Ifrågasatt missbruk av dominerande ställning - fjärrvärme

Linde Energi AB, org.nr 556468-5278, Skrinnargatan 6, 711 34 LINDESBERG

Ombud: advokaten Ulf Djurberg och jur. kand. Petter Törnquist, Setterwalls Advokat­byrå, Arsenalsgatan 6, 111 47 STOCKHOLM

SAKEN

Missbruk av dominerande ställning; rabattvillkor på fjärrvärmemarknaden

BESLUT

Konkurrensverket ålägger enligt 23 och 57 §§ konkurrenslagen (1993:20) Linde Energi AB vid vite om en miljon (1 000 000) kronor att upphöra med att tillämpa ett rabattsystem som är så utformat att en rabatt på fjärrvärme lämnas endast om kunden också köper sin el från företaget.

IFRÅGASATT FÖRFARANDE

1. Linde Energi AB har en fjärrvärmetaxa som är konstruerad på så sätt att de kunder som enbart köper fjärrvärme debiteras en högre energiavgift för fjärrvärmen än de kunder som köper både elenergi och fjärrvärme, s.k. koncernkunder. I detta ärende prövar Konkurrensverket om förfarandet utgör missbruk av dominerande ställning i strid med 19 § konkurrenslagen.

PART

2. Linde Energi ägs av Lindesbergs kommun och hade år 1999 en omsättning som uppgick till 115 miljoner kronor. Linde Energi är bl.a. verksamt på marknaderna för försäljning av fjärrvärme och försäljning av el. Elförsäljning och elproduktion sker i det helägda dotterbolaget Lindesbergs Energi AB.

BAKGRUND

Branschförhållanden

Lagstiftning m.m.

3. Elmarknaden omreglerades den 1 januari 1996. Syftet var att införa konkurrens på elmarknaden för att ge konsumenterna ökad valfrihet och bättre förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande genom en ökad kostnads- och prispress inom elförsörj­ningen. Det centrala regelverket för elmarknaden är ellagen (1997:857).

4. De nya reglerna inom elområdet innebär att produktion och försäljning av el har omvandlats till konkurrensmarknader. Transport av el på nätet, den s.k. transmis­sionstjänsten, utgör ett naturligt monopol [1] . För att synliggöra kostnaderna för respek­tive verksamhet samt för att motverka att intäkter från nätverksamhet används för att sänka priset på el, s.k. korssubventionering, finns krav på att nätverksamhet drivs juri­diskt åtskild från elhandel. För att underlätta utvecklingen mot fungerande konkurrens vid produktion och försäljning av el skall totalkostnaden vara uppdelad på priset på nättjänsten respektive priset på el vid debitering till kund.

5. Under de första åren efter elmarknadsreformen krävdes, för att kunden skulle kunna utnyttja konkurrensen på elmarknaden genom att exempelvis teckna ett avtal med en ny elleverantör, att kunden installerade en speciell utrustning för att kunna mäta elför­brukningen varje timme. Kostnaden för mätutrustningen, som från den 1 juli 1997 begränsades till ett maximalt "takpris" om 2 500 kronor, betalades av kunden.

6. Kravet på timmätare avskaffades från den 1 november 1999 och ett system med schablonavräkning har införts. Elkunden har numera möjlighet att den första dagen i varje månad byta elleverantör utan extra kostnad.

7. Statens energimyndighet är central förvaltningsmyndighet för frågor om användning och tillförsel av energi. Myndigheten har tillsynsansvar för elmarknaden. Bland upp­gifterna finns tillståndsgivning för nät- och elhandelsverksamhet samt bevakning av prissättningen för nätverksamheten.

8. Före den 1 januari 1996 fanns ett visst konkurrensskydd för fjärrvärme- och naturgas­anläggningar. Skyddet innebar att den eldistributör som hade rättigheten att leverera el i området inte normalt var skyldig att leverera el för värmeförsörjning till områden där fjärrvärme eller gas distribuerades. Kommunala fjärrvärme- och gasanläggningar omfattades före år 1996 också av självkostnads- och likställighetsprinciperna enligt kommunallagen (1991:900). I samband med elmarknadsreformen infördes bestäm­melser om att kommunala fjärrvärme- och gasanläggningar inte längre skulle omfattas av självkostnads- och likställighetsprinciperna. Numera råder fri prissättning på fjärr­värme.

