionen har tagit del av den

tycks bevarade,

Det framgår där att minoma under lång detaljerade incidentrapporten. tid före incidenten hade utan felindikering. Den exakta tiden fungerat

för av de två indikerande minoma finns inte angiven. Det

passagen dock av att en snipa, vars passage gav

framgår incidentrapporten

hade hunnit ca 100 meter bortom minlinje 2 när utslaget kom i utslag, 1. från beräknade fart, finner man

minlinje Utgående detta, och snipans

att de för den okända farkosten, vid minlinje 1

troliga passagetidema

och med en normal fart för en undervattensfarkost vid 2, är förenliga mellan 2 och minlinjema. Eldförbud rådde vid tillfället, passage slinga varför Kommissionen har varit i kontakt ingen vapeninsats gjordes. med vid incidenttillfallet. Denne, som numera har

minspärrtroppchefen

en civil befattning, bekräftar ovanstående beskrivning. Händelsen bedömdes som en säker En dag i senare föremålspassage. 1990 indikerades en ubåt vid norra

delen av september hydroakustiskt

inloppet till Mysingen. Två senare med en knapp halvtimmes mellanrum

dagar registrerades två indikationer vid Mälsten. En mina sprängdes och efter

magnetiska

238 Genomgång av rapporterade händelser och SOU find 1995:135

ytterligare ca en halv timme registrerades en kortvarig hydroakustisk indikering. Effekten analyserades och bedömdes vara orsakad av en högfrekvenshydrofon. Det bedömdes att det fanns ett samband logiskt mellan de olika händelserna och att detta indikerade en ubåt. utpasserande

8.5 Signalspaning

Som redovisats i avsnitt 6.3.5 har marinen materiella och personella resurser for att bedriva främst teknisk Det sker mestadels signalspaning. med utnyttjande av och s.k. signalspanings- PQ-utrustning. (P står därvid för Puls och Q för mottagare enligt en som terminologi utnyttjas vid Försvarets materielverk.) För övrigt kan konstateras att att identifiera svårigheterna främmande marina radarsändare är stora, särskilt i av 1980-talet med den början utrustning som då stod till buds. Detta förhållande var särskilt uttalat vad avser den marina signalspaningsutrustningen. Ubåtskommissionen har från Försvarets radioanstalt inhämtat uppgifter om möjligheterna att identifiera ubåtsradar. radioan- Enligt stalten är ubåtsradar med Plate konstruerad beteckningen Snoop så att den är svår att identifiera. Beroende hur radarn arbetar på kan den vara svår att skilja från andra som radarsystem används på örlogsfartyg, handelsfartyg, fiskebåtar och fritidsbåtar. Även ubåtsradar är västtysk för likaledes övrigt svår-identfierad. Med den kännedom man i dag har om signaldata från och rysk (sovjetisk) västtysk ubåtsradar är det radioanstaltens att med den varnarutrustbedömning identifieringarna ning, som fanns på svenska år är fartyg 1982, mycket osäkra. Radioanstalten framhåller att de marina kunde radarvarningsutrustningarna identifiera Snoop Plate endast om det vissa förelåg särskilda förutsättningar som radioanstalten närmare beskriver. Radioanstalten tillägger att det finns kombinationer av som att man parameterdata gör kan Man igenkänna rysk ubåtsradar. kan därför inte utesluta att av marinen gjorda är korrekta. identifieringar

av händelser och fynd 239 Genomgång rapporterade

Generellt sett dock Försvarets radioanstalt bättre disponerar och med större spaningserfarenhet än marinen. utrustning personal i radioanstaltens är därför större

Säkerheten signalspaningsbedömningar

Detta förhållande var särskilt under den första än marinens. påfallande delen av den tidsperiod som studerats.

Några signalspaningsexempel:

1. En teknisk från juli 1983 är klassad som signalspaningsobservation sannolik ubåt kom från Försvarets radioanstalt och (2). Rapporten redovisade två från Gotland i riktning mot södra enkelbäringar Kvarken. är gjorda med ca 20 minuters mellanrum. Registreringarna I sådana fall är det inte möjligt att lägesbestämma föremålet, eftersom det inte någon krysspejling. Även om uppgifterna föreligger är finns det inte något i underlaget som talar för att ubåten korrekta, svenskt territorium. Rapporten kan naturligtvis ändå uppehållit sig på av särskilt om kan till andra invara intresse, uppgifterna läggas dikationer om eventuella ubåtar mellan Gotland och södra Kvarken.

2. En annan som erhållit klassificeringen (1), redovisar en rapport, från 1984. Uppgiften härrör från signalspaningsindikation augusti Försvarets radioanstalt och innehåller upplysningen att man registrerat radiosändning(ar) till ubåt(ar). I fall som detta kan det vara möjligt att fastställa den sändande Det är däremot inte möjligt att fastställa läget av signalstationens plats. den eller de ubåtar till vilka meddelanden riktas. Det finns dylika således som talar för att meddelande riktats till någon ubåt på ingenting svenskt territorium.

3. En som bedömts sammanhänga med Hårssignalspaningsföreteelse, 1982, och som synes haft viss betydelse för Ubåtsfjärdenincidenten nationalitetsbedömning, framgår av följande:

skyddskommissionens

Under som rum i september 1982, deltog övningen Sydfront, ägde radioanstalt en enhet i dess krigsorganifrån Försvarets rörlig ingående sation.

240 av

Genomgång rapporterade händelser och fynd

Från ett läge vid Kalmarsund, i trakten av

Kristianopel, indikerade

denna enhet den 27 kl 20.38 en september sovjetisk ubåtsradar i bäring 124 grader. En stund senare, kl indikerade en marin

21.15, signalspa-

ningsenhet, grupperad på södra Öland, likaledes en sovjetisk ubåtsradar

i 216 Chefen

bäring grader. för Örlogsbas Syd rapporterade till

militärbefálhavaren om den marina spaningsenhetens Han rapport. angav i telegrammet att Försvarets radioanstalt (den rörliga enheten) bekräftat den marina

signalspaningsenhetens uppfattning om den

förmodade ubåtens position om Öland. innebar sydväst Uppgiften att man bedömt att det en

förelåg krysspejling, utförd samtidigt av de båda

signalspaningsenheterna.

Detta antagande måste emellertid vara baserat en

på missuppfattning.

Försvarets radioanstalt har på Ubåtskommissionens

förfrågan uppgivit

att den i övningen enheten

deltagande, rörliga endast haft en enkelbäring att rapportera i det aktuella Denna var inte

sammanhanget. samtidig med den som

bäring rapporterats från den marina enheten.

Någon krysspejling hade alltså inte kunnat rum. Det

äga innebär att

lägesbestämning inte varit möjlig.

8.6 Skador och

bottenspår

8.6.1 Skador

I avsnitt 6.3.6 finns en allmän om redogörelse rapporterade skador av olika slag som man har misstänkt har till

anknytning främmande

undervattensverksamhet. I det beskrivs

följande några sådana skadefall.

Under 1970-talet försvann en mina från en av

mineringarna på

Norrlandskusten. Den del av minkabeln som fanns kvar analyserades av Statens kriminaltekniska laboratorium. visade att Analysen kabeln var avskuren med ett eggvasst

verktyg. I början av 1980-talet konstaterades att en mina vid Sörmlandskusten

hade två färska som skrapmärken man inte ansåg kunde ges någon

av händelser och fynd 241 Genomgång rapporterade

naturlig förklaring. år senare att en minering på Norrlandskusten Några upptäcktes utsatts för Efter av Statens kriminaltekniska skadegörelse. undersökning laboratorium konstaterades att ett antal grenskarvlådor för elektriska visade skador efter med hårt föremål, att

anslutningar upprepade slag

fástskruvar att en var avsliten, att en

saknades, anslutningsledning

saknades och att det fanns sand innanför en blindflänsad

tätningsring

Skarvlådorna låg på stort djup. För att ta upp dem till ytan minpropp.

med kablar krävdes flera man eller fartyg med spel. Större vidhängande

krävdes för att lossa propparna. Vid en omfattande undersök-

verktyg

framkom som att enskilda eller intressegrupper ning inget pekade på med till området skulle haft något motiv att utföra skadegör-

anknytning

elsen. Ett av sunden som leder in till den del av Hårsfjärden där tillträde

är förbjudet för obehöriga övervakas med TV-kameror, spaningsslingor

och Omkring midsommar år 1985 kompletterades skyddshydrofoner.

med ett En röd och en grön lades

åtgärderna ubåtsindikeringsnät. boj

ut var sin sida om farleden ungefär mitt i sundet. Mellan varje boj på och närmaste strand en wire strax under l wiren drogs vattenytan. ett nät och förankrades i bottnen så att det hindrade hängdes upp obemärkt alla mellan bojen och stranden. Mellan passage på djup

där trafik skulle gå hängdes på segelfritt djup två

bojarna behörig nät som förankrades i bottnen. Näten var gjorda av 23 mm hopsatta breda textilband som var knutna i 3 x 3 meter stora rutor. Ett av näten hade mindre rutor att nätdelar hade bundits fast i det.

genom ytterligare

Nätens 3-4 ton. I september 1986

ankartyngder vägde sammanlagt

skador näten. Wiren mellan den och land

upptäcktes pa gröna bojen

hade av och nätet som i den wiren hade rasat ner till gått hängde botten. Nätet mellan den röda och land fanns emellertid kvar utan bojen skador. Näten mellan bojarna hade skurits av på 3 ställen så att ett stort hål hade En som av Statens kriminaltekniska

uppstått. analys gjordes

laboratorium utvisade att näten hade delats med ett eggvasst verktyg. I slutet av 1980-talet skador flera olika ställen på en uppstod på som över 30 m djup i Stockholms skärgård. mätutrustning låg på blev helt funktionsoduglig till följd av skadorna. Utrustningen

242 av Genomgång rapporterade händelser och jâmd

Kemisk analys av avsättningar

Från hydrofondomer, ubåtsspärrnät, fiskegarn och mekaniskt skadade stenar har man säkrat av en avsättningar kletig oljeliknande substans. I ett fall från början av 1980-talet hade en helikopter hydrofonkontakt innanför vid territorialvattengränsen Blekingekusten i ca 45 minuter tills man från ett helikoptern såg föremål som bedömdes som ett anfallsperiskop. Helikoptern flög genast dit och spanade med sin hydrofon. Vid ett tillfälle bedömde att det som helikopterbesättningen formodades vara en ubåt hade kolliderat med hydrofonen. Efteråt kunde tydliga skrapmärken och av bl.a. en avsättningar kletig massa konstateras på svängardomen. Några månader senare hade en över internationellt helikopter vatten i

Östersjön fastnat med svängardomen till sin hydrofon i vad som

bedömdes som en okänd ubåt på internationellt vatten. Såväl helikoptern som svängardomen skadades. På fanns svängardomen avsättningar av bl.a. en kletig massa. En liten av en avsättning kletig massa upptäcktes på det ovan nämnda sönderskurna Liknande ubåtsindikeringsnätet. fynd gjordes år 1987 på ubåtsindikeringsnät som hade ut vid lagts Norrbottenskusten. Vid ett av de som bottenspår upptäcktes i Kappelshamnsviken år 1987 och som kommer att att behandlas i nästa avsnitt ett bärgades antal stenar som antogs vara och skadade. påkörda På en av stenarna fanns en avsättning av en massa. kletig Avsättningarna av den kletiga massan analyserades i nu samtliga nämnda fall av Statens kriminaltekniska laboratorium. Avsättningarna konstaterades vara en råoljebaserad som liknade den asfaltprodukt som används vid av bilar men underredsbehandling av en typ som ej var observerad av laboratoriet i andra sammanhang. Avsättningarna på svängardomema skilde kemiskt från sig avsättningarna på näten och stenen. De sistnämnda var emellertid avsättningarna likartade. Ubåtskommissionen har vid besök vid Statens kriminaltekniska laboratorium tagit del bl .a. av från kemisk originalutskrifter analysapparatur, och granskat protokoll från av skador. undersökningar

av händelser och find 243 SOU 1995: 135 Genomgång rapponerade

8.6.2 Bottenspår

Som nämnts i avsnitt 6.3.6 finns förtiden 1982-1994 140 rapporter om med till misstänkt främmande undervattensbottenspår anknytning verksamhet. Ett fåtal har Av dem finns några givits högre bedömningar. som har tillmätts stor Så kom t.ex. de bottenspársfynd som betydelse. har till hösten 1982 att få betydelse anknytning Hârsfjärdenhändelserna slutsatser i (se avsnitt för Ubåtsskyddskommissionens nationalitetsfrågan I det behandlas först från den incidenten. 7.2). följande bottenspår Därefter tas två fall från Gotland nämligen Klintehamn år 1986 upp, och år 1987. Det fjärde och sista fallet gäller ett Kappelshamnsviken som efter en i Hävringeområdet år bottenspâr upptäcktes ubâtsjakt 1988. Ubåtskommissionen har åt undersökuppdragit Sveriges geologiska och att och bedöma det material om ning Sjöfartsverket granska som i dessa fall. Granskningen har utförts av bottenspår föreligger fyra docent för enheten för maringeologi vid Sveriges Ingemar Cato, (chef

geologiska undersökning), och sjökapten Bengt-Åke Larsson, (funk-

tionschef vid De har redovisat Sjöfartsverkets sjökarteavdelning). Deras slutsatser resultatet av sitt arbete i en rapport till kommissionen. i till redogörelsen här nedan av de fyra nämnda presenteras anslutning fallen.

244 av händelser och SOU 19951135

Genomgång rapporterade fynd

Spårfynden vid Hårsüärdenhändelserna

Under och eñer Hårsljärdenincidenten upptäcktes såväl i

bottenspår

själva Hårsljärden som i området utanför. I Hårsljärden fann man

sålunda spår i Djupviken, vid Märsgam och i sundet mellan

Huvudholmen och Alvsta Lângholm. I området utanför Hårsijärden

hittade man bottnen i och i Gatt öster

spår på Varsnäsijärden Danziger

om Mälsten

I g .l Günter»

.sa«7e7«r_q.; .sjm ,

H .\_,4i(ie.'«

SOU 1995: 135 av händelser och 245

Genomgång rapporterade fynd

Djupviken

I Djupviken upptäcktes den 20 oktober 1982 parallella Enligt spår. Försvarsmaktens bedömning hade spåren åstadkommits av en undervattensfarkost som var försedd med band. Med till

hänsyn vattendjupet

i Djupviken ansåg man det sannolikt att det var fråga om en mindre farkost. Farkosten bedömdes ha kunnat se framåt eftersom den hade undvikit större föremål på bottnen. Detta åskådliggjordes med en teckning där det fanns ett antal tunnor på bottnen och spår som gick fram mot tunnorna. betänkande finns

(I Ubåtsskyddskommissionens

bilden på s. 29. Tunnorna har där ut mot två

bytts stenar.) Spårtrycket

befanns ha minskat och sedermera försvunnit vissa ställen. Detta på

angavs tyda på att farkosten hade kunnat reglera sig vertikalt. Vidare

bedömdes farkosten ha varit propellerdriven eftersom den ansågs ha lämnat avtryck och djupa gropar mellan spåren i samband med att den

lyfte från botten. Man menade att den vid sådana tillfällen hade lämnat

skrapspår mellan spåren, vilket att den hade haft ett

angavs tyda på

djupt gående roder eller en avbärare i aktern. Spåren hade slammat igen

avsevärt ca 15 dygn efter upptäckten. I början av december 1982 var

spåren helt igenslammade. Någon exakt spårålder kunde inte anges. Med tanke på den snabba igenslamningen ansågs de dock vara högst två till tre veckor gamla när de upptäcktes. Cato och Larsson konstaterar i sin rapport att bottnen i Djupviken är en sedimentationsbotten med recent (nutida) och att

leravsättning

flera klara parallella bandspår med är dokumenterade. I de

rillavtryck

flesta fallen konvergerar parallellspåren Cato och Larsson mot ett

enligt

djupare enkelspår/släpspår. De finner ingen naturlig förklaring till

detta. De anför vidare att enkelspåret/släpspåret sannolikt har tillkommit

efter parallellspåren, och att det är oklart om är

enkelspåret/släpspåret

vad Försvarsmakten ansåg vara avtryck från roder eller avbärare. Om så skulle vara fallet, uppkommer enligt deras mening frågan varför

bandavtryck från parallellspåret då inte syns på båda sidor om

enkelspåret/släpspåret. De anför att enkelspåret/släpspåret ger intryck

av att böja av mot vänster och att två gropar med tillstökade sediment

246 av

Genomgång rapporterade händelser och find SOU 1995: 135

förekommer i spåret. Iden första finns ett hål som ser gruppen märkligt ut att härröra från ett rör eller lod. Den som finns spårbild på ovannämnda teckning med tunnorna finner de stämma med den ej uppfattning som de får av videofilmen. De menar att det är oklart om det handlar om en vid verkligen sväng tunnorna och anför att det är mer troligt att det är ett annat

parallellspår

som löper in mot tunnorna. Spåren går nästan ihop och har därför sannolikt tidigare tolkats som ett en

spår uppvisande kraftig sväng. De

avslutar sin i detta avsnitt

bedömning enligt följande:

Sammanfattningsvis bedöms dock de parallella som

bandspåren spår från en banddriven

bottengående farkost. Att spåren skulle kunna vara

orsakade av tunnor eller sjunktimmer som finns i närheten kan uteslutas till följd av och det spårens parallellitet regelbundna rillmönstret.

Släpspåret kan ej förklaras. är att det

Märkligt ligger centralt i den totala spårbilden. Detta kan vara en

knappast slump men ger ej underlag för annat än spekulation.

Märsgarn

Akter om som jagaren Småland, låg förtöjd vid Märsgarn, upptäcktes

spår som löpte utmed land i mot riktning Märsgarnssund. Spåren

korsade en kabel som en flyttats 1,5 m utefter längd av 6-10 m. Kabeln

gick ej att lyfta för hand. En

ytterligare, kraftigare böj på samma kabel fanns ut från land.

längre Spåret befanns vara ca 30 cm brett och

nedtryckt några cm. Det fanns antydningar utmed om

spåret ytterligare ett parallellt ca m spår på 1,5 avstånd. Enligt Försvarsmaktens

bedömning hade spåren inte orsakats av samma farkost som i Djup-

viken. Det som att hade

angavs troligt spåren uppkommit efter ett

kölstråk på en ubåt vid Med

bottenkrypning. hänsyn tilll spårens

fárskhet ansågs ingen annan finnas.

naturlig förklaring Däremot hade

med säkerhet den kabeln

kraftiga böjen på längre ut orsakats av ett

fartygsankare.

I sin konstaterar Cato och Larsson att bottnen rapport är en

erosions-/transportbotten, att det på bottnen finns flera korsande

spår,

av händelser och jjrnd 247 SOU 1995: 135 Genomgång rapporterade

ett kort avsnitt med och ett kort djupare enkelspår som

parallella spår

avslutas vid en grop orsakad av en förmodat påkörd/släpad betong-

liknande konstruktion. Vidare konstaterar de att en kabel har flyttats.

I en sammanfattande anför de att det inte med säkerhet kan bedömning att de är dubbelspår. Enkelspåret kan vara ett

sägas parallella spåren

är inte dokumenterade med videogram. Enligt

släpspår. Övriga spår

Cato och Larsson kan ingen säker slutsats dras om spåren.

Huvudholmen - Alvsta Långholm (Norra spärren)

oktober 1982 i Norra två med

Den 28 upptäckes spärren spårbildningar

en av ca 50 m samt två gropar. Försvarsmakten sammanlagd längd bedömde att ett var orsakat av ett tungt föremål. I kraftigt släpspår fanns en knäckt sten. Norr om spärren hade en sten flyttats spårbottnen i sidled. I södra delen var en elkabel mellan Huvudholmen och Alvsta skavd. På båda sidor om fanns räfflade spår i Långholm släpspåret lösare Dessa bedömdes vara troligen orsakade av probottenlager. På vissa områden (med ett minsta djup om 6,5

pellerströmmar. grunda

enbart vad som bedömdes som propellerspår vilka senare m) syntes med som efter kölstråk. Förhållandet mellan kompletterats släpspår

och konventionell ubåts längd samt analysen av pro-

spårens längd visade enligt Försvarsmakten att en miniubåt passerat pellerspåren sundet. Det framhölls som mindre troligt att en konventionell ubåt passerar ett 15 meters sund, om den inte är tvingad. Cato och Larsson konstaterar att bottnen är en erosionsbotten deras är

bestående av glaciallera med sten i ytan. Enligt uppfattning

av samma föremål. De finner att de s.k. proenkelspåret skapat

pellerströmsmärkena mer ser ut som böljeslagsmärken (böjda vågmön-

vilket de menar är med tanke på djupet och geografisk

ster), ej orimligt De anför vidare att dessutom

belägenhet. propellerströmsmärkena

saknas utmed större delen av vilket ej borde varit fallet om de spåret,

härrörde från en propellerdriven farkost.

Den Cato och Larsson inte på någon

skarpa svängen tyder enligt

undervattensfarkost. De menar att en köl knappast kan åstadkomma en

248 Genomgång av rapporterade händelser och find

sådan ren och tvär sväng. I botten en som efter spårets syns först skåra, en uppriven grop ersätts av två skåror. Skårorna finns bara i vissa delar av spåret. Detta talar enligt Cato och Larsson för att ett föremål har

släpats och huggit fast (groparna) och därefter ändrat i nästa

läge

släpfas. Sammanfattningsvis bedömer Cato och Larsson att mest

spåret troligt är orsakat av ett släpat föremål. Att Försvarsmakten avskrivit teorin om släpad bojsten finner de svårt att förstå. Det behöver inte ju ha varit en bojsten från Avsaknaden av sedimentation spärren. på bottnen innebär Cato och Larsson dessutom

enligt att spåret mycket väl

kan vara äldre än vad Försvarsmakten har angett.

Varsnäsfjärden

Efter rapporter om observationer av såväl som den periskop slamspår 6 november 1982 påbörjades i I

bottenavsökning Varsnästjärden.

fjärdens södra vik upptäcktes parallellspår av samma som i typ

Djupviken. Vid en kompletterande undersökning den 21 december 1982

var spåren nästan utplånade. Försvarsmaktens hade Enligt bedömning spåren åstadkommits av en farkost av samma typ som i Djupviken. Cato och Larsson anför i sin rapport att bottnen är en sedimentationsbotten betående av mycket mjuk recent lera. Vidare konstaterar de förekomsten av ett djupt enkelspår till vilket ansluter och parallellspår avslutas vid en uppriven att är likt och grop, spåret Djupvikens spår totala spårbild och att rillmärken kan i bottnen

inga observeras på

parallellspåren, utom möjligen i ett avsnitt utmed ena spårkanten. I en

sammanfattande bedömning anför de:

Bristen på avgörande detaljer i dokumentationen från området att gör ingen säker slutsats kan dras av enbart detta material. Dock bedöms, mot bakgrund av spårbildens likhet med Djupvikens, härröra spåren från en farkost. Om denna varit eller

bottengående bandgående ej kan

inte med säkerhet avgöras. Dock finns svaga tendenser till sådana märken i ett kort avsnitt utmed ena

spårkanten. Bottentypen (sedimentationsbotten) och spårens ringa igenslamning visar att är relativt

spåren

färska. Någon annan rimlig förklaring till än denna kan inte

spåren ges.

SOU 1995: 135 Genomgång av händelser och find 249 rapponerade

Danziger Gatt

I Danziger Gatt som ligger öster om Mälsten i södra delen av Mysingen

upptäcktes i december 1982 ett antal spårbildningar vid en hydrofon-

stämde överens med tidigare vid

linje. Spårens profiler spårupptäckter

Huvudholmen (enkelspår), Djupviken och Varsnäsfjärden (dubbelspår). Försvarsmaktens bedömning hade bottnen i området Enligt genomsökts av två mindre farkoster, den ena försedd med band, den andra

med karakteristiskt kölstråk. Bl.a. hade mikrofonerna (hydrofonerna)

undersökts. Spåren bedömdes ha tillkommit någon gång efter mitten av september 1982. Det långa kraftiga spåret tydde enligt Försvarsmakten på att ett möte eller en dockning med en större ubåt ägt rum. Cato och Larsson konstaterar i sin rapport att videodokumentationen visar förekomsten av ett parallellspår på lös sedimentationsbotten, att

inget rillmönster kan uppfattas i parallellspårets botten och att ett grövre

rillmönster förekommer mellan parallellspåren. Härutöver konstaterar de att ett enkelspår på fastare botten löper fram mot ett skrotföremål. är ett släpspår med tilltryckta snedställda sidor i början av Enkelspåret spåret. I en sammanfattande bedömning anför de:

Videodokumentationen är tunn frånsett det s.k. enkelspåret in mot

skrotföremålen. Parallellspåret som löper in mot stenarna kan mycket

väl ha åstadkommits av en bottengående farkost. Om denna varit kan till följd av att rillmönster inte kan bandgående ej avgöras observeras i spårens botten. Det s.k. enkelspåret uppvisar en märklig som kan tolkas som Den likheten

avslutning parallellspår. påstådda

mellan detta och det som observerats vid Huvudholmen-Alvsta spår

Långholm stämmer inte med vår uppfattning till följd av den sluttande

spårprofilen i Mälstenområdet och att detta spår dessutom förefaller att bilda ett i slutändan. Områdets totala spårbild, liknande den dubbelspår i Djupviken och Varnäsfjärden, förstärker av att området

intrycket

genomsökts av en eller flera undervattensfarkoster varav minst en bottengående. Några andra rimliga förklaringar till spårens uppkomst kan ej indikerar att spårens ålder inte kan vara ges. Bottenförhållandena särskilt hög, högst några månader.

250 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

Klintehamn 1986

En försommardag år 1986 observerade två kustbevakare från

bryggan ombord på en ett i vattnet

tulljakt föremål utanför Klintehamn.

Föremålet försvann ner i vattnet och tulljakten fram till och gick platsen tog djup (16 m) och position samt rapporterade händelsen. Under kvällen samma dag kunde konstateras vid

bottenspår platsen. Några

dagar senare genomförde Försvarsmakten en med

detaljundersökning dykare och videofilmning med av hjälp Sjöuggla. Undersökningen visade att området var och att det sluttade

långgrunt svagt från kusten till en platå på ca 15 m Platån bestod av djup. berg som överlagrats av omväxlande lera och sand med mäktigheter på upp till 40 cm. av stenar förekom.

Anhopningar Vegetationen bestod av

alger på lerbottnen medan sandbottnen var nästan vegetationslös. Dessutom fanns löst som ansamlats

kringflytande brunalger i för-

djupningar pá bottnen. Genom området gick ett ca 1 100 m

långt

dubbelspår som bedömdes vara orsakat av en farkost med Delar

hjul. av spåret mättes upp i bitvis detalj. Spåret uppvisade mycket skarpa kanter och var slätt i bottnen. På två ställen i innerkant vänsterspårets noterades halvcirkelformade mönster.

Spåret var lätt att följa där bottnen bestod av lera eller tunt

sandlager på leran, men på sandbottnen och den steniga bottnen fanns nästan inget spår. Dykare kunde dock upptäcka små sand- eller

lerklumpar på

stenbottnen. Algerna på bottnen var lätt avrivna eller skrapade (observerade av men

dykare syns ej på videoñlmen). Spåret gav på vissa ställen

intryck av att farkosten kört fast, grävt ned och slirat.

sig Spåret uppvisade snabb åldring under och täcktes

undersökningsperioden rela-

tivt snart av

kringflytande alger.

Efterforskningar gav vid handen att inget trålfiske bedrivits i

området den aktuella tiden.

SOU 19952135 av händelser och find 251 Genomgång rapporterade

ma

i NATURRESERVAT ,tilltridesfñrbud

I sin anför Cato och Larsson att bottnen i området är en rapport bestående av glaciallera överlagrad av erosions-/transportbotten av block och varierande mäktigheter av sand och grus med förekomster sten. De har funnit orsakade av en trolig under tydliga parallellspår vattensfarkost och framhåller att slirmärken i de partier där över sandskikt/residualskikt är tunt antyder De anför att lagrande hjuldrifc. flera och att det i vissa delar av hjulen har grävt ner sig på ställen spåret finns till att farkosten haft minst två Också delar av antydningar hjulpar. cirkelfonnade mönster i antyder Mönstret kan spårkanten hjuldrifi. härröra från t.ex. utstickande muttrar i navet. Bottenvegetationen är bortriven i Större block är avskavda i överkant alternativt välta i spåren. undviker hinder, vilket enligt Cato och Larsson körriktningen. Spåret seende och intelligent manöver. De anför att den goda tyder på dokumentationen visar att härrör från en troligen seende spåren farkost med och att det l 100 m långa spåret har bottengående hjuldrift stora likheter med från en bil som kört över motsvaranmycket hjulspår de land. De finner att de korta svängmanövrama geologiskt underlag på avsaknaden av andra för trålar utesluter samt typiska spårbildningar och Av det totala materialet om bottenspår som Cato trålspår slåpspår.

252 av händelser och

Genomgång rapporterade fynd SOU 1995: 135

och Larsson har granskat utgör utanför Klintehamn

parallellspåren enligt

deras de starkaste indiciema

uppfattning på att undervattensverksamhet

med bottengående farkost har förekommit i svenska vatten.

Kappelshamnsviken 1987

Kappelshamnsviken ligger på norra Gotland. I viken ñnns en minering

och ett Där råder förbud mot fiske och

magnetslingsystem. ankring,

dykning.

x 5 J/’\ = 87 g 1 HALLSHUK: ,U7 _ LH(4)_VVRG20s14M .. _;__.

