Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om fartyg i inlandssjöfart, TSFS 2018:60

Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om utformning, utrustning, användning, certifiering och besiktning av farkoster som används till sjöfart på inre vattenvägar.

Dessa föreskrifter gäller farkoster som enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364) samt 3 och 4 §§ ska ha ett unionscertifikat för inlandssjöfart eller ett certifikat utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen, när de trafikerar inre vattenvägar. Föreskrifterna gäller även de farkoster för vilka ett unionscertifikat för inlandssjöfart har utfärdats i enlighet med 3 kap. 4 a § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), när de trafikerar inre vattenvägar. Vad som sägs i 8–21 §§ gäller dock endast fartyg som trafikerar svenska inre vattenvägar.

Havsgående fartyg som tillfälligt trafikerar inre vattenvägar, behöver inte ha något sådant certifikat som anges i 2 § första stycket om de har 1. ett internationellt säkerhetscertifikat eller ett likvärdigt certifikat, 2. ett internationellt fribordscertifikat eller ett likvärdigt certifikat, och 3. ett internationellt oljeskyddscertifikat (IOPP).

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG.

1

Havsgående fartyg som tillfälligt trafikerar inre vattenvägar och som inte omfattas av de internationella konventionerna, behöver inte ha något sådant certifikat som anges i 2 § första stycket under de förutsättningar som följer av artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG, i den ursprungliga lydelsen.

I dessa föreskrifter används följande definitioner. arbetsbåt båt som medförs ombord och som är avsedd för transport, räddning, bärgning eller arbete erkänt klassificeringssällskap som har erkänts i enlighet med klassificerings- artikel 21 i direktiv (EU) 2016/1629 eller som senast sällskap den 6 oktober 2016 erkänts i enlighet med direktiv 2006/87/EG existerande farkost som inte är en ny farkost

farkost

flödningsavstånd vertikalt avstånd mellan flytvattenlinjen vid största djupgående och ett parallellt plan som går genom den lägsta punkt ovanför vilken fartyget inte längre är vattentätt fribord vertikalt avstånd mellan flytvattenlinjen vid största djupgående och ett parallellt plan som går genom den lägsta punkten på skarndäck eller, om skarndäck saknas, den lägsta punkten på den övre kanten av skrovsidan huvudkraftkälla elektrisk kraftkälla som förser huvudeltavlan med ström för fartygets normala drifts- och boendeförhållanden höghastighets- motordrivet fartyg som kan uppnå en högre fart än fartyg 40 km/tim genom vattnet inre vattenväg sådan vattenväg som avses i artikel 4.1 i direktiv (EU) 2016/1629 intaktstabilitets- internationella koden om intaktstabilitet, 2008, antagkoden en genom resolution MSC.267(85) internationella 1966 års internationella lastlinjekonvention (ICLL), konventioner 1973/1978 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (MARPOL), och 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS)

2

internationellt certifikat som visar överensstämmelse med kraven i fribordscertifikat 1966 års internationella lastlinjekonvention (ICLL) internationellt certifikat som visar överensstämmelse med kraven i oljeskydds- 1973/1978 års internationella konvention till förhindcertifikat (IOPP) rande av förorening från fartyg (MARPOL) internationellt certifikat som visar överensstämmelse med kraven i säkerhets- 1974 års internationella konvention om säkerheten för certifikat människoliv till sjöss (SOLAS) klasscertifikat certifikat utfärdat av ett erkänt klassificeringssällskap som visar att fartyget är byggt och hållet i stånd i enlighet med klassificeringssällskapets regler LSA-koden internationella koden om livräddningsanordningar, antagen genom resolution MSC.48(66) minimifribord fribord som reducerats av korrektioner för språng och överbyggnader ny farkost farkost som ännu inte har använts till sjöfart nödkraftkälla elektrisk kraftkälla som förser nödeltavlan med ström för det fall huvudkraftkällan slutar att fungera passagerarfartyg fartyg som medför fler än tolv passagerare redare farkostens ägare eller den som har övertagit ansvaret för farkostens drift från ägaren signifikant vertikalt medelavstånd mellan vågdal och vågtopp för våghöjd (H10) de 10 % högsta vindgenererade vågorna under ett begränsat tidsintervall styrplats plats där den styr- och kontrollutrustning som är nödvändig för att manövrera fartyget är installerad

Utformning och utrustning ska vara ändamålsenlig och anpassad till den avsedda användningen och verksamheten, till de förhållanden som kan förväntas i de områden som trafikeras samt till möjligheterna att söka skydd vid svåra vädersituationer.