Konvertering mellan olika uppvärmningsformer

9. Energimyndigheten har gjort en utvärdering avseende konvertering av direktelvärmda småhus till fjärrvärme (Energimyndighetens rapport ”Utvärdering av demonstrations­anläggningar avseende konvertering av direktelvärmda småhus till fjärrvärme”, ER 3:1998). Slutsatserna är att utan betydande ekonomiska bidrag från staten är det inte ekonomiskt intressant för den enskilde husägaren att konvertera till fjärrvärme. För fjärrvärmeföretagen kan en anslutning av villabebyggelse med gynnsamma förut­sättningar vara lönsam med förutsättningar såsom närhet till befintliga anläggningar, kapacitetsöverskott, anpassad tariffstruktur, anslutningslån, etc. Det krävs dessutom för lönsamhet att tillräckligt många husägare inom ett potentiellt område är intresse­rade av att ansluta sig till fjärrvärme. Erfararenheterna visar att med där uppnådda konverteringskostnader och tariffrelationer är intresset ringa även med maximala bidrag enligt nu gällande regler. Konverteringar medförde en sänkning av årskostna­den för värme och hushållsel med ca 2 000 kronor. De totala konverteringskostna­derna per hus uppgick dock till ca 100 000 kronor.

10. Vad gäller byte från fjärrvärme till andra uppvärmningsformer redovisar Energimyn­digheten ett räkneexempel som belyser detta i sin regeringsrapport ”Fjärrvärmen på värmemarknaderna. Rapport över uppdrag att följa utvecklingen på fjärrvärmemark­naden”, ER 19:2000, Bilaga 2. Av räkneexemplet framgår att kunder med låg eller medelstor förbrukning, bl.a. villahushåll, inte i något fall tjänar på ett byte. Endast för kunder med mycket stor förbrukning (i Energimyndighetens räkneexempel 1 370 MWh per år) skulle det i vissa fall finnas ekonomiska förutsättningar för att ett byte till annan uppvärmningsform skulle kunna löna sig på lång sikt.

11. Förutom ekonomiska skäl, kan även rättsliga och praktiska hinder försvåra eller omöjliggöra ett byte från fjärrvärme till ett annat uppvärmningsalternativ. Av ovan nämnda rapport från Energimyndigheten (ER 19:2000) framgår t.ex. (s. 23) att kom­muner kan ställa krav på användning av fjärrvärme genom exploateringsavtal. Kom­muner kan också i detaljplanebestämmelser ange vilken uppvärmningsform som ska väljas. I rapporten redovisas vidare ett rättsfall (s. 24-26) där en fjärrvärmekund i Katrineholms kommun önskat byta till individuell uppvärmning och fått avslag från den kommunala byggnadsnämnden med hänvisning till miljöskyddslagen.

Förfarandet

12. Linde Energi tillämpar i sin fjärrvärmetaxa en rabatt för s.k. koncernkunder, dvs. de kunder som köper både fjärrvärme och el från Linde Energi. Rabatten ges enbart på fjärrvärmetaxan. Av Lindesbergs kommuns hemsida [2] framgår att följande energipriser gäller för år 2000.

Bostäder: koncernkunder, 310 kr per MWh exklusive moms fjärrvärmekunder, 320 kr per MWh exklusive moms

Tillverkande industri (SNI-kod 2): koncernkunder, 210 kr per MWh exklusive moms fjärrvärmekunder, 220 kr per MWh exklusive moms

Tappvarmvattenavgift (gäller endast Vedevåg): koncernkunder, 34,90 kr per kubikmeter exklusive moms fjärrvärmekunder, 36,30 kr per kubikmeter exklusive moms

13. Koncernkunderna erhåller således följande rabatter: 3,1 % (bostäder), 4,5 % (tillver­kande industri) och 3,9 % (tappvarmvattenavgift).

RÄTTSLIG BEDÖMNING

14. Konkurrenslagen (1993:20), KL, innehåller i 19 § ett förbud mot missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på marknaden. För att 19 § skall vara tillämplig skall två förutsättningar vara uppfyllda. För det första skall det aktuella företaget inneha en dominerande ställning på den relevanta marknaden. För det andra skall företaget i fråga agera på ett sätt som utgör missbruk av den dominerande ställ­ningen. Frågan i ärendet är om Linde Energi, genom att tillämpa ett rabattsystem som är så utformat att en lägre fjärrvärmetaxa endast kan erhållas om kunden också köper sin el från företaget, missbrukar en dominerande ställning i strid med 19 § KL.

