Transportstyrelsens föreskrifter om hantering och kontroll av fartygs barlastvatten och sediment, TSFS 2017:73

Dessa föreskrifter, som kompletterar bestämmelserna i barlastvattenlagen (2009:1165) och barlastvattenförordningen (2017:74), gäller för svenska fartyg samt på utländska fartyg som befinner sig inom Sveriges sjöterritorium eller ekonomiska zon. Föreskrifterna gäller dock inte för följande fartyg: 1. Fartyg som inte är konstruerade för att föra barlastvatten. 2. Fartyg som har förseglade tankar med permanent barlastvatten som inte släpps ut. 3. Fartyg som trafikerar endast Sveriges sjöterritorium eller ekonomiska zon. 4. Tävlingsfartyg, fritidsfartyg och sjöräddningsfartyg med en längd under 50 meter och en största barlastvattenkapacitet på 8 kubikmeter. Sådana fartyg ska dock skifta barlastvatten utanför hamnar, skärgårdsområden och andra kustnära områden. Barlastvattnet ska då skiftas så långt ut från kusten som möjligt. 5. Svenska fartyg som endast går i nationell trafik inom en annans stats sjöterritorium eller ekonomiska zon, eller inom ett sådant område och det fria havet. Detta under förutsättning att den berörda staten har gett sig medgivande och att fartyget inte passerar någon annan stats vattenområde. 6. Fartyg som ägs av en stat eller brukas av en stat uteslutande för statliga, icke-kommersiella ändamål.

Motsvarar artikel 3 i barlastvattenkonventionen.

I dessa föreskrifter används följande begrepp med nedan angiven betydelse. barlastvatten vatten som tas in i ett fartyg för att reglera fartygets trim, krängning, djupgående, stabilitet eller skrovspänning barlastvatten- mekanisk, fysisk, kemisk och biologisk process, som hantering genomförs antingen separat eller kombinerat för att avlägsna, oskadliggöra eller undvika intag eller utsläpp av skadliga vattenlevande organismer och patogener i barlastvatten och sediment barlastvatten- den totala volymen i kubikmeter i ett fartygs tankar, kapacitet utrymmen och sektioner som används för att forsla, ta in eller släppa ut barlastvatten; där ingår tankar, utrymmen och sektioner som kan användas på flera sätt men som är konstruerade för att göra det möjligt att forsla barlastvatten barlastvattentank tank, lastrum eller utrymme som används för barlastvatten bruttodräktighet bruttodräktighet beräknad i enlighet med bestämmelserna i 1969 års internationella konvention om skeppsmätning fartyg fartyg av alla slag som används i den marina miljön; där ingår undervattensfartyg, flytande farkoster, flytande plattformar, flytande lagringsenheter (FSU) samt flytande enheter för produktion, lagring och avlastning (FPSO) redare fartygsägare eller en annan juridisk eller fysisk person som har övertagit ägarens ansvar för fartygets drift och därmed har övertagit de skyldigheter och det ansvar som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 av den 15 februari 2006 om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/95 sediment materia som fällts ut från barlastvatten i ett fartyg

Motsvarar delar av artikel 1, regel A-1 och regel A-5.

sjöräddnings- SAR-enhet; mobil resurs som består av utbildad fartyg personal och som har utrustning för att genomföra snabba och effektiva efterforsknings- och räddningsinsatser. skadliga vatten- vattenlevande organismer och patogener, som, om de levande släpps ut i havet, i flodmynningar eller i sötvatten, organismer och kan skada miljön, människors hälsa, egendom eller patogener resurser, störa den biologiska mångfalden eller inverka på annan tillåten användning av dessa områden

Tekniska krav i dessa föreskrifter gäller inte för ett fartyg eller dess utrustning om fartyget eller utrustningen 1. lagligen har tillverkats eller satts på marknaden i en annan medlemsstat inom EU eller i Turkiet, eller 2. lagligen har tillverkats i ett EFTA-land som har undertecknat EESavtalet. Om fartyget eller utrustningen enligt första stycket inte uppnår en säkerhetsnivå som är likvärdig med den som garanteras genom dessa föreskrifter, ska tekniska krav i dessa föreskrifter gälla.

Transportstyrelsen kan medge undantag från dessa föreskrifter om det finns särskilda skäl. Undantag får inte strida mot internationella överenskommelser eller gemenskapsrättslig lagstiftning.

