Uttalanden om svårigheter för försvarare att komma i kontakt med klienter som är intagna inom Kriminalvården

Anmälan I en anmälan till JO den 18 augusti 2023 klagade advokaten AA på Kriminalvården, anstalten Fosie, och beskrev i huvudsak följande.

Han är förordnad som offentlig försvarare för en klient som var intagen i anstalten. För att få telefonkontakt med klienten ringde han på förmiddagen den

14 augusti 2023 till anstaltens centralvakt och fick beskedet att han skulle bli uppringd. Det skedde dock inte och två dagar senare ringde han på nytt till anstalten flera gånger. Han fick också då veta att han skulle bli uppringd men återkopplingen uteblev. Nya försök gjordes de följande dagarna och han blev till slut upplyst om att hans klient inte längre fanns i anstalten. Personalen ville inte uppge vart klienten hade flyttats utan hänvisade honom till huvudkontoret.

Anstaltens bristfälliga hantering av hans telefonsamtal har inneburit att han inte kunnat diskutera en pågående förundersökning med sin klient och därmed

försvårat dennes möjligheter att förbereda sitt försvar. Det har även vållat merarbete för honom och ökade kostnader för det allmänna.

Utredning

Yttrande av Sveriges advokatsamfund Mot bakgrund av det som framfördes i anmälan fann JO anledning att undersöka om det generellt förekommer praktiska hinder för försvarare att komma i kontakt med klienter intagna inom Kriminalvården. Sveriges advokatsamfund tillfrågades därför om samfundet hade några uppgifter om att det är svårt för försvarare att komma i kontakt – via telefon eller besök – med klienter som är intagna i häkte eller anstalt. Om så var fallet ombads samfundet att beskriva omfattningen och problemen närmare samt att om möjligt ge exempel på sådana situationer och vidare ange vilka verksamhetsställen som avsågs.

Advokatsamfundet gav den 12 januari 2024 in ett yttrande som innefattade samfundets sammantagna syn på JO:s frågor, samt innehöll exempel på verksamhetsställen som ansågs särskilt problematiska. Yttrandet finns att ta del av hos JO. Nedan återges en sammanfattning av vissa delar av det.

Samfundet underströk att frågorna som det aktuella ärendet berör är mycket angelägna. Möjligheten för en försvarare att komma i kontakt med sin klient är en förutsättning för att advokaten ska kunna utföra uppdraget enligt rättegångsbalkens krav och advokatetiska regler. Ibland behöver frågor hanteras skyndsamt och i vissa fall behöver försvararen dessutom boka tolk för samtal med sin klient. Det är därför av största vikt att advokater på ett snabbt, effektivt och välfungerande sätt kan komma i kontakt med intagna klienter.

Inför yttrandet hade synpunkter inhämtats från många advokater. En stor majoritet av dessa hade vittnat om problem med att komma i kontakt med klienter i varierande grad. Det hade också framkommit att det på senare år blivit betydligt svårare att få omedelbar kontakt med häktade klienter. Några advokater hade dock tyckt att kontakten med vissa häkten och anstalter fungerade förhållandevis bra.

Advokatsamfundet lämnade en rad exempel på häkten och anstalter där advokater upplevde problem med att få kontakt med sina klienter. Fyra verksamhetsställen som beskrevs som särskilt problematiska var häktena Malmö, Kronoberg, Göteborg och Sollentuna. Exempel på synpunkter som framfördes avseende dessa var att det ofta tar lång tid innan häktet ringer tillbaka till en försvarare som sökt sin klient per telefon. Det kan ta timmar eller i vissa fall dygn. Ibland sker ingen återuppringning alls. Det är vidare särskilt svårt att få kontakt med klienter vid vissa tider, t.ex. kvällar och helger. Bristen på besöksrum samt andra praktiska svårigheter kring besök innebär också att det är tidskrävande och besvärligt att få till personliga möten med klienterna.

Enligt Advokatsamfundet förekommer liknande problem även i andra häkten, och klienter har uppgett att de inte alltid ges möjlighet att ringa sin försvarare. Dessutom får försvarare ofta höra att klienter har försökt att kontakta dem, utan att advokaten har något missat samtal i sin mobiltelefon. Angående besök pekade samfundet på bl.a. att antalet besöksrum i häktena var få redan innan antalet häktade ökat väsentligt på senare tid. Det förekommer också att häktade är placerade i polisarrester liksom att besöksrum i häkten beläggs med intagna till följd av den accelererande platsbristen, vilket gör det ännu svårare att genomföra personliga möten.

