Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort m.m., TSFS 2010:125

Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om 1. medicinska krav för innehav av körkortstillstånd, körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation, 2. läkares anmälningsskyldighet enligt 10 kap. 2 § körkortslagen (1998:488) och 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen (1998:490), och 3. sådant särskilt läkarutlåtande som krävs enligt 3 kap. 1 § andra stycket körkortsförordningen (1998:980) för den som under de senaste fem åren före ansökan om körkortstillstånd har fällts till ansvar för grovt rattfylleri.

I dessa föreskrifter har begreppen grupp I, II och III samma betydelse som i 3 kap. 1 § körkortsförordningen (1998:980). Av denna bestämmelse framgår att grupp I, II och III omfattar följande behörigheter: – Grupp I: behörigheterna A, A1, AM, B eller BE samt behörighet för traktor, – Grupp II: behörigheterna i grupp I samt behörigheterna C och CE, och – Grupp III: behörigheterna i grupp I och II samt behörigheterna D och DE. De medicinska krav som gäller för innehav i grupp I, II och III framgår av 2–15 kap. För innehav av taxiförarlegitimation gäller samma krav som för innehav i grupp III, om inte annat anges.

Jfr rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, (EGT L 237, 24.8 1991, s.1, Celex 31991L0439), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2009/112/EG (EUT L 223, 26.8.2009, s. 26, Celex 32009L0112).

1

De krav för innehav som anges i dessa föreskrifter gäller vid ansökan om körkortstillstånd för innehav av körkort eller traktorkort och vid ansökan om taxiförarlegitimation samt vid prövning av frågan om fortsatt innehav av körkortstillstånd, körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation, om inte annat särskilt anges.

Varje sjukdom, skada eller annat medicinskt förhållande som kan antas påverka förmågan att köra fordon som avses i 1 kap. 1 § körkortslagen (1998:488) ska prövas från trafiksäkerhetssynpunkt. Förhållanden som bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk utgör hinder för innehav. Detta gäller dock inte om risken är obetydlig, varvid större tolerans medges för innehav av behörigheterna AM, A1, A, B, BE och traktorkort än för innehav av behörigheterna C, CE, D, DE och taxiförarlegitimation.

Bedömningen av trafiksäkerhetsrisken och behovet av villkor om läkarintyg och prövning av frågan om fortsatt innehav ska göras med utgångspunkt från det medicinska förhållandets allmänna karaktär och symptombild samt från omständigheterna i det enskilda fallet. Om förhållandet har nära anknytning till vad som sägs i 2–15 kap. ska ledning hämtas från de krav som anges där. I fråga om andra medicinska förhållanden ska 4 § tillämpas. Vid en sammantagen bedömning av olika medicinska förhållanden kan hinder för innehav föreligga även om förhållandena var för sig inte utgör hinder enligt 2–15 kap.

Läkarundersökning och annan undersökning som ska ligga till grund för intyg enligt 3 kap. 1 eller 6 § körkortsförordningen (1998:980) eller enligt Vägverkets föreskrifter (VVFS 1998:88) om taxiförarlegitimation, ska göras med beaktande av vad som anges i 1–16 kap. Undersökningen ska göras med utgångspunkt från de uppgifter som sökanden lämnar och från vad som i övrigt är känt för undersökande läkare. Av intyget ska framgå om den sökande bedöms ha en sjukdom eller medicinskt tillstånd som innebär en trafiksäkerhetsrisk eller inte.

I 1–15 kap. finns bestämmelser om när villkor om läkarintyg efter viss tid ska föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras. Dessa krav får frångås endast om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl.

Av 10 kap. 2 § körkortslagen (1998:488) framgår följande. Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig för sådant innehav ska läkaren anmäla det till Transportstyrelsen. Innan anmälan görs ska läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon. Om en läkare vid undersökning finner det sannolikt att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort och körkortshavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning, får läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen. 10 kap. 2 § körkortslagen gäller även den som har körkortstillstånd eller traktorkort. Av 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen (1998:490) framgår följande. Om en läkare vid undersökning av en innehavare av taxiförarlegitimation finner att denne av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha sådan legitimation, ska läkaren anmäla det till Transportstyrelsen. Innan anmälan görs ska läkaren underrätta innehavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att innehavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att föra ett fordon i sådan trafik som avses i 1 § samma lag.

De grundläggande förutsättningarna för en anmälan enligt 8 § ska anses föreligga om kraven i 1–15 kap. inte uppfylls av den som innehar körkort, körkortstillstånd, traktorkort eller taxiförarlegitimation.

En anmälan från läkare ska vara skriftlig och innehålla de uppgifter om innehavarens hälsotillstånd som framkommit vid undersökningen och som har betydelse för frågan om innehav.

Den binokulära synskärpan ska uppgå till minst 0,5. Korrektion med glasögon eller kontaktlinser får användas för att uppnå denna synskärpa. Att syn helt saknas i ett öga utgör inte hinder för innehav.

Om synskärpan i ett öga understiger 0,3 och synnedsättningen har inträtt plötsligt krävs en anpassningsperiod på minst sex månader innan innehav kan medges.

3

Vid nystagmus ska den binokulära synskärpan på minst 0,5 uppnås i blickriktningar upp till 30º från den rakt fram. Korrektion med glasögon eller kontaktlinser får användas för att uppnå denna synskärpa.

Synfältet ska vid seende med båda ögonen samtidigt: 1. ha en horisontell utsträckning av minst 120° varav minst 50° åt vardera sidan från synfältets centrum, och 2. i detta område ha en vertikal utsträckning av minst 20° uppåt och minst 20° nedåt. I det område som anges i första stycket 1 och 2 utgör defekt som i utbredning är större än två intilliggande testpunkter i Esterman-programmet och som är belägen i området utanför 20° från synfältets centrum, hinder för innehav. Synfältets utsträckning och defekter inom detta område definieras av en undersökning av synfältet med sådan metod som anges i 16 kap. Vid misstanke om ögonsjukdom gäller vad som sägs i 16 kap. 4 och 6 §§.

Vid sådan statisk tröskelperimetri som anges i 16 kap. 6 § första stycket 2 ska värdet i varje korresponderande testpunkt uppgå till 1. minst 20 dB inom en radie av 10° från synfältets centrum, och 2. minst 10 dB inom en radie av 20° från synfältets centrum. Trots vad som sägs i första stycket 2 får värdet i en enstaka korresponderande testpunkt utanför 10° understiga 10 dB.

Dubbelseende i någon blickriktning upp till 30° från den rakt fram utgör hinder för innehav. Hinder för innehav föreligger dock inte om dubbelseendet elimineras genom korrektion med prismaglas eller genom kontinuerlig ocklusion (förtäckning) av ena ögat. För att innehav ska kunna medges måste ocklusion ha skett under minst sex månader. Trots vad som sägs i första stycket första meningen kan innehav medges även utan ocklusion efter en anpassningsperiod på sex månader om det kan bedömas att dubbelseendet inte är till besvär i trafiken.

Total nattblindhet eller annan allvarlig begränsning av seendet vid nedsatt belysning, utgör hinder för innehav.