Dominerande ställning och relevant marknad

15. En dominerande ställning karaktäriseras av att företaget i avsevärd utsträckning kan agera oberoende av sina konkurrenter och kunder. En viktig bedömningsgrund är företagets marknadsandel på den relevanta marknaden. Andra faktorer som har bety­delse för bedömningen av om en dominerande ställning föreligger är t.ex. finansiell styrka, inträdeshinder till marknaden, tillgång till insatsvaror, patent och andra imma­terialrättigheter, teknologi och annan kunskapsmässig överlägsenhet. Det finns dock inga absoluta kriterier för bedömningen av om ett företag har en dominerande ställ­ning, utan varje fall måste bedömas för sig.

16. Beräkningen av ett företags marknadsandel förutsätter att den relevanta marknaden avgränsas. Detta sker genom en bestämning av dels produktmarknaden, dels den geo­grafiska marknaden. Den relevanta produktmarknaden omfattar de produkter som köparna anser vara utbytbara, dvs. sådana produkter som på grund av pris, funktion och egenskaper i övrigt kan tillfredsställa samma behov hos köparen. Den relevanta geografiska marknaden omfattar det område inom vilket de berörda företagen tillhan­dahåller de relevanta produkterna eller tjänsterna, inom vilket konkurrensvillkoren är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande geografiska områden, fram­för allt på grund av väsentliga skillnader i konkurrensvillkoren.

17. Linde Energi har vad gäller den relevanta produktmarknaden för fjärrvärme framfört i huvudsak följande: Fjärrvärme skall inte definieras som en egen produktmarknad, eftersom varje fastighetsägare har en rad alternativa möjligheter för uppvärmning, bl.a. eluppvärmning, oljeeldning, eldning med pellets och uppvärmning med värme­pump. Inget av dessa alternativ innebär att en omedelbar eller framtida omställning till annan uppvärmning förhindras. Tvärtom är det sannolikt att valet av uppvärmning i stor utsträckning styrs av de ekonomiska vinster som kan göras genom byte av upp­värmningsform. En fastighetsägare som skall investera i ett nytt värmesy­stem kan spara betydande belopp genom att välja den uppvärmningsform som för till­fället medför den lägsta energikostnaden. Linde Energi levererar för närvarande fjärr­värme till 270 fastigheter inom det område om 3 500 fastigheter som kan nås av det aktuella fjärrvärmesystemet. Eftersom Linde Energi har som målsättning att ansluta ytterligare fastigheter till fjärrvärmesystemet och därmed konkurrerar med alternativa uppvärm­ningsformer, måste detta innebära att också de alternativa uppvärmningsformerna till­hör samma produktmarknad som fjärrvärme.

18. Linde Energi har vidare anfört: De fastighetsägare som vid omställning till fjärrvärme väljer att behålla befintliga uppvärmningssystem i fastigheten kan, med iakttagande av tre månaders uppsägningstid, återgå från fjärrvärme till alternativ uppvärmning. För de fjärrvärmekunder som inte har något färdiginstallerat uppvärmningsalternativ är inte den investering som krävs för ett byte av uppvärmningsform så betydande att fjärrvärme skall anses utgöra en egen produktmarknad. Det enda tillfälle då de olika uppvärmningsformerna eventuellt skulle kunna anses utgöra åtskilda produktmarkna­der är i det ögonblick en fastighetsägare har valt att investera i ett nytt värmesystem. Den eventuella inlåsningseffekt som valet av alla typer av uppvärmningssystem kort­siktigt kan innebära är inte av sådan art att den skall medföra att alternativa uppvärm­ningsformer betraktas som olika produktmarknader.

19. I ärendet är klarlagt att Linde Energi säljer såväl fjärrvärme som el. Distributionen av fjärrvärme sker i form av hetvatten via kulvertsystem. Den lokala fjärrvärmemarkna­den begränsas geografiskt till det område inom vilket kulvertsystemet har sin utbred­ning. Distribution av hetvatten kan, liksom nätverksamheten vad gäller eldistribution, betraktas som ett naturligt monopol. På fjärrvärmemarknaden förekommer i viss mån konkurrens från andra uppvärmningsformer, men konkurrensen är starkt begränsad, främst till följd av höga kostnader för kunden att byta mellan olika uppvärmnings­system.

