Skadeståndslag (1972:207)

Version:

(SkL)

Jämför med tidigare versioner

Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1972-06-02
Ändring införd
SFS 1972:207 i lydelse enligt SFS 2018:23
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Skadeståndslagen (SkL) handlar huvudsakligen om skadeståndsanspråk som uppstår utan att det finns ett avtalsförhållande mellan parterna (utomobligatoriskt skadestånd).

1 kap. Inledande bestämmelser

  • NJA 2001 s. 309:En näringsidkare har ålagts skadeståndsskyldighet för produktskada som vållats genom att levererad olja varit zinkhaltig trots att zinkfri olja beställts.
  • NJA 2001 s. 878:Fråga om skadeståndsskyldighet mot annan än uppdragsgivaren för den som i värderingsintyg beträffande fast egendom av oaktsamhet åsatt fastigheten ett alltför högt marknadsvärde. Jfr 1987 s. 692
  • NJA 1989 s. 389:I fall då lärare ådragit sig personskada orsakad av salmonellasmittad mat som tillretts i ett centralkök, drivet av Stockholms stad, och serverats i skolans matsal har staden ålagts ett strikt produktskadeansvar.

[K1]1 §  I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd tillämpas, om ej annat är särskilt föreskrivet eller föranledes av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden.

Paragrafen anger att lagen är dispositiv, och endast används när det inte finns någon annan lag, princip eller avtal som säger något annat.

  • NJA 2014 s. 760:Har vid en kontraktskedja parten i det främre ledet råkat ut för en sakskada, kan han på utomobligatorisk skadeståndsrättslig grund vända sig direkt mot ett bakre led som vårdslöst har orsakat skadan, om inte något annat följer av en särskild rättsregel eller föranleds av avtal. - En speditör med förmedlaransvar har ingått ett fraktavtal med tredje man för uppdragsgivarens räkning men i eget namn. Uppdragsgivaren har ansetts inte kunna på utomobligatorisk skadeståndsrättslig grund få bättre rätt mot den tredje mannen än vad han skulle ha haft om den tredje mannen hade kunnat göra gällande fraktavtalet mot honom. En bestämmelse i fraktavtalet om preskription efter ett år har tillämpats även i fråga om ett krav på ersättning på grund av stöld av anställda.
  • NJA 1992 s. 58:Revisionsbyrå har ansetts skadeståndsskyldig på grund av oaktsam rådgivning som orsakat två klienter en skatteutgift de annars inte skulle ha haft. - Fråga även om uppskattning av skadans storlek.
  • NJA 1992 s. 227:Den som bevakat en fordran i konkurs har ansetts kunna, som grund för ett skadeståndsanspråk, genom annan utredning än ett fastställt utdelningsförslag visa att han inte kan få betalning för sin fordran.
  • AD 2013 nr 43:En anställd inom Försvarsmakten har väckt talan mot arbetsgivaren med yrkande om bl.a. skadestånd enligt skadeståndslagen under påstående att arbetsgivaren vållat honom en arbetsskada. Arbetsgivaren har invänt i första hand att arbetstagaren, enligt en bestämmelse i tillämpligt kollektivavtal om arbetsskadeförsäkring, inte får föra skadeståndstalan mot arbetsgivaren. Arbetstagaren har genmält att en tillämpning av bestämmelsen skulle dels strida mot artikel. 6.1 Europakonventionen, dels vara oskälig enligt 36 § avtalslagen. Fråga om bestämmelsen ska tillämpas eller inte.
  • NJA 1994 s. 598:På inrådan av en bank genomförde en företagare vissa transaktioner i syfte att undgå realisationsvinstskatt. Vid taxeringen togs emellertid inte någon hänsyn till transaktionerna enligt bestämmelser i den då gällande lagen (1980:865) mot skatteflykt. Fråga om skadeståndsansvar för banken på grund av vårdslös rådgivning.
  • NJA 2007 s. 758:Beställare vid en generalentreprenad, på vilken AB 92 varit tillämpliga, har ansetts inte kunna få ersättning från en underentreprenör på utomobligatorisk grund, när beställarens egendom skadats genom underentreprenörens vårdslöshet.
  • AD 2017 nr 12:Två arbetstagare har startat ett nytt, med arbetsgivaren konkurrerande, företag och därefter sagt upp sig. I det nya företaget har de använt sig av den tidigare arbetsgivarens databaser avseende vissa kontaktuppgifter. Fråga om arbetstagarna och det nya företaget brutit mot upphovsrättslagen och mot företagshemlighetslagen. Även fråga om arbetstagarna brutit mot lojalitetsplikten i anställningsförhållandet. Fråga också om beräkning av ekonomiskt skadestånd.
  • RH 1996:47:Uppdragstagare som mot betalning utfört besiktning av en fastighet inför ett köp har ansetts skadeståndsskyldig med hänsyn till brister i redovisningen av besiktningsresultatet.
  • AD 1998 nr 80:Tre arbetstagare A, B och C lämnade sina anställningar hos ett företag D, som bedrev personaluthyrning. De bildade ett aktiebolag och inledde verksamhet i konkurrens med D. I mål om skadestånd på grund av denna verksamhet uppkommer i huvudsak följande frågor: 1) Bedrev A, B och C den konkurrerande verksamheten under bestående anställningar med åsidosättande av lojalitetsplikt gentemot D? - 2) Bedrevs den konkurrerande verksamheten genom utnyttjande av D:s företagshemligheter? - 3) Vilka skadeståndsbestämmelser är tillämpliga? - 4) Vilken skada uppkom hos D?
  • MÖD 2004:33:Skadestånd med anledning av markskred-----En nyttjanderättshavare hade enligt avtal med markägaren rätt att bedriva täktverksamhet med sprängning och krossning av bergmaterial samt att lagra krossmaterial inom ett område vid Ångermanälven som bl.a. inrymde en kaj. Sedan ett markområde om ca 75 x 20 meter – innefattande delar av upplagsplatsen och kajområdet – hade glidit ut i Ångermanälven yrkade markägaren att nyttjanderättshavaren skulle utge skadestånd, i första hand enligt miljöskadelagen och i andra hand enligt skadeståndslagen för återuppbyggnad av kajområdet m.m. Fastighetsdomstolen fann att miljöskadelagen var tillämplig och dömde ut ersättning för återställande av markområdet, dock ej för återställandet av kaj. MÖD fann, efter överklagande av nyttjanderättshavaren, att miljöskadelagen inte var tillämplig då skadan uppkommit inom nyttjanderättshavarens verksamhetsområde och inte i verksamhetens omgivning. Med tillämpning av skadeståndslagen befanns dock nyttjanderättshavaren ha handlat vårdslöst och orsakat den skada som var föremål för prövning varvid fastighetsdomstolens domslut fastställdes.
  • NJA 1991 s. 720:Innehavare av fjärrvärmeanläggning har ansetts böra bära ett strikt skadeståndsansvar för skador orsakade av vattenutsläpp från anläggningen.
  • NJA 1992 s. 243:A - ensam ägare till samtliga aktier i ett aktiebolag - har inför en överlåtelse av aktierna haft flera kontakter med auktoriserade revisorn B, som sedan cirka 20 år bl a varit bolagets revisor. A har uppfattat B som sin ekonomiske rådgivare och har ansetts ha haft goda skäl för sin uppfattning. Då B måste ha insett A:s inställning men ej tillkännagett någon annan mening, har ett uppdragsförhållande ansetts ha uppkommit mellan dem. B har ansetts ha brustit i sina skyldigheter som rådgivare i vad avser affärens skattekonsekvenser och därför ålagts skadeståndsskyldighet.
  • AD 2002 nr 38:Det har ansetts utrett att en försäljare i anslutning till att han sagt upp sin anställning i viss utsträckning har vidtagit av arbetsgivaren påstådda skadeståndsgrundande handlingar gentemot denne, bl.a. genom att radera datafiler med kundunderlag. Fråga om vilka skadeståndsregler som är tillämpliga i målet samt om beräkning av skadans storlek.
  • AD 2003 nr 84:Det har ansetts utrett att en arbetstagare som under sin anställningstid för egen räkning förvärvat aktiemajoriteten i ett med arbetsgivaren konkurrerande bolag har åsidosatt sin lojalitetsplikt enligt anställningsavtalet. Fråga om vilka skadeståndsbestämmelser som är tillämpliga i målet samt om beräkning av skadans storlek.
  • NJA 2001 s. 368:Samfällighetsförening, som drev en vatten- och avloppsanläggning, har ansetts bära strikt skadeståndsansvar för en vattenskada i en villafastighet som uppstått till följd av att en spillvattenledning varit blockerad på grund av rottillväxt. (Jfr NJA 1991 s. 720 och NJA 1997 s. 468)
  • AD 2003 nr 21:En verksamhetschef, A, lämnade sin anställning hos ett företag, B, som bedrev personlig assistans åt funktionshindrade enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). A bildade ett aktiebolag, C, och inledde en verksamhet med personlig assistans åt funktionshindrade enligt LSS. I målet uppkommer i huvudsak följande frågor. Har A respektive C utnyttjat eller röjt information som utgjort B:s företagshemligheter? Har A åsidosatt sin lojalitetsplikt gentemot B på annat sätt än genom missbruk av företagshemligheter som skyddas av lagen om skydd för företagshemligheter? Vilka skadeståndsbestämmelser är tillämpliga?
  • RH 2013:27:Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
  • NJA 2017 s. 9:Utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Beräkning av ersättning för utebliven vinst.
  • NJA 1992 s. 502:En revisionsbyrå har under flera år anlitats av ett tidningsföretag för bl a ekonomisk rådgivning. I samband med försäljning av tidningsföretaget har dess ägare haft vissa kontakter med revisorerna. Fråga om revisionsbyrån kan göras ansvarig för att tidningsägarna inte uppmärksammat vissa skatterättsliga frågor med anknytning till överlåtelsen.

[K1]2 §  Med ren förmögenhetsskada förstås i denna lag sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada.

  • NJA 1988 s. 396:I samband med trafikmätning kastade en kommunanställd en slang framför en bil, som då hastigt bromsades in och i anslutning härtill backade eller rullade bakåt, med skada på en bakomvarande bil som följd. Trafikförsäkringen för den förra bilen togs i anspråk för skadan, och bilens ägare förlorade därför bonus på försäkringen. Fråga om skyldighet för kommunen att ersätta bonusförlusten.
3 § Har upphävts genom lag (2001:732).

2 kap. Skadeståndsansvar på grund av eget vållande

[K2]1 §  Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan. Lag (2001:732).

Denna s.k. culparegel är huvudregel i den utomobligatoriska skadeståndsrätten. En sakskada kan ge rätt till ersättning för ekonomisk skada. Vid personskador även för ideell skada. Däremot gäller regeln inte ren förmögenhetsskada, som istället regleras i 2 § (undantag för stat och kommun finns i 3 kap. 2 §).

Prop. 2000/01:68: Paragrafen är i sak oförändrad. I paragrafen angavs tidigare att den gällde ”såvida inte annat följer av denna lag”. Mot bakgrund av övriga redaktionella ändringar har hänvisningen bedömts överflödig och har därför tagits bort.

