Förordning (1985:682) om antagning av utomnordiska gäststuderande och invandrarstuderande till grundläggande högskoleutbildning m.m.
Hänvisat till av
Denna förordning innehåller föreskrifter om antagning av utomnordiska gäststuderande och utomnordiska invandrarstuderande till grundläggande högskoleutbildning och till utbildning enligt förordningen (1985:681) om preparandutbildning i svenska.
Med utomnordiska gäststuderande avses i denna förordning medborgare i andra länder än Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge som studerar eller avser att studera i Sverige och som inte har för avsikt att bosätta sig i Sverige efter avslutad utbildning.
Med utomnordiska invandrarstuderande avses i denna förordning medborgare i andra länder än Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge som har bosatt sig i Sverige huvudsakligen i annat syfte än att studera.
Om behörighet och urval till grundläggande högskoleutbildning i allmänhet finns bestämmelser i 5 kap. högskoleförordningen (1977:263).
Högst 20 procent av det totala antal utomnordiska gäststuderande som varje läsår antas till grundläggande högskoleutbildning får vara medborgare i samma land.
En utomnordisk gäststuderande skall samtidigt antas till utbildning enligt förordningen (1985:681) om preparandutbildning i svenska och till grundläggande högskoleutbildning.
Studeranden skall påbörja den grundläggande högskoleutbildningen efter det att preparandutbildningen har genomgåtts med godkänt slutprov.
Vad som sägs i första och andra styckena skall även gälla i fråga om antagning av utomnordiska invandrarstuderande som har behov av utbildning i svenska.
En utomnordisk gäststuderande skall visa att han uppfyller det i 5 kap. 9 § 2 högskoleförordningen (1977:263) angivna kravet på kunskaper i engelska, innan frågan om studerandens antagning till utbildning avgörs.
Antagningsmyndigheten får medge undantag från kravet på kunskaper i engelska, om en utomnordisk gäststuderande har kunskaper i franska eller tyska som kan användas i den sökta utbildningen eller om det finns andra särskilda skäl. Förordning (1992:729).
5 § har upphävts genom förordning (1992:729).