20. Staten har sedan många år stött såväl utbyggnad av fjärrvärme som konvertering från elvärme till fjärrvärme. Motiven härför är i huvudsak miljömässiga. Ett byte från eluppvärmning till fjärrvärme har dock i försöksprojekt visat sig innebära så stora omställningskostnader att en konvertering inte är ekonomiskt intressant för fastighets­ägare. Även en omställning från fjärrvärme till annan uppvärmning, t.ex. elvärme eller oljeeldning, är förknippad med betydande omställningskostnader. Oavsett om en fas­tighetsägare valt ett uppvärmningssystem som bygger på el, olja eller fjärrvärme kan det konstateras att kostnaderna för att byta system normalt innebär en kraftig låsning till det system som valts. Eftersom ett byte normalt är förenat med en betydande inve­stering, måste den möjliga besparingen i form av lägre energitaxor och driftskostnader vara relativt stor för att ett byte skall löna sig. I motsats till vad som gäller för fastig­hetsägare med el- och oljebaserade system är det dessutom för fastighetsägare med fjärrvärme närmast omöjligt av ekonomiska och praktiska skäl att byta energileveran­tör vid missnöje med exempelvis gällande prisvillkor. Inlåsningseffekten får således störst betydelse för fjärrvärmekunder. I synnerhet gäller detta för mindre kunder.

21. Det finns även andra förhållanden utöver ekonomiska hinder som försvårar ett byte från fjärrvärme till alternativa uppvärmningssystem. Dessa kan vara mer utrymmes­krävande. T.ex. kräver ett byte till oljeeldning att utrymme måste ordnas både för oljepanna och oljetank. Miljöbestämmelser kan utgöra ett hinder för ett byte, eftersom miljöskäl oftast talar för fjärrvärmealternativet. Även andra bestämmelser och admi­nistrativa krav, som t.ex. bygglovsplikt och detaljplanebestämmelser, kan göra att fas­tighetsägare känner en låsning till fjärrvärmen och normalt inte ser det som realistiskt att övergå till andra uppvärmningsalternativ.

22. Mot denna bakgrund synes det från en fjärrvärmekunds utgångspunkt vara svårt att se situationen på något annat sätt än att för överskådlig tid vara hänvisad till en leveran­tör. Att byta uppvärmningssystem kan bara övervägas som ett alternativ på lång sikt, främst vid nyinvesteringar samt vid omfattande renoveringar eller ombyggnader av fastigheter. Redovisade förhållanden talar för att kunderna är så uppbundna till sina leverantörer att dessa i princip kan agera som monopolister. Av denna anledning har det också ansetts finnas ett behov av att kunna skydda konsumenterna genom att ge dem ett starkare stöd gentemot fjärrvärmeföretagen, något som bl.a. framförs i Energimyndighetens nämnda rapport (ER 19:2000). Konkurrensverket har även i flera sammanhang (bl.a. i rapporten ”Konkurrensen i Sverige under 90-talet – problem och förslag”, Konkurrensverkets rapportserie 2000:1) framfört att det finns skäl som talar för att någon form av prisreglering för distribution av fjärrvärme bör återinföras.

23. Vidare kan konstateras att priserna på fjärrvärme varierar kraftigt mellan olika kom­muner. Av rapporten ”Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige – en avgiftsstudie för år 2000”, framgår bl.a. att den högsta fjärrvärmetaxan är dubbelt så hög som den lägsta. Den stora prisspridningen talar för att försäljningen av fjärr­värme utgörs av lokala marknader som inte är nämnvärt utsatta för priskonkurrens från alternativa uppvärmningsformer.

24. Slutsatsen måste bli att de kunder som har installerat fjärrvärme befinner sig på en annan marknad än de kunder som har uppvärmning på annat sätt.

25. En relevant produktmarknad i ärendet är därmed marknaden för fjärrvärme och den relevanta geografiska marknaden är i detta fall det område inom Lindesbergs kommun där kulvertsystemet för fjärrvärme är beläget. På fjärrvärmemarknaden är Linde Energi den ende leverantören i Lindesbergs kommun. Linde Energi innehar därför på fjärrvärmemarknaden i Lindesbergs kommun en helt dominerande ställning.

