Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om säkerhet i vägtunnlar m.m. , TSFS 2015:27

Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar, förordningen (2006:421) om säkerhet i vägtunnlar samt 3 kap. 8–10 §§ plan- och byggförordningen (2011:338) avseende säkerhet i vägtunnlar.

Bestämmelserna i dessa föreskrifter ska tillämpas från och med projekteringsstadiet.

I dessa föreskrifter används följande begrepp med nedan angiven betydelse. säker plats ett utrymme med en utgång som inte leder till ett tunnelrör där en olycka har skett och som ger tillfälligt skydd mot livshotande faror, inne i eller utanför tunneln, där trafikanter kan söka skydd efter eller under utrymning trafikflöde dimensionerande årsdygnstrafik med fordon räknat per tunnelrör tunnel en minst 100 meter lång väg omsluten av jord eller berg eller en konstruktion som medger att fordon kan föras under t.ex. högre belägen mark, byggnader eller vatten

utrymningsväg väg för utrymning till en säker plats som kan omfatta dörrar i en nödutgång eller förbindelsevägar I övrigt har beteckningarna i dessa föreskrifter samma betydelse som i 1. väglagen (1971:948), 2. lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, 3. vägtrafikdataförordningen (2019:382), 4. lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, 5. lagen (2006:263) om transport av farligt gods 6. lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar, 7. förordningen (2006:421) om säkerhet i vägtunnlar, 8. vägmärkesförordningen (2007:90), 9. plan- och bygglagen (2010:900), och 10. plan- och byggförordningen (2011:338).

(TSFS 2019:66)

I vägmärkesförordningen (2007:90) finns bestämmelser om anvisningar för trafik och utmärkning i tunnlar, på andra vägar samt i terräng genom bland annat vägmärken, trafiksignaler och andra anordningar.

2–8 §§ gäller tunnlar som är längre än 500 meter.

I samband med att projektering av en tunnel inleds ska tunnelhållaren anmäla det till Transportstyrelsen.

Om andelen tunga lastbilar överstiger 15 procent, ska det beräknade trafikflödet ökas med en faktor 1,2. Stora variationer i trafiken över året ska beaktas vid beräkningen av trafikflödet.

Tunnelhållare ska regelbundet anordna informationskampanjer för trafikanterna om säkerhet i tunnlar. Informationen ska baseras på internationellt överenskomna underlag. Informationen ska minst omfatta hur trafikanterna ska uppträda vid motorstopp, tät köbildning, olyckor och bränder i en tunnel. Information om säkerhetsutrustning i tunneln ska finnas på platser som är tillgängliga för trafikanterna.

När en tunnel är färdig att tas i drift ska det finnas en säkerhetsdokumentation enligt 6 § 1 lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar. Säkerhetsdokumentationen ska, utöver vad som sägs i förordningen (2006:421) om säkerhet i vägtunnlar, innehålla 1. en förteckning över utförda riskanalyser enligt 27 och 28 §§ samma förordning, 2. en plan för att leda om trafiken vid stängning av tunnlar i syfte att minimera störningar i trafiken och negativa effekter i form av lägre trafiksäkerhet i omgivande områden, och 3. en plan för regelbundna övningar samt deras huvudsakliga mål och syfte.

En kontrollenhet ska kontrollera att samtliga säkerhetskrav i dessa föreskrifter är uppfyllda.

Minst vart fjärde år ska övningar genomföras i full skala enligt 12 § lagen (2006:418) om säkerhet för vägtunnlar. Om flera tunnlar ligger i närheten av varandra, behöver en övning i full skala endast genomföras i en av dem. Partiella övningar eller simuleringsövningar i en tunnel ska genomföras varje år då en övning i full skala inte genomförs.

En tunnel får vara öppen för trafik under övningen endast om det inte finns någon lämplig omledningsväg för trafiken.

De säkerhetsåtgärder som vidtas för tunnlar ska vara resultatet av en samlad bedömning där följande delar beaktas: 1. Tunnelkonstruktion. 2. Vägutformning. 3. Fordonsegenskaper. 4. Trafik och trafikstyrning.

