Bibeln texterna.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2016

Bibeln-texterna

"GG

LL

GAMLA

TEST MENTET

DE APOKRYFA eller DEUTEROKANONISKA SKRIFTERNA

Bibeln

Texterna

Tillägg till Gamla testamentet

De apokxyfa eller deuterokanoniska skrifterna

Innehåll

Tillägg till Gamla testamentet

De apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna Tobit Tob 1657 Judit Judit 1681 Ester enligt den grekiska texten Est Gr 1709 Första Mackabeerboken 1 Mack 1729 Andra Mackabeerboken 2 Mack 1789 Salomos vishet Vish 1833 Jesus Syraks vishet Syr 1865 Baruk Bar 1963

Tobit

1Detta är berättelsen Tobit, till Tobiel, till Hananiel,

om son son son till Aduel, son till Gabael, son till Rafael, son till Reguel,

av Jachasiels släkt och Naftalis stam. 2På den assyriske kungen Salmanassars tid fördes han bort som krigsfånge från Tishbe, som ligger söder om Naftalis Kedesh i övre Galileen, ovanför Hasor och på andra sidan om vägen mot väster, norr

om Pegor.

Tobits fromhet

3Jag, Tobit, har följt sanningens väg och gjort rättfärdiga gärningar i hela mitt liv. Jag har alltid utövat välgörenhet mot mina bröder och landsmän som hade fått gå i fångenskap till Ni-

i Assyrien liksom jag själv. 4När jag och levde i neve var ung min hembygd i Israels land hade hela min fader Naftalis stam avfallit från Davids kungahus och från Jerusalem, den stad som valts ut bland alla Israels stammar till offerplats för alla stammarna, och där templet, Gud den Högstes boning, blivit byggt och helgat för att bestå i alla tider. 5Alla mina bröder, hela min fader Naftalis stam, offrade åt tjurkalven i Dan som kung Jerobeam av Israel hade låtit göra; de offrade på alla berg i Galileen. 6Jagvar den ende som alltid reste till Jerusalem vid högtiderna enligt skriftens eviga påbud för hela Israel. Jag begav mig till Jerusalem med det första av den nya skörden, med tiondet av boskapen och den första ullen från fåren. 7Allt detta överlämnade jag till prästerna av Arons ätt som offergåva, och jag gav det första tiondet av säd, vin och olja, granatäpplen, fikon och andra frukter åt leviterna tjänstgjorde i Jerusa-

som lem. Det andra tiondet räknade jag om i pengar under de sex åren, och jag reste varje år till Jerusalem för att förbruka det. 8Jag gav också till de föräldralösa, änkorna och proselyterna, de som hade upptagits i Israels folk: när jag kom med tiondet det tredje året gav jag det till dem, och vi åt en måltid enligt bestämmelserna om detta i Moses lag och enligt de bud

som

1:9 Tobit 1658

hade inpräntats i mig av Debora, min farfar Hananiels mor. Min far hade nämligen dött och lämnat mig föräldralös.

9När jag hade blivit vuxen tog jag en hustru, Hanna, ur min

släkt. Med henne fick jag en son, som jag gav namnet Toegen bias.

1°När jag fördes bort till Assyrien som krigsfånge kom jag till Nineve. Alla mina bröder och landsmän åt samma mat som hedningarna, men jag själv aktade mig för att äta hedningar-

mat. Då jag samvetsgrant hade min Gud i tankarna 13lät nas den Högste mitt sätt och mitt yttre behaga Salmanassar. Jag fick köpa in allt vad han behövde, och så länge han levde reste jag till Medien för att göra uppköp åt honom. I Medien lämnade jag några penningpåsar i förvar hos Gabael, en bror till Gabri. De innehöll sammanlagt tio talenter silver. 15Men när Salrnanassar dog och hans Sanherib efterträdde honom

son

kung blev det oroligheter i Medien, så att jag inte längre som kunde göra några resor dit.

Medan Salmanassar levde utövade jag alltid välgörenhet mot mina bröder och landsmän. 17Iag lät de hungriga få min mat och de nakna få kläder, och jag såg någon mitt folk

om av ligga död utanför Nineves stadsmur begravde jag honom. 13Nu begravde jag också dem som Sanherib lät döda sedan han måst bryta och fly från Iudeen den gången då himlens

upp konung dömde honom för hädelserna han hade uttalat. Då dödade han nämligen många israeliter i sitt raseri; jag gömde undan deras kroppar och begravde dem, och när Sanherib lät söka efter dem fann dem inte. 19Men av Nineves invå-

man en

gick till kungen och avslöjade att det var jag som i hemnare lighet begravde de döda. När jag fick veta att jag hade blivit angiven för kungen och sökte efter mig för att döda

att man mig, blev jag rädd och mig därifrån. 2°Allt vad jag ägde

gav av berövades mig och togs i beslag kungen -ingenting blev

av kvar åt mig utom min hustru Hanna och min son Tobias.

21Men innan fyrtio dagar hade gått blev kungen mördad av två sina söner. De flydde till Araratbergen, och hans son As-

av sarhaddon blev kung efter honom. Han satte Achikar, min bror Hanaels att sköta hela rikets finanser, och han fick ansva-

son, ret för hela förvaltningen. 22Då talade Achikar väl för mig, och jag fick komma tillbaka till Nineve. Redan när Sanherib regera-

1659 Tobit 10

de i Assyrien hade Achikar varit överste munskänk, sigillbevarare, kansler och skattmästare, och Assarhaddon gav honom ämbetena tillbaka. Han var min brorson, min nära släkting.

Tobits olyckor

lUnder Assarhaddons regering återvände jag alltså hem och fick tillbaka min hustru Hanna och min son Tobias. När vi skulle fira pingst, den fest som kallas veckohögtiden, gjordes en festmåltid i ordning åt mig, och jag slog mig ner för att äta. 2Bordet sattes fram för mig, när jag såg de många rätterna

men sade jag till min son Tobias: "Gå ut, min pojke, och se om du kan hitta någon fattig man med det rätta sinnelaget bland våra bröder som är fångar här i Nineve. Ta med honom hit så att han får äta tillsammans med mig. Jag skall vänta på dig tills du kommer tillbaka."

3Tobias gick för att leta rätt på någon fattig broder till

oss men kom tillbaka och sade: "Far" "Ja, min pojke", svarade

jag, och han fortsatte: "Far, en man av vårt folk har blivit mördad och ligger slängd på torget, han blev strypt där alldeles nyss." 4Iag for upp, gick från måltiden utan att ha smakat på den och hämtade den döde från den öppna platsen. ag lade honom i ett skjul i väntan på att solen skulle ner, så att jag kunde begrava honom. 5Så gick jag hem igen, badade mig och åt min mat med sorg, Öoch jag tänkte på de ord som profeten Amos uttalade om Betel:

Erafester skall vändas isorg

och alla era sånger i klagan. 7Och jag grät.

När solen hade gått ner gick jag ut och grävde en grav, där jag lade den döde. 8Mina skrattade åt mig och sade:

grannar "Är han inte rädd längre Han har redan fått fly gång och

en förlorat allt han ägde när han var efterspanad och skulle dödas för samma sak, och nu är han i gång igen med att begrava de döda"

9På natten badade jag mig igen, gick ut på gården och lade mig att sova intill gårdsmuren. Eftersom det var hett hade jag ingenting över huvudet. 1°Men jag visste inte att det höll till sparvar i muren ovanför mig; deras varma spillning fastnade i

11 Tobit 1660

ögonen på mig, så att det bildades vita hinnor. Jag gick till läkare för att få hjälp, men mer de behandlade mig med sina salvor, desto försämrades min syn av de vita hinnorna,

mer tills jag blev helt blind. I fyra års tid var jag utan syn, och alla mina landsmän var ledsna för min skull. Achikar försörjde mig i två år, sedan måste han resa till Elam.

men

Vid den tiden hade min hustru Hanna börjat tjäna pengar på att bereda ull och väva, som kvinnor brukar göra, och hon försörjde mig på sina inkomster. Hon fick ullen skickad till sig och vävde mot betalning. Den sjunde dystros skar hon ner

väv och skickade den till beställama. De betalade henne heen la lönen henne dessutom killing att ta hem. 13När

men gav en hon kom hem till mig började den bräka. Då ropade jag på Hanna och sade: "Var kommer getkräket ifrån Den är väl inte stulen Ge tillbaka den till ägarna, vi får inte äta något som är stulet." Hon svarade att hon hade fått den till skänks utöver lönen, jag trodde henne inte utan sade åt henne att lämna

men tillbaka den till ägarna, och jag rodnade av skam över vad hon hade gjort. Då sade hon till mig: "Vad har du fått för all din välgörenhet Vad har du för din rättfärdighet Nu ser man vad det var värt"

1Iag blev djupt bedrövad och brast ut i suckar och gråt. Jag gick ut på gården och bad under suckar:

zRättfärdig är du, Herre, alla dina handlingar är rättfärdiga, i allt vad du gör år du barmhärtig och sannfärdig, din dom är alltid rättvis. 3Tänk på mig, Herre, vänd din blick till mig,

nu straffa mig inte för mina synder och felsteg, och inte heller för mina faders. De syndade mot dig 4och lydde inte dina bud; då prisgav du åt plundring, fångenskap och död

oss och gjorde oss till åtlöje, till en visa och ett ordspråk bland alla de folk som du fördrev oss till. 5De många straff du låtit drabba mig

nu är rättvisa domar över mina och mina förfäders synder,

vi har inte hållit dina bud och inte levat svekfritt inför dig.

1661 Tobit 3:13

6Gör nu med mig som du vill, befall att min ande tas ifrån mig, så att jag får lämna jordens yta och själv bli jord. Ty det är bättre att dö än att leva när jag fått höra dessa lögnaktiga skymford och är fylld djup bedrövelse.

av Herre, befall att jag får lämna detta elände, låt mig få till mitt eviga hem, och vänd inte bort ditt ansikte från mig, Herre. Ty det är bättre att dö och slippa skymford än att leva i så stort elände.

Saras olyckor

7Samma dag inträffade det också att Sara, dotter till Raguel i Ekbatana i Medien, blev skymfad av en av sin fars tjänsteflickor. 3Hon hade nämligen blivit bortgift sju gånger, men den onde demonen Asmodaios hade dödat alla männen innan de varit tillsammans med henne så det är bestämt för kvin-

som

Tjänsteflickan sade till henne: "Det är du själv som kvänorna.

dina män Du har redan blivit bortgift med sju män, men ver ingen dem har du haft någon glädje 9Varför skall du slå

av av.

bara för dina män har dött Ge dig i väg till dem Måtte oss att vi slippa att någonsin eller dotter till dig"

se en son

1°Då blev Sara djupt bedrövad och brast i gråt, och hon gick

på övervåningen i sin fars hus för att hänga sig. Men hon upp besinnade sig och sade: "Tänk de skymfar min far och sä-

om

till honom: Du hade denna enda kära dotter, och hon blev ger så olycklig att hon gick och hängde sig. Då blir jag orsak till att min far åldras och dör i Det är bättre att jag inte hänger

sorg.

ber till Herren att jag får dö och slipper leva och höra mig utan fler skymford." Hon gick genast fram till fönstret, lyfte sina händer och bad:

Välsignad är du, barmhärtige Gud, välsignat ditt namn för evigt. Må alla dina verk prisa dig i evighet Jag lyfter mitt ansikte och mina blickar mot dig. 13Befall att jag får lämna jorden och slipper fler skymford.

3:14 Tobit 1662

14Härskare, du vet att ingen man har besudlat mig, 15jaghar Varken fläckat mitt eller min fars namn här i fångenskapens land. Jag är min fars enda barn, han har ingen mer som kan ärva honom och ingen släkting eller anförvant som kan äkta mig och som jag borde spara mig åt. Sju män har jag redan mist: varför skulle jag leva längre Men om du inte vill låta mig dö, se då i nåd till mig och visa mig barmhärtighet, så att jag slipper höra fler skymford.

Ängeln Rafaelsänds ut 151ett och ögonblick nådde bådas böner fram till Guds samma härlighet, 17och Rafael sändes ut för dem bot: åt Tobit att ge genom att befria hans ögon från de vita hinnorna, så att han åter skulle få se Guds ljus, och åt Sara, Raguels dotter, genom att ge henne till hustru åt Tobias, Tobits son, ochbefria henne från den onde demonen Asmodaios. Tobias hade nämligen företrädesrätt till Sara framför alla andra som kunde vilja äkta henne. I samma ögonblick som Tobit återvände .in i sitt hus från gården, gick Sara, Raguels dotter, ner från övervåningen.

Tobitförmanar Tobias

1Samma dag erinrade sig Tobit pengarna som han hade lämnat i förvar hos Gabael i Rages i Medien, Zoch han tänkte: "När jag nu har bett att få dö, borde jag då inte kalla på min son Tobias och berätta för honom om de där pengarna innan jag dör" 3Han kallade alltså på sin son. När han kom sade Tobit till honom: "Min pojke" "Ia, far", svarade han, och Tobit fortsat- te: "Ge mig en hederlig begravning. Visa din mor aktning och överge henne inte så länge hon lever. Var henne till lags, och vålla henne inte sorg genom något du gör. 4Mitt barn, som kom ihåg alla faror som hon utsatte sig för genom att bära dig i sin kropp. Och när hon dör skall du begrava henne vid min sida i samma grav.

1663 Tobit 19

5Tänk på Herren hela ditt liv, mitt barn, akta dig för att synda och överträda hans bud. Gör rättfärdiga gärningar så länge du lever, och inte på orätta vägar, 5ty är du hederlig får du framgång allt du Åt alla lever rättfärdigt 7skal1 du

i gör. som

allmosor vad du har. Vänd dig aldrig bort från den fattige av

så kommer inte Gud att vända sig från dig. 8Ge efter dina ge, tillgångar, mitt barn: äger du mycket, så använd det för att hjälpa, äger du litet, så hjälp med det du har. Och oroa dig in-

mitt barn, när du din allmosa; 9du samlar en skatt åt dig te, ger för nödens dag, 1Otyallmosor räddar från döden och gör att du slipper ini mörkret. De är gåvor som alltid gagnar givarna inför den Högste.

Akta dig för otukt alla slag, mitt barn, och framför allt:

av

dig hustru från din släkt. Välj inte främmande ta en egen en kvinna, inte tillhör dina fäders stam, vi är profeters

en som söner, ja, i sanning söner till profeter. Noa var den förste profe-

sedan kom Abraham, Isak och Jakob, våra urtida fäder. ten, Kom ihåg, mitt barn, att alla dessa tog hustrur från sin egen släkt; så de också välsignelse sina barn, och deras

vann genom efterkommande skall ärva landet. 13Var alltså dina bröder till-

mitt barn, och tyck inte att du är förmer än ditt folks given, döttrar, så du försmår dem, högmod leder till olycka och

att otrygghet, och oduglighet kommer fattigdom och elände;

av odugligheten är hungerns mor.

Den arbetar hos dig skall du alltid ge lön samma dag.

som Håll inte inne någons lön över natten, så kommer inte heller

hållas inne, du uppriktigt tjänar Gud. Ge akt på din lön att om dig själv, mitt barn, vad du än företar dig, och Visa dig väluppfostrad du än kommer. 15Gör inte mot någon det du själv

vart

det onda slå följe med dig på vägen. Dela avskyr. Låt aldrig ditt bröd med de hungriga och dina kläder med de nakna. Ge bort allt du kan mitt barn, och följ inte din allmosa

avvara, med missunnsamma blickar. 17Slösa med det du har av mat och vin vid de rättfärdigas och låt inte syndarna få det.

gravar, 13Be råd från alla är kloka, håll dig inte för god för det,

om som

alla råd är till nytta. 19Prisa alltid Gud, be honom att han leder dig rätt och gör ditt liv lyckligt och alla dina tankar kloka. Ty andra folk har inte kloka tankar, de är en gåva av Herren själv; han vill upphöjer han, och han vill sänder han

vem vem

4:20 Tobit 1664

längst ner i dödsriket. Kom nu ihåg dessa förmaningar, mitt barn, och låt dem aldrig utplånas ur ditt hjärta. 2°Och min pojke, vill jag tala för dig att jag har lämnu, om nat tio talenter silver i förvar hos Gabael, Gabris son, i Rages i Medien. Oroa dig inte över att vi har blivit fattiga; du äger en stor rikedom, om du är gudfruktig och undviker all synd och gör det som är gott inför Herren, din Gud."

Tobias resa förbereds lTobias svarade sin far Tobit: "jag skall följa alla dina förmaningar, far. 2Men hur skall jag kunna få Gabael pengarna av Han känner inte mig och jag inte honom. Vad skall jag ge honom för bevis så att han känner igen mig och tror mig och ger mig pengarna Och jag känner inte vägarna till Medien, så hur skall jag kunna dit" 3Då svarade Tobit sin "Han resa son: gav mig ett kvitto, och jag gav honom ett dokument som jag delade i två delar, en åt oss var: den ena behöll jag, den andra lämnade jag tillsammans med pengarna. Det är nu tjugo år sedan jag deponerade dessa pengar. Leta nu upp en pålitlig man som kan bli din reskamrat och som vi betalar lön, och hämta så pengarna hos Gabael medan jag ännu år i livet." 4Tobias gick ut för att leta reskamrat till Medien, upp en som var förtrogen med Vägen dit. När han korn ut stod ängeln Rafael där framför honom, men han förstod inte att det var en ängel från Gud. 5"Var kommer du ifrån" frågade han. Rafael svarade: "Jag är israelit, en av dina bröder, och jag har kommit hit för att söka arbete." "Känner du vägen till Medien" frå- gade Tobias då. ÖHan svarade: "Ia, jag har ofta varit där, jag är erfaren och känner till alla vägarna. Det är åtskilliga gånger jag har gjort resan till Medien, och då har jag bott hos vår broder Gabael, som bor i Rages i Medien. Från Ekbatana är det två fuldagsresor till Rages den staden ligger uppe i bergen och - Ekbatana mitt på slätten." 7Då sade Tobias: "Vänta på mig medan jag går in och berättar för min far. Jag behöver dig som reskamrat, och jag skall betala dig för det." 8"ag stannar här", svarade Rafael, "dröj bara inte för länge." 9Tobias gick in och berättade för sin far: "Jag har funnit en man som är israelit, en av våra bröder." Tobit svarade: "Be ho-

1665 Tobit 5:17

stiga in, så att jag kan ta reda på vad han tillhör för familj nom och stam och han kan bli pålitlig reskamrat till dig, min

om en pojke." 1°Tobias gick ut och kallade på honom. "Min far ber dig stiga in", sade han. Rafael kom in, Tobit hälsade honom först, och han svarade: "Lycka och glädje önskar jag dig." Då sade Tobit: "Vad har jag för lycka kvar att glädjas åt Jag är blind och kan inte himlens ljus, jag ligger i mörkret som de

se döda aldrig får skymta ljuset. Fastän jag lever är jag

som mer bland de döda, jag hör människorna tala men ser dem inte." Rafael svarade: "Fatta mod, hos Gud finns hjälp för dig, och den kommer snart. Så fatta mod." Tobit sade till honom: "Min

Tobias vill till Medien. Kan du följa med honom och son resa

hans Vägvisare Jag skall betala dig för det, broder." Han vara svarade: "Jag kan följa med honom, jag känner alla vägarna. Jag har ofta gjort till Medien och färdats över alla berg

resan och slätter där, och jag är förtrogen med alla vägarna i landet."

Tobit sade: "Broder, Vilken släkt tillhör du, och vilken stam Låt mig få veta det, broder." 12"Vad har du för glädje

-

min stam och släkt" frågade den andre. "Är det min stam av och släkt eller mina tjänster du vill ha" Men Tobit svarade ho-

"Jag vill ha klart besked om vems son du är och vad du nom: heter." 13Dâ sade ängeln: "Jag är Asarja, son till den gamle Ha-

broder till dig." 14"Jag hälsar dig hjärtligt välkomnanja, en -

broder", sade Tobit. "Ta inte illa upp att jag ville få klart men, besked din släkt. Du är verkligen en broder, av fin och god

om familj. Jag kände Hananja och Netanja, den gamle Shemajas båda söner. De brukade göra sällskap med mig till Jerusalem för att fira gudstjänst där, och de lät sig aldrig föras vilse. Des-

män är våra bröder, och du är av god härkomst. Välkomsa

skall du vara." 15Han fortsatte: "Jag skall ge dig en drachmen

dagen i lön och samma uppehälle som jag ger min son. ma om Följ bara med min son, jag skall ge dig mer än din lön."

nu Ängeln svarade: "Jag skall följa med honom. Var inte orolig, vi kommer tillbaka till dig välbehållna, likadana som när vi far härifrån. Det är ingen farlig resa." 17Då sade Tobit: "Jag önskar dig lycka på färden, broder" Sedan kallade han på sin son och sade till honom: "Min pojke, gör i ordning vad du behöver för

och dig så i väg tillsammans med din broder. Må resan, ge

18 Tobit 1666

himlens Gud hjälpa er ända fram och låta mig få er tillbaka välbehållna. Må hans ängel med och skydda er på vägen."

Tobias gjorde sig i ordning för färden. När han skulle ge sig iväg kysste han sin far och sin mor, och Tobit önskade honom lycklig resa. 18Men hans mor började gråta och sade till Tobit: "Varför har du skickat i väg min pojke Är inte han den käpp vi har till stöd så länge han går ut och in här hos oss Riskera inte det vi har för de där pengarnas skull, de får bli ett billigt pris för vårt barn. ZODet Herren har gett att leva räcker

oss av till för oss." 21Han svarade: "Oroa dig inte. Vår pojke kommer att återvända till oss välbehållen, likadan som när han far. Det skall du få se med egna ögon den dag han kommer välbehållen hem till dig. Oroa dig inte, var inte ängslig för deras skull, min syster. En god ängel skall vid hans sida, resan kommer att gå lyckligt, och han skall komma välbehållen tillbaka." 1Då slutade hon gråta.

Den stora fisken 2Tobias sig i Väg med ängeln i sällskap, och hunden

gav sprang efter honom och följde dem en bit på vägen. Så färdades de båda tillsammans. När mörkret föll den första kvällen slog de läger vid floden Tigris. 3Ynglingen gick ner för att tvätta fötterna i floden. Då stack en stor fisk upp ur vattnet och skulle sluka hans fot. Han skrek till, 4men ängeln sade: "Fånga fisken och håll fast den." Ynglingen fångade fisken och drog

den på land. 5"Skär fisken", sade ängeln, "och ta ut upp upp gallan, hjärtat och levern. Kasta bort de andra inälvorna, men spara gallan, hjärtat och levern, de kan användas som läkemedel." öYnglingen skar fisken och tog på gallan,

upp vara hjärtat och levern. Sedan stekte de en del av fisken och tog med sig på vägen; resten saltade de och lämnade kvar.

De färdades vidare tillsammans och närmade sig Medien. 7Då frågade Tobias ängeln: "Asarja, min broder, vad är det för läkemedel som finns i fiskens hjärta och lever och i gallan" 3Han svarade: "Fiskens hjärta och lever kan du bränna när en man eller kvinna hemsöks av en demon eller en ond ande; då försvinner alla hemsökelser från den människan, så att hon för all framtid är fri från dem. 9Gallan kan du smörja i ögonen på

1667 Tobit 17

människa har fått vita hinnor; blås sedan på dem, så en som blir ögonen friska."

berättar om Sara

Rafael

När han hade kommit in i Medien och redan närmade sig Ekbatana sade Rafael: "Tobias, min broder." " a", svarade

han, och ängeln fortsatte: "I natt skall vi bo hos Raguel. Han är din släkting, och han har dotter heter Sara. Utom

en som henne har han varken son eller dotter, och du är den som står närmast till av alla att äkta henne, liksom du har rätt att ärva hennes fars egendom. Flickan är förståndig och duktig och mycket vacker. Fadern är djupt fäst vid henne och henne

ger allt han har. 13Det är din rättighet att ärva hennes far, och det tillkommer dig att få henne till hustru. Hör på mig, broder: jag skall tala flickan med hennes far i kväll och be att vi får

om nu henne till brud åt dig. Då kan vi fira bröllopsfesten när vi kom-

tillbaka från Rages. Jag är säker på att Raguel inte kan mer vägra dig henne eller lova bort henne åt någon annan, då skulle han förtjäna dödsstraff enligt bestämmelsen i Moses bok, och han vet att det tillkommer dig före alla andra män att äkta hans dotter. Hör på mig, broder, vi skall tala om flickan

i kväll och be hennes hand, och när vi kommer tillbaka nu om från Rages skall vi hämta henne och ta henne med oss hem till dig."

Tobias svarade Rafael: "Asarja, min broder, jag har hört att hon redan har blivit bortgift sju gånger, men alla männen dog på bröllopsnatten, så snart de gick in i hennes rum. Jag har hört sägas att det är demon dödar dem, 150ch är jag

en som nu rädd demonen älskar henne och gör inte henne något ont,

-

han dödar alla som vill komma henne nära, och jag är min men fars ende jag är rädd för att dö så att jag blir orsak till att

son: min far och mor går i graven av sorg. De har ingen annan son

skulle kunna begrava dem." Ängeln svarade: "Kommer som du inte ihåg de förmaningar din far gav dig: att du skulle ta en hustru från din fars familj. Hör nu på mig, broder, oroa dig inte för den där demonen, utan gift dig med henne. Jag vet att hon skall bli din hustru redan i natt. 17Och när du kommer in i brudkarnmaren skall du ta fiskens hjärta och en bit av levern

18 Tobit 1668

och lägga på den glödande rökelsen, så att lukten sprider sig. 13När demonen känner den kommer han att fly och aldrig någonsin mer visa sig i hennes närhet. Och när du skall vara tillsammans med henne skall ni båda först stiga upp och anropa himlens herre och be honom om barmhärtighet och beskydd. Var inte rädd, det är åt dig hon har blivit bestämd före tidens början, och det är du som skall rädda henne. Hon kommer att följa med dig, och jag tror att hon kommer att ge dig barn som skall bli som bröder för dig. Var inte orolig." När Tobias hörde vad Rafael sade och förstod att hon var hans syster, en som tillhörde hans fars släkt och familj, fick han henne mycket kär och blev innerligt fäst vid henne.

Tobias hos Raguel lNär han kom in i Ekbatana sade han: "Asarja, min broder, för mig raka vägen till vår broder Raguel." Ängeln förde honom då hem till Raguel, och de fann honom sittande vid dörren till gården. De hälsade först, och han svarade: "Var hjärtligt hälsade, bröder, och varmt välkomna." Så förde han dem in i huset. Han sade till sin hustru Edna: "Vad den här unge mannen är lik min broder Tobit" 3Edna vände sig till dem och frågade: "Varifrån är ni, bröder" De svarade: "Vi hör till naftaliterna

är krigsfångar i Nineve." Känner ni vår broder Tosom bit" frågade hon, och de svarade: "Ia, vi känner honom."

- "Mâr han bra" frågade hon. 5"a, han lever och har hälsan", svarade de, och Tobias sade: "Det är min far." 6Då Ra-

sprang guel kysste honom och brast i gråt. 7Sedan tog han till

upp, orda och sade: "Gud välsigne dig, pojke, du har en god och fin man till far. Vilken förfärlig olycka att en så rättfärdig och givmild man har blivit blind" Han föll sin broder Tobias om hal-

och grät. 3Hans hustru Edna började också gråta över sen Tobit, och deras dotter Sara brast även hon i gråt. 9Raguel slaktade en bagge och tog med glädje emot sina gäster.

När de hade badat och tvättat sig och slagit sig ner för att äta sade Tobias till Rafael: "Asarja, min broder, be nu Raguel

mig min syster Sara till hustru." 1°Raguel hörde det och att ge sade till den "Ät och drick och ha trevligt i

unge mannen: kväll: det tillkommer ingen annan än dig, broder, att äkta min

Tobit 8:3

och jag har ingen rätt att ge henne åt någon annan dotter Sara, min närmaste släkting. Men, min pojke, man, eftersom du är dig sanningen. Jag har gift bort henne sju jag måste säga med bröder till och de dog alla på bröllopsnatten gånger oss, till henne. Men ät och drick min pojke, er när de kom in nu, Herrens hand." Tobias svarade: "Jag skall varframtid ligger i förrän du mig ett bindande löfte." ken äta eller dricka mer ger "Nåväl, härmed jag henne åt dig enligt be- Då sade Raguel: ger bok. Det är himlens Vilja att hon skall ges stämmelsen i Moses från denna stund är du hennes broder och åt dig. Ta din syster: denna dag tillhör hon dig för alltid. Må hon din syster, från låta denna natt sluta lyckligt för er, min pojke, himlens herre må han barmhärtig och ge er frid." vara Så Raguel på sin dotter Sara, och hon korn in till kallade hennes hand och överlämnade henne åt Tohonom. Han tog orden: "Ta henne enligt lagen och enligt den bestämbias med henne till hustru åt dig. Må du melse i Moses bok som ger henne och föra henne hem till din far. oskadd kunna behålla lyckligt för och frid." 13Så Himlens Gud må låta allt er ge er flickans och sade till papper att skriva kallade han på mor om kunde ett äktenskapskontrakt, genom på, så att han sätta upp henne till hustru åt honom enligt bestämvilket han skulle ge lag. Flickans hämtade det, och han skrev melsen i Moses mor sitt sigill på det. Därefter började de ut ett kontrakt och satte 15Raguel kallade på sin hustru Edna och sade: äta och dricka. ordning den andra kammaren och ta med "Min syster, gör i 16Hon gick och bäddade i kammaren, som han hahenne dit." henne med dit. Hon började gråta över henne de sagt, och tog och sade: 17"Fatta mod, min dotter. Måtte men torkade tårarna dig glädje efter all din Fatta mod, min himlens herre ge sorg. dotter." Sedan gick hon ut.

Bröllopsnatten

måltiden och skulle till sängs följde 1När de hade avslutat kammaren. Tobias kom ihåg vad de den unge mannen in i fiskens lever och hjärta ur påsen Rafael hade sagt och tog upp och lade dem på den glödande rökelsen. där han hade dem hejdade demonen, och han flydde långt " 3Lukten från fisken

8:4 Tobit 1670

upp i Egypten, men Rafael följde genast efter, tog honom till fånga och fjättrade honom. 4När de andra hade gått kammaren och ut ur stängt dörren steg Tobias upp ur sängen och sade: "Kom, min syster, låt oss anropa vår Herre och be att han förbarmar sig och över oss skyddar oss." 5H0n steg och de anropade Gud och bad upp, honom om beskydd. Tobias sade: "Välsignad är du, våra fäders Gud, välsignat ditt namn genom alla släktled i evighet. Må himlarna och hela din skapelse prisa dig. 6Du skapade Adam, och till hans hjälp och stöd skapade du Eva, hans hustru, och från dem båda kom männjskosläktet. Du sade: Det är inte bra att mannen är ensam, vi skall ge honom like till hjälp. en 7Du vet, Herre, att det inte är otuktigt begär av som jag äktar denna min syster. Nej, jag ber dig uppriktigt, Herre, att Visa godhet mot mig och henne, så att vi får åldras tillsammans och blir välsignade med barn." 3Och tillsammans sade de: "Amen, amen." 9Sedan gick de till sängs för natten. Men Raguel kallade på sina slavar och gick ut med dem och grävde en grav, 1°ty han tänkte: "Annars blir vi hånade och skymfade för att Tobias har dött." När färdiggraven var grävd gick Raguel hem, kallade på sin hustru och sade: "Skicka en tjänsteflicka att gå in och efter han lever. Så se om kan vi begrava honom han är död, och ingen behöver få om veta det." 13De sade åt tjänsteflickan att gå in, tände en lampa och öppnade dörren. När hon kom in såg hon dem ligga och sova tillsammans, och hon gick ut och talade han levom att de och att allt väl. 15Då prisade Raguel himlens Gud: "Välvar signad är du, Gud, jag prisar dig fullaste hjärta. Må du priav sas av dina heliga och alla dina skapade verk, må alla dina änglar och utvalda prisa dig i all evighet. 16Välsignad du är som har gett mig glädje, inte lät mina farhågor besannas som utan har visat oss din stora barmhärtighet. 17Välsignad är du som har förbarmat dig över dessa två, är sina föräldrars som enda barn. Var barmhärtig mot dem, härskare, och dem ge skydd, låt glädje och barmhärtighet fylla deras liv till slutet." Sedan sade Raguel åt sina slavar att skotta igen graven innan det blev ljust. 19Han sade åt sin hustru baka mycket att bröd. Själv gick han ut till kreaturen och hämtade två kor och fyra baggar, och han sade till om att djuren skulle slaktas. 2°Så

Tobit 10:2

på Tobias, ed och sade: "Under fjorton dakallade han svor en tid får du inte lämna mitt hus. Du skall stanna här hos gars

olycksdrabbade dotter. 21Av

mig, äta och dricka och trösta min egendom skall du redan ta med dig hälften, när du all min nu lyckligt och väl hem till din far. Den andra hälften får ni reser och min hustru dör. Känn dig trygg, min pojke: imig när jag far och i Edna och vi står vid din och din har du en en mor, från denna stund och för all framtid. Känn dig systers sida trygg, min pojke."

Pengarna hämtas

Rafael och sade till honom: 2"Asarja, 1Då kallade Tobias på broder, med dig fyra slavar och två kameler och bege min ta Sök Gabael, honom dokumentet och dig till Rages. upp ge Ta honom sedan med till bröllopsfesten. hämta ut pengarna. 3/4Du hur far kommer att räkna dagarna, och om jag vet enda dag för länge vållar jag honom stort bekymmer. dröjer en också till den ed Raguel har svurit den Men du känner som måste jag rätta mig efter." 5Rafael med de fyra slavarna och de två kamelerna till reste Medien, och de tog in hos Gabael. Han gav honom sitt Rages i och berättade för honom Tobits son Tobias, att dokument om hade gift sig och att han bjöd honom till bröllopsfesten. han nu räknade de förseglade påsarna åt honom och över- Gabael upp lämnade dem. 6Tidigt de sig i väg tillsammans till brölpå morgonen gav lopsfesten. När de steg in hos Raguel låg Tobias till bords. Han och hälsade Gabael, brast i gråt och välsignasprang upp som ädle, fine vän, till ädel och fin, rättfärde honom: "Min son en och givmild må Herren sin himmelska välsignelse dig man, ge din hustru och hennes far och Pris ske Gud åt dig och mor. har låtit mig denna avbild min kusin Tobit" som se av

Föräldrarnas oro 1För dag gick räknade Tobit efter hur lång tid som 10 varje som tills fullbordat sin och skulle komma tillbavar kvar sonen resa gått och Tobias inte kom tänkte han: ka. När tiden hade ut väl blivit kvarhållen därborta Det är väl inte så "Han har inte

10:3 Tobit 1672

att Gabael är död och ingen honom pengarna" 3Han blev ger dyster till sinnes, 4och hans hustru Hanna sade: "Min pojke är död, han finns inte i livet längre." Hon började gråta och klaga över sin son: 5"Ve mig Mitt barn, mina ögons ljus, varför lät jag dig resa" Säg inte så", sade Tobit. "Oroa dig inte, min syster, det är ingen fara med honom. Det är förstås något som har försenat dem där borta, och mannen som reser med honom är pålitlig, han är en av våra bröder. Bekymra dig inte för honom, min syster, han är snart här." 7Men hon svarade: "Låt mig vara Försök inte lura mig, min pojke är död." Varje dag sprang hon ut och såg bortåt vägen där hennes hade förson svunnit, och hon vägrade att äta. När solen gick kom hon ner in, och hon klagade och grät hela natten och kunde inte sova.

Uppbrottet från Raguel

När den fjorton dagar långa bröllopsfesten över Raguvar som el hade svurit att hålla för sin dotter, gick Tobias in till honom och sade: "Låt mig ge mig av nu, för jag förstår att far och mor tror att de aldrig skall få se mig mer. Jag ber dig, fader, att du låter mig resa hem till min far. Jag har redan berättat för dig hur det var med honom när jag for." 3Raguel svarade: "Stanna här, min pojke, stanna kvar hos mig, jag skall skicka folk till din far Tobit med underrättelser dig." 9"Nej, aldrig", om sade Tobias, "jag ber dig att du låter mig härifrån till min resa far." 1°Då lät Raguel det bli så: Tobias fick ta sin hustru Sara och hälften av Raguels egendom, tjänare och tjänsteflickor, kor och får, åsnor och kameler, kläder, och husgeråd. Han pengar önskade dem lycklig resa och gav Tobias sin avskedshälsning: "Lycka till, min pojke, lycklig resa Må himlens herre låta allt väl för er, för dig och för din hustru Sara. Måtte jag få se era barn innan jag dör." 12Och till sin dotter Sara sade han: "Visa aktning för din svärfar och svärmor, min dotter, från denna stund är de dina föräldrar, alldeles som vi dig livet. som gav Gå i frid, min dotter. Måtte jag bara få höra dig så gott om länge jag lever." Efter denna avskedshälsning lät han dem ge sig av. Och Edna sade till Tobias: "Mitt barn, min älskade broder, må Herren föra dig lyckligt hem, och måtte jag leva så länge

1673 Tobit 11:14

jag får dina och min dotter Saras barn innan jag dör. Inatt se för Herren lämnar jag min dotter i ditt förvar: Vålla henne aldnågon i hela ditt liv. Gå i frid, min pojke Från denna rig sorg stund din och Sara din syster. Måtte vi alla få njuta är jag mor lycka så länge vi lever." Hon kysste dem båda och av samma önskade dem lycka på resan. 13Så lämnade Tobias Raguels hus frisk och glad, och han prisade himlens och jordens herre, råder över allt, för att som hade gått lyckligt. Han prisade också Raguel och hans resa hans hustru Edna och sade: "Måtte det lyckas mig att hedra

dem så länge de lever."

Hemkomsten 1De fortsatte sin tills de närmade sig Kaserin, som ligger 11 resa utanför Nineve. Då sade Rafael: "Du vet hur det var strax med din far när vi lämnade honom. 3Låt oss nu skynda före din hustru och göra huset i ordning tills de andra kommer." 4De sig tillsammans, och Rafael sade åt två männen gav av Tobias att ha gallan till reds. Hunden och mötte dem, 5och Hanna som satt och sprang såg bortåt vägen efter sin Öfick på honom där han kom. son syn Då ropade hon till hans far: "Här kommer din son, och manmed honom också" 7Innan Tobias gick fram till nen som reste far sade Rafael till honom: "Jag vet att hans ögon skall bli sin öppnade. 3Stänk fiskgallan i ögonen på honom, så får läkemedlet de vita hinnorna att skrumpna och flagna av, och din tillbaka och kan ljuset." 9Hanna rusade upp, far får synen se slog sin och sade: "Nu har jag fått se dig, min armarna om son pojke, kan jag dö." Och hon brast i gråt. nu 1°Tobit reste sig också. Han snubblade men lyckades ta sig dörren till gården. Tobias gick fram till honom ut genom med fiskgallan i handen, blåste på hans ögon, tog tag i honom och sade: "Var lugn, far." Så anbringade han läkemedpå honom. När det började svida 12/13gnuggade let i ögonen med båda händerna bort hinnorna från ögonvrårna, så fadern han kunde sin Då slog han armarna om honom, att se son. 14brast gråt och sade: "Jag dig, mitt barn Välsignad är i ser välsignat hans och välsignade alla hans heli- Gud, stora namn

11:15 Tobit 1674

ga änglar. Må hans heliga namn prisas i all evighet, 15ty han slog mig men förbarmade sig åter över mig: nu ser jag min son Tobias."

Sedan gick Tobit in igen och prisade Gud med hög röst i sin glädje. Och Tobias berättade för sin far att hans resa hade gått lyckligt och att han hade hämtat pengarna och att han dessutom hade äktat Raguels dotter Sara. "Hon är på väg hit", sade han, "hon är alldeles utanför Nineves port."

15Tobit gick ut till stadsporten för att möta sin svärdotter, och han prisade Gud i sin glädje. Och folket i Nineve häpnade när de såg honom komma gående med långa kliv och i sin fulla styrka, utan att ledas någon. 17Inför dem alla lovade

av Tobit Gud som hade förbarmat sig över honom och öppnat hans ögon. När han mötte sin son Tobias hustru Sara hälsade han henne med orden: "Välkommen, dotter; Välsignad är Gud som har fört dig hit till oss, min dotter. Välsignade är din far och din mor, Välsignad är min son Tobias och Välsignad är du själv, min dotter. Välkommen till ditt hem, jag önskar dig välsignelse och glädje, välkommen hit, min dotter"

Den dagen blev det glädje bland alla judar i Nineve. 13Tobits brorsöner Achikar och Navad kom glada till hans hus, 19och de höll en glad bröllopsfest för Tobias under sju dagar.

Rafaelavslöjar vem han är 12 1När bröllopsfesten var över kallade Tobit till sig sin son Tobias och sade: "Min pojke, se till att mannen som följde med dig på får sin lön, och honom än lönen." Tobias

resan ge mer svarade: "Hur mycket skall jag ge honom, far Om han får hälften av det som han och jag har fört hit, så förlorar jag inte på affären. 3Mig själv har han fört välbehållen hem, min hustru botade han, pengarna hämtade han tillsammans med mig, och dig botade han också. Vad kan jag ge honom som belöning" 4Tobit svarade: "Min pojke, han har ärligt förtjänat att få hälf-

allt dethan kom hit med." 5Och Tobias kallade på hoten av nom och sade: "Du får som lön hälften av allt det du kom hit med. Gå i frid"

5Då tog Rafael de båda männen avsides och sade till dem: "Prisa Gud och ge honom äran Prisa hans storhet, berätta till

1675 Tobit 12:22

hans ära för alla lever vad han har gjort med er. Det är som om gott att prisa Gud och lovsjunga hans namn. Förhärliga Guds gärningar, tveka inte honom äran. 7Kungens hemligheatt ge ter är det rätt att dölja, Guds verk skall äras och uppenbamen Så ära och förhärliga dem då; gör det som är gott, så komras. ingenting ont att drabba 3Det finns mer gott i bön och mer er. fasta och i den rättfärdiges välgörenhet än i den orättfärdiges rikedom. Det är bättre att allmosor än att samla skatter av ge guld, 9ty allmosor räddar från döden och renar från alla synder. Den allmosor och handlar rättfärdigt får glädja som ger sig åt ett långt liv, 1°men den som lever i synd och orättfärdighet är sin egen fiende. Nu vill jag avslöja hela sanningen för er utan att dölja någonting. Iag har redan avslöjat den genom att säga att man skall dölja kungens hemligheter men uppenbara och ära Guds verk. När du och Sara bad böner det jag som bar fram era var dem till Herrens härlighet och påminde honom om er, och när du begravde de döda det på sätt. 13Och när du var samma utan att tveka reste dig från din måltid för att och ta hand den döde, då blev jag sänd till dig för att pröva dig, men om Gud sände mig också för bot åt dig och åt Sara, din sväratt ge dotter. 15Iag är Rafael, de sju änglar som står beredda en av hos Herren och har företräde hos honom i hans härlighet." 15De båda männen skräck och föll bävande ner på greps av sina ansikten. 17Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda, frid över Upphör aldrig att prisa Gud. 13Det var inte min förer. tjänst att jag korn till det var Guds vilja att jag skulle göra er, det. Honom skall ni prisa i all tid, lovsjung honom. Lägg er märke till att jag aldrig åt någonting, det såg bara så ut för er. 2°Res från marken och tacka Gud. Nu stiger jag upp till er upp honom har sänt mig. Skriv ner allt detta som har skett som med er." Han steg dit Zloch när de reste sig kunde de inte upp, honom längre. ZZDå prisade och lovsjöng de Gud och tackase de honom för de stora ting som han hade gjort då en ängel från Gud visade sig för dem.

Tobit 1676

Tobits lovsång

1Tobit skrev då denna glädjebön: 13 Välsignad är Gud lever i evighet,

som välsignat är hans rike. ,

1l Han slår men förbarmar sig också, han för oss till dödsriket längst ner i jorden, han för oss också upp ur förintelsen. Ingen kan undfly hans hand. 3Tacka honom, Israels söner, inför alla folk. Han skingrade er bland dem, 4men där visade han er sin storhet. Lovsjung honom inför alla människor,

han är vår herre, han är vår Gud, han är vår fader. Han är Gud i all evighet. 5Han skall slå er för era synders skull

också förbarma sig och föra er tillbaka men från alla de folk bland vilka ni skingrats. 6När m vänder om till honom av hela ert hjärta och hela er själ och lever sannfärdigt inför honom, då skall han vända sig till er och inte längre dölja sitt ansikte för er. Sevad han har gjort för er och tacka honom med hög röst, prisa rättfärdighetens herre och lovsjung evighetens konung. Jag tackar honom i min fångenskaps land, jag Visar det syndiga folket hans kraft och storhet. Vänd om, ni syndare, lev rättfärdigt inför honom

kanske skall han visa er kärlek och barmhärtighet. 7Iag lovsjunger min Gud, jag skall glädja mig så länge jag lever. 3Prisa Herren, alla utvalda, lova hans storhet. Fira glädjedagar och tacka honom.

1677 Tobit 13: 61

9erusalem, du heliga stad, han skall slå dig för vad du har gjort, han skall också förbarma sig över de rättfärdiga. men 1°Tacka Herren, det är gott för dig, prisa evighetens konung, så skall ditt tempel med jubel byggas upp på nytt. Måtte han låta alla de fångna få glädjas hos dig alla de olyckliga sin kärlek hos dig, och ge släktled efter släktled i evighet. Ett strålande ljus skall nå till jordens gränser. Många folk skall komma till dig fjärran ifrån, de skall komma från världens ände för att bo nära Herren Guds heliga namn, de skall bära fram sina gåvor till himlens konung. Släktled efter släktled skall sjunga glädjesånger i dig, och den utvalda stadens skall bestå i evighet. namn lzFörbannelse över alla föraktar och smädar dig, som förbannelse över alla hatar och skymtar dig, som förbannelse över alla raserar dig och river som dina murar, alla störtar dina torn och bränner dina hus, som evig välsignelse över alla visar dig vördnad men som 13Gläd dig då och jubla med de rättfärdiga, de skall alla samlas och prisa evighetens herre. 14Saliga de som älskar dig, saliga de gläder sig över din välgång, som saliga alla de sörjer över dina många olyckor, som de skall få glädjas över dig och skall få all din glädje i evighet. se

15Min själ skall prisa Herren, den store konungen, 16tyJerusalem skall byggas upp på nytt och hans tempel för eviga tider. Salig blir jag om min släkt lever kvar och får dig i din härlighet se och lova himlens konung.

13:17 Tobit 1678

Ierusalems portar skall byggas safir och Smaragd upp av och av ädelsten alla dina murar. Jerusalems torn skall byggas guld, av av renaste guld alla deras tinnar. 17erusalems skall beläggas med gator mosaiker av beryller, rubiner och juveler från Ofir. 13Från Jerusalems portar skall glädjesånger klinga, och från alla dess hus skall det ljuda: "Halleluja, välsignad är Israels Gud." Och de välsignade skall välsigna det heliga namnet för alltid och evigt. 14 1Så slutade Tobit sin lovsång.

Tobits avskedsord

Tobit dog i frid när han 112 år gammal, och han fick var en storslagen begravning i Nineve. Han 62 år när hans var ögon blev skadade. Sedan han hade fått synen tillbaka levde han ett lyckligt liv. Han utövade välgörenhet, och han upphörde aldrig att prisa Gud och lova hans storhet. 3När han låg för döden kallade han till sig sin son Tobias och hans sju söner och gav dem dessa förmaningar: "Min son, ta med dig dina barn 4och bege dig till Medien, jag på tror Guds ord om Nineve, Nahum uttalade: alltsammans skall som ske och skall drabba Assyrien och Nineve. Allt det har som sagts av Israels profeter, Guds sändebud, skall bli verklighet utan minsta inskränkning; alla deras ord skall uppfyllas på sin bestämda tid. I Medien blir det tryggare än i Assyrien och i Babylonien, jag vet och litar på att allt vad Gud har skall sagt i uppfyllelse och inträffa utan att ett enda ord slår fel. Alla våra bröder som bor kvar i Israels land kommer skingras att och föras bort som fångar från det goda landet. Hela Israels land skall ligga öde, Samaria och Jerusalem skall ligga öde, och Guds hus i staden skall brännas och ligga öde för tid. ner en 5Men Gud skall på nytt förbarma sig över dem, Gud skall låta dem vända tillbaka till Israels land, och de kommer att bygga upp templet på nytt, fast det inte blir det gamla, som och det skall stå tills de bestämda tidsåldrarna har nått sitt slut. Då skall alla de som är i fångenskap få återvända hem, och de

1679 Tobit 14:12

skall bygga Jerusalem i prakt, och Guds hus skall också upp byggas och det skall byggas för all evighet enligt de upp, upp Israels profeter har uttalat staden. 5Alla folk på ord som om hela jorden, ja, alla skall då omvända sig och uppriktigt frukta

Gud. De kommer alla att överge sina avgudar, som genom sin falskhet fört dem vilse, 7och de skall prisa den evige Guden i rättfärdighet. Alla de israeliter i den tiden blir räddade som därför att de uppriktigt tänker på Gud skall samlas och komtill Jerusalem, och de skall för alltid bo i trygghet i Abrama hams land, skall överlämnas till dem. De som uppriktigt som älskar Gud skall få glädja sig, de lever i synd och men som orättfärdighet skall försvinna från jorden. 3/9Och mina barn, lägger jag er detta på hjärtat: tjäna nu, Gud uppriktigt och gör det behagar honom. Era barn skall som fostras strängt till rättfärdighet och givmjldhet och till att alltid tänka på Gud och prisa hans uppriktigt och av hela sin namn kraft. Du, min skall alltså lämna Nineve och inte stanna här. son, 10När den dag kommer då du begraver din vid min sida mor skall du inte bli kvar enda natt inom stadens område. Jag en den är full orättfärdighet och att många brott begås ser att av att folket känner någon skam. Min son, tänk på vad Nautan dav gjorde mot sin fosterfar Achikar. Han tvingade honom levande i jorden. Men Gud lät Nadav sona den att ner skymfen på passande sätt: Achikar kom ut i ljuset, medan ett Nadav fick in i det eviga mörkret, därför att han hade för-

sökt döda honom. Tack sin givmildhet mot mig slapp vare Achikar ut den dödliga fälla Nadav hade gillrat åt hour som medan Nadav själv fastnade i den dödliga fällan och omnom, kom iden. Se alltså, mina barn, vart givmiidheten leder, och

vart orättfärdigheten leder: till döden.

Och är mitt liv slut." nu De lade honom i sängen, och han dog. Och han fick en ner storslagen begravning.

Tobias sista tid

När sedan Tobias dog begravde han henne vid faderns mor sida. Tillsammans med sin hustru och sina barn utvandrade

14: 13 Tobit 1680

han därefter till Medien. Han slog sig i Ekbatana hos sin

ner svärfar Raguel, 130ch han sörjde för sina åldrade svärföräldrar och visade dem vördnad. Han begravde dem i Ekbatana i Medien, och han ärvde både Raguels och sin far Tobits egendom. Han slutade sitt liv högt aktad vid 117 års ålder.

som en man 15Innan han dog fick han uppleva budet om Nineves undergång, och han fick se hur krigsfångarna den mediske

som kungen Kyaxares hade tagit där blev förda till Medien. Då prisade han Gud för allt vad han hade gjort med folket i Nineve och Assyrien. Så fick han glädja sig över Nineve innan han dog, och han prisade Herren Gud i evigheters evighet. Amen.

Judit

Kriget mellan Nebukadnessar och Arpakshad 1Det det tolfte året av Nebukadnessars regering, han som

var

kung över assyriema i den stora staden Nineve. Då var Arvar pakshad kung över mederna i Ekbatana, Zhan som omgav Ekbatana med ringmur tuktad sten, en och en halv meter

en av breda och tre meter långa block. Han gjorde muren 35 meter hög och 25 meter bred, 3vid stadsportarna reste han 50 meter

i höga på 30 meter breda fundament, 4och portarna

torn gav han höjd 35 meter; bredden var 20 meter, så att hans

en av slagkraftiga arméer kunde tåga ut med infanteriet i marschordning.

5Det året började kung Nebukadnessar krig mot kung Arpakshad på den stora slätten, dvs. slätten vid Ragau. hans fälttåg deltog alla bodde i bergstrakterna och alla som

som bodde kring Eufrat, Tigris och Hydaspes och på den elamitiske kungen Arjoks slätt; mängd olika folk anslöt sig alltså till

en kaldeernas här.

7Kung Nebukadnessar Assyrien hade också sänt bud till

av Persiens invånare och till alla som bodde i väster, till Kilikiens, Damaskus, Libanons och Antilibanons invånare och till alla

bodde längs kusten, still dem som tillhörde stammarna på som Karmel och i Gilead, till övre Galileen och den stora Iisreelslätten, 9till alla i Samarien och dess städer och området öster om Jordan, till Jerusalem och Betane, Chelous och Kadesh och Egyptens gränsflod, till Tachpanches, Ramses och hela Goshen, loända förbi Tanis och Memfis, till alla Egyptens invå-

så budet slutligen nådde Etiopiens gränser. Men benare, att folkningen i hela detta område trotsade assyrierkungen Nebukadnessars befallning och deltog inte i hans krigsföretag. De kände ingen fruktan för honom; i deras ögon var han bara en människa, och de lät hans sändebud återvända förödmjukade och med oförrättat ärende. 12Då fylldes Nebukadnessar av raseri mot alla dessa länder och vid sin tron och sin kunga-

svor

1:13 Judit 1682

värdighet att hämnas på Kilikien, Damaskustrakten och Syrien och hugga ner hela områdets befolkning, liksom även alla Moabs invånare, ammoniterna och hela Iudeen och alla i Egypten ända till de två sjöarnas land.

131sitt sjuttonde regeringsår drog Nebukadnessar i fält med sin här mot kung Arpakshad och besegrade honom, så att hela Arpakshads här med alla hans ryttare och stridsvagnar slogs på flykten. 14Han intog hans städer och trängde fram ända till Ekbatana, där han erövrade tornen och skövlade stadens gator, så att dess prakt förbyttes i förnedring. 15Arpakshad tog han till fånga i bergen ovanför Ragau, han stack ner honom med sina spjut och gjorde slut på hans välde för alltid. 16Så vände han hem med sitt byte, och med honom hela hans armé, en väldig skara krigare från olika länder. Där tillbringade han fyra månader med hären under sorglöst festande.

Holofernesflilttäg

1Det artonde året, den tjugoandra dagen i den första månaden, påbjöd kung Nebukadnessar av Assyrien från sitt palats att hämnden nu skulle drabba alla länderna, så som han hade sagt. Han sammankallade alla sina ministrar och alla sina stormän, lade fram sin hemliga plan för dem och tillkännagav sitt beslut om allt lidande han skulle tillfoga dessa länder. 3Även de ansåg att alla inte hade åtlytt hans bud skulle

som förgöras. 4När kung Nebukadnessar av Assyrien hade avslutat sitt rådslag kallade han till sig Holofernes, som var överbefälhavare för hans armé och närmast honom själv i rang, och sade till honom: 5"Så säger Storkonungen, hela jordens herre: Du skall bege dig härifrån och båda upp soldater som litar på sin styrka, 120 000 fotfolk och 12 000 hästar och ryttare. ÖDu

man skall dra i krig mot länderna i väster, som har trotsat mitt ord. 7Kungör för dem att de skall hålla jord och vatten i beredskap,

jag skall dra ut mot dem i vrede. Jordens hela yta skall döljas under mina krigares fötter, och jag skall utlämna dem åt min krigshär till plundring; 3de stupade skall fylla bergsklyftoma, och bäckraviner och floder skall svämma över, uppdämda lik. 9Och krigsfångarna skall jag föra till jordens yttersta

av gränser. 1°Dra alltså ut och besätt hela deras område. Om de

1683 Judit 2:27

överlämnar sig åt dig skall du bevaka dem för min räkning till den dag då de ställs till Men om man någonstans i

ansvar. ditt område vägrar foga sig skall du inte Visa skonsamhet utan utlämna dem till död och plundring. 12Vid mitt liv och min kungliga makt: jag har talat, och jag skall själv genomföra detta. 13Och du får inte bryta mot ett enda din herres bud, du

av skall obrottsligt verkställa allt jag har ålagt dig, och du skall göra det utan dröjsmål."

Holofemes begav sig från sin herres palats och kallade till sig alla furstarna och den assyriska arméns befälhavare och officerare. 15Han mönstrade styrka av elitsoldater så som

en hans herre hade befallt honom, 120 000 man och 12 000 beridna bâgskyttar, 16och fördelade dem på det sätt som är brukligt i

krigshär. 17Vidare rekvirerade han väldiga mängder av kaen meler, åsnor och mulor för utrustningen, ett oräkneligt antal får, och getter till proviant, rikliga matförråd åt allt

oxar manskapet och en oerhörd mängd guld och silver från den kungliga skattkammaren. 19Så drog han i fält med hela sin här för att röja väg för kung Nebukadnessar, för att täcka hela jord-

i väster med stridsvagnar, ryttare och elitsoldater. Tillytan

med hären drog det ut ett brokigt följe; de var som sammans gräshoppor eller som markens sandkom, alltför många för att kunna räknas.

21De gick tre dagsmarscher från Nineve i riktning mot Bektileths slätt och slog sedan läger bortom Bektileth invid berget till övre Kilikien. Därifrån marscherade Holofer-

vänster om

i bergen med hela sin här, fotfolk, ryttare och stridsnes upp

23och trängde genom Put och Lud. Han plundrade vagnar, Rassis och Ismaels stammar vid ökenranden söder om Chele-

24Han tågade längs Eufrat genom Mesopotamien och raseon. rade alla de befästa städerna längs Abronas bäckravin ända fram till havet. 25Han erövrade Kilikien, högg ner alla som gjorde motstånd mot honom och trängde fram till Iafets område, ligger söderut, åt Arabien till. 25Han inringade Mid-

som jans stam, brände deras tält och plundrade deras boskapsfållor. 27Vid tiden för veteskörden tågade han ner till Damaskusslätten, brände alla åkrarna där, slaktade hjordarna av får och

av kor, plundrade städerna, slog ihjäl barnen och högg ner alla unga män.

2:28 Judit 1684

Skräck och fasa för honom fyllde dem som bodde i kustlandet, invånarna i Sidon och Tyros, dem som bodde i Sur och Okina och alla som bodde i Iamnia, och folket i Ashdod och Ashkelon darrade skräck för honom. 1De skickade sände-

av bud till honom för att be om fred: 2"Vi, den store konung Nebukadnessars tjänare, ligger för dina fötter. Gör med oss som du finner för gott. 3Alla våra gårdar och marker, vetefält och hjordar av får och kor och alla fållor vid våra herdekojor står till ditt förfogande gör med dem du behagar. 4Också

- som Våra städer och deras invånare är dina slavar behandla dem

-

du önskar." 5Männen infann sig hos Holofemes och framsom förde detta budskap till honom.

éHolofernes tågade då ner till kusten med sin här, besatte de befästa städerna och förstärkte sina trupper med utvalda män därifrån. 7Både där och på den omgivande landsbygden gick man honom till mötes med kransar på huvudet, med dans och tamburiner. 8Men han raserade alla deras helgedomar och högg ner deras heliga lundar, han hade fått uppdraget att utrota alla landets gudar, för att alla folk skulle dyrka Nebukadnessar ensam och människor av alla språk och stammar åkalla honom gud. 9Sedan marscherade han förbi Iisreel i

som trakten av Dotan, som ligger nedanför Iudeens väldiga bergsrygg, moch slog läger mellan Gaibai och Skythopolis. Där stannade han en månads tid för att samla ihop alla förråd som håren behövde.

judarna rustar sig till motstånd lNär israeliterna i Iudeen fick höra om allt som Holofernes, den assyriske kungen Nebukadnessars överbefälhavare, hade gjort mot de andra folken och hur han hade plundrat och ödelagt alla deras tempel, Zgreps de av oerhörd skräck för honom och fylldes av oro för Jerusalem, där Herren, deras Gud, hade sitt tempel. 3De hade nämligen återvänt från fångenska-

nyss pen, och bara för en kort tid sedan hade Iudeens folk blivit samlat och kultföremålen, altaret och templet blivit renade efter vanhelgandet. 4De skickade folk till hela Samarien och till Kona, Bet-Horon, Belmain och Ieriko och till Choba och Hasor och till Salemdalen; 5de besatte de högsta bergstopparna, be-

1685 Judit 5:2

fäste byarna i närheten och försatte dem i krigsberedskap genom att lägga upp livsmedelsförråd, skörden hade nyss bärgats på fälten. 6Jojakim, som vid den tiden var Överstepräst i Jerusalem, skrev till invånarna i Baityloua och i Baitomesthaim, som ligger mitt emot Jisreel invid slätten utanför Dotan, 7att de skulle spärra uppfartsvägarna till bergen, eftersom de gav tillträde till Judeen och det var lätt att hejda fiendens framryckning där passagen var trång och gav utrymme åt högst två man i bredd.

slsraeliterna följde de anvisningar som hade getts av Översteprästen Jojakim och av det israelitiska folkets råd, som hade sitt säte i Jerusalem. 9Alla män i Israel ropade till Gud med stor iver, och med stor iver späkte de sig inför honom lotillsammans med sina hustrur och sina barn, sin boskap, sina arbetare och slavar och alla främlingar i landet, och de svepte säcktyg

höfterna. Alla israelitiska män i Jerusalem, och även om kvinnor och barn, föll ner framför templet, strödde aska över sina huvuden och höll upp sina säcktrasor inför Herren. Också altaret svepte de in i säcktyg, och sida vid sida bönföll de enträget Israels Gud att inte låta deras barn rövas bort, de-

hustrur bli krigsbyte, städerna som de ärvt bli Ödelagda ras och templet vanhelgat och skändat till hedningarnas förnöjel-

13Och Herren lyssnade till deras rop och vände blicken till se. deras nöd. Folket fortsatte sin fasta många dagar i hela Judeen och i Jerusalem inför Herrens, allhärskarens, tempel. Översteprästen Jojakim och alla prästerna som stod inför Herren och de biträdde vid tjänsten åt Herren hade säcktyg om höf-

som terna, när de frambär det dagliga brännoffret och folkets löftesoffer och frivilliga offer. 15De hade aska på sina huvudbonader, och de ropade av all sin kraft till Herren att han skulle komma med räddning till hela Israels folk.

Holoferneskrigsråd

1När Holofernes, överbefälhavaren för Assurs armé, underrättades om att israeliterna hade berett sig för krig, stängt bergspassen, befäst alla höga bergstoppar och satt upp spärrar på slätterna, greps han av fruktansvärd vrede. Han kallade till sig alla Moabs furstar och Ammons hövdingar och alla satra-

5:3 Judit 1686

i kustområdet 3och sade till dem: "Ni som bor i Kanaan, perna låt mig veta vad det är för ett folk lever här i bergstrakter-

som na Vad är det för städer de bor i Hur stor armé har de Vari består deras makt och styrka Vem är deras kung och leder de-

armé 4Och varför har de, bland alla folk i väster, ras ensamma hållit sig för goda för att komma mig till mötes"

5Achior, förde befälet över ammoniterna, svarade ho-

som

"Lyssna till din tjänares ord, herre, så skall du få höra nom: sanningen detta folk bor i bergstrakterna här intill, och

om som ingen lögn skall över din tjänares läppar. 6Detta folk härstammar från kaldeema. 7De slog sig först i Mesopotamien

ner därför att de inte ville dyrka de gudar deras fäder tillbad i kaldeernas land. 8De övergav sina fäders religion och började tillbe himlens gud, den gud de erkände. Då fördrev kal-

som nu deerna dem från sina gudars område, och de flydde till Mesopotarnien, där de slog sig för lång tid. 9Men deras gud sade

ner till dem att bryta upp från detta land och flytta till Kanaan. Där bosatte de sig och förvärvade stora rikedomar av guld och sil-

mängd boskap. 1°Sedan utvandrade de till Egypten, ver och en eftersom hungersnöd hade drabbat hela Kanaans land, och de blev kvar där tills de hade sin bärgning. Där blev de ett talrikt folk, så många att de inte gick att räkna. Men kungen i Egypten vände sig mot dem; med slug beräkning tvingade man dem att slita tegelslagare. Så blev de kuvade och

ont som gjordes till slavar. Då ropade de till sin gud, och han slog hela Egyptens land med plågor mot vilka det inte fanns någon bot. Egypterna fördrev dem sitt land, 13och deras gud torr-

ur lade Röda havet framför dem och ledde dem till Sinai och Kadesh Barnea. De fördrev alla bodde i öknen 15och bo-

som satte sig i land, och alla i Heshbon krossade de

amoreernas med vapenmakt. Efter att ha gått över Jordan tog de hela berglandet i besittning 15och fördrev kanaaneerna, perisseerna, jevuseerna, Shekems stam och alla girgasheerna. Under lång tid bodde de där.

17Sålänge de inte syndade mot sin gud hade de lyckan med sig; de har nämligen gud avskyr orättfärdighet. 13Men

en som när de avvek från den väg som han hade anvisat dem led de ideliga nederlag lång rad krig, tills de slutligen fördes bort

i en

fångar till ett främmande land, deras guds tempel jämsom

1687 Judit 6:4

nades med marken och deras städer föll i fiendernas händer. 19Men har de vänt åter till sin gud, och därför har de fått

nu komma tillbaka från de platser dit de hade skingrats och återta Jerusalem, där deras helgedom ligger, och de har kunnat bosätta sig i bergstraktema, låg öde. zoAlltså, herre och härs-

som kare: om detta folk gör sig skyldigt till någon förseelse och syndar mot sin gud, då skall vi ta fasta på att de har denna

halsen, marschera upp i bergen och nedkämpa dem. snara om 21Men något lagbrott inte förekommer hos dem, då skall

orn du undvika dem, herre, så att inte deras herre och gud kommer till deras undsättning och vi blir till åtlöje inför hela världen."

22När Achior hade sagt detta hördes ett missnöjt mummel från mängden stod omkring tältet, och Holofernes stor-

som män och alla kom från kustlandet och från Moab ropade

som att han skulle pryglas. 23"Vi låter inte skrämmas av några

oss israeliter", sade de. "Det folket saknar kraft och förmåga att

slagkraftig här. 24Därför skall vi absolut till ställa upp en angrepp, din armé kommer att krossa dem helt, store Holofernes."

Domen över Achior lNär oväsendet hade lagt sig bland männen som stod kring mötesplatsen talade Holofernes, den assyriska arméns överbefälhavare. Inför hela utlänningar och vänd mot alla

massan av moabiterna sade han till Achior: 2"Vem tror du att du är, Achi-

Efraim 4 du profe-

du och de där legoknektama från när or terar du gjort bland oss i dag och säger att vi inte skall

som anfalla Israels folk, därför att deras gud kommer till deras undsättning Vem är gud utom Nebukadnessar Han skall sätta in sin krigsmakt och utplåna dem från jordens yta, och deras gud kommer inte att rädda dem. 3Vi är hans tjänare skall slå

som

dem alla som om de var en enda människa. De kan inte ner hålla stånd mot kraften i vårt kavalleri 4när vi låter det välla fram över dem, utan deras berg skall bli rusiga av deras blod och slätterna mättas av lik. Inte ett spår av motstånd skall sedan möta de kommer att bli fullständigt utplånade. Det-

oss ta är konung Nebukadnessars ord, han som är hela jordens

6:5 Judit 1688

herre, han har talat, och vad han säger blir verklighet. 5Men du Achior, en legoknekt från Ammon, du har i dag gjort dig till brottsling genom de 0rd du yttrat. Från denna dag skall

en du inte få komma inför mina ögon förrän jag har bestraffat det där folket från Egypten. ÖNär jag återvänder skall din kropp genomborras av min krigshärs svärd och mina tjänares spjut, och du skall kastas bland fiendens stupade. 7Mina slavar kommer nu att föra bort dig till bergen och lämna dig i en av städerna-vid 8du skall inte dö förrän du möter ditt öde

passen; tillsammans med folket där. 9Och du i tysthet hoppas att

om de skall slippa undan behöver du inte hänga med huvudet. Jag har talat, och alla mina ord kommer att besannas."

Sedan befallde Holofernes slavarna som han hade till hands i sitt tält att gripa Achior, föra honom till Baityloua och överlämna honom åt israeliterna. Slavarna grep honom och förde honom ur lägret ut på slätten. Från slättlandet gav de sig

i bergen och kom fram till källorna nedanför Baityloua. upp 12När männen i staden såg dem nära bergskrönet tog de sina vapen och gick ut ur staden mot bergskrönet; alla stenslungar-

ställde sig så att de behärskade vägen dit upp och började na beskjuta dem. 13Slavarna smet då nerför berget, band Achior och lämnade honom liggande vid bergets fot medan de själva återvände till sin herre.

När israeliterna från staden och fann Achior be-

korn ner friade de honom från repen och tog honom med sig till Baityloua, där de ställde honom inför stadens styresmän, 15som vid den tiden var Ussia, Mikas son av Simons stam, Havri, Otniels

och Karrni, Malkiels Dessa sammankallade alla stason, son. dens äldste; kvinnorna och alla de unga männen skyndade sig också till folkförsamlingen. Achior fördes fram inför allt folket, och Ussia frågade honom vad som hade hänt. 17Han redogjorde då för det hade yttrats vid Holofernes krigsråd, för allt

som vad han själv hade sagt inför de assyriska befälhavarna och för allt det skrävlande tal som Holofernes hade fört mot Israels folk. 13Då föll folket i tillbedjan inför Gud och ropade:

ner 19"Herre, du himlens Gud, deras övermod, visa barmhärtig-

se het mot vårt betryckta folk och vänd dig i dag till oss som är helgade åt dig." 2°De Achior nytt mod och överhopade

gav honom med beröm. 21Ussia tog med honom från folkförsam-

1689 Judit 13

lingen hem till sig, där han höll en fest för de äldste. Och de anropade Israels Gud om hjälp hela den natten.

Baityloua belägras

lDagen därpå gav Holofernes order till hela sin här och alla förstärkningar den fått att bryta upp mot Baityloua, besätta vä-

till bergen och till mot israeliterna. Ungarna upp angrepp der dagen satte sig alla krigarna i rörelse. Armén bestod av 170 000 soldater till fots och 12 000 till häst, förutom trossen och den väldiga mängd folk drog fram i deras följe. 3De

som slog läger i dalen vid Baityloua, intill källan, och spred sig över en yta som på bredden räckte förbi Dotan ända till Belbaim och på längden från Baityloua till Kyamon, en plats mitt emot Iisreel. 4När israeliterna såg hur manstark fienden fylldes

var de av skräck och sade till varandra: "Dessa människor kommer att föröda hela landet Varken kullarna eller dalarna

eller de höga bergen kan bära deras tyngd." 5Var och häm-

en tade sina vapen, och efter att ha tänt eldar på tornen gick de vakt utan avbrott hela den natten.

éFöljande dag red Holofernes ut med hela sitt kavalleri, fullt synligt för israeliterna i Baityloua. 7Sedan han hade rekognoserat vägarna upp till staden ryckte han fram till källorna, tog kontrollen över dem och förlade trupper som vaktstyrkor vid dem, varpå han återvände till sitt folk. 3Där möttes han alla

av edomeernas hövdingar och alla de ledande i Moabs folk och av furstarna från kustlandet. De sade: 9"Lyssna till ett ord, vår härskare, så kan du bespara din armé stora förluster. 1°Detta israelitiska folk sätter inte sin lit till sina spjut utan till de höga bergen där de bor; det är nämligen inte lätt att ta sig upp till deras bergstoppar. Avstå därför, herre, från att strida mot dem på det vanliga sättet i öppet fältslag, så skall inte en enda

ditt folk behöva stupa. Stanna kvar i lägret med hela man av din armé i säkerhet, och låt dina tjänare besätta källan som bryter fram vid bergets fot, 13ty därifrån får hela Baitylouas befolkning sitt vatten. Då kommer de att försmäkta av törst och måste ge upp sin stad. Vi och vårt folk skall ta oss upp på bergstopparna i närheten och upprätta posteringar där för att hålla vakt, så att inte en enda man kan komma ut ur staden.

7214 Judit 1690

14De kommer att tyna bort av hunger tillsammans med sina hustrur och barn, och innan svärdet når dem skall de falla ihop på gatorna i sin stad. 15Såkan du dem en svidande ve-

egen ge dergällning för att de gjorde i stället för att fredligt gå

uppror dig till mötes."

Holofernes och hela hans stab gillade förslaget, och han

order att det skulle följas. 17En moabitisk styrka bröt gav om

tillsammans med assyrierna; de slog läger i dalen upp 5 000 av och tog kontrollen över israeliternas vattenhål och källor. Samtidigt ryckte edomeerna och ammoniterna upp i bergen och slog läger mitt emot Dotan; avdelning skickade de åt

en sydost bort mot Egrebel, ligger nära Chous, en plats vid

som Mochmours bäckravin. Resten den assyriska hären slog lä-

av

på slätten och täckte hela landets yta. I lägret fanns tält och ger utrustning i oerhörda mängder, och massan av människor var överväldigande.

19Men israeliterna ropade till Herren, sin Gud, fyllda av djup modlöshet eftersom alla deras fiender hade omringat dem, så att ingen möjlighet fanns att komma undan. ZORunt omkring dem stod Assurs samlade krigsmakt med infanteri, stridsvagnar och kavalleri i trettiofyra dagars tid, tills alla vattenförråd slut för hela Baitylouas befolkning 21och cister-

var

höll på att tömmas. De fick inte dricka sig otörstiga en nerna enda dag, dricksvattnet delades ut i Barnen och

ransoner. kvinnorna helt uppgivna, och de unga männen blev så ut-

var mattade törsten att de föll omkull på gatorna och i port-

av gångarna; deras krafter var alldeles uttömda.

23Då samlades hela folket med män och kvinnor och

unga barn hos Ussia och stadens styresmän, och i alla de äldstes när-

ropade de högt: 24"Gud må döma mellan er och oss. Ni varo har begått ett svårt brott mot oss genom att inte be assyrierna

fred. 25Nu finns det ingen som kan hjälpa oss Gud har om sålt oss till dem, och vi kommer att segna ner inför deras ögon, tillintetgjorda törst. 25Nu måste ni sända bud efter dem. Ge

av

hela staden, låt den bli plundrad av Holofernes folk och upp hela hans här. 27Det är bättre för oss att bli deras krigsbyte

-då blir vi slavar, men vi får ändå behålla livet och slipper se hur våra minsta dör inför våra ögon och hur våra hustrur och barn tynar bort. Himmel och jord är våra Vittnen tillsam-

1691 Judit 8:9

med vår Gud, våra fäders herre straffar oss för våra mans som och våra fäders synder: måtte han inte i dag låta det som vi sagt

29Alla de församlade brast på en gång ut i våldsam jämmer, och de ropade högt till Herren Gud. 3°Men Ussia sade till dem: "Mod, mina bröder Låt hålla ut i fem dagar till. Inom den

oss tiden skall Herren visa barmhärtighet på nytt, han kom-

oss

inte att överge fullständigt. 31Men om de fem dagarna mer oss går förbi vi får hjälp skall jag göra ni sagt." 32Han

utan att som fick folket att skingras och inta sina platser; de gick bort till stadens och torn medan han skickade hem kvinnorna och

murar barnen. Det rådde djup förstämning i staden.

Judit ingriper

1Samtidigt fick Judit höra vad hänt. Hon dotter till

om som var Merari, till Us, till Josef, till Ussiel, son till

som var son son son Hilkia, till Hananja, till Gideon, son till Refaja, son till

son son Achituv, till Elia, till Hilkia, son till Eliav, son till Ne-

son son tanel, till Shelumiel, till Surishaddaj, son till Simon,

son son

till Israel. Hennes Manasse, som tillhörde samma son man

och släkt, hade dött under kornskörden. 3Han fick solstam sting medan han ledde arbetet med att binda kärvar på åkern, blev liggande sjuk och dog i sin hemstad Baityloua, och man begravde honom bland hans fäder på fältet mellan Dotan och Balamon. 4Därefter hade Judit levt som änka i sitt hem i tre år och fyra månader. 5På taket till sitt hus hade hon låtit slå upp ett skjul, hon hade säcktyg höfterna och bar alltid sina

om änkekläder. 6Hon fastade varje dag alltsedan hon blivit änka, utom på försabbaten och sabbaten, vid nymåne och dagen närmast före samt vid det israelitiska folkets fester och glädjehögtider. 7Hon mycket vacker och tilldragande kvinna.

var en Hennes Manasse hade efterlämnat både guld och silver,

man tjänare och tjänsteflickor, boskap och åkrar, som hon hade i behåll. 3Ingen hade ett ont ord att säga om henne, hon var mycket gudfruktig.

9Judit fick alltså höra de bittra 0rd som folket i sin för-

om tvivlan över vattenbristen hade slungat mot stadens styresman och likaså allt Ussia hade sagt till svar: hur han hade

om som

8:10 Judit 1692

gett dem sin ed på att överlämna staden till assyrierna efter fem dagar. 1°Då skickade hon den betrodda slavinna som hade tillsynen över hennes egendom med bud efter Ussia, Havri och Karmi, stadens äldste. När de infann sig hos henne sade hon:

"Hör på mig, ni som styr över Baitylouas folk: det var inte rätt att tala ni gjorde inför folketi dag, då ni ställde denna

som ed mellan Gud och och lovade att överlämna staden till våra

er fiender inte Herren hjälp inom den bestämda tiden.

om ger oss Vilka tror ni att ni är, när ni utmanar Gud som ni gjort i dag och inför alla människor i Guds ställe 13Det är Her-

sätter er

allhärskaren, ni försöker genomskåda, men ni kommer ren, aldrig någonsin att förstå något. 14Ni kan inte finna det en människa gömmer i hjärtats djup eller få grepp om de tankar hon tänker hur skall ni då kunna utforska Gud, som har

skapat allt detta Hur vill ni lära känna hans tankar och begri-

hans planer Nej, bröder, väck inte Herrens, vår Guds, vrepa de. 150m han inte vill hjälpa inom de fem dagarna har han

oss ändå makten beskydd den dag han själv vill, likaväl

att ge oss

låta gå under inför våra fiender. 15Men ni skall inte som att oss försöka binda Herren, vår Gud, i hans beslut, Gud viker inte för hot människa och kan inte föras bakom ljuset som

som en en dödlig.

