Förordning om offentlig försvarare m.m.

Denna förordning innehåller bestämmelser om ersättning till offentlig försvarare och om den tilltalades ersättnings- skyldighet enligt 31 kap. 1 § rättegångsbalken.

Domstolsverket fastställer den taxa som avses i 21 kap. 10 § rättegångsbalken på grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen. Domstolsverket fastställer också hur tidsspillan skall beräknas.

Bestämmelserna i 20 § rättshjälpsförordningen (1997:404) om kostnadsräkningar från rättshjälpsbiträden gäller även för kostnadsräkningar från offentliga försvarare.

Kostnadsräkningen skall ges in till den domstol som skall besluta om ersättningen.

En offentlig försvarare har rätt till förskott på sin ersättning med ett skäligt belopp, om det finns skäl till det med hänsyn till det arbete som har lagts ned i ärendet och till den tid som återstår innan ersättningen kan fastställas.

Om en domstol, efter ett överklagande, bestämmer ersättning till en offentlig försvarare till ett lägre belopp än vad som bestämts i det överklagade beslutet skall försvararen snarast återbetala vad han eller hon har fått för mycket.

Om ett utbetalat förskott överstiger vad försvararen slutligen tillerkänns i ersättning skall det överskjutande beloppet snarast återbetalas till staten.

Närmare föreskrifter om förfarandet för verkställighet av beslut om betalning till staten enligt bestämmelserna i 31 kap. rättegångsbalken beslutas av Domstolsverket efter samråd med Skatteverket. Förordning (2003:986).

Den gräns för återbetalning som avses i 31 kap. 1 § femte stycket rättegångsbalken är 250 kr.

Polismyndigheten och Rättsmedicinalverket får meddela föreskrifter inom respektive myndighets verksamhetsområde om den taxa som avses i 31 kap. 1 § sjätte stycket rättegångsbalken. Förordning (2022:1508).