Förordning med instruktion för Finansinspektionen

Finansinspektionen är central förvaltningsmyndighet för tillsynen över finansiella marknader, kreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet.

De övergripande målen för Finansinspektionens verksamhet är att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott konsumentskydd.

Finansinspektionen har till uppgift att

1. 1.utöva tillsyn i enlighet med vad som anges i lag eller annan författning,
2. 2.följa och analysera utvecklingen inom verksamhetsområdet samt rapportera till regeringen om inspektionen bedömer att instabilitet i finanssektorn riskerar att negativt påverka det svenska finansiella systemets funktionssätt,
3. 3.meddela föreskrifter samt handlägga förvaltningsärenden i enlighet med lag eller annan författning,
4. 4.medverka i internationellt samarbete som rör inspektionens verksamhetsområde,
5. 5.biträda regeringen med yttranden och utredningar,
6. 6.fullgöra sina uppgifter enligt förordnanden med stöd av atomansvarighetslagen (1968:45) och 10 kap. 12 § sjölagen (1994:1009),
7. 7.fullgöra uppgifter enligt förordningen (2002:472) om åtgärder för fredstida krishantering och höjd beredskap,
8. 8.fullgöra de uppgifter som ankommer på behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, i fråga om efterlevnaden av sådana regler som inspektionen har tillsyn över, samt
9. 9.fullgöra kanslifunktionen åt Bokföringsnämnden.

Inspektionen får fullgöra kanslifunktionen åt Insättningsgarantinämnden.

Inspektionen får föreskriva avvikelser och medge undantag som avses i 11 § lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten. Förordning (2005:1039).

Inspektionen skall samråda med

1. 1.Konkurrensverket i frågor om tillämpningen av lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden,
2. 2.Riksbanken i viktigare frågor som har samband med betalningssystemets stabilitet eller som berör Riksbankens ansvar för valuta- och kreditpolitiken och för betalningsväsendet,
3. 3.Riksbanken i frågor som rör beredskapsplaneringen enligt förordningen (2002:472) om åtgärder för fredstida krishantering och höjd beredskap,
4. 4.Krisberedskapsmyndigheten i försvarsberedskapsfrågor, i de frågor där inspektionen skall hålla styrelsen underrättad om beredskapsplaneringen,
5. 5.Insättningsgarantinämnden i frågor av betydelse för insättningsgarantin enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och för investerarskyddet enligt lagen (1999:158) om investerarskydd, och
6. 6.Ekonomistyrningsverket om de avgifter som myndigheten tar ut eller avser att ta ut, om inte verket medger undantag från samrådsskyldigheten.

Vid samråd enligt första stycket skall inspektionen lämna berörda myndigheter de uppgifter som behövs. Förordning (2002:530).

Inspektionen ansvarar för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken. Förordning (2001:149).

Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Finansinspektionen med undantag av 3-5, 12 och 34 §§.

Det som sägs i 6-9 §§ verksförordningen om myndighetens chef skall i stället gälla styrelsen. Förordning (2002:1043).

Finansinspektionen leds av en styrelse som ansvarar för myndighetens verksamhet.

Styrelsen består av högst nio ledamöter, generaldirektören inräknad.

Generaldirektören är chef för myndigheten samt ansvarar för och leder den löpande verksamheten enligt styrelsens direktiv och riktlinjer. Förordning (2002:1043).

Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på inspektionen.

Utöver vad som anges i 6-9 och 13 §§ verksförordningen (1995:1322) skall styrelsen besluta i följande frågor:

1. 1.sammankallande av extra bolagsstämma eller extra stämma i företag som står under Finansinspektionens tillsyn,
2. 2.tillstånd, återkallelse av tillstånd eller förbud som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt,
3. 3.anmälan till regeringen om förhållande som kan föranleda återkallelse av koncessionen för en försäkringsgivare, utom i sådant fall som avses i 19 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta föreskrifter som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. Förordning (2002:1043).

Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan generaldirektören och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet.

Om ärendet inte lämpligen kan avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta ensam i ärendet. Beslut, som fattas enligt denna paragraf, skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

Den som är styrelseledamot eller tjänsteman hos inspektionen får inte för egen eller annans räkning driva eller ha del i ett företag vars verksamhet faller inom inspektionens tillsynsområde. Ledamoten eller tjänstemannen får inte heller vara anställd hos eller åta sig uppdrag för ett sådant företag.

Ledamöterna i styrelsen och de befattningshavare som styrelsen bestämmer får inte utan tillstånd ha lån hos företag som står under inspektionens tillsyn. Tillstånd meddelas av regeringen i fråga om ordföranden och av ordföranden i fråga om övriga ledamöter i styrelsen, generaldirektören inräknad, samt av inspektionen i annat fall. Förordning (2002:1043).