En förutsättning för att system och metoder för behandling av barlastvatten ska kunna godkännas är att de uppfyller tillämpliga krav i resolutionerna MEPC.174(58), MEPC.279(70), MEPC.169(57), MEPC.140(54) och MEPC 300(72). (TSFS 2019:103)

En ansökan om godkännande av program för test och bedömning av teknologier för behandling av barlastvatten enligt 2 kap. 6 § barlastvattenlagen (2009:1165) ska innehålla de uppgifter som framgår av delavsnitt 3 i resolution MEPC.140(54).

Motsvarar regel D-3.1, regel D-3.2 och regel D-3.3.

Dispens från hantering av barlastvatten enligt 2 kap. 1 § barlastvattenlagen (2009:1165) får, utöver de krav som följer av 2 kap. 16–19 §§ barlastvattenförordningen (2017:74), endast beviljas 1. för fartyg som inte blandar barlastvatten och sediment med annat ursprung än från de hamnar och platser som anges i dispensen, och 2. när en riskbedömning kan visa att syftet i 1 kap. 1 § barlastvattenlagen (2009:1165) inte motverkas. En beviljad dispens gäller högst fem år med mellanliggande kontroll. Om riskerna förknippade med resorna mellan hamnarna eller platserna angivna i dispensen ökat påtagligt sedan dispensen beviljades, kan dispensen återkallas.

Av 3 kap. barlastvattenlagen (2009:1165) framgår att den som reparerar eller rengör barlastvattentankar ska ha anordningar för mottagning av sediment.

Sedimentet ska hanteras i hela mottagningskedjan så att miljön, människors hälsa, egendom eller resurser inte störs eller skadas. Bestämmelser om avfallshantering finns i 15 kap. miljöbalken (1998: 808).

Anordningarna för mottagning av sediment får vara fasta eller mobila.

Den som tar emot sediment ska upprätta en beskrivning av mottagningsanordningarna och hanteringen av sedimentet. Beskrivningen ska innehålla följande: 1. Uppgift om hur mycket sediment mottagningsanläggningen maximalt kan ta emot, uttryckt i volym eller vikt. 2. Uppgift om hur mycket sediment mottagningsanläggningen maximalt kan hantera samtidigt, uttryckt i volym eller vikt. 3. Information om eventuella krav på förpackning och märkning av sediment. 4. Information om mottagningsanläggningens öppettider för mottagning av sediment. 5. Information om de hamnar, kajplatser eller andra platser som tar emot sediment. 6. Särskilda anvisningar som ska följas när sediment lämnas i land. 7. Information om vilken bemanning som behövs när sediment lämnas i land. 8. Mottagningsanläggningens adress, telefonnummer, telefax eller e-post.

Den som reparerar eller rengör barlastvattentankar får ta ut en avgift för det arbete och de åtgärder som krävs för att avlägsna, bortforsla och behandla sediment.

Enligt vad som följer av 4 kap. 2 § barlastvattenlagen (2009:1165) ska varje fartyg ha en barlastvattendagbok, där alla åtgärder som rör fartygets barlastvatten omedelbart ska antecknas.

Barlastvattendagboken får vara i elektronisk form eller ingå i en annan dagbok eller ett annat system. Barlastvattendagboken ska minst innehålla de uppgifter som anges i bilagan

Anteckningarna i barlastvattendagboken ska bevaras ombord i minst två år efter det att den sista anteckningen har införts. Redaren ska därefter förvara anteckningarna i minst tre år.

Den befattningshavare som är ansvarig för en åtgärd i fråga om barlastvatten ska signera alla anteckningar och befälhavaren ska signera varje fullskriven sida. Anteckningarna i barlastvattendagboken ska vara skrivna på fartygets arbetsspråk. Om det inte är engelska, franska eller spanska, ska anteckningarna innehålla en översättning till något av dessa språk. När man för anteckningar på ett av flaggstatens officiella språk, ska dessa anteckningar ha företräde gentemot översättningen om det uppstår en tvist eller en meningsskiljaktighet.

När ett fartyg som ska skifta barlastvatten enligt 2 kap. 7–11 §§ barlastvattenförordningen (2017:74) inte gör det, ska skälen antecknas i barlastvattendagboken.

Enligt 4 kap. 1 § barlastvattenlagen (2009:1165) ska varje fartyg ha en godkänd barlastvattenhanteringsplan. Planen ska vara fartygsspecifik.

