Social- och omsorgsnämnden i Linköpings kommun får allvarlig kritik för att den begärde polishandräckning enligt LVU utan att det fanns rättsliga förutsättningar för det, och för hur den hanterade uppgiften att biträda JO i utredningsarbetet

Bakgrund och mitt beslut om initiativ

I en anmälan till JO klagade AA på dels Polismyndigheten, dels socialtjänsten i Linköpings kommun. Klagomålet mot socialtjänsten avsåg handläggningen av ett ärende beträffande hennes barn BB. (JO:s ärende med dnr 669-2024). JO hämtade in vissa handlingar i det ärendet från Polismyndigheten och socialtjänsten. Därefter beslutade JO att inte fortsätta utredningen i det ärendet.

Av de inhämtade handlingarna framgick bl.a. följande. Den 29 december 2023 skickade socialtjänsten i Linköpings kommun en begäran om handräckning till Polismyndigheten per fax. Som grund för begäran åberopades 43 § första stycket 2 lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Polismyndigheten mottog begäran omkring kl. 16 den dagen. Samma dag hade en förordnad ledamot i Social- och omsorgsnämnden i Linköpings kommun beslutat att omedelbart omhänderta BB med stöd av 6 § LVU, men det framgick

inte av handlingarna vilken tid eller i vilket skede av handläggningen som det beslutet hade fattats.

Det som kom fram i ärendet väckte vissa frågor om Social- och omsorgsnämnden i Linköpings kommuns initiala handläggning av BB:s ärende. Jag beslutade därför att granska den saken inom ramen för ett särskilt ärende.

Utredning

JO begärde att Social- och omsorgsnämnden i Linköpings kommun skulle redogöra för den initiala handläggningen av ärendet och besvara vissa frågor.

Nämnden anförde bl.a. följande i sitt yttrande. Utifrån uppgifter i en inkommen orosanmälan bedömdes ett hembesök vara nödvändigt för att kunna ta ställning till BB:s eventuella behov av omedelbart skydd. Inför hembesöket gjorde socialsekreterare och arbetsledare en riskbedömning och kom fram till att det fanns behov av assistans från polisen för att säkerställa socialsekreterarnas säkerhet. Kontakt togs därefter med polisen och det beslutades att polisen skulle vara med under hembesöket. Polisen fick även information om att det kunde bli aktuellt med ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU och att det därför behövde finnas beredskap för att ta emot en begäran om handräckning enligt 43 § LVU. Under hembesöket kontaktades nämndens ordförande per telefon, och ordföranden fattade ett muntligt beslut om att omedelbart omhänderta BB, varpå det beslutades att polishandräckning skulle begäras. Strax därefter, runt kl. 19, lämnade socialsekreterarna och polisen bostaden tillsammans med BB för att verkställa placeringen.

När JO tog del av nämndens yttrande kunde det konstateras att uppgiften om att beslutet om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU hade fattats innan nämnden begärde polishandräckning, dvs. strax innan kl. 19 enligt yttrandet, inte verkade stämma med uppgifterna i Polismyndighetens handlingar om att begäran hade kommit in omkring kl. 16 den aktuella dagen. JO begärde därför att nämnden skulle yttra sig på nytt över dessa uppgifter.

Nämnden anförde bl.a. följande som svar på återremissen. När det första yttrandet lämnades till JO hade nämnden inte kännedom om det faxmeddelande som hade skickats till Polismyndigheten omkring kl. 16 den aktuella dagen. I samband med att det yttrandet skulle skrivas sammankallades berörda tjänstemän, och de gick noggrant igenom händelseförloppet utifrån det som fanns dokumenterat och vad de därutöver kunde minnas. Det hölls flera möten för att säkerställa att korrekt information lämnades i yttrandet till JO. När sedan återremissen från JO kom in begärdes faxmeddelandet ut från Polismyndigheten, eftersom kvittensen på det och därmed uppgiften om tidpunkten inte fanns kvar hos förvaltningen. Det kunde därefter konstateras att begäran om handräckning enligt 43 § LVU faktiskt hade skickats till Polismyndigheten innan beslutet om omedelbart omhändertagande hade fattats. Att detta kunde inträffa berodde på att det hade brustit i kommunikationen

mellan beslutsfattare för begäran enligt 43 § LVU och den tjänsteman som faxade begäran till Polismyndigheten.