  • NJA 1988 s. 62:En statens vattenfallsverk tillhörig elkabel, genom vilken företaget A försågs med elkraft, skadades genom vållande av en grävmaskinist som utförde arbete åt B. Härigenom uppstod strömavbrott som medförde att A drabbades av dels förlust till följd av att fabrikation fick inställas under viss tid, dels skada genom att visst material måste kasseras. Fråga huruvida B, som den för vållandet ansvarige, var skyldig att ersätta A:s förlust och skada.
  • RH 1993:163:En kopplad hund har råkat i slagsmål med en löst springande hund. Den kopplade hundens ägare har lyft den andra hunden i nackskinnet och kastat den i marken med skador som följd. Åtgärden har ansetts utgöra djurplågeri, förövat av grov oaktsamhet. Frågor om gärningens straffrihet på grund av nöd och om jämkning av skadestånd på grund av den andre hundägarens medvållande har besvarats nekande.
  • NJA 1995 s. 274:Travhäst kvävdes till döds i ett gäststall på en travbana. Fråga om skadeståndsansvar för dels stallets ägare, dels travtävlingens arrangör som hyrt ut den box där olyckan inträffade.
  • RH 2000:17:När en hundägare var ute och rastade sin hund blev hunden så svårt biten av tre andra hundar att den därefter avled. Ägaren till den avlidna hunden har tillerkänts ersättning för psykisk chock/psykiskt lidande då det ansetts föreligga adekvat kausalitet mellan dennes psykiska besvär och den oaktsamhet som den som hade de tre andra hundarna om hand visat genom att låta dem löpa lösa utan att ha tillräcklig kontroll över dem.
  • NJA 1996 s. 68:Beslut i fråga som hänskjutits av TR till HD:s prövning. En defekt fläns har svetsats samman med en annan komponent till en kapsel i en flygplansmotor. Kapseln har på grund av felet kasserats. Den felaktiga flänsen har ansetts ha förorsakat en sakskada.
  • RH 2003:48:Vid ett nattligt möte har två män, den ene utrustad med en kniv och den andre med en pistol, tillfogat varandra allvarliga kroppsskador. Sedan de båda åtalats för försök till mord har var och en av dem gjort invändning om nödvärn. Hovrätten har ansett att en av dem befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Var och en av dem tillkommande skadestånd har jämkats då det ansetts att de medverkat till sina skador genom grov vårdslöshet. Även fråga om ansvarsbefrielse på grund av nöd för innehavet av pistolen.
  • NJA 2007 s. 758:Beställare vid en generalentreprenad, på vilken AB 92 varit tillämpliga, har ansetts inte kunna få ersättning från en underentreprenör på utomobligatorisk grund, när beställarens egendom skadats genom underentreprenörens vårdslöshet.
  • RH 2016:37:En nödställd skadevållare, som i eget intresse uppoffrat tredjemans egendom, har enligt allmänna rättsprinciper ansetts skyldig att ersätta uppkommen skada oberoende av culpa. Motsvarande har ansetts gälla för den som handlat i s.k. putativ nöd.
  • NJA 2004 s. 746:Fråga om skyldighet för passagerare i olovligt tillgripen bil att ersätta skada som uppkommit på bilen genom vårdslöshet från förarens sida (I och II).
  • NJA 1999 s. 197:Ägaren till en travhäst träffade avtal med en travtränare om att denne skulle omhänderha hästen och träna den för utveckling till tävlingshäst. Hästen drabbades av skada medan den var i tränarens vård men utan samband med träning eller tävling. Fråga om tränaren var underkastad s k presumtionsansvar eller vanligt vållandeansvar.
  • RH 2014:6:S.k. fri culpabedömning. Brandförsvar har inte ansetts vara försumligt vid släckning och eftersläckning av köksbrand i hyreshus, när köksbranden efter brandförsvarets insats spridit sig och övertänt hela huset.
  • RH 2006:75:En förälder har dömts för egenmäktighet med barn, grovt brott. Barnet har tillerkänts ersättning för kränkning. Den förälder som skilts från vårdnaden har tillerkänts ersättning för personskada i form av såväl psykiskt lidande som sjukvårdskostnader och andra kostnader men inte ersättning för kränkning.
  • AD 2010 nr 52:En polis som har haft en tidsbegränsad anställning som livvakt har efter en händelse i tjänsten omplacerats till andra arbetsuppgifter. I målet uppkommer i huvudsak följande frågor: - 1. Har det varit fråga om en särskilt ingripande omplacering som vidtagits utan att det har förelegat godtagbara skäl? - 2. Utgjorde omplaceringen en enligt 62 § medbestämmandelagen otillåten disciplinpåföljd? - 3. Har staten rättsstridigt orsakat arbetstagarens senare sjukskrivning och därigenom ådragit sig ansvar för ekonomisk skada? - 4. Har omplaceringen beslutats och verkställts innan förhandlingar enligt 11 § medbestämmandelagen avslutats?
  • MÖD 2004:33:Skadestånd med anledning av markskred-----En nyttjanderättshavare hade enligt avtal med markägaren rätt att bedriva täktverksamhet med sprängning och krossning av bergmaterial samt att lagra krossmaterial inom ett område vid Ångermanälven som bl.a. inrymde en kaj. Sedan ett markområde om ca 75 x 20 meter – innefattande delar av upplagsplatsen och kajområdet – hade glidit ut i Ångermanälven yrkade markägaren att nyttjanderättshavaren skulle utge skadestånd, i första hand enligt miljöskadelagen och i andra hand enligt skadeståndslagen för återuppbyggnad av kajområdet m.m. Fastighetsdomstolen fann att miljöskadelagen var tillämplig och dömde ut ersättning för återställande av markområdet, dock ej för återställandet av kaj. MÖD fann, efter överklagande av nyttjanderättshavaren, att miljöskadelagen inte var tillämplig då skadan uppkommit inom nyttjanderättshavarens verksamhetsområde och inte i verksamhetens omgivning. Med tillämpning av skadeståndslagen befanns dock nyttjanderättshavaren ha handlat vårdslöst och orsakat den skada som var föremål för prövning varvid fastighetsdomstolens domslut fastställdes.
  • NJA 1993 s. 149:Fråga om ersättningsskyldighet för en golfspelare som under sitt spel skadat egendom tillhörig tredje man.
  • RH 2015:23:Efter att ha gjort en repa på sidan av en personbil genom att dra med en nyckel mot bilen, har personen i fråga dömts för skadegörelse och ålagts skadeståndskyldighet för hela reparationskostnaden trots att det redan före den i målet aktuella skadegörelsen fanns flera repor av samma slag på samma ställen på bilen. Fråga om skadeståndsskyldighet vid uppsåtlig skadegörelse av redan skadad egendom, konkurrerande skadeorsaker och begreppet färdig skada.
  • NJA 2008 s. 861:En person har blivit bestulen på pengar. Den omständigheten att pengarna må utgöra utbyte av brott har inte ansetts utgöra grund för avvisning eller ogillande av hans skadeståndstalan mot den som stulit pengarna från honom.
  • NJA 1998 s. 617:En traktorförare tog med en traktorgrävare tre skoptag i en åker i syfte att luckra upp markytan och slet därvid av en telekabel som var förlagd på 45 cm djup. Markägaren och traktorföraren, som båda kände till att det fanns en kabel nedlagd på fastigheten, har ansetts genom vårdslöshet ha vållat skadan genom att utföra grävningsarbetet utan föregående kabelanvisning.
  • RH 1998:44:En kvinna hjälpte sin särbo med att kratta i dennes trädgård. Härvid föll hon ner i en grop, som särbon långt tidigare grävt, och skadade sig. Skadeståndsskyldighet har inte ansetts föreligga för särbon.
  • RH 2007:15:En inlinesåkare ramlade omkull på en gång- och cykelväg och skadade sig i ett ben. Skadan orsakades av trädnedfall som blivit kvar på vägbanan sedan trädet blåst ned och en arbetstagare hos kommunen fraktat undan trädet. Frågor om kommunen ådragit sig skadeståndsansvar, i första hand till följd av lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning och i andra hand på grund av de allmänna reglerna om oaktsamhet (culpa) i skadeståndslagen. Frågorna har besvarats nekande.
  • RH 1994:51:En person - som tagit hand om pengar som han känt till åtkommits vid ett rån, förvarat pengarna i en garderob och på begäran av rånaren lämnat tillbaka pengarna till denne - har ådragit sig skadeståndsansvar mot pengarnas ägare.
  • RH 2002:10:Skadestånd för bl.a. sveda och värk har tillerkänts den som tillfogats personskada i form av psykiska besvär till följd av att en närstående blivit uppsåtligen dödad. Även fråga om storleken på ersättningen för sveda och värk samt fråga om rätt till ersättning för kostnader uppkomna till följd av vård utomlands.
  • RH 1994:40:Tre personer tillgrep i samråd en personbil. Sedan de brukat den körde de tillsammans ut bilen i skogen i avsikt att lämna den där. Därvid satte en av dem eld på bilen. Samtliga har ansetts skadeståndsskyldiga i anledning av skadegörelsen.
  • NJA 2013 s. 145:En 13-årig flicka var omhändertagen för vård med stöd av lagen om vård av unga. Medan hon tillfälligt var placerad hos mamman anlade hon en omfattande brand. Placeringsbeslutet har ansetts inte i sig kunna medföra skadeståndsansvar mot dem som drabbades av branden. Däremot har socialnämndens underlåtenhet att uppfylla sin plikt att hålla uppsikt över flickan ansetts kunna medföra ett sådant ansvar. Också frågan om betydelsen för fördelningen av bevisbördan av att socialnämnden inte på ett kontrollerbart sätt gjorde en adekvat utvärdering av faresituationen.

[K2]2 §  Den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott skall ersätta skadan. Lag (2001:732).

Bestämmelsen kan inte tolkas e contrario: Även andra skador som vållas genom brott ska ersättas. Istället är bestämmelsen en utvidgning från skadeståndsansvaret i 1 §.

Prop. 2000/01:68: Paragrafen har i sak oförändrad förts över från 2 kap. 4 §.

  • AD 2009 nr 89:Ett lettiskt bolag, som utstationerade arbetskraft från Lettland för arbete vid byggnadsentreprenader i Sverige, utsattes för stridsåtgärder från svenska fackliga organisationer. Stridsåtgärderna, som syftade till att förmå det lettiska bolaget att teckna s.k. hängavtal till byggnadsavtalet, medförde att arbetena avbröts i förtid och att de lettiska arbetstagarna lämnade Sverige. Vid prövning av frågan om stridsåtgärdernas tillåtlighet fann Arbetsdomstolen att det fanns skäl att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen och vilandeförklarade målet. EG-domstolen fann i sin dom med förhandsavgörande bl.a. att stridsåtgärderna stod i strid mot EG-fördraget eftersom de innebar en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster som inte ansågs motiverad. Arbetsdomstolen har nu prövat de skadeståndsyrkanden som bolaget framställt i målet och funnit att de fackliga organisationerna är skadeståndsskyldiga gentemot bolaget för de brott mot EG-rätten som stridsåtgärderna innebar. Beträffande det yrkade ekonomiska skadeståndet har Arbetsdomstolen ansett att det visserligen får anses klart att bolaget drabbats av ekonomisk skada till följd av stridsåtgärderna, men bolaget har inte kunnat visa att det lidit ekonomisk skada med yrkat belopp. Yrkandet har avslagits. Arbetsdomstolen har ålagt de fackliga organisationerna att betala allmänt skadestånd till bolaget och att stå för merparten av bolagets rättegångskostnader. - Även fråga om tillåtligheten av bolagets fastställelsetalan.
  • RH 1996:82:Åtal för skadegörelse - bestående i att en 15-årig yngling och hans gängkamrater krossat bl.a. fönsterrutor på sina antagonisters föreningslokal - har bifallits enär gärningen ansågs ha utförts gemensamt och i samförstånd; detta trots att det inte kunnat utrönas vilka de övriga ynglingarna var. Tillika fråga om jämkning av skadestånd.
  • NJA 2003 s. 390:Den som döms för skattebrott har ansetts inte vara skyldig att utge skadestånd till staten för undandragen skatt enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207).
  • NJA 2007 s. 519:Ett konkursbo som använt en hyreslokal efter det att konkursgäldenärens hyresavtal upphört att gälla, har ådragit sig massaansvar för hyresvärdens fordran på ersättning motsvarande skälig hyra för nyttjandet av lokalen.
  • AD 2015 nr 70:Sedan två svenska fackförbund 2001 respektive 2003 vidtagit stridsåtgärder mot ett norskt bolag har kollektivavtal träffats för arbete ombord på fartyget Sava Star, som var registrerat i Panamas skeppsregister. - Tvist har uppkommit om stridsåtgärderna är otillåtna och om kollektivavtalen är ogiltiga eller oskäliga. Bolaget har yrkat att förbunden dels ska återbetala viss avgifter som bolaget i enlighet med kollektivavtalen betalat till förbunden, dels ska betala skadestånd för ekonomisk förlust som bolaget lidit till följd av stridsåtgärderna. Ett av förbundet har yrkat att bolaget ska betala allmänt skadestånd för att inte ha följt kollektivavtalen i vissa avseenden. - Arbetsdomstolen har inhämtat förhandsavgörande från EU-domstolen i frågan om EES-avtalets regler om fri rörlighet för tjänster, som motsvarar EU-rättens regler om fri rörlighet, är tillämpliga i en situation som den aktuella. - Arbetsdomstolen har, med beaktande av EU-domstolens förhandsavgörande, funnit att bolaget varit tillhandahållare av de sjötransporttjänster som utfördes med Sava Star och att sjötransporttjänsterna omfattades av reglerna om fri rörlighet för tjänster. Arbetsdomstolen har vidare funnit följande. Stridsåtgärderna, som syftade till att kollektivt reglera villkoren för arbetet ombord, försvårade för bolaget att utöva rätten till fri rörlighet för tjänster. Syftet med stridsåtgärderna - att i medlemmarnas intresse säkerställa att skäliga anställningsvillkor tillämpas på besättning i internationell sjöfart och därmed att konkurrerande företag som betalar en rimlig lön till sina anställda inte bestraffas i konkurrenshänseende - utgjorde berättigade mål som är förenligt med fördraget och som kan rättfärdiga begränsningar i den fria rörligheten för tjänster. De krav som förbunden framställde för att avsluta stridsåtgärderna har dock gått utöver vad som varit nödvändigt för att uppnå detta mål och stridsåtgärderna har därför stått i strid med EU-rätten.
  • NJA 2006 s. 420:En konkursförvaltare som väcker talan om s.k. bristtäckning enligt aktiebolagslagen har inte någon generell skyldighet att vid skadeståndsansvar tillse att svaranden vid ogillande av talan kan få ersättning för sina av domstol utdömda rättegångskostnader.
  • RH 2008:46:Ett skogsföretag avverkade skog på en fastighet, vilket innebar ett intrång i den avverkningsrätt som ett annat skogsföretag hade till samma skog. Det avverkande företaget saknade vetskap om det andra företagets rätt, men hade klara indikationer på att det kunde ha en sådan rätt. Mot bakgrund av dessa indikationer och den företrädesordning som föreskrivits i 7 kap. 22 § jordabalken har det avverkande företaget ansetts ha handlat så kvalificerat otillbörligt genom att förhålla sig okunnig om de rätta förhållandena att det ådragit sig skadeståndsskyldighet i enlighet med de principer som fastslagits i rättsfallet NJA 2005 s. 608.
  • NJA 1993 s. 727:Fråga om jämkning av skadestånd på grund av uppsåtligt brott, 2 kap 2 § skadeståndslagen. - När skadestånd för en och samma skada jämkats för flera skadevållare har solidariskt ansvar inte ålagts, 6 kap 3 § skadeståndslagen.
  • RH 2013:27:Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
  • NJA 2005 s. 608:En tredje man som har handlat i samförstånd med ena parten i ett avtalsförhållande vid svek mot den andra parten har, eftersom handlandet bedömts vara kvalificerat otillbörligt, ansetts skyldig att ersätta ren förmögenhetsskada som handlandet orsakat.
  • NJA 1990 s. 705:Hälsovårdsinspektören i en kommun angav i en skrivelse till en villaägare felaktigt att dennes fastighet utgjorde sanitär olägenhet, eftersom den befunnits ha radondotterhalter överstigande visst gränsvärde, samt rekommenderade honom att installera ett värmeåtervinningssystem. Sedan villaägaren väckt skadeståndstalan mot kommunen med yrkande om ersättning för installationskostnaden, uppkommer fråga (1) om den felaktiga uppgiften lämnats vid myndighetsutövning och, sedan så befunnits vara fallet, (2) om kommunens skadeståndsskyldighet skulle påverkas av att villaägaren haft viss nytta av värmeåtervinningssystemet (compensatio lucri cum damno)
  • NJA 2017 s. 1053:Skadeståndsskyldighet vid penningtvättsbrott