17Låt därför tåligt vänta på räddningen från honom me-

oss dan vi till honom om hjälp,- han kommer att höra vår

ropar bön, det är hans vilja. 18Ty det har aldrig förekommit i vår

om tid och sker inte heller i dag att någon av våra stammar eller släkter eller bygder eller städer ber till gudar som tillverkats av människohänder. Sådant inträffade i gångna tider, 19och det

därför våra fäder blev utlämnade åt svärd och plundring var och led ett förkrossande nederlag mot våra fiender. ZOMen vi har aldrig känts vid någon annan gud vid sidan av honom; därför kan vi hoppas att han inte skall överge oss och inte nå-

vårt folk. 21Ty vi blir tagna faller hela Iudeen; då gon av om blir vårt tempel plundrat, och Gud kommer att ställa oss till

för att det blivit vanhelgat. När har mördat våra svars man bröder, deporterat befolkningen och skövlat vårt arv och vår egendom skall han låta detta vila tungt på oss, där vi lever som slavar bland hedningarna, och vi kommer att väcka anstöt och förakt hos dem köpt 23Ty det slaveriet kommer inte

som oss.

1693 Judit 9:1

att vändas i någon nåd, utan Herren, vår Gud, skall göra

ny det till en förnedring för oss.

24Men bröder, måste vi Visa våra landsmän att deras liv

nu, hänger på och att vi är grunden för helgedomens, tempel-

oss byggnadens och altarets bestånd. 25Och för allt detta skall vi tacka Herren, vår Gud, som prövar oss likaväl som våra fäder. 26Kom ihåg vad han gjorde med Abraham, hur han prövade Isak och vad som hände Jakob i det syriska Mesopotarnien när han vaktade sin morbror Labans får. 27Ty liksom den eld de fick igenom tjänade till att pröva deras hjärtan, så har Her-

inte heller lagt detta på oss som ett straff. När han tuktar ren dem som söker sig till honom vill han visa dem till rätta."

23Ussia svarade: "Allt vad du har sagt är klokt, och ingen kan invända något mot dina ord. 29Det är inte heller första gången du ger prov på din vishet. Redan i dina tidigaste år lade hela folket märke till din klokhet, du är född med ett klart förstånd. 3°Men eftersom folket är svårt plågat av törsten tvingade de att handla så som vi nu har lovat och att binda

oss

med ed vi inte får bryta. 31Be för du är oss en som nu oss, som

from kvinna. Då sänder Herren regn så att våra cisterner en fylls och vår vanmakt får ett slut."

32Då sade Judit till dem: "Hör på mig. Jag skall utföra något

vårt folk kommer att minnas i släktled efter släktled. 33Ni som skall stå vid porten i natt, och jag skall gå ut där med min slavinna. Innan den tidpunkt är inne då ni lovat att överlämna staden till våra fiender skall Herren rädda Israel genom min hand. 34Men försök inte ta reda på vad jag tänker göra; jag kommer inte att säga det förrän min plan är genomförd."

er

35Ussia och de andra ledarna sade till henne: "Gå i frid, och måtte Herren Gud framför dig för att ge våra fiender deras straff." 36Så lämnade de hennes skjul och återvände till sina poster.

Judits bön

lJudit föll på sitt ansikte, strödde aska på huvudet och

ner blottade säcktyget hon klädd och i samma stund

som var

den kvällens rökelseoffer bars fram i Guds hus i Jerusalem som ropade hon högt till Herren:

9:2 Judit 1694

2Herre, min fader Simons Gud, du som satte svärdet i handen på honom, så att han kunde ta hämnd på främlingarna, de som skändligen lossade den unga kvinnans gördel och skamligen blottade hennes kropp och nesligen besudlade hennes sköte Du hade sagt: "Sådant får inte ske"

och likväl gjorde de det. 3Därför utlämnade du deras hövdingar åt döden, och den bädd som blygts över deras svek lät du nu blodas ner genom svek. Du dräpte slavar och härskare om varandra, dräpte härskarna där de satt på sina troner. 4Du lät deras hustrur bli krigsbyte och deras döttrar föras bort i fångenskap och allt vad de ägde delas av dina älskade söner, som brann av samma iver som du och vämjdes vid dådet mot deras blodsförvant och kallade dig till hjälp.

Gud, min Gud, hör också min bön, en änkas bön 5Ty det var du som lät detta ske, liksom allting före och efter, det som är och det som skall komma har du tänkt ut, och som du har tänkt, så blir det. 5De händelser du har bestämt stiger fram och säger: "Här är vi" Dina vägar är fastlagda, och ditt domslut kan vi motse med förtröstan. 7Här står assyrierna med sin väldiga armé: de yvs över sina hästar och ryttare, de stoltserar med sina kraftfulla soldater, de litar till sköld och spjut, till båge och slunga, men de inser inte att du är Herren, han som avgör striden

sHerren är ditt

namn. Slå ner deras kraft med din styrka och krossa deras makt i din vrede,

1695 Judit 10:3

de har för avsikt att skända ditt tempel, besudla den boning hyser ditt härliga namn

som och med sina svärd hugga av ditt altares horn. 98e deras övermod, släpp lös din vrede över deras huvuden, låt min hand, en änkas hand, få utföra det stordåd jag föresatt mig. 1°Dräp både slav och herre, härskare och tjänare, med hjälp av mina läppars list,

kvinnas hand. låt deras storhet krossas av en Ty din makt beror inte på stora arméer, ditt välde inte på starka kämpar. Nej, du är de förtrycktas Gud, du är de svagas hjälpare, de kraftlösas försvarare, de uppgivnas beskyddare, en räddare för dem som är utan hopp.

12a, hör min bön, du min faders Gud, du är Israels arvlands Gud,

som du råder över himlarna och jorden,

som du har skapat alla vatten

som och som härskar över hela din skapelse: 13låt mina listiga 0rd skada och sarga dem som välvt onda planer mot ditt förbund, mot ditt heliga hus, mot Sions berg, mot huset som dina söner fått i sin ägo. Ge insikt hela ditt folk med alla dess stammar, så att de förstår att du är all makts och styrkas Gud och att ingen utom du är Israels beskyddare.

Judit går till assyrierna

1När Judit hade sagt detta och avslutat sin åkallan av Israels 10 Gud Zreste hon sig kallade på sin slavinna och gick ner i

upp, huset där hon brukade tillbringa sabbatsdagarna och högtider- 3Hon tog sig änkedräkten och säcktyget som hon var na. av klädd tvättade hela kroppen och smorde in sig med välluktande olja bästa slag. Så kammade hon sitt hår, virade en tur-

av

10:4 Judit 1696

ban om huvudet och klädde sig i sin festdräkt, hon hade som brukat bära när hennes Manasse levde. 4Hon satte sandaman ler på fötterna och tog på sig sina fotlänkar och armband, sina ringar och örhängen och alla andra smycken hon hade; hon gjorde sig så vacker att hon kunde dra till sig blickarna från alla män fick henne. 5Sedan hon sin slavinna som se gav en flaska vin och ett krus olja, fyllde en påse med rostad säd, torkade fikon och obesudlat bröd, packade ihop sina matkärl och lät slavinnan bära dem. 5De gick ut till Baitylouas stadsport och mötte Ussia, som stod där tillsammans med Havri och Karmi, stadens äldste. 7När de tre männen fick se Judit med hennes förändrade utseende och i annan klädsel än förut överväldigades de av häpnad över hennes skönhet. De sade till henne: 3"Måtte våra fäders Gud ge oss nåd genom dig och låta ditt företag få ett sådant slut att Israels folk triumferar och Jerusalem blir förhärligat." Och hon föll ner inför Gud i tillbedjan. 9Sedan sade hon till dem: "Befall att stadsporten öppnas för mig, så skall jag gå ut, och det som ni nu har sagt skall gå i fullbordan." De sade åt de unga männen att öppna för henne som hon hade begärt, 1°och de gjorde så. Hon gick ut tillsammans med sin slavinna. Männen i staden följde henne med blicken medan hon gick utför berget, tills hon hade passerat dalgången och de inte såg henne mer. De båda kvinnorna gick rakt fram dalen tills genom en assyrisk förtrupp stötte ihop med Judit. 12De henne och frågrep gade: "Var hör du hemma Varifrån kommer du Vart är du på väg" Hon svarade: "Jag är en hebreisk kvinna och är på flykt från mitt folk, eftersom de kommer att lämnas i ert våld och bli helt krossade. Jag söker företräde hos Holofernes, överbefälhavaren för er armé, för att ge honom tillförlitliga upplysningar: jag vill visa honom vilken väg han skall välja för att bemäktiga sig hela berglandet utan att någon av hans folk, ja, inte en enda man går förlorad." Medan männen lyssnade till vad hon sade såg de på henne och häpnade över hennes skönhet. Och de sade till henne: 15"Du har räddat ditt liv genom att i tid komma till vår ner herre. Fortsätt fram till hans tält; några följer med och av oss anmäler dig hos honom. 15Och får du företräde för honom

1697 Judit 11:6

rädd. Ge honom bara de upplysningar du taskall du inte vara lade så kommer han att behandla dig väl." Hundra man

om,

truppen avdelades att ledsaga henne och hennes slavinna, ur och de förde dem till Holofernes tält. 13Folk strömmade till från hela lägret, ryktet om hennes ankomst spred sig från tält till tält. Soldaterna flockade sig omkring henne där hon stod utanför Holofernes tält medan han fick rapport om henne. 19De beundrade hennes skönhet och måste för hennes skull också beundra israeliterna. De sade till varandra: "Vem kan tycka att detta är ett obetydligt folk när det finns sådana kvin-

bland dem Det är inte värt att Vi skonar en enda man av nor dem de fick komma undan skulle de kunna överlista

- om hela världen."

zoFältherrens livvakter och hela hans övriga betjäning kom

ut och tog med sig Judit in i tältet. Holofernes låg på sin nu säng innanför sängomhänget, som var purpurfärgat med invävda guldtrådar, smaragder och ädelstenar. 22Då han fick rapporten Judit gick han ut i tältets förrum, och framför

om honom bars lampor silver. 23När Judit kom inför honom

av och hans uppvaktning häpnade de alla över hennes skönhet. Hon föll på sitt ansikte för att hylla honom, men hans sla-

ner var reste henne upp.

Holofernesförs bakom ljuset

1Holofernes sade till henne: "Var lugn, kvinna, bli inte rädd. 11 Jag har aldrig gjort något ont mot människa som valt att tjä-

en

Nebukadnessar, hela jordens konung. Vad ditt folk beträfna far, bor här bland bergen, skulle jag inte ha lyft min lans

som mot dem heller de inte hade skymfat mig. De har själva

om dragit detta över sig. 3Men säg mig nu varför du har flytt från dem och kommit till oss. Det skall bli din räddning att du kom hit lugn, du skall få behålla livet, både i natt och i fort-

- var sättningen. 4Ty här finns ingen som skall göra dig något för när, utan kommer att behandla dig väl, som man gör med

man min herre kung Nebukadnessars tjänare."

5Judit svarade: "Lyssna till din ödmjuka tjänarinna, låt mig framföra mitt ärende till dig. Jag skall inte ljuga för dig i natt, herre. 5Och du följer din tjänarinnas råd kommer Gud att

om

11:7 Judit 1698

göra ett storverk med dig, och min herres planer kommer inte att slå fel. 7Ty så sant Nebukadnessar lever och regerar över hela jorden, och så sant hans makt består, han som har sänt dig för att föra alla levande varelser till rätta: inte bara människorna kommer att tjäna honom tack vare dig också markens

djur, boskapen och himlens fåglar kommer tack vare din styrka att leva för Nebukadnessar och för hela hans hus. 3Vi har hört talas om din vishet och dina snillrika bedrifter. Hela jorden har nåtts av ryktet om din enastående duglighet i rikets alla angelägenheter, dina överlägsna insikter och din beundransvärda krigskonst.

9Nu är det så att vi har fått höra vad Achior sade i ditt krigsråd, männen i Baityloua lät honom behålla livet, och han har underrättat dem om allt vad han yttrade inför dig. Jag vill alltså be dig, herre och härskare, att inte lämna hans ord obeaktade titan lägga dem på hjärtat, han talade sanning: vårt folk kan inte drabbas av vedergällning eller betvingas med svärd, det inte syndar mot sin Gud. Men för att du inte

om skall utan att ha nått ditt mål, herre, så skall jag säga

ge upp dig att de kommer att bli dödens rov, de har snärjts av en synd vilken de skall väcka sin Guds vrede så snart de

genom tar sitt otillåtna steg. Eftersom deras livsmedel har tagit slut och alla vattentillgångama sinar har de bestämt sig för att slakta sina djur och funnit det nödvändigt att äta allt, också det

Gud i sin lag har förbjudit dem att äta. Dessutom har de som fattat beslutet att använda det de helgat och lagt undan åt prästerna, står inför vår Gud i Jerusalem: det första av

som spannmålsskörden och tiondet av vin och olja, som ingen vanlig människa har rätt att ta i sina händer. 14För att få rådets

ens tillstånd har de sänt bud till Jerusalem, också invånarna där har handlat på sätt. 15Och dag de får

samma samma som svar och sätter planen i verket kommer de att lämnas i ditt våld och

under.

Detta är skälet till att din tjänarinna, som fått kunskap om allt detta, har flytt från dem. Gud har sänt mig för att kunna uträtta sådana storverk med dig att alla på hela jorden skall bäva när de hör om dem. 17Ty din tjänarinna är en gudfruktig kvinna, som dag och natt tjänar himlens Gud. Nu stannar jag hos dig, herre, men varje natt skall din tjänarinna gå ut till

1699 Judit 12:8

ravinen och be till Gud; han skall säga mig när de har begått si-

syndiga gärningar. 13Då kommer jag och meddelar dig det, na och du sedan tågar ut med hela din armé kommer ingen av

om dem att kunna bjuda motstånd. Jag skall leda dig tvärs ige-

Iudeen tills du står utanför Jerusalem. Där skall jag resa nom din tron mitt i staden, och sedan kan du fösa i väg dem som en fårskock utan herde inte hund skall morra åt dig. Ty

- ens en detta har avslöjats och förkunnats för mig, så att jag vet det i förväg, och jag har sänts ut för att låta dig veta det."

Hennes 0rd gjorde intryck både på Holofernes och på hela hans uppvaktning. De fylldes beundran för hennes vishet

av och sade: 21"Ingenstans från jordens ände till den andra

ena finns kvinna är lika vacker och talar lika klokt." 22Och

en som Holofernes sade till henne: "Det var en välgärning av Gud att sända ut dig Vägvisare för vår här för att ge framgång åt

som våra och dra fördärv över dem som skymfat min herre.

vapen 23Du är stilig kvinna och lägger dina ord väl; om du hål-

en ler vad du har lovat skall din gud bli min gud, du skall få bo i kung Nebukadnessars palats, och ditt rykte skall nå ut över hela jorden." i

1Han lät föra henne till det där hans silverservis bruka- 12 rum de dukas fram och befallde sitt folk att göra i ordning en plats åt henne och henne hans utsökta rätter och hans

servera av eget vin. 2Men Judit sade: "Jag vill inte äta av detta, jag vill undvika att synda. Jag kommer att få av det jag själv har tagit med mig." 3Holofernes svarade: "Men ditt förråd tar slut,

om varifrån skall vi då få sorts mat att dig Här bland

samma ge

finns ditt folk." 4Då sade Iudit till honom: "Så oss ingen av sant du lever, herre, din tjänarinna kommer inte att förbruka sitt förråd innan Herren har förverkligat sin plan med hjälp av

hennes hand."

5Holofernes män förde henne till hennes tält, och hon

nu

där under midnattstimmarna. Fram mot gryningen steg sov

Öoch lät hälsa Holofernes: "Herre, din tjänarinna ber hon upp dig order att hon får ut för att be." 7Och Holofernes

ge om beordrade livvakten att inte hindra henne.

Hon stannade i lägret i tre dagar, och varje natt gick hon ut till ravinen vid Baityloua och badade i källan inom lägrets område. 3När hon vattnet bad hon Herren, Israels

steg upp ur

12:9 Judit 1700

Gud, att leda henne på den väg som skulle upprätta hans folks storhet. 9Efter denna rening gick hon tillbaka och stannade i tältet tills hon intog sin måltid fram mot kvällen.

håller för Judit

Holofernes fest

1°Den fjärde dagen ordnade Holofernes en fest enbart för sin närmaste uppvaktning, utan att inbjuda någon det högre

av befälet. Och han sade till eunucken Bagoas, hans ad-

som var jutant: "Gå och övertala den hebreiska kvinnan som du har hand om att komma hit och äta och dricka med mig. 12Jag skulle bli utskämd om jag släppte en sådan kvinna ifrån mig utan att ha legat med henne; om jag inte förför henne kommer hon att skratta ut mig."

13Bagoas lämnade Holofernes, gick in till Judit och sade: "Sköna unga dam, var nu inte blyg, utan kom med till min herre och inta hedersplatsen inför honom och drick dig glad på vin tillsammans med oss. I dag skall du få bli som en av As-

döttrar vid Nebukadnessars hov." 14Judit svarade: "Hur surs skulle jag kunna säga emot min herre Allt vad han önskar skall jag genast göra detta skall vara en glädje för mig till

min sista stund." 15Hon steg och tog på sig sin praktfulla

upp dräkt och hela sin kvinnliga utstyrsel. Hennes slavinna gick i förväg, och på marken mitt emot Holofernes bredde hon ut de fällar som Judit hade fått av Bagoas för sitt dagliga bruk, till att ligga på vid måltiderna. 15Och Judit gick in och tog plats där. Då kom Holofernes blod i svallning, och det gick en våg av begär genom honom. Han brann av längtan efter henne och hade också sökt efter ett tillfälle att förföra henne ända sedan han först såg henne. 17Han sade till henne: "Drick och dela

nu vår glädje" Judit svarade: "Jag skall gärna dricka, herre, i dag har mitt liv nått en höjdpunkt; detta överträffar allt jag har upplevt ända sedan jag föddes." 19Så tog hon det hennes

som slavinna hade gjort i ordning och åt och drack inför honom. Holofernes njöt att henne och drack mängder vin,

av se av mer än han någonsin i sitt liv hade druckit på dag.

en

1701 Judit

Judit genomför sin plan

1När det blev natt skyndade sig Holofernes underlydande att 13 bryta upp. Bagoas stängde tältet utifrån och lät uppassarna dra sig tillbaka från sin herre, och de gick till sina sovplatser, festen hade hållit på så länge att de allesammans var utmattade. Judit lämnades kvar i tältet med Holofernes, som

ensam låg framstupa på sin säng, redlöst berusad av vinet. 3Judit hade sagt åt sin slavinna att ställa sig utanför sovgemaket och vänta på att hon skulle ut liksom de föregående nätterna

hon skulle ut för att be, hade hon sagt, och samma besked hade hon gett till Bagoas.

4När alla hade gått sin väg och ingen, sig hög eller

nu vare låg, fanns kvar i sovgemaket ställde sig Judit vid Holofernes säng och bad tyst: "Herre, all krafts Gud, ge i denna stund ditt stöd till det mina händer skall göra, så att Jerusalem blir förhärligat. 5Ty nu är ögonblicket inne att komma ditt eget folk till hjälp och att låta mitt ingripande bli ett förkrossande slag för fienderna, har angripit oss." ÖSedan gick hon fram till

som sängstolpen vid Holofernes huvud och tog ner hans svärd från den. 7Hon gick tätt intill sängen, tog tag i hans hår och sade: "Herre, Israels Gud, gör mig nu stark" 3Så högg hon till av all kraft mot hans hals två gånger och skilde huvudet från krop-

9Hon rullade ner liket från bädden och lossade sängompen. hänget från stolpama. Strax därefter gick hon ut och gav Holofernes huvud åt sin slavinna, 1°som stoppade det i matpåsen. De båda kvinnorna gav sig sedan i väg tillsammans som de brukade när de skulle be, men när de hade gått igenom lägret tog de omväg runt ravinen, gick uppför berget mot Baity-

en loua och korn fram till stadsporten.

Redan på långt håll ropade Judit till dem som höll vakt vid porten: "Öppna Öppna porten Gud, vår Gud, är med oss. Än gör han storverk i Israel och visar fienden sin makt- han har gjort det i dag." När männen i staden hörde hennes röst skyndade de ner till stadsporten och sammankallade stadens äldste. 13Alla kom springande, hög och låg: det verkade alldeles otroligt att hon tillbaka. De öppnade porten och släppte

var in de båda kvinnorna, gjorde upp eld för att få ljus och samlades omkring dem. Då sade Judit med hög röst: "Lova Gud,

13:15 Judit 1702

sjung hans lov Lova Gud, som inte har upphört med sin barmhärtighet mot Israels folk utan i natt har låtit våra fiender krossas min hand." 15Såtog hon fram huvudet ur påsen, vi-

av sade upp det och sade: "Detta är Holofernes huvud, han som

överbefälhavare för Assurs armé, och här är ornhänget till var sängen där han låg i sitt Herren har dräpt honom med

rus. hjälp kvinnas hand Och så sant Herren lever, han som

av en har skyddat mig på den väg jag har gått: det var mitt yttre som lurade i fördärvet, men han begick inte någon synd

mannen med mig som kunnat fläcka och vanära mig."

17Folket förundran, föll ner för att hylla Gud och

greps av bad samfällt: "Välsignad är du, vår Gud, som i dag har tillintetgjort ditt folks fiender." 18Och Ussia sade till Judit: "Välsignad är du, min dotter, av Gud den Högste mer än alla kvin-

på jorden, och välsignad är Herren Gud, himlens och jornor dens skapare, ledde dig när du högg huvudet av våra

som fienders hövding. 19Din förtröstan kommer för all framtid att bevaras i människors hjärtan, så länge de kommer ihåg vad Gud förmår. ZOMåtte Gud låta dig få evig detta och

ära av skänka dig lycka för att du vågade livet när vårt folk var i nöd och värjde oss mot undergången; du har följt den rätta vägen inför vår Gud." Och allt folket sade: "Amen, amen."

Achior går över till judendomen 14 1Sedan sade Judit till dem: "Hör på mig, bröder: ta detta huvud och häng det på stadsmurens bröstvärn. Och så

upp snart det ljusnar i morgon och solen går upp över jorden skall var och en av er ta sina vapen, och alla stridsdugliga män skall tåga staden. Ni skall göra framstöt mot dem,

ut ur en som om ni tänkte rycka ner på slätten mot assyriernas förtrupp, men utan att fullfölja den. 3Då kommer männen där att till lägret med alla sina vapen för att väcka befälhavarna i den assyriska armén. När de kommer springande till Holofernes tält och inte finner honom, kommer de att gripas av skräck och fly för er. 4Förfölj dem då, ni och alla andra som bor inom Israels gränser

hugg dem, vart de än tar vägen. 5Men innan ni gör detta - ner skall ni kalla hit ammoniten Achior åt mig, så att han får se och

1703 Judit 14:18

känna igen den skymfade Israels folk och som skickade

som honom själv till i tanke att det skulle bli hans död."

oss

6De kallade dit Achior från Ussias hus. När han kom och fick Holofernes huvud i handen på en man som stod bland

se det församlade folket, föll han omkull avsvimmad. 7Dâ

man hjälpte honom kastade han sig för Iudits fötter och hälsa-

upp de henne vördnadsfullt. Och han sade: "Dig må man prisa i varje judisk hydda och bland alla folk som får höra talas om dig och fylls bävan. 3Men låt mig få höra vad du har gjort

av de gångna dagarna." Med folket runt omkring sig berättade då Judit för honom allt vad hon hade gjort från den dag hon

om lämnade staden till dess hon stod där och talade till dem.

nu 9Så snart hon hade berättat färdigt brast folket ut i dånande jubel, och staden genljöd glädjerop. 1°Då Achior fick klart för

av sig allt vad Israels Gud hade gjort fylldes han en orubblig

av tro på Gud. Han lät skära bort sin förhud och upptogs i Israels folk, dit han sedan har räknats intill denna dag.

Segern över assyrierna

När dagen grydde hängde de Holofernes huvud på mu-

upp

och alla män tog sina vapen och marscherade ut kompaniren,

de vägar ledde från berget. 12När assyrierna vis mot som ner fick dem rapporterade de till sina olika officerare. Dessa

se

till generalerna, överstarna och det övriga högre befälet, gick 13s0m i sin tur begav sig till Holofernes tält och sade till hans adjutant: "Väck vår herre De fräcka slavarna har vågat sig ner för att utmana till strid och skall bli nerhuggna till sista

oss man."

14Bagoas gick då fram till den inre tältdörren och knackade på, eftersom han antog att Holofernes låg och sov med Judit. 15När ingen svarade öppnade han dörren och gick in i sovgemaket. Där fann han honom liggande död på sängpallen utan huvud. 15Då brast han ut i högljudd jämmer och klagan, ropade högt och sönder sina kläder. 17Han gick in i det tält där

rev Judit hade bott, och då han inte fann henne rusade han ut bland folket och skrek: 13"De trolösa slavarna En ensam hebreisk kvinna har dragit skam över Nebukadnessars kungliga

14:19 Judit 1704

hov här ligger Holofernes på marken, och hans huvud är

borta"

19När de assyriska fältherrarna hörde vad han sade rev de sönder sina kläder, överväldigade av skräck, och mitt i lägret genljöd deras klagorop och höga skrik. 15 1De som var i tälten hörde det och blev förfärade över det inträffade. Skräck och fasa överväldigade dem, ingen hade längre en tanke på att hålla samman med de andra, utan alla störtade i väg i samma ögonblick och flydde längs alla vägar över slätten och bergen, 3och även de förlagda i ber-

som var gen kring Baityloua tog till flykten.

Då störtade sig israeliterna över dem med alla sina vapenföra män. 4Ussia sände bud det hade hänt till Baito-

om som mesthaim, Bebai, Choba och Kola och till hela Israels område och uppmanade alla att störta sig över fiendema och göra slut på dem. 5Så snart israeliterna fick detta meddelande gick de alla mangrant till strid mot dem och fortsatte slaktandet ända fram till Choba. Likaså anslöt sig folket från Jerusalem och hela berglandet efter att ha fått bud om hur det hade gått med fiendens här, och männen i Gilead och Galileen satte in förödande flankanfall och trängde fram förbi Damaskus och området däromkring. 6Men Baitylouas invånare det

resten av angrep assyriska lägret och plundrade det och skaffade sig väldiga rikedomar. 7De israeliter återvände från dödandet tog hand

som om återstoden, och berglandets och slättens byar och gårdar blev rika på byte, det fanns väldiga mängder.

Triumfen firas

3Översteprästen Jojakim och israeliternas råd i Jerusalem kom nu för att se de stora ting som Herren hade gjort för Israel och för att träffa Judit och lyckönska henne. 9När de kom in till henne prisade de henne alla med en mun och sade: "Du är Jerusalems ära, du är Israels prydnad, du är vårt folks stora stolthet 1°Det är din hand har utfört allt detta, du har utfört

som ett storverk för Israel, det du gjorde behagade Gud. Välsignad vare du i evighet av Herren, allhärskaren." Och alla sade: "Amen"

1705 Judit 16:6

111 trettio dagar höll folket på med att plundra lägret. De

Judit Holofernes tält och alla hans silverföremål, hans gav sängar, skålar och all övrig utrustning. Hon tog emot det, lastade själv sin mula och lät spänna för sina vagnar och ställa sakerna på dem. Alla de israelitiska kvinnorna kom springande för att få henne; de prisade henne, och några av dem

se dansade till hennes ära. Hon bröt grönskande grenar och gav åt kvinnorna följde med henne. 13Både hon själv och de

som

följde henne satte olivkransar på huvudet, och främst som bland kvinnorna dansade hon fram, i spetsen för allt folket. Alla de israelitiska männen slöt sjungande i tåget med sina

upp

och med kransar på huvudet. vapen

14Och Judit stämde hymn inför hela Israel, och allt

upp en folket sjöng med i lovsången med hög röst. 1Såsjöng Iudit: 16

sång till min Gud till tamburiner,

Stäm upp en

lovsjung Herren till cymbaler,

låt psalmen klinga till hans pris,

ära och åkalla hans namn.

Ty Herren är den Gud som avgör striden;

in i sitt läger räddade han mig,

in till folket, undan mina förföljare.

3Assyrierna kom från bergen i norr,

deras kämpar kom i myriader;

deras skaror fyllde bäckravinema,

och deras ryttare täckte höjderna.

4De hotade att bränna mitt land,

att hugga ner mina unga män,

att krossa mina späda barn mot marken,

att göra mina småbarn till krigsbyte

och att ta mina unga kvinnor som fångar.

5Herren, allhärskaren, förgjorde dem

med hjälp av en kvinnas hand.

6Ty deras hövding fälldes inte av unga hjältar,

det inte titaner som dräpte honom,

var

inte väldiga jättar som anföll honom

-

nej, Judit, Meraris dotter,

betvang honom med sin skönhet.

16:7 Judit 1706

7Hon lade sin änkedräkt

av för att vinna ära åt det plågade Israel; hon smorde sitt ansikte med doftande salva, sband turban om sitt hår

en och valde linnedräkt att dåra honom med.

ut en 9Hennes sandal drog till sig hans blick, och hennes skönhet fångade hans sinne

och svärdet gick genom hans hals. Perser darrade för hennes djärvhet, och meder förfärades av hennes mod. Då hördes stridsrop från mitt förödmjukade folk, och de fylldes av skräck,

från mitt svaga folk, och de greps av fasa; rop ropen skallade, och de tog till flykten. Söner mödrar genomborrade dem

av unga och stack ner dem som förrymda slavar: de förintades av Herrens, min Guds, här.

13Iagvill sjunga en ny sång till min Guds ära. Herre, stor och härlig är du, underbar och oövervinnelig i din kraft. 14Dig må hela din skapelse tjäna,

på ditt ord blev allting till, du sände ut din ande att bygga det. Ingen kan stå emot när du befaller; 15bergens fästen skakar, haven rörs upp och klippor smälter som vax inför dig. Men mot dem som fruktar dig är du barmhärtig. 16Ty ringa är alla välluktande offer, allt fett som förbränns åt dig är föga värt, men stor i alla tider är den som fruktar Herren. 17Ve de hedningar sig mot mitt folk

som reser Herren, allhärskaren, skall straffa dem på domens dag. Han skall överlämna deras kroppar åt eld och maskar, och de skall skrika av smärta i evighet. 13När de kom till Jerusalem föll de inför Gud, och sedan

ner folket hade renat sig bar de fram sina brännoffer, frivilliga offer och gåvor. 19Alla Holofernes tillhörigheter folket hade

som tilldelat Judit gav hon till templet. Också sängomhänget som

1707 Judit 16:25

hon själv hade tagit hans sovgemak hon som en tack-

ur gav gåva åt Gud. 201tre månader höll folket fest framför templet i Jerusalem, och Judit var med dem.

Iudits ålderdom och död Därefter bröt de och och begav sig hem till sitt.

upp, var en Också Judit återvände till Baityloua. Hon hade kvar sin egendom, och under hela sin livstid hon högt ansedd i hela lan-

var det. Många ville gifta sig med henne, men ingen man fick röra henne så länge hon levde, alltsedan den dag hennes man Manasse dog och förenades med sina fäder. 23Hon åldrades i sin hus och nådde den höga åldern av 105 år. Sin slavin-

mans

hon fri. Hon dog i Baityloua och blev begravd i sin man na gav Manasses gravkammare, 24och Israels folk sörjde henne i sju dagar. Innan hon dog hade hon fördelat sin egendom bland sin

Manasses anhöriga och sina egna närmaste släktingar. man 25Och så länge Judit levde och ännu långt efter hennes död

kunde skrämma Israels folk. fanns det ingen som

Ester

enligt den grekiska texten

Mordokajs dröm

lUnder det andra året Storkonungen Artaxerxes regering,

av den första dagen i månaden nisan, kom en dröm till Mordokaj,

till Iair, till Shimi, till Kish, Benjamins stam, Zen son son son av jude i staden Susa en betydande man och tjänstgjorde

som var vid det kungliga hovet. 3Han hörde till dem som kung Nebukadnessar av Babylon hade fört bort i fångenskap från Jerusalem tillsammans med kung Jekonja av Juda.

4Detta hans dröm:

var Skrik och larm, åska och jordbävning, kaos över hela jorden

5och två stora drakar kom fram, beredda till envig. De - se, vrålade högt, 5och vid deras vrål rustade sig alla folk till kamp, för att kämpa mot ett rättfärdigt folk. 7En dag töcken och

av mörker, nöd och betryck, lidande och kaos på jorden 3Hela det rättfärdiga folket darrade av skräck för sitt olycksöde och beredde sig att gå under. 9Men de ropade till Gud, och vid de-

kom, liksom från en liten källa, en stor flod, ett mäktigt ras rop vatten. 1°Det blev ljust och solen gick upp, och de ringa upphöjdes och uppslukade de höga.

När Mordokaj vaknade efter denna dröm, där han sett vad Gud hade beslutat göra, behöll han den i tankarna ända till kvällen och försökte på allt sätt förstå den.

Mordokaj räddar kungen

12M0rdokaj gick till vila i palatset tillsammans med Gabatha och Tharra, de båda hovmän svarade för bevakningen av

som palatset. 13Han kunde höra vad de talade om och hade i sinnet, och när han forskade i saken förstod han att de planerade att mörda kung Artaxerxes, och han dem för kungen. 14De

angav båda hovmännen i förhör, erkände och avrättades. 15Des-

togs

händelser lät kungen skriva ner för att de inte skulle falla i sa glömska, och även Mordokaj skrev dem. Kungen förord-

ner

A:17 Ester 1710

nade också att Mordokaj skulle tjänstgöra i palatset och belönade honom med gåvor.

17Men bougajern Haman, Hammedatas son, som stod högt i anseende hos kungen, strävade efter att skada Mordokaj och hans folk för de båda hovmännens skull.

Kung Artaxerxes drottning Astin

bestrafar

lDärefter tilldrog sig följande händelser på Artaxerxes tid, den Artaxerxes som härskade över 127 provinser från Indien ända till Etiopien. ZHan satt på tronen i Susa. 3Under sitt tredje

nu regeringsår gav han ett gästabud för vännerna, för de förnäma perserna och mederna och de övriga folken samt för satrapiernas guvernörer. 4När han under 180 dagar hade visat dem sitt väldes rikedom och den påkostade festprakten 5och bröllopsdagarna var slut, gav kungen under sex dagar en fest för alla de folk som fanns i staden. Festen ägde rum på kungapalatsets gård, Ösom prydd med fina linne- och bomullsdraperier,

var upphängda på vita och purpurröda snören mellan pelare av marmor med överstycken av guld och silver. Där stod divaner av guld och silver på ett mosaikgolv av malakit, pärlemor och marmor, försedda med skimrande täcken, som var broderade i brokiga mönster och beströdda med rosor. 7Dryckeskärlen var av guld och silver, och en miniatyrbägare av rubin, värd 30 000 talenter, hade ställts fram. Det serverades rikligt med ädelt vin, sådant kungen själv drack. 3Festen följde ingen fastslagen

som ordning, utan enligt kungens vilja och befallning till marskalkarna skulle de rätta sig efter hans egna och gästernas önskningar. 9Samtidigt höll drottning Astin en fest för kvinnorna inne i palatset där kung Artaxerxes residerade.

1°Den sjunde dagen, då kungen var upprymd, befallde han Haman, Bazan, Tharra, Boraze, Zatholtha, Abataza och Tharaba, de sju hovmän hans personliga tjänare, att föra

som var in drottningen till honom för att hon skulle framträda med den kungliga kronan på huvudet och visa sin skönhet för furs-

upp tarna och de olika folken hon mycket vacker. 12Men

- var drottning Astin lydde honom inte utan vägrade att följa med hovmännen. Kungen blev kränkt och vred; 13han meddelade vännerna vad Astin hade sagt och uppmanade dem att tilläm-

171 1 Ester 2:4

lagen och sitt utlåtande saken. 14Arkesaios, Sarsapa ge om thaios och Malesear steg då fram till honom; det var de furstar från Persien och Medien kungens närmaste män och som var hans främsta bisittare. 15De honom besked om vad som gav enligt lagarna borde ske med drottning Astin, då hon inte hade gjort kungen befallde genom sina hovmän. som Sedan tog Mouchaios till orda inför kungen och furstarna: "Det är inte bara mot kungen drottning Astin har förbrutit som också alla furstarna och hans främsta män; 17han sig utan mot har återgett drottningens ord för dem och låtit dem få veta hur hon trotsade honom. Liksom hon trotsade kung Artaxerkommer redan i dag de andra damerna vid hovet, de xes persiska och mediska furstarnas gemåler, att eggas till att förolämpa sina män på vis, när de får höra vilket språk samma hon har fört kungen. 190m du finner det lämpligt, min komot bör du därför utfärda kunglig förordning som skall nung, en avfattas enligt medernas och lagar och tillämpas persernas avsteg: drottningen får aldrig mer komma in till dig. Ge utan sedan hennes drottningvärdighet åt en annan kvinna, som är bättre än hon. 200m du stiftar sådan lag, som sedan blir en känd i ditt rike, kommer varje kvinna att Visa respekt för sin make, fattig som rik." . Förslaget tilltalade kungen och furstarna, och kungen Mouchaios hade sagt. Zl-lan lät sända ut skrivelser gjorde som till alla provinser i sitt rike, till och på dess eget språk, var en för att männen skulle bli respekterade i sina hem.

Ester blir kung Artaxerxes gemål 1Sedan lade sig kungens vrede, eftersom han kom ihåg men vad Astin hade sagt och vilken dom han hade fällt över henne, ville han inte ha med henne att göra Kungens tjänare fömer. reslog då att skulle leta vackra orörda flickor åt homan upp 3Kungen skulle tillsätta lokala ämbetsmän i alla sitt rikes nom. provinser och låta dem Välja ut unga vackra jungfrur till hans harem i staden Susa. Där skulle de stå under uppsikt av den eunuck kungens haremsvakt; de skulle förses med som var oljor och få bruklig omvårdnad. 4Den kvinna som behaannan

2:5 Ester 1712

gade kungen mest skulle bli drottning i Astins ställe. Förslaget vann kungens gillande, och han följde det. staden Susa fanns en jude som hette Mordokaj, son till Iair, till Shimi, till Kish, Benjamins stam. 5Han hörson son av de till de krigsfångar som kung Nebukadnessar av Babylon hade fört bort från Jerusalem. 7Han hade ett fosterbarn hette som Ester och var dotter till hans farbror Amminadav; vid föräldramas död hade han tagit sig an henne för att senare göra henne till sin maka. Hon var en vacker flicka. 8Då kungens förordning hade blivit känd blev många flickor förda till Susa och togs om hand av Gaj, och även Ester blev förd till Gaj, haremsvakten. 9Flickan gjorde intryck på honom och Vann hans välvilja. Han gav henne genast skönhetsmedlen, hennes bestämda underhåll och de sju flickor från palatset som hade avdelats åt henne. Både hon och hennes egna tjänsteflickor blev väl behandlade honom i haremet. mEster berätav tade inte vilket folk eller vilken släkt hon tillhörde, eftersom Mordokaj hade sagt åt henne att tiga med det. Varje dag vandrade Mordokaj förbi haremsgården för att få reda på hur det skulle med Ester. 12Då flicka hade varit där i tolv månader det dags för en var henne att komma in till kungen. Detta är den tid som hela skönhetskuren kräver: sex månaders behandling med myrraolja och sex månader med parfymer och andra skönhetsmedel. 13När flicka sedan skall komma in till kungen överlämnas en hon åt en person som utsetts att följa henne från kungens harem till hans palats. 14Hon går in där på kvällen och får följande morgon bege sig till den andra haremsavdelningen, som också förestås av kungens eunuck Gaj. Hon får inte komma in till kungen fler gånger, om inte denne särskilt kallar henne till sig. 15Tiden närmade sig nu för Ester, dottern till Mordokajs farbror Amminadav, att komma in till kungen. Hon försummade ingenting av de förmaningar hon fått av eunucken som vaktade haremet; alla som såg henne blev betagna i henne. 15Det var i årets tolfte månad, adar, det sjunde året kung Artaxerxes regerade, som Ester fick komma in till honom. Kungen blev förälskad i henne, ja, hon vann hans ynnest framför alla de andra flickorna, och han krönte henne med drottningkronan.

1713 Ester 3:8

13Sedan höll han fest i sju dagar för alla vännerna och för

en trupperna för att fira sittbröllop med Ester, och han gav sina undersåtar en skattelindring.

Mordokaj tjänstgjorde i palatset. 2°Ester berättade inte

nu vilken släkt hon tillhörde, Mordokaj hade förbjudit henne det förmanat henne att frukta Gud och följa hans bud lik-

men

då hon bodde hos honom. Och hon ändrade inte sin livssom föring.

21Men de båda hovmän som förde befälet över livvakten hade blivit så förbittrade över Mordokajs befordran att de sökte ett tillfälle att döda kung Artaxerxes. Mordokaj fick upplysningar detta och talade om det för Ester, som underrättade

om kungen sammansvärjningen. 23Kungen förhörde de båda

om hovmännen, och de blev hängda på påle. Sedan förordnade han att Mordokajs lojala handlingssätt skulle räddas undan glömskan berömmande skildring, som skulle inför-

genom en livas med det kungliga arkivet.

Haman planerar att utrota judarna

lNågon tid senare hedrade kung Artaxerxes bougajern Ha-

Hammedatas han befordrade honom och gav homan, son:

högre än någon vännerna. Alla vid hovet föll nom rang av ner för honom i vördnad, så som kungen befallt. Men Mordokaj

för honom. 3Hovfolket frågade Mordokaj varför föll inte ner han trotsade kungens befallning. 4Dag efter dag talade de med honom utan att han lyssnade till dem. Då underrättade de Ha-

att Mordokaj bröt mot kungens påbud. Han hade sagt man om dem att han jude. i

var

5När Haman fick veta att Mordokaj inte föll ner för honom blev han rasande Öoch satte sig i sinnet att utrota alla judar bland Artaxerxes undersåtar. 7Det tolfte året Artaxerxes

regerade anordnade Haman lottdragning. Han kastade lott om

en dag och månad då han i ett enda slag skulle förgöra Mordokajs folk. Lotten föll på den fjortonde dagen i den månad som heter adar.

3Haman gick till kung Artaxerxes och sade: "Det finns ett folk bor utspritt bland de andra folken överallt i ditt rike.

som Deras lagar liknar inget annat folks, och kungens lagar rättar

3:9 Ester 1714

de sig inte efter. Det är mot dina intressen att låta dem hållas. 90m du finner det lämpligt, så utfärda ett påbud om att de skall förintas. Jag skall då betala 10 000 talenter silver till den kungliga skattkammaren." 1°Då tog kungen sig sin ring och

av

den åt Haman, så att han kunde sätta sigill på ediktet mot gav judarna. Och kungen sade till Haman: "Behåll pengarna, och gör vad du vill med folket"

Den trettonde dagen i årets första månad inkallades kung-

sekreterare, och efter Hamans anvisningar avfattade de en ens skrivelse till satraperna och guvernörerna i varje särskild provins från Indien ända till Etiopien, till alla de 127 provinserna och till de olika folkens guvernörer på deras eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Artaxerxes 13och brev sändes ut

namn, i hans rike med kurir. Hela det judiska folket skulle förintas på

och dag i årets tolfte månad, månaden adar, och deen samma ras egendom skulle tas som byte.

Ediktet mot judarna lHär följer avskrift av brevet:

en

"Från Storkonungen Artaxerxes till guvernörerna i de 127 provinserna från Indien ända till Etiopien med deras underlydande ståthållare.

ZSedan 4 fått väldet

jag blivit de många folkens härskare och över hela världen, har jag ingalunda förledd till övermod av

min maktställning utan fastmer med mildhet och godhet som min ledstjärna ständigt strävat efter att tillförsäkra mina un-

dersåtar ett liv i ostörd ro, att skapa lugn i riket och möjlighet till samfärdsel ända till dess gränser och således på nytt trygga

alla människor efterlängtade freden. 3Men när vi frågaden av de våra rådgivare hur detta mål skulle kunna uppnås, blev vi

Haman, som har utmärkt sig för gott omdöme i vår av en man

oföränderligt och med orubblig trohet ådagalagt lotjänst, som jalitet mot och som har förlänats rangen av den andre i ri-

oss ket, 4informerade att det bland alla jordens folk har nästlat

om sig in ett illasinnat släkte, som genom sina lagar står i motsättning till alla andra folk och som ständigt sätter sig över alla kungliga påbud för att göra våra berömvärda ansträngningar att hålla samman riket om intet.

1715 Ester 4:8

5Då vi sålunda insett att detta enda folk ständigt söker strid med alla människor, avviker främmande seder och

genom livsföring och i sin illvilja mot vår regering gör den största skada, så att de till och med hotar rikets säkerhet, Öförordnar vi härmed att samtliga de som utpekas för er i den av Haman, vår minister och andre fader, utfärdade skrivelsen, tillsam-

med kvinnor och barn utan barmhärtighet eller förskomans ning skall utlämnas åt fullständig förintelse genom sina fienders svärd den fjortonde dagen i adar, den tolfte månaden, innevarande år, 7så att vi för framtiden får fullständig ro och ordning i riket, sedan dessa som alltid illasinnade männi-

nu skor på enda dag tvingats ner i dödsriket."

en

Avskrifter brevet anslogs i varje provins, och alla de

av olika folken fick order beredda när dagen kom. 15Sa-

att vara ken blev snabbt känd också i Susa. Kungen och Haman satt och drack tillsammans, och i staden steg oron.

Mordokaj ber Ester vüdja till kungen

1När Mordokaj fick höra vad som höll på att ske rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och strödde aska över sig. Han ut och rusade längs stadens huvudgata och ropa-

sprang de högt: "De utplånar ett oskyldigt folk" Han fortsatte ända till Kungliga porten stannade där, det var inte tillåtet

men för honom att in i palatset eftersom han var klädd i säck och aska. varje provins där förordningen anslogs blev det gråt, klagan och bland judarna, och de gjorde sig bäddar

stor sorg

säck och aska. 4Drottningens tjänsteflickor och hovmän gick av och rapporterade för henne. När hon hörde vad som skett blev hon förfärad och sände folk till Mordokaj med kläder som han skulle ha på i stället för säcktyget. Men han lydde inte. 5Då

sig kallade Ester till sig sin eunuck Achrathaios, som hade ställts i hennes tjänst, och sände honom för att skaffa henne närmare upplysningar Mordokaj. 7Mordokaj berättade vad som ha-

av de hänt och hur Haman hade lovat kungen 10 000 talenter till skattkammaren för få förinta judarna. 8Han också Ach-

att gav rathaios avskrift kungörelsen anslagits i Susa angå-

en av som ende utrotningen, för att han skulle visa den för Ester. Han skulle säga åt henne att gå till kungen och beveka honom att

4:9 Ester 1716

skona folket. "Kom ihåg den tid då du levde i enkla förhållanden och blev försörjd av mig", sade han. "Haman, kungens närmaste har baktalat och döden hotar. Åkalla Her-

man, oss ren, tala för oss hos kungen och rädda oss från döden"

9Då Achrathaios kom och framförde allt detta till Ester msade hon åt honom att tillbaka till Mordokaj och säga: 11"Bland alla folk i riket är det känt att varje man eller kvinna som går in till kungen på inre borggården utan att vara kallad är förlorad. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen."

När Achrathaios framförde vad Ester hade sagt till Mordokaj 13bad han honom och henne: "Ester, tro inte att

svara du ensam bland alla judar i riket skall komma undan. Vägrar du lyda i denna stund kommer judarna att få hjälp och beskydd från annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för denna stund du blev drottning."

15Då sände Ester budbäraren tillbaka till Mordokaj med detta 15"Samla genast judarna i Susa och håll fasta för min

svar: skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall också fasta. Sedan skall jag mot lagens bud gå till kungen, om det också kostar mig livet." Mordokaj gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.

Mordokajs bön

1Och han tänkte på alla Herrens verk och bad:

2"Herre, herre och konung, du härskar över alla, hela världsalltet lyder under dig, och ingen kan sätta sig emot om du vill rädda Israel. 3Du har skapat himmel och jord och allt det underbara Vi under himlen. 4Du är allas herre, och ing-

ser

kan göra motstånd mot dig, mot Herren. 5Du känner till en allt, och du vet, Herre, att det inte var av förhävelse eller övermod eller högfärd som jag handlade som jag gjorde, när jag vägrade hylla den övermodige Haman Öjagskulle gärna ha

kysst hans fotsulor för att rädda Israel. 7Nej, jag handlade så för att inte ge en människa större ära än Gud. Jag kommer inte

1717 Ester C122

att tillbe någon annan än dig, min Herre, och det är inte av övermod jag handlar så.

3Nu ber jag dig, Herre Gud, du konung, du Abrahams Gud: skona ditt folk, fienderna siktar till vår förintelse, deras önskan är att utplåna det folk som är din arvslott sedan begynnel-

9Glöm inte bort din egendom, du friköpte åt dig själv sen. som från Egypten. 1°Hör min bön, visa dig försonlig mot din arvslott och vänd vår i glädje och fest, så att vi får leva och

sorg lovsjunga ditt namn, Herre; tysta inte de munnar som prisar dig."

Och hela Israel stämde in med höga rop, de såg döden framför sig.

Esters bön Drottning Ester tog sin tillflykt till Herren i den dödliga ångest hade gripit henne. 13Hon sig sin drottning-

som tog av skrud och klädde sig i betryckets och sorgens dräkt. Hon smorde in sitt huvud med aska och träck i stället för med utsökt parfymerade oljor och vanskötte sin kropp och lät sitt okammade hår täcka allt det som hade varit smyckat till fest och glädje. 14Och hon bad till Herren, Israels Gud:

"Min Herre, du vår konung, du är den ende; hjälp mig som är ensam och inte har någon hjälpare utom dig, 15ty jag skall trotsa faran. 15Alltsedan jag föddes har jag hört min familj och min stam berätta att du, Herre, avskilde Israel från alla andra folk och våra fäder från alla deras förfäder till att bli din eviga egendom och att du uppfyllde alla dina löften till dem. 17Men nu har vi syndat mot dig, och du har prisgett oss åt våra fiender, 13därför att vi dyrkade deras gudar; rättfärdig är du, Her-

19Och det år inte nog för dem att vi pinas av vårt slaveri, re. utan nu har de lagt händerna på sina avgudars händer och svurit 2°att sätta ditt uttalade beslut kraft, att förinta det folk

ur som är din arvslott, att tysta de munnar som lovsjunger dig, att släcka glansen i ditt hus och glöden på ditt altare, att förmå hedningarna att prisa tomma avgudars förtjänster och att skänka evig beundran åt dödlig kung. överlämna inte din

en spira, Herre, åt dem inte finns till. Låt inte våra fiender få

som skratta åt vår undergång, utan vänd deras planer mot dem

C:23 Ester 1718

själva och gör ett avskräckande exempel av den man som började förföljelsen mot 23Tänk på Herre, och visa oss i

oss. oss, nödens stund du mig mod, du gudarnas konung

vem är; ge

härskar över alla välden. 24Ge mig de rätta orden när jag som står inför lejonet, och väck hans hat mot den man som bekäm-

så att han och alla likasinnade förgås. 25Men rädda oss par oss, med din starka hand, och hjälp mig som är ensam och inte har någon annan än dig, Herre.

Du har kunskap allt, 25du vet hur jag avskyr att bli ärad

om

de laglösa och Vilken vämjelse jag känner inför en oomskuav

hednings bädd, han än må 27Du att jag är ren vem vara. ser tvingad till det, du hur jag vämjes vid det höghetstecken

ser jag bär på huvudet de dagar jag skall visa mig: det år lika vämjeligt för blodig binda, och aldrig bär jag det de da-

mig som en

jag får vila. 23Din tjänarinna har aldrig ätit vid Hamans gar bord, och jag har inte visat någon uppskattning av kungens fester eller druckit offervinet. Ingen glädje har din tjänar-

av inna känt från dagen för sin upphöjelse och intill nu utom glädjen över dig, Herre, Abrahams Gud. 3°Gud, du är

som starkare än alla, hör de förtvivlades rop, befria oss ur uslingar-

våld och gör mig fri från min skräck." nas

Ester går till Artaxerxes lDen tredje dagen avslutade hon sin bön, tog av sig botdräkten och iförde sig all sin ståt. 2När hon färdigklädd åkallade

var hon den Gud och räddare allt och tog sedan med sig

som ser de två tjänsteflickorna. 3Den stödde hon sig på, svag som

ena

4den andra kom efter och bar hennes släp. 5Hon känhon var, de skam trots sin strålande skönhet, hennes uppsyn var glad och älsklig hennes hjärta hopsnört skräck. 6Hon

men var av gick igenom alla dörrarna och stod så inför kungen. Han satt på den kungliga tronen, iförd all sin härskarprakt, höljd av guld och ädelstenar, och anblicken honom var förfarande.

av 7När han lyfte sitt majestätiskt lysande ansikte flammade hans blick vrede. Då bleknade drottningen, hon sjönk kraftlös

av ihop och hängde över huvudet på flickan som gick framför henne. 3Men Gud fick kungens sinne att vekna: full av oro störtade han från tronen, lyfte henne i sina armar tills

upp upp

1719 Ester 5:14

hon kunde stå och talade vänligt och lugnande till henne: 9"Vad är det, Ester Jag är din vän. Var inte rädd, wdu skall inte dö. Min förordning gäller bara vanligt folk. Stig fram hit" 12Han lyfte den gyllene spiran och lät den beröra hennes hals, hälsade henne och sade: "Tala nu." 13Ester sade: "Du

var som en ängel från Gud när jag såg dig, herre, och jag drabbades av fruktan för din härlighet. Du är så vördnadsbjudande, herre, och ditt ansikte strålar skönhet." 15Men medan hon talade

av segnade hon kraftlös ner, kungen oroade sig för henne, och hela hovet försökte lugna henne.

3"Vad vill du, Ester" frågade kungen. "Vad önskar du Du skall få det, det så är halva mitt rike." 4"I dag firar jag en

om högtidsdag", svarade Ester. "Om det behagar dig, min konung, skall både du själv och Haman komma till den festmåltid jag skall ordna i dag." 5Kungen sade: "Hämta genast

som hit Haman, så att vi kan göra Ester till viljes."

Båda kom till måltiden som Ester inbjudit till, Öoch medan de drack tillsammans frågade kungen: "Vad är det, drottning Ester Du skall få allt vad du ber om." 7Ester svarade: "Vad jag önskar och ber är detta: 80m jag har vunnit din ynnest,

om min konung, skall du och Haman också i morgon komma till en festmåltid som jag ger för er; i morgon skall jag göra på samma sätt som i dag."

Humans och Mordokajs upphöjelse

fall

9Haman kom glad och upprymd ut från kungen, men då han fick juden Mordokaj på borggården blev han ursinnig. 1°Vid

se hemkomsten kallade han på sina vänner och sin hustru Seresh. För dem utbredde han sig över hur rik han var och vilken heder kungen hade visat honom då han gett honom den allra högsta och lagt rikets styrelse i hans händer. 12Och

rangen Haman fortsatte: "Jag den ende som drottningen hade bju-

var dit att tillsammans med kungen komma till festen, och jag är bjuden också. 13Men jag finner inget nöje i detta så

i morgon länge jag måste se den där juden Mordokaj på borggården." 14Då föreslog hans hustru Seresh och hans vänner: "Låt hugga till en påle, tjugofem meter hög, och be kungen i morgon bitti att Mordokaj hängs upp på den. Sedan kan du med kungen

6:1 Ester 1720

till festen och den." Haman gillade förslaget, och på-

njuta av len gjordes i ordning.

lDen natten hindrade Herren kungen från att sova. Då sade han till sin sekreterare att hämta krönikan över hans regeringstid och läsa för honom den. Han fann uppteckningen om

ur hur Mordokaj för kung Artaxerxes hade avslöjat de två hovmännen kungens livvakter försökte mörda ho-

som var men

3Då frågade kungen: "Vad för ära eller lön har vi gett åt nom. Mordokaj" Och hans tjänare svarade: "Du har inte gett ho-

någonting." 4Medan kungen förhörde sig om Mordokajs nom lojala handlingssätt kom Haman in på borggården. "Vem står på borggården" frågade kungen. Haman hade kommit dit för att be kungen låta hänga upp Mordokaj på pålen som han hade gjort i ordning. 5"Det är Haman som står på borggården", svarade tjänarna. "Kalla in honom", sade kungen. 6Och han frågade Haman: "Vad skall jag göra för den som jag vill ära" Haman tänkte: "Den som kungen vill ära kan det vara

någon än jag" 7Och han svarade: "Om du vill ära nå-

annan

min konung, 3så låt dina tjänare hämta en skrud av fint gon, linne du själv brukar bära och häst som du själv brukar

som en rida. 9Lämna detta till av dina förnämsta vänner och låt ho-

en

sätta skruden på den som vunnit din ynnest och hjälpa nom honom på hästen och ropa ut längs huvudgatan i staden:

upp Se här vad sker med dem kungen ärar" 1°"Det

som som -

ett utmärkt förslag", sade kungen till Haman. "Gör på det var sättet med juden Mordokaj som tjänstgör i palatset. Glöm ingenting av det du har nämnt."

Haman hämtade skrud och häst, satte skruden på Mordokaj, hjälpte honom på hästen och gick längs huvudgatan i

upp staden medan han ropade: "Se här vad som sker med dem som kungen vill ära"

Mordokaj återvände därefter till palatset, medan Haman gick tillbaka med ansiktet dolt. 13Han berättade för

hem i sorg, sin hustru Seresh och för sina vänner vad som hade hänt ho-

och då sade vännerna och hustrun: "Om han är av judisk nom, börd, denne Mordokaj du fått falla ner för, blir det ditt

som nu fall. Du kommer aldrig att kunna försvara dig mot honom, den levande Guden är med honom." Medan de ännu talade

1721 Ester 8:4

kom hovmännen och bad Haman skynda sig till festmåltiden som Ester ordnat.

1Så kom kungen och Haman till måltiden hos drottningen. Medan drack tillsammans denna andra dag frågade

man kungen: "Vad är det, drottning Ester, vad är det du önskar och

skall få det, det så är halva mitt rike." 3Ester ber om Du om svarade: "Om jag har vunnit din ynnest, min konung, är min önskan att du skänker mig livet och min bön att du skonar mitt folk. 4Vi har blivit sålda till att förgöras, plundras och försla-

jag och mitt folk. Tillsammans med våra barn skall vi gövas,

till slavar och slavinnor. Jag har rest mig mot detta, vår ras fiende inte värdig tillhöra ditt hov." 5"Vem är det som

är att vågat göra något sådant" frågade kungen. 5"En illasinnad människa", svarade Ester, "den onde Haman här." Haman

skräck för kungen och drottningen. 7Kungen reste sig greps av från bordet och gick ut i trädgården, och Haman började tigga drottningen nåd; han insåg att han var illa ute.

om

3Då kungen kom tillbaka från trädgården hade Haman kastat sig över soffan för att bönfalla drottningen. "Jaså, du antastar min gemål i mitt eget hus" ropade kungen. När Haman hörde detta bleknade han. 9Och Bougathan, en av hovmännen, sade till kungen: "Haman har till och med rest en påle åt Mor-

räddade dig, konung, med sina upplysningar. Den dokaj, som står vid Hamans hus, tjugofem meter hög." "Häng upp ho-

--

där", befallde kungen. 1°Så spetsades Haman på den påle nom

han själv hade rest åt Mordokaj. Sedan lade sig kungens som vrede. -

1Samma dag skänkte kung Artaxerxes drottning Ester all egendom hade tillhört den onde Haman, och Mordokaj

som blev kallad till kungen, Ester hade berättat att han var släkt med henne. ZKungen tog sin sigillring, som han hade tagit tillbaka från Haman, och den åt Mordokaj. Och Ester lät Mor-

gav dokaj ta hand om all Hamans egendom.

Ediktet till judarnas förmån

3Ännu gång vände sig Ester till kungen. Hon föll ner för

en hans fötter och bad honom att omintetgöra verkan av Hamans ondska och vad han gjort mot judarna. 4Kungen sträckte

av

8:5 Ester 1722

den gyllene spiran mot Ester, och hon reste sig och stod framför honom. 5"Om du så finner för gott", sade hon, "och jag

om har vunnit din ynnest, ber jag att du skickar bud och återkallar de brev som sändes ut av Haman och där han föreskrev att alla judar i ditt rike skall utplånas. ÖHur skulle jag kunna på när

se mitt folk plågas, hur skulle jag kunna leva när alla mina landsmän går under" 7Då sade kungen till Ester: "All Hamans egendom har jag gett dig i gåva, och honom själv har jag låtit hänga på påle för att han sökt bringa judarna om livet varför behöver du be mig lov 3Skriv i mitt vilken för-

om namn ordning ni vill, ni liksom han, och bekräfta den med mitt sigill. En skrivelse som utfärdats på kunglig befallning och bekräftats med mitt sigill kan ingen sätta sig emot." 9Sekreterarna inkallades då; det var den tjugotredje dagen i den första månaden, nisan, samma år.

Man skrev också till judarna om allt som hade ålagts ämbetsmännen och guvernörerna i brev till var och en av de 127 satrapierna från Indien ända till Etiopien, till varje provins på dess eget språk. Skrivelsen hade utfärdats i kungens

namn och bekräftats med hans sigill, och breven sändes ut med kurir. Det meddelades att kungen uppmanade judarna att följa sina egna lagar i alla städer och att försvara sig och göra vad de ville med sina fiender och motståndare; detta skulle ske på en och samma dag i hela Artaxerxes rike: den trettonde i årets tolfte månad, adar.

1Nedan följer en avskrift av skrivelsen.

"Storkonungen Artaxerxes hälsar provinsguvernörerna i de 127 satrapierna från Indien ända till Etiopien och alla som är oss trogna.

Det finns sådana oavlåtligt har hedrats med den störs-

som ta generositet av sina välgörare men som har fått alltför höga tankar sig själva, 3så att de inte bara försöker skada våra

om undersåtar utan, oförmögna som de är att bära medgången, till och med företar sig att intrigera mot sina välgörare, 4och det är inte nog med att de drar ett streck över sin tacksamhetsskuld till människor, utan de låter sig också uppeggas av svassande bifall från sådana som inte vet vad godhet vill säga, tills de tror sig kunna undfly domen från den Gud som alltid vakar över allt och hatar det onda. 5Ofta har också betrodda ministrar och

1723 Ester E:21

vänner med sina råd kommit dem som förlänats den högsta makten att bli delaktiga i oskyldiga människors död och har dragit in dessa härskare i obotliga olyckor Ögenomatt vilseleda deras fläckfria rättrådighet med sin förslagenhet. 7Det-

gemena

är möjligt för att konstatera inte bara med ledning av såta er dana äldre krönikor vi har gjort tillgängliga, utan fastmer

som

att betrakta hur ovärdiga makthavares uselhet har regenom sulterat i gudlösa ogärningar i vår omedelbara närhet. framtiden bör detta uppmärksammas, så att vi kan erbjuda alla människor i riket ostörd och fredlig tillvaro, det att vi fö-

en retar nödvändiga förändringar och med undantagslös öppenhet och välvilja bedömer de fall som underställs oss.

1°Det sagda kan tillämpas på Haman, Hammedatas son, i själva verket makedonier helt utan persiskt blod och allde-

en les främmande för vår godhet. När han upptogs i vår krets och fick åtnjuta den generositet vi visar människor av alla folk, till den grad att han offentligen kallades vår fader och därefter ständigt blev hyllad alla den främste nedanför

av som den kungliga tronen, kunde han inte bära sin upphöjelse

föresatte beröva både makten och livet. 13Unutan sig att oss der bedrägliga och svårgenomskådliga förevändningar begärde han att få förgöra såväl Mordokaj, vår räddare och ständige välgörare, Ester, vår oförvitliga gemål, och därtill hela de-

som

folk, och dessa intriger trodde han sig kunna isoras genom lera för att sedan störta och få makt Överförd

oss oss persernas till makedonierna. 15Men vi finner att judarna, som denne ärkeskurk har utlämnat att förintas, ingalunda är några förbry-

lever efter de mest rättfärdiga lagar och är söner till tare utan den levande Guden, den högste och störste, som i sin stora välvilja styr riket till för liksom för våra förfäder.

gagn oss

17Ni torde alltså bortse från den skrivelse som sänts ut av Haman, Hammedatas eftersom han, upphovsmannen

son, till allt detta, har blivit upphängd vid Susas stadsport med hela sin familj, snabbt och välförtjänt drabbad av den allsmäktige Gudens dom. 19Låt i stället överallt anslå avskrifter av detta brev, tillåt judarna att utan hinder följa sina egna seder och la-

2°och dem verksam hjälp, så att de i nödens stund den gar ge trettonde dagen i adar, den tolfte månaden, kan försvara sig

dem går till mot dem denna dag. 21Ty den mot som angrepp

E:22 Ester 1724

dagen har Gud, som härskar över allt, förvandlat från en undergångens dag till glädjedag för sitt utvalda folk. Också

en ni skall därför fira denna dag med stora festligheter som en märkesdag bland andra minneshögtider, 23så att den både

era

och i framtiden blir en tacksägelsefest för vår och alla lojala nu persers räddning och en erinran om undergång för dem som smider planer mot oss.

24Varje stad eller provins som inte rättar sig efter detta skall utan undantag skoningslöst förhärjas med eld och svärd så att den inte bara blir obeboelig för människor utan också för all framtid skys av vilda djur och fåglar.

13Avskrifter brevet skall anslås på väl synliga platser i

av hela riket, och alla judar skall hålla sig beredda till strid mot sina motståndare på ovannämnda dag."

14Ryttarna gav sig i väg för att snabbt utföra kungens befallning, och förordningen offentliggjordes också i Susa. 15Mordokaj gick ut, klädd i den kungliga skruden. Han bar en krans av guld och ett pannband av purpurfärgat linne, och folket Susa gladde sig när de såg honom. Bland judarna blev det ljus och glädje. 171 varje stad och provins där förordningen anslogs, överallt där anslagen sattes upp, blev det glädje och fröjd bland judarna: de drack och var glada. Många hedningar lät omskära sig och övergick till judendomen på grund av fruktan för judarna.

judarnas hämnd sina

fiender

1Den trettonde dagen årets tolfte månad, månaden adar, hade kungens brev nått fram, och den dagen nedgjordes alla judarnas fiender, i sin fruktan satte sig ingen av dem till motvärn. 3Iudarna bemöttes med aktning av satrapiernas guvernörer, av furstarna och av kungens skrivare. Alla var de gripna av fruktan för Mordokaj. 4Kungens befallning hade nämligen blivit känd och omtalad i hela riket. staden Susa dödade judarna

7däribland Farsannestain, Delfon, Fasga, 8Fardatha, 500 man, Barea, Sarbacha, 9Marmasim, Aroufaios, Arsaios och Zabouthaios, 1°de tio sönerna till bougajern Haman, Hammedatas

judarnas fiende. Dessutom plundrade de den dagen, och son, antalet dödade i Susa inrapporterades till kungen.

1725 Ester 9:26

12Då sade kungen till Ester: "Iudarna har nedgjort 500 man här i Susa vad tror du att de har gjort ute i landet Vad vill

du be om Du skall få det." 13"Ge judarna tillstånd att

mera fortsätta i morgon", sade Ester, "så att de kan hänga upp Ha-

tio söner." Kungen tillät att så skedde och utlämnade mans Hamans söners lik åt judarna i staden till att hängas upp. 15Och judarna i Susa samlades den fjortonde adar och dödade 300 man, men de avstod från plundring.

15De övriga judarna i riket samlades också för att försvara sig, och de fick för sina fiender. Den trettonde adar dödade

ro de 15 000 dem, de avstod från plundring. 17De vilade

av men den fjortonde dagen i månaden och firade den som en vilodag med fest och glädje. 18Men judarna i Susa samlades även den fjortonde och vilade inte; däremot firade de den femtonde som

fest- och glädjedag. 19Detta är orsaken till att de judar som en bor kringspridda ute i landet firar den fjortonde adar med fes-

högtidsdag, då alla skickar matgåvor till varandra, ter som en medan de bor i storstäderna firar en glad högtidsdag den

som femtonde adar och skickar matgåvor till sina grannar den dagen.

Purimfesten instiftas

Mordokaj skrev vad hänt i en skrift, som han sände

ner som till alla judar i Artaxerxes rike, nära och fjärran, för att de skulle göra dessa dagar till högtidsdagar och fira den fjortonde och femtonde adar. 22Ty dessa dagar fick judarna ro för sina fiender. Under hela den månad, adar, då deras sorg vändes i lycka och deras kval i högtidsglädje skulle de fira bröllopshögtider och glädjefester och skicka matgåvor till sina vänner och till de fattiga.

23udarna införlivade med sin tradition det som Mordokaj hade skrivit till dem: 24hur makedoniern Haman, Hammeda-

började strid mot dem sedan han anordnat lottdragtas son, ning och kastat lott för att förgöra dem, 25och hur han gick till kungen för att be honom låta hänga Mordokaj; men den

upp onda plan han hade smitt mot judarna slog tillbaka mot

som honom själv, och både han och hans barn blev upphängda. ZÖDärfÖr fick dessa dagar namnet purim med tanke på lotter-

9:27 Ester 1726

lotter heter purim på deras språk, och med tanke på de na, händelser som återges i denna skrift, på allt vad judarna fick

igenom för den sakens skull och allt som sedan hände med dem.

27Så förordnade Mordokaj, och judarna lät det bli tradition för sig själva och för sina efterkommande och för dem som slutit sig till dem. De kommer aldrig att överge det bruket, 23utan dessa dagar utgör minneshögtid som firas i släktled efter

en släktled i varje stad, i varje familj och i varje land. Dessa purimdagar skall högtidlighållas i all framtid, och minnet av dem kommer aldrig att slockna bland kommande släkten.

Drottning Ester, Amminadavs dotter, och juden Mordokaj skrev ner allt vad de hade gjort och sände ut det brev som stadfäste purirnfesten. 3°Mordokaj och drottning Ester förordnade även detta på eget initiativ och genomförde sin vilja på

31Detta fastställde Ester för all framtid, och hennes eget ansvar. ord skrevs ner för att räddas undan glömskan. 10 lKungen lät skrivelser ut överallt där han härskade över land och vatten. Hans kraft och duglighet och hans väldes rikedom och glans har beskrivits i krönikan om Persiens och Mediens kungar. 3Mordokaj var kung Artaxerxes ställföreträdare och en av rikets stormän. Högt ansedd bland judarna och älskad av dem skildrade han sitt livsöde för hela sitt folk.

Tolkning Mordokajs dröm

av lMordokaj sade: "Detta är Guds verk, ty jag har tänkt på vad jag drömde om dessa händelser, och varje del av drömmen har slagit in. 3Den lilla källan blev till flod, och det kom sol och

en ljus och ett mäktigt vatten floden är Ester, som kungen gifte

sig med och gjorde till drottning. 4De två drakarna är jag och Haman, 5och de samlades för att utrota judarna är hedna-

som folken. ÖMen mitt folk är Israel; det de ropade till Gud

var som och blev räddade. Herren har räddat sitt folk, Herren har befriat oss från alla dessa olyckor. Gud har gjort dessa tecken och under, och ingenting liknande har skett bland hedningama. 7För den skull skapade han två lotter, en för Guds folk och en för alla hednafolken, 3och dessa båda lotter infann sig på den bestämda stunden och tiden inför Gud till en domens dag för

1727 Ester F: 11

alla hednafolk. 9Och Gud tänkte på sitt folk och lät dem som är hans arvslott få sin rätt. För all framtid skall man fira dessa dagar i månaden adar, den fjortonde och femtonde i månaden, och samlas med glädje och fröjd inför Gud genom alla släktled i hans folk Israel."

Slutanmürkning

Under det fjärde året Ptolemaios och Kleopatras regering

av kom Dositheos, som uppgav sig vara präst av Levis stam, och hans Ptolemaios med ovanstående skrift, som enligt deras

son uppgift är brevet om purimfesten och har översatts av Lysimachos, Ptolemaios son, från Jerusalem.

Första Mackabeerboken

Från Alexander den store till Antiochos Epifanes

1Sedan Alexander Makedonien, Filips son, hade dragit ut av från kitteernas land och besegrat Dareios, persernas och medemas kung, övertog han dennes kungadöme; redan förut var han kung i Grekland. Han började lång rad krig, intog been dräpte kungar runt i världen. 3Ända till fästa städer och om jordens gränser trängde han fram och plundrade folk yttersta efter folk; hela jorden låg kuvad inför honom, och hans stolthet och övermod växte. 4Han samlade väldig här och härskade en länder och folk och furstar, blev skattepliktiga till över som honom. 5Så drabbades han sjukdom, och han förstod att döden av långt borta. 6Då kallade han till sig de förnämsta mäninte var i sin tjänst, hade delat hans liv från ungdomen, och nen som mellan dem medan han ännu levde. 7Vid sin skiftade sitt rike död hade han regerat i tolv år. 3Männen stått Alexander närmast tog nu makten, var som och i sitt land. 9De krönte sig alla till kungar efter hans död; en detsamma gjorde deras efterkommande i många generationer, och de vållade mycket ont i världen. 1°Från deras stam utgick ett genomfördärvat skott: Antiochos Epifanes, kung Antiochos son, som hade varit gisslan i Rom. Han blev kung år 137, räknat från det grekiska väldets

början.

Avfall från lagen

Vid den tiden började somliga israeliter att överge lagen, och de lockade många sig. De sade: "Låt närma oss hed-

med oss

ningarna bor omkring och sluta förbund med dem. Sesom oss dan Vi avskilde från dem har många olyckor kommit över oss oss." Detta slags tal folkets gillande. Några av dem vann på initiativ till kungen, och han dem rått att följa reste eget gav hednisk lag och sed. Sedan byggde de idrottsanläggning i en

1:15 Första Mackabeerboken 1730

Jerusalem enligt hedningarnas bruk. 15De skaffade sig förhud och avföll från det heliga förbundet. De beblandade sig med hedningarna och sålde sig till att göra det onda.

Antiochosförgriper sig templet

När Antiochos hade fått ett fast sitt rike började grepp om han sträva efter makten över Egypten för att få båda rikena under sitt herravälde. 17Han bröt in i Egypten med stora truppstyrkor, med stridsvagnar och elefanter och med väldig floten ta. 13Han gick i strid med Ptolemaios, som var kung i Egypten; Ptolemaios gav vika för honom och flydde, och det blev stort manfall. Antiochos folk intog de befästa städerna i Egypten, och han plundrade landet. ZOEfter att ha besegrat återvände Antiochos år egyptema 143 och marscherade med starka trupper mot Israel och Jeruupp salem. 211 sitt övermod trängde han in i templet och det tog gyllene altaret, lampstället och alla dess tillbehör, bordet för skådebröden, bägarna och skålarna för dryckesoffren, rökelsefaten av guld, förhänget, kransarna och guldutsmyckningen på tempelhusets fasad, som blev helt avskalad. 23Han tog silvret och guldet och alla begärliga föremål och allt han fann de av undangömda skatterna. 24Med allt detta drog han bort till sitt eget land; han spred död och förintelse och förde ett fräckt och övermodjgt tal. 25Då kom bitter sorg över hela Israels land. 25Folkets ledare och äldste höjde jämmerrop, flickor och ynglingar miste sin livskraft och kvinnornas skönhet vissnade. 27Var brudgum brast ut i klagosång, var brud satt sörjande i sin kammare. Jorden skalv för sina inbyggares skull, och hela Jakobs ätt höljde sig i skam.

Jerusalem ockuperas

29Två år därefter skickade kungen en man att leda skatteuppbörden i Judas städer. Han kom till Jerusalem med starka trupper. 3°Han talade bedrägligt till folket om fred och försoning. När de fattat tillit till honom överföll han plötsligt staden, till-

1731 Första Mackabeerboken 1:47

fogade den förkrossande slag och dödade mängd israelett en iter. 31Han plundrade staden, stack den i brand och rev ner både husen och ringmuren. Kvinnor och barn fördes bort slavar, boskapen delades som krigsbyte. som 33Inkräktarna befäste Davids stad med hög och kraftig en och fick så borg. 34De bemannade den mur och kraftiga torn en med hedniska syndare och laglösa män. Genom den ökade demakt. 35De försåg den med och proviant, och bytet ras vapen från Jerusalem samlade de ihop och lagrade där. De blev till ett

farligt hot: 35Den borgen ett försåt för templet var v och ständigt ondskefull fiende till Israel. en 37Oskyldigt blod utgöts runt templet. Helgedomen skändade de. 38Jerusalems invånare flydde för deras skull, och staden blev ett tillhåll för främlingar. Hon blev främling för sin avkomma, en hennes egna barn övergav henne. 39Hennes tempel stod tomt som en öken, hennes fester vändes i sorg, hennes sabbater blev till en nesa, hennes ära till ynkedom. 4°Så stor som hennes härlighet varit, så djup blev hennes förnedring. Hennes höghet vändes i sorg.

Religionsförföljelsen börjar

Kungen skrivelse till hela sitt rike: alla skulle bli sände ut en enda folk, 42och och skulle överge sina lagar och seett var en Alla hednafolk böjde sig för kungens befallning. 43Också der. många israeliter rättade sig efter den gudsdyrkan han föreskrev, började offra åt avgudarna och vanhelgade sabbaten. 44Till Jerusalem och Judas städer sände kungen budbärare med skriftliga förordningar att skulle följa seder som om man främmande för landet. 45Brännoffer, matoffer och dryckesvar offer skulle avskaffas i templet, sabbater och högtider skulle tempel och präster skändas. 47Man måste bygga vanhelgas, altaren och helgedomar och tempel åt avgudama, offra kött av

1:48 Första Mackabeerboken 1732

svin och andra djur, 43låta sina söner oomskurna

orena vara och smutsa sina själar med allt slags orenhet och skändlighet, 49så att lagen skulle glömmas bort och alla dess bestämmelser förvanskas. 5°Den inte följde kungens föreskrifter skulle

som straffas med döden.

51A11a dessa påbud utfärdade kungen i skrivelser till hela sitt rike. Han tillsatte män som skulle övervaka att hela folket följde dem, och han lät befallningen om offren ut till var och en av Judas städer. 52Många bland folket slöt kring kung-

upp ens män, alla de som övergav lagen. De lät mycket ont ske i landet 53och drev israeliterna att gömma sig varhelst de fann en tillflykt.

Den vanhelgande skändligheten

54Den femtonde dagen i månaden kislev år 145 lät kungen bygga den vanhelgande skändligheten på brännofferaltaret; även runt om i Judas städer byggdes altaren, 55och tände

man rökelse vid husdörrarna och på gatorna. 56Alla skriftrullar med lagen som påträffades blev sönderrivna och uppbrända. 570m fann någon ägde förbundets bok eller någon

man som som höll lagen i ära, betydde kungens påbud döden för ho-

53Månad efter månad fortsatte deras våldsdåd mot alla nom. israeliter som de ertappade i städerna.

59Den tjugofemte dagen i var månad offrade de på det altare som blivit uppfört på brännofferaltaret. Kvinnor låtit

som omskära sina pojkar dödades, så som kungen hade förordnat, och de späda barnen hängdes vid halsen på dem. Också deras familjer och de som utfört omskärelsen blev dödade.