Synskärpan ska uppgå till minst 0,8 i det bästa ögat och till minst 0,1 i det sämre ögat, om inte annat sägs i andra stycket eller i 9 §. Korrektion med glasögon eller kontaktlinser får användas för att uppnå denna synskärpa.

4

Trots vad som sägs i första stycket får innehav av taxiförarlegitimation medges om den binokulära synskärpan uppgår till minst 0,8. Korrektion med glasögon eller kontaktlinser får användas för att uppnå denna synskärpa.

Trots vad som sägs i 8 § första stycket får fortsatt innehav medges för den som före den 1 juli 1996 innehade körkort eller körkortstillstånd för behörigheterna C, CE, D eller DE om den binokulära synskärpan uppgår till minst 0,8. Korrektion med glasögon eller kontaktlinser får användas för att uppnå denna synskärpa.

Om syn helt saknas i ett öga utgör det hinder för innehav.

Vid nystagmus ska synskärpan enligt 8 och 9 §§ uppnås i blickriktningar upp till 30° från den rakt fram.

Synfältet ska vid seende med båda ögonen samtidigt: 1. ha en horisontell utsträckning av minst 160° varav minst 70° åt vardera sidan från synfältets centrum, och 2. i detta område ha en vertikal utsträckning av minst 30° uppåt och minst 30° nedåt. I det område som anges i första stycket 1 och 2 utgör defekt som i utbredning är större än två intilliggande testpunkter i Esterman-programmet och som är belägen i området utanför 30° från synfältets centrum, hinder för innehav. Synfältets utsträckning och defekter definieras inom detta område av en undersökning av synfältet med den metod som anges i 16 kap. 6 § första stycket 1.

Vid sådan statisk tröskelperimetri som anges i 16 kap. 6 § första stycket 2 ska värdet i varje korresponderande testpunkt uppgå till 1. minst 20 dB inom en radie av 10° från synfältets centrum, och 2. minst 10 dB inom en radie av 30° från synfältets centrum.

Dubbelseende utgör hinder för innehav, oavsett i vilken blickriktning som dubbelseendet uppträder.

Om den föreskrivna synskärpan inte kan uppnås utan korrektionsglas, får inget av glasen överstiga plus åtta dioptrier i styrka i den mest brytande meridianen. Kontaktlinser får användas om de fungerar väl under den tid som ett arbetspass i trafik omfattar. Om kontaktlinser används gäller inte vad som sägs i första stycket.

Total nattblindhet eller annan allvarlig begränsning av seendet vid nedsatt belysning, utgör hinder för innehav.

5

Vid progressiv ögonsjukdom ska villkor om läkarintyg eller annat medicinskt underlag föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.

Synfunktionerna ska undersökas enligt 16 kap. För att föreskriven synskärpa ska anses uppnådd ska alla bokstäver på raden på synprövningstavlan kunna läsas.

Överraskande anfall av balansrubbning eller yrsel som innebär en trafiksäkerhetsrisk, utgör hinder för innehav.

Morbus Ménière utgör hinder för innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation om sjukdomen är kliniskt aktiv.

Hörselnedsättning eller dövhet utgör inte hinder för innehav av behörigheterna AM, A1, A, B, BE, C, CE eller traktorkort. För innehav av behörigheterna D, DE eller taxiförarlegitimation ska hörselförmågan vara sådan att innehavaren har möjlighet att kommunicera med passagerare och andra trafikanter. Detta krav ska anses uppfyllt om vanlig samtalsstämma uppfattas på fyra meters avstånd på ena örat med eller utan hörapparat.

Vid Morbus Ménière eller annan progressiv sjukdom ska villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.

Sökanden ska tillfrågas om förekomst av yrsel med hörselnedsättning, Morbus Ménière eller annan yrselsjukdom. Läkaren ska i dessa fall särskilt bedöma risken för överraskande anfall av balansrubbning eller trafikfarlig yrsel.

6

Hörselprövning för innehav av behörigheterna D, DE eller taxiförarlegitimation ska göras med vanlig samtalsstämma eller med tonaudiometer.

Sjukdom eller nedsättning i rörelseorganens funktion som innebär att fordon inte kan köras på ett trafiksäkert sätt, utgör hinder för innehav.

En funktionsnedsättning i rörelseorganen utgör inte hinder enligt 1 § om den kan kompenseras genom ortopediskt hjälpmedel eller tekniska anordningar på fordonet. I 3 kap. 10 och 17 §§ körkortslagen (1998:488), 3 kap. 9 § körkortsförordningen (1998:980) och 3 kap. 3 § yrkestrafiklagen (1998:490) finns bestämmelser om begränsning av körkortets, traktorkortets eller taxiförarlegitimationens giltighet och ändring av villkor.

För innehav av behörigheterna D, DE och taxiförarlegitimation ska rörelseförmågan vara tillräcklig för att kunna hjälpa passagerare in i och ut ur fordonet samt med bilbälte.

Vid progressiv sjukdom, som i framtiden kan förväntas medföra funktionsnedsättning av sådan svårighetsgrad att körförmågan påverkas, ska villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall. Detsamma gäller i fråga om rörelseförmågan enligt 3 §.

Vid funktionsnedsättning i rörelseorganen ska läkaren bedöma tillståndets inverkan på körförmågan, i förekommande fall med hänsyn till tekniskt hjälpmedel eller anpassning av fordonet. För innehav av behörigheterna D, DE eller taxiförarlegitimation ska läkaren även bedöma förmågan att kunna hjälpa passageraren in i och ut ur fordonet samt med bilbälte.

Hjärt- eller kärlsjukdom som innebär en påtaglig risk för att hjärnans funktioner akut försämras eller som i övrigt innebär en trafiksäkerhetsrisk, utgör hinder för innehav. Vid bedömning enligt detta kapitel ska tillståndets orsaker, kliniska form och utveckling samt behandlingsresultatet beaktas.

Vid medvetandeförlust (synkope) som orsakats av arytmi krävs en observationstid utan ny medvetandeförlust innan innehav kan medges.

Vid annan form av synkope än sådan som orsakats av arytmi, till exempel vid så kallad reflexogen synkope (vasovagal svimning), får behovet av observationstid bedömas utifrån risken för ny sådan medvetandeförlust.

Innehav kan medges vid pacemakerbehandling som fungerar väl.

Innehav av behörigheterna AM, A1, A, B, BE eller traktorkort kan medges vid behandling med implanterad defibrillator (ICD) om behandlingen fungerar väl.

Risken för slaganfall (stroke) ska bedömas enligt detta kapitel. Vid bedömningen ska särskilt uppmärksammas transitoriska ischemiska attacker (TIA) samt övriga viktiga riskfaktorer såsom förhöjt blodtryck, förhöjda blodfetter, förmaksflimmer och kärlmissbildning. Resttillståndet efter ett slaganfall ska bedömas enligt tillämpligt kapitel, exempelvis 2 kap. (synfältsdefekter), 4 kap. (förlamningar), 8 kap. (medvetandestörningar), 10 kap. (kognitiva störningar) och 14 kap. (psykiska sjukdomar och störningar).

Vid innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas.

