Förordning om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.

Denna förordning innehåller bestämmelser om statlig ersättning till kommuner och landsting för mottagande av och insatser för skyddsbehövande och vissa andra utlänningar som avses i 3 § och som före utgången av november 2010 först togs emot i en kommun.

För utlänningar som har varit registrerade vid en mottagningsenhet hos Migrationsverket eller som har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska tidpunkten då de först togs emot i en kommun anses vara den dag han eller hon faktiskt togs emot i kommunen. För övriga utlänningar som omfattas av 3 § ska tidpunkten då de först togs emot i en kommun anses vara då han eller hon folkbokfördes i kommunen enligt uppgift i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet. Förordning (2010:1141).

Ersättning enligt denna förordning lämnas för

1. 1.utlänningar som har överförts till Sverige med stöd av ett särskilt regeringsbeslut,
2. 2.utlänningar som har fått uppehållstillstånd och som har tagits emot i kommunen efter att ha varit registrerade vid en förläggning för asylsökande,
3. 3.andra utlänningar som har fått uppehållstillstånd med tillämpning av 5 kap. 1 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser, och
4. 4.utlänningar som har fått uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till en utlänning som avses under 1–3 och ansökt om uppehållstillstånd inom två år från det att den person som han eller hon har anknytning till först togs emot i en kommun. Förordning (2010:1141).

Ersättning enligt denna förordning får inte lämnas för utlänningar som fått uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 a § utlänningslagen (2005:716) eller för utlänningar som fått uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till en sådan utlänning. Förordning (2008:894).

Ersättning enligt denna förordning beslutas och betalas ut av Migrationsverket. Förordning (2007:627).

Schablonersättningen ska vara

1. 1.119 600 kronor för en person under 16 år,
2. 2.194 700 kronor för en person som fyllt 16 men inte 65 år, och
3. 3.71 900 kronor för en person som fyllt 65 år.

Schablonersättningen ska beräknas utifrån utlänningens ålder vid utgången av månaden innan ersättningen betalas ut. Förordning (2011:1233).

Rätt till schablonersättning enligt 12 och 13 §§ har kommuner som genomför ett program för utlänningens introduktion i samhället enligt en skriftlig introduktionsplan som fastställs efter samråd med utlänningen. Om utlänningen är i arbetsför ålder, ska samråd ske med Arbetsförmedlingen.

Ett introduktionsprogram för personer som fyllt 16 år ska innehålla

1. 1.kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning för den som har rätt att delta i sådan utbildning enligt skollagen (2010:800),
2. 2.praktik i den utsträckning som är möjlig,
3. 3.orientering om svenska samhällsförhållanden och svenskt samhällsliv, och
4. 4.information om vardagslivet i en kommun och andra liknande förhållanden. Förordning (2016:466).

Den kommun som först tog emot en utlänning som omfattas av 1 § har rätt till 20 procent av en schablonersättning. Beloppet ska betalas ut månaden efter den månad då utlänningen togs emot i kommunen.

Från det att utlänningen först togs emot i en kommun och under 24 kalendermånader efter utgången av den månad då mottagandet ägde rum ska schablonersättning betalas ut för perioder som omfattar tre kalendermånader (bidragsperiod). Utbetalning med 10 procent av en schablonersättning ska göras månaden efter utgången av varje bidragsperiod. Rätt till utbetalning har den kommun där utlänningen enligt uppgift i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet är folkbokförd vid utgången av perioden. Förordning (2010:1141).

Om utlänningen flyttar till en ny kommun under en bidragsperiod och enligt uppgift i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet är folkbokförd där vid utgången av perioden, har denna kommun rätt till 20 procent av ett schablonbelopp som extra ersättning. Detta gäller under förutsättning att flyttningen äger rum innan 18 kalendermånader förflutit från det första mottagandet.

Den kommun som utlänningen flyttar från har rätt till 10 procent av ett schablonbelopp. Detta gäller vid flyttningar inom 24 kalendermånader efter utgången av den månad då mottagandet ägde rum.

Ersättningen enligt första och andra stycket skall betalas ut månaden efter utgången av den bidragsperiod under vilken utlänningen flyttat. Förordning (2003:894).

