Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete med djur samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

Allmänna krav

Byggnader m.m.

Kunskaper

Rutiner

Förfyttning av djur

Hjälpmedel

Behandling av djur

Särskilda krav

Arbete med nötkreatur

Arbete med hästar

Arbete med svin

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om arbete med djur

Arbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2008:17) om arbete med djur. Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tvingande utan deras uppgift är att förtydliga innebörden i föreskrifterna (t.ex. upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på praktiska lösningar och förfaringssätt) och ge bakgrundsinformation, rekommendationer och hänvisningar.

Bakgrund

Det svenska jordbruket genomgår ständiga strukturella förändringar, inte minst inom djurhållningen. I mjölkproduktionen går utvecklingen mot färre besättningar med allt fer djur. System med uppbundna djur dominerar fortfarande, men system med lösgående djur ökar. Mjölkningen utförs ofta rationellt med hjälp av mjölkningsräls, mjölkningsgropar, mjölkningskaruseller eller mjölkningsrobotar. Mjölkningsarbetet kan medföra upprepade och ensidiga rörelser med stor risk för belastningsskador. Riskerna för allvarliga olycksfall vid arbete med lösgående djur inom såväl mjölk- som köttproduktion är större än vid arbete med uppbundna djur. Antalet hästar ökar. Det beräknade antal hästar i Sverige är för närvarande ca 300 000. Hästar orsakar många svåra olyckor. Olyckorna kan ofta härledas till bristande kunskaper. Arbete med fjäderfä kan medföra betydande arbetsmiljöproblem. Riskerna utgörs i första hand av ergonomiska faktorer, damm och mikroorganismer. Regler om dessa fnns i föreskrifterna om belastningsergonomi och i föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet. Det förekommer dödsolyckor vid arbete med djur. Ofta inträffar de vid arbete med vuxna tjurar, men även kor, kvigor och ungtjurar kan orsaka mycket svåra olycksfall.

Allmänt

Arbetsgivaren har huvudansvaret för en säker och tillfredsställande arbetsmiljö. De grundläggande skyldigheterna om arbetsgivarens arbetsmiljöarbete fnns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.

9

Enligt dessa föreskrifter ska arbetsgivaren regelbundet undersöka arbetsförhållanden och bedöma riskerna för ohälsa och olycksfall. Arbetsgivaren ska också ta reda på vilka åtgärder som måste vidtas för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. Arbetsgivaren ska vidta de åtgärder som behövs, följa upp om de haft avsedd effekt och vid behov vidta ytterligare åtgärder. I föreskrifterna om minderåriga regleras arbeten som är tillåtna och som är förbjudna för minderåriga, där bl.a. minderåriga inte får hantera farliga djur. Farliga djur enligt dessa föreskrifter kan t.ex. vara hingstar, galtar och baggar. Vid arbete med djur som kan medföra risker och som utförs som ensamarbete bör det fnnas fungerande kommunikation. Ensamarbete med giftormar bör undvikas. Utförliga regler om ensamarbete fnns i föreskrifterna om ensamarbete. Vid röntgen är det viktigt att eventuella medhjälpare inte riskerar att utsättas för strålning när de håller fast ett djur. I Statens Strålskyddsinstituts (numera Strålsäkerhetsmyndighetens) föreskrifter fnns regler om exponering för joniserande strålning vid veterinärmedicinskt arbete. När djur sövs händer det att sövningsmaskerna inte sluter tätt och att personalen därför riskerar att andas in anestesigaser. Därför är det viktigt att använda utsug med tillräcklig kapacitet. Regler om anestesigaser fnns i föreskrifterna om anestesigaser. Cytostatika, antiparasitmedel och andra medicinska preparat används ofta inom djursjukvården. Därför är det viktigt att det fnns information om hur läkemedlen ska hanteras samt skriftliga hanterings- och skyddsföreskrifter. Utförliga regler om cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt fnns i föreskrifterna om cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt. På arbetsplatser med djur förekommer kemikalier, t.ex. rengörings- och desinfektionsmedel. Regler fnns i föreskrifterna om hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar och i föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker. I Arbetsmiljöverkets handbok Desinfektion på arbetsplatsen fnns ett avsnitt om djurhållning. Där betonas bl.a. att mikrobiologiska och kemiska risker kan behöva vägas mot varandra. Allergirisker berörs i föreskrifterna om arbete med försöksdjur. De är även vanliga på andra arbetsplatser med djur, där allergen från djuren orsakar problem. Även mikroorganismer, som ofta förekommer rikligt på arbetsplatser med djur, kan orsaka allergi och annan överkänslighet. I föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet fnns regler om smittrisker men också andra risker som mikroorganismer kan ge upphov till. I föreskrifterna fnns också sär-