Vid ischemisk hjärtsjukdom utgör följande förhållanden var för sig hinder för innehav: 1. en symptombegränsad arbetsförmåga vid arbetsprov som klart understiger förväntat normalvärde med beaktande av patientens kön, ålder, kroppsstorlek och vikt, 2. en vänsterkammarfunktion med en ejektionsfraktion under 40% eller symptom på hjärtsvikt, 3. förekomst av allvarliga paroxysmala arytmier, 4. angiografifynd som visar hemodynamiskt signifikant förträngning av kranskärlen, eller 5. förekomst av angina pectoris i vila eller utlöst av emotionella faktorer.

Vid nedsatt klaffunktion i form av förträngning eller läckage utgör följande förhållanden var för sig hinder för innehav: 1. en vänsterkammarfunktion med en ejektionsfraktion under 40% eller symptom på hjärtsvikt, 2. allvarliga paroxysmala arytmier, eller 3. allvarliga EKG-avvikelser, t.ex. tecken på ischemi eller retledningsstörningar.

Resttillstånd efter åtgärdad ischemisk hjärtsjukdom eller resttillstånd efter kirurgiskt åtgärdad klaffsjukdom ska bedömas med utgångspunkt i kraven i 8 och 9 §§.

Annan hjärtsjukdom, t.ex. kardiomyopati, ska bedömas utifrån kraven i 8 § 13.

Innehav kan medges trots vad som sägs i 8 och 9 §§ under förutsättning att förhållandena är prognostiskt gynnsamma och trafiksäkerhetsrisken bedöms vara liten.

Genomgången hjärttransplantation utgör hinder för innehav.

9

Behandling med implanterad defibrillator (ICD) utgör hinder för innehav.

Villkor om läkarintyg får föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.

Läkaren ska särskilt uppmärksamma tillstånd efter stroke eller hjärtinfarkt, förekomst av angina pectoris eller annan hjärt- eller kärlsjukdom samt rytmrubbningar och tecken på klaffsjukdom. Vid förmaksflimmer ska risken för embolisering till hjärnans blodkärl bedömas.

Vid undersökning under det första året efter en hjärtinfarkt ska arbetsprov utföras och resultatet av detta redovisas. Vid en Q-våg större än 40 millisekunder ska vänster kammares funktion bedömas med avseende på ejektionsfraktionen.

Vid undersökning under det första året efter en by pass-operation eller perkutan koronar intervention (ballongvidgning eller inläggning av stent) ska arbetsprov utföras och resultatet av detta redovisas. Om tecken på allvarlig koronarinsufficiens framkommer vid sådant prov, bör kompletterande utredning med myokardskintigrafi eller koronarangiografi utföras.

10

Diabetessjukdom som inte är under godtagbar kontroll med avseende på risken för hypoglykemi, utgör hinder för innehav. Vid hypoglykemi ska särskilt beaktas tecken på nedsatt hjärnfunktion (neuroglukopena symptom) samt risk för medvetslöshet, särskilt sådan som inte föregåtts av varningssymptom. Innehavaren ska ha kunskap om varningstecken på akut hypoglykemi och motåtgärder.

Med allvarlig hypoglykemi avses i dessa föreskrifter sådan hypoglykemi som krävt hjälp av annan för att hävas. Med återkommande allvarlig hypoglykemi avses i dessa föreskrifter allvarlig hypoglykemi som upprepas inom ett år.

Återkommande allvarlig hypoglykemi utgör hinder för innehav till dess att en observationstid om ett år från den senaste allvarliga hypoglykemin uppnåtts.

Efter allvarlig hypoglykemi i trafiken ska en observationstid utan nya episoder av allvarlig hypoglykemi ha uppnåtts för att diabetessjukdomen ska anses vara under godtagbar kontroll.

Vid andra komplikationer av diabetessjukdomen ska bedömningen av trafiksäkerhetsrisken göras med tillämpning av vad som i övrigt sägs i dessa föreskrifter, särskilt 2 kap. (synfunktioner), 5 kap. (hjärt- och kärlsjukdomar) och 10 kap. (demens och andra kognitiva störningar).

11

För innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas.

Diabetessjukdom som behandlas med insulin utgör hinder för innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation, om inte annat sägs i 8 §.

Trots vad som sägs i 7 § får innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation medges för den som 1. har diabetes typ 2, och 2. har förmåga att känna varningstecken på akut hypoglykemi eller aldrig har haft hypoglykemi, och 3. genomför egenkontroller av blodsocker.

För innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation ska varje allvarlig hypoglykemi under vaken tid beaktas och behovet av en observationstid utan nya sådana episoder bedömas.

Vid diabetessjukdom som behandlas med insulin ska innehavet förenas med villkor om läkarintyg och prövning av frågan om fortsatt innehav göras. Intyg beträffande diabetessjukdomen och synfunktionerna ska lämnas efter ett år och därefter minst vart tredje år.

Om insulinbehandling har pågått i mer än ett år när prövningsmyndigheten får kännedom om sjukdomen kan, trots vad som sägs i 10 §, föreskrivas att läkarintyg ska lämnas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras efter tid som bedöms lämplig i varje enskilt fall.

12

Vid diabetessjukdom som behandlas med annat läkemedel än insulin ska villkor om läkarintyg beträffande diabetessjukdomen och synfunktionerna föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras minst vart femte år för innehav av behörigheterna AM, A 1, A, B, BE eller traktorkort och minst vart tredje år för innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation.

För den som har genomgått transplantation av bukspottkörtel eller Langerhanska öar där kriterierna för diagnosen diabetes inte längre uppfylls ska villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras.

Läkaren ska särskilt bedöma risken för hypoglykemi för att avgöra om lämpligheten att köra motordrivet fordon är väsentligt nedsatt på grund av diabetessjukdomen. Läkaren ska förvissa sig om att sökanden i förekommande fall är väl förtrogen med symptomen på hypoglykemi och har kännedom om lämpliga åtgärder om sådana symptom uppkommer.

Komplikationer från kärlsystemet till följd av diabetessjukdomen, t.ex. retinopati eller neuropati med motoriska, sensoriska bortfallssymptom eller kognitiv påverkan, ska särskilt uppmärksammas liksom makrovaskulära komplikationer med risk för hjärt- eller kärlsjukdom.

Vad som sägs i 14 § är av särskild vikt vid insulinbehandlad diabetes om det är fråga om innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation. Läkaren ska då beakta och bedöma lämpligheten från trafiksäkerhetssynpunkt med hänsyn till de körningar och arbetsformer som är aktuella vid sådant innehav. I intyget ska läkaren lämna ett särskilt utlåtande i denna fråga.

13

Ifråga om fortsatt innehav för den som den 1 maj 2008 innehade körkort, körkortstillstånd traktorkort eller taxiförarlegitimation gäller följande. Ett medicinskt förhållande som ska bedömas enligt detta kapitel och som förelegat före den 1 september 2010 ska, i den mån dessa föreskrifter ställer högre krav för innehav, bedömas med tillämpning av Vägverkets föreskrifter (VVFS 1996:200) om medicinska krav för innehav av körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation m m.

