Förordning (1993:969) om märkning av textilier

Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Förordningen gäller sådana textilier som avses i 1 § lagen (1992:1231) om märkning av textilier.

Med textilier avses i denna förordning

1. 1 varor som består av textila fibrer, om fibrernas vikt utgör minst 80 procent av varans totala vikt,
2. 2 möbel-, paraply- och markistyg med textila inslag, om det textila inslagets vikt utgör minst 80 procent av varans totala vikt,
3. 3 textila inslag i flerlagrade golvbeläggningar, madrasser, campingartiklar, värmande foder i fotbeklädnader samt i handskar och vantar, om det textila inslagets vikt utgör minst 80 procent av varans totala vikt.

Med textilier avses också sådana varor där textilier ingår som en väsentlig del i varan, om uppgifter om textiliernas sammansättning särskilt anges.

Textilier skall genom märkning eller på något annat sätt vara försedda med en uppgift om innehållet av textila fibrer.

Konsumentverket får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten och om undantag från den.

Konsumentverket får meddela föreskrifter om

1. 1 hur textila fibrer får benämnas och beskrivas, och
2. 2 vilka metoder för kvantitativ analys av textila fiberblandningar som skall användas vid provning och kontroll.

Konsumentverket skall se till att föreskrifterna i denna förordning och de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen följs.

En näringsidkare som tillhandahåller textilier är skyldig att på begäran lämna Konsumentverket sådana upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för tillsynen.

En näringsidkare som tillhandahåller textilier är skyldig att betala Konsumentverkets kostnader för provtagning och undersökning av textilier, om det vid kontroll visar sig att en lämnad uppgift om innehållet av textila fibrer i något väsentligt avseende är oriktig.

Konsumentverket får förena ett sådant föreläggande eller förbud som avses i 4 § andra stycket lagen (1992:1231) om märkning av textilier med vite.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifterna i 4 § första stycket eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 § andra stycket eller 5 § 1 skall dömas till böter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Till ansvar enligt denna förordning ska inte dömas, om gärningen

1. 1 är belagd med straff i brottsbalken,
2. 2 kan föranleda marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen (2008:486), eller
3. 3 omfattas av ett vitesföreläggande enligt marknadsföringslagen eller denna förordning. Förordning (2008:515).

Allmänt åtal för brott som avses i 10 § får väckas bara efter medgivande av Konsumentverket.