Men många israeliter fann mod och styrka inom sig till beslutet att inte äta något orent. 63De föredrog döden framför att vanhelga sig själva genom maten och skända det heliga förbundet. Och de led döden. Fruktansvärd vreden

var som drabbade Israel.

Mattathias och hans söner 1Vid den tiden flyttade Mattathias, son till Johannes, till

son Symeon, från Jerusalem och slog sig ner i Modein. Han

var präst, Jojarivs släkt, och han hade fem söner: Johannes med

av

1733 Första Mackabeerboken 2:18

tillnamnet Gaddi, 3Simon med tillnamnet Thassi, 4udas med tillnamnet Mackabaios, 5Elasar med tillnamnet Avaran och Ionatan med tillnamnet Apfus. ÖNär Mattathias såg det hädiska pågick i Judeen och i som Jerusalem 7sade han: "Ve mig, varför skulle jag bli född och behöva se hur mitt folk krossades, hur den heliga staden förgjordes Där satt de i medan hon föll i fiendehand, ro, medan den heliga platsen föll i främlingars händer. 8Hennes tempel har blivit ärelös man, som en 9de härliga tingen där har förts bort som krigsbyte, hennes späda barn har dödats på gatorna, hennes män har fallit för fiendens svärd. unga 1°Finns något folk inte fick sin del av hennes rike, som som inte tog sin lott när hon plundrades Alla smycken har tagits ifrån henne, den friborna har blivit slavinna. Vårt tempel har ödelagts, vår skönhet och vår ära, det som var hedningarna har skändat det. 13Vad har vi att leva för" mera 14Och Mattathias och hans sönder sina kläder; de söner rev klädde sig i säcktyg och gav sig hän åt djup sorg.

Mattathias griper till vapen och flyr Kungens skulle tvinga folket till avfall, kom till män, som staden Modein för att invånarna där skulle offra, 16och många israeliter samlades kring dem. Mattathias och hans söner höll sig för sig själva. 17Då vände sig kungens män till Mattathias och sade: "Du är ansedd ledare och en betydande man här i en staden, och du har stöd söner och bröder. 18Kom fram och av bli den förste att lyda kungens förordning, så som alla folk har gjort, också männen i Iudeen och de är kvar i Jerusalem. som Då skall du och dina söner utses till kungens vänner, och du och dina söner skall bli hedrade med silver och guld och många andra gåvor."

2:19 Första Mackabeerboken 1734

19Men Mattathias ropade högt till svar: "Om så vartenda folk under kungens välde lyder honom och har avfallit från sina fäders religion och alla har valt att följa hans påbud, 20så skall jag och mina söner och bröder ändå hålla fast vid våra fäders förbund. 21Aldrig får det ske att vi överger lagen och buden Kungens ord rättar vi oss inte efter, och från vår gudsdyrkan skall vi inte vika, vare sig åt höger eller åt vänster."

23ust han sagt detta trädde judisk fram i allas

som en man åsyn för att offra på altaret i Modein enligt kungens förordning. 24När Mattathias såg det greps han av en helig iver som kom honom att darra i sitt innersta. Lågande av rättfärdig vrede rusade han fram och högg invid altaret. 25På

ner mannen samma gång dödade han kungens man som övervakade offrandet, och altaret rev han 26Så värnade han lagen med

ner. helig iver, så som Pinechas hade gjort mot Simri, Salus son.

27Och Mattathias ropade högt ut över staden: "Följ med mig härifrån, alla som ivrar för lagen och stöder förbundet" 23Sedan flydde han med sina söner till bergen och lämnade kvar allt de ägde i staden.

Massakern Sabbaten Z9/3OMånga som längtade efter rättfärdighet och rättvisa drog då ut i öknen med sina barn, sina hustrur och sin boskap för att bosätta sig där, det onda hade drabbat dem hårt. 31Det kom bud till kungens män och till trupperna i Jerusalem, Davids stad, att folk som trotsade kungens befallning hade dragit ut till grottoma i ödemarken. 32En stor styrka tog då jak-

upp ten på dem, spårade upp dem och gick i ställning mitt emot dem. Det var på sabbatsdagen de började striden. 33De sade till dem: "Låt det vara nog Korn ut och gör som kungen har befallt, så skall m få leva."

34Israeliterna j

svarade: "Vi kommer inte ut; vi vill inte följa kungens befallning och vanhelga sabbatsdagen." 35Då gick kungens trupper omedelbart till anfall. 35Men israelitema värjde sig inte; de kastade inte en sten och spärrade inte för grottorna. 37"Utan skuld går vi alla i döden", sade de. "Himmel och jord är våra vittnen på att ni dödar oss mot all rätt."

1735 Första Mackabeerboken 2:56

33Fienden anföll dem på Sabbaten, och de och deras hustrur och barn och boskap blev dödade, upp emot tusen personer.

39När Mattathias och hans vänner fick veta detta sörjde de djupt de döda. 4°Och de sade till varandra: "Om Vi alla gör

våra bröder och avstår från att kämpa för våra liv och våsom

lagar mot hedningama, då kommer de snart att utplåna oss ra från jordens yta." Den dagen fattade de detta beslut: "Om någon angriper på sabbatsdagen skall vi bjuda honom

oss strid, han än är. Vi skall inte bli dödade allesammans, så

vem

våra bröder dödades i grottorna." som

Befrielsekampen börjar

42Till dem slöt sig krets hasider, Israels starka hjältar, alla

en av hängivna kämpar för lagen. 43Alla andra på flykt un-

som var dan förtrycket anslöt sig också till dem och förstärkte dem. 44Så härstyrka samlad och kunde vända sin vrede

fick de en mot syndarna och slå de laglösa med sitt raseri; de som slapp undan måste fly till hedningarna för att rädda livet.

45Mattathias och hans anhängare drog fram över landet och

alla altaren, 46och alla oomskurna pojkar som de fann rev ner inom Israels gränser ornskar de under tvång. 47De förföljde si-

övermodiga fiender och hade stor framgång i allt de gjorde. na 48De värnade lagen mot hedningarnas och kungarnas angrepp och bröt udden av syndarens makt.

Mattathias avskedsord

49När Mattathias liv närmade sig slutet sade han till sina söner: "Nu råder övermod och våld; det är en tid av omstörtningar och rasande vrede. 5°Mina barn, kämpa mediver för lagen

nu

liv för våra fäders förbund. 51Minns de storverk och ge era

fäderna utförde i sin tid, och vinn också ni stor ära och som evig berömmelse åt 52Abraham visade sig trogen när han

er.

på och därför räknades han rättfärdig. 53osef sattes prov, som lydde budordet när han i svårigheter, och han blev herre

var över Egypten. 54Vår fader Pinechas vann med sin brinnande

det löftet hans prästämbete skulle bestå för alltid. 55oiver att

fullgjorde vad befalldes och blev domare över Israel. sua som 55Kalev fick sitt vittnesbörd inför menigheten en andel

genom

2:57 Första Mackabeerboken 1736

landet. 57David sin fromhet tronen över ett av vann genom evigt välde. 53Elia brann helig iver för lagen och togs därför av upp till himlen. 59Hananja, Asarja och Mishael räddades gesin tro lågorna. Daniel undkom tack sin renhet nom ur vare lejonens gap. Så kan ni i släktled efter släktled att den bygger sitt se som hopp på Honom aldrig skall sakna kraft. 62En syndig homans telser skall ni inte frukta; hans härlighet skall bli dynga och maskars föda. 531dag upphöjs han, i finner homorgon man nom inte, han har vänt åter till jorden, och det är slut med hans planer. Mina barn, låt lagen manliga och starka, göra er den skall föra er till ära. Ö5Iagvet att bror Simon är råer en dig man. Honom skall ni alltid lyda, han skall vara en far för Och Judas Mackabaios har varit kraftfull kämpe sedan er. en han var ung, han skall bli er befälhavare och föra krig mot hedningarna. 57Samla omkring er alla som följer lagen, och utkräv hämnd åt ert folk. 63Låt vedergällningen drabba hedningarna, och håll fast vid lagens bud." 69Sedan välsignade han dem, och så förenades han med sina fäder. 7°Han dog år 146. Han blev lagd i sina fäders i M0grav dein, och hela Israel höll stor dödsklagan över honom.

Judas Mackabaios lMattathias Judas, med tillnamnet Mackabaios, framträdson de i sin fars ställe. ZHan fick stöd alla sina bröder och nu av av alla sin fars anhängare, och med glatt mod fortsatte de Israels krig. 3Han spred sitt folks berömmelse vida. En väldig kämpe var han när han klädde sig i rustning och fäste sina vapen vid bältet. När han gick fram i strid var hans svärd härens skydd. sina bedrifter liknade han ett lejon, ett ungt lejon som ryter mot sitt rov. 5Han spårade upp de laglösa och jagade dem, han kom med eld mot dem som plågade hans folk. 6De laglösa kröp samman i fruktan för honom, alla de brottsliga fylldes av skräck och förvirring. Under hans ledning gick befrielsen framåt.

Första Mackabeerboken 3:22

7Han förbittrade livet för många kungar, Jakob gladde han med sina dåd. men I evig tid skall hans minne välsignas. 3Han tågade fram genom Judas städer och rensade landet från gudlösa män; så vände han vreden från Israel. 9Hans blev känt till världens ände: namn han samlade dem dömts till undergång. som

De första framgångarna

1°Apo1lonios bådade här hedningar och en stor styrupp en av till strid Israel. När Judas fick veta det ka från Samarien mot anfall Apollonios, och han besegrade och dögick han till mot honom. Manfallet blev stort, och de överlevande flydde. dade 12Vicl plundringen Judas Apollonios svärd, som han sedan tog alltid använde i strid. 13Seron, befälhavaren över den syriska armén, fick höra att Judas hade samlat ett uppbåd trogna män som höll samman av och beredda för strid. Han tänkte då att han med honom var skulle vinna ära och berömmelse i hela riket genom att börja krig Judas och hans följeslagare trotsade kungens bemot som 15Han marscherade dit i sin tur och med honom en fallning. här gudlösa män, skulle hjälpa honom att bestrafstark av som fa israeliterna. 16När han närmade sig stigningen mot Bet-Horon gick upp honom med obetydlig styrka. 17Men då Judas Judas emot en såg håren rycka fram mot sig sade de till honom: "Hur män med vår lilla styrka kunna uträtta något mot en så stor skall vi och stark armé Ingenting har vi ätit i dag, och vi är alldeles ut- 13Judas svarade: "Det händer lätt att många blir mattade." övermannade några få, och för himlen är det lika lätt att ge av räddning få många. 19Det är inte antalet genom som genom i strid, utan kraften kommer från himsoldater som ger seger len. 2°De kommer emot med övermod och laglöshet utan oss hugga själva och våra hustrur och barn gräns för att ner oss sedan vår egendom. Men vi kämpar för våra liv och och ta seder och lagar. 22Han själv skall krossa dem under för våra vårt inte rädda för dem." angrepp - var

3:23 Första Mackabeerboken 1738

23Med dessa ord kastade han sig överraskande mot fienderna, och Seron och hans här krossades under angreppet. 24De förföljde honom nerför sluttningen vid Bet-Horon ända till ner slätten; bortåt 800 fiender stupade, och resten flydde till filisteernas land. 25Fruktan för Judas och hans bröder bredde ut sig, och nu skräcken grep hedningarna runt omkring dem. 26Ryktet om honom nådde ända till kungen, och överallt bland folken berättade man om Judas strider.

Motståndarna samlar sina

krafter

27När Antiochos fick höra vad som hade hänt greps han av raseri. Han sände ut budbärare och drog samman alla stridskrafter i sitt rike till ofantlig här. 23Han öppnade sin skattkamen mare och betalade ut truppernas sold för ett år framåt, och han gav dem order att hålla sig beredda för alla tänkbara uppgifter. 29Men han fann att det hade blivit tomt på pengar i skattkammaren. Skatteinkomsterna från riket hade också sinat till följd av den oenighet och skada han hade ställt till med i landet, när han försökte upplösa lagar och seder hade bestått sedan som urminnes tid. 3°Då började han sig för att det skulle gå oroa som mer än en gång förr: att han skulle sakna medel till utgifter och gåvor. Sådana hade han tidigare brukat strö ut med frikostig hand, så att han överträffat alla sina företrädare på tronen. 31Han alldeles rådvill, så bestämde han sig för var men att resa till Persien för att driva in skatterna i provinserna där och på så vis få ihop en stor mängd pengar. 32Han lämnade kvar Lysias, en ansedd medlem kungaav huset, för att sköta styrelsen i området mellan Eufrat och Egypten, 33och för att ta hand om sonen Antiochos uppfostran till dess han själv kom tillbaka. 34Han lät Lysias förfoga över elefanterna och hälften av truppstyrkorna och honom förhållgav ningsorder om allt som han ville få uträttat, särskilt beträffande invånarna i Judeen och Jerusalem. 35Mot dem skulle Lysias skicka en här för att krossa Israels makt, förinta dem ännu som fanns kvar i Jerusalem och utplåna minnet dem från platav sen. 36Han skulle låta främlingar bosätta sig i hela deras land och låta stycka upp deras jord. 37Själv tog kungen med sig den

1739 Första Mackabeerboken 3:49

återstående hälften trupperna. Han lämnade sin huvudstad av Antiochia detta år 147 gick över Eufrat och marsche- - var rade genom de övre provinsema.

Nikanor och Gorgias invaderar Iudeen

38Lysias valde Ptolemaios, Dorymenes samt Nikanor ut son, och Gorgias, tre dugliga män som räknades till kungens vän- 39Han skickade med dem 40 000 man fotfolk och 7 000 rytner. skulle falla in i Judeen och förhärja landet enligt tare, som kungens order. 4°De bröt med alla sina trupper och kom upp till trakten Emmaus på slätten, där de slog läger. 41När köpav i området hörde talas dem kom de till lägret med männen om väldiga mängder guld och silver och med fångkedjor för att av köpa israeliterna slavar. Armén förstärktes också med som trupper från Syrien och Filisteen. Judas och hans bröder märkte att förtrycket hade tilltagit och hade slagit läger i deras land, och de fick att trupperna kännedom kungens befallningar innebar att folket om som skulle utplånas och förintas. 43Då sade de till varandra: "Vi måste rädda vårt folk fördärvet och kämpa för vårt folk och ur för templet." 44Och alla samlades för att vara stridsberedda

under åkallan och bön nåd och barmhärtighet. om 45jerusalem obebodd öken. var som en Av dem hon fött fanns ingen kvar i hennes hus.

Den heliga platsen var besudlad, och borgen hölls av främlingar; där ett tillhåll för hedningar. var All glädje försvunnen från Iakob, var lyra och flöjt hade tystnat.

Israeliternas möte i Mispa

45De samlades och gick till Mispa i närheten av Jerusalem, i hade Israel förr i tiden haft böneplats. 47Den dagen Mispa en fastade de, och de svepte sig i säcktyg, strödde aska på huvudet och sönder sina kläder. 43De öppnade skriftrullen med rev . lagen för få den vägledning hedningarna sökte hos siatt som avgudabilder. 49De lade fram prästernas ämbetsdräkter, gåna den första skörden och tiondegåvoma och lät de nasivorna av

3:50 Första Mackabeerboken 1740

rer som hade fullgjort sina löftesdagar ställa sig bredvid. 5°Och de ropade högt till himlen: "Vad skall vi göra med dessa män, och vart skall vi föra dem 51Din heliga plats är besudlad och skändad, och dina präster lever och förnedring. i sorg 52Och har hedningarna förenat sig mot för att göra slut nu oss på oss; du vet vad de tänker göra med 53Hur skall vi kunoss. na stå emot deras angrepp om inte du hjälper oss" 54Och de blåste i trumpeterna, och ropen skallade. 55Därefter utsåg Judas officerare åt folket, skulle föra som befäl över tusen, hundra, femtio och tio 56TiJl dem man. som var upptagna med husbyggen, giftermål eller vinplantering, liksom till de räddhågade, sade han att de skulle gå hem var och en till sitt, som lagen föreskriver. 57Sedan bröt hären upp och gick i ställning söder om Emmaus. 58Där sade Judas: "Fäst upp era kläder, ta mod till er och gör er redo för i morgon. Då skall vi strida mot dessa hedningar som har förenat sig mot oss för att förinta och vårt oss tempel. 59Ty det är bättre för oss att dö i striden än att på se när olyckan drabbar vårt folk och templet. Som himlen vill, så låter han det ske."

Slaget vid Emmaus lGorgias tog med sig 5 000 och elittrupp 1 000 rytman en om tare och lämnade lägret på natten Zför att överrumpla och besegra judarna i deras läger. Folk från borgen visade vägen. 3Judas fick höra om detta och bröt med sina kämpar för att upp slå den kungliga hären vid Emmaus 4medan del dess en av styrkor ännu var borta från lägret. 5När Gorgias kom till Judas läger på natten fann han ingen där. Han började leta efter dem uppe i bergen, eftersom han tänkte att de hade flytt för honom. ÖNär dagen bröt in visade sig Judas på slätten. Han hade 3 000 man, men sköldar och svärd hade de inte så många som de skulle ha önskat. 7Och de såg att hedningarnas här var stark, väl försedd med rustningar och omgiven kavalleri, av och det var stridsvana krigare. 3Då sade Judas till sina män: "Var inte rädda för att de är så många, tappa inte modet inför deras anlopp 9Kom ihåg hur våra fäder blev räddade i Röda havet när farao förföljde dem med sin här. 1°Nu skall vi ropa

1741 Första Mackabeerboken 4:30

till himlen i hopp att han är nådig och kommer ihåg

om oss förbundet med våra fäder. Då krossar han hären där borta under vårt anfall i dag, och alla hedningar får lära sig att det finns som befriar och räddar Israel."

en

12När fienderna såg dem och märkte att de ryckte fram marscherade de ut till strid från lägret. Judas män blåste i trumpeterna. 14Härarna drabbade samman, och hedningarna blev slagna och flydde till slätten, 15men hela eftertruppen blev nerhuggen. De förföljde dem ända till Geser och ut på Idume-

Ashdods och Jamnias slätter, och omkring 3 000 fiender ens, stupade.

När Judas och hans här vände tillbaka från förföljandet 17sade han till folket: "Låt inte lockas av bytet, för vi har än-

er

strid framför oss. 13Gorgias är inte långt från oss i bernu en

med sin här. Nu måste ni hålla stånd mot våra fiender och gen kämpa mot dem. Sedan kan ni tryggt ta för er av bytet."

19Judas hade knappt talat färdigt förrän man såg en truppavdelning marschera fram vid bergets fot. ZOMen fienderna märkte att de slagna och att man höll på att bränna lägret,

var

röken tydligt och visade vad hade hänt. 21När

syntes som de uppfattade detta tappade de modet fullständigt, och då de dessutom fick Judas här stå stridsberedd på slätten flydde

se de allesammans till Filisteen. 23Judas återvände då för att plundra lägret, och där tog de mängder guld och silver, blå

av och röda purpurtyger och andra dyrbarheter. 24På återvägen sjöng de och lovprisade himlen, som tillbörligt år, evigt va-

hans nåd. 25En stor räddningens dag var detta för Israel. rar

Segern över Lysias

De överlevande bland fienderna kom till Lysias och rappor-

hade inträffat. 27När han fick höra det blev han terade allt som bekymrad och nedslagen över att det inte hade gått som han velat med Israel och över att kungens befallning till honom inte hade blivit utförd.

Följande år mönstrade han 60 000 elitsoldater och 5 000 ryttare för att slutföra kriget mot Israel. 29De föll in i Idumeen och slog läger vid Bet-Sur, och Judas kom emot dem med 10 000 3°När han såg hur stark fiendehären var bad han

man.

4:31 Första Mackabeerboken 1742

denna bön: "Välsignad är du, Israels räddare, du som med din tjänare Davids hand gjorde jättens anfall om intet och som utlämnade filisteernas här åt Jonatan, Sauls son, och åt hans väp- 31Låt ditt folk Israel övervinna denna här, så att den nare. nu drar skam över sig trots all sin styrka och sina ryttare 32Gör dem fega, förlama deras mod och kraft, låt dem drabbas av ett förödande nederlag 33Slå dem med hjälp dem ner av som älskar dig och deras svärd, och låt alla dem som känner ditt få prisa och lovsjunga dig" 34Sedan drabbade de namn samman, och bortåt 5 OOOman i Lysias här stupade och föll under Israels anfall. 35När Lysias såg hur hans här hade drivits tillbaka och egen märkte vilket mod som fanns på Judas sida och hur fast beslutna israeliterna var att leva eller dö med ära, tågade han tillbaka till Antiochia. Sedan Värvade han legotrupper för att kunna återvända till Judeen med en ännu större härsmakt.

Templet renas och âterinvigs

35Men Judas och hans bröder sade: "Nu, när våra fiender är krossade, skall vi gå upp till templet för att rena och återinviga det." 37Hela hären samlades, och de gick till Sionberget. upp 33Där fann de templet övergivet, altaret skändat och portarna nerbrända; på gårdarna växte riset som i en snårskog eller på bergskulle, och prästernas sidokammare nedrivna. 39Då en var rev de sönder sina kläder och brast ut i höga klagorop; de strödde aska över sig 4°och föll med ansiktet mot marken. ner Och de blåste i signaltrumpeterna och ropade upp mot himlen. Sedan befallde Judas del sina män att ta strid en av upp mot borgens besättning medan han renade templet. 42Han valde ut oförvitliga präster med kärlek till lagen, 43och de renade templet och förde bort de vanhelgande stenarna till en oren plats. 44De rådgjorde vad de skulle göra med brännofferom altaret som hade blivit skändat 45och kom till det kloka beslutet att riva ner det, för att det inte skulle vittna om skymfen att hednjngama hade vanhelgat det. De rev alltså ner altaret 45och lade undan stenarna på en lämplig plats på tempelberget, där de skulle ligga tills det korn

1743 Första Mackabeerboken 5:1

profet kunde anvisningar dem. 47Sedan tog de en som ge om ohuggna lagen föreskriver, och byggde ett nytt al-

stenar, som tare, likadant det gamla. 43Och de satte templet i stånd,

som även tempelhusets inre, och renade gårdarna. 49De gjorde

en

uppsättning heliga föremål och bar in lampstället, rökelny av sealtaret och bordet i tempelhuset. 5°Sedan brände de rökelse på altaret och tände lamporna på lampstället, så att de spred sitt sken i templet. 51De lade fram bröd på bordet och hängde upp förhängena.

När allt som de skulle göra var färdigt 52steg de upp tidigt på det var den tjugofemte dagen i den nionde

morgonen månaden, dvs. månaden kislev, år 148 53och frambar offer

enligt lagens föreskrifter på det nybyggda brännofferaltaret. 54Vid den tid på året och på den dag då hedningarna hade skändat det blev det återinvigt, under sång och spel på harpor, lyror och cymbaler. 55Och allt folket föll och tillbad och

ner prisade himlen hade gett dem framgång.

som

55De firade altarets återinvigning i åtta dagar, bar fram brännoffer under stor glädje och offrade räddnings- och lovsångsoffret. 57De prydde tempelhusets fasad med kransar av guld och med sköldar, och de återställde portarna och sidokamrarna och försåg dem med dörrar. 53Bland folket rådde jublande glädje över att den skymf som hedningarna hade tillfogat dem var utplånad.

59Det bestämdes Judas och hans bröder och hela Israels

av församling att dagarna för altarets återinvigning skulle firas med fester och glädje år efter år vid samma tid på året, åtta da-

från den tjugofemte dagen i månaden kislev. 6°Vid gar samma tid byggde de höga murar med kraftiga torn kring Sionberget, för att inte hedningarna skulle kunna komma igen och besudla området de hade gjort förra gången. Judas avdelade

som en styrka till försvar platsen, och skydd för den befäste

av som han också Bet-Sur, för att folket skulle ha en gränsfästning mot Idumeen.

Krig med grannfolken i söder och öster 1När grannfolken fick höra att altaret hade blivit uppbyggt och templet återställt i sitt förra skick greps de av våldsam vrede.

5:2 Första Mackabeerboken 1744

De beslöt att utplåna alla av Jakobs ätt som levde bland dem, och de började sprida död och förintelse bland folket.

3Men Judas drog i krig mot edomeerna vid Akrabattene i Idumeen, eftersom de hade gåtti ställning vid gränsen mot Israel. Han tillfogade dem ett stort nederlag, kuvade dem och plundrade dem. 4Han tog också itu med baianiternas förbrytelser. De låg i bakhåll på vägarna och hade blivit ett hot och en fara för folket. 5Han tvingade in dem i deras försvarstorn, där han sedan belägrade dem; så vigde han dem åt förintelse och brände ner tornen med alla som fanns i dem. ÖSedan vände han sig mot ammoniterna på andra sidan, där han mötte en stark och talrik här med Timotheos anförare. 7Efter

som en lång rad strider bröts deras motstånd, och han besegrade dem. 3Han erövrade Jaser med underlydande byar och återvände sedan till Judeen.

Förföljda israeliter ber om hjälp 9Men hedningarna i Gilead samlades för att förinta de israel-

bodde på deras område. Då flydde dessa till fästningiter som

Dathema, 1°och de skickade följande brev till Judas och en hans bröder: "Hedningarna här omkring har samlats för att förinta De står i begrepp att komma hit och erövra fäst-

oss. ningen som vi har flytt till. Timotheos för befälet över deras här. Kom och rädda från dem Vi har lidit stora förluster.

oss 13Alla våra bröder i Tobias-området är döda; deras hustrur och barn har gjorts till slavar, och deras egendom är bortförd. En avdelning på tusen man har dödats där."

Medan ännu höll på med att läsa brevet kom det

man andra budbärare från Galileen. De hade rivit sönder sina kläder, och de korn med ett bud detta innehåll: 15"Från Ptole-

av mais och Tyros och Sidon och hela det hedniska Galileen har folk samlats för att göra slut på oss."

När Judas och folket hörde detta samlades de till ett stort möte för att besluta om vad de skulle göra för sina bröder, som

så hårt trängda fiendernas 17Och Judas sade var av angrepp. till sin bror Simon: "Välj ut en del av männen och marschera i väg med dem för att rädda dina bröder i Galileen. Jag och min bror Jonatan går mot Gilead." 131Judeen lämnade han kvar Jo-

1745 Första Mackabeerboken 5:34

sef, Sakarjas och Asarja för att leda folket och för att skydson, da landet med hären. 19"För befälet över folket här", resten av befallde han dem, "men inlåt er inte i strid med hedningarna förrän vi är tillbaka." 2°Simon tilldelades 3 000 man för att mot Galileen, och Judas fick 8 000 man mot Gilead.

Fälttägen i Galileen och Gilead Simon marscherade mot Galileen och utkämpade många strider med hedningarna. Han slog dem i grund och förföljde dem ända till stadsporten i Ptolemais. Omkring 3 000 man föll på fiendernas sida, och han tog deras egendom som krigsbyte. 23Sedan tog han med sig sina landsmän i Galileen och Arbatta och förde dem under stor glädje till Judeen med deras hustrur och barn och allt vad de ägde. 24Men Judas Mackabaios och hans bror Jonatan gick över Jordan. Efter tre dagsmarscher ödemarken 25stötte de genom på nabateerna, uppträdde fredligt mot dem och lät dem få som allt hade hänt deras bröder i Gilead, 25och att många veta som dem instängda i Bosra och Bosor, i Alema, Kasfo, av nu var Maked och Karnajim, alla stora och starkt befästa stäsom var der. 27"Också i de andra städerna i Gilead sitter de instängda", fortsatte de, "och fienderna håller på att ordna sina trupper för anfalla och inta fästningarna i och för att döda alla att morgon dessa människor på en enda dag." 23Då ändrade Judas genast marschriktning med sin här och slog in på ökenvägen till Bosra. Han erövrade staden, högg ner alla manliga invånare och tog all deras egendom som byte. Sedan brände han ner staden. 29På natten bröt han därifrån, och de marscherade fram upp till fästningen. 301gryningen fick de på oräknelig mängd syn en folk, förde fram stegar och belägringsmaskiner för att ersom övra fästningen; angreppet redan i full gång. 31När Judas var fann att striden hade börjat larmet från staden steg mot hörde trumpetstötar och höga 32sade himlen, och man rop han till männen i sin här: "Kämpa i dag för våra bröder" 33Han ryckte fram på fienden med tre kolonner, i ryggen medan de blåste i trumpeterna och höjde bönerop. 34När det stod klart för Timotheos här att det var Mackabaios som kom

5:35 Första Mackabeerboken 1746

flydde de för honom, och han tillfogade dem ett stort nederlag. Omkring 8 000 man stupade på fiendens sida den dagen. 35Sedan vek Judas av mot Maafa, som han anföll och intog. Han dödade alla manliga invånare i staden, plundrade den och brände den. 35Därifrån marscherade han vidare ner mot Kasfo, Maked, Bosor och de andra städerna i Gilead, han som också tog med överrumpling. 37Därefter samlade Timotheos här och slog läger mitt en ny emot Rafon på andra sidan bäckravinen. 33Judas skickade om ut spanare att rekognosera lägret, och de rapporterade till honom att alla hedningar runt Israel hade samlats under Timotheos. "Det är en mycket stor här", sade de, 39"och han har förstärkt den med arabiska legosoldater. De har gått i ställning på andra sidan bäckravinen och är färdiga att gå till anfall mot dig." Judas tågade genast mot dem. 4°Men när han och hans här närmade sig ravinen, som var vattenförande, sade Timotheos till officerarna i sin armé: "Om han går över till Vår sida först kan vi inte stå emot honom, utan han kommer ohjälpatt vara ligt överlägsen. 41Men han inte vågar utan slår läger på om andra sidan strömmen skall vi över till hans sida, och då får vi övertaget." 42När Judas nu närmade sig den forsande bäcken placerade han ut härens skrivare vid ravinen och dem order att inte gav låta någon enda man göra halt där: alla måste gå med i anfallet. 43Han gick själv förste över till andra sidan, och som man allt folket följde efter. Hedningarna dukade under för hans angrepp, kastade sina vapen och flydde till helgedomen i Karnajim. 44Men israeliterna erövrade staden och brände helgener domen med alla som fanns där. Så besegrades Karnajim; de kunde inte hålla stånd mot Judas.

Israeliterna i Gilead förs till Judeen 45Sedan samlade Judas alla israeliter i Gilead, hög och låg, med deras hustrur och barn och egendom, för att leda hela denna stora skara till Judeen. 45De kom till Efron, stor och välbeen fäst stad som låg i deras väg, så att det inte möjligt att gå var

1747 Första Mackabeerboken 5:62

runt den på någondera sidan, utan man måste tåga rakt igenom den.

Invånarna vägrade dem tillträde och blockerade portarna med stenar. 43Då skickade Judas ett fredligt budskap till dem: "Vi skall marschera igenom ert område för att komma till vårt eget land. Ingen skall göra er något ont, vi skall bara ta oss ige-

till fots." Men de ville inte öppna för honom. 49Då lät Junom das order till hären att och en skulle till anfall där

ge var han befann sig. 5°Männen i hans armé gick till attack, och han anföll staden hela den dagen och hela natten tills den föll i hans händer. 51Han högg alla manliga invånare, jämnade

ner staden med marken, plundrade den och marscherade genom den över de fallnas lik.

52Därefter gick de över Jordan till den stora slätten vid Bet- Shean. 53Under hela marschen hjälpte Judas eftersläntrarna framåt och uppmuntrade folket, ända tills de var framme i Judeen. 54Då gick de till Sionberget med jublande glädje och

upp bar fram brännoffer till tack för att de hade fått återvända välbehållna utan att någon enda dem hade stupat.

av

Strider i väster och söder 55Medan Judas i Gilead tillsammans med Jonatan och hans

var

i Galileen utanför Ptolemais, 56kom det bud till bror Simon var befälhavarna i Judeen, Josef, Sakarjas son, och Asarja, om de hjältedåd de andra hade utfört i kriget. 57De tänkte då att

som de också skulle vinna ryktbarhet genom att dra ut i krig mot hedningarna i grannskapet. 53De lät order ut till den här

stod under deras befäl och marscherade sedan mot Jamsom nia. 59Men Gorgias och hans män ryckte ut ur staden för att anfalla dem, och Josef och Asarja slogs på flykten. De blev förföljda ända till Judeens gräns, och den dagen stupade ungefär Israels folk. Så vållades folket ett stort ne-

2 000 man av derlag därför dessa två inte hade velat lyda Judas och hans

att bröder utan trott sig kallade till hjältedåd. 62De tillhörde inte

släkt de män i vilkas händer Israels räddning hade samma som lagts.

5:63 Första Mackabeerboken 1748

63Men den store Judas och hans bröder vann lysande ära i hela Israel och bland alla hednafolk dit ryktet om dem nådde fram, och samlades för att hylla dem.

man

65udas tågade också ut med sina bröder och angrep edomeerna i landet söderut. Han besegrade Hebron med underlydande byar, rev ner stadens befästningar och satte eld på tornen

den. ÖÖSedan bröt han för att marschera mot som omgav upp Filisteen, och han tågade Marisa. 67Den dagen stupade

genom några präster i strid; de ville Visa sitt hjältemod och gick obetänksamt ut i striden. Men Iudas vek mot Ashdod i Filis-

av teen. Han rev ner altarna där och brände upp folkets gudabilder. Och sedan han plundrat städerna återvände han till Iudeen.

Antiochos Epzfanes dör lUnder sitt fälttåg i de övre provinserna fick kung Antiochos höra att det fanns en stad i Persien som hette Elymais och som

berömd för sin rikedom på silver och guld. 2Den hade ett var mycket rikt tempel där det fanns sköldar av guld och rustningar och vapen, som lämnats kvar av kung Alexander av Makedonien, Filips son, som hade varit den förste grekiske härskaren. 3Antiochos marscherade dit och försökte erövra staden för att plundra den, men han misslyckades därför att invånarna hade fått reda på hans planer 4och mötte honom med väpnat motstånd. Han måste fly, och med stor grämelse drog han därifrån för att återvända till Babylon.

5En budbärare nådde honom i Persien med nyheten att de härar som tågat mot Iudeen var besegrade: 6Lysias hade ryckt in där i spetsen för en stark armé men tvingats vika för motståndarna. Dessa hade vunnit i styrka genom vapen, förråd och mycket annat som de tagit i byte från de slagna härarna. 7Sedan hade de rivit ner skändligheten som han hade byggt på altaret i Jerusalem; kring templet hade de på nytt uppfört höga murar, och likaså kring hans stad Bet-Sur.

3När kungen fick höra detta blev han djupt skakad. Han måste lägga sig till sängs, sjuk av sorg över att hans planer hade slagit fel. 9Där låg han under lång tid, han överväldigades gång på gång av sin djupa sorg, och han förstod att han

1749 Första Mackabeerboken 6:27

skulle dö. 1°Då kallade han till sig alla sina vänner och sade till dem: "Sömnen flyr mig, och mitt hjärta år krossat av bekymmer. Jag har frågat mig själv vad det är för en plåga som drabbat mig och vilken olycka jag råkat ut för. Jag var en god kung och älskad regent. 12Men minns jag det onda

som nu jag gjorde i Jerusalem, när jag tog alla kärl av guld och silver som fanns där och utan någon anledning sände ut mitt folk för att utplåna alla invånare i Judeen. Jag förstår att det är därför jag har drabbats av detta onda, och nu måste jag dö av sorg och förtvivlan i ett främmande land."

Sedan kallade han fram Filippos, hans vän-

som var en av

och honom makten över hela sitt rike. 15Han överlämner, gav nade kronan till honom, likaså sin mantel och sin ring. Filippos skulle nu bli rådgivare åt kungens son Antiochos och uppfostra honom till regent.

Kung Antiochos dog där år 149. 17Vid underrättelsen

om dödsfallet gjorde Lysias kungens son Antiochos, som han själv hade uppfostrat under tidigare år, till kung efter fadern, och han gav honom namnet Eupator.

Judas belägrar borgen i Jerusalem

13Men borgens besättning försökte spärra vägen till templet för israeliterna. De strävade ständigt efter att göra dem skada och understödde hedningarna. 19Judas bestämde sig för att utplåna dem, och han sammankallade hela folket för att få en belägring till stånd. 2°Det år 150. Folket samlades och bör-

var jade belägra borgen med hjälp av skytteplattformar och belägringsmaskiner, Judas lät bygga. 21Men del fienderna

som en av slapp ur inringningen, och några av de gudlösa israelitema anslöt sig till dem. 22De begav sig till kungen och sade: "Hur länge skall du dröja med att skiparättvisa och hämnas våra kamrater 23Vi tjänade villigt din far, rättade oss efter hans befallningar och följde hans påbud. För den sakens skull fick vi våra landsmän till fiender. Ja, de dödade alla av oss som de kunde få tag i och rövade bort vår egendom. 25Men de har inte bara förgripit sig på utan på hela landet. 251detta står

oss nu de utanför borgen i Jerusalem för att inta den, och templet har de befäst, liksom Bet-Sur. 270m du inte genast hejdar dem

6:28 Första Mackabeerboken 1750

kommer de att göra värre ting än så, och det blir omöjligt för dig att hålla dem tillbaka."

Antiochos V besegrar Judas Kungen greps av vrede när han hörde detta. Han samlade alla de vänner som var befälhavare över fotfolk och ryttare. Från andra länder och från öarna i havet kom legotrupper och anslöt sig till honom. 3°Hans stridskrafter omfattade 100 000 man fotfolk, 20 000 ryttare och 32 elefanter som dresserats för strid. 31De tågade Idumeen mot Bet-Sur,

genom som de omringade och belägrade under lång tid. De tillverkade belägringsmaskiner, men de inneslutna stack dem i brand under ett utfall och försvarade sig tappert.

32Iudas lämnade då borgen och förde sin här till Bet-Sakarj där han slog sitt läger mitt emot kungens. 33Men kungen

upp lät sin här bryta upp tidigt på morgonen och göra en snabb framryckning längs vägen mot Bet-Sakarja; styrkorna bildade slaglinje, och man blåste i trumpeterna. 34Den röda saften av druvor och mullbär ställdes fram för elefanternas ögon för att de skulle hetsas till strid. 35Man fördelade djuren på de olika avdelningarna och lät varje elefant åtföljas av 1 000 man med ringbrynjor och bronshjälmar. Dessutom avdelades 500 elitryttare för varje djur. 36Före striden höll de sig där djuret fanns, och när det ryckte fram följde de med och avlägsnade sig aldrig från det. 37Varje elefant bar ett kraftigt, täckt trätorn, fastspänt med sadelgjordar, och på var och en av dem satt två stridande soldater, förutom den indiske föraren. 33Resten

av ryttarna placerades ytterst på ömse sidor om hären, där de kunde hota fienden men också finna skydd mellan avdelningarna.

39När solen sken på de förgyllda och kopparbelagda sköldama kastades ljuset mot bergen, så att de lyste som brinnande facklor. 4°En del av kungens här bildade linje på bergshöjderna och en annan på slätten. De ryckte stadigt närmare i god ordning. 41Var och en måste bäva vid ljudet av krigarhopens rop, de många fötternas tramp och de rasslande vapnen, det var en oerhörd härsmakt.

1751 Första Mackabeerboken 6:57

42Men Judas ryckte fram med sin här och tog upp striden, och 600 stupade i kungens här. 43Elasar Avaran såg att en

man

elefanterna bar kungligt skyddspansar; den höjde sig över av alla de andra djuren, och han trodde att kungen red på den. 44Då offrade han livet för att rädda sitt folk och själv vinna evig ryktbarhet. 45Han rusade djärvt fram mot elefanten, mitt in bland fiendens linjer, och dräpte till höger och vänster, så att fienden drevs undan på båda sidor. Sedan dök han in under elefanten och den dödande stöt underifrån. Den föll

gav en ihop över honom, och han dog på stället.

47Men när israeliterna erfor kungarikets styrka och kraften i truppernas anlopp måste de vika för fienden.

Templet belägras avfienderna

Kungens krigare tågade nu mot Jerusalem för att fortsätta kampen, och kungen slog upp sitt läger så att han hotade Iudeen och Sionberget. 49Med folket i Bet-Sur slöt han fred. De måste lämna staden, eftersom där inte fanns tillräckligt med proviant för belägring. Det nämligen sabbatsår, och jor-

en var den vilade. 5°Kungen intog alltså Bet-Sur och förlade en truppstyrka där till stadens försvar.

51Därefter belägrade han templet under lång tid. Han ställ-

skytteplattformar och belägringsmaskiner, eldkastare de upp och katapulter, mekaniska pilbågar och stenslungor. 52Försvararna tillverkade också maskiner för att bekämpa angriparnas, och striden varade länge. 53Men det fanns inga livsmedel i la-

eftersom det det sjunde året, och de som hade gerrummen, var räddats undan hedningarna och förts till Iudeen hade gjort slut på det sista förråden. 54Bara ett fåtal män blev kvar i temp-

av let, hungern överväldigade de flesta, så att de skingrades och återvände var och en till sitt.

Vapenstillestånd iferusalem

55Lysias fick emellertid underrättelse om att Filippos, som före kung Antiochos död hade fått uppdraget att fostra hans son Antiochos till kung, 56hade vänt tillbaka från Persien och Medien tillsammans med de styrkor som kungen fört dit, och att han försökte ta makten. 57Lysias tillrådde då genast att man

nu

6:58 Första Mackabeerboken 1752

skulle avtåga, och han sade till kungen, till officerarna och till manskapet: "Vi blir mer utmattade för var dag, vi har ont om proviant, och platsen som vi belägrar är starkt befäst. Dessutom har vi kontrollen över riket att tänka på. 53Borde vi

nu inte räcka handen åt dessa människor och sluta fred med dem och med hela deras folk 59Låt dem tillåtelse att följa

oss ge sina lagar och seder som förut. Det var därför att Vi avskaffade deras lagar som de blev uppretade och gjorde allt detta."

Hans förslag anklang hos kungen och befälhavarna,

vann och han skickade ett fredsanbud till de belägrade, som antog det. Kungen och befälhavarna gav dem sin ed. Enligt de överenskomna villkoren kom de ut ur fästningen, 62och kungen fick tillträde till Sionberget. Men när han såg hur väl befäst platsen var bröt han eden som han hade svurit och lät riva ner hela ringmuren. Sedan bröt han utan tidsspillan och

upp återvände till Antiochia. Där fann han att Filippos var herre över staden, men han gick till angrepp mot honom och tog staden med ett stormanfall.

Demetrios I blir kung 1År 151 lämnade Demetrios, Seleukos Rom och seglade

son, med några få män till en stad vid kusten. Där lät han utropa sig till kung. ZMedan han på Väg in i sina fäders kungapa-

var lats grep hans trupper Antiochos och Lysias och ville föra dem till honom. 3Men när saken anmäldes för honom svarade han att han inte ville se dem mer. 4S0ldatema dödade dem då, och Demetrios uppsteg på tronen i sitt rike.

5Alla avfälliga och gudlösa israeliter kom nu till honom under ledning Alkimos, ville bli överstepräst. 5De ankla-

av som gade sitt folk inför kungen: "Judas och hans bröder har dräpt alla dina vänner", sade de, "och oss har han tvingat att fly åt alla håll från vårt land. 7Skicka du litar på, så

nu en man som att han själv kan fara och se all skada som Judas har vållat oss och kungens land, och låt honom straffa dem och alla deras medhjälpare." 3Kungen valde då ut Bakchides, som tillhörde kungens vänner och var ståthållare väster om Eufrat, och som

rikets stormän och kungens trogne tjänare. 9Han var en av skickade ut denne man tillsammans med den gudlöse Alki-

1753 Första Mackabeerboken 7:24

han översteprästämbetet, med order att bestraffa mos, som gav israeliterna.

Bakchides och Alkimos härjar i Iudeen 1°De sig i väg och kom med stor här till Judeen, och

gav en Bakchides sände bud till Judas och hans bröder med bedrägligt tal fred och försoning. Men eftersom dessa såg att han

om hade kommit dit med stor här fäste de inget avseende vid

en hans ord.

12En skriftlärda samlades emellertid och gick till Al-

grupp kimos och Bakchides för att försöka få en rättvis uppgörelse till stånd. 13Hasiderna de första bland israeliterna som bad

var motståndarna fred. De sade sig att när det var en präst av

om Arons ätt hade kommit med trupperna skulle han inte

som göra dem något ont. 15Han talade också med dem om fred och försoning och försäkrade med ed: "Vi kommer inte att försöka skada vare sig er eller era vänner."

15De litade på honom, men han grep 60 män ur deras krets och dödade dem på en och samma dag, och det blev som skriften säger: 17Dina heligas kött och blod spred de ut runt om erusalem, och detfanns ingen begravde dem. Hela folket

som greps av skräck och förfäran. "Det finns ingen respekt för sanning och rätt hos dessa människor", sade man, "de har brutit fördraget och eden de svor."

Därefter lämnade Bakchides Jerusalem och slog läger i Bet-Sajit. Han lät sina män gripa många av överlöparna som kommit till honom och dessutom några som tillhörde folket, dödade dem alla och kastade dem i den stora brunnen. 2°Han överlämnade landet åt Alkimos och lämnade kvar trupper som skulle stödja honom. Därpå återvände Bakchides till kungen.

7-1Men Alkimos måste kämpa för sin ställning överste-

som präst. Alla de vållade olyckor för sitt folk samlades

som kring honom; de fick Iudeen i sitt Våld och for fram som plågoandar över Israel.

Judas såg hur Alkimos och hans anhängare med allt detta gjorde israeliterna ont än hedningarna hade gjort. 24Då

mer gav han sig ut och drog omkring i alla delar av Iudeen; han tog hämnd på överlöparna och gjorde det omöjligt för dem att Visa

7:25 Första Mackabeerboken 1754

sig på landsbygden. 25Men när Alkimos märkte hur starka Judas och hans anhängare hade blivit och insåg att han inte kunde hålla stånd mot dem, återvände han till kungen och beskyllde dem för en rad ogärningar.

Nikanor kommer till Jerusalem ZÖKungen sände då Nikanor, av sina mest ansedda härföra-

en

och en hätsk fiende till Israel, med order att utplåna folket. re

Nikanor kom till Jerusalem med en stor här och sände bud till Judas och hans bröder med bedrägligt tal om fred och försoning: 23"Mellan mig och skall det inte vara någon strid

er Jag skall komma med några få följeslagare för att sammanträffa med under fredliga former." 29Han kom också till Judas,

er och de utbytte fredliga hälsningar, men fienderna höll sig beredda bort Judas. 3°När det kom till Judas känne-

att snappa dom att Nikanor hade uppsökt honom med svekfulla avsikter blev han skrämd och ville inte råka honom 31Nikanor för-

mer. stod att hans plan hade avslöjats, och han drog ut för att möta Judas i strid vid Kafarsalama. Ungefär 500 man stupade på Nikanors sida, och resten flydde till Davids stad.

33Därefter gick Nikanor på Sionberget, och en del av

upp prästerna kom ut från tempelområdet tillsammans med några

folkets äldste för att möta honom med fredshälsning och av visa honom det brännoffer som man förrättade för kungens välgång. 34Men han skymfade dem, gjorde dem och

narr av . behandlade dem så att de blev orena. Han förde övermodigt tal, 35och i sin förbittring han denna ed: "Om inte Judas

svor och hans här omedelbart utlämnas åt mig kommer jag att sätta eld på detta hus så snart jag kommer välbehållen tillbaka." Sedan gick han därifrån i fullt raseri.

36Då gick prästerna in och ställde sig framför altaret och tempelhuset. De brast i gråt och sade: 37"Det du själv som

var utvalde detta hus till att bära ditt namn och vara ett hus för ditt folks bön och åkallan. 33Straffa denne man och hans här, och låt dem falla för svärdet Kom ihåg deras hädelser, och låt dem inte behålla livet"

1755 Första Mackabeerboken 8:4

Nikanor besegras

39Nikan0r lämnade Jerusalem och slog läger i Bet-Horon, där

här från Syrien förenade sig med honom. Judas slog läger en

Hadasha med 3 000 Och Judas bad denna bön: 41"En i man. gång när de kungliga sändebuden hädade gick din ängel ut och dräpte 185 000 i deras här. 42Låt också denna här bli

man krossad under vårt anfall i dag, låt de överlevande bli varse att det onda 0rd deras ledare yttrade mot ditt tempel, och

var som döm honom hans ondska förtjänar"

som

43Härarna möttes i strid den trettonde dagen i månaden adar, och Nikanors här blev krossad. Han själv var den förste

föll i striden, 44och när folket i hans här märkte att han som hade stupat kastade de sina och flydde. 45udas män

vapen förföljde dem under dagsmarsch, från Hadasha tills de kom

en till Geser, och de blåste i signaltrumpeterna under förföljandet. 45Då kom det ut folk från alla judiska byar i trakten och inringade den flyende hären, så att den tvingades tillbaka mot förföljarna. Alla höggs med svärd, och inte en enda man

ner blev kvar i livet.

l

47Israeliterna tog deras vapen och förråd. De högg av Nika-

huvud och hans högra hand, som han hade höjt i övernors mod. De tog med sig både huvudet och handen och höjde upp dem till beskådande utanför Jerusalem. Folket jublade högt och firade den dagen stor glädjedag. 49Och de bestäm-

som en de att denna dag skulle firas varje år den trettonde adar.

5°Sedan rådde fred i Iudeen en kort tid.

Judas får höra om romarna lRomarnas rykte nådde Judas: det sades att de var väldiga kri-

och att de visade välvilja mot alla som anslöt sig till dem; gare alla vände sig till dem slöt de vänskapsförbund med. De

som

väldiga krigare, sade och berättade för honom om devar man

krig, deras tappra bedrifter bland gallerna, som de ras om hade underkuvat och gjort skattskyldiga, 3och allt de hade

om uträttat i Spanien, där de hade bemäktigat sig guld- och silver-

4Med sin klokhet och uthållighet hade de lagt under gruvorna. sig hela landet, fastän det låg mycket långt bort från deras eget, och kuvat de kungar gått till angrepp mot dem från

som

8:5 Första Mackabeerboken 1756

jordens mest avlägsna trakter, så att de slutligen krossat dem och besegrat dem i grund. Sedan dess fick de överlevande betala årlig skatt till dem. 5Både Filip och Perseus, kitteernas kung, och alla andra som gått till angrepp mot dem hade de krossat i strid och underkuvat.

6När kungen i Asien, Antiochos den store, började krig mot dem med 120 elefanter, med rytteri och vagnar och med en oerhört stor här, blev också han besegrad dem. 7De tog ho-

av nom levande och bestämde att både han och hans efterträdare på tronen skulle betala dryga skatter till dem, lämna gisslan och dessutom avträda BIndien, Medien och Lydien och andra av sina rikaste provinser; sedan de fått dessa områden av honom gav de dem till kung Eumenes.

9Man berättade också hur folket i Grekland planerat

ett angrepp för att förinta dem. 1°De hade fått reda på detta och skickat ut en enda härförare att möta anfallet. I kriget blev det stort manfall bland grekerna, och de tog deras hustrur och barn som krigsbyte, plundrade ut dem och bemäktigade sig deras land. De rev ner deras befästningar och gjorde invånarna till sina slavar, vilket de är än i dag.

Alla andra riken och öar där gjort motstånd mot dem

man hade de också förhärjat och förslavat. 12Men mot sina vänner och mot sådana som sökte stöd hos dem hade de visat trogen vänskap. De hade underkuvat kungar i när och fjärran; alla blev skrämda redan av att höra talas om dem. 13Ville de hjälpa någon och göra honom till kung, så blev han kung, men de kunde också avsätta vem de ville de hade sannerligen blivit

mäktiga.

Trots allt detta hade aldrig någon dem låtit kröna sig

av eller klätt sig i purpurmanteln för att stoltsera med den. 15De hade inrättat en rådsförsamling, och varje dag sammanträdde 320 män som ständigt rådslog om folkets angelägenheter för att styra det på bästa sätt. Varje år anförtrodde de makten över sig själva och styrelsen av hela sitt land åt en enda man

- "och alla lyder denne ende", sade man, "det finns ingen avund eller missunnsamhet hos dem".

1757 Första Mackabeerboken 8:32

Förbundet med Rom Judas valde ut Eupolemos, till Johannes, till Acko,

son son samt Jason, son till Elasar, och skickade dem till Rom för att sluta fördrag vänskap och bistånd med folket där 13och för

om att befria Israel från slavoket. De såg att den grekiska kungamakten höll på att förslava folket fullständigt.

19De reste till Rom det är oerhört lång resa och fick

- en företräde hos rådsförsarnlingen. Där sade de: 2°"udas med tillnamnet Mackabaios, hans bröder och hela det judiska folket har skickat oss till er för att sluta fördrag om bistånd och fred och för att få oss inskrivna bland era bundsförvanter och vänner." 21Anbudet antogs dem, och här följer avskrift

av en av brevet som de graverade på koppartavlor och skickade till Ierusalem att förvaras där hos israeliterna som bevis på fördraget om fred och bistånd:

23"Må allt gå väl för romarna och för det judiska folket till lands och till sjöss i all framtid; må krig och fiender vara fjär-

från dem 24Men krig bryter ut och först drabbar Rom ran om eller någon av dess bundsförvanter i någon del av dess Välde, 25skall det judiska folket utan förbehåll delta i kampen så som omständigheterna kräver. 26Spannmål, vapen, pengar eller fartyg skall inte skänkas eller tillhandahållas de judiska trupperna härom beslutas i Rom utan förpliktelserna skall upp-

- fyllas utan vederlag. Likaså krig först drabbar det judiska

om folket: då skall romarna energiskt bistå det i kampen så som omständigheterna kräver. 28Spannmål, vapen, pengar eller fartyg skall inte ställas till hjälptruppernas förfogande härom

beslutas i Rom utan dessa förpliktelser skall uppfyllas utan

svek. 29På sagda villkor har slutit fördrag med det

nu romarna judiska folket. 300m båda parter efter detta fördrags ingående beslutar tillägga eller upphäva något i fördraget, får de göra så i enlighet med sin önskan, och beslutet skall vara giltigt, vad de än tillägger eller upphäver.

Beträffande den orätt kung Demetrios begår mot ju-

som darna har vi sänt honom följande brev: Varför har du lagt ditt rok så tungt på våra judiska vänner och bundsförvanter 320m de kommer med klagomål mot dig skall vi se till att de får

nya sin rätt,- vi kommer att bekämpa dig till lands och till sjöss."

9:1 Första Mackabeerboken 1758

Judas sista strid 1När Demetrios fick höra att Nikanor och hans trupper hade dukat under i striden skickade han för andra gången Bakchides och Alkimos till Judeen och lät också arméns högra flygel följa med. 2De ryckte fram längs vägen till Gilgal och började belägra Mesalot i Arbela. De intog staden och dödade många människor. första månaden år 152 slog de läger vid Jerusalem. 4Därifrån marscherade de till Beret med 20 000 man fotfolk och 2 000 ryttare. 5Judas hade sitt läger i Elasa, och han hade 3 OOOstridsvana män med sig. 5Men när de såg hur stora de fientliga styrkorna var greps de av förfäran, och många smög sig bort från lägret, så att inte mer än 800 man blev kvar.

7Då Judas såg att hären hade smält ihop och att striden var hotande nära sjönk hans mod, han hade inte tid att samla männen. sin förtvivlan sade han till dem som fanns kvar: "Kom med, så går vi mot våra fiender och ser om vi kan klara

strid med dem " 9De försökte få honom att avstå: "Det âr en alldeles omöjligt", sade de. "Nu gäller det att rädda livet; sedan kan vi komma tillbaka med våra bröder och ta upp kampen mot fienden. Själva är vi för få." 1°Men Judas svarade: "Aldrig att jag flyr för dem. Om vår stund är kommen, så låt

dö med tapperhet för våra bröder utan att lämna någon oss fläck på vår ära."

Fiendehären marscherade nu ut ur lägret, och de ställde upp för att möta den. Ryttarna var fördelade på två avdelningar, och framför hären ryckte stenslungare och bågskyttar fram. I första linjen gick alla de starkaste männen. Bakchides höll sig på högra flygeln. Fiendehären ryckte an från två håll under trumpetstötar, och Judas män blåste också de i sina trumpeter, 13och marken skalv larmet från de båda härarna. Striden in-

av leddes på och varade ända till kvällen. Judas

morgonen märkte att Bakchides och härens huvudstyrka fanns på högra flygeln. Alla som hade mod i bröstet förenade sig då med ho-

15och de krossade högerflygeln och förföljde de flyende nom, ända till berget As.ot0s. 16Men när de kämpade på den

som vänstra flygeln såg att den högra hade krossats vände de om, följde Judas och hans män tätt i hälarna och anföll dem bak-

1759 Första Mackabeerboken 9:34

ifrån. Striden hårdnade, och manfallet blev stort på båda sidor. Också Judas stupade, och då flydde de övriga.

Jonatan och Simon förde bort sin bror Judas; de begravde honom i hans fäders i Modein Zooch begrät honom. Hela

grav Israel höll stor dödsklagan över honom och sörjde honom i många dagar, och de ropade:

21"Se, den starke har. fallit,

Israels räddare"

Det återstår att berätta om Judas, om hans krig, hans

som tappra bedrifter och hans storhet har inte blivit nedskrivet,

överväldigande mycket. det var

Jonatan väljs till ledare 23Efter Judas död vågade de laglösa åter visa sig överallt på Israels område, och alla orättens hantlangare gjorde sig breda. 24När det samtidigt kom mycket svår hungersnöd gick fol-

en ket i landet över till deras sida. 25Bakchides gynnade de gudlö-

männen och gjorde dem till herrar över landet. 26De letade sa efter Judas vänner, spårade upp dem och förde dem till Bak-

straffade dem och förödmjukade dem. Det blev chides, som ett lidande i Israel like inte hade funnits sedan den tid då

vars den siste profeten uppenbarades för dem.

28Då samlades alla Judas vänner och sade till Jonatan: 29"Sedan din bror Judas dog finns ingen kan föra krig som han

som gjorde mot fienderna och Bakchides, och mot alla dem i vårt eget folk är fientligt sinnade. 3ODärför har vi denna dag

som valt dig att bli vår anförare i hans ställe och ledare i vår kamp." 31Den dagen övertog alltså Jonatan ledarskapet och trädde fram sin bror Judas efterträdare.

som

32Men Bakchides fick kännedom saken och sökte efter

om

möjlighet att döda honom. 33Detta blev känt för Jonatan och en hans bror Simon och alla hans följeslagare. De flydde då till Tekoas öken och slog läger vid vattendammeni Asfar.

34Bakchides fick kännedom om saken på sabbatsdagen och gick med hela sin här över till andra sidan Jordan.

9235 Första Mackabeerboken

Johannes dödas och blir hämnad 35Jonatan skickade sin bror Johannes som ledare för de icke stridande till sina vänner nabateerna för att be dem att ta hand

deras stora förråd. 36Men jambriterna kom ut från Medeva om och fick fatt i Johannes; de tog honom och allt vad han hade och försvann med sitt byte.

37En tid senare kom det bud till Jonatan och hans bror Simon att jambriterna skulle hålla ett stort bröllop och föra bruden, som var dotter till en av de främsta stormännen i Kanaan, från Nadavat med ett stort följe. 33De hade inte glömt att deras bror Johannes hade mördats, och de gav sig i väg och gömde sig i skydd berget. 39När de spejade därifrån fick de ett

av se bullrande följe med mängder av packning. Det var brudgummen och hans vänner och bröder som närmade sig med tamburiner och musikanter och allsköns utrustning. 4°Då störtade de sig över dem från bakhållet och började hugga ner dem, och manfallet blev stort. De överlevande flydde upp i bergen, och israeliterna tog allt vad de hade som byte. 41Så vändes bröllopsfesten i och musiken i klagosång. 42Jonatan och Si-

sorg mon hade fått sin hämnd för mordet på brodern, och de återvände till Jordans träskmarker.

Bakchides segrar vid Jordan Bakchides fick höra saken och kom på sabbatsdagen till

om strandbrinkarna vid Jordan med stor här. 44Då sade Jonatan

en till sina män: "Nu måste vi kämpa för våra liv. I dag är det allvarligare än någon gång förut: 45vi kan vänta anfall både framifrån och i ryggen, vi har Jordans vatten på sidan, och på

ena den andra träskmark och snårskog. Det finns ingen möjlighet att komma undan. 46Ropa till himlen hjälp att slippa

om ur våra fienders händer" 47Striden började, och Jonatan gjorde sig beredd att rikta ett dråpslag mot Bakchides, men han vek undan och drog sig tillbaka. 43Då kastade sig Jonatan och hans män i Jordan och simmade över till andra sidan. Fiendema förföljde dem inte över floden. 49Bakchides hade förlorat ungefär 1 000 man den dagen.

5°Sedan Bakchides hade återvänt till Jerusalem satte han i stånd en rad befästa städer i Judeen: fästningen vid Jeriko, Em-

1761 Första Mackabeerboken 9:66

Bet-Horon, Betel, Timnat Piraton och Tappuach. Alla maus, dessa platser försåg han med höga murar, portar och bommar, 51och han förlade besättningar dit för att plåga Israel. 52Han förstärkte också staden Bet-Sur, Geser och borgen och placera-

och livsmedelsförråd på dessa platser. 53Han tog de trupper sönerna till landets förnämsta män gisslan och satte dem i

som fängelse på borgen i Jerusalem.

Alkimos dör 54År 153, i andra månaden, Alkimos order att

gav om muren utanför templets inre gård skulle rivas. Det var profeternas verk han ville riva men när rivningsarbetet hade påbörjats

ner, 55drabbades Alkimos av ett slaganfall, som hindrade honom från att fortsätta. Han blev förlamad och miste talförmågan, så att han inte kunde säga något mer eller förordna om sin egendom. 55Och innan lång tid hade gått dog Alkimos under svåra plågor.

57När Bakchides såg att Alkimos död återvände han till

var kungen. Sedan hade Judeen fred i två år.

53Alla de laglösa smidde nu planer; de sade: "Nu lever Jonatan och hans anhängare i lugn och ro och känner sig trygga. Nu skall vi hämta Bakchides och låta honom gripa allesam-

under enda natt." 59De sig och överlade med mans en gav av honom, 5Ooch han satte sig i rörelse med en stor här. Han skrev också i hemlighet till alla sina bundsförvanter i Judeen att de skulle gripa Jonatan och hans följeslagare. Men det lyckades inte eftersom deras plan blev känd, och de andra grep ett femtiotal de män inom landet som lett det onda anslaget

av och dödade dem. Sedan drog sig Jonatan undan till Bet-Basi i öknen tillsammans med Simon och sina följeslagare. Han byggde det som var nedrivet där och befäste staden.

upp

53När Bakchides fick kännedom om detta samlade han hela sin styrka och sände bud till sina anhängare i Judeen. 54Han kom till Bet-Basi och började belägra staden, förde striden mot den under lång tid och lät också tillverka belägringsmaskiner.

65Men Jonatan lämnade kvar sin bror Simon i staden och

sig själv ut på landsbygden med några få män. Han slog tog Odomera och hans bröder och fasironiterna i deras tältläger.

9:67 Första Mackabeerboken 1762

När han sedan skulle slå till och kom marscherande med sina styrkor 67gjorde Simon och hans män ett utfall från staden och satte eld på belägringsmaskinerna. De kämpade mot Bakchides tills han var fullständigt besegrad; det grämde honom djupt att de tillintetgjorde hela hans fälttågsplan. 69Han greps av raseri mot de laglösa männen som hade rått honom att komma till landet. Hans folk dödade många av dem, och han bestämde sig för att återvända till sitt eget land.

7°När Jonatan fick kännedom detta skickade han sände-

om bud till Bakchides för att sluta fred med honom och för att få krigsfångarna frisläppta. 71Bakchides antog förslaget och gjorde som Jonatan önskade. Han gav honom sin ed på att aldrig försöka skada honom så länge han levde, 72och han lät honom få tillbaka de krigsfångar som han förut hade tagit i Judeen. Sedan återvände han till sitt land och visade sig aldrig mer på deras område.

73Och svärdet slutade härja i Israel. Jonatan slog sig ner i Mikmas. Där började han härska som domare över folket, och han rensade ut de gudlösa från Israel.

Demetrios I gör eftergifter ät Jonatan 1År 160 kom Alexander Epifanes, Antiochos och intog 10 son, Ptolemais. Man välkomnade honom, och han lät utropa sig till kung där. 2När kung Demetrios fick höra detta drog han

samman väldiga truppstyrkor och tågade ut för att möta honom i strid.

3Och Demetrios skrev till Jonatan i vänliga ordalag för att han skulle känna sig hedrad. 4Han tänkte: "Vi måste skynda oss att sluta fred med dem innan han går samman med Alexander mot oss, 5ty han kommer inte att glömma allt det onda

vi har gjort honom och hans bröder och hela folket." 5Han som gav honom rätt att samla trupper, att tillverka vapen och att vara hans bundsförvant, och gisslan som fanns i borgen lovade han att lämna ut åt honom.

7Jonatan begav sig då till Jerusalem och läste upp brevet för hela folket och för borgens besättning. 3De förfäran

greps av när de fick höra att kungen hade gett honom rätt att samla

1763 Första Mackabeerboken 10:25

9Männen i borgen lämnade ut fångarna åt Jonatan, trupper. och han överlämnade dem åt deras föräldrar. Jonatan i Jerusalem, och han började bygga slog sig ner staden och sätta den i stånd. Han order till demsom upp gav utförde arbetena att stadsmurarna och anläggningarna kring Sionberget skulle byggas huggen sten för att bli starkare. av Och de gjorde han hade sagt. 12Men främlingarna i de som fästningar Bakchides hade satt i stånd tog till flykten. som 13Var och lämnade sin vistelseort och sig i väg till sitt en gav land. Bara i Bet-Sur blev några kvar av dem som hade eget övergett lagen och buden; den platsen var deras tillflyktsort.

Alexander Epzfanes gör Jonatan till överstepräst

15Kung Alexander fick höra de löften Jonatan hade fått i om Demetrios brev, och när han hörde berättas om de krig som han och hans bröder hade fört, deras tappra bedrifter och om de hade utstått, tänkte han: "Kan vi om alla strapatser som någonsin finna den like Vi måste genast göra homannens till vår vän och bundsförvant." 17Och han skrev ett brev nom och skickade det till honom. Det lydde så: 18"Kung Alexander hälsar sin broder Jonatan. 19Vi har hört dig du är väldig krigare förtjänar att vara vår om att en som vän. 2°Vi förordnar härmed denna dag att du skall vara överstepräst för ditt folk och kallas kungens vän" han skickade honom samtidigt purpurmantel och en guldkrona "och en du skall tänka på våra intressen och bevara vänskapen med

oss." 211den sjunde månaden år 160, vid lövhyddefesten, klädde Jonatan i den heliga dräkten. Han samlade trupper och lät sig tillverka vapen i stor mängd.

Demetrios I försöker överbjuda Alexander

När Demetrios fick höra dessa händelser blev han missom modig och frågade sig 23hur han kunnat låta Alexander hinna stöd. 24Han föresatte före med att vinna judarnas vänskap och sig i sin skriva och vädja till dem med löften om privileatt tur gier och gåvor för att kunna få hjälp dem som bundsförvanav ter. 25Och han skickade dem följande brev:

10:26 Första Mackabeerboken 1764

"Kung Demetrios hälsar det judiska folket. 26Ni har hållit era fördrag med oss i helgd och visat er som trogna vänner utan något samröre med våra fiender, vilket vi med glädje har hört. Fortsätt därför också med att visa trohet Då nu oss skall vi belöna väl för det ni gör för 23Vi skall lösa er oss. er från många pålagor och dessutom ge er gåvor. Härmed löser och befriar och alla judar från jag er personliga skatter, från saltavgiften och från kransskatten. 3°Den tredjedel av spannmålen och den hälft av fruktskörden som jag har rätt att uppbära efterskänker jag: från och med i dag och allt framgent avstår jag från denna uppbörd i Iudeen och i de tre distrikt som härmed överförs till dess område från Samarien och Galileen från denna dag och för all framtid. Jerusalem förklarar jag för helig stad, med hela sitt en som område skall vara befriad från skatt, också på tiondet och tempelavgifterna. Jag avstår också från min myndighet över borgen i Jerusalem och överlåter den åt översteprästen, har som att dit förlägga de män han själv utväljer för dess beatt svara vakning. 33Varje person av judisk härstamning blivit krigsfånge som och förts bort från Iudeen till någon del av mitt rike friger jag härmed utan ersättning. Ingen får några avgifter från ta upp dem, inte heller avgifter för deras boskap. 34Under alla högtider, sabbater, nymånadsfester och andra märkesdagar, och under tre dagar före och efter varje högtid skall alla judar i mitt rike vara fria från indrivning och betalning av skulder. 35Ingen skall då ha rätt att kräva pengar av dem eller ställa någon fordran på dem i något som helst ärende. 36udar skall inmönstras i kungens krigsmakt till ett antal av 30 000 man, och de skall få samma sold tillkommer alla som kungens trupper. 37De skall tas ut till besättningstrupper i de stora kungliga fästningarna och användas till förtroendeuppdrag i riket. Deras officerare och befälhavare skall komma ur deras egna led och följa deras lagar, så kungen också har som förordnat i Iudeen. 38Vad beträffar de tre distrikt som överförts till Iudeen från Samariens område skall de överföras till Iudeen på så sätt att de anses höra under och förvaltning och aldrig lyen samma

1765 Första Mackabeerboken 10:52

der någon myndighet än översteprästens. 39Ptolemais

annan med tillhörande område jag som gåva till templet i Jerusa-

ger lem för bestrida templets nödvändiga utgifter. 4°För

att egen del avsätter jag för varje år gåva på 15 000 siklar silver i de

en kungliga räkenskaperna, att betalas från lämpliga platser. 41Allt det utestående, det ämbetsmännen har underlåtit

som att betala ut i motsats till vad som skedde under tidigare härskarfolk, skall de från och med nu betala till arbetena på templet. 42Till detta kommer 5 000 siklar silver som man årligen brukat ta från de medel templet redovisar; även denna summa efterskänks, eftersom det tjänstgörande prästerskapet har rätt till den.

430m någon flyr till templet i Jerusalem, hela dess område inräknat, därför att han står i skuld till kungen eller till någon affärsförbindelse, skall han vara fredad liksom allt han äger inom mitt rike.

44När det gäller byggnads- och reparationsarbeten vid templet skall utgifterna belasta de kungliga räkenskaperna. 45Vid byggnadsarbeten på murarna och fästningsverken kring Jerusalem skall utgifterna också belasta de kungliga räkenskaperna, likaså när murarna byggs upp på andra platser i Judeen."

46Men när Jonatan och folket fick höra dessa anbud litade de inte på dem och godtog dem inte, de kom ihåg hur mycket ont kungen hade gjort i Israel och hur svåra lidanden han hade vållat dem. 47De höll sig hellre till Alexander, därför att han först hade gett dem fred med sitt anbud, och de förblev hela tiden hans bundsförvanter.

Alexander besegrar Demetrios och Jonatan

hedrar

n 43Kung Alexander samlade stor här och drog i fält med

nu en den mot Demetrios. 49De båda kungarna drabbade samman, och Alexanders här slogs på flykten. Demetrios förföljde ho-

och fick övertaget över hans män. 5°Men kampen fortnom

ända till solnedgången, och Demetrios stupade satte att rasa den dagen.

51Därefter skickade Alexander sändebud till kung Ptolemaios i Egypten med följande budskap: 52"Jag har återvänt till

10:53 Första Mackabeerboken 1766

mitt rike, stigit upp på mina fäders tron och fått makten i mina händer; jag har krossat Demetrios och tagit makten i vårt land. 53Jagdrabbade samman med honom i strid, och han och hans här krossades av oss, så att jag kunde överta hans kungatron. 54Låt sluta vänskapsfördrag med varandra. Ge mig din

oss nu dotter till hustru, så blir jag din måg och skall ge dig och henne gåvor som är dig värdiga."

55Kung Ptolemaios svarade: "Lycklig var den dag då du återvände till dina fäders land och steg upp på deras kungatron 55Jagskall uppfylla din önskan i brevet. Men möt mig i Ptolemais, så att vi får träffa varandra. Sedan skall jag låta dig bli min måg, som du föreslagi

57Ptolemaios reste alltså från Egypten med sin dotter Kleopatra och kom till Ptolemais år 162. 53Där möttes han kung

av Alexander, och han gav honom sin dotter Kleopatra och höll bröllop för henne i Ptolemais med lysande prakt, på kungars VIS.

59Därefter skrev kung Alexander och inbjöd Jonatan att komma dit och möta honom. 5°Och Jonatan reste med prakt och ståt till Ptolemais, där han mötte de båda kungarna. Han gav silver och guld till dem och deras vänner förutom många andra gåvor, och han vann deras välvilja.

Några israeliter, uslingar som övergett lagen, hade gaddat sig samman mot Jonatan. De framförde klagomål mot honom,

kungen ägnade dem ingen uppmärksamhet. Han befallmen de i stället att man skulle klä av Jonatan den dräkt han bar och klä honom i purpurmantel, och så skedde. Kungen lät honom ta plats vid sin sida, och sedan sade han till sina ämbetsmän: "Gå ut med honom till stadens centrum och kungör att ingen får komma med klagomål mot honom i något ärende

ingen får vålla honom svårigheter av någon som helst orsak." 64När hans anklagare märkte vilken ära visades ho-

nu som nom genom den offentliga kungörelsen och såg att han var klädd i purpur, flydde de allesammans.

55Kungen lät honom också få äran att skrivas in bland vännerna av högsta klassen och utnämnde honom till general och ståthållare. Sedan återvände Jonatan till Jerusalem, glad till mods och utan att möta några svårigheter.

1767 Första Mackabeerboken 10:82

Demetrios ingriper slås tillbaka av Jonatan men 67År 165 kom Demetrios Demetrios från Kreta till sina fäson ders land. När kung Alexander fick höra detta blev han djupt missmodig och återvände till Antiochia. 69Men Demetrios gav befälet åt Apollonios, ståthållaren över Koilesyrien. Denne samlade här och slog läger vid Jamnia. Därifrån skrev en stor han följande brev till översteprästen Jonatan: 7°"Du är den ende försöker trotsa oss, och jag har utsom för åtlöje och klander för din skull. Vad är det för friheter satts du där bland bergen 71Litar du på dina tar dig mot oss uppe styrka, så kom till på slätten, där vi kan truppers nu ner oss med varandra städernas krigsmakt står på min mäta oss sida. 72Hör dig för, så får du veta jag är och vilka andra vem bundsförvanter vi har Man kommer att säga att m omöjligt kan hålla stånd Dina fäder har slagits på flykten två mot oss. gånger i sitt eget land, 73och du kan inte stå emot vårt kavalleri och sådan armé vi har på slätten, där det varken en som nu finns klippblock eller stenar eller någon plats att fly till." 74När Jonatan fick höra vad Apollonios skrev blev han mycket upprörd. Han mönstrade 10 000 man och ryckte ut med dem från Jerusalem, och hans bror Simon mötte honom med förstärkningar. 75Han slog läger utanför Joppe, men invåvägrade honom tillträde, Apollonios hade en besättnarna ning i staden. Men när det kom till strid 76blev invånarna rädda och öppnade portarna, och Jonatan blev herre över Joppe. 77När Apollonios fick höra detta ställde han upp 3 000 ryttaoch stor infanteristyrka. Han marscherade i riktning mot re en Ashdod, han ville tåga igenom där, men samtidigt som om drog han sig ut på slätten, eftersom han kunde lita till sitt talrika kavalleri. 73Jonatan följde efter honom mot Ashdod, och härarna drabbade i strid. 79Men Apollonios hade lämsamman nat 1 000 ryttare gömda i ryggen på judarna, 3°och Jonatan märkte han hade blivit överrumplad bakifrån: fienderna att omringade hans här och öste pilar över folket från tidigt på kvällen. 31Men folket höll stånd på Jonatans morgonen till sena order, och fiendens hästar blev trötta. 32Då drog Simon fram sin styrka och anföll fotfolkets slaglinje, eftersom kavalleriet nu utmattat, och han krossade dem och slog dem på flykten. var

10:83 Första Mackabeerboken 1768

33Medan kavalleriet skingrades på slätten kom de flyende till Ashdod och sökte sig till sitt avgudatempel Bet-Dagon för att få skydd. 34Men Jonatan brände Ashdod och städerna däromkring och plundrade dem. Han brände också ner Dagons tempel med alla sökt sin tillflykt där. 35Och det sammanlagda

som antalet av dem som stupat för svärd och dem bränts inne

som uppgick till 8 000 man.

Sedan bröt Jonatan därifrån och slog läger utanför

upp Ashkelon, och invånarna där kom ut och honom ett glans-

gav fullt mottagande. 37Och Jonatan och hans män återvände till Jerusalem med rikt byte.

33När kung Alexander fick höra om dessa händelser gav han Jonatan ännu fler hedersbetygelser. 39Han skickade honom ett spänne av guld, den sedvanliga gåvan åt dem som räknas till kungens släkt. Dessutom gav han honom Ekron med hela dess område som besittning.

Alexander besegras av Ptolemaios och dödas 11 1Men kungen av Egypten drog samman trupper lika talrika som sandkornen på havsstranden, och dessutom en stor flotta,

han hade satt sig i sinnet att med list ta makten över Alexanders rike och foga det till sitt eget. ZHan tågade in i Syrien

under fredliga proklamationer, och städernas invånare öppnade portarna för honom och välkomnade honom. Enligt gällande order från kung Alexander skulle han nämligen bli vänligt mottagen eftersom han kungens svärfar. 3Men Ptolemaios

var förlade besättningstrupper från sin egen armé i varje stad där han kom in.

4När han närmade sig Ashdod visade man honom hur Dagons tempel Var nerbränt och Ashdod förhärjat liksom byarna däromkring. Man visade liken som låg kringströdda och de förkolnade resterna av dem som Jonatan bränt inne under striderna och som man nu hade staplat upp i högar längs kungens väg. 5Och för att svärta ner Jonatan berättade man för kungen vad han hade gjort. Men kungen teg.

Joppe kom Jonatan kungen till mötes med prakt och ståt; de utbytte hälsningar och övernattade sedan där. 7Och Jonatan

1769 Första Mackabeerboken 11:22

följde kungen på hans färd fram till den flod som heter Eleutheros. Sedan återvände han till Jerusalem.

3Men kung Ptolemaios gjorde sig till herre över städerna längs kusten ända till Seleukia vid havet, och hela tiden smidde han onda planer mot Alexander. 9Han skickade sändebud till kung Demetrios med följande budskap: "Låt oss sluta förbund med varandra Jag skall ge dig min dotter, som nu är Alexanders hustru, och du skall bli kung över din fars rike. Jag ångrar att jag min dotter åt den mannen, han har

gav försökt mörda mig." Så svärtade han ner Alexander därför

han ville ha makten över hans rike. 12Han tog också sin dotatt

ifrån honom och henne åt Demetrios. Så slutade hans ter gav vänskap med Alexander, och fiendskapen mellan dem blev uppenbar. 13Sedan höll Ptolemaios intåg i Antiochia, och han lät kröna sig med Asiens kungakrona. Han nu krönt med

var två kronor, Egyptens och Asiens.