5. Utrymningsförhållanden och assistans.

I bedömningen enligt 1 § ska följande parametrar ingå: 1. Tunnellängd. 2. Antal tunnelrör. 3. Antal körfält. 4. Tunnelns tvärsektion. 5. Vertikal och horisontell linjeföring. 6. Tunnelns konstruktionstyp. 7. Enkelriktad eller dubbelriktad trafik. 8. Trafikflöde, inklusive dess fördelning över dygnet. 9. Tät köbildning. 10. Tid innan räddningstjänst kan påbörja insats. 11. Andel tunga lastbilar. 12. Andel och typ av transporter av farligt gods. 13. Tillfartsvägarnas utformning. 14. Körfältens bredd. 15. Fordonshastighet. 16. Geografiska och meteorologiska förutsättningar.

För tunnlar som har en speciell utformning eller speciella förutsättningar avseende parametrarna i dessa föreskrifter, ska en riskanalys genomföras. Den ska vara utgångspunkt för att bestämma om riskreducerande åtgärder behöver vidtas.

En tunnel längre än 500 meter med dubbelriktad trafik och med ett beräknat trafikflöde som enligt en 15-årsprognos överstiger 15 000 ska utföras som en tunnel med mer än ett tunnelrör. Trafiken ska vara enkelriktad i varje tunnelrör.

För tunnlar längre än 500 meter ska antalet körfält på huvudkörbanan vara lika många inne i och utanför tunneln. Förändring av antalet körfält framför tunnelns infart ska, om det är geografiskt möjligt, ha avslutats på det avstånd som ett fordon tillryggalägger på tio sekunder vid högsta tillåtna hastighet. Efter en tunnels utfart får, om det är geografiskt möjligt, antalet körfält inte minska på det avstånd som ett fordon tillryggalägger på tio sekunder vid högsta tillåtna hastighet.

Om det högra körfältet i en tunnel har en bredd på mindre än 3,5 meter och trafik med tung lastbil är tillåten, ska en riskanalys genomföras. Den ska vara utgångspunkt för att bestämma om riskreducerande åtgärder behöver vidtas.

Vid utformning av tunnlar ska linjeföring, lutning i längdled och tvärfall beaktas. En beräkning av vägbanans lutning i längdled i anslutning till en tunnel ska inkludera minst 100 meter av vägbanan utanför tunnelns infarter.

Vägbanans lutning i längdled i och i anslutning till en tunnel längre än 500 meter ska, om det är geografiskt möjligt, vara högst 5 procent. Om lutningen är större än 3 procent ska en riskanalys genomföras. Den ska vara utgångspunkt för att bestämma om riskreducerande åtgärder behöver vidtas.

I tunnlar som är längre än 1 000 meter och har dubbelriktad trafik och ett trafikflöde på mer än 4 000 ska nöduppställningsplatser anordnas. Avståndet mellan dessa ska inte vara större än 1 000 meter.

Bärförmågan för tunnlar som i händelse av brand kan översvämmas (sänktunnlar) eller orsaka att närliggande byggnadsverk störtar samman (överdäckningar) ska verifieras genom provning eller beräkning för brandlast enligt kolvätekurvan i standarden SS-EN 1363-2:1999. Varaktigheten för brandlasten ska vara minst 180 minuter. För tunnlar där det bärande huvudsystemet utgörs av berg krävs ingen verifiering av bärförmåga vid brand.

I händelse av brand ska tunnelns inklädnadssystem motstå brandpåverkan utan att falla ner under den tid som krävs för utrymning och räddningsinsats. Detta ska verifieras genom provning eller beräkning.

I tunnlar ska anläggningsdelar som utgör gräns mellan ett trafikutrymme och ett utrymme som ingår i en utrymningsväg utformas i minst brandteknisk klass EI 60.

Två eller flera tätt på varandra följande dörrar i en utrymningsväg mot ett trafikutrymme ska utformas i lägst brandteknisk klass EI 30-C. Om endast en dörr skiljer trafikutrymmet från utrymningsvägen ska dörren utformas i lägst brandteknisk klass EI 60-C. (TSFS 2016:45)

15–19 §§ gäller tunnlar som är längre än 1 000 meter och har ett trafikflöde på mer än 4 000.

I en tunnel ska det finnas ett mekaniskt ventilationssystem.

I första hand ska tvärventilation eller halv tvärventilation användas i tunnlar med dubbelriktad trafik eller i tunnlar där tät köbildning förutsätts. Om längsgående ventilation används i dessa tunnlar, ska en riskanalys genomföras. Den ska vara utgångspunkt för att bestämma om riskreducerande åtgärder behöver vidtas.