[K2]3 §  Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta den skada som kränkningen innebär. Lag (2001:732).

Kränkning är en ideell skada som inte kräver att fysisk skada uppkommit, psykisk skada är i sig självt nog. Trots att kränkningen kräver ett brott i grunden är det inte nödvändigt att skadevållaren dömts för brottet. Det krävs dock att kränkningen är särskilt riktad mot en eller några specifika personer, inte en obestämd grupp av människor (exempelvis anonyma människor i en stor byggnad) för att bestämmelsen ska aktualiseras. Kränkningen ska bedömas objektivt, inte utifrån den kränkta personens uppfattning. Vidare information om skadeståndets bestämmande finns i 5 kap. 6 §.

Prop. 2000/01:68: Paragrafen, som ersätter den tidigare bestämmelsen i 1 kap. 3 §, anger förutsättningarna för kränkningsersättning. Överväganden finns i avsnitt 6.1.

Enligt paragrafen skall den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränkningen innebär. I 5 kap. 6 § anges riktlinjer för hur ersättningen skall bestämmas. ...

  • NJA 2006 s. 79:Frågor om den straffrättsliga bedömningen av samlag med barn under femton år samt om ersättning för den kränkning som sådant brott inneburit. (I och II)
  • NJA 2013 s. 569:Fråga om kränkningsersättning vid sexuellt utnyttjande av barn.
  • NJA 2012 s. 358:En alkoholpåverkad person framförde en bil så att den voltade, varvid en passagerare skadades allvarligt. Föraren dömdes för bl.a. vållande till kroppsskada, grovt brott. Omständigheterna har inte ansetts vara så försvårande att brottet grundar rätt till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (jfr NJA 1997 s. 315 och 572).
  • NJA 2017 s. 343:En fordran på kränkningsersättning kan inte överlåtas innan den har fastställts.
  • NJA 2007 s. 540:En treårig flicka har utsatts för sexuellt utnyttjande när hon sov. Flickan har ansetts berättigad till kränkningsersättning oavsett om hon blivit informerad om övergreppen.
  • RH 2015:33:Två föräldrar har dömts till ansvar för framkallande av fara för annan, bestående i att de av grov oaktsamhet utsatt sin tvåårige son för livsfara genom att lämna denne ensam i en bil parkerad i solen. Påföljden har bedömts inte kunna stanna vid böter. Även fråga om sonen varit berättigad till skadestånd enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).
  • RH 2001:38:En person dömdes för försök till dråp. Gärningarna riktades mot två polismän som hade ingripit för att hindra denne från att begå självmord genom att kasta sig ut från en byggnadsställning. Den tilltalade ansågs ha begått brotten under påverkan av en allvarlig psykisk störning - ett kortvarigt psykotiskt tillstånd utlöst av rus, s.k. patologiskt rus - men inte lida av någon sådan störning vid domstillfället. Han förklarades vara fri från påföljd. - Även fråga om skadestånd vid brott som har begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
  • NJA 2011 s. 3:Kränkningsersättning vid bostadsinbrott.
  • RH 2011:48:En 13 år och 8 månader gammal flicka som haft frivilligt samlag med en 15 år och 4 månader gammal pojke har tillerkänts skadestånd för kränkning. Pojken har dömts till ansvar för sexuellt utnyttjande av barn.
  • RH 2003:48:Vid ett nattligt möte har två män, den ene utrustad med en kniv och den andre med en pistol, tillfogat varandra allvarliga kroppsskador. Sedan de båda åtalats för försök till mord har var och en av dem gjort invändning om nödvärn. Hovrätten har ansett att en av dem befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Var och en av dem tillkommande skadestånd har jämkats då det ansetts att de medverkat till sina skador genom grov vårdslöshet. Även fråga om ansvarsbefrielse på grund av nöd för innehavet av pistolen.
  • NJA 2015 s. 86:Kränkningsersättning vid grovt förtal. En film som visade ett samlag har utan medgivande lagts ut på s.k. porrsajter på internet. Vid ersättningens bestämmande har beaktats att handlingen har inneburit en allvarlig kränkning inte bara av den skadelidandes anseende och självkänsla utan även av hennes privatliv.
  • NJA 2015 s. 1008:Falsk tillvitelse. Straffvärde och brottslighetens art. Även fråga om kränkningsersättningens storlek.
  • RH 2004:60:Ersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) för kränkning genom brott har utgått till en skadelidande i ett fall där skadevållaren gjort sig skyldig till grovt rattfylleri, vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från trafikolycksplatsen.
  • RH 2013:18:Koppleri. Fråga om vissa åtgärder har varit tillräckliga för att betraktas som främjande samt om mottagande av ersättning från en tillfällig sexuell förbindelse varit ett otillbörligt utnyttjande enligt 6 kap. 12 § första stycket brottsbalken. Även fråga om brottets straffvärde och karaktär av artbrott samt om det är grund för kränkningsersättning.
  • RH 2016:46:Fråga om bestämmelsen om straff för egenmäktighet med barn är tillämplig när ett barn som har omhändertagits för vård enligt LVU bortförs innan det har överlämnats till de utsedda vårdgivarna och vården således inte har kunnat påbörjas. Tillika fråga om skadestånd för kränkning till barnet.
  • RH 2003:34:En person har i samband med att han avvisats från en dansrestaurang spottat en ordningsvakt i ansiktet. För detta har han ålagts ansvar för förgripelse mot tjänsteman enligt 17 kap. 2 § brottsbalken. Fråga om ordningsvakten är berättigad till ersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.
  • NJA 2005 s. 738:En person har, sedan han gripits av polis, på polisstationen spottat en polisman rakt i ansiktet. För detta har han ålagts ansvar för ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken. Fråga om polismannen är berättigad till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. (Jfr NJA 1999 s. 725.)
  • RH 2010:22:Hovrätten har funnit att polismän som i samband med en handräckning blivit hotade med kniv inte ska tillerkännas skadestånd för kränkning.
  • RH 2005:17:En person har dömts för våld mot tjänsteman bestående i att han i samband med att han skulle omhändertas sparkat en polisman i ansiktet med smärta, ömhet, rodnad och svullnad som följd. Polismannen har befunnits berättigad till skadestånd enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).
  • RH 2006:75:En förälder har dömts för egenmäktighet med barn, grovt brott. Barnet har tillerkänts ersättning för kränkning. Den förälder som skilts från vårdnaden har tillerkänts ersättning för personskada i form av såväl psykiskt lidande som sjukvårdskostnader och andra kostnader men inte ersättning för kränkning.
  • RH 2005:53:En person har dömts för förgripelse mot tjänsteman bestående i att han spottat två polismän i ansiktet. Polismännen har befunnits berättigade till skadestånd enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).
  • RH 2004:81:Två ungdomar - en 16-årig pojke och en 12-årig flicka - har haft samlag med varandra vid två tillfällen. Pojken, som dömdes för sexuellt utnyttjande av underårig, har förpliktats att till flickan utge ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.
  • RH 2011:40:Fråga om skadegörelse som begåtts nattetid och riktat sig mot målsägandens hem inneburit att en sådan allvarlig kränkning uppkommit som ger rätt till skadestånd.
  • NJA 1999 s. 441:Fråga om tillämpning av 2 kap 3 § skadeståndslagen på kränkningsersättning på grund av grov misshandel. Tillika fråga om nivån för kränkningsersättning enligt 1 kap 3 § vid sådant brott.
  • RH 2008:79:En person har dömts för brottet köp av sexuell handling av barn. Fråga om påföljd för brottet och om barnet är berättigat till skadestånd för kränkning genom brott.
  • RH 2011:28:En person har dömts för misshandel av en f.d. sambo i hennes bostad och för i samband därmed förövad skadegörelse avseende henne tillhöriga inventarier. Kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) har utgått för båda brotten.
  • NJA 2012 s. 711:En person har, när han skulle avvisas från en restaurang, hotat och utövat visst våld mot en ordningsvakt. Ordningsvakten har inte ansetts berättigad till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.
  • RH 2013:19:Fråga om en ringa misshandel har skett under sådana former att den berättigar till ersättning för kränkning.
  • RH 2007:9:En man har dömts för grov kvinnofridskränknng mot sin hustru. Med hänsyn till att hustrun varit svårt sjuk och därmed befunnit sig i en särskilt utsatt livssituation under den tidsperiod som de brottsliga gärningarna inträffat har skadestånd enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) (kränkningsersättning) bestämts till ett högre belopp än vad som annars skulle ha varit fallet.
  • RH 2006:16:En person har dömts för att i samband med att han gripits av två poliser gjort sig skyldig till dels olaga hot mot den ene polismannen, dels förolämpning av dem båda bestående i att han smädat dem genom kränkande tillmälen. Fråga om polismännen var berättigade till skadestånd enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).

[K2]4 §  Den som i fall som avses i 1-3 §§ vållar skada innan han har fyllt arton år skall ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Lag (2001:732).

Paragrafen reglerar barn och ungdomars skadeståndsansvar. Dessa har ett visst eget skadeståndsansvar men normalt inte lika vitt som vuxnas. Istället görs en skälighetsbedömning där ansvaret anpassas utifrån de faktorer som listas i bestämmelsen, och hur de spelar in i den individuella situationen. Högsta Domstolen har även slagit fast att det inte går att låta barn leva i en bubbla, olyckor kommer att ske när barn leker och allt sådant beteende kan därför inte vara skadeståndsgrundande (se bland annat NJA 1976 s. 458 "Korkbössan").