14När detta hände kung Alexander i Kilikien, därför att

var folket i den delen riket höll på att göra 15När han

av uppror. fick budet vände han sig mot Ptolemaios, men denne marscherade ut och mötte honom med stark här. Alexander blev be-

en segrad 16och flydde till Arabien för att söka skydd där, och kung Ptolemaios triumferade. 17Araben Zabdiel högg av Alexanders huvud och skickade det till kungen. 13Men två dagar

dog kung Ptolemaios själv, och besättningarna i de besenare fästa städerna blev dödade städernas invånare. 19Så blev

av Demetrios kung, år 167. i

Demetrios sluter fördrag med Jonatan 2°Vid den tiden samlade Jonatan folket i Judeen för att anfalla och inta borgen i Jerusalem, och de byggde en mängd belägringsmaskiner kring den. 21Men några män som hade avfallit från lagen och hatade sitt eget folk sig i väg till kungen och

gav

för honom Jonatan belägrade borgen. När berättade att kungen fick höra detta blev han uppbragt. Så snart han fått budet marscherade han till Ptolemaisoch skrev sedan till Jona-

denne skulle häva belägringen och snarast komma till tan att Ptolemais för att sammanträffa med honom.

11:23 Första Mackabeerboken 1770

23När Jonatan fick detta bud han order att beläg-

gav om ringen skulle fortsätta. Han valde ut ett resfölje bland de äldste i Israel och bland prästerna och gav sig sedan faran i våld. 24Med silver, guld, kläder och många andra gåvor kom han till kungen i Ptolemais, och han vann hans välvilja. 25Några laglösa män från hans eget folk kom med klagomål mot honom, 26men kungen behandlade honom på sätt hans

samma som företrädare hade gjort och ärade honom i alla sina vänners närvaro. 27Han bekräftade hans innehav av översteprästämbetet och alla hans andra tidigare utmärkelser och bestämde att han skulle räknas till de främsta vännerna.

Jonatan bad kungen skattefrihet för Judeen och de tre

om distrikten och Samarien och erbjöd i gengäld 300 talenter. Kungen gick med på detta och gav Jonatan skriftlig bekräftelse på hela överenskommelsen. Den löd som följer:

3°"Kung Demetrios hälsar sin broder Jonatan och det judiska folket. 31En kopia det brev vi har skrivit till vår frän-

av som de Lasthenes beträffande er tillställs er härmed för kännedom:

32Kung Demetrios hälsar sin fader Lasthenes. 33Det judiska folket är våra vänner och fullgör troget sina förpliktelser mot oss, och vi har beslutat att belöna dem för deras välvilliga inställning. 34Vi tillerkänner dem härmed Judeens område och de tre distrikten Afairema, Lydda och Ramatajim, som har överförts från Samarien med allt hör till dem. Ät alla dem

som som offrar i Jerusalem efterskänks den kungliga skatt på spannmål och frukt som kungen tidigare årligen uppburit av dem, 35vidare allt det övriga vi har rätt till för framtiden

som av tiondet och av andra avgifter som tillkommer oss, dessutom saltbassängerna och den kransskatt som vi har rätt till. Allt detta skall vi efterskänka dem. 35Alla dessa bestämmelser är oåterkalleliga och skall gälla från denna dag och för all framtid. 37Ni har att ombesörja avskrift detta brev,

nu en av som skall överlämnas åt Jonatan och sättas upp på ett väl synligt ställe på det heliga berget."

Jonatan hjälper Demetrios 33När kung Demetrios såg att det rådde lugn i landet under hans spira och att ingen gjorde motstånd mot honom, avskeda-

Första Mackabeerboken 11:52

de han alla sina och lät soldaterna återvända var och trupper med undantag för de utländska trupper som han en till sitt, hade värvat från de främmande folkens öar. Därigenom stötte

han sig med alla de soldater han hade övertagit från sina som företrädare. 39Bland dem förut hade tjänat Alexander fanns en man som hette Tryfon. Han märkte att soldaterna gick och klagade som på Demetrios. Då han sig i väg till araben Imalkue, som gav fosterfar åt Alexanders lille Antiochos, 4°och uppvakvar son tade honom för få hand pojken och göra honom till att om kung efter hans far. Han berättade för Irnallue om Demetrios

alla förordningar och den utbredda fiendskapen mot hoom bland hans trupper. Och han stannade där lång tid. nom Jonatan sände bud till kung Demetrios och bad honom

avlägsna besättningarna på borgen i Jerusalem och de andra de hela tiden bekämpade Israel. 42Defästningarna, eftersom skickade Jonatan följande "Inte bara detta skall metrios svar: för dig och ditt folk, utan jag skall både dig och ditt jag göra ge hedersbetygelser, jag bara får tillfälle. 43Men folk de största om jag tacksam du vill skicka hit män som kan hjälpa nu är om mig i strid, alla mina trupper har övergett mig." 44Då skickade Jonatan 3 000 tappra soldater till honom i An-

tiochia, och de kom till kungen, gladde sig åt att se dem som marschera 45Men folkmassa på ungefär 120 000 av staupp. en dens invånare samlades i centrum och ville döda kungen.

46Han sökte skydd i palatset, stadsbefolkningen fick konmen huvudgatorna och började till 47Då kaltroll över angrepp. lade kungen judarna till sin hjälp, och de inställde sig man-

hos honom. Sedan spred de sig ut i staden, där de dögrant ungefär 100 O00 under dagens lopp. 43De satte dade personer också eld på staden och tog mycket byte den dagen, och kungde. 49När invånarna såg att judarna behärskade en räddade staden och gjorde de ville tappade de modet och bestorsom med böner: 5°"Räck handen, och låt judarna made kungen oss sluta kämpa och mot staden" 51De kastade från sig mot oss och man slöt fred. vapnen, högt i anseende hos kungen och hos alla rikets Judarna steg och ryktet dem spred sig i riket. De återvände till invånare, om Jerusalem med rikt byte; 52kung Demetrios steg upp på rikets

11:53 Första Mackabeerboken 1772

tron, och det blev lugn i landet under hans spira. 53Men han svek alla löften som han hade gett och bröt med Jonatan. Han visade ingen erkänsla för den trohet som Jonatan hade visat honom utan behandlade honom hänsynslöst.

Jonatan övergår till Antiochos VI:s sida 54En tid senare kom Tryfon tillbaka och hade med sig Antiochos, som ännu var helt liten. Pojken gjordes till kung och blev krönt. 55Kring honom samlades alla de trupper som Demetrios föraktfullt hade avskedat; nu angrep de Demetrios, som blev besegrad och måste fly. 55Tryfon tog elefanterna och erövrade Antiochia.

57Den Antiochos skrev till Jonatan och bekräftade hans

unge ställning som överstepräst, gav honom makten över de fyra distrikten och upptog honom bland kungens vänner. 53Han skickade honom en guldservis och gav honom rätten att dricka ur guldbägare, att uppträda i purpurmantel och att bära spän-

guld. 59jonatans bror Simon han befälet över trupne av gav perna i hela området mellan Tyriska trappan och Egypten.

Öolonatan marscherade ut och tågade genom landet väster om Eufrat och städerna där, och alla trupper i Syrien anslöt sig till honom för att hjälpa honom i kriget. Han marscherade till Ashkelon, där han fick ett glansfullt mottagande av stadens invånare. Därifrån fortsatte han till Gaza, Gazas invånare

men vägrade honom tillträde. Han började belägra staden, satte eld på byarna däromkring och plundrade dem. 62Då bad stadsborna Jonatan om fred, och han gick med på det. Han tog sönerna till deras ledande män som gisslan och skickade dem till Ierusalem. Så tågade han genom landet ända till Damaskus.

63Men Jonatan fick höra att Demetrios generaler hade kommit till Kedesh i Galileen med en stor här för att få honom-att avstå från sitt företag. Han marscherade mot dem, sin

men bror Simon lämnade han bakom sig i Iudeen. 65Simon gick i ställning vid Bet-Sur och angrep staden; efter en lång tids kamp kunde han inringa den helt. Då bad invånarna

om fred, och han gick med på det. Han lät dem utrymma staden, tog själv över den och förlade en besättning där.

1773 Första Mackabeerboken 12:9

67Jonatan och hans här slog läger vid Gennesaretsjön och bröt sedan tidigt för att tåga mot slätten vid upp en morgon Hasor. Utlänningarnas här kom nu emot Jonatan på slätten. Men de hade ordnat ett bakhåll för honom i bergen, medan huvudstyrkan kom rakt emot honom. 69När soldaterna i bergen kom fram bakhållet och in i striden 7°flydde alla Jonaur grep tans män. Inte enda dem blev kvar utom truppstyrkoren av befälhavare Mattathias, Absaloms och Judas, Chalfis nas son, 71Då Jonatan sönder sina kläder, strödde jord över sitt son. rev huvud och bad. Sedan tog han upp striden på nytt, besegrade fienderna och slog dem på flykten. 73När de flyende på hans sida uppfattade detta vände egen de tillbaka till honom och deltog i förföljandet fram till det fientliga lägret i Kedesh. Där slog de själva läger. Ungefär 3 000 hade stupat på utlänningamas sida den dagen. Och man Jonatan återvände till Jerusalem.

Förhandlingar med Rom och Sparta

1Jonatan märkte att läget gynnsamt för honom, och han var valde ut några män han sände till Rom för att bekräfta och som förnya vänskapen med folket där. Också till Sparta och till andra platser skickade han brev med likartat innehåll. 3Sändebuden reste till Rom och fick företräde hos rådsförsamlingen. Där sade de: "Översteprästen Jonatan och det judiska folket har sänt för att förnya ert fördrag om vänskap och bistånd oss med dem på villkor tidigare." 4Romarna dem samma som gav brev, där myndigheterna på olika platser anmodades att trygga deras hemfärd till Judeen. 5Här följer avskrift av det brev som Jonatan skrev till en spartanerna: Översteprästen Jonatan, folkets äldste, prästerna och hela det judiska folket hälsar sina bröder spartanerna. 7För länge sedan skickades ett brev till översteprästen Onias från er dåvarande kung Areios med besked att ni är våra bröder, om framgår nedanstående avskrift. 8Onias sändebudet som av gav glansfullt mottagande och tog emot brevet, som talade om ett förbund och vänskap. 9Vi behöver visserligen ingenting sådant, eftersom vi finner hjälp i de heliga böcker som vi äger.

12: 10 Första Mackabeerboken 1774

1°Men genom denna beskickning vill vi ändå söka förnya broderskaps- och vänskapsförhållandet med er, så att vi inte skall bli främlingar för er, det har gått lång tid sedan er beskickning till Vi försummar aldrig att tänka på utan näm-

oss. er ner er vid varje offer vi bär fram och i våra böner, både vid våra högtider och vid andra passande märkesdagar, så som plikt och anständighet kräver att man skall minnas sina bröder. Vi gläder över berömmelse. Själva har vi blivit

oss er indragna i många svårigheter och många strider, och kungarna i våra grannländer har fört krig 14Vi ville emellertid

mot oss. inte besvära er och våra andra bundsförvanter och vänner under dessa strider, 15ty vårt stöd är den hjälp som kommer från himlen. Vi har också blivit räddade från våra fiender, och våra fiender har tvingats på knä.

15Nu har vi valt ut Noumenios, Antiochos och Antipat-

son, ros, Iasons son, och skickat dem till romarna för att förnya vårt tidigare fördrag vänskap och bistånd. 17Vi har befallt dem

om att bege sigockså till er för att framföra vår hälsning och överlämna detta brev om förnyandet av vårt brödraförhållande. 13Vi emotser tacksamt från detta.

nu svar er om

19Här följer avskrift det brev skickades till Onias:

en av som 2°Spartanernas kung Areios hälsar översteprästen Onias. 211

en skrift har man funnit att spartaner och judar är bröder och att båda folken härstammar från Abraham. 22Då vi nu har fått veta detta, är vi tacksamma om ni vill skriva till oss om era förhållanden. 23Vi skriver också till Er boskap och egen-

svar er. dom är vår, det vi äger tillhör er. Vår befallning är att närmare besked om detta skall framföras till er."

Jonatans sista

bedrifter

Jonatan fick höra att Demetrios generaler hade kommit tillbaka med en ännu större här än förra gången för att till an-

mot honom. 25Då bröt han från Jerusalem, och grepp upp eftersom han inte ville ge dem någon möjlighet att tränga in i hans eget land gick han emot dem i trakten Hamat. 25Han

av skickade spanare till deras läger, och de återvände med rapport om att fienden beredde sig att överfalla dem på natten. 27När solen gick Jonatan sitt folk order att hålla sig

ner gav

1775 Första Mackabeerboken 12:43

vakna och ha till hands för att vara stridsberedda hela vapnen natten. Han satte också ut förposter kring lägret. Men motståndarna fick höra att Jonatan och hans folk var stridsberedda. Då greps de skräck och förfäran, och de drog av tillbaka efter först ha tänt eldar i sitt läger. Jonatan och sig att hans folk märkte ingenting förrän på morgonen, eftersom de såg ljuset från eldarna. 3°Han satte efter dem men lyckades inte hinna dem, de hade kommit över Eleutherostloden. upp 31Jonatan vände sig då mot de araber kallas sabadeer, slog som dem och plundrade dem. Sedan marscherade han därifrån till Damaskus och tågade vidare genom hela landet. 33Simon drog också ut och tågade genom landet bort till Ashkelon och de befästa städerna däromkring. Dessutom vek han till Joppe och försäkrade sig staden. 34Han hade av om nämligen tänkte överlämna fästningen åt Demethört att man rios folk; förlade han besättning där, som skulle bevaka nu en den. 35När Jonatan hade kommit tillbaka sammankallade han folkets äldste och beslöt i samråd med dem att börja bygga befästningar i Judeen. 35Jerusalems murar skulle också höjas, och skulle uppföras mellan borgen och staden, så att en hög mur de blev åtskilda och borgen låg isolerad, utan möjlighet för besättningen sälja eller köpa något. 37Folket samlades till att byggnadsarbetena i staden, där muren mot bäckravinen i öster delvis hade rasat. Jonatan reparerade också det så kallade Kafenata, 33och Simon byggde Hadid i Låglandet, befäste upp staden och försåg den med portar och bommar.

Tryfon tillfängatar Jonatan

39Tryfon försökte ta makten över Asien och bli krönt, och nu komma kung Antiochos till livs. 4°Han han strävade efter att ville emellertid undvika att bli hejdad eller angripen av Jonatan och sökte efter möjlighet att gripa honom för att röja hoen vägen. Han begav sig därför till Bet-Shean. Jonatan nom ur marscherade ut för att möta honom med 40 000 man, utvalda för reguljär strid, och han kom också till Bet-Shean. 42När Tryfon såg att Jonatan hade så stor här med sig våen gade han inte bruka våld mot honom. 431 stället han hogav

12:44 Första Mackabeerboken 1776

nom ett glansfullt mottagande, föreställde honom för alla sina vänner och överlämnade gåvor till honom. Och han gav order om att både hans vänner och trupperna skulle visa samma lydnad mot Jonatan som mot honom själv.

44Sedan sade han till Jonatan: "Varför har du utsatt allt detta folk för sådana strapatser när vi inte är i krig 45Låt dem

nu bege sig hem till sitt, och välj ut ett fåtal män till dina personliga följeslagare Kom sedan med mig till Ptolemais, så skall jag överlämna staden åt dig, och dessutom de andra befästa städerna och resten av armén och alla ämbetsmännen. När det är gjort skall jag vända hemåt och tåga härifrån, det var för den sakens skull jag kom hit."

Jonatan litade på honom och gjorde han sade: han

som skickade bort sina trupper, och de tågade hem till Judeen. 47Han behöll emellertid 3 000 man hos sig; 2 000 av dem lämnade han kvar i Galileen medan 1 000 följde honom vidare.

43Men när Jonatan hade kommit in i Ptolemais stängde invånarna stadens portar, grep honom och högg ner alla dem

hade följt honom in. 49Sedan skickade Tryfon truppsom en styrka med kavalleri till Galileen och den stora slätten för att göra slut på alla Jonatans män.

5°När dessa fick klart för sig att Jonatan hade tagits till fånga och var förlorad med sina följeslagare ingav de varandra mod och marscherade stridsberedda i väg i tät formering. 51Förföljarna märkte då att de var beredda till kamp för livet och drog sig tillbaka. 52Alla kom alltså välbehållna tillbaka till Judeen, men de sörjde Jonatan och hans följeslagare. En stor rädsla fick makt med dem, och hela Israel sörjde djupt.

53Men alla grannfolken föresatte sig nu att utrota dem, de sade sig: "De har inte längre någon ledare och hjälpare. Nu skall vi gå till angrepp mot dem och utplåna minnet av dem bland människorna."

Simon efterträder Jonatan 1Simon fick höra att Tryfon hade samlat stor här för att 13 en komma och ödelägga Judeen. 2Och dåhan märkte hur förskrämt och ängsligt folket var for han till Jerusalem och samlade sina landsmän 3för att inge dem mod. Han sade till dem:

1777 Första Mackabeerboken 13:19

"Ni känner själva till allt det jag och mina bröder och hela

som min fars familj har gjort för lagen och templet; ni vet vilka strider och svårigheter vi har utstått. 4Så har också alla mina bröder dött för Israel, och jag är den ende finns kvar. 5Men

som aldrig någonsin skall det ske att jag mitt liv i nödens

sparar stund jag är inte förmer än mina bröder. ÖNej, jag skall

sannerligen kämpa för mitt folks rätt och för templet och för

hustrur och barn, alla hednafolken hatar oss och har era gaddat sig samman för att utrota oss."

7Så snart folket hörde dessa ord tändes deras mod på nytt, 3och de ropade högt till svar: "Du är vår anförare, så som Judas och din bror Jonatan 9Fortsätt vår kamp, så skall vi

var. göra allt vad du säger till oss" 1°Då samlade Simon alla de vapenföra männen, och han lät snabbt fullborda Jerusalems mu-

så staden fick starkt skydd på alla sidor. Han skickarar, att de också Jonatan, Absalorns son, i spetsen för en betydande här till Joppe. Jonatan lät utrymma staden och stannade kvar där.

Jonatans död och begravning Tryfon bröt upp från Ptolemais med en stor här för att invadera Judeen, och han förde Jonatan med sig fånge. 1381-

som

slog läger vid Hadid med slätten framför sig. När Trymon fon fick klart för sig att Simon hade efterträtt sin bror Jonatan och höll på att till anfall mot honom själv, skickade han budbärare till honom med följande meddelande: 15"Det är för

skuld till statskassan vi håller din bror Jonatan fången, en

han är skyldig kungen för de ämbeten han har inpengar som nehaft. Skicka därför 100 talenter silver och lämna två av hans söner gisslan, så att han inte gör uppror mot oss så

som snart han har sluppit loss. Då skall vi släppa honom."

Simon insåg att detta inte ärligt menat, men han lät

var ändå hämta och pojkarna för att inte väcka fiend-

pengarna skap mot sig bland folket, 13som skulle kunna säga att Jonatan dött därför att han inte hade skickat pengarna och pojkarna. 19Han skickade alltså Jonatans söner och de 100 talenterna, men Tryfon svek sitt ord och släppte inte Jonatan.

13:20 Första Mackabeerboken 1778

ZOEfter detta närmade sig Tryfon för att tränga in i landet och ödelägga det. Han tog omvägen över Adora med sina trupper, men Simon ledde sin här emot honom överallt där han försökte komma fram. 21Borgens besättning skickade budbärare till Tryfon och försökte få honom att skyndsamt marschera till dem genom öknen och förse dem med livsmedel. Tryfon satte då hela sitt kavalleri i marschberedskap, men den natten snöade det så våldsamt att han inte kunde komma fram för snöns skull. I stället satte han sig i rörelse mot Gilead. 23När han närmade sig Baskama lät han döda Jonatan,

som också blev begravd där. 24Därefter sig Tryfon på hemväg

gav och tågade bort mot sitt eget land.

25Simon lät hämta sin bror Ionatans stoft och begravde ho-

i hans fädernestad Modein. 25Hela Israel höll stor dödsnom klagan över honom och sörjde honom under lång tid. 27Över sin fars och sina bröders grav byggde Simon ett monument så högt att det syntes vida omkring, klätt med polerad sten på både framsidan och baksidan. 23Han lät sju pyrarnider intill

resa varandra till sin fars, sin och sina fyra bröders ära, 7-9och

mors han gav dem en konstfull inramning genom att omge dem med höga kolonner. På kolonnerna lät han avbilda troféer till ett odödligt äreminne, och bredvid troféerna utfördes reliefer

fartyg, alla sjöfarande skulle kunna beundra. 3°Detta av som gravmonument lät han bygga i Modein, och det finns kvar ännu i dag.

Demetrios sluter med Simon

fred

31Tryfon handlade svekfullt mot den unge kung Antiochos: han dödade honom, 32övertog hans kungavälde och satte Asiens krona på sitt huvud. Och han vållade landet svår plåga.

33Men Simon satte Iudeens befästa städer i stånd och omgav dem med höga torn, starka murar och bomförsedda portar. Han lade också livsmedelslager i fästningarna. 34Sedan

upp valde Simon ut några män som han skickade till kung Demetrios för att utverka lättnader för landet, vad Tryfon höll på med rent röveri. 35Kung Demetrios skrev ett svar till Si-

var mon med följande innehåll och sände detta brev till honom:

1779 Första Mackabeerboken 13:50

36"Kung Demetrios hälsar översteprästen och kungavännen Simon samt judarnas äldste och det judiska folket. 37Vi har ta-

guldkransen och palmbladet ni skickade, och vi git emot som är beredda att ingå slutgiltig fred med er och att ge skriftli-

en

anvisningar till våra ämbetsmän skattebefrielser för er. ga om 38Allt det Vi förut förordnat rörande står fast, och fästning-

er

ni har uppfört skall stanna i ägo. 39Vidare efterarna som er skänker vi alla påföljder för försummelser och felsteg fram till denna dag, liksom den kransskatt ni hittills varit skyldiga oss. All uppbörd andra avgifter kan ha indrivits i Jerusalem

av som skall också upphöra. 400m några bland är lämpade att ingå i

er vår livvakt skall de få inträda i sådan tjänst. Må fred råda mel-

lan oss."

41År 170 befriades Israel från hedningarnas ok, 42och i sina kontrakt och affärshandlingar började folket skriva: "Under Simons första år överstepräst, fältherre och judarnas

som ledare."

Simon intar Geser och borgen ijerusalem

43Vid den tiden gick Simon till angrepp mot Geser och omringade det med sina trupper. Han lät tillverka ett rörligt belägringstorn; förde fram det mot staden, slog en bräsch i

man ett tornen och intog det. 44Manskapet i belägringstornet ru-

av sade staden, där det blev stor förvirring. 45Invånarna och

in i deras hustrur och barn sönder sina kläder och sprang upp

rev

där de med höga bad Simon fred. 46"Bepå muren, rop om handla vår ondska förtjänar", ropade de, "utan

oss inte som

din barmhärtighet bjuder" 47Simon gick då med på en som uppgörelse och inställde fientligheterna mot dem. Men han lät

staden och renade de hus där avgudabilderna dem utrymma fanns. Sedan höll han sitt intåg under psalmer och lovsånger. 45Han röjde allt orent staden och den en befolkning

ut ur gav

män följde lagen. Han förstärkte också befästningarna av som och byggde ett residens åt sig själv där.

49Männen på borgen i Jerusalem avskurna från all

var nu samfärdsel med landet och från alla möjligheter att köpa och sälja. De började svälta, och åtskilliga dem dog av hunger.

av 5°De bönföll fred, och han gick med på det. Han lät

Simon om

13:51 Första Mackabeerboken 1780

dem utrymma borgen och renade den från allt som besudlade den. 51Simons folk tågade in i den på den tjugotredje dagen i andra månaden år 171 under jublande tacksägelse, med palmkvistar, med lyror, cymbaler och harpor, under psalmer och lovsånger. En svår fiende hade krossats och fördrivits från Israel. 52Simon förordnade att den dagen skulle bli årlig gläd-

en jedag. Han förstärkte sedan befåstningarna kring tempelberget intill borgen, och han residerade där med sin familj.

53Simon såg nu att hans son Johannes hade blivit en man. Han gjorde honom till befälhavare över hela armén. Johannes residerade i Geser.

Demetrios blir krigsfånge 1År 172 samlade kung Demetrios och tågade till 14 sina trupper Medien för att skaffa förstärkningar inför kriget mot Tryfon. Men när Arsakes, kungen Persien och Medien, fick höra att

av Demetrios hade trängt in på hans område skickade han ut en av sina generaler med order att ta honom levande till fånga. 3Generalen drog i fält, slog Demetrios här, honom och

grep förde honom till Arsakes, som satte honom i fängelse.

Lovprisning av Simon

4Sedan hade landet fred så länge Simon levde.

i

Han verkade för folkets välfärd,

hans makt och dem till glädje

ära var

under hela hans levnads tid.

5Hans ära ökades då han joppe;

vann

därmed fick han en hamn

och öppnade en port för öarna i havet.

5Han utbredde sitt folks välde

och befäste sin makt över landet.

7Han förde hem många ur fångenskapen.

Han blev herre över Geser och Bet-Sur

och över Jerusalems borg;

han röjde bort allt orent ur den.

Ingen bjöd honom längre motstånd.

1781 Första Mackabeerboken 14:22

3Folket kunde ostört bruka sin jord,

jorden gav sin gröda,

och träden på fälten bar frukt.

9Gamla män satt på gatorna,

man samrådde om allas bästa,

och de unga klädde sig i ärofull krigarskrud.

1°Städema försåg han med livsmedel,

och han rustade dem med starka befästningsverk,

tills ryktet om hans storhet nådde världens ände.

Han skapade fred i landet,

och glädjen var stor i Israel.

12Var och satt under sin vinstock och sitt fikonträd,

en

och det fanns ingen som kunde skrämma dem.

Ingen anföll dem längre i landet;

kungarnas makt knäcktes vid den tiden.

14Han styrka åt alla de ringa i sitt folk;

gav

han höll sig noga till lagen

och utrotade alla laglösa och onda.

15Han förhöjde templets härlighet,

han ökade mängden av heliga föremål.

Fördragen med Rom och Sparta förnyas

Nyheten om Jonatans död blev känd i Rom liksom i Sparta och väckte 17Men när fick höra att hans bror

stor sorg. romarna Simon hade efterträtt honom som överstepräst och hade ett fast grepp om landet och städerna där, 13skrev de till honom på koppartavlor för att förnya det fördrag om vänskap och bistånd som de hade slutit med hans bröder Iudas och Jonatan. 19Och deras budskap lästes inför folkförsamlingen i Jeru-

upp salem. i

2°Här följer avskrift det brev som spartanerna skicka-

en av de:

"De styrande och medborgarna i Sparta hälsar översteprästen Simon, de äldste och prästerna samt hela det judiska folket,

är våra bröder. 21De sändebud m skickat till vårt folk som som har berättat för oss om er ära och berömmelse, och deras besök har berett oss glädje. Deras ärende har protokollförts på följande sätt bland folkets beslut:

14:23 Första Mackabeerboken 1782

Noumenios, Antiochos son, och Antipatros, Iasons son, har kommit till sändebud från judarna för att förnya deras

oss som vänskap med 23Folket beslöt dessa män ett glans-

oss. att ge fullt mottagande och att arkivera avskrift deras budskap

en av bland de offentliga handlingarna för att bevara minnet av händelserna åt det spartanska folket.

En avskrift detta beslut tillställs härmed översteprästen

av Simon."

24Därefter skickade Simon Noumenios till Rom med en stor guldsköld vägde 1 000 minor för att bekräfta förbundet

som med romarna.

Simon belönas av folket 25När folket fick höra allt detta sade de: "Hur skall vi Visa vår tacksamhet mot Simon och hans söner 25Med sina bröder och hela sin fars familj har han stått fast och kämpat mot Israels fiender tills de fördrivits, och de har tryggat folkets frihet." De gjorde inskrift på koppartavlor och satte dem på stenar

en upp

de reste på Sionberget. 27Här följer avskrift av texten: som en

"Den artonde dagen i månaden elul år 172, det tredje året av den översteprästen Simons tid saramel, 23hölls ett

store som stort möte med prästerna, folket, nationens ledare och de äldste i landet, varvid följande kungjordes för oss:

29Landet har ofta utsatts för krig, men Simon, Mattatltias

Iojarivs släkt, och hans bröder har utan tanke på egen son av säkerhet tagit kampen mot sitt folks motståndare för att

upp återupprätta templet och lagen, och de har vunnit ära och berömmelse åt sitt folk. 3°onatan samlade sina landsmän och blev deras överstepräst. Men sedan han förenats med sina fäder 31strävade fienderna efter att tränga in i landet för att ödelägga det och förgripa sig på templet. 32Då trädde Simon fram som sitt folks förkämpe. Han gav ut stora summor av egna medel för att förse sitt folks krigare med han sörjde också

vapen; för deras uppehälle. 33Han befäste städerna i Iudeen och särskilt Bet-Sur vid Iudeens gräns, där fiendens vapen förut hade härskat. Dit förlade han judisk besättning. 34Han befäste

en också joppe vid havet och Geser vid Ashdods gräns, där fienderna förut hade hållit till. Han lät judar bosätta sig i Geser,

1783 Första Mackabeerboken 14:47

och allt behövdes för deras välfärd skaffade han dit. 35När

som Simons landsmän såg hans trofasthet och hans beslutsamma strävan att vinna ära åt sitt folk, gjorde de honom till sin ledare och överstepräst som tack för allt han hade gjort och för den rättrådighet och trofasthet som han ständigt hade visat gentemot sitt folk: på allt sätt hade han strävat efter att höja dem till storhet.

35Vid den tiden lyckades det att under hans ledning driva ut hedningarna ur landet, också dem som höll till i Davids stad i Jerusalem, där de hade anlagt en borg åt sig. Från den gav de sig ideligen ut och besudlade området kring templet, så att dess renhet blev fläckad. 37Men Simon lät judiska män flytta in i borgen och befäste den, så att den blev ett skydd för landet och staden, och Jerusalems murar gjorde han högre. 33Kung Demetrios erkände honom till följd av detta som överstepräst, 39upptog honom bland kungens vänner och gav honom storslagna hedersbetygelser. 4°Han hade nämligen hört

att romarna förklarat judarna för sina vänner, bundsförvanter och bröder och att de hade gett Simons sändebud ett ståtligt mottagande.

41Av sagda skäl har judarna och deras präster beslutat att Simon skall vara deras ledare och överstepräst för all framtid till dess äkta profet framträder, 42och att han skall föra det

en militära befälet över dem, med befogenhet att själv tillsätta folk för uppsikt över gemensamma arbeten, över landet, över vap-

och fästningarna. 43Han skall också för templet. nen ha ansvar Alla skall lyda honom; alla kontrakt som skrivs i landet skall dateras från hans upphöjelse, och han skall bära purpurmantel och guldsmycke. 44Ingen bland folket eller prästerna har rätt att upphäva någon av dessa bestämmelser, inte heller att klandra något av Simons beslut, att sammankalla något möte någonstans i landet utan hans tillåtelse eller att klä sig i purpurmantel och bära guldspänne. 45Den överträder eller

som upphäver någon av dessa bestämmelser kommer att straffas. 46Hela folket har fattat beslutet Simon de rättigheter

att ge som

uppräknats. 47Simon har accepterat beslutet och åtagit sig nu att tjänstgöra som överstepräst, att vara överbefälhavare och regent över judarna och deras präster och att ansvara för alla deras angelägenheter.

14:48 Första Mackabeerboken 1784

48Vidare har bestämts att denna text skall graveras på koppartavlor, att dessa skall sättas upp på en väl synlig plats inom tempelområdet 49och att avskrifter skall placeras i skattkam-

för Simons och hans söners räkning." maren

Antiochos VII ingriper mot Tryfon lKung Demetrios Antiochos skickade ett brev från öarna i 15 son havet till Simon, judarnas överstepräst och regent, och till hela folket. Det hade följande innehåll:

"Kung Antiochos hälsar översteprästen och regenten Simon samt det judiska folket. 3Några förrädare har bemäktigat sig våra fäders rike, då jag avser att återta riket för att åter-

men ställa det tidigare tillståndet där, har jag värvat en stor mängd trupper och låtit bygga krigsfartyg. 4Iag står i begrepp att landstiga och ämnar sedan spåra och straffa dem som har för-

upp härjat vårt land och ödelagt många städer i mitt rike.

5Därför jag dig bekräftelse på alla de skattelindringar

ger nu

mina företrädare på tronen har beviljat dig och på alla som andra förmåner de har låtit dig få. ÖIag ger dig tillstånd att

som prägla eget mynt till betalningsmedel i ditt land 7och förklarar Jerusalem och templet för oberoende. Alla vapen som du har låtit tillverka och de fästningar som du har uppfört och nu innehar skall stanna i din ägo. 3Alla dina skulder till kungen och alla framtida kungliga fordringar på dig efterskänks från den-

stund för all framtid. 9Och när vi har återupprättat vårt na kungavälde skall vi höja dig, ditt folk och templet till en sådan storhet att er berömmelse når ut över hela jorden."

1°År 174 landsteg Antiochos på sina fåders jord, och alla trupperna gick över till honom, så att bara ett fåtal stannade på Tryfons sida. Tryfon förföljdes nu av Antiochos och tog sin tillflykt till Dor vid havet, 12ty han insåg att hans läge var hopplöst då hans trupper hade övergett honom. 13Antiochos kom och slog läger vid Dor med 120 000 soldater och 8 000 ryttare. 14Han inneslöt staden i omringning som fullbordades

en

fartygen från havssidan, och han ansatte staden så hårt från av både land och hav att ingen gavs möjlighet att komma Vare sig ut eller in.

1785 Första Mackabeerboken 15:30

Romarna ger skyddsbrev ät judarna

15Noumeni0s och hans följeslagare återvände från Rom med brev följande lydelse till de olika kungarna och länderna:

av

16"Den romerske konsuln Lucius hälsar kung Ptolemaios. 17Vi har haft besök judarnas sändebud, våra vänner och

av bundsförvanter, som kom för att förnya det gamla fördraget

vänskap och bistånd på uppdrag av översteprästen Simon om och det judiska folket. 13De medförde en guldsköld värd 1 000 minor. 19Vi beslöt därför att skriva till de olika kungarna och länderna och uppmana dem att inte försöka skada judarna eller angripa dem, deras städer och deras land eller ge väpnad hjälp åt sådana för krig mot dem. Vidare har vi beslutat

som att ta emot skölden dem. 210m nu några förbrytare har sökt

av sig till som flyktingar från deras land, uppmanar vi er att ut-

er lämna dem åt översteprästen Simon, så att han kan straffa dem efter landets lag."

På sätt skrev Lucius till kung Demetrios, till Atta-

samma los, Ariarathes och Arsakes, 23och till alla de olika länderna: till Sampsame och till spartanerna, till Delos, Myndos, Sikyon, Karien, Samos, Pamfylien, Lykien, Halikarnassos, Rhodos, Faselis, Kos, Side, Arados, Gortyn, Knidos, Cypern och Kyrene. 24Avskrifter sändes till översteprästen Simon.

Antiochos VII bryter med Simon 25Kung Antiochos, börjat ansätta Dor från förstaden, ryck-

som te hela tiden fram med sina styrkor. Han tillverkade belägringsmaskiner och avskar Tryfon från alla förbindelser med omvärlden. 26Simon skickade honom 2 000 elitsoldater till hjälp i striden och dessutom silver och guld och åtskillig utrustning. 27Men Antiochos ville inte ta emot detta. I stället bröt han alla överenskommelser han förut gjort med Simon och blev hans fiende. 23Han skickade Athenobios, en av sina vän-

förhandlare med följande budskap: ner, till honom som

"Ni håller Ioppe, Geser och borgen i Jerusalem besatta, städer tillhör mitt rike. 29Ni har förhärjat deras områden och

som Varit stor plåga för landet, och ni har lagt under er många

en distrikt tillhör mitt rike. 3°Återlämna de städer ni

som nu som har intagit, och betala skatterna för de distrikt som ni har lagt

15:31 Första Mackabeerboken 1786

under utanför Judeens gränser 31Vi1l ni inte detta, så betala

er i stället 500 talenter silver, och dessutom 500 talenter för de skador ni har vållat och för skatten från städerna. I annat fall kommer vi att rycka in i ert land och börja krig mot er."

Kungens vän Athenobios kom alltså till Jerusalem, och när han såg Simons lysande hov, bägarna av guld och silver vid hans taffel och hans stora uppvaktning, häpnade han. Då han framförde kungens budskap 33svarade Simon: "Vi har varken tagit främmande land eller tillägnat oss andras egendom. Det är fråga vårt eget fädemearv, som våra fiender orättmätigt

om tillägnade sig allt eftersom tillfälle 34Nu är tillfället gynn-

gavs. samt för och vi tänker värna vårt fädernearv. 35Vad beträf-

oss, far Joppe och Geser, du gör anspråk på, har deras invåna-

som

varit ett plågoris för vårt folk och vårt land. För de städerna re kan vi ge 100 talenter."

Athenobios honom inte ett ord till svar 36utan återvän-

gav de i vredesmod till kungen och berättade för honom vad Si-

hade sagt. Han rapporterade också om Simons lysande mon hov och allt det han hade sett där. Och kungen råkade i

om våldsamt raseri.

Kendebaios angriper Iudeen och besegras

37Men Tryfon lyckades fly med ett fartyg till Orthosia. 38Kung-

då Kendebaios överbefälet i kustlandet och ställde trupen gav

till hans förfogande, både infanteri och kavalleri. 39Han per befallde honom att i ställning vid Judeens gräns. Han gav honom också order att befästa Kedron och förstärka dess portar samt att föra krig mot folket. Kungen själv förföljde Tryfon.

4°Då Kendebaios kom till Jamnia började han trakassera folket att göra infall i Judeen, där han tog fångar och an-

genom ställde massakrer. 41Han befäste också Kedron och drog dit ryttare och andra trupper för att kunna göra räder med dem längs Judeens vägar, så som kungen hade befallt honom.

lJohannes från Geser till sin far Simon och berätta- 16 reste upp de för honom Kendebaios ogärningar. Simon kallade då

om till sig sina två äldsta söner, Judas och Johannes, och sade till dem: "Jag och mina bröder och hela min fars familj har fört krig mot Israels fiender sedan vi ända till denna dag,

var unga

1787 Första Mackabeerboken 16:16

och vi har åtskilliga gånger haft lyckan med oss och kunnat rädda Israel. 3Men är jag gammal, och ni har fått nåden att

nu komma till ålder. Ta min och min brors plats, ut och

vuxen kämpa för Vårt folk, och må hjälpen från himlen vara med er"

4Sedan valde han ut 20 000 soldater bland landets folk, och därtill ryttare. De marscherade ut mot Kendebaios och övernattade i Modein. 5Tidigt på morgonen bröt de upp och fortsatte ut på slätten.

Där kom stor här emot dem, både infanteri och kavalleri,

en

bäckravin låg mellan de båda härarna. ÖHan gick i men en ställning mitt emot fienden med sitt folk, och då han såg folket tveka inför övergången av ravinen gick han själv först över den. När männen såg honom göra det följde de efter honom. 7Han grupperade sina män med ryttarna inne bland fotfolket

fiendens kavalleri oerhört talrikt. 3De blåste i trumpeter- - var na; Kendebaios och hans här slogs på flykten, och det blev stort manfall på deras sida. De överlevande flydde till fästningen.

9Johannes bror Judas blev nu sårad, men Johannes fortsatte förföljandet fram till Kedron, som Kendebaios hade befäst. 1°Några flydde till försvarstornen på Ashdods område; staden brände Johannes ner. Omkring 2 000 man stupade på fiendens sida. Själv återvände han välbehållen till Judeen.

Simon dödas och efterträds av Johannes 11Pt0lemaios, Aboubos son, hade utnämnts till befälhavare över slätten vid Jeriko. Han byggde upp en stor förmögenhet, 12ty han översteprästens svärson. 13Detta steg honom åt

var huvudet, så att han ville ta makten över hela landet, och han gjorde planer att röja Simon och hans söner ur vägen

upp genom svek.

Simon höll på att runt till städerna i landet för att se

resa vad behövde göras för dem. Han kom ner till Jeriko med

som sina söner Mattathias och Judas år 177 i elfte månaden, dvs. månaden shevat. 15Ab0ubos son tog emot dem med låtsad hjärtlighet i det befästa hus som han hade byggt- Dok hette det. Han ordnade stor fest för dem men gömde först ett an-

en tal män i huset. 16När Simon och hans söner hade druckit sig

16:17 Första Mackabeerboken 1788

rusiga gick Ptolemaios och hans folk ut efter sina vapen. De störtade sig över Simon i festsalen och dödade honom och hans båda söner och dessutom några hans tjänare. 17En så

av avskyvärd trolöshet visade Ptolemaios: han lönade gott med ont.

Sedan skickade han en redogörelse för saken till kungen och bad denne skicka trupper till hans hjälp och överlämna städerna och landet åt honom. 19En del av sina män skickade han till Geser för att röja Johannes ur vägen, och till de högre officerarna skrev han att de skulle infinna sig hos honom för att få silver och guld och andra gåvor. ZOAndra skickade han för att besätta Jerusalem och tempelberget.

21Men skyndade i förväg till Geser och berättade för

en man Johannes att hans far och hans bröder var döda och att Ptolemaios hade skickat folk för att mörda även honom. Johannes blev djupt skakad vad han hörde, och när männen kom för

av att ta livet honom lät han gripa och döda dem, eftersom han

av visste att de stod honom efter livet.

23Johannes historia i övrigt, hans krig, de bedrifter han utförde, de murbyggen han verkställde och allt annat han gjorde, har nedtecknats i krönikan om hans tid som överstepräst alltifrån det han övertog ämbetet efter sin far.

Andra Mackabeerboken

FÖLIESKRIVELSER TILL BOKEN 1:1-2:18

Ett brev om tempelinvigningsfesten

Uudarna i Jerusalem och i Iudeen hälsar sina judiska bröder i Egypten och önskar er fred och välgång. zMå Gud vara god mot er och minnas det förbund han slöt med sina trogna tjäna-

Abraham, Isak och Jakob. 3Må han alla ett gudfruktigt re ge er sinnelag, så att ni gör hans vilja helhjärtat och villigt, 4må han

hjärtan för sin lag och sina bud. Må han skapa fred öppna era 5och höra böner, må han stilla sin vrede och inte

era mot er överge er i nödens tid.

5Vi är samlade här till förbön för 7Under kung De-

nu er. metrios regering, år 169, skrev vi judar till er i den överväldigande nöd som vi var drabbade av under de åren, sedan Ia-

och hans anhängare svikit det heliga landet och riket. 3De son brände ner porten och utgöt oskyldigt blod, men Vi bad till Herren och blev bönhörda. Vi bar fram slaktoffer och matoffer, tände lamporna och lade fram bröden. 9Nu vi att

uppmanar er fira den lövhyddefest som hålls i månaden kislev.

Skrivet år 188.

Ett brev om tempelinvigningsfestens bakgrund

Invånarna i Jerusalem och Judeen, de äldstes råd och Judas hälsar Aristoboulos, kung Ptolemaios lärare, av de smorda prästernas ätt, samt judarna i Egypten och önskar er välgång.

Eftersom vi räddats stora faror Gud kommer Vi till

ur av honom med stora tacksägelser, redo till strid mot kungen om så skulle krävas. 12Ty Gud själv jagade bort dem som hade samlats till strid mot den heliga staden.

13När härskaren kom till Persien, följd av en här som tycktes oövervinnelig, blev de nerhuggna i Nanaias tempel, sedan de överlistats gudinnans prästerskap. Antiochos kom till

av platsen med sitt följe av vänner under förevändning att fira

1:15 Andra Mackabeerboken 1790

bröllop med gudinnan, detta för att kunna lägga beslag på de stora rikedomarna hemgift. 15Prästerna lade fram skat-

som en terna, och Antiochos gick med några få följeslagare in på helgedomens område. Men så snart han hade gått in i templet stängde prästerna det, öppnade lönnluckan i kassettaket och vräkte ner stenar, som drabbade härskaren med åskans kraft. Kropparna höggs i stycken, och de avhuggna huvudena kastades ut till folket utanför. 17Lovad i allt vår Gud, pris-

vare som

helgerånama l gav

13När skall fira templets rening den tjugofemte kislev

vi nu har vi ansett det lämpligt att underrätta er, för att också ni skall kunna fira dessa dagar som en lövhyddefest och som en fest för den eld man fann då Nehemja bar fram offer, sedan han hade byggt upp templet och altaret.

19När våra fäder skulle föras bort till Persien tog nämligen den tidens fromma präster i hemlighet eld från altaret och placerade den i ett hålrum nere i en uttorkad brunn, där de gömde den på ett sådant sätt att ingen skulle kunna finna stället. ZOMen sedan många år hade gått blev enligt Guds Vilja Nehemja utsänd av den persiske kungen. Han uppdrog åt ättling-

till de präster hade gömt elden att hämta den. 21De arna som kom tillbaka och bedyrade att de inte kunde finna någon eld utan bara en tjock vätska. Då befallde han dem att ösa upp och komma dit med en del av den. När allt som behövdes för offret hade staplats upp befallde Nehemja prästerna att stänka vätskan över veden och det låg på den. ZZDe gjorde så, och en

som stund förflöt. Då lyste solen fram genom molntäcket, som dittills hade skymt den, och till allas häpnad flammade det upp

stor eld. 23Medan offret förbrändes bad prästerna bön, en en som alla de närvarande deltog Jonatan ledde bönen; de andra stämde in, och med dem Nehemja. 24Bönen löd så:

"Herre, Herre Gud, alltings skapare, du fruktansvärde, starke, rättfärdige, barmhärtige, du som ensam är konung, du som

är god, 25som sörjer för alla, är rättensam ensam som ensam färdig, allhärskare och evig, du som räddar Israel ur allt ont och har utvalt våra fäder och helgat dem 26Ta emot detta

som offer för hela ditt folk Israel, bevara din egendom och helga den Samla dem är skingrade, befria dem le-

av oss som som ver i slaveri bland hedningarna Vänd din blick till dem som är

1791 Andra Mackabeerboken 2:9

föraktade och utstötta, och låt hedningama känna att du är Vår Gud straffa dem i övermod förtrycker och misshandlar

som oss Plantera ditt folk på din heliga plats, så Mose sade"

som

3°Sedan sjöng prästerna lovsångema. 31Men när offergåvorna hade förbränts befallde Nehemja att det som fanns kvar av vätskan skulle hällas över några stora stenar. 32När detta skedde slog det upp en låga, men den slocknade när skenet från altaret träffade den.

33Då saken blev allmänt känd berättade man också för kungen i Persien att vätskan hade kommit i dagen på den plats där de bortförda prästerna gömt elden, och att Nehemja och hans män sedan hade använt den för att rena offergåvorna. 34När kungen hade undersökt saken lät han inhägna platsen och förklarade den helig. 35Han delade också ut stora summor åt dem han Ville visa sin välvilja.

36Nehemja och hans män kallade ämnet nefthar, vilket betyder rening, men de flesta kallar det nafta.

lDokumenten visar att det var profeten Ieremia som befallde de förvisade att gömma undan en del av elden, så som ovan har berättats. ZDe beskriver också hur profeten överlämnade lagen åt dem som skulle föras bort. Han inskärpte att de inte fick glömma Herrens bud och inte låta sig Vilseföras när de fick se gudabilder av guld och silver med praktfull utsmyckning. 3Också med andra liknande ord förmanade han dem att alltid bevara lagen i sitt hjärta.

4Det stod också antecknat hur profeten efter en uppenbarel-

befallde att tältet och arken skulle bäras efter honom, och se hur han gick ut till det berg som Mose besteg för att få se Guds eget land. 5När Jeremia kom dit fann han ett utrymme i en grotta; han lät bära in tältet, arken och rökelsealtaret och spärrade sedan ingången. ÖNågra av dem som hade varit med honom gick för att märka ut vägen, men de kunde inte finna den. 7Då Ieremia fick veta detta tillrättavisade han dem. "Platsen skall vara okänd", sade han, "till dess Gud åter samlar folket och låter barmhärtigheten komma. 8Då skall Herren låta dessa ting komma i dagen, och Herrens härlighet skall visa sig i molnet, liksom den uppenbarades på Moses tid och när Salomo bad att templet skulle helgas på ett överväldigande sätt." 9Där berättades också hur den vise Salomo bar fram invigningsoff-

2:10 Andra Mackabeerboken 1792

ret vid templets fullbordan. Liksom Mose bad till Herren och eld kom ner från himlen och förbrände offergåvorna, så bad också Salomo, och elden kom ner och förtärde brännoffren. 11Mose sade att syndoffret förbrändes därför att man inte hade ätit det. 17-På sätt firade också Salomo de åtta

samma högtidsdagarna.

131skrifterna och anteckningarna Nehemja gavs också

om redogörelser för allt detta, och även för hur han upprättade ett arkiv där han samlade böckerna om kungarna och profetema, Davids psalmer och kungliga brev angående gåvor till templet. 14På sätt samlade också Judas för vår räkning de skrif-

samma ter som skingrats till följd av det senaste kriget, och de finns nu hos 150m ni behöver dem, så skicka hit folk att hämta dem

oss. till er.

16Vi skriver sålunda till er inför firandet av templets rening och att fira dessa festdagar. 17Gud har räddat

uppmanar er hela sitt folk och gett arvlandet åt oss alla, liksom kungaväldet, prästämbetet och heligheten, 13så han hade lovat i lagen.

som Och till honom står vårt hopp: han skall snart visa oss barmhärtighet och samla oss från jordens alla länder till den heliga platsen, han har räddat oss ur stora olyckor och låtit platsen renas.

FÖRETAL OM BOKENS TILLKOMST 2:19-32

190m Judas Mackabaios och hans bröder, det höga temp-

om lets rening och altarets invigning, 200m krigen mot Antiochos Epifanes och hans Eupator, 21och de himmelska up-

son om penbarelser visade sig för de tappra kämparna i striden

som för judendomen, så att de kunde erövra hela landet, fast de var få, och driva ut de utländska horderna, återta det över hela världen berömda templet, befria staden och rädda lagarna undan en hotande upplösning, tack vare den nåd som Herren i sin stora godhet bevisade dem 230m allt detta har Jason från

- Kyrene skrivit fem böcker, som jag här skall försöka sammanfatta i en enda. 24Iag har nämligen insett hur oöverskådlig hans långa skrift är och vilka svårigheter stoffets rikedom vållar dem vill göra sig förtrogna med vad som berättas i

som

1793 Andra Mackabeerboken 3:6

verket, 25och jag har därför föresatt mig att underhålla dem

tycker att läsa, underlätta för dem som gärna vill återsom om uppliva det lästa i minnet och vara till nytta för alla som får boken i sin hand.

26För mig har åtagit mig mödan med detta samman-

som drag blir uppgiften inte lätt utan innebär både svett och nattvak, 27på samma sätt som det kräver ansträngning när man ordnar fest och försöker göra det behagligt för andra. Ändå

en skall jag gärna stå ut med denna möda, därför att många kom-

att tacka mig. 23Den detaljerade framställningen av enskilmer da händelser betraktar den ursprunglige författarens

jag som sak, och själv bemödar jag mig om de stora linjerna i mitt sammandrag. Den bygger ett nytt hus måste tänka på

som hela konstruktionen, men den som åtar sig arbetet med målningar och inbrända dekorationer behöver bara se till vad utsmyckningen kräver. Så finner jag också att det är i mitt fall. 3°Att fördjupa sig i ämnet, göra långa utläggningar och syssla utförligt med enskildheter är den egentlige historieskrivarens sak, 31medan den utför bearbetning kan tillåtas att göra

som en framställningen kortfattad och att avstå från en uttömmande behandling av ämnet.

32ag skall nu gripa mig an med berättelsen utan att lägga något till det som redan har sagts. Det vore befängt att

mer dra ut på bokens inledning när man förkortar själva boken.

Simon jörråder tempelskatten

1På den tiden då den heliga stadens invånare levde i djupaste fred och den mest berömvärda laglydnad rådde tack vare översteprästen Onias fromhet och rättrådighet, brukade även kungarna hedra den heliga platsen och sända dyrbara gåvor till templets förskönande. 3Kung Seleukos Asien betalade

av rentav alla kostnader för offertjänsten med egna medel.

4Men släkten Bilga vid namn Simon, som hade

en man av blivit utnämnd till tempelföreståndare, blev oense med översteprästen hur handeln i staden skulle regleras. 5Då han inte

om kunde göra sig gällande mot Onias vände han sig till Apolloni-

Thraseas då ståthållare över Koilesyrien och os, son, som var Fenilden. 5För honom uppgav han att skattkammaren i Ieru-

3:7 Andra Mackabeerboken 1794

salem gömde en obeskrivlig mängd rikedomar; där fanns så mycket pengar att de inte kunde räknas, och de var inte reserverade för offertjänsten utan skulle mycket väl kunna komma under kungens kontroll.

7När Apollonios sedan sammanträffade med kungen rapporterade han om rikedomarna som beskrivits för honom. Kungen utsåg då sin minister Heliodoros och sände i väg honom med uppdraget att få de omtalade pengarna utlämnade.

3Heliodoros sig genast ut på med det påstådda

gav resan, syftet att besöka städerna i Koilesyrien och Fenikien, men i verkligheten för att genomföra kungens planer. 9Sedan han kommit fram till Jerusalem, där han blev vänligt mottagen av översteprästen och hela staden, redogjorde han för de informationer som Simon lämnat och avslöjade orsaken till att han själv hade kommit. Sedan frågade han om förhållandena verkligen var sådana som det sagts.

1°Översteprästen klargjorde då att det rörde sig depo-

om sitioner tillhörde änkor och faderlösa barn, till del

som en också Hyrkanos, Tobias son, en mycket inflytelserik man. Det förhöll sig alltså inte så som den gudlöse Simon lögnaktigt påstått. Hela beloppet uppgick till 400 talenter silver och 200 talenter guld, 12och det fullständigt otänkbart att begå

var en oförrätt mot dem som satt sin lit till platsens helgd och till det över hela världen berömda templets okränkbara höghet. 13Men Heliodoros hänvisade till kungens instruktioner och vidhöll att tillgångarna under alla omständigheter måste beslagtas för kungens räkning. 14Han bestämde dag och be-

en redde sig att in i templet för att företa en undersökning.

Gud räddar sitt tempel I hela staden rådde stark 15Prästerna kastade sig fram-

oro. ner för altaret i sina ämbetskläder, ropade till himlen och bad honom som stiftat lagen om anförtrott gods att låta dessa depositioner få förbli orörda för ägarnas räkning. 16Det hjärt-

var slitande att se översteprästen: hans ansiktsuttryck och blekhet förrådde vilken ångest han kände. Mannen skalv i hela krop-

fasa, så att alla kunde hur han led i sitt hjärta. 13Från pen av se husen rusade männen ut i stora skaror, och allt folket samlades

1795 Andra Mackabeerboken 3:30

till bön på grund den vanära som hotade den heliga plat-

av

Kvinnorna skockades på alla gator, klädda i säcktygssen. skynken knutits ihop under brösten, medan de unga flick-

som

inte fick lämna husen, till portarna och orna, som sprang

eller lutade fönstren, 2°och alla stämde murarna sig ut genom in i böneropen med händerna sträckta mot himlen. 21Det var ömkansvärt att se alla människorna som låg framstupa om varandra och översteprästen som stod där i ångestfull väntan.

Medan folket bönföll Herren och allhärskaren att låta

nu den deponerade egendomen få förbli orörd och säkert tryggad för ägarnas räkning, 23gick Heliodoros att fullfölja sitt beslut. 24Men i ögonblick han nådde skattkammaren med

samma som sitt väpnade följe sände härskaren över alla andar och makter

överväldigande uppenbarelse, så att alla de som haft djärven heten att följa med blev skrämda av Guds kraft och stod där vanmäktiga och hjälplösa. 25En häst med en skräckinjagande ryttare visade sig för dem; hästen, som var prydd med det skönaste remtyg, störtade fram mot Heliodoros och attackerade honom med framhovarna. Och mannen som red hästen bar en rustning av guld.

26Dessut0m visade sig för honom två unga män av oerhörd styrka och strålande skönhet, iförda praktfulla kläder. De ställde sig på sin sida och började piska honom med en oav-

var bruten ström slag. 27När han plötsligt föll till marken och

av sjönk i det djupaste mörker kunde de kringstående släpa

ner undan honom och lägga honom på bår. 23Han ha-

en som nyss de gått in i denna skattkammare med stort följe och omgiven

sin livvakt bars bort, utan att ha haft någon hjälp av sina av nu

när han så tydligt fick känna av Guds makt. 29Där låg vapen Heliodoros, fälld till marken den gudomliga kraften, oför-

av mögen att tala och utan allt hopp räddning, 3°medan folket

om prisade Herren för att han på ett så märkligt sätt hade förhärligat sitt tempel. Och helgedomen, för en kort stund sedan

som hade varit full skräck och förvirring, genljöd nu av glädje

av och jubel, sedan Herren hade uppenbarat sig i sin alhnakt.

3:31 Andra Mackabeerboken 1796

Helgerånaren erkänner Guds makt 31Men några Heliodoros förtrogna skyndade sig att be Oni-

av as åkalla den Högste för att rädda livet på den olycklige som höll på att dra sitt sista andetag. Eftersom översteprästen oroade sig för att kungen kunde få uppfattningen att Heliodoros fallit offer för något övergrepp från judarnas sida, bar han fram ett offer för räddning. 33Medan han förrättade

mannens försoningsoffret visade sig samma unga män på nytt för Heliodoros, klädda i samma dräkter som förut. De ställde sig framför honom och sade: "Du är skyldig översteprästen Onias stor tacksamhet, det är för hans skull som Herren har benådat dig till livet. 34Du har tuktats med piskslag från himlen, låt

nu alla få höra om Guds väldiga kraft" Därefter försvann de.

35Heliodoros offrade och avlade storslagna löften till Herren, som hade låtit honom behålla livet; Sedan tog han vördnadsfullt avsked av Onias och tågade tillbaka till kungen med sina trupper. 35Inför alla vittnade han de storverk han

om som med egna ögon sett den högste Guden utföra.

37När kungen frågade Heliodoros kunde

vem som vara lämplig att skickas ut på en andra resa till Jerusalem svarade han: 33"Om du har någon fiende eller någon som stämplar mot din regim skall du skicka honom dit. Då får du honom tillbaka genompryglad, om han alls kommer undan med livet, den platsen sannerligen gudomlig kraft. 39Han som

omges av en har sin boning i himlen övervakar och skyddar själv den platsen, och den som kommer dit i ont uppsåt piskar han till döds."

4°Så gick det till när skattkammaren räddades undan Heliodoros.

Simon förtalar Onias 1Den förut nämnde hade förrått tempelskatten och

Simon, som sitt fosterland, började nu förtala Onias och påstod att det var han som hade förgripit sig på Heliodoros och arrangerat misshandeln. Denne stadens Välgörare, sina landsmäns

som var beskyddare och lagens ivrige förkämpe, understöd han sig att beskylla för stämplingar mot kungamakten. 3Fiendskapen gick så långt att en man som hade Simons förtroende till och med

1797 Andra Mackabeerboken 4:15

begick mord. 4När Onias förstod hur farlig tvisten var och att Simons ondska underblåstes Apollonios, Menestheus son,

av

ståthållare över Koilesyrien och Fenikien, 5reste han som var till kungen, inte för att anklaga sina landsmän, utan för att främja folkets bästa både allmän och enskild synvinkel.

ur 6Han insåg nämligen att det utan kungens ingripande omöjligt kunde bli fredliga förhållanden igen och att Simons vanvett inte skulle upphöra.

Översteprästen Jason inför grekiska seder

7När Antiochos, fått tillnamnet Epifanes, hade tillträtt re-

som geringen efter Seleukos bortgång lyckades Onias bror Jason skaffa sig översteprästämbetet mutor; en böneskrift

genom lovade han kungen 360 talenter silver och dessutom 80 talenter

inkomstkälla. 9Därtill utfäste han sig att betala ytur en annan terligare 150 talenter kungen ville ge honom tillstånd att

om utan någons inblandning bygga idrottsanläggnjng och ska-

en

ungdomsorganisation och att registrera invånarna i Jerupa en

medborgare i Antiochia. salem som

1°Sedan Jason hade fått kungens samtycke och därmed kun-

makten införde han genast förändringar efter grekiskt nat ta mönster i sina starnfränders levnadssätt. Han satte inget värde på de förmåner kungen nådigt hade tillförsäkrat judar-

som

efter hänvändelse från Johannes, fadern till den Eupolemos na

sändes till Rom för att sluta fördrag om vänskap och bisom stånd. I stället avskaffade han den lagliga samhällsordningen och införde lagstridiga sedvånjor. Han fann nöje i att

nya, placera idrottsanläggningen nedanför själva borgklippan och göra sig till ledare för eliten av den manliga ungdomen, som nu fick bära hermeshatten.

13När den gudlöse Jason, den falske översteprästen,

nu överskred alla anständighetens gränser, ledde det till en sådan entusiasm för allt grekiskt och sådan spridning av de ut-

en ländska sedvänjorna att prästerna inte längre brydde sig om sin tjänstgöring vid altaret. I förakt för templet och utan tanke på offren intresserade de sig bara för att få del av de lagstridi-

gratisförmånerna på så snart gonggongen kallade. ga arenan, 15Det för fäderna varit ärofullt betraktade de som värde-

som

4:16 Andra Mackabeerboken 1798

löst, men de grekiska utmärkelserna fann de åtråvärda. 16Därför kom också ett hårt öde att drabba dem, och just dessa människor, för vilkas levnadssätt de visade ett så lidelsefullt intresse och som de ville likna i allt, blev deras fiender och plågoandar. 17Ty att trotsa de gudomliga lagarna är ingen liten sak det kommer att framgå klart fortsättningen. - av 18När i kungens närvaro skulle hålla idrottstävlingarna man i Tyros, som återkommer vart fjärde år, skickade uslingen Iason dit några representanter för de antiochenska medborgarna i Jerusalem och anförtrodde dem 300 silverdrachmer, avsedda för offret till Herakles. Men ombuden bad att få slippa använda pengarna till offer, eftersom det skulle vara anstötligt, och i stället utnyttja dem för något annat ändamål. ZOSålångt det berodde på avsändaren gavs alltså summan till offret åt Herakles, men tack vare ombuden lämnades den som bidrag till galärbyggena. 21Når Apollonios, Menestheus son, skickades till Egypten med anledning av kung Filometors tronbestigningsfest fick Antiochos klart för sig att Filometor inte längre var vänligt sinnad mot hans regim. Han började därför vidta säkerhetsåtgärder på sin sida. När han för det ändamålet kom till joppe besökte han också Jerusalem. 27-Han fick ett storslaget mottagande av Jason och folket i staden, dit han fördes in i fackeltåg och under hyllningsrop. Sedan förlade han sina trupper till Fenikien.

Menelaos tränger undan Jason 23Efter tre års tid skickade Jason Menelaos, den tidigare omtalade Simons bror, för att överlämna avgifterna till kungen och för att få till stånd beslut i vissa betydelsefulla ärenden. 24Men när Menelaos blev föreställd för kungen smickrade han honom under det att han uppträdde som en betydande och person, genom att överbjuda Jason med 300 talenter silver lyckades han få översteprästämbetet överfört på sig själv. 25Han kom till Jerusalem med den kungliga fullmakten i avsaknad allt men av som kunnat göra honom värdig att överstepräst och vara uppfylld av en grym härskares lidelser och ett vilddjurs raseri.

1799 Andra Mackabeerboken 4:37

25ason, hade intrigerat bort sin egen bror och därpå som själv fallit offer för intriger, drevs nu i landsflykt till en annans Ammon. Menelaos behöll däremot sitt grepp om ämbetet, han hade lovat kungen betalade han men av pengarna som inte ut någonting, 23trots att krav framfördes av Sostratos, kommendanten i borgen det var nämligen han som bar an- -för skatteindrivningen. Båda blev därför kallade till svaret kungen. Menelaos lämnade kvar sin bror Lysimachos som ställföreträdande överstepräst, medan Sostratos överlät sin tjänst på Krates, förde befälet över de cypriotiska trupsom perna.

Mordet Onias 301detta läge utbröt i Tarsos och Mallos, därför att desuppror städer hade skänkts bort som gåva åt kungens konkubin sa Antiochis. 31Kungen kom omedelbart till platsen för att återställa ordningen efter att ha lämnat kvar Andronikos, en av rikets förnämsta män, som sin ställföreträdare. 32Menelaos tyckte sig ha fått ett lämpligt tillfälle. Han nu lade beslag på några guldföremål som tillhörde templet och skänkte dem till Andronikos; några andra hade han redan sålt till Tyros och städerna däromkring. 33När Onias hade fått säker kunskap vad hänt uttalade han sitt fördömande om som från den fridlysta plats i Dafne nära Antiochia dit han tagit sin tillflykt. 34Detta föranledde Menelaos att ta Andronikos i enoch uppmana honom att ta hand om Onias. rum När Andronikos kom till Onias tog han bedrägeri till hjälp. Sedan han blivit mottagen erbjöd han under edliga försäkringsin vänskap, och fastän han möttes med misstänksamhet ar lyckades han övertala Onias att lämna den fridlysta platsen. Då mördade han honom på stället, utan hänsyn till lag och rätt. 35Inte bara judar utan också många medlemmar av andra folk blev upprörda över detta och tog illa vid sig av att manså orättfärdigt bragts om livet. nen 36När kungen återvände från Kilikien kom judarna i staden med klagomål över att Onias hade dödats mot all rätt, och grekerna delade deras förbittring över dådet. 37Antioch0s även djupt och medkänsla och begrät den avlidnes greps av sorg

4:38 Andra Mackabeerboken 1800

redlighet och moraliska resning. 33Så flammade han i

upp vrede, berövade omedelbart Andronikos hans purpurmantel och lät slita sönder hans skjorta och föra omkring honom i hela staden. Precis på platsen för det gudlösa dådet mot Onias lät han avrätta den besudlade mannen, som sålunda fick sitt rättvisa straff av Herren.

Upplopp i erusalem

391Jerusalem förgrep sig Lysimachos flera gånger på templet, med Menelaos samtycke. När ryktet om detta trängde ut samlades folket i protest mot Lysimachos, som redan hade förskingrat mängd guldföremål. 4°Då hetsade

en massorna upp sig och fylldes av raseri delade Lysimachos ut åt

vapen omkring 3 000 man och inledde själv våldsamheterna. Befälet fördes av en man som hette Auranos; han hade uppnått hög ålder men också nått en hög grad av dårskap.

41När folket såg att Lysimachos till råga på allt gick till anfall mot dem grep de stenar och grova vedträn eller tog händerna fulla av askan som låg på marken och slungade alltsammans om vartannat mot Lysimachos folk. 42På så sätt sårade de många, och några blev till och med dödade. Hela styrkan drevs på flykten, och helgerånaren själv slog de ihjäl vid skattkammaren.

43Med anledning av dessa händelser öppnades en process mot Menelaos. 44De tre män rådet hade sänt ut förde sin

som talan inför kungen, sedan han kommit till Tyros. 45Menelaos sak var redan förlorad när han lovade Ptolemaios, Dorymenes son, en stor summa pengar för att han skulle påverka kungen. 46Ptolemaios tog då med sig kungen till pelargång, liksom

en för att låta honom svalka sig, och fick honom att ändra mening. 47Kungen frikände Menelaos, upphovet till allt det onda som skett, men hans olyckliga anklagare, som skulle ha friats från all skuld till och med inför en domstol skyter, dem

av dömde han till döden. 48Utan uppskov fick de lida sitt oråttfärdiga straff, dessa stadens, folkets och de heliga föremålens för-

49Denna ogärning väckte sådan förbittring även i svarare. en Tyros att några av invånarna på ett storslaget sätt bekostade allt som behövdes för begravningen.

1801 Andra Mackabeerboken 5:10

5°Men Menelaos kunde till följd av de mäktigas snikenhet bli kvar i ämbetet och framhärda i sin ondska som en bakslug fiende till sina landsmän.

Iasons undergång

1Vid denna tid sig Antiochos ut på sitt andra fälttåg mot

gav Egypten. ZDå visade över hela staden i nästan fyrtio

sig syner dagars tid: såg ryttare i guldstickade mantlar spränga

man fram luften och stridsberedda trupper i kolonn vid ko-

genom lonn; 3svärd drogs, skvadroner formerade sig, framryckningar och anfall gjordes från ömse sidor, sköldar skakades. Man såg skogar spjut, flygande pilar, framblixtrande guldprydnader

av och rustningar alla slag. 4Alla bad att denna uppenbarelse

av skulle vara ett lyckligt varsel.

5Men det kom ut ett falskt rykte om att Antiochos hade avlidit. I det läget samlade Jason inte mindre än 1 000 man och gjorde ett överraskande anfall på staden. Når trupperna på

hade trängts undan och staden slutligen var så gott som muren erövrad flydde Menelaos till borgen, 5och Jason satte i gång ett skoningslöst blodbad på landsmän. Han tänkte inte

sina egna på att vapenlycka mot stamfränder är den största olycka, utan inbillade sig att det var fiender han triumferade över och inte sitt eget folk. 7Men regeringsmakten lyckades han inte gripa, utan han skördade bara vanheder av hela företaget och måste återvända till Ammon som flykting.

3Till sist tog hans liv bedrövlig vändning. Han blev angi-

en

för Aretas, arabernas härskare, och måste fly från stad till ven stad, förföljd och hatad alla för sin trolöshet mot lagarna

av och avskydd sitt lands och sitt folks bödel. På sin vind-

som drivna färd fördes han till Egypten, 9och därifrån tog han sjövägen till Sparta, där han tänkte åberopa sin släktskap för att finna skydd. hade drivit så många i landsflykt

Denne man som dog själv långt från sitt eget land; lohan hade låtit kas-

nu som ta ut så många döda utan begravning, han lämnades själv obegråten och fick ingen form av sorgehögtid och ingen plats i sina fäders grav.

5:11 Andra Mackabeerboken 1802

Antiochos härjar erusalem

När budskapet det hade inträffat nådde kungen fick

om som han intrycket att det var uppror i Iudeen. Han bröt upp från Egypten i vilt raseri och låt sina trupper besätta staden. 12501daterna fick order att bruka vapnen skoningslöst mot alla som kom i deras väg och att hugga ner dem som försökte fly upp i husen. 13Och de dödade och gamla, de mördade kvinnor

unga och barn, de slaktade flickor och spädbarn. På den korta tiden av tre dagar skördades 80 000 offer; 40 000 dödades i massakern och lika många såldes som slavar.

15Men kungen nöjde sig inte med detta utan understod sig också att in i det tempel som är heligast på hela jorden. Han fördes dit in av Menelaos, som redan förut hade förrått lagen och fosterlandet. Med sina händer han de heliga

orena grep föremålen, och gåvorna som andra kungar hade låtit ställa upp för att öka platsens glans och ryktbarhet rafsade han ihop med sina smutsiga fingrar.

Antiochos fick mycket höga tankar sig själv. Han

nu om fattade inte att det var för deras synder Härskaren för

som en kort tid vredgades på stadens invånare, och att det var därför den heliga platsen prisgivits. 130m de inte redan förut hade varit tyngda av så många synder skulle det ha gått likadant för Antiochos som för Heliodoros, då kung Seleukos hade skickat honom för att undersöka skattkammaren. Han skulle omedelbart ha hejdats med piskslag i sitt fräcka företag, så snart han trängde in. 19Men Herren hade inte utvalt folket för den heliga platsens skull, utan platsen för folkets skull. Därför fick även själva platsen vara med om de olyckor som drabbade folket, för att sedan också få del av Guds välgärrüngar; den övergavs av allhärskaren när han var vred men blev återupprättad i strålande glans så snart den store konungen hade blivit försonad.

Apolloniøs i erusalem

21Sedan Antiochos sålunda hade fört bort 1 800 talenter

ur templet drog han sig snabbt tillbaka till Antiochia. I sitt övermod trodde han sig nu om att kunna gå på havet och segla på land så gränslös hans självöverskattning. zzHan lämna-

- var

1803 Andra Mackabeerboken 6:7

de också kvar kommendanter skulle plåga folket: ilerusasom lem Filippos, frygier till börden och till karaktären en som var värre barbar än den honom ämbetet, 23och på Gerisom gav simberget Andronikos. Därtill kom Menelaos, som förtryckte sina landsmän värre än någon av de andra. I sin fientlighet mot judarna skickade så kungen Apollonide mysiska truppernas befälhavare, i spetsen för en krigsos, här med order att mörda alla män i vapenför om 22 000 man ålder och sälja kvinnorna och de minderåriga. 25Vid sin ankomst till Jerusalem spelade mannen fredligt sinnad och väntade tills den heliga sabbatsdagen kom. Eftersom han då fann judarna overksamma kommenderade han sitt folk till mönstring, 26och när invånarna kom ut för att på lät han massakse allesammans. Sedan stormade han in i staden med de berera väpnade trupperna och dödade en mängd människor där. 27Men kallades Mackabaios, tog med sig ett tio- Judas, som tal andra och drog sig undan till ödemarken. Han och hans följeslagare levde sedan i bergen vilda djur, och de livnärde som sig hela tiden på växter för att inte bli delaktiga i den rådande

orenheten.

Religionsförföljelsen börjar

1En kort tid skickade kungen ut athenaren Geron för att senare tvinga judarna till avfall från fädernas lag, så att de inte längre skulle låta Guds lag styra sina liv. Han skulle också vanhelga templet Jerusalem och viga det åt den olympiske Zeus, likaså i templet på Gerisimberget åt Zeus, främlingsbeskyddaren det främlingar bodde på platsen. var som 3Ondskans anstormning svår och påfrestande på alla var 4Hedningarna fyllde templet med vilda fester, förlustade sätt. sig med hetärer, låg med kvinnor inne på det heliga området och förde dit ting inte får finnas där. 5Altaret var fullt av som otillåtna offer lagarna strängt förbjuder. 6Man kunde inte som hålla sabbat eller fira fädernas högtider eller ens bekänna sig jude. 7Folket fördes varje månad på kungens födelsedag som med brutalt våld till fester där de måste äta offerdjurens inälvor, och när Dionysosfesten inföll tvingades de att i processionen till Dionysos ära med murgrönskrans på huvudet.

6:8 Andra Mackabeerboken 1804

3Ett beslut fattades också, på Ptolemaios initiativ, att de grekiska städerna i grannskapet skulle vidta samma åtgärder mot judarna och tvinga dem till likadana offerfester; 9alla inte

som godvilligt gick över till de grekiska sederna skulle dödas.

Man kunde inte undgå det elände rådde. 1°Två

att se som kvinnor fängslades därför att de hade låtit omskära sina pojkar; man hängde de späda barnen vid deras bröst, förde kvinnorna runt staden till allmänt beskådande och störtade slutligen ner dem från muren. Några andra judar, som hade samlats i de närbelägna grottorna för att i hemlighet fira den sjunde dagen, blev angivna för Filippos. Allesammans brändes till döds, eftersom de fann det orätt att försvara sig på grund av dagens höghet och helgd.

Guds avsikt med olyckorna Jag vill uppmana alla som får denna bok i sin hand att inte bli modfällda av olyckorna utan i stället tänka på att bestraffningen syftar till vårt folks fostran, inte till dess undergång. 13Det är också tecken på stor nåd att de syndar inte

en som får hållas en lång tid utan genast möter sina straff. När det gäller andra folk väntar Härskaren tåligt, för att till sist straffa dem då de rågat sina synders mått. Men med oss har han bestämt att det skall vara annorlunda, 15för att våra synder inte skall nå den yttersta gränsen innan han utmäter straffet. 16Därför tar han aldrig ifrån oss sin barmhärtighet, och även om han tuktar sitt folk med någon olycka överger han det inte. 17Detta vill jag ha sagt som en påminnelse; efter denna korta utvikning återvänder jag nu till berättelsen.

Elasars martyrdöd

13En de mest framstående skriftlärda Elasar, i

av var en man hög ålder med ädla anletsdrag. Honom tvingade man att öpp-

för att äta svinkött. 19/2°Men eftersom han förena munnen drog en ärofull död framför ett liv i skam spottade han ut köttet och gick självmant fram till tortyrpålen. Den vägen måste alla gå som hade mod nog att värja sig mot sådant

som man inte får smaka ens för att rädda livet.

1805 Andra Mackabeerboken 6:31

21De förordnade att tjänstgöra vid den lagvidriga

som var offermåltiden kände emellertid Elasar sedan gammalt. Därför

de honom avsides och uppmanade honom att skaffa såtog dant kött han fick äta och som han själv hade låtit laga till

som och låtsas det offerköttet han åt av, så som kungen

som om var hade förordnat. Gjorde han detta skulle han undgå att avrättas; med tanke på deras långa vänskap ville de Visa skon-

samhet.

23Men Elasar visade klarsyn värdig hans år, hans ålders

en auktoritet, hans grå hår vittnade ärofulla mödor, hans

som om levnadssätt varit föredömligt ända från barndomen, och

som

än så: värdig den heliga lag som är skapad av Gud. I den mer andan han sitt att be dem sända honom till

gav svar genom dödsriket utan vidare dröjsmål. 24"Det anstår inte min ålder", sade han, "att delta i ett bedrägeri som skulle få många ungdomar att tro att den nittioårige Elasar gått över till hedendomen. 25De skulle lockas på villovägar mitt hyckleri och

av mitt begär att få leva försvinnande liten tid till, och själv

en skulle jag få min ålderdom fläckad och besudlad. 25Ty även

jag för ögonblicket slipper undan det straff som människor om kan utdela kommer jag aldrig att kunna fly undan allhärskarens hand, sig jag lever eller dör. Därför vill jag nu

vare modigt skiljas från livet, så att jag visar mig värdig min höga ålder 23och de ett ädelt exempel på hur man villigt

ger unga och med ädelt sinne dör skön död för den höga och heliga

en lagen."

-

Med de orden gick han direkt fram till tortyrpålen, 290ch den välvilja bödlarna hade visat slog om till grym-

som nyss het, det han hade sagt ren dårskap för dem.

som nu var 3°Redan döende under slagen stönade han fram: "Herren, som äger den heliga kunskapen, vet att jag kunnat slippa undan döden i stället för bli piskad och känna dessa förfärliga

att nu plågor i min kropp, han vet också att min själ i gudsfruk-

men tan utstår detta med glädje." 31På detta sätt lämnade han livet och med sin död inte bara de utan hela folkets flertal

gav unga ett ädelt exempel att följa och ett hjältedåd att minnas.