Avslutningsvis framförde samfundet att det går att urskilja en övergripande problematik avseende försvarares möjligheter att få kontakt med intagna klienter. Det är mycket bekymmersamt utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv och förutsättningarna för att bedriva ett effektivt försvar av klienten. Detta eftersom information till och från klienten inte kan kommuniceras och möjligheten att förbereda försvaret därmed försämras. Försvarare tvingas avsätta mycket tid åt att försöka komma i kontakt med klienter. Kriminalvårdens yttrande JO begärde därefter att Kriminalvården skulle yttra sig över det som fördes fram i anmälan, liksom över om det generellt inom myndigheten förekom praktiska hinder för försvarare att komma i kontakt med intagna klienter. Kriminalvården anmodades också att besvara de frågor som framgår av de nedan citerade delarna av myndighetens remissvar.

Kriminalvården yttrade sig den 23 april 2024 genom ställföreträdande rättschefen. Yttrandet finns att ta del av hos JO. I det följande återges valda delar.

Kriminalvården lämnade en detaljerad redogörelse för de uppgifter som myndighetens olika regioner samt avdelningen för anstalt, häkte och frivård hade lämnat avseende om det generellt inom myndigheten förekommer praktiska hinder för försvarare att komma i kontakt med intagna. Exempelvis uppgav Kriminalvården bl.a. följande om de fyra verksamhetsställen som Advokatsamfundet hade framhållit som särskilt problematiska.

I häktet Malmö har ett fåtal besöksrum konverterats till temporära bostadsrum vilket innebär att trycket på de besöksrum som finns kvar är högre än tidigare. Det höga beläggningstrycket medför att myndighetens målsättning om att oanmälda besök och telefonsamtal ska kunna åstadkommas inom 15 minuter i dagsläget inte är realistisk. Det faktum att många försvarare är tillgängliga vid ungefär samma tid på dygnet och då söker kontakt med klienter, liksom att försvarare ofta har flera klienter i häktet, är faktorer som kan medföra svårigheter när det gäller att förmedla telefonsamtal. Om det skulle dröja så länge som flera dagar innan återkoppling sker till en försvarare som sökt en

intagen bedöms det dock inte bero på häktet utan på andra skäl, t.ex. när den intagne själv önskar kontakt med försvararen.

Häktet Göteborg instämmer i att det har blivit svårare att hantera hastigt uppkomna kontakter med försvarare inom förväntad tidsram, något som beror på överbeläggningen. Flera olika faktorer kan leda till fördröjningar när en advokat ringer och söker en klient, bl.a. tillgången till telefoner som de intagna kan använda och begränsade personalresurser i förhållande till antalet inkommande samtal. När det gäller besök kan dessa ordnas snabbt under normal kontorstid men vid andra tidpunkter kan väntetider uppstå.

Enligt häktet Kronoberg är det inte generellt svårt att få besökstider, även om viss väntan kan uppstå om många advokater vill komma samtidigt. Personalbemanningen är lägre på kvällstid vilket kan påverka ombesörjandet av telefonkontakt. Det förekommer dock färre samtal kvällstid.

Häktet Sollentuna uppger att det kan förekomma långa svarstider i växeln. En försvarare kan ringa direkt till den avdelning där den intagne finns, dock inte efter kontorstid. Utanför kontorstid är det färre samtal. Beläggningsläget bedöms ha marginell påverkan på möjligheten att ringa till försvarare. Såväl inkommande som utgående samtal skrivs upp på en lista på avdelningarna, eftersom det av olika praktiska skäl inte alltid är möjligt att ordna med samtalet direkt.