Sjukdomar i nervsystemet som innebär trafiksäkerhetsrisker utgör hinder för innehav.

Vid riskbedömningen ska hänsyn tas till tillståndets kliniska form och utveckling samt behandlingsresultat. Motoriska eller sensoriska symptom som påverkar balans, koordination eller psykomotorisk hastighet, synfältsdefekter samt defekter av kognitiv natur ska särskilt beaktas.

Vid Parkinsons sjukdom och särskilt vid behandling med dopaminagonister, ska risken för insomning vid körning av motordrivet fordon särskilt beaktas och bedömas enligt 12 kap. 16 §.

För innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas.

Vid progressiv sjukdom, t. ex. Parkinsons sjukdom, multipel skleros eller annan neurodegenerativ sjukdom ska villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.

14

Med epileptiskt anfall avses den kliniska manifestationen av abnorma, repetitiva urladdningar i hjärnans nervceller. Med epilepsi avses återkommande, oprovocerade epileptiska anfall. Riskbedömningen ska göras med utgångspunkt från förekomsten av epileptiska anfall, även om diagnosen epilepsi inte är ställd. Ett normalt resultat av en EEG-undersökning utesluter inte epileptiskt anfall eller epilepsi.

Vid bedömningen ska hänsyn tas till anfallets orsaker, kliniska form och utveckling samt behandlingsföljsamhet och effekt av behandlingen.

Epileptiskt anfall som provocerats av intag av substanser eller av abstinens ska i neurologiskt avseende bedömas enligt detta kapitel. Vid substansberoende eller missbruk av medel som påverkar förmågan att köra motordrivna fordon ska bedömningen även göras med utgångspunkt i 12 kap. Vid sådant anfall som avses i första stycket ökar kravet på säkerställd nykterhet, även om diagnosen missbruk eller beroende inte kan ställas.

Följande förhållanden utgör var för sig hinder för innehav om inte annat sägs i 5 §: 1. Ett första epileptiskt anfall har inträffat under de senaste sex månaderna. 2. Diagnosen epilepsi har ställts eller kan nu ställas och epileptiskt anfall har inträffat under de senaste tolv månaderna. 3. Det finns en påtaglig risk för epileptiskt anfall utifrån sjukhistoria, resultatet av klinisk undersökning, neuroradiologisk undersökning eller resultatet av EEG-undersökning. 4. EEG-undersökning visar regelbundna symmetriska formationer av bilateralt synkron tre per sekund spike wave aktivitet med generell utbredning (absenser).

Trots vad som sägs i 4 § kan innehav medges i följande fall: 1. Epileptiskt anfall har inträffat efter läkarordinerad utsättning av antiepileptisk medicinering och har föregåtts av minst två års anfallsfrihet. Förutsättningen är att behandling med samma substans har återinsatts och har följts av en anfallsfri observationstid på tre månader. 2. Epileptiskt anfall har inträffat som en direkt följd av provocerande faktorer som kan förutses inte återkomma. Behovet av viss observationstid

15

efter det senaste anfallet ska bedömas i varje enskilt fall. Anfall får dock inte ha inträffat under de senaste tre månaderna. 3. Ett enda epileptiskt anfall har inträffat efter lång tid av anfallsfrihet, och omständigheterna i övrigt talar för en låg risk för nya anfall. 4. Epileptiskt anfall har inträffat under de senaste tre åren men bedöms med stor säkerhet inte ha påverkat medvetandet, sinnesintrycken eller den motoriska kontrollen. Övriga omständigheter ska tala för en låg risk för anfall som påverkar medvetandet. 5. Det är fråga om en karakteristisk epilepsiform som under minst tre år manifesterat sig endast i form av anfall under sömn.

Följande förhållanden utgör var för sig hinder för innehav: 1. Ett första epileptiskt anfall har inträffat under de senaste fem åren. Behandling med läkemedel mot epilepsi får heller inte ha förekommit under denna tid. 2. Diagnosen epilepsi har tidigare ställts eller kan nu ställas och epileptiskt anfall har inträffat under de senaste tio åren. Behandling med läkemedel mot epilepsi får heller inte ha förekommit under denna tid. 3. Det finns en påtaglig risk för epileptiskt anfall utifrån sjukhistoria, resultatet av klinisk undersökning, neuroradiologisk undersökning eller resultatet av EEG-undersökning. 4. EEG-undersökning visar regelbundna symmetriska formationer av bilateralt synkron tre per sekund spike wave aktivitet med generell utbredning (absenser).

För innehav av behörigheterna AM, A1, A, B, BE, C, CE, D, DE, traktorkort eller taxiförarlegitimation vid annan medvetandestörning

Vid medvetandestörning eller annan kognitiv påverkan ska nödvändig observationstid bedömas utifrån risken för ny sådan störning eller påverkan. Bedömningen ska göras med utgångspunkt i bakomliggande medicinska förhållanden. Om orsaken till medvetandestörningen inte är klarlagd ska bedömning göras enligt 1 kap. 4 och 5 §§.

16

Ifråga om innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas.

Vid diagnosen epilepsi ska den totala uppföljningsperioden vara minst fem år från det senaste anfallet. Under denna tid ska villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras ett år efter det senaste anfallet, därefter efter ytterligare ett år och därefter efter ytterligare tre år. Om det senaste anfallet inträffat mer än ett år innan prövningsmyndigheten fått kännedom om sjukdomen, kan istället föreskrivas att läkarintyg ska lämnas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras vid endast ett eller två tillfällen och efter tid som bedöms lämplig i varje enskilt fall. Villkor om läkarintyg får föreskrivas efter ett enstaka epileptiskt anfall, annan medvetandestörning eller vid anfall enligt 5 § 5. Villkor får då föreskrivas med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall. Om förhållandena försämrats eller framstår som mindre stabila kan uppföljning göras under en längre period och med tätare intervall än vad som anges i första stycket.

Läkaren ska fråga sökanden om attacker av kortvarig medvetanderubbning och andra mindre påtagliga yttringar av epilepsisymptom har inträffat.

Vid idiopatisk generaliserad epilepsi med frånvaroattacker (absenser) ska EEG-undersökning göras.

Vid sådant provocerat anfall som avses i 3 § ska allt bruk av sådana substanser särskilt uppmärksammas.

Ifråga om fortsatt innehav för den som den 1 maj 2008 innehade körkort, körkortstillstånd traktorkort eller taxiförarlegitimation gäller

17

följande. Ett medicinskt förhållande som ska bedömas enligt detta kapitel och som förelegat före den 1 september 2010 ska, i den mån dessa föreskrifter ställer högre krav för innehav, bedömas med tillämpning av Vägverkets föreskrifter (VVFS 1996:200) om medicinska krav för innehav av körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation m m.

Ifråga om fortsatt innehav för den som den 1 september 2010 innehade körkort, körkortstillstånd, traktorkort eller taxiförarlegitimation, och som inte omfattas av 12 § gäller följande. Ett medicinskt förhållande som ska bedömas enligt detta kapitel och som förelegat före den 1 september 2010 ska, i den mån dessa föreskrifter ställer högre krav för innehav, bedömas med tillämpning av Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:158) om medicinska krav för innehav av körkort m.m.

