Åklagarmyndighetens föreskrifter om ändring i Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (ÅFS 2005:9) om ledning av förundersökning i brottmål.
Ändrar
Bemyndigande
Åklagare ska överta ledningen av förundersökningen även när 1. någon som är under femton år ska höras under förundersökningen och detta påkallar att åklagare leder förundersökningen, 2. den misstänktes psykiska status påtagligt kan antas avvika från det normala och svårare straff än böter kan följa på brottet, 3. en ansökan om kontaktförbud har gjorts eller 4. fråga uppkommer om användande av annat tvångsmedel enligt 24– 28 kap. rättegångsbalken än husrannsakan som inte är av större omfattning, avspärrning, förbud m.m. för säkerställande av utredning om brott, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, beslag samt tagande av fotografi, fingeravtryck och annan dylik åtgärd.
Allmänna råd
När ledningen av förundersökningen har övertagits av en åklagare enligt 8 § får åklagaren, sedan åtgärden som medfört att åklagaren inträtt som undersökningsledare har genomförts eller det av andra skäl inte längre är påkallat att åklagaren är undersökningsledare, återföra ledningen av förundersökningen till polismyndigheten. Detta bör dock inte ske om frihetsberövande som ska avräknas
Ändringar har markerats med kantstreck.
enligt 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. har förekommit. Bestämmelsen i 8 § 1 bör tillämpas om åklagarens närvaro krävs vid förhöret, åklagare bör ta ställning till formerna för förhöret eller åklagare bör ta ställning till om den unge överhuvudtaget ska höras under utredningen.
Denna författning träder i kraft den 1 juli 2014.
ANDERS PERKLEV Göran Hellstrand (Utvecklingscentrum Malmö)
Bilaga
Brott där saken ska anses vara av enkel beskaffenhet
Brottsbalken
Beträffande följande brott i brottsbalken ska saken anses vara av enkel beskaffenhet och förundersökningen i normalfallet ledas av polismyndigheten.
3 kap. Om brott mot liv och hälsa Anm
– misshandel – vållande till annans död i samband med trafikolycka – vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med ÅP trafikolycka – framkallande av fara för annan
4 kap. Om brott mot frihet och frid
– olaga hot, ej grovt brott – hemfridsbrott ÅP – olaga intrång ÅP – ofredande ÅP
6 kap. Om sexualbrott
– sexuellt ofredande, enligt 10 § andra stycket – köp av sexuell tjänst
8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott
– stöld ÅP – snatteri ÅP – grov stöld – tillgrepp av fortskaffningsmedel ÅP – egenmäktigt förfarande ÅP – självtäkt ÅP – olovlig kraftavledning ÅP
9 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet
– bedrägeri ÅP – bedrägligt beteende ÅP – häleri avseende något som är frånhänt annan genom brott ÅP – häleriförseelse ÅP – oredligt förfarande ÅP
10 kap. Om förskingring och annan trolöshet
– undandräkt ÅP – olovligt förfogande ÅP – olovligt brukande ÅP – fyndförseelse ÅP
12 kap. Om skadegörelsebrott
– skadegörelse, ej genom brand – åverkan ÅP – grov skadegörelse, ej genom brand – tagande av olovlig väg ÅP
13 kap. Om allmänfarliga brott
– allmänfarlig vårdslöshet
14 kap. Om förfalskningsbrott
– urkundsförfalskning – förvanskning av urkund – undertryckande av urkund – märkesförfalskning – brukande av falsk urkund
15 kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga
– osant intygande – brukande av osann urkund – missbruk av urkund
16 kap. Om brott mot allmän ordning
– brott mot griftefrid – falskt larm – missbruk av larmanordning – förargelseväckande beteende
17 kap. Om brott mot allmän verksamhet m.m. – våld och hot mot tjänsteman, ej mot polis, åklagare eller domare – förgripelse mot tjänsteman, ej mot polis, åklagare eller domare – våldsamt motstånd – överträdelse av myndighets bud – hindrande av förrättning – föregivande av allmän ställning
Specialstraffrätt
Beträffande specialstraffrättsliga brott i nedan angivna författningar ska saken som regel anses vara av enkel beskaffenhet och förundersökningen i normalfallet ledas av polismyndigheten. – nedskräpning enligt 29 kap. 7 § miljöbalken – lag (1951:649) om vissa trafikbrott – 13 kap. 3 § luftfartslagen (2010:500) – 1 § första stycket 1 och 6 narkotikastrafflagen (1968:64) – jaktlagen (1987:259), ej grovt jaktbrott – lag (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål – lag (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor – 3 § jämförd med 2 § 2, 6 och 7 lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel – lotterilagen (1994:1000) – 20 kap. 5 § sjölagen (1994:1009) – alkohollagen (2010:1622) – lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt – vapenlagen (1996:67) ÅP – 4 § jämförd med 3 § 2 och 6 lag (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor – utlänningslagen (2005:716), ej 20 kap. 7–9 §§ ÅP – lag (2006:263) om transport av farligt gods – bidragsbrottslagen (2007:612) – yrkestrafiklagen (2012:210) – taxitrafiklagen (2012:211)
Beträffande övriga brott mot specialstraffrättsliga bestämmelser ska saken anses vara av enkel beskaffenhet om inte svårare straff än fängelse sex månader kan följa på brottet.
ÅP = Brottstypen kräver i vissa fall särskild åtalsprövning. En sådan prövning sker vid slutförd utredning och får bara göras av åklagare. Däremot kan en polismyndighet som leder en förundersökning lägga ned denna om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av en sådan särskild åtalsprövning och något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned (23 kap. 4 a § rättegångsbalken). Polismyndigheten har också en motsvarande rätt att besluta att inte inleda förundersökning.