Kriminalvården redogjorde för den rättsliga regleringen och sin bedömning i huvudsak enligt följande:

Rättslig reglering

Besök Enligt 3 kap. 1 § andra stycket häkteslagen (2010:611), HäL, finns bestämmelser om rätten för den som är häktad eller anhållen att ta emot besök från sin försvarare i 21 kap. 9 § rättegångsbalken. Enligt 21 kap. 9 § rättegångsbalken har den som är gripen, anhållen eller häktad rätt att träffa sin försvarare. Om den misstänkte har rätt att träffa sin försvarare ska det få ske i enrum. Enligt 7 kap. 1 § fängelselagen (2010:616 [ rätteligen 2010:610, JO:s anm. ]), FäL, får en intagen ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Ett besök får dock vägras om det 1. kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom kontroll enligt 2 eller 3 §, 2. kan motverka den intagnes anpassning i samhället, eller 3. på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan. Av allmänna råd till 7 kap. 1 § FäL i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse, FARK Fängelse, framgår att med uttrycket lämpligen kan ske avses praktiska förutsättningar för besök, t.ex. vad som är möjligt med hänsyn till anstaltens rutiner samt tillgången till personal och besöksrum. I avsnitt 5.4.1 i Kriminalvårdens handbok om besök och elektronisk kommunikation (2014:3) anges bl.a. följande om praktiska förutsättningar för

kontakt med offentlig försvarare. En offentlig försvarare till en häktad eller anhållen har rätt att kontakta sin klient under dygnets alla timmar. Tidpunkten på dygnet för telefonsamtal och oanmälda besök kan dock påverka tidsåtgången för att kunna arrangera telefonkontakten eller besöket. Oavsett om en föranmälan skett eller inte och oavsett tid på dygnet ska dock givetvis väntetider hållas så korta som möjligt. Målsättningen för besök är att en offentlig försvarare under dagtid (kl. 8-18, inkl. helger) ska kunna träffa sin klient inom 15 minuter från försvararens ankomst till häktet, även om besöket inte är föranmält. Detta under förutsättning att den intagne inte är upptagen med något annat. Under tid för lunchavlösning (kl. 11-14) kan det dock ta något längre tid. Under kvälls- och nattetid så medför häktenas personalbemanning att ombesörjandet av ett oanmält besök kan ta längre tid. Det kan i vissa fall t.o.m. röra sig om att försvararen får vänta tills häktet lyckas ordna med extra personal.

Elektronisk kommunikation Enligt 7 kap. 4 § FäL får en intagen stå i förbindelse med en annan person genom elektronisk kommunikation i den utsträckning det lämpligen kan ske. Sådan kommunikation får dock vägras om den 1. kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom avlyssning enligt 5 §, 2. kan motverka den intagnes anpassning i samhället, eller 3. på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan. Enligt 7 kap. 5 § andra stycket FäL får elektronisk kommunikation mellan en intagen och en advokat som biträder den intagne i en rättslig angelägenhet inte avlyssnas. Enligt 20 § fängelseförordningen (2010:2010) får elektronisk kommunikation endast äga rum med utrustning som tillhandahålls eller godkänns av Kriminalvården. Av allmänna råd till 7 kap. 4 § fängelselagen i … FARK Fängelse, framgår att med uttrycket lämpligen kan ske avses praktiska förutsättningar för elektronisk kommunikation, t.ex. vad som är möjligt med hänsyn till anstaltens rutiner samt tillgången till personal och utrustning för sådan kommunikation. Enligt 3 kap. 4 § tredje stycket HäL får elektronisk kommunikation mellan en intagen och hans eller hennes offentliga försvarare inte vägras. Enligt 3 kap. 5 § andra stycket HäL får elektronisk kommunikation mellan en intagen och hans eller hennes offentliga försvarare inte avlyssnas. Enligt 10 § häktesförordningen (2010:2011) får elektronisk kommunikation endast äga rum med utrustning som tillhandahålls eller godkänns av Kriminalvården eller den myndighet som svarar för förvaringslokalen. Enligt 3 kap. 8 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:2) om häkte, FARK Häkte, får en intagen endast använda sådan utrustning för elektronisk kommunikation som tillhandahålls av Kriminalvården. I avsnitt 5.4.1 i Kriminalvårdens handbok … (2014:3) framgår bl.a. följande om praktiska förutsättningar för kontakt med offentlig försvarare. [– – –] Målsättningen för telefonkontakt mellan den intagne och dennes offentlige försvarare är att det i normalfallet inte ska ta mer än 15 minuter, från försvararens begäran till dess att den intagne kan ges möjlighet att ringa tillbaka. Detta under förutsättning att den intagne inte är upptagen av något annat. Om den intagne är upptagen ska denne underrättas om att försvararen sökt honom eller henne. Även försvararen ska givetvis få information om att den intagne är upptagen och hur länge. Under kvälls- och nattetid medför häktenas personalbemanning att ombesörjandet av telefonkontakt kan ta något längre tid.