10

skilda regler om god vårdhygienisk praxis. De gäller i vissa delar även vid vård av djur. Djur kan vara bärare av mikroorganismer som kan ge infektioner hos människor (zoonoser). Exempel på detta är campylobacter, som kan förekomma bl.a. på hönsfarmer, och salmonella hos ormar. Andra exempel är tuberkulos som kan smitta från bl.a. hjortar i hägn och djur i djurparker, men som också förr var vanlig hos nötboskap. Vid hantering av djur är det viktigt att känna till att vissa djur, utan att själva vara sjuka, kan vara bärare av mikroorganismer som kan orsaka sjukdomar hos människan. Det är också viktigt att känna till vilka symtom en zoonos kan ge hos djuren för att kunna bedöma smittrisken. Mikroorganismer kan genom sin aktivitet, t.ex. produktion av endotoxin eller rötgaser, orsaka ohälsa och olycksfall. I djurstallar, t.ex. för grisar och höns är det vanligt med höga halter av endotoxin, som kan ge akuta infuensaliknande symtom men också kroniska besvär. I gödselbrunnar kan mikroorganismer bilda giftiga gaser och förbruka syre vilket kan medföra risk för kvävning. Vid arbete med djur är det i vissa fall nödvändigt att använda personlig skyddsutrustning. Vid bedömning av vilken typ av personlig skyddsutrustning som behövs och när den ska användas kan tabellen i bilaga 1 tjäna som vägledning. Regler om detta fnns i föreskrifterna om användning av personlig skyddsutrustning. Om arbetet måste utföras under särskilt påfrestande väderleksförhållanden som kan innebära en risk, kan kläder som skyddar mot t.ex. kyla eller regn behövas. Exempel på sådant arbete är framförande av öppna motorfordon t.ex. snöskotrar eller terränghjulingar. Vid rengöring av djurstallar, t.ex. svinstallar, används ofta högtryckstvätt. Sådant arbete bör inte utföras under långa arbetspass eftersom det är tröttande och medför stor fysisk belastning i händer, armar och axlar. Riskerna med fnfördelade aerosoler som kan ge upphov till kroniska lungbesvär bör uppmärksammas. Regler om högtrycksspolning fnns i föreskrifterna om arbeten med högtrycksstråle. Utförliga krav om första hjälpen fnns i föreskrifterna om första hjälpen och krisstöd. Föreskrifterna om belastningsergonomi innehåller modeller och checklistor som kan vara lämpliga att använda för att bedöma ergonomiska risker. Vid gödselrakning eller mjölkning är det viktigt att det fnns möjlighet till arbetsväxling för att undvika ensidig belastning av kroppen. Regler om arbetsställningar, arbetsrörelser, manuell hantering och annan kraftutövning fnns i föreskrifterna om manuell hantering.

