Förordning (1983:366) om att vissa substanser skall anses som narkotika

Nedanstående substanser skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen (1968:64), nämligen

Centralstimulerande medel

etylamfetamin (2-etylamino-1-fenylpropan) fenetyllin [1-fenyl-1-piperidyl-(2)-metyl] acetat 1-fenyl-2-butylamin N-hydroxiamfetamin propylhexedrin

Hallucinogener

2-amino-1-(4-brom-2,5-dimetoxifenyl)propan (brom-STP) hydroxi-3-pentyl-6,6,9-trimetyl-6a,7,10,10a-tetrahydro-6H- dibenso[b,d]-pyranol-(1) (hydroxitetrahydrocannabinoler) ibogain levonantradol nabilon

Smärtstillande medel

karfentanil

Sömnmedel och lugnande medel

allobarbital aprobarbital brallobarbital brotizolam butalbarbital pyrityldion (3,3-dietyl-2,4-dioxotetrahydropyridin) heptabarbital hexapropymat hexobarbital klometiazol kloralhydrat kloralodol metohexital metylpentynol midazolam tybamat vinbarbital

Som narkotika enligt narkotikastrafflagen skall även anses de ovanjordiska delarna av växten kat (Catha edulis).

Vidare skall vid tillämpning av lagen med cannabis förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av frön), från vilka hartset icke blivit extraherat och oavsett under vilka benämningar de förekommer. Förordning (1989:790).