7:1 Andra Mackabeerboken 1806

Sju bröder lider martyrdöden med sin mor 1Det inträffade också att sju bröder blev gripna tillsammans med sin mor. Kungen försökte tvinga dem att äta av det förbjudna svinköttet genom att låta misshandla dem med spö och piska. En dem talade för dem alla och sade: "Vad skall du

av förhöra oss om Vad vill du ha reda på Vi är beredda att dö hellre än bryta mot våra fäders lagar."

3Kungen blev rasande och befallde sina män att sätta halster och kittlar över elden. 4De blev strax glödheta. Han befallde då att man skulle skära ut tungan på den som hade fört ordet, skalpera honom och stympa honom, medan bröderna och modern såg på. 5När han fullständigt lemlästad ännu vid

var men liv gav kungen order om att han skulle läggas på elden och stekas. Medan stanken från halstret spred sig runt omkring

uppmanade bröderna och modern varandra att tappert gå i döden. Herren Gud detta", sade de, "och vi kan förvissade

ser vara om att han förbarmar sig över oss, så som Mose har sagt i sin sång med den oförfärade anklagelsen, där det heter: Och han skall förbarma sig över sina tjänare."

7Sedan den förste hade lämnat livet på detta sätt tog de fram den andre till samma förnedrande behandling. De slet av honom håret och huvudsvålen och frågade: "Tänker du äta in-

din kropp stympas lem för lem" 3Han svarade på fädernan nas språk: "Aldrig" Så fick också han gå igenom resten tor-

av tyren liksom den förste. dödsögonblicket sade han: "Du, din usling, skiljer oss från detta livet, men världens konung skall låta oss uppstå igen till evigt liv, vi dör för hans lag."

Därefter blev den tredje utsatt för deras behandling. När de ville skära av honom tungan räckte han genast ut den, sträckte oförfärat fram händerna och yttrade dessa tappra ord: "Detta har jag fått som gåva av himlen; för hans lagars skull avstår jag det gärna, och av honom hoppas jag få det tillbaka igen." Både kungen själv och hans män måste häpna över den ungemannens själsstyrka och likgiltighet för plågorna.

13Sedan han hade lämnat livet torterade och misshandlade de den fjärde på vis. 14Då slutet närmade sig sade han:

samma "När man skiljs från livet bland människorna är det gott att

1807 Andra Mackabeerboken 7:27

kunna sätta sitt hopp till Guds löften om att han skall låta oss uppstå igen. Men för dig blir det ingen uppståndelse till liv."

15Turen till den femte. När de förde fram honom

kom nu och började misshandla honom såg han på kungen och sade: "Du har makt bland människor, fastän du är dödlig, och därför kan du göra vad du vill. Men tro inte att vårt folk är övergivet

Gud. 170m du framhärdar skall du få uppleva hur han i sin av väldiga kraft plågar dig och dina efterkommande."

13Efter honom tog de den sjätte, och när han höll på att dö sade han: "Låt dig inte bedras av skenet Det är vårt eget fel att vi måste lida på detta sätt, vi har syndat mot vår Gud. Det

har skett är förundransvärt. 19Men tro inte att du kan slipsom

undan straff när du har gett dig i strid med Gud." pa

ZOEn särskild beundran och ett gott eftermäle förtjänar modern, såg sju söner dödas under loppet av en enda dag

som och modigt uthärdade det, därför att hon hoppades på Herren. 21Fylld tapperhet uppmuntrade hon var och en av dem på

av fädernas språk, och hon styrkte sitt kvinnliga hjärta med manligt mod. 22"ag vet inte hur ni blev till i min kropp", sade hon till dem, "och det var inte jag som skänkte er liv och ande. Det inte jag fogade samman de ämnen som var och en

var som

är uppbyggd 23Det är världens skapare som formar av er av. människan när hon blir till och som planerar alltings tillblivel-

Alltså skall han i sin barmhärtighet ge er anden och livet se. tillbaka, därför att ni offrar er själva för hans lag."

nu

24Antiochos trodde att kvinnan brast i respekt för honom och tyckte att det hon sade lät som hån. Då nu den yngste än-

kvar nöjde han sig inte med förmanande ord utan förnu var band sig också med ed att göra honom rik och lycklig, uppta honom bland vännerna och anförtro honom höga ämbeten om han bara ville överge sina fäders seder. 25Men när han inte visade något helst intresse kallade kungen fram modern och

som uppmanade henne att den unge mannen ett råd som kunde

ge rädda honom.

26Efter lång övertalning åtog hon sig att försöka påverka sin

27och lutade sig mot honom, men det hon sade på fädernas son språk ett hån mot den grymme tyrannen: "Min son, var

var barmhärtig mot mig Jag har burit dig i min kropp i nio månader, ammat dig under tre år, fött upp dig och sörjt för dina be-

7:28 Andra Mackabeerboken 1808

hov tills du nått den ålder du har nu. Jag ber dig, mitt barn: lyft blicken och se ut över himmel och jord och allt vad de rymmer, och tänk på att Gud skapade detta ur intet och att hela människosläktet kommer till på vis. 29Var inte rädd

samma för denne bödel, utan Visa dig värdig dina bröder och villigt i döden, så skall jag genom Guds nåd få dig tillbaka tillsammans med dina bröder"

301 samma ögonblick hon slutade tala sade pojken:

som "Vad väntar ni på Jag lyder inte konungens påbud lagens

bud lyder jag, den lag våra fäder fick Mose. 31Men

som genom du som har funnit på så många sätt att plåga hebreerna, du kommer inte att slippa undan Guds hand. 32Vi lider för våra synders skull, 33och vår levande Herre för kort tid

om nu en har vänt sig mot oss i vrede för att tukta och fostra oss kommer han att låta sig försonas igen med sina tjänare. 34Men du, ditt gudlösa kräk, den uslaste av människor, du skall inte blåsa upp dig med tomma inbillningar och berusa dig med lösa förhoppningar. Ty det är himlens söner du bär hand på, 35och ännu har du inte flytt undan den dom som fälls av Gud, allhärskaren som ser allting. 35Våra bröder fick utstå kort pina

som en har nu upplevt förverkligandet av Guds löfte om evigt liv, men du skall få lida det rättvisa straffet för ditt övermod vid Guds dom. 37Iag offrar nu liksom mina bröder kropp och själ för fädernas lagar, och jag ber till Gud att han skall bli

snart nådig mot folket men att du under prövningar och gisselslag skall tvingas erkänna honom som den ende Guden. 33Iag ber att allhärskarens vrede, som med rätta har kommit över hela vår stam, skall hejda sig efter det som skett med mig och mina bröder."

39Kungen blev rasande och lät i sin vrede över det bitande hånet behandla pojken värre än de andra. 4°Så lämnade även han livet obefläckad och i fast tro på Herren. Efter sönerna dog till sist också modern.

Därmed är det sagt offermåltiderna och de omänsk-

nog om liga övergreppen.

1809 Andra Mackabeerboken 8:1 1

Judas Mackabaios och hans första framgångar

1Iudas, kallades Mackabaios, och hans män smög sig obe-

som märkt in i byarna och värvade anhängare bland sina stamfränder. De tog med alla hade förblivit judendomen trogna

som och samlade på så vis ungefär 6 000 ZDe bönföll Herren

man. att vända sin blick till folket som led under allas förtryck, att ta sig templet hade besudlats de gudlösa, 3att förbar-

an som av

sig över staden höll på att förödas och jämnas med ma som marken och höra när de mördades blod ropade till honom, 4att minnas hur brottslingar hade dräpt oskyldiga spädbarn och hur hade hädats och att Visa sin avsky för

hans eget namn ondskan.

5När Mackabaios hade styrka samlad var det omöjligt

nu en för hedningarna att stå emot honom, Herrens vrede hade förbytts ibarmhärtighet. 6När minst väntade det kom han

man till städer och byar och stack dem i brand. Han besatte strategiska punkter att driva bort manstarka fiendestyrkor

genom från dem, 7och för sådana anfall tog han oftast nätterna till

hans skicklighet spred sig åt alla håll. hjälp. Ryktet om

Nikanors och nederlag

anfall

3När Filippos märkte ställning gradvis förbättra-

att mannens des och att han allt oftare nådde framgångar genom lyckosam-

företag, skrev han till Ptolemaios, ståthållaren över Koilema syrien och Fenikien, och bad honom komma kungens sak till hjälp. 9Ptolemaios utsåg Nikanor, Patroklos son, som räknades till de främsta bland kungens vänner, gav honom befälet över inte mindre än 20 000 alla möjliga hedniska folkslag

man av och sände honom att utrota hela befolkningen i Iudeen. Vid dennes sida ställde han Gorgias, officer med lång erfarenhet

en av krigföring.

1°Nikanor avtalade med kungen att betala krigsskulden till

uppgick till 2 000 talenter, genom att sälja judisromarna, som ka krigsfångar. Han skickade genast ut en inbjudan till invå-

i kuststäderna att komma och köpa judiska slavar, som narna han lovade att sälja till ett pris talent för 90 stycken, utan

av en att att allhärskarens rättvisa skulle följa honom i hälarna.

ana

8:12 Andra Mackabeerboken 1810

12När Judas nåddes av budskapet om Nikanors framryckning och meddelade sina män att hären i antågande, 13av-

var vek de räddhågade, som inte litade på Guds rättvisa, och flydde åt alla håll. De andra sålde allt fanns kvar, och de

som vände sig till Herren i gemensam bön om att bli räddade från den gudlöse Nikanor, som hade sålt dem redan före drabbningen 150m inte för skull, så för de förbund

-- sin egen som Herren hade slutit med deras fäder, och därför att folket hade fått bära hans höga och heliga namn.

Sedan samlade Mackabaios sitt folk, som uppgick till 6 000 man, och manade dem att inte tappa fattningen inför fienderna och inte skrämmas av att det var sådana massor av hedningar som marscherade mot dem med brottsliga avsikter, utan käm-

tappert 17och för sig fiendernas rättsvidriga övergrepp pa se mot den heliga platsen, den grymma och förnedrande behandlingen av staden och upplösningen av de fäderneärvda sedvänjorna. 18"De förlitar sig på vapen och djärva bedrifter", sade han, "men vi förlitar oss på Gud, allhärskaren, som med en enda åtbörd kan tillintetgöra våra angripare, ja, hela världen."

19Han påminde dem också om hur deras fäder i sin tid hade blivit hjälpta: hur 185 000 fiender hade förintats på Sanheribs tid, 2°och hur striden i Babylonien med galaterna hade förlöpt, då de måste gå till Verket med en styrka om bara 8 000 man tillsammans med 4 000 makedonier. Makedoniema stod handfallna, men de 8 000 förintade de 120 000 fienderna, tack vare den hjälp de fick från himlen, och tog rikt byte.

21Sedan han med sina 0rd hade ingett dem mod, så att de stod beredda att dö för lagen och fosterlandet, formerade han hären i fyra avdelningar. 22Han sina bröder befälet över

gav var sin avdelning: Simon, Josef och Jonatan fick 1 500 man var under sig, 23likaså Elasar. Efter att ha låst högt den heliga

ur boken gav han dem fältropet "Med Guds hjälp", tog själv befälet i främsta linjen och gick till anfall mot Nikanor.

Eftersom allhärskaren kämpade på deras sida kunde de hugga ner över 9 000 fiender, såra och lemlästa större delen av Nikanors här och slå hela styrkan på flykten. 25De lade beslag på pengarna som köpmännen hade fört dit för att köpa dem själva med, och de förföljde fienderna ett gott stycke men vände tillbaka när tiden blev för knapp. 26Det nämligen dagen

var

181 1 Andra Mackabeerboken 8:36

före Sabbaten, och därför kunde de inte fortsätta förföljandet länge. 27Men sedan de hade samlat upp vapnen från fienderna och dragit dem rustningarna firade de sabbat under jublan-

av de tacksägelser och lovsånger till Herren, som hade räddat dem och bestämt att de den dagen skulle få ett första prov på

hans barmhärtighet.

28Efter sabbaten delade de ut en del av bytet till tortyrens

och till de faderlösa barnen. Återstoden föroffer, till änkorna delade de mellan sig själva och sina barn. Sedan detta var gjort bad de alla tillsammans om skydd och bönföll den barmhärtige Herren att låta sig försonas fullständigt med sina tjä-

nare.

Strider mot Timotheos och Bakchides

3°Sedan drabbade med Timotheos och Bakchides

de samman folk, dödade över 20 000 dem och erövrade ett antal befästa

av städer med mycket höga När de fördelade sitt stora by-

murar.

de lika stora andelar åt tortyroffren, de faderlösa, änkorte gav

och de gamla de åt sig själva. 31De samlade upp na som gav fiendernas och lagrade omsorgsfullt alltsammans på

vapen lämpliga platser, det övriga bytet förde de till Jerusalem.

men 32Befälhavaren för Timotheos rytteri dödade de; det var en genomfördärvad människa hade gjort judarna mycket ont.

som

33När de höll segerfest i huvudstaden brände de inne dem

hade satt eld på de heliga portarna, bland dem Kallisthesom

sedan de alla hade stuckit sig undan i ett litet hus. Så fick nes, de den rätta lönen för sitt trots mot Herren.

Nikanors flykt

34Men ärkeskurken Nikanor, som hade lockat dit de tusen köpmännen för att sälja judarna till dem, 35var med Her-

nu

hjälp förödmjukad dem som han själv ansåg obetydlirens av gast alla. Han måste lägga sin praktfulla dräkt och en-

av av

på förrymda slavars vis, ta sig fram genom inlandet. Med sam, tanke på härens undergång kunde han skatta sig mer än lycklig han alls kom fram till Antiochia. 36Och han, hade

att som åtagit sig att täcka hela krigsskulden till romarna genom att sälja fångarna från Jerusalem, måste nu rapportera att judarna

9:1 Andra Mackabeerboken 1812

hade en försvarare och att de därmed var osårbara, därför att de följde de lagar som han hade stiftat.

Antiochos Epzfanes undergång

1Vid denna tid hade Antiochos anträtt ett oordnat återtåg från Persien. ZHan hade nämligen trängt in i staden Persepolis i avsikt att plundra templet och sedan behålla kontrollen över staden. Detta ledde till oroligheter, och folkmassoma grep till vapen för att försvara sig. Invånarna lyckades jaga Antiochos på flykten, så att han snöpligen måste marschera hem igen.

3När han var i närheten av Ekbatana nåddes han av budet om hur det hade gått med Nikanor och med Timotheos styrkor. 4Detta gjorde honom rasande, och han fann för gott att låta judarna betala också för den skada han tillfogats av dem som drev honom på flykten. Han gav alltså sin kusk order att köra utan uppehåll ända fram till resans mål.

Himlens dom var sannerligen med på den färden. Kungen sade nämligen i sitt övermod: "Jag skall göra Jerusalem till en

för judarna så snart jag kommer dit." 5Men Israels massgrav Gud, den Herre som övervakar allt, tillfogade honom en osynlig och oläklig skada. I samma ögonblick som kungen uttalade dessa ord drabbades han av en obotlig smärta i buken och häftiga invärtes plågor, Öett fullständigt rättvist straff för den

som hade pinat andra invärtes på så många raffinerade sätt. 7Änclå dämpade han inte alls sitt fräcka trots. Tvärtom var han ännu mer uppfylld av övermod, han lågade av raseri mot judarna och befallde att farten skulle ökas ytterligare. Medan nu vagnen susade fram föll han plötsligt av, och i det våldsamma fallet blev varenda lem i kroppen rådbråkad.

3Han i inbilskhet gick över alla mänskliga

som nyss, en som mått, hade tyckt sig kunna befalla över havets vågor och tänkt att han skulle väga de höga bergen på våg, han var nu slagen till marken och bars på bår som ett för alla synligt bevis på Guds makt. 9Ur den gudlöses ögon krälade maskar fram, och

föll hans kött sönder under smärtor och kval medan han ännu levde, så att stanken gjorde hans bortruttnande till en plåga för hela hären. loKort förut hade han tyckt sig nå till stjär-

upp

1813 Andra Mackabeerboken 9:22

noma på himlen; nu förmådde ingen bära honom för den outhärdliga stankens skull.

Antiochos böjer sig för Guds makt När han låg där fullständigt krossad började han pruta

av betydligt på sitt övermod och komma till insikt, medan han utan ett ögonblicks lindring pinades av smärtan från Guds gisselslag. 12Ur stånd att stå ut med sin stank sade han:

ens egen "Det är rätt och riktigt att böja sig för Gud och inte tro sig vara hans jämlike, när är dödlig." 13Och den uslingen vände

man sig med böner och löften till den Härskare från vilken han inte

skulle möta något förbarmande. Han lovade Matt proklamer mera frihet för den heliga staden, som hade varit målet för hans ilfärd och som han tänkt jämna med marken och förvandla till 15Iudama, som han hade föresatt sig att in-

en massgrav. te ens unna någon begravning utan velat kasta ut tillsammans med deras späda barn att ätas av fåglar och vilda djur, skulle

allesammans göras till athenamas jämlikar. Det heliga nu templet, han förut hade plundrat, lovade han pryda

som att med de skönaste gåvor, alla de heliga föremålen skulle han ersätta flera gånger om, och utgifterna för offren skulle han betala med medel. Dessutom ville han själv bli jude och

egna resa till varenda plats där människor bodde för att förkunna Guds makt.

13Men då plågorna på intet sätt lindrades Guds dom

hade drabbat honom rättvist- gav han upp allt hopp för egen del och skickade judarna det brev som återges nedan. Det hade formen en böneskrift och lydde så:

av

19"Konungen och fältherren Antiochos hälsar varmt sina medborgare, de hedervärda judarna, och önskar dem lycka och välgång. 200m ni och barn är friska och det går som ni

era önskar med angelägenheter, tackar jag Gud av fullaste

era hjärta, med mitt hopp ställt till himlen. Själv ligger jag däremot sjuk och erinrar mig med rörelse den respekt och välvilja som jag fått möta från er sida.

Då jag efter mitt uppbrott från Persien har ådragit mig en besvärlig sjukdom, har jag funnit det nödvändigt att tänka på allas gemensamma säkerhet. Jag betraktar ingalunda mitt

9223 Andra Mackabeerboken 1814

läge som förtvivlat utan hyser tvärtom de bästa förhoppningar

att tillfriskna från sjukdomen. Emellertid fäster jag om avseende vid att min far vid de tillfällen då han drog i fält och gick mot de övre provinserna utpekade efterträdare, 24för att fol-

en ket i landet skulle veta åt vem regeringen hade anförtrotts, och inga oroligheter skulle uppstå om något oförutsett inträffade eller en dålig nyhet anlände. 25Vidare beaktar jag att de styrande i grannländerna och vid rikets gränser följer händelseutvecklingen med spänd förväntan inför utgången.

Jag proklamerar alltså att kungavärdigheten skall tillhöra min son Antiochos, som jag åtskilliga gånger har föreställt för de flesta av er och anförtrott åt er åtanke i samband med att jag avmarscherat till de övre satrapierna. Iag har tillställt honom bifogade skrivelse. Ölag uppmanar och ber er nu att i trogen hågkomst av det goda jag gjort er både allmänt och enskilt bevara samma välvilliga hållning mot min son som ni nu intar gentemot mig. Jag är övertygad om att han kommer att fullfölja min milda och humana politik och därmed komma i det bästa förhållande till er."

23Så slutade .denne mördare och hädare sitt liv: han måste utstå lika förfärliga plågor som han hade utsatt andra för och fick den ömkligaste död bland bergen i främmande land. 29Filippos, som hade delat hans liv från ungdomen, förde hem hans kropp men lämnade därefter landet av rädsla för Antiochos son och begav sig till Ptolemaios Filometor i Egypten.

Templet renas och äterinvigs

1Med Herrens bistånd lyckades Mackabaios och hans män få 10 kontroll över templet och staden. 2De altaren hade

som uppförts på torget av främlingarna förstörde de, likaså deras helgedomar, 3och efter att ha renat templet byggde de ett nytt altare där. De slog eld med stenar och använde denna eld när de nu efter två års uppehåll frambar offer. De tände också rökelse och lampor och lade fram skådebröden.

4När detta var färdigt kastade de sig framstupa och bönföll Herren att aldrig mer låta dem råka i sådana olyckor utan tukta dem med mildhet, om de någon gång skulle komma att syn-

1815 Andra Mackabeerboken 10:16

da, och inte utlämna dem åt gudsförsmädande och barbariska hedningar.

5Den dag då utlänningama hade skändat templet blev också dagen för templets rening: den tjugofemte i samma månad, dvs. månaden kislev. 6De höll glad högtid i åtta dagar lik-

en

vid lövhyddefesten, och de mindes hur de nyss hade tillsom bringat den högtiden i bergen och grottorna som vilda djur. 7De tog alltså lövprydda stavar, grönskande grenar och palmkvistar i händerna och frambar lovsånger till honom som hade fört tempelreningen till dess lyckliga fullbordan. 8Och efter ett gemensamt beslut omröstning förordnade de att hela

genom det judiska folket varje år skulle fira dessa dagar.

Antiochos V Eupator börjar regera 9Antiochos med tillnamnet Epifanes hade alltså slutat sitt liv på det sätt omtalats. 1°ag skall nu redogöra för det som

som rör Antiochos Eupator, den gudlöse mannens son, varvid jag gör ett sammandrag av de olyckor som följde med hans krig.

När han hade tillträtt regeringen utnämnde han en man vid Lysias till minister och Protarchos till ståthållare i

namn Koilesyrien och Fenikien. Ptolemaios Makron, varit ett

som föredöme i sin strävan att behandla judarna rättvist efter den orätt de förut fått lida och försökt bevara ett fredligt för-

som hållande till dem, 13hade nämligen av denna orsak blivit anklagad inför Eupator kungens vänner. Ständigt fick han hö-

av

att han var en förrädare, därför att han hade lämnat sin post ra på Cypern, som Filometor hade anförtrott honom, gått över till Antiochos Epifanes och inte kunnat förvalta sitt höga ämbete med heder. Därför begick han självmord genom att ta gift.

Judas Mackabaios besegrar idumeerna

14Gorgias, fick det lokala befälet, höll en här av värvade

som trupper och förde ett ständigt krig mot judarna. Samtidigt trakasserades judarna idumeerna, som behärskade några

av välbelägna fästningar. De enrollerade dem som hade flytt från Jerusalem och sig in i det långdragna kriget.

gav

15Mackabaios män anropade Gud och bad honom att stå på deras sida i striden. Sedan marscherade de ut mot idumeemas

10:17 Andra Mackabeerboken 1816

befästa städer, 17som de bemäktigade sig efter våldsamma anfall. De drev undan alla kämpade på murarna och högg

som

dem kom i deras väg. Inte mindre än 20 000 man blev ner som dödade. Minst 9 000 flydde emellertid till två mycket kraftiga torn, där det fanns all tänkbar utrustning för en belägring. 19Då Mackabaios närvaro trängande nödvändig på andra

var platser lämnade han kvar Simon och Josef, och därtill Sackaios med hans folk, i allt tillräcklig styrka för tornens belägring,

en och gav sig själv i Väg.

2°Men Simons män föll offer för sin snikenhet och tog emot mutor några bland de instängda; för 70 000 drachmer lät de

av ett antal slippa ut. 21När Mackabaios fick rapport om

personer det inträffade samlade han folkets ledare och anklagade Si-

män för att ha sålt sina bröder för pengar och skadat mons dem släppa deras fiender fria. 22De hade alltså be-

genom att gått förräderi, och han lät avrätta dem. Sedan erövrade han ge-

de båda tornen. 23Hans hade överallt lyckan med nast vapen sig, och han dödade än 20 000 man i de båda fästningarna.

mer

Timotheos besegras och dödas

24Timotheos, gång förut hade blivit besegrad av judar-

som en

bådade väldig legohär och samlade dessutom ihop na, upp en

stor kavalleristyrka från Asien. Han kom nu marscherande en för att låta sina trupper besätta Iudeen. 25När han närmade sig vände sig Mackabaios och hans män till Gud med bön om skydd: de strödde jord över sina huvuden, fäste säcktyg om höfterna, 25föll på fundamentet framför altaret och bad

ner

dem nådig och bli deras fienders fiende och deras Gud att vara motståndares motståndare, det heter i lagen. Efter att ha

som slutat sin bön tog de och ryckte fram ett gott stycke

vapnen från staden. När de kom i fiendernas närhet gjorde de halt.

Slust när dagen grydde gick båda härarna samtidigt till anfall. Den hade sin förtröstan på Herren som garanti för

ena framgång och ärorik medan den andra bara lät sig ledas

seger,

sitt raseri i striden. Under den hårda kamp som följde viav sade sig från himlen för motståndarna. Fem ståtliga

en syn män på hästar med guldbroderat remtyg ställde sig i spetsen för judarna. 30Två dem tog Mackabaios mellan sig och

av

1817 Andra Mackabeerboken 11:6

skyddade honom med sina vapen, så att han bevarades oskadd, motståndarna överöste de med pilar och blixtar,

men

bländade och förvirrade dem, så att de skingrades i full som panik. 3120 blev dödade, och dessutom 600 ryttare.

500 man

32Timotheos själv flydde till en befäst stad som hette Geser. Den hade stark garnison under befäl Chaireas. 33Macka-

en av baios män omringade villigt fästningen och belägrade den i fy-

dagar. 34De inneslutna, litade på att platsen var ointagra som

och utslungade gudlösa skymfer. 35Men när lig, hädade grovt den femte dagen grydde var tjugo unga män på Mackabaios sida så upphetsade vrede över hädelserna att de gick till an-

av

med manligt mod och vilddjurs raseri, och de fall mot muren högg och de stötte på. 36Andra utnyttjade den

ner var en som avledande manövern till att klättra upp på samma vis och angripa de inneslutna. De satte eld på tornen, tände bål och brände hädarna levande. Ytterligare en grupp högg sönder portar-

och släppte in hären, så att de snabbt kunde besätna resten av ta staden. 37Timotheos, hade gömt sig i en brunn, dödade

som de, likaså hans bror Chaireas och Apollofanes.

38Efter att ha uträttat detta prisade de Herren med hymner och tacksägelser för hans stora välgärningar mot Israel och för segern han skänkt dem.

Segern över Lysias

lLysias, ministern som också var kungens förmyndare och 11 frände, hade blivit mycket uppbragt över det som inträffat. På helt kort tid Zhade han bådat upp omkring 80 000 man, därtill allt sitt kavalleri, och ryckte fram mot judarna. Han avsåg att befolka Jerusalem med greker, 3göra templet skattskyldigt, lik-

andra folks kultplatser, och bjuda ut översteprästämbetet som för år i sänder. 4Åt Guds kraft ägnade han inte tanke ef-

ett en tersom han förletts till övermod av sitt infanteri, som kunde räknas i tiotusental, sina tusentals ryttare och sina åttio elefanter. 5När han trängt in i Judeen marscherade han mot Bet-Sur,

välbefäst plats ligger ungefär tre mil från Jerusalem, en som och utsatte denna stad för häftiga angrepp.

ÖNär Mackabaios och hans män underrättades om att Lysias belägrade deras fästningar vände de sig tillsammans med hela

11:7 Andra Mackabeerboken 1818

folket under klagan och gråt till Herren och bad honom sända

god ängel till Israels räddning. 7Mackabaios själv beväpnaen de sig först alla, och han uppmanade de andra att med ho-

av

trotsa faran för att komma sina bröder till hjälp. Och de nom bröt villigt upp, alla som en man.

8Medan de ännu i närheten av Jerusalem uppenbarade

var sig ryttare i spetsen för deras tåg; han bar vit dräkt och

en svingade gyllene 9Då prisade de alla på en gång den

vapen. barmhärtige Guden, och de blev så styrkta i sina själar att de

beredda att lös på vad som helst, inte bara människor var utan de värsta vilddjur och järn. 1°Så ryckte de fram i

murar av full stridsberedskap med sin himmelske vapenbroder, som Herren i sin barmhärtighet hade sänt dem. De störtade sig över fiendema som lejon och fällde 11 000 av dem, därtill 1 600 ryttare, och tvingade alla de övriga att fly. 12De flesta av dessa undkom sårade och utan vapen, och även Lysias själv kunde rädda sig bara genom en neslig flykt.

Vapenstilleständ och förhandlingar

13Men Lysias saknade inte förstånd, och när han för sig själv tänkte igenom det nederlag som han hade råkat ut för insåg han att hebreerna var oövervinneliga, eftersom den väldige Guden kämpade på deras sida. Därför sände han bud till dem 14och lyckades övertala dem till en uppgörelse på rättvisa villkor. Han övertygade dem också om att han kunde tvinga kungen att bli deras vän. 15Mackabaios gick med på allt som Lysias föreslog, med folkets bästa för ögonen, alla önskemål om judarna som han själv skriftligen framfört till Lysias hade beviljats av kungen.

judarna hade nämligen fått ett brev med följande lydelse från Lysias:

"Lysias hälsar det judiska folket. 17Era representanter Iohannes och Absalom har överlämnat nedan återgivna skrivelse och framfört era önskemål i de angelägenheter som där anges. 18Allt behövde hänskjutas till kungen har jag framlagt för

som honom. Det faller inom min kompetens har jag beviljat.

som 190m ni står fast .vid lojala hållning gentemot kungamakten

er skall jag även i fortsättningen söka utverka fördelar för er.

1819 Andra Mackabeerboken 11:36

Beträffande detaljerna har jag beordrat såväl de ovannämnda representanter att överlägga med personerna som mina egna 21Med önskan allt gott. er. om Skrivet den tjugofjärde dagen i den korinthiske Zeus månad

år 148." Kungens brev lydde så: Antiochos hälsar sin broder Lysias. 23Sedan vår fa- "Kung der upptagits till gudarna har det varit vår önskan att rikets undersåtar skall kunna ostört ägna sig åt sina egna angelägenheter. 24Vi har hört att judarna inte är införstådda med vår nu faders försök att införa grekiska seder utan föredrar sitt eget levnadssätt och begär tillstånd att följa sina seder och lagar. 25Då vi önskar att även detta folk skall få leva under ostörda förhållanden, förordnar vi härmed att templet skall återställas till dem och de skall få forma sin livsföring enligt sina förfäatt ders skick och bruk. 26Vi förväntar oss alltså att du skickar dem försäkringar fred och vänskap, för att de med känneom dom vår inställning skall kunna väl till mods och med om vara glädje ägna sig åt sina egna angelägenheter." 27Till folket skrev kungen detta brev: "Kung Antiochos hälsar de äldstes råd och alla övriga judar. 230m det går väl motsvarar det vår önskan; själva befinner er vi också väl. Menelaos har underrättat oss om att ni önsoss kar återvända hem och ägna åt era egna angelägenheter. er 3°De sålunda återvänder före den trettionde xanthjkos tillsom försäkras härmed följande rättighet: 31judarna får fritt följa sidietföreskrifter och lagar, liksom de förut gjort. Ingen na egna dem skall heller på något sätt få svårigheter på grund av tiav digare förseelser. 32Iag har också skickat Menelaos med uppgift lugnande besked. 33Med önskan om allt gott. att ge er Skrivet den femtonde xanthikos år 148." 34Också skrev till dem; deras brev lydde på följanromarna de sätt: "Quintus Memmius och Titus Manius, romarnas sändebud, hälsar det judiska folket. 35De förmåner kungens frände som Lysias har beviljat är också vi införstådda med. 35De frågor er han beslutat underställa kungen bör ni diskutera och sesom dan omedelbart skicka bud till så att Vi kan frarnlägga saoss, ken på sätt är till fördel för er. Vi är nämligen på väg ett som

11:37 Andra Mackabeerboken 1820

till Antiochia. 37Skicka alltså med det snaraste några personer

kan underrätta vilken hållning ni intar. 33Med välsom oss om gångsönskan.

Skrivet den femtonde xanthikos år 148."

Massmordet i joppe och Judas vedergällningsaktion

ISedan dessa överenskommelser hade ingåtts for Lysias tillba- 12 ka till kungen, och folket återgick till sitt jordbruk. Men några av de lokala befälhavarna lät dem inte njuta av lugnet och ägna sig åt fredliga värv; det var Timotheos och Apollonios, Gennaios son, I-Iieronymos och Demofon samt Nikanor, chefen för de cypriotiska trupperna.

Joppe begick invånarna ett gudlöst illdåd. De inbjöd judarna i staden att med hustrur och barn komma ombord på fartyg som de ställde till förfogande. Detta gjordes utan antydan till fiendskap 4och efter ett samfällt beslut stadens med-

av borgare. Judarna antog inbjudan utan att ana oråd och i tron att de andra var inställda på att hålla fred. Men efter att ha fört ut dem på öppna havet kastade man dem överbord, inte mindre än 200 personer.

5När Judas fick meddelande det omänskliga dåd som

om hade förövats mot hans landsmän kallade han samman sina män, 6åkallade Gud, den rättfärdige domaren, och angrep sina bröders mördare. Han satte eld på hamnen om natten, brände fartygen och högg dem hade sökt tillflykt där. 7Men

ner som då själva staden var tillbommad drog han sig sedan tillbaka i avsikt att komma igen och göra slut på hela befolkningen i l OPPG-

3Därefter fick han underrättelse att folket i Jamnia tänkte

om handla på sätt mot de judar slagit sig där. 9Dâ

samma som ner gjorde han ett nattligt angrepp även på Jamnias invånare och satte eld på hamnen och skeppen, så att eldskenet syntes ända till Jerusalem, fyra och en halv mil därifrån.

Fälttåget i Gilead

1°När de hade hunnit knappt två kilometer därifrån under sin marsch mot Timotheos blev Judas anfallen av araber, inte mindre än 5 000 till fots och 500 ryttare. Efter häftig

man en

1821 Andra Mackabeerboken 12:22

strid, som med Guds hjälp blev framgångsrik för Judas män, var nomaderna besegrade och bad Judas om fred. De lovade både att komma med boskap och att hjälpa judarna på andra sätt. lzludas, räknade med att de kunde bli till verklig nyt-

som ta i många sammanhang, gick med på att hålla fred med dem, och efter att ha tagit emot hans försäkran om detta drog de sig tillbaka till sina tält.

Judas anföll också stad var befäst med jordvallar

en som och skyddad av murar runt om och som hade invånare av alla möjliga folkslag. Den hette Kaspin. De inneslutna, litade

som på sina starka murar och sina livsmedelsförråd, uppträdde mycket utmanande mot Judas män, hånade dem och förde ett hädiskt och gudlöst tal. 15Men Iudas män åkallade världens store härskare, som på Iosuas tid vräkte omkull Jerikos murar utan hjälp av vare sig murbräckor eller kastmaskiner, och rusade så i vilt raseri till angrepp mot muren. 15De erövrade staden, så var Guds vilja, och anställde ett otroligt blodbad, så att den närbelägna sjön, som var 400 meter tvärs över, tycktes fylld med blod som runnit ut i den.

Timotheos besegras Därifrån kom de efter marsch på fjorton mil till de så kal-

en lade tobianska judarna i Charax. Timotheos stötte de inte på där i trakten, eftersom han hade gett sig i väg med oförrättat ärende, men på en plats hade han lämnat kvar en välskyddad garnison. 19Två Mackabaios officerare, Dositheos och Sosi-

av patros, gjorde då en råd mot fästningen och dödade dem som Timotheos hade lämnat där, över 10 000 man.

Mackabaios formerade därefter sin här i kompanier, avdelade officerare att föra befälet över dem och marscherade mot Timotheos, som hade 120 000 man infanteri och 2 500 ryttare till sitt förfogande. 21När Timotheos fick underrättelse att

om Judas närmade sig skickade han i förväg bort kvinnor och barn och den övriga trossen till staden Karnion det är en svårbe-

lägrad och otillgänglig plats eftersom alla tillfartsvägarna är trånga.

ZZFienderna skräck så snart Iudas kompani visade

greps av sig i spetsen för hären, och de skrämdes av att se den allseende

12:23 Andra Mackabeerboken 1822

Guden uppenbara sig. De tog till flykten och rusade om Varandra, så att många blev skadade sina kamrater och

av egna fick djupa sticksår svärden. 23udas förföljde dem energiskt

av och högg missdådarna; ungefär 30 OOOman blev dödade.

ner 24Timotheos själv föll i händerna på Dositheos och Sosipatros

med listig övertalningskonst bad han dem att släppa folk, men honom oskadd, därför att föräldrar eller bröder till många av dem i hans våld, och det kunde hända att de råkade illa ut.

var 25Sedan han efter lång övertalning hade fått dem att tro på hans försäkran att dessa skulle skickas välbehållna

personer tillbaka, de honom fri för att deras bröder skulle bli räd-

gav dade.

Zéludas marscherade sedan mot Karnion och atargatistemplet och dödade där 25 000 människor. 27Efter att ha besegrat och tillintetgjort dem ryckte han också fram mot Efron, en väl befäst stad med stor befolkning av olika nationaliteter. Star-

en ka män hade ställts framför och försvarade

unga upp murarna sig hårdnackat; dessutom fanns där stora förråd av krigsmaskiner och kastvapen. 23Men judarna åkallade den härskare

våldsamt bryter fiendens kraft och kunde så bemäktiga som sig staden, där de nedgjorde ungefär 25 OOOav invånarna.

Efter uppbrottet därifrån gick de mot Skythopolis, som ligger elva mil från Jerusalem. 3°De judar som bodde där intygade emellertid att stadens invånare hade visat dem välvilja

vänligt dem under olyckans dagar. Judas och uppträtt mot och hans män tackade dem för detta och uppmanade dem att också i framtiden leva i vänskap med det judiska folket. Sedan återvände de till Jerusalem, eftersom veckohögtiden var nära förestående.

Striden mot Gorgias ildumeen

32Efter pingsten, högtiden kallas, marscherade de mot

som Gorgias, befälhavaren i Idumeen. 33Han drog i fält med 3 OOO

infanteri och 400 ryttare. 34Vid sammandrabbningen stuman pade några få judarna. 35En ryttare vid Dositheos, en

av namn stark karl hörde till Bakenors folk, grep tag i Gorgias kap-

som

höll honom fast och drog honom med sig av alla krafter i pa, avsikt den skurken levande till fånga. Men en de thra-

att ta av

1823 Andra Mackabeerboken 13:2

kiska ryttarna honom och högg av honom armen, och

angrep Gorgias lyckades fly till Marisa.

35Då Esdris män utmattade av den långdragna kam-

nu var

vände sig Judas till Herren och bad honom uppenbara sig pen

deras bundsförvant och ledare i striden. 37Han som tog upp stridsropet och psalmerna på fädernas språk, högg överraskande in på Gorgias män och drev dem på flykten.

Ofretför de dödas synder

33udas ledde sedan hären till staden Adullam, och eftersom den sjunde dagen gick in renade de sig på sedvanligt sätt och firade sabbaten där. 39Men följande dag, då det hade blivit hög tid att ta hand de fallnas kroppar, gick Judas män ut för att

om göra detta och föra dem till vila hos deras släktingar i fädernas

gravar.

4°Då fann de att Varenda de döda under sina kläder

en av hade kultföremål som tillhörde avgudarna i Iamnia, sådant

lagen förbjuder judarna att befatta sig med. Alla förstod som att detta anledningen till att de hade stupat, och de prisa-

var de Herren, den rättfärdige domaren som drar fram det dolda i ljuset, 42och uppsände ödmjuka böner om att den begångna synden skulle utplånas fullständigt. Och den hjältemodige Iudas manade folket att hålla sig fria från synd, när de nu med

ögon hade sett vad de stupades synd hade lett till. egna

43Genom att ordna insamling var och en fick bidra

en som till kunde han skicka ungefär 2 000 silverdrachmer till Jerusalem för att låta frambära ett syndoffer. Han handlade riktigt och klokt, han hade uppståndelsen i tankarna; 440m han inte hade väntat sig att de stupade skulle uppstå hade det varit överflödigt och meningslöst att be för döda människor. 45Dessutom tänkte han på att härlig belöning väntar dem som av-

en lider i tron på Gud. Helig och from hans omtanke Därför

var ordnade han försoningsoffret för de döda, så att de skulle befrias från sin synd.

Menelaos död 1År 149 fick Judas män bud att Antiochos Eupator ryckte

om fram Iudeen med starka trupper. ZHan hade med sig sin

mot

13:3 Andra Mackabeerboken 1824

förmyndare och minister Lysias, och de åtföljdes av var sin grekisk här 110 000 infanteri, 5 300 ryttare, 22 elefan-

om man ter och 300 lievagnar.

3Menelaos anslöt sig också till dem, och grovt hycklande uppmuntrade han Antiochos, inte för att rädda fosterlandet utan därför att han trodde sig kunna få det högsta ämbetet. 4Men konungarnas konung väckte Antiochos vrede mot missdådaren, och när Lysias klargjorde att det var denne som bar skulden för alla olyckorna befallde kungen att man, som seden är i landet, skulle föra honom till Beroia för att avrättas.

5Där finns nämligen ett 25 meter högt torn, fyllt med aska och försett med cirkelrund konstruktion, som från alla håll

en sluttar brant mot askan. 6Dit upp för man den som har

ner gjort sig skyldig till helgerån eller förövat någon annan särskilt svår ogärning, och så störtar man ner honom till att omkom-

7På det sättet fann nu lagöverträdaren Menelaos sin död ma. och fick inte komma i jorden. 3Det fullständigt rättvist,

ens var

han hade syndat så många gånger när det gällde altaret,

eld och aska heliga, och därför fick han också dö i vars var aska.

Striden vid Modein 9Men kungen, vars tänkesätt hade blivit fullständigt barbariskt, kom för att låta judarna genomgå det allra värsta av

nu vad hade hänt dem under hans fars tid. loNär Judas fick

som meddelande detta uppmanade han folket att dag och natt

om bönfalla Herren att komma dem till hjälp nu om någonsin, då höll på att ta ifrån dem lagen, fosterlandet och det

man heliga templet, och att inte låta folket, som så nyss hade fått en kort tids lindring, falla i de hädande hedningarnas våld. Alla gjorde gemensamt så: under tre dagar åkallade de utan uppehåll den barmhärtige Herren, gråtande, fastande och utsträckta på marken. Därefter talade Iudas uppmuntrande till dem och befallde dem att göra sig marschberedda.

13Vid enskild överläggning med de äldste kom han till

en beslutet att de skulle marschera ut och med Guds hjälp nå ett avgörande innan kungens här hann falla in i Iudeen och bemäktiga sig staden. 14Han överlät åt världens skapare att fälla

1825 Andra Mackabeerboken 13:26

utslaget och manade sitt folk att tappert kämpa till sista andetaget för lagen, templet, staden, fosterlandet och samhällsordningen. Sedan lät han sin här slå läger i närheten av Modein.

15Efter att ha gett sitt folk fältropet "Seger från Gud" anföll han på natten kungens högkvarter med utvald styrka av de

en tappraste männen. Han dödade ungefär 2 000 man i läg-

unga ret och dessutom den förnämsta elefanten med dess förare. Till slut fyllde de hela lägret med skräck och förvirring och drog sig tillbaka efter framgångsrik strid 17först när dagen började Detta kunde ske därför att Herren hjälpte och be-

gry. skyddade honom.

Vapenstillestånd i Jerusalem

13När kungen hade fått detta på judarnas oförvägenhet

prov försökte han komma åt de befästa platserna med hjälp av krigslister. 19Han ryckte fram mot Bet-Sur, som var en fast stödjepunkt för judarna, men drevs undan, besegrades och led nederlag. Judas skickade in förnödenheter till de irmeslutna. zlRodokos, hörde till den judiska hären, förrådde hemlig-

som heterna för fienden; han blev uppspårad, gripen och inspärrad. Kungen förhandlade på nytt med folket i Bet-Sur, gav och fick försäkringar fred, avtågade, 23anföll Judas män och

om blev besegrad. Han fick meddelande om att Filippos, som lämnats kvar att sköta regeringsärendena i Antiochia, hade blivit alldeles galen. Han blev förskräckt, kallade till sig judarna, gav efter för dem och bekräftade med ed ett fördrag på helt rättvisa villkor. Efter uppgörelsen frambär han ett offer, hedrade templet och visade frikostighet mot den heliga platsen.

24Han tog vänligt avsked av Mackabaios, lämnade kvar Hegemonides befälhavare i distriktet mellan Ptolemais

som och Gerra 250ch begav sig till Ptolemais. I-nvånarna där visade missnöje med fördraget- de var nämligen oerhört upprörda och ville få bestämmelserna upphävda. 25Lysias gick upp på tribunen och försvarade saken så gott han kunde, övertalade dem, blidkade dem och stämde dem till välvilja. Sedan återvände han till Antiochia.

Så gick det till med kungens framryckning och återtåg.

14:1 Andra Mackabeerboken 1826

Demetrios I och Alkimos 1Tre år fick Judas män bud att Demetrios, Seleukos 14 senare om

hade seglat in i Tripolis hamn med flotta och en stark son, en här och gjort sig till herre över landet efter att ha undanröjt Antiochos och hans förmyndare Lysias.

3En vid namn Alkimos, som förut hade varit överste-

man präst eget val hade besudlat sig under oenighetens tid,

men av insåg att han saknade varje möjlighet att rädda sin ställning

nu eller vidare få tillträde till det heliga altaret. 4Han infann sig år 151 hos kung Demetrios medförande guldkrans och ett

en pahnblad gåva till honom, och dessutom några av de sed-

som vanliga olivkvistarna från templet. Den dagen förhöll han sig overksam. 5Men han fick ett tillfälle som gynnade hans vanvettiga syften när Demetrios kallade honom till ett rådssammanträde och frågade honom hur stämningen var bland judarna och vad de hade för planer. Då svarade han:

6"De judar som kallas hasiderna och som leds av Judas Mackabaios för ett ständigt krig. De ställer till med oroligheter och tillåter det blir stabila förhållanden i riket. 7Därför

inte att

kommit hit, och fast jag har berövats den värdighet har jag nu

jag har ärftlig rätt till jag syftar på översteprästämbesom tet- 3drivs jag först och främst av uppriktig omtanke om kungens intressen, i andra hand också av hänsyn till mina

men landsmän, hela vårt folk får lida avsevärt för dessa människors dårskap. 9Jagber nu dig, min konung, att skaffa dig kännedom alla detaljer i denna sak och sedan vidta åtgärder

om för vårt land och vårt hårt ansatta folk med den nådiga välvilja

du hyser för alla människor. 1°Ty så länge Judas är i livet som kan det omöjligt bli fredliga förhållanden."

När Alkimos hade uttalat sig på det sättet var det så mycket lättare för de övriga av kungens vänner, som var fientligt inställda till Judas, att hetsa Demetrios. Denne valde

upp genast ut Nikanor, som hade varit chef för elefantkåren men

utnämndes till befälhavare i Judeen, och skickade i väg honu

13med skriftliga order att röja Judas själv ur vägen och nom skingra hans folk samt att ge Alkimos ämbetet som överstepräst vid det höga templet.

1827 Andra Mackabeerboken 14:26

14De hedningar i Judeen som befann sig på flykt för Judas anslöt sig till Nikanor i stora skaror, eftersom de trodde att judarnas motgångar och olyckor skulle innebära framgångar för dem själva.

Förhandlingar med Nikanor

15När Judas folk fick höra att Nikanor ryckte fram och att hedningarna gick till anfall strödde de jord över sig och åkallade honom har samlat sitt folk för att det skall bestå i evighet som och alltid uppenbarat sig för att värna sin egendom. 16På som sin anförares order marscherade de genast därifrån, och de nådde kontakt med fienden vid byn Dessau. 17Men Judas bror Simon hade redan varit i strid med Nikaoch eftersom motståndarna uppenbarat sig oväntat hade nor, tillfällig motgång. 13Trots detta drog sig Nikanor han lidit en för att låta det till blodig uppgörelse, han hörde talas en vilket hjältemod som fanns hos Judas män och hur tappert om de kämpade för sitt fosterland. Därför skickade han Poseidonios, Theodotos och Mattathias för att träffa en fredsöverenskommelse. Frågan övervägdes anföraren dryftade den med noga; trupperna, och då det visade sig råda allmän enighet godkände de fördraget. 21Man kom överens om en dag då ledarna skulle mötas för enskild överläggning. En vagn körde fram från vardera sidan, stolar ställdes ut och Judas posterade beväpnade män på lämpliga platser, där de skulle stå beredda fienderna plötsligt försökte begå något illdåd. Och överom läggningen genomfördes i vederbörlig ordning. 23Sedan vistades Nikanor i Jerusalem utan att företa sig något olämpligt; tvärtom skickade han bort de skaror av folk som hade samlats hos honom. 24Han hade hela tiden Judas i sin närhet och höll mycket honom. 25Han uppmanade honom av att gifta sig och skaffa sig barn. Judas gifte sig, slog sig till ro och njöt av livet.

Nikanor bryter med Judas 26Men Alkimos, lade märke till vänskapen mellan de båda som männen, med sig handlingarna rörande det ingångna förtog

14:27 Andra Mackabeerboken 1828

draget till Demetrios och gjorde gällande att Nikanor varit illojal mot kungamakten: han hade nämligen utsett Judas, som stämplade mot riket, till att få en plats bland kungens vänner.

Kungen blev rasande och lät sig hetsas av den ondskefulle mannens förtal, så att han skrev ett brev till Nikanor där han uttryckte sitt missnöje med fördraget och befallde honom att snarast skicka Mackabaios som fånge till Antiochia. 23Nilanor blev bestört när han nåddes av detta budskap och illa till mods över att behöva svika avtalet utan att den andre hade gjort något orätt. 29Men eftersom det omöjligt att handla mot

var kungens vilja avvaktade han ett lämpligt tillfälle att utföra befallningen med list.

3°Mackabaios märkte emellertid att Nikanor bemötte honom kyligare och var ohövligare mot honom än han vant sig vid, och han förstod att det kyliga bemötandet ingalunda bådade gott. Han samlade därför ett betydande antal av sina män och höll sig undan för Nikanor.

31När denne fick klart för sig att han hade blivit ordentligt överlistad av Judas gick han till det höga och heliga templet, där prästerna höll på att frambära de offer som hör till gudstjänsten, och befallde dem att utlämna 32Men de

mannen. svor på att de inte visste den efterspanade fanns. 33Då sträckte

var Nikanor ut sin högra hand mot templet, svor en ed och sade: "Om ni inte utlämnar Judas åt mig som fånge skall jag jämna denna Guds helgedom med marken, riva ner altaret och uppföra ett praktfullt tempel åt Dionysos på platsen." 34Med de orden gick han sin väg. Men prästerna sträckte sina händer mot himlen och åkallade honom som alltid strider för vårt folk. De sade: 35"Herre, fastän du inte behöver någonting har du själv bestämt att ett tempel för din närvaro skall finnas bland oss. 36Du helige herre över allt heligt, bevara nu detta hus, som så nyss har blivit renat, så att det förblir obesudlat för evigt"

Rasis död 37En vid Rasis, tillhörde de äldste i Jerusalem,

man namn som blev angiven för Nikanor. Han var sina landsmäns vän och hade mycket gott rykte; hans godhet hade gett honom ärenamnet "judarnas far". 33Tidigare, under oenighetens tid, hade han

1829 Andra Mackabeerboken 15:5

fällt utslag i frågor judendomen och oavlåtligt satsat kropp

om och själ för dess sak. 39Då Nikanor ville ge ett otvetydigt

nu

på sin fiendskap mot judarna skickade han mer än 500 prov soldater för att gripa honom, 4°ty han trodde att han skulle skada dem genom att gripa denne man.

Snart trupperna nära att erövra tornet: de försökte

var spränga gårdsporten och ropade på eld för att antända dörrar-

Då Rasis var helt omringad riktade han svärdet mot sig na. nu själv, 42ty han ville hellre dö en tapper död än falla i rnissdådarnas händer och bli förödmjukad på ett sätt som inte anstod hans tapperhet. 43Men i stridens brådska träffade stöten inte rätt, och då soldaterna redan trängde in genom dörrarna

han utan fruktan på muren och kastade sig hjältesprang upp modigt mitt bland soldaterna. 44De vek hastigt undan, så

ner att det bildades ett tomrum, och han föll mitt på den tomma platsen. 45Men han reste sig i våldsam upphetsning, ännu vid liv fast blodet i strömmar och han var svårt sårad, rusade

rann

soldathopen och ställde sig på brant klippa. Redan genom en fullständigt förblödd drog han ut sina inälvor, grep dem med båda händerna och slungade dem mot soldaterna. Han åkallade den Härskare som råder över liv och ande och bad att en gång få tillbaka det han nu miste, och på det sättet skildes han från livet.

Nikanors övermod

lNikanor fick rapport om att Judas män höll till i Samarien, 15 och han bestämde sig för att anfalla dem på vilodagen, då det kunde ske helt riskfritt. Men de judar hade tvingats att

som följa med honom sade: "Döda dem för all del inte på detta råa och barbariska sätt, utan visa vördnad för den dag som har ärats och helgats än de andra av den allseende Guden"

mer 3Ärkeskurken frågade då: "Finns han i himlen, härskaren som har förordnat skall fira sabbatsdagen" 4"a", för-

att man klarade de, "den levande Herren själv som härskar i himlen har befallt att den sjunde dagen skall hållas helig." 5Då sade han: "Men jag år härskare på jorden, och jag ger order om att

skall brukas och kungens uppdrag utföras." vapnen

15:6 Andra Mackabeerboken 1830

Att genomföra sin ondskefulla föresats var han emellertid inte i stånd till.

Judas uppmuntrar till strid

sitt skrävlande övermod var Nikanor fast besluten att resa ett monument åt sig själv som segrare över hela Judas här. 7Men Mackabaios vacklade inte ett ögonblick i sin tillförsikt utan var full av hopp om att Herren skulle ta sig an hans sak. 3Han uppmanade sitt folk att inte tappa modet inför hedningarnas framryckning utan tänka på hur de hade fått hjälp från himlen förr och se fram mot den seger som allhärskaren också

skulle skänka dem. 9Han uppmuntrade dem med ord lanu ur gen och profetema, påminde dem om de strider som de redan hade utkämpat och ökade på så sätt deras stridslust.

1°Sedan han hade väckt deras mod han sina order och

gav skildrade samtidigt för dem hedningarnas trolöshet och deras brott mot givna eder. Han rustade och dem, inte

var en av bara med skyddande sköldar och lansar, utan framför allt genom att uppmuntra dem med välvalda ord. Slutligen lät han dem höra en dröm som förtjänade tilltro, och därmed gjorde han dem alla överdådigt glada till mods.

Detta innehållet i Judas drömsyn: den förre överste-

var prästen Onias, en god och fin man, försynt i sitt uppträdande och vänlig i sitt sätt, som kunde lägga sina ord väl och som ända från barndomen hade vinnlagt sig om ett i alla avseenden rättskaffens liv han stod med utsträckta händer och bad för

hela det judiska samhället. 13Därpå visade sig en märklig man med vitt hår och ädelt utseende, präglad av en underlig, överväldigande auktoritet. 14Och Onias sade: "Denne är

man, som sina bröders vän och flitigt ber för folket och den heliga staden, är Jeremia, Guds profet." 15Då räckte Jeremia fram högra handen för att ge Judas ett svärd av guld och överlämnade det med följande ord: 15"Ta emot detta heliga svärd Det är

en Guds gåva, och med det skall du krossa dina motståndare."

Nikanor besegras

17Uppmuntrade av Judas välfunna ord, som hade förmågan att sporra till tapperhet och göra ynglingar till män, beslöt de att

1831 Andra Mackabeerboken 15:30

inte slå läger utan till anfall med friskt mod och nå ett avgörande att djärvt hugga in på fienden. De tänkte på att genom staden, religionen och templet svävade i fara, 13ty ängslan för

hustrur och barn, för bröder och släktingar kom i andra hand för dem, och deras gällde först och främst det helgade oro templet. Också hade lämnats kvar i staden kände stor ångde som est och fulla för anfallet ute på öppna fältet. var av oro 2°Alla väntade på det förestående avgörandet; fienden nu hade redan koncentrerat sina styrkor och ställt upp hären i slagordning, elefanterna hade förts till lämplig position och en kavalleriet ordnats på flyglarna. zlNär Mackabaios såg truppmarscherat såg deras uppbåd av alla slags massorna som upp, och elefanternas raseri, lyfte han sina händer mot himvapen len och åkallade Herren, som kan göra under. Han visste att det inte beror på utan att Herren förlänar segern åt den vapen, enligt hans domslut förtjänar den. 22Och han bad med som följande ord: "Du vår härskare, när I-Iiskia kung iIuda rike var sände du din ängel, och han dödade nära 185 000 man i Sanut heribs läger. 23Du råder i himlen, sänd också nu en god som gå före och sprida skräck och fasa 24Låt din starängel att oss ka slå dem under hädelser närmar sig ditt heliga arm ner som folk" Så löd bönen. 25Nikanors folk ryckte fram under trumpetstötar och stridsstriden med fienderna under rop, 26men Judas män tog upp åkallan och böner. 27De kämpade med sina händer men åkalla-

de Gud i sina hjärtan och fällde inte mindre än 35 000 man, jublande glada över att Gud hade uppenbarat sig för dem.

Triumfen firas

23När de i hög stämning lämnade Slagfältet efter slutfört värv Nikanor ligga stupad i sin rustning. 29Då blev det fick de se och uppståndelse, och de prisade Härskaren på fädernas rop språk. 3°Den på allt sätt, med kropp och själ, hade man som kämpat i främsta ledet för sina landsmän, och som hade bevaungdomstidens tillgivenhet för stamfränderna, gav order rat Nikanors huvud skulle huggas liksom hans hand om att av, och föras till Ierusalem. och arm,

15:31 Andra Mackabeerboken 1832

31När Judas kom dit kallade han samman sina stamfränder och lät prästerna ställa sig framför altaret. Sedan skickade han efter folket på borgen 32och visade den eländige Nikanors

upp huvud, och likaså hädarens hand, som han hade sträckt ut mot allhärskarens heliga boning när han uttalade sina skrävlande 0rd. 33Han lät skära ut den gudlöse Nikanors tunga och förklarade att han skulle ge den bit för bit åt fåglarna, medan tecknet på att hans vanvett hade fått sitt straff skulle hängas upp mitt emot templet. 34Och alla prisade Herren hade uppenbarat

som sig; de ropade mot himlen: "Välsignad är han som har bevarat sin heliga plats obefläckad" 35Därefter lät Judas fästa Ni-

upp kanors huvud på borgen, ett tydligt bevis på Herrens hjälp, som alla kunde se.

36Efter allmän omröstning förordnade de samfällt att

en denna dag aldrig skulle få gå obemärkt förbi: den trettonde dagen i den tolfte månaden, som heter adar på arameiska, dagen före Mordokajs dag, skulle firas som märkesdag.

Författarens avslutning

37Så gick det med Nikanor. Då staden alltsedan den tiden har varit i hebreernas hand avslutar jag min framställning här. 33Är den välskriven och skickligt disponerad, är detta vad jag önskade; är den däremot Slätstruken och medelmåttig, var det allt jag kunde åstadkomma. 39Oblandat vin är skadligt att dricka, och likaså vatten; men liksom vin blandat med vatten rentav blir en välsmakande dryck, så beror det också på framställningskonsten om de som får skriften i sin hand skall läsa den med välbehag. Och därmed slutar jag.

Salomos Vishet

Rättfdrdigheten ger liv

lÄlska rättfärdigheten, härskar över jorden. 1 ni som Tänk på Herren med svekfritt sinne, och sök honom med uppriktigt hjärta. Ty de inte utmanar honom finner honom, som han Visar sig för dem som inte misstror honom. 3Svekfull beräkning leder bort från Gud, och hans makt avslöjar de dårar sätter den på prov. som 4Till ränksmidares själ kommer inte visheten, en den vill inte bo i kropp har sålt sig åt synden. en som 5Nej, fostrans heliga ande skyr svek och flyr de oförnuftigas beräkning, den visar vad den är när orätt kommer nära. 5Ty visheten är ande som älskar människan, en den överser inte med vad hädaren säger. Gud är vittne till vad som rör sig inom honom, bevakar omutligt hans tankar och hör alla hans ord. 7a, Herrens ande uppfyller världen, den håller allt och uppfattar varje ljud. samman 3Därför talar orättfärdigt gömma sig, kan ingen som han undkommer inte den rannsakande rättvisan. 9Den gudlöses planer kommer att granskas, och hans ord skall nå fram till Herren, så att hans brott blir avslöjade. 1°Ty med helig lidelse lyssnar Herren till allt, inget mumlande knot undgår hans öra.

Akta alltså för detta farliga knot, er och sluta med lörnska smädelser. Det sägs i lönndom går inte spårlöst förbi, som ljuger dör själen. när munnen

1:12 Salomos vishet 1834

12Locka inte fram döden med ert förvillade liv, och dra inte fördärv över er med era handlingar. 13Det är inte Gud har gjort döden, som han gläder sig inte åt att liv släcks. 14Nej, till att leva skapade han allt, och i allt som blir till i världen bor hälsa. Där finns inget gift som dräper, och döden har inte sin kungaborg på jorden.

15Rättfärdigheten är odödlig.

15Men de gudlösa kallar till sig döden med ord och gärningar. De trånar efter honom han deras vän. som om vore De sluter förbund med honom, de har förtjänat att bli hans egendom.

De gudlösas tal

lMed sitt förvända sätt att tänka säger de: "Kort och bedrövligt är vårt liv; när slutet kommer finns ingen bot, vi vet ingen som har återvänt från dödsriket. ZVi har kommit till av en slump, och efteråt är det som om vi aldrig funnits. Vår andedräkt är flyktig som rök, och vår tankeförmåga en gnista, tänd vid hjärtats slag. 3När den släcks blir kroppen aska, och anden förflyktigas den tunnaste luft. som 4Vårt glöms bort med tiden, namn och ingen minns vad vi uträttat. Vårt liv försvinner spårlöst ett moln; som det löses upp som dimman när den drivs bort av solens strålar och förföljs av dess hetta. 5Vår livstid drar förbi som en skugga, och vårt slut är oåterkalleligt: sigillet sätts på plats och ingen återvänder. 6Kom, låt oss njuta det goda bjuds av som och utnyttja världen med ungdomlig iver.

Salomos vishet 2:21

7Dyra viner och parfymer skall vi ha i överflöd. Vårens blomning får inte oss förbi, 3bind rosenknopparna innan de vissnar. kransar av 9Ingen äng skall förbli orörd av vårt överdåd, överallt skall vi lämna spår av festglädjen. Detta är vad vi har, vår rättmätiga lott. Den fattige rättfärdige skall vi trampa på. Inte tar vi hänsyn till änkan, inte bryr vi den gamles grånade hår. oss om För skall styrkan vara lag och rätt oss svagheten visar själv att den är värdelös. 12Vi skall lägga försåt för den rättfärdige, han står i vägen för oss: han motarbetar våra planer, han skymfar som lagbrytare oss och smädar för brott mot skick och sed. oss 13Han sig ut för att ha kunskap om Gud, ger Herrens tjänare kallar han sig. 14Han står där anklagelse mot vårt tänkesätt som en honom är obehagligt. redan att se 15Hans liv är inte som andras, hans Vägar leder åt annat håll. 16053 betraktar han som falska mynt, och det liv vi lever skyr han som orenhet. De rättfärdigas slut kallar han salighet, och han skryter med att Gud är hans far. 17Nu vill vi undersöka om hans ord är sanna hur det blir vid hans död. och se 18Är den rättfärdige Guds son skall Gud ta sig an honom och rädda honom från hans fiender. 19Vi honom med misshandel och plågor, skall pröva så att vi får veta hur fridsam han är och får hur det är med hans tålamod. se 2°Vi skall döma honom till en neslig död; han skall få beskydd, efter vad han säger." 21Så tänker de, de bedrar sig, men deras ondska förblindar dem.

2:22 Salomos vishet 1836

De förstår inte Guds hemligheter, de hoppas inte på lön för fromheten och tror inte på belöning åt fläckfria själar. 23Gud skapade människan till odödlighet och gjorde henne till en bild av sitt eget väsen, 24men djävulens avund kom döden in i världen, genom och de som är hans egendom får erfara den.

De rütifirdigas hopp

1Men de rättfärdigas själar är i Guds hand, och ingen plåga skall nå dem. dåraktiga människors ögon är de döda; deras bortgång kallas olycka 3och deras hädanfärd förintelse, men de är i frid. 4Även de har straffats, så människor det, om som ser har de rikt hopp om odödlighet. 5Efter att ha tuktats något litet skall de få möta stor godhet, Gud satte dem på prov och fann att de var honom värdiga. 650m guld i smältugnen prövade han dem, han tog emot dem brännoffergåva. som en den stund han kommer till dem skall de flamma upp och flyga fram som gnistor i halm. i 3De skall döma folken och härska över hedningarna, och Herren skall vara deras konung i evighet. 9De förlitar sig på honom skall förstå sanningen, som och de trogna skall förbli hos honom i kärlek. Ty hans heliga får nåd och barmhärtighet, och han skall komma till sina utvalda.

De gudlösas

straf

Men de gudlösa skall straffas för sina Villfarelser, dessa som föraktade den rättfärdige och avföll från Herren.

1837 Salomos vishet 4:5

Olyckliga de som ringaktar vishet och fostran: deras hopp är fåfängt, deras möda gagnlös, vad de gör är till ingen nytta. 12De får hustrur utan vett och ondskefulla barn. Förbannelse vilar över deras avkomma.

13Salig den ofruktsamma som är obefläckad och aldrig har haft syndigt umgänge: när Gud kommer till själarna får hon sin lön. 14Salig den snöpte som inte har brutit mot lagen eller burit på onda tankar mot Herren: hans trohet skall lönas med en dyrbar gåva, i Herrens tempel skall han få en bättre lott. 15Ia, dygdens mödor bär ärorik frukt, och vishetens planta är fast rotad. 16Men äktenskapsbrytares barn skall inte nå mognad, de som föds ur förbjudet umgänge skall utplånas. 17Och de lever länge räknas de för intet,

även om och till sist får de en ärelös ålderdom. 18Dör de förtidi har de inget hopp och ingen tröst på avgörandets dag; 190m blir slutet för ett orättfärdigt släkte.

1Det är bättre barnlös och rättrådig;

att vara minnet av den rättrådige är odödligt, både Gud och människor känner honom. När han lever här är han allas föredöme, och när han går bort sörjs han av alla. I evigheten bär han stolt sin segerkrans: han har vunnit en tävling om ädla priser. 3Men de gudlösa får ingen sina många barn.

nytta av Plantor av oäkta skott rotar sig inte djupt och skaffar sig inget säkert fäste. 40m de också skjuter i höjden tid och får

en grenar, står de ostadigt; de skakas av stormen och rycks upp med roten av vindarnas kraft. 5Alla de späda kvistarna bryts av, och frukten blir värdelös, omöjlig att äta och oduglig till allt.

4:6 Salomos vishet 1838

ÖBam blivit till i syndig förening

som en

vittnar vid rannsakningen om föräldrarnas ondska.

Den rätifirdiges död

7Men den rättfärdige skall få vila,

om han också dör i förtid. 3Vördnadsvärd ålder beror inte av livets längd,

det är inte årens antal som räknas. 9Det är klokheten är människas vita hår

som en

och ett oförvitligt liv som är hög ålder. 1°Den rättfärdige behagade Gud,

därför älskade Gud honom

och hämtade honom, där han levde bland syndarna. Han rycktes bort

för att inte ondskan skulle förvilla hans förstånd

eller falskheten snärja hans själ, 12ty uselheten söker illvilligt fläcka ner det sköna,

och begärets konster fördärvar ett oskuldsfullt sinne. 13När han dog hade han på kort tid levat länge. Hans själ behagade Herren,

därför fick den undkomma ondskan så snart. Men människorna som såg det utan att förstå och inte besinnade detta

15att hans utvalda får nåd och barmhärtighet

och att han kommer till sina heliga

dessa gudlösa som lever

skall få sin dom av den rättfärdige som dött, den tidigt bortgångne skall döma den som grånat i orättfärdighet.

17De skall se den vises död

utan att förstå vad Herren beslutat om honom eller varför han tog honom i sitt beskydd.

13De skall se det med förakt,

men Herren skall skratta åt dem. Efteråt skall de bli eländiga kadaver,

till spott och spe bland de döda i evighet.

1839 Salomos vishet 5:10

Ty han skall slå dem till marken och förstumma dem, han skall rycka undan fotfästet för dem och tillintetgöra dem helt. I kval skall de leva, och minnet av dem skall utplånas. ZODarrande skall de komma när deras synder räknas samman, och deras lagbrott skall anklaga och överbevisa dem.

De gudlösas ånger

1Då skall den rättfärdige stå där oförskräckt inför dem som plågade honom och föraktade hans mödor. 2När de ser honom skall de gripas av fruktansvärd skräck och häpna över hans ofattbara räddning. 3Ångerfulla skall de säga till sig själva, suckande i sin själs betryck: 4"Den det vi brukade håna,

mannen var som smäda och göra narr av, vi dårar Vi tyckte att hans liv var en galenskap och hans slut en nesa. 5Hur kommer det sig att han räknas till Guds söner och har fått sin plats bland de heliga 6Vi gick alltså vilse från sanningens väg, rättfärdighetens ljus har inte lyst för oss, solen gick aldrig upp för oss. 7Vi snärjde in i laglöshetens och fördärvets tistlar,

oss vi strövade genom stiglösa ödemarker, men Herrens väg lärde vi inte känna. 3Vad har vi haft för vårt övermod

nytta av Vilken hjälp har vi fått av rikedom och prål 9Alltsammans har försvunnit skugga,

som en som när en budbärare skyndar förbi, wsom när ett skepp plöjer det svallande havet: dess färd lämnar inget spår, dess köl ingen väg genom vågorna.

5:1 1 Salomos vishet 1840

Eller när fågel flyger genom luften:

som en man finner ingenting som vittnar om dess flykt. Genom den lätta luften röjs en väg när den piskas av vingslagen och klyvs av de susande vingarnas kraft, men efteråt finns inget spår att se av färden.

Eller som när en pil skjuts mot målet:

luften delas men flyter genast samman, så att ingen vet vilken bana den följde.

13På sätt har vi blivit till och försvunnit.

samma

Vi kan inte visa något tecken på att vi dög något till,

utan vi förtärdes i vår ondska."

14Ja,den gudlöses hopp liknar fjun som flyger bort

i blåsten,

eller lätta agnar som stormen driver framför sig.

Det skingras som rök för vinden, försvinner som minnet av gästen som stannade

bara en dag.

15Men de rättfärdiga lever för evigt.

Hos Herren har de sin lön och den Högste sörjer för dem.

Därför skall de Herrens hand ta emot

ur

den strålande kungakronan och det sköna diademet.

Sin högra hand skall han hålla över dem, och med sin arm skall han ge dem skydd.

17Han skall rusta sig med helig iver

och väpna skapelsen till värn mot fienderna. 13Han skall klä sig i rättfärdighetens harnesk

och sätta den opartiska domens hjälm på sitt huvud. 19Oövervinnelig helighet skall han bära som sköld, Oskoningslös vrede skall han slipa till svärd,

och hela världen skall följa honom i strid mot de vanvettiga.

Blixtar skall fara ut som välriktade pilar

ochslungas mot sitt mål från skyama som från en hårdspänd båge.

22Vredens hagel skall vina från stenslungan.

1841 Salomos vishet 6:12

Havets vatten skall stiga i raseri mot de onda och floderna obarmhärtigt dränka dem. 23Kraftens ande skall strida mot dem och sopa bort dem som en stormvind. Så skall laglösheten lägga jorden öde, och illgärningarna skall störta härskarnas troner.

De mäktigas ansvar

1Lyssna därför, konungar, och kom till insikt Lär av mig, ni som härskar över jordens alla länder Hör på, ni regerar över människorna,

noga som ni som yvs över era många undersåtar. 3Det är Herren har väldet,

som gett er er makt kommer från den Högste; han skall pröva era gärningar och granska era beslut. 4Ni är tjänare i hans rike har inte regerat rättrådigt,

men inte följt lagen och inte levt efter Guds vilja. 5Plötsligt skall han stå där och fylla er med fasa; domen blir hård över höga herrar. 5För den ringe finns förlåtelse och nåd, men de mäktiga möter makt när de rannsakas. 7Han är allas härskare tar inte hänsyn till

som person och viker inte för världslig storhet. Hög och låg har han själv skapat, och han sörjer för alla på samma sätt, 8men en sträng granskning väntar denna världens stora. 9Till talar jag alltså, envåldshärskare,

er för att ni skall lära er vishet och undgå felsteg. 1°De hållit den heliga lagen i helgd

som

heliga. skall räknas som De som lärt sig den blir försvarade vid domen. Längta därför efter mina 0rd och ta begärligt emot dem; de ger er god fostran.

Att söka visheten Strålande och oförgänglig är visheten. Hon är lätt att se för dem som älskar henne, man finner henne om man bara vill söka.

6:13 Salomos vishet 1842

Längtar man efter henne ger hon sig först till känna. Den söker henne om morgonen får kort väg,

som

han finner henne sittande vid husets port. 15Att ha henne i tankarna är den högsta klokhet,

och den som ligger vaken för hennes skull är snart utan bekymmer.

16Hon går själv omkring och söker upp

dem som är henne värdiga. Vänligt visar hon sig för dem var de än går, hon möter dem närhelst de tänker på henne.

17Visheten börjar när man uppriktigt längtar efter fostran. 13Att söka fostran är att älska henne,

att älska henne är att följa hennes lagar, att hålla lagen är att försäkra sig om odödlighet,

19och odödligheten ställer människan nära Gud. 2°Så leder längtan efter vishet till kunglig rang. 210m ni gläder åt troner och spiror, ni folkens härskare,

er

så håll visheten i ära; då får ni vara kungar i evighet.

22Vad visheten är och hur hon blev till

skall jag låta er veta.

Jag skall inte dölja några hemligheter för er

utan följa hennes spår från allra första början.

Jag skall öppet lägga fram kunskapen om henne

och aldrig vika av från sanningens väg. 23Med den tärande missunnsamheten

skall jag inte slå följe

-

den har ingenting gemensamt med visheten. 24Nej, att många blir visa är världens räddning,

och en klok konung är folkets väl. 25Låt därför mina ord fostra det blir er till nytta.

er;

Salomo visheten

finner

lOckså jag är dödlig, en människa som alla andra,

ättling till den förste, han som formades av jord.

en

Min kropp tog form i en moders liv under tio månaders tid; jag bildades i hennes blod

mans säd under nattlig kärleksnjutning.

genom en

1843 Salomos vishet 7:16

3Och när jag föddes drog jag in samma luft som andra och lades på jord som bär oss alla, samma under gråt är varje människas första ljud. samma som 4Iag måste lindas och skötas med omsorg, 5ty konung börjar sin tillvaro på annat sätt: inte ens en Öför alla finns enda väg in i livet, och en enda väg ut. en 7Därför bad jag till Gud, och han gav mig klokhet. Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig. slag valde visheten framför spiror och troner och höll rikedom för intet i jämförelse med henne. 9Inte den dyrbaraste ädelsten satte jag lika högt, ens bredvid henne blir allt guld till värdelös sand och silver räknas som smuts på marken. Jag älskade henne mer än hälsa och skönhet och ville hellre äga henne än dagens ljus, skenet från henne slocknar aldrig. Men med henne kom också allt annat gott till mig; det låg omätlig rikedom i hennes händer. Jag gladdes åt alla dessa ting, visheten härskar över dem, jag visste ännu inte att hon också är deras moder. men 13Det jag lärde mig utan baktankar lär jag ut utan missunnsamhet. Jag behåller inte hennes rikedom för mig själv, 14ty outtömlig skattkammare för människorna. den är en utnyttjar den vinner Guds vänskap, De som fostrans gåvor öppnar vägen till honom.

Vishetens gåvor och egenskaper

15Må Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord nu och göra mina tankar värdiga hans gåvor. Ty han är Vägvisaren till visheten, och det är han som leder de visa rätt. 16Av honom beror både vi själva och våra 0rd, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet.

Salomos vishet 1844

17Det är han som har gett mig osviklig kunskap

om tingen: jag känner världens byggnad och elementens

verkningar, wtidsåldrarnas början och slut och förlopp, solhöjdens växlingar och årstidernas skiften, 19årens kretslopp och himlakropparnas ställningar, djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen, andarnas våldsamma krafter och människornas tankar, växternas arter och rötternas hemliga krafter

- 21allt lärde jag känna, det dolda och det synliga, Zzty jag fick undervisning av visheten, hon som med sin konst har format allt.

I visheten bor en ande som är fömuftig och helig, ensam i sitt slag, mångfaldig till formen, tunn, lättrörlig, klarsynt, ogrumlad, tydlig, okränkbar, vän till det goda, skarpsinnig, 23oemotståndlig, välgörande, människovänlig, fast, orubblig, bekymrnersfri, allsmäktig och med uppsikt över allt; den genomströmmar alla andar som är förnuftiga, rena och av den tunnaste materia. Ingenting är så rörligt som vishetens rörelse. I sin renhet tränger hon in i allt, i alla dess delar. 25Hon är ett utflöde från Guds makt, hon strömmar kristallklar fram

ur allhärskarens härlighet. Därför kan ingenting orent komma henne nära. 26Hon är ett återsken av det eviga ljuset, en klar spegling av Guds verksamhet och en avbild av hans godhet. 27Hon förmår allt,

är en men hon förblir vad hon är men gör allting nytt. I släkte efter släkte finner hon rum i heliga själar och frambringar profeter och vänner till Gud, Zsty Gud älskar bara den som lever med visheten. 29Hon är härligare än solen och förmer än alla stjärnbilder.

1845 Salomos vishet 8:11

Hennes strålkraft visar sig överträffa ljusets,

3°ty ljuset avlöses natten,

av

men visheten kan inget ont få makt över. 8 1Hon sträcker sig med kraft från öster till väster,

och hon styr skickligt allt.

Salomos kärlek till visheten

ZHon blev mig kär; jag valde henne i min ungdom

och strävade efter att göra henne till min brud.

Jag greps av åtrå efter hennes skönhet.

3Hon lyser med sitt höga ursprung, hon lever hos Gud,

och världsalltets härskare älskar henne.

4Hon är invigd i Guds kunskap

och tar del i hans verk.

50m rikedom är något att sträva efter i livet,

vad är då värdefullare än visheten som frambringar allt

50m klokhet kan uträtta något,

vem i världen är då en större konstnär än hon I 7Och någon älskar rättfärdigheten,

om l så är det hennes mödor dygderna kommer:

genom som i hon lär ut måttfullhet och klokhet, ; rättrådighet och mod

-

det bästa en människa kan äga i livet. y å 3Och skulle någon därtill längta efter lärdom, l så känner hon det förflutna och kan förutse framtiden. l

Hon förstår sig på tänkespråk och kan lösa gåtor, l tecken och under känner hon till på förhand,

och hon vet hur tider och skeden skall sluta.

9Henne föresatte jag mig alltså att föra hem och leva med,

detta visste jag:

Med sina råd skall hon ge mig framgång,

hon skall uppmuntra mig i bekymmer och sorg.