Barlastvattenhanteringsplanen ska minst 1. innehålla detaljerade säkerhetsbestämmelser för fartyget och den del av dess besättning som berörs av barlastvattenhanteringen, 2. innehålla en detaljerad beskrivning dels av de åtgärder som ska vidtas för att uppfylla barlastvattenhanteringskraven, dels av rutinerna för hur åtgärderna ska genomföras, 3. innehålla en beskrivning av rutiner för hur sediment ska avlägsnas a) på det fria havet, och b) till land, 4. innehålla en beskrivning av hur barlastvattenhantering som medför utsläpp av barlastvatten ska samordnas med berörda staters myndigheter, 5. innehålla uppgift om den befattningshavare ombord som ansvarar för planens tillämpning, 6. innehålla en beskrivning av rutiner för rapportering av sådana olyckshändelser eller brister som väsentligt påverkar fartygets förmåga att hantera barlastvatten i enlighet med vad som föreskrivs i barlastvattenlagen (2009:1165), barlastvattenförordningen (2012:79) eller dessa föreskrifter, och 7. vara skriven på fartygets arbetsspråk. Om det inte är engelska, franska eller spanska, ska en översättning till något av dessa språk bifogas.

Vid förändringar av strukturer, utrustning, system, anordningar, arrangemang, material eller processer som beskrivs i barlastvattenhanteringsplanen, ska planen uppdateras och godkännas på nytt.

Fartyg som är byggda efter den 8 september 2017 ska, i möjligaste mån och utan att säkerheten eller drifteffektiviteten äventyras, konstrueras och byggas så att 1. ansamlingar av sediment begränsas, 2. avlägsnande av sediment underlättas, och

9 Motsvarar regel B-4.5. 10 Motsvarar regel B-1.1-7 och resolution MEPC127(53). 11 Motsvarar artikel 7.1 och regel E-1. Motsvarar regel B-5.2 och resolution MEPC.2009(63).

3. det går att avlägsna och ta prover på sediment på ett säkert sätt.

Svenska fartyg som enligt 5 kap. 2 och 3 §§ barlastvattenlagen (2009:1165) ska ha ett internationellt certifikat för hantering av barlastvatten ska genomgå följande besiktningar: 1. Första besiktning: Fartyget ska genomgå en första besiktning, innan ett certifikat utfärdas för första gången. 2. Förnyad besiktning: Fartyget ska genomgå en förnyad besiktning inom 60 månader efter den första besiktningen eller efter den närmast föregående, förnyade besiktningen. 3. Mellanbesiktning: Fartyget ska genomgå en mellanbesiktning minst 24 månader och högst 36 månader efter den första besiktningen eller efter den närmast föregående, förnyade besiktningen. 4. Årlig besiktning: Fartyget ska genomgå en årlig besiktning inom 12 månader. Om Transportstyrelsen medger det, kan den årliga besiktningen i stället göras 15 månader efter den första besiktningen eller efter den närmast föregående, förnyade besiktningen, mellanbesiktningen eller årliga besiktningen.

Fartyg som inte omfattas av krav på certifikat enligt 5 kap. 2 och 3 §§ barlastvattenlagen (2009:1165) ska besiktigas i samband med godkännande av fartygets barlastvattenhanteringsplan.

En extra besiktning ska genomföras om strukturer, utrustning, system, anordningar, arrangemang eller material, som beskrivs i barlastvattenhanteringsplanen och som ingår i besiktningen, ändras, ersätts eller väsentligen repareras. Besiktningen kan vara antingen full eller partiell, beroende på omständigheterna.

Olyckshändelser eller andra omständigheter som visar på brister som i något väsentligt avseende påverkar ett svenskt fartygs möjlighet att hantera barlastvatten, ska så snart som möjligt rapporteras. Det är ägaren, operatören eller en annan person som är ansvarig för fartyget som ska rapportera detta till Transportstyrelsen eller till en erkänd organisation som Transportstyrelsen har avtal med. Därefter bedömer Transportstyrelsen eller den erkända organisationen om en besiktning är nödvändig. Om fartyget befinner sig i en annan stats hamn ska rapportering enligt första stycket ske även till behörig myndighet i den staten.

Bestämmelser om barlastvattenavgift finns i barlastvattenlagen (2009:1165). ___________

Denna författning träder i kraft den 8 september 2017.

TSFS 2019:103

Denna författning träder i kraft den 1 december 2019.

Bilaga