Förordning (1996:221) om svenska försäkringsföretags skadeförsäkringsverksamhet i Schweiz

Denna förordning innehåller bestämmelser om svenska försäkringsföretag som driver direkt skadeförsäkringsverksamhet i Schweiz genom filial, agentur eller annat liknande driftställe. Förordning (2011:259).

Förordningen gäller inte för

1. 1 ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar, om
2. a bolagsordningen eller stadgarna medger uttag av extra bidrag eller minskning av förmåner,
3. b verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som försäkringsföretaget enligt 2 kap. 11 § andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) behandlar som underordnad,
4. c den årliga premieinkomsten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp som motsvarar fem miljoner euro, och
5. d minst hälften av premieinkomsten kommer från försäkringsföretagets delägare eller medlemmar,
6. 2 ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar som enligt avtal med ett annat sådant försäkringsföretag fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt skadeförsäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen,
7. 3 lokala skadeförsäkringsbolag som endast meddelar sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 18 försäkringsrörelselagen (assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 euro, och
8. 4 återförsäkring. Förordning (2011:259).

Finansinspektionen ska, på begäran av ett försäkringsföretag som avser att driva verksamhet för vilken denna förordning är tillämplig, utfärda ett intyg som utvisar att företaget har tillräcklig kapitalbas enligt 2 kap. 10 § samt 7 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043). Dessutom ska intyget innehålla uppgifter om

1. 1 vilka försäkringsklasser som företagets tillstånd omfattar,
2. 2 vilka risker som företaget faktiskt försäkrar, samt
3. 3 de finansiella medel som företaget avsatt för att täcka de uppskattade kostnaderna för uppbyggnad av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner i Schweiz. Förordning (2011:259).

Finansinspektionen ska senast tre månader efter att inspektionen från den behöriga myndigheten i Schweiz mottagit en verksamhetsplan för försäkringsföretaget och en redogörelse för myndighetens iakttagelser lämna ett yttrande över dessa uppgifter till myndigheten. Förordning (2011:259).

För försäkringsföretagets verksamhet i Schweiz ska, i stället för bestämmelserna i 5 och 6 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043), det landets bestämmelser gälla för

1. 1 beräkning av försäkringstekniska avsättningar,
2. 2 placering av tillgångar motsvarande de försäkringstekniska avsättningarna, samt
3. 3 lokalisering av dessa tillgångar och begränsning av valutakursförluster.

Den behöriga myndigheten i Schweiz ansvarar för kontrollen av att dessa bestämmelser följs. Förordning (2015:702).

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta med den behöriga myndigheten i Schweiz i den utsträckning som följer av avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz om annan direkt försäkring än livförsäkring.

Finansinspektionen får från den behöriga myndigheten i Schweiz begära den information som behövs för kontroll av försäkringsföretagets kapitalbas. Förordning (2011:259).