26. Linde Energi distribuerar även elenergi. Från den 1 januari 1996 gäller att eldistribu­tion, i enlighet med den nya ellagstiftningen, består av två produktmarknader; försälj­ning av el och nätverksamhet. Försäljning av el får inte bedrivas i samma juridiska enhet som den som bedriver nätverksamhet. Ingenting hindrar dock ett elhandelsföre­tag från att vara verksamt på marknaden för produktion av el. De nya reglerna inom elområdet innebär att produktion och försäljning av el har omvandlats till konkur­rensmarknader. Nätverksamhet (drift, underhåll och upplåtelse av nätet för elöverfö­ring m.m.) bedrivs dock även fortsättningsvis som monopol och prissättningen på detta område övervakas av Energimyndigheten.

27. På marknaden för försäljning av el består säljarsidan efter omregleringen i huvudsak av två kategorier av aktörer. Den ena utgörs av företag som även är verksamma som producenter av el. Den andra kategorin utgörs av företag som enbart sysslar med för­säljning (återförsäljning/mäkling) av el.

28. Samtliga kunder som för närvarande köper sin el från Linde Energi har rätt att köpa el från valfri säljare i landet.

29. Mot denna bakgrund är försäljning av el en i ärendet andra relevant produktmarknad och den geografiska marknaden är i detta fall Sverige. På den svenska marknaden för försäljning av el har Linde Energi en förhållandevis låg marknadsandel och innehar inte en dominerande ställning.

Missbruk av dominerande ställning

30. I 19 § 2 st. KL anges vad missbruk särskilt kan bestå i. Uppräkningen är inte uttöm­mande, utan bara exempel på förfaranden där sannolikheten är särskilt stor att detta har negativ verkan på konkurrensen och alltså utgör missbruk.

31. Det särskilda ansvar som åligger ett dominerande företag att inte vidta åtgärder som begränsar konkurrensen skall bedömas i varje enskilt fall för sig. Det går inte att gene­rellt säga att det för ett dominerande företag finns ett slags ”normalt” marknadsage­rande. Utrymmet för det tillåtna agerandet får i stället fastställas med hänsyn till den situation som gäller för det dominerande företaget i varje enskilt fall.

32. Det kan vara fråga om missbruk i den mening som avses i 19 § KL om en domine­rande leverantör binder köpare till sig genom trohetsskapande rabatter. En form av rabatt som kan medföra trohetsskapande effekt är s.k. aggregationsrabatter. En aggre­gerad rabatt innebär att rabattens storlek är avhängig av kundens totala inköp av skilda produkter som tillhandahålls av leverantören.

33. För att framgångsrikt kunna konkurrera med en dominerande leverantör som tillämpar någon form av aggregationsrabatter måste övriga leverantörer erlägga så stora rabatter att de också kompenserar kunden för bortfallet av rabatter på varor som den domine­rande leverantören sålt till kunden på andra delmarknader. Även ganska små aggrega­tionsrabatter kan utgöra ett starkt incitament för en kund att fortsätta att handla från den dominerande leverantören, eftersom den rabatt som kunden riskerar att förlora kan uppgå till betydande belopp. Aggregationsrabatter kan vidare innebära att den domi­nerande leverantören lämnar olika villkor för likvärdiga prestationer, eftersom inköp av samma kvantitet av en vara leder till olika rabatter utan att det är objektivt motive­rat.

34. Sammantaget kan en leverantör genom att tillämpa aggregationsrabatter utnyttja sin dominerande ställning på en produktmarknad till att stärka sin marknadsställning på en angränsande produktmarknad.

35. Vid en bedömning av Linde Energis rabattvillkor bör det göras en avvägning mellan eventuella ekonomiska eller andra påvisbara vinster och de konkurrensbegränsande effekter som uppstår vid kopplingen i prissättningen mellan fjärrvärme och el. Rabatt­villkor som vid denna avvägning kan anses objektivt motiverade utgör inte missbruk av en dominerande ställning. Motsatsvis gäller att villkor som får konkurrensbegrän­sande effekter utan att de kan anses objektivt godtagbara kan utgöra missbruk av dominerande ställning.

36. Exempel på de effekter som uppstår till följd av att Linde Energis rabatter enbart läggs på fjärrvärme beskrivs i det följande. Angivna prisuppgifter avser pris exklusive ener­giskatt och moms.

