Tidsbegränsningsförordning (1991:1750)

I denna förordning finns föreskrifter som gäller för anställningar vid

1. 1 myndigheterna under regeringen, dock inte affärsverken,
2. 2 de allmänna försäkringskassorna.

Föreskrifterna i 3 § gäller inte för lärare, assistenter eller amanuenser vid högskoleenheter. Förordning (1993:1533).

Förordningen skall inte innebära någon inskränkning i den rätt att tidsbegränsa anställningar som följer av lagen (1982:80) om anställningsskydd eller av särskilda föreskrifter som regeringen meddelar.

En anställning får begränsas till att gälla antingen för en bestämd tid eller tills vidare längst till en viss tidpunkt i följande fall:

1. 1 Arbetstagaren får en verksledande eller därmed jämförlig ställning.
2. 2 Arbetstagaren ersätter en viss arbetstagare.
3. 3 Arbetstagaren anställs för enstaka, kortvariga perioder.
4. 4 Arbetstagaren anställs för en föreskriven, tidsbestämd aspirant- eller annan utbildning vid myndigheten.
5. 5 Arbetstagaren har uppnått den pensionsålder som gäller för anställningen.
6. 6 Det finns ett beslut om att myndigheten skall upphöra eller genomgå en omfattande omorganisation inom två år. Förordning (1993:1533).

Arbetsgivaren behöver inte lämna

1. 1 besked som avses i 15 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd, när anställningen har varat högst tre månader i följd,
2. 2 besked som avses i 15 § andra stycket lagen om anställningsskydd, när anställningen har avsett ett semestervikariat eller ett feriearbete,
3. 3 varsel enligt 30 § första stycket eller 30 a § lagen om anställningsskydd i fråga om anställning för den som har uppnått pensionsåldern.