Allvarligt nedsatt njurfunktion som innebär en trafiksäkerhetsrisk utgör hinder för innehav av behörigheterna AM, A1, A, B, BE, C, CE, D, DE, traktorkort eller taxiförarlegitimation.

För innehav av behörigheterna AM, A1, A, B, BE, C, CE, D, DE, traktorkort eller taxiförarlegitimation ska behandling med dialys prövas från trafiksäkerhetssynpunkt. Om behandlingen bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk utgör den hinder för innehav. Behandling med hemodialys utgör hinder för innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation.

För innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas.

Efter njurtransplantation ska villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras. I övriga fall får villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.

Sökanden ska tillfrågas om tidigare njursjukdom. Läkaren ska vara särskilt uppmärksam på tecken på njursvikt.

18

Allvarlig kognitiv störning utgör hinder för innehav. Vid bedömning av om störningen ska anses som allvarlig ska särskild hänsyn tas till nedsättning av uppmärksamhet, omdöme och förmågan att ta in och bearbeta synintryck samt nedsättning av mental flexibilitet, minne, exekutiva funktioner och psykomotoriskt tempo. Dessutom ska känslomässig labilitet och ökad uttröttbarhet beaktas. Apraxi och neglekt ska särskilt uppmärksammas.

För innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas.

Demens utgör hinder för innehav. Vid lindrig demens kan dock innehav av behörigheterna AM, A1, A, B, BE eller traktorkort medges.

Demens anses föreligga om sådan diagnos har ställts utifrån vedertagen medicinsk praxis eller om det utifrån tillgänglig information kan bedömas att kriterierna för sådan diagnos är uppfyllda. Med kriterier avses de som anges i ett kriteriebaserat system för diagnosklassifikation, t.ex. DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) eller ICD (International Classification of Diseases).

Hjärnskada som förvärvats efter exempelvis stroke, infektion, syrebrist (anoxi), förgiftning eller tumör samt traumatiskt förvärvad hjärnskada, ska bedömas enligt 1 och 2 §§.

Vid lindrig demens ska villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.

19

Vid övriga förhållanden som regleras i detta kapitel får villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.

Undersökningen ska omfatta en bedömning av sökandens kognitiva funktioner. Läkarens bedömning kan grundas på neuropsykologisk undersökning utförd av neuropsykolog, annan legitimerad psykolog eller legitimerad arbetsterapeut med god kunskap inom området.

Bedömningen ska i första hand göras utifrån en medicinsk undersökning. Endast där bedömningen av den medicinska undersökningen ger ett resultat i ett svårbedömt gränsområde bör ett körprov enligt 3 kap. 4 § körkortslagen (1998:488) eller annat slag av körtest göras. Oavsett resultatet av sådant körprov eller körtest ska en helhetsbedömning av utredningsresultaten göras.

Sömnapné, snarksjukdom (ronkopati) eller annan sjukdom med sömnstörning samt narkolepsi utgör hinder för innehav om förhållandena bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk.

För innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas.

20

Villkor om läkarintyg får föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.

Sökanden ska tillfrågas om störning av nattsömnen på grund av sömnapné eller uttalad snarkning samt om annan sömnstörning.

Detta kapitel gäller bruk av 1. alkohol, 2. andra psykoaktiva substanser än alkohol, utom nikotin och koffein, samt 3. läkemedel som inte är av psykoaktivt slag men som ändå bedöms kunna påverka förmågan att köra motordrivet fordon. Exempel på sådana psykoaktiva substanser som avses i första stycket 2 är opiater, amfetamin, kokain, cannabis, hallucinogener, GHB och flyktiga lösningsmedel samt narkotikaklassade läkemedel enligt Läkemedelsverkets förteckningar II eller III respektive IV eller V. Även sådana läkemedel av opioidtyp som inte är narkotikaklassade avses (t.ex. Tramadol och Tradolan). Anabola steroider är i dessa föreskrifter att betrakta som psykoaktiv substans.

En person anses vara beroende av substans som sägs i 1 § första stycket 1 eller 2 om diagnosen beroende har ställts utifrån vedertagen medicinsk praxis eller om det utifrån tillgänglig information kan bedömas att kriterierna för sådan diagnos är uppfyllda.

Med diagnosen missbruk avses i dessa föreskrifter ett substansbruk som uppfyller kriterierna för diagnosen missbruk av psykoaktiv substans eller är ett bruk av substans som sägs i 1 § som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt. Om kriterierna för diagnosen beroende någon gång har uppfyllts ska bestämmelserna om beroende tillämpas.

Vid tillämpningen av 2 och 3 §§ avses med kriterier de som anges i ett kriteriebaserat system för diagnosklassifikation, t.ex. DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) eller ICD (International Classification of Diseases).

Missbruk av anabola steroider ska prövas dels enligt vad som sägs om missbruk i detta kapitel, dels enligt 14 kap. 1 och 2 §§.

21

För innehav av behörigheterna AM, A1, A, B, BE, C, CE, D, DE, traktorkort eller taxiförarlegitimation vid diagnoserna beroende och missbruk

Diagnosen beroende av substans som sägs i 1 § första stycket 1 eller 2 utgör hinder för innehav till dess att varaktig nykterhet kan verifieras och prognosen för fortsatt nykterhet är god.

Diagnosen missbruk av substans som sägs i 1 § utgör hinder för innehav till dess att varaktig nykterhet kan verifieras och prognosen för fortsatt nykterhet är god.

Bedömning av frågan om nykterhet enligt dessa föreskrifter ska omfatta substans som sägs i 1 §.

Med varaktighet enligt 6 och 7 §§ avses minst sex månaders verifierad nykterhet och vid svårt beroende upp till två års verifierad nykterhet. Vid bedömningen av beroendets svårighetsgrad ska resultatet av tidigare behandlingsinsatser beaktas.

Vid vistelse som sker med stöd av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, vård vid institution för vilken Statens institutionsstyrelse är central förvaltningsmyndighet eller motsvarande ska varaktig nykterhet visas för tiden efter frigivningen respektive utskrivningen. Om nykterheten varit kontrollerad under vistelsetiden kan denna tid dock tillgodoräknas. För att kravet på verifiering av varaktig nykterhet ska anses uppfyllt ska dock tiden efter frigivningen eller utskrivningen uppgå till minst sex månader. Villkorlig frigivning enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt är att anse som frigivning enligt första stycket. Övervakning enligt lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll (s.k. fotboja) är inte att anse som frigivning enligt första stycket.

22

Med verifiering avses att nykterheten kan visas genom 1. kontinuerlig läkarkontakt eller annan rehabilitering, 2. frekventa laboratorieprover under hela observationstiden avseende den eller de substanser som diagnosen relaterar till, 3. upprepade laboratorieprover som belyser förekomsten av annat substansbruk, och 4. ett läkarintyg som redovisar och bedömer nämnda förhållanden. Provtagning ska göras oannonserat. Referensområdet för genomförda laboratorieprover i blod ska anges. Provresultat över referensområdet ska bedömas och kommenteras. Trots vad som sägs i första stycket 2 och 3 får nykterhet avseende narkotika visas genom håranalys. När det gäller den substans som diagnosen relaterar till ska hårprov tas var tredje månad under hela observationstiden. Det första provet ska tas tidigast tre månader efter observationstidens början. För annat substansbruk än den substans som diagnosen relaterar till ska hårprov tas var sjätte månad under hela observationstiden. Det första provet ska tas tidigast tre månader efter observationstidens början.

