lagen.
SFS 1989:6

Förordning (1989:6) med instruktion för domkapitlen

Utfärdad
1989-01-12
Ikraftträder
1989-07-01
Upphävd
2000-01-01
Källa
SFS 1989:6 i lydelse enligt SFS 1996:235

Källa

Upphävd författningUpphörde att gälla 2000-01-01 genom SFS 1999:883.

Hänvisat till av

Uppgifter, sammansättning m. m.

Föreskrifter om domkapitlens uppgifter, sammansättning m.m. finns i 27 kap. 1--8 §§ kyrkolagen (1992:300).

Av 39 kap. 2 § kyrkolagen framgår att domkapitlen i Uppsala, Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås och Växjö stift skall förvalta domkyrkan i respektive stift. Föreskrifter om förvaltningen finns i förordningen (SKFS 1992:14) om förvaltningen av vissa domkyrkor. Förordning (1992:1104).

Verksförordningens tillämpning

Följande föreskrifter i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på domkapitlen:

18 § om interna föreskrifter,

26 § om vem som får begära in förklaringar m.m.,

27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter,

29 § om inhämtande av uppgifter och utövande av tillsyn,

30 § om ärendeförteckning,

31 § om myndighetens beslut och

35 § om överklagande. Förordning (1996:235).

Varje domkapitel har det ansvar för sin verksamhet och de uppgifter som anges i 6, 7, 9, 13 och 15 §§ verksförordningen (1995:1322). Förordning (1996:235).

Ärendenas handläggning

Domkapitlet är beslutfört när minst fem eller, om samtliga är ense om beslutet, minst fyra ledamöter är närvarande.

När ärenden av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande.

Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning i någon sådan fråga som avses i 35 kap. 33 § kyrkolagen (1992:300) eller i en fråga om att skilja en präst från rätten att utöva det kyrkliga ämbetet som präst eller att för viss tid förklara en präst obehörig att utöva ämbetet, tillämpas föreskrifterna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i brottmål med endast lagfarna ledamöter.

Vid omröstning i andra frågor gäller 18 § förvaltningslagen (1986:223).

I 19 § förvaltningslagen finns bestämmelser om rätt att få avvikande mening antecknad. Förordning (1992:1104).

Om ett ärende är så brådskande att domkapitlet inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan biskopen och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet.

Om detta förfarande inte är lämpligt, får biskopen ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde.

Domkapitlet får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över till biskopen, domkapitlets sekreterare eller en tjänsteman hos stiftssamfälligheten att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver avgöras av domkapitlet.

Ärendena avgörs efter föredragning.

I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 7 § inte behöver föredras.

9 § har upphävts genom förordning (1992:1104).