Kriminalvårdens bedömning

– – –

Förekommer det generellt inom myndigheten pra ktiska hinder för försvarare att komma i kontakt med intagna klienter? Delar Kriminalvården Advokatsamfundets uppfattning att det på senare år har blivit betydligt svårare för försvarare att få omedelbar kontakt med häktade klienter? Kriminalvården anser att det trots den ansträngda beläggningssituationen inte generellt inom myndigheten förekommer praktiska hinder för försvarare att komma i kontakt med intagna klienter. Däremot konstaterar Kriminalvården, mot bakgrund av de ovan redovisade uppgifterna från myndighetens samtliga regioner, att det på ett antal verksamhetsställen kan finnas praktiska hinder för försvarare att komma i kontakt med intagna klienter och att det vid dessa verksamhetsställen kan ha blivit svårare för försvarare att få omedelbar kontakt med häktade klienter.

Hur lever Kriminalvården upp till målsättningen att andra intagna än den som är gripen, anhållen eller häktad normalt ska ges samma möjlighet till kontakt med sin försvarare? Inom vilken tid anser myndigheten att en intagen i anstalt bör få ringa tillbaka till en offentlig försvarare som sökt honom eller henne? Att intagna i anstalt ska ha samma rätt till kontakt med sin försvarare som den som är gripen, anhållen eller häktad framgår, utöver av Kriminalvårdens handbok om besök och elektronisk kommunikation (2014:3), även av FARK. Fängelse. Starka skäl att få ringa ett telefonsamtal utanför INTIK-systemet kan finnas för att ringa till en försvarare, även om behovet av kontakt kan tillgodoses på annat sätt. Detta till skillnad mot kontakt med annan advokat än försvararen (se allmänna råd till 7 kap. 13 § FARK Fängelse). Kriminalvården konstaterar, utifrån uppgifterna från myndighetens regioner, att skyndsam kontakt med försvarare möjliggörs även för intagna i anstalt. Det bör dock beaktas att verksamheten i ett häkte är uppbyggd kring brottmålsprocessen och att syftet är att vara tillgänglig för förhörsledare och försvarare. Dessutom vistas intagna i häkte normalt på den avdelning där de är placerade. I en anstalt ser verksamheten ut på ett helt annat sätt - de intagna kan exempelvis delta i sysselsättning eller programverksamhet inom anstaltsområdet eller vistas i en sporthall eller matsal långt ifrån deras bostadsavdelning. Detta medför att en målsättning om kontakt inom 15 minuter inte alltid är möjlig i anstalt. Det hindrar naturligtvis inte att kontakten ofta kan ske inom denna tid, men huruvida det kan ske beror på förhållandena vid tidpunkten när försvaren kontaktar anstalten. Mot den bakgrunden anser Kriminalvården att en intagen i anstalt skyndsamt bör få ringa tillbaka till en offentlig försvarare som sökt honom eller henne. Däremot kan det, med tanke på hur verksamheten i anstalt ser ut, inte lämpligen anges en uttrycklig tid inom vilken en sådan återuppringning bör kunna ske.

Hur lever Kriminalvården upp till målsättningarna att telefonkontakt mellan häktade klienter och offentliga försvarare under kontorstid ska komma till stånd inom 15 minuter från försvarets begäran till dess att den intagne kan ges möjli ghet att ringa tillbaka respektive att en offentlig försvarare under dagtid ska kunna träffa sin klient inom 15 minuter från försvarets ankomst till häktet, även om besöket inte är föranmält? Kriminalvården konstaterar att merparten av landets häkten lever upp till den ovannämnda målsättningen om kontakt inom 15 minuter trots myndighetens ytterst ansträngda beläggningssituation. Häktena Bomhus, Sollentuna, Tidaholm, Göteborg, Jönköping, Malmö och Helsingborg har framfört särskilda svårigheter att leva upp till målsättningen. Vissa av dessa häkten är s.k. säkerhetshäkten, vilket innebär att särskild inpasseringskontroll genomförs.

