Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hälsoundersökning och hälsotillstånd för personal med arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten inom tunnelbana och spårväg, TSFS 2019:113

Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om hälsoundersökningar och hälsokrav för att bedöma hälsotillstånd hos personal med arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten enligt 12 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

Den som även omfattas av och genomgår hälsoundersökningar enligt författningarna i 1 eller 2 behöver inte genomgå motsvarande undersökningar enligt dessa föreskrifter: 1. Lagen (2011:725) om behörighet för lokförare samt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2011:61) om hälsokrav m.m. för lokförare. 2. Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2019:112) om hälsoundersökning och hälsotillstånd för personal med säkerhetskritiska arbetsuppgifter inom järnvägen. Detta gäller under förutsättning att personens hälsotillstånd är oförändrat sedan den senaste hälsoundersökningen.

En person som utför arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten får inte 1. ha sjukdomar eller tillstånd med konsekvenser som innebär en trafiksäkerhetsrisk, eller 2. använda läkemedel eller andra medel med konsekvenser som innebär en trafiksäkerhetsrisk.

Med konsekvenser som innebär en trafiksäkerhetsrisk avses i dessa föreskrifter 1. påverkan på medvetandet, 2. nedsatt uppmärksamhet eller koncentration, 3. plötslig förlust av funktionsförmågan, 4. nedsatt balans eller koordination, eller 5. betydande begränsningar av rörligheten.

Konsekvenser som innebär en trafiksäkerhetsrisk ska bedömas i det individuella fallet. Arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten får utföras om 1. en läkare bedömer att hälsotillståndet eller följderna av bruket av läkemedel eller andra medel inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, och 2. något annat inte anges i 14–51 §§.

Om läkaren bedömer att en person har flera sjukdomar eller tillstånd som tillsammans vid en sammantagen bedömning innebär en trafiksäkerhetsrisk, får personen inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten. Detta gäller även om sjukdomarna eller tillstånden var för sig inte utgör hinder för att utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten enligt dessa föreskrifter.

Hälsoundersökningar och bedömningar ska utföras av en legitimerad läkare. Läkaren ska ta hänsyn till vilken typ av arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten som personen utför och vilka säkerhetskritiska funktioner som uppgifterna innefattar. Arbetsuppgifterna av betydelse för säkerheten innehåller funktioner som innebär att 1. framföra fordon, 2. leda eller övervaka spårtrafik, 3. bedöma trafiksäkerheten hos fordon eller spåranläggningar, eller 4. i övrigt bedriva trafik och arbete på spår enligt verksamhetsutövarens säkerhetsordning.

De hälsoundersökningar som genomförs i enlighet med dessa föreskrifter ska minst omfatta 1. en allmän medicinsk undersökning, 2. undersökning av syn, hörsel och färgseende, 3. urin- eller blodprover för uteslutande av diabetes, 4. urin- eller blodprover för upptäckt av andra tillstånd som indikerats vid den kliniska undersökningen, och 5. personens självskattning av aktuella alkohol- och drogvanor.

En person som direkt eller indirekt har varit inblandad i en olycka eller ett tillbud får inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten om han eller hon kan ha drabbats psykiskt eller fysiskt på ett sådant sätt att det har en negativ inverkan på trafiksäkerheten. I sådant fall ska personen bedömas av läkare utifrån kraven i dessa föreskrifter innan han eller hon får fortsätta sin tjänstgöring.

En person som har haft en sammanhängande sjukskrivningsperiod i mer än 30 dagar eller upprepade korta sjukskrivningsperioder ska före fortsatt tjänstgöring bedömas av läkare utifrån kraven i dessa föreskrifter. Detsamma gäller vid annan sammanhängande frånvaro i mer än 30 dagar, eller upprepad korttidsfrånvaro, som verksamhetsutövaren bedömer har orsakats av personens hälsotillstånd.

När någon övergår från en arbetsuppgift av betydelse för säkerheten till en annan, ska verksamhetsutövaren bedöma om personen behöver genomgå en ny hälsoundersökning.

En person som utför arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten ska genomgå en hälsoundersökning 1. vart femte år till och med dagen före 41-årsdagen, 2. vart tredje år från och med 41-årsdagen till och med 62-årsdagen, och 3. varje år efter 62-årsdagen. Hälsoundersökningen kan i det individuella fallet göras oftare om det krävs för att säkerställa att sjukdomen eller tillståndet inte innebär en trafiksäkerhetsrisk.

Vid museal verksamhet på en spåranläggning som är avskild från det allmänna spårnätet får varannan hälsoundersökning ersättas av en hälsodeklaration från personen. Om deklarationen visar att hälsotillståndet har ändrats sedan den senaste hälsoundersökningen, ska en läkare bedöma vilken betydelse det har.