Om substans enligt 1 § första stycket 2 eller 3 påvisats vid screeninganalys ska verifierande analys utföras. Vid urintoxikologisk undersökning ska övervakade provtagningar utföras och uppgift om urinens koncentration (kreatininvärdet) och surhetsgrad (pH-värdet) redovisas.

I prognosbedömningen ska de förhållanden under vilka rehabiliteringen skett, förekomsten av återfall och resultatet av tidigare rehabiliteringsåtgärder beaktas. Även kognitiva störningar (10 kap.), psykiska sjukdomar och störningar (14 kap.), ADHD, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd samt psykisk utvecklingsstörning (15 kap.) samt behovet av ytterligare stödåtgärder ska ligga till grund för prognosbedömningen.

Trots vad som sägs i 6 och 7 §§ kan fortsatt innehav medges även om kraven på varaktighet och verifiering enligt 9 och 11 §§ inte är uppfyllda, om omständigheterna i övrigt med styrka talar för en god prognos.

För den som har diagnosen beroende eller missbruk och deltar i behandlingsprogram med metadon, buprenorfin eller annat ersättningspreparat kan innehav medges om kraven i 611 §§ är uppfyllda. Kravet på verifiering av nykterhet i 6 och 7 §§ gäller dock inte läkarordinerat bruk av det ersättningspreparat som används i programmet. Sådant bruk ska särskilt prövas från trafiksäkerhetssynpunkt.

23

Trots vad som sägs i 9 § kan fortsatt innehav medges om följsamhet till programmet styrks under en observationstid på minst sex månader. Vid innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas.

Regelbundet, läkarordinerat bruk av substans som sägs i 1 § och som inte är att anse som beroende eller missbruk men som är av viss omfattning, ska prövas från trafiksäkerhetssynpunkt. Om bruket bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk, utgör det hinder för innehav. Vid innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas.

Vid diagnoserna missbruk och beroende ska villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras 1. efter sex månader, 2. därefter efter ytterligare sex månader, och 3. därefter efter ytterligare tolv månader. Behovet av villkor om läkarintyg därutöver ska bedömas mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet.

Vid prövning av frågan om fortsatt innehav enligt 17 § gäller 58 §§ och 1116 §§. Vid prövning av frågan om fortsatt innehav enligt 17 § första stycket 3 gäller dock inte vad som sägs i 11 § sista stycket. Vid provtagning avseende narkotika som sker genom provtagning av hår ska denna istället ske efter sex månader och efter ytterligare sex månader från observationstidens början, om provtagningen avser den substans som diagnosen relaterar till.

24

Vid regelbundet läkarordinerat bruk som avses i 15 och 16 §§ ska behovet av villkor om läkarintyg bedömas mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet.

Läkaren ska uppmärksamma symptom på ett pågående beroende eller missbruk av substans som påverkar förmågan att köra motordrivet fordon. Även symptom på utveckling mot ett beroende eller missbruk ska uppmärksammas.

Läkaren ska beakta om sökanden behandlas med läkemedel som kan sätta ned körförmågan och i förekommande fall informera sökanden om eventuella trafiksäkerhetsrisker.

Läkarutlåtande efter grovt rattfylleri enligt 3 kap. 1 § andra stycket körkortsförordningen (1998:980) ska innehålla en bedömning om ett beroende eller missbruk föreligger enligt 12 kap. 23 §§. Om diagnoserna beroende eller missbruk inte har ställts ska utlåtandet innehålla en redogörelse för och en bedömning av sökandens konsumtion av den substans som påvisats vid trafiknykterhetsbrottet. Läkarutlåtandet ska även belysa förekomsten av annat substansbruk.

Vid provtagning avseende blod- och urinprover gäller följande: 1. Laboratorieprover avseende den substans som påvisats vid trafiknykterhetsbrottet ska ha tagits vid minst fyra tillfällen. Dessa

25

provtagningar ska vara fördelade under hela observationstiden som ska vara minst sex månader. 2. Provtagning avseende annan substans än den som påvisats vid trafiknykterhetsbrottet ska ha skett vid minst ett tillfälle under observationstiden. 3. Provtagning ska göras oannonserat. 4. Referensområdet för genomförda laboratorieprover i blod ska anges. 5. Om substans påvisats vid screeninganalys i urin ska verifierande analys utföras. 6. Provresultat över referensområdet avseende blodprover samt verifierad förekomst av substans i urin ska bedömas och kommenteras. 7. Vid urintoxikologisk undersökning ska provtagningarna vara övervakade och uppgift om urinens koncentration (kreatininvärdet) och surhetsgrad (pH-värdet) redovisas.

Om provtagning enligt 2 § 1 eller 2 gäller narkotika kan detta ske genom provtagning av hår. Vid sådan provtagning gäller följande: 1. Vid provtagning av hår avseende den substans som påvisats vid trafiknykterhetsbrottet ska provtagning utföras efter tre månader och efter sex månader från observationstidens början. 2. Vid provtagning av hår avseende annan substans än den som påvisats vid trafiknykterhetsbrottet ska provtagning utföras vid ett tillfälle och tidigast tre månader från observationstidens början. 3. Om substans påvisats vid screeninganalys ska verifierande analys utföras. 4. Om substans påvisats vid verifierande analys ska provresultatet bedömas och kommenteras.

När körkortstillstånd har meddelats efter sådan prövning som avses i 3 kap. 1 § andra stycket körkortsförordningen (1998:980) ska villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras efter sex månader och därefter efter ytterligare tolv månader. Den totala uppföljningsperioden ska således vara minst 18 månader. Behovet av villkor om läkarintyg därutöver ska bedömas mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet.

Vid villkor om läkarintyg efter sex månader ska 13 §§ tillämpas.

26

Vid villkor om läkarintyg efter ytterligare tolv månader ska 1 och 2 §§ samt 3 § 2, 3 och 4 tillämpas. Observationstiden ska dock uppgå till tolv månader. Om provtagning avseende narkotika sker genom provtagning av hår ska denna ske efter sex månader och efter ytterligare sex månader från observationstidens början, om provtagningen avser den substans som påvisats vid trafiknykterhetsbrottet.

Varje psykisk sjukdom och störning som yttrar sig i avvikande beteende, förändrad impulskontroll, uttalade brister i fråga om omdöme eller anpassningsförmåga ska bedömas från trafiksäkerhetssynpunkt. Sjukdom och störning som bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk utgör hinder för innehav. Dokumenterat riskabelt beteende i trafiken ska särskilt beaktas. Riskbedömningen ska göras mot bakgrund av 1. sjukdomsinsikt, 2. genomgången eller pågående tvångsvård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, 3. recidivfri observationstid, 4. överkonsumtion av alkohol eller bruk av annat medel som påverkar förmågan att köra motordrivet fordon, 5. behandlingsföljsamhet, samt 6. behandlingseffekt. Slutlig bedömning av behandlingsföljsamhet ska inte göras under pågående tvångsvård.

