Kungörelse (1962:62) angående införsel av levande bin

Bestämmelserna i denna kungörelse ha till syfte att förebygga att genom införsel av levande bin smittsamma bisjukdomar inkomma i riket eller här vinna ytterligare spridning.

I den mån lantbruksstyrelsen så prövar nödigt för tillgodoseende av det i 1 § angivna syftet äger styrelsen förordna att levande bin icke må införas till riket utan styrelsens tillstånd.

Lantbruksstyrelsen äger föreskriva sådana allmänna villkor för tillgodonjutande av införseltillstånd, som prövas vara erforderliga med hänsyn till ovannämnda syfte.

Införseltillstånd må vägras endast där så prövas nödigt för tillgodoseende av det i 1 § angivna syftet. Vägras tillstånd, skola skälen härför angivas i beslutet.

I tillståndsbeslut må, om det erfordras med hänsyn till ovannämnda syfte, utsättas särskilda villkor för tillståndets åtnjutande.

Lantbruksstyrelsens beslut skola, där ej annat förordnas, lända till efterrättelse utan hinder av besvär.

Angående påföljd för olovlig införsel och för försök därtill stadgas i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Den som bryter mot bestämmelse, som meddelats med stöd av denna kungörelse, döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i lagen om straff för varusmuggling. Förordning (1991:1357).

Tullmyndighet och sådan myndighet, som enligt 75 § andra stycket tullförordningen (1987:1114) utövar tullkontroll över gods, skall övervaka att införsel inte sker i strid mot bestämmelser som meddelats med stöd av denna kungörelse. Myndigheten skall också göra provtagningar enligt anvisningar av lantbruksstyrelsen. Förordning (1987:1079).

Levande bin får inte utan medgivande av lantbruksstyrelsen tas om hand på sätt som avses i 8 § första stycket tullagen (1987:1065). I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Förordning (1987:1079).

Lantbruksstyrelsens beslut i ett särskilt fall enligt denna kungörelse får överklagas hos kammarrätten. Förordning (1990:843).