Om barnet är försäkrat spelar stor roll, och skadestånd ska normalt betalas ut åtminstone så långt som försäkringen täcker det så länge barnet vållat skadan (det vill säga utan att jämkas).

Föräldrar kan bli solidariskt skadeståndsskyldiga för skada på grund av brott som barn orsakar upp till och med ett visst maxbelopp, se 3 kap. 5 § . År 2012 låg maxbeloppet på ca 8 500 kr.

Prop. 2000/01:68: Paragrafen har i sak oförändrad förts över från 2 kap. 2 §.

  • NJA 1998 s. 520:Sedan en bank underrättats om att en värdepappersdepå hos banken pantsatts som säkerhet för ett lån, har banken utan panthavarens medgivande lämnat ut aktierna i depån till ägaren. Banken har ansetts skyldig ersätta långivaren för att lånet inte infriades. - Bestämmelserna i 18 kap 9 § HB om preskription av sysslomans ansvar har inte ansetts tillämpliga i förhållandet mellan banken och långivaren.
  • NJA 2000 s. 325:Fråga om uppskattning av ren förmögenhetsskada.
  • NJA 1987 s. 692:Fråga om skadeståndsskyldighet mot annan än uppdragsgivaren för den som av oaktsamhet lämnat felaktig uppgift i värderingsintyg beträffande fast egendom.
  • NJA 2002 s. 17:Fråga om skadeståndsskyldighet på grund av oredligt förfarande vid kreditköp.
  • RH 2001:69:Aktiebolag, som enligt avtal med Riksarkivet förvarat allmän handling, har i visst fall befunnits inte vara skadeståndsskyldigt för ren förmögenhetsskada som bolaget orsakat annan genom dröjsmål med att verkställa Riksarkivets beslut om utlämnande av den allmänna handlingen.
  • NJA 1993 s. 13:Efter det att ett lokalhyresavtal hade upphört kvarstannade en underhyresgäst i lokalerna utan stöd i något avtal med fastighetsägaren. Underhyresgästens faktiska nyttjande har ansetts grunda skyldighet att utge ersättning till fastighetsägaren motsvarande skälig hyra för lokalerna. Eftersom fastighetsägarens talan om ersättning grundat sig på det obehöriga nyttjandet har talan bifallits på denna grund utan hinder av att fastighetsägaren påstått att nyttjandet innefattat brott och yrkat skadestånd endast enligt 2 kap 4 § skadeståndslagen.
  • NJA 1996 s. 700:Konkursförvaltare har ansetts skadeståndsskyldig för ren förmögenhetsskada som han genom vårdslös förvaltningsåtgärd åsamkat tredje man och som består i förlust till följd av att denne tillhörig egendom sålts.
  • NJA 1994 s. 709:Försäkringsbolag har ansetts ha rätt till ersättning enligt 2 kap 4 § skadeståndslagen för utredningskostnader föranledda av bedräglig skadeanmälan.
  • NJA 1989 s. 796:Fråga om skyldighet att ersätta ren förmögenhetsskada som orsakats av brott (osant intygande). Tillika fråga om jämkning av skadeståndet på grund av medvållande. 2 kap 4 § samt 6 kap 1 § 2 och 3 st skadeståndslagen (1972:207).
  • NJA 1996 s. 618:Konkursförvaltare har vid sidan av arvode enligt taxa erhållit ersättning för kostnader avseende telefaxsändningar, porto och fotokopior.
  • NJA 2001 s. 627:Fråga om olaga hot och falskt larm skall anses som grova brott. Tillika fråga om skadestånd för myndighets merkostnad för åtgärder föranledda av falskt larm.
  • NJA 1990 s. 705:Hälsovårdsinspektören i en kommun angav i en skrivelse till en villaägare felaktigt att dennes fastighet utgjorde sanitär olägenhet, eftersom den befunnits ha radondotterhalter överstigande visst gränsvärde, samt rekommenderade honom att installera ett värmeåtervinningssystem. Sedan villaägaren väckt skadeståndstalan mot kommunen med yrkande om ersättning för installationskostnaden, uppkommer fråga (1) om den felaktiga uppgiften lämnats vid myndighetsutövning och, sedan så befunnits vara fallet, (2) om kommunens skadeståndsskyldighet skulle påverkas av att villaägaren haft viss nytta av värmeåtervinningssystemet (compensatio lucri cum damno)

[K2]5 §  Den som i fall som avses i 1-3 §§ vållar skada under påverkan av en allvarlig psykisk störning eller av någon annan psykisk störning som inte är självförvållad och tillfällig skall ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Lag (2001:732).

Paragrafen liknar 4 §, men här rör det istället personer som lider av en psykisk störning. Allvarlig psykisk störning är framför allt psykotiska störningar.

Det är viktigt att notera att "annan psykisk störning" inte får vara självförvållad: exempelvis frivillig, tillfällig berusning. Om någon däremot lurat i en annan person alkohol eller narkotika är situationen inte att anse som självförvållad även om den är tillfällig.

Prop. 2000/01:68: Paragrafen har i sak oförändrad förts över från 2 kap. 3 §.

  • NJA 2004 s. 247:Ett försäkringsbolag för vilket åklagaren i tingsrätt utfört talan angående enskilt anspråk har först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen, åberopat att den tilltalade hade försäkringsskydd. Giltig ursäkt?

[K2]6 §  För skada som vållats genom underlåtenhet att avslöja brott skall ersättning enligt denna lag inte betalas enbart på den grund att straff för underlåtenheten kan följa enligt 23 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Lag (2001:732).

3 kap. Skadeståndsansvar för annans vållande och för det allmänna

Prop. 2009/10:142: Rubriken till skadeståndslagens tredje kapitel ändras till att avse skadeståndsansvar för annans vållande. Detta inkluderar såväl arbetsgivares som vårdnadshavares principalansvar. Det kan hävdas att även det allmännas ansvar avser annans vållande. Det allmännas ansvar är dock till viss del av särskilt slag. Vissa processuella bestämmelser gäller dessutom endast det allmännas ansvar. Därför framgår det även fortsättningsvis av rubriken ...

  • NJA 2001 s. 31:Fråga om avvisande av skadeståndstalan mot staten med anledning av en dom av RegR. 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207).

[K3]1 §  Den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta

  1. personskada eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten,
  2. ren förmögenhetsskada som arbetstagaren i tjänsten vållar genom brott, och
  3. skada på grund av att arbetstagaren kränker någon annan på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse i tjänsten.

[S2]I fråga om skadeståndsansvar för staten eller en kommun gäller även vad som sägs nedan i detta kapitel. Vad som där sägs om en kommun gäller också ett landsting och ett kommunalförbund. Lag (2001:732).

Här stadgas det så kallade principalansvaret: Arbetsgivares ansvar för skador arbetstagare orsakar i tjänsten. Paragrafen rör även stat och kommun i de fall det inte rör myndighetsutövning.

Eget vållande från arbetstagarens sida krävs för att arbetsgivaren ska ansvara, men vad som krävs för att arbetstagaren ska anses vårdslös skiftar från tjänst till tjänst. Ett arbete som innebär stor skaderisk och som har tydliga säkerhetsföreskrifter (exempelvis arbete med tunga maskiner) ställer hårdare krav på arbetstagaren än en tjänst med större inslag av individuella bedömningar och avvägningar (exempelvis läkare).

Det krävs vidare att skadan vållas i tjänsten. Det innebär i princip allt som sker i arbetsgivarens lokaler under arbetstid (vanligen även skador som inträffar under exempelvis kaffepauser eller liknande) och även utanför lokalen när det har direkt samband med tjänsten. Däremot ansvarar arbetsgivaren inte för sådant som klart ligger utanför arbetstagarens arbetsuppgifter (exempelvis en trädgårdsmästare som hjälper en kund med dennes datorproblem och då orsakar en skada på datorn). HD har dock klargjort att begreppet "i tjänsten" ska tolkas så extensivt som möjligt.

Om det är svårt att avgöra vem som ska anses vara arbetsgivare (till exempel vid uthyrning av maskiner, där en maskinförare så att säga ingår i hyran) anses den vara arbetsgivare som har störst inflytande över att styra och övervaka arbetet.

Det krävs en brottslig handling för att en arbetsgivare ska bli ansvarig för ren förmögenhetsskada (2 p.). Det innebär att en arbetsgivare exempelvis inte ansvarar för att en arbetstagare genom vårdslöshet råkar orsaka en kund förlust av en framtida intäkt. Om arbetstagaren istället lurar kunden genom exempelvis bedrägeri, ansvarar dock arbetsgivaren för skadan.

Brottsliga handlingar är normalt endast arbetsgivarens ansvar om det har koppling till tjänsten. En dörrvakt som hamnar i diskussion med en gäst i entrén och misshandlar denne är normalt arbetsgivarens ansvar. En servitris som misshandlar en förbipasserande flanör är däremot vanligtvis inte det.

Arbetstagaren kan också ha ett eget ansvar för skador som vållas i tjänsten, men det ansvaret regleras istället i 4 kap. 1 §.

I 6 kap. 5 § listas några kategorier som likställs med arbetstagare.

Prop. 2000/01:68: I paragrafen har första stycket redigerats om med anledning av att kränkning har blivit en egen skadetyp. Där har lagts till en uttrycklig bestämmelse om att arbetsgivaransvaret omfattar sådan kränkning som avses i 2 kap. 3 §. Tillägget innebär, till följd av den nya regeln om kränkningsersättning i 2 kap. 3 §, en marginell ändring i sak. Det skall observeras att hänvisningen till 2 kap. 3 § innebär att alla de krav som ställs i den paragrafen gäller för att skadeståndsskyldighet skall föreligga ...