Vid projektering, byggande och drift av ventilationssystemet i tunnlar ska följande beaktas: 1. Luftföroreningar som fordon släpper ut ska kunna kontrolleras vid normal trafik och vid högtrafik. 2. Luftföroreningar som fordon släpper ut när trafiken står stilla på grund av ett tillbud eller en olycka ska kunna kontrolleras. 3. Brandgaser ska kunna styras.

Om två närliggande tunnelrör utgör varandras säkra plats, ska åtgärder vidtas för att förhindra att brandgaser tränger in i det motsatta tunnelröret via mynningarna.

I en tunnel med tvärventilation eller halv tvärventilation ska utsugningssystemet vara utformat och sektionerat så att det kan användas för brandventilation och så att utsugningen i brandens närhet ökar.

För tunnlar som är längre än 3 000 meter och har ett trafikflöde på mer än 4 000 ska lufthastigheten i tunnelns längdriktning stå under ständig

övervakning. Ventilationssystemet ska kunna anpassas med hjälp av ett styrsystem. Om en sådan tunnel har tvärventilation eller halv tvärventilation, ska spjäll för utsug av luft och brandgaser installeras. Spjällen ska kunna manövreras så att brandgaser kan styras.

I tunnlar där transport av farligt gods i märkningspliktiga fordon, enligt föreskrifter meddelade med stöd av förordningen (2006:311) om transport av farligt gods, är tillåten ska det finnas ett dräneringssystem som genom avloppsbrunnar eller andra anordningar kan leda bort brandfarliga eller giftiga vätskor. Dräneringssystemet ska förhindra att brand, brandfarliga vätskor eller giftiga vätskor sprids i ett tunnelrör eller mellan tunnelrören.

I tunnlar längre än 500 meter ska minst två handbrandsläckare och en hjälptelefon finnas vid tunnelmynningarna, i tunneln med högst 150 meters mellanrum och vid nöduppställningsplatser. Handbrandsläckarna ska vara minst 6 kg pulversläckare eller motsvarande med minsta effektivitetsklass 43A 233B C och uppfylla krav enligt standarden SS-EN 3-7.

I en tunnel längre än 500 meter ska det finnas utrymningsvägar så att trafikanterna själva kan ta sig ut ur tunneln i händelse av en olycka. Utrymningsvägarna ska utformas som utgångar direkt ut i det fria eller som tvärtunnlar mellan tunnelrören. Avståndet mellan två utrymningsvägar i en tunnel får inte vara större än 500 meter.

Om avståndet mellan två utrymningsvägar är större än 200 meter i tunnlar längre än 500 meter ska gränsvärden för vad som är kritiska förhållanden fastställas och får inte överskridas under den tid som krävs för utrymningen.

En säker plats ska finnas i en utrymningsväg om utrymningsvägens utformning medför att personer med nedsatt rörlighet inte kan utrymma på egen hand till det motstående tunnelröret eller ut ur tunneln. På den säkra platsen ska det vara möjligt att ringa nödsamtal med en hjälptelefon eller en mobiltelefon och det ska finnas högtalare för informationsmeddelanden.

Dörröppningen till en utrymningsväg eller dörröppningar i en utrymningsväg ska ha en fri bredd på minst 0,8 meter. Efter passage genom dörren ska utrymningsvägen ha en fri bredd på minst 0,9 meter. (TSFS 2016:45)

Om en utrymningsväg lutar mer än 8 procent, ska kompletterande åtgärder vidtas för att underlätta utrymning för personer med nedsatt rörlighet.

I tunnlar med mer än ett körfält ska det finnas en minst 0,8 meter bred gångbana för utrymning till fots på båda sidor av tunnelröret som kan användas vid olyckor eller haverier. I tunnlar med ett körfält ska en gångbana finnas på minst en sida av tunnelröret. Första stycket gäller inte om det finns en vägren eller en annan körbar yta med minst 0,8 meters bredd som kan fylla samma funktion som en gångbana.

Dörrar från tunnelröret till en utrymningsväg ska vara lätt öppningsbara och öppnas i utrymningsriktningen.

I nära anslutning till en tunnelmynning för tunnlar längre än 500 meter med mer än ett tunnelrör ska räddningsfordon kunna föras mellan körbanorna.

I tunnlar med mer än ett tunnelrör ska det finnas tvärförbindelser som räddningstjänsten kan använda. Avståndet mellan två tvärförbindelser får inte vara större än 1 500 meter.

Belysning ska anordnas i tunnlar så att trafikanternas sikt blir tillfredsställande i infartszonen och inne i tunneln dygnet runt.