För utlänningar som omfattas av 1 § har en kommun rätt till ersättning enligt 17 och 19–20 d §§ för vissa kostnader för

1. 1.ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453),
2. 2.stöd och hjälp i boendet och för särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt socialtjänstlagen,
3. 3.insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
4. 4.assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken,
5. 5.bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m., och
6. 6.hälso- och sjukvård. Förordning (2010:1141).

Ersättning lämnas för sådant ekonomisk bistånd enligt 4 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453) som kommunen lämnat efter det att 20 månader gått från tidpunkten då utlänningen först togs emot i en kommun om utlänningen

1. 1.hade fyllt 60 år när uppehållstillstånd beviljades första gången, eller
2. 2.inte kan försörja sig på grund av en sjukdom eller ett funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun, eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande.

Ersättning enligt första stycket lämnas inte för en utlänning som fyllt 65 år. Förordning (2010:1141).

Ersättning för kostnader för stöd och hjälp i boendet och för särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt socialtjänstlagen (2001:453) lämnas om utlänningen har behov av sådana insatser på grund av ålderdom, sjukdom eller funktionshinder. Ersättning för kostnader för en insats på grund av ålderdom lämnas endast om behovet av insatsen fanns när utlänningen först togs emot i en kommun. Ersättning för kostnader för en insats på grund av sjukdom eller funktionshinder lämnas endast om utlänningen hade sjukdomen eller funktionshindret när han eller hon först togs emot i en kommun, eller om sjukdomen eller funktionshindret annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande.

Ersättningen till kommunen ska motsvara 75 procent av kommunens kostnader för insatsen, minskat med den avgift utlänningen själv har betalat. Förordning (2010:1141).

Ersättning för kostnader enligt 17 och 19 §§ betalas ut i efterskott för varje kalenderår efter ansökan. Den första ansökan ska för respektive ersättningsslag ha kommit in till Migrationsverket senast inom tre år från den dag då utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har kommit in senare. Förordning (2010:1141).

Ersättning för kostnader för insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, samt för kostnader för assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken, lämnas om utlänningen har behov av sådana insatser på grund av en sjukdom eller ett funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun, eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande. Förordning (2010:1141).

Ersättning för kostnader för bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. lämnas om utlänningen har behov av sådant bidrag på grund av en sjukdom eller ett funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun, eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande. Förordning (2010:1141).

Ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård lämnas om utlänningen, på grund av en sjukdom eller ett funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande, måste beredas varaktig vård som ordinerats av läkare. Ersättning lämnas endast om vården bedöms ha en varaktighet av minst tre år. Ersättningens storlek bestäms enligt Riksavtalet för utomlänsvård om inte annat avtalats.

När ersättning lämnas enligt första stycket får ersättning även lämnas för kostnader för tolk. Förordning (2010:1141).

Ersättning för kostnader enligt 20 a–20 c §§ lämnas endast om kommunens sammanlagda kostnader för stöd och service till vissa funktionshindrade, assistansersättning, bostadsanpassningsbidrag samt hälso- och sjukvård för en utlänning uppgått till lägst 60 000 kronor under en tolvmånadersperiod. Ersättning betalas ut i efterskott efter ansökan. Den första ansökan ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom tre år från den dag då utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har kommit in senare. Förordning (2010:1141).

En kommun har rätt till ersättning enligt 22–24 §§ för vissa kostnader för barn under 18 år som omfattas av 1 § och som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare (ensamkommande barn).

Ersättning för vård enligt 22–24 §§ eller belagd plats enligt 23 § andra stycket 1 lämnas också för den som har fyllt 18 men inte 21 år, under förutsättning att vården påbörjats före 18 års ålder. Förordning (2015:1008).

Ersättning lämnas för kommunens kostnader för sådan vård i ett annat hem än barnets eget som ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Förordning (2015:1008).

För den som vårdas i ett stödboende enligt socialtjänstlagen (2001:453) lämnas schablonersättning med 1 000 kronor per dygn. Ett stödboende får inte ingå i sådana överenskomna platser för boende för ensamkommande barn som ger rätt till ersättning enligt andra stycket 1.