1°Tack henne får jag ära bland människorna,

vare

redan som ung blir jag hedrad i de gamlas krets.

Jag kommer att Visa skarpsinne domare

som

och bli beundrad av de mäktiga.

8:12 Salomos vishet 1846

12De skall vänta när jag är tyst

och lyssna när jag yttrar mig, och jag talar länge skall de tiga vördnadsfullt.

om

13Tack vare henne får jag odödlighet,

jag lämnar ett outplånligt minne åt kommande släkten. Jag skall styra hedningama,

folken skall läggas under mig 15och fruktansvärda tyranner darra när de hör om mig.

Iag skall visa mig god för folket och tapper i krig. 15När jag kommer hem skall jag vila ut hos henne,

i umgänget med henne finns ingen bitterhet.

Att leva med henne vållar ingen smärta

bara lust och glädje.

utan ger

17När mina tankar rörde sig kring detta

nu och jag begrundade för mig själv att odödlighet kommer av släktskap med visheten

130ch goda njutningar av vänskap med henne

och outtömlig rikedom hennes trägna mödor

av och klokhet av övning i hennes sällskap och berömmelse lyssnar till hennes ord

av att man -

då jag mig på vandring för att försöka vinna henne.

gav Jag var en frisk och stark ung man

som hade fått en god själ, Zoeller jag var god

snarare:

och hade därför fått komma till en ofördärvad kropp. Men jag visste att bara Gud kunde ge mig

det jag ville ha;

och redan det är klokhet, att veta vems gåva detta är.

Salomos bön

Därför vände jag mig till Herren och bad till honom,

hela mitt hjärta sade jag:-

av

1Mina faders Gud, barmhärtighetens herre,

har skapat allt med ditt ord,

du som

1847 Salomos vishet 9:14

Zoch din vishet gjorde människan

som genom för att hon skulle härska över allt du skapat 3och styra världen heligt och rättfärdigt och fälla domar.

rättsinniga 4Ge mig visheten delar tronen med dig,

som uteslut mig inte från dem som får tjäna dig. 5Iag är din tjänare, din tjänarinnas son, en svag människa, vars tid snart är förbi. Lag och rätt förstår jag bristfälligt, 5ty även om man räknas som fullkomlig

bland människor, är man ingenting värd utan den vishet som kommer från dig. 7Det du utvalde mig till konung över ditt folk

var som och till härskare över dina söner och döttrar. 3Du befallde mig att bygga ett tempel på ditt heliga berg och ett altare i den stad där du ville bo, en avbild av det heliga tält du reste vid begynnelsen. 9Hos dig finns visheten som känner dina verk, som var med när du skapade världen och som vet vad dina ögon finner glädje i och vad som är rätt enligt dina bud. 1°Sänd ut henne från din heliga himmel, låt henne komma från din härlighets tron och arbeta vid min sida, så att jag kan lära mig vad som gläder dig. Ty hon vet och förstår allt, och hon skall vägleda mig med klokhet i vad jag gör och beskydda mig med sin härlighet. 12Då skall mina verk behaga dig, och jag skall styra ditt folk med rättrådighet och visa mig värdig min faders tron.

13Vilken människa har kunskap Guds vilja

om Vem kan tänka ut vad Herren vill De dödligas tankar är otillräckliga, våra beräkningar är inte att lita på.

9:15 Salomos vishet 1848

15Den förgängliga kroppen är en börda för själen,

det jordiska höljet tynger sinnet med alla dess tankar.

16Vi kan knappt göra bild av det som finns

oss en

på jorden,

bara med svårighet finner vi det vi har inom räckhåll.

Men har utforskat det som finns i himlen

vem

17Vem har förstått din vilja utan att du skänkt honom

vishet

och sänt din heliga ande från höjden

13Det så jordens invånare leddes på rätta vägar,

var

så lärde sig människorna vad som gläder dig:

genom visheten blev de räddade.

Visheten som de rätifirdigas räddare 1Det beskyddade den första människan, allas far, 10 var hon som alltifrån det han skapades. Hon räddade honom efter det felsteg han begick Zoch honom kraft att härska över allt.

gav 3Men den orättfärdige som vände henne ryggen i vrede gick själv under genom sitt vanvettiga brodermord. 4När jorden sedan översvämmades för hans skull blev visheten den rättfärdiges lots och räddade världen med hjälp av ett simpelt träskrov. 5Och när folken som enats i ondska blev slagna av förvirring det hon fann den rättfärdige, bevarade honom

var som fläckfri inför Gud och lät honom förbli stark, trots hans kärlek till barnet.

5Det var hon som räddade den rättfärdige när de gudlösa gick under, så att han undkom elden som föll över de fem städerna. 70m deras ondska vittnar än i dag en rykande ödemark, Växter med ofullgångna frukter och en saltstod

-- gravvården över själ utan tro. 3Ty när de vände sig bort från vis-

en heten drabbades de okunnighet om det goda, men de måste

av dessutom efterlämna ett minnesmärke över sin dårskap, så att deras felsteg aldrig någonsin blir glömda. 9Men visheten räddade sina tjänare all nöd.

1°Det hon som ledde den rättfärdige och förde honom

var på rätta vägar när han flydde för sin brors vrede. Hon lät ho-

se Guds rike och gav honom kunskap om heliga ting. nom Hon sörjde för honom när han slet ont och gav honom riklig

1849 Salomos vishet 11:9

lön för hans mödor. Hon bistod honom mot förtryckarnas girighet och gjorde honom till rik 12Hon skyddade

en man. honom för fiender och bevarade honom för försåt. Hon gav honom segern i en hård kraftmätning för att lära honom att gudsfruktan är starkare än allt.

13Det hon som troget stannade hos den rättfärdige när

var han såldes och räddade honom från synd. 14Hon följde honom ner i hålan och övergav honom inte i fängelset. Till slut gav hon honom kungaspira och makt över dem som hade förtryckt honom. Hans anklagare avslöjade hon som lögnare, men åt honom gav hon evig ära.

15Det hon räddade det heliga folket, ett fläckfritt

var som släkte, undan ett folk förtryckare. 16Hon kom till Herrens

av tjänare, och i hans själ höll hon stånd med tecken och under mot fruktansvärda kungar. 17Hon de heliga lön för deras

gav ansträngningar. Hon ledde dem på en sällsam vandring; hon blev till en skärm över dem om dagen och till flammande stjärnljus natten. 18Hon lät dem Röda havet och

om genom förde dem genom vattenrnassoma, 19men deras fiender dränkte hon för att sedan vräka upp dem ur det bottenlösa djupet. ZOSåkunde de rättfärdiga plundra de gudlösa, och de lovsjöng, Herre, ditt heliga namn och prisade med en mun din hand

stridit för dem. 21Ia, visheten röst åt de stumma och som gav lät barnen tala rent.

Egypterna törstar, israeliterna får vatten 1Hon lycka åt deras företag den helige profeten.

gav genom Genom obebodd öken gick deras vandring, de slog upp sina tält i stiglös vildmark. 3De avvärjde anfall och försvarade sig mot fiender. 4När de drabbades törst åkallade de dig, och

av de fick vatten den branta klippan; ur den hårda stenen kom

ur bot mot törsten. 5Ty ting som deras fiender hade pinats

samma med blev dem själva till hjälp när de i nöd. 5Den outsinliga

var flodens källa blev grumlad av vämjeligt blod 7som vedergällning för påbudet att barnen skulle dö. De rättfärdiga gav du i stället vatten i överflöd där de minst kunde hoppas det. 8Men med törsten hade du först gett dem en föreställning om hur du hade straffat deras motståndare. 9Ty då de sattes på prov om

-

11:10 Salomos vishet 1850

också din tuktan lindrig kunde de fatta hur de gudlösa

var plågades vredesdomen. 1°Själva blev de prövade och för-

av manade dig far, de andra förhörde du och

av som av en men dömde sträng kung; för dem var plågan lika stor när

som en folket dragit bort när det hos dem. 12Det en dub-

som var var bel vånda drabbade dem: de måste järnra sig på nytt vid

som minnet det varit. 13Ty när de fick höra att det som pi-

av som nat dem själva hade blivit de andra till hjälp, kände de Herrens närvaro. Den gång satts ut att dö, och som de

man som en hånfullt hade avvisat, måste de beundra när utgången stod klar: deras törst annat slag än de rättfärdigas.

var av

Strafet motsvarar synden

151sin orättfärdighet hade de tänkt dåraktiga tankar och förts

dem; de hade dyrkat förnuftslösa reptiler och andra vilse av simpla djur. Därför sände du mängd förnuftslösa varelser

en att straffa dem, 15för att de skulle lära sig att det som brukas till synd, det skall också brukas till straff. 17Det hade inte varit svårt för dig, förmår allt och som har skapat världen ur

som formlös materia, att skicka horder björnar mot dem, eller

av rasande lejon, eller att skapa vildsinta djur som aldrig

nya, setts förut, djur med andedräkt sprutande eld eller av dån-

av ande, framvällande rök, eller med ögon ur vilka fasansfulla blixtar ljungade, 19djur inte behövt till anfall för att för-

som göra dem utan kunnat skrämma ihjäl dem med sin blotta åsyn. 2°Också utan allt sådant hade du kunnat låta dem falla för en enda vindfläkt, förföljda din rättvisa och skingrade av din

av krafts ande. Men dina beslut tar alltid hänsyn till mått och antal och vikt. 21Att använda din väldiga kraft står dig alltid fritt

kan hålla stånd mot din starka arm 22Som vågens - vem minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av morgo-

dagg, där den faller på jorden. 23Men du är barmhärnens ner tig mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med människornas synder, för att de skall omvända sig. 24Du älskar allt

finns till och avskyr ingenting av det du skapat, du som skulle aldrig ha gestalt åt något du hatade. 25Hur skulle

gett något ha kunnat bestå mot din vilja Hur hade det kunnat be-

det inte hade kallats till liv dig 26Du skonar allt varas om av

1851 Salomos vishet 12:16

därför att det är ditt, du härskare som älskar allt levande, 1ty din oförgängliga ande finns i allt.

Tillfälle till omvändelse Därför låter du straffet komma steg för steg över dem som felar; du varnar dem genom påminnelser om hur de syndar, för att de skall befria sig från ondskan och tro på dig, Herre. 3/4Du hatade dem som förr bodde i ditt heliga land för deras avskyvärda gärningar: de bedrev trolldom och skändliga riter, 5de dräpte utan förbarmande sina barn och höll offer-måltider på människors kött och blod och inälvor. Dessa deltagare i hemli-

fester, 5dessa föräldrar tagit sina hjälplösa barns liv, ga som ville du utplåna med hjälp våra förfäder, 7för att det land

av som var dig dyrbarast av alla skulle befolkas av värdiga invå-

Guds tjänare. 8Men till och med mot dessa gudlösa nare, av var du skonsam, eftersom de var människor. Som förelöpare till din krigshär sände du getingar som bara stegvis skulle utrota dem.

9Det hade inte Varit svårt för dig att prisge dem åt de rättfärdigas vapen eller att förgöra dem på ett ögonblick genom fruktansvärda vilddjur eller med ett enda skoningslöst ord. 1°Men genom att låta domen komma steg för steg gav du dem tillfälle att omvända sig, fast du inte var okunnig om att de var fördärvade från födelsen, att ondskan var medfödd hos dem och att de aldrig någonsin skulle byta sinnelag från första början

vilade en förbannelse över detta släkte.

Det var inte heller av rädsla för någon som du höll inne straffet för deras synder. 12Ty vem kan säga till dig: "Vad har du gjort" Vem kan motsätta sig ditt domslut Vem kan klandra dig för att du utrotar folkslag som du själv skapat, och vem kan ställa dig till och kräva rätt åt orättfärdiga männi-

svars skor 13Vid sidan dig, du som sörjer för alla, finns ingen

av gud kan kräva bevis för att du har dömt rätt. Ingen

som kung eller envåldshärskare kan stå öga mot öga med dig och fråga dig dem du har straffat. i

ut om

15Rättfärdig är du, och du styr allt med rättfärdighet; att låta domen drabba den inte förtjänat sitt straff anser du oför-

som enligt med din makt. 15Ty din rättfärdighet kommer ur din

12:17 Salomos vishet 1852

härskar alla gör dig skonsam mot alla. 17Du styrka: att du över visar din styrka mot dem tvivlar på att din makt är full-

som komlig, och bland dem känner den bestraffar du allt över-

som mod. 18Du förfogar över styrka, men du dömer med mildhet; med stor skonsamhet styr du våra öden, det står dig fritt att

bruka makt närhelst du vill.

Genom handla så har du lärt ditt folk att den rättfärdi-

att

skall visa människokärlek, och du har fyllt dina söner med ge

dem tillfälle vända när de syndar. ZODihopp, du ger att om

tjänares fiender, hade förtjänat döden, straffade du na som med sådan mildhet och återhållsamhet, och du gav dem

en uppskov och tillfälle att befria sig från ondskan. 21Med vilken

måste du då inte döma dina söner, åt vilkas fäder du omsorg

löften allt gott, bekräftade med eder och förbund. gett om

22055 fostrar du alltså, och Våra fiender tuktar du måttfullt, för vi skall minnas din godhet när vi själva dömer, och vän-

att

barmhärtighet när vi blir dömda. 23Dem i dårskap ta oss som levde ett ogudaktigt liv plågade du med deras egna skändligheter. 24De hade irrat så långt ut på förvillelsens vägar att de dyrkade vidriga varelser till och med djuren föraktar

som de lät lura sig dumma småbarn. 25Därför gav du dem som

som enfaldiga barnungar straff gjorde dem till åtlöje. 26Men

ett som de inte låter sig spefull tillrättavisning får

som varnas av en känna på dom mot Guds makt. 27När de själva

en som svarar led och vämjdes vid de djur de hållit för gudar och märkte

som att de straffades just dem, då lärde de känna den sanne

genom Guden, de förut hade förnekat att de visste något om.

som Därför drabbades de också av den slutgiltiga domen.

Dyrkan av naturkrafter

lOhjälpliga dårar alla de människor som inte visste något 13 var

Gud, inte förmådde hämta kunskap det sköna de såg om ur

Honom är, och inte lärde känna konstnären genom att om som

akt på hans verk, zutan trodde att elden eller vinden eller ge den flyktiga luften eller stjärnornas krets eller det svallande

havet eller himlens ljusbärare var gudar och världens styresmän. 30m de har hållit dessa ting för gudar därför att de tju-

deras skönhet, då bör de inse hur mycket förmer än sats av

1853 Salomos vishet 13:19

tingen deras härskare är. All skönhets upphov har skapat dem. 4Och de drivits förundran över tingens makt och

om av kraft bör de lära dem hur mycket mäktigare deras ska-

sig av

är. 5Ty storheten och skönheten hos det skapade träder pare ur bilden dess upphovsman fram för tanken. 5Ändå förtjänar

av dessa människor inte att klandras så strängt; det är kanske så att de söker Gud och gärna vill finna honom, fastän de går vil-

under sina ansträngningar. 7De lever bland hans verk och se utforskar dem, och de förleds den yttre anblicken, eftersom

av det de är så vackert. 8Men urskuldas helt kan de inte

ser - 9om de förmådde skaffa sig så stora kunskaper att de kunde

sig till evigheten, varför har de då inte redan funnit tingana ens härskare

Dyrkan av gudabilder

1°Ömkliga är de som kallar människohänders verk för gudar

de sätter sitt hopp till döda ting: guld och silver som bearbe- tats konstnärer, bilder av djur eller någon värdelös sten som

av huggits till för länge sedan. En snickare sågar ett lämp-

ner ligt träd, med hand skalar han av all barken, och efter alla

van konstens regler tillverkar han ett nyttigt föremål till vardagslivets tjänst. 12Spillbitarna från arbetet använder han till att koka mat över, och så äter han sig mätt. 13Men den spillbit som inte duger till någonting, en krokig trästump som är full av kvistar, den tar han och täljer vårdslöst till under någon ledig stund, och han formar den med lekfull skicklighet. Han ger den en människas gestalt eller gör den lik ett simpelt djur. Han målar den med rödockra och smink så att huden blir rosig, och när han har målat över alla fläckarna på den 15och gjort ett fodral passar för den att bo sätter han upp den på väg-

som

och fäster den med spik. Han har alltså sörjt för att den gen inte skall falla eftersom han vet att den är ur stånd att hjäl-

ner,

sig själv den är bara bild och behöver hjälp. 17Men pa - en när han skall be pengar, ett gott gifte eller barn, skäms han

om inte för att tala till detta livlösa ting. Han anropar det kraftlösa

hälsa, 13han ber det döda om liv, han tigger hjälp av det om

saknar varje förnimmelse, lycka på resan av något som som inte kan ta ett steg. 19Till affärer och arbete och lycka med

ens

14:1 Salomos vishet 1854

hantverket begär han duglighet händer är fullständigt

av som odugliga.

1En planerar sjöresa, och då han skall ge sig ut på 14 annan en de vilda vågorna åkallar han ett stycke trä, bräckligare än

skall bära honom. Begäret efter vinst väckte tanskeppet som ken på skeppet, den konstnär som byggde det var vishe-

men ten, 3och det är din försyn, Fader, styr dess färd. Du har

som öppnat väg också över havet, en trygg led genom vågorna.

en 4Så visar du att du kan rädda alla faror, för att också den

ur

inte kan segla skall våga ombord. 5Du vill inte att din som vishets verk skall ligga outnyttjade. Därför kan människor anförtro sina liv åt det tunnaste träskal, och båten för dem välbehållna det svallande vattnet. 6När de övermodiga

genom jättarna förgicks i urtiden var det också i en båt som världens hopp kom. undan, och lotsad av din hand kunde den mannen efterlämna fröet till ett nytt människosläkte i världen. 7Välsignat är det tjänar rättfärdigheten, 3men förbannat är

trä som människoverket, liksom dess tillverkare: han gjorde bilden, och det förgängliga tinget tog Guds 9Den gudlöse och

namn. hans gudlösa verk är lika förhatliga för Gud, 1°ty verket skall straffas tillsammans med upphovsmannen. Domen skall drabba också hedningarnas gudabilder, eftersom de tillhörde Guds skapelse men förvandlades till skändligheter, fick människors själar på fall och blev till snaror för de dåraktigas fötter.

Bilddyrkans uppkomst

Avfallet började med tanken på att göra gudabilder, när de uppfanns kom fördärvet in i människornas liv. 13De fanns inte till från begynnelsen, och de skall inte bli kvar i evighet. Det

mänskliga vanföreställningar som förde dem in i världen, var och därför är det bestämt att de skall få ett hastigt slut.

15En far bröts över sitt barn, som plötsligt

ner av sorgen ryckts bort i förtid. Han gjorde en bild av barnet, och det som varit död människa blev för honom en gud, som han till-

en nu bad. Sedan lärde han sina underlydande hemliga ceremonier och riter. 16Med tiden vann det gudlösa bruket stadga och iakttogs som lag.

1855 Salomos vishet 14:31

Likaså ledde envåldshärskares påbud till dyrkan av statyer: eftersom människor i avlägsna landsdelar inte personligen kunde Visa sin vördnad för härskaren gjorde de en bild av hans fjärran gestalt, en staty av den vördade konungen som alla kunde se, så att de i undersåtlig iver kunde krypa för den frånvarande, han befunnit sig där. 13Men dessutom

som om lockade konstnärens ärelystnad ovetande människor att ivrigt delta i kulten, 19ty han utnyttjade sin konst till att försköna porträttet, kanske därför att han ville vara regenten till lags. 2°Och folket, tjusades av konstverkets skönhet, såg nu nå-

som got heligt där de förut sett en vördad människa.

21Men detta att människorna, kuvade av olyckor eller tyran-

stenar och trästycken det namn som bara en enda kan ner, gav bära, det blev en dödlig fälla för dem.

Bilddyrkans följder

22Men inte med att människorna gick vilse när det gällde

nog kunskapen om Gud. Deras liv i okunnigheten är också ett bittert krig, och likväl kallar de allt detta onda för fred. 23De äg-

sig åt barnamord i sin kult eller åt hemlighetsfulla riter och nar vilda fester med sällsamma bruk 24och bevarar inte längre nå-

renhet i seder och äktenskap: den ene dräper lömskt den gon andre eller pinar honom genom att förföra hans hustru. 25Överallt råder ett kaos blod och mord, stöld och svek, se-

av defördärv, trolöshet, oroligheter, mened, 26hets mot de goda, otacksamhet, förförelse oskyldiga själar, onaturligt um-

av gänge, otillåtna giften, äktenskapsbrott och orgier. 27a, dyrkan

de namnlösa avgudarna är all ondskas början och orsak och av höjdpunkt, 28vare sig man driver festandet till vanvett, profeterar falskt, lever i orättrådighet eller lättvindigt begår mened. Eftersom det är livlösa avgudar de tror på väntar de sig inte att drabbas något ont för att de har svurit falskt. 3°Men rätt-

av visan skall straffa dem för båda brotten: för att de höll sig till avgudar och dåligt kände Gud och för att de svekfullt svor falska eder i förakt för all redbarhet. 31Ty det är inte kraften hos det de svär vid utan rättvisans dom över syndare som gör att de orättfärdigasvöverträdelser alltid blir hämnade.

15:1 Salomos vishet 1856

Bilddyrkans meningslöshet

1Men du, vår Gud, är god och sann, du är tålmodig och styr 15 allt med barmhärtighet. Även vi syndar tillhör vi dig, ef-

om tersom vi vet vad du förmår, vi kommer inte att synda,

men eftersom vi vet att vi räknas din egendom. 3Att känna dig

som är fullkomlig rättfärdighet, och att veta vad du förmår är odödlighetens rot. 4Oss lurar inte människors illistiga påfund och inte målarnas meningslösa mödor, deras skenbilder av brokiga färgfläckar, 550m väcker den dåraktiges begär när han

dem, så han åtrår den döda bildens livlösa gestalt. ÖDet ser att de älskar är ont, och på sådant förtjänar de att bygga sitt hopp, både de gör dessa ting, de åtrår dem och de som till-

som som ber dem.

7Krukmakaren, strävsamt knådar leran mjuk, kan till-

som verka allt är till nytta för oss. Men av samma jord drejar

som han både kärl för ändamål och kärl av motsatt slag alla

rena på sätt. Vilken användning vart och ett av dessa före-

samma mål får bestämmer den formar leran, 8och hans strä-

som om

är ond formar han av samma jord en falsk gud, han som van själv blev till jord och strax skall vända åter dit var-

nyss av ifrån han hämtades, när själen återkrävs som han har haft till låns. 9Ändå är hans bekymmer inte att han skall dö eller att hans liv så snart skall ta slut. Nej, han tävlar med guldsmeder och silvergjutare, han tar efter bronsskulptörer, och att förfalska deras produkter han ärofullt. 1°Aska är hans hjärta,

anser simplare än jord är hans hopp och värdelösare än lera är hans liv. Ty han känner inte den formade honom själv, som

som andades in själ med kraft att verka och blåste in en ande

en med liv i honom. 121stället han att vår tillvaro är en lek,

menar att livet är marknadsfest där det finns pengar att tjäna. "In-

en komster måste man skaffa sig bäst man kan", säger han, "även

medlen blir onda." 13Han vet bättre än någon annan att om han syndar när han tillverkar bräckliga kärl och gudabilder av samma jordiska material.

14Men dåraktigast alla, klenare än spädbarn till förstån-

av

ditt folks fiender och förtryckare. 15De höll alla heddet, var ningarnas bilder för gudar, dessa som varken har ögon att se med eller näsor kan dra in luft eller öron som kan höra

som

1857 Salomos vishet 16:11

eller fingrar att känna med och vars fötter inte duger att gå med. Det människa som gjorde dem, en som har an-

var en den till låns gav dem form, och ingen människa kan göra en gud det liknar henne själv. 17H0n är dödlig, och tinget

av som

hon tillverkar med sina syndiga händer är livlöst. De föresom mål hon dyrkar är sämre än hon själv: hon har fått liv, men

. aldrig de.

13Men dessutom dyrkar de djur av vidrigaste slag, djur som har mindre förnuft än några andra, 19som inte har sådan

ens skönhet som man kan lockas av hos djur, och som till och med står utanför när Gud prisar och välsignar sitt verk.

Egypterna plågas djur, israeliterna räddas

av lDärför det rättvist att dessa människor straffades med lik-

var nande ting: med djur i mängder plågade dem. 2Och det

som straffet lät du motsvaras av en välgärning mot ditt eget folk, när hunger ansatte dem bjöd du dem vaktlar att äta, något som de aldrig förr hade smakat. 3När fienderna längtade efter mat skulle de till och med mista den livsnödvändiga lusten att äta

så vidriga de djur som sändes ut mot dem medan ditt - var folk skulle få mat, till och med sådan som de aldrig smakat, efter bara kort tid brist. 4Förtryckarna skulle obönhörligt

en av känna bristen, men de dina skulle bara få en föreställning om hur deras fiender led.

5Inte när de själva överfölls vilda och rasande djur

ens av och höll på att tillintetgöras av de ringlande ormarnas bett, höll din vrede i sig till det yttersta. ÖAtt de hölls i skräck för

en tid bara varning; de hade ett tecken som lovade rädd-

var en ning och påminde ditt lagbud. 7Ty den hjälpsökande räd-

om dades inte tecknet han såg dig, allas räddare. 3Ock-

av utan av så på det sättet bevisade du för våra fiender att du är den som befriar från allt ont. 9De dödades gräshoppors och flugors

av bett och fann inget botemedel att rädda livet med, de förtjänade att straffas av sådana djur.

wMen dina söner kunde inte giftiga reptilers tänder rå

ens på, din barmhärtighet kom dem till hjälp och botade dem. För att påminnas dina ord blev de stungna och sedan

om snabbt hjälpta; de skulle inte få försjunka i glömskans dvala

16:12 Salomos vishet 1858

och bli likgiltiga för din godhet. 12Ty det var varken örter eller salvor som gjorde dem friska utan ditt ord, Herre, det som botar allt. 13Du har makten över liv och död, du leder oss ner till dödsrikets portar och för därifrån. En människa där-

oss upp emot kan visserligen döda i sin ondska, men hon kan inte föra anden tillbaka sedan den lämnat kroppen och inte befria en själ som döden tagit till fånga.

Hagel över egypterna, manna åt israeliterna 15Att undkomma din hand är omöjligt. 16De gudlösa, för-

som nekade att de kände dig, blev tuktade av din starka arm: de förföljdes av oerhörda skyfall, av hagel och skoningslösa oväder, och de förtärdes eld. 17Och allra förunderligast det-

av var ta: i vattnet, som släcker allt, rasade elden starkare, naturen strider på de rättfärdigas sida. 18Än dämpades lågan för att inte förbränna de djur som hade sänts ut mot de gudlösa des-

sa skulle med egna ögon få se att det var Guds rättvisa som förföljde dem. 19Än flammade den med större kraft än eldens egen, och det fastän den omgavs av vatten, för att förstöra allt som växte i det orättfärdiga landet.

2°Men åt ditt folk delade du i stället ut änglars mat; från himlen bjöd du dem ett bröd som var färdigt att ätas utan besvär för dem, som förmådde ge all tänkbar njutning och som kunde sig till och smak. 21Det ämne kom

anpassa vars ens som från dig gav en föreställning om hur ljuv du är mot dina barn. Det fogade sig efter den ätandes önskan och förvandlades till vad och ville ha. 22När det utsattes för eld förblev det

var en snö och och smälte inte. Så skulle de få se att medan elden förstörde fiendernas gröda när den brann i haglet och flammade i regnskurarna, 23glömde den nu till och med bort sin egen kraft för att de rättfärdiga skulle bli mättade.

24Ty för att tjäna dig, sin upphovsman, spänner skapelsen sina krafter mot de orättfärdiga och straffar dem men ger efter för att hjälpa dem litar på dig. 25Därför gjorde sig skapel-

som sen även den gången till tjänare åt din gåva, som kom med näring åt alla. Den antog alla tänkbara former alltefter vad de bad

25för dina älskade skulle förom och önskade, att söner, Herre, stå att det inte är markens gröda som livnär människan med

1859 Salomos vishet 17:14

sina olika arter, utan att det är ditt ord som uppehåller dem

tror på dig. 27Och detta som elden inte kunde förstöra som smälte för blotta värmen flyktig solstråle, 23för att visa

av en att man måste tacka dig innan solen går upp och be till dig innan dagen gryr. 29Ty den otacksammes hopp skall smälta som vinterns rimfrost och flyta bort som utspillt vatten. 11a, dina 17 domar är överväldigande och svåra att beskriva.

Mörker i Egypten, ljus över israeliterna Därför förvillades de själar utan fostran. När de lag-

som var lösa trodde sig kunna förslava det heliga folket blev de själva mörkrets fångar och låg fjättrade en lång natt, inspärrade i sina hus flyktingar undan den eviga försynen. 3De synda-

som som de i det fördolda och trodde sig trygga för upptäckt i skydd av glömskans mörka slöja skingrades nu i ohygglig fasa, skräckslagna inbillade syner. 4lnte ens den vrå som gömde dem

av gav skydd mot rädslan. Runt omkring dem genljöd dånande skrällar, och gestalter med bistra ansikten skymtade dunkelt. 5Ingen eld hade kraft att sprida ljus, och inte heller stjärnornas klara lågor kunde lysa upp denna hemska natt. Ölngenting annat syntes inför deras ögon än ett fasansfullt bål som tänts av sig självt, och i deras besinningslösa skräck för denna aldrig förut skådade blev det de såg ännu fruktansvärdare. 7Ma-

syn gins taskspelarkonster förmådde ingenting, och domen över dem skrutit med sitt förstånd blev förödmjukande. 3Ty de

som som hade utfäst sig att befria sjuka själar från ångest och skräck låg själva sjuka löjlig, vidskeplig rädsla. 9/1ODet

nu av

skrämde dem var ingenting att vara rädd för ändå var som de nära att förgås av fasa, där de hölls i skräck av kringstrykande djur och väsande reptiler. Själva luften, som de inte kunde undkomma, vägrade de att se på. Ty ondskan är feg och får sin dom på eget vittnesbörd; ansatt av samvetet väntar den sig alltid det värsta. 12Fruktan består just i att förnuftets bistånd sviker, 13och svagare den ängslige är invärtes, desto

föredrar han att okunnig om det som vållar hans mer vara plåga.

Och under denna natt, som i verkligheten saknade makt att skada och hade kommit från det maktlösa dödsrikets

som

17:15 Salomos vishet 1860

skrymslen, fick alla sova på samma vis: 15de jagades av in-

nu billade spöksyner förlamades att förnuftet svek dem,

men av

plötsligt och utan förvarning överrumplade skräcken dem. 16Vem det än gällde, sjönk han ner på stället, stängdes in och hölls fången bakom galler inte var av järn. Antingen det

som var en bonde eller en herde eller en arbetare som trälade i ensamhet, överraskades han och måste finna sig i sitt oundvikliga öde, 13ty alla fjättrades med samma mörkrets boja. Vare sig de hörde vindens sus och fåglarnas ljuvliga sång bland lummi-

eller upprörda vågors rytmiska dån 19och det frukga grenar tansvärda braket från nedrasande klippblock eller trampet av djur rusade omkring utan att synas och rytandet från de

som fruktansvärdaste vilddjur eller ekot som slungades tillbaka från bergsklyftorna, blev de förlamade av skräck.

ZOHeIa världen lystes strålande dagsljus, och alla

upp av skötte obehindrat sina sysslor. 21Bara dessa människor höljdes

en tryckande natt, lik det mörker där de till sist skulle av hamna. Men för sig själva var de en börda mer tryckande än mörkret.

1För dina heliga lyste däremot det klaraste ljus. Fienderna 18 såg dem inte kunde höra deras röster och prisade deras

men lycka att inte ha behövt lida som de själva. ZDe tackade dem för att de inte tog hämnd för lidna oförrätter, och de bad om förlåtelse för sin fientlighet. 3Men israeliterna du en lågan-

gav de eldpelare som Vägvisare på färden i det okända, en sol som inte brände dem under den ärorika vandringen. 4De andra hade förtjänat att mista ljuset och hållas fångna i mörkret. De hade spärrat in och fängslat dina söner, som skulle förmedla lagens oförgängliga ljus till världen.

Förgöraren slår egyptierna, israeliterna skonas

5De hade planerat att döda de heligas späda barn. Men sedan ett enda dem hade blivit utsatt och räddat tog du till straff

av ifrån dem mängd deras egna barn, och dem själva dränk-

en av te du alla på gång i våldsamma vågor. ÖVåra fäder visste i

en förväg den natten, för att de i trygg förvissning skulle kun-

om

glädja sig åt den ed de litade på. 7Vad ditt folk väntade na var de rättfärdigas räddning och fiendernas undergång. 3Ty sam-

1861 Salomos vishet 18:24

du straffade våra motståndare med använde du ma medel som kalla till dig och ära. 9Rättfärdiga fäders också för att oss ge oss fromma söner förrättade offer i hemlighet; de förband sig enhälligt följa den gudomliga lag förpliktar de heliga att att som framgång lika, och redan stämde de dela både faror och nu fädernas lovsånger. upp 1°Men skärande falskt ekade fiendernas rop till svar, hjärtslitande genljöd klagolåten över barnens död. Slav och herre drabbades straff, undersåten fick lida detsamma av samma kungen. 12Alla hemsöktes på en gång av döden i samma som gestalt, och liken kunde inte räknas. De levande räckte inte ens till för att begrava dem, på ett ögonblick hade deras värdefullaste avkomma förintats. Allt hade de mött med otro på grund sin trollkunnighet, men när de förstfödda dräptes av måste de bekänna: detta folk är Guds son. När djup tystnad behärskade allt och natten hade nått halvvägs i sitt snabba lopp 15svingade sig ditt allsmäktiga ord från kungatronen i himlen till det land som skulle förödas, ner hotfull krigare 16med din obönhörliga befallnings skarpa en svärd. Där han stannade spred han död överallt, han stod på jorden och nådde ända till himlen. 17Genast förfärades de av drömbilder, och oanad ångest dem. 18När fasansfulla en grep de låg där halvdöda överallt vittnade de varför de måste om dö. Drömmarna skrämde dem hade förutsagt det: de som skulle inte förintas utan att veta varför de drabbades. 2°Inte heller de rättfärdiga undgick dödens beröring. Många blev utplånade i öknen, vreden dröjde inte kvar länge. men 21En oförvitlig skyndade fram till försvar med vapen från man sin heliga tjänst: bönen och rökelsens soningsmedel. Han gick till strids mot vredens raseri och satte gräns för olyckan; så en visade han han din tjänare. Men det inte med att var var kroppsstyrka han besegrade raseriet och inte heller med som vapenmakt, med ord betvang han hämnaren, med en påutan minnelse det edsvurna förbundet med fäderna. 23När de om döda redan låg fallna över varandra i högar ställde han sig emellan och hejdade anloppet och spärrade vägen till dem som ännu levde. 24Ty på hans fotsida dräkt fanns hela världen att fädernas ärorika graverade på fyra rader av ädelse, namn var och ditt majestät fanns på diademet kring hans huvud. stenar,

18:25 Salomos vishet 1862

25För detta måste Förgöraren vika, det var detta som skrämde honom. Att de hade fått känna av vreden var redan nog.

Egypterna drunknar, israeliterna går havet genom 19 1Men de gudlösa ansattes ända till det yttersta Guds obarmav härtiga vrede, eftersom han i förväg visste vad de skulle göra: fastän de själva hade tillåtit israeliterna att dra bort och ivrigt skyndat på dem skulle de ångra sig och förfölja dem. 3Medan de ännu höll på med sorgeriterna och klagade vid de dödas gravar kom de på nya, dåraktiga tankar, och snart förföljde de som rymlingar samma människor de hade tiggt och som nyss bett att ge sig av. 4Till denna ytterlighet drevs de rättvis av en tvångsmakt, kom dem att glömma vad hade hänt för som som att de skulle drabbas av nya lidanden, tills sista återstoden av deras straff gått i fullbordan. 5Ditt folk skulle få uppleva en underbar vandring, medan de andra mötte döden på ett sällsamt sätt. 6Hela Skapelsens väsen omformades än en gång från grunden i lydnad för dina befallningar, för att dina tjänare skulle bevaras oskadda. 7Man fick hur ett moln täckte lägret och se hur torr mark steg där det vatten; framkornlig upp nyss var en väg höjde sig ur Röda havet, en grönskande slätt det vilda ur vågsvallet. 8Där gick de fram, hela det folk beskyddades som av din hand och som hade fått se så märkliga tecken. 9De var som hästar på bete, de skuttade som lamm, och de lovsjöng dig, Herre, sin räddare. 1°Ty de mindes ännu det hänt som under deras tid i det främmande landet: hur myggor hade kommit fram ur jorden i stället för att bli till på djurens naturliga sätt, och hur mängder av paddor hade spytts floden i upp av stället för att födas som Vattendjur. När de sedan längtade efter något läckert att äta och bad det, fick de också fåglar om se bli till på ett nytt sätt: lzvaktlar steg ur havet för att stilla upp deras hunger. 13Så drabbades syndarna av vedergällningen, sedan de först hade varnats genom våldsamma blixtar. Rättvist led de för sin egen ondska de hade gett på det mest hätska främ- - prov lingshat. Andra hade avvisat obekanta vandrare, dessa men människor lade slavok på utlänningar hade gjort dem väl. som

1863 Salomos vishet 19:22

15Och med det: de andra skall visserligen stå till svars

inte nog för de visade fientlighet mot främmande, men dessa 0rd-

att nade först välkomstfester och lade sedan fruktansvärda bördor

redan hade fått del deras rättigheter. 17Så på dem som av egna slogs de också med blindhet, alldeles de andra vid den

som rättfärdiges när de sveptes in i ett oändligt mörker och

port,

och måste leta efter sin port för att komma in. var en egen

13Elementen kan själva bilda kombinationer, liksom

nya musiken från ett stränginstrument kan ändra taktarten fast to-

hela tiden är desamma. Det inser man klart om man ger nerna akt på vad hände: 19landvarelser förvandlades till vatten-

som djur, och simmande djur korn på land, Zoelden stegrade

upp sin kraft i vatten, och vattnet glömde sin förmåga att släcka. zlÄndå förtärde lågorna inte de Ömtåliga djur som gick omkring mitt i elden och smälte inte den flyktiga, rimfrostliknande födan från himlen. nja, på allt sätt, Herre, gav du ditt folk storhet och ära. Du har inte svikit, utan bistått det alltid och

överallt.

Jesus Syraks vishet

DEN GREKISKE ÖVERSÄTTARENS FÖRETAL

Många värdefulla gåvor har kommit till del genom lagen

oss och profeterna och deras efterföljare, och Israel är därför värt att berömmas för sin bildning och vishet. Det är emellertid angeläget inte bara att de läser dessa skrifter själva ökar sin

som kunskap utan också att de sin lärdomssträvan kan bli

genom till för sin omgivning både i tal och i skrift. Min farfar Je-

nytta

länge hadeägnat sig åt studiet lagen, profeterna sus, som av och de andra fäderneärvda skrifterna och blivit utomordentligt förtrogen med dem, kände sig därför manad att lämna ett eget bidrag till bildnings- och vishetslitteraturen, för att de som strävar efter lärdom skulle göra ännu större framsteg i lagens efterföljd att ta del av även detta arbete.

genom

Jag vill be läsaren att välvillig och uppmärksam och

nu vara

Visa överseende eller formulering kan förefalatt om en annan 1a misslyckad, trots den möda som är nedlagd på översättning-

Ty denna bok, ursprungligen avfattades på hebreiska, en. som kan inte intryck när den översätts till ett annat

ge samma språk. Inte bara den utan också själva lagen, profetiorna och de andra skrifterna ter sig åtskilligt annorlunda i sin ursprungliga

form.

När jag kom till Egypten under kung Euergetes trettioåttonde regeringsår och slog mig ner där för en tid, mötte jag en icke obetydlig grad bildning och fann det då ytterst angelä-

av

själv visa iver och flit att översätta denna bok. get att genom Under den tid sedan gått har jag brukat mycken omsorg

som och skicklighet på att göra boken färdig, för att kunna ge ut den till nytta också för dem i främmande land som strävar efter lärdom och redan har inrättat sina liv i enlighet med

som lagen.

1:1 Jesus Syraks vishet 1866

Vishetens ursprung 1All vishet kommer från Herren och finns hos honom för evigt. 2Vem kan räkna havets sandkorn, regnets droppar och evighetens dagar 3Vem kan utforska himlens höjd, jordens vidd och havets djup 4Före allt annat skapades visheten; tanke och insikt finns till av evighet.

5För har Vishetens rot blivit röjd vem Vem känner dess sinnrika planer 3En enda är vis. Väldig och fruktansvärd sitter han på sin tron: Herren. i 9Han själv skapade visheten och såg på den, mätte den och utgöt den över alla sina verk. 1°Allt lever har fått del hans gåva, som av i rikt mått har den skänkts åt dem älskar honom. som

Vishet och gudsfruktan

Gudsfruktan är ära och berömmelse, en en en lycka och en festglädjens krans. 12Gudsfruktan fyller hjärtat med fröjd, ger lust och glädje och ett långt liv. 13Den fruktar Herren får ett gott slut, som och på sin dödsdag blir han välsignad.

Vishetens början är att frukta Herren, och hon skapades hos de trogna redan i moderlivet. 15Hos människor har hon byggt sitt bo, evig grundval, en och åt deras avkomma skall hon ges i förvar. Vishetens fullhet är att frukta Herren, hon mättar de trogna med sina frukter. 17Hon fyller deras hus med begärliga ting och förråden med vad hon har frambragt. Vishetens segerkrans är fruktan för Herren, fred och hälsa växer upp ur den.

1867 Jesus Syraks vishet 2:3

Kunskap och insikt låter hon falla som regn;

de som vinner henne får lysande ära. 2°Vishetens rot är att frukta Herren,

och hennes grenar är ett långt liv.

ZZOrättmätig vrede kan inte försvaras,

vredens övertag blir mannens fall. 23Den tålmodige håller ut tills tiden är inne,

sedan bryter glädjen fram hos honom. 24Han sina ord tills tiden är inne;

sparar

då kommer många att prisa hans klokhet. 251vishetens skattkammare finns kloka 0rd,

men hos syndaren väcker gudsfruktan avsky.

26Håll buden, du som längtar efter vishet,

så skall Herren skänka dig den i rikt mått. 27Ty att frukta Herren ger vishet och vett.

Väljer det blir man trofast och ödmjuk.

man 23Värj dig inte mot gudsfruktan,

och närma dig den inte med svek i hjärtat. 29Hyckla inte inför din omgivning,

tänk på hur du lägger dina ord 3°Upphöj inte dig själv

du kan falla och dra vanära över dig. Då avslöjar Herren dina innersta tankar och slår ner dig i allas åsyn, därför att du närmade dig gudsfruktan med hjärtat fullt av falskhet.

uthållighet i prövningar

1Mitt barn, du närmar dig Herren

om

för att tjäna honom,

bered dig då för prövningar. Var ståndaktig och håll ut,

gör inget förhastat när olyckan kommer. 3Håll fast vid Herren och lämna honom inte,

så skall det dig väl till slut.

2:4 Jesus Syraks vishet 1868

4Ta emot vad än läggs på dig, som och ha tålamod i alla slags lidanden. 5Ty liksom guld prövas i eld, så prövas Guds utvalda i lidandets ugn. 6Lita på honom, så skall han ta sig an dig. Håll dig på rätta vägar och hoppas på honom. 7Ni fruktar Herren, vänta på hans barmhärtighet, som och vik inte av från vägen så att ni faller. 3Ni fruktar Herren, lita på honom, som så skall er lön inte utebli. 9Ni fruktar Herren, hoppas på allt gott, som på evig glädje och barmhärtighet. 1°Se på dem som levt i gångna tider: Har någon som litat på Herren blivit sviken Har någon som stått fasti gudsfruktan blivit övergiven Har någon åkallat Herren utan att bli hörd 11Nej, barmhärtig och nådig är Herren, han förlåter synder och hjälper i nödens stund.

12Ve alla fega hjärtan och kraftlösa händer, ve den syndare som vandrar två vägar. 13Ve det hjärta som är kraftlöst, det har ingen tro, och därför skall det inte få något beskydd. 14Ve inte längre håller uter som vad skall ni göra när Herren kommer 15De fruktar Herren bryter inte mot hans bud, som de som älskar honom håller sig till hans vägar. 15De fruktar Herren strävar att göra hans Vilja, som de som älskar honom mättar sig med lagen. 17De fruktar Herren gör sig beredda som och böjer sig ödmjukt inför honom: 13"Lát falla i Herrens händer oss och inte i människors, lika gränslös som hans storhet är hans barmhärtighet."

1869 Jesus Syraks vishet 3:18

Plikter mot föräldrar 1Lyssna till fars förmaningar, mina barn, er och gör han säger, så går det er väl. som Ty Herren har gett fadern myndighet över barnen och fastställt moderns rätt gentemot sönerna. 3Synder sonas när man vördar sin far, 4och att ära sin är som att samla skatter. mor 5Den vördar sin far skall få glädje av egna barn, som och när han ber skall hans bön bli hörd. ÖDen ärar sin far får ett långt liv, som och den som lyder Herren är sin mor till tröst. 7Den fruktar Herren vördar sin far som och tjänar sina föräldrar som slaven sina herrar. 8Visa aktning för din far i ord och handling, så skall du få hans välsignelse, 9ty fars välsignelse stadga åt barnens hus, en ger förbannelse dess grund. men en mors river upp

Sök inte ära genom att väcka förakt för din far att din far föraktas länder inte dig till ära. En människas ära bestäms faderns anseende, av och att modern föraktas länder barnen till skam. Mitt barn, ta hand din far när han blir gammal, om och vålla honom ingen sorg så länge han lever. 13Ha överseende hans förstånd försvagas, om och förakta honom inte, du som är i din fulla kraft. 14Godhet far kommer inte att glömmas; mot en den bygger vad dina synder rivit ner. upp 15När du råkar i nöd skall du bli ihågkommen, frost för solen skall dina synder smälta bort. som En hädares like är den som överger sin far, och förbannad Herren är den gör sin mor vred. av som

Varning för övermod

17Mitt barn, sköt dina sysslor i ödmjukhet, så blir du älskad än den är frikostig med gåvor. mer som 13Var ödmjukare högre du stiger, så finner du nåd hos Herren.

3:20 Jesus Syraks vishet 1870

Ty stor är Herrens makt, och av de ödmjuka blir den förhärligad.

Fråga inte efter det övergår ditt förstånd, som forska inte i det som överstiger dina krafter. Tänk på de befallningar du fått; det som är fördolt angår dig inte. 23Ödsla inte kraft på det går utöver din uppgift; som det du fått är redan än människor kan fatta. se mer 24Många har förts vilse sina spekulationer, av och skadliga fantasier har förvirrat deras omdöme.

25För den styvsinte går det illa till sist, och den som älskar faran dukar under för den. 27Den styvsinte tyngs av plågor, och syndaren staplar synd på synd. 23För den övermodiges olycka finns ingen bot, ondskans planta har slagit rot i honom. Den kloke begrundar visdomsordet, att kunna lyssna är den vises glädje.

Plikter mot de fattiga 3°Vatten släcker flammande eld, och allmosor utplånar synder. 31Den lönar gott med blir ihågkommen efteråt, som gott och då han vacklar finner han stöd.

1Mitt barn, beröva inte den fattige hans uppehälle, låt honom inte vänta med bedjande blick. Såra inte den svälter, som väck inte förbittring hos lider brist. en man som 3Upprör inte ett redan bittert hjärta, mer låt inte den som tigger vänta på din gåva. 4Avvisa inte den ber hjälp i sin nöd, som om vänd dig inte bort från den fattige. 5Vänd inte bort blicken från den tigger, som ge honom inte skäl att förbanna dig,

1871 Iesus Syraks vishet 4:19

Öty han förbannar dig i sin själs bitterhet om skall hans skapare höra hans bön.

7Gör dig omtyckt i folkförsamlingen, och böj ditt huvud för den mäktige. 3Lyssna på den fattige honom vänligt och anspråkslöst. och svara 9Rädda den förtryckte från förtryckaren; oförfärad när du fäller din dom. var 1°Var far för de faderlösa som en och i makens ställe för deras mor. Då skall du bli som en son till den Högste, än din skall han älska dig. mer mor

Hur visheten människa

fostrar en

Visheten sina söner framgång ger och tar sig an dem som söker henne. 12Att älska henne är att älska livet, rik på lycka blir den vaknar tidigt för hennes skull. som 13Den äger henne vinner ära, som och där hon går in följer Herrens välsignelse med. 14De tjänar henne gör tjänst inför den Helige, som och de älskar henne blir älskade av Herren. som 15Den lyder henne skall döma folken, som följer henne kan vila tryggt. och den som 150m han litar på henne blir hon hans egendom och förblir i hans efterkommandes ägo.

17Ty först leder hon honom på slingrande vägar, hon låter honom känna ängslan och skräck och honom ingen med sin hårdhänta fostran ger ro förrän han litar fullkomligt på henne. Hon prövar honom med sina krav, 13men sedan går hon raka vägen tillbaka till honom, honom glädje och röjer sina hemligheter för honom. ger 19Men lockas han vilse, överger hon honom och lämnar honom åt undergången.

4:20 Jesus Syraks vishet 1872

Den rätta tiden för blygsel och för frimodighet

2°Ta tillfället i akt, men sky det onda. Blygs inte över dig själv. 21Ty det finns en blygsel som för med sig synd, och det finns en blygsel som ger ära och beröm. 22Ta inte hänsyn till då skadar du dig själv. person - Var inte undfallande det blir din olycka. - 23Håll inte tillbaka ett 0rd i rättan tid, 24ty orden röjer visheten och talet en människas fostran. 25Säginte emot sanningen; om du brister i vett skall du känna skam. 26Blygs inte för att erkänna dina synder, sök inte hejda en flod i dess lopp. 27Låt inte en dåraktig människa trampa på dig, och ta inte parti för en härskare. 23Kämpa intill döden för sanningen, så skall Herren Gud strida för dig.

29Var inte djärv i ord men trög och slapp i handling. 30Var inte ett rytande lejon i ditt hem, jaga inte inbillade fel hos ditt husfolk. 31Låt inte din hand sträckas ut för att få i dras tillbaka det gäller men när att ge.

1Lita inte på din rikedom, säg inte: "Jag har allt jag behöver." 2Låt inte din lust och din kraft förleda dig att leva efter dina egna begär. 3Säginte: "Över mig befaller ingen", Herren skall sannerligen ställa dig till svars. 4Säginte: "Jag har syndat, och ingenting hände", Herren visar tålamod. 5Var inte så säker på förlåtelse att du staplar synd på synd. 6Och säg inte: "Hans barmhärtighet är stor, han kommer att förlåta alla mina synder."

1873 Jesus Syraks vishet 6:4

Ty hos honom finns barmhärtighet,men också vrede, och hans harm viker inte från syndaren. 7Dröj inte med att vända om till Herren, skjut inte upp det dag efter dag. Ty Herrens vrede slår utan förvarning och i straffets stund är det ute med dig. 8Lita inte till vad du förvärvat med orätt; det får du ingen hjälp på olyckans dag. av

Pålitlighet iord och gärning

9Rensa inte säden vid vilken vind som helst, och slå inte in på varje stig du ser så gör syndaren med sitt lösa prat. 1°Var fast i din övertygelse och pålitlig i ditt tal. Var genast beredd att lyssna, tänk dig för innan du svarar. men Har du begrepp saken, så svara din nästa; om inte, så håll tand för tunga. om 13Ära liksom vanära följer av 0rd, människas tunga kan bli hennes fall. en

14Setill att du inte får heta bakdantare: lägg aldrig försåt med dina ord. Ty en tjuv drar skam över sig, och hård dom får den går med skvaller. en som 15Fela varken i stort eller smått, 1och bli inte fiende i stället för vän. Dåligt rykte ger skam och nesa; så går det syndaren med hans lösa prat.

Låt dig inte hetsas upp av ditt egensinne, det sliter sönder din styrka som en tjur. 3Du förtär dina blad och fördärvar dina frukter, och själv står du kvar ett förtorkat träd. som 4En människas ondska förstör henne själv och gör henne till åtlöje bland fiendema.

6:5 Jesus Syraks vishet 1874

Om vänskap

5Vackra ord många vänner, ger den som talar väl blir väl bemött. ÖStåpå god fot med många, men var förtrolig med en bland tusen. 7Vi1l du ha en vän, så pröva honom först, och ge honom inte ditt förtroende genast. 8Ty somliga är vänner bara när det passar dem och stannar inte hos dig i nödens stund. 9S0m1iga vänner förvandlas till fiender och skämmer ut dig genom att röja er osämja. 1°Somliga vänner är gärna gäster vid ditt bord men stannar inte hos dig i nödens stund. När du har framgång vill de du vara som och tar sig ton mot ditt husfolk. 12Men går det utför med dig blir de motståndare och gör sig osynliga för dig. 13Håll dig undan för dina fiender och se upp med dina vänner

En trogen Vän är ett starkt värn. Att finna en sådan är att finna en skatt. 15En trogen vän är ett omätligt värde, en tillgång som inte kan vägas på våg. En trogen vän är livgivande dryck, en och den gudfruktige finner en sådan. 17Den gudfruktige väljer sina vänner rätt, de som står honom nära liknar honom själv.

Vägen till visheten 13Mitt barn, låt dig fostras alltifrån ungdomen, då finner du visheten ännu på ålderns höst. 19Närma dig visheten likt plöjer och sår: en som vänta på hennes goda skörd. Ty med det arbetet strävar du en kort tid och får strax smaka den frukt hon ger. 2°Hur svår är inte visheten för den som saknar fostran Den tanklöse orkar inte med henne.

1875 Jesus Syraks vishet 6:37

21Hon blir alltför tung lyftesten för honom,

en

och han släpper henne snart. ZZTyvisheten förtjänar sitt rykte:

hon är inte tillgänglig för alla.

23Lyssna, mitt barn, hör på min maning

och förkasta inte mitt råd. 24Stick dina fötter i vishetens fjättrar

och huvudet i hennes halsträ. 25Lyft upp henne på ryggen och bär henne,

förarga dig inte över hennes bojor. 26Sök dig till henne av hela ditt hjärta,

och följ hennes vägar av all din kraft. Spana och leta, så skall hon Visa sig för dig,

och har du väl fått tag i henne, så släpp henne inte. 23Till slut skall du finna den vila hon ger,

och hon förvandlas och ger dig glädje. 29Då blir hennes fjättrar din starka rustning

och hennes halsträ din lysande festdräkt. 3OTyhennes ok är ett smycke av guld,

och hennes bojor är purpurband. 31Du får klä dig i henne som i en lysande dräkt

och sätta festkransen på ditt huvud.

320m du vill, mitt barn, skall du få fostran,

och strävar du ivrigt blir du skarpsinnig. 330m du lyssnar med glädje lär du dig,

och håller du öronen öppna blir du vis. 34Ställ dig mitt bland de gamla

och ta till dig deras kloka ord. 35Lyssna villigt till allt tal om upphöjda ting,

låt inga visdomsord undgå dig. 35Finner du förståndig så stig tidigt

en man, upp,

och låt dina fötter nöta hans tröskel. 37Tänk på Herrens befallningar,

och begrunda alltid hans bud; han skall skänka ditt sinne stadga och ge dig den vishet du begär.

7:1 Jesus Syraks vishet 1876

Varning för olika slags självsäkerhet.

1Gör inget ont, så skall inget ont drabba dig; Zhåll dig undan det orätta, så viker det undan för dig. 3Så inte i orättfärdighetens plogfåror, min son, då slipper du skörda det sju gånger om. 4Be inte Herren härskarmakt, om och begär inte ett högt ämbete av en kung. 5Gör dig inte rättfärdig inför Herren, och försök inte vara vis inför en kung. ÖSträVa inte efter att bli domare; kanske skulle du inte rå på all orättfärdighet utan vara försagd inför den mäktige och sätta din heder på spel. 7Gör ingen orätt mot folket i staden, låt inte hopen få se ditt fall. 8Begåinte en synd två gånger, du undgår inte straff ens första gången. 9Säginte: "Han kommer att ta hänsyn till alla mina gåvor; Gud den Högste tar emot vad jag bär fram inför honom."

wTröttna inte på att be, och försumma inte att ge allmosor. Håna människa lider, inte en som det finns en som både fömedrar och upphöjer. Sprid inte lögner om din broder och inte heller om din vän.

13Tillåt dig aldrig den minsta lögn, av vanan att ljuga kommer ingenting gott. 14Var inte pratsam bland gamla män, och var inte mångordig när du ber. 15Sky inte mödosamt arbete, inte åkerbruket som skapats av den Högste. 15Sälla dig inte till syndarna minns att vreden kommer utan dröjsmål.

1877 Jesus Syraks vishet 7:31

17Böjdig djupt i ödmjukhet,

den gudlöses straff blir eld och maskar.

En familjefars plikter

18Byt inte bort en vän mot pengar

eller en sann broder mot guld från Ofir. 19Överge inte en klok och god hustru,

hennes älsklighet är mer värd än guld. 2°Var inte hård slav arbetar ärligt

mot en som

eller mot en daglönare som gör sitt yttersta. 21Älska uppriktigt förståndig slav

en

och vägra inte att ge honom friheten.

Har du kreatur, så sköt dem Väl,

och behåll dem om du har nytta av dem. 23Har du barn, så fostra dem,

och lär dem att lyda alltifrån ungdomen. 24Har du döttrar, så vaka över deras oskuld,

och ge dem inga vänliga blickar. 25Gift bort din dotter, så har du fullgjort stor uppgift;

en

men ge henne åt en förnuftig man. ZÖHar du en hustru efter ditt sinne, så förskjut henne inte.

Och anförtro dig inte åt den du försmått.

27Ära din far hela ditt hjärta

av

och glöm aldrig din mors födslovåndor. 23Kom ihåg att du blev till dessa båda.

genom

Vad kan du ge dem i gengäld 29Vörda Herren av hela din själ

och visa aktning för hans präster. 3°Älska hela din kraft,

din skapare av

och lämna inte hans tjänare utan stöd. 31Frukta Herren, ära prästen

och ge honom hans andel enligt de bud du fått: det första av skörden, skuldoffret, bringan och låret, helgelseoffret och det första av heliga ting.

7:32 Jesus Syraks vishet 1878

32Var också frikostig mot den fattige, så skall din välsignelse bli fullkomlig. 33Gläd alla med gåvor medan de lever och var givmild även när de är döda. 34Vänd inte ryggen åt dem som gråter, utan sörj med de sörjande. 35Tveka inte att besöka den sjuke,

för sådant blir du älskad. 35Tänk på livets slut i allt vad du gör, då kommer du aldrig någonsin att synda.

Klokhet och försiktighet

1Sök inte strid med en härskare; du dukar snart under för hans övermakt. Tvista inte med en rik man; du väger lätt mot hans pengar. Guldet har fördärvat många, kungars sinnen har det förvillat. 3Sök inte strid med den grälsjuke, lägg inte ved på hans brasa. 4Gör inte narr av en obildad man; föraktet kan drabba dina fäder. 5Håna ångrar sin synd,

inte en som kom ihåg att vi alla förtjänar straff. 6Förakta människa då hon åldras;

inte en en del av oss skall också bli gamla. 7ubla inte över någons död, kom ihåg att slutet väntar oss alla.

sFörsumma inte att lyssna på de visa, fördjupa dig i deras tänkespråk. Genom dem kan du få bildning och lära dig att tjäna stormån. 9Underlåt inte att lyssna på de gamla; de har själva lärt av sina fäder. Genom dem kan du få insikt och lära dig att ge svar när det behövs.

1879 Jesus Syraks vishet 9:5

1°Blås inte liv i syndarens glöd; du kan bli förtärd av hans flammande eld. Släpp inte den samvetslöse ur sikte,

då vänder han bakslugt dina ord emot dig. Ge inget lån åt är mäktigare än du.

en som Gör du det, så betrakta det som förlorat. 13Gå inte i borgen för än du har,

mer och går du i borgen, så räkna med att få betala. 14Pr0cessa inte med en domare; man följer hans åsikt och dömer till hans fördel.

15Med den dumdristige skall du inte göra en resa, han kan vålla dig svåra olyckor. Han reser efter sitt eget huvud, och genom hans dårskap dras också du i fördärvet. 15Med den hetlevrade skall du inte tvista, färdas aldrig med honom genom öde trakter. Han drar sig inte för att spilla blod, och då ingen hjälp finns slår han ner dig. 17Med den enfaldige skall du inte rådgöra,

han kan inte hålla tyst med något. 13Sysslainte med hemligheter i en främlings närvaro,

du Vet inte vad han kan ställa till med. 19Blotta inte ditt innersta för vem som helst; för det får du bara otack.

Om kvinnor 1Var inte svartsjuk på kvinnan som delar din bädd, 9 lär henne inte sådant som skadar dig själv. Hänge dig inte så en kvinna att hon tar makten över dig. 3Besök lösaktig kvinna,

inte en du kan fastna i hennes snaror. 4Umgås inte med en harpspelerska, du kan fångas av hennes konster. 5Titta inte för länge på flicka,

en ung hon kan kosta dig dryga böter.

A

9:6 Jesus Syraks vishet 1880

ÖHänge dig inte åt gatflickor, då mister du snart allt du äger. 7Gå inte och spana på stadens gator, driv inte omkring i folktomma kvarter. 3Vänd bort blicken från en välskapt kvinna,

inte närgånget på en annans vackra hustru. se Av kvinnlig skönhet har många förförts, den kommer lidelsen att flamma upp som eld. 9Var aldrig tillsammans med en gift kvinna och drick inte vin i sällskap med en sådan,

du kan komma att dras till henne och möta en våldsam död.

Val av vänner 10Överge inte en gammal vän, en ny är inte detsamma. En ny vän är som nytt vin: först när det mognat dricker du det med välbehag. -

Avundas syndare hans framgång

inte en du vet inte vilket slut han får. 12Gläd dig inte då det går de gudlösa väl

minns att straffet når dem före döden.

13Håll dig på avstånd från den som har makt att döda, då slipper du frukta för ditt liv. Och närmar du dig honom, så gör inga misstag,

då tar han livet av dig. Du skall veta att du trampar bland fällor och att du rör dig på stadsmurens krön.

14Lär känna dina medmänniskor så noga du kan, och rådgör sedan med dem som är visa. 15Med kloka män skall du föra dina samtal, och allt vad du säger skall röra den Högstes lag. 16Ha rättfärdiga män som gäster vid ditt bord, och låt gudsfruktan vara din stolthet.

1881 Jesus Syraks vishet 10:14

Den vise härskaren 17Konstnärens händer gör verket värt att prisas; folkets styresman röjer sin vishet i ord. 18Den grälsjuke skräck för sin stad,

är en den som inte styr sin tunga gör sig avskydd. 1En vis härskare fostrar sitt folk, 10 ordning råder där en klok man styr. 280m folkets härskare är, så blir också hans tjänare, och som stadens styresman är, så blir alla dess invånare. 3En kung utan fostran är folkets fördärv, men under kloka regenter blomstrar staden.

Herrens hand ligger makten över jorden, och i rätt tid sänder han den härskare som behövs.

Herrens hand ligger människans framgång, och han sprider sin glans över de styrande.

Den övermodiges ondska och strul öFörargas aldrig på din nästa för en oförrätt, och gör inte någonting i vredesmod. 7Övermod är avskyvärt för både Gud och människor, att kränka andras rätt är brott mot bådas lag. 3Rättskränkningar, våld och Vinstbegär gör att makten övergår från folk till folk. 9Vad har stoft och aska att yvas över Redan i livet börjar kroppens upplösning. Långvarig sjukdom gäckar läkaren. I dag kung, död. i

i morgon Och när människan dör blir detta hennes lott: maskar och krälande kryp.

Övermodet människa avfaller från Herren

börjar när en och hennes hjärta vänder sig bort från hennesskapare. 13Ty övermodet börjar med synd, och från den som framhärdar väller vidrighet. Därför sänder Herren märkliga straff och förintar de övermodiga i grund. Herren störtar härskares troner över ända och sätter ringa män i deras ställe.

10:15 Jesus Syraks vishet 1882

15Herren rycker upp folkslag med rötterna och planterar ödmjuka män i deras ställe. Herren skövlar deras länder och ödelägger dem ända till jordens grundvalar. 17Han utplånar dem ur mänskligheten, utrotar dem och låter minnet av dem försvinna från jorden. 18Inte är övermodet skapat för människorna eller raseriet för dem som föds av kvinnor.

Sann och falsk ära 19Vem förtjänar Människosläktet. ära - Vem förtjänar ära Den som fruktar Herren. - Vem förtjänar vanära Människosläktet. - Vem förtjänar vanära Den som bryter mot buden. -

201 skara bröder äras den främste, en av men Herren ärar den som fruktar honom. 22Den rike och ansedde liksom den fattige -i gudsfruktan har de sin stolthet. 23Det är orätt att förakta fattig är klok en som och otillbörligt att prisa en syndare. 24Stormannen, domaren och härskaren prisas, men ingen av dem är förmer än den gudfruktige. 25En Vis slav får fria män till tjänare, och en förståndig man klagar inte över det.

26Försök inte verka vis när du skall sköta ditt arbete, och spela inte förnäm när du är i svårigheter. Bättre den arbetar och får överflöd på allt som än den som går och skryter men saknar mat.

23Mitt barn, var ödmjuk, men ha respekt för dig själv och ge dig den aktning du förtjänar. 29Den gör sig själv orätt, får han rätt som av vem Vem respekterar den som föraktar sig själv 3ODen fattige blir ärad för sin klokhet och den rike för sin rikedom.

1883 Jesus Syraks vishet 11:13

31Äras redan fattig, hur mycket då rik;

man som mera som föraktas man som rik, hur mycket mera som fattig 1Vishet ger den ringe en aktad ställning och skaffar honom en plats bland stormän.

Prisa för hans skönhet,

inte en man och avsky ingen för hans utseendes skull. 3Bland vingade varelser tillhör biet de minsta, men vad det ger är det bästa av allt sött. 4Stoltsera inte med dina kläder, och förhäv dig inte när du blir hedrad,

Herren kan göra märkliga ting, och vad han gör är fördolt för människorna. 5Många tyranner har fått stiga ner i stoftet, medan kronan sattes på den siste man väntat sig. ÖMånga härskare har råkat i djupaste vanära, och lysande män har hamnat i främlingars våld.

Verklig och skenbar framgång

7Klandra inte innan du har prövat

tänk först och döm sedan. 3Svara inte förrän du har lyssnat

avbryt inte när någon talar. 9Tvista inte sak inte angår dig,

om en som och befatta dig inte med syndares processer.

1°Mitt barn, dig inte in på för många företag,

ge med vidlyftiga affärer undgår du inte felsteg. Hur mycket du än jagar når du aldrig målet, och du kommer inte undan när du måste fly. Den arbetar, sliter och jäktar

ene men får det bara sämre. Den andre är trög och måste be om hjälp, han är fattig på kraft och rik på armod. Men Herren ser honom och ställer allt till rätta: han upprättar honom ur hans förnedring 13och honom aktad ställning,

ger en och han vinner mångas beundran.

11:14 Jesus Syraks vishet 1884 i

Lycka och olycka, liv och död, fattigdom och rikedom kommer från Herren. 17Det Herren får de fromma behålla, ger hans beslut kan aldrig upphävas. 18En kan bli rik att och gnida, man genom spara men vad är det för lön han får 19När han säger: "Jag kan slå mig till ro, nu skall jag njuta av min rikedom" då vet han inte hur lång tid som är kvar innan han måste lämna allt åt andra och dö.

ZOI-Iåll fast vid den uppgift du fått, gå upp i den och åldras i din gärning. 21Beundra inte vad syndaren gör, utan lita på Herren och håll ut i ditt arbete. Ty för Herren är det en lätt sak att plötsligt låta den fattige bli rik. Genom Herrens välsignelse får den fromme sin lön, och hans framgång slår med ens ut i blom.

23Säginte: "Vad är det för mening med mitt liv vad kan det finnas för lycka i framtiden" 24Säginte: "Jag har allt vilken olycka kan drabba mig i framtiden" 251lyckans stund glöms olyckan bort, och i olyckans stund minns man inte lyckan. 25För Herren är det lätt att på livets sista dag ge människan hennes gärningars lön. 27En timmes plågor, och ett liv i lyx är glömt. Människans slut avslöjar hur hon levat. Kalla ingen lycklig innan han är död; först på barnen ser du hur en människa varit.

Regler för gästfrihet och välgörenhet

Bjud inte in vem som helst i ditt hus; den baksluges knep är många. 3°Som fällans lockfågel är den fräcke, liksom spionen är han ute efter ditt fall.

1885 Jesus Syraks vishet 12:11

31Det goda vänder han försåtligt till ont, allt utsökt fläckar han ner. 32En gnista tänder stor kolbrasa,

en och en syndig människa lurar på rov. 33Akta dig för den ondskefulle, han har inget gott i sinnet.

outplånlig fläck på dig. Låt honom inte sätta en 34Ger du en främling husrum ställer han till oreda för dig och gör dig främmande för dina egna.

lHjälper du någon, se då till vem det är; då får du tack för din välgärning. Hjälp den fromme, och du blir belönad, om inte av honom så av den Högste. 3Den får framhärdar i ondska

inget gott som och aldrig själv ger en gåva. 4Ge åt den fromme och ta dig inte syndaren.

an 5Hjälp den ödmjuke och ge ingenting åt den gudlöse. Behåll bröden och ge honom ingenting, så att han inte får övertag över dig. Ty för allt gott som du gör mot honom får du dubbelt så mycket ont i gengäld. éOckså den Högste hatar syndare, och han ger de gudlösa deras rättmätiga straff. 7Ge åt den är god och ta dig inte syndaren.

som an

Vänner och fiender

medgången prövas inte vännen, i nöden förblir inte ovännen dold. 9När har medgång har hans fiender

en man sorg, råkar han i nöd drar sig också vännen undan. loLita aldrig någonsin på din ovän,

hans ondska är lik brons som ärgar. Även han spelar ödmjuk och kröker

om rygg, så var på din vakt och se upp med honom. Då blir det med honom som när du putsat

en bronsspegel: du märker att den inte var genomärgad.

12:12 Jesus Syraks vishet 1886

12Låt honom inte stå vid din sida, då kan han stöta omkull dig och ta din plats. Låt honom inte sitta till höger om dig, då vill han ha din egen stol. Till sist inser du vad jag menade och minns med ett sting i hjärtat vad jag sagt. 13Vem ömmar för en ormtjusare som blir biten eller för den kommer vilda djur för nära

som 14Sågår det om du närmar dig en syndare och låter dig dras in i hans synder. 15Han stannar hos dig en kort stund, men om du vacklar överger han dig.

16Från fiendens läppar strömmar lena ord,

i sitt hjärta vill han få dig i fångstgropen. men Ur fiendens ögon strömmar tårar,

får han tillfälle är hans blodtörst omättlig. men Drabbas du olycka är han på platsen före dig;

av en han låtsas hjälpa men lägger krokben för dig. 13Han ruskar på huvudet och klappar hånfullt i händerna, han sprider rykten överallt och ser försmädlig ut.

Varning för rika och mäktiga

1Den rör vid tjära fläckar ner sig, 13 som och den som umgås med en högmodig blir som han. Lyft inte en börda som är för tung för dig och umgås inte med en rikare och mäktigare. Vad har lerkrukan med kitteln att göra Stöter de ihop går krukan i bitar. 3Den rike gör orätt och är dessutom oförskämd, den fattige lider orätt och får dessutom be om ursäkt. 40m du är användbar för den rike, så utnyttjar han dig, men är du i nöd bryr han sig inte om dig. 50m du äger något söker han ditt sällskap och gör utan skrupler slut på vad du har. 6När han behöver din hjälp för han dig bakom ljuset

att och väcka förhoppningar hos dig. genom

1887 Jesus Syraks vishet 13:20

Han är len i mun och säger: "Vad kan jag hjälpa dig med" 7Med sina levnadsvanor får han dig att skämmas och gör slut på dina pengar två och tre gånger om, och till sist gör han narr av dig. När han sedan ser dig bryr han sig inte om dig utan skakar föraktfullt på huvudet åt dig. 3Akta dig så att du inte blir förd bakom ljuset och förödmjukas genom ditt oförstånd.

9Blir du bjuden till en mäktig man, så var nödbedd; desto ivrigare blir hans inbjudan. Trång dig inte på, då kan du bli bortstött. Håll dig inte undan, då kan du bli bortglömd. Försök inte tala jämlike med honom

som en och lita inte på hans många ord,

medan han pratar sätter han dig på prov, och medan han ler studerar han dig. lzObarmhärtig är han

han tiger inte med det han fått höra och skonar dig inte från misshandel och bojor. 13Ta dig i akt och se dig noga för,

vid varje steg riskerar du att falla.

Rika och fattiga 15Al1a djur älskar sina likar och alla människor sina bröder. 16Alla varelser håller sig till sin art, och en man söker sig till sin like. 17Inte med lammet

samsas vargen och inte syndaren med den gudfruktige. 13Inte kan hund och hyena hålla fred, och aldrig blir det fred mellan fattig och rik. 19Vildåsnorna i öknen blir lejonens byte; så blir de fattiga foder för de rika. 2°Ringhet är avskyvärd för den högmodige; så blir den fattige avskydd av den rike.

13:21 Jesus Syraks vishet 1888

21Snavar den rike får han stöd sina vänner. av Faller den ringe stöter hans vänner bort honom. 22När den rike tar miste får han många försvarare; är hans 0rd oförsvarliga ger man honom ändå rätt. Om den ringe tar miste får han ovett dessutom, och när han talar förnuftigt vill ingen lyssna. 23När den rike talar är alla tysta, och man höjer hans ord till skyama. När den fattige talar säger man: "Vad är det för en" Och om han snubblar knuffar man omkull honom.

Njut av livet Rikedom är något gott den inte fläckats av synd, om men ett ont är den fattigdom som följer av övermod. 25En människas hjärta får hennes ansikte att skifta och gör det sorgset eller glatt. 26En ljus vittnar om ett glatt hjärta. uppsyn Att komma på visdomsord kräver mödosam eftertanke. 14 1Lyck1ig den som håller sin tunga i styr och inte behöver känna syndernas sting. Lycklig den som inte måste döma sig själv och som aldrig ger upp hoppet.

3Illa rikedom för en snål människa passar vad skall den ogine ha pengar till 4Den sig själv något samlar åt andra: som inte unnar hans egendom får främlingar njuta av. 5Är hård mot sig själv, man mot vem kan man då vara god Aldrig får man då någon glädje av sina pengar. ÖIngen är värre än den som är ogin mot sig själv; just detta är straffet för hans ondska. 70m han gör något gott gör han det av misstag, men till sist avslöjar han sin ondska.

3Ond är den som har en ogin blick och föraktfullt vänder sig bort från andra.

1889 Jesus Syraks vishet 14:24

9Den girige blir aldrig nöjd med vad han fått,

och av självisk orättfärdighet förtvinar själen. 1°Den snåle sig inte brödet

unnar

och lider brist vid sitt eget bord.

Mitt barn, dig allt gott du kan,

unna

och ge Herren de offer som tillkommer honom. Minns att döden inte ger uppskov,

men tiden som dödsriket fastställt känner du inte. 13Gör gott mot din Vän innan du dör,

ge åt honom så frikostigt du förmår. 14Neka dig inte en glad dag,

och försaka inte ett oskyldigt nöje. 15Måste du inte lämna åt andra det du har slitit ihop

och låta dem dela upp det du har arbetat för 16Ge och ta, och njut livet,

av

i dödsriket finner du ingen njutning.

17Allt lever slits ett klädesplagg,

som ut som

sedan urminnes tid lyder budet: Du skall dö. 18Som grönskande löv på ett lummigt träd

några faller av, andra spricker ut - är också släktet av kött och blod: ett släktled dör, och ett annat föds.

19Alt människoverk multnar och förgår,

och med det försvinner dess upphovsman.

Att söka och finna visheten Lycklig den som fördjupar sig i visheten,

som övar sitt förstånd när han talar, Zlsom i sitt hjärta begrundar vishetens vägar

och tänker på hennes hemligheter. Följ hennes spår som en jägare,

ställ dig på pass där hon går in 23Den in hennes fönster

som ser genom

och lyssnar vid hennes dörr, 24som väljer sin boplats intill hennes hus

och slår in tältpluggen i hennes väggar,

14:25 Jesus Syraks vishet 1890

25han kan resa sitt tält i hennes närhet och får sin boplats där det goda bor; Öhan ställer sina barn under hennes beskydd och vilar under hennes grenar. 271-105henne finner han skydd mot solhettan, och han får bo i hennes härlighet.

15 1Sågör den är gudfruktig; som den som känner lagen vinner visheten. Hon kommer honom till mötes som en mor och tar emot honom som en trogen maka. 3Hon honom klokhetens bröd att äta, ger och vishetens vatten får han att dricka. 4Han stöder sig på henne och skall aldrig falla, han kan lita på henne och blir aldrig sviken. 5Hon höjer honom över hans omgivning och gör hans röst hörd bland allt folket. 6Lycka och festkrans får han på sin lott och en berömmelse som aldrig dör.

7Män utan förstånd vinner henne aldrig, syndiga människor får aldrig se henne. 3Hon är fjärran från de övermodiga, lögnarna ägnar henne tanke. inte en 9Falskt klingar syndarens lovsång, den har inte lagts i hans mun av Herren. 1°Visheten skall ord åt lovsången, ge Herren skall fylla den med kraft.

Människans vilja

fria

Säg inte: "Det var Herren som fick mig att avfalla" han framkallar inte det han avskyr. Säg inte: "Det han förde mig vilse" var som han har ingen användning för en syndare. 13Herren avskyr all vidrighet, och ingen gudfruktig älskar den. 14Han skapade människan i begynnelsen och överlämnade henne åt hennes eget val.

1891 jesus Syraks vishet 16:10

150m du vill kan du hålla buden. Du bestämmer själv om du skall vara trogen. Eld och vatten har han lagt framför dig: räck ut din hand efter vilket du vill. Framför människan ligger livet och döden, och hon får det hon väljer. 13Ty stor är Herrens vishet, väldig är hans makt, och han ser allt. 19Hans blickar följer dem som fruktar honom, och ingen mänsklig handling undgår honom. 2°Han har inte befallt någon att leva gudlöst, ingen har fått hans tillåtelse att synda.

