Reservofficersförordning (1990:202)

Myndigheter inom försvarsmakten som sätter upp, vidmakthåller eller bemannar krigsförband får anställa reservofficerare för att tillgodose behovet av befäl i förbanden.

Chefen för armén och försvarets sjukvårdsstyrelse skall dock anställa reservofficerare i väg- och vattenbyggnadstjänst respektive i hälso- och sjukvårdstjänst.

Som reservofficer får anställas den som har genomgått föreskriven utbildning till reserv- eller yrkesofficer.

Som reservofficer i hälso- och sjukvårdstjänst får anställas den som har behörighet att utöva yrke som läkare, tandläkare, apotekare, veterinär, hälsoskyddsinspektör eller sjuksköterska och har genomgått särskild militär befälsutbildning.

Också andra med militär befälsutbildning får enligt försvarsgrenschefens bestämmande anställas som reservofficerare, om det föreligger särskilda skäl.

Anställning av reservofficerare skall avse en period om minst fem och högst femton år. Den som inte fyllt 26 år skall dock anställas för en period om minst tolv år.

En anställningsperiod kan följas av en eller flera ytterligare anställningsperioder. Ingen får dock vara anställd efter utgången av det år då han fyller 70 år.

Bestämmelsen i 4 kap. 4 § första stycket lagen (1976:600) om offentlig anställning om att en tjänst som en myndighet tillsätter skall kungöras ledig till ansökan gäller inte tjänst som reservofficer.

Anställningen sker genom förordnande. I ett anställningsavtal mellan den anställande myndigheten och reservofficeren skall beräknat antal tjänstgöringsdagar under anställningsperioden anges. Avtalet skall även innehålla en plan för tjänstgöringen.

Reservofficerare är skyldiga att tjänstgöra i krig och när värnpliktiga i annat fall tas i anspråk för Sveriges försvar eller säkerhet eller för fullgörande av beredskapsövning.

En reservofficer är därutöver skyldig att tjänstgöra i den omfattning som behövs för att han skall utveckla och bibehålla kompetensen för sin krigsbefattning.

En reservofficer är skyldig att tjänstgöra vid andra myndigheter än den anställande myndigheten.

Den som anställs som reservofficer skall tilldelas lägst fänriks tjänstegrad.

En reservofficer får tilldelas en högre tjänstegrad när han uppnått den kompetens för krigsbefattningen som enligt 12--17 §§ förordningen (FFS 1980:29) om utbildning till och av yrkesofficerare m. m. motsvarar tjänstegraden och i övrigt uppfyller de krav för befordran som försvarsgrenschefen föreskriver.

Frågor om disciplinansvar, skiljande från anställning på grund av personliga förhållande, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning prövas av den anställande myndigheten. I fråga om personal med lägst överstes eller kommendörs tjänstegrad prövas dock frågan av statens ansvarsnämnd enligt 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning. I ärenden om läkarundersökning gäller även 22--25 §§ anställningsförordningen (1965:601).

Förmåner till reservofficerare regleras i kollektivavtal.

Föreskrifter för verkställighet av denna förordning får meddelas av överbefälhavaren eller enligt hans bemyndigande av försvarsgrenschefen. I fråga om personal i hälso- och sjukvårdstjänst skall försvarets sjukvårdsstyrelse höras innan föreskrifterna meddelas.