Psykisk sjukdom eller störning som orsakas av bruk av anabola steroider ska bedömas enligt 1 §.

Vid schizofrena och andra psykotiska syndrom ska följande förhållanden särskilt uppmärksammas: 1. vanföreställningar 2. hallucinationer, 3. vredesutbrott, 4. desorganiserat beteende, samt 5. kvarstående defekttillstånd efter aktiv sjukdomsfas. Kvarstående kognitiv nedsättning ska bedömas enligt 10 kap. Vid schizoaffektiva (cykloida) syndrom ska maniliknande symptom särskilt uppmärksammas. Bedömningen ska i dessa fall även göras enligt 4 §.

27

Vid affektiva syndrom ska manisk eller hypoman episod samt den ökande risken för recidiv efter upprepade sjukdomsepisoder särskilt beaktas.

Vid personlighetsstörning ska paranoid, schizotyp, antisocial, borderline och narcissistisk personlighetsstörning särskilt uppmärksammas.

Vid innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas. Vid innehav av behörigheterna D, DE eller taxiförarlegitimation ska förhållanden som kan utgöra risk för passagerares säkerhet särskilt uppmärksammas.

Villkor om läkarintyg får föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.

Vid yrkesmässig personbefordran ska läkaren särskilt uppmärksamma psykisk sjukdom och/eller störning som medfört att sökanden av relativt små anledningar upprepade gånger visat tecken på beteende som kan utgöra risk för passagerares säkerhet.

Läkaren ska särskilt uppmärksamma sådana sjukdomar och patologiska företeelser, som anfallsvis eller mera ihållande nedsätter sökandens vaksamhet och iakttagelseförmåga eller inskränker den psykomotoriska reaktionsberedskapen.

28

Detta kapitel gäller 1. ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder), annan diagnos avseende störning av uppmärksamhet eller hyperaktivitet, DAMP (Deficits in Attention, Motor control and Perception), autismspektrumtillstånd (t.ex. Aspergers syndrom), Tourettes syndrom, samt 2. psykisk utvecklingsstörning.

Allvarlig psykisk utvecklingsstörning utgör hinder för innehav. Med sådan störning avses här djupgående, svår eller måttlig mental retardation enligt DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) eller grav, svår eller medelsvår psykisk utvecklingsstörning enligt ICD (International Classification of Diseases).

Vid diagnoser som anges i 1 § 1 och vid annan psykisk utvecklingsstörning än sådan som anges i 2 § ska symptomen prövas från trafiksäkerhetssynpunkt. Om dessa bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk föreligger hinder för innehav.

Vid bedömning enligt detta kapitel ska störningar av impulskontroll, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet och omdöme samt tvångsmässig fixering beaktas. Förekomst av kognitiva störningar samt psykiska sjukdomar och störningar ska även bedömas med beaktande av vad som sägs i 10 kap. och i 14 kap.

Bedömningen enligt 3 och 4 §§ ska göras mot bakgrund av 1. funktionsnedsättningens konsekvenser för det dagliga livet, 2. förekomst av beroende, missbruk eller överkonsumtion av alkohol, narkotika eller annan substans som påverkar förmågan att köra motordrivet fordon, 3. förmågan att följa regler och förstå andras beteende i trafiken, samt 4. kriminalitet.

Vid läkemedelsbehandling för tillstånd som avses i detta kapitel ska behandlingseffekt och behandlingsföljsamhet särskilt beaktas. Exempel på sådana läkemedel är Concerta, Ritalin och Strattera.

Vid innehav av behörigheterna C, CE, D, DE, eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas.

29

Behovet av villkor om läkarintyg ska bedömas mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet.

Synprövning för innehav av behörigheterna AM, A1, A, B, BE eller traktorkort får utföras av 1. läkare, 2. legitimerad optiker, oftalmologassistent, ortoptist, den som har genomgått utbildning till optometritekniker, ögonsjuksköterska, sjuksköterska med vidareutbildning i ögonsjukvård, eller 3. den som är anställd hos optiker eller vid trafikskola och som har genomgått utbildning enligt 9 §.

Synprövning för innehav av behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation får utföras av läkare. Uppgifterna om synskärpa kan i läkarintyg grundas på tidigare utförd undersökning av sådan person som anges i 1 § 2 och 3. Dessa uppgifter ska ingå som underlag vid läkarens samlade bedömning.

Legitimerad optiker får inte överlåta uppgiften att utföra synprövning enligt dessa föreskrifter till annan. Bestämmelser om delegering inom hälso- och sjukvården finns i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1997:14); Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård.

Om sökanden inte uppnår gällande synkrav eller vid misstanke om ögonsjukdom ska undersökning göras av läkare med specialistkompetens i ögonsjukdomar.

Synprövningen vid läkarundersökning ska omfatta: 1. Synskärpeprov och vid behov bestämning av ögonens refraktion. Undersökningen ska göras i ett ordinärt ljust rum utan bländande ljuskällor i synfältet. Synprövningstavlan ska vara placerad på fyra eller fem meters

30

avstånd (eventuellt med hjälp av speglar) och ska vara väl och jämnt belyst. Alla bokstäver ska kunna läsas på den rad som anger synskärpan. 2. Synfältsundersökning, i regel enligt Donders konfrontationsmetod, utförd i varje öga för sig med prövning minst ett par gånger i varje synfältskvadrant. 3. Kontroll av ögats rörlighet. Rörligheten ska prövas i de åtta huvudmeridianerna varvid dubbelseende ska uppmärksammas.

Om läkare finner det sannolikt att synfältsdefekt föreligger ska perimetri göras enligt en eller båda av punkterna 1 och 2 nedan. Vilken metod som ska användas ska bedömas utifrån orsaken till synfältsdefekten. 1. För att fastställa att vad som sägs i 2 kap. 4 § eller 2 kap. 12 § är uppfyllt ska en undersökning med binokulär statisk perimetri enligt Esterman-program utföras. 2. För att fastställa att vad som sägs i 2 kap. 5 § första stycket 1 och 2 respektive 2 kap. 13 § 1 och 2 är uppfyllt ska statisk tröskelperimetri enligt Humphrey med objektstorlek III eller annan likvärdig metod göras. Bedömningen av testresultatet enligt 1 ska göras utifrån om man ser testobjektet i de undersökta punkterna och enligt 2 utifrån det högsta värdet i korresponderande punkter. Med korresponderande punkter avses två testpunkter belägna på motsvarande ställe i båda ögonen.

Om anamnesen eller undersökningen ger misstanke om att synen är begränsad vid nedsatt belysning ska detta anges. Detsamma gäller vid misstanke om sjukdom som kan befaras försämra synförmågan avsevärt.