Vilka åtgärder vidtar Kriminalvården på nationell nivå för att tillgodose de intagnas behov av snabb och smidig kontakt med sina försvarare, trots den ansträngda beläggningssituationen? Kriminalvården arbetar intensivt med att öka platskapaciteten på både lång och kort sikt och avser att i lokalförsörjningsprojekt och verksamhetsanalyser ytterligare beakta att det ska finnas möjlighet till skyndsam kontakt mellan intagna klienter och deras försvarare. Avseende AA:s anmälan mot anstalten Fosie framförde Kriminalvården sammanfattningsvis följande. Det har inte gått att närmare utreda varför AA inte blev uppringd men det saknas skäl att ifrågasätta hans uppgifter. Befintliga rutiner för hantering av advokatsamtal har inte följts och hanteringen har inte varit acceptabel. Anstaltsledningen ser allvarligt på det inträffade och kommer att förtydliga rutinerna avseende ansvarsfördelningen mellan olika funktioner i anstalten när det gäller dessa samtal.

Rättsliga utgångspunkter

Uttalandena i detta beslut tar sikte på intagnas kontakter med offentliga försvarare och sådana privata försvarare som uppfyller de krav som enligt 21 kap. 5 § rättegångsbalken, RB, ställs på offentliga försvarare. För enkelhetens skull talas dock i det följande endast om ”försvarare”.

Den rättsliga reglering som Kriminalvården har redogjort för är relevant i sammanhanget. Det kan tilläggas att den som är gripen, anhållen eller häktad har en ovillkorlig rätt att träffa sin försvarare (21 kap. 9 § RB). Det ställs krav på att kontakten kommer till stånd skyndsamt (se t.ex. JO 2022/23 s. 315, dnr 7164-2020, med hänvisningar). Enligt 3 kap. 4 § första stycket häkteslagen (2010:611) får en intagen i häkte stå i förbindelse med en annan person genom elektronisk kommunikation i den utsträckning det lämpligen kan ske. Bestämmelsen är tillämplig även på den intagnes kontakter med sin försvarare (se prop. 2015/16:187 s. 27 f.).

Det finns därutöver anledning att beröra vissa mer principiella frågor om brottsmisstänktas rätt till kontakt med försvarare.

Utgångspunkten när det gäller en misstänkts tillgång till försvarare är den grundläggande rätten till en rättvis rättegång som slås fast i 2 kap. 11 § regeringsformen och artikel 6 i Europakonventionen. Europadomstolen har framhållit att en advokat inte kan bistå sin klient om han eller hon inte får tillfälle att samråda med klienten och att denne utan sådant samråd inte får tillräckliga möjligheter att förbereda sitt försvar (se Danelius m.fl., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis [2023, version 6, JUNO] s. 420 f., samt Campbell och Fell mot Förenade kungariket, nos. 7819/77 och 7878/77, § 99, 28 juni 1984).

Enligt artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse garanteras respekt för rätten till sitt försvar. Rätten till försvarare har utvecklats och

förtydligats genom Europaparlamentets och rådets s.k. försvarardirektiv (2013/48/EU). Direktivet har införlivats i svensk rätt, bl.a. genom ändringar i bestämmelserna 21 kap. 9 § RB och 3 kap. 4 § häkteslagen.

I sammanhanget kan även nämnas att det av de europeiska fängelsereglerna framgår att alla intagna har rätt till juridisk rådgivning och att konsultera en juridisk rådgivare. För häktade gäller därutöver att alla nödvändiga resurser ska ställas till förfogande för att hjälpa dem med att förbereda sitt försvar och träffa sitt juridiska ombud. (Se artikel 23.1 och 2 samt 95.2 och 98.2 i bilagan till Europarådets ministerkommittés rekommendation Rec[2006]2-rev till medlemsstaterna avseende de europeiska fängelsereglerna.)

JO har flera gånger framhållit att en brottsmisstänkts tillgång till försvarare är en del av rätten till en rättvis rättegång och en central rättssäkerhetsfråga (se t.ex. tidigare nämnda JO 2022/23 s. 315).

Bedömning

Allmänt om rätten till kontakt med försvarare JO får relativt ofta klagomål som rör svårigheter för intagna att få tillgång till sina försvarare. Dessa har också ökat i takt med att beläggningssituationen inom Kriminalvården har blivit alltmer ansträngd. Som framgått gjordes därför bedömningen att det fanns anledning att inom ramen för det aktuella ärendet undersöka om det generellt förekommer praktiska hinder för försvarare att komma i kontakt med klienter som är intagna inom Kriminalvården.