Nämnden uppgav i sitt yttrande att den ser allvarligt på det inträffade, och att ett antal åtgärder, bl.a. för att säkerställa rutiner, skulle vidtas.

Bedömning

Rättsliga utgångspunkter Socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas, om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av LVU, och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Om nämndens beslut om omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande. (Se 6 § LVU.)

Polismyndigheten ska på begäran av socialnämnden eller någon ledamot eller tjänsteman som nämnden har förordnat lämna hjälp för att genomföra beslut om vård eller omhändertagande med stöd av LVU (se 43 § första stycket 2 LVU). Polismyndigheten ska endast pröva om de formella förutsättningarna för handräckning är uppfyllda, t.ex. uppdragsgivarens behörighet och att begäran har stöd i lag (se prop. 2016/17:57 s. 75 och 77).

Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling ska dokumenteras. Dokumentationen ska utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse. (Se 11 kap. 5 § socialtjänstlagen [2001:453], SoL.) Anteckningar i en enskilds journal ska göras i kronologisk ordning, och dokumentationen ska ske fortlöpande och utan oskäligt dröjsmål (se 2 kap. 1 § och 4 kap. 9 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd [SOSFS 2014:5] om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS).

JO har vid upprepade tillfällen uttalat att det av flera anledningar är viktigt att journalföringen i ett ärende sker på ett korrekt och rättvisande sätt. När det gäller åtgärder som riskerar att utgöra ett intrång i den enskildes personliga integritet måste socialtjänsten, företrädesvis i journalen, dokumentera vilka överväganden som har gjorts. Om detta inte görs är det nästintill omöjligt för en tillsynsmyndighet att i efterhand ta del av hur nämnden resonerat i fråga om åtgärden och hur nämnden kom fram till att åtgärden trots allt kunde genomföras (se t.ex. JO 2023 s. 400, dnr 1874-2022).

Nämndens begäran om polishandräckning Nämnden har uppgett i sitt yttrande att frågan om polisens medverkan blev aktuell eftersom det bedömdes föreligga en risk för socialsekreterarnas säkerhet vid det kommande hembesöket. Jag uttalar mig inte om den bedömningen utan

konstaterar bara att den begäran som skickades till Polismyndigheten inte handlade om biträde av säkerhetsskäl utan om handräckning för att genomföra beslut om vård eller omhändertagande enligt LVU. En sådan begäran kan givetvis bara framställas när det faktiskt finns ett beslut om vård eller omhändertagande som ska genomföras. Vid den tidpunkt då nämnden beslutade om och begärde polishandräckning fanns det inte något beslut om omedelbart omhändertagande av BB. Trots detta skickades en begäran om handräckning till polisen där den rättsliga grunden angavs vara att beslut om vård eller omhändertagande enligt LVU skulle genomföras.

Nämnden har förklarat att begäran kom att skickas på grund av bristande kommunikation mellan beslutsfattare och tjänstemän men har inte lämnat någon närmare redogörelse för det inträffade. I de inhämtade journalanteckningarna från socialtjänsten framgår inte mer än att ett beslut om att begära polishandräckning enligt 43 § LVU fattades den aktuella dagen. Jag bedömer att ytterligare åtgärder från min sida inte kommer att kunna klargöra vad som föranledde att begäran skickades till polisen. Det i sig är otillfredsställande.

