Uppsåt
Hänvisat till av
- 2000-2
- Advokatens överföringar (NJA 2023 s. 708)
- Café Draken (NJA 2004 s. 519)
- Femtonåringens knivhugg (NJA 2004 s. 479)
- Fåtöljen (NJA 2018 s. 1051)
- Förväxlingen (NJA 2022 s. 675)
- HIV-fallet (NJA 2004 s. 176)
- Knivhugget mot mopedisten (NJA 2016 s. 763)
- Lastbilssläpet (NJA 2011 s. 611)
- Löpsedeln (NJA 2003 s. 567)
- MD 2005:7
- Medhjälpen till skattebrottet (NJA 2007 s. 929)
- MÖD 2015:34
- NJA 1981 s. 1057
- NJA 1981 s. 277
- NJA 1981 s. 920
- NJA 1984 s. 659
- NJA 1987 s. 33
- NJA 1989 s. 398
- NJA 1990 s. 231
- NJA 1991 s. 155
- NJA 1992 s. 474
- NJA 1993 s. 157
- NJA 1994 s. 614
- NJA 1995 s. 119
- NJA 1995 s. 311
- NJA 1995 s. 448
- NJA 1996 s. 782
- NJA 1998 s. 86
- NJA 2002 s. 449
- NJA 2003 s. 105
(lat. Dolus) - att medvetet, med syfte att åstadkomma en viss effekt, göra något, exempelvis orsaka en skada.
Inom straffrätten är uppsåt ett krav för att någon ska kunna dömas, såvida inte brottsbeskrivningen uttryckligen anger att det räcker med oaktsamhet/vårdslöshet, genom lokutionen "den som av oaktsamhet orsakar [...]" eller liknande. Medvetenheten kan vara av olika grad, och man pratar ofta om olika nivåer av uppsåt: * Direkt uppsåt * Indirekt uppsåt * Insiktsuppsåt * Eventuellt uppsåt * Försöksuppsåt * Likgiltighetsuppsåt * Kvalificerat uppsåt * Sannolikhetsuppsåt * Tillägnelse uppsåt
Inom skadeståndsrätten är en handling som orsakar personskada eller sakskada, utförd med uppsåt, alltid skadeståndsgrundande (SkL 2:1). Även handlingar som bara orsakar ren förmögenhetsskada är skadeståndsgrundande om de samtidigt utgör brott (SkL 2:1).