  • RH 1996:18:Fråga om ansvar för vållande till kroppsskada. Även fråga om arbetstagares ansvar.
  • NJA 1984 s. 764:I ett kommunalt fritidshem har i ett särskilt rum funnits för barnen avsedda snickarverktyg, förvarade inom räckhåll för barnen. En sjuårig pojke har med ett av verktygen, sannolikt ett stämjärn, allvarligt skadat ögat på en jämnårig pojke vid lek i andra utrymmen i fritidshemmet. Fråga, huruvida omständigheterna varit sådana att skadan skall anses vållad genom fel eller försummelse på kommunens sida.
  • AD 2013 nr 24:En arbetstagare vid ett factoringbolag har sagt upp sig och tagit anställning hos en konkurrent. Fråga bl.a. om arbetstagaren är bunden av en konkurrensklausul samt om arbetstagaren och den nya arbetsgivaren är skadeståndsskyldiga enligt företagshemlighetslagen.
  • NJA 1998 s. 390:Innehållet i en assurerad försändelse tillgreps under postbefordran av arbetstagare på Posten. Enligt en av Posten meddelad kungörelse var dess ansvar för assurerade försändelser begränsat. Begränsningarna har inte ansetts omfatta skada på grund av den egna personalens brottsliga handlande.
  • RH 1999:115:En patient har på grund av en i efterförloppet till en genomförd tumöroperation tillstötande infektion drabbats av en allvarlig neurologisk skada. Fråga om den opererande läkarens arbetsgivare - vederbörande landsting - ådragit sig skadeståndsskyldighet på grund av att läkaren före operationen förfarit vårdslöst genom att inte informera patienten om riskerna med operationen. - Landstinget har inte befunnits skadeståndsskyldigt, då den uppkomna skadan inte ansetts kausal till den brist i informationsskyldigheten som må ha förelegat.
  • NJA 2000 s. 639:Fråga om advokatbyrås principalansvar för anställd advokats handlande som särskilt förordnad boutredningsman.
  • RH 2004:55:Har en särskilt förordnad boutredningsman i ett internationellt dödsbo ådragit sig skadeståndsskyldighet för en ren förmögenhetsskada genom att inte bevaka ett testamente efter den döda? Omfattar principalansvaret i så fall en sådan skada som vållats av en anställd? (Jfr NJA 2000 s. 639).
  • NJA 2000 s. 380:En biträdande jurist vid en advokatbyrå har gjort sig skyldig till bedrägeri mot en utomstående. Fråga om handlandet har skett i tjänsten och därmed kunnat föranleda principalansvar enligt 3 kap 1 § skadeståndslagen (1972:207).
  • RH 2014:6:S.k. fri culpabedömning. Brandförsvar har inte ansetts vara försumligt vid släckning och eftersläckning av köksbrand i hyreshus, när köksbranden efter brandförsvarets insats spridit sig och övertänt hela huset.
  • NJA 1983 s. 836:Fastighetsägare, vilka påstår att deras boningshus skadats i följd av s k ljudbang som uppstått vid militär flygverksamhet, har väckt talan mot staten med yrkande om skadestånd. Till stöd för sin talan har de åberopat i första hand allmänna grundsatser om strikt ansvar för skada i följd av farlig militär verksamhet och i andra hand bestämmelsen i 3 kap i § skadestånd slagen om arbetsgivares ansvar för skada som vållats av arbetstagare. Preskriptionsbestämmelsen i 6 § 1922 års lag ang ansvarighet för skada i följd av luftfart har ansetts inte vara tillämplig på denna talan.
  • AD 2002 nr 121:En rektor har på förfrågan gjort negativa uttalanden om en lärare vid ett samtal med rektorn på en annan skola, där läraren sökt anställning. Uttalandena har inte ansetts utgöra förtal. Inte heller har uttalandena ansetts utgöra fel eller försummelse av rektorn. En skadeståndstalan mot kommunen grundad på 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen har därför avslagits.
  • NJA 1992 s. 21:Ett företag som drev en stenkrossningsanläggning inhyrde från ett svetsningsföretag för en begränsad tid en erfaren svetsare med uppgift att utföra vissa reparationsarbeten. Under arbetet vållade svetsaren av oaktsamhet brandskada på anläggningen. Svetsningsföretaget har ansetts böra bära det skadeståndsrättsliga arbetsgivaransvaret för skadan.
  • NJA 1996 s. 118:Vid ombyggnad av en fastighet utförde arbetare anställda hos en underentreprenör bl a arbete med en skärbrännare varvid brandfarligt rivningsmaterial antändes. Omfattande brandskador uppkom i byggnaden. Det försäkringsbolag som meddelat brandförsäkring anställde regresstalan mot underentreprenören med åberopande av 3 kap. 1 § skadeståndslagen. Arbetarna ansågs ha handlat grovt oaktsamt. Det skadestånd underentreprenören skulle utge jämkades så att det motsvarade maximibeloppet enligt underentreprenörens ansvarsförsäkring. 3 kap 6 § skadeståndslagen.
  • NJA 2013 s. 145:En 13-årig flicka var omhändertagen för vård med stöd av lagen om vård av unga. Medan hon tillfälligt var placerad hos mamman anlade hon en omfattande brand. Placeringsbeslutet har ansetts inte i sig kunna medföra skadeståndsansvar mot dem som drabbades av branden. Däremot har socialnämndens underlåtenhet att uppfylla sin plikt att hålla uppsikt över flickan ansetts kunna medföra ett sådant ansvar. Också frågan om betydelsen för fördelningen av bevisbördan av att socialnämnden inte på ett kontrollerbart sätt gjorde en adekvat utvärdering av faresituationen.
  • NJA 1988 s. 62:En statens vattenfallsverk tillhörig elkabel, genom vilken företaget A försågs med elkraft, skadades genom vållande av en grävmaskinist som utförde arbete åt B. Härigenom uppstod strömavbrott som medförde att A drabbades av dels förlust till följd av att fabrikation fick inställas under viss tid, dels skada genom att visst material måste kasseras. Fråga huruvida B, som den för vållandet ansvarige, var skyldig att ersätta A:s förlust och skada.
  • NJA 1981 s. 929:Fråga i visst fall huruvida flicka, som ridit en häst, hade för hästägarens räkning utfört arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande. 3 kap 1 § 1 st och 6 kap 4 § 3 skadeståndslagen (1972:207).

[K3]2 §  Staten eller en kommun skall ersätta

  1. personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar, och
  2. skada på grund av att någon annan kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning. Lag (2001:732).

Viktigt att hålla i minnet är att den här paragrafen bara gäller vid myndighetsutövning det vill säga när det allmänna på något sätt utövar makt mot en person. Paragrafen är inte tillämplig på exempelvis allmän service från myndighetens sida.

Lägg märke till att även ren förmögenhetsskada ersätts, till skillnad från den vanliga culparegeln i 2 kap. 1 §.

Ett utökat ansvar finns i viss speciallagstiftning så som exempelvis i lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder där fel eller försummelse inte krävs för att ersättning ska utgå.

(Det allmänna har ju dock ett vanligt principalansvar för sina arbetstagare också, enligt 1 §, det vill säga samma ansvar som alla arbetsgivare. 2 § är en utvidgning av ansvaret, och paragrafen ersätter därför inte det vanliga principalansvaret).

Prop. 2000/01:68: Paragrafen har redigerats om och försetts med en uttrycklig bestämmelse av innebörd att ansvaret för staten och kommunerna omfattar kränkning enligt 2 kap. 3 §. Tillägget innebär endast en marginell ändring i sak (se kommentaren till 3 kap. 1 §). Det skall noteras att skadeståndsansvaret vid kränkning förutsätter både fel eller försummelse och brott enligt 2 kap. 3 §. Det är ingen ändring jämfört med i dag.

Andra stycket har flyttats till 3 kap. 1 §.

