Förordning (1997:139) om försöksverksamhet med förändrad beredningsorganisation vid tingsrätterna

Försöksverksamhet enligt denna förordning får bedrivas för att pröva olika former av beredningsorganisation i tingsrätt. Förordning (1998:1378).

Förordningen gäller vid sidan av förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion och notarieförordningen (1990:469). Förordning (2000:738).

Tingsrätterna får anställa jurister för beredningsändamål (beredningsjurister), förlänga en tingsnotaries förordnande utöver den tid som anges i 1 § notarieförordningen (1990:469) och besluta att en tingsfiskal inte skall ha en rotel.

En beredningsjurist skall ha fullgjort notariemeritering. Förordning (2000:738).

Vid anställning av beredningsjurister tillämpas inte 28 § lagen (1982:80) om anställningsskydd eller 6 och 7 §§ anställningsförordningen (1994:373) .

Beredningsjurister anställs för en sammanlagd tid av högst ett år. Om anställningen skall upphöra vid anställningstidens utgång, gäller inte 15 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Beredningsjurister får ges förordnande enligt 16, 18 och 19 §§ förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion.

Lagmannen får förordna beredningsjurister och tingsnotarier som har tjänstgjort minst ett år att, i vidare omfattning än som anges i förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion, på eget ansvar vidta åtgärder för beredning av mål och ärenden. Ett förordnande får dock inte avse beslut

1. 1 om avvisning av ombud, biträden eller försvarare,
2. 2 i frågor om intervention,
3. 3 i frågor om ställande av säkerhet för rättegångskostnader,
4. 4 i frågor som avses i 15 kap. rättegångsbalken eller i en annan bestämmelse om interimistiskt beslut,
5. 5 i frågor som avses i 24-28 kap. rättegångsbalken,
6. 6 om inhämtande av annan personutredning än sådan som avses i 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. och 25 § frivårdsförordningen (1983:250),
7. 7 om avvisning av bevisning eller begäran om inhämtande av utredning,
8. 8 om föreläggande enligt 42 kap. 15 § rättegångsbalken,
9. 9 om förordnande av medlare eller sakkunnig när parterna inte är ense,
10. 10 om hämtning,
11. 11 i frågor om inhibition,
12. 12 i fråga om undersökning enligt 22 kap. 13 § miljöbalken, eller
13. 13 om åtgärder enligt 22 kap. 14 § miljöbalken för att förebygga eller minska skador eller olägenheter innan frågan om sådana åtgärder slutligen avgörs. Förordning (1998:1378).

Lagmannen får förordna andra anställda att på eget ansvar

1. 1 utfärda stämning i brottmål där talan har väckts av en åklagare,
2. 2 förordna offentlig försvarare i sådana fall som avses i 21 kap. 3 a § första stycket rättegångsbalken,
3. 3 utfärda stämning i äktenskapsmål och i mål om faderskap, vårdnad,

umgänge och underhåll enligt föräldrabalken,

1. 4 besluta om ersättning för blodprovstagning, blodundersökning och kungörelsedelgivning, och
2. 5 besluta om förskott på ersättning till vittne, målsägande, sakkunnig och tolk.

Ett förordnande enligt första stycket 1, 2 eller 3 får inte avse mål med internationell anknytning. Förordning (1998:1378).

Förordnande enligt 6 och 7 §§ får inte avse frågor som är omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet.

Uppkommer en fråga av sådant slag som anges i första stycket skall den som är ansvarig för beredningen genast anmäla frågan för rotelinnehavaren.