För en person som behandlas för hjärt- och kärlsjukdom med en ICD gäller följande: 1. Han eller hon får inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 1 eller 2.

2. Han eller hon får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 3 eller 4 under förutsättning att läkare bedömt att behandlingen inte innebär en trafiksäkerhetsrisk. En person med annan behandling för hjärt- och kärlsjukdom får inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten om behandlingen innebär en trafiksäkerhetsrisk.

En person som har genomgått en hjärttransplantation får inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 1 eller 2.

Arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 3 eller 4 får utföras av den som har genomgått en hjärttransplantation under förutsättning att 1. en läkare har bedömt att konsekvenserna av hjärttransplantationen inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, 2. tillståndet är väl behandlat, och 3. tillståndet minst en gång om året följs upp av en läkare som konstaterar att det inte finns någon trafiksäkerhetsrisk. Hur lång tid som ska gå innan arbetsuppgifterna får återupptas efter en hjärttransplantation ska bedömas i det individuella fallet. I sin bedömning av om tillståndet är väl behandlat ska läkaren ta hänsyn till om det funnits allvarliga komplikationer efter operationen.

En person som har bradyarytmier med AV-block II – Mobitz typ 2, AV-block III eller alternerande skänkelblock får inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 1 eller 2.

Arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 3 eller 4 får utföras av den som har bradyarytmier med AVblock II – Mobitz typ 2, AV-block III eller alternerande skänkelblock. Detta gäller under förutsättning att 1. en läkare har bedömt att konsekvenserna av sjukdomen inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, 2. sjukdomen är väl behandlad, och 3. sjukdomen minst en gång om året följs upp av en läkare som konstaterar att det inte finns någon trafiksäkerhetsrisk.

Den som har andra hjärt- och kärlsjukdomar eller tillstånd än de som avses i 14–18 §§ får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten under förutsättning att 1. en läkare har bedömt att konsekvenserna av sjukdomen eller tillståndet inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, 2. sjukdomen eller tillståndet är väl behandlat, 3. eventuella riskfaktorer är under kontroll, 4. prognosen för sjukdomen eller tillståndet i övrigt bedöms vara god, och 5. sjukdomen eller tillståndet minst en gång om året följs upp av en läkare som konstaterar att det inte finns någon trafiksäkerhetsrisk.

En person med förhöjt blodtryck får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten under förutsättning att 1. en läkare har bedömt att konsekvenserna av det förhöjda blodtrycket inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, 2. blodtrycket är väl behandlat, och 3. blodtrycket minst en gång om året följs upp av en läkare som konstaterar att det inte finns någon trafiksäkerhetsrisk.

En person med diabetes som behandlas med läkemedel som ger ökad risk för hypoglykemi, det vill säga insulin eller viss oral medicinering, får inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 1 eller 2.

Arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 3 eller 4 får utföras av den som har diabetes som behandlas med läkemedel som ger ökad risk för hypoglykemi, det vill säga insulin eller viss oral medicinering. Detta gäller under förutsättning att 1. en läkare har bedömt att konsekvenserna av behandlingen inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, 2. sjukdomen är väl behandlad, 3. en läkare har bedömt att diabetessjukdomen är under godtagbar kontroll vad gäller risken för hypoglykemi, 4. personen kontrollerar blodsockret innan arbetspasset påbörjas, 5. personen har god förmåga att känna varningstecken på hypoglykemi, 6. personen har förmåga att vidta åtgärder vid hypoglykemi, och 7. sjukdomen minst en gång om året följs upp av en läkare som konstaterar att det inte finns någon trafiksäkerhetsrisk.

En person med diabetes som behandlas på annat sätt än vad som avses i 21 och 22 §§ får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten under förutsättning att 1. en läkare har bedömt att konsekvenserna av behandlingen eller sjukdomen inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, 2. sjukdomen är väl behandlad, och 3. sjukdomen minst en gång om året följs upp av en läkare som konstaterar att det inte finns någon trafiksäkerhetsrisk.

Vid läkarens bedömning av om personen kan utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten trots diabetes ska komplikationer från kärlsystemet till följd av diabetessjukdomen särskilt uppmärksammas, liksom makrovaskulära komplikationer med risk för hjärt- och kärlsjukdom.

En person med narkolepsi får inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 1 eller 2.

Arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 3 eller 4 får utföras av den som har narkolepsi under förutsättning att 1. en läkare har bedömt att konsekvenserna av narkolepsin inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, 2. sjukdomen är väl behandlad, 3. trötthet som inskränker säkerheten inte förekommer under tjänstgöring, och 4. sjukdomen minst en gång om året följs upp av en läkare som konstaterar att det inte finns någon trafiksäkerhetsrisk.