För att en person som är misstänkt för brott ska kunna förbereda sitt försvar är det avgörande att han eller hon kan kommunicera med sin försvarare. En intagen inom Kriminalvården är helt beroende av att myndigheten tillhandahåller praktiska förutsättningar för detta. Kriminalvården spelar därmed en avgörande roll för rätten till en rättvis rättegång och det är en självklarhet att myndigheten har ett ansvar för att en intagen får rätten till tillgång till försvarare tillgodosedd. (Se vidare JO 2024 s. 194, dnr 5689-2023 och 5756-2023, samt JO 2024 s. 212, dnr 6346-2023.)

En häktad persons rätt till kontakt med sin försvarare Av Kriminalvårdens remissvar framgår att det finns en målsättning om att en kontakt mellan en intagen och försvararen på försvararens initiativ som huvudregel ska komma till stånd inom 15 minuter och att detta gäller oberoende av formen för kontakten. Målsättningen är inskriven i myndighetens handbok för besök och elektronisk kommunikation och har tagits fram i samråd med Advokatsamfundet och riksåklagaren.

Den angivna målsättningen måste anses godtagbar utifrån vad som följer av en misstänkts rätt till tillgång till sin försvarare. Det har dock förutsetts att praktiska omständigheter, t.ex. tillgången till personalresurser och när på dygnet kontakten aktualiseras, kan medföra att det tar längre tid att få kontakten till

stånd. En sådan fördröjning kan beroende på omständigheterna i det enskilda fallet vara ofrånkomlig och får således ses som acceptabel. Samtidigt kan det inte tillåtas medföra att Kriminalvården på ett generellt plan låter praktiska omständigheter begränsa rätten till tillgång till försvarare och på så sätt urholka rätten till en rättvis rättegång.

Enligt vad som kommer fram i deras respektive yttranden står det klart att Advokatsamfundet och Kriminalvården har delvis olika uppfattning om problembilden i stort. Advokatsamfundet har fört fram att det finns en övergripande problematik avseende försvarares möjligheter att få kontakt med intagna klienter. Kriminalvården anser inte att det generellt förekommer praktiska hinder för försvarare att komma i kontakt med intagna klienter.

Jag noterar emellertid att Kriminalvården medger att sådana hinder kan förekomma på ett förhållandevis stort antal verksamhetsställen och att det bl.a. på några av landets största häkten har blivit svårare för försvarare att få tillräckligt skyndsam kontakt med häktade klienter. Det som i övrigt kommit fram i detta ärende förstärker den bilden. Det finns således anledning till tvekan om huruvida Kriminalvården på ett generellt plan förmår leva upp till kraven på en skyndsam kontakt mellan en intagen och en försvarare.

Verksamheten i ett häkte är som Kriminalvården nämnt uppbyggd för att tillgodose de intressen som gör sig gällande i en brottmålsprocess. En del av kärnuppdraget för ett häkte är att säkerställa fungerande kontakter mellan intagna och deras försvarare. Praktiska svårigheter kan bara i begränsad utsträckning tillåtas att påverka detta. De uppgifter som framgår av myndighetens eget yttrande är därför mycket bekymrande. En intagen i anstalts rätt till kontakt med sin försvarare En person som verkställer fängelsestraff kan samtidigt vara misstänkt för annan brottslighet. Han eller hon har då givetvis samma rätt till en rättvis rättegång som andra, inkluderande rätten till tillgång till försvarare.

Till skillnad från rättegångsbalken och häkteslagen innehåller fängelselagen inte några specifika bestämmelser om en intagens rätt till kontakt med sin försvarare. Av 7 kap. 1 § följer att en intagen får ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Motsvarande regler om elektronisk kommunikation finns i 7 kap. 4 §.

Vid genomförandet av försvarardirektivet framhöll lagstiftaren att de nämnda bestämmelserna inte ”i första hand” tog sikte på den intagnes försvarare och att det ska till alldeles särskilda omständigheter för att en försvarare ska vägras att besöka eller kommunicera med en klient intagen i anstalt (se a. prop. s. 46 f.). Fängelselagens bestämmelser ansågs förenliga med direktivet och någon mer detaljerad reglering infördes inte.

Även i avsaknad av specifika bestämmelser torde alltså rätten till en rättvis rättegång kräva att de principer om kontakt mellan en intagen och hans eller hennes försvarare som kommer till uttryck i 21 kap. 9 § RB respektive 3 kap. 4 § häkteslagen får genomslag även för intagna i anstalt. De har således samma grundläggande rätt till kontakt med försvarare som brottsmisstänka som är häktade. Med utgångspunkt i Kriminalvårdens remissvar och vad som framgår av myndighetens handbok på området uppfattar jag att myndigheten delar denna uppfattning, vilket givetvis är positivt.