Svar-undan.

Norrmngc__. .§41

I maj 1987 upptäcktes att det som hade magnetslingsystem lagts ut år

1986 inte fungerade. Vid och

felsökning planerad reparation med bl.a. dykare och Sjöuggla i augusti 1987 som ledde in över

upptäcktes spår

kablarna. Samtidigt misstänktes kabelbrott. Från Försvarsmaktens sida

föranledde detta ytterligare som till att

undersökningar syftade upptäcka

och dokumentera samt att avsöka

spår närliggande bottenområde. Bland

annat erhölls hydrofonekon från sex som man inte objekt lyckades

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 253

Genomgång rapporterade

identifiera. I anslutning till objekten bärgades stenar av gnejs. Gnejs finns inte i den berggrunden. Undersökningarna ledde till gotländska slutsatsen att en ubåt eller en undervattensfarkost hade orsakat

i anslutning till marinens undervattensinstallationer och spårbildningen

att kablarna hade flyttats och förstörts av en ubåt eller en undervattensfarkost. Överbefälhavaren gav Försvarets materielverk i uppdrag att göra form av avgjutning av de som skulle kunna

någon tryckmärken ge

om den förmodade farkostens storlek och form. Vidare

upplysningar

begärdes att det som krävdes för att åstadkomma spåren

bandtryck

skulle beräknas liksom den dragkraft som krävts för att dra av de aktuella kablarna. Försvarets materielverk genomförde tester med Hägglunds Vehicle AB:s bandfordon Sea Crab. Undervattensfarkostens kunde

bandtryck

därvid beräknas. Den dragkraft som krävdes för att dra av kabeln på

lös botten uppgick till 925 kp. Avtrycken från Sea Crabs band varierade

med bottentypen. I lera uppstod tydliga och djupa spår. Rillmönster

från bandkammarna framträdde även på sandig botten. Slingringstendenser observerades inte. I sin rapport konstaterar Cato och Larsson att bottenförhållandena är omväxlande och att de skiftar från erosionsbottnar bestående

mycket

av glaciallera med mo, sand och sten i ytan till sedimentationsbottnar med material. Naturliga och vallar

nysedimenterat böljeslagsmärken

orsakade av de förhållandena finns inom stora

(barer) bottendynamiska

delar av området. Där förekommer också ett stort antal olika spårtyper, bl.a. ankarspår, släpspår, trålspår och kratrar efter sjunkbomber. Dessutom finns enkelspår av eventuellt annan typ, parallellspår i riklig och ett antal Ett mikrofonstativ har

omfattning spårkonfigurationer.

och en har dragits utmed bottnen och spåret samt flyttats kabelslinga slitits av. Intelligenta manövrar har kunnat utläsas från spåren. I rapporten anför Cato och Larsson vidare:

i den totala kräver lång tids granskning för

Komplexiteten spårbilden

att ett Den rika och skiftande dokumentationen

skapa entydigt intryck.

av ett stort antal händelser och företeelser har försvårat den möjliga

9 |6~OlO5

254 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

bildmässiga tolkningen. Vad vi kunnat konstatera är att av

mångfalden vissa spårtyper, som samlats en och samma på geografiska lokal, antyder eller ger ett starkt av

intryck livlig undervattensverksamhet.

Om den s.k. Gropen i så har vi inriktat utgör tyngdpunkt området, oss på av söder om denna

granskning videounderlag och granskning av

sonagram norr därom. är svårbedömd men kan

Gropen härröra från

större ubåt. Svårt att ge annan

förklaring.

De företeelser som är svårtolkade är den stora i norra mängd spår delen av området som av olika skäl kan bero aktiviteter som på ankring och trålning. Andra företeelser som av oss tolkas som är de naturliga i benämnda

underlaget Stämplarna och Objekten. Dessa har med stor

sannolikhet geologiska orsaker. Hårdare bottenpartier syns i sonagramen som konturer men i

suddiga ligger själva verket strax under det lösare sedimentlagret. Detta förhållande förklarar att kunnat

Objekten ej observeras optiskt. De av Försvarsmakten observerade stenarna av gnejs tillhör inte Gotlands men finns i form

berggrund på ön av stenar

och block som transporterats dit av den senaste s.k. inlandsisen, flyttblock. Stenarna kan således vara hämtade från alternativt Gotland, tagna som barlast från fastlandet. Dessa bedöms ha med underej vattensverksamheten att göra. Den stora nästan 2 km av

omfattningen på parallellspår kan inte

tolkas på annat sätt än orsakad av bandgående undervattensfarkost. Inget tyder direkt på att farkosten haft hjul. Den förekomstsparsamma en av rillmönsterobservation beror sannolikt sedimentation på (bl.a.

döda alger). Spårbilden tyder ett medvetet riktat

på uppträdande mot

försvarsanläggningarna i området. Parallellspåren skiljer sig markant

från andra

spår (trålspår, ankringsspår etc.) i området (t.ex. där ett rent

parallellspår passerar kabel). Spårens stora likhet med de tester som utförts med Sea Crab styrker dessutom att dessa

bedömningen åstad-

kommits av en bandgående undervattensfarkost. Antalet farkoster är vanskligt att bedöma liksom orsak.

enkelspårens

Ett av över

enkelspårens passage slingan tyder emellertid på att detta

kan ha åstadkommits av en

hjulgående/enbandsgående farkost. Kabeln

är enbart Andra kan

nedtryckt. förklaringar uteslutas.

SOU 19953135 Genomgång av händelser och find 255 rapporterade

Hävringe 1988

Utanför Sönnlandskusten ligger Hävringebulcten.

\

nu) ._laoWRG8s19M “N... _ *9,‘ Hom(3)1§0s~.’. \ __. 25¢ °‘:»E°,,L ._ ‘ \ ‘f‘\\\_ Fx \\_ « .\ . KJ.

I av 1988 fick ett i närheten av fyren Gustaf början juni minjaktfartyg

Dalén i Hävringebukten med vad som bedömdes vara

hydrofonkontakt

256 Genomgång av händelser och

rapporterade find

en ubåt (incidenten beskrivs vidare i avsnitt Man fällde 8.3). antiubåtsgranater och sjunkbomber och ca 17 minuter efter den sista sjunkbombsdetonationen observerades ett luftuppkok. Vid efterkontroll av bottnen upptäcktes ett långt En

bottenspår. närmare undersökning

visade att spåret var ca 250 m 1-3 m brett och långt, 0,5-1 rn djupt. Spåret hade skarpa markerade kanter med vallar sidorna. på Ingen

spårbildning förekom i bottnen på däremot fanns huvudspåret, lös dy

och sand. Med till de kanterna

hänsyn skarpa bedömdes spåret vara

relativt nytt. Lös och en burk eller hink i

dy spåret antydde motsatsen

men ansågs kunna vara orsakade av eller propellerströmmar sjunkbomber. Stora mängder död fisk fanns i området. Orsaken till ett

luftuppkok i samband med till sjunkbombsfallning angavs en början

vara en öppnad naturlig Efter gasficka. nya provfällningar förkastades

denna förklaring och jämförelser med från svenska ubåtar

uppkok stärkte att sannolikt

uppfattningen uppkoket härrörde från främmande

ubåt. Undersökningen ledde till slutsatsen att det inte fanns

någon

naturlig förklaring till spåret och dess uppkomst samt att det rört om

sig en ubåt som medvetet

tung manövrerat ut ur anfallsområdet genom

bottenkrypning i låg fart.

På begäran av Cato och Larsson utfördes vissa

kompletterande

undersökningar i oktober 1995, bl.a för att utröna bottenbeskaffenheten

i området och spårets återfanns

åldring. Spåret utan svårighet.

Bottenbeskaffenhetsprover togs med handlod. Spårbilden dokumentera-

des med och

hydrofon videoñlmning. Vidare gjordes en undersökning

med Side scan sonar i syfte att utröna den totala i området spårbilden öster om Gustaf Dalén samt att eventuella likheter påvisa mellan det aktuella spåret och de som kunde finnas i området.

ankarspår

På sonagrammen fann Cato och Larsson ett antal bottenskador som de utan tvekan anser vara

ankarspår. Spårens utseende, längd och bredd

överensstämmer enligt Cato och Larsson med det aktuella I sin spåret. rapport konstaterar Cato och Larsson att

Sjöfartsverket sjömätte om-

rådet den 15 juli 1987. Om funnits vid spåret mättillfället skulle detta med till mätmetoden ha visat

hänsyn sig. Spåret har enligt Cato och

Larsson således tillkommit efter den l5 1987. juli Vid kontakter med Trafikområdet Bråviken i Oxelösund framkom

av rapponerade händelser och fynd 257 Genomgång

för dagbok över ankommande och avgående följande. Lotsplatsen trafik. I området ligger ordinarie ankomstredder för väntande handelsvilkas storlek kan variera från 5 000-80 000 ton dödvikt. De i fartyg, ostnordost och nordost om fyren sjökorten angivna ankringsområdena Gustaf Dalén är enbart rekommenderade ankarplatser och många fartyg andra alternativ, dock i huvudsak öster om longituden väljer lämpliga används mest av större och

genom fyren. Ankringsområdena fartyg

Oxelösundstrañken. Det mindre tonnaget och Bråvikentrañken går längre in mot kusten till Vinterklasens ankarplats. Av lotsdagböckerna att sex har till ankars vid olika tillfällen under den

framgår fartyg legat

aktuella tidsperioden. Beträffande fem av fartygen har uppgifter kunnat

erhållas ur Register of Ships. Två är speciellt intressanta. Lloyds fartyg

Det ena fartyget är det enda för vilket ankringsplatsen är närmare

i Där att har ankrat söder om fyren angiven lotsdagboken. sägs fartyget

Gustaf alltså i närheten av aktuellt spårområde. Det andra Dalén, låg enligt lotsdagboken till ankars dagen innan vapeninsatsen fartyget

gjordes.

Bottenbeskaffenhetsproverna visar enligt Cato och Larsson att av en erosionsbotten bestående av glaciallera och att

spårområdet utgörs

sten och grus ligger fläckvis som ett tunt lager i ytan. Dessa karaktäristika också framgå av videofilmen från spårområdet. Sådana anges

bottnar betecknas som hårda med ringa eller ingen deposition av

sediment. Ett tunt stoftlager finns på plana bottenavsnitt och i hålor. i får därför enligt Cato och Larsson en Förändringar bottenytan bestående karaktär. Efterhand sker dock en viss avslipning genom strömmar och vågverkan från stormar. Cato och Larsson konstaterar att spårets uppkomst kan bestämmas till tidsintervallet 15 juli 1987-juni 1988 och att spåret således inte är en fossil av isberg från perioden före inlandsisens av-

spårbildning

smältning eller från recenta isskjutningar. Enligt Sjöfartsverkets var vintern 1987/88 mild utan isbildning i Norra

Isbrytningsavdelning

av inte kan ha

Östersjön, varför spår bildade packisvallar uppstått.

Catos och Larssons slutsats är därför att isspårbildning helt kan

uteslutas. De anför att det angivna tidsintervrallet tyder på att spåret var

relativt färskt vid de första undersökningarna och att detta styrks av den

258 av händelser och find SOU 1995: 135 Genomgång rapporterade

jämförelse som går att göra mellan videoupptagningarna åren 1988 och 1995. Beträffande spårets utseende anför de vidare följande:

Vid sidan av och nere i kan klart urskiljas lerklumpar med spåret 1995 års video visar dessutom en klart nedslipad

kantig profil.

som sådant är annars relativt välbevarat. (eroderad) spårprofil. Spåret Spårets mer exakta ålder är svårbedömd. som talar emot färsk är det av vattenrikt

Detaljer spårbildning lager

sediment som finns nere i spåret. Där syns också en burk eller hink som förefaller vara nedsjunken ca 5-8 cm. Spårets första tredjedel är rik på död fisk och små nedslag av sten och/eller lerklumpar. Dessa ligger huvudsakligen över det och har vid nedslaget

lättflyktiga sedimentlagret bildat små gropar vilket tyder på att spåret inte är färskt.

Nedslagen härrör med all sannolikhet från detonerade sjunkbomber. Det tunna sedimentlager som finns på spårbottnen bedöms vara för tjockt för att kunna ha bildats mellan målkontakt och sjunkbombsanfall.

En viss (0,5-l cm) har skett mellan vapeninsats och sedimentpåbyggnad

filmtillälle (10 dagar). Detta syns bl.a. vid de döda fiskarna nere i spåret. Spårets bredd varierar från l-3 m vilket tyder på en oregelbunden

rörelse av det föremål som orsakat spårbildningen. Under den sista tredjedelen mot NO ändras enligt spårriktningen ca videoupptagningen

5 mot norr med ökad vallbildning på spårets högra kant. Alldeles innan syns på vänster sida ett parallellt spår med en mellanliggande vall som är ca 0,6 m hög och ca 0,3 m bred. Andra ålderstecken i spåret är förekommande räffelmönster i spårets väggsidor. I antas dessa felaktigt vara släpspår.

videoupptagningen

Räffelmönstret har bildats genom att den varviga glaciallerans siltiga skikt eroderats av vattenströmningen utmed bottnen samtidigt som glaciallerans konsoliderade och mer motståndskraftiga lerskikt

betydligt

stått emot erosionen. Denna blir inte under så kort tid

process tydlig

som tio dagar.

I sin helhet ger spåret ett knyckigt intryck med oregelbunden

jackbildning i sidoväggarna. Spårets botten visar inga större variationer i varför de förekommande vallbildningarna på vissa vertikalplanet avsnitt har sin grund i mindre bottentopografiska skillnader.

Cato och Larsson beräknar spårets stigningsvinkel till 2,3 vilket påvisar en flack bottenprofil i spårområdet. De anför att det före spårets

Genomgång av rapporterade händelser och fynd 259

början finns högar av lera och spridda lerblock av samma fárskhetskaraktär som de som förekommer inne i och runt spåret. I spårets slut syns enligt Cato och Larsson i sonagram och videounderlag divergerande spárbildning som är grundare och tunnare. De anför att spåret också blir bredare mot slutet och att det där har bildats stora

betydligt

mängder lerklumpar, högar och vallar.

I sin bedömning redovisar Cato och Larsson följande sammanställning av olika faktorer och vilken inverkan dessa har på frågan om spåret är ett ankarspår eller ett ubåtsspår (+ anger fakta som talar för kolumnens och - fakta som talar mot

förklaring anger denna).

260 av händelser och SOU 1995: 135

Genomgång rapporterade fynd

Faktor Ankarspår Ubåtsspar Geografiskt läge + Normalt ankringsomrâde + Militärt övningsomráde. även utanför rekommenderad Ubåtsvänlig bottentopografi gräns Topografiskt läge + I sjökortet en grundklack - Ologiskt att köra så intenlämplig som ankarplats sivt mot ett grundområde med ubåt Spårlängd - Bottendjup ca 45 m. Norm - Hög bromsverkan för ubåt iir ca 3-4 ggr djupet. Något avseende spårdjup/spårlingd långt Sparbredd + Att släpa ett l-5 ton tungt - Kölen verkar vara ytterst ankare 200 m ger en liknande bred och djup bild Spårdjup + Se föregående (Bredd) - Se föregående Sedimentering + Tyder på att spåret är - Kan ej ha skett på 10 dagar äldre än l månad Nedslag i spår + Befäster spårbildning äldre - Se föregående än 10 dagar. Hål i bottenslam Spámtseende + Hackighet i sida, ser ej ut - Borde vara mer kölstilrent. som intelligent påverkan För mycket smávariationer Variabel bredd + Fartyget rör sig i sida -? Under eventuell gir skulle under hemtagning av ankare bromsverkan vara stor Räffelmönster + Erosionen kräver mer tid - Erosionen kräver mer tid än l0 dagar än l0 dagar Bottensårighet + Vid ankring och lättning - Kan i SV vara resultat av stan/slut är det naturligt med sårbild- sjunkbomber ning Buckliga spårsidor + Kätting och ankare rör sig - Spire! borde vara slätare ryckigt sidledes om en konstruerad köl plöjer Tidsbestämning + 6 st. ankrade fartyg i + Binder spåret närmare området under angiven tid incidenttillfället Dubbelspår + Ankarkätting som rappar i - Enda förklaringen torde sida när ankaret håller i vara någon form av slingerbottnen köl Spárgir + Dragriktning ändrar sig + Kan vara resultatet av en beroende pá fartygets läge medveten manöver Grenat spår i NO + Fartyget svajar under - Kan ej förklaras liggetiden

i i

Summa 15+ l- 3+ 12- 1-?

av händelser och fynd 261 SOU 1995: 135 Genomgång rapporterade

I sin sammanfattande konstaterar Cato och Larsson att bedömning relativt få faktorer talar för att är ett ubåtsspår medan de flesta spåret

talar för ett Att spåret tillkommit efter Sjöfartsverkets

ankringsspår. år 1987 är Cato och Larsson inte en omständighet som mätning enligt starkt talar för ett eftersom förekommer frekvent i ubåtsspår ankring De anför vidare att därutöver flera tecken på

området. spåret uppvisar

än 10 bottensedimentation m.m). De att vara äldre dagar (kanterosion, att är starkt talar för att

menar att den omständigheten spåret upprivet

det är ett eftersom en stor ubåt snarare borde ha åstadkommit ankarspår ett mera och utslätat spår i denna typ av bottenbeskaffenhet jämnt Den nu leder Cato och Larsson till

(glaciallera). angivna bakgrunden

slutsatsen att vid Gustaf Dalén i Hävringebukten härrör

spåret fyren

från ankring och ej från ubåt.

Kommissionens bedömning 263

9 Kommissionens

bedömning

I vårt uppdrag ingår att redovisa en samlad bild av vad som förekommit och att pröva hållbarheten i de slutsatser som dragits om

undervattenskränkningarnas omfattning och karaktär. Redovisningen

av en samlad bild innebär att vi skall dra egna slutsatser på grundval av

tillgängligt faktamaterial. Detta är synnerligen omfattande och delvis

ostrukturerat. Under den tid som stått till vårt förfogande har det inte varit att allt i och att därmed

möjligt gå igenom detalj ge en heltäckande

och säker beskrivning av allt som kan ha förekommit. Vi lägger i denna rapport fram ett material som tidigare inte har varit tillgängligt för allmänheten. När det gäller frågan om eventuell förekomst av okänd eller främmande undervattensverksamhet har vi valt ut ett antal fall där vi anser att materialet gör det möjligt att dra säkra slutsatser.

Vad avser hâllbarheten i de slutsatser som dragits om omfattning och

karaktär av undervattenskränkningar har vår granskning främst inriktats på de slutsatser som Försvarsmakten lagt fram i till

rapporteringen

regeringen. Granskningen har gällt det faktaunderlag som slutsatserna

bygger på och det sätt på vilket slutsatserna har dragits och presenterats. Enligt våra direktiv skall vi studera perioden från 1980-talets början. En händelse som inträffade då och som har haft stor betydelse för ubåtsfrågan är den sovjetiska ubåten U 137:s grundstötning i Blekinge skärgård år 1981. Vi börjar därför redovisningen av vår bedömning med detta fall.

264 Kommissionens bedömning

9.1 U 137

Som utförligt redovisas i avsnitt 7.1 gick U 137 på grund kl. 19.57 den 27 oktober 1981 i Gåsefjärden ca 15 kilometer sydost om Karlskrona. Ubåten gick i övervattensläge och farten vid grundstötningen var ca 8 knop. Den svenska regeringen har i en protestnote hävdat att U 137 avsiktligt kränkt svenskt territorium för att där bedriva otillåten verksamhet. Officiella företrädare för och senare har

Sovjetunionen Ryssland

hävdat att inträngandet berott på en felnavigering. Därvid har följande

uppgifter lämnats. På ubåten trodde man strax före grundstötningen att

man befunnit sig drygt 56 distansminuter 100 kilometer) söderut,

(drygt

i närheten av bank och från svenskt territorialvatten.

Stolpe långt

Ubåtens befälhavare uppgav att han omedelbart efter grundstötningen trodde att ubåten gått på grund på den danska ön Christiansö vid Bornholm. Bakgrunden till felnavigeringen sades vara olika fel i navigationsutrustningen samt gravt slarv hos befäl och besättning. Som skäl för att man inte ens under slutet av färden, som gick i övervattensläge, förstod att man var på väg in i den svenska skärgården har anförts, att man trott att fyrarna var fiskeprickar och de omkring-

liggande öarna oljefläckar. Enligt den sovjetiska undersöknings-

kommissionens rapport (se avsnitt 7.1) om händelsen var sikten på kvällen vid vattenytan 200-600 m på grund av dimma och duggregn. På höjden 15-20 m anges den ha varit god (mer än 20 km).

Enligt svenska uppgifter var sikten god vid tillfället, se avsnitt

7.1.

Vår uppgift är alltså i första hand att på grundval av tillgängligt

material bedöma om inträngningen skedde avsiktligt, eller av misstag

som den sovjetiska/ryska sidan påstår.

Efter grundstötningen genomförde svensk militär personal vissa

undersökningar ombord på ubåten samt förhör med befälet. U 137 behandlades dessutom vid de ubåtssamtalen, som

svensk-ryska pågick

Kommissionens bedömning 265

under åren 1992-1994 avsnitt Vi har tagit del av material som (se 4.5). vid samtalen. Den sidan överlämnade därvid till den förelåg ryska svenska den s.k. för tiden kl. 00.00 delegationen navigationsjournalen den 23 oktober - kl. 22.30 den 27 oktober. Navigationsjournalen är förd och innehåller inte bara om kurs och mycket noggrant uppgifter om varvtal, och magnetfart utan även uppgifter loggavläsningar Innehållet i den överlämnade navigationsjournalen kompasskurser. med den avskrift av som en stämmer nästan helt navigationsjournalen svensk officer fick tillfälle att ombord på U 137 kort tid efter göra De få avvikelser som finns kan förklaras med grundstötningen. eller Den förda och uppenbarligen felläsning felöversättning. noggrant autentiska enligt vår bedömning det navigationsjournalen vederlägger att man helt kontrollen över navigeringen. ryska påståendet tappat På av i har i två olika grundval uppgifterna navigationsjournalen svenska ut den som slutade med grundstötexpertanalyser lagts färdväg vad ovan om att i ningen. Mot bakgrund av som sagts uppgifterna måste betraktas som korrekta får denna rekonnavigationsjournalen struktion antas i huvudsak riktig beskrivning av U 137:s ge en fore Denna färdväg har vid flera färdväg dagarna grundstötningen. till så säkra att det får tillfällen givit möjlighet positionsbestämningar betraktas som uteslutet att man ombord ubåten kunnat tro att man på befann i ett helt annat område, mer än 100 km söderut. Detta gäller sig om som den sidan förelegat allvarliga fel på även det, ryska påstått, navigationsutrustningen. av intresse i är vidare den sista En omständighet sammanhanget som ubåten gjorde innan den gick kursändringen enligt rekonstruktionen Den skedde vid den där Flöjten och in i Gåsefjärden. punkt fyrarna Flundrebådan är ens och över från röd till grön Utlängans fyr går sektor. Där ändrades kursen till 30 och ubåten gick nu rakt mot grader inloppet till Gåsefjärden. Den sidans version av innebär att man av en ryska händelseförloppet råkade in den kurs som förde rätt in i det trånga inloppet slump lägga och att man inte förrän vid själva blev till Gåsefjärden grundstötningen kommit in i ett från fyrarna varse att man skärgårdsområde. Ljuset tolkades som från som fiskebåtar och fiskeprickar, ljusen bebyggelsen

266 Kommissionens bedömning

de omkringliggande öarna som oljefläckar. Att slumpen skulle leda U 137 på exakt rätt kurs in i är i Gåsetjärden sig mycket osannolikt, i synnerhet om man beaktar den nämnda Men att ubåtens kursändringen. besättning, som manövrerade båten i övervattensläge mellan inte öarna, rätt uppfattade signalerna från de i mycket ljusstarka fyrarna området, de omkringliggande öarna med växtlighet och upplyst samt bebyggelse ljuset över Karlskrona är helt enkelt inte Denna möjligt. slutsats grundar vi på egna under den färd iakttagelser som företogs under i huvudsak samma som de som rådde vid U l37:s betingelser grundstötning.

Vi finner alltså att U 137:s i intrdngande Gdswdrden varit

avsilaligt. Vi har också varit i kontakt med forskare vid FOA och tagit del av de utredningar FOA beträffande gjorde kärnvapen ombord på U 137, dels i till anslutning incidenten, dels vid senare analys. Vi har pá

grundval av denna information kunnat

bekräjia tidigare bedömningar att U I3 7 var bestyckad med kärnvapen.

9.2 Skador, bottenspâr och tekniska

indikationer

De fynd och händelser som omnämns i avsnitten 8.2-8.6 ger möjlighet till objektiv av analys vad som har förekommit. Vi har haft att ta del av hela det möjlighet omfattande material som finns hos Försvarsmakten rörande skador, bottenspår och tekniska indikationer på undervattensverksamhet. Ur detta material har vi valt att granska ett antal fall i Urvalskriterierna detalj. har därvid varit att händelserna skall vara väl mycket dokumenterade, och att primärmaterial i form av foton, m.m. finns ljudupptagningar bevarat så att det har kunnat granskas av oss och av fristående själva experter som vi anlitat. I det följande redovisar vi först dessa fall och vilka slutsatser om dem som vi har Därefter dragit. tar vi upp några indikationer som

Kommissionens bedömning 267

inte dessa kriterier.

uppfyller

l avsnitt 8.6.1 beskrivs olika skador pá militär materiel. Vi vill särskilt peka på skadorna på och

grenskarvlådorna ubåtsindikerings-

nätet. De där nämnda skadornas art och omfattning har dokumenterats genom utlåtanden av Statens kriminaltekniska laboratorium. Av utlåtandena framgår att skadorna har åstadkommits genom skadegörelse. Vi konstaterar att skadornas art och det djup pá vilket de skadade

föremålen fanns visar pd avancerad och planerad skadegörelse riktad

mot det svenska försvaret. I avsnitt 8.6.2 berörs den bottenspársundersökning som vi har låtit utföra genom särskilt anlitade och utomstående experter. De har

granskat bottenspårsfynd som har anknytning till Hårsfjärdenhän-

delserna hösten 1982 samt bottenspår som upptäcktes vid Klintehamn år 1986, i Kappelshamnsviken år 1987 och i Hävringebukten år 1988.

I likhet med experterna finner vi att bottengáende farkoster orsakat en

del av bottenspáren i Hdrsfjörden, Varsndgjarden och Danziger Gatt

och att dessutom en eller flera undervattensfarkoster som inte är

bottengdende har orsakat bottenspdri Danziger Gatt. Vi delar likaledes i allt väsentligt experternas bedömningar betrdflande övriga spår och

finner klarlagt att bottengáende farkoster har orsakat spar pá bottnen

vid Klintehamn och i Kappelshamnsviken. Eftersom det är utomordent-

ligt osannolikt att civila farkoster som är okända för Försvarsmakten

har opererat i de områden och vid de tidpunkter som har är aktuella bedömer vi spåren som bevis för främmande undervattensverksamhet.

Vi anser vidare att de bottenspár som upptäcktes efter ubâtsjalcten i

Hävringebukten dr 1988 med stor sannolikhet härrör fidn ankring. Vi återkommer till den incidenten när vi berör några aktiva sonarkontakter. Bland rapporterade passiva sonarkontakter har vi ägnat särskilt intresse åt den 12 oktober 1982 vid Mälsten i

hydrofonindikationen

Danziger Gatt. Genom dokumentationens omfattning och tillförlitlighet

intar den en särställning. Som framgår av avsnitt 8.2.1 har inspelningen

av indikationen varit föremål för och diskussioner i de svensk-

analyser

ryska ubåtssamtalen. Från svensk sida har en forskargrupp vid FOA

givit till uttalanden som där. Vi har som framgår av

underlag gjordes

kapitel 8 haft flera ingående kontakter med forskargruppen. Av det

268 Kommissionens bedömning

material som vi har haft tillgång till framgår klart att svenskt inre

vatten vid nämnda tillfälle kränktes av en främmande undervattens-

farkost

Också när det gäller två aktiva sonarkontakteri Hävringebukten åren 1988 och 1992 är dokumentationen särskilt god i fråga om omfattning och tillförlitlighet. I båda fallen hade sonarkontakterna föregåtts av typljudskontakter. År 1992 hade en egen ubåt överlämnat en typljudskontakt till ett som med sin aktiva sonar

minröjningsfartyg registrerade

ett eko, se vidare avsnitt 8.3. Genom studier av de videogramupp-

tagningar som gjordes av varje eko, och av stillbilder som framställts

på grundval av upptagningarna, har vi kunnat konstatera att det som

gav upphov till ekot i båda fallen rörde sig i förhållande till bottnen och

att det hade en längd av ca 30 m, dvs. mindre än en konventionell ubåt.

Vi finner det ställt utom tvivel att svenskt territorialhav vid dessa

tillfällen kränktes av främmande undervattensfarkoster. Tillforlitligheten och dokumentationen beträffande magnetiska indikationer är sämre än när det gäller de och exempel på passiva aktiva sonarkontakter som behandlats ovan. Vi vill dock särskilt nämna en magnetisk indikation från år 1988 i avsnitt

Göteborgs skärgård (se

8.4). Vi finner att det med stor sannolikhet var fraga om en främmande

undervattensfarkost som kränkte svenskt inre vatten.