En person med sömn- och vakenhetsstörning av lindrig grad eller annan sjukdom med sömnstörning som inte avses i 25 och 26 §§ får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten. Detta gäller under förutsättning att en läkare har bedömt att konsekvenserna av sjukdomen eller störningen inte innebär en trafiksäkerhetsrisk och att 1. trötthet som inskränker säkerheten inte förekommer under tjänstgöring, behandling sker med CPAP/APAP eller bettskena och sjukdomen löpande genom sömnregistrering eller annan behandlingskontroll följs upp av en läkare som konstaterar att det inte finns någon trafiksäkerhetsrisk, eller 2. AHI inte överstiger 14 och dagtrötthet inte förekommer.

En person som brukar narkotika eller medel med liknande effekter får inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten.

Arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten får inte utföras av någon som är påverkad av alkohol, narkotika eller andra medel med liknande effekter.

Den som har ett substansbrukssyndrom orsakat av alkohol, narkotika eller andra medel med liknande effekter får inte utföra arbetsuppgifter av

betydelse för säkerheten förrän varaktig helnykterhet har verifierats och en läkare bedömer att prognosen för fortsatt nykterhet är god. Varaktig nykterhet vid milt substansbrukssyndrom ska avse minst sex månaders verifierad helnykterhet. Varaktig nykterhet vid måttligt till svårt substansbrukssyndrom ska avse minst ett års verifierad helnykterhet. Dessutom ska alltid minst ett års helnykterhet verifieras om 1. personen har ertappats påverkad inför eller under tjänstgöring, eller 2. tidigare behandlingsinsatser har misslyckats.

Efter återgång i tjänst när varaktig helnykterhet har verifierats, ska fortsatt varaktig nykterhet verifieras. Personen ska följas under en period som bedöms lämplig av läkare i det individuella fallet, dock minst 36 månader. För att verifiera varaktig nykterhet ska vedertagna metoder och tester användas som kan påvisa alkohol, narkotika eller andra medel med liknande effekter.

En person som använder läkemedel som kan påverka reaktionsförmågan och vakenheten får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten under förutsättning att läkemedlet 1. tas enligt läkarordination, och 2. inte har sådana effekter som innebär en trafiksäkerhetsrisk.

En person med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten under förutsättning att 1. en läkare har bedömt att konsekvenserna av funktionsnedsättningen inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, 2. eventuella läkemedel tas enligt läkarordination och inte har sådana effekter som innebär en trafiksäkerhetsrisk, och 3. funktionsnedsättningen minst en gång om året följs upp av en läkare som konstaterar att det inte finns någon trafiksäkerhetsrisk. Vid bedömning av om funktionsnedsättningen innebär en trafiksäkerhetsrisk ska läkaren ta hänsyn till störning av impulskontroll, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet och omdöme, förmåga att följa regler, förmåga till social interaktion samt tvångsmässig fixering.

En person som har haft ett epileptiskt anfall under de senaste fem åren får inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten.

Arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 1 eller 2 får inte utföras av en person som har fått diagnosen epilepsi, om han eller hon under de senaste tio åren har 1. haft ett epileptiskt anfall, eller 2. behandlats med läkemedel mot sjukdomen.

En person med sjukdom i nervsystemet får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten under förutsättning att 1. en läkare har bedömt att det inte förekommer några neurologiska eller kognitiva symptom som innebär en trafiksäkerhetsrisk, 2. eventuella läkemedel tas enligt läkarordination och inte har sådana effekter som innebär en trafiksäkerhetsrisk, 3. prognosen för sjukdomen bedöms vara god, och 4. sjukdomen minst en gång om året följs upp av en läkare som konstaterar att det inte finns någon trafiksäkerhetsrisk. Vid bedömning av om sjukdomen innebär en trafiksäkerhetsrisk ska läkaren ta hänsyn till tillståndets kliniska form och utveckling samt behandlingsresultat. Läkaren ska ta särskild hänsyn till synfältsdefekter, nedsättning av kognitiva funktioner och motoriska eller sensoriska symptom som påverkar balans, koordination eller psykomotorisk hastighet.

En person med demens eller andra allvarliga kognitiva störningar får inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten.

Den som har kognitiva störningar som inte är allvarliga får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten under förutsättning att en läkare har bedömt att konsekvenserna inte innebär en trafiksäkerhetsrisk. Vid bedömningen ska läkaren ta särskild hänsyn till nedsättning av uppmärksamhet, omdöme och förmåga att ta in och bearbeta synintryck samt nedsättning av mental flexibilitet, minne, exekutiva funktioner och psykomotoriskt tempo. Apraxi och neglekt ska särskilt uppmärksammas. Dessutom ska hänsyn tas till känslomässig labilitet och ökad uttröttbarhet.

