Förordning om vissa sanktioner mot Irak

Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 2465/96 av den 17 december 1996 om avbrytande av de ekonomiska och finansiella förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och Irak1 .

I rådets förordning (EEG) nr 3541/92 av den 7 december 1992 om förbud mot att tillmötesgå irakiska krav i samband med kontrakt och transaktioner som omfattas av FN:s säkerhetsråds resolution 661 (1990) och därmed förknippade resolutioner2, finns bestämmelser om förbud mot uppfyllande av rättsanspråk. Förordning (1997:4).

Tillstånd enligt artikel 2.3 a i förordningen (EG) nr 2465/96 meddelas av regeringen. Förordning (1997:4).

Till Iraks regering eller någon annan mottagare i Irak får inte utifrån lämnas betalning eller kredit. Inte heller får betalning eller kredit lämnas till någon utanför Irak, om betalningen eller krediten är avsedd för någon i Irak eller för verksamhet av ekonomisk art som drivs i eller från Irak.

Inte heller får uppdrag lämnas eller förmedlas för sådana åtgärder som är förbjudna enligt första stycket.

Förbuden i första och andra stycket omfattar inte betalningar som avser olja eller oljeprodukter med ursprung i Irak, när Iraks export har godkänts i enlighet med Förenta nationernas (FN) säkerhetsråds resolution 986 (1995) och på de betalningsvillkor som fastställts av FN:s sanktionskommitté som inrättats genom säkerhetsrådets resolution 661 (1990). Förordning (1997:4).

En svensk medborgare som utomlands utför en handling som är förbjuden enligt 1 eller 3 § döms enligt lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första och andra stycket den balken.

Bestämmelser om licenstvång för in- och utförsel av varor i vissa fall finns i förordningen (KFS 1987:1) om import- och exportlicenser inom Kommerskollegiets licensområde. Förordning (1998:1353).