Åklagarmyndighetens föreskrifter om ändring i Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (ÅFS 2005:9) om ledning av förundersökning i brottmål.
Ändrar
Bemyndigande
Vid tillämpningen av 23 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken skall vad som anges i denna författning gälla. Det som anges i denna författning gäller även utredningar rörande brott enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LuL), utom såvitt avser föreskrifterna i 7 § 6 och 8 § 1.
Allmänna råd
Enligt 32 § LuL gäller bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. 3 § rättegångsbalken i tillämpliga delar beträffande en sådan utredning som avses i 31 § LuL. Detta innebär att fördelningen av ansvaret för sådana utredningar följer samma principer som gäller vid fördelningen av ansvaret för ledningen av förundersökningar. Den närmare fördelningen av ansvaret för ledningen av förundersökningar som anges i denna författning gäller, med undantag för 7 § 6 och 8 § 1, därför också vid utredningar enligt 31 § LuL. Att 7 § 6 och 8 § 1 undantas innebär endast att ansvaret för en utredning enligt 31 § LuL inte med automatik skall övertas av
Ändringarna har markerats med kantstreck
åklagare. I sådana situationer gäller att ansvaret för utredningen fördelas efter de bestämmelser som i övrigt anges i denna författning.
Åklagare skall leda förundersökningen 1. när brottet innefattar våld eller hot om våld mot närstående eller tidigare närstående person, 2. när brottet har rasistiska eller främlingsfientliga motiv eller beror på målsägandens sexuella läggning eller trosbekännelse eller 3. när brottet innefattar en sexuell handling mot någon som är under arton år. Om polismyndigheten har inlett förundersökning skall denna snarast överlämnas till åklagaren.
Åklagare skall överta ledningen av förundersökningen 1. när det under förundersökningen krävs en åtgärd av domstol, t.ex. förordnande av offentlig försvarare, målsägandebiträde, särskild företrädare för barn eller utseende av sakkunnig, 2. när det kan bli aktuellt att göra en framställning om utlämning eller överlämnande, att utfärda ett europeiskt frysningsbeslut, att begära eller lämna internationell rättslig hjälp i brottmål, att överföra lagföringen till annat land eller annars när en förundersökning är av sådan art att samordning bör ske mellan svensk åklagare och åklagare eller tjänsteman med motsvarande befattning i ett annat land, 3. när fråga om bevistalan aktualiseras, 4. när brottet är svårbedömt eller det annars med hänsyn till utredningens art är påkallat att åklagaren leder förundersökningen, 5. när ett yttrande enligt 11 § LuL skall inhämtas från socialnämnd, 6. när någon är skäligen misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader och brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid, om målsäganden vid tiden för anmälan inte har fyllt arton år eller 7. när ett brott kan föranleda talan om företagsbot.
Allmänna råd
När åklagare har övertagit ledningen av förundersökningen enligt 7 § endast på den grund att det finns anledning att göra anmälan om förordnande av offentlig försvarare eller målsägandebiträde eller inhämta ett yttrande från socialnämnd bör åklagaren, sedan åtgärden har genomförts, återföra ledningen av förundersökningen till polismyndigheten. Om polismyndigheten lägger ned en förundersökning i vilken det förordnats en offentlig försvarare, ett målsägandebiträde eller
inhämtats ett yttrande från socialnämnd bör åklagare snarast underrättas om beslutet. Sådan internationell samordning mellan åklagare i olika länder som anges i 7 § 2 avser i första hand förundersökningar angående grov gränsöverskridande brottslighet som omfattas av samarbetet inom Europol och Eurojust. Vid utredning av sådan brottslighet är det viktigt att samordning på åklagarnivå äger rum i ett tidigt skede.
Denna författning träder i kraft den 1 april 2007.
FREDRIK WERSÄLL Agneta Blidberg (Åklagaravdelningen)
Bilaga
Brott där saken skall anses vara av enkel beskaffenhet Brottsbalken
Beträffande följande brott i brottsbalken skall saken anses vara av enkel beskaffenhet och förundersökningen i normalfallet ledas av polismyndigheten.
3 kap. Om brott mot liv och hälsa Anm
– misshandel – vållande till annans död i samband med trafikolycka – vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med ÅP trafikolycka – framkallande av fara för annan
4 kap. Om brott mot frihet och frid
– olaga hot, ej grovt brott – hemfridsbrott ÅP – olaga intrång ÅP – ofredande ÅP
6 kap. Om sexualbrott
– sexuellt ofredande, enligt 10 § andra stycket – köp av sexuell tjänst
8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott
– stöld ÅP – snatteri ÅP – grov stöld – tillgrepp av fortskaffningsmedel ÅP – egenmäktigt förfarande ÅP – självtäkt ÅP – olovlig kraftavledning ÅP
9 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet
– bedrägeri ÅP – bedrägligt beteende ÅP – häleri avseende något som är frånhänt annan genom brott ÅP – häleriförseelse ÅP – oredligt förfarande ÅP
10 kap. Om förskingring och annan trolöshet
– undandräkt ÅP – olovligt förfogande ÅP – olovligt brukande ÅP – fyndförseelse ÅP
12 kap. Om skadegörelsebrott
– skadegörelse, ej genom brand – åverkan ÅP
– grov skadegörelse, ej genom brand – tagande av olovlig väg ÅP
13 kap. Om allmänfarliga brott
– allmänfarlig vårdslöshet
14 kap. Om förfalskningsbrott
– urkundsförfalskning – förvanskning av urkund – undertryckande av urkund – märkesförfalskning – brukande av falsk urkund
15kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga
– osant intygande – brukande av osann urkund – missbruk av urkund
16 kap. Om brott mot allmän ordning
– brott mot griftefrid – falsk larm – missbruk av larmanordning – förargelseväckande beteende 17 kap. Om brott mot allmän verksamhet m.m. – våld och hot mot tjänsteman, ej mot polis, åklagare eller domare – förgripelse mot tjänsteman, ej mot polis, åklagare eller domare – våldsamt motstånd – överträdelse av myndighets bud – hindrande av förrättning – föregivande av allmän ställning
Specialstraffrätt
Beträffande specialstraffrättsliga brott i nedan angivna författningar skall saken som regel anses vara av enkel beskaffenhet och förundersökningen i normalfallet ledas av polismyndigheten. – nedskräpning enligt 29 kap. 7 § miljöbalken – lag (1951:649) om vissa trafikbrott – 13 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297) – 1 § första stycket 1 och 6 narkotikastrafflagen (1968:64) – jaktlagen (1987:259), ej grovt jaktbrott – lag (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål – lag (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor – 3 § jämförd med 2 § 2, 6 och 7 lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel – lotterilagen (1994:1000)
– 20 kap. 5 § sjölagen (1994:1009) – alkohollagen (1994:1738) – lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt – vapenlagen (1996:67) ÅP – 4 § jämförd med 3 § 2 och 6 lag (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor – utlänningslagen (2005:716), ej 20 kap. 7–9 §§ ÅP – lag (2006:263) om transport av farligt gods. Även beträffande övriga brott mot specialstraffrättsliga bestämmelser skall saken anses vara av enkel beskaffenhet om inte svårare straff än fängelse sex månader kan följa på brottet.
ÅP = Särskild åtalsprövning skall i vissa fall göras av åklagare.