11

Kommentarer till vissa paragrafer

Till 1 § Dessa föreskrifter gäller arbete med djur där arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Med arbete med djur avses alla arbetsuppgifter i samband med djurhållning, t.ex. utfordring, mjölkning, ridning, körning, ryktning och annan skötsel. Polis, socialtjänstemän och tullpersonal är exempel på arbetstagare som plötsligt kan möta djur i sitt arbete. Hit hör också arbete i ridskolor eller annan hästhållning som normalt ingår i verksamheten, behandling och transporter av djur, arbete med djurparksdjur och arbete med vilda djur vid forskning eller andra aktiviteter. Föreskrifterna omfattar också elever och praktikanter som i sin utbildning deltar i schemalagt arbete med djur. Föreskrifterna gäller även i vissa delar för dem som ensamma eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd. Dessa är skyldiga att följa arbetsmiljölagen och vad som med stöd av den har föreskrivits i fråga om teknisk anordning och ämne, som kan orsaka ohälsa eller olycksfall, och beträffande gemensamt arbetsställe. En gård eller annan anläggning för djurhållning som är ett fast driftsställe för fera verksamheter är ofta ett gemensamt arbetsställe. Med teknisk anordning avses olika slags tekniska hjälpmedel som används i arbetet. Hit hör olika slags maskiner, tryckkärl och cisterner, anordningar för lyft och transport, handverktyg och redskap m.m. Som teknisk anordning har också betraktats personalbod o.d. Begreppet teknisk anordning är alltså vidsträckt. Den som råder över ett arbetsställe, dvs. även den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver verksamhet utan anställd, ska se till att det fnns sådana fasta anordningar på arbetsstället, t.ex. behandlingsbox, att den som arbetar där utan att vara arbetstagare i förhållande till honom eller henne, t.ex. en veterinär eller seminör, inte utsätts för risk för ohälsa eller olycksfall. Lösa anordningar, t.ex. tillfälliga drivgångar, som redan fnns på arbetsstället ska också kunna användas utan risk.

Till 2 § En inhyrare, vanligen djurägaren eller lantbrukaren, är att anse som arbetsgivare för personal som hyrts in för att arbeta med djuren.

Till 3 § Exempel på andra anordningar är lastningsfållor, drivningsgångar, tillfälliga mjölkningsanläggningar och utfodringsplatser. Det är viktigt att stallar och andra utrymmen, där arbete med djur bedrivs, är utförda så att de så långt som möjligt tillmötesgår de arbetandes behov beträffande klimatfaktorer (t.ex. kyla, värme, drag och fukt) och ljusförhållanden. Vid verksamhet i ridhus behöver lufttemperaturen vanligtvis

12

vara minst °C för att minska risken för nedkylning. I gångar och andra passager bör det inte fnnas utstickande inredningsdetaljer. Det fnns svenska standarder som behandlar dimensionering av ventilationen i värmeisolerade djurstallar. De anger riktvärden för att bedöma luftfödesbehovet utifrån djurens behov. Gränsvärdena för luftföroreningar är lägre för djur än de hygieniska gränsvärdena för arbetstagarna (förutom när det gäller organiskt damm). Om lokaler i lantbruket ventileras så att de håller sig inom de angivna gränsvärdena för luftföroreningar gällande djur uppfylls vanligtvis även kraven för arbetsmiljön. Man bör vara observant på förekomsten av gödselgaser (ammoniak, svavelväten och koldioxid). Information om gränsvärden fnns i föreskrifterna om hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar. Det är viktigt att det fnns ett tappställe för vatten vid sådana utrymmen som kan behöva vattenbegjutas för att minska dammspridning, t.ex. en ridbana i ridhus. Regler om bl.a. byggherrens ansvar, belysning, lufttillförsel, klimat, klädutrymme, tillgång till toalett och varmt vatten samt om möjlighet att spola av skyddskläder i anslutning till lokal där arbetet utförs fnns i föreskrifterna om arbetsplatsens utformning. Genom påverkan av gödsel och urin samt genom förslitning kan golven med tiden bli mycket hala. Ett betonggolv kan förbättras genom att ytan fräses upp eller förses med någon typ av beläggning. När djur förfyttas för att transporteras kan golvens friktion behöva förbättras med hjälp av spån, sand eller gummimattor. Ordning och reda är viktigt. Städade och rena utrymmen och anläggningar minskar riskerna för att snubbla eller halka.

Till 4 § Vid arbete bland lösgående djur är det viktigt att kunna sätta sig i säkerhet om ett djur skulle gå till anfall. Ett utrymme eller utrustning inne i boxen där man kan ta skydd liksom möjlighet att kunna klättra upp på boxinredningen eller över boxen kan vara tillräckligt betryggande. Särskilda förhållanden råder vid mottagning och arbete med djur på slakterier före slakt. Det är därför viktigt att byggnader och inredningar vid slakterier utförs så att djurhanteringen underlättas och så att de arbetande kan sätta sig i säkerhet när det behövs. För att undanröja olycksrisker vid slakterierna är det viktigt att utveckla metoder så att personalen kan driva djuren utan att behöva vara i direkt fysisk kontakt med dem.