  • NJA 2010 s. 577:När resning beviljats på den grunden att domstols rättstillämpning uppenbart strider mot lag har huvudregeln ansetts vara att domstolens bedömning också betraktas som så uppenbart oriktig att fel eller försummelse föreligger i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen.
  • NJA 1991 s. 138:Sakskada som har vållats genom fel eller försummelse vid den obligatoriska kontrollbesiktningen av motorfordon har ansetts drabba ett sådant intresse som skyddas av den handlingsnorm som har åsidosatts.
  • RH 1993:30:Frågan om polisen förfarit försumligt, med åtföljande skadeståndsansvar för staten, när den - efter att ha gripit en misstänkt person i en bil - kvarlämnat bilen olåst; bilen har någon tid därefter bortflyttats av gatukontoret och skrotats.
  • NJA 2001 s. 755:Fråga om kommuns skadeståndsansvar gentemot en grundskoleelev som utsatts för mobbning i skolan.
  • NJA 2001 s. 31:Fråga om avvisande av skadeståndstalan mot staten med anledning av en dom av RegR. 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207).
  • NJA 2009 s. 463:Vid överträdelse av Europakonventionen i verksamhet som en kommun svarar för har kommunen ansetts kunna åläggas att betala skadestånd även utan särskilt lagstöd i den mån det behövs för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt konventionen.
  • NJA 2011 s. 411:Domstol har försatt en person i konkurs på grundval av skattebeslut som inte vunnit laga kraft. Domstolen har underlåtit att självständigt pröva om det fanns en skattefordran och har direkt lagt skattebesluten till grund för obeståndsbedömningen. Rättstillämpningen har, med hänsyn till att den klart avvek från vad som gällde för prövningen och att den fick direkt betydelse för utgången, ansetts grunda skadeståndsskyldighet för staten enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen men inte för överträdelse av Europakonventionen.
  • NJA 2012 s. 953:Den som enligt godtrosförvärvslagen kunnat göra gällande äganderätt till stulen egendom men försummat detta anses inte ha drabbats av någon skada av att egendomen har utmätts och sålts. Även fråga om undersökningsskyldighet för Kronofogdemyndigheten vid utmätning av egendom som kan vara stulen.
  • NJA 1987 s. 535:Konsumentverket har, efter att ha låtit undersöka ett antal lackskyddsmedel för bilar, i ett pressmeddelande lämnat missvisande uppgifter om resultatet av undersökningen. Fråga huruvida uppgifterna kan anses ha lämnats vid myndighetsutövning. 3 kap 2 § skadeståndslagen.
  • NJA 2000 s. 637:Talan om skadestånd har i HD väckts mot staten med anledning av beslut av regeringen, varigenom en mellanfolklig organisation bemyndigats att föreskriva vissa förbud mot fiske. Bemyndigandet har med stöd av 11 kap 14 § regeringsformen i tidigare mål underkänts av HD som grundlagsstridigt (NJA 1996 s 370). Med hänsyn härtill har bestämmelsen i 3 kap 7 § skadeståndslagen inte ansetts utgöra hinder mot att ta upp käromålet till prövning.
  • NJA 1989 s. 502:Besvär över häktningsbeslut har ansetts inte kunna prövas efter det att den häktade frigivits.
  • RH 1999:122:En underentreprenör har inte ansetts vara att bedöma som leverantör i den mening som avses i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. En mot kommun väckt skadeståndstalan från underentreprenörens sida har därför ogillats.
  • NJA 1985 s. 360:A anförde besvär mot en skolstyrelses beslut att förordna B som innehavare av en tjänst som hemspråkslärare för vårterminen 1982. Regeringen fann att A hade bort ifrågakomma före B till tjänsten men avskrev ärendet eftersom tiden för anställningen hade löpt ut. Skolstyrelsens beslut har ansetts innefatta myndigbetsutövning enligt 3 kap 2 § skadeståndslagen. Fråga om kommunen begått fel eller försummelse i tillsättningsärendet som kunde grunda skadeståndsskyldighet.
  • NJA 2005 s. 568:Beslut av Svenska Filminstitutet att avslå ansökan om produktionsstöd har ansetts innefatta myndighetsutövning i skadeståndslagens mening. Även fråga om den europeiska konventionen om samproduktion av filmverk är att anse som införlivad med svensk rätt.
  • NJA 1985 s. 324:Fråga om skadeståndsskyldighet för kommun enligt 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen på grund av påstådda fel vid tillsyn över byggnadsföretag, när uppförd byggnad skadats genom att i byggnadslov föreskriven dränering inte utförts.
  • NJA 2005 s. 726:Fråga om enskilds rätt till skadestånd av staten för att brottsmisstankar mot honom inte prövats i rättegång inom skälig tid. (Jfr NJA 2005 s. 462)
  • NJA 2015 s. 1053:Vid frihetsberövande inför beslut om överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder har staten inte strikt ansvar enligt 2 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.
  • NJA 2010 s. 8:Med stöd av ett bemyndigande från regeringen meddelade Finsk-svenska gränsälvskommissionen föreskrifter som begränsade fisket i Torne älv. Regeringens bemyndigande hade inte lämnats i föreskriven ordning. Fråga i vad mån staten är skyldig att betala ersättning för ren förmögenhetsskada bestående i uteblivna intäkter till en yrkesfiskare som rättat sig efter kommissionens föreskrifter. (Jfr NJA 1996 s. 370, 2000 s. 637 och 2001 s. 210.)
  • RH 2016:85:Ett landstings beslut att neka en vårdsökande magnetkameraundersökning har inte ansetts utgöra myndighetsutövning. Förutsättningar har därför inte förelegat att ålägga landstinget att betala skadestånd enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen.
  • NJA 1995 s. 112:Fråga huruvida kronofogdemyndighet vid exekutiv försäljning av en tavla gjort sig skyldig till fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap 2 § skadeståndslagen.
  • NJA 2002 s. 94:I strid mot en detaljplanebestämmelse har en kommun under planens genomförandetid meddelat bygglov för åtgärder som möjliggjort försäljning av livsmedel på en fastighet i ett köpcentrum. I ett närbeläget köpcentrum utanför planområdet hade ägaren till en fastighet upplåtit lokaler för just sådant ändamål. Denne har ansetts berättigad till ersättning enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen för skada som följd av kommunens bygglovsbeslut.
  • NJA 1989 s. 191:En med kvarstad belagd segelbåt med utrustning förvarades över vintern på ett varv, dit den överlämnats av den omhändertagande myndigheten. Under förvaringen uppkom skador på båtens segel m m. Staten, som funnits ej ha visat att skadorna inte uppkommit till följd av försummelse vid vården av båten, har förpliktats ersätta ägaren för skadorna. 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen (1972:207).
  • RH 2001:69:Aktiebolag, som enligt avtal med Riksarkivet förvarat allmän handling, har i visst fall befunnits inte vara skadeståndsskyldigt för ren förmögenhetsskada som bolaget orsakat annan genom dröjsmål med att verkställa Riksarkivets beslut om utlämnande av den allmänna handlingen.
  • NJA 2003 s. 217:En talan mot staten om skadestånd under påstående att ett mål om bl.a. skattetillägg inte avgjorts inom skälig tid och att detta utgjort ett brott mot artikel 6:1 i Europakonventionen har ansetts kunna tas upp till prövning.
  • NJA 1989 s. 607:Vid husrannsakan i en villa greps ägaren A och fördes till en polisstation för förhör. Under A:s bortovaro tillgreps pengar i villan. Fråga om staten är skyldig att ersätta skadan.
  • NJA 1999 s. 291:En stadsplanearkitekt har till spekulanter på en fastighet lämnat information om planläggningen av området kring fastigheten men underlåtit att upplysa att Banverket till kommunen remitterat en utredning i vilken möjligheterna att förlägga en riksbangård till området behandlats. Underlåtenheten har inte ansetts utgöra fel eller försummelse vid myndighetsutövning.
  • NJA 1987 s. 867:Fråga om skadeståndsskyldighet för staten när en polismyndighet vid tillämpning av hittegodslagen lämnat ut en omhändertagen segelbåt till annan uppgiven ägare än rätte ägaren. 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen.
  • NJA 1998 s. 893:Handläggningen av bostadslån hos länsbostadsnämnd har fördröjts, vilket medfört att lånet utbetalats i ett förhöjt ränteläge. Adekvat kausalitet har ansetts föreligga mellan länsbostadsnämndens dröjsmål och låntagarnas ökade räntekostnader för lånet. 3 kap 2 § skadeståndslagen.
  • NJA 2002 s. 88:En tingsrätts dom i ett brottmål undanröjdes på grund av att en nämndeman som deltagit i målet ansågs ha varit jävig (4 kap. 13 § 10 rättegångsbalken) och målet visades åter till tingsrätten för fortsatt behandling. Mot staten i anledning härav förd skadeståndstalan har ogillats då tingsrätten ansetts inte ha brustit i sin handläggning på ett sådant sätt att skadeståndsansvar uppkommit för staten.
  • RH 1997:2:Staten har befunnits ej ha gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid myndighetsutövning då fastighetsägare, som hos länsbostadsnämnd haft ett pågående ärende om statligt bostadslån, av länsbostadsnämnden ej informerats om sista dag för ansökan om statligt investeringsbidrag.
  • NJA 1987 s. 954:Genom att kronofogdemyndighets beskrivning av exekutivt såld fastighet var bristfällig tillfogades köparen skada. Staten har ansetts ansvarig enligt 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen för försummelse från kronofogdemyndighetens sida, oavsett att vissa fel av kommunal myndighet bidragit till försummelsen.
  • NJA 1984 s. 340:Frågor om skadeståndsskyldighet för kommun enligt 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen på grund av påstådda fel vid handläggning av byggnadslovsärenden och efterföljande tillsyn, när uppförd byggnad skadats genom sättningar (1 och II) eller genom inträngande vatten (III). - Att den skadelidande förvärvat fastigheten först efter det att byggnadslov meddelats och huset uppförts hindrar inte att kommunen kan bli skyldig ersätta honom för skador på huset. Fråga även om kommuns skadeståndsskyldighet för fel vid planläggning före skadeståndslagens ikraftträdande (III).
  • NJA 2003 s. 285:Fråga om regeringen gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid bedömning av talerätt i ett strandskyddsärende.
  • NJA 1994 s. 654:Fråga om skadeståndsansvar för staten i anledning av domstols bedömning av rätts- och bevisfrågor vid prövning av kvarstadsyrkande.
  • AD 2002 nr 121:En rektor har på förfrågan gjort negativa uttalanden om en lärare vid ett samtal med rektorn på en annan skola, där läraren sökt anställning. Uttalandena har inte ansetts utgöra förtal. Inte heller har uttalandena ansetts utgöra fel eller försummelse av rektorn. En skadeståndstalan mot kommunen grundad på 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen har därför avslagits.
  • NJA 2013 s. 1210:Försäkringskassan har åsidosatt sin serviceskyldighet genom att inte vidta några åtgärder med anledning av handlingar som getts in till myndigheten. Underlåtenheten har ansetts ha haft ett så nära samband med ett redan pågående ärende att det har varit fråga om fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Skadestånd har utgått enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.
  • NJA 2009 s. 873:Högsta domstolen är inte behörig att som första instans pröva en talan om skadestånd som uteslutande avser ideell skada på grund av långsam handläggning av ett tvistemål, fastän målet har varit anhängigt i hovrätt och Högsta domstolen.
  • NJA 2007 s. 891:En i häkte intagen har hängt sig i sin cell sedan häktespersonal underlåtit att vid avvisitering ta hand om hans livrem. De efterlevandes skadeståndsanspråk har lämnats utan bifall eftersom omständigheterna inte var sådana att staten genom kriminalvården borde ha insett att det förelåg en verklig och omedelbar självmordsrisk.
  • NJA 2010 s. 112:En klagande i ett bygglovsärende har ansetts inte vara berättigad till skadestånd för rättegångskostnader som föranletts av oriktig myndighetsutövning av kommunen. 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) och artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.
  • RH 1998:87:Skadestånd på grund av felaktig rättstillämpning vid myndighetsutövning.
  • NJA 2010 s. 363:HD har ansetts vara behörig att som första instans ta upp en talan mot staten om ersättning för dels ideell skada på grund av långsam handläggning i domstol, dels ren förmögenhetsskada på grund av fel eller försummelse av tingsrätt och hovrätt. Även frågor dels om skadeståndsskyldighetens omfattning och skadeståndets storlek, dels om fördelningen av rättegångskostnad, när den skadeståndsgrundande handläggningen förekommit i ett mål som i sin tur gällt skadestånd för långsam handläggning.
  • NJA 2007 s. 862:Fråga om underlåtelse att kommunicera en ansökan om rättsprövning har utgjort skadeståndsgrundande fel eller försummelse.
  • NJA 2001 s. 210:Ett i förordning meddelat bemyndigande för Finsk-svenska gränsälvskommissionen att föreskriva vissa begränsningar och förbud för fisket inom Torne älvs fiskeområde har ansetts utgöra myndighetsutövning.
  • NJA 1990 s. 705:Hälsovårdsinspektören i en kommun angav i en skrivelse till en villaägare felaktigt att dennes fastighet utgjorde sanitär olägenhet, eftersom den befunnits ha radondotterhalter överstigande visst gränsvärde, samt rekommenderade honom att installera ett värmeåtervinningssystem. Sedan villaägaren väckt skadeståndstalan mot kommunen med yrkande om ersättning för installationskostnaden, uppkommer fråga (1) om den felaktiga uppgiften lämnats vid myndighetsutövning och, sedan så befunnits vara fallet, (2) om kommunens skadeståndsskyldighet skulle påverkas av att villaägaren haft viss nytta av värmeåtervinningssystemet (compensatio lucri cum damno)
  • NJA 2013 s. 842:Statens skadeståndsansvar enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen och enligt Europakonventionen när en miljösanktionsavgift har dömts ut trots att tillräckliga påståenden rörande förutsättningarna för ett sådant ansvar inte hade framställts i målet.
  • NJA 2010 s. 27:Fråga om kommun gjort sig skyldig till ersättningsgrundande fel eller försummelse vid myndighetsutövning genom att med stöd av 9 § förköpslagen (1967:868) hos regeringen ansöka om tillstånd till förköpet av en fastighet och därefter vidhålla ansökan.
  • NJA 1990 s. 137:Kronofogdemyndighets åtgärd att låta växla kvarstadsbelagda medel från USA-dollar till svenska kronor utan att parterna i kvarstadsmålet tillstyrkt sådan växling har ansetts utgöra sådant fel för vilket staten har att bära skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen och detta även då den uppkomna skadan utgjorts av värdeminskning på grund av en efter växlingen inträffad devalvering. Fråga jämväl om skyldighet för kronofogdemyndighet att göra kvarstadsbelagda medel räntebärande.
  • NJA 1984 s. 207:Skadeståndstalan, som enskilda personer fört mot staten med stöd av 3 kap 2 § skadeståndslagen, har grundats på beslut av lägre myndighet mot vilket de utan resultat anfört besvär hos regeringen. Oaktat regeln i 3 kap 7 § samma lag har sådan talan tillåtits dels när regeringens avslagsbeslut antagits ha annan grund än att det överklagade beslutet ansetts riktigt, dels när besvären avvisats av formella skäl.
  • NJA 1990 s. 569:En sammanstötning mellan två bilar har föranletts av en grop i en väg. Staten som väghållare har ansetts vållande genom att underlåta att med varningsskyltar eller på annat lämpligt sätt uppmana till särskild försiktighet vid förande av fordon på det berörda vägavsnittet. Statens skyldighet att ersätta uppkommen bilskada har emellertid jämkats enligt 18 § 2 st trafikskadelagen (1975:1410).
  • RH 2013:40:En livsmedelsbutik har blivit utsatt för rån. Efter rånet har butiken under en månads tid anlitat en väktare kvällstid inför stängning. Hovrätten har funnit att kostnaden för bevakningen varit en alltför avlägsen och oväntad skadeverkning av gärningsmannens handlande för att han ska anses skadeståndskyldig för denna kostnad.
  • NJA 1985 s. 696:Skadestånd har yrkats sedan en försäkringskassa har lämnat felaktigt besked angående en försäkrads rätt till föräldrapenning (I) och en kommun har lämnat friaktigt besked om en fastighets anslutning till det kommunala avloppsnätet (II). I målen har rövats om de felaktiga beskeden har haft sådant samband med försäkringskassans resp kommunens myndighetsutövning att det har varit fråga om fel eller försummelse vid myndighetsutövning enligt 3 kap 2 § skadeståndslagen. Dessutom fråga om tillämpning av standardregeln i 3 kap 3 § skadeståndslagen (I).
  • NJA 2009 s. 862:Tingsrätt har inte ansetts behörig att pröva talan om skadestånd som förs av svenska ägare till fastigheter i dåvarande Tyska Demokratiska Republiken mot svenska staten, när talan grundats på att staten genom en överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken till följd av fel eller försummelse har berövat fastighetsägarna deras rättighet att göra gällande förmögenhetsrättsliga anspråk på fastigheterna.
  • NJA 2005 s. 462:Fråga om enskilds rätt till skadestånd av staten för att brottsmisstankar mot honom inte prövats i rättegång inom skälig tid.
  • NJA 1994 s. 194:Hovrätt har avvikit från prejudikat av Högsta domstolen. Detta har inte ansetts grunda skadeståndsskyldighet för staten.
  • NJA 2013 s. 145:En 13-årig flicka var omhändertagen för vård med stöd av lagen om vård av unga. Medan hon tillfälligt var placerad hos mamman anlade hon en omfattande brand. Placeringsbeslutet har ansetts inte i sig kunna medföra skadeståndsansvar mot dem som drabbades av branden. Däremot har socialnämndens underlåtenhet att uppfylla sin plikt att hålla uppsikt över flickan ansetts kunna medföra ett sådant ansvar. Också frågan om betydelsen för fördelningen av bevisbördan av att socialnämnden inte på ett kontrollerbart sätt gjorde en adekvat utvärdering av faresituationen.

[K3]3 §  Staten eller en kommun skall ersätta ren förmögenhetsskada som vållas av att en myndighet genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upplysningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. Därvid skall särskilt beaktas upplysningarnas eller rådens art, deras samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när de lämnades. Lag (1998:715).

Till skillnad från 2 § rör den här paragrafen inte myndighetsutövning utan råd och upplysningar. För att ersättning ska utgå då krävs mer än vid myndighetsutövning, nämligen särskilda skäl. Paragrafen är endast tillämplig på myndigheter och inte exempelvis statliga bolag. Den information som lämnats från myndigheten måste vidare vara felaktig (och inte bara exempelvis dålig eller bristfällig).

Vad som ska anses som särskilda skäl diskuterades i förarbetena och särskild vikt ska vid bedömningen läggas på om informationen är särskilt riktad till den skadelidande, exempelvis genom skriftligt meddelande eller en särskild muntlig uppmaning. Enkla, allmänna svar på telefon och generella råd på en hemsida eller liknande hamnar förmodligen inte under den här paragrafen.

Ersättning kan utgå enligt 1 § i fall där råden kanske inte varit felaktiga per se men där exempelvis viktig information utelämnats, om personalen på myndigheten ifråga agerat vårdslöst. Viktigt att lägga märke till då är dock att ersättning enligt 1 § inte utgår för ren förmögenhetsskada vilket det ju gör enligt denna paragraf.

Prop. 1997/98:105: Staten eller en kommun skall ersätta ren förmögenhetsskada som vållas av att en myndighet genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upplys ningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. Därvid skall särskilt beaktas upplysningarnas eller rådens art, deras samband med myndighetens verksamhetsområde och om ständigheterna när de lämnades.

