Lag om skötsel av jordbruksmark

Med jordbruksmark avses i denna lag sådan åkermark och betesmark som ingår i fastighet, som är taxerad som lantbruksenhet. Lag (1990:1392).

Lagen är inte tillämplig på jordbruksmark

1. 1.som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats,
2. 2.som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd för annat ändamål än jordbruk. Lag (1987:138).

Brukning m.m.

Jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion tidigast åtta månader efter det att anmälan om åtgärden har gjorts till länsstyrelsen, om inte länsstyrelsen medger något annat. Anmälan behövs dock inte när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövats i särskild ordning. Lag (1991:643).

På jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion får täkt av matjord för annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske utan tillstånd. Frågor om tillstånd prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillstånd får förenas med villkor. Lag (1990:617).

Vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas enligt första stycket, såsom i fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt- och djurlivet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Lag (1988:637).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som skäligen kan fordras från miljöskyddssynpunkt i fråga om

1. 1.begränsningar av antalet djur i ett jordbruk,
2. 2.försiktighetsmått för gödselhanteringen, samt
3. 3.växtodlingen.

Föreskrifter enligt första stycket innebär inte ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut enligt miljöskyddslagen (1969:387). Lag (1988:637).

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag utövas av länsstyrelsen. Lag (1990:1493).

Ägare eller brukare av jordbruksmark är skyldig att på begäran tillhandahålla länsstyrelsen de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag. Den som inte efterkommer sådan begäran kan av länsstyrelsen föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet. Lag (1990:1493).

Länsstyrelsen får meddela föreläggande eller förbud som behövs för att villkor som avses i 5 § andra stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 6 a § och 6 b § skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att länsstyrelsens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud får länsstyrelsen sätta ut vite.

Länsstyrelsen får förordna att dess beslut skall gälla omedelbart. Lag (1990:1493).

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. 1.tar jordbruksmark ur produktion i strid mot 4 § första stycket,
2. 2.utför täkt i strid mot 5 § första stycket,
3. 3.bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 6 b §, eller
4. 4.underlåter att följa ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 9 a §.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Lag (1991:643).

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Statens jordbruksverk.

Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1995:48).