Utöver 8–21 §§ gäller även de tillämpliga tekniska krav som anges i bilaga II till direktiv (EU) 2016/1629. För passagerarfartyg som trafikerar svenska inre vattenvägar gäller dock inte övergångsbestämmelserna i den bilagan.

Konstruktion, flytbarhet och stabilitet

Fartyg som trafikerar zon 1 eller 2 ska ha ett giltigt klasscertifikat.

3

Fartyg som trafikerar zon 1 ska ha ett flödningsavstånd av 1 200 mm eller mer. För fartyg som trafikerar zon 2 ska flödningsavståndet vara minst 1 000 mm. Om ett fartyg som avses i första stycket används med öppna lastrum, ska dock flödningsavståndet bestämmas i varje enskilt fall med hänsyn till fartygets arrangemang och framgå av klasscertifikatet.

Fartyg som trafikerar zon 1 ska ha ett fribord av 500 mm eller mer. Fribord och täthet ska framgå av fartygets klasscertifikat. För fartyg som trafikerar zon 2 ska fribordet vara minst 300 mm.

Fartyg som trafikerar zon 1 ska ha ett minimifribord av 100 mm eller mer. För fartyg som trafikerar zon 2 ska minimifribordet vara minst 50 mm.

Passagerarfartyg som trafikerar zon 1 eller 2 ska uppfylla relevanta intaktstabilitetskriterier enligt intaktstabilitetskoden, enligt ett sammanhållet regelverk utgivet av ett erkänt klassificeringssällskap eller enligt ett regelverk som ger en likvärdig säkerhetsnivå.

Elektrisk utrustning

Fartyg som trafikerar zon 1 eller 2 ska vara utrustade med oberoende huvud- och nödkraftkälla. Den elektriska utrustning som är nödvändig för fartygets normala drifts- och boendeförhållanden ska fungera utan att nödkraftkällan behöver användas. Nödkraftkällan med tillhörande utrustning ska vara utformad och installerad i enlighet med kraven för passagerarfartyg i bilaga II till direktiv (EU) 2016/1629 och ha en kapacitet av minst tre timmar.

Brandskydd

Brand i obemannat maskinrum, pannrum eller pumprum ska kunna släckas utan att utrymmet behöver beträdas.

Livräddning

Fartyg som trafikerar zon 1 eller 2 ska vara utrustade med livbojar som uppfyller kraven i LSA-koden 2.1 och räddningsvästar som uppfyller kraven i LSA-koden 2.2. Livbojar och räddningsvästar som avses i första stycket ska även uppfylla kraven i Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2016:81) om marin utrustning.

Fartyg som trafikerar zon 1 eller 2 ska vara utrustade med livflottar som kan rymma samtliga ombordvarande och som kan embarkeras och sjösättas på ett säkert och ändamålsenligt sätt. Passagerarfartyg som trafikerar zon 1 eller 2 ska vara utrustade med livflottar som uppfyller kraven i LSA-koden 4.2 eller 4.3 samt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2016:81) om marin utrustning.

4

Vad som sägs i andra stycket gäller dock inte passagerarfartyg som är utrustade med öppna och vändbara livflottar som uppfyller kraven i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:102) om säkerheten på höghastighetsfartyg (HSC-koden 2000). Fartyg som inte är passagerarfartyg och som trafikerar zon 1 eller 2 ska vara utrustade med livflottar som uppfyller kraven enligt ISO 9650-1:2005 eller andra krav som ger en likvärdig säkerhetsnivå.

Samtliga ombordvarande på fartyg som trafikerar zon 3 eller 4 ska på ett säkert sätt kunna överge fartyget och invänta sjöräddning eller förflytta sig till grunt vatten, till land eller till en annan farkost.