Vi har alltså funnit belägg för att militär materiel har blivit utsatt för avancerad och planerad skadegörelse i några fall och att främmande

undervattensfarkoster har orsakat bottenspår på svenskt territorium åren

1982, 1986 och 1987. Vidare har vi funnit klarlagt att främmande undervattensfarkoster förekommit vid Mälsten i Danziger Gatt år 1982, i Hävringebukten åren 1988 och 1992 samt med stor sannolikhet i

Göteborgs skärgård år 1988.

Resultaten att i samband med

bekräftar kränkningar förekom

Hársfjärdenhändelserna är 1982. Den att dokumentationen i oftast inte är av

omständigheten övrigt

sådan beskaffenhet att man kan analysera den i efterhand på samma grundliga sätt utesluter inte att det har förekommit fler fall med främmande undervattensverksamhet i svenska vatten. Med användning av modern bildbehandlingsteknik bör t.ex. bilderna från den aktiva

Kommissionens 269 bedömning

sonarkontakten från Belos år 1984, se avsnitt 8.3, kunna bearbetas. Detta har stor för en av händelserna i

betydelse slutgiltig utvärdering

Karlskrona. Vi föreslår att en sådan analys görs av utomstående expertis och att resultaten redovisas till och

regeringen ojfentliggörs.

Beträffande en uppmärksammad indikationstyp föreligger ett

tillräckligt underlag för slutsatsen att kränkning inte har förekommit. Den komprimerade kavitationseflekt som registrerats under aren 1992- 1994 och klassats som ubåt (1) har senare i flera fall bedömts vara orsakad av simmande mink. Vår granskning av materialet oss inte ger

anledning till någon annan uppfattning. Det vár

finns enligt mening

mycket som talar för att också övriga registreringar av ljudeflekten kan förklaras på samma sött. Inga registreringar av denna ljudeflekt kan därför läggas till grund för påståenden om främmande undervattensverksamhet. Vi återkommer i avsnitt 9.6 till Försvarsmaktens hantering av den komprimerade kavitationseffekten. Vi övergår nu till att behandla indikationer där det inte ett föreligger material som pá samma sätt som i de nyss nämnda fallen kan ge ett tillräckligt underlag för säkra slutsatser. Indikationer signalspaning har tillmätts främst vid

genom betydelse

tidigare bedömningar av Hársfjärdenhändelserna. Vi konstaterar för vår

del att den tillgängliga informationen om inte kan

signalspaning ligga

till grund för några slutsatser om förekomst av underfrämmande vattensverksamheti svenska vatten. Vi återkommer till ämnet i avsnitt 9.5. Ett hydrofonljud som Försvarsmakten sedan år 1985 har fast stort avseende vid är det s.k. typljudet. Som av avsnitt 8.2.2 har

framgår

Försvarsmakten ansett att typljudet med mycket stor sannolikhet kan knytas till främmande ubåt. Ljudeffekten har därför i

getts stor tyngd

Försvarsmaktens bedömningar och agerande. Man har i några fall ansett

sig kunna konstatera att typljudet rör sig pa ett intelligent sätt. Vid

de tillfällen där vi enligt ovan ansett att närvaron av

redovisningen

främmande undervattensfarkost är säkerställd aktiv sonarkontakt, genom har bl.a. av vilket

ubåtsjaktforetagen föregåtts typljudsindikationer,

skulle kunna tyda på ett samband mellan och undervattenstypljud farkost.

270 Kommissionens bedömning

Å andra sidan har FOA:s analys under hösten 1995 av elva inspelningar av inte kunnat verifiera att typljudet alstras av en

typljudet

rörlig undervattensfarkost. Enligt finns i stället indikationer

analysen på

att kan komma från en utspridd mängd ljudkällor. Händelserna typljudet

hösten 1995 då spelades in i två bojmikrofoner har

typljudet gett

stöd för detta. Vi kan för vår del konstatera att en utbredd

ytterligare

ljudkälla närmast talar för en biologisk förklaring, vilket också har föreslagits av oberoende expertis. Försvarsmakten har ett antal om men har inte kunnat identifiera

hypoteser typljudets ursprung

ljudkällan.

Av det anförda framgår att det råder en betydande osäkerhet om

typljudet och att underlag således saknas för påståendet att ljudet med

mycket stor sannolikhet kan knytas till en undervattensfarkost. Det finns

därför goda skål att en sådan utredning om orsaken till ljudet som göra Försvarsmakten beslutat om i juni 1995. Vi återkommer i avsnitt 9.6 även till Försvarsmaktens hantering av

typljudet.

9.3 Observationer

Det största antalet indikationer utgörs av observationer, främst från allmänheten. Antalet rapporterade observationer beskriver från 1980-

talets början en brant stigande kurva, som kulminerar med ca 700

observationer 1987. Därefter går antalet registrerade observationer ner och var under år 1994 endast 120. Graden av säkerhet i observationerna bedöms av Försvarsmakten i en skala från 1-6, där 1 betecknar den högsta graden av säkerhet, ubåt. Nästa steg i skalan brukar betecknas

som sannolik ubåt. Det framgår i olika sammanhang att skillnaden

mellan 1 och 2 inte är stor. observationer som bedömts med 1 eller 2 behandlas ofta gemensamt som rapporter med hög bedömning. Nästa steg i skalan brukar betecknas som möjlig ubåt. Rent språkligt kan uttrycket beteckna nästan vilken grad av sannolikhet som helst och det

finns inga anvisningar om vilken grad av sannolikhet som avses. De

Kommissionens bedömning 271

sammanfors dock ofta med rapporter bedömda med 1 eller 2 till rapporter med högre bedömning. Det är rapporter med högre bedömning som ligger till grund för de s.k. företagsbedömningarna.

Sammanhanget ger vid handen att det som avses med uttrycket är en

ganska hög grad av sannolikhet. Men osäkerheten om vad som egentligen avses är och kan olika av olika

betydande uttrycken uppfattas

bedömare. Bedömningen 4 brukar översättas med ubåt kan inte

uteslutas. Inte heller detta uttryck har någon mer precis innebörd.

Bedömningen 5 betecknar (möjlig) naturlig förklaring till det som rapporterats medan bedömningen 6 innebär att underlaget inte kan läggas till grund för bedömning. Bedömningen av observationerna har skärpts under den senare delen av perioden i den meningen att man krävt allt större säkerhet/sannolikhet för högre bedömning. Tillsättningen av den s.k. Romaregruppen vid mitten av 1980-talet ledde till en mer medveten och kritisk metodik vid utfrågning och bedömning av observationerna. Skärpningen i bedömningen framträder vid en

mycket tydligt

granskning av de enskilda rapporterna. En viss typ av observation, t.ex. en mast eller ett torn, som beskriver både en horisontell och en vertikal rörelse, av 1980-talet normalt

ges fram till slutet bedömningen

2. Senare får en sådan observation inte en starkare bedömning än 3. Skärpningen i bedömningen framträder också i sammanställningen av

rapporter med olika bedömning. Från och med ungefär år 1987 sjunker

den relativa andelen högt bedömda rapporter. Efter år 1992 har inte

någon observation fått högre bedömning än 3.

Det är inte möjligt för oss att på grundval av observationsmaterialet

nu i efterhand avgöra om en kränkning ägt rum i ett enskilt fall. Som vi nämnt i kapitel 2 har vi inte funnit det meningsfullt att göra en överprövning av rapporterna genom att höra observatörerna på nytt.

Sakriktigheten i en observation kan inte heller bedömas med ledning

endast av det bevarade skriftliga materialet. Fotografier eller filmer

tagna i samband med observationer finns endast i mycket begränsad

utsträckning och är inte av en sådan kvalitet att de kan ligga till grund

för säkra slutsatser om främmande undervattensverksamhet. Nästa fråga blir då om en så stor mängd observationer inte inne-

272 Kommissionens bedömning

håller korrekta iakttagelser av ubåtar eller annan främmande undervattensverksamhet. Vi har som framgår av avsnitt 9.2 på grundval av och

spårfynd

tekniska indikationer kunnat konstatera förekomsten av främmande undervattensverksamhet under åren 1982, 1986, 1987, 1988 och 1992. Detta förhållande måste beaktas vid en bedömning av frågan. När det gäller tillförlitligheten i allmänhet av människors iakttagelser har vi vänt oss till professorn i Gudmund Smith. Han har

psykologi på

vår begäran avgett utlåtandet Hur pålitlig är vår varseblivning, som finns som

bilaga till denna rapport. Människors varseblivning påverkas

enligt Smith av den synliga och medvetna delen av en yttre verklighet.

Det finns också en dold, kanske subjektivt präglad påverkan. Vi vill för vår del även peka på att det finns många olika föremål och förhållanden som kan tolkas som sammanhängande med undervattensverksamhet. Detta framgår redan av det stora antal rapporter där man har funnit en naturlig förklaring. Till detta kommer att massmedia]

fokusering på incidenter eller ubåtsskyddsverksamhet medför en ökning

i antalet observationsrapporter. Dessa blir i regel lågt klassade.

När det gäller innehållet i som Smith

observationsrapporterna finns, pekar på i sitt yttrande, några faktorer som påverkar bedömningen av

sanningshalten. De yttre omständigheterna kan ha varit ogynnsamma för observationer. Vidare kan i berättelsen den centrala iakttageisen vara isolerad och sakna stöd av sidohändelser. En rapport kan också vara allmänt hållen och synbart påverkad av massmedier. I andra fall kan berättelserna vara ett resultat av påverkan från någon annan som var med vid observationstillfállet. Lång tid kan ha förflutit mellan iakttagelse och rapport, med risk för påverkan från samtalspartners och beskrivningar i massmedier. Inom Försvarsmakten har man i allmänhet varit medveten om nu

nämnda omständigheter. Vi finner att utfrågningarna och bedöm-

ningarna, särskilt efter år 1985, har präglats av en påtaglig distans och

kritisk hållning till materialet, en uppfattning som Smith också delar.

Som Smith anför finner man sällan exempel på ubåtsförväntan hos observatörerna i rapporter med hög bedömning. De har sysslat med andra saker och snarast blivit överraskade av sina upptäckter. Vi har

Kommissionens bedömning 273

kunnat konstatera att det förekommer många fall där de yttre omständigheterna varit gynnsamma för iakttagelser; siktförhållandena har varit goda och observationsavståndet kort. Den centrala iakttagelsen har

vidare varit stödd av rimliga sidohändelser som pekar i samma riktning,

och enskilda detaljer har beskrivits med ett unikt ordval. Bland dessa fall finns observationer som gjorts av personer med erfarenhet av att vistas i skärgården och vid tillfällen och i situationer där de rimligen inte har varit påverkade av massmedier. Det nu anförda innebär enligt

vär uppfattning att det har förekommit trovärdiga iakttagelser av

främmande undervattensverksamhet.

Enligt vår mening är det inte möjligt att ange antalet trovärdiga

observationer och därmed dra en gräns mellan dessa och andra observationer. Vi anser dock att observationsmaterialet - särskilt mot av de nämnda och tekniska indikationerna bakgrund spdrfynden ger städ fär slutsatsen att främmande undervattensverksamhet har förekommit pd svenskt vatten.

9.4 Företagsbedömningar

Som underlag for bedömning huruvida undervattensföretag, dvs. undervattenskränkningar, har förekommit gör man inom Försvarsmakten företagsbedömningar. Företagsbedömningar går i princip till så att man förenar enskilda observationer och tekniska indikationer som man anser har ett logiskt samband med varandra. Metodiken används även i andra Man söker

underrättelsemässiga sammanhang. arrangera

ett antal observationer och indikationer så att de om en

möjligt skapar

förståelig bild. Företagsbedömningarna kan då inte ge några säkra

besked om vad som verkligen har förekommit. De är ändå av stor

betydelse för Försvarsmakten eftersom de ligger till grund för under-

rättelse- och ubåtsskyddsåtgärder. Företagsbedömningarna kan betraktas som hypoteser om vad som kan tänkas ha förekommit. Det är nöd-vändigt att i Försvarsmaktens verksamhet ställa men de får inte förväxlas med

upp sådana hypoteser,

274 Kommissionens bedömning

bekräftade slutsatser. Det är vidare stor skillnad i betydelse mellan foretagsbedömningar som används internt inom Försvarsmakten och sådana som förs fram till regeringen. Inom Försvarsmakten utgör foretagsbedömningarna underlag för operativ verksamhet. l en sådan verksamhet finns ofta osäkra faktorer. De företagsbedömningar som redovisas för regeringen används däremot inte i verksamhet utan kan

operativ utgöra underlag

för utrikespolitiska, säkerhetspolitiska och ekonomiska åtgärder. De ligger också till grund för den öppna orientering som massmedierna och allmänheten får del av. Detta ställer särskilda krav på hur

företags-

bedömningarna utformas i rapporteringen till regeringen. En summering av antalet fall i rapporteringen där kränkningar anges ha förekommit eller bedöms ha förekommit ger för tiden 1981-1984 ett tjugotal kränkningar (därtill kommer 18 preliminärt bedömda). Motsvarande tal for tiden 1985-1993 är minst” 20. Till dessa kan vidare läggas ett antal fall där det anges att

betydande kränkningar

sannolikt har ägt rum eller kan ha ägt rum. När vi har studerat i Försvarsmaktens

företagsbedömningarna

rapportering till regeringen har vi noterat den stora mängden indika-

tioner. Vissa av dem kan ha bedömts starkare än andra, men passar kanske ändå inte in i den bild man söker De kan

skapa. ligga utanför, tidsmässigt eller geografiskt. Detta kan leda till att man bortser från

starka indikationer för att få fram en bild som man bedömer vara rimlig. Det kan också medföra att man fäster större avseende vid svagare indikationer än man i andra sammanhang skulle vara beredd att göra. Vi har som exempel särskilt studerat de indikationer som har rapporterats för år 1989 och hur de har behandlats i företagsbedöm-

ningarna. Till grund for företagsbedömningarna låg ett 60-tal in-

dikationer med högre bedömning (1-3). Under samma tidsperiod förekom emellertid ca 80 indikationer” av samma

ytterligare kategori.

‘° Fem av dessa har sedermera bortfallit (mink). ‘7 Omkring tio av dessa är observationer som gjordes under några dagar i Töretrakten. Observationema kom emellertid senare att klassas ned på central nivå.

Kommissionens bedömning 275

Också en del av dem skulle kunna kopplas samman i logiska händelsekedjor. I rapporten till regeringen finns emellertid inget nämnt om dessa indikationer. Som framgått finns det en osäkerhet i hur underliggande hypoteserna bildas vid företagsbedömningarna. Hypoteserna grundar sig också till stor del på information som i sig är osäker. Vi anser att företagsbedömningarna i rapporteringen till måste utformas så att dessa regeringen förhållanden klart framgår. I annat fall kan feltolkningar och missförstånd uppkomma. Detta är viktigt också med hänsyn till att rapporteringen ligger till grund för en öppen orientering till massmedierna och allmänheten. Enligt var mening har rapporteringen inte uppfillt dessa krav utan manga gånger givits en alltför kategorisk utformning, trots att den varit baserad i större utsträckning än

pá hypoteser pá verifierade

händelser.

9.5 Nationalitetsfrågan

Utöver det uppenbara fallet med U 137:s grundstötning i Karlskronaskärgården år 1981 har en nation pekats ut som ansvarig för undervattenskränkningar endast vid ett tillfälle. Det skedde i samband med att Ubåtsskyddskommissionen överlämnade sitt betänkande i slutet av april år 1983. Ubåtsskyddskommissionen hade där anslutit sig till en bedömning som hade gjorts av civila och militära experter och som innebar att kränkningarna vid Hårsfjärden liksom andra kränkningar under 1980-1982 hade utförts av ubåtar tillhörande Warszawapakten. Enligt Ubåtsskyddskommissionen var Warszawapakten i detta sammanhang liktydig med Sovjetunionen. På grund härav avgav den svenska regeringen en skarp protest till Sovjetunionens regering. Med hänsyn till de följder som denna bedömning har fått för ubåtsfrågans vidare utveckling finns det skäl att närmare granska grunden för dessa påståenden. Ubåtsskyddskommissionen slog fast att varken bottenundersökningarna eller andra undersökningar resulterat i bevis i form av föremål

276 Kommissionens bedömning

eller som skulle kunna binda en viss nation vid dylikt kränkningarna. För Ubåtsskyddskommissionen hade emellertid redovisats en stor mängd observationer av skilda slag som enligt dess mening sammantaget tydligt utvisade att det rörde sig om ubåtar från Warszawapakten, d.v.s. väsentligen sovjetiska ubåtar. Ubåtsskyddskommissionens betänkande ger inte en fullständig bild av de omständigheter som har åberopats i nationalitetsfrågan. Betänkandet kompletteras emellertid här av den 18 forsvarsstabspromemoriorna och 19 april 1983, som upprättades på Ubåtsskyddskommissionens begäran, och regeringens promemoria den 10 oktober 1983 med indiciematerial från Ubåtsskyddskommissionen. Av betänkandet och promemoriorna framgår att det var optiska observationer, bottenspårsfynd, hydrofonindikationer och signalspaningsindikationer som hade betydelse för de bedömningar som gjordes. Ubåtsskyddskommissionen anförde att optiska observationeri många fall hade dokumenterats genom skisser som tillsammans med resultatet av noggranna intervjuer hade givit experter värdefull information om ifrågavarande ubåtstyp. I regeringens promemoria framhölls att samtliga observationer vid tiden för ledde till Hårsfjärdenincidenten slutsatsen att fråga varit om ubåt från Warszawapakten. Vid två tillfällen hade man funnit att ubåten var av och vid ett Whiskeyklass tillfälle av klass Whiskey, Foxtrot eller Juliett”. I fall angavs övriga observationer av master indikera att fråga varit om ubåt från Warszawapakten, men klassen hade ej kunnat fastställas. Vi kan inte pd grundval av de rapporter om optiska observationer som vi hafl tillgängliga dra nâgra säkra slutsatseri rzationalitetsfrdgan. Enligt hade ansett att Ubåtsskyddskommissionen experterna bottenspáren, och vad som med utgångspunkt från dessa hade kunnat konstateras om förekomst i svenska flertal

Östersjöskärgårdar av ett

tekniskt avancerade miniubåtar, viktiga besked i gav nationalitetsfrågan. Till härför vissa rörande känd grund angavs ligga bedömningar

teknologisk utveckling och operativa mönster i Östersjön. R e s o n e -

8 Samtliga närrmda ubåtstyper byggdes bara i Sovjetunionen.

Kommissionens bedömning 277

manget utvecklades i regeringens promemoria den 10 oktober 1983. Där anfördes att det var känt att det i Warszawapaktens medlemsländer, främst Sovjetunionen, fanns stor kunskap om undervattensteknologi och dessutom att det existerade ett antal små undervattensfarkoster för såväl civilt som militärt bruk vilka kunde röra sig på bottnen med hjälp av olika framdrivningsmedel. Däremot sades det inte finnas tecken på att någon västmakt i Sveriges närområde har miniubåtar. Enligt promemorian hade det även konstaterats spår på bottnen av större ubåt. Dessa spår angavs visa att ubåtsbottnen varit konstruerad med en utanpå

skrovet liggande köl. I Östersjön var det enligt promemorian bara

ubåtar från Warszawapakten som har sådan köl. Måtten på dessa spår angavs stämma överens med de mått som hade uppmätts på U 137 i Gåsefjärden. När det gäller miniubåtarna slutsatserna

bygger på uteslutnings-

metoden. En förutsättning för att påståendet skall vara hållbart är att man säkert vet i vilka länder det år 1982 fanns eller inte fanns

miniubåtar eller andra små undervattensfarkoster. Eftersom det inte

finns någon sådan fullständig kunskap kan man enligt vår mening inte

göra något säkert påstående i nationalitetsfrågan. Inte heller är några

enstaka mått av spår på bottnen tillräckligt som bevis härvidlag. I Ubåtsskyddskommissionens betänkande anfördes att det vid

analysen av vissa inspelade hydrofonljud hade framkommit indikationer

som gav information om pakt- eller närmare

nationstillhörighet. Några

uppgifter än så lämnas inte. Att det är antalet propellrar som har haft betydelse som grund för bedömningen framgår emellertid av regeringens promemoria den 10 oktober 1983 med av

sammanfattningen

kommissionens indiciematerial. Där sägs nämligen att grunden för

påståendet att det var frågan om ubåt från Warszawapakten är möjlig-

heten att särskilja olika ljud, bl.a. för att fastställa antalet propellrar.

Den betydelse som antalet propellrar har haft visas än tydligare av

försvarsstabens promemoria den 9 januari 1986 om nationalitetsbestämning under Hårsfjärdenincidenten. Slutsatserna att flera akustiska observationer pekade på Warszawapaktsubåtar enligt

byggde pro-

memorian på att endast ubåtar tillhörande Warszawapakten hade två propellrar. I promemorian sägs samtidigt att de danska ubåtar som hade

278 Kommissionens

bedömning

två propellrar kunde avfärdas eftersom de vid tillfället befann sig på danskt territorium. I

försvarsstabspromemoriorna den 18 och 19 april

1983 anfördes att två akustiska observationer hade med

gjorts analys-

resultat av värde i och att av dessa en inföll

nationalitetsfrågan under

Hårsfjärdenincidenten i Danziger Gatt. I regeringspromemorian sades detsamma med den att den andra preciseringen indikationen gjordes i augusti. Vi har sökt utröna vilket material som på uppfattningen om två propellrar grundades. Som av avsnitt 7.2

framgår upprättade analys-

gruppen Ubåtsincident den 8 mars 1983 en om indikationer promemoria på identitet av främmande ubåtar år 1982. I finns en promemorian

sammanställning av de optiska observationer och tekniska indikationer

som på olika sätt kunde

enligt gruppen kopplas till identifiering av

främmande ubåtar. Bland de tekniska indikationerna finns två

hydrofoninspelningar av buller, nämligen den 28 augusti 1982 i

Asköomrâdet (söder om och den

Södertälje) 12 oktober 1982 vid

Mälsten i Danziger Gått”. i båda dessa

Analys angavs fall ge till

resultat äldre ubåt med två Det anmärktes propellrar. vidare att sådan ubåt endast fanns inom Av det material

Warszawapakten. som vi har

haft till inte vilken

tillgång framgår eller vilka analyser som åberopa-

des. Vi har erfarit att av detta

uppgifter slag lämnats muntligt vid

föredragningar.

Handlingarna utvisar emellertid följande.

FOA fick den 22 november 1982 i att 4

uppdrag analysera inspelade

band med från incidenten

hydrofoneffekter den 28 augusti 1982. I en

rapport från FOA den 13 som kom in till april 1983, Chefen för marinen den 15 april 1983, anfördes att FOA trots en avsevärd arbetsinsats (ca 150 och medverkan

arbetstimmar) av helikopterbesätt-

ning och erfaren från flottan inte kunde

hydrofonist säga varifrån de

inspelade ljuden (slagen) härrörde eller vilken aktivitet de skulle kunna

tänkas indikera. I antecknades att en i

rapporten krigsdagboken

rapporterad hydrofoneffekt trolig propeller inte hade återfunnits

på

9 Inspelningen vid Mälsten har behandlats i avsnitt 8.2.

Kommissionens bedömning 279

bandet.

Upptagningen från Danziger Gatt den 12 oktober 1982 analyserades

av experter från bl.a. Försvarets materielverk och FOA. Den 20 oktober 1982 sammanfattade expertgruppen i en promemoria vad den hade kommit fram till. Där anfördes att innehöll

ljudupptagningen

propeller- och som med stor sannolikhet härrörde från en

hydraulikljud ubåt, om ytan var fri, och vidare att varvtalet var ca 190 rpm, troligen

mindre propeller. Inget om två i

sägs propellrar promemorian.

Vi kan således konstatera att analysen av inspelningarna den 28 augusti I 982 inte kunde visa att det var fraga om ubåt och att uppgiften om att tvâ propellrar förekom pd inspelningen den 12 oktober 1982 inte har något stöd i den analys som är dokumenterad. I Ubåtsskyddskommissionens att också

rapport antyds signal-

spaningsobservationer har legat till grund för bedömningen i nationalitetsfrågan. Försvarsstabspromemorian den 18 april 1983 går mera rakt på sak. Där sägs nämligen att resultatet av signalspaningen

entydigt

utvisar att det var om ubåtar från Ett

fråga Warszawapakten. påstående

av samma innebörd förs fram i regeringens promemoria den 10 oktober 1983. Den signalspaningsinformation som nämns i utredningsmaterialet är en viss ökning av radiotrafiken samt PQ—pejlingar (radarsignalspaning). Att en ökning i radiotrafiken noterades vid tiden för Hársjjärdenhändelserna är enligt var mening inte en omständighet som kan läggas till grund för nâgra slutsatseri nationalitetmdgan. När det om vill vi framhålla

gäller uppgifterna radarsignalspaning

följande. PQ-pejlingarna har till en början uppfattats avse radar från

ubåtar från såväl Warszawapakten som Västtyskland. I den nämnda promemorian den 8 mars 1983 har Ubåtsincident avfört

analysgruppen

indikationerna ubåtsradar som i den automatpå västtysk feltolkning iska datautvärderingen. Enligt analysgruppen har nämligen avsökningstiden, dvs. antennrotationen varit för kort. Radarn hade även kunnat finnas på eller vara svensk marin radar.

handelsfartyg Någon

motsvarande bedömning gjordes dock inte beträffande de radarsignaler

som hade uppfattats som Warszawapaktsradar. I avsnitt 8.5 har redovisats svårigheterna att med säkerhet identifiera

280 Kommissionens bedömning

olika typer av fartygsradar. Detta förhållande gällde i synerhet vid

utnyttjande av de marina PQ-utrustningar som fanns på svenska fartyg

i början av 1980-talet. Identifiering var möjlig endast om vissa uppgifter om parameterdata förelåg. Vi vill isammanhanget peka på att det i materialet inte finns några uppgifter om parameterdata som gör det

möjligt att identifiera ubåtsradar från Warszawapakten på det sätt som

här avses. Det anförda leder oss därför till slutsatsen att indikationerna på ubåtsradar från Warszawapakten skulle ha kunnat bedömas på samma sätt som indikationerna på västtysk ubåtsradar och alltså avforts som

feltolkning .

Vi vill slutligen tillägga följande. Analysgruppens sammanställning över indikationer på identitet av främmande ubåtar avser tiden den 3 - 6 november 1982. För denna tid finns 15 juni PQ-indikationer antecknade. Av dessa har 13 försetts med anmärkningen Kan vara utanför sv sjöterritorium. De två anteckningar som inte har någon sådan anmärkning gäller dels en observation den 27 september 1982 som anges avse en i dels en av de observatio-

krysspejling Kalmarsund,

ner som anges avse västtysk ubåtsradar. Som framgår av avsnitt 8.5 var

observationen i Kalmarsund inte någon krysspejling och den saknar

därför redan på den grunden betydelse i sammanhanget.

Vi finner alltså att det inte har förelegat signalspaningsuppgifier som

kan utgöra grund för slutsatseri nationalitetsfrdgan.

Sammanfattningsvis är vår uppfattning i denna del att det inte fanns

tillräcklig grund för de uttalanden om nationalitetstillhörighet som

gjordes i Ubátsskyddskommissionens betänkande och i de andra

sammanhang som vi här har redovisat.

Som framgått har på senare tid nya utredningar gjorts om hydrofon-

indikationen vid Mälsten den l2 oktober 1982 och en inspelning av indikationen har behandlats vid de ubåtssamtalen. Från

svensk-ryska

svensk sida framfördes där MUSAC:s bedömning att inspelningen återgav ljudet av två propellrar. Enligt FOA:s analyser år 1993 finns vissa tecken som kan två Man kan emellertid inte

tyda på propellrar.

med bestämdhet utläsa antalet propelleraxlar ur ljudupptagningen. Vid

våra kontakter med FOA har man där varit angelägen att

understryka

Kommissionens 281 bedömning

detta förhållande. Vår bedömning är också att inte inspelningen ger

underlag för något säkert uttalande i frågan.

Som framgår av avsnitt 8.2.1 för Emil Svensson i sin ett

rapport alternativt om Det att

resonemang nationalitetsbestämning. bygger pá

det för ett givet fartyg finns ett karaktäristiskt samband mellan propellervarvtal och fart. Om man samtidigt registrerar propellervarvtal och fart kan man bilda kvoten TPK (turns per knot, dvs. varv per knop). Därefter kan man utesluta att vissa till ett

fartyg givit upphov

erhållet TPK, om dessa har klart avvikande TPK-värden. Emil

fartyg

Svensson kommer med denna metod fram till att det i fallet den 12 oktober 1982 vid Mälsten med stor sannolikhet rörde sig om en

sovjetiskbyggd ubåt.

Vi vill först att det fordras en stark

understryka mycket bevisning

för att vi skall kunna en stat som för en undervattenange ansvarig

skränkning. Den angivna metoden med varvtal per knop kan i och för

sig användas för att skilja mellan olika kända och därmed

fartygstyper

ge en viss vägledning. Även om ett antal

sovjetiskbyggda ubåtstyper

uppvisar ett TPK-värde som stämmer med observationerna, förutsätter dock en säker med av metoden har

identifiering tillämpning att man

kunskap om samtliga tänkbara alternativ. Någon sådan säker kunskap föreligger inte. Vi anser därför att vi inte kan göra något uttalande om från vilket land den främmande

undervattensfarkosten kom.

Inte heller i de där vi har

övriga fall funnit klarlagt att främmande undervattensfarkoster kränkt svenska vatten finns underlag för något

sådant uttalande.