Till 6 § Det är viktigt att den som arbetar med djur kan läsa ett djurs kondition och sinnesstämning, t.ex. om det är friskt eller sjukt, om det är väl-

13

mående, visar tillgivenhet, rädsla, fykttendenser, hotbeteenden eller andra reaktioner. Det är viktigt att den som arbetar med inkörning och inridning av hästar, hanterar hingstar samt tränar tävlingshästar har tillräckliga kunskaper om riskerna i samband med arbetet och hur man hanterar olika situationer som kan uppkomma. Onormala och farliga beteenden hos ett djur behöver inte enbart bero på djurets individuella egenskaper. De kan framkallas av fera faktorer som måste betraktas som fullt naturliga. En ko försvarar normalt sin kalv genom att gå till anfall. Att en tjur blir aggressiv och hävdar sin fock då den går ibland kor och kvigor är ett naturligt beteende, i synnerhet om någon ko är brunstig. En häst som av någon obetydlig anledning plötsligt blir svårhanterlig eller kanske faller i sken, följer bara sin naturliga instinkt att fy från något som uppfattas som en fara. En struts försvarar vanligen sin fock genom att angripa med sparkar framåt. Oväntade och farliga situationer vid arbete med djur kan även uppstå av andra skäl, t.ex. vid dålig eller felaktig behandling när djuren sköts och används. Med farliga djur avses här vilda djur som hålls i fångenskap och som kan vara farliga genom sitt beteende. Exempel på sådana djur är rovdjur, ormar och andra reptiler, giftiga grodor och spindlar. Jordbruksverket har information om personer som är kunniga i artbestämning av ormar och kan även lämna upplysningar om personer som kan ta hand om en lös orm.

Till 7 § Med arbetsgivare avses här såväl den arbetsgivare som har anställda som arbetar med djur som den arbetsgivare som utför tjänster åt någon, t.ex. djurägaren. Rutiner kan avse information om djurens speciella egenskaper samt information om hjälpmedel för säker hantering. Ett exempel på rutiner är att djurtransportörens eller veterinärens arbetsgivare upprättar rutiner att t.ex. fråga djurägaren eller den som har hand om djuren om specifka egenskaper beträffande de djur som ska transporteras respektive behandlas. Om ett djur är lynnigt, aggressivt eller svårhanterligt vid normal användning och skötsel bör det avlivas. På grund av de särskilda förutsättningarna vid arbete med vilda djur i djurparker eller hägn är det viktigt att inventera och dokumentera riskerna. Riskfaktorer är t.ex. ensamarbete med vissa djur och bristfälliga låsfunktioner för inlåsning av stora rovdjur. Vid brunstperioder kan en del djur bli

14

särskilt farliga. Därför är det viktigt att personalen informeras om att ingen bör gå in i ett hägn utan möjlighet att ta skydd eller till reträtt. I händelse av ormbett är det viktigt att det fnns information om hur man kontaktar Giftinformationscentralen. En biten person bör föras till akutsjukhus utan dröjsmål. Eftersom bett av olika ormarter kräver helt olika serumtyper för adekvat vård är det viktigt att veta vilken art som utdelat bettet. Den som råder över ett arbetsställe där giftiga ormar hålls, vanligen djurägaren, bör tillhandahålla serum. Även om det skulle visa sig att det är en ofarlig orm som utdelat bettet eller om en giftorm utdelat ett så kallat ”torrt bett”, dvs. att den inte sprutat in något gift eller endast en obetydlig mängd, kan den som blivit biten bli svårt chockad. Det är därför viktigt att det fnns personer på arbetsstället som har kunskaper om lämpliga åtgärder i sådana situationer. Regler fnns i föreskrifterna om första hjälpen och krisstöd. Det är viktigt att personal vid djursjukhusen har rutiner för att begära information av den som överlämnar ett djur för behandling. Informationen om speciella egenskaper hos djuret som kan påverka säkerheten vid hanteringen är viktiga att förmedla. Det är också viktigt att djur sköts regelbundet och med fasta rutiner så att de inte blir irriterade eller nervösa.