Fartyg som trafikerar zon 1 eller 2 ska vara utrustade med sex fallskärmsljus i anslutning till fartygets huvudsakliga styrplats. Fallskärmsljusen ska uppfylla kraven i LSA-koden 3.1. Fartyg som trafikerar zon 3 eller 4 ska vara utrustade med sex handbloss i anslutning till fartygets huvudsakliga styrplats. Handblossen ska uppfylla kraven i LSA-koden 3.2. Arbetsbåtar ska vara utrustade med sex handbloss som uppfyller kraven i LSA-koden 3.2.

Toalettavfall

Fartyg ska vara utrustade med uppsamlingstank för toalettavfall eller med reningsanläggning för behandling av toalettavfall. Uppsamlingstankar ska vara av tillräcklig kapacitet, försedda med nivåmätare och kunna tömmas till en mottagningsanordning i land. Rör för tömning av tank ska ha en utsläppsanslutning i enlighet med EN 1306:1996 eller EN ISO 8099:2000.

Användning

Fartyg får inte användas med öppna lastrum i zon 1 på fullt djupgående.

Fartyg som är certifierade för trafik i zon 2 får, utan hinder av vad som sägs i 9–11 §§, framföras i zon 1 under förutsättning att befälhavaren har säkerställt och dokumenterat att fartyget under resan inte utsätts för en signifikant våghöjd (H10) större än 1,2 meter.

Unionscertifikat för inlandssjöfart som Transportstyrelsen utfärdar för nya passagerarfartyg och nya höghastighetsfartyg har en giltighetstid av fem år. För andra nya farkoster är motsvarande giltighetstid tio år.

5

För existerande farkoster kan certifikat utfärdas med kortare giltighetstider än de som anges i första stycket om det är motiverat mot bakgrund av resultatet av den besiktning som farkosten har genomgått i enlighet med 28 och 29 §§. Transportstyrelsen kan förlänga giltigheten av ett utfärdat certifikat med högst sex månader om det finns särskilda skäl.

Tillfälliga unionscertifikat för inlandssjöfart kan utfärdas i de fall och med de giltighetstider som anges i artikel 9 i direktiv (EU) 2016/1629.

Farkoster som trafikerar sådana inre vattenvägar för vilka ändrade tekniska krav har antagits i enlighet med artikel 23 i direktiv (EU) 2016/1629, ska vara försedda med ett unionscertifikat för inlandssjöfart, eller med ett kompletterande unionscertifikat för inlandssjöfart, som visar farkostens överensstämmelse med de ändrade kraven.

Redaren ska underrätta Transportstyrelsen om varje ommätning som görs av en farkost, och om samtliga ändringar som avser en farkosts namn, registrering, hemmahamn eller ägarförhållanden. Certifikatet ska skickas till Transportstyrelsen för ändring.

Giltiga unionscertifikat för inlandssjöfart som har förkommit eller skadats kan ersättas av Transportstyrelsen efter ansökan av redaren. Om certifikatet har förkommit ska ansökan åtföljas av en förlustanmälan. Om certifikatet har skadats ska redaren återlämna det skadade certifikatet till Transportstyrelsen.

Redaren ska ansöka om ett europeiskt identifieringsnummer för fartyg till Transportstyrelsen och ansvarar för att det tilldelade numret fästs på farkosten.

Bestämmelser om besiktningar finns i 5 kap. fartygssäkerhetslagen (2003:364). Vid förnyelse av unionscertifikat för inlandssjöfart ska farkoster därutöver genomgå besiktning före utgången av certifikatets giltighetstid.

Redaren ska visa upp farkosten olastad, rengjord och utrustad. Farkosten ska vara torrsatt vid den första besiktningen. Transportstyrelsen kan dock medge undantag från kravet på torrsättning om farkosten har ett giltigt klasscertifikat, eller ett intyg som visar att en behörig myndighet redan har utfört en besiktning med farkosten torrsatt för något annat ändamål. Vid efterföljande besiktningar ska farkosten vara torrsatt om Transportstyrelsen i det enskilda fallet beslutar om det.

Transportstyrelsen kan medge undantag från dessa föreskrifter om det finns särskilda skäl.

6

___________ 1. Denna författning träder i kraft den 7 oktober 2018. 2. Genom författningen upphävs Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2014:96) om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart. På Transportstyrelsens vägnar

JONAS BJELFVENSTAM Dennis Lundin (Sjö- och luftfart)

Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN 2000-1975 7