lagen.nu
SFS 1992:1010/konsolidering/1999:917 · äldre lydelse

Förordning om effektiv ränta vid konsumentkrediter

Titel
Förordning (1992:1010) om effektiv ränta vid konsumentkrediter
Ikraftträder
1993-01-01
Upphävd
2011-01-01
Ändring införd t.o.m.
SFS 1999:917
Äldre lydelseFörfattningen i dess lydelse t.o.m. ändringar genom SFS 1999:917. Visa gällande lydelse.

Den effektiva räntan enligt 6 § första stycket första meningen konsumentkreditlagen (1992:830) skall beräknas i enlighet med en matematisk formel, som bygger på att kreditbeloppet (A) är lika med nuvärdet av alla betalningar som kredittagaren skall göra enligt avtalet.

Om den effektiva räntan skall beräknas vid betalningsanstånd, eller om den skall beräknas för lån där hela kreditbeloppet utbetalas vid ett tillfälle, skall formeln vara

Formel saknas i den konsoliderade texten — se den tryckta författningen

Samma formel skall tillämpas när den effektiva räntan skall beräknas för löpande krediter. Därvid gäller bestämmelserna i 6 § andra stycket konsumentkreditlagen.

Om den effektiva räntan skall beräknas för lån där kreditbeloppet utbetalas i flera poster, skall formeln vara:

Formel saknas i den konsoliderade texten — se den tryckta författningen

Anmärkningar

  1. aDe belopp, som betalas av båda parter vid olika tidpunkter, är inte nödvändigtvis lika stora och behöver inte ovillkorligen betalas med lika stora intervall.
  2. bBegynnelsetidpunkten är tidpunkten för det första lånet.
  3. cIntervallen mellan de vid beräkningen använda tidpunkterna anges i år eller delar av år. Ett år skall anses ha 365 dagar eller 365,25 dagar eller (för skottår) 366 dagar, 52 veckor eller 12 jämnlånga månader. En jämnlång månad anses ha 30,41666 dagar.
  4. dResultatet av beräkningen skall uttryckas med åtminstone en decimals exakthet. Vid avrundning till en särskild decimal skall följande regel tillämpas: Om siffran i den decimal som följer efter denna särskilda decimal är större än eller lika med 5, skall siffran i denna särskilda decimal höjas med ett.
  5. eVid tillämpningen av denna förordning gäller räkneexemplen i bilaga 3 i rådets direktiv 90/88/EEG av den 22 februari 1990, senast ändrat genom bilaga II i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/7/EG. Förordning (1999:917).