Kritik mot Kriminalvården med anledning av öppnad advokatpost

Ärendet

Bakgrund

Sökanden, som är intagen på anstalt, har anmält Kriminalvården bl.a. med anledning av att han anser att myndigheten inte har efterlevt den kritik som riktats mot myndigheten från Riksdagens ombudsmän (JO). Kritiken ifråga har bl.a. gällt att Kriminalvårdens bristande hantering av utgående post från sökanden till hans advokat (JO 7834-2022) respektive till sökanden från en myndighet (JO 3733-2025).

Sökanden har även riktat andra klagomål mot Kriminalvården.

Anmälan till Justitiekanslern och utredningen här

Kriminalvården har yttrat sig i fråga om påståendena om brister i myndighetens hantering av myndighets- och advokatpost anfört i huvudsak följande.

Kriminalvården tar brister i myndighetens hantering av advokat- och myndighetspost på allvar. Det som görs gällande i anmälan – att myndigheten inte har åtgärdat felaktigheter efter att de uppmärk­sammats av JO – stämmer därmed inte.

I de två fall som har redovisats har Kriminalvården inte hanterat myndighetspost korrekt. Det måste dock beaktas att det handlar om två olika anstalter och olika situationer, in- respektive utgående post. I det ena fallet har det heller inte varit fråga om granskning utan om bristande hantering och underrättelse. En av anstalterna har också följt upp det inträffade med berörda medarbetare.

Kriminalvården har styrande och stödjande dokument för att möjlig­göra en korrekt hantering av advokat- och myndighetspost. Det finns en handbok som gäller samtliga verksamhetsställen och därutöver kan det finnas lokala skriftliga rutiner. Sammantaget är det Kriminal­vårdens bedömning att det finns tillräcklig styrning och stöd på plats som också ska följas upp med utbildning för de som arbetar med postgranskning.

Sökanden har svarat på Kriminalvårdens yttrande och då anfört att anstalten där han nu befinner sig ännu en gång, den 5 mars 2026, har öppnat post adresserad till honom från hans advokat.

Kriminalvården har yttrat sig över och bekräftat incidenten den 5 mars 2026 samt anfört i huvudsak följande.

Brevet förslöts omgående och någon granskning skedde inte. En dag­anteckning upprättades över det inträffade och skickades till sökanden. Anstalten tar det inträffade på stort allvar. Anstalts­ledningen har nyligen sett över rutinerna för att hitta ett mer rätts­säkert arbetssätt i hanteringen av inkommande försändelser. En ny rutin infördes den 17 mars 2026 för såväl anstalten i stort som säkerhets­enheten. Rutinen började således gälla efter det inträffade. Ledningen ser även över ytterligare åtgärder för en högre regelefter­levnad och berörda medarbetare kommer att få genomgå ytterligare utbildningsinsatser. Även om anstalten har identifierat ett behov av ändrade rutiner och utbildningsåtgärder, berodde det inträffade i huvudsak på den mänskliga faktorn.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse (2 kap. 6 § regeringsformen).

En försändelse mellan en intagen och en advokat, en svensk myndighet eller ett internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda ska vidare­befordras utan granskning. Om det finns anledning att anta att uppgiften om avsändare av en sådan försändelse till en intagen är oriktig, får försändelsen granskas i syfte att utreda vem avsändaren är. (7 kap. 6 § Fängelselagen, FäL.)

Vidare ska alla försändelser till och från en intagen på säkerhetsavdelning, förutom sådana som avses i 7 kap. 6 § FäL, s.k. myndighetspost, granskas (7 kap. 21 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd [KVFS 2011:1] om fängelse.)

Bedömningen i detta fall

Justitiekanslern konstaterar att JO i två fall redan kritiserat Kriminalvården för brister i hanteringen av sökandens advokat- och myndighetspost. Någon anledning att rikta ytterligare kritik mot Kriminalvården med anledning av dessa händelser finns inte.

Mot bakgrund av att en anstalt efter Kriminalvårdens första remissyttrande hit har öppnat ännu ett brev till sökanden från hans advokat finns det dock an­ledning att uttala sig ytterligare i frågan. Som framgår ovan ska en för­sändelse från en advokat till en intagen vidarebefordras utan granskning; det är en rättighet som bottnar i grundlagen. Endast om det finns anledning att anta att uppgiften om avsändare av försändelsen är oriktig får försändelsen granskas i syfte att utreda vem avsändaren är.

Kriminalvården har inte påstått att det funnits anledning att anta det var någon annan än sökandens advokat som skickat brevet till sökanden. Det har därmed inte funnits stöd i lag för att granska försändelsen. Det saknas skäl att ifrågasätta Kriminal­vårdens uppgift om att brevets innehåll inte granskats närmare. Justitiekanslern ser dock allvarligt på att brevet har öppnats i strid med gällande regelverk och i synnerhet att Kriminalvården – trots vad som angetts i det första remissyttrandet om vilka rutiner som finns beträffande hantering av advokat- och myndighetspost – fortsatt har problem med regel­efterlevnaden i denna fråga. Kriminalvården kan därför inte undgå kritik för att ännu ett brev till sökanden har öppnats.

Avslutningsvis understryker Justitiekanslern vikten av att rutiner inte bara finns fastställda utan att de också efterlevs i praktiken. Det är positivt att Kriminalvården ytterligare sett över sina rutiner för inkommande för­sändelser och att myndighetens medarbetare ska genomgå ytterligare utbildnings­insatser för att det inträffade inte ska upprepas.

Justitiekanslern finner inte anledning att vidta någon åtgärd med hänsyn till vad sökanden anfört i övrigt.