  • NJA 1983 s. 3:Ett tankfartyg med ett djupgående av drygt 8,5 m stötte i oktober 1977 under lotsning i dagsljus norrut i farleden Landsort-Södertälje på ett i sjökortet över området inte utmärkt grund, beläget i farleden. Svenska staten och rederiet förde talan mot varandra. Staten yrkade ersättning enligt 1973 års oljeansvarighetslag för uppkomna oljeskador och ersättning för utgiven bärgarlön. Rederiet yrkade ersättning för skadorna på fartyget och, därest statens yrkande om ersättning för utgiven bärgarlön skulle bifallas, för vad rederiet sålunda kunde åläggas att utge till staten. Sjömätningsledaren vid de sjömätningar i området som ägt rum år 1969 befanns ha visat försummelse genom underlåtenhet att enligt sin instruktion rapportera sin upptäckt av grundet. En sådan rapportering antogs skola ha föranlett såväl rättelse av sjökortet som utprickning av grundet och omsektorering av en fyr norr därom. Då det vidare antogs att, om sådana åtgärder vidtagits, grundstötningen inte skulle ha inträffat och då något vållande till olyckan befanns inte ha förelegat på rederiets sida, ansågs grundstötningen i sin helhet ha orsakats genom vållande av staten. Vid prövningen av rederiets yrkande att enligt 3 § 2 st 3 oljeansvarighetslagen befrias från skyldighet att på strikt grund ersätta oljeskadorna har sjökort ansetts utgöra "hjälpmedel för navigering" i lagrummets mening samt sjömätningsledarens underlåtenhet ansetts innefatta fel eller försummelse vid fullgörandet av sjöfartsverkets skyldighet att "svara för underhåll av fyrar eller andra hjälpmedel för navigering" vad beträffade såväl den uteblivna rättelsen av sjökortet som de uteblivna åtgärderna avseende utprickning av grundet och omsektorering av fyren. Frågan om statens skadeståndsansvar mot rederiet har, med hänsyn till att statens vållande i dess helhet hänförde sig till tiden före skadeståndslagens (1972:207) ikraftträdande d 1 juli 1972 och utan avseende på att själva grundstötningen inträffat därefter, ansetts skola vid en tillämpning av allmänna civilrättsliga grundsatser bedömas enligt äldre lag. I betraktande av det sätt på vilket parterna utfört sin talan ansågs de emellertid ha gemensamt förutsatt, att skadeståndsfrågan skulle bedömas med tillämpning av skadeståndslagen. Rederiets talan har därför prövats enligt sistnämnda lag. Som grund för yrkandet om ersättning för utgiven bärgarlön åberopade staten vid TR:n i första hand bestämmelserna i 224 § sjölagen och i andra hand oljeansvarighetslagens bestämmelser om skyldighet för redare att utge ersättning såsom för oljeskada för kostnader för skadeförebyggande åtgärder. I HovR:n och HD yrkade staten att ersättning i berörda hänseende måtte utgå på den av de båda angivna grunderna som med hänsyn till utgången av målet i övrigt skulle tillföra staten det högsta ersättningsbeloppet. Hinder har ej ansetts föreligga att upptaga en på detta sätt bestämd talan till prövning. Att yrkandet i denna utformning framställts först i högre rätt har inte ansetts utgöra otillåten ändring av talan. Vid prövningen av rederiets skadeståndsanspråk har sjöfartsverkets verksamhet för sjömätning och sjökortsframställning i övrigt ej ansetts innefatta myndighetsutövning och utrymme ej heller ansetts finnas för en analogisk tillämpning av den s k standardregeln i 3 kap 3 § skadeståndslagen.
  • NJA 1985 s. 324:Fråga om skadeståndsskyldighet för kommun enligt 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen på grund av påstådda fel vid tillsyn över byggnadsföretag, när uppförd byggnad skadats genom att i byggnadslov föreskriven dränering inte utförts.
  • NJA 1989 s. 191:En med kvarstad belagd segelbåt med utrustning förvarades över vintern på ett varv, dit den överlämnats av den omhändertagande myndigheten. Under förvaringen uppkom skador på båtens segel m m. Staten, som funnits ej ha visat att skadorna inte uppkommit till följd av försummelse vid vården av båten, har förpliktats ersätta ägaren för skadorna. 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen (1972:207).
  • NJA 1987 s. 867:Fråga om skadeståndsskyldighet för staten när en polismyndighet vid tillämpning av hittegodslagen lämnat ut en omhändertagen segelbåt till annan uppgiven ägare än rätte ägaren. 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen.
  • NJA 1987 s. 954:Genom att kronofogdemyndighets beskrivning av exekutivt såld fastighet var bristfällig tillfogades köparen skada. Staten har ansetts ansvarig enligt 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen för försummelse från kronofogdemyndighetens sida, oavsett att vissa fel av kommunal myndighet bidragit till försummelsen.
  • NJA 1984 s. 340:Frågor om skadeståndsskyldighet för kommun enligt 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen på grund av påstådda fel vid handläggning av byggnadslovsärenden och efterföljande tillsyn, när uppförd byggnad skadats genom sättningar (1 och II) eller genom inträngande vatten (III). - Att den skadelidande förvärvat fastigheten först efter det att byggnadslov meddelats och huset uppförts hindrar inte att kommunen kan bli skyldig ersätta honom för skador på huset. Fråga även om kommuns skadeståndsskyldighet för fel vid planläggning före skadeståndslagens ikraftträdande (III).
  • NJA 1985 s. 696:Skadestånd har yrkats sedan en försäkringskassa har lämnat felaktigt besked angående en försäkrads rätt till föräldrapenning (I) och en kommun har lämnat friaktigt besked om en fastighets anslutning till det kommunala avloppsnätet (II). I målen har rövats om de felaktiga beskeden har haft sådant samband med försäkringskassans resp kommunens myndighetsutövning att det har varit fråga om fel eller försummelse vid myndighetsutövning enligt 3 kap 2 § skadeståndslagen. Dessutom fråga om tillämpning av standardregeln i 3 kap 3 § skadeståndslagen (I).
  • NJA 2013 s. 909:Skadeståndsregler i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling utesluter inte skadestånd enligt skadeståndslagen. En fordran på ett sådant skadestånd är inte underkastad specialpreskription enligt lagen om offentlig upphandling.
4 § Har upphävts genom lag (1989:926).

[K3]4 §  Staten eller en kommun ska ersätta

  1. personskada, sakskada, ren förmögenhetsskada och skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 §, om skadan uppkommit till följd av att den skadelidandes rättigheter enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har överträtts från statens eller kommunens sida, och
  2. annan ideell skada som uppkommit till följd av en sådan rättighetsöverträdelse.

[S2]Skadestånd enligt första stycket ska endast utges i den utsträckning det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen. Lag (2018:23).

Prop. 2017/18:7: 1. personskada, sakskada, ren förmögenhetsskada och skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 §, om skadan uppkommit till följd av att den skadelidandes rättigheter enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har överträtts från statens eller kommunens sida, och

2. annan ideell skada som uppkommit till följd av en sådan rättighetsöverträdelse. ...

[K3]5 §  En förälder som har vårdnaden om ett barn ska ersätta

  1. personskada eller sakskada som barnet vållar genom brott, och
  2. skada på grund av att barnet kränker någon annan på sätt som anges i 2 kap. 3 §.

[S2]Förälderns ansvar enligt första stycket är för varje skadehändelse begränsat till en femtedel av det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gäller för det år då skadehändelsen inträffade. Står barnet under vårdnad av två föräldrar, gäller begränsningen för dem gemensamt.

[S3]Om beloppet som anges i andra stycket inte räcker till full ersättning åt flera som lidit skada till följd av skadehändelsen, ska ersättningen sättas ned med samma kvotdel för var och en av de skadelidande. Lag (2010:704).

Prop. 2009/10:142: Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om principalansvar för vårdnadshavare. Principalansvar är ett ansvar för en annan persons vållande utan krav på eget vållande. Övervägandena finns i avsnitt 5.1– 5.3.

Av första stycket framgår att en förälder som har vårdnaden om ett barn ska ersätta vissa typer av skador som barnet vållar genom brott.

Med förälder avses detsamma ...

  • NJA 2015 s. 482:Fråga om jämkning av en förälders skadeståndsansvar för brott begångna av barnet.
  • RH 2014:59:Skäl för jämkning av vårdnadshavares skadeståndsansvar har inte ansetts föreligga när barnet visserligen varit omhändertaget enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) men bosatt i hemmet vid tiden för brottet.

[K3]6 §  Ersättning enligt 1 eller 2 § för sakskada kan jämkas, om det är skäligt med hänsyn till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter.

[S2]Ersättning enligt 5 § kan jämkas, om det är uppenbart oskäligt att föräldern ska betala skadeståndet med hänsyn till förälderns förhållande till barnet eller de särskilda åtgärder föräldern har vidtagit för att förhindra att barnet begår brott. Lag (2010:703).

Observera att bestämmelsen bara gäller sakskador. "Försäkringsmöjligheter" innebär att en skadelidande kan anses vårdslös om denne inte försäkrat ett objekt som vanligtvis försäkras, och får då stå en del av kostnaden för skadan själv.

Prop. 2009/10:142: Paragrafen innehåller bestämmelser om möjlighet att i vissa fall jämka skadeståndsskyldighet som grundas på 3 kap. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

Andra stycket är nytt. Ett skadestånd grundat på principalansvaret för vårdnadshavare kan enligt bestämmelsen jämkas. Förutsättningen är att det skulle vara uppenbart oskäligt mot vårdnadshavaren att – helt eller delvis – utdöma ett sådant skadestånd. ...

  • NJA 2015 s. 482:Fråga om jämkning av en förälders skadeståndsansvar för brott begångna av barnet.
  • RH 2014:59:Skäl för jämkning av vårdnadshavares skadeståndsansvar har inte ansetts föreligga när barnet visserligen varit omhändertaget enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) men bosatt i hemmet vid tiden för brottet.
  • NJA 1996 s. 118:Vid ombyggnad av en fastighet utförde arbetare anställda hos en underentreprenör bl a arbete med en skärbrännare varvid brandfarligt rivningsmaterial antändes. Omfattande brandskador uppkom i byggnaden. Det försäkringsbolag som meddelat brandförsäkring anställde regresstalan mot underentreprenören med åberopande av 3 kap. 1 § skadeståndslagen. Arbetarna ansågs ha handlat grovt oaktsamt. Det skadestånd underentreprenören skulle utge jämkades så att det motsvarade maximibeloppet enligt underentreprenörens ansvarsförsäkring. 3 kap 6 § skadeståndslagen.

[K3]7 §  Talan om ersättning enligt 2 § får inte föras med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen eller av Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen, om inte beslutet upphävts eller ändrats. Sådan talan får inte heller föras med anledning av beslut av lägre myndighet, vilket efter överklagande prövats av regeringen, Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen, utan att beslutet upphävts eller ändrats. Lag (2010:1458).

  • NJA 2001 s. 31:Fråga om avvisande av skadeståndstalan mot staten med anledning av en dom av RegR. 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207).
  • NJA 2000 s. 637:Talan om skadestånd har i HD väckts mot staten med anledning av beslut av regeringen, varigenom en mellanfolklig organisation bemyndigats att föreskriva vissa förbud mot fiske. Bemyndigandet har med stöd av 11 kap 14 § regeringsformen i tidigare mål underkänts av HD som grundlagsstridigt (NJA 1996 s 370). Med hänsyn härtill har bestämmelsen i 3 kap 7 § skadeståndslagen inte ansetts utgöra hinder mot att ta upp käromålet till prövning.
  • NJA 1989 s. 502:Besvär över häktningsbeslut har ansetts inte kunna prövas efter det att den häktade frigivits.
  • NJA 2003 s. 263:Fråga om hinder enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) mot prövning av skadeståndstalan mot staten. HD har ansetts vara behörig att pröva skadeståndstalan mot staten, när på grund av käromålets utformning skadeståndsgrundande fel eller försummelse av regeringsråd kan komma att prövas i målet.
  • NJA 1984 s. 207:Skadeståndstalan, som enskilda personer fört mot staten med stöd av 3 kap 2 § skadeståndslagen, har grundats på beslut av lägre myndighet mot vilket de utan resultat anfört besvär hos regeringen. Oaktat regeln i 3 kap 7 § samma lag har sådan talan tillåtits dels när regeringens avslagsbeslut antagits ha annan grund än att det överklagade beslutet ansetts riktigt, dels när besvären avvisats av formella skäl.
  • NJA 2004 s. 662:EES-avtalet har genom sitt genomförande i svensk rätt ansetts utgöra en självständig grund för statens skyldighet att ersätta enskilda för skador som vållats dem genom sådana överträdelser av skyldigheterna enligt EES-avtalet som kan tillskrivas staten.