Synprövning utförd av annan än läkare ska omfatta 1. synskärpeprov, som ska fastställa dels den binokulära synskärpan, dels synskärpan i varje öga för sig, och 2. synfältsundersökning utförd med apparatur avsedd för synfältsprövning. Om föreskriven synskärpa inte uppnås utan korrektion ska även synskärpa med korrektion fastställas binokulärt och i varje öga för sig.

Utbildning för synprövning enligt 8 § för den som omfattas av 1 § 3 får bedrivas endast efter tillstånd av Transportstyrelsen. Till ansökan ska bifogas en kursplan för utbildningen. Av kursplanen ska framgå:  vilka kunskapsområden som utbildningen ska omfatta,  utbildningens längd, och  omfattningen av teoretiska och praktiska moment samt

31

genomsnittlig tid för praktiska moment för varje elev. Bevis om genomgången utbildning ska lämnas till Transportstyrelsen.

Den apparatur som används vid synprövning enligt 8 § ska ge information om synskärpa och synfält och i övrigt vara lämplig för sådan prövning. Bestämmelser om sådan apparatur finns i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2003:11) om medicintekniska produkter.

Läkarintyget ska innehålla en bedömning av den medicinska lämpligheten att inneha körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation. Läkarintyget ska i förekommande fall kompletteras med ytterligare underlag enligt vad som sägs i 3 §. I 116 kap. finns bestämmelser om hur läkarundersökningen ska utföras.

De föreskrivna kraven på läkarens specialistkompetens i 3 § gäller även vid villkor om läkarintyg och prövning av frågan om fortsatt innehav. Dessa krav får frångås endast om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl.

Funktioner/sjukdomstillstånd Underlag för bedömningen

Synfunktioner

synprövning vid ansökan om se 16 kap. körkortstillstånd

progressiv ögonsjukdom intyg utfärdat av läkare med specialistkompetens i ögonsjukdomar

begränsning av seendet vid nedsatt intyg utfärdat av läkare med belysning specialistkompetens i ögonsjukdomar

32

Synfältsdefekter intyg utfärdat av läkare med specialistkompetens i ögonsjukdomar

Hörsel och balanssinne

yrsel med hörselnedsättning, intyg utfärdat av läkare med Morbus Ménière eller annan specialistkompetens i öron-, allvarlig yrselsjukdom näs- och halssjukdomar

Rörelseorganens funktioner intyg utfärdat av specialistkompetent läkare med god kunskap inom området Hjärt- och kärlsjukdomar

hjärttransplantation, ICD, allvarlig intyg utfärdat av läkare med arytmi och pacemaker specialistkompetens i kardiologi

under det första året efter hjärt- vid innehav av behörigheterna C, infarkt, by pass-operation, perkutan CE, D, DE eller taxiförarlegitimakoronar intervention eller klaff- tion intyg utfärdat av läkare med operation specialistkompetens i kardiologi

hjärt- och kärlsjukdom i andra fall intyg utfärdat av specialistkompetent läkare med god kännedom om patientens sjukdom

Diabetes

diabetessjukdom som är välbehand- intyg utfärdat av specialistlad och som inte är komplicerad kompetent läkare med god av allvarliga sjukliga förändringar i kännedom om patientens hjärta-kärl, njurar, ögon eller sjukdom nervsystem

diabetessjukdom i andra fall intyg utfärdat av läkare med samt vid tillstånd efter trans- specialistkompetens i internplantation enligt 6 kap. 13 § medicin, endokrinologi och diabetologi eller barn- och ungdomsmedicin

33

diabetessjukdom som varat mer än intyg beträffande synfunktionerna fem år eller debuterat efter fyllda utfärdat av läkare med specialist- 40 år kompetens i ögonsjukdomar

Om varken sjukhistorien eller ögonbottenfoto inger misstanke om synfältsdefekter: intyg utfärdat av specialistkompetent läkare med god kännedom om patientens sjukdom. Ögonbottenfoto ska ha granskats av en inom området sakkunnig person.

Neurologiska sjukdomar intyg utfärdat av läkare med specialistkompetens i neurologi. För innehav av behörigheterna AM, A1, A, B, BE eller traktorkort får även godtas intyg utfärdat av annan specialistkompetent läkare med god kännedom om patientens sjukdom.

Epilepsi, epileptiskt anfall och intyg utfärdat av läkare med annan medvetandestörning specialistkompetens i neurologi. För innehav av behörigheterna AM, A1, A, B, BE eller traktorkort får även godtas intyg utfärdat av annan specialistkompetent läkare med god kännedom om patientens sjukdom.

Njursjukdomar intyg utfärdat av läkare med specialistkompetens i medicinska njursjukdomar

Kognitiva störningar intyg utfärdat av specialistkompetent läkare med god kunskap inom området

Sömn- och vakenhets- intyg utfärdat av specialistkompetent störningar läkare med god kunskap inom området

Bruk av substans som på- intyg utfärdat av läkare med verkar förmågan att köra specialistkompetens i psykiatri eller motordrivet fordon annan specialistkompetent läkare med god kunskap om och erfarenhet av missbruksfrågor

34

Särskilt utlåtande efter intyg utfärdat av läkare med grovt rattfylleri specialistkompetens i psykiatri eller annan specialistkompetent läkare med god kunskap om och erfarenhet av missbruksfrågor

Psykiska sjukdomar och intyg utfärdat av läkare med störningar specialistkompetens i psykiatri

ADHD, autismspektrumtillstånd intyg utfärdat av läkare med och likartade tillstånd samt specialistkompetens i barn- och psykisk utvecklingsstörning ungdomsmedicin, i barn- och ungdomspsykiatri, i psykiatri eller annan specialistkompetent läkare med god kunskap inom området

Intyg enligt 16 och 17 kap. får utfärdas endast om den sökandes identitet har fastställts. Om sökanden är väl känd till namn och utseende krävs ingen ytterligare identitetsprövning. I annat fall ska sökanden uppvisa en godtagbar identitetshandling.

Godtagbar identitetshandling är gällande 1. SIS-märkt företagskort, tjänstekort eller identitetskort, 2. svenskt tjänstekort utfärdat av statlig myndighet, 3. svensk nationellt identitetskort, 4. identitetskort utfärdat av Skatteverket, 5. svenskt körkort, 6. svenskt EU-pass, 7. övriga EU-pass utfärdade från och med den 1 september 2006, och 8. pass utfärdat av Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz från och med den 1 september 2006. Trots vad som sägs i första stycket får ID-handling som har upphört att gälla godtas om giltighetstiden inte har gått ut tidigare än sex månader före den dag identitetskontrollen görs.

Identitetshandling som bär sådana spår av radering, förändring eller annan åverkan att identiteten inte går att fastställa med säkerhet ska inte godtas. Detsamma gäller om fotografiet inte är välliknande.

I stället för vad som sägs i 1 § får identiteten fastställas genom att en förälder, annan vårdnadshavare, make, maka eller sambo skriftligen försäkrar att lämnade uppgifter om sökandens identitet är riktiga. Den som lämnar en sådan försäkran ska vara närvarande vid identitetskontrollen och kunna styrka sin egen identitet genom sådan identitetshandling som sägs i 2 §.

35

Av intyg enligt 16 och 17 kap. ska framgå på vilket sätt den sökandes identitet har fastställts.