37. Inledningsvis kan nämnas att en kunds elkostnad består av tre delar. En del utgörs av nätkostnader, och de är desamma oberoende av vem som levererar el till kunden. En del utgörs av elskatt och mervärdesskatt. En del utgörs av kundens rörliga elkostnad som är den del som är utsatt för konkurrens och som kan påverkas av elleverantören.

38. En typisk villakund kan beräknas ha en årlig energiförbrukning av 30 000 kWh som fördelar sig på 25 500 kWh fjärrvärme och 4 500 kWh hushållsel. Den rörliga energi­kostnaden för fjärrvärmen för en koncernkund hos Linde Energi blir i detta fall 7 905 kronor/år (0,31x25 500), medan kostnaden för en kund som köper sin el från annan leverantör blir 8 160 kronor (0,32x25 500). Koncernkundens rabatt utgör i detta exempel alltså 255 kronor. Om vi antar att denna koncernkund via ett elleveransavtal med Linde Energi har ett rörligt elpris på 18 öre/kWh uppgår den rörliga elkostnaden till 810 kronor/år (0,18x4 500). En konkurrerande elleverantör måste således kunna erbjuda kunden ett så mycket lägre elpris att det minst motsvarar koncernkundsrabat­ten för att kunden skall vara intresserad av att byta elleverantör. Det motsvarar i detta exempel ett elpris understigande 12,3 öre/kWh (810-255/4 500), dvs. ett rörligt elpris som är minst 32 procent lägre än priset hos Linde Energi.

39. Ovanstående exempel med angivna effekter torde i princip kunna anses gälla även för flertalet flerbostadsfastigheter. Den årliga totala energiförbrukningen för dessa fastig­heter är naturligtvis större, men aktuella priseffekter är främst beroende av energiför­brukningens relativa fördelning mellan fjärrvärme och el och denna kan grovt beräk­nas vara densamma oberoende av bostadsfastigheternas storlek. I ovanstående exem­pel har antagits att den procentuella fördelningen mellan fjärrvärme och el uppgår till 85/15. Om fördelningen fjärrvärme/el för en flerbostadsfastighet i stället skulle antas vara 75/25 krävs, med i övrigt samma förutsättningar, att en ny elleverantör kan erbjuda ett rörligt elpris som är minst 17 procent lägre än priset hos Linde Energi. Större kunder kan normalt förhandla sig till bättre priser. Om ett större fastighetsbo­lags rörliga elpris hos Linde Energi exempelvis skulle antas vara 15 i stället för 18 öre/kWh, krävs att en ny elleverantör kan erbjuda ett elpris som är minst 38 procent lägre än priset hos Linde Energi vid en 85/15-fördelning mellan fjärrvärme och el, medan ett minst 20 procents lägre pris krävs vid en 75/25-fördelning.

40. För industrikunder kan motsvarande beräkningar göras. Några väsentliga skillnader som påverkar beräknade effekter bör dock noteras. För det första har industrikunder (tillverkande industri SNI-kod 2) enligt Linde Energis prislista ett lägre fjärrvärmepris (210-220 kr/MWh) än bostadsfastigheter (310-320 kr/MWh). För det andra skiljer sig normalt fördelningen mellan fjärrvärme och el på så sätt att den relativa förbrukningen av el är högre och förbrukningen av fjärrvärme lägre inom industriföretag jämfört med bostäder. Båda dessa förhållanden innebär att beräknade effekter av kopplingen i pris­sättningen mellan fjärrvärme och el för industrikunder blir lägre än motsvarande beräkningar för bostadskunder. För att en industrikund hos Linde Energi, med rörligt elpris på 18 öre/kWh och en fördelning fjärrvärme/el på 50/50, skall överväga att byta elleverantör krävs att den nya elleverantören kan erbjuda ett elpris som är 6 procent lägre än Linde Energis pris. Om fördelningen fjärrvärme/el i stället antas vara 40/60 krävs ett pris som är 4 procent lägre. Motsvarande siffror med ett rörligt elpris hos Linde Energi på 15 öre/kWh blir 7 respektive 4,5 procent.