[K3]8 §  Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej i fråga om sådan skada i följd av trafik med motordrivet fordon som vållats av fordonets förare, i den mån trafikskadeersättning kan utgå för skadan enligt trafikskadelagen (1975:1410). Lag (1975:1411).

[K3]9 §  Skadeståndsansvar enligt detta kapitel åvilar ej staten eller kommun med anledning av fel eller försummelse vid lotsning.

[K3]10 §  Har upphört att gälla genom lag (2018:23).

Paragrafen reglerar vad som är rätt domstol i de fall som anges i den här bestämmelsen. I övriga fall gäller de vanliga forumreglerna.

  • NJA 2000 s. 637:Talan om skadestånd har i HD väckts mot staten med anledning av beslut av regeringen, varigenom en mellanfolklig organisation bemyndigats att föreskriva vissa förbud mot fiske. Bemyndigandet har med stöd av 11 kap 14 § regeringsformen i tidigare mål underkänts av HD som grundlagsstridigt (NJA 1996 s 370). Med hänsyn härtill har bestämmelsen i 3 kap 7 § skadeståndslagen inte ansetts utgöra hinder mot att ta upp käromålet till prövning.
  • NJA 1986 s. 257:Tillämpning av 3 kap 7 § andra meningen skadeståndslagen i fall då HD ej beviljat prövningstillstånd.
  • NJA 2009 s. 873:Högsta domstolen är inte behörig att som första instans pröva en talan om skadestånd som uteslutande avser ideell skada på grund av långsam handläggning av ett tvistemål, fastän målet har varit anhängigt i hovrätt och Högsta domstolen.
  • NJA 2003 s. 263:Fråga om hinder enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) mot prövning av skadeståndstalan mot staten. HD har ansetts vara behörig att pröva skadeståndstalan mot staten, när på grund av käromålets utformning skadeståndsgrundande fel eller försummelse av regeringsråd kan komma att prövas i målet.
  • NJA 2009 s. 862:Tingsrätt har inte ansetts behörig att pröva talan om skadestånd som förs av svenska ägare till fastigheter i dåvarande Tyska Demokratiska Republiken mot svenska staten, när talan grundats på att staten genom en överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken till följd av fel eller försummelse har berövat fastighetsägarna deras rättighet att göra gällande förmögenhetsrättsliga anspråk på fastigheterna.

[K3]11 §  Åklagaren är under de förutsättningar som anges i 22 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken skyldig att i samband med åtalet förbereda och utföra målsägandens talan om sådant skadestånd som avses i 5 §. Lag (2010:703).

Prop. 2009/10:142: Paragrafen är ny. Den innehåller en bestämmelse om åklagarens skyldighet att inom ramen för ett brottmål utföra målsägandens talan baserad på principalansvaret för vårdnadshavare. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

För att åklagaren ska vara skyldig att föra målsägandens talan krävs att talan grundas på ett brott som hör under allmänt åtal. Bestämmelsen i förevarande paragraf innebär att åklagaren ...

4 kap. Arbetstagares skadeståndsansvar

[K4]1 §  För skada, som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter.

Paragrafen används sällan, då det för att arbetstagaren ska ansvara för skada som orsakats i tjänsten krävs "synnerliga skäl": ett undantag från huvudregeln att arbetsgivaren ansvarar. Synnerliga skäl föreligger i situationer där det inte är rimligt att låta arbetsgivaren ansvara, och exempel på sådana situationer kan (men behöver inte) vara vid grövre brott eller grovt eller upprepat culpöst handlande. Man måste alltså bedöma i den enskilda situationen om det finns synnerliga skäl eller inte. Arbetstagarens ställning (exempelvis om denne har arbetsledande uppgifter eller särskilt ansvar för något specifikt) kan spela in i bedömningen, likaså om arbetstagaren har en ekonomiskt stark position jämfört med arbetsgivaren.

Föreligger inte en sådan situation ansvarar istället arbetsgivaren enligt 3 kap. för den skada arbetstagaren orsakar.

  • RH 1996:18:Fråga om ansvar för vållande till kroppsskada. Även fråga om arbetstagares ansvar.
  • AD 2002 nr 1:Fråga om det föreligger synnerliga skäl att ålägga en arbetstagare, som finnes ha genom försumlighet i tjänsten vållat arbetsgivaren skada, skadeståndsskyldighet.
  • AD 2009 nr 86:En enhetschef vid ett större bolag i byggnadsbranschen har använt bolagets medel för bl.a. hyra och utrustning av en verkstadslokal, lösen av billån samt inköp av däck, gokarter, radiostyrda objekt och båtartiklar. Bolaget har gjort gällande att kostnaderna varit verksamhetsfrämmande och att arbetstagaren därför är skyldig att ersätta den skada han vållat genom sitt agerande. Fråga om bevisbördan för att bolaget orsakats skada samt om skäl föreligger för att begränsa eller jämka arbetstagarens skadeståndsansvar.
  • NJA 2003 s. 527:Talan om skadestånd mot domare i HovR för påstådda kränkningar av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har ogillats utan att stämning utfärdats. (Jfr 2003 s. 217)
  • AD 2017 nr 12:Två arbetstagare har startat ett nytt, med arbetsgivaren konkurrerande, företag och därefter sagt upp sig. I det nya företaget har de använt sig av den tidigare arbetsgivarens databaser avseende vissa kontaktuppgifter. Fråga om arbetstagarna och det nya företaget brutit mot upphovsrättslagen och mot företagshemlighetslagen. Även fråga om arbetstagarna brutit mot lojalitetsplikten i anställningsförhållandet. Fråga också om beräkning av ekonomiskt skadestånd.
  • AD 1998 nr 80:Tre arbetstagare A, B och C lämnade sina anställningar hos ett företag D, som bedrev personaluthyrning. De bildade ett aktiebolag och inledde verksamhet i konkurrens med D. I mål om skadestånd på grund av denna verksamhet uppkommer i huvudsak följande frågor: 1) Bedrev A, B och C den konkurrerande verksamheten under bestående anställningar med åsidosättande av lojalitetsplikt gentemot D? - 2) Bedrevs den konkurrerande verksamheten genom utnyttjande av D:s företagshemligheter? - 3) Vilka skadeståndsbestämmelser är tillämpliga? - 4) Vilken skada uppkom hos D?
  • NJA 1985 s. 75:Fråga om värnpliktigs ersättningsskyldighet enligt 4 kap 1 § skadeståndslagen för skada på militär materiel (I och II).
  • NJA 1990 s. 231:Fråga om uppsåt vid förtalsbrott. - Tillika fråga om synnerliga skäl föreligger beträffande arbetstagares skadeståndsansvar enligt 4 kap 1 § skadeståndslagen. Även fråga om tillämpning av 55 kap 13 § RB.
  • NJA 1981 s. 302:Fråga om ersättningsskyldighet enligt 4 kap 1 § skadeståndslagen för anställd vid försvarsmakten för förkommen militär materiel. (I och II.)
  • AD 2003 nr 84:Det har ansetts utrett att en arbetstagare som under sin anställningstid för egen räkning förvärvat aktiemajoriteten i ett med arbetsgivaren konkurrerande bolag har åsidosatt sin lojalitetsplikt enligt anställningsavtalet. Fråga om vilka skadeståndsbestämmelser som är tillämpliga i målet samt om beräkning av skadans storlek.
  • AD 2003 nr 21:En verksamhetschef, A, lämnade sin anställning hos ett företag, B, som bedrev personlig assistans åt funktionshindrade enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). A bildade ett aktiebolag, C, och inledde en verksamhet med personlig assistans åt funktionshindrade enligt LSS. I målet uppkommer i huvudsak följande frågor. Har A respektive C utnyttjat eller röjt information som utgjort B:s företagshemligheter? Har A åsidosatt sin lojalitetsplikt gentemot B på annat sätt än genom missbruk av företagshemligheter som skyddas av lagen om skydd för företagshemligheter? Vilka skadeståndsbestämmelser är tillämpliga?
  • AD 2009 nr 95:Fråga om en IT-tjänsteman vid Skatteverket med avsikt har vidtagit åtgärder för att åstadkomma skador i verkets datasystem. Laga grund för avskedande? Dessutom fråga om IT-tjänstemannen genom sitt handlande har ådragit sig skyldighet att betala skadestånd till staten.

[K5]1 §  Skadestånd till den som har tillfogats personskada omfattar ersättning för

  1. sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande, inbegripet skälig kompensation till den som står den skadelidande särskilt nära,
  2. inkomstförlust,
  3. fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men) samt särskilda olägenheter till följd av skadan.

[S2]Ersättning för inkomstförlust motsvarar skillnaden mellan den inkomst som den skadelidande skulle ha kunnat uppbära, om han icke hade skadats, och den inkomst som han trots skadan har eller borde ha uppnått eller som han kan beräknas komma att uppnå genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till tidigare utbildning och verksamhet, omskolning eller annan liknande åtgärd samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.

[S3]Med inkomstförlust likställs intrång i näringsverksamhet. Med inkomst likställs värdet av hushållsarbete i hemmet. Lag (2001:732).

Bestämmelsen rör alltså bara personskador och kompletteras av 2-5 §§. Ideella skador ersätts oftast genom schablonbelopp, medan ekonomiska skador så långt det är möjligt ska ersättas så skadan täcks fullt ut.

Ett problem kan uppstå när det gäller konkurrerande skadeorsaker. Huvudregeln är att ersättning bara ska utgå för den del av skadan som är beroende av skadevållarens handlande, men det kan ibland vara svårt att hålla isär vilken handling som orsakat vilken skada. Man brukar också säga att "skadevållaren får ta den skadelidande som denne är" (även kallat the thin skull rule) vilket innebär att om den skadelidande på grund av exempelvis annan (tidigare) sjukdom eller skada drabbas extra hårt av skadevållarens agerande får skadevållaren ändå ansvara för hela skadan, trots att den är mer omfattande än vad man normalt skulle kunnat vänta sig.

Prop. 2000/01:68: Paragrafen anger vilken ersättning som skall betalas vid skadestånd till den som har tillfogats personskada. Första stycket har ändrats i tre hänseenden. Bestämmelsen i första punkten har ändrats för att möjliggöra att anhörigas kostnader vid t.ex. sjukbesök hos den skadelidande kan ersättas i något större omfattning. Ersättningsposterna sveda och värk och lyte eller annat stadigvarande men i tredje punkten har vidare formulerats om för att innebörden skall framgå tydligare. I tredje punkten har ...

  • NJA 1995 s. 269:Fadern till ett ännu ej ettårigt barn har fällts till ansvar enligt 7 kap 4 § BrB sedan han obehörigen skilt barnet från modern - vårdnadshavaren - och lämnat det i sitt hemland. Handlandet har med hänsyn till vissa angivna omständigheter ansetts i betydande grad ha varit riktat mot modern. Fadern har förpliktats utge skadestånd till modern för personskada, i form av psykiska problem, som handlandet förorsakat henne.
  • RH 1997:1:Det s.k. Kodemordet: Gärningsman som var drygt 18 år gammal, har dömts för mord och försök till misshandel till fängelse 8 år medan gärningsman, som var knappt 18 år gammal har dömts för grov misshandel, försök till grov misshandel, olaga tvång och grovt våld till fängelse tio månader. Regeln i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken har inte ansetts direkt tillämplig. - Ansvar har utdömts för underlåtenhet att avslöja grov misshandel. - Även fråga om avvisning av anslutningsöverklagande efter nöjdförklaring och om skadestånd för psykiskt lidande.
  • RH 2017:32:Beviskrav vid ersättning för sveda och värk i anledning av misshandel.
  • NJA 1996 s. 461:Sexuellt umgänge?
  • NJA 1999 s. 632:Närstående till den som dödats genom en vårdslös handling som inte utgjort grov vårdslöshet har ansetts inte kunna tillerkännas skadestånd för personskada i form av psykiska besvär som tillfogats dem genom dödsfallet.
  • RH 2000:17:När en hundägare var ute och rastade sin hund blev hunden så svårt biten av tre andra hundar att den därefter avled. Ägaren till den avlidna hunden har tillerkänts ersättning för psykisk chock/psykiskt lidande då det ansetts föreligga adekvat kausalitet mellan dennes psykiska besvär och den oaktsamhet