Till 8 § Det är viktigt att det är lätt att angöra platsen för lastningen. Angöringsplats för hästar kan vara plan mark.

Till 9 § Förfyttning av djur medför ofta ökade risker för olycksfall och belastningsskador. När djur störs och fyttas från en invand miljö kan de lätt bli stressade och reagera på helt oväntade sätt. Det är lämpligt att sådana arbeten inte utförs som ensamarbete. Vid lastning och lossning av djur från en bil med fera lastplan är det lämpligt att detta går att genomföra utan regelbundet böjda eller knäande arbetsställningar. Detta fnns reglerat i föreskrifterna om belastningsergonomi. Djurens urin påskyndar korrosion på bl.a. upphängningsanordningar i bilar med fera lastplan. Det är viktigt att dessa kontrolleras regelbundet för att undvika att de övre planen kan falla ner och skada människor och djur. Regler om bl.a. regelbundna kontroller fnns i föreskrifterna om användning av arbetsutrustning. Vid lastning av nötkreatur på lastbil är det viktigt att den som lastar kan ta skydd i fordonet, t.ex. genom vikbara grindar. När en tjur eller annat svårhanterligt djur förfyttas kan det vara lämpligt

1

att två personer med varsitt rep leder djuret. Tjuren bör ledas så att ingen går framför dess huvud. Minderåriga får inte hantera en tjur. Detta regleras i föreskrifterna om minderåriga. När uppbundna djur hämtas underlättar en brygga över gödselrännan förfyttningen. Det är lämpligt att vidta åtgärder mot halkolyckor också utanför stallet på vägen till transportfordonet. Utlastningsfållor och drivningsgångar är viktiga hjälpmedel när djur lastas. Gångarna bör vara täta så att djuren inte distraheras av omgivningen. Gångar, dörrar, grindar eller andra öppningar bör ansluta väl till lastningsrampen som bör ha så liten lutning som möjligt. Det är viktigt att dörrar, grindar och andra öppningar är så stora att klämningsrisken i öppningen minimeras. Vid lastning av nötkreatur kan det vara fördelaktigt om drivningsgångarna är utformade så att djuren kan gå i bredd. Avlastning av djur, t.ex. vid ett slakteri, underlättas om miljön vid mottagningsstället är välordnad. Det är viktigt att utrymmet vid mottagningen är stort och öppet. Det är lämpligt att drivningsgångar är anpassade till djurens naturliga beteende. Nötkreatur bör inte kunna vända i dessa. Det faktum att djur gärna går mot ett belyst utrymme bör utnyttjas. Det bör alltså fnnas belysning både i drivgången och inne i transportfordonet. Det är viktigt att belysningen är anordnad så att den inte bländar djuren. I trafkförordningen fnns regler för att köra, rida och leda kreatur. Bestämmelser om belysning på hästfordon fnns i Vägverkets föreskrifter om cyklar, hästfordon och sparkstöttingar. Flyttningen anpassas lämpligen till djurens naturliga beteende. När djur förfyttas på eller invid en väg är det viktigt att vidta åtgärder så att de kan förfyttas säkert. Det är viktigt att vidta åtgärder så att djur kan förfyttas utan risk för olycksfall även på andra ställen än på väg, t.ex. mellan betesfållor och till och från ekonomibyggnader. När en tjur skiljs från kor eller kvigor bör en arbetsmetod väljas med hänsyn till tjurens egenskaper. I vissa fall kan det vara lämpligt att låta tjuren gå tillsammans med kor eller kvigor vid drivningen och skilja ut honom senare. I andra fall kan det vara lämpligt att skilja ut tjuren först i en mindre fålla. En person bör inte leda två eller fera hästar samtidigt. Grimskaft med kedja genom grimman, ledträns eller stigbett ger normalt bra kontroll av en häst.

Till 10 § När ormar transporteras kan de placeras i t.ex. en säck inne i tranportanordningen. Man bör vara uppmärksam på att vissa ormar kan lokalisera en hand genom värmestrålning eller rörelse och bita genom säcktyget.

16

Det är mycket viktigt att märkningen av förvaringsutrymmet är tydlig så att information snabbt kan lämnas vid ett olycksfall.