41. Redovisade exempel visar att det i de flesta fall skulle krävas att en ny elleverantör kan erbjuda mycket låga nivåer på den konkurrensutsatta delen av priset på el för att ett byte av elleverantör över huvud taget skall vara intressant för kunden. Större eller mindre effekter än de som redovisats ovan kan naturligtvis uppstå i enskilda fall bero­ende på relationen mellan inköp av fjärrvärme och el. För normala villakunder med fjärrvärme uppkommer som synes anmärkningsvärda effekter. Betydande effekter uppkommer generellt även för fastighetsbolag och fastigheter med stor förbrukning av fjärrvärme. För industriföretag som använder stora mängder el i produktionen blir effekterna inte lika stora, även om en viss effekt kan påvisas också för dessa kunder.

42. Linde Energi har vad gäller rabattsystemet framfört i huvudsak följande: Företaget säljer el på kraftmarknaden och el eller fjärrvärme på värmemarknaden. Linde Energi ser således el och fjärrvärme som sammankopplade produkter. Kunder som köper både värme och el får ett lägre pris. Värmen kan köpas dels som fjärrvärme varvid rabatt utgår, dels som elvärme med tidstariff som ger lägre pris för stora kunder. Att ge rabatten på fjärrvärme betyder att alla fjärrvärmekunder får samma erbjudande och har således samma möjlighet att få rabatt. Vidare är rabatten så obetydlig att den inte kan anses innebära ett missbruk även om företaget skulle anses ha en dominerande ställning.

43. Linde Energi har inte på något ytterligare sätt motiverat eller redovisat någon för­klaring till det sätt på vilket rabattsystemet är utformat. Några administrativa eller andra kostnadsbesparingar till följd av att en kund köper både fjärrvärme och el av Linde Energi har exempelvis inte redovisats. Linde Energi har inte anfört några objektivt godtagbara skäl som motiverar det aktuella rabattsystemet där rabatt endast ges på fjärrvärmepriset. Dessutom bör noteras att ett konkurrensrättsligt riktigt rabatt­system, även om kostnadsbesparingar i någon form skulle kunna påvisas, inte kan utformas på sådant sätt att en rabatt endast ges till fjärrvärmekunder som köper sin el från Linde Energi. Anledningen till detta är att rabattsystemets utformning medför en trohetsskapande effekt som inte kan anses vara motiverad av objektiva skäl. Linde Energi utnyttjar på detta sätt sin dominerande ställning på fjärrvärmemarknaden för att stärka sin ställning på elmarknaden.

Begränsning av marknaden

44. Enligt 19 § 2 st. 2 p. KL kan missbruk bestå i att begränsa marknader eller produktion till nackdel för konsumenterna.

45. Fjärrvärmekunderna hindras i sitt val av elleverantör som en effekt av att Linde Energi kopplar priserna på fjärrvärme till huruvida kunden även köper sin el från företaget. Det framgår inte uttryckligen av fjärrvärmetaxan att kunden måste köpa hela sitt elbe­hov från Linde Energi för att erhålla rabatt på fjärrvärmepriset. För en normalkund är det dock i praktiken vad som gäller. Även om det skulle berättiga till rabatt och vara tekniskt möjligt torde det knappast förekomma att en vanlig elkund inom Lindesbergs kommun köper sin el från fler än en leverantör. Effekten av kopplingen mellan fjärr­värme och el är att fjärrvärmekunderna får ett starkt incitament att inte anta anbud från konkurrerande elleverantörer, eftersom de då skulle förlora sin rabatt på fjärrvärmen. Skulle en fjärrvärmekund använda sig av en annan elleverantör förlorar bostadskun­den 3,1 procent och industrikunden 4,5 procent i utebliven rabatt på fjärrvärmen, vil­ket som framgått ovan kan uppgå till en betydande andel av det rörliga elpriset. Orsa­ken till detta är att många kunders kostnader för fjärrvärme är betydligt högre än kost­naden för el. Detta medför att möjligheten för konkurrerande elhandlare att sälja el till Linde Energis fjärrvärmekunder i Lindesbergs kommun i varierande grad försvåras. För kunder med relativt stort fjärrvärmebehov i förhållande till elbehovet torde rabatt­systemet medföra att överväganden om att byta elleverantör i praktiken inte förekom­mer.

