Allvarlig kritik mot Förvaltningsrätten i Linköping för långsam handläggning av ett mål om mervärdesskatt och skattetillägg

Anmälan AA framförde i en anmälan den 20 maj 2013 klagomål mot Förvaltningsrätten i Linköping med anledning av handläggningstiden i ett mål om mervärdesskatt och skattetillägg.

Utredning Dagboksbladet i förvaltningsrättens mål 4522-11 hämtades in. Av dagboksbladet framgick att överklagandet kom in till domstolen den 15 juli 2011 och att den senast registrerade händelsen gjordes den 10 augusti 2011. Vidare hämtades muntliga upplysningar in den 10 juni 2013 från förvaltningsrättsfiskalen BB.

Ärendet remitterades till förvaltningsrätten för upplysningar och yttrande om handläggningstiden i målet. Förvaltningsrätten anförde i ett remissvar, som upprättats av enhetschefen CC, följande.

Upplysning och yttrande angående förvaltningsrättens mål 4522-11

Målet avser mervärdesskatt och påfört skattetillägg avseende redovisningsperioden december 2010. Målet inkom till Förvaltningsrätten i Linköping den 15 juli 2011. Skriftväxling mellan domstolen och parterna inleddes relativt omgående och var i egentlig mening avslutad den 10 augusti 2011. Målet har i förvaltningsrättens målhanteringssystem (VERA) rubricerats som - inkommet den 15 juli 2011, - KFU (= klart för uppsättning) den 11 augusti 2011 - föredraget och överlämnat till domare den 3 juli 2013, - överlämnat för expediering den 12 juli 2013 samt - avslutat den 15 juli 2013.

Förvaltningsrätten i Linköping omorganiserades och flyttade in i nya loka ler i Linköping den 1 februari 2011. Dessförinnan hade verksamheten bedrivits dels i Linköping, dels i Nyköping. Detta var ett resultat av den landsomfattande organisationsförändringen från 23 länsrätter till tolv förvaltningsrätter. På enhet 1 har det alltsedan den 1 februari 2011 funnits en grupp av handläggare (föredragande och notarier) som i stort sett enbart har arbetat med skriftväxling (kommunicering) av mål. Uppdraget att vara ansvarig för kommunicering har skiftat mellan två till fyra veckor. De kommuniceringsansvariga har stöttats av en beredningsdomare. Målen har, när de ansetts som färdigkommunicerade, härefter överlämnats till en särskild utsedd samordnare (vanligen en erfaren föredragande) som i detta skede av målberedningen har haft ansvaret att fördela mål på olika handläggare för uppsättning av domsförslag eller förslag till beslut respektive fördelning på domare för avgörande. Under de senaste två åren har domstolen, som säkert vid alla lägen av organisationsförändringar, arbetat hårt med att finna arbetssätt och roller i den nya organisationen. Därtill kommer att domstolen haft en stor personalomsättning allt sedan februari 2011 och dessutom har arbetsuppgiften som samordnare vid enhet 1 skiftat mellan sex olika individer. Det kan till detta läggas att antalet mål i balans under år 2011–2013 ökat markant, varför enheten haft koncentrationen riktad mot att avgöra mål av förturskaraktär. Enheten gjorde i månadsskiftet augusti/september 2012 en inventering och lyfte då fram de mål som skulle prioriteras under hösten 2012. Nu aktuellt mål tillhörde dessa mål. Enhetens målsättning var då att avgöra samtliga äldre skattemål (inkomna 2010 och 2011) innan årsskiftet. På grund av stor personalomsättning höll inte denna målsättning. I månadsskiftet januari/februari 2013 gjordes motsvarande prioritering. Samtliga mål som var aktuella inventerades och de fördelades även på handläggare för uppsättning och sedermera avgörande. Den ordförande – fiskalen BB – som kom att avgöra målet, fick det fördelat på sig i maj månad 2013. Hon var också den som såg till att det var avgjort den 15 juli i år. Det är naturligtvis otillfredsställande att parterna har behövt invänta avgörandet under två år. Sett i efterhand kan det konstateras att målet har vandrat mellan olika handläggare. Domstolen och enheten har under samma tid varit inne i en process där vi prövat oss fram vad gäller organisation. Vi har även ständigt haft att hantera avhopp och arbetat med att få in nya medarbetare i sina respektive roller. Vi har dock hela tiden arbetat med att ta upp angelägna ärenden till avgörande. I detta arbete har vi dock varit tvungna att prioritera förtursmål men även en hel del äldre mål som inkommit till domstolen före år 2011. Min bedömning, i vilken lagmannen DD instämmer, är den att domstolen och enheten har gjort sitt bästa för att hantera det aktuella målet.

AA kommenterade remissvaret.

Bedömning Sedan den 1 januari 2011 stadgas i regeringsformen ett uttryckligt krav på att en rättegång ska genomföras inom skälig tid (2 kap. 11 § andra stycket). Vidare föreskrivs i 17 § förordningen (1996:382) med förvaltningsrättsinstruktion att mål vid förvaltningsrätt ska avgöras så snart det kan ske, vilket innebär att mål som är klara för avgörande inte får bli liggande någon längre tid. Genom regleringsbreven för budgetåren 2011 och 2012 avseende Sveriges domstolar beslutade regeringen att inriktningen för huvuddelen av målen i förvaltningsrätterna, exklusive förtursoch migrationsmål, skulle vara att de inte tar längre tid än sex månader att avgöra. För år 2013 har regeringen beslutat att inriktningen ska vara att 75 procent av

målen i förvaltningsrätterna, exklusive förturs- och migrationsmål, ska ta högst sex månader att avgöra.

Målet inleddes vid förvaltningsrätten den 15 juli 2011 och avgjordes den 15 juli 2013. Målets totala handläggningstid har alltså uppgått till två år. Under den tiden har målet varit färdigberett under ett år och elva månader. Även med beaktande av domstolens besvärliga arbetssituation är det helt oacceptabelt att det tar så lång tid innan ett mål avgörs. Förvaltningsrätten förtjänar allvarlig kritik för den långa handläggningstiden.

Jag har i flera beslut på senare tid uttalat kritik mot förvaltningsrätten för långsam handläggning (se t.ex. JO:s ärenden med dnr 5652-2012, 1490-2013 och 1872- 2013). Jag är således medveten om förvaltningsrättens besvärliga arbetssituation och vill i sammanhanget uttrycka min oro över förhållandena. Jag utgår från att domstolen fortsätter sitt arbete med att komma till rätta med problemen och hoppas att åtgärderna också får avsedd effekt.

Vad AA i övrigt anfört i sin anmälan föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.