9.6 Försvarsmaktens

hantering

av

rapportmaterialet

Vi har i tidigare avsnitt beskrivit och bedömt olika indikationer pá misstänkt främmande undervattensverksamhet. skall vi

Avslutningsvis

nu vår av hur Försvarsmakten har hanterat

ge bedömning rapport-

282 Kommissionens bedömning

materialet. När det gäller rapporterna om observationer framgår att handläggarna har strävat efter att klarlägga om naturliga förklaringar stått att finna. Utfrågarna har som regel också haft en kritisk inställning till

utsagorna. Rapporterna från de första åren har betydande brister, men

från den senare delen av 1980-talet blir intrycket att det rör sig om en

professionellt bedriven verksamhet. Vi vill också framhålla betydelsen

av den särskilda kompetens som finns i den s.k. Romaregruppen, se avsnitt 6.2.2. Enligt var mening har Försvarsmaktens behandling av

observationerna i regel genomförts pá ett ansvarsfullt sätt.

När det gäller de tekniska indikationema är vårt intryck att Försvarsmakten inte har tvekat att vända sig till utomstående expertis för att få hjälp med problemställningar utanför det egna kompetensområdet. Som exempel kan nämnas att man anlitat geologisk expertis och att man har begärt från Statens kriminaltekniska laboratorium

yttranden

i olika skadefall. Man har också vänt till när det

sig biologisk expertis

gäller beteendet hos sälar och andra djur. Fiskeriverket har engagerats i olika utredningar om ljud från fiskar och maneter. På ämnesområden där kompetens redan finns inom Försvarsmakten har vid tillfällen varit en annan.

attityden några

På signalspaningens område har man sålunda, särskilt under början

av 1980-talet, inte tillräckligt beaktat de erinringar och påpekanden när

det gäller möjligheterna att dra slutsatser av radarsignalspaningsindika-

tioner (PQ-indikationer) som gjorts av expertmyndigheten Försvarets

radioanstalt. Detta har lett till de överdrivna påståenden om signalspaningsindikationer som vi behandlat i avsnitt 9.5. Vi har emellertid konstaterat att samverkan mellan blivit bättre senare

myndigheterna på

tid.

Hydroakustik är naturligtvis ett område där Försvarsmakten besitter

en särskild kompetens, och enligt vår mening ligger den på en hög

nivå. De problem som möter inom hydroakustiken är erkänt svåra,

särskilt när det gäller förhållandena i Östersjön, och den teknik som

finns att tillgå är ännu inte tillräckligt utvecklad. Det är därför naturligt att felbedömningar görs. Särskilt när man står inför nya fenomen där varken tekniken eller erfarenheten kan ge några omedelbara svar borde

Kommissionens 283

bedömning

det ligga nära till hands att vända till utanför sig expertis den egna myndigheten. När det gäller två slag av indikationer, den

komprimerade

kavitationseffekten och typljudet, anser vi att borde ha felbedömningar kunnat undvikas, om utomstående hade konsulterats i ett expertis tidigare skede. Under en tid var Försvarsmakten säker att den

på komprimerade kavitationseflelden härrörde från främmande undervattensfarkoster. I

rapporteringen till regeringen för åren 1992 och 1993 om låg rapporter ljudeffekten till grund för påståenden om i ett antal fall. kränkningar Försvarsmaktens rapport till för år 1993 i

regeringen påverkade hög

grad utformningen av statsminister Bildts brev den 25 maj 1994 till

Rysslands president Boris Jeltsin (se avsnitt 4.6). Senare har det visat sig att ljudeffekten orsakats av simmande mink. är hur ett sådant Frågan

misstag kan uppkomma. Att till en ljudeffekten början togs för en

propellerkavitation är enligt vår mening förklarligt. Ljudet är kavitationsliknande och slutsatsen att det härrörde från en undervattensfarkost var under

rimlig förutsättning att vattenytan var fri. De analyser som

gjordes utgick också från den förutsättningen. Till en början användes expertisen inom FOA enbart för att beräkna avståndet till ljudkällan. Det var först när FOA med ett större material fick tillfälle att mer göra

omfattande beräkningar som vaga misstankar uppkom i februari 1994

att det rörde sig om en ytnära ljudkälla. Fortsatta befäste

analyser

misstanken och FOA ville göra försök med djur. Man kan på goda grunder anta att problemet var på väg att lösas när av

upptäckten

mink gjordes den 28 juli 1994. Det också skäl att anta att firms goda

lösningen hade kommit ännu tidigare om Försvarsmakten hade

tidigt vänt sig till F 0A. Under mer än tio år har Försvarsmakten brottats med typljuds-

problemet. Vi finner också här att Fdrsvarsmaktenskontakrer med utom-

stående expertis har tagits sent och varit av

för otillräcklig omfattning.

Om ljudeffekten härrör från främmande måste undervattensfarkoster, detta betraktas som från

mycket allvarligt säkerhetspolitiska utgångs-

punkter. Vi anser att det starka

finns skäl att utnyttja alla tillgängliga

resurser för att snabbt få klarhet i frågan, bl.a. genom att vända till sig

hydroakustisk expertis utanför Försvarsmakten. Resultatet av den

284 Kommissionens

bedömning

utredning om orsaken till ljudeflekten som Försvarsmalaen har beslutat om i juni 1995 bör redovisas för regeringen och oflentliggdras pd lämpligt sätt.

SOU 1995: 135 285 Ubátsskyddsátgärder

10 Ubåtsskyddsåtgärder

Begreppet ubätsskydd började allmänt användas i samband med Ubåts-

skyddskommissionens arbete 1982-1983.

Verksamheterna omfattar och

underrättelseinhämtning, bevakning

ubátsjakt. För att vid och kunna med

ubâtsjakt bevakning ingripa vapenmakt

mot främmande ubátar eller annan undervattensverksamhet krävs förmåga till och

spaning, lokalisering/klassificering vapeninsats.

En enhet, som deltar i skall ha

ubåtsskyddsverksamhet, förmåga

inom minst ett av dessa områden. För ubåtsjakt krävs att eller enheten, flera enheter sammanförda till ett förband, har kvalificerad

förmåga

inom samtliga områden. För krävs enbart för-

underrättelseinhämtning

till

spaning

måga och

lokalisering/klassificering.

Ubátsjaktförutsättningarna påverkas, förutom av disponibla

materiella och personella resurser, också av de och

förordningar regler

som gäller för Försvarsmaktens ingripande vid hävdandet av sjöterrito-

riet. De förändringar som skett därvidlag redovisas i en faktaruta.

I detta främst för den materiella

kapitel redogörs uppbyggnaden av

ubåtsskyddet samt för vissa organisatoriska förändringar 1980-1995.

10.1 för

Principer ubåtsskydd

För bevakning och ubåtsjakt krävs t.ex. samt

spaningsmedel, sensorer, vapen. Olika typer av sensorer har beskrivits i 6 och kapitel exempel på resultat av deras utnyttjande har redovisats i kapitel 8. När det gäller val av vapen för insats mot en ubåt är problemen

l0 l6-0l05

286 Ubátsskyddsátgärder SOU 1995: 135

snarlika dem som gäller vid val av sensorer. Förutom vapnens prestanda och funktionssätt är ubåtens uppträdande avgörande för vilken

effekt vapeninsatsen får. l likhet med vad som gäller för sonarsystemen,

finns inte något vapen som är lämpligt i alla delar av våra farvatten och mot en ubåts manövrerande.

De vapen som normalt utnyttjas i ubåtsskyddsverksamhet kan indelas

i målsökande vapen, icke målsökande vapen samt kast- och raketvapen.

Målsökande vapen

Den vanligaste typen av målsökande ubåtsjaktvapen är den målsökande

torpeden. Målsökaren består av en mycket liten sonar, som kan vara

passiv, aktiv eller en kombination av båda. En passiv/aktiv målsökare har fördelen att kunna närma sig ubåten tyst, för att i slutfasen övergå i aktiv fas och därigenom låsa på målet. Om ubåten ligger stilla på bott-

nen nära klippformationer krävs en mycket avancerad, aktiv målsökare

för att kunna skilja på den och bottnen. Målsökande vapen har stor precision, men är känsliga för motmedel. Laddningsvikten är oftast liten, men denna nackdel uppvägs av precisionen.

Torpeder kan även Sådana torpeder kan kontrolleras trådstyras.

under sin färd genom vattnet. Det krävs då att man hela tiden har kännedom om målets läge.

Icke målsökande vapen

Den konventionella sjunkbomben är det vanligaste, icke målsökande

vapnet. Den måste fällas över målet i stort antal i avsikt att kompensera

för den Eftersom effekten avtar kraftigt med

dåliga precisionen.

avståndet, kan man inte ersätta bristfällig precision med höjd laddnings-

vikt. Verkansradien för att oskadliggöra en ubåt, med utnyttjande av en

SOU 1995: 135 287 Ubátsskyddsátgärder

sjunkbomb med 100 kilograms trotylladdning, är högst ca 5 meter. På något större avstånd kan skador åstadkommas utanför på komponenter tryckskrovet. Sjunkbomben är helt okänslig för motmedel. Minor kan också mot även om de utnyttjas ubåtar, huvudsakligen är avsedda för att förhindra av En nackdel är passage övervattensfartyg. att för att ubåten, skadas, måste passera minans verkansområde. Lägena av våra fasta torde vara kända av en inkräktare. Dessutom mineringar kan såväl minor i fasta mineringar som och flytminor registreras lokaliseras av en sonar. länder högupplösande Många har, som nämnts i kapitel 5, särskilda farkoster som utrustats for att lokalisera och förstöra minor. Minor är redan i fredstid utlagda for att vid behov kunna hindra passage farleder. genom trånga

Kast- och raketvapen

Kast- och raketvapnen har fördelen att de kan från avfyras en vapenbärare på tämligen stort avstånd från målet. Räckvidden varierar från 300 till 6 000 meter. kan förses med en enkel målsökare och Vapnen har ofta riktad sprängverkan när träffar målet. Avancerade spetsen raketvapen kan emellertid bestå av en icke trådstyrd ubåtsjakttorped, som bärs fram till målet av en drivraket och som i slutfasen söker upp målet med hjälp av en målsökare. Mot dykare kan vanliga handgranater åstadkomma skada.

Exempel på tillämpningar av ubåtsskyddsvapen

Torpedsystem med olika typer av målsökare finns på helikoptrar, kustkorvetter och vissa ubåtstyper. Samtliga övervattensfartyg och har att bära helikoptrar möjlighet sjunkbomber. Laddningsvikten kan variera mellan 50 och 200 kilogram. Sjunkbomberna har mycket låg träffsannolikhet mot en ubåt i rörelse. ELMA-granaten (antiubåtsgranat modell 84), som är ett kastvapen och avfyras i salva, finns och minpå kustkorvetter, patrullbåtar röjningsfartyg. Granaten är ett och har en liten incidentvapen mycket laddning med riktad sprängverkan, som detonerar vid direktkontakt med

288 Ubátsskyddsátgärder

en ubåt. Avsikten är att en ubåt som träffas skall tvingas inta ytläge. Träffsannolikheten mot en ubåt i rörelse är relativt liten. Minor finns vid fasta undervattensinstallationer men kan också läggas ut av rörliga minspärrtroppar. Även om ett fast

minsystems läge

är känt, kan det ändå tjäna att en ubåt att använda andra

syftet, tvinga

passager eller försvåra dess uppträdande i området.

10.2 i marinen 1980

Läget

År 1947 påbörjades i Sverige en uppbyggnad av en för sin tid tämligen kvalificerad ubåtsjaktfunktion. Genom försvarsbeslutet 1972 avbröts denna utveckling. Kapaciteten för nära nog

fartygsburen ubåtsjakt gick

helt förlorad under 1970-talet. Endast den helikopterburna ubåtsjakt-

funktionen bibehölls, dock på en tämligen låg nivå. Nyutbildning av

ubåtsjaktpersonal skars ned och antalet övningar i ubåtsjakt reducerades. Den specialutbildade personalen sökte sig i stor utsträckning till andra karriärer inom marinen. Motivet bakom neddragningen i försvarsbeslutet 1972 var att det ansågs att importsjöfarten skulle skyddas med andra än militära medel. Förmågan till spaning och insats mot ubåtar var sålunda mycket

begränsad 1980. De enda moderna ubåtsjaktenheterna utgjordes av 7

tunga helikoptrar. Därutöver fanns, med sonar och vapenutrustning från

1950-talet, Halland kvar som enda rustade jägaren i flottan. Halland genomförde 1980 sin sista utbildning av krigsbesättning. I

början

av september ryckte den värnpliktiga besättningen ut. Halland bemannades dock återigen i begränsad under

omfattning

åren 1980-1982. Motivet var att det behövdes ett som

ubåtsjaktfartyg

kunde sättas in i den på hösten 1980 pågående ubåtsjakten utanför Utö. Halland utgick ur i av 1980-talet.

slutligen krigsorganisationen början

Hon gick in till kaj och besättningen mönstrade av den 30 september

1982, samma dag som Hårsfjärdenhändelserna började (se avsnitt 7.2).

SOU 1995: 135 289

Ubåtsskyddsátgärder

Inom kustartilleriet var 1980 de fasta system som tidigare funnits för ubåtsspaning, t.ex. bottenhydrofonstationer och magnetslingor, avvecklade. Huvuddelen av de minspärrtroppar som fanns, var avsedda för insats mot ett fåtal dock även för insats mot

övervattensfartyg;

ubátar.

Sammanfattningsvis fanns i krigsorganisationen resurser för följande ingripande mot ubâtar: Jagaren Halland, 7 16 ubätsjakthelikoptrar,

patrullbåtar (typ Hugin) och 6 äldre minsvepare (typ Hanö). Inom

kustartilleriet fanns 17 äldre

bevakningsbätar (typ 60; begränsat

användbara) samt ca 100 för insatser mot

minspärrtroppar (primärt

övervattensfartyg).

De undervattenssensorer som disponerades var av varierande slag. Halland och var utrustade

helikoptrarna med sonarer, främst avsedda

för spaning mot konventionella ubátar och utanför territorialhavet. på Befintliga ubátar var även de utrustade med sonarer, främst avsedda för

spaning mot övervattensfartyg. Ubåtarna kunde dock vid behov även

insättas i Flertalet av enheter var

underrättelseinhämtning. övriga

utrustade med okvaliñcerad sonarmateriel.

Huginklassens patrullbåtar

utgjorde dock ett undantag. De var utrustade med för sin tid modern sonarmateriel. Vapen, möjliga att använda mot ubåtar, utgjordes av äldre antiubátsraketer, med vilka Halland var utrustad, och av äldre av typer sjunkbomber samt minor. Sjunkbomberna var avsedda för såväl

fartyg

som helikoptrar. Minorna användes av kustartilleriets

minspärrtroppar.

Det fanns varken eller

antiubátstorpeder antiubåtsgranater.

Den teknik, som fanns för av raketer och armering sjunkbomber,

medgav inte att dessa kunde bringas att detonera inom området mellan

ytan och ca 10-20 meters djup. Det fanns i realiteten inga som vapen, var lämpliga att sätta in mot ubåtar som uppträdde nära ytan.

När utvecklingen pekade mot behov av kvalificerad vilket ubátsjakt,

särskilt tydliggjordes under den s.k. Utöincidenten, stod marinen illa rustad härför, såväl materiellt som personellt.

290 Ubátsskyddsátgärder

10.3 Tillförsel av medel och av

uppbyggnad

1980-1984

ubåtsskyddet

Extra medel för ubåtsskydd tillfördes marinen enligt följande.

År Summa mkr Bakgrund 1980 49 Utöincidenten 1982 200 U 137 1983 250 Hårsfjärdenhändelserna 1984 50 Karlskronaincidenten

Medelsutnyttjande

1980 i huvudsak för av tre

49-paketet utnyttjades ombyggnad

för samt radar- och sonarutrustning till

helikoptrar ubåtsjakt ny

befintliga ubåtsjakthelikoptrar, sonarer till två robotbåtar samt om-

byggnad av fyra ej sonarutrustade motortorpedbâtar till vedettbåtar,

utveckling av två torpedtyper för kustkorvett, tung helikopter och ubåt

samt en ljudstudio på Berga (blivande MUSAC).

blev mellan åren 1983 och 1987. Den totala

Åtgärderna genomförda

kostnaden slutade på ca 200 miljoner kronor, vilket medförde att ca 151 kronor fick tillföras omplanering.

miljoner genom

Hela paketet var en satsning på ubåtsjakt mot konventionella ubåtar utanför skärgården på svenskt territorialhav. Misstankar om förekomst av mindre ubåtar förelåg ännu inte.

1981/82 och 1983 i huvudsak

200-paketet 250-paketet utnyttjades

för följande åtgärder. En analysgrupp inrättades för ubåtsincidenter.

Provverksamhet påbörjades med ubåtsjaktflygplan och sonarbojsystem.

Fyra helikoptrar från flygvapnet byggdes om till ubåtsjakthelikoptrar. Leverans av beställda kustkorvetter tidigarelades. Sonaranläggningar

SOU 1995: 135 291 Ubâtsskyddsátgärder

anskaffades till vissa ubåtar och provverksamhet med sonarbojsystem påbörjades. Incidenttorped till helikopter utvecklades och anskaffning av ELMA liksom antiubåtsgranatsystemet påbörjades modifiering och utveckning av sjunkbombmateriel. I övrigt anskaffades bl.a. IRkameror, l jusförstärkarkikare, för taktiskt bruk samt talkrypto krypterad faxutrustning. Till fasta system anskaffades sådan spaningsmateriel som magnetslingor, radar, aktiva och passiva sonarer och ljusförstärkare. Beslut fattades om lokalisering av en helikopterdivision till militäromráde Tre och tre Syd. minröjningsfartyg vedettbåtar beställdes. Utbildningssystemet gavs också ändrad för att bl.a. inriktning tillgodose högre beredskapskrav.

50-paketet utnyttjades för tidigareläggning av ett minröjningsfartyg samt anskaffning av flera bildalstrande sonarer for för klassificering, anskaffning av fler för samt av analysutrustningar sonarbojsystem optronisk materiel för och för utökad spaning fotografering, anskaffning av system för fast bevakning samt för anskaffning av materiel för fast bevakning och utrustning till kustartilleriets bevakningsbåtar.

Huvuddelen av åtgärderna, för vilka medel i viss tillförts i omfattning särskild ordning, var genomförda i mitten av 1980-talet. Vissa anskaffningar av t.ex. fartyg och tunga helikoptrar eller sådana åtgärder som krävt utvecklingsarbete, var emellertid inte klara förrän en bit in på 1990-talet.

Ubátsskyddsátgärder

10.4 Fortsatt

uppbyggnad

av

ubåtsskyddet

efter 1984

Chefens för marinen funktionsplan

Chefen för marinen fárdigställde år 1984 en funktionsplan för ubåtsskydd (CM 198408-28, Stud H 723:6598). Planen hade som grund

överväganden som Överbefálhavaren redovisat i Operativ inriktning av

försvarsmaktens förmåga att upptäcka och bekämpa ubåtar (ÖB 1984-

02-23, OSP H 3l0:7081).

Chefen for marinen framhöll att skyddet mot främmande under-

vattensverksamhet inte borde begränsas till svenskt sjöterritorium. Det skulle även medge en allmän övervakning av internationellt vatten i anslutning till detta. Vad avser spaning, skulle det finnas såväl fasta

som rörliga undervattensspaningssystem. När främmande ubåt hade

indikerats skulle denna kunna lokaliseras. Vapen skulle snabbt kunna sättas in för att tvinga en ubåt att inta ytläge. Resurser skulle därför finnas, som medgav att ubåten kunde identifieras och avvisas eller omhändertas. Underrättelser och rapporter om främmande undervattensverksamhet

skulle ständigt kunna sammanställas och bearbetas. Ubåtsskyddsopera-

tioner skulle kunna sättas igång med kort varsel och ledningssystemet

anpassas därtill. Grundprincipen att kunna agera över hela vårt sjöterritorium

medförde, enligt Chefen för marinen, krav på sammansatta förband; så

kallade ubåtsjaktstyrkor.

Chefen för marinen redovisade att en ubåtsjaktstyrka borde omfatta

2 ubåtsjaktflygplan, 3 ubåtar, 5 kustkorvetter, 5 vedettbåtar, 6

ubåtsjakthelikoptrar, 5 patrullbåtar och 3 minröjningsfartyg.

År 1984 fanns endast vissa av dessa enheter tillgängliga, t.ex.

SOU 1995: 135 293 Ubátsslcyddsdtgärder

ubåtar, helikoptrar och patrullbåtar. Det räckte till en reducerad ubåtsjaktstyrka och då med brister i vapen- och spaningsutrustning. (Chefen för marinen hade bedömt att det erfordrades minst sex ubåtsjaktstyrkor, varav fyra i fredstid.) För kustartilleriets del krävdes enligt planen av fasta uppbyggnad bevakningssystem i de två viktigaste basområdena, Hårsfjärden-Muskö och Karlskrona samt uppsättande av rörliga ubåtsskyddskompanier. Överbefälhavaren hade efter regeringsbeslut den 28 juni 1984 fått i uppdrag att redovisa en samlad plan för Han redovisade ubåtsskyddet.

denna den 26 oktober 1984 (Överbefilhavarens plan för

ubåtsskyddets inriktning; ÖB 1984-10-26, Plan l KH 723:9695). Däri att anges marinchefens ovannämnda funktionsplan utnyttjats som grund. I Överbefälhavarens plan konstateras att de dittillsvarande insatserna för ubåtsskyddets förstärkning varit lämpliga men Trots otillräckliga. att Chefen för marinen, utöver de extra medel som tillförts, gjort betydande omplaneringar inom marinen för att ytterligare förstärka ubåtsskyddet hade inte en tillräcklig nivå uppnåtts. Den ytterligare satsningen beräknades kosta 230 miljoner kronor för perioden fram till år 1990. Med hänsyn till angelägenhetsgraden i denna satsning hade Överbefálhavaren i den slutliga av omfördelat beredningen planeringen till marinen resurser i huvudsak från armén och Den flygvapnet. ekonomiska planeringen för tidsperioden 1984/85-1994/95 av framgår Överbefälhavarens plan. För budgetåret 1984/85 upptas 312 miljoner kronor, för femårsperioden 1985/1990 upptas 1 294 miljoner kronor och för den därpå kommande 950 miljoner kronor. Utöver de medel som redan utnyttats före budgetåret 1984/85 inplanerades sålunda totalt 2 556 miljoner kronor för den därpå följande tioårsperioden.

Den planerade förstärkningen av ubåtsskyddet avsåg bl.a följande. - skulle Helikoptrar förses med nya spaningssystem. - av kustkorvetter Anskaffning fyra planerade skulle tidigareläggas och förses med system, lämpliga att användas i alla omgivande farvatten. - Patrullbåtar och vedettbåtar skulle förses med nytt hydrofonsystem. - Kustartilleriets minerings- och bevakningssystem skulle ut byggas med ubåtsskyddskapacitet.

294 Ubátsskyddsátgärder SOU 1995: 135

- Utvecklingen av nya upptäcktsmetoder och vapen skulle forceras.

Tillförsel av medel 1988 samt medelsutnyttjande

[regeringens proposition 1987/88: 150 tillfördes marinen för kommande fyraårsperiod 700 miljoner kronor utöver tidigare tilldelad ram. Av medlen var 200 miljoner kronor avsedda för ytterligare ett minröjningsfartyg; en utökning av antalet från sex till sju. I propositionen framhålls att med den ekonomiska förstärksyftet ningen är att skapa förutsättningar för att så snart som möjligt dels klarlägga kränkningarnas omfattning, inriktning och ursprung, dels förstärka skyddet i anslutning till våra viktigaste basområden och inloppen till Stockholm. De åtgärder som inplanerades innefattade viss förstärkning av underrättelsetjänsten samt anskaffning av sonarer till kustbevakningen och nya sonarer till patrullbåtarna, utbyggnad av den fasta bevakningen, modifiering av undervattensvapen och utveckling av ett riktbart kastvapen.

10.5 Läget i marinen 1995

En särskild ubåtsjaktstyrka med följande innehåll kan organiseras.

2 ubåtsjaktflygplan 3 ubåtar 4 kustkorvetter 4 hydrofonbojfartyg 6 ubåtsjakthelikoptrar 5 patrullbåtar 3 minröjningsfartyg 1 ledningsfartyg

SOU 1995: 135 Ubátsskyddsátgärder 295

Därutöver finns ytterligare och för

fartyg helikoptrar, lämpade

ubåtsjakt; nämligen 9 ubåtar, l kustkorvett, 8 ubåtsjakthelikoptrar, 3

patrullbåtar och 4 minröjningsfartyg.

Fast finns vid våra marina basområden och

ubåtsskydd viktigaste,

i anslutning till inloppen till Stockholm. Viss materielanskaffning återstår. Sex bevakningsbåtar har hittills levererats till kustartilleriets

fasta bevakningskompanier.

10.6 Vapeninsatser

Vapeninsatser har gjorts vid ett 20-tal incidenter åren 1980-1994, då det bedömts att främmande undervattensverksamhet förekommit. En sådan incident har i flertalet fall omfattat flera dagar, i vissa fall flera veckor. Insatser med olika typer av vapen har skett vid mer än hundra tillfällen. Såväl chockladdningar som sjunkbomber, minor, antiubåtsgranater och torpeder har utnyttjats. Vanligast har varit att sjunkbomber kommit till användning. Under den s.k. Utöincidenten 1980 fälldes närmare 15 sjunkbomber och vid Hårsfjärdenhändelserna 1982 ca 50 Vid den senare

stycken.

incidenten sprängdes även ett mindre antal minor. Vid åtskilliga

tillfällen under händelserna kring Hårsfjärden rådde eldförbud, ett

förhållande som kommit att diskuteras. Det finns de som hävdat att en främmande ubåt vid ett sådant tillfälle kunnat undslippa och även att

detta åsyftats av militär eller politisk studerades ledning. Frågan

ingående av Ubåtsskyddskommissionen som kom till slutsatsen att det inte fanns något som talade för att eldförbud beordrats med sådant syfte utan att säkerhetsskäl låg bakom besluten. Det kunde i och för sig varit möjligt att en ubåt skulle kunnat vid av eldförundslippa något buden men detta bedömdes inte som sannolikt. Vi har kommit till samma slutsatser som Ubåtsskyddskommissionen vad avser eldforbuds-

frågan.

Betydande vapeninsatser gjordes även utanför Sundsvall 1983 samt

296 Ubátsskyddsdtgärder

i samband med bl.a. Karlskrona-händelserna i februari-mars 1984, i Töretjärden i juli 1987 och utanför Oxelösund 1988 och 1992. Några av de tidiga insatserna visade sig ha gjorts mot grundklackar och vrak. Insatserna utanför Oxelösund skedde med såväl antiubåtsgranater som sjunkbomber och utlöstes efter sonarindikationer som bedömdes som säkra. Vapeninsatserna gav emellertid inte något resultat. En av insatserna 1988 hade sannolikt gjorts mot en klippformation, de övriga mot rörliga mål. Vid händelsen 1992 inträffade att sjunkbomberna detonerade redan vid ytan.

Den senaste vapeninsatsen gjordes i augusti 1993 i samma område

utanför Oxelösund.

10.7 Kostnader

Utöver marinens ursprungliga ramar har för

ubåtsskyddsåtgärder

tillskjutits 1 249 miljoner kronor under tidsperioden 1980-1995; senast genom regeringsbeslut för budgetåret 1988/89. Därutöver har för ubátsskydd omfördelningar skett, såväl inom marinens ram, som från arméns och flygvapnets ramar till marinen.

Omfördelningarna inom marinen har av Chefen för marinen uppskattats

till 2-3 miljarder kronor för tidsperioden 1980-1991 (Chefens för

marinen programutvecklingsplan 1992/93-1996/97). Därtill kommer

från armén och flygvapnet omfördelade medel, vilka är svåra att

precisera. I regeringens direktiv till Ubåtskommissionen uppskattas kostnaderna för de samlade insatserna till ca 1 miljard kronor för åren 1980-87 och till ca 2 kronor för åren sålunda ca

miljarder 1987-1992; sammantaget

3 miljarder kronor. I en skrivelse till inom

Försvarsdepartementet ( Ubåtsskyddsåtgärder

marinen; Försvarsmakten, Högkvarteret 1995-12-01 H 02 772:8492) anges de totala kostnaderna för ubåtsskyddet till ca 2,25 miljarder

Ubátsskyddsátgärder 297

kronor för perioden 1984-1995 samt att däri ingår ca 1 miljard kronor som omfördelats inom den marina ramen. Inte i någon av de ovannämnda uppskattningarna av total kostnaderna redovisas hur beräkningarna gjorts. Kommissionen har inte heller lyckats bringa klarhet i denna fråga. Det är mot denna bakgrund svårt

att få en fullständig bild av kostnaderna för ubåtsskyddsåtgärderna.

Om Chefens för marinen beräkningar i den ovan nämnda programutvecklingsplanen tas som utgångspunkt och man därtill lägger

några hundra miljoner kronor, omfördelade från huvudsakligen armén

och flygvapnet, blir kostnaderna mellan ca 3,5 och 4,5 miljarder kronor

under tolvårsperioden 1980/81-1991/92.