Hur Gud vedergüller

1Många barn är inget att stå efter om de blir odugliga, 16 j glädjas åt. gudlösa söner är inget att 2Gläd dig inte över att de är många, ingen gudsfruktan finns hos dem. om 3Lita inte på att de får leva, och förtrösta inte på deras antal. Ty en enda kan vara bättre än tusen, bättre dö barnlös än ha gudlösa barn. 4En enda vis man kan bli upphov till en hel stad, medan släkt bryter mot lagen blir utrotad. en som 5Mycket sådant har jag sett, och än märkligare ting har jag hört: Ööver syndarnas skara kommer flammande eld, mot ett olydigt folk tänds Herrens vrede. 7Han visade ingen nåd mot urtidens jättar, som av sin styrka förleddes till avfall. 8Han skonade inte Lots grannar, med sitt övermod väckte hans avsky. som 9Han förlät inte det folk som vigts åt förintelse; det blev utrotat till följd av sin synd. 1°Samma öde fick de sexhundra tusen i öknen, gaddat sig samman i förhärdelse. som

16:11 Jesus Syraks vishet 1892

Även bara enda förhärdar sig om en är det ett under om han slipper sitt straff. Ty hos Herren finns barmhärtighet men också vrede Han är en förlåtande härskare men kan ge vreden fritt lopp. Hans straff är lika väldigt hans barmhärtighet; som han dömer varje människa efter hennes gärningar. 13Syndaren slipper inte undan med sitt rov, aldrig blir den fromme sviken i sin tåliga väntan. 14Gud alla gör gott. gynnar som Envar får lön efter sina gärningar.

Säg inte: "Jag är dold för Herren, vem ägnar mig en tanke där uppe i höjden Bland så många människor märks inte jag, vad är Väl jag i den omätliga skapelsen" 18Se, himlen, himlarnas himmel, darrar, havsdjupet och jorden skälver när han kommer. Bergen och jordens grundvalar grips av bävan när han ser på dem. 2°Men ingen lägger detta på hjärtat. Vem tänker på hans vägar 21"En stormby, den kan ingen se Det mesta han gör sker i det fördolda. När får vi höra rättvisans verk om Vem kan vänta på det Hans beslut dröjer så länge." 23Så tänker den som har klent förstånd, så dumt tänker den enfaldige och förvirrade.

Hur Gud ordnat skapelsen 24Lyssna, mitt barn, och lär dig. Hör uppmärksamt på vad jag säger. 25Den lära jag förkunnar är vägd på våg, och noga genomtänkt är den kunskap jag ger.

25Herren skapade sina verk i begynnelsen och gav dem deras sysslor så snart de kom till.

1893 Jesus Syraks vishet 17:14

27Han bestämde för evigt deras uppgifter och deras maktområden för all framtid. De känner varken hunger eller trötthet, och de överger aldrig sina uppgifter. 23Ingen av dem går i vägen för sin granne, och aldrig i evighet skall de trotsa hans bud.

Sedan vände Herren sin blick mot jorden och fyllde den med sina goda ting. 3°Med alla slags levande varelser täckte han den. Och till jorden skall de återvända.

Människans skapelse och förbundet med Israel 17 1Herren skapade människan av jord och lät henne återvända till jorden. Han utmätte hennes dagar och levnadsår och gav henne makt över alla varelser på jorden. 3Han rustade människorna kraft lik hans

med en egen; till sin avbild skapade han dem. 4Han ingöt fruktan för dem i allt lever,

som han lät dem härska över djur och fåglar. 5Förstånd gav han dem: tunga och ögon och öron, och ett hjärta, så att de kunde tänka. 7Han fyllde dem med kunskap och klokhet och lät dem se vad som är gott och ont. 8Han skänkte deras hjärtan sitt eget öga för att kunna Visa dem storheten i sina verk. 9/1°Och de skall prisa det heliga namnet, så att storheten i hans verk blir känd.

Han dem kunskap att bruka

gav och skänkte dem lagen som ger liv. 12Ett evigt förbund slöt han med dem, och han lärde dem sina bud. 13De fick hans storhet och härlighet,

se de fick höra hans majestätiska röst. Han befallde dem att fly all orättfärdighet och föreskrev hur man skall leva med sin nästa.

17:15 Jesus Syraks vishet 1894

15Han alltid deras vägar, ser de kan aldrig döljas för hans blick. 17Varje folk har han lagt under en härskare, men Israel är Herrens egendom. 19Allt vad de tydligt solen för honom, gör syns som och hans blick följer ständigt deras vägar. 2°Deras ogärningar undgår honom inte, Herren ser alla deras synder. 22Som signetring bevarar han människas en en barmhärtighet, som sin ögonsten räknar han det goda hon gjort. 23Till sist skall han sig för att vedergälla dem, resa han skall låta Vedergällningen komma över deras huvuden. 24Men dem som gör bot låter han komma tillbaka, och han uppmuntrar dem som är nära att förtvivla.

Maning till omvändelse 25Vänd till Herren och lämna dina synder, om be till honom och fela inte så ofta. 26Kom tillbaka till den Högste, vänd om från det orätta, hata och avsky all vidrighet. 27Vem prisar den Högste i dödsriket, vem bär fram lovsång i de levandes ställe 28Den dör finns inte och hans lovsång tystnar; som mer, den som har liv och hälsa kan prisa Herren. 29Hur stor är inte Herrens barmhärtighet och hans mildhet mot dem som vänder om till honom. 3°Ty allt står inte i människans makt; en mänsklig varelse är inte odödlig. 31Inget lyser klarare än solen, men även den förmörkas, och alla som är av kött och blod hyser onda tankar. 32Den höga himlens här har Herren uppsikt över, men alla människor är stoft och aska.

Guds storhet och barmhärtighet 18 1Han lever i evighet har skapat allt i världen. som Herren har rätten på sin sida. ensam

1895 Jesus Syraks vishet 18:19

4Det tillkommer ingen att skildra hans verk

-

kan utforska hans väldiga gärningar vem 5Vem kan mäta hans väldiga kraft och därtill beskriva hur han förbarmar sig ÖInget kan dras ifrån, inget kan läggas till, ingen kan utforska Herrens underbara gärningar. 7När människan når målet står hon vid början, när hon är färdig börjar hennes svårigheter.

8Vad människa, vad duger hon till

är en Vad betyder det goda och onda hon gör 9En människa blir hundra år om hon lever länge. 1°S0m droppe i havet, som ett sandkorn

en är dessa fattiga år mot evighetens dag. Därför har Herren tålamod med människorna och låter sin barmhärtighet flöda över dem. Han och vet att deras slut är svårt.

ser Därför visar han stor mildhet. 13En människas barmhärtighet når hennes nästa,

Herrens barmhärtighet når allt som lever. men Han tillrättavisar, han fostrar, han undervisar,

herde för han hem sin hjord. och som en Han är barmhärtig mot dem som låter sig fostras, mot dem som ivrigt följer hans bud.

Omtänksamhet och förutseende 15Mitt barn, låt inte välgärning följas av ovett

en och inte en gåva av sårande ord. 16Ger inte daggen lindring i sommarhettan Så lindrar dina ord mer än dina gåvor. 17a, ett 0rd är förmer än en dyrbar gåva;

den själv begåvats rikt ger bådadera. men som 18Den dåraktiges kritik väcker anstöt, och den snåles gåva är pinsam att se.

Skaffa dig kunskap innan du talar,

j och tänk på din hälsa innan du blir sjuk.

18:20 Jesus Syraks vishet 1896

2°Pröva dig själv innan domen faller, så får du förlåtelse i räkenskapens stund. ödmjuka dig innan sjukdomen kommer, Visa ånger i samma stund som du syndar. Låt dig inte hindras från att infria ett löfte i tid, uppskjut inte till dödsdagen att göra rätt för dig. 23Gör dig redo innan du avlägger löftetlikna inte en människa som utmanar Herren. 24Tänk på vreden som kommer när tiden år ute, på vedergällningens stund, då han vänder sig från dig. 25Tänk på hungerns tid när du har överflöd, på fattigdom och brist när du är rik. 25Mellan och kväll kan tiden skifta, morgon allt sker snabbt inför Herren. 27En vis människa tar sig alltid i akt, i en syndig tid undviker hon att fela.

23Alla är kloka lär känna visheten, som och de som finner den får lovsångens gåva. 29Den1ärdomen gjort klok lär också andra vishet: från honom strömmar träffande ordspråk.

Behärskning av begäret

3°Följ inte dina begär, ge inte efter för dina lustar. 310m du låter din själ få smak för begäret gör den dig till åtlöje bland dina fiender. 32Ha inte din glädje i lyx och överflöd genom sådana vanor kan du bli tiggare. 33Gör dig inte utfattig genom att festa för lånade pengar när du inte har något i din egen börs. 19 1En arbetare som dricker blir inte rik, och den som inte är nöjd med det lilla går det utför med. Vin och kvinnor får kloka män på avvägar, och den som går till horor blir allt mer förhärdad. 3Förrutmelse och maskar tar hand honom: om den förhärdade skall under.

1897 Jesus Syraks vishet 19:20

Onda rykten

4Att genast tro vad man hör är tanklöst, och synden drabbar den felande själv. 5Den gläds åt det onda skall få sin dom,

som Örnen den som avskyr skvaller undgår ett ont. 7För aldrig ett rykte vidare; det förlorar du ingenting på. 3Sägingenting, det må gälla vän eller fiende, håll saken hemlig, detta inte är en synd.

om 9Ty den som hör dig blir på sin vakt, och i sinom tid börjar han hata dig. 1°Har du hört ett rykte, så göm det till din död. Var lugn, det spränger dig inte. Dåren får värkar av ryktet liksom den födande kvinnan av barnet. Som en pil som har fastnat i låret är ryktet som dåren bär på.

13Kräv besked av din vän

han har kanske ingenting gjort, och har han gjort något, så låt honom inte göra om det. Krav besked av din nästa

han har kanske ingenting sagt, och har han sagt något, så låt honom inte upprepa det. 15Kräv besked av din vän

det uppstår ofta förtal, och du skall inte tro allt du hör. Ett ord kan halka ur munnen utan avsikt. Vem har inte felat med sin tunga 17Kräv besked din nästa innan du hotar honom

av låt den Högstes lag gälla.

Ytligt skarpsinne och vishet

sann 2°All vishet innebär att frukta Herren, och till all vishet hör att lyda lagen.

19:22 Jesus Syraks vishet 1898

ZZKunnighet i ondska är inte vishet, och syndares rådslag är inte klokhet. 23Det finns skarpsinnighet som förtjänar avsky, och det finns tanklösa människor med föga vishet. 24Den har klent förstånd fruktar Herren som men är bättre än en lagbrytare med överlägsen begåvning. 25Det finns skarp intelligens som är orättfärdig, och det finns de som förställer sig när ett domslut förestår. 25En ondskefull man kan nerböjd i botdräkt medan hans inre är fullt av svek. 27I-Ian slår ner blicken och låtsas vara döv, och där han inte blir genomskådad överlistar han dig. 230m bristande krafter hindrar honom att synda skadar han dig ändå så snart han får tillfälle.

Mannen känns igen på sitt yttre och den vise på sitt uppträdande. 3°Mannens klädsel, hans skratt och hans gång låter dig veta hurdan han är.

Vishet och dårskap i 0rd och handling 20 1En tillrättavisning kan ges i otid, och att tiga kan vara klokt. ZMen bättre tillrättavisa än gå med agg, 3och den som medger sitt fel slipper råka illa ut. 4En snöping vill lägra oskuld som en sådan är den som vill skapa rättvisa med våld. 5Den tiger och vis, ene anses som den andre väcker avsky med sitt prat. ÖDen tiger därför att han inget har säga, ene att den andre tiger därför att han vet sin tid. 7En vis människa tiger tills tiden är inne, men en skrytsam dumbom försitter sitt tillfälle. 8Den pratar för mycket gör sig avskydd, som och den som tar sig ton blir hatad.

1899 Jesus Syraks vishet 20:24

9Det finns framgångar följer av olyckor,

som

och det finns lyckträffar som blir till skada. 1°Det finns gåvor som inte gagnar givaren,

och det finns gåvor som ger det dubbla igen. Somliga går det illa för deras storhets skull,

andra har från ringhet stigit till höga ställningar. Somliga köper mycket för billigt pris

men får sedan betala det sjudubbelt.

13Den vise gör sig omtyckt med små medel,

dårens välgärningar är bortkastade.

men Den dåraktiges gåva får du ingen glädje i av -

han följer den med långa blickar. 15Hans gåvor är få, hans skällsord många,

han står och ropar som en hårold.

I dag ger han ett lån, i morgon kräver han igen det.

En sådan människa är olidlig. 16Dåren säger: "Jag har ingen vän,

och ingen tackar mig för det goda jag gör

de som äter mitt bröd talarilla om mig."

17Hur ofta blir han inte utskrattad

Bättre halka på golvet än slinta med ttmgan;

så kommer de onda hastigt på fall. 19Obegåvad man, ord i orätt tid

-

det är regel hos folk utan fostran. 201 blir ordspråket misslyckat,

dårens mun

han använder det inte vid rätt tillfälle.

Somliga hindras från synd av sin fattigdom

och slipper samvetskval när de går till ro. Somliga plågar ihjäl sig med skamkänslor

de fördärvar sig att falla undan för dårar.

genom Somliga löften åt en vän för att slippa skämmas

ger

och gör honom i onödan till sin fiende.

24Lögnaktighet är en ful fläck på en människa

är regel hos folk utan fostran.

men

20:25 Jesus Syraks vishet 1900

25En tjuv är bättre än den gjort lögnen till regel,

som men bådas lott blir undergången. 25Lögnarens karaktär är hans vanära, och skammen följer honom ständigt.

Den kan tala vist tar sig fram i livet,

som och en klok människa behagar de mäktiga. 23Den brukar jorden ökar sina förråd,

som och den som behagar de mäktiga får sina brott förlåtna. 29Gästfrihet och gåvor förblindar de Visa och tystar deras kritik som en munkavle. 3°Vishet döljs och skatt är gömd

som en som vad är det för nytta med sådant g31Bättre döljer sin dårskap

en man som än en som döljer sin vishet.

Synden och dess följder

21 1Mitt barn, har du syndat, så gör aldrig om det, och be om förlåtelse för vad du redan gjort. 2Fly för synden som för en orm: kommer du nära den biter den dig. Den har tänder som ett lejon, tänder som gör slut på människoliv. 350m ett tveeggat svärd är varje lagbrott: för dess hugg finns ingen bot. 4Förtryck och övervåld föröder rikedom, över den hänsynslöses hus går förödelsen fram. 5Så snart den fattige ber hör Herren det, och hastigt kommer hans dom.

6Den avskyr tillrättavisning går syndarens väg,

som men den som fruktar Herren ångrar sig uppriktigt. 7Den är stor i orden märks på långt håll,

som men den kloke märker själv när tungan slinter. 8Att bygga sitt hus för lånade

pengar är att samla byggsten till en ruin. 9De laglösas skara är en hög med blånor, och de slutar i flammande eld.

1901 Jesus Syraks vishet 21:25

wSyndarnas väg är jämn och fri från stenar,

men vid dess slut finns dödsrikets fångstgrop.

Vishet och dårskap i umgängeslivet

Den följer lagen är herre över sina tankar,

som

gudsfruktan leder fram till vishet. Den är obegåvad kan inte fostras,

som

men det finns begåvning som vållar mycken sorg. 13Den vises kunskap väller fram flodvåg,

som en

och de råd han ger är som en frisk källa. Dårens sprucken kruka:

sinne är som en

ingen kunskap stannar där. 150m den kloke hör ett vist ord

berömmer han det och tillfogar ett annat, men den njutningslystne hör det med avsmak och slänger bort det över axeln.

16Dårens utläggningar är som bördan under vandringen,

men att lyssna till den kloke är ett nöje. 17När folket rådslår är den vises ord eftersökta,

och man begrundar noga vad han säger.

13För dåren är visheten som ett hus i spillror

och den klokes kunskap osammanhängande ord. 19För den enfaldige är fostran som bojor kring fötterna,

som en handklove om högra handen. 2°Dårens skratt är högljutt,

men en insiktsfull man ler bara stillsamt. För den vise är fostran ett smycke guld,

som av

som en ring på hans högra arm. Dåren rakt in i huset,

rusar

en erfaren människa visar sig försynt. 23En människa utan vett kikar in dörren,

genom

en man med hyfs väntar utanför. 24Att lyssna vid dörren är brist på hyfsning;

för den vise vore det en outhärdlig skam. 25Andra pratar vitt och brett,

men de visa väger sina 0rd på våg.

21:26 Jesus Syraks vishet 1902

26Dårens tanke styrs av tungan, den vises tunga tyglas av tanken. 27När den gudlöse förbannar Satan, förbannar han sitt eget begär. zgRyktesspridaren fläckar ner sig själv, och han blir avskydd bland sina grannar.

Dårskapen är avskyvürd

1Den late liknar nersmord sten; 22 en alla människor visslar åt hans förnedring. ZDen late liknar klump spillnjng; en den tar upp den torkar av handen. som 3Ohyfsade barn är en skam för fadern, sådan dotter blir honom till skada. och en 4En förståndig dotter gör sin man rik, den är skamlös vållar sin far sorg. men som 5Den fräcka skämmer ut både far och man, båda blir hon föraktad. och av ÖFÖrmaningar i otid är festmusik vid sorg, som att fostra med riset är alltid klokt. men 9Att undervisa dåren är att limma ihop krukskärvor, som att väcka en sovande ur djup sörrm. som 1°Att förmana dåren är att förmana en halvsovande; som är färdig säger han: "Va" när man

Gråt över den döde, han har skilts från ljuset, och gråt över dåren, han har skilts från sitt förnuft. Gråt mindre bittert över den döde han har fått ro, dårens liv är värre än döden. men Sorgen över en död varar sju dagar, över den gudlöse dåren varar hela hans liv. sorgen

13Slösa inte många ord på en enfaldig man, och uppsök inte den saknar förstånd. som Akta dig för honom så slipper du obehag och blir inte nersmutsad om han stöter till dig. Gå vägen för honom så får du vara i fred ur och slipper hans galenskap. tröttas av

1903 Jesus Syraks vishet 22:25

Vad är det är tyngre än bly

som

Vad har det för namn om inte "dåren" 15Sand och salt och järnstycken

är lättare att bära än en vettlös människa.

Bjälklag som byggts in i stenhus

faller inte isär vid ett jordskalv, och ett hjärta har fäste i klok eftertanke

som fäller inte modet när stunden är inne.

17Ett hjärta har stöd förnuftigt tänkande

som av

är som en relief på en polerad stenvägg. 13Småsten ligger på en hög mur

som blir inte kvar när vinden blåser, och ett fegt hjärta som vilar på dåraktigt tänkande håller inte stånd mot något skrämmande.

Vänskapens krav

19En tagg i ögat vållar tårar,

och tagg i hjärtat blottar dess sårbarhet.

en ZODen kastar sten på fåglar skrämmer bort dem,

som

och den som skymfar en vän gör slut på vänskapen. 21Har du dragit svärd mot en vän,

så förtvivla inte, det finns en väg tillbaka. ZZI-Iar du talat hårt till vän,

en så var inte rädd, det finns försoning

utom för skymfande ord, föraktfull överlägsenhet, en förrådd hemlighet och ett hugg i ryggen. För sådant tar Varje vän till flykten.

23Vinn din nästas förtroende medan han är fattig,

så får du glädja dig när han blir rik. Stå vid hans sida när han har det svårt, så får du med och dela när han ärver.

vara

24Innan det brinner kommer os och rök;

likaså växlas smädelser innan blod flyter. Z5Iag skall inte skämmas för att skydda en vän

och aldrig hålla mig undan för honom.

22:26 jesus Syraks vishet 1904

260m jag råkar illa ut för hans skull kommer alla som hör det att akta sig för honom.

Bön om självbehärskning

27Vem sätter ut vakt vid min

mun och förser mina läppar med ett sinnrikt sigill, så att de inte vållar mitt fall och min tunga inte drar mig i fördärvet 23 lHerre, fader och härskare över mitt liv, utlämna mig inte åt deras önskningar, och låt mig inte råka i olycka genom dem. Må piskan svingas över mina tankar och tukta mitt hjärta till vishet, så att jag inte skonas när de felar, utan deras synder upphör fullständigt. 3Annars blir mina felsteg allt fler, och mina synder växer i antal, tills jag faller i mina motståndares åsyn och väcker mina fienders Skadeglädje. 4Herre, fader och mitt livs Gud, låt mig inte se med lystna blickar, 5håll begäret borta från mig. 5Ge inte kroppens behov och drifter makt över mig, utlämna mig inte åt skamlösa lustar.

Talets tukt 7Hör läran talets tukt, mina barn;

om följer man den går man fri för snaror. Genom sina ord 3blir syndaren fångad, och den övermodige smädaren kommer på fall.

9Vänj inte din mun vid eder, ta inte för vana att nämna den Heliges namn. 1°Ty liksom en slav under ett långvarigt förhör inte kan undgå märken av piskrappen, så undgår man heller inte att synda om man ständigt svär vid Herrens namn.

1905 Jesus Syraks vishet 23:18

En ofta svär blir en stor lagbrytare,

man som och gisslet kommer inte att skona hans hus. Sviker han sin ed ådrar han sig synd; struntar han i eden syndar han dubbelt, och hans ed tomma 0rd undgår han inte straff:

om var hans hem fylls av olyckor.

Det finns ord är lika med döden

som må de aldrig förekomma i det land vi ärvt från Jakob. Allt sådant är fjärran från de fromma; de kommer inte att låta sig dras in isynder.

13Vänj inte din mun vid grovt och lastbart tal,

sådana ord är syndiga. Tänk på din far och din mor när du sitter i stormäns krets, så att du inte glömmer dig i deras sällskap och låter din vana göra dig till narr; då önskar du att du aldrig blivit till och förbannar den dag du föddes. 15En människa som vänjer sig vid oförskämt tal förblir utan fostran så länge hon lever.

Sexuella synder Det finns två slag stora syndare,

av och ett tredje, som drar Guds vrede över sig: en liderlig man vars begär brinner som eld och inte slocknar förrän han är förtärd, en man som brukar sin kropp till otukt och inte upphör förrän elden svett honom 17- för den otuktige smakar allt bröd lika gott, och han tröttnar inte förrän han dör

- 180ch en man som lämnar sin äkta säng och säger för sig själv: "Vem ser mig Det är mörkt omkring mig, väggarna döljer mig, och mig vad har jag att frukta

ingen ser - Den Högste kommer inte att minnas mina synder."

23:19 Jesus Syraks vishet 1906

19Han fruktar bara människors ögon, men Herrens ögon känner han inte; de är oändligt klarare än solljuset, de ser varje steg som människor tar och blickar in i gömda vrår. 2°Allt känt för honom före skapelsen

var lika väl som sedan det fullbordats. En sådan får sitt straff på stadens gator,

man han blir gripen där han minst väntar det.

På sätt med kvinna som bedrar sin man

samma en och utger annans barn för hans arvinge.

en 23Ty för det första har hon brutit mot den Högstes lag, för det andra har hon svikit sin man, för det tredje har hon lånat sig till otukt och hor och låtit mans barn gälla som äkta.

en annan 24Den kvinnan skall ställas inför folkförsamlingen, och hennes barn skall drabbas av Herrens dom. 25Hennes barn finner inget rotfäste, och hennes grenar bär aldrig frukt. 26Det minne hon efterlämnar blir förbannat, och hennes skam skall aldrig utplånas. 27Och lever kvar på jorden skall inse

de som att ingenting är bättre än att frukta Herren och ingenting ljuvligare än att följa hans bud.

Vishetens lov 1Visheten prisar sig själv 24 och talar stolt i kretsen av sitt folk. 2Hon tar till orda i den Högstes församling och talar stolt inför hans här:

3Iag är den som utgick ur den Högstes mun;

dimma höljde jag jorden. som en 4Iag är den slog läger i höjden,

som och min tron står på en molnpelare. 5Iag har vandrat runt himlens krets

ensam

avgrundens djup. och strövat genom

1907 Jesus Syraks vishet 24:21

6Över havets Vågor och över hela jorden, bland alla folk och stammar vann jag makten. 7Bland dem alla sökte jag en viloplats

-

område skulle jag finna min hemvist på vems 3Då mig världens skapare sin befallning,

gav han som skapat mig lät mig få en varaktig boning. Han sade: I Iakobs land skall du slå läger, hos Israels folk skall du bosätta dig.

9Av evighet, från begynnelsen, är jag skapad av honom, och jag skall aldrig i evighet förgås. 101det heliga tältet gjorde jag tjänst inför honom; sedan blev jag bofast på Sion. 111den stad han älskar lät han mig också bo,

som i Jerusalem blev jag härskare. lzjag rotade mig hos det folk han förhärligat, Herrens arvslott blev min egendom. 13Som en ceder på Libanon sköt jag i höjden, som en Cypress på Hermons berg. Som palm i En-Gedi växte jag upp,

en som rosenbuskar i Ieriko, som ett ståtligt olivträd på slätten, jag sköt i höjden som en platan. 15Som kanel och doftande kameltörne, som utsökt myrra spred jag vällukt, som galbanum och sjönagel och stakte,

rökelsemolnet i förbundets tält. som Jag är som terebinten med det vida grenverket, och mina grenar är härliga och sköna. Jag vinrankan med den sköna blorrmingen,

är som och mina blommor ger rik och härlig frukt.

19Kom längtar efter mig,

till mig, ni som

med vad jag har frambragt. och mätta er 2°Att tänka på mig är ljuvare än honung, att äga mig är förmer än honungskakans sötma. 21De äter mig hungrar efter mer,

som och de dricker mig får törst efter mer.

som

24:22 Jesus Syraks vishet 1908

22Den lyder mig slipper skammen, som de som gör bruk av mig undgår synden.

Lagen och dess utläggare

23Allt detta finns i Gud den Högstes förbundsbok, den lag som Mose befallde oss att lyda och gav i arv åt Iakobs församlingar. 25Den flödar Pishon av vishet, över som som Tigris i den första grödans tid. 25Den sväller som Eufrat av klokhet, som Jordan vid skördetiden. 27Den låter sin lära flöda som ljuset, som Gichon när vinskörden bärgas. 23Den förste som fann visheten är inte fullärd, och lika litet har den siste utforskat henne. 7-9Tyhennes tanke får sitt tillflöde från havet, hennes klokhet från det stora djupet.

3°Själv gick jag ut som en kanal från en flod, som en vattenledning till en park. 31Iag sade: "Jag skall vattna min trädgård och ge mina land rikligt med vatten." Men kanalen blev till en flod för mig, och min flod blev till ett hav. 32Min lära skall ständigt lysa som gryningsljuset, jag skall sprida dess budskap till avlägsna länder. 33Min undervisning skall ständigt profetiskt tal, flöda som jag skall lämna den efter mig åt tallösa släkten. 34Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv utan för alla som söker visheten.

Livets bästa glädjeämnen

25 1Tre ting fyller mig med välbehag, att se dem gläder både Herren och människorna: sämja mellan bröder, vänskap mellan grannar och att man och hustru lever väl tillsammans.

1909 Jesus Syraks vishet 25:14

Tre slags människor fyller mig med avsky, och jag vämjes vid deras levnadssätt:

fattig är högmodig, en rik som ljuger en som och svagsint gubbe som begår äktenskapsbrott.

en

30m du inte har sparat i ungdomen, hur skall du då få något när du blir gammal 4Omdöme passar till gråa hår, förstånd och klokhet anstår gamla män. 5Vishet prydnad för åldringar,

är en eftertanke och klokhet för ansedda män. ÖErfarenhet är åldringars ärekxans, och gudsfruktan är deras stolthet.

7Det finns nio som jag har prisat lyckliga i min tanke,

om den tionde skall jag låta min tunga tala: men en man som får glädje av sina barn,

får uppleva sina fienders fall; en som i 3lycklig den lever samman med en klok hustru,

som den som aldrig slinter med sin tunga, den som slipper tjäna en underlägsen herre; 9lycklig den som funnit insikt och den som talar för uppmärksamma lyssnare; wstor är den som har funnit visheten

men han är inte förmer än den som fruktar Herren. Gudsfruktan överträffar allt annat. Den äger den kan inte jämföras med någon.

som

Onda kvinnor och goda Vilket sår som helst

bara inte sår i hjärtat; vilken elakhet som helst

bara inte från en kvinna. Vilken olycka som helst bara inte genom dem som hatar mig; vilket straff som helst

bara inte genom mina fiender.

25:15 Jesus Syraks vishet 1910

15Inget huvud är farligare än ormens,

och ingen vrede är värre än kvinnans. Hellre har jag ett lejon eller en drake i huset

än jag bor tillsammans med en elak kvinna. 17En kvinnas elakhet förändrar hennes yttre

och gör hennes ilsken som en bjöms.

uppsyn 13När hennes man slår sig ner hos sina grannar

kan han inte låta bli att sucka bittert.

19All ondska är obetydlig emot en kvinnas ondska

-

må syndarens lott bli hennes 2°Som sandig backe för åldrings fötter

en en

är grälsjuk kvinna för en stillsam man.

en 21Fall inte för kvinnas skönhet,

en

åtrå henne inte för hennes skönhets skull. 22Vredesutbrott, oförskämdhet och stor smälek

blir följden om en kvinna försörjer sin man. 23M0dlöst sinne, dyster uppsyn

och sår i hjärtat vållar en elak hustru. Kraftlösa händer och matta knän vållar den som inte gör sin man lycklig.

24Från kvinna leder synden sitt ursprung,

en

och för hennes skull måste vi alla dö. 25Låt inte vatten läcka igenom,

och låt inte en elak hustru få träta. 250m hon inte vill rätta sig efter dig,

så skär henne loss från din kropp.

1Lycklig den som har en god hustru, 26

hans livstid blir dubbelt så lång. 2En duglig hustru sin man glädje,

ger

och han njuter frid i alla sina dagar. 3En god hustru dyrbar gåva;

är en

den gåvan ges åt den gudfruktige. 4Rik som fattig blir glad till sinnes

och har alltid en ljus uppsyn.

5Tre ting fyller mig med fruktan,

och ett fjärde målar skräck i mitt ansikte:

1911 Jesus Syraks vishet 26:28

skvaller i staden, en folkhop som samlas och en falsk anklagelse allt detta är värre än döden.

- 6Men svartsjuk kvinna betyder pina och elände

en och sårande ord som alla drabbas av.

7En elak hustru är ett vrenskande oxspann,

som att ha en sådan är som att hålla i en skorpion. 3En kvinna dricker vållar stor förargelse,

som hon visar öppet sin skamlöshet. 9En kvinnas lösaktighet visar sig i utmanande blickar och ögonkast.

10Vaka självsvåldig dotter,

strängt över en annars utnyttjar hon din släpphänthet. Ser du fräcka blickar, så var på din vakt, och bli inte förvånad om hon trotsar dig. Som törstig vandrare dricker med vidöppen mun

en av det vatten han först får tag på, så sätter hon sig på första bästa stake och öppnar sitt koger för pilen.

13En älsklig hustru är sin glädje,

mans hon förstår att hålla honom frisk och stark. 14En tystlåten kvinna är en gåva från Herren, ingenting är värdefullare än ett tuktat sinne. 15Ljuvligheters ljuvlighet är en sedesam kvinna, ingenting kan väga upp ett kyskt sinne. 15S0m den uppgående solen på Herrens höga himmel är en god kvinnas skönhet i ett välordnat hem. 17S0m den lysande lampan på helgedomens lampställ är ett skönt ansikte på en kraftig gestalt. 13Som pelare guld på fundament silver

av av är vackra ben på välformade fötter.

Hur rüttflirdigheten prövas

23Två ting gör mig bedrövad, och ett tredje väcker min vrede:

26:29 Iesus Syraks vishet 1912

soldat lever i armod och nöd, att en att kloka män behandlas som avskräde och att någon överger rättfärdighet för synd

för honom håller Herren svärdet berett.

En köpman lär knappast undgå att fela,

affärsman kan inte hålla sig ren från synd. en 1För pengars skull har många syndat, den strävar efter rikedom blundar ofta.

som Liksom spiken drivs in i fogen mellan stenarna tränger synden sig in mellan försäljning och köp. 3Den som inte håller fast vid gudsfruktan kommer plötsligt att se sitt hus lagt i ruiner.

4När skakar sållet blir skräpet kvar,

man och människans uselhet märks när hon diskuterar. 5Krukmakarens kärl prövas i ugnen, och människa sätts på prov genom diskussion.

en 6Frukten vittnar om hur trädet blivit skött; så visar talet hur människan tänker. 7Beröm innan du hört honom diskutera,

inte en man

det är så människa sätts på prov.

en

8Strävar du efter rättfärdigheten kommer du att nå den och får iklä dig den en lysande skrud.

som 9Fåglar av samma slag bygger bo tillsammans, och sanningen kommer till den som är sannfärdig. 1°Lejonet lurar på sitt byte, likaså synden på den som är orättfärdig. Vad den fromme säger är oföränderligt vist, men den oförnuftige skiftar som månen. Slösa inte bort tiden hos oförståndigt folk,

stanna länge hos dem som är kloka. men 13Dårarnas tal väcker anstöt, och de skrattar i sin syndiga vällevnad. Den som svär ymnigt får håret att resa sig, när sådana grälar håller man för öronen. 15De övermodigas gräl slutar i blodsutgjutelse, deras ständiga smädelser är vidriga att höra.

1913 Iesus Syraks vishet 27:30

Svek och

falskhet

Den avslöjar hemligheter förlorar allt förtroende, som han får aldrig en nära vän. 17Håll din vän och trofast mot honom, av var men om du har avslöjat hans hemligheter, så försök inte nå honom igen. 13Ty så som en människa dödar sin fiende, så har du dödat din nästas vänskap, och liksom du släpper fågel handen, en ur så har du förlorat din vän och kan inte fånga honom. 2°Följ inte efter honom; han är redan långt borta, han har flytt som en gasell ur snaran. 21Ty ett sår kan förbindas, en skymf kan förlåtas, men för den som röjt hemligheter finns inget hopp.

En blinkar med ögonen har ont i sinnet, man som och den som känner honom håller sig undan. 23När du är med är han len i mun och visar beundran för allt du säger, men efteråt anslår han en annan ton och får dina ord att låta anstötliga. 24Mycket avskyr jag, men ingenting så som honom, och Herren skall också visa sin avsky.

25Den kastar sten rakt får den i huvudet, som en upp och ett försåtligt hugg sårar angriparen. 26Den gräver faller själv däri, som en grop och den som gillrar en fälla blir fångad. 27Den som gör något ont får det själv över sig utan att förstå Varifrån det kommer. 23Hån och ovett drabbar den övermodige, och straffet lurar på honom som ett lejon. 29Snaran skall fånga dem som gläds åt de frommas fall, och innan de dör skall de förtäras av vånda.

Var försonlig och fridsam

3°Vrede och hätskhet är också avskyvärda, men syndaren håller fast vid dem.

28:1 Iesus Syraks vishet 1914

1Den hämnas drabbas Herrens hämnd, 1 28 som av han framhärdar i sin syndfullhet. men Förlåt din nästa den orätt han har gjort, så utplånas dina egna synder när du ber. 30m människa bär på agg mot en annan, en hur kan hon då kräva läkedom av Herren 4Hon visar ingen nåd mot sin medmänniska, när hon själv har syndat tar hon till böner men 5Hon bär på hon som själv är dödlig agg, skall då försoning för hennes synder vem ge éTänk på livets slut och hata inte mer; minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden. 7Tänk på buden och vredgas inte på din nästa; minns förbundet med den Högste och glöm andras fel.

8Undvik strid, så syndar du mindre, hetlevrad människa får striden att flamma upp. en 9En syndare vållar splittring bland vänner och sår ut förtal bland dem som lever i fred. 1°u bränsle, dess högre flammor, mer styvare sinnen, dess hetare strid. Iu starkare dess häftigare raseri, man, större rikedom, dess våldsammare vrede. Ett hetsigt gräl vållar eld, hetsig strid slutar i blod. och en 12Blåser du på glöden flammar den upp, och spottar du på den slocknar den; båda delarna är ett verk av din mun.

Pörtalets faror 13Förbannelse över lögnaren och baktalaren han vållar många fredliga människors undergång. Den skvallrande tungan har störtat många i olycka och drivit dem på flykt från land till land. Den har förstört befästa städer och lagt stormäns hus i ruiner.

1915 Jesus Syraks vishet 29:1

15Den skvallrande tungan har kört dugliga hustrur

på porten och berövat dem frukten av deras arbete. Lyssnar till den får man ingen frid

man och kan aldrig leva i ro. 17Piskans blodiga märken,

slag ger men tungans slag knäcker ben. Många är de som fallit offer för svärdet, men inte så många som tungans offer.

Lycklig den som funnit skydd mot förtalet, som inte utsatts för dess raseri, inte behövt släpa på dess 0k och aldrig fjättrats av dess bojor. 2CTy dess 0k är av järn och dess bojor av koppar. zl-Ond är den död det vållar, och dödsriket självt ger en bättre lott.

27-Förtalet skall aldrig få makt med de fromma, de skall inte bli brända av dess flammor. Dess offer blir de överger Herren,

som kring dem skall det brinna och aldrig slockna. Det skall släppas loss mot dem som ett lejon, som en leopard skall det slita dem i stycken.

24/25Du inhägnar din egendom med törnhäckar

se också till att sätta lås för din mun. Du knyter ihop om ditt silver och guld

gör dig också en våg för att väga dina ord.

26Akta dig så att förtalet inte får dig på fall mitt för ögonen på din lurande fiende.

Om län och borgensförbindelser

29 1Den som är barmhärtig låter sin nästa få låna; att räcka en stödjande hand är att hålla buden.

29:2 Jesus Syraks vishet 1916

2Låt din nästa få låna när han behöver det, och betala punktligt igen din skuld till honom. 3Stå vid ditt ord och vinn hans förtroende, så kommer du alltid att få vad du behöver.

4Många ser lånet som en upphittad skatt och ställer till besvär för sin hjälpare. 5Innan de har fått något kysser de honom på hand och talar med dämpad röst om hans pengar. Men när skulden skall betalas drar de ut på tiden, de betalar bara med beklagande fraser och skyller på de dåliga tiderna. 5Är långivaren hård får han möjligen igen hälften, och det får han ta som en skänk från ovan. I annat fall försnillar de hans pengar och gör honom i onödan till sin fiende. Förbannelser och smädelser är allt han får i gengäld, i stället för att hedras betalas han med vanära. 7På grund sådan ondska vägrar många ge lån:

av de är rädda för onödiga förluster.

3Men ha tålamod med den som är i nöd, låt honom inte vänta på din gåva. 9Ta den fattige för budordets skull,

dig an skicka inte bort honom tomhänt när han lider brist. 1°Gör av med pengarna på din broder och vän och låt dem inte rosta bort under en sten. Använd dina tillgångar så som den Högste har befallt, det blir dig till mer nytta än guldet. 12Goda gärningar skall du låsa in i din skattkammare, de kommer att rädda dig ur alla olyckor. 13Bättre än stark sköld och en tung lans

en skall de försvara dig mot din fiende.

En god människa går i borgen för sin nästa,

saknar skamkänsla sviker honom. men den som 15Glöm aldrig din tacksamhetsskuld till en borgensman,

han har satt sitt liv på spel för din skull.

1917 Jesus Syraks vishet 30:4

16Syndaren föröder sin borgensmans välstånd, 17och den otacksamme sviker sin räddare. lsBorgensförbindelsen har knäckt många välbärgade män och sköljt dem med sig somen brottsjö på havet; mäktiga män har drivits från gård och grund och fått irra omkring bland främmande folk. 19Syndaren som ger sig in i borgensförbindelser är ute efter vinst men hamnar inför rätta. ZOTa dig din nästa så långt du förmår,

an men akta dig för att dras med i fördärvet.

Den hemlöses olycka Livets nödtorft är vatten, bröd och kläder och väggar som skyler det som inte bör visas. Bättre leva fattigt i ett skjul av bräder än äta överdådigt i en annans hus. 23Var nöjd antingen du har litet eller mycket, så slipper du de skymford en främling får höra. 24Att hus i hus är ett eländigt liv,

ur där du är främling har du inte någon talan. 25Du måste stå för mat och dryck utan att få tack, och till råga på allt får du höra sårande ord: 25"Fram med dig, främling, duka bordet, låt mig få smaka om du har något."

-- 27"Ut med dig, främling, vägen för fint folk,

ur jag har min bror på besök och behöver huset." 23Det är tungt för klok att höra sådant,

en man att skällas för utböling och skymfas av långivare.

Barnuppfostran

1Den honom ofta, 30 som älskar sin son agar då kommer han till slut att få glädje av honom. Den fostrar sin son får nytta av honom

som och kan stolt över honom inför sina bekanta.

vara 3Den undervisar väcker fiendens avund

som sin son och får glädjas över honom inför vännerna. 4När fadern har dött är det som om han inte var död,

han lämnar kvar som är hans avbild.

en

i

ä 30:5 Jesus Syraks vishet 1918

5Medan han lever gläds han åt anblicken,

och när han dör känner han ingen grämelse. 6Åt sina fiender efterlämnar han hämnare

en

och åt sina vänner en som återgäldar deras godhet. 7Han tar vård sin son och förbinder hans sår

om

och känner oro var gång han skriker.

8En häst som inte rids in blir självsvåldig,

och en son som inte tuktas blir en vildhjärna. 9Kela med ditt barn, och han blir en skräck för dig;

lek med honom, och han blir din sorg. 1°Skratta inte med honom, då får du lida med honom,

och till slut sitter du där och gnisslar tänder. Lämna honom ingen frihet när han är ung. 12Ge honom stryk medan han är barn,

så att han inte blir självsvåldig och visar dig olydnad. 13Fostra din och sätt honom i arbete,

son

så att inte hans tygellösa liv blir ditt fall.

Hälsa och glädje Bättre fattig men frisk och stark

än rik och plågad av sjukdom. 15Hälsa och välbefinnande värt än all världens

är mer

guld

och en sund själ förmer än omätlig rikedom. Ingen förmögenhet är mer värd än kroppens hälsa,

och ingen lycka överträffar hjärtats glädje. 17Döden är bättre än ett liv i plågor;

hellre evig vila än lång sjukdom. 18Läckerheter slösas på den inte kan äta

som som

är som matgåvor som sätts fram vid en grav. 19Vad har offer

en avgud för nytta av Den kan inte äta eller ens känna lukt. På samma sätt med den som ansätts av Herren:

Zohan bjuds och suckar

ser på det som

som snöpingen suckar när han omfamnar en flicka.

1919 Iesus Syraks vishet 31:10

Z-Ge dig inte hän åt tankar,

sorgsna och plåga dig inte med dina bekymmer. 25Fröjd i hjärtat håller människan vid liv, den som lever glad får leva länge. Njut av livet, var lätt till sinnes och håll sorgen på avstånd. Att och sörja har blivit mångas fördärv, och det gör ingen som helst nytta. 24Avund och vrede förkortar livet, och bekymmer gör att man åldras i förtid. 25Den som har ett ljust sinne och är glad i mat förmår uppskatta det han får att äta.

Rikedomens faror och frestelser

1Oro för rikedom tär på hälsan, 31 sådana bekymmer håller sömnen borta. ZMen vid och bekymmer behöver

oro man sova; svår sjukdom kan botas av sömn. 3Den rike sliter för att samla

pengar, men när han vilar kan han njuta av sin lyx. 4Den fattige sliter för ett knappt uppehälle, och när han vilar kommer nöden.

5Den älskar guld kan inte bli rättfärdig,

som den som jagar pengar förs på villovägar. öFör guldets skull har många hamnat i olycka och gått sin undergång till mötes. 7En fälla är guldet för dem det har förhäxat, och alla som saknar förstånd blir fångade i den.

Lycklig den rike som visat sig fläckfri och inte gjort guldet till sin gud. çSägvem det är, så skall vi prisa honom,

han har utfört storverk bland sitt folk. Vem är den fullkomlige som bestått detta prov Må han bära huvudet högt. Vem har avstått från synd när han kunde synda, från att göra ont när han kunde göra det

31:11 Jesus Syraks vishet 1920

Den mannens lycka blir bestående,

och folkförsamlingen skall prisa hans frikostighet.

Regler vid festligt umgänge

Har du slagit dig vid ett rikt bord

ner skall du inte prata högt om det; säg inte: "Här var det minsann välförsett"

13Kom ihåg att onda ögon vållar olycka.

Har någon Värre ondska blivit skapad Så är det också alltid ögat som gråter.

Grip inte efter det en annan kastat blicken på,

trängs inte med honom vid skålen. 15Ge akt på dig själv för att förstå din nästa,

och tänk dig för, vad saken än gäller.

16Ät människa av det som dukats fram,

som en

och glufsa inte i dig, så att du väcker motvilja. 17Var den förste slutar, så visar du dig väluppfostrad,

som

och var inte omåttlig, så att du väcker anstöt. 13Och du sitter i ett sällskap,

om

så ta inte för dig före de andra.

19Hur nöjd är inte den väluppfostrade med litet

Han slipper också andnöd när han har gått till sängs. Osund sömn får den som ätit måttligt;

han stiger tidigt upp med tankarna samlade. Men en omåttlig människa plågas

sömnlöshet, illamående och kolik. av

210m maten bekommer dig illa,

så ut och kasta upp, då får du lindring.

Zl-lör på mig, mitt bam, och ringakta mig inte;

en gång får du se att mina ord är sanna. Sköt allt du gör med skicklighet, så kommer du aldrig att drabbas av sjukdom.

23En belevad gäst prisas högt av alla

och får ett grundmurat rykte för sina fina manér.

1921 Iesus Syraks vishet 32:6

24En ohyfsad gäst klandras av hela staden, och ryktet talar bitande om hans dåliga manér.

25Försök inte spela karl Vid bägaren, vinet har fört många i fördärvet. ZÖUgnenprövar ståleggens skärpa liksom vinet hjärtat vid de övermodigas gräl. 27Vin livet självt för människan är som om det dricks i måttliga mängder. Vad har man för liv om vinet fattas Det blev skapat till människans glädje. 28Fröjd i hjärtat och glädje i sinnet ger vin i rätt tid och i lagom mängd. 29Bitterhet i sinnet Vin dricks i övermått ger som medan man hetsar och utmanar varandra. 30Ruset stegrar dårens vrede tills han förgår sig, det minskar hans styrka och vållar sår.

31Klandra inte din kamrat när ni dricker tillsammans, och förakta honom inte när han är upprymd. Säg inget kränkande till honom, och besvära honom inte med penningkrav.

lHar valt dig till värd, så bli inte högfärdig, 32 man utan var bland de andra som en av dem. Sörj först för dem och inta sedan din plats. Lägg dig inte till bords förrän du gjort vad du skall, så kan du sedan glädja dig åt deras glädje och motta ärekransen för ditt goda värdskap.

3Tala, du som är gammal, det tillkommer dig, tala klokt och förståndigt, men stör inte musiken. 4Prata inte medan lyssnar till annat, man och lägg inte fram din visdom i otid. 5En sigillsten av rubin i en ring av guld så är orkesterns spel vid festen. éEn sigillsten Smaragd infattning guld av i en av så är sång och spel till ett gott vin.

32:7 Jesus Syraks vishet 1922

7Tala, du som är ung, om det är nödvändigt,

och andra gång bara om du blir tillfrågad.

en 3Fatta dig kort, säg mycket med få ord,

lik en kunnig man som också vet att tiga. 9Ta dig inte ton bland stormän,

och var inte för pratsam i gamla mäns närvaro. 1°Före åskmullret ljungar blixten,

och framför den försynte går välviljan.

Bryt upp i tid och stanna inte kvar till sist,

gör inget lättsinnigt utan skynda dig hem. Där dig och följa dina infall;

kan du roa

men synda inte med övermodiga 0rd. Därefter skall du prisa honom som skapat dig

och mättar dig med sina goda gåvor.

Guds/fruktan, försiktighet och allvar

Den gudfruktige låter sig undervisas,

och de som börjar dagen med bön får Herrens välbehag. 15Den som fördjupar sig i lagen skall mättas av den,

för hycklaren blir den en fälla.

men 16De gudfruktiga ser vad som är rätt,

och deras lagtolkningar lyser som ljuset. 17Syndaren skyr tillrättavisning

och tolkar lagen efter sina syften.

18En klok tänker sig alltid för,

man

men en övermodig främling drar sig inte för något,

och efteråt förblir han lika tanklös. Gör ingenting utan eftertanke,

så slipper du ångra det du gör. 2°Gå inte på en oländig väg,

så slipper du snava på stenarna. 21Känn dig inte heller säker på en jämn väg, 22utan ta dig i akt till och med för dina barn. 23Lita på dig själv i allt vad du gör,

också detta är att hålla buden.

1923 Jesus Syraks vishet 33:13

Den litar på lagen följer buden,

som och den som förtröstar på Herren lider aldrig skada. lDen som fruktar Herren möter inget ont

nej, gång på gång blir han räddad ur prövningen. - En avskyr inte lagen,

vis man men hycklaren är som ett skepp i en stormby. 3Den förståndige litar på lagen, lagen är för honom lika pålitlig som ett orakelsvar.

4Förbered vad du skall säga, så lyssnar man på dig, gör bruk av all din kunskap när du yttrar dig. 5Dårens hjärta är som hjulet på en vagn, hans tankar löper runt som en axel. 5En brunstig hingst liknar en vasstungad vän: den gnäggar vem som än rider på den.

Motsatser i tillvaron 7Varför är den dagen förmer än den andra,

ena när alla årets dagar får sitt ljus från solen

sin vishet gjorde Herren skillnad mellan dem och fastställde olika högtider och fester. 9En del dem upphöjde och helgade han,

av och andra gjorde han till Vanliga dagar. Likaså är alla människor komna stoftet

ur

av jord skapades Adam - men i sin stora insikt gjorde Herren skillnad mellan dem och stakade ut olika vägar för dem. En del dem välsignade och upphöjde han,

av en del helgade han och ställde i sin närhet. Andra förbannade och förnedrade han och störtade dem över ända.

Liksom krukmakaren har leran i sin hand och formar den så som han vill, så har skaparen människorna i sin hand och ger dem den lott han beslutar.

33:14 jesus Syraks vishet 1924

14Mot det onda svarar det goda

och mot döden livet; så den fromme mot syndaren.

svarar

15Såskall du betrakta alla den Högstes verk:

två och två, det ena svarar mot det andra.

Själv har jag gått in i arbetet som den siste,

lik den som gör efterskörden i Vingården, 17men genom Herrens välsignelse har jag hunnit ifatt

och likt druvplockaren fyllt min vinpress. Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv

utan för alla som söker fostran. 19Såhör på mig, ni folkets hövdingar

-

ni folkförsamlingens ledare, lyssna

Var herre i eget hus 2°Låt ingen bli herre över dig så länge du lever,

vare sig son eller hustru, bror eller vän. Låt inte heller någon ta över dina ägodelar

--

du kanske måste ångra dig och tigga dem tillbaka. 21Sålänge du lever och andas

skall du inte ge dig själv i någons händer. 22Ty det är bättre att dina barn tigger av dig

än att du sneglar efter gåvor från dina söner. 23Behål1 ditt oberoende i allt vad du gör,

låt inte ditt anseende fläckas. Den dag är den sista dina levnadsdagar,

som av

när dödsstunden är inne, skall du fördela arvet.

25Foder, spö och last åt åsnan,

åt slaven bröd, tukt och arbete. 25Sätt tjänaren i arbete, så slipper du bekymmer;

har han inget för händer, vill han ha sin frihet. 27Ok och piska böjer nacken,

illasinnad slav skall ha prygel och pina.

och en 23Håll honom i arbete och låt honom inte lata sig; 29av sysslolöshet lär man mycket ont.

1925 Iesus Syraks vishet 34:13

30Låt honom arbeta det är vad han är till för, och lyder han inte, så slå honom i bojor. Men inte för långt med någon, och gör ingenting utan rättslig grund.

31Har du bara slav, så låt honom bli din like, en du förvärvade honom genom blod. Har du bara slav, så behandla honom som en broder, en du behöver honom lika mycket som ditt eget liv. 320m du behandlar honom illa så att han ger sig i väg, vart skall du då gå för att leta rätt på honom

Drömmens lärdomar och verklighetens 1Tomma förhoppningar bedrar den oförståndige, 34 och drömmar hetsar upp den enfaldige. 280m att gripa efter skuggor och jaga efter vind är det att fästa sig vid drömmar. 3Drömsynen är efterhårrrtning av verkligheten, en den visar bilder i stället för människor. 4Hur kan något rent komma ur orenhet, hur kan sanning komma ur lögn 5Spådomar, varsel och drömmar är meningslösa, skräcken för dem är som en födande kvinnas ångest. 50m de inte är uppenbarelser från den Högste skall du inte lägga dem på hjärtat. 7Ty många har vilseförts av drömmar och ingetts förhoppningar kommit på skam. som 3Lagen skall uppfyllas utan bedrägeri, och den ärliges visdomsord är dess fullbordan.

9Den har rest omkring känner till mycket, som den erfarne kan tala med sakkunskap. 1°Den inte samlat erfarenhet vet litet, som men den bereste förvärvar allt större insikt. Mycket har jag sett under mina resor, jag vet mer än som ryms i mina ord. Många gånger har jag svävat i livsfara blivit räddad tack vare detta. men

34:14 Jesus Syraks vishet 1926

14De fruktar Herren skall få leva, som 15ty deras hopp står till honom som kan rädda dem. Den fruktar Herren är inte rädd för något, som hans mod sviktar aldrig, Herren är hans hopp. Lycklig den man som fruktar Herren. 13Vem är det han litar på Vem är hans stöd Herrens blick följer dem som älskar honom, han är en mäktig sköld och ett kraftfullt stöd, han skyddar mot hettan och ger skugga i middagssolen och bevarar dem från att snubbla och falla. 2°Han själen glädje och ögonen ljus, ger han ger läkedom, liv och välsignelse.

åt Gud och rättvisa åt de fattiga

Offer

Det som vunnits med orätt blir inget felfritt offer, de laglösas gåvor vinner inte Herrens välbehag. 23Vad de gudlösa bär fram behagar inte den Högste, han förlåter inte synder för många offers skull. 24Att frambära offer det tillhör de fattiga av som är att dräpa en son inför faderns ögon. 25Det hoptiggda brödet är de fattigas liv; stjäl man det får man blod på händerna. 25Den tar levebrödet från sin nästa mördar honom, som 27och den vägrar arbetaren hans lön spiller blod. som

230m bygger och river en upp en annan ner, vad vinner de då mer än mödor 290m ber och förbannar, en en annan vem skall då Härskaren lyssna till 300m badar efter liksvepning rör liket igen, man men vad vinner man då med sin rening 31Såhandlar den fastar för sina synders skull som men sedan går och gör samma sak igen. Vem lyssnar till en sådan mans bön, och vad vinner han med sin botgöring

35 1Att hålla lagen är ett rikligt offer; zgemenskapsoffer frambärs när man följer buden.

1927 Jesus Syraks vishet 35:22

3Att löna gott med gott är att frambära matoffer, 40ch välgörenhet är detsamma som tackoffer. 5Herrens nåd får den som undviker det onda,

försoning vinner den som skyr orättfärdighet.

ÖTräd inte fram tomhänt inför Herren; 7alla dessa gåvor påbjuds av lagen. 3Den rättfärdiges offer pryder altaret,

dess vällukt når fram till den Högste. 9En rättfärdig mans gåva tas nådigt emot,

hans påminnelseoffer blir inte bortglömt. 1°Var frikostig när du ger till Herrens ära,

snåla inte med de förstlingsoffer du skänker. Bär fram gåvor med glatt ansikte,

och överlämna med glädje det heliga tiondet. 12Ge åt den Högste så som han gett åt dig,

frikostig så långt dina tillgångar räcker.

var 13TyHerren är den som återgäldar;

han skall återgälda dig sjufalt.

Kom inte med mutor, dem tar han inte emot, 15lita inte på orättfärdiga offer.

Ty Herren är den som dömer, inför honom finns ingen mänsklig storhet.

Han tar inte parti mot den fattige

utan lyssnar till den förorättades bön. 17Han gör sig inte döv för den faderlöses nödrop

eller för änkan som oavlåtligt klagar. 18Sehur änkans tårar rinner över kinden, 19hör hennes förbannelse över den som vållat dem

ZODen villigt fullgör sin tjänst blir mottagen,

som

och hans bön når upp till molnen. zlGenom molnen stiger den ringes bönerop;

han tröstas inte förrän det når sitt mål, han tystnar inte förrän den Högste griper in,

Ztar de rättfärdigas sak och skipar rättvisa.

sig an

35:23 Jesus Syraks vishet 1928

Och Herren skall sannerligen inte dröja, han skall inte låta deras väntan bli lång innan han knäcker ryggen på de obarmhärtiga 23och låter hedningama få sitt rättvisa straff, innan han utplånar hela den fräcka hopen och bryter sönder de orättfärdigas spiror, innan han ger människoma deras gärningars lön och straffar dem efter deras handlingars syfte, 25innan han tar sig sitt folks rättvisa sak

an och gläder dem med sin barmhärtighet. 26Underbar är hans barmhärtighet i nödens tid, som regnmoln när torkan råder.

Bön om Guds ingripande

lFörbarma dig över oss, du härskare som är allas Gud, 36 hjälp oss, slå alla hednafolk med skräck för dig 3Lyft din hand mot de främmande folken och låt dem se din härskarmakt. 4Liksom du använde oss till att visa dem din helighet må du använda dem till att visa oss din storhet. 5Må de få erfara detta liksom vi har gjort: det finns ingen annan Gud än du, Herre.

5Gör tecken, låt åter under hända,

nya 7vinn ära åt din hand, åt din starka arm 8Låt vreden vakna, ge fritt lopp åt din harm, 9förinta motståndaren och utplåna fienden. 1°Låt dagen komma snart, minns vad du beslutat, låt dina storverk bli förkunnade. 111 din vredes eld må de flyende förtäras och ditt folks plågoandar möta sin undergång. 12Kr0ssa huvudet på fiendernas ledare, de säger: "Det finns ingen annan än vi."

som 13Samla alla Iakobs stammar, ge dem på nytt deras urgamla arvslott.

14Förbarma dig, Herre, över det folk som fått ditt namn, över Israel, du har liknat vid en förstfödd son

som

1929 Jesus Syraks vishet 36:28

15Var barmhärtig mot din tempelstad, mot Jerusalem, den plats där du valt att bo. Låt Sion genljuda dina gärningars lov

av och ditt tempel fyllas av din härlighet. 17Träd fram vittne för dem du skapade

som

i begynnelsen,

. och uppfyll de profetior som uttalats i ditt namn. 13Ge lön åt dem tåligt väntar på dig,

som och visa att dina profeter trovärdiga.

var

Lyssna, Herre, till dina tjänares bön, 19så att Arons välsignelse ditt folk går i uppfyllelse

av Då skall alla som bor på jorden se att du är Herren, den evige Guden.

Det kloka giftermålet

2°Magen smälter vilken mat som helst, men sornlig mat är bättre än annan. zlGommen känner smaken vilt,

av likaså känner ett klokt hjärta igen lögnen. Den är bakslug vållar elände,

som men en erfaren man kan ge honom vad han förtjänar.

Kvinnan får ta vilken helst,

man som men den .ena flickan är bättre än den andra. 24En vacker hustru gör mannens uppsyn glad och är förmer än allt en man kan begära. 250m hon är mild och vänlig i sitt tal går mannens lycka över mänskliga mått.

26Den som tar sig en hustru ,får det första han behöver: den rätta hjälpen, en pelare till stöd. Finns inget stängsel blir gården plundrad, finns ingen hustru får man lida den rotlöses kval. 23Ty vem har förtroende för en tjuvaktig landstrykare, som flackar omkring från stad till stad Så går det den som saknar hem och tar in var som helst när natten kommer.

37:1 Jesus Syraks vishet 1930

Vänner och rådgivare

1Alla vänner säger: "Även jag är din vän", men somligas vänskap är bara 0rd. 2Är det inte en sorg ända till döds när en vän och kamrat förvandlas till fiende 30, du onda böjelse, varifrån har du strömmat in för att översvämma hela jorden med svek 4En vän kan dela sin kamrats glädje men bli hans motståndare i nödens stund. 5En vän delar slitet för brödfödan,

annan och inför striden griper han sin sköld. 6Ha alltid din vän i minnet, och kom ihåg honom när du får pengar.

7Alla rådgivare prisar sina råd, men somliga ger råd till egen fördel. 3Akta dig för den som vill ge råd, och ta först reda på vad hans intresse

är han ser till sin egen fördel. Låt honom inte kasta lott om ditt öde 90ch säga dig att du är på rätt väg men sedan stiga åt sidan för att se vad som händer.

Rådgör inte med den som ser snett på dig, dölj dina planer för dina avundsmän. Rådgör inte med en kvinna om hennes rival eller med en feg man om krig, inte med säljaren om en affär eller med köparen om en försäljning, inte med den ogine om en gengåva eller med den hårdhjärtade om en vänlighet, inte med den maklige om arbete av något slag, med en säsongarbetare om verkets slutförande eller med en lat slav om ett stort företag. Dröj aldrig hos sådana för att få råd. 12Nej, håll dig till den gudfruktige, den som du Vet följer buden,

1931 Iesus Syraks vishet 37:27

som har samma sinnelag som du och som lider med dig om du råkar i svårigheter. 13Använd också ditt eget omdöme, det är din trognaste rådgivare. En människas hjärta stundom bättre besked ger än sju spejare i ett högt vakttorn. 15Men utöver detta skall du be till den Högste att han leder dig på sanningens raka väg.

Visdomens frukter Varje handling börjar med 0rd, och varje företag inleds med rådslag. Tecken på hjärtats föränderlighet 18år fyra ting som kommer därifrån: gott och ont, liv och död, men den ständige härskaren över dem är tungan.

19En kan skarpsinnig och lärare för många man vara en och ändå till ingen nytta för sig själv. ZOEn kan skicklig talare bli avskydd. man vara men Han går miste om allt livets goda, 21ty Herren gav honom inte förmågan att behaga; en sådan man saknar helt vishet. En kan vis när det gäller honom själv, man vara men hans klokhet kommer bara hans kropp till godo.

23En vis fostrar sitt folk, man och frukten av hans klokhet är att lita på. 24En blir rikt välsignad, vis man och alla som ser honom prisar honom lycklig. 25En människa har sin utmätta livstid, men Israels dagar kan inte räknas. 25Den vise vinner förtroende hos sitt folk, och hans namn skall leva i evighet.

Regler för hälsa, sjukdom och dödsfall

Mitt barn, pröva dig fram så länge du lever; ta reda på vad som är skadligt och avstå från det.

37:28 Jesus Syraks vishet 1932

23Ty allting är inte nyttigt för alla, och alla tilltalas inte av allt. 29Sukta inte efter allsköns läckerheter och hänge dig inte åt frosseri. 3°Ty överdrivet ätande leder till sjukdom, och omåttligheten är granne till ohälsan. 31Omåttlighet har blivit mångas död, men den försiktige förlänger sitt liv.

38 lVisa läkaren aktning för den nytta han gör

även han är skapad av Herren - - Zty från den Högste kommer förmågan att bota, och av kungar blir han belönad. 3Läkarens kunnighet honom en hög ställning,

ger och han vinner mäktiga mäns beundran. 4Herren har låtit jorden alstra läkemedel, och en klok man förkastar dem inte. 5Var det inte ett trästycke som gjorde vattnet drickbart, för att Herrens makt skulle bli känd 6Åt människorna han kunskap

gav för att bli prisad för dessa underbara gåvor. 7Genom dem har han botat den sjukes plåga, 3av dem blandar apotekaren till sin medicin. Herren upphör aldrig att verka; från honom sprider sig hälsa över jorden.

9Mitt barn, ta inte för lätt på sjukdom, utan be till Herren, så skall han göra dig frisk. mUpphör att fela, ändra ditt handlande och rena ditt hjärta från all synd. Offra rökelse och påminnelseoffer av mjöl, och häll olja över din gåva, så mycket du har råd till. Men låt också läkaren göra sitt

även han är skapad av Herren. Låt honom inte lämna dig, du behöver honom. 13Ibland ligger en lycklig utgång i läkarnas händer; 14såber de också om Herrens hjälp att ge lindring och bot som leder till liv.

1933 Jesus Syraks vishet 38:27

15Den syndar mot sin skapare

som

må hamna i läkarens händer.

Mitt barn, låt tårarna flöda när någon är död,

klagosång över din svåra förlust.

stäm upp

Visa den döde den heder han har rätt till,

och var inte försumlig med hans begravning. 17Låt gråten vara bitter och klagan högljudd;

håH sorgehögtid som är honom värdig,

en

under dag eller två, för att undgå förtal,

en

men trösta dig sedan för sorgen. 18Ty sorg kan leda till död,

i hjärtat bryter din styrka.

sorg 19Där olyckan slår bor också sorgen,

ett liv i fattigdom är en förbannelse för hjärtat. 2°Låt få makt över ditt hjärta,

inte sorgen

skjut undan den, och tänk på ditt eget slut. 21Glöm inte detta, det finns ingen väg tillbaka;

du hjälper inte den döde men skadar dig själv. Tänk på att hans öde även skall bli ditt:

"I går jag, i dag du." 23Har den döde fått ro, så låt hans minne vila;

trösta dig över förlusten så snart hans liv har flytt.

Kroppsarbete och studier

Den lärdes vishet förutsätter riklig fritid;

har man litet att sköta, då kan man bli vis. 25Inte kan den bli vis över plogen

som regerar

och stoltserar med oxpiken som lans,

som kör sina oxar och upptas av deras arbete

och som inte kan tala om annat än kreatur. En sådan lever för att plöja fåror,

man

och hans bekymmer är fodret till kvigoma.

27Likaså byggmästaren och hans hantverkare,

som arbetar dag och natt, eller den som graverar sigilhingar och outtröttligt formar olika mönster.

38:28 Jesus Syraks vishet 1934

En sådan man lever för att göra bilden lik, och hans bekymmer är att få arbetet färdigt.

Likaså smeden sitter vid städet

som och noga ger akt på sitt smide. Den heta röken plågar hans kropp, och han sliter hårt i hettan från ässjan. Hammarslagen bedövat hans öron, medan blicken är fäst på modellen för arbetet. En sådan man lever för att få föremålen färdiga, och hans bekymmer är att ge dem slutputsen.

Likaså krukmakaren som sitter vid sitt arbete och snurrar drejskivan med fötterna. Hans arbete håller honom i ständig oro, hur mycket han skall bestämt.

göra är noga 3°Han formar leran med händerna och trampar den mjuk med fötterna. En sådan man ,lever för att få glasyren färdig, och hans bekymmer är att få ugnen tömd.

31A1la dessa litar på sina händer, och var och en av dem är kunnig på sitt område. 32Utan dem kan ingen stad grundas, och de behöver inte flacka omkring bland främlingar. Men till stadens råd blir de inte kallade, 33och de utmärker sig inte i folkförsamlingen. De tar aldrig plats på domarsätet, och rättsordningen förstår de sig inte på. De kan varken undervisa eller döma, och de gör sig inte bemärkta med tänkespråk. 34Nej, det är den skapade världens bestånd de säkrar, och deras bön gäller deras hantverk.

Den däremot som lever för den Högstes lag och ägnar sina tankar åt den, 39 lhan forskar i alla fädernas vishet och studerar ivrigt vad profeterna sagt.

1935 Jesus Syraks vishet 39:14

Han samlar på berömda mäns ord och tränger in i sinnrika tänkespråk. 3Han söker ordspråkens dolda mening och är förtrogen med tänkespråkens gåtor. 4Stormän tar honom i sin tjänst, och i härskares följe blir han sedd. Han kan resa i främmande länder,

han har prövat på gott och ont bland människor. 5Han beflitar sig att börja sin dag

om i bön inför Herren, sin skapare. Han vänder sig till den Högste, åkallar honom och ber om förlåtelse för sina synder.

60m det är Herrens, den Väldiges, Vilja fylls han av vishetens ande. Han låter sin vishet strömma fram i ord och prisar Herren i bön. 7En sådan rätt riktning åt sin klokhet och insikt

man ger och ägnar sina tankar åt Herrens hemligheter. 3Han undervisar om sin lära och har sin stolthet i Herrens förbunds lag. 9Många skall lovsjunga hans klokhet, aldrig någonsin skall hans namn utplånas. Minnet av honom skall inte försvinna, hans rykte skall leva genom alla släktled. 101främmande länder skall man tala om hans vishet, och folkförsamlingen skall förkunna hans lov. Lever han länge äras hans minne mer än tusen andras, och dör han är detta honom nog.

Allt har sitt ändamål 12Ännu fler tankar har jag att lägga fram,som fullmånen sväller jag av dem. Lyssna till mig, mina fromma söner, så skall ni grönska som rosenbusken vid bäcken. 14Ni skall sprida vällukt som rökelsen och i blom som liljan.

39:15 Jesus Syraks vishet 1936

Sprid er vällukt, stäm upp er lovsång och prisa Herren för alla hans verk. 15Förlunna hans storhet,

namns tacka och lovsjung honom med sånger och med spel på lyra. Med dessa 0rd skall ni prisa honom:

16Allt vad Herren har skapat är underbart, och allt vad han har befallt sker i rätt tid. Ingen må säga: "Vad är detta Vad är det till för" Allt blir efterfrågat när dess tid är inne. Genom hans ord hejdades vattnet liksom i en damm, på hans bud blev vattenförråden till. 18På hans befallning sker allt vad han önskar, och ingen kan försvaga hans räddande kraft. 19Han vet allt varje människas gärningar,

om ingenting kan gömmas för hans blickar. 2°Från evighet till evighet han,

ser och ingenting är förundransvärt för honom. Ingen må säga: "Vad är detta Vad är det till för" Allt har skapats för sitt ändamål.

Hans välsignelse flödar flod

över som en som dränker in den torra jorden med sitt vatten. 23Men hans vrede skall också fördriva hedningarna, liksom när han förvandlade vattenrik mark till saltjord. 24Hans vägar är raka för de fromma men fulla av hinder för de laglösa. 25Goda ting har från begynnelsen skapats för de goda men också onda ting för syndarna. 26Det mest nödvändiga för människans liv är vatten och eld och järn och salt, mjöl och mjölk och honung, vin och olja och kläder. 27Allt detta är de fromma till nytta, men för syndarna vänds det till skada.

23Det finns andar som skapats för att straffa och låter piskslagen hagla i vredesmod.

1937 Jesus Syraks vishet 40:6

På räkenskapens dag ger de sin styrka fritt lopp tills deras skapares vrede är stillad. 29Eld och hagel, pest och hungersnöd allt detta har skapats för att straffa, 3°liksom vilddjurständer, Skorpioner och ormar och svärdet som straffar och förgör den gudlöse. 31När de hör hans befallning gläds de och gör sig beredda för sin tjänst på jorden; när tiden är inne lyder de hans 0rd.

32Av detta har jag från början blivit styrkt, jag har övervägt det och nu skrivit ner det: 33allt vad Herren har skapat är gott, han fyller varje behov i rätt tid. 34Ingen må säga: "Det här är sämre än det där", allt blir uppskattat när dess tid är inne. 35Så lovsång med både hjärta och stäm upp er mun, och prisa Herrens namn. l l I Människans hårda lott 1En ständig möda har skapats åt alla människor,

i

l ett tungt ok har lagts på Adams söner alltifrån den dag de lämnar moderlivet till den dag de återvänder till allas moder: i bekymrade tankar, hjärtats ångest, oro för det som väntar, dödsdagen. 3Från den som sitter i prakt på tronen till den som sjunkit ner i stoft och aska, 4från den bär och krona som purpur ll till den klädd linnetyg: som går i grovt 5vrede och avund, förvirring och oro, dödsskräck, förbittring och strid. Och när det är tid för nattvilan förvränger drömmen den sovandes föreställningar. ÖEn liten stund, knappt märkbar, får han ro, men sedan plågas han i sömnen som på dagen, lika fylld av ångest för det han ser inom sig l som den som flytt ur en strid.

l

l l

40:7 Jesus Syraks vishet 1938

det avgörande ögonblicket vaknar han och häpnar över att inget finns att frukta.

3Bland allt lever, såväl människor som djur,

som men sjufalt värre bland syndarna, 9härskar pest och blodsutgjutelse, strid och svärd, olyckor och hunger, förstörelse och lidande. 1°För de laglösa har allt detta skapats; för deras skull kom också floden. Allt som är av jord vänder åter till jorden, och det som är av vatten går tillbaka till havet.

Värden består

som 12All korruption och orätt skall sopas bort,

redbarheten skall alltid bestå. men 13De orättfärdigas rikedom är lik bäcken som torkar ut, lik åskmullret som dör bort i regnet. Den är frikostig får leva i glädje,

som

lagbrytaren skall förintas fullständigt. men 15De gudlösas avkomma skjuter inte många skott, för deras rötter finns bara hårda klippan.

orena 15Vassen växer vid sjöar och flodstränder

som rycks upp före alla andra gräsarter, 17men godheten är som en grönskande trädgård, och barmhärtigheten fortlever för alltid.

18Att sin eller ha ett arbete är behagligt,

vara egen

bättre än båda är att finna en skatt. men 19Att få barn och att grunda en stad tryggar eftermälet,

bättre än båda anses en oförvitlig hustru. men ZOVin och musik ger glädje åt hjärtat,

bättre än båda är kärlek till visheten. men Flöjt och harpa frambringar sköna toner,

bättre än båda är älskvärda ord. men Skönhet och behag lust för ögat,

är en men bättre än båda är spirande gröda. 23Vän och kamrat skyndar till när det behövs,

bättre än båda är hustrun vid mannens sida. men

1939 Jesus Syraks vishet 41:5

Bröder och hjälpsamhet i nödens stund,

gagnar men bättre än båda skyddar din egen godhet. 25Silver och guld säkert fotfäste,

ger men bättre än båda anses klokhet.

Pengar självsäkerhet,

och makt ger men bättre än båda är gudsfruktan. För den gudfruktige finns ingen motgång, han behöver aldrig söka hjälp. 27Gudsfruktan grönskande trädgård

är som en och skyddar bättre än någon jordisk härlighet.

Fattigdom, död och vanära 23Mitt barn, lev inte tiggares liv;

en det är bättre att dö än att tigga. 29En måste snegla åt andras bord

man som hans tillvaro kan inte kallas liv. Att äta andras mat Häckar hans själ, och en man med förstånd och fostran tar sig i akt. 301den skamlöses mun smakar gåvan sött, men i hans mage bränner den som eld.

10 död, hur bitter är inte tanken på dig för en man som lever i lugn och välstånd, en man utan bekymmer som har framgång i allt och som ännu kan njuta av en god måltid. 20 död, lycka är det bud du sänder

en för en man som är fattig och orkeslös, en utlevad gubbe som har bekymmer med allt, som vägrar finna sig och inte längre håller ut. 3Frukta inte för dödens bud

-tänk på dem som gått före och dem som kommer efter. 4Detta är Herrens bud för alla lever,

som och hur kan du förkasta den Högstes beslut Tio år eller hundra eller

tusen i dödsriket kan ingen klaga över sitt liv.

5Syndares barn blir vidriga barn, som vistas i de gudlösas sällskap.

41:6 Jesus Syraks vishet 1940

éSyndares barn går miste om sitt arv, deras avkomma lever i ständig vanära. 7En gudlös far får höra klander från barnen,

de blir Vanärade för hans skull. 3Ve alla gudlösa,

er, som har övergett den Högstes lag 9När ni föds, föds ni till förbannelse, och när ni dör, blir förbannelse er lott. 1°Allt som kommer ur jord vänder åter till jorden; så går de gudlösa från förbannelse till förintelse.

Människor sörjer över kroppens död, men för syndaren utplånas även hans onda namn. 12Var rädd om ditt namn, det följer dig längre än tusentals väldiga guldskatter. 13Det goda livet har sin utmätta tid, men ett gott namn lever kvar för alltid.

Berättigad blygsel och oberättigad

Följ min lära, mina barn, och lev i frid. Vishet som döljs och en skatt som är gömd

vad är det för nytta med sådant 15Bättre döljer sin dårskap

en man som än en som döljer sin vishet. 15Låt alltså skamkänslan mina regler,

styras av

all blygsel man känner är inte bra och vinner inte allas uppriktiga gillande.

17Blygs inför din far och mor över otukt och inför furste och härskare över lögn, 13inför domare och ämbetsmän över felsteg och inför menighet och folk över lagbrott, inför vän och kompanjon över ohederlighet 19och inför folket där du bor över stöld och för att glömma Gud och förbundet. Blygs för att lägga armbågen i maten, för att förbanna den som ber om en gåva

1941 Jesus Syraks vishet 42:9

2°0ch för att lämna en hälsning obesvarad, för att se efter en lösaktig kvinna 21och för att vända åt släkting,

ryggen en för att ta ifrån någon hans rättmätiga andel, för att titta närgånget på en annans hustru och för att springa efter tjänstefhckan

kom inte i närheten av hennes säng. Blygs för att tala sårande till en vän

låt inte en gåva följas av kränkande ord - - 42 lför att föra ett rykte vidare och för att avslöja hemligheter. Då visar du den rätta blygseln och blir omtyckt av alla människor.

Du skall inte blygas för följande ting

synda inte genom att ta hänsyn till person: Zför den Högstes och förbundets lag eller för rättens krav, så att du frikänner den gudlöse, 3för att kräva räkenskap kompanjon och reskamrat

av eller för att dela ett arv åt andra, 4för noggrannhet med våg och vikter eller för tillgångar, vare sig stora eller små, 5för att göra vinst på affärsverksamhet eller för att ge barn ordentlig fostran och att prygla upp en dålig slav. 6Har du dålig hustru är ett sigill på sin plats,

en där många händer snokar skall du låsa. 7Räkna och väg det du anförtror åt andra, och skriv upp allt du ger ut och får in. 8Blygs inte för att tillrättavisa den vettlöse dåren eller en utlevad gubbe som tävlar med de unga. Då har du blivit fostrad på rätta sättet och består provet inför alla människor.

Kvinnor ger bekymmer 9En dotter är sin fars hemliga bekymmer, han blir sömnlös av oro för henne:

42:10 Jesus Syraks vishet 1942

medan hon är ung, för att hon skall bli över, och när hon blivit gift, för att hon skall bli förskjuten, lomedan hon är ogift, för att hon skall råka i olycka och bli med barn i föräldrahemmet, och när hon är gift, för att hon skall vara otrogen eller för att äktenskapet skall bli barnlöst. Vaka självsvåldig dotter,

strängt över en så att hon inte drar över dig fiendemas åtlöje, skvaller i staden och anklagelser bland folket och skämmer ut dig inför alla människor.

Fäst dig inte vid skönhet hos någon, och sitt inte i sällskap med kvinnor. 13Ty från kläder kryper det ut mal och från en kvinna kvinnlig ondska. Hellre ondska än god kvinna,

en mans en och av en skarnlös kvinna kommer vanära.