En person med allvarlig grad av psykisk sjukdom eller störning får inte utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten. Med allvarlig grad av psykisk sjukdom eller störning avses schizofrena och andra tillstånd med psykos, affektiva syndrom med hypomani och mani samt andra psykiska sjukdomar och störningar med liknande symptom.

Den som har lindrig grad av psykisk sjukdom eller störning får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten under förutsättning att 1. en läkare har bedömt att sjukdomen eller störningen inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, 2. personen har god sjukdomsinsikt, 3. eventuella läkemedel tas enligt läkarordination och inte medför sådana effekter som innebär en trafiksäkerhetsrisk, 4. prognosen för sjukdomen bedöms vara god, och 5. sjukdomen minst en gång om året följs upp av en läkare som konstaterar att det inte finns någon trafiksäkerhetsrisk.

En person med nedsatt balans, nedsatt koordination eller begränsningar av rörligheten får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten under förutsättning att en läkare har bedömt att konsekvenserna av tillståndet inte innebär en trafiksäkerhetsrisk.

En person som utför arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten ska ha en hörselfunktion som är så god att han eller hon utan svårigheter uppfattar all trafiksäkerhetsmässigt viktig information i den aktuella arbetsmiljön. Detta gäller även om hörselskydd med dämpande egenskaper används.

Om tillräcklig hörsel endast uppnås med hörapparat ska den användas under tjänstgöringen. Dessutom ska ett praktiskt hörselprov i den aktuella arbetsmiljön visa att personen utan svårigheter uppfattar all information av betydelse för trafiksäkerheten.

En person som utför arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten ska ha en synfunktion som är så god att hon eller han utan svårigheter kan uppfatta all information som är av betydelse för trafiksäkerheten. Ögonsjukdomar som kan innebära en trafiksäkerhetsrisk får inte förekomma.

För den som utför arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 1, 2 eller 4 ska synskärpan med eller utan korrektion binokulärt uppgå till 0,8 där värdet ska vara minst 0,3 i det sämre ögat. Om synskärpan endast uppnås med korrektionsglas får korrektionsvärdena inte överstiga +5D (översynthet) eller –8D (närsynthet) i den mest brytande meridianen. Läkaren kan godkänna andra korrektionsvärden i det individuella fallet. Utlåtande krävs då från en ögonläkare som intygar att korrektionsglasen inte medför trafikfarliga effekter som till exempel prismatiska synfältsdefekter. Kontaktlinser är tillåtna oavsett korrektionsvärden under förutsättning att de kan användas under ett helt arbetspass.

För en person som utför arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 3 ska synskärpan med eller utan korrektion binokulärt uppgå till minst 0,5. Om syn helt saknas i ett öga ska synskärpan i det fungerande ögat uppgå till minst 0,6. Om synskärpan endast uppnås med korrektionsglas får korrektionsvärdena inte överstiga +5D (översynthet) eller –8D (närsynthet) i den mest brytande meridianen. Läkaren kan godkänna andra korrektionsvärden i det individuella fallet. Utlåtande krävs då från en ögonläkare som intygar att korrektionsglasen inte medför trafikfarliga effekter, till exempel prismatiska synfältsdefekter. Kontaktlinser är tillåtna oavsett korrektionsvärden under förutsättning att de kan användas under ett helt arbetspass.

En person som utför arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten ska ha normalt synfält på båda ögonen. För en person som utför arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten med funktioner enligt 7 § andra stycket 3 eller för den som utför en arbetsuppgift enligt 7 § andra stycket 4 ombord på spårvagn, kan en synfältsdefekt i ett öga tillåtas under förutsättning att den helt kan kompenseras av det andra ögat och att den inte påverkar den aktuella arbetsuppgiften.

En person som utför arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten ska ha ett normalt mörkerseende.

Arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten får utföras av en person som har dubbelseende under förutsättning att 1. en läkare har bedömt att tillståndet inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, 2. dubbelseendet har funnits så länge att personen har tillräcklig adaption och kompensationserfarenhet, och 3. dubbelseendet inte påverkar den aktuella arbetsuppgiften.

En person med defekt färgseende får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten om de inte innehåller moment där färger har betydelse för säkerheten.

Den som har linsimplantat eller som har genomgått keratomi eller keratektomi får utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten om kontroller genomförs i den omfattning som den behandlande läkaren finner lämplig.

Undantag från dessa föreskrifter får meddelas av Transportstyrelsen.