Om man å andra sidan utgår från vad som redovisats i högkvarterets skrivelse från 1 december 1995 och därtill lägger de medel som enligt ovan bedöms ha överförts från andra försvarsgrenar blir totalsumman närmare 3 miljarder kronor. Den summan stämmer tämligen väl

överens med den som redovisas av regeringen i kommittédirektiven,

varfor den läggs till grund för fortsatta bedömningar. Marinens kostnader under tiden 1980/81-1994/95 var ca 65 miljarder kronor av de totala kostnader för det militära försvaret som under samma tid uppgick till ca 400 miljarder kronor. De extra medel, som tillskjutits genom särskilda beslut (ca l 250 miljoner kronor) utgör sålunda ca 1,9 % av marinens kostnader under

tidsperioden. Om de medel som totalt utnyttjats för ubåtsskyddets

och bedrivande bedöms till 3 miljarder kronor, blir

uppbyggnad uppgå

andelen av marinens anslag under tidsperioden ca 4,6 %. Som andel av totalkostnaderna för det militära försvaret som helhet under perioden (ca 400 miljarder kronor), utgör de i särskild ordning tillskjutna medlen endast ca 0,3 %. Medräknas de omfordelade medlen blir motsvarande andel ca 0,75 %.

298 Ubátsskyddsátgärder SOU 199f

10.8 Vår

bedömning

Vid en bedömning av de åtgärder som inom vidtagits ubåtsskyddets område bör man ta hänsyn till det, såväl materiellt som personellt, bristfälliga tillståndet i början av 1980-talet. Att bygga upp ubåtsskyddsfunktionen från det läge, som rådde efter under 1970nedgångsperioden talet, var en svår uppgift. Till svårigheterna hör de speciella problem som hänger samman med att bedriva och i ubåtsskydd ubåtsjakt

Östersjön. Dessa förhållanden medför även i många fall att materiel och

metoder, som används i andra vatten, inte är direkt tillämpliga i Sverige. Det har bl.a. till följd att en del utländsk materiel tillgänglig, inte alltid är lämplig att använda i Materielen måste i sådana Sverige. fall modifieras, såvida det inte är lämpligare att utveckla den i Sverige. Samma förhållande gäller avseende metodfrågorna. De satsningar som gjorts inom sedan 1980-talets ubåtsskyddet början har lett till väsentliga förbättringar. Materiellt har stora har framsteg gjorts. Ubåtsskyddsmateriel utvecklats, modifierats och nyanskaffats. Bevakningsförmågan i de marina basområdena i Karlskrona och Hårsfjärden-Muskö samt i inloppen till Stockholm har förbättrats. En ubåtsjaktstyrka kan organiseras. Därutöver finns kompletterande resurser för ändamålet i form av och fartyg ubåtsjakthelikoptrar. Vapenutrustningen har förbättrats. Förutsättningarna för teknisk utvärdering har förbättrats avsevärt genom anskaffning av lämplig analysutrustning. Mot bakgrunden av att ovisshet råder om vilken av alltjämt typ undervattensfarkoster som i undervattensverksamheten utnyttjats på svenskt territorium borde större möjligen proportionellt resurser satsats på underrättelseverksamhet, spaning och dokumentation. Det är likaså möjligt att ytterligare viss, kvalificerad borde registreringsutrustning anskaffats på bekostnad av annan utrustning. Vi bedömer att de materiella varit i stort sett adekvata. satsningarna

SOU 1995: 135 Ubátsskyddsátgärder 299

Vi har inte funnit att väsentlig annan och lämpligare utrustning varit tillgänglig i stället för den som anskaffats.

Vår helhetsbedömning är därför att disponibla medel utnyttjats på ett

lämpligt sätt.

300 Ubátsskyddsátgärder sou 1995: 135

Ingripanden

Förordningen (1982:756) om försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet m.m. (IKFN-förordningen) innehåller de grundläggande reglerna fiir

ingripanden mot bl.a. ubâtar som kränker svenskt territorium. Före

IKFN-förordningens tillkomst gällde för dylika situationer en generalor-

der av den 24 januari 1967 nr 48/1967. IKFN-förordningen trädde i

kraft den 1 juli 1983 och reglerna skårptes då i förhållande till vad som

gällt tidigare.

Bestämmelserna för ingripande mot främmande ubåt i under-

vattensläge har ändrats i avseenden vid tvâ tillfällen under 1980viktiga

talet. Före den 1 juli 1983 gällde i princip att ubåten skulle varnas, som

regel genom knallskott i vattnet. Om den intog övervattensläge eller

styrde ut från svenskt territorium skulle verksamheten avbrytas. Om

den blev kvar i undervattensläge efter utan att visa att den varning,

omedelbart avsåg att lämna svenskt territorium, fick verkningseld

tillgripas enligt särskilda regler. Verkningselden skulle om möjligt

avpassas så, att ubåten tvingades inta övervattensläge. Så snart nationaliteten fastställts, skulle den avvisas från svenskt territorium. I och med ikraftträdande den

IKFN-förordningens 1 juli 1983

genomfördes förändringen att en ubåt som upptäcktes på inre vatten

skulle tvingas inta ytläge, under det att en som upptäcktes på territorial-

havet även fortsättningsvis skulle avvisas. Vapenmakt fick

utnyttjas enligt särskilda regler i båda fallen.

1988 genomfördes den andra förändringen. Ändringen innebar att

syftet med ingripandena på inre vatten skulle vara att där hindra fortsatt

verksamhet. Vidare tilläts Överbefälhavaren att besluta om ingripanden

med Vapenmakt även på territorialhavet med samma syfte; att där förhindra fortsatt verksamhet.

SOU 1995: 135 Reservation 301

RESERVATION

av kommissionsledamoten Anna Christensen

Jag delar kommissionens att U 137 vid i

bedömning inträngandet

Gåsefjärden avsiktligt kränkte svenskt territorium. Jag delar också

kommissionens bedömning vad avser skadorna på militär materiel. Även vad avser bottenspåren har jag samma uppfattning som de anlitade experterna och kommissionen i övrigt vad avser spårens karaktär. Jag håller det dock inte för osannolikt att kan ha spåren uppkommit på annat sätt än genom främmande undervattensverksamhet. Likaledes delar jag kommissionens uppfattning vad avser

hydrofon-

indikationen vid Mälsten 1982 och de aktiva sonarkontakterna i Hävringebukten 1988 och 1992. denna Jag grundar uppfattning på FOA:s av från Mälsten och den

analys inspelningen expertbedömning

som har inom kommissionen. Beträffande den

gjorts magnetiska

indikationen från 1988 i Göteborgs skärgård är mer tveksam och jag vill inte göra något bestämt uttalande. Beträffande den komprimerade kavitationseffekten, typljudet och

signalspaningsuppgifterna delar jag i stort sett kommissionens bedöm-

ning. Jag har dock vissa tillägg att göra.

Beträffande nationalitetsfrågan skriver kommissionens majoritet att

observationerna och bottenspåren inte kan till för säkra läggas grund slutsatser respektive säkert påstående i nationalitetsfrågan. Enligt

min uppfattning kan man över huvud inte dra slutsatser i

några

nationalitetsfrågan på grundval av observationerna eller bottenspåren.

Beträffande propellerljudet och signalspaningen är jag ense med kommissionen om att det inte är möjligt att dra slutsatser i några

nationalitetsfrågan.

302 Reservation SOU 1995: 135

Vad avser värderingen av observationsmaterialet gör jag en annan

bedömning än kommissionen i övrigt, en bedömning som jag kommer

att utveckla i det följande. Beträffande företagsbedömningarna delar jag i stort sett kommissionens uppfattning. Jag vill dock närmare utveckla grunderna för min uppfattning i denna del. Min bedömning och kritik innefattar också Ubåtsskyddskommissionens bedömning av Hårsfjärdenhändelserna. Jag kommer också att ta upp en fråga, som enligt min mening inte behandlas tillräckligt utförligt i huvudbetänkandet, hur den bild av och karaktär,

nämligen ubåtskränkningarnas omfattning

som under en lång period präglat både det politiska handlandet och

allmänhetens uppfattning, egentligen vuxit fram och om det finns någon hållbar grund för denna bild. Jag kommer också att ta upp Emil Svenssons rapport från de svenskryska ubåtssamtalen.

Enligt kommittédirektiven skall kommissionen redovisa sin samlade bild om vad som förekommit och därvid diskutera hållbarheten i de slutsatser som dragits om undervattenkränkningarnas karaktär. Den första delen av uppdraget kan ju inte innebära att kommissionen förutsättningslöst skall granska allt som hänt under den period av nästan femton år som det är fråga om och därefter försöka komma fram till en samlad bild. Det är en omöjlig uppgift.

Utgångspunkten måste i stället vara den bild av ubåtskränkningarnas

omfattning och karaktär, som vuxit fram inom Försvarsmakten,

framför allt den del av Försvarsmakten som har ansvaret för ubåts-

skyddsverksamheten, och som sedan förmedlas till politiker och

allmänhet. Jag bygger min redogörelse i denna del på en egen genomgång av Överbefálhavarens rapporter till regeringen om inträffade undervattenskränkningar under den period som avses, inklusive alla bilagor till rapporten och i vissa fall även särskilda rapporter från

de olika centrala analysgrupper inom försvarsstaben och marinen, som

på central nivå bearbetat och

analyserat kränkningarna.

SOU 1995: 135 Reservation 303

I huvudbetänkandet finns under 3.2 en redogörelse för innehållet i Överbefälhavarens årsrapporter till regeringen. Den bygger på Över-

befálhavarens huvudrapport, som har en ganska formell karaktär. De

incidenter och företag som inträffat under året beskrivs och graderas

enligt en sannolikhetsskala av liknande slag som den som används i andra sammanhang vid bedömningen av olika incidenter. De väsentliga delarna av en

huvudrapporten offentliggörs. Bilagorna ger mycket fylligare och bild av marinens om ubåtskränktydligare uppfattning

ningarna. Även bilagorna översänds till regeringen. Jag har också gått igenom kommendören Emil Svenssons rapport från de svensk-ryska ubåtssamtalen och uppteckningarna av de samtal som fördes.

Det händelseförlopp som skall undersökas börjar egentligen med

Utöincidenten. År 1980 fick marinen indikationer på att främmande ubåt uppehöll sig strax utanför Utö i Stockholms södra skärgård. En omfattande ubåtsjakt, som pågick i flera veckor, sattes in, men jakten blev

resultatlös. Även tidigare hade det hänt att marinen påträffat

främmande ubåtar på svenskt territorialvatten, men ubåtarna hade då efter varning, t.ex. genom ett knallskott i vattnet, omedelbart lämnat territorier. Det anmärkningsvärda med Utöincidenten var att de främmande ubåtarna inte lät sig avvisas utan framhärdade i kränkningen. I samband med Utöincidenten tillsattes en särskild analysgrupp

bestående av marinofficerare med uppgift att i efterhand vad analysera

som inträffat. Denna analysgrupp har sedan av andra

följts analysgrupper med lite varierande sammansättning. Till en början tillsattes

analysgruppen i samband med större incidenter och de ingående

marinofficerarna uppehöll andra kom

samtidigt befattningar. Gruppen

att kallas Analysgrupp ubåtsincident. Hösten 1985 ersattes Analysgruppen ubåtsincident av en permanent analysgrupp med placering på försvarsstaben, MAna Dessa

(Marina Analysgruppen). analysgrupper

har spelat en roll i formandet av bilden av ubåtskränk-

mycket viktig

ningarna. Analysgruppen vid Utöincidenten kom fram till att två främmande ubåtar opererat utanför Utö och att en av de främmande ubåtarna kunde

typbestämmas som en Whiskey-ubåt, alltså en sovjetisk ubåt.

304 Reservation

Följande år inträffade den sovjetiska ubåten U l37:s grundstötning i utanför Karlskrona. Även denna händelse vid

Gåsefjärden kopplades

samman med andra observationer. Det kan antas, skriver

efteranalys

Ubåtsskyddskommissionen, att ubåt 137 opererade tillsammans med en

eller flera andra ubåtar i samma område. I samband med Hårsfjärdenincidenten i oktober 1982 tillsatte chefen för marinen en särskild arbetsgrupp under ledning av konteramiralen Bo Grandin. Arbetsgruppen lämnade sin slutrapport i december samma år. I denna rapport återfinner man stommen till den rekonstruktion av

händelseförloppet, som senare kom att ligga till grund för Ubåtsskydds-

kommissionens bedömning. En eller flera ubåtar hade opererat i

skärgårdsområdet och åtminstone en av dem hade medfört åtminstone

en mindre farkost för djupare penetrering av skärgårdsområdet.

Grandingruppen ansåg dock inte att det var möjligt att fastställa hur de

olika ubåtarna rört sig under operationen. Ett antal indikationer talade för att det även denna gång hade varit fråga om ubåtar från Warszawapakten.

Ubåtsskyddskommissionen tillsattes redan 21 oktober 1982, alltså

medan den dramatiska Hårstjärdenincidenten fortfarande pågick. Det

framgår av direktiven att regeringen utgick från att allvarliga kränk-

ningar förekommit. (Den senaste tidens händelser i Hårsfjärden vid en

av våra viktigaste örlogsbaser är mycket allvarliga.) Kommissionens uppgift var alltså inte att undersöka om det förekommit några allvarliga kränkningar - man utgick från att så var fallet - utan att klarlägga

händelseförloppet samt att redovisa och bedöma utvecklingen av

ubåtskränkningarna samt att diskutera tänkbara motiv för dessa.

Ubåtsskyddskommissionen var parlamentariskt sammansatt. I

kommissionen ingick Carl Bildt och Sven Andersson. Kommissionen arbetade i nära samverkan med försvarsstaben och

mycket Analysgrupp

ubåtsincident, som åtminstone i början av kommissionens arbete leddes av Emil Svensson. Som en av experterna i utredningen förord-nades viceamiralen Bror Stefenson, som just hade tillträtt tjänsten som chef på försvarsstaben. Kommissionens utredning skedde i mycket nära

Reservation 305 SOU 1995: 135

samarbete med försvarsstaben och marinens Analysgrupp ubåtsincident. Försvarsstaben och Analysgrupp ubåtsincident sammanställde olika med indikationer, beskrivningar och bedömningar. promemorior Innehållet i dessa beskrivs närmare i avsnittet om promemorior i huvudbetänkandet. Ubåtsskyddskommissionens Hårstjärdenhändelsema av sammanfaller i allt väsentegen bedömning Hårsfjärdenhändelserna med de som i dessa Inte någonligt bedömningar görs promemorior. stans i betänkande finner man minsta spår Ubåtsskyddskommissionens av eller kritik av de bedömningar som gjorts inom ifrågasättande Försvarsstaben och analysgruppen. Erfarenheterna av 1982 års kränkningar uppvisar enligt kommissionen en bild av en närmast pågående verksamhet mot hela kontinuerligt i av större sam-

den svenska Östersjökusten, organiserad vågor

ordnade där flera ubåtar deltar. Minst fyra sådana ubåtsoperationer, kan kommissionen urskiljas under året. Ubåtsoperationer enligt bedömning av ubåtskränkningarna före Hårsskyddskommissionens kan inte annat än de bedömningar som fjärden bygga på någonting inom försvarsstaben och den marina analysgruppen. gjorts beskrivning av själva Hårstjärden- Ubåtsskyddskommissionens incidenten är ett exempel på de företagsbedömningar som görs typiskt inom Försvarsstaben och den marina Rekonstruktionen analysgruppen. är torde ha omfattat sex ubåtar, varav tre mycket utförlig. Operationen miniubåtar. Man beskriver hur de olika ubåtarna rört sig under utförligt Det är helt enkelt inte att kommissionens operationen. möjligt medlemmar av indikationer kunnat göra själva på grundval föreliggande en sådan rekonstruktion av händelseförloppet. Det måste vara marinstabens och rekonstruktion som ligger till grund for analysgruppens beskrivning. Jag känner igen uppbygg- Ubåtsskyddskommissionens naden och t.o.m. ordvalen från andra företagsbedömningar. De bevis som sin helt entydiga Ubåtsskyddskommissionen bygger slutsats att främmande ubåtar kränkt inre svenska vatten under är också desamma som dem analysgruppen Hårstjärdenincidenten åberopar i sina promemorior. Även i nationalitetsfrågan följer Ubåtsskyddskommissionen Kommissionen hänvisar allmänt till analysgruppens bedömningar.

306 Reservation SOU 1995: 135

observationer av ubåtstyp, samt inspelade hydrofonljud, signalspaning bottenspåren, d.v.s. just de bevis som analysgruppen mer utförligt beskriver i sina promemorior. Om dessa indicier samman med läggs vad som i är känt om marina i

övrigt operationsmönster Östersjön,

skriver Ubåtsskyddskommissionen, framstår det enligt de civila och militära experter som kommissionen konsulterat som klart att kränk-

ningarna vid Hårsfjärden liksom andra under 1980-82 kränkningar

utförts av ubåtar tillhörande Warszawapakten, d.v.s. väsentligen Sovjetunionen. Ubåtsskyddskommissionen anmärker att vissa detaljer i rekonstruktionen kan vara men skriver att detta

felaktiga, samtidigt

inte torde påverka totalbilden av operationens omfattning och in-

riktning. Det finns också vissa reservationer i form av

inskjutna sannolikt, kan ha och torde. måste ändå ha varit att

Meningen

allmänheten skulle uppfatta denna bild av ett sannolikt händelse-

förlopp som en i huvudsak riktig och välgrundad av vad beskrivning

som verkligen hänt. Bilden spreds till hela befolkningen genom massmedia.

Ubåtsskyddskommissionens slutsatser om Hårsfjärdenincidenten

ledde också till en skarpt formulerad från den svenska protestnote

regeringen till Sovjetunionen.

Jag skall här inte ge någon mer ingående redogörelse för bedöm-

ningarna och slutsatserna om ubåtskränkningarna under de följande

åren. En sådan redogörelse, grundad på Överbefälhavarens slutliga till finns i avsnitt 3.2. skall dock

rapporter regeringen, Jag något

uppehålla mig vid underlaget till Överbefälhavarens rapport för år 1987. Här finns både en ovanligt omfattande rapport från försvarsstaben och en särskild rapport av den marina slutsatserna och analysgruppen.

be-dömningarna i båda rapporterna är i stort sett desamma.

Det är i dessa båda rapporter man finner de mest omfattande och långtgående bedömningarna och slutsatserna av ubåtskränkningarna. Man beskriver här en omfattande och som

systematisk ubåtsverksamhet,

pågått kontinuerligt under många år och som inte bara gällt Sverige, utan också övriga Norden och andra västländer. Det är miniubåtarna

SOU 1995: 135 Reservation 307

som gör den stora arbetsinsatsen i systemet. De båda olika typerna av

miniubåtar beskrivs i detalj med avseende på mått, prestanda, sätt att

operera etc. I stabsrapporterna för år 1987 utpekas för första gången sedan Hårstjärden Sovjetunionen som angripare. Denna slutsats grundas främst på att företagen varit så omfattande och pågått under så lång tid.

Det typiska och konstanta inslaget av miniubåtar visar också att det

föreligger identitet. Ingen annan makt än Sovjetunionen skulle kunna

genomföra en sådan verksamhet. Motivet anges vara operativa anfallsförberedelser. Överbefálhavarens slutliga rapport till regeringen innehåller inte några sådana slutsatser och bedömningar, men det anges i rapporten att man på försvarsstaben dragit slutsatsen att kränkningarna varit sovjetiska. Denna bild av kränkningarnas omfattning och karaktär fasthålls i stort under de närmast följande åren.

Under början av 90-talet har antalet observationer gått ner och

bedömningarna bygger i allt större utsträckning på tekniska indikatio-

ner, främst typljudet och kavitationsljudet. År 1992 kan betraktas som

ett genombrottsår för både kavitationsljudet och typljudet. Ljuden läggs till grund för ingående beskrivningar av propellers karaktär, hur ubåten rört sig och vilket slags ubåt det är fråga om. Den viktigaste incidenten under året var Hävrigeincidenten. Indikationerna utgjordes i huvudsak

av typljud och kavitationsljud. Endast ett fåtal observationer förelåg,

ingen med högre klassning än 3 (möjlig ubåt). Analysen gav vid handen att företaget hade pågått kontinuerligt i minst tre veckor och minst tre ubåtar av olika typer hade varit inblandade. Den sammantagna indikationsbilden angavs vara den starkaste vi haft under de senaste decennierna. År 1993 bygger bedömningen endast på tekniska observationer av hög kvalitet. Säkerheten i analysresultaten är och lämnar inte

betydande

utrymme för andra möjligheter än att dessa indikationer har anknytning

till främmande ubåt. Det var främst kavitationseffekten som avsågs.

Avsaknaden av optiska observationer medförde att man inte längre

ansåg sig kunna fastställa närvaron av miniubåtar.

År 1994 blev det klarlagt att den komprimerade kavitationseffekten

308 Reservation SOU 1995: 135

kommer från simmande minkar. Detta ledde till att Överbefálhavaren omprövade de kränkningar som ansetts konstaterade på grund av kavitationseffekten de närmast föregående åren. Överbefálhavaren gick också ut offentligt och klargjorde vad som inträffat. Inom försvarsstaben accepterades omprövningen av kavitationseffekten, men man höll

fast vid typljudet och även nationalitetsbestämningen.

Även efter Hårsfjärden har regeringen och andra politiska instanser i stort sett accepterat och bekräftat de bedömningar av undervattens-

kränkningarnas omfattning och karaktär som gjorts inom Försvars-

makten. Detta framgår av redogörelsen under 4. Uttalanden från statsmakterna m.m. i huvudbetänkandet. I januari 1992 inleddes de samtalen om ubåtskränk-

svensk-ryska

ningarna. Ordförande på den svenska sidan var kommendören Emil Svensson, som alltsedan U 137 haft en central roll inom

ubåtsskyddsverksamheten. Under större delen av tiden var Emil

Svensson knuten till den säkerhetspolitiska analysgruppen i Statsrådsberedningen och kan alltså sägas ha töreträtt den svenska regeringen vid dessa samtal. Två andra marinofficerare, som också haft en central roll i av i vissa av samtalen.

analysen ubåtskränkningarna, deltog

Resultaten av samtalen redovisas i en hemligstämplad rapport av Emil Svensson. Samtalen har karaktäriserats som expertsamtal mellan tekniskt kunniga personer från båda sidor. De frågor som behandlades

var U 137, hydrofonupptagningen vid Mälsten 1982, som enligt

kommissionens bedömning kommer från en ubåt, samt en hydrofonupptagning från 1992, som senare enligt FOA:s undersökning har visat sig vara ljudet från en simmande mink. Om just denna skriver inspelning FOA i sitt utlåtande följande: Beräkningar av målfaktor visar entydigt på en källa nära med meter

mycket ytan hastigheten 0,8-0,9 per

sekund. kastas. Samtalen hade emellertid också en diplomatisk karaktär. Emil Svensson var som sagt knuten till Statsrådsberedningen och i samtalen

deltog också personal från den svenska ambassaden i Moskva. Under

SOU 1995: 135 Reservation 309

slutskedet av samtalen företräddes den ryska sidan av presidentrådgivaren Baturin. Ändamålen med samtalen framgår faktiskt- åtminstone delvis - av de fragment av rapporten som blivit offentliga. Det sägs i inledningen till rapporten under rubriken arbetsmetodik att delegationen inte haft till uppgift att pröva om det förekommit ubåtsverksamhet

riktad mot Sverige, utan att utgångspunkten i stället varit att sådan

verksamhet förekommit i enlighet med Överbefålhavarens rapportering

till regeringen. Syftet med samtalen var i stället att genom samtal

tekniker emellan steg för steg förmå den ryska sidan att erkänna kränkningarna. Det är svårt att förstå hur denna strategi hade kunnat bli framgångsrik. På den svenska sidan var man ju om att de

övertygad

ryska kränkningarna fortfarande pågick och varför skulle då ryssarna göra några medgivanden. Samtalen blev också i stort sett resultatlösa. Man lyckades visserligen komma fram till några gemensamma uttalanden om förekomsten av undervattensfarkoster i svenska vatten, men även dessa uttalanden

var försedda med många reservationer från rysk sida. I nationalitets-

frågan kom man ingen vart. I februari 1993 sammanträffade Carl Bildt med Boris Jeltsin i Moskva och undertecknade en gemensam deklaration, som bl.a. innehöll att expertsamtalen skulle fortsätta för att komma till klarhet med problemet om undervattensfarkoster i svenska vatten. I slutskedet av samtalen den sidan tillbaka

tog emellertid ryska

de få medgivanden som gjorts och hävdade att man inte fått tillgång till

ens elementära fakta rörande hydrofoninspelningarna från 1982 och

1992 och att de ryska experterna inte hade kunnat bekräfta förekomst-

en av undervattensfarkoster i svenska vatten. En del material rörande U 137:s grundstötning, som senare har visat

sig ha värde för bedömningen, framför allt navigationsjournalen,

överlämnades till den svenska sidan i samband med expertsamtalen. I övrigt innehåller rapporten eller samtalsuppteckningarna enligt min bedömning ingenting som kan bidra till att skapa klarhet om ubåtskränkningarna.

Jag övergår nu till nästa huvudfråga, nämligen om den bild som har

310 Reservation SOU 1995: 135

skapats av ubåtskränkningarna har en hållbar tillräckligt grund.

Den centrala frågan är här hur man skall värdera det stora materialet

av observationer. Den uppfattning som har bildats om

kränkningarnas omfattande och systematiska karaktär med det konstanta av inslaget miniubåtar, som opererar långt inne i den svenska skärgården, bygger först och främst på observationerna. Detta i vart fall fram till gäller

början av 90-talet, då bedömningarna i stället har tekniska byggt på

indikationer, först och främst kavitationseffekten och

typljudet,

indikationer som i efterhand visat sig inte ha den förutsatta tillförlitligheten. Jag har i flera hundra observationsfall själv gått igenom handlingarna från hela perioden och praktiskt taget samtliga fall, som åsatts bedömningen säker ubåt. Bilagorna till Överbefálhavarens till rapporter regeringen innehåller också utförliga beskrivningar av olika observationer och hur de har bedömts.

Beträffande beskrivningen av observationsmaterialet hänvisar till jag

huvudbetänkandet. I likhet med övriga ledamöter i kommissionen finner jag att observationsmaterialet inte har en sådan karaktär att det är möjligt att i efterhand fastslå att kränkning rum i enskilt fall. ägt något

Nästa fråga blir då om inte en så stor mer eller mindre säkra

mängd observationer ändå måste innehålla en kärna av korrekta av iakttagelser ubåtar eller annan främmande undervattensverksamhet. Det är i denna fråga jag har en annan uppfattning än kommissionens majoritet. Det finns enligt min skäl att vara särskilt

mening försiktig med att

dra slutsatser av detta av det observa-

slag på grundval föreliggande

tionsmaterialet. Det kan finnas andra till den stora

förklaringar

mängden observationer. Det är först efter Utöincidenten, U 137 och som en stor Hårsfjärden mängd observationer började strömma in, främst från allmänheten. Under åren dessförinnan hade det handlat om enstaka Man iakttagelser. kan alltså konstatera ett samband mellan dessa dramatiska

tidsmässigt

och mycket omskrivna händelser och den markanta av antalet

ökningen

observationer. Det är väl känt att den mänskliga varseblivningen inte

SOU 1995: 135 Reservation 31 1

är en neutral registrering av signaler från utan av

yttervärlden påverkas

förväntningar och föreställningar. Man fyller ut och sållar bort och

t.0.m. omtolkar de givna signalerna. Denna process forsiggår på ett omedvetet plan och det finns alltså ingen möjlighet att i efterhand, t.ex. genom en viss utfrågningsteknik, avgöra vilka iakttagelser eller vilken del av iakttagelsen som svarar mot en verklig händelse. Detta förhållande måste beaktas när man värderar ubåtsobservationerna. Ubåtsincidenter har en både dramatisk och skrämmande karaktär. Det egna territoriet kränks av en främmande makt med fientliga avsikter. Den dramatiska och skrämmande karaktären av händelserna i sig förstärks av av de politiska och militära motaktionerna och inte minst av massmediernas rapportering. Den intensiva massmediebevakningen leder också till att möjligheten av främmande ubåtar

ligger långt fram i medvetandet hos en stor del av Det befolkningen.

som rör sig i det fördolda under vattenytan har också alltid haft en förmåga att sätta fantasin i rörelse och därmed påverka även själva varseblivningen. Kommissionen har inte haft möjligheter att genomföra en systematisk undersökning av det tidsmässiga sambandet mellan å ena sidan massmediala beskrivningar av ubåtskränkningar och svenska

synliga ubåtsskyddsoperationer och å andra sidan observationer. inrapporterade

Det är dock att det finns ett sådant samband. Som ovan

tydligt påpekats

var det först efter de massmedialt uppmärksammade händelserna i samband med U 137 och Hårsfjärden som observationerna började strömma in. Under de närmast följande åren inträffade en rad incidenter. Massmediebevakningen var intensiv och speglade i stort sett uppfattningen om kränkningarnas hotfulla och allvarliga karaktär. Från och med senare delen av 1988 har mediernas intresse för ubåtskränkminskat och också - åtminstone delvis - fått en

ningarna betydligt

annan och mer kritisk karaktär. (Jfr underlaget för Överbefálhavarens

årsrapport 1989 med analys av mediabevakning och rapportfrekvens

under åren 1986-1989.) Denna förändring i mediabevakningen samman-

faller tidsmässigt med nedgången i antalet rapporterade observationer.

Vid incidenter som föranlett av allmänheten uppmärksammade insatser av det svenska försvaret kan man också se ett tidsmässigt

312 Reservation SOU 1995: 135

samband mellan själva ubåtsskyddsoperationen och rapporterna. De

insatta har i fall initierats av ett fåtal

ubåtsskyddsoperationerna många

rapporter eller andra indikationer. Det är först när operationen satts igång som rapporterna börjar strömma in i större mängd. Ett typiskt exempel på ett sådant förlopp är Töre 1987. Operationen initierades av ett fåtal, initialt ganska lågt bedömda observationer, som emellertid klassades upp centralt därför att de överensstämde med ett tidigare iakttaget mönster. Det var först när operationen, som innefattade

avspärrning med timmerbrötar av den inre och omfattande Törefjärden

vapeninsatser, påbörjats, som observationerna började strömma in i större mängd.