Lovsång över skapelsen

15Nu vill jag tala Herrens verk,

om och det jag har sett vill jag skildra. Genom Herrens ord fullbordades hans verk. Den strålande solen blickar på allt,

ner och Herrens skapelse är full av hans härlighet. 17Det är inte möjligt för Herrens heliga att skildra alla hans underbara verk, allt som fick sin fasta form av Herren, allhärskaren, så att hans härlighet blev hela världens grundval. 13Avgrunden utforskar han såväl som människans hjärta, han genomskådar hennes listiga planer. Ty den Högste äger all kunskap; , han iakttar tecknen som visar världens gång, 19han förkunnar det förgångna och det kommande och tyder spåren till det fördolda. 2°Ingen tanke undgår honom, inte ett ord förblir hemligt för honom. 21Skönt har han ordnat sin vishets väldiga verk; han är den ende, före all tid och i evighet.

1943 Jesus Syraks vishet 43:10

Inget kan läggas till eller dras ifrån, och han behöver ingen rådgivare.

22Hur härliga är inte alla hans verk

också den minsta gnista är en fröjd för ögat. 23Allt detta lever och består i evighet; varje behov blir fyllt, och allt lyder honom. 24Allt bildar par, det ena svarar mot det andra, och inget han har skapat är ofullständigt. 25Det ena förhöjer det andras värde; vem kan se sig mätt på hans härlighet

1Praktfullt höjer sig det klara himlavalvet, 43 himlens anblick är en strålande syn. När solen visar sig kommer den som en förkunnare: den är ett underbart ting, ett verk av den Högste. 3På höjden av sin bana sveder den marken, och ingen kan uthärda dess hetta. 4Ugnen i en verkstad eldas het med bälg;

trefalt hetare bränner solen mot bergen. Glödande ångor andas den ut och utstrålar ljus, så att ögonen bländas.

5Stor är Herren har skapat den;

som med sina ord styr han dess snabba färd.

5Och månen för han fram på bestämda dagar, ett evigt tecken som skall Visa tiden. 7Månen visar när högtiden är inne, detta ljus som avtar så snart det nått sin fullhet. 8Efter den har månaden fått

sitt namn. Den växer och förändras på ett förunderligt sätt, och där den lyser på himlavalvet är den de himmelska häramas fälttecken.

9Rymden får sin skönhet av stjärnornas glans, detta lysande smycke på Herrens höga himmel. 1°På den Heliges ord ställer de sig där han bestämt, och de skall aldrig tröttna på sin vakttjänst.

43:11 Jesus Syraks vishet 1944

Se på regnbågen och prisa dess skapare Praktfull är den i sin glans när den välver sin strålande båge över himlen den Högstes händer har spänt den.

13Hans påbud kommer plötsligt snön att yra och låter straffdomens blixtar ljunga. För den skull öppnas himlens förråd och moln flyger ut som fåglar. 15Med sin väldiga kraft gör han molnen hårda, och de brister sönder i hagelstenar. 16/17Dånet hans åska kommer jorden att våndas, av och när han visar sig skälver bergen.

På hans befallning blåser sunnanvinden, nordanstormen och virvelvinden. Snöflingor strör han ut som svävande fåglar, och snöfallet liknar en gräshoppssvärm som slår ner. 13Ögat häpnar över denna vita skönhet, och hjärtat hänförs av flingornas fall. 19Och rimfrost sprider han ut över jorden salt, som där den fastnar blir den som törntaggar. ZONär den kalla nordanvinden blåser lägger sig isen över vattnet; den breder ut sig över varje vattensamling, och vattnet iför sig liksom ett pansar. Den skövlar bergen och förbränner ödemarken och sveder gräset som eld. Snart läks allt den fuktiga dimman, av liksom daggen ger lindring efter hettan.

23Med sin tankes kraft betvang han havsdjupet och lät öar stiga upp ur det. 24Sjömän kan berätta om havets faror, och vi häpnar över det våra öron får höra. 25Där har han skapat otroliga och märkliga ting: alla slags sällsamma varelser, en värld av havsmonster. 25Gen0m Herrens kraft når hans tjänare framgång, och genom hans ord äger allting bestånd.

1945 Jesus Syraks vishet 44:7

27Hur mycket vi än säger är det inte nog, men detta är summan av det sagda: Han är allt. 23Vår förmåga räcker inte när vi vill prisa honom,

han är den Väldige, större än allt han skapat. Fruktansvärd är Herren och överväldigande stor, och underbar är hans härskarmakt. 3°Prisa Herren och sjung hans lov av hela er förmåga; han är alltid höjd över den. Lovsjung honom av all er kraft och tröttna inte; det blir aldrig nog. 31Vem har sett honom och kan beskriva honom, vem kan skildra hans storhet sådan den är

32Mycket som är fördolt för oss är större än dessa ting,

av hans verk har vi bara sett en liten del. 33Allting är skapat av Herren, och åt de fromma har han skänkt visheten.

LOVSÅNG ÖVER FÄDERNA kap. 44-49

44 1Nu vill jag lovsjunga ärorika män, våra fäder och vårt ursprung. 2Stor är den härlighet Herren har skapat,

som stort är hans eviga majestät: 3härskare styrt kungariken

som och män som vunnit ryktbarhet genom sin makt, kloka män som kunnat ge råd och profeter som framfört sina budskap, män som lett folket med kloka planer och med sin kunskap i folkets skrifter

Visa ord finns i deras lära - 5män skapat musik och sånger

som eller som gjort sina 0rd kända i skrift, Öförmögna och inflytelserika män som fört ett fredligt liv i sina hem. 7Alla dessa vann berömmelse bland sina samtida och ärades i sin livstid.

44:8 Jesus Syraks vishet 1946

3Någras har gått till eftervärlden,

nanm så att talar dem och prisar dem,

man om 9andra har blivit glömda och är borta,

de aldrig hade funnits, som om de är som om de aldrig varitde själva liksom också deras barn.

1°Men dessa män som fått del av Guds nåd

var och vilkas rättfärdiga verk inte blivit glömda. Hos deras ättlingar blir nåden kvar, deras efterkommande är ett gott arv.

förbunden består deras ättlingar, Tack vare att barnen får leva är deras förtjänst. 13För all framtid skall deras ättlingar fortleva, och deras ära kommer aldrig att förblekna. Deras kroppar har begravts i frid, och deras skall leva genom alla släktled.

namn 15Alla folk skall tala om deras vishet, och folkförsamlingen skall förkunna deras lov.

Urtiden och patriarkerna

Henok behagade Herren och togs härifrån,

maning till omvändelse för kommande släkten. en 17Noa befanns fullkomlig och rättfärdig och blev världens räddning när vreden bröt ut: för hans skull lämnades en rest kvar när floden kom över jorden. Med honom slöts förbund för evärdlig tid

att ingen flod skulle utplåna det levande. om mer

Abraham blev den store fadern för många folk, och på hans ära fanns ingen fläck. 2°Han följde den Högstes lag och ingick förbund med honom. På sin kropp bekräftade han förbundet, och när han sattes på prov befanns han trogen. 21Därför lovade Herren honom med ed att folken skulle välsignas genom hans avkomma,

1947 Jesus Syraks vishet 45:7

att den skulle bli talrik som sandkornen på marken och stiga så högt som stjärnorna och att hans ättlingar skulle ta landet i besittning från hav till hav, från floden till jordens ände.

För sin far Abrahams skull fick också Isak samma löfte om välsignelse över alla människor. Förbundet 23överförde Herren sedan på Iakob. Han erkände honom genom sina Välsignelser och gav honom och egendom.

arv Han drog gränserna för hans arvslotter

upp och fördelade dem på tolv stammar.

Mose och hans samtida Och han lät en ättling till Jakob få del av nåden, en som behagade alla som såg honom loch blev älskad av både Gud och människor: 4 5 som Mose, välsignat vare hans minne. ZHan gjorde honom lik sina heliga i härlighet och lät honom triumfera över skräckslagna fiender. 3Han lät underverken följa med ens på hans ord, han förhärligade honom inför det kungliga hovet. Han gav honom befallningar om sitt folk och visade honom en glimt av sin härlighet. 4Han helgade honom för hans trohets och mildhets skull och utvalde honom bland alla människor. 5Han lät honom höra sin röst, han förde honom in i töcknet och överlämnade själv buden till honom, livets och vishetens lag, för att Iakobs ätt skulle undervisas om förbundet och Israel om hans stadgar.

ÖTiH samma helighet upphöjde han Aron, Moses bror, av Levis stam. 7Han lät evig ordning utgå från honom:

en han gav honom ämbetet som präst för folket.

45:8 Jesus Syraks vishet 1948

Med en rik klädsel ärade han honom

1 och iförde honom en lysande skrud. 3Han klädde honom i den ståtligaste dräkt och krönte honom med ting fulla av kraft. Byxor, kåpa och efod gav han honom. 9Runt dräkten fäste han granatäpplen

om och mängd guldbjällror, i en krans;

en de skulle klinga vid hans steg, så att ljudet hördes i templet

påminnelse för alla i hans folk. som en Det helig dräkt i guld och violett

var en och purpurrött, en konstvävares verk. Dit hörde bröstväskan, med lotterna för domsutslag, av karmosinrött garn, en konstnärs verk, och ädelstenarna, graverade som sigill och infattade i guld, en juvelerares verk; deras inskriptioner skulle vara en påminnelse: de var lika många som Israels stammar. 12Påturbanen satt krona av guld

en med inskrift till bekräftelse av hans helighet,

en ett tecken på ära och upphöjdhet, fullt av kraft. Allt var en lust för ögat, konstfärdigt och skönt; 13före Arons tid hade ingenting liknande funnits. Ingen annan släkt har någonsin fått klä sig i detta,

av bara hans söner, hans ättlingar genom tiderna.

Hans brännoffer skall bäras fram två gånger varje dag, för all framtid. 15Mose lade offergåvor i hans händer och smorde honom med helig olja. Så blev det en evig ordning för honom och för hans ättlingar, så länge himlen består, att vara Herrens tjänare och präster och välsigna hans folk med Namnet. Herren utvalde honom bland alla människor till att komma inför sig med eldoffer, med rökelse och vällukt som påminnelseoffer och till att utverka försoning åt folket.

1949 Jesus Syraks vishet 45:25

17Med sina bud han honom makt

gav

över rättsskipningen, för att Iakobs ätt skulle lära känna förbundstecknet och Israel bli upplyst av Herrens lag.

13Män släkt avund

av annan greps av och reste sig mot honom i öknen, fulla av raseri och vrede: männen kring Datan och Aviram liksom Korach med sitt anhang. Herren såg det, och hans misshag väcktes, de krossades av hans rasande vrede. Han lät något sällsamt drabba dem, han förintade dem med sin flammande eld. ZOMen Aron ärade han ännu mer, han gav honom ärftliga rättigheter: offren från den första grödan blev hans andel. Så fick han först och främst bröd att mätta sig med. zlPrästema skall offren,

leva av som Herren gav honom och hans ättlingar. 22Men folkets jord får prästen ingen arvslott,

av och han har ingen andel i folkets egendom: Herren själv iir din andel och din egendom.

23Pinechas, Elasars son, är den tredje i ära: han visade helig iver i sin gudsfruktan, och när folket avföll stod han fast med sitt mod och sin handlingskraft och vann försoning åt Israel. Därför slöts ett fredsförbund med honom: han skulle förestå templet och sitt folk, så att han och hans ättlingar för all framtid skulle äga översteprästämbetets värdighet. 25Även med David slöts ett förbund, med Jishajs son av Juda stam; men kungens makt ärvs endast från son till son, medan Arons arv tillfaller alla hans ättlingar.

45:26 Jesus Syraks vishet 1950

25Må Herren fylla hjärtan med vishet era och låta er styra hans folk med rättfärdighet, så att inte dess välstånd går intet. om Må dess ära bestå till kommande släkten.

Invandringens och domartidens stormän 46 1En hjälte i strid var Iosua, N uns son, Moses efterträdare som profet. Han blev vad hans namn betyder, en stor räddare för Herrens utvalda, och straffade fienderna när de gick till angrepp, så att Israel kunde ta landet i besittning. zVilken ära han inte när han in vann grep och vände sitt svärd mot städerna 3Vem före honom hade stått så stark som han Så var det också Herrens krig han förde. 41a, det var han som fick solen att vända om, så att en dag blev lång som två. 5Han åkallade den högste härskaren när fiender anföll från alla håll, och Herren, den Väldige, bönhörde honom med en våldsam skur av hagelstenar. ÖDen vräkte ner över fiendefolket och förintade motståndarna på sluttningen, för att hans vapenmakt skulle bli känd för hedningarna; deras krig var ett krig mot Herren, men Josua följde Härskaren.

7Medan Mose levde gjorde han en välgärning tillsammans med Kalev, Iefunnes son, genom att göra motstånd mot menigheten, så att folket hindrades från synd och det ondsinta knotandet tystades. 3Bara dessa två överlevde av en här på sexhundra tusen man, och de ledde folket till dess arvslott, till landet som flödar av mjölk och honung.

1951 Jesus Syraks vishet 46:20

9Herren Kalev krafter

gav som han fick behålla till ålderdomen, så att han nådde fram till bergen i landet och hans ätt fick sin arvslott där.

Därigenom skulle hela Israel förstå

vilken fördel det är att lyda Herren.

Så handlade också var och eni raden av domare.

De hade ingen tanke på trolöshet, de avföll inte från Herren. Må deras minne vara välsignat

och deras ben skjuta skott graven

ur Må deras nanm och rykte i arv till de ärorika männens avkomlingar

Den första kungatiden

13Samuel älskad Herren,

var av en Herrens profet som grundade kungadömet och smorde furstar över hans folk.

Han skipade rätt bland folket efter Herrens lag,

och Herren korn Iakobs ättlingar till hjälp. 15Genom sin tillförlitlighet blev han berömd profet,

som

hans ord bevisade att hans syner var sanna. 16När hans fiender anföll från alla håll

åkallade han Herren, härskaren, och offrade ett dilamm åt honom.

17Då lät Herren åskan dåna från himlen

och lät sin röst ljuda i mullret; 13han tillintetgjorde furstarna från Tyros

och alla filisteernas hövdingar.

19Innan han gick till den eviga vilan

bedyrade han inför Herren och hans smorde: "Inte så mycket som ett par skor har jag tagit från någon människa." Och ingen kunde anklaga honom för något.

ZOÄVGHefter sin bortgång profeterade han

och röjde för kungen när han skulle dö.

47:1 Jesus Syrals vishet 1952

Ur jorden lät han sin röst höras för att med sin profetia hejda folkets laglöshet.

47 lEfter honom framträdde Natan som profet på Davids tid.

Liksom fettet skiljs ut från gemenskapsoffret blev David utvald bland israeliterna. 3Han med killingar

lekte med lejon som och med björnar som med fårens lamm. 4Det han i sin ungdom dödade jätten

var som och utplånade folkets skam. Han svingade armen med slungstenen, och den skrävlande Goljat fälldes till marken. 5Ty han ropade till Herren, den Högste, och Herren gav hans hand styrka att fälla den väldige krigaren och vinna makt åt sitt folk. ÖDärfÖr blev han ärad som segrare över tiotusenden, han blev prisad för att Herren välsignat honom, och han erbjöds den ärofulla kronan. 7Ty han krossade motståndarna runt omkring och förintade sina fiender filisteerna; ända tills nu har deras makt varit bruten.

allt han gjorde tackade han Herren och hyllade den Helige och Högste. Av allt hjärta sjöng han sin skapares lov och betygade honom sin kärlek. 9Han utsåg sångare för altartjänsten, vilkas röster skulle klinga i sköna melodier. 1°Han införde ett storslaget högtidsfirande och utformade för all framtid de fester då det heliga namnet skall prisas och sången ljuda i templet från tidig morgon. Herren tog bort hans synder och befäste hans makt för evigt; han slöt ett förbund med honom om kungadömet och den ärofulla tronen i Israel.

1953 Iesus Syraks vishet 47:22

Salomo Efter honom följde hans vise son, som tack vare fadern fick ett liv i trygghet. 13Under Salomos regering rådde fred, Gud gav honom lugn på alla sidor, så att han kunde resa ett tempel åt hans namn och bygga helgedomen som består i evighet. Hur vis du inte i din ungdom var Du svällde som en flod av klokhet, 15ditt förstånd flödade över jorden, och du spred dina sinnrika tänkespråk över den. Ditt rykte nådde avlägsna öar, du blev älskad för freden under ditt styre. För dina sånger, dina ordspråk och visdomsord och för din tydningskonst blev du beundrad över världen. 181Herren Guds namn han som kallas Israels Gud - samlade du guld som om det var tenn och hopade silver som om det bly. var

19Men du gav dig hän åt kvinnor och lät dem få makt över dig. 2°Du fläckade ditt rykte och besudlade dina ättlingar, så att du drog vreden över dina barn och bittert fick ångra din dårskap. Våldet delades i två, ur Efraim uppstod ett upproriskt rike.

Men Herren upphör aldrig med sin godhet, varje 0rd han talat skall besannas. Sin utvaldes ättlingar skall han inte utplåna, avkomman till den som älskat honom förgör han inte. En rest av Iakobs släkt lät han överleva, han lät ett skott växa upp från Davids rot.

47:23 Jesus Syraks vishet 1954

Det delade riket 23När Salomo gick till vila hos fäderna lämnade han efter sig sin son, dåre bland sitt folk, helt utan förstånd: en Rehabeam, vars beslut drev folket till uppror. Och Ierobeam, Nevats son, fick Israel att synda; han ledde Efraim in på syndens väg. 24Deras synder blev omåttligt stora, tills de tvingades bort från sitt land. 25Allt slags ondska ville de pröva på, ända tills straffet drabbade dem.

1Sedan framträdde Elia, den glödande profeten, 48 ord flammade som en fackla. vars Han sände hungersnöd över folket och blev sin heliga iver mångas död. genom 3Med Herrens 0rd höll han himlen stängd, och tre gånger kallade han ner eld därifrån. 4Hur ärad blev du inte, Elia, för dina underverk Vem kan berömma sig att vara din like av 5Du väckte den döde till liv med den Högstes 0rd, från dödsriket räddade du honom. 5Du störtade kungar i fördärvet och lät stormän dö på sjukbädden. 7På Sinai fick du höra om bestraffningen, t på Horeb domen och vedergällningen. om 8Du till hämnare i smorde kungar och profeter till efterträdare åt dig. 9Du fördes till himlen i flammande stormby, l en

l

i en vagn dragen av eldhästar. 1°Du är bestämd för den tiden, står det skrivet, då du skall mildra Vreden innan den blossar upp och vända faderns hjärta till hans son och återupprätta Jakobs stammar. Saliga de som har fått se dig också de som har somnat in i kärlek, men även vi skall få leva.

1955 Jesus Syraks vishet 48:22

12När Elia höljdes i stormbyn fylldes Elisha av hans ande. Under sin livstid vek han aldrig för en furste, och ingen gjorde sig till herre över honom. 13Ingen uppgift var honom för svår, och efter hans bortgång profeterade hans kropp. Medan han levde gjorde han sällsamma ting, och även efter döden var hans gärningar förunderliga.

15Trots allt detta omvände sig inte folket och upphörde inte med sina synder förrän de släpades som krigsbyte från sitt land och skingrades över hela världen, så att bara en ringa rest blev kvar av folket, bland dem en furste av Davids ätt. Några av dem gjorde det som behagar Herren, andra begick ständigt flera synder.

Kungar och profeter i uda rike

Hiskia befäste sin stad och ledde in Gichonkällan i den; han högg sig genom klippan med yxa och byggde dammar för vattnet. 13Under hans regering gick Sanherib till

angrepp och sände Rab-Sake mot Hiskia. Rab-Sake lyfte sin hand mot Sion och talade övermodigt stora ord. 19Då bävade de, och deras händer darrade; de våndades som födande kvinnor. ZOMen de åkallade Herren, den Barrnhärtige, och sträckte sina händer mot honom. Den Helige hörde dem genast i sin himmel och sände dem räddning genom Jesaja; 21han krossade assyriernas här, hans ängel tillintetgjorde den.

22Ty Hiskia gjorde det som behagar Herren och följde orubbligt sin fader Davids väg.

48:23 Iesus Syraks vishet 1956

Den som ledde honom var Jesaja, den store profeten, osviklig i sina syner. 23På hans tid vände solen om, och han förlängde kungens liv. 24Med sin andes kraft såg han vad slutet skall bli och tröstade dem som sörjde i Sion. 25Han förutsade allt skall ske i framtiden

som och avslöjade det fördolda innan det inträffat.

1Minnet Iosia är som en rökelse, 49 av blandad av en skicklig parfymberedare. Det är sött som honung för varje mun, det är som sång och spel vid festen. 2Han handlade rätt när han omvände folket och utplånade de brottsliga skändligheterna. 3Han hade alltid Herren i tankarna,

laglös tid stärkte han gudsfruktan. i en

4Förutom David, Hiskia och Josia gjorde sig alla skyldiga till brott. Den Högstes lag övergav de, och kungarna i Juda gick under. 5Ty de skänkte bort sin makt till andra och sin ära till ett främmande folk, 650m brände hans utvalda tempelstad och gjorde dess gator till ödemark. Det skedde Jeremia, 7ty han blev förföljd,

genom han som i moderlivet helgats till profet, till att rycka upp, förgöra och förstöra

också till att bygga upp och plantera. men

Fångenskapen och Ierusalems återupprättande

3Hesekiel fick Herrens härlighet;

i en syn se den visade sig för honom på kerubvagnen. 9Han hotade fienderna med slagregn

lovade välgång åt dem som levt rättfärdigt. men

1957 Jesus Syraks vishet 50:5

1°De tolv profetemas ben må skjuta skott ur graven Ty de ingav Jakob nytt mod och ett fast hopp som blev folkets räddning.

Hur skall kunna prisa Serubbabel,

jag nog som liknats vid en sigillrmg på högra handen Sådan också Ieshua, Iosadaks

var son. Det var de som på sin tid byggde templet; de reste en helgedom åt Herren som skall bestå för evigt i sin härlighet.

13Nehemjas minne skall också leva länge. Det var han som reste våra fallna murar; han lät göra portar och bommar och byggde nytt där våra hus hade stått.

Andra mürkesmän Ingen har skapats på jorden lik Henok; så blev han också tagen härifrån. 15Inte heller har det fötts Josef;

en man som han blev brödernas herre och folkets stöd, och hans ben blev väl omhändertagna. 15Sem och Set har blivit ärade bland människor, men över allt levande i skapelsen står Adam.

ÖversteprästenSimon

50 1Översteprästen Simon, Onias

son, lät på sin tid reparera helgedomen och sätta templet i stånd. Av honom lades grunden till murverk dubbel höjd,

av ett högt fundament för templets ringmur. 3På hans tid grävdes en reservoar, en damm lika stor som Havet i omkrets. 4Han mån att skydda sitt folk mot olycka

var om och stärkte stadens försvar mot belägringar.

5Hur skön var han inte att se i kretsen av sitt folk, när han trädde ut ur rummet bakom förhänget:

50:6 Jesus Syraks vishet 1958

Öhan morgonstjärnan bland molnen,

var som

fullmånen på festdagarna, som 7som solen när den lyser på den Högstes tempel,

regnbågen när den skimrar bland glänsande moln, som 350m blommande i vårens tid,

rosor

liljor där källsprång bryter fram, som

skogarna på Libanon en sommardag, som 930m brinnande rökelse på fyrfatet,

ett kärl, hamrat gediget guld som av och prytt med alla slags ädla stenar, 1°som ett olivträd, dignande av frukt, och når ända upp bland molnen.

som en Cypress som

När han tog på sig den lysande skruden och klädde sig i sin fulla ståt och sedan steg upp på det heliga altaret, spred han glans över hela tempelgården. Och när prästerna räckte honom köttstyckena medan han själv stod vid altarhärden, stod hans bröder i ring runt honom;

en de som en cederskog på Libanon,

var

dadelpalrner omgav de honom. som 13Alla Arons söner stod där i sin glans med offergåvorna till Herren i sina händer inför hela Israels menighet. Som avslutning av altartjänsten fulländade han offret till allhärskaren, den Högste: 15han sträckte ut handen efter offerskålen och lät druvans blod rinna ut. Han hällde det över altarets fundament till vällukt åt den Högste, konungen över allt.

15Då bröt Arons söner tystnaden: de blåste i silvertrumpeterna och lät dem ljuda med mäktig klang, för att den Högste skulle minnas folket. 171 ögonblick föll de allesammans

samma på gång med ansiktet mot marken

en ner

1959 Jesus Syraks vishet 50:28

för att tillbe sin herre, allhärskaren, den högste Guden. 13Kören stämde upp sin lovsång, den sköna musiken ljöd med full styrka, 19och Herrens, den Högstes, folk låg försänkt i bön inför den Barmhärtige, tills den heliga ceremonin fullbordad var och de hade avslutat gudstjänsten. ZODåsteg översteprästen och lyfte sina händer ner över israeliternas hela menighet för att utdela Herrens välsignelse och med stolthet uttala hans namn. 21Och gång föll folket ännu en ner för att ta emot välsignelsen från den Högste.

Författarens slutord

22Och må ni prisa hela världens Gud, nu han som överallt gör storverk, som låter oss leva i ära ända från födelsen och alltid visar oss barmhärtighet. 23Må han ge oss glädje i hjärtat och skänka Israel fred i våra dagar, så som det var för länge sedan. 24Må hans barmhärtighet aldrig överge oss, och må han sända oss befrielsen när hans tid är inne.

25Två folk fyller mig med vämjelse, och det tredje är inte ens något folk: 25de bor i Seirs bergstrakter, filisteerna som och de dåraktiga människorna i Shekem.

27En lära som ger förstånd och kunskap har skrivits ner i denna bok av Jesus, Syrak Elasars son, från Jerusalem, som lät vishet strömma ur sitt hjärta. Lycklig den som studerar detta, som tar det till sitt hjärta och blir vis.

50:29 Jesus Syraks vishet 1960

29Ty lever efter det får kraft till allt:

den som det är gudsfruktans väg han följer.

En bön av Jesus, Symks son 1Iag vill tacka dig, herre och konung, 51 och lovsjunga dig, Gud, min räddare. Jag vill prisa ditt namn, zty du blev min beskyddare och hjälpare, du räddade mig från undergången, från fällan förtalaren gillrade,

som från läpparna som spred ut lögner. Inför mina fienders angrepp kom du till min hjälp, 3och du räddade mig, rik du är på barmhärtighet och ära,

som från käftar beredda att sluka mig,

som var från händer ville ta mitt liv,

som från alla de faror jag råkat 4från kvävande eld som omgav mig, ut lågor som jag inte hade tänt,

ur 5ur djupet av dödsrikets innandömen, från orena tungor och lögnaktigt tal. Ölnför kungen blev jag brottsligt förtalad, en dödlig fara hotade mig, och jag på väg ner i dödsriket.

var 7De kringrände mig från alla håll, och ingen kom till min räddning; jag såg efter mänsklig hjälp men fann ingen.

3Då kom jag ihåg din barmhärtighet, Herre, och den godhet du visat i evighet: du befriar dem tåligt väntar på dig,

som och du räddar dem ur fiendernas våld. 9Och jag höjde mitt bönerop från jorden och bad om räddning från döden, wjag åkallade Herren, min fader: "Överge mig inte i nödens tid, när jag står hjälplös mot övermodet,

1961 Jesus Syraks vishet 51:22

så skall jag inte tröttna att prisa ditt namn; jag skall lovsjunga och tacka dig." Och min bön blev hörd, 12du räddade mig från undergången och befriade mig i farans stund. Därför vill jag tacka och prisa dig och välsigna Herrens namn.

En dikt om vägen till vishet 13När jag ännu var ung, före mina resor, sökte jag öppet Visheten i min bön. Framför templet stod jag då och bad den, om och till min sista stund är den målet för min strävan. 15Från blomningen till druvans mognad beredde den mig glädje. jag höll mig på raka Vägar, ända från ungdomen följde jag dess spår. En kort tid lyssnade jag och tog emot, och stor var den lärdom jag vann.

17Det gick mig väl tack vare Visheten honom som gav mig den vill jag ära - - 13tyjag föresatte mig att leva efter den; jag strävade lidelsefullt efter det goda, och jag skall aldrig stå med skam. Jag kämpade hårt för dess skull, jag var alltid noga med att lyda lagen. Jag sträckte mina händer mot höjden i sorg över att jag felat mot Visheten. ZOIagriktade in mitt sinne mot den, och tack vare min renhet fann jag den. Med den fick jag genast ett gott förstånd, och därför blir jag aldrig övergiven. 21Mitt innersta brann min strävan efter den; av så gjorde jag också ett gott förvärv. Herren lönade mig med talets gåva, och med den vill jag prisa honom.

51:23 Jesus Syraks vishet 1962

23Kom hit till mig, ni olärda,

och bli gäster ilärdomens hus. 24Varför lider ni ännu brist på detta,

varför låter själar törsta så

ni era Z5Iag har tagit till orda och talat,

förse er nu utan kostnad. 26Böj nacken under oket,

så skall era själar få lärdom; den kan ni finna på nära håll.

27Sepå mig: en kort tid ansträngde jag mig,

och jag har vunnit stor frid. 23Ge gärna stor summa silver för lärdomen,

en

med den kan ni skaffa er mycket guld. 29Må ni kunna glädja åt Herrens barmhärtighet

er

och aldrig stå med skam för att ni prisat honom. 3°Utför uppgift innan tiden gått ut,

er

så han lönen när hans tid är inne.

ger er

Baruk

judarna i Babylon skriver till Jerusalem

lHär återges den skrift författades i Babylon Baruk,

som av son till Neria, son till Machseja, son till Sidkia, son till Hasadja, son till Hilkia, under det femte året, den sjunde dagen i månaden, den dag då kaldeerna hade erövrat Jerusalem och bränt ner staden. 3Denna skrift läste Baruk upp för kung Iekonja av Iuda, Jojakims son, och för hela folket som samlades till upplåsningen, 4för stormännen, kungasönerna och de äldste och för hela folket, höga och låga, alla som bodde i Babylon vid floden Sud. 5De grät och fastade och bad till Herren, Öoch alla skänkte vad de kunde till insamling. Pengarna 7skickade de till Jeru-

en salem: till översteprästen Iojakim, son till Hilkia, son till Shallum, till de andra prästerna och alla dem som befann sig i Jerusalem tillsammans med Iojakim. 3Samtidigt, den tionde sivan, tog Baruk de föremål som hade tillhört Herrens hus men blivit bortförda ur templet och skickade dem tillbaka till Juda, alltså de silverkärl som kung Sidkia av Juda, Iosias son, hade låtit tillverka 9efter det att kung Nebukadnessar Babylon hade

av deporterat Iekonja, furstarna och de andra fångarna, både stormännen och folket i landet, och fört dem från Jerusalem till Babylon, looch de skickade följande hälsning:

Här sänder vi er en summa pengar; för dem skall ni köpa brännoffer, syndoffer och rökelse. Gör så i ordning en offergåva, bär fram den på Herrens, vår Guds, altare och be för kung Nebukadnessar av Babylon och för hans son Belshassar att de får leva på jorden så länge himlen består. 12Då skall Herren ge oss kraft och ge ljus åt våra ögon, vi skall få leva i trygghet under kung Nebukadnessar av Babylon och hans son Belshassar, och vi skall tjäna dem länge och Vinna deras välvilja. 13Be också för oss till Herren, vår Gud, vi har syndat mot Herren, vår Gud, och ännu i denna dag har inte Herrens glödande vrede vänts bort från Denna skrift vi skickar

oss. som

1:15 Baruk 1964

till skall ni läsa i Herrens hus som en syndabekännelse

er upp på högtidsdagen och de andra festdagama.

Botbön 15Herren, vår Gud, är rättfärdig, vi står denna dag med

men

Juda och Ierusalems invånare, 16våra kungar skam, vi män av och hövdingar, våra präster och profeter och våra fäder, 17ty vi har syndat mot Herren 13och varit olydiga mot honom; vi har

lyssnat till Herrens, vår Guds, röst och inte lytt de föreinte skrifter Herren gett oss att följa.

som

19Från den dag då Herren förde våra fäder ut ur Egypten och intill denna dag har vi ständigt varit olydiga mot Herren,

Gud, och lättsinnigt vägrat att lyssna till honom. ZODärfÖr vår

vi ännu i dag fast i vårt elände och i den förbannelse som är Herren befallde sin tjänare Mose att uttala, då han förde våra fäder Egypten för att ett land flödar av mjölk

ut ur ge oss som och honung. 21Vi har försummat att lyssna till Herrens, vår Guds, röst, talade till genom de profeter han sände.

som oss 22Var och har följt sitt onda sinnelag, så att han tjänat

en av oss andra gudar och gjort det är ont i Herrens, vår Guds,

som ögon.

1Och Herren har låtit det ord besannas som han uttalade om

och våra domare styrde Israel, om våra kungar oss om som och hövdingar och folket i Israel och Juda, Zatt han skulle

om låta stor olycka drabba Aldrig har något sådant skett

en oss. under himlen det han lät ske i Jerusalem, så som det var

som förutsagt i Moses lag: 3vi måste alla äta våra söners och

egna döttrars kött. 4Han prisgav vårt folk åt alla våra grannriken och lät skam och förödelse drabba bland alla de grannfolk

oss dit Herren fördrev 5Vårt folk kom underst i stället för

oss.

vi har syndat mot Herren, vår Gud, och inte lyssnat överst, till hans röst.

ÖHerren, vår Gud, är rättfärdig, men vi och våra fäder har stått med skam intill denna dag. 7Allt det onda som Herren förutsagt har kommit över 3Vi bad inte till Herren att han

oss. skulle leda alla och bort från deras onda hjärtans tankar,

envar 9och Herren höll olyckan i beredskap och lät den drabba oss. Ty Herren rättfärdig när han befallde att handla efter

var oss

1965 Baruk 2:27

hans vilja, men vi lyssnade inte till hans röst och lydde inte de föreskrifter som han hade gett oss att följa.

UHerre, Israels Gud, du som har fört ditt folk ut ur Egypten med din starka hand, med tecken och under, med väldig kraft och med lyftad arm, du som har gjort ditt namn ryktbart intill denna dag: 12vi har syndat, vi har levt gudlöst, vi har handlat orättfärdigt, Herre, vår Gud, i strid med alla dina rättfärdiga bud. 13Vänd din vrede från oss, vi är bara några få som

nu lämnats kvar bland de folk dit du har fördrivit 14Hör, Her-

oss. re, vår bön och vår åkallan, befria oss för din egen skull och låt oss vinna välvilja hos dem som förde oss bort från vårt land, 15så att hela jorden får att du är Herren, vår Gud, Israel

se och hans folk är uppkallade efter ditt namn.

16Herre, blicka från din heliga boning och se på oss.

ner Vänd ditt öra till oss, Herre, och hör, 17öppna dina ögon och se. De som ärar Herren och prisar hans rättfärdighet är inte de döda i dödsriket, vilkas ande tagits ut ur kroppen. 13Nej, det är den djupt bedrövade, den som går nerböjd och svag, det är de matta ögonen och den hungrande själen som ärar dig och prisar din rättfärdighet, Herre. 19Ty vi litar inte till våra fäders eller våra kungars rättfärdighet när vi kommer inför dig med vår bön barmhärtighet, Herre, vår Gud. ZODu har släppt

om loss din glödande vrede mot oss, alldeles som du förutsade genom dina tjänare profeterna:

21Såsäger Herren: Böj nackar och tjäna den babyloniske

era kungen, så skall ni få bli kvar i det land som jag har gett åt era fäder. 22Men ni vägrar lyssna till Herrens röst och inte tjä-

om

den babyloniske kungen, 23då skall jag tysta alla skratt och nar glada rop, brudgummens och brudens röster, i Judas städer och på Ierusalems gator, och hela landet skall ligga öde och obebott.

24Vi lyssnade inte till din röst och tjänade inte den babyloniske kungen. Då lät du de ord besannas som du hade uttalat

dina tjänare profeterna: våra kungars ben och våra fägenom ders ben kastades ut 25de ligger på marken i

ur gravarna dagens hetta och nattens frost. Folket dog genom svåra lidanden, svält och svärd och pest, 25och ditt hus, över vilket

genom ditt namn har utropats, lät du bli sådant det är i dag, på grund av ondskan i Israel och Juda. 27Och ändå, Herre, vår Gud, har

2:28 Baruk 1966

du visat all din mildhet och stora barmhärtighet, Zsså som

oss du sade din tjänare Mose den gången du befallde ho-

genom

att skriva ner din lag åt israeliterna: nom

290m ni inte lyssnar till min röst, då skall sannerligen denna stora och bullrande folkhop smälta ihop till en liten skara bland de folk dit jag skall fördriva dem. 3°ag vet att de inte kommer att lyssna till mig, eftersom de är ett styvnackat folk. Men under förvisningen skall de besinna sig, 31och de skall in-

jag är Herren, deras Gud. Jag skall dem hjärtan och se att ge

lyssnar, 32och de skall lovsjunga mig i förvisningen öron som och tänka på mitt 33de skall vända om från sitt trots och

namn, sina onda gärningar då de tänker på hur det gick för deras fäder syndade mot Herren. 34Då skall jag låta dem återvän-

som da till det land jag svor att ge åt deras fäder, Abraham,

som Isak och Jakob, och de skall ta det i besittning. ag skall göra folket talrikt, och det skall aldrig bli mindre igen. 35Jag skall sluta ett evigt förbund med dem: jag skall vara deras Gud och de skall mitt folk. Och jag skall aldrig mer föra bort mitt

vara folk Israel från det land som jag har gett dem.

lHerre, allhärskare, Israels Gud, det är en själ i nöd, en bedrövad ande till dig. 2Lyssna, Herre, och förbarma

som ropar dig, vi har syndat mot dig. 3Du sitter på din tron för evigt,

vi hör för evigt förgängelsen till. 4Herre, allhärskare, Isramen els Gud, lyssna till de döda israeliternas och deras avkomling-

bön. De syndade mot dig och lyssnade inte till Herrens, sin ars Guds, röst, och därför är vi fast i vårt elände. 5Tänk inte

nu nu

på våra fäders synder, utan tänk på din makt och ditt mer

ära, 5ty du är Herren, vår Gud, och vi skall lovsjunga namns dig, Herre. 7Det är därför du har fyllt våra hjärtan med gudsfruktan, så att vi åkallar ditt namn. Vi skall lovsjunga dig i vår förvisning, vi har renat våra hjärtan från all den orätt

våra syndiga fäder begick mot dig. dag lever vi i förvissom ning: du har fördrivit hit, där vi måste bära skam, förban-

oss nelse och skuld för all orätt våra fäder gjorde när de avföll

som från Herren, vår Gud.

1967 Baruk 3:21

Visheten, Guds gåva till Israel 9Israel, hör de bud som ger liv, lyssna och korn till insikt. 1°Vad har hänt, Israel, varför är du i fiendeland, varför har du åldrats bland främlingar, besudlats de dödas orenhet av och räknats bland dem som hör dödsriket till 17-Du övergav vishetens källa. 130m du hade följt Guds väg hade du fått bo kvar i frid för alltid. Lär dig var det finns vishet, var det finns kraft och förstånd. Då kommer du också att inse det finns liv och ljus för ögonen, var det finns lång levnad och frid. var

15Vem har funnit vishetens boning, har gått in i hennes skattkammare vem 16Var är de regerade över folken, som de som härskade över markens djur 17och lekte med himlens fåglar, de samlade skatter silver och guld som av detta som människor litar till -så att ingen kan fatta deras rikedom, lade rastlöst formade silvret, som så att ingen kan räkna deras verk 19De är borta och har stigit i dödsriket, ner och andra har tagit deras plats.

2°Nya släkten föddes och bodde på jorden, klokhetens väg lärde de inte känna, men Zlde förstod inte hennes stigar. Inte heller deras barn slöt sig till henne, de gick långt bort från hennes väg.

3:22 Baruk 1968

Man har aldrig hört henne i Kanaan, om inte sett henne i Teman. 23På sätt med Hagars ättlingar, samma köpmännen från Midjan och Teman: de sökte jordisk visdom, liksom legendberättarna och forskarna, men vishetens väg lärde de inte känna, de brydde sig aldrig om hennes stigar.

24Se, hur stor Guds boning är, Israel, hur vid den värld som han äger 25Stor är den och utan gräns, hög och omätlig. 25Där föddes de ryktbara jättarna, urtidens väldiga hjältar, kunniga i krig. 27Men det var inte dem Gud utvalde, inte för dem han öppnade vishetens väg. 23De gick under i sin brist på förstånd, för sin dårskaps skull gick de under.

29Vem har farit till himlen och hämtat visheten, vem har fört henne ner från molnen 3°Vem har farit över havet och funnit henne och kan förvärva henne för finaste guld 31Det finns ingen som känner hennes väg, ingen ägnar hennes stig en tanke. 32Men han vet allt känner henne; som han har utforskat henne med sin insikt, han som gav jorden form för evig tid och fyllde den med fyrfotadjur. 33Han sänder ut ljuset och det drar åstad, han kallar på det och det lyder med bävan. Stjärnorna tänder sitt ljus och börjar med glädje sin vakttjänst; 35han kallar på dem och de "Här är vi" svarar: och lyser med glädje för sin skapare.

36Sådan är vår Gud, ingen kan nämnas vid hans sida.

1969 Baruk 13

37Han utforskade vishetens hela väg och öppnade den för sin tjänare Jakob, för Israel, som hade hans kärlek. 33Sedan visade hon sig på jorden och levde där bland människorna. 1Hon är boken med Guds bud, lagen som består för evigt. Alla som håller fast vid henne får leva, men de som lämnar henne skall dö. Vänd om, Jakob, och grip fatt i henne, bana dig fram till ljuskretsen kring henne. 3Ge inte det är din stolthet åt annan

som en eller det som gagnar dig åt ett främmande folk. 4Saliga är vi, mitt folk Israel,

vi vet vad som behagar Gud.

Tröst åt det sörjande Jerusalem 5Fatta mod, mitt folk, du räddar Israel undan glömskan.

som ÖDet inte för att utplånas ni blev sålda åt hednafolken; var som ni prisgavs åt fienderna därför att ni hade väckt Guds vrede. 7Ty ni väckte er skapares förbittring när ni offrade till demoner istället för till Gud, 3och ni glömde den evige Guden, ha-

som de fött upp er, och Jerusalem, som hade vårdat er, vållade ni sorg. 9Ty hon såg hur Guds vrede drabbade er, och hon sade: Sions grannkvinnor, lyssna Gud har lagt på mig en stor sorg. 1°Jaghar sett mina söners och döttrars fångenskap, som den Evige har lagt på dem. Med glädje födde dem,

jag upp men jag fick skiljas från dem med jämmer och sorg. 12Må ingen visa Skadeglädje mot mig, en änka som har mist så många. Jag är övergiven, mina barn har syndat: de avföll från Guds lag 13och erkände inte hans stadgar, de gick inte Guds buds vägar och följde inte fostrans stigar, som leder till hans rättfärdighet.

14 Baruk 1970

Sions grannkvinnor, kom Tänk på mina söners och döttrars fångenskap, som den Evige har lagt på dem. 15Han sände mot dem ett folk från fjärran, ett grymt folk med ett främmande språk, som inte tog hänsyn till de gamla och inte skonade barnen. 16De förde bort änkans älskade söner, de tog ifrån den ensamma hennes döttrar. 17Hur skulle jag kunna hjälpa er 13Han har lagt olyckorna på

som er, han skall rycka er ur era fienders hand. 19Gå, mina barn, gå, jag har blivit övergiven. Jag har klätt av mig medgångens dräkt och klätt mig i den bönfallandes säcktyg: jag skall ropa till den Evige så länge min tid varar.

Fatta mod, mina barn, och till Gud,

ropa så skall han befria er från era herrar och rycka er ur fiendens hand. ZZTy jag hoppas att den Evige skall rädda er, den Helige har låtit mig glädjas över den barmhärtighet han snart skall visa er, er räddare som lever i evighet. 23Med och jämmer skildes jag från

sorg er, men Gud skall låta mig få er tillbaka med glädje och lycka för evigt. 24Nu har Sions grannkvinnor fångenskap,

sett er men snart får de se er räddning komma från Gud med den Eviges stora glans och härlighet.

25Härda ut, mina barn, under Guds vrede. Din fiende har jagat dig, men du skall snart få se hans undergång och sätta foten på hans nacke. 26Mina klena små fick gå steniga stigar, de fördes bort som boskap av plundrande fiender. 27Men fatta mod, mina barn, och till Gud,-

ropa han som lät olyckan komma har inte glömt er.

1971 Baruk 5:9

23Ert sinne gick på villovägar bort från Gud

-

vänd och sök honom med tiofaldig iver.

nu om

29Ty han har lagt olyckorna på er

som

skall sända räddningen och den eviga glädjen.

er

3°Fatta mod, Jerusalem, han som gav dig ditt namn skall trösta dig. 31Ve dem plågade dig och gladdes åt ditt fall,

som 32ve de städer där dina barn fick göra slavtjänst, ve henne som tog dina söner 33Ty liksom hon gladdes åt ditt fall och jublade över din förnedring, så skall hon själv få sitta övergiven och sörja. 34Jagskall beröva henne glädjen över hennes myllrande folkmassor, och hennes övermod skall vändas i 35Eld

sorg. från den Evige skall bränna henne i långa tider, och hon skall bebos av demoner för all framtid.

35Lyft blicken mot öster, Jerusalem, och se den glädje som kommer till dig från Gud. 37Där kommer dina söner som du fick skiljas från, de kommer från öster och väster, samlade på den Heliges bud, jublande över Guds härlighet. 1Klä dig

av din sorgdräkt, Jerusalem, den som du bär i ditt elände, och klä dig för evigt i Guds härlighets prakt. 2Ta på dig rättfärdigheten från Gud kappa och sätt den Eviges härlighet som

som en

turban på ditt huvud, 3ty Gud skall låta alla länder under en himlen din glans. 4För evigt skall du få ditt nanm av Gud:

se "Fred rättfärdighet, härlighet genom gudsfruktan."

genom

5Res dig, Jerusalem, ställ dig på höjden, lyft blicken mot öster och dina barn komma från väster och öster, samlade på

se den Heliges bud, jublande över att Gud har tänkt på dem. 6De lämnade dig till fots, bortdrivna av fiender, men när Gud för dem tillbaka skall de bäras in i triumf som på en kungatron. 7Ty Gud har befallt att alla höga berg skall sänkas, de eviga höjderna skall sänkas och klyftorna skall fyllas, så att marken blir slät och Israel kan fram i skyddet av Guds härlighet. 3Och på Guds befallning skall skogarna och alla doftande träd

skugga åt Israel. 9Med sin härlighets ljus skall Gud leda ett ge jublande Israel, lever i barmhärtighet och rättfärdighet

som från honom.

Jeremias brev

Avskrift av ett brev från Ieremia till de fångar som den babyloniske kungen skulle föra bort till Babylon, skrivet för att delge dem det budskap Gud hade gett honom att framföra.

som

1På grund de synder som ni har begått mot Gud kommer

av ni nu att föras som fångar till Babylon av babyloniernas kung Nebukadnessar. 2När ni så har kommit till Babylon skall ni bli kvar där i många år, i sju generationers tid, men sedan skall jag låta komma lyckligen därifrån. Babylon kommer ni att få

er

gudar silver, guld och bärs omkring på männise av trä, som skors axlar och väcker hedningarnas fruktan. 4Akta då, så

er att ni inte tar efter det främmande folket och grips av samma fruktan för dessa gudar, 5när ni dem hyllas folkmassan

ser av som går före och efter. Säg i stället för er själva: "Det är dig, vår härskare, vi skall tillbe." 5Ty min ängel följer er, och han

som skyddar era liv.

7Dessa gudar har tungor som polerats av träsnidare och är överdragna med guld och silver, men alltsammans är bländverk, och de kan inte tala. 8/9Man tillverkar diadem guld

av som åt en kokett flicka och sätter dem på sina gudars huvuden. Det händer också att prästerna smusslar undan guld och silver från sina gudar och använder det för räkning och till

egen och med betalar med det på horhusen. De styr ut dem i fina kläder de människor, dessa gudar av silver och

som om var guld och trä, som inte själva kan skydda sig mot rost och röta. De är klädda i purpurdräkter, lzmen måste torka

man av deras ansikten för dammets skull som finns i rummet och läg-

sig tjockt på dem. 13Fast sådan gud bär spira liksom ger en härskaren över ett land, kan han inte avrätta den som gör ho-

något för när. 14Åven han har dolk eller i höger nom om yxa hand är han värnlös mot krig och rövare. Av detta framgår att de inte är gudar; känn ingen fruktan för dem.

15Ett vanligt redskap blir obrukbart när det går sönder, 160ch lika värdelösa är deras gudar, där de sitter i sina tempel med ögonen fulla damm från de besökandes fötter. 170m

av

v. 18 Jeremias brev 1974

någon förbrutit sig mot kungen spärras palatset av sedan han förts dit för att avrättas, och på samma vis stänger prästerna till deras tempel med portar och lås och bommar för att de inte skall plundras av rövare. 13Åt gudarna tänder de fler lampor än åt sig själva, fast de inte kan enda. 19De är bjälkar

se en som i ett hus, men deras så kallade hjärtan blir uppfrätta: småkryp

jorden gnager sönder dem själva och deras kläder utan att ur de märker det. ZODe blir svarta i ansiktet av röken i rummet. zlFladdermöss och svalor och andra fåglar kommer flygande och sätter sig på deras kroppar och huvuden, och katterna också. 22Av detta kan ni förstå att de inte är gudar; frukta dem inte.

23Förgyllningen som de är prydda med kan de inte få att blänka utan att någon putsar bort fläckarna. De märkte inte ens någonting när man göt dem. 24Till hur högt pris som helst har köpt dessa bilder, inte har någon ande. 25Utan

man som fötter som de är måste de bäras på människors axlar till öppen skam för sig själva. Till och med deras tjänare skäms 25för

egna att de måste stödja dem så att de inte faller omkull. Har man ställt en av dem upprätt kan den inte själv flytta på sig, och om den står snett kan den inte räta upp sig. Att sätta fram gåvor åt dem är att åt döda. 27Det offras till dem använder

som ge som prästerna själva; de säljer det, och deras kvinnor saltar ner en del, åt sjuk eller fattig de ingenting. 23Och offren

men en ger hanteras av kvinnor som är orena av blödning eller barnafödande. Då ni av detta måste förstå att de inte är gudar skall ni inte känna fruktan för dem.

29Hur skulle de kunna kallas gudar Det är kvinnor

som sätter fram offren åt dessa gudar silver och guld och trä. 301

av deras tempel sitter prästerna på stolar med sönderrivna kläder, med håret och skägget bortrakat och med huvudet blottat, 31och vrålar och skriker inför sina gudar somliga gör på

som begravningar. 32Av deras skrudar tar prästerna tyg till kläder åt sina kvinnor och barn. 33De kan inte igen, sig

ge vare man gör dem ont eller gott. De kan varken tillsätta en kung eller avsätta honom. 34Lika litet kan de människa sig gods

ge en vare eller guld, och om någon avlägger ett löfte till dem utan att infria det kan de inte ställa honom till svars. 35Aldrig hjälper de en människa i dödsfara, och aldrig räddar de den svage från

1975 Jeremias brev v. 55

den starkare. 36Aldrig de åt blind, och aldrig räd-

ger synen en

människa i nöd. 37Det händer aldrig att de förbarmar dar de en sig över änka eller gör välgärning mot ett faderlöst barn.

en en 38De är stenar, huggna berget, dessa förgyllda och för-

som ur silvrade trägudar, och deras tjänare kommer att stå där med skam. 39Hur kan då någon kalla dem gudar eller tro att de är

det

4°Nej, i synnerhet inte då kaldeerna själva drar skam över dem: när de finner någon är stum och inte kan tala tar de

som honom med sig och säger åt honom att kalla på Bel, som om Bel kunde höra det. Själva kan de inte komma till insikt och

avgudar, det har de inte förstånd till. Kvinnorna överge sina sitter längs med snören knutna sig och bränner kli

gatorna om

rökelse. 43När förbipasserande har dragit i väg med som en någon dem och legat med henne, hånar hon sin granne som

av

uppskattad och inte fått sitt snöre avslitet. 44Allt inte blivit lika

har med dem att göra är bländverk hur kan man då tro som att de är gudar eller kalla dem för det

45De är tillverkade träsnidare och guldsmeder, och det

av blir aldrig något dem än vad konstnärerna bestäm-

annat av

46När tillverkarna själva har så kort livstid, 47hur skulmer. nu

då deras alster kunna gudar Det de har lämnat åt

vara eftervärlden är skamliga bländverk. 43När krig och olyckor ho-

börjar prästerna överlägga om var de skall gömma sig tar tillsammans med dem. 49Hur kan då undgå att märka att

man de inte är gudar, när de inte kan rädda sig själva från vare sig krig eller andra olyckor 5°Eftersom de bara är av trä, förgyllda och försilvrade, kommer de gång att avslöjas som bländ-

en verk. För alla folk och kungar skall det bli uppenbart att de inte är gudar utan människohänders verk, som inte har någon gudomlig kraft i sig. 51Vem kan då undgå att förstå att de inte

är gudar

52De kan aldrig sätta kung på tronen, och aldrig ger de

en människorna 53Aldrig kan de skipa rättvisa åt dem eller

regn.

lider orätt de är maktlösa, 54de är skydda den som - som kråkor flaxar mellan himmel och jord. När elden kommer

som

dessa förgyllda eller försilvrade trägudars tempel, lös i ett av då flyr deras präster och sätter sig i säkerhet, och själva brinner de på mitten stockar. 55Mot en kung eller fiende kan de

av som

v. 56 Jeremias brev 1976

inte sätta sig till motvärn. 56Hur kan då tro eller godta att

man de är gudar

Tjuvar eller rövare kan de inte skydda sig mot, dessa försilvrade och förgyllda trägudar. 57En mäktig kan skala

man av guldet och silvret från dem och ge sig i väg med kläderna som satt på dem, utan att de kan försvara sig. 53En kung visar

som sin duglighet eller ett nyttigt husgeråd som ägaren har användning för är därför bättre än de falska gudarna. En dörr i ett hus, som ger skydd åt vad där finns, är bättre än de falska gudarna, en träpelare i ett palats är bättre än de falska gudar-

59Solen och månen och stjärnorna, lyser så klart, lyder na. som punktligt när de sänds ut att göra sin tjänst. ÖOPå sätt

samma med blixten, vars ljus syns överallt, och med vinden, som blå-

i alla länder. Också molnen utför sina åligganden när de ser får befallning Gud att dra ut över hela världen, liksom el-

av den fullgör sitt uppdrag när den sänds ut från ovan för att förtära berg och skogar. Men med detta har avgudarna ingen likhet, sig till utseendet eller till verkningarna. 53Man bör

vare alltså varken tro att de är gudar eller kalla dem för det, oförmögna som de är att skipa rättvisa och göra gott mot människorna. 54Då ni nu har förstått att de inte är gudar skall ni inte frukta dem.

65De kan varken förbanna kungar eller välsigna dem. De visar inte folken några tecken på himlen, de strålar inte som solen och lyser inte månen. 57De är hjälplösare än de vilda

som djuren, själva kan fly undan och söka skydd. Inte på nå-

som got sätt kan vi finna att de är gudar; frukta dem alltså inte.

69Som verkningslös fågelskrämma på ett gurkfält är de-

en

förgyllda och försilvrade trägudar, 7°eller taggig ras som en buske i en trädgård, där alla fåglar slår sig ner, eller ett lik som ligger utkastat i mörkret sådana är deras förgyllda och för-

silvrade trägudar. 71Deras multnande purpurkläder och vittrande marmor säger er att de inte är gudar. Till sist kommer de att förtäras helt och hållet, och de blir en skam för hela landet.

72Bättre då att leva rättfärdigt utan avgudar; den som gör så skall aldrig nås av skammen.

Tillägg till Daniel

SUSANNA

Susanna anklagas och döms

Babylon bodde hette Jojakim. ZHan tog sig en

en man som hustru som hette Susanna, Hilkias dotter, en mycket vacker och gudfruktig kvinna. 3Hennes föräldrar rättfärdiga män-

var niskor och hade uppfostrat sin dotter efter Moses lag. 4ojakim var mycket rik och hade en park i anslutning till sitt hus. Judarna brukade samlas hos honom eftersom han var den mest ansedde av dem alla.

5Detta år hade två folkets äldste utsetts till domare. Det

av var om dem Härskaren sade: "Laglöshet kom från Babylon, från de äldste och domare som gällde för att styra folket." 5Dessa båda höll alltid till i Iojakims hus, och alla gick till dem med sina rättstvister.

7Vid rniddagstid, när folket hade avlägsnat sig, brukade Susanna uti sin mans park och promenera där. 3Dag efter dag såg de två äldste henne komma ut och promenera, och de

åtrå till henne. 9De hängav sig åt brottsliga tankar, de greps av vände inte längre blicken mot himlen utan glömde vad rätt och rättfärdighet kräver. 1°Båda våndades för hennes skull, men de avslöjade inte för varandra hur de led, 11ty de skämdes för att avslöja sin åtrå, sin önskan att ligga med henne. 12Men de väntade ivrigt varje dag på att få se henne.

13En dag sade de till varandra: "Nu går vi hem, det är dags för middag." De gick därifrån, och åt sitt håll. Men

var en sedan vände de tillbaka och möttes igen. De bad varandra om en förklaring, och då erkände de sin åtrå. Sedan kom de överens om en tidpunkt då de skulle kunna finna henne ensam.

15Medan de gick och väntade på ett lämpligt tillfälle,

nu korn hon en dag ut som hon brukade, med bara två tjänsteflickor i sällskap, och hon fick lust att bada i parken eftersom det hett. 15Det fanns ingen där utom de båda äldste, som

var

A217 Tillägg till Daniel 1978

låg gömda och tittade på henne. 17Och hon sade till flickorna: "Hämta hit olja och parfymer, och stäng porten till parken så att jag kan bada." 13De gjorde som hon sade, stängde porten till parken och gick in genom bakdörren för att hämta det de hade fått befallning om. De märkte inte de äldste, eftersom de hade gömt sig.

19När flickorna hade gått reste sig de två gamla männen och rusade fram till Susanna Ooch sade: "Porten till parken är stängd, och ingen ser oss. Vi vill ha dig gör som vi vill och

ligg med oss zlAnnars skall vi vittna mot dig och säga att en ung man var hos dig och att det var därför du skickade i väg flickorna." Susanna jämrade sig och sade: "Jag har ingen utväg. Om jag gör som ni vill blir det min död, och om jag inte gör det kan jag ändå inte undkomma er. 23Men det är bättre för mig att inte göra det och råka i ert våld än att synda inför Herren." 24Och hon började ropa högt, men de båda männen ropade de också, 25och den och öppnade parkpor-

ene sprang ten. 26När husfolket hörde skrikandet i parken rusade de ut

bakdörren för vad hade hänt henne. 27De genom att se som gamla männen berättade sin historia, och slavarna blev djupt generade, aldrig hade något sådant sagts om Susanna.

28Nästa dag, då folket samlades hos hennes Iojakim,

man korn de två gamla männen dit, fyllda av sitt brottsliga uppsåt att få Susanna dömd till döden. De tog till orda inför folket: 29"Skicka efter Susanna, Hilkias dotter, Jojakims hustru." Man skickade efter henne, 3°och hon kom tillsammans med sina föräldrar och sina barn och alla sina släktingar. 31Susanna var mycket vacker och behagfull, 32och skurkarna befallde att man skulle ta henne slöjan hon var nämligen beslöjad för

av - att de skulle få njuta hennes skönhet. 33Hennes anhöriga

av grät liksom alla åskådarna. 34De två gamla männen ställde sig mitt bland folket och lade händerna på hennes huvud. 35Gråtande såg hon upp mot himlen, i sitt hjärta förtröstade hon på Herren. 35Männen sade: "Medan vi promenerade

ensamma i parken kom denna kvinna ut i sällskap med två tjänsteflickor, lät stänga parkporten och skickade i väg flickorna. 37Då kom det fram en ung man ur ett gömställe och lade sig ner med henne. 33Vi befann i ett hörn parken, och när vi såg den

oss av brottsliga gärningen vi fram till dem, 39och Vi såg att de

sprang

1979 Tillägg till Daniel A:57

tillsammans. Mannen kunde vi inte få fast, han var starkavar

än vi och öppnade porten och försvunnen, 4°men kvinre var

här vi och frågade den 41Men nan grep vem unge mannen var. det ville hon inte tala för oss. Detta är vårt vittnesmål."

om Eftersom de var folkets äldste och domare blev de trodda av de församlade, och Susanna dömdes till döden. 42Då ropade hon högt: "Evige Gud, du som ser det fördolda och känner till allt innan det sker, 43du vet att de har vittnat falskt om mig. Och skall jag dö fastän jag inte har gjort något av det som

nu dessa män i sin ondska har beskyllt mig för."

Susanna räddas av Daniel 44Herren hörde hennes bön. 45När hon fördes bort för att avrättas lät Gud den heliga anden vakna hos en ung pojke som hette Daniel, 46så att han gav till ett högt rop: "Jag är oskyldig till den här kvinnans blod." 47Alla vände sig mot honom och frågade: "Vad är det du säger" 43Då ställde han sig mitt bland dem och sade: "Vilka dårar ni är, israeliter Utan förhör och

utröna sanningen har m dömt Israels dotter. 49Gå utan att en tillbaka till domstolen, de här männen har vittnat falskt mot henne." 5°Alla skyndade tillbaka, och de äldste sade till ho-

"Kom och sätt dig här bland oss och låt oss höra vad du nom: har säga, Gud har gjort dig till de äldste." 51Danie1

att en av svarade: "Skilj dem åt och håll dem på avstånd från varandra, så skall jag förhöra dem." 52När hade skilt dem åt kallade

man han till sig den dem och sade: "Du som har åldrats i

ene av ondska, har dina gamla synder hunnit dig, 53de orätt-

nu upp färdiga domar du fällde när du dömde oskyldiga och frikände skyldiga, fastän Herren säger: Den oskyldige, den som har rätt, skall du inte sända i döden. 540m det är så att du såg

nu kvinnan, tala då vad det för träd de låg under när du

om var såg dem." Han svarade: "Under pil." 55"Det rätta

en - var ordet, den lögnen blev din död", sade Daniel. "Guds ängel har redan fått befallning att genomborra dig med sin pil." 56Sedan skickade han bort honom och lät föra fram den andre och sade: "Du är ättling till Kanaan och inte till Iuda, skönheten har

som dårat dig och begäret har fört dina tankar på avvägar. 57Så här har ni behandlat Israels döttrar, och de har gjort er till viljes av

A:58 Tillägg till Daniel 1980

rädsla, men denna dotter av Juda fann sig inte i era lagbrott. 58Sägmig nu alltså vad det var för träd de låg under när du ertappade dem." Han svarade: "Under järnek." 59"Det

en var rätta ordet, den lögnen blev din död också", sade Daniel. "Guds ängel står beredd att klyva dig med svärdets järn. Han skall göra slut på båda." 5°Då ropade alla de församlade

er högt och prisade Gud, som räddar dem som sätter sitt hopp till honom. De vände sig mot de två gamla männen, eftersom Daniel med deras egna 0rd hade visat att de hade vittnat falskt, och lät dem lida det samma som de i sin ondska hade tänkt ut mot sin nästa, Özsåatt Moses lag blev uppfylld, och de avrättades. Så räddades ett oskyldigt liv den dagen.

53Men Hilkia och hans hustru prisade Gud för att man inte hade kunnat beslå deras dotter med någon skamlig handling, och hennes Iojakim och alla släktingarna stämde in. 54Och

man Daniel blev högt ansedd bland folket från den dagen och för all framtid.

DEN BRINNANDE UGN EN

Asarjas bön

lMännen gick omkring mitt bland lågorna och lovsjöng Gud och prisade Herren. Asarja ställde sig hos de andra och bad omvärvd av elden denna bön. Han ropade:

3"Prisad och lovad är du, Herre, våra fäders Gud, ditt

namn skall äras i evighet. 4Ty allt vad du har gjort oss är rättfärdigt, dina gärningar är de rätta, dina vägar är raka och i dina domslut finns alltid sanningen. 5Du har dömt till sanningens fördel i allt du har låtit drabba oss och våra fäders heliga stad Jerusalem. Ia, sanningen och rättvisan har du följt när du har lagt allt detta på oss för våra synders skull. 6Ty i synd och laglöshet avföll vi från dig, vi syndade i allt vad vi gjorde. 7Dina bud ville vi varken höra eller följa, vi gjorde inte som du har befallt för vårt eget bästa. allt vad du har lagt på oss, i allt vad du har gjort har du följt den rättvisan: 9du har utlämnat

oss sanna oss åt laglösa fiender, åt förhatliga avfällingar och åt en orättfärdig kung, den ondskefullaste på hela jorden.

1981 Tillägg till Daniel B:28

wNu har vi inte ord att säga. Skam och vanära har drabett och tillber dig. För ditt namns skull, bat dem som tjänar för alltid, upphäv inte ditt förbund och ta inte överge oss inte barmhärtighet från för Abrahams skull, som du älskadin oss, Isaks skull och för Israels, var din helide, för din tjänare som 13Dem lovade du att ättlingar lika talrika som himlens

ge ge

och sandkornen på havets strand. 14Härskare, vi har stjärnor alla folk; i dag är vi för våra synders skull blivit det minsta av obetydligast på hela jorden. 151denna tid finns varken furste, ledare, varken brännoffer eller slaktoffer, matoffer profet eller eller rökelse, och ingen plats där vi kan offra inför dig och vinnåd. 16Men när vi kommer med förkrossad själ na ta emot oss ödmjuk ande, 17som detta brännoffer av baggar och om Vore och tjurar och feta lamm i tiotusental. Må detta bli vårt offer inför dig i dag, och därtill fullkomlig lydnad för dig, den en litar till dig skall aldrig stå med skam. som 13Nu följer vi dig helhjärtat, Vi fruktar dig och söker oss till 19Låt skammen drabba utan visa din mildhet och dig. inte oss, nåd i allt vad du gör med 2°Rädda oss, du som din stora oss. har gjort så underbara ting, och Vinn ära åt ditt namn, Herre. skadar dina tjänare få blygas, må de bli ut- 21Och må alla som makt, må deras styrka bli krossad. 22Låt skämda trots all sin dem märka du är Herren, den ende Guden, ärad över hela att världen." Kungens tjänare, hade kastat dem i ugnen, fortsatte som uppehåll hetta den med olja, tjära, blånor och utan att upp kvistar. 24Lågan steg 49 alnar över ugnen; 25den bredde ut sig kaldeerna så långt den nådde. 26Men och brände ihjäl runt om Herrens ängel hade stigit i tillsammans med Asarja ner ugnen och hans kamrater. Han svepte undan den flammande elden 27och gjorde det så svalt inne i en daggfrisk ugnen som om hade blåst rakt igenom den. Elden rörde dem inte alls och vind vållade dem varken smärta eller obehag.

De tre männens lovsång 23Då började de tre männen med en röst lova, ära och prisa

Gud inne i ugnen:

B:29 Tillägg till Daniel 1982

Prisad du, Herre, våra fäders Gud, vare lovad och upphöjd i evighet, och prisat vare din härlighets heliga namn, lovprisat och upphöjt i evighet. 3°Prisad du i din heliga härlighets tempel, vare lovsjungen och förhärligad i evighet. 31Prisad du tronar på keruberna och vare som ser ner i djupen, lovad och upphöjd i evighet. 32Prisad du på din kungatron, vare lovsjungen och upphöjd i evighet. 33Prisad du i himlens boningar, vare lovsjungen och ärad i evighet.

34Prisa Herren, alla hans verk, lovsjung och upphöj honom i evighet. 35Prisa Herren, ni himlar, lovsjung och upphöj honom i evighet. 35Prisa Herrenåni hans änglar, lovsjung och upphöj honom i evighet. 37Prisa Herren, allt vatten ovan himlen, lovsjung och upphöj honom i evighet.

33Prisa Herren, himlens hela här, lovsjung och upphöj honom i evighet. 39Prisa Herren, sol och måne, lovsjung och upphöj honom i evighet. 4°Prisa Herren, himlens stjärnor, lovsjung och upphöj honom i evighet. 41Prisa Herren, regn och dagg, lovsjung och upphöj honom i evighet. 42Prisa Herren, alla vindar, lovsjung och upphöj honom i evighet. 43Prisa Herren, eld och solglöd, lovsjung och upphöj honom i evighet. 44Prisa Herren, köld och hetta, lovsjung och upphöj honom i evighet. 45Prisa Herren, daggdroppar och snöflingor, lovsjung och upphöj honom i evighet.

1983 Tillägg till Daniel B:63

45Prisa Herren, nätter och dagar, lovsjung och upphöj honom i evighet. 47Prisa Herren, ljus och mörker, lovsjung och upphöj honom i evighet. 43Prisa Herren, frost och köld, lovsjung och upphöj honom i evighet. 49Prisa Herren, rimfrost och snö, lovsjung och upphöj honom i evighet. 5°Prisa Herren, blixtar och moln, lovsjung och upphöj honom i evighet.

51Prisa Herren, du jord, lovsjung och upphöj honom i evighet. 52Prisa Herren, berg och höjder, lovsjung och upphöj honom i evighet. 53Prisa Herren, allt växer på marken, som lovsjung och upphöj honom i evighet. 54Prisa Herren, hav och floder, lovsjung och upphöj honom i evighet. 55Prisa Herren, alla källor, lovsjung och upphöj honom i evighet. 56Prisa Herren, valar och allt som rör sig i vattnet, lovsjung och upphöj honom i evighet. 57Prisa Herren, alla himlens fåglar, lovsjung och upphöj honom i evighet. 53Prisa Herren, alla vilda och tama djur, lovsjung och upphöj honom i evighet.

59Prisa Herren, ni människor, lovsjung och upphöj honom i evighet. 5°Prisar Herren, Israel, lovsjung och upphöj honom i evighet. 51Prisa Herren, ni hans präster, lovsjung och upphöj honom i evighet. 62Prisa Herren, ni hans tjänare, lovsjung och upphöj honom i evighet. 53Prisa Herren, rättfärdiga själar och andar, lovsjung och upphöj honom i evighet.

B:64 Tillägg till Daniel 1984

64Prisa Herren, ni heliga med ödmjuka hjärtan, lovsjung och upphöj honom i evighet. 65Prisa Herren, Hananja, Asarja och Mishael, lovsjung och upphöj honom i evighet, han har låtit oss undkomma dödsriket och befriat oss ur dödens våld, han har räddat oss från ugnens flammande lågor, ut ur elden har han räddat oss.

Tacka Herren, han är god, evigt varar hans nåd. 67Prisa Herren, gudarnas Gud, alla fruktar honom, ni som lovsjung och tacka honom, evigt varar hans nåd.

BEL OCH ORMGUDEN

Bel 1När kung Astyages hade förenats med sina fäder övertog per- Kyros hans rike. Daniel kungens förtrogne och hade sern var högre rang än någon av hans vänner. 3Babylonierna hade en avgud som hette Bel. Varje dag försåg de honom med 12 säckar vetemjöl, 40 får och 240 liter vin. 4Även kungen dyrkade honom och gick dagligen för att tillbe honom. Men Daniel tillbad sin Gud. Kungen frågade honom: "Varför tillber du inte Bel" 5Han svarade: "Därför att jag inte dyrkar avgudar gjorda av människohand utan den levande Guden, som har skapat himmel och jord och råder över allt som lever." 6"Tror du inte att Bel är levande gud" sade - en kungen. "Ser du inte hur mycket han äter och dricker varje dag" 7Daniel skrattade och svarade: "Låt inte lura dig, konung. Inuti är han av lera och utanpå av koppar, och ätit eller druckit har han aldrig gjort." gKungen blev rasande och kallade till sig Bels präster och sade till dem: "Tala om för mig vem som äter all denna mat, skall ni dö 9Men ni upp annars om kan bevisa att Bel äter upp den skall Daniel dö därför att han har hädat Bel." "Må det bli som du har sagt", sade Daniel. -

1985 Tillägg till Daniel C:26

1°Det fanns 70 belpräster och dessutom hustrur och barn till dem. Kungen gick till Bels tempel tillsammans med Daniel, och prästerna sade till honom: "Nu går vi ut härifrån. Du, konung, skall duka fram maten och blanda till vinet och ställa fram det. Stäng sedan porten och försegla den med ditt sigill. 120m du inte finner att Bel har förtärt alltsammans när du kommer bitti, då skall vi dö. Annars skall Daniel dö

i morgon för sina lögner oss." 13De övermodiga, de hade gjort

om var

hemlig ingång under bordet, och den vägen brukade de ta en sig in för att äta upp det framsatta.

När så prästerna hade gått ut ställde kungen fram maten åt Bel. Men Daniel befallde sina tjänare att hämta aska och lät dem strö ut den över hela tempelgolvet, medan bara kungen såg det. Sedan gick de ut, stängde porten, förseglade den med kungens sigill och gick därifrån. 15På natten kom prästerna

vanligt med sina hustrur och barn och åt upp och drack som upp allt som fanns.

Tidigt kom kungen tillsammans med Da-

på morgonen niel. 17"Är sigillen obrutna, Daniel" frågade kungen. Daniel svarade: "Ia, konung." Kungen öppnade porten, kastade en blick på altaret och ropade med hög röst: "Stor är du, Bel, det

inget bedrägeri med dig" 19Men Daniel skrattade, grep tag var i kungen för att han inte skulle gå in och sade: "Titta på golvet och tänk efter vad detta är för spår." 2°Kungen sade: "Iag ser spår män och kvinnor och barn." 21Han blev rasande och lät

av gripa prästerna och deras hustrur och barn. De visade honom lönnluckorna där de brukade ta sig in för att äta upp det som fanns på bordet. Sedan lät kungen döda dem, och Bel utlämnade han åt Daniel, som förstörde både honom och hans tempel.

Ormguden

231staden fanns också stor orm som babylonierna dyrkade.

en Kungen sade till Daniel: "Du vill väl inte säga att han också

koppar Han lever ju, han äter och dricker. Du kan inte är av påstå inte han är levande gud tillbe honom då" 7-5Da-

att en niel svarade: "Herren, min Gud, skall jag tillbe han är en

levande gud. 26Men mig ditt tillstånd, konung, så skall jag

ge

C:27 Tillägg till Daniel 1986

döda sig svärd eller käpp." "Du har mitt

ormen utan vare tillstånd", svarade kungen. 27Då tog Daniel tjära, talg och hår, kokade samman det och gjorde kakor och stoppade dem i munnen på ormen, och när ormen åt dem sprack den. "Se där vad ni dyrkar", sade Daniel.

Daniel i lejongropen

23Men när babylonierna fick höra detta blev de ytterst förbittrade och började konspirera mot kungen. "Kungen har blivit jude", sade de. "Bel har han störtat omkull, och ormen har han dödat och prästerna har han huggit ner." 29De gick till kungen och sade: "Utlämna Daniel åt oss, annars dödar vi dig och din familj" 3°När kungen märkte hur hårt de ansatte honom fann han sig tvungen att utlämna Daniel åt dem, 31och de kastade honom i lejongropen. Där han i sex dagar. 32Det fanns sju

var lejon i gropen, och de brukade få två människor och två får varje dag, men nu gav man dem ingenting, för att de skulle äta upp Daniel.

331Judeen levde profeten Habackuk. Han hade kokat soppa och lagt i brödbitar och var på väg till åkern med skålen för att

åt skördefolket. 34Då sade Herrens ängel till Habackuk: "Ta ge maten du har där till Daniel i lejongropen i Babylon." 35Habackuk svarade: "Herre, jag har aldrig varit i Babylon, och gro-

känner jag inte till." 36Men Herrens ängel lade handen på pen hans hjässa, lyfte honom i håret och förde honom i sin andes stormvind till Babylon och satte honom vid 37Ha-

ner gropen. backuk ropade: "Daniel, Daniel, här får du den måltid som Gud har sänt dig" 33"Du har alltså tänkt på mig, Gud, du

överger inte dem älskar dig", sade Daniel. 39Han reste sig

som och åt, och Guds ängel förde genast Habackuk tillbaka hem.

4°Den sjunde dagen kom kungen för att begråta Daniel. Han gick fram till och såg och där satt Daniel. 41Då ut-

gropen ner, ropade han med hög röst: "Stor är du, Herre, Daniels Gud, det finns ingen än du" 42Han drog Daniel, de

annan upp men skyldiga, som hade försökt förgöra honom, kastade han i gropen, och de blev omedelbart uppätna inför hans ögon.

Manasses bön

lHerre, allhärskare, våra fäders Gud,

Abrahams, Isaks och Iakobs Gud och deras rättfärdiga ättlingars,

2du har skapat himmel och jord med all deras prakt,

som 3du fjättrade havet med ditt befallande 0rd,

som du som stängde djupet och förseglade det med ditt fruktade och ärorika namn

4och får allting och darra för din makt,

som att rysa 5ty ingen uthärdar din majestätiska glans, ingen kan utstå din vrede som hotar syndare, Öochingen kan mäta eller fatta ditt löftes nåd; 7du är Herren, den Högste,

full av medkänsla, sen till vrede och rik på kärlek, människors lidanden väcker din ånger.

Du, Herre, har i din mildhet och godhet lovat dem som syndat mot dig att de får omvända sig och bli förlåtna; i din stora barmhärtighet har du bestämt att syndare kan omvända sig och bli räddade.

3Du, Herre, de rättfärdigas Gud, krävde inte omvändelse av de rättfärdiga, av Abraham, Isak och Iakob, som aldrig syndat mot dig, men mig syndare kräver du omvändelse,

av 9ty mina lagbrott är otaliga som havets sandkorn. Herre, mina lagbrott är otaliga, och jag får ingen lindring, så att jag kan höja mitt huvud,

jag är ovärdig att lyfta blicken mot himlens höjd för all min orättfärdighets skull. Det är med rätta jag plågas, Herre, jag pinas efter förtjänst,

fjättrad 1°0ch böjd tunga järnbojor,

av så att jag inte kan lyfta mitt huvud.

v. 11 Manasses bön 1988

Ty jag väckte din glödande vrede och gjorde det som är ont inför dig, när jag ställde upp de vidriga avgudabilderna och lät dessa skändligheter bli fler och fler.

Nu böjer jag knä i mitt hjärta och ber dig att visa din mildhet. Jag har syndat, Herre, syndat, och jag vet vad jag har brutit. 13Iagbönfaller och ber dig: förlåt mig, Herre, förlåt mig, låt mig inte gå under genom mina lagbrott, vredgas inte för evigt, låt inte mina olyckor vara för alltid, förvisa mig inte till jordens nedersta djup; du är de botfärdigas Gud, Herre. 14Då blir det som händer mig ett bevis för din godhet,

i din stora nåd räddar du mig fast jag är ovärdig, 150ch jag skall prisa dig så länge jag lever. Dig lovsjunger hela den himmelska hären, och din är äran i evighet. Amen.

KUNGL. BIBL

1999 1 1 2 3

-

STOCI;HO1,M