För vård i ett annat boende enligt socialtjänstlagen än stödboende eller för vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga lämnas ersättning

1. 1.med 1 600 kronor per dygn för varje plats som kommunen ska hålla tillgänglig som boende för ensamkommande barn enligt en särskild överenskommelse med Migrationsverket och därutöver ett tillägg med 300 kronor för varje dygn en sådan plats är belagd, eller
2. 2.för kommunens faktiska kostnader om vården gäller ett boende som det inte kan lämnas ersättning för enligt 1. Förordning (2015:1008).

Om vårdnaden av ett barn flyttats över till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som barnet tidigare varit familjehemsplacerat hos och kommunen med stöd av 6 kap. 11 § föräldrabalken betalar ersättning till dessa vårdnadshavare, lämnas skälig ersättning för kommunens kostnader. Förordning (2015:1008).

Ersättning till en kommun enligt 23 § andra stycket 1 för överenskomna platser ska betalas ut i efterskott för varje kvartal och för belagda platser i efterskott för varje kvartal efter ansökan.

Ersättning till en kommun enligt 23 och 24 §§ ska i övrigt betalas ut i efterskott för varje kvartal efter ansökan. Förordning (2015:1008).

Utöver ersättning enligt 10–13, 16, 17 och 19–24 §§ får Migrationsverket inom ramen för anvisade medel lämna ersättning till kommuner för betydande extraordinära kostnader för flyktingmottagande. Förordning (2015:1008).

Ett landsting har rätt till ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård av en utlänning som omfattas av 1 § och som på grund av en sjukdom eller ett funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande, måste beredas varaktig vård som ordinerats av läkare. Ersättning lämnas endast om vården bedömts ha en varaktighet av minst tre år och landstingets sammanlagda vårdkostnad för utlänningen uppgått till lägst 60 000 kronor under en tolvmånadersperiod. Ersättningens storlek bestäms enligt Riksavtalet för utomlänsvård om inte annat avtalats.

När ersättning lämnas enligt första stycket får ersättning även lämnas för kostnader för tolk. Förordning (2010:1141).

Ett landsting har rätt till ersättning för kostnader för hälsoundersökning av en utlänning som omfattas av 1 § som har genomförts inom tolv månader från den tidpunkt då utlänningen först togs emot i en kommun enligt 1 § andra stycket, om utlänningen inte genomgått någon hälsoundersökning innan han eller hon först togs emot i en kommun eller om hälsoundersökning krävs av smittskyddsskäl.

En hälsoundersökning enligt första stycket ersätts i form av en schablonersättning med 2 000 kronor. I ersättningen ingår kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen. Förordning (2010:1440).

Ersättning för kostnader enligt 34 och 35 §§ betalas ut i efterskott efter ansökan.

Den första ansökan enligt 34 § ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom tre år från den dag då utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har kommit in senare. Förordning (2010:1141).

Utöver ersättning enligt 34–36 §§ får Migrationsverket inom ramen för anvisade medel lämna ersättning till landsting och kommuner för betydande extraordinära kostnader för vårdinsatser för skyddsbehövande. Sådan ersättning betalas efter ansökan. Förordning (2010:1141).

En ansökan om ersättning enligt denna förordning skall ha kommit in till Migrationsverket senast inom ett år från utgången av den period ansökan avser om inte annat anges i andra bestämmelser i förordningen.

Kommuner och landsting är skyldiga att lämna Migrationsverket de uppgifter som krävs för att verket skall kunna bedöma deras rätt till ersättning enligt denna förordning. Förordning (2007:627).

En mottagare av ersättning enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om ersättningen har lämnats på felaktig grund eller med för högt belopp.

Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av mottagaren, är denna återbetalningsskyldig om mottagaren insett eller skäligen borde ha insett felet.

En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om ersättning. Förordning (2010:1141).

En mottagare av ersättning enligt 26 eller 38 § är även återbetalningsskyldig för medel som inte har använts för avsett ändamål. En upplysning om detta ska tas in i beslutet om ersättning. Förordning (2010:1141).

Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 41 §, ska Migrationsverket besluta att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet.

Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 41 a §, får Migrationsverket besluta att återkräva de medel som inte har använts för avsett ändamål.

Om det finns särskilda skäl för det, får ett krav på återbetalning efterges helt eller delvis. Förordning (2010:1141).

Migrationsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Innan sådana föreskrifter meddelas ska Sveriges Kommuner och Landsting höras. Förordning (2010:1141).

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt 26 och 38 §§ får inte överklagas. Förordning (2010:1141).