46. Effekterna av rabattsystemet blir således att konkurrerande elleverantörer inte kan konkurrera om att sälja el till fjärrvärmekunderna på samma villkor som Linde Energi. Linde Energis elhandelsverksamhet gynnas av kopplingen till fjärrvärmen, vilket med­för att Linde Energi otillbörligen stärker eller bevarar sin ställning på elmarknaden. Linde Energis rabattsystem på fjärrvärme får således anses ägnat att allvarligt försvåra för övriga elhandelsföretag att konkurrera med Linde Energi på elmarknaden i Lin­desberg. Fjärrvärmekundernas eventuella val av annan elleverantör än Linde Energi berövar dem möjligheten att erhålla samma rabatter som andra kunder som köper mot­svarande kvantiteter fjärrvärme.

47. Andra elhandlare som försöker konkurrera på elhandelsmarknaden i Lindesberg möter ett rabattsystem på fjärrvärme, vilket i varierande grad hindrar fjärrvärmekunder från att byta elleverantör. Mot bakgrund av Linde Energis helt dominerande ställning på marknaden för fjärrvärme har Linde Energi ett särskilt ansvar för att inte utnyttja denna ställning och vidta åtgärder som skapar inlåsningseffekter och därmed begrän­sar konkurrensen på elmarknaden. Som tidigare konstaterats finns inget objektivt godtagbart skäl för förfarandet.

48. Linde Energi missbrukar genom rabattsystemets utformning därför sin dominerande ställning i strid med 19 § KL.

Prisdiskriminering

49. Med prisdiskriminering enligt 19 § 2 st. 3 p. KL avses att säljare gentemot en viss kund tillämpar villkor som är sämre än vad andra kunder i samma situation erbjuds och att den förstnämnda kunden därigenom får en konkurrensnackdel. Principen om pris efter prestation kan sägas vara vägledande vid bedömningen av om en prisdiffe­rentiering skall anses vara diskriminerande. Differentierade villkor gentemot olika kunder bör, för att inte utgöra en diskriminering, sålunda avspegla skillnader i de kostnader som uppstår för säljaren vid försäljning till de olika kunderna eller i övrigt grunda sig på objektivt godtagbara skäl.

50. Linde Energis fjärrvärmekunder är bundna till att köpa fjärrvärme från Linde Energi, då det inte finns någon annan fjärrvärmeleverantör i Lindesberg. Principen är då att kunder som köper in samma volym fjärrvärme skall betala lika mycket. De taxebe­stämmelser som Linde Energi har infört medför emellertid att kunderna erhåller olika pris för samma volymer.

51. Linde Energis taxebestämmelser leder till att en fjärrvärmekund som köper in el från en konkurrerande leverantör får betala ett högre pris för fjärrvärmen, trots att kunden köper in lika mycket fjärrvärme som andra kunder. Av detta följer att Linde Energi genom sitt förfarande tillämpar olika villkor för likvärdiga transaktioner varigenom vissa av Linde Energis handelspartners får en konkurrensnackdel i förhållande till andra. Det gäller dels de kunder som köper fjärrvärme men inte el, dels de elkunder som ej köper fjärrvärme. Något objektivt godtagbart skäl för förfarandet finns, som konstaterats tidigare, inte.

52. Rabattsystemets utformning utgör därför också missbruk av en dominerande ställning i form av sådan diskriminering som anges i 19 § 2 st. 3 p. KL.

53. Enligt Konkurrensverkets mening är det väsentligt för konkurrensen på elmarknaden att Linde Energi upphör att tillämpa sitt konkurrensbegränsande förfarande. Ett åläg­gande enligt 23 § KL för Linde Energi att upphöra med förfarandet bör därför med­delas. Åläggandet bör förenas med vite.

Hur man överklagar , se bilaga.

Detta beslut har fattats av generaldirektören. Föredragande har varit konkurrenssak­kunnige Owe Gärdin. I den slutliga handläggningen har också konkurrensrådet Lennart Meyer och byråchefen Magnus Ulriksson deltagit.

Ann-Christin Nykvist

Owe Gärdin

Detta beslut lagras elektroniskt hos Konkurrensverket.

[1] Naturliga monopol finns normalt på sådana områden där produktionen förutsätter tillgång till anläggningar av infrastrukturkaraktär och där kostnaderna blir lägre om ett företag tillhandahåller anläggningarna än om två eller flera företag gör detta. Det skulle exempelvis uppstå onödigt höga kostnader för samhället om flera företag anlägger parallella ledningssystem och konkurrerar om elöverföringen.

[2] www.lindesberg.se, 2000-04-12