Det finns många naturliga fenomen i som kan skärgårdsvattnen

uppfattas som delar av en undervattensfarkost och som vattenrörelser orsakade av ett föremål under vattnet. Det framgår av sammanställningarna av rapporter med olika bedömning att åtskilliga observationer i efterhand har kunnat ges en naturlig förklaring. Man kan i materialet finna exempel på fall där observatörer, som måste bedömas som trovärdiga och erfarna, har varit helt säkra på att de observerat en rörlig undervattensfarkost, men där det i efterhand har visat sig att det observerade föremålet varit något helt annat, t.ex. ett skär. Man har inom marinen varit medveten om denna risk och ofta genomfört undersökningar på platsen i efterhand för att kunna utesluta sådana

naturliga förklaringar. Det finns emellertid många naturliga fenomen,

som kan förväxlas med delar av undervattensfarkoster, som uppträder mer momentant och inte kan påvisas i efterhand. Det framgår av de bevarade handlingarna i de konkreta fallen att den militära bedömningen av vad som egentligen pågått influerat bedömningen av de enskilda ärendena. En högre bedömning av en observation, som i sig inte har så stort substansvärde, motiveras med att tiden och platsen är den rätta, att iakttagelsen stämmer med ett redan observerat mönster etc. tidigare Den typen av öppna beslutsmotivehar varit

ringar ganska vanliga. överväganden av denna typ kan ha

påverkat bedömningen, även om det inte av framgår handlingarna.

SOU 1995: 135 Reservation 313

Av det skriftliga materialet framgår att de militära bedömarna anser att det finns återkommande och i de olika

samstämmiga detaljer

observationerna, som visar att de olika observatörerna måste ha iakttagit samma (typ av) föremål. Dessa t.ex. mått eller form detaljer angående har aldrig offentliggjorts och kan alltså inte via t.ex. pressen påverkat observationerna. Min granskning av materialet ger inte vid handen att det finns några sådana återkommande och unika detaljer. Det finns

visserligen ett antal återkommande moment i de olika observationerna,

torn, master, valrygg, men dessa moment är inte unika, utan

stämmer i stort sett med den allmänna uppfattningen om hur olika typer av undervattensfarkoster skulle kunna se ut. När det gäller mått, form, antal master etc., är variationen stor. mycket Alla dessa omständigheter en där

tillsammantagna skapar situation,

risken för att observationerna inte har den förutsatta verklighetsbak-

grunden är mycket påtaglig. Till en del kan denna risk bemästras

genom en kritisk och medveten och Det

utfrågnings- bedömningsteknik.

tog ett antal år att införa och utveckla en sådan teknik. Bedömningen har, som visats ovan, under den senare delen av

skärpts perioden.

Under den första delen av perioden kunde man sätta ganska höga bedömningar på observationer som enligt de bedömningskriterier som

gäller idag ter sig svaga. Den stora mängden observationer har skett

under den första delen av perioden. Antalet observationer med högre

bedömning under den senare delen av perioden är

ganska begränsat. Den fråga som skulle besvaras var om inte en så stor mer mängd eller mindre säkra observationer måste innehålla en kärna av korrekta

iakttagelser av ubåtar och miniubåtar och annan främmande under-

vattensverksamhet. I en fråga av detta slag är det att dra ju omöjligt några säkra slutsatser i vare sig den ena eller den andra riktningen. Det

måste bli fråga om en rimlighetsbedömning. Å ena sidan kan att

sägas

jag (eller övriga kommissionsledamöter) inte har bättre förutsättningar

rimlighetsbedömning

att göra en sådan än vilken förnuftig medborgare som helst. Kommissionen har redovisat det material som skall bedömas och jag har ovan redovisat de omständigheter som min enligt uppfatt-

ning medför att observationsmaterialet måste värderas med stor tör-

siktighet.

314 Reservation SOU 1995: 135

Å andra sidan kan följande sägas. Den beskrivning av observationsmaterialet som ges i detta betänkande kan inte förmedla det intryck man får genom att själv gå igenom materialet i ett mycket stort antal fall. Bedömningen av observationsmaterialet är av central betydelse för

frågan om undervattenskränkningarnas omfattning och karaktär. Jag

tolkar mitt uppdrag i kommissionen så att jag skall göra en rimlighetsoch sedan redovisa den kommit fram till bedömning uppfattning jag och hur jag har kommit fram till den. Jag har redan pekat på olika omständigheter som medför att observationsmaterialet måste värderas med stor försiktighet och att det kan finnas alternativa förklaringar. Nästa steg i min bedömning har varit att värdera rimligheten i den verklighetsbild som följer av observationerna. Jag finner det osannolikt att främmande

mycket någon

makt skulle bedriva underrättelseverksamhet eller planering för framtida operativ verksamhet på det sätt som observationerna ger vid handen. Varför skulle någon främmande makt år efter år skicka in miniubåtar långt in i de grunda skärgårdsvattnen, återkomma år efter år till praktiskt taget samma fjärdar och sund och under den del av året när det finns som mest folk i skärgården och dessutom uppträda så öppet att de inte kan undgå att bli upptäckta? Det måste finnas mer rationella och mindre sätt för en främmande makt att bedriva under-

riskfyllda

rättelseverksamhet och operativa anfallsförberedelser. Jag kan inte heller förstå hur dessa komplicerade operationer med flera ubåtar och miniubåtar kunnat samordnas utan upptäckt mitt under pågående svenska

ubåtsskyddsoperationer.

Min bedömning kan också ha påverkats av att observationsmaterialet innehåller en del fantastiska inslag som t.ex. gummiflottar som en

lyfts

meter upp i luften av främmande undervattensfarkoster och främmande

dykare som far runt på små undervattensfarkoster med en tredjedel av

kroppen ovanför vattnet. Även rapporter av detta slag har fått höga bedömningar. Det har också gjorts observationer av miniubåtar inne i Mälaren, som med avseende på observatörens trovärdighet och säkerhet om vad han sett, ter sig lika goda som andra observationer. Mälar-

Reservation 315

observationerna har dock särbehandlats av marinen därför att det just inte ter sig sannolikt att miniubåtar uppträder i Mälaren och alltså inte lagts till grund för några slutsatser om kränkningar. Man måste vara beredd att tro även på företeelser och händelseför-

lopp, som utifrån de kunskaper och erfarenheter man har ter sig

osannolika och där man inte kan finna en rationell Men då

förklaring.

måste det finnas bevis. Ett sådant fall är U 137. Ifallet

övertygande U 137 har jag liksom kommissionen i övrigt kommit fram till att

inträngandet i Gåsefjärden måste ha varit avsiktligt i den att meningen man ombord på ubåten förstått att man var in i den svenska på väg skärgården. Jag kan visserligen inte se något skäl till att en främmande ubåt på hemligt uppdrag skulle gå in - i och med

övervattensläge

8 knops fart - i det trånga inloppet till en fjärd, där vattnet är så grunt

att den knappast hade kunnat än mindre i under-

operera, vända, vattensläge. Men - så har jag resonerat - måste ha sett de

besättningen

omkringliggande öarna och navigationsjournalen och andra omständigheter visar att den måste ha förstått att ubåten befann i Karlskronas sig skärgård och inte vid Stolpe bank.

Beträffande observationsmaterialet anser jag inte att det finns någon

bevisning av detta slag. Vidare anser jag att mängden av observationer kan ges en annan och mer trolig än att främmande makt

förklaring

bedrivit planerad och systematisk verksamhet med miniubåtar och

dykare, nämligen att den stora mängden av observationer i huvudsak

framkallats och påverkats av de faktorer som

just jag tidigare beskrivit,

den både skrämmande och bild som av

fantasieggande givits

ubåtskränkningarna och som spridits och förstärkts genom massmedia,

de dramatiska och uppmärksammade den

ubåtsskyddsoperationerna,

skrämmande och samtidigt karaktären av

fantasieggande under-

vattensverksamhet över huvud och att ett

slutligen svårigheten på riktigt

sätt uppfatta de olika fenomen som kan uppträda i skärgårdsvattnen.

Denna förklaring är väl med vad som om förenlig sägs varseblivning

i allmänhet i första delen av det utlåtande som av ingivits professor Gudmund Smith. Om observationsmaterialet inte håller faller också företagsebedömningarna, som i huvudsak bygger på observationer. Det finns emellertid

316 Reservation SOU 1995: 135

anledning att granska hållfastheten även i företagsbedömningarna som sådana, alltså det sätt på vilket slutsatserna dragits. Ubåtsskyddskom-

missionens beskrivning av Hårsfjärdenhändelserna är en typisk sådan

företagsbedömning och det är alltså möjligt för var och en att själv bilda sig en uppfattning. Jag har även tagit del av övriga företagsbedömningar, som gjorts inom försvarsstaben och de marina analys-

grupperna.

Aven om man antar att de observationer som foretagsbedömningarna bygger på har ett reellt substansvärde i den meningen att vad som har observerats verkligen är främmande undervattensverksamhet, ger observationerna inte tillräckligt stöd för de slutsatser som dragits om

företagens omfattning och karaktär. De olika observationerna (och

eventuellt andra indikationer) kopplas samman till utförligt beskrivna företag. Man anser sig kunna veta när företaget påbörjats och avslutats, hur många undervattensfarkoster som varit inblandade, av vilket slag de har varit och hur de opererat i förhållande till varandra.

Dessa företagsbedömningar innefattar ett mycket stort mått av

spekulationer och gissningar. De kan inte stödas enbart på givna

indikationer utan måste fyllas ut med antaganden om logiska händelse-

förlopp och fiendens sätt att agera. De olika indikationerna kan kopplas samman på många olika sätt och bilda många olika händelse-

förlopp. Det framgår inte varför man väljer det ena och inte det andra

sättet att konstruera det antagna händelseförloppet. Det framgår inte heller varför man i företagsbedömningarna tar fasta på vissa observationer och inte andra. Inom sekretariatet har man på en karta plottat ut alla observationer med en högre bedömning under ett visst år och jämfört denna karta med de företagsbedömningar för samma år som redovisas i Överbefälhavarens rapport till regeringen. Man finner då att bara ungefär hälften av de observationer som registrerats har beaktats vid företagsbedömningarna. Även bland de

observationer som inte ingår i dessa företagsbedömningar finns sådana

som med hänsyn till tid och plats etc. skulle kunna kopplas samman i

logiska händelsekedjor.

Reservation 317

Det framgår av det Föregående att den militära bedömningen av vad

som egentligen pågår influerat bedömningen av de enskilda observationerna. En observation, som i inte har så stort substansvärde, kan få

sig

en högre bedömning därför att tiden och platsen är den rätta, att iakttagelsen stämmer med ett redan tidigare observerat mönster etc.

I nästa steg av bedömningen, då de enskilda observationerna sätts

samman till företag, är det ännu tydligare att bedömningen påverkas av

den uppfattning som redan finns om kränkningarna. Ett litet antal

observationer, som var för sig i den initiala bedömningen givits ett lågt substansvärde (tvivelaktiga ubåtar), kan sammanställas till en företagsbedömning, därför att de stämmer med ett tidigare iakttaget mönster. Ett av de denna

tydligaste exemplen på typ av bedömning

är Töre 1987, där ett antal lågt bedömda observationer sammanställdes

till en företagsbedömning byggd på mönstret från Töre 1983.

Man kan alltså se att alla steg i den av

tydligt kedja bedömningar, som leder fram till den slutliga företagsbedömningen, påverkas av den

uppfattning som finns inom Försvarsmakten att det

pågår systematiska kränkningar av de svenska kustområdena. Uppfattningen överförs till

allmänheten via synliga ubåtsskyddsoperationer och pressbevakning,

och påverkar alltså i viss utsträckning redan det första nämligen steget, innehållet i de observationer som görs. Därefter påverkas bedömningen av de enskilda observationerna och slutligen själva företagsbedöm-

ningen.

De gjorda företagsbedömningarna kan alltså inte betraktas som några säkra slutsatser om vad som verkligen förekommit, utan snarare som

- ofta mycket djärva - hypoteser om vad som kan tänkas ha före-

kommit. Det är naturligtvis nödvändigt att i den strategiska planeringen

ställa upp sådana hypoteser, men de får inte förväxlas med bekräftade

slutsatser. Det finns emellertid en fara att dessa hypoteser blir självbe-

kräftande. En hypotes om att ett ubåtsföretag pågår eller kommer att

igångsättas på en viss plats och vid en viss tidpunkt leder till en

ubåtsskyddsoperation. Denna följs i sin tur av ett antal observationer

och dessa observationer anses visa att hypotesen var riktig. Det kan emellertid inte uteslutas att observationerna har framkallats av den insatta Man ser att en ubåts-

ubåtsskyddsoperationen. gång på gång

ll l6›0l05

318 Reservation SOU 1995: 135

skyddsoperation, som satts igång på grundval av ett fåtal ganska svaga

observationer, följs av ett flöde av observationer och andra indikationer. Typiska exempel är Hårsfjärden 1982, Töre 1987 och Hävringe 1992. Hypoteserna är också så uppbyggda att de inte kan avkräftas. Det är av naturliga skäl omöjligt att bevisa att en antagen verksamhet, som pågår under vattnet, inte har förekommit. l inte så få fall har man visserligen kunnat påvisa att sjunkbomber fällts mot mål som visat sig

vara t.ex. en klippformation eller ett vrak. Detta utesluter emellertid

inte att övriga indikationer var riktiga. I åtminstone fall har man några under den pågående varit om att de

ubåtsskyddsoperationen övertygad

främmande ubåtarna varit instängda i ett visst vattenområde och alltså förr eller senare måste gå upp till ytan. Efter en tid har emellertid indikationerna blivit glesare och ubåtsskyddsoperationen har också av andra skäl (administrativa och ekonomiska) måst avbrytas. Man har då dragit slutsatsen att de ubåtar som tidigare befunnit sig i området på

okänt sätt lyckats ta sig ut oupptäckta. Man har aldrig dragit slutsatsen

att det i själva verket aldrig funnits några ubåtar i området. Den fortsatta har inte ens - såvitt av

händelseutvecklingen framgår tillgäng-

liga handlingar - lett till några tvivel på att den inledande bedömningen varit riktig. Efter 1988 sjunker antalet rapporterade observationer brant mycket och bara ett fåtal ges en högre bedömning. Observationerna kan alltså inte läggas till grund för några nya företagsbedömningar. Detta leder emellertid inte till någon omprövning av bilden i stort, utan till slutsatsen att fienden nu uppträder försiktigare och att allmänheten efter kritiska program i massmedia drar sig för att rapportera sina iakttagelser. Omvänt kan man förklara ett alltför synligt uppträdande med att fienden avsiktligt uppträder provokativt eller att vissa enheter försöker dra uppmärksamheten från andra Det pågående företag. går alltså alltid att finna en förklaring, som stämmer med den givna

verklighetsbilden.

Försvarsmaktens bild av ubåtskränkningarna innebär som sagt att det

OU 1995: 135 Reservation 319

sedan länge pågår en väl planerad och konsekvent genomförd och

teknologiskt avancerad främmande undervattensverksamhet.

Företags-

bedömningarna bygger på att fienden agerar på ett logiskt och

konsekvent sätt. Det förhållandet att fienden alltid har lyckats undgå de svenska vapeninsatserna och ta sig ut på internationellt vatten

tyder

också på att fienden uppträder skickligt. Det finns emellertid stora delar av materialet som inte stämmer med bilden av konsekvent och skickligt genomförda militära operationer. U 137 är ett mycket tydligt exempel, men också miniubåtarnas synliga uppträdande i trånga Gårdar, vid och Bilden inte

badbryggor skärgårdsbåtar. går ihop.

Enigt min uppfattning har en alltför

företagsbedömningarna

spekulativ och karaktär för att kunna till för

hypotetisk läggas grund

slutsatser om vad som förekommit. Jag inser väl att Försvarsmakten i sitt strategiska handlande måste från

utgå hypotetiska bedömningar,

men sådana bedömningar bör inte i efterhand läggas till för grund slutsatser om vad som förekommit sätt som sker i Överbefälhavarens på rapporter till Dessa slutsatser förmedlas också till allmän-

regeringen.

heten. Ett särskilt ansvar har här Ubåtsskyddskommissionen, som i ett offentligt betänkande bekräftade Försvarsmaktens spekulativa rekonstruktion av Hårsfjärdenhändelserna ett sådant sätt att allmänheten på

fick intrycket att det handlade om en beskrivning av ett

verkligt

händelseförlopp.

Jag övergår nu till att behandla där vill vissa

typljudet, jag göra tillägg och förtydliganden i förhållande till huvudbetänkandet.

Redan i början av 90-talet anlitade Försvarsmakten två utomstående institutioner för granskning av de inspelade Kommissionen

typljuden.

har haft tillgång till de utlåtanden som ingavs från dessa institutioner. Datum framgår inte men i vart fall var de tillgängliga inom Försvarsmakten vid slutet av 1991. Det ena är långt och och

utförligt bygger på en teknisk-analytisk granskning av inspelningarna. Slutsatsen i detta

utlåtande är att ljuden liknar biologiska ljud och att det inte är sannolikt att de kommer från skulle

ubåtar, eftersom man då höra även andra

ljud. Det andra utlåtandet innehåller i stort sett inte mer än att de som

avlyssnat banden att det liknar inte minst från vissa tycker ubåtsljud,

sovjettyper. Det första utlåtandet avfärdas av Försvarsmakten som

320 Reservation SOU 1995: 135

okunnigt och leder alltså inte till någon omvärdering av typljudet.

Tvärtom vidhåller man slutsatsen att typljudet entydigt kan kopplas

till ubåt. År 1994 överlämnas nya inspelningar av typljud från 1993 och 1994 till en annan utomstående vetenskaplig institution, som också anser att

det är fråga om ett biologiskt ljud, förmodligen ålar.

FOA har anlitats först på ett mycket sent stadium i händelseför-

loppet. FOA:s utredning om typljudet pågår fortfarande, men kommis-

sionen har haft tillgång till ett preliminärt utlåtande. Sammanfattningsvis

konstaterar experterna, att vi inte på något sätt har kunnat verifiera att typljudet alstras av en rörlig undervattensfarkost. I stället har vi flera indikationer på att alstras av en utspridd mängd källor. På

typljudet

annat ställe i utlåtandet sägs att det kan vara fråga om någon form av biologi, kanske ålar. Experterna framhäver att resultaten är preliminära.

Beträffande typljudet har Försvarsmakten alltsedan början av 90-talet

haft tillgång till bedömningar som att ljudet inte kan kopplas

tyder på

till ubåt. Detta borde ha lett till en mer skeptisk inställning och till att

typljudet inte lades till grund för bedömningar om säkra kränkningar

på sätt som skedde i Överbefälhavarens rapport till regeringen om

ubåtskränkningar 1992.

Den komprimerade kavitationseffekten har visats komma från simmande minkar. Beträffande kavitationseffekten kan man min

enligt

uppfattning inte rikta samma kritik mot Försvarsmakten som be-

träffande För mig och den övriga delen av den tekniskt typljudet.

okunniga allmänheten har det visserligen tett sig ytterligt egendomligt

att minkar kan förväxlas med ubåtar. Mitt uppdrag i kommissionen har emellertid lärt mig att den teknik som finns tillgänglig är behäftad med så stora osäkerheter att en sådan förväxling är förklarlig. Uppfattningen att kavitationseffekten kom från en ubåtspropeller vilade inte på någon säker vetenskaplig grund, men väl på erfarenhet. Ljudet uppfattas audiellt som ljud från en kaviterande propeller och eftersom ytan var fri från större föremål, drog man slutsatsen att propellern måste sitta på en ubåt. Tekniskt-vetenskapliga undersökningar kom igång ganska

OU 1995: 135 Reservation 321

snart, om än inte därför att man betvivlade ubåtsantagandet. På en punkt kan man emellertid rikta viss kritik mot Försvarsmaktens hantering av kavitationseffekten. Kommissionens utredning visar att den Marina redan den 14 1994 fick

Analysgruppen april

kännedom om att det inom FOA uppstått vissa misstankar om att det

undersökta föremålet befann sig mycket nära ytan. Statsministerns brev

till J eltsin om fortsatta ubåtskränkningar under 1993 är daterat den 25 maj 1994. Men en bättre kommunikation mellan försvarsstaben och

regeringskansliet kunde detta olyckliga brev ha undvikits.

I tre fall har jag liksom kommissionen i övrigt funnit att det genom

inspelningar av sonarljud är styrkt att främmande ubåt uppehållit sig på

svenskt territorialvatten. Två av fallen gäller territorialhavet. Ett av fallen, Mälsten 1982, avser de inre vattnen. Liksom kommissionen i övrigt anser jag också att U l37:s inträngande var avsiktligt. Botten-

spåren kan enligt min uppfattning inte säkert till främmande knytas just

undervattensverksamhet, inte heller de tre konstaterade fallen av avancerad skadegörelse på militär undervattensmateriel. Den fråga som skulle besvaras är om det finns för

tillräcklig grund

bedömningen att Sverige åtminstone sedan 80-talets början varit utsatt

för systematiska och omfattande kränkningar av främmande ubåtar,

miniubâtar och andra undervattensfarkoster. Mitt svar på den frågan är Nej. Observationsmaterialet håller inte. håller

Företagsbedömningarna inte. Västentliga delar av den tekniska håller inte heller. De bevisningen

undervattenskränkningar som kan konstateras är inte av sådant slag och av sådan omfattning och karaktär att de kan ligga till grund för bedömningen att det förekommit omfattande och systematiska kränkningar.

I nationalitetsfrågan finns det över huvud inte någon konkret

bevisning utöver det uppenbara fallet med U 137. Den indirekta

bevisning, som åberopats av Försvarsmakten, nämligen kränkningarnas

omfattning och det konstanta av håller inte heller

inslaget miniubåtar,

utifrån den uppfattning jag har kommit fram till.

Det framgår av den utredning som har gjorts inom kommissionen att

det inte fanns någon konkret grund för att utpeka Sovjetunionen som

i samband med Åtminstone en del av ansvarig Hårsfjärdenhändelserna.

322 Reservation SOU 1995: 135

de uppgifter som Ubåtsskyddskommissionen byggde på var helt enkelt felaktiga. Detta hade Ubåtsskyddskommissionen kunnat komma fram till genom en mer noggrann och kritisk granskning av det material som överlämnades från Försvarsmakten.

I kommissionens uppdrag ingår att ge sin egen samlade bild av vad som förekommit. Kommissionen har kunnat fastställa åtminstone tre fall av

säkra ubåtskränkningar. Här betraktar jag Mälstenfallet som särskilt

allvarligt, eftersom den kränkande ubåten befann sig i de inre vattnen. De tre konstaterade fallen av avsiktlig skadegörelse på militär undervattensmateriel är också allvarliga, liksom det förhållandet att man i närheten av militära anläggningar funnit som inte kunnat

bottenspår

härledas till normal och tillåten undervattensverksamhet. U l37:s in-

trängande i Gåsefjärden och Sovjetunionen/Rysslands vägran att ge en

trovärdig förklaring till händelsen är också mycket allvarliga.

Jag kan emellertid inte sätta samman dessa olika händelser till någon samlad bild av vad som förekommit på det sätt direktiven förutsätter. Man kan inte ens veta om det finns något samband. De olika händelserna kan ha helt olika förklaringar. Tillsammantagna motiverar emellertid dessa olika händelser och även andra indikationer, som kan tyda på att det förekommit främmande undervzttensverksamhet, en fortsatt

ubåtsskyddsverksamhet. Jag

instämmer i kommissionens bedömningar vad avser ubåtsskyddsåtgärder. Under iren 1992-1994 försiggick utredningen om ubåtskränk-

ningarna på regeringsnivå inom ramen för de ubåtssamsvensk-ryska

talen, som på den svenska sidan leddes av kommendör Emil Svensson. Den del av rapporten, där Emil Svensson sammanfattar resultaten av

samtalen (men självfallet inte samtalsuppteckningarna), bör offentlig-

göras. Allmänheten har ett legitimt intresse av att få kännedom om resultaten av dessa samtal. I denna del av rapporten finns inga uppgifter som kan skada svenska försvarsintressen.

SOU Il995: 135 Reservation 323

SAMMANFATTNING

av Reservation av kommissionsledamoten Anna Christensen

Min bedömning av ubåtshändelserna skiljer sig från i två

majoritetens viktiga avseenden. Utgångspunkten för min bedömning är den bild som har skapats om

ubåtskränkningarnas omfattning och karaktär, nämligen att Sverige

åtminstone sedan 80-talets början varit utsatt för och systematiska omfattande kränkningar av främmande ubåtar, miniubåtar och andra undervattensfarkoster, som trängt långt in i den svenska skärgården. Jag har på grundval av material som utarbetats inom försvarsstaben och marinen beskrivit hur denna bild vuxit fram. Jag anser att kommissionen måste försöka besvara frågan om denna bild av

ubåtskränkningarna

vilar på någon hållbar grund. Såvitt jag kan finna har kommissionens majoritet inte besvarat denna fråga. Mitt svar på den ställda är håller frågan Nej. Observationsmaterialet

inte. Företagsbedömningarna håller inte. Väsentliga delar av den

tekniska bevisningen håller inte heller. De som

undervattenskränkningar

kan konstateras är inte av sådant slag och av sådan och

omfattning

karaktär att de kan ligga till grund för de som

bedömningar gjorts.

Den andra viktiga skillnaden gäller bedömningen av observationerna. Enligt min uppfattning kan den stora observationer av mängden miniubåtar och andra undervattensfarkoster inte läggas till för grund

bedömningen att det verkligen förekommit främmande undervattens-

verksamhet av detta slag i den svenska min skärgården. Jag grundar

uppfattning på att finner en sådan verksamhet osannolik och jag mycket

att det finns en annan, till den stora av

troligare förklaring mängden

observationer, nämligen att de framkallats och påverkats av den både skrämmande och fantasieggande bild som givits av

ubåtskränkningarna

och som spridits och förstärkts de dramatiska och genom massmedia,

uppmärksammade ubåtsskyddsoperationerna, den hemlighetsfulla och

fantasieggande karaktären av undervattensfenomen över huvud samt

324 Reservation SOU 1995: 135

slutligen svårigheten att på ett riktigt sätt uppfatta de olika fenomen som kan uppträda i skärgârdsvattnen.

Slutligen anser jag att Emil Svenssons sammanfattande redogörelse

för resultatet av de svensk-ryska ubåtssamtalen bör offentliggöras.

Summary in English 325

SUMMARY IN ENGLISH

This involves the assessments made the Commis-

summary mainly by

sion and also shows the most reasons for the assessments. In important

certain information is presented. addition, background

the Government with the On 23 February 1995, set up a commission of and the underwater violations and in-

task assessing analysing

dications of these that have existed since the beginning of the 1980’s,

also the submarine counter-measures that have been implemented.

plus The commission will its unified picture of what has present

in this connection, discuss the validity of the conclusions

occurred, and, that have been drawn the nature of the underwater violations.

regarding It will also deal with the effectiveness of the Swedish military counter-

discuss both the that

measures, and, in that connection, prerequisites

have been at hand in order to achieve results, and the results that have been achieved in the submarine counter-measures activities that

actually

have been carried out.

On 23 the Minister of Defence, Mr.Peterson, appointed

February, Professor Hans G. as chairman, Professor Anna Christensen, Forsberg Director-General Kerstin Professor Goran Grimvall and Fredga, Curt Persson as members of the commission, with

Secretary—General

former Director-General Wallroth as chief On 3 Bengt secretary. the official of the Parliamentary Standing Committee

March, reporting

was of the

on the Constitution, Mr.Ingvar Åkesson, appointed secretary

commission.

326 Summary in English

The Commission, which assumed the name of The Submarir.e

Commission, submitted its report on 20 December 1995. (It is to te

noted that another commission, called The Submarine Protecticn

Commission, previously made a study of the submarine violations,

chiefly in view of incidents in Hársfjärden in 1982. The Submarine

Protection Commission was set up in October 1982 and concluded is work in April 1983).

The for the work within the Submarine Commission has starting point been the report submitted by the Supreme Commander to the Goverrment concerning ascertained and feared underwater from 1981

activity

to 1994. The Commission has been the basis for these reports

studying

together with other background material. The scrutiny has incorporatel an extensive amount of material, from the Swedish Armed

mainly

Forces. The Commission has also penetrated the archives of the Cabinet Office, The for Affairs and the National Police Board

Ministry Foreign

The Armed Forces have, in their presentations of reports, presented material of great importance to the work of the Commission. Through visits at naval installations and ships, further information has been acquired. The members of the Commission have travelled on one of the

ships of the Royal Swedish Navy under the same conditions as were

prevailing when the U 137 ran aground at Gåsefjärden in the Blekinge Archipelago in 1981. This tour was arranged at the request of the Commission. During a visit to the National of Forensic Science it

Laboratory Linköping, the basis of certain statements of have been studied. opinion

Visits have also been made to the National Defence Radio Institute. The Commission has engaged external for the oi

expertise scrutiny material concerning the discovery of certain seabed tracks and also for

information in the fields of and

psychology security policy. A group of

researchers at the National Defence Research Establishment have carried out work on behalf of the Commission.

hydroacoustic analysis

Other researchers, also at the Defence Research Establishment and

in 327

Summary English

Swedish universities, have been approached the Commission.

by

The Commission has held 25 meetings and at some of these, oral

information has been given by persons involved in submarine matters

at the political and administrative levels.