En annan sak är att de vitt skilda verksamheter som bedrivs i häkte respektive anstalt innebär att det får godtas att rätten till kontakt med försvarare får genomslag på delvis olika sätt inom de olika verksamhetsgrenarna. Exempelvis ger Kriminalvården i remissvaret ett antal förklaringar till varför målsättningen om kontakt med försvarare inom 15 minuter inte alltid är möjlig i anstalt och att det med tanke på verksamhetens natur inte lämpligen kan anges en uttrycklig tid inom vilken återuppringning bör kunna ske när en försvarare har sökt en intagen.

Det är dock väsentligt att personalen i anstalterna har kunskap om vikten av att förmedla de aktuella kontakterna så fort det är praktiskt möjligt. Det kan därför finnas anledning för Kriminalvården att utveckla sin handbok för besök och elektronisk kommunikation om kontakter mellan försvarare och intagna i anstalt, i syfte att ge tydlig vägledning till verksamhetsställena.

Anmälan mot anstalten Fosie Utredningen ger inte svar på frågan varför anstalten Fosie inte återkom till AA efter hans upprepade försök att få kontakt med sin klient men det saknas skäl att betvivla hans beskrivning av händelseförloppet. Hanteringen har varit oacceptabel och inneburit en inskränkning i hans möjligheter som försvarare att ta tillvara sin klients intressen. Anstalten förtjänar kritik för detta. Jag utgår ifrån att anstalten, om det inte redan är gjort, förtydligar sina rutiner för att undvika att något liknande händer igen. Avslutande synpunkter Som tidigare nämnts har Advokatsamfundet och Kriminalvården gett uttryck för delvis olika uppfattning om hur stora svårigheterna är när det gäller försvarares kontakter med intagna. Det är svårt för mig att bedöma omfattningen av problemen men det framstår under alla förhållanden som tydligt att de beskrivna utmaningarna kan kopplas till det ansträngda beläggningsläget inom Kriminalvården.

Yttrandena kom in till JO för relativt lång tid sedan, men det finns enligt min mening inte grund för att tro att situationen har förbättrats. Det är fortfarande vanligt med klagomål på det aktuella temat. I JO:s tillsyn finns också exempel bl.a. på hur bristen på tillräckliga utrymmen där intagna kan samtala med advokater inverkar negativt på deras möjligheter att förbereda sitt försvar

(se bl.a. rapport från JO:s Opcat-enhet, ”Dubbelbeläggningens konsekvenser för intagna i häkte”, s. 34, och protokollet från inspektion av häktet Göteborg i september 2022, dnr 6818-2022).

I ett annat beslut denna dag har jag uttalat mig om rätten för intagna att kommunicera konfidentiellt med försvarare (dnr 7632-2023 och 944-2024). Jag har där uttalat allvarlig kritik mot häktet Sollentuna för att ha infört en rutin som sammantaget innebär oacceptabla begränsningar av de intagnas rätt att ha kontakt med försvarare per telefon. I samma beslut har jag även gjort uttalanden om huruvida ett visst rum i häktet Ystad kan anses vara lämpligt för sådana samtal. Särskilt ärendet avseende häktet Sollentuna illustrerar tydligt hur beläggningssituationen på ett högst konkret sätt kan begränsa intagnas tillgång till försvarare.

Det finns en uppenbar risk att konsekvenserna av överbeläggningen i praktiken kan leda till en urholkning av misstänktas rätt till tillgång till försvarare och i förlängningen till en rättvis rättegång. Dessa tendenser är oroväckande och jag utgår ifrån att Kriminalvården tar frågorna på största allvar. Myndigheten är inne i en period av omfattande om- och nybyggnationer. Det är viktigt att Kriminalvården inom ramen för dessa planerar för och säkerställer de praktiska förutsättningarna för försvararkontakter, t.ex. ifråga om besöksrum och lämpliga utrymmen för intagna att tala i telefon ostört (jfr JO 2024 s. 161, dnr 1037-2023).

Ärendet avslutas.

Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Mattias Karlsson och rättssakkunniga Anton Lindgren har föredragit ärendet. Byråcheferna Catrine Björkman och Johan Thorblad har deltagit i beredningen.