Reservbelysning ska finnas i tunnlar så att trafikanterna har tillräcklig sikt för att kunna köra ut ur tunneln vid avbrott i strömförsörjningen.

Vägledande utrymningsljus ska finnas i tunnlar på högst 1,5 meters höjd över gångytan för att underlätta för trafikanter att utrymma till fots. Vid avbrott i strömförsörjningen ska det vägledande ljuset fungera i minst 60 minuter.

Brandvattenförsörjning ska finnas i tunnlar längre än 500 meter. Brandposter ska anordnas nära tunnelmynningarna. I tunneln ska avståndet mellan brandposterna vara högst 250 meter.

Om ett fast släcksystem installeras, ska dess effekt utvärderas. En sådan utvärdering ska minst omfatta 1. effekt på dräneringssystemet, 2. påverkan på luftens skiktning i tunneltvärsnittet vid brand, 3. samverkan med branddetekterings- och larmsystem, 4. påverkan på ventilationssystemet, och 5. påverkan på tunnelns övervaknings- och styrsystem.

Det ska finnas vägmärken och andra anordningar uppsatta som upplyser trafikanter om alternativa vägar då en tunnel är avstängd.

Alla dörrar som leder till en utrymningsväg ska på båda sidorna ha en unik identifiering. Informationsskyltar ska placeras i trafikutrymmet så att det framgår vilka dörrar eller utgångar som inte är en del av en utrymningsväg.

Tunnlar som är längre än 3 000 meter och har ett trafikflöde på mer än 4 000 ska ha en trafikledningscentral. Övervakning av flera tunnlar får ske från en gemensam trafikledningscentral.

För tunnlar med flera trafikledningscentraler får vid varje tillfälle endast en trafikledningscentral ha kontroll över tunnelns säkerhetsfunktioner. Det gäller även tunnlar som har förbindelse med ett annat land.

System för tv-övervakning och system för automatisk upptäckt av tillbud eller olyckor ska finnas i alla tunnlar som ska ha en trafikledningscentral.

Om en tunnel längre än 500 meter saknar trafikledningscentral, och om driften av systemet för brandgaskontrollen är skild från driften av övrig ventilation, ska ett automatiskt branddetektionssystem installeras i den omfattning som behövs för detektering av brand i trafikutrymmet. Branddetektionssystemet ska vara sektionerat och samordnat med systemet för brandgaskontroll.

44–46 §§ gäller tunnlar längre än 500 meter.

Tunnelrör ska kunna stängas för trafik utan dröjsmål vid allvarliga olyckor eller tillbud. Trafiken ska ledas så att fordon som inte berörs av olyckan eller tillbudet snabbt kan lämna tunneln. Finns vägmärken eller andra anordningar som informerar trafikanter om tät köbildning, motorstopp, olyckor, brand eller andra risker ska dessa användas för att informera trafikanterna.

Trafiksignaler ska finnas uppsatta framför alla tunnelmynningar så att tunneln kan stängas i en nödsituation. Signalerna ska kunna manövreras på plats och kunna fjärrstyras i tunnlar av en trafikledningscentral.

Om ett körfält på huvudkörbanan i en tunnel helt eller delvis stängs av för planerade anläggnings- eller underhållsarbeten, ska avstängningen börja utanför tunneln. Om det finns en trafikplats i tunneln får avstängningen börja i tunneln.

Det ska finnas radiotäckning i tunnlar längre än 500 meter så att räddningstjänsten kan använda sin egen kommunikationsutrustning.

Om publika radiokanaler återutsänds i tunnlar längre än 500 meter och om det finns en trafikledningscentral, ska det vara möjligt att via återutsändningen lämna säkerhetsmeddelanden till trafikanterna.

Tunnlar ska vara försedda med reservströmkällor för att säkerställa att säkerhetsutrustningen för utrymning fungerar under den tidsperiod som krävs för utrymning.

I tunnlar ska el-, mät- och styrkretsar vara utformade så att ett lokalt fel, orsakat av till exempel brand, inte påverkar oskadade kretsar och säkerhetsfunktioner i skadans närhet.

Säkerhetsutrustningen i tunnlar ska skyddas mot skada som kan uppstå vid mekanisk påverkan. Den ska även fungera i händelse av brand under den tid som krävs för utrymning och räddningstjänstens insats.

Transportstyrelsen kan medge undantag från dessa föreskrifter.