During the years between 1981 and 1994, more than 6,000 individual

reports on suspected or verified alien underwater activity have been registered. A large number of reports have, however, been dismissed at the local level and are therefore not registered. In general, this was also the case during the first in the 1980’s. years The greater part of the reports is based on observations, in contrast to technical indications, e.g. hydroacoustic On an average, recordings. the technical indications amount to 20 per cent of the total number of reports. From a few than in the

relatively registered reports (less 100) 1981,

number increases in 1987. After the number

gradually up to 1,000 that,

decreases down to a couple of hundred reports in 1994.

The proportion of observations with a high of value show a degree

striking decrease from 1987, whereas the proportion of technical indications with a of value is from

high degree significantly higher

1991, compared to the preceding period. Within the period that has been at our disposal, it has not been possible to penetrate all basic data in detail and, consequently, to offer an overall and definite description of all the events that have may occurred. In this report, we put forward material which has not

previously

been available to the general public. In the matter of unknown or alien

underwater activity, we have chosen to give a detailed account of

certain cases where the material, on technical has made it grounds, possible to draw definite conclusions. The Commission has refrained from discussing the matter of motives behind the underwater activities.

328 Summary in English

The Commission’s Assessments

U 137

In 1981, the Soviet Whiskey Class submarine (named the U 137) ran aground in Gasefjéirden in a military restricted area in the Blekinge Archipelago. The submarine was allowed to leave Swedish territory after command personnel had been interrogated. The Swedish assessment was that the submarine had violated Swedish intentionally territory in order to carry out unlawful intelligence This resulted in a activity. strong Swedish protest. The Soviet Union maintained that the vessel had run aground unintentionally as a result of erroneous navigation. The submarine’s commanding officer stated that were they thought they in excess of 100 km south of the place of grounding. Our assessment: On the basis of the entries in the submarine’s navigation log-book, two different Swedish experts have charted the vessels course that ended up with the grounding. The information provided by them is considered to be correct, which is why this reconstruction can be assumed as providing, in the main, an accurate description of the U 137s route during the the days preceding grounding. On several, occasions, the course has offered the possibility of ascertaining the position to such a degree that it would seem out of the question that one could imagine being in any other area than the one at hand. This applies even in the case where, as has been stated the by Russian side, there have been serious deficiencies in the navigational equipment. The fact that the Russian crew, who were manoeuvering the vessel in a surface position between the islands, did not correctly observe the beacons and lighthouses in the area, the surrounding islands with their vegetation and well-lit houses and buildings, plus the light over Karlskrona, is not feasible. We also base this conclusion simply on our own observations during the tour that was undertaken under basically the same conditions as the ones prevailing at the time of the U 137’s grounding. We have also been able to confirm that the U 137

Summary in English 329

was armed with nuclear weapons. Therefore, we have found that the incursion of the U 137 into Gásetjärden was intentional and that the submarine was armed with nuclear weapons.

Damage on Military Materiel.

There are several reports about different kinds of damage on

military

materiel, where the circumstances are such that connections with alien underwater have been Two such incidents are

activity suspected.

accounted for here. In the mid 1980’s, it was discovered that a mined area off the coast of Norrland had been with and After an ex-

tampered damaged.

amination at the National Laboratory of Forensic Science, it was stated, among other things, that equipment for electric connections showed damage after repeated blows with a hard object, that securing screws were missing, that a connecting cable had been shorn off and that a

gasket was missing. The damaged equipment at a great To lay depth.

get it up to the surface demanded several men or a ship with a windlass. Another example of damage emanates from 1986. It was then observed that a net in one of the straits leading into the naval base area in had been The net was to indicate

Harsfiarden damaged. designed

intruding submarines. The net was anchored with weights of a total of

3-4 tonnes. The damage consisted of a large hole that had been

ripped

open in the net. An carried out the National of

analysis by Laboratory

Forensic Science showed that the damage had been caused by a sharpedged tool. Our assessment: The nature of the damage and the at which depth the objects were demonstrates that was and

lying, damage planned

directed against the Swedish defence.

330 Summary in English

Tracks on the Seabed

The Commission has let external experts carry out an examination of certain tracks on the seabed connected to the incidents in Hárstjärden in the Autumn of 1982, in Kappelshamnsviken in 1987 and in Hävringebukten in 1988. The assessment made the experts was that several

by

of the track formations that had been reported from the Hårsfjärden area had been caused underwater craft on the seabed.

by travelling

Some of the tracks outside the actual Hársfjärden area were assessed by the experts as being caused also by craft not designed for propulsion on the seabed. The experts further estimated that the tracks at Klintehamn and Kappelshamnsviken had been caused by craft travelling on the seabed, whereas the tracks at Hävringebukten emanated from anchoring. Our assessment: We share the assessments of the experts as regards the Hársfjärden area, Klintehamn and Kappelshamnsviken, and that tracks in these areas have been caused by craft travelling on the seabed,

plus that there are also tracks outside the actual area from Hårsfjärden

craft not designed for seabed propulsion. Furthermore, we estimate that the tracks in Hävringebukten with a high degree of emanate

probability

from anchoring.

Passive Sonar Contacts

From reported passive sonar contacts, we have concentrated special interest in a indication in connection with the so-called

hydrophone

Hårsfjärden incidents in the Autumn of 1982. The indication was registered at Mälsten in the Danziger Inlet on 12 October. The extent and the of the documentation make this indication

reliability unique.

The Commission has had repeated contact with specialists in the field of hydroacoustics at the National Defence Research Establishment

in 331

Summary English

(FOA) and have there studied and tested material in this

existing

specific case. The scrutiny shows, without doubt, that a submarine any passed through the Danziger Inlet on 12 October. Our assessment: An alien underwater vessel the has, during period in question, violated Swedish inner territorial waters.

Active Sonar Contacts

Two active sonar contacts in Hävringebukten in 1988 and 1992 have

been especially well-documented as regards their extent and

reliability. Through studies of the videogramme that were made of each recordings echo and of the pictures that were based on the produced recordings, we have been able to establish that the in both cases moved in object relation to the seabed and indicated a submarine with a of length approx. 30 metres. From an incident in the Karlskrona area in 1984, there are also recordings from active sonar Contacts, which it is to possible analyse further. However, the Commission has not had the time to deal with this. Our assessment: On both these occasions, Swedish was territory violated by alien underwater craft with an estimated length of approx. 30 metres, i.e. smaller than a conventional submarine.

Magnetic Indications

The and the documentation

reliability is poorer as regards magnetic

indications than with the and active sonar indications mentioned passive above. An incident in May 1988 in the southern

part of the Gothenburg Archipelago, however, has been the subject of special the study by

Commission. Adjacent to a mined area an object then estimated as

passing through, was registered first by a magnetic loop and sub-

sequently by two adjoining lines of mines.

Our assessment: We consider that an alien underwater craft at the actual time, with a of violated

high degree probability, Swedish inner

332 Summary in English

territorial Waters.

The Compressed Cavitation Effect

During the period from 1992 to 1994, a large number of cases of

compressed cavitation (propeller sounds) were registered by passive

sonar, which, at the initial stage, were assessed as being a definite submarine indication. It was later clarified that certain registrations had been caused by swimming minks. Our assessment: Our of the material does not give cause

scrutiny

for any other assessment. There is a lot to be said about the fact that

also other registrations of the actual sound effect can be explained in

the same way. No registrations of this kind can, therefore, constitute the basis of statements about alien underwater

activity.

The Type Sound

A hydrophonic sound which the Armed Forces have taken into special

account since 1985 has been the so-called ’type sound’. The Armed Forces have considered that this sound with a very high degree of

probability can be connected to alien underwater activity. On occasions

where the Commission has assessed that the presence of alien underwater craft has been ascertained through active sonar contact, the submarine-hunting operations have been preceded by, among other

things, the ’type sound’ indications, which could indicate a connection

between the sound’ and the underwater craft. Some

’type analyses

indicate that the ’type sound’ comes from a dispersed number of sound sources, which could point towards a biological explanation. There is, then, considerable as to what causes this sound. In June

uncertainty

1995, therefore, the Armed Forces decided upon further investigation as to the source of this sound.

Summary in English 333

Our assessment: Even if certain signs indicate that the ’type sound’

can be submarine-related, there is no foundation for the statement that

the sound’ with a very high of probability can be type degree

connected to an underwater craft. The investigation about the origin of the sound should, in our opinion, be carried out as rapidly as possible

and the result of it should be made public.

Electronic Intelligence, Elint, (signals reconnaissance)

Great importance has been attached to indications through electronic intelligence, Elint, in assessments of the events in

chiefly previous

Hårsfjärden in October 1982. The of these indications come

majority

from so-called PQ observations (position location of radar emissions; in the cases in question: from submarines). The investigations of the Commission have shown that there is great about such

uncertainty

indications. This was the case at the beginning of the 1980’s

especially

with the surveillance then at the of the Swedish

equipment disposal

naval forces. It is possible to draw definite conclusions as regards

emitting radar stations only if several parameters are known. If this is

not the case, the signals can be wrongly interpreted. In many of the cases in question, much of the necessary information was not at hand. Even other registered indications from Sigint have proved to be of no importance.

Our assessment: Available information regarding indications from

Sigint cannot form any basis for conclusions as to the occurrence of

alien underwater activity.

Observations

The main of the indications is made observations,

part up of chiefly

from the general public. During the period between 1981 and 1994, close on 4,700 observations were reported, most of them assessed as submarine—related objects of kinds. Another is

varying large group

I2 l6~0l05

334 Summary in English

made up of wave movements, but also divers and light and sound phenomena are examples of reported items. The amount of reports on observations show an increase from the beginning of the 1980’s. The peak is reached in 1987 with 700 After the approx. reports. that, number of registered observations decreases and, in 1994, amounts to approx. 120. of indications has been assessed on a scale

Reliability

from l to 6, where 1 represents the highest of

degree certainty:

submarine or under-water The

activity. figure 2 represents a probable

submarine, and 3: a possible submarine whereas 4 (or equiv.), implies that a craft of this kind cannot be excluded. The 5 denotes the figure fact that a (possible) natural has been found as to what has explanation been reported and a 6 implies that the basic data cannot constitute a basis for assessment. On the basis of the observation material, it has not been possible for us, in retrospect, to decide whether or not a violation has taken place in any individual case. The factual correctness of an observation cannot be assessed merely with the aid of the written material. preserved There are different and conditions that can be

many objects interpreted as being connected to underwater This is clear from activity.

the great number of reports where a natural explanation has been found. In addition, the fact that there has been a focusing from the side of the mass media on incidents or submarine counter—measures activity entails an increase in the number of observation reports. Our assessment: We have made the assessment that there have been credible observations of alien underwater In our it is

activity. opinion,

not possible to state the number of credible observations, and,

by doing

so, to draw a line between these and other observations. However, we consider that the observation material, in the of

especially light previously shown discoveries of tracks and technical indications,

supports the conclusion that alien underwater has occurred in activity Swedish waters.

in 335 Summary English

Assessment of Missions

As a basis for the assessment as to whether or not underwater missions, i.e. underwater violations, have occurred, the Armed Forces make

assessments of missions. In principle, these assessments are carried out

in such a way that one combines the individual observations with the technical indications that are regarded as connected to

being logically

each other. This method is used also in other intelligence-oriented connections. One tries to arrange a number of observations and indications so that if create a

they, possible, comprehensible picture.

However, assessments of missions cannot provide any definite answers as to what has occurred. Yet are of great for the

really they importance

Armed Forces, as they form the basis for intelligence and submarine

counter—measures activities. The assessments of missions may be

regarded as hypotheses about what could have occurred. possibly

Within the activities of the Armed Forces, it is necessary to establish

such hypotheses, but they must not be confused with confirmed

conclusions. Furthermore, there is a great distinction in between the

importance

assessments of missions that are used within the Armed

internally

Forces and those that are presented to the Government. In the Armed Forces, these assessments constitute a basis for operational On

activity.

the other hand, the assessments of missions that are to the presented Government are not used but can form the foundation for

operationally,

measures regarding foreign policy, security policy and finances. They

also form the basis of the open and unclassified briefings that are held for the mass media and the This demands general public. places special on how the assessments of missions are elaborated in the reports to the Government. A summation of the number of case reports where violations are stated to have occurred, or are estimated to have occurred, shows some 20 violations for the period from 1981 to 1984 (in addition, there

are 18 provisionally estimated cases). In further addition to these, there

are a considerable number of cases where it is stated that violations have probably occurred or may have occurred.

336 Summary in English

When we have been the assessments of missions in the

studying

reports of the Armed Forces to the Government, we have noted the large number of indications. Some of them may have been assessed as being stronger than others, but may perhaps still not fit into the picture

one is trying to create. They can fall outside the general framework,

both timewise and geographically. This may lead to the fact that strong

indications are disregarded in order to achieve a picture that is estimated as being plausible. It can also entail that more importance is attached to weaker indications than one would be prepared to accept in other connections. There is an underlying as to how the are

uncertainty hypotheses

formed during the assessments of missions. The are also

hypotheses

based largely on information which, in itself, is uncertain. Our opinion

is that the assessments of missions in the reports to the Government must be elaborated in such a way that these conditions are

clearly

pointed out. Otherwise, misinterpretations and

misunderstandings may

arise. This is also the fact that forms

important considering reporting

the basis of an open briefing to the mass media and the general public. Our assessment: In our opinion, have not fulfilled these reports demands, but have many times been given a far too categorical wording in spite of the fact that they have been based more on hypotheses rather than on verified events.

The Nationality Issue

Apart from the obvious case with the of the U 137, a nation grounding has on one occasion been out as for

only pointed being responsible

underwater violation. This was in connection with the Submarine Commission’s report at the end of 1983. The April background to this was the Underwater that had taken in

activity place

October in and around the naval base area of Hårsfjärden, outside Stockholm. The events were investigated the Submarine Protection

by

Summary in English 337

Commission, mentioned by way of introduction in this summary, which

arrived at the conclusion that considerable underwater had been

activity

taking place using, among other things, mini-submarines that also left traces on the seabed. The Submarine Protection Commission was of the opinion that there

was strong circumstantial evidence pointing to the fact that the Soviet

Union was the guilty party of the violations. The Government did not find any reason to differ from this opinion. The result was a strong protest directed against the Soviet Union, which repudiated the statement. From the report and from memoranda it is clear that it was

optical

observations, tracks on the seabed, hydrophone indications and Elint (signals reconnaissance) indications that influenced the assessments made. We have studied all available material in the matter, and, as has been presented above, we have been able to establish that underwater

activity has taken place in and around the Hársfjärden area at the time

in question. Tracks on the seabed and sounds show that this

hydrophone

was the case. However, these items cannot form the basis for any

definite assessment as to nationality. Furthermore, we have estimated

that Elint information is far too uncertain for basing any conclusions

about underwater activity. Even other indications are of such a nature

that cannot determination of

they provide any definite nationality.

The Submarine Protection Commission bases its conclusion, in the

question of nationality, on circumstantial evidence and has arrived at

the conclusion that it is the Soviet Union that has been responsible for the violations. The prerequisites for this, then, would be that there exists knowledge about all alternative possibilities. We have not found this to be the case. Our assessment: We find that we are not able to make any statement as to the country of origin of the alien underwater vessels that

violated Swedish waters. This applies both to the Hårstjärden events

and to other incidents.

338 Summary in English

The Armed Forces’ Handling of the Reported Material

Our assessment: The Armed Forces’ handling of the observations has, in our opinion, as a rule been carried out in a responsible way. As regards the technical indications, our impression is that the Armed Forces have not hesitated to turn to external expertise in matters outside their own field of competence. Even in areas where there is specialist competence within the Armed Forces, one should, however, have tried to find support from expert authorities and heeded their viewpoints better than was done in some cases. The authorities in question are, for example: the National Defence Research Establishment (FOA) and the National Defence Radio Institute (FRA).

Activities with Submarine Counter-Measures

Subsequent to the fact that resources for submarine counter-measures were reduced during the 1970’s, it came to a point when protection had to be strengthened as a result of events at the beginning of the 1980’s. During the years 1980-1994, our naval forces were appropriated approx. SEK 1,250 million over and above regular appropriations for submarine counter-measures. In addition, funds have been real- 1 located within the limits of the naval forces and from the Army and the Air Force. Including the specially allocated funds, the total sum for submarine counter-measures is estimated as amounting to SEK 3 billion for the years 1980-1994. For this period the total expenditure for the naval forces was approx. SEK 65 billion, out of the total expenditure

for our military defence, which, during the same period, amounted to

approx. SEK 400 billion. The concentration of resources and efforts that has been carried out has led to essential improvements. Great progress has been made as

regards materiel. Surveillance ability in the most important naval base

areas and in the approaches to Stockholm has been improved. An anti-

in 339 Summary English

submarine warfare force has been organized, and, in addition, there are supplementary resources in this field in the form of ships and ASW

helicopters. Weaponry has been improved and the conditions for

technical evaluation have also been improved, through the acquisition

of suitable equipment.

Our assessment: We have not found that there has been any

essentially different or more suitable equipment than that which has

been acquired. Our comprehensive assessment is that the available means were used in a suitable way.

The Commission’s Proposal

It is the Commission’s opinion that there are strong reasons for using available resources in order to of the so-

rapidly get a clear picture

called ’type sound’, by approaching hydroacoustic expertise outside the Swedish Armed Forces. Furthermore, the Commissions’s opinion is that recordings from active sonar contacts in the Karlskrona area in 1984 should be

analysed

further. In both cases results should be published and presented to the Government.

Reservation

Professor Anna Christensen has appended a reservation to the report and has summarized it thus:

My assessment of the submarine events differ in two important

respects.

The starting point for my assessment is the picture that has been

created as to the extent and character of the submarine violations, i.e. that Sweden, at least since the beginning of the 1980’s, has been subjected to systematic and extensive violations alien

by submarines,

340 Summary in English

mini-submarines and other underwater craft which have penetrated far into the Swedish archipelagos. On the basis of material that has been drawn up within the Swedish Armed Forces Headquarters and the naval forces, I have described how this picture has been developed. My opinion is that the Commission must try to answer the question of whether or not this picture of the submarine violations rests on any tenable foundation. As far as I can see, the majority of the Commission has not answered this question. reply to the posed question is clearly in the negative. The My observation material is not valid. The assessments of missions are not valid. The same to sections of the technical circumstancial

applies large

evidence. The underwater violations that have been verified are not of such a kind and extent that they can form a basis for the assessments that have been made. The other important difference applies to the evaluation of the observations. In my opinion, the large amount of observations of minisubmarines and other underwater craft cannot form the foundation for

the assessment that there has existed alien underwater activity of really

this kind in the Swedish archipelagos. I base my opinion on the fact that I find such and that there is another, more

activity very unlikely

probable explanation for the large amount of observations, and this is that have been evoked and influenced the both alarming and

they by

imagination-sparking picture that has been put forward about the

submarine violations and that has been spread and reinforced by the

media: the dramatic submarine counter-measures operations that caused such attention, the secretive and imagination-sparking character of the

underwater phenomena in general, and, the difficulty in finally,

the various phenomena that can appear in the

correctly comprehending

waters of an archipelago. To conclude, I consider that Emil Svensson’s summarizing account of the results of the Russo-Swedish submarine talks should be made public.

SOU 1995: 135 Bilaga 341

BILAGA

Hur pålitlig är vår varseblivning?

Professor Gudmund Smith, Lunds Universitet

l En tillbakablick

Det var en länge omhuldad tanke inom klassisk experimentalpsykologi

att vår varseblivning fungerar oberoende av personen. Varseblivningens tillförlitlighet skulle främst bedömas med till omständig-

hänsyn yttre

heter - avstånd, m.m. Studiet av

belysning, konturskärpa, fargkontrast

blindfödda som efter operation återfått

synförmågan gav alla skäl till

tvivel på denna isolationistiska ståndpunkt. I stället för att välkomna

en underbar ny värld av synintryck rapporterade patienterna smärtsam

förvirring, många gånger en längtan tillbaka till det blinda tillståndet.

Varseblivningen fordrar helt enkelt att intrycken samordnas och tolkas

av en central instans. Under 40- och 50-talen skedde en radikal omorientering. Med det bristande intresset för iakttagarens frågade

syftning på person

G.S.Klein och H.J.Schlesinger i en klassisk uppsats från 1949: Where is the in skall ses mot

perceiver perceptual theory? (1). Frågan

bakgrunden dels av den psykoanalytiskt präglade europeiska psykologi

som sköljde över USA i spåren av nazismens raspolitik, dels av en rad som föreföll demonstrera att starkt

experiment varseblivningen påverkas

av behov och förväntningar. J .Bruner och L.Postman (2) tyckte sig t.ex. ha visat att fattiga barn - med magra fickpengar — bedömde 25centsslantar som större än rika barn gjorde.

Entusiasmen för denna typ av fynd ledde till en flod av nya studier,

342 Bilaga SOU 1995: 135

många av dem tyvärr teoretiskt naiva och metodologiskt bristfälliga. Ovannämnde Klein (3) påpekade t.ex. att behov och inte varseblivning

kunde kopplas direkt till varandra. Behovens inverkan varsebliv-

på

ningen berodde bl.a. vilken roll de tilläts

på spela inom personen. I en senare (4) studie av törstens för t.ex. av storleken

betydelse skattningen

på brickor med påmålade fann han att försökstörstsymboler somliga personer förminskade brickorna medan andra förstorade dem, allt beroende på om de generellt dämpade eller sin törst. I stället bejakade för att haka på Kleins och andras mera sofistikerade syn på problemet

behov/varseblivning föredrog det forskarsamhället att för psykologiska

en tid vända hela problematiken ryggen. Dagsläget skulle kunna karakteriseras som en av försiktig acceptans

40-50-talens inställning. En modern lärobok serverar bild av följande perceptionen (5): Perception is an active, creative in which

process raw sensory data are coded into the electrical of the nervous language system, organized, and given meanings derived from our unique personal experiences (s. 201). Vår perception, säger författaren

sammanfattningsvis, bestäms inte bara av fysiska yttre faktorer eller de

biologiska faktorer som kontrolleras

av nervsystemet utan av förvänt-

ningar, emotioner och behov. Det är instruktivt att forskare som inte

betonar personlighetsfaktorernas utan snarare ser

betydelse perceptionen

som en länk mellan och informationsbearbet-

informationsmottagande

ning likafullt framhåller dess begränsningar.

Nedskjutningen från USS Vincennes av ett iranskt passagerarplan

må tjäna som exempel på hur lätt falska kan av iakttagelser skapas

psykologiska faktorer. Situationen var hade

stressfylld. Fartyget tidigare

attackerats av iranska kanonbåtar. Man kunde senare videogenom upptagningar visa att planet i faktiskt var under

fråga uppstigning. Trots

detta rapporterade att det ner

radaroperatören börjat dyka mot

Vincennes. Han väntade ett och var säker

sig uppenbarligen flyganfall

på att radarn gav sådana indikationer.

SOU 1995: 135 Bilaga 343

En teoretisk ram

Ovanstående ger ingen teoretisk ram för antagandet att vår varseblivning kan vara både korrekt och inkorrekt, både objektiv och subjetiv, både oberoende av inre faktorer och beroende av dem. Låt oss försöka fatta prolematiken inom ramen för den typ av moderna teorier som vill förstå varseblivningen som en konstruktiv process eller ett oavbrutet skapande av verkligheten inifrån. Dessa konstruktiva processer antas ha ett subjektivt ursprung och i sina rötter starkt präglas av

primitiva upplevandeformer, grundbehov

och tidiga erfarenheter. Om man hellre vill använda ett neurofysiolog-

iskt språk kan man säga att varseblivningsprocessen initieras i nervsystemets äldre delar och först därefter engagerar kortex eller hjärnbarken (6). Men under den mycket korta, vanligtvis omedvetna processens gång skalas de subjektiva inslagen av till förmån för en alltmer verklighetspräglad, från personen befriad varseblivning. Man brukar tala om den yttre situationen, stimulus, som ett korrektiv, en faktor som begränsar subjektiviteten och gör det möjligt för oss att tala om denna situation med varandra - utan att vi för den skull behöver vara överens om allt (7). Hur verklighetsinriktad eller sann varseblivningen blir beror alltså

på två krafter: styrkan i de behov, affekter och förväntningar som

präglar processens tidiga faser, och graden av struktur eller tydlighet

hos den yttre stimuleringen, med andra ord dess korrektiva inflytande.

Detta förhållande har länge utnyttjats i s.k. projektiv testning där ett

vagt strukturerat stimulus, en mångtydig bild, ökar utrymmet för

subjektiva, självspeglande tolkningar.

Andra komplicerande omständigheter

Men det är inte bara den synliga eller medvetna delen av en yttre verklighet som har Efter har även ortodoxa

betydelse. lång infighting

perceptionspsykologer medgett att det finns omedveten eller s.k.

344 Bilaga SOU 1995: 135

subliminal (under tröskeln) varseblivning. I själva verket tycks vi

omedvetet sortera bort stora sjok av den information som oavbrutet sköljer över oss. En del aktualiseras aldrig, en annan del penetrerar medvetandets en tredje del oss utan att vi

yta och ytterligare påverkar

vet det. Detta komplicerar uppenbarligen scenariot. Vad som rapporteras av en skall inte bara hänföras till den delen av

iakttagare synliga

världen utan också till en dold, kanske subjektivt präglad påverkan. Evolutionärt sett kan våra reaktioner på sådan

marginell stimulering

vara en fråga om liv och död. Hellre reagera en gång för mycket, på något vi knappt uppfattat, än en gång för litet, tycks den inbyggda

instruktionen vara (8). Man får inte glömma att flertalet rapporter om ubåtar är minnen: om vi till ovan kan vi se minnen som

återknyter varseblivningsteorin

rekonstruktioner av konstruktionsprocesser. Ingen rapport av en

förfluten händelse kan vara något annat än en rekonstruktion. Men

denna återger aldrig troget det en gång iakttagna. Rekonstruktionen sker utifrån ett här och nu. Om detta här och nu är starkt präglat av en bestämd förväntan vrids rekonstruktionen i samma riktning: den passas in i den ram som nusituationen ritat upp. En tveksam iakttagelse av en ubåt blir bergsäker om man får klart för sig att ubåtar förväntas på den plats där man spanat. Eftersom rekonstruktionen styrs utifrån förväntningar, behov, känslor, rädslor etc. kan den få karaktären av en

mer eller mindre utpräglad fantasiskapelse eller kreation, något som

gurun på minnnesområdet, Sir Frederic Bartlett (9), redan tidigt konstaterade (1932). Man behöver inte direkt suggerera en betraktare for att påverka hans/hennes bild av omvärlden. Experiment har visat att om man på ett

mycket allmänt plan söker påverka betraktarens verklighetsteori kan

man också influera hans varseblivning i specifika avseenden. I ett försök med s.k. efterbilder (10), dvs. de visuella eftereffekter som uppkommer efter en viss typ av intensiv stimulering, kunde man finna

att efterbildens framtoning var beroende av den teori om dess natur som

man i förväg sökt bibringa försökspersonen. I en grupp nybörjarstuder-

SOU 1995: 135 Bilaga 345

ande i medicin man antingen att efterbilder var

gav upplysningen

i oberoende av personen, eller en

perifera näthinneprodukter, princip

teori att efterbilden åtminstone delvis styrs från nyckelcentra i hjärnan.

Efterbilderna blev signifikant olika i grupperna, i förra fallet ensartade, i andra fallet olika från till person. Och detta var endast brokigt person en experimentsituation bland många. Detta i med andra fynd att varseblivningen ofta bestäms ligger linje av en initial inställning. En sådan kan skapas av stress då människor ofta faller tillbaka på som visat sig vara svåra att

reaktionsbenägenheter

trots USS Vincennes-incidenten är ett korrigera senare, ny information.

exempel hur en förväntan helt törvrider ett uppenbart på stressfylld

radarbudskap. Men även här kan man tillämpa det evolutionära Den reaktionen ett (felaktigt) förmodat

resonemanget. primitiva på

angrepp var trots allt ändamåsenlig.

Utsageanalys

Det förefaller rimligt att vittnespsykologin skulle vara tillämpbar när det

att bedöma iakttagelser av förmodade ubåtar. Problemen med gäller

redan vid sekelskiftet av den tyska

vittnesutsagor uppmärksammades forskaren William Stern. I fördes traditionen vidare av Udo

Tyskland

Undeutsch och i USA av Elisabeth Loftus (11). En svensk företrädare var Arne Trankell.

I anförtroddes uppgifter länge åt Sverige vittnespsykologiska

som framför allt intresserade sig för huruvida vittnet var en

psykiatrer

dömdes ofta ut som otillförlitliga. Med

trovärdig person. Hysteriker

Trankell (12) sattes utsagon i centrum. Tonvikten lades på omständigheterna kring den relevanta iakttagelsen och händelserna mellan den

tidpunkten och rapporten.

erfarenhet kan emellertid inte utan vidare

Vittnespsykologisk

i detta sammanhang. Vittnen där är ofta

tillämpas psykologer engageras

bam och tidsutdräkten mellan händelse och rapport kan vara utdragen, ibland flera år. I många fall är vittnena inte utomstående obervatörer utan Detta gäller t.ex. incestmålen. Vissa erfarenheter från medspelare.

346 Bilaga SOU 1995: 135

vittnespsykologin kan dock vara här och dem tillämpbara jag utnyttjar

i den avslutande sammanställningen.