Oavsett hur det förhöll sig med den bristande kommunikationen är det oacceptabelt att nämnden begärde polishandräckning enligt 43 § LVU utan att det fanns rättsliga förutsättningar för det. Ett av skälen till att biträde av polis vid genomförande av LVU-beslut ska kunna begäras är att det i vissa särskilda fall kan befaras att polisens särskilda befogenheter kan behöva tillgripas. Det handlar om polisens rätt att använda våld och viss begränsning av någons rörelsefrihet. (Se 43 § andra stycket LVU.) Det säger sig självt att en sådan begäran måste föregås av noggranna överväganden. Slarv och ovarsamhet i handläggningen får helt enkelt inte förekomma. Det är också av väsentlig betydelse att en handräckningsbegäran innehåller korrekt information eftersom Polismyndigheten inte gör någon materiell prövning av en sådan begäran utan ska kunna utgå från de uppgifter som lämnats. Av dessa skäl ser jag allvarligt på det inträffade.

Som jag har nämnt ovan finns det, utöver anteckningen om att det fattades ett beslut om att begära polishandräckning, inga uppgifter i BB:s journal som på något sätt berör frågan om polisens medverkan vid hembesöket. Utifrån dokumentationen har det inte varit möjligt att få en fullständig bild av handläggningen och det har försvårat min granskning. Det kan också vara en bidragande orsak till att nämnden inledningsvis lämnade felaktiga uppgifter till JO om handläggningen, vilket jag återkommer till nedan, och understryker i sig vikten av att ärenden dokumenteras så snart som möjligt samt på ett omsorgsfullt och noggrant sätt. Den bristfälliga dokumentationen är något som inte heller är godtagbart.

Nämndens yttrande till JO Avslutningsvis vill jag ta upp myndigheters skyldighet att bistå vid JO:s granskningar.

För att kunna fullgöra sitt tillsynsuppdrag måste JO få tillgång till ett korrekt underlag för sina bedömningar. En myndighet är därför skyldig att lämna de upplysningar och yttranden som en ombudsman begär. Det framgår av 13 kap. 6 § regeringsformen. JO har alltså en grundlagsfäst rätt att påkalla biträde i sitt utredningsarbete. När JO begär utredning eller upplysningar från en myndighet är syftet att få ett sakligt underlag för prövningen (se JO 1987/88 s. 111, dnr 855-1985). Det är därför viktigt att myndigheter är transparenta och tydliga gentemot JO och lämnar korrekta och fullständiga uppgifter om relevanta omständigheter.

Det har varit svårt för mig att granska handläggningen i det här ärendet på grund av bristerna i dokumentationen men också på grund av att min begäran om yttrande från nämnden inte hanterades med tillräcklig omsorg och noggrannhet. Nämndens första yttrande innehöll inte korrekta uppgifter om tidpunkten för begäran om polishandräckning, och det gavs också en missvisande bild av Polismyndighetens medverkan. Därtill noterar jag oklarheter i fråga om vem som beslutade om det omedelbara omhändertagandet, eftersom det i nämndens yttrande anges att nämndens ordförande var beslutsfattare medan det underskrivna beslut som finns i de inhämtade handlingarna anger en förordnad ledamot i nämnden som beslutsfattare. Att alla dessa oklarheter och direkta felaktigheter förekommer i uppgifter som lämnas till JO under en pågående utredning är helt oacceptabelt.

Nämnden behöver säkerställa att yttranden till JO framöver utformas med den omsorg och noggrannhet som krävs.

Avslutande synpunkter Jag är kritisk till de brister vid den initiala handläggningen av BB:s ärende som jag har påtalat och till hur nämnden hanterade uppgiften att biträda JO i utredningsarbetet. Sammantaget förtjänar Social- och omsorgsnämnden i Linköpings kommun allvarlig kritik för dessa brister.

Ärendet avslutas.

Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Malin Jonasson har föredragit ärendet och byråchefen Christina Fredin har deltagit i beredningen.