Förordning (2011:443) om Europeiska unionens punktskatteområde

Vid tillämpningen av lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi ska Europeiska unionens punktskatteområde avse unionens territorium, som detta definieras i artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Följande territorier, som ingår i unionens tullområde, ska inte ingå i Europeiska unionens punktskatteområde:

1. 1 Kanarieöarna,
2. 2 de franska territorier som avses i artiklarna 349 och 355.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
3. 3 Åland,
4. 4 Kanalöarna. Förordning (2014:1516).

De territorier som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 355.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska inte ingå i Europeiska unionens punktskatteområde.

Följande territorier, som inte ingår i unionens tullområde, ska inte ingå i Europeiska unionens punktskatteområde:

1. 1 ön Helgoland,
2. 2 territoriet Büsingen,
3. 3 Ceuta,
4. 4 Melilla,
5. 5 Livigno. Förordning (2019:791).

Monaco, San Marino, Isle of Man och Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia ska anses ingå i Europeiska unionens punktskatteområde.

Flyttningar av punktskattepliktiga varor som utgår från eller är avsedda för

1. 1 Monaco behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Frankrike,
2. 2 San Marino behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Italien,
3. 3 Isle of Man behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Förenade kungariket,
4. 4 Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Cypern,
5. 5 Jungholz och Mittelberg (Kleines Walsertal) behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Tyskland.