Kvaliteter i vittnesberättelsen som bör påverka bedömningen av dess sanningshalt

Positiva kvaliteter: -

omständigheterna gynnsamma för iakttagelser och sikt (belysning

goda, tidsutdräkt kort), - den centrala

iakttagelsen stödd av rimliga sidohändelser som

pekar i samma

riktning,

- om unika beskrivna i

rapport detaljer, gärna med unikt ordval, - av varandra klart oberoende, samstämmiga iakttagelser, kort tidsavstånd mellan och rapport.

iakttagelser

Negativa kvaliteter: -

omständigheterna ogynnsamma för iakttagelser (skymning, orolig

yta, vatten rika på grynnor etc.), -

den centrala iakttagelsen isolerad, utan stöd av

sidohändelser, rapporten allmänt hallen, ofta synbart påverkad av massmedia]

fraseologi,

-

gruppiakttagelser av varandra inbördes beroende,

lång tidsutdräkt mellan och

iakttagelse rapport, med risk för

påverkan från samtalspartners, etc. tidningsskriverier

Andra viktiga omständigheter:

- -

hur rapporten levererades; den förste intervjuaren förhörsledaren,

- försök att slå mynt av ubátsdramatiken, - annan typ av styrande personligt intresse, generellt opålitliga uppgiftslämnare.

SOU 1995: 135 Bilaga 347

2 Det

empiriska problemet

I det ursprungliga uppdraget ingick inte någon granskning av akterna, dvs. bokförda observationer av eventuella ubåtar. Det var jag själv som

krävde att få koppla mina allmänna funderingar om den påverkbara

till de faktiska Jag använde en och en halv varseblivningen rapporterna. dag på Försvarsstaben till att gå igenom ett urval av rapporter från åren 1984-94 .och till att diskutera med den s.k. Romare-gruppen, dvs. eftergranskarna av speciellt intressanta observationer.

Min om ubåtsincidenterna var den genomsnittlige tidigare kunskap

tidningsläsarens och TV-tittarens och min inställning till bevismaterialet minst skeptisk, inte minst efter minkrapporterna. Jag kom alltså till sagt Försvarsstaben med föresatsen att inte låta mig övertygas bara av vänligt bemötande och tunga pärmar med akter. Därför gjorde bedömarnas genomgående distanserade hållning ett desto starkare intryck. Jag förstod snabbt att jag inte hade monopol på en sofistikerad attityd och att de kritiska funderingar jag odlat var gammal skåpmat för flertalet granskare. Detta hindrar inte att de första årens (ca 1984-85)) rapporter gjorde ett visst amatörmässigt Det verkade som om man bedömde

intryck.

observatörerna enligt ett fast, ganska stereotypt schema. Om observatör-

en var välbekant med platsen utgjorde detta ett otvetydigt plus, om han

hade god syn blev det ett extra plus. En klar och redig berättelse premierades, likaså ett allmänt trovärdigt uppträdande. I vissa fall

framhöll man trovärdiga yrken, t.ex. lärarens.

Eftergranskning

Från 1987 förändras dock bilden i och med att kompetent personal kopplas in. I flera av de senare fallen sker eftergranskningen med hjälp

av metodik. Den i ett trettiotal fall inkopplade vittnespsykologisk

psykologen (Leif Carlstedt) har faktiskt utbildats under Arne Trankell,

i måste - vilket

vittnespsykologisk pionjär Sverige. Samtidigt tilläggas

Carlstedt påpekar i en särskild PM om Minnesförstärkande metoder

348 Bilaga SOU 1995: 135

vid vittnesutfrâgningar (13) och nämnt i avsnitt 1 - att vittnesjag själv

psykologisk metodik endast i begränsad utsträckning är tillämplig i dessa sammanhang. Här gäller det objekt, inte människor. Men man kan tillämpa en modifierad vittnespsykologisk analys. Detta har man gjort i flera av de eftergranskade fallen. Man bör dock inte låta sig imponeras av

uttrycket vittnesspsykologisk analys. Analys av vittnesutsagor är inte något exakt och motsägelsefritt

förfarande. Ibland kan en viss sorts kvalitet i berättelsen, t.ex. detaljrikedom, tas till intäkt för trovärdighet; ibland pekar motsatsen,

detaljfattigdom, i samma riktning. Den som vill ljuga ihop en skröna

håller sig till det centrala temat, säger man, och ger ingen bakgrund; den borne skrodören brer ut sig i alla för att en riktnignar just skapa sannolik atmosfär. Valet av alternativ beror på kontexten, framför allt berättarens personlighet. Man kan alltså inte bedöma utsagon isolerad från observatörens person. Redan de tidiga försöken, från 1984-85, att ge en personkarakteristik måste därför ses som ett steg i rätt riktning, även om beskrivningarna lätt blev schematiska.

Tids- och distansbedömningar

Vad som omedelbart slår läsaren av akterna är de ofta orealistiska skattningarna av tid och avstånd. I det senare fallet kan man nog anta att folk med lokalkännedom och sjövana är säkrare bedömare. Det är

framför allt i tidsupplevelsen som det subjektiva blir inflytandet

påtagligt. Ett tidsavsnitt späckat med händelser känns längre än ett

upplevelsefattigt avsnitt. Ju mer känsloladdad och meningsfull desto

mer utdragen förefaller tiden i backspegeln. Några sekunder av reell tid

kan förvandlas till minutlång upplevd tid. Vi vet från expreriment med

korttidsvisningar av ljusa bilder på skärm i ett dunkelt rum (7),

visningar som tar betraktaren helt i anspråk, att de kan kännas

tillräckligt långa för en detaljrik bekantskap med motivet, även om

visningstiden inte varat mer än någon sekund. Den lineära tiden är helt

SOU 1995: 135 Bilaga 349

enkelt ingen naturlig dimension, trots all vår klockvana. Om observatören säger sig ha sett ett periskop under en minut behöver detta alltså inte vara ett tecken på otillförlitlighet. En realistisk

angivelse kan t.o.m. vara mer misstänkt: den kanske alltför mycket

styrs av faktisk vetskap om hur länge periskop brukar vara uppe, dvs. av fackmannens förväntningar. På samma sätt skall man inte utan vidare avspisa rapporter som uppger osannolika avstånd och format. Vi är i allmänhet dåliga bedömare i dessa avseenden, kanske inte minst över vattenytor som saknar mellanliggande hållpunkter. Den subjektiva storleken på ettt ubåtsskrov är naturligtvis beroende av det subjektiva avståndet. Man har på olika sätt sökt motverka den subjektiva förvrängningen

genom att låta observatören göra konkreta jämförelser. En typisk

uppgift för observatören kunde vara att bedöma det främmande storlek i förhållande till den egna båten. tidsan-

fartygets Subjektiva

givelser är däremot svårare att ge sig på med denna metodik. Jag vet mig inte ha funnit nâgra försök i akterna.

Inriktning på form och typ

Efterbedömarna menade att man skulle koncentrera sig på form istället för storlek, t.ex. det eventuella ubåtstornets profil snarare än dess bredd. Detta förefaller mig vara en i princip riktig strategi. Man tycker

sig också ha funnit ett begränsat antal ubåtstyper i de observationer som

fått hög trovärdighetspoäng. En statistisk s.k. skulle

klusteranalys

kanske kunna bringa ordning i detta material och avgöra om observa-

tionerna pekar ut ett begränsat antal ubåtstyper - och inga varianter

däremellan. Detta kunde vara ett stöd för tillförlitligheten hos det visuella materialet. Den kritiske läsaren av akterna tycker kanske att iakttagelserna i allmänhet är relativt formfattiga, att det finns få verkligt slående formkvaliteter i beskrivningarna. Detta är, med vissa undantag, riktigt.

Men man kan invända att objekten själva har en utslätad framtoning

som inte inbjuder till slående liknelser. Metoden att hjälpa berättaren

350 Bilaga SOU 1995: 135

på traven med hjälp av proffstecknare är En flott naturligtvis riskfylld. teckning kan vara som en ledande fråga i ett förhör. Men här förefaller bedömarna ha varit föredömligt försiktiga och uppmuntrat tvekan snarare än snabbt instämmande.

Förväntningar

Ett grundproblem är givetvis hur förväntningar påverkar rapporteringen. Det tycks vara så att antalet märkbart ökat iakttagelser när ubåtsfrågan aktualiserats av mediauppmärksamhet eller av marin närvaro vid kusten. USS Vincennes-fallet som kort refererades ovan är ett exempel på hur förväntan under stark emotionell förvanskar press varseblivningen. Befarade i kustområden ubåtskränkningar kan givetvis skapa en sorts emotionellt laddad för beredskap; kustbefolkningen är det fråga om intrång i ett personligt revir. Men kan dock känsloladdningen inte jämföras med den som fanns hos en beredd besättning på flyganfall. Om man går till de berättelser som fått goda betyg har man faktiskt svårt att finna exempel ubåtsförväntan. på Observatörerna har sysslat med helt andra saker - att fiska, att brädsegla, att nattetid länsa andras laxodlingar etc. - och snarast blivit överraskade av sina Den upptäckter. emotionella reaktionen, ilska över eller rädsla har kommit intrånget i efterhand och har inte styrt obervationen. Om man skulle tillmäta förväntningar en avgörande borde betydelse man snarare fingranska rapporter från dem som varit i professionellt engagerade jakt på förmodade ubåtar. Där kunde man nog sätta frågetecken t.ex. för vissa iakttagelser av grodmän i dålig belysning.

SOU 1995: 135 Bilaga 351

Försök till jämförelse

Poängsättningen av observationen förändras med åren. Vad som

belönades med ettor under tidiga år har blivit tvåor efter ca 1989. För

en etta fordras nu två av varandra reellt oberoende iakttagare. Sådana fall vore under rådande omständigheter ytterst osannolika. Ettorna

reserveras då för tekniska fynd. Den som sysslar med varseblivnings-

psykologi kan finna detta en smula orättvist. Med all hänsyn tagen till

varseblivningens subjektiva beroende är en objektiv varseblivning dock

möjlig, inte bara i teorin utan också i praktiken. Svårigheten är givetvis att retrospektivt bedöma minnet av en iakttagelse. Den lämnar inget arkiverat spår efter sig. Med utgångspunkt från de riktlinjer för utsagobedömningar som skisserats tidigare och som kompletterats på minnessidan av Leif Carlstedts promemoria (13) använde jag en del av min tid med arkivalierna till att jämföra mina egna bedömningar av ett antal fall med

kontrollgruppens (Romare m.fl.). överensstämmelsen var förbluffande

god, främst när det gällde de tvivelaktiga fallen. På toppnivån hade jag

nog velat sätta fler ettor, om detta nu inte stridit mot de nya

principerna

för poängsättning.

Konklusion

Allt i allt har jag funnit att kontrollerna gjorts med omsorg och

utrymme för alternativa tolkningar. Det är naturligtvis omöjligt att

exakt ange antalet trovärdiga observationer, trovärdiga också med

hänsyn till de praktiska möjligheterna för och att dra en ubåtsintrång,

skarp gräns mellan dessa och det stora antalet observationer i en grå mellanzon. Men jag finner det omöjligt att bortse från intrycket att det

förekommit trovärdiga observationer av obehöriga fartyg på svenskt

vatten, och mer än enstaka gånger.

352 Bilaga SOU 1995: 135

LITTERATUR

1. Klein, G.S. & Schlesinger, H.J. (1949). Where is the perceiver in

perceptual theory? Journal of Personality, 18, 32-47.

2. Bruner, J.S. & Postman, L. (1949). Perception, cognition, and behavior. Journal of Personality, 18, 14-31.

3. Klein, G.S. (1951). The personal world through perception. In

R.R.Blake & G.V.Ramsey (Eds), Perception: An approach to

personality. New York: Ronald. Pp. 328-355.

4. Klein, G.S. (1970). Perception, motives, and personality. New York: Knapf.

5. Smith, R.E. (1993). Psychology. New York : West Publ. C0.

6. Brown, J.W. (1991). Self and process: Brain states and the conscious present. New York: Springer-Verlag.

7. Smith, G.J.W. (1990). Measuring as process. In G.L.

personality

van Heck, S.E. Hampson, J. Reykowski, & J. Zakrewski (Eds), Personality psychology in Europe, 3. Amsterdam: Svets &

Zeitlinger.

Pp. 181-201.

8. Reber, A.S. (1992). The cognitive unconscious: An evolutionary

perspective. Consciousness and Cognition: An international Journal, 1, 93-133.

9. Bartlett, F.C. (1932).

Remembering. Cambridge: Cambridge

University Press.

SOU 1995: 135 Bilaga 353

10. Smith, G.J.W. & Sjöholm, L. (1972). Manipulation of projected

afterimages means of the physiological imposed on the by theory

observer. Perceptual and Motor Skills, 34, 975-981.

11. Loftus, E. (1982). Memory changes in eyewitness accounts. In

A. Trankell (Ed.), Reconstructing the past. Deventer: Kluwer.

12. Trankell, A. (1972). Reliability of evidence. Stockholm: Beckmans.

13. Carlstedt, L. (1995). Minnestörstärkande åtgärder vid vittnesutfrågningar. Mimeo.

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Ett renodlat näringsförbud. N. 40. Älvsäkerhet. K. . Arbetsföretag - En ny möjlighet för arbetslösa. A. 41. Allmän behörighet för högskolestudier. U.

LII-lw«>l\3~—

. Grön diesel - miljö- och hälsorisker. Fi. 42 .Framtidsanpassad Gotlandstrafik. K. .Lángtidsutredningen 1995. Fi. 43 . Sambandet Redovisning - Beskattning. Ju. . Várdens svåra val. 44. Aktiebolagets organisation. Ju. slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. S. 45. Grundvattenskydd. M. . Muskövarvets framtid. Fö. 46. Effektivare styrning och rättssäkerhet

00x10

. Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A. i asylprocessen. A. . Pensionsrättigheter och bodelning. Ju. 47. Tvângsmedel enligt 27 och 28 kap. RB 9. Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi. samt polislagen. Ju. 10 .Översyn av skattebrottslagen. Fi. 48. EG-anpassade körkortsregler. K. ll. Nya konsumentregler. Ju. 49. Prognoser över statens inkomster och utgifter. Fi. 12. Mervärdesskatt - Nya tidpunkter för 50. Kunskapsläget på kärnavfallsomrâdet 1995. M. redovisning och betalning. Fi. 51 . Elförsörjning i ofred. N. 13. Analys av Försvarsmaktens ekonomi. Fö. .Godtrosförvärv av stöldgods? Ju. 14. Ny Elmarknad + Bilagedel. N. 53. Samverkan för fred. Den rättsliga regleringen. Fö. 15. Könshandeln. S. 54. Fastighetsbildning - en gemensam uppgift för stat 16. Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. S. och kommun. M. 17 .Homosexuell prostitution. S. 55. Ett samlat verksamhetsansvar för asylärenden. A. 18. Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåner och sanktioner 19. Ett säkrare samhälle. Fö. - utgifter för administration. Fi. 20. Utan el stannar Sverige. Fö. 57. Förslag om ett internationellt flygsäkerhets- 21 .Staden på vatten utan vatten. Fö. universitet i Norrköping-Linköping. U. 22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. Fö. 58. Kompetens och kunskapsutveckling - om yrkes- 23. Brist på elektronikkomponenter. Fö. roller och arbetsfält inom socialtjänsten. S. 24. Gasmoln lamslár Uppsala. Fö. 59. Ohälsoförsäkring och samhällsekonomi 25. Samordnad och integrerad tågtrafik pâ - olika aspekter pá modeller, finansiering Arlandabanan och i Mälardalsregionen. K. och incitament. S. 26. Underhållsbidrag och bidragsförskott, .Kvinnofrid Del A+B. S. Del A och Del B. S. 61. Myndighetsutövning vid medborgarkontor. C. 27. Regional framtid + bilagor. C. 62. Ett renar Skåne. M. 28 .Lagen om vissa internationella sanktioner 63. Översyn av skattereglema för stiftelser och ideella - en översyn. UD. föreningar. Fi. 29. Civilt bruk av försvarets resurser — 64. Klimatförändringar i trañkpolitiken. K. regelverken, erfarenheter, helikoptrar. Fö. 65. Näringslivets tvistlösning. Ju. 30. Alkylat och Miljöklassning av bensin. M. 66 .Polisens användning av övervakningskameror vid 31. Ett vidareutvecklar miljöklassystem i EU. M. fönindersökning. Ju. 32. IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt, m.m. Fi. Förslag till nya samverkansformer. Ju. 68. lT-kommissionens arbetsprogram 1995-96. SB. 33. Ersättning för ideell skada vid personskada. Ju. 69. Betaltjänster. Fi. 34. Kompetens för strukturomvandling. A. 70. Allmänna kommunikationer - för alla? K. 35. Avgifter inom handikappomrâdet. S. 71. Behörighet och Urval. Förslag till nya regler för 36. Förmåner och sanktioner - en samlad redovisning. antagning till Universitet och högskolor. U. Fi. 72. Svenska insatser för internationell katastrof- och 37. Várt dagliga blad - stöd till svensk dagspress. Ku. flyktinghjälp. Kartläggning, analys och förslag. 38. Yrkeshögskolan - Kvalificerad eftergymnasial Fö. yrkesutbildning. U. 73. Ett aktiebolag för service till universitet och 39. Some reflections on Swedish Labour Market högskolor m.m. U. Policy. A. 74. Lägenhetsdata. Fi. Några utländska forskares syn pá svensk 75. Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv. A. arbetsmarknadspolitik. A. 76. Arbete till invandrare. A.

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

77. Röster om EU:s regeringskonferens 108. Ny ellag. N. - hearing med organisationsföreträdare, 109. Likvärdig utbildning på lika villkor. U. 110. debattörer och forskare. UD. Viljan att veta och viljan att första 78. Den svenska rymdverksamheten. N. Kön, makt och den kvinnovetenskapliga 79. Vårdnad, boende och umgänge. JU. utmaningen i högre utbildning. U. 80. lll. Omvärld, säkerhet, försvar. EU om regeringskonferensen 1996 - institutionernas rapporter Frågor om EU:s andra pelare inför regerings- - synpunkter i övriga medlemsländer. UD. konferensen 1996. UD. 81. ll2. Svensk sjöfart - näring för framtiden. Ny rättshjälpslag och andra bestämmelser om rättsligt bistånd. Ju. + Bilagor. K. 82. 113. Fristående gymnasieskolor. U. Finansieringslösningar för Göteborgs- och Deimisöverenskommelserna. K. l14. Indirekt tobaksreklam. S. 83. EU-kandidater - l2 länder som kan bli EU:s 115. Ny lag om europeiska företagsrád. A. 116. Jämställdhet ett mål i utvecklingssamarbetet. UD. nya medlemmar. UD. 84. Kulturpolitikens inriktning. Ku. ll7. Jordbruk och konkurrens - jordbrukets ställning i 84. Kulturpolitikens inriktning - i korthet. Ku. svensk och europeisk konkurrensrätt. Jo. 85 118. Totalförsvarspliktiga m 95. En utvärdering av de .Tjugo ârs kulturpolitik 1974-1994. Ku. 86. Dokumentation och socialtjänstregister. S. totalförsvarspliktigas medinflytande och av deras 87. Försäkringsrörelse i förändring 3. Fi. sociala och ekonomiska situation under 88. Den brukade mångfalden. Del 1+2. Jo. grundutbildningen. Fö. 89. Svenskar i EU-tjänst. Fi. 119. Ändringar i hyresförhandlingslagen. 90. Kärnavfall och Miljö. M. Hyresgästinflytande vid ombyggnad m.m. Ju. 91 .Ett reformerat straffsystem. Del I-III. Ju. 120. TV och utbildning. U. 92. EG:s arbetstidsdirektiv och dess konsekvenser för 121. Riksdagen, regeringen och forskningen. U. 122. Reform pá recept. S. det svenska regelsystemet. A. 93 .Omprövning av statliga åtaganden. Fi. 123. Subsidiaritetsprincipen i EU. UD. 94. Personalavveckling, utbildning och beskattning. 124. Ett reformerat hovrättsförfarande. Ju. Fi. 125. Finansiell verksamhet i kris och krig. Fi. 95. l-lälsodataregister - Vårdregister. S. 126. Kostnader för den statliga assistansersättningen. S. 96. Jordens klimat förändras. En analys av hotbild 127. Framtida central Europainformation. UD. 128. Kulturegendomar och kulturföremâl. KU. och globala âtgärdsstrategier. M. 97. 129. En styrande krigsorganisation. Om avsikterna med Miljöklassning av snöskotrar. M. 98. l990-talets bostadsmarknad LEMO-reformen. FÖ. ~ en forsta utvärdering. N. 130. Sverige i EU - makt, öppenhet, kontroll. 99. SMHl:s verksamhetsform? K. Sammanfattning av ett seminarium i september 100. Hållbar utveckling i landets tjällomráden. M. 1995. UD. lOl. 131. Enklare och effektivare. Om EU:s komplexitet Ett utvidgat EU - möjligheter och problem. Sammanfattning av en hearing i augusti 1995. och maktbalanser. UD. UD. 132. Utvidgning och samspel. EU:s östintegration ur 102. Medborgarnas EU - frihet och säkerhet? historiskt och ekonomiskt perspektiv. Förhållandet småstat - stormakt : svenskt identitetsbyte. UD. Frågor om unionens tredje pelare inför regeringskonferensen 1996. UD. 133. Bostadsbidragen 103. Föräldrar i självförvaltande skolor. U. - effektivare inkomstprövning 104. Skattereformen 1990-1991. En utvärdering. Fi. - besparingar. S. 105. Konkurrens i balans. Åtgärder för ökad 134. Verklig ledning - obegränsad skattskyldighet för

konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning juridiska personer? Fi. m.m. N. 135. Ubátsfrágan 1981-1994. Fö. 106. Rapporteringsskyldighet för revisorer i finansiella företag. Fi. 107. Avbytarverksamhctens organisation och finansiering. Jo.

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Enklare och effektivare. Om EUzs komplexitet

Statsrådsberedningen

och maktbalanser. [131] IT-kommissionens arbetsprogram 1995-96. [68] Utvidgning och samspel. EU:s östintegration ur historiskt och ekonomiskt perspektiv. Förhållandet

Justitiedepartementet

smástat - stormakt : svenskt identitetsbyte. [132] Pensionsrättigheter och bodelning. [8]

Nya konsumentregler. [11]

Försvarsdepartementet

IT och verksamhetsfömyelse inom rättsväsendet. Muskövarvets framtid. [6] Förslag till nya samverkansformer. [32] Analys av Försvarsmaktens ekonomi. [13] Ersättning för ideell skada vid personskada. [33] Ett säkrare samhälle. [19] Sambandet Redovisning - Beskattning. [43] Utan el stannar Sverige. [20] Aktiebolagets organisation. [44] Staden pá vatten utan vatten. [21] Tvángsmedel enligt 27 och 28 kap. RB Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. [22] samt polislagen. [47] Brist pá elektronikkomponenter. [23] Godtrosförvärv av stöldgods? [52] Gasmoln lamslár Uppsala. [24] Näringslivets tvistlösning. [65] Civilt bruk av försvarets resurser - Polisens användning av övervakningskameror vid regelverken, erfarenheter, helikoptrar. [29] förundersökning. [66] Samverkan för fred. Den rättsliga regleringen. [53] Vårdnad, boende och umgänge.[79] Svenska insatser för internationell katastrof- och Ny rättshjälpslag och andra bestämmelser om flyktinghjälp. Kartläggning, analys och förslag. [72] rättsligt bistånd. [81] Totalförsvarspliktiga m 95. En utvärdering av de Ett reformerat straffsystem. Del l-lII. [91] totalförsvarspliktigas medinflytande och av deras Ändringar i hyresförhandlingslagen. sociala och ekonomiska situation under Hyresgästinflytande vid ombyggnad m.m. [119] Ett reformerat hovrättsförfarande. [124] grundutbildningen. [1 18] En styrande krigsorganisation. Om avsikterna med

LEMO-reformen. [129]

Utrikesdepartementet

Ubåtsfrágan 1981-1994. [135] Lagen om vissa internationella sanktioner - en översyn. [28]

Socialdepartementet

Röster om EU:s regeringskonferens Várdens svära val. - hearing med organisationsföreträdare, debattörer och forskare. [77] slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. [5]

Könshandeln. [15] EU om regeringskonferensen 1996 Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. [16] - institutionernas rapporter Homosexuell prostitution. [17] - synpunkter i övriga medlemsländer. [80]

EU-kandidater - 12 länder som kan bli EU:s Underhállsbidrag och bidragsförskott, Del A och Del B. [26] nya medlemmar. [83] Avgifter inom handikappområdet. [35] Ett utvidgat EU - möjligheter och problem. Kompetens och kunskapsutveckling - om yrkes- Sammanfattning av en hearing i augusti 1995. [101] roller och arbetsfält inom socialtjänsten. [58] Medborgarnas EU - frihet och säkerhet? Ohälsoförsäkring och sarnhällsekonomi Frågor om unionens tredje pelare inför regerings- - olika aspekter på modeller, finansiering konferensen 1996. [102] och incitament. [59] Omvärld, säkerhet, försvar. Kvinnofrid. Del A+B. [60] Frågor om EU:s andra pelare inför regerings- Dokumentation och socialtjänstregister. [86] konferensen 1996. [lll] Hälsodataregister - Várdregister. [95] Jämställdhet ett mål i utvecklingssamarbetet. [116] lndirekt tobaksreklam. [114] Subsidiaritetsprincipen i EU. [123] Reform pá recept. [122] Framtida central Europainformation. [127] Kostnader för den statliga assistansersättningen. [126] Sverige i EU - makt, öppenhet, kontroll. Bostadsbidragen Sammanfattning av ett seminarium i september 1995. - effektivare inkomstprövning [130] ~ besparingar. [133]

offentliga

Statens utredningar

Systematisk förteckning

Ett aktiebolag för service till universitet och

Kommunikationsdepartementet

högskolor m.m. [73] Samordnad och integrerad tågtrafik pá Föräldrar i självförvaltande skolor. [103] Arlandabanan och i Mälardalsregionen. [25] Likvärdig utbildning på lika villkor. [109] Älvsäkerhet. [40] - Viljan att veta och viljan att förstå Framtidsanpassad Gotlandstrafik. [42] Kön, makt och den kvinnovetenskapliga EG-anpassade körkortsregler. [48] utmaningen i högre utbildning. [110] Klimatförändringar i trafikpolitiken. [64] Fristående gymnasieskolor. [113] Allmänna kommunikationer - för alla? [70] TV och utbildning. [120] Finansieringslösningar för Göteborgs» och Riksdagen, regeringen och forskningen. [121] Dennisöverenskommelserna. [82]

SMHlzs verksamhetsform? [99]

Jordbruksdepartementet

Svensk sjöfart - näring för framtiden. Den brukade mångfalden. Del l+2. [88] + Bilagor. [112] Avbytarverksamhetens organisation och

finansiering. [107]

Finansdepartementet

Jordbruk och konkurrens - jordbrukets ställning i Grön diesel - miljö- och hälsorisker. [3] svensk och europeisk konkurrensrätt. [117] Lángtidsutredningen 1995. [4] Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. [9]

Arbetsmarknadsdepartementet

Översyn av skattebrottslagen. [10] Arbetsföretag - En ny möjlighet för arbetslösa. [2] Mervärdesskatt - Nya tidpunkter för Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. [7] redovisning och betalning. [12] Kompetens för strukturomvandling. [34] Förmåner och sanktioner - en samlad redovisning. [36] Some retlections on Swedish Labour Market Prognoser över statens inkomster och utgifter. [49] Policy. [39] Förmåner och sanktioner Några utländska forskares syn pá svensk - utgifter för administration. [56] arbetsmarknadspolitik. [39] Översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella Effektivare styrning och rättssäkerhet föreningar. [63] i asylprocessen. [46] Naturgrusskatt, m.m. [67] Ett samlat verksamhetsansvar för asylärenden. [55] Betaltjänster. [69] Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv. [75] Lägenhetsdata. [74] Arbete till invandrare.[76] Försäkringsrörelse i förändring 3. [87] EG:s arbetstidsdirektiv och dess konsekvenser för Svenskar i EU-tjänst. [89] det svenska regelsystemet. [92] Omprövning av statliga åtaganden. [93] Ny lag om europeiska företagsråd. [115] Personalavveckling, utbildning och beskattning. [94]

Skattereformen 1990-1991. En utvärdering. [104]

Kulturdepartementet

Rapporteringsskyldighet för revisorer i finansiella Konst i offentlig miljö. [18] företag. [106] Finansiell verksamhet i kris och krig. [125] Várt dagliga blad - Pstöd till svensk dagspress.[37]

Verklig ledning - obegränsad skattskyldighet för Kulturpolitikens inriktning. [84] Kulturpolitikens inriktning - i korthet. [84] juridiska personer? [134] Tjugo års kulturpolitik 1974-1994. [85]

Kulturegendomar och kulturföremál. [128]

Utbildningsdepartementet

Yrkeshögskolan - Kvalificerad eftergymnasial

Näringsdepartementet

yrkesutbildning. [38] Ett renodlat näringsförbud. [l] Allmän behörighet för högskolestudier. [41] Ny Elmarknad + Bilagedel. [14] Förslag om ett internationellt flygsäkerhets- Elförsörjning i ofred. [51] universitet i Norrköping-Linköping. [57] Den svenska Rymdverksamheten. [78] Behörighet och Urval. Förslag till nya regler för 1990-talets bostadsmarknad antagning till Universitet och högskolor. [71] - en första utvärdering. [98]

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Konkurrens i balans. Åtgärder för ökad konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning m. m. [105] Ny ellag. [108]

Civildepartementet

Regional framtid + bilagor. [27] Myndighetsutövning vid medborgarkontor. [61]

Miljödepartementet