Till 11 § Exempel på hjälpmedel är bindsle och grimma, sparkskydd, semineringsbrygga, brems, monteringsbar och fyttbar drivgång, drivskiva, verkstol, avlastningsarm för mjölkningsaggregat, fxeringsspilta, behandlingsbox och olika typer av handredskap. Grimskaft, tyglar, tömmar eller ledrep bör aldrig lindas runt hand eller handled när större djur leds. Det är viktigt att anordningar kan justeras så att arbetstagare som är olika långa kan arbeta i arbetsställningar och med arbetsrörelser som är gynnsamma för kroppen, t.ex. vid seminering av nötkreatur. Det är viktigt att ett avställningsbord är tillräckligt stort för att rymma nödvändig utrustning. Vid seminering och dräktighetskontroll eller annan undersökning av djur är det viktigt att det fnns skydd mot sparkar. Vid fasta anläggningar för behandling av djur, t.ex. djursjukhus och djurkliniker, är det viktigt att arbetsställningen kan anpassas till det djur som behandlas, genom höj- och sänkbara behandlingsbord. Det kan även vara nödvändigt att kunna fxera djuren under behandlingen. För att undvika belastningsskador bör telfrar, spel eller andra anordningar användas för att kunna lägga stora sövda djur i rätt position inför en operation eller annan behandling, och för att kunna fytta dem till uppvakningsbox. För mindre men ändå tunga djur, som stora hundar, kan bårar eller hjulförsedda vagnar vara lämplig utrustning för fyttning till uppvakningsbur. När giftiga ormar hanteras är det lämpligt att alltid använda hjälpmedel. Exempel på hjälpmedel är käppar med krok (ormkrok) och tänger med lämplig skaftlängd. Vid arbete med spottormar bör tättslutande skyddsglasögon eller visir användas. När ormar och andra reptiler hanteras är det lämpligt att använda handskar på grund av risken att smittas av sjukdomar.

Till 12 § Med behandling av ett djur avses vård samt åtgärder som förebygger sjukdomar. Försiktighet bör iakttas vid behandling av ett djur på grund av risken för att det kan gå till angrepp, utdela bett eller förorsaka annan skada, även om det visar positiva signaler. Vid behandling av en hund, bör en person som känner hunden uppmanas att sätta på djuret munkorg om det behövs. När en häst ska behandlas bör någon som känner hästen leda in den i behandlingsspiltan.

17

Till 13 § Vanliga behandlingsanordningar är behandlingsboxar och fxeringsspiltor. Det är viktigt att kunna skilja ut ett djur ur en grupp så att det går att arbeta säkert med det, t.ex. vid kalvmärkning. I vissa situationer kan det vara lämpligt att även kunna fxera djurets huvud. Om ett djur på bete insjuknar akut är det lämpligt att det kan omgärdas med ett tillfälligt stängsel eller med stängseldelar (grindar) så att det kan behandlas utan att störas av andra djur i hagen. Behandling av vilda djur i djurparker går inte att jämföra med behandling av andra djur. Fixeringsanordningar kan därför inte användas på grund av djurens relativa stresskänslighet. Behandling kan av säkerhetsskäl, både för djur och behandlande personal, behöva utföras i den miljö där djuren vistas. Det är viktigt att de som assisterar vid behandling av djur har fysiska förutsättningar samt goda kunskaper om och erfarenheter av arbete med djur.

Till 14 § Det är lämpligt att avelstjur som ofta hanteras med rep normalt förses med nosring senast vid 12 månaders ålder. Det är viktigt att nosringen kontrolleras regelbundet och byts vid behov. Risker för stångningsskador kan minskas genom avhorning. På sikt kan nötkreaturs behorning minskas genom konsekvent avel med avelsdjur som saknar anlag för horn.

Till 15 § Det är viktigt att vara observant på tjuren och hans sinnesstämning innan man går in i en djurfock. Det fnns alltid risk för att tjuren går till angrepp för att hävda sitt revir och sin fock. Om möjligt bör man vara två vid denna typ av arbete och kunna kommunicera med varandra. Exempel på en fyktväg är en traktor eller en bil som fnns i hagen och som går att nå i en risksituation.

Till 18 § Exempel på utrustningsdetaljer är sadelgjordar, stigläder, träns, tyglar, sadlar och selar. Det är viktigt att fotbeklädnad och stigbyglar är utförda så att ryttaren inte riskerar att bli hängande i stigbygeln.

Till 20 § Nygrisade suggor kan vara aggressiva. Vid tandslipning och kastrering av smågrisar eller när suggan behandlas medicinskt är det viktigt att hon kan hållas åtskild från smågrisarna, t.ex. med hjälp av skyddsgrindar.

18

Bilaga 1 Exempel på val av personlig skyddsutrustning efter risksituation

Risk Risksituation Personlig skyddsutrustning

Fotskada, Bli trampad vid skötsel och hantering av Skyddsskor med skyddsbenskada häst, nötkreatur och svin. Bett från svin. tåhätta (lågsko, känga eller stövel).

Huvudskada Falla av eller bli sparkad av häst (särskilt Hjälm. viktig vid hantering av hingstar och hästar under konvalescens).

Ögonskada Stänk och sprut vid ridning och körning Skyddsglasögon, visir. samt vid hovvård av häst. Rengöring av djurstallar med högtryckstvätt. Gift från spottormar.

Kroppsskada Falla av eller bli sparkad av häst. Skyddsväst. Rengöring av djurstallar med hög- Skyddskläder. tryckstvätt. Skador av vatten och kemikalier. Riv- Skyddsförkläde. skador av söm och skor vid skoning av hästar. Inseminering.

Hörselskada Hovvård och riktning av skor till hästar. Hörselskydd. Utfodring, förfyttning och lastning av svin.

Skada på Manuell utfodring, ströning, rengö- Andningsskydd i form av andnings- ring av djurstallar med högtryckstvätt. hel- eller halvmask med organen Utgödsling. Förfyttning och lastning av lämpliga flter. Utrustningen djur. Rök från avhorning. Arbete med kan också bestå av fäktfjäderfä. försedda flterskydd.

Handskador Vid arbete med hästar och andra djur. Handskar. Vassa föremål, mekaniska risker, kemikalier, inseminering. Bett från giftiga ormar. Skyddshandskar av kragmodell.

Halkrisk Hala golv i djurstallar. Halt underlag vid Skyddsskor med sula som transport av djur. motverkar halkning.

Nedkylning Låga temperaturer. Regn. Vind. Kläder mot kyla och regn.

19

Information från Arbetsmiljöverket

Lagar och förordningar

Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) Arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166)

Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS)

AFS 1982:3 Ensamarbete AFS 1990:11 Arbete med försöksdjur AFS 1992:20 Arbete med fytgödsel AFS 1994:4 Arbeten med högtrycksstråle AFS 1996:1 Minderåriga AFS 1998:1 Belastningsergonomi AFS 1999:7 Första hjälpen och krisstöd AFS 2000:1 Manuell hantering AFS 2000:4 Kemiska arbetsmiljörisker AFS 2000:42 Arbetsplatsens utformning AFS 2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete AFS 2001:3 Användning av personlig skyddsutrustning. AFS 2001:7 Anestesigaser AFS 2004:6 Användning av traktorer AFS 200:1 Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan överkänslighet AFS 200: Cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt AFS 200:1 Vibrationer AFS 200:16 Buller AFS 200:17 Hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar AFS 2006:4 Användning av arbetsutrustning

Andra aktuella regler m.m.

Regler, broschyrer, böcker etc. fnns angivna i ADI 100 Produktkatalog (kan fås kostnadsfritt från Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, 112 79 Stockholm). Publikationer går också att beställa via Arbetsmiljöverkets webbplats www.av.se Arbetsmiljöverket ger även årligen ut en förteckning över samtliga gällande författningar och allmänna råd som har beslutats. För att hålla sig uppdaterad om aktuella regler är det lämpligt att också regelbundet, via Arbetsmiljöverkets webbplats www.av.se under rubriken

20

”Lag och rätt”, kontrollera vilka regler som gäller för den aktuella verksamheten. Notera att det kan fnnas fel i dokument på Internet och att det är den tryckta texten som gäller rättsligt.

21