Åklagarmyndighetens föreskrifter om ändring i Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (ÅFS 2005:9) om ledning av förunder- sökning i brottmål.

3 kap. Om brott mot liv och hälsa Anm

– misshandel – vållande till annans död i samband med trafikolycka – vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med ÅP trafikolycka – framkallande av fara för annan

4 kap. Om brott mot frihet och frid

– olaga hot, ej grovt brott – hemfridsbrott ÅP – olovlig identitetsanvändning ÅP – olaga intrång ÅP – ofredande ÅP

6 kap. Om sexualbrott

– sexuellt ofredande, enligt 10 § andra stycket – köp av sexuell tjänst

8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

– stöld ÅP – snatteri ÅP – grov stöld – tillgrepp av fortskaffningsmedel ÅP – egenmäktigt förfarande ÅP – självtäkt ÅP – olovlig kraftavledning ÅP

9 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet

– bedrägeri ÅP – bedrägligt beteende ÅP – häleri avseende något som är frånhänt annan genom brott ÅP – häleriförseelse ÅP – oredligt förfarande ÅP

10 kap. Om förskingring och annan trolöshet

– undandräkt ÅP – olovligt förfogande ÅP – olovligt brukande ÅP – fyndförseelse ÅP

12 kap. Om skadegörelsebrott

– skadegörelse, ej genom brand – åverkan ÅP – grov skadegörelse, ej genom brand – tagande av olovlig väg ÅP

13 kap. Om allmänfarliga brott

– allmänfarlig vårdslöshet

14 kap. Om förfalskningsbrott

– urkundsförfalskning – förvanskning av urkund – undertryckande av urkund – märkesförfalskning – brukande av falsk urkund

15 kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga

– osant intygande – brukande av osann urkund – missbruk av urkund

16 kap. Om brott mot allmän ordning

– brott mot griftefrid – falskt larm – missbruk av larmanordning – förargelseväckande beteende

17 kap. Om brott mot allmän verksamhet m.m. – våld och hot mot tjänsteman, ej mot polis, åklagare eller domare – förgripelse mot tjänsteman, ej mot polis, åklagare eller domare – våldsamt motstånd – överträdelse av myndighets bud – hindrande av förrättning – föregivande av allmän ställning

Specialstraffrätt

Beträffande specialstraffrättsliga brott i nedan angivna författningar ska saken som regel anses vara av enkel beskaffenhet och förundersökningen i normalfallet ledas av Polismyndigheten. – nedskräpning enligt 29 kap. 7 § miljöbalken – lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott – 13 kap. 3 § luftfartslagen (2010:500) – 1 § första stycket 1 och 6 narkotikastrafflagen (1968:64) – jaktlagen (1987:259), ej grovt jaktbrott – lag (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål – lag (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor – 3 § jämförd med 2 § 2, 6 och 7 lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel – lotterilagen (1994:1000) – 20 kap. 5 § sjölagen (1994:1009) – alkohollagen (2010:1622) – lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt – vapenlagen (1996:67) ÅP – 4 § jämförd med 3 § 2 och 6 lag (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor – utlänningslagen (2005:716), ej 20 kap. 7–9 §§ ÅP – lag (2006:263) om transport av farligt gods – 2 § bidragsbrottslagen (2007:612) – yrkestrafiklagen (2012:210) – taxitrafiklagen (2012:211)

Beträffande övriga brott mot specialstraffrättsliga bestämmelser ska saken anses vara av enkel beskaffenhet om inte svårare straff än fängelse sex månader kan följa på brottet.

ÅP = Brottstypen kräver i vissa fall särskild åtalsprövning. En sådan prövning sker vid slutförd utredning och får bara göras av åklagare. Däremot kan en Polismyndighet som leder en förundersökning lägga ned denna om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av en sådan särskild åtalsprövning och något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned (23 kap. 4 a § rättegångsbalken). Polismyndigheten har också en motsvarande rätt att besluta att inte inleda förundersökning.