Lag (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller

1. 1 skyddsobjekt och militära skyddsområden,
2. 2 jakt,
3. 3 fiske,
4. 4 bevarande av den marina miljön och annan naturvård,
5. 5 trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,
6. 6 åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,
7. 7 dumpning av avfall i vatten,
8. 8 kontinentalsockeln,
9. 9 fornminnen och sjöfynd,
10. 10 fartygs registrering och identifiering,
11. 11 skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än sådana som avses i 6 och 7,
12. 12 märkning och användning av oljeprodukter,
13. 13 utlänningars inresa till och utresa från eller vistelse i Sverige,
14. 14 åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter,
15. 15 sjöfartsskydd, och
16. 16 sjömätning.

Lagen tillämpas i fråga om övervakning enligt första stycket 2–8, 10–12 och 14 även inom den ekonomiska zonen enligt lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

Lagen tillämpas även när Kustbevakningen till havs och i kustvattnen, i Vänern och Mälaren samt inom den ekonomiska zonen bedriver övervakning för att hindra brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.

Vidare tillämpas lagen när Kustbevakningen till havs och i kustvattnen, i Vänern och Mälaren samt i hamnar bedriver övervakning för att hindra brott mot lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Lagen tillämpas i fråga om övervakning som gäller fornminnen enligt första stycket 9 även inom den angränsande zonen enligt lagen (2017:1273) om Sveriges angränsande zon. Lag (2017:1276).

Om det finns anledning att anta att ett brott som avses i 1 § har begåtts, har en tjänsteman vid Kustbevakningen (kustbevakningstjänsteman) samma befogenhet som en polisman har att

1. 1 hålla förhör och vidta andra åtgärder med stöd av 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken,
2. 2 ta med någon till förhör med stöd av 23 kap. 8 § rättegångsbalken,
3. 3 efter tillsägelse tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning från den som ska höras och besluta om kroppsvisitation med stöd av 23 kap. 9 a § rättegångsbalken,
4. 4 gripa någon med stöd av 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken, och
5. 5 göra husrannsakan med stöd av 28 kap. 5 § rättegångsbalken, om åtgärden har till syfte att söka efter den som ska gripas eller att verkställa beslag.

Om misstanken gäller brott som avses i 20 kap. 4 eller 5 § sjölagen (1994:1009), har en kustbevakningstjänsteman dessutom samma befogenhet som en polisman har

1. 1 enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken att ta egendom i beslag,
2. 2 enligt 28 kap. 5 § rättegångsbalken att göra husrannsakan i annat syfte än det som anges i första stycket 5,
3. 3 enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken att besluta om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, och
4. 4 enligt 28 kap. 13 a § rättegångsbalken att
5. a hålla kvar den som ska kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas, och
6. b ta med den som ska kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas till den plats där åtgärden ska genomföras.

Beslagtagen egendom ska förvaras av Kustbevakningen, om inte åklagaren bestämmer något annat.

I fråga om upphörande av ett omhändertagande och protokollföring av de åtgärder som anges i första stycket 3 ska 23 kap. 9 b § rättegångsbalken gälla. Lag (2016:544).

I stället för vad som sägs i 2 § gäller 11 kap. lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg i fråga om Kustbevakningens och kustbevakningstjänstemäns befogenheter att vidta åtgärder vid misstanke om brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller förorening från fartyg. Lag (2001:1281).

En kustbevakningstjänsteman har samma befogenhet som tillkommer polisman enligt 13 § polislagen (1984:387) att avvisa, avlägsna eller omhänderta den som genom sitt uppträdande i trafiken till sjöss stör ordningen eller utgör omedelbar fara för denna. Sådan befogenhet har kustbevakningstjänstemannen också när det fordras för att avvärja brott mot de föreskrifter som avses i 1 § första stycket 5–7 och i 1 § första stycket 9 såvitt avser fornminnen.

Vid omhändertagande som avses i första stycket ska en kustbevakningstjänsteman tillämpa bestämmelserna i 17 § polislagen. Lag (2017:1276).

Om det uppenbart behövs för att befogenheterna enligt 2 och 3 §§ skall kunna utövas, får kustbevakningstjänsteman stoppa och visitera fartyg eller inbringa det till svensk hamn.

Bestämmelser om befogenhet för en kustbevakningstjänsteman att ta alkoholutandningsprov och stoppa fartyg för sådan provtagning finns i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov. Lag (2008:325).

Befogenheterna enligt 2 - 4 §§ får utövas endast i omedelbar anslutning till den gärning som föranleder åtgärden.

Befogenheterna enligt 2 - 4 §§ får utövas endast av kustbevakningstjänsteman som uppfyller de krav regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver i fråga om tjänsteställning, utbildning och erfarenhet eller i annat avseende.

Vid förundersökning om brott mot de föreskrifter som avses i 1 § får åklagaren eller, om Polismyndigheten bedriver undersökningen, denna anlita biträde av Kustbevakningen samt uppdra åt en kustbevakningstjänsteman att vidta de särskilda åtgärder som behövs för undersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Lag (2014:685).

Kustbevakningen får besluta att inleda förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken om brott som avses i 20 kap. 4 eller 5 § sjölagen (1994:1009). De befogenheter och skyldigheter som undersökningsledaren har enligt rättegångsbalken gäller då Kustbevakningen. Myndigheten ska förordna särskilda befattningshavare att fullgöra myndighetens uppgifter.

Om saken inte är av enkel beskaffenhet, ska ledningen av förundersökningen övertas av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagare ska också i andra fall överta ledningen när det behövs av särskilda skäl. Lag (2008:325).

För att verkställa en åtgärd enligt denna lag får en kustbevakningstjänsteman inte använda strängare medel än förhållandena kräver. Kustbevakningstjänstemannen bör i första hand söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar och tillgripa våld bara när uppgiften inte kan lösas på annat sätt. Om våld tillgrips, skall den lindrigaste form som kan leda till det avsedda resultatet användas. Våld får inte brukas längre än som är oundgängligen nödvändigt.

Åtgärder enligt 2–4 §§ ska skyndsamt anmälas till Polismyndigheten utom i fall då Kustbevakningen med stöd av 7 a § första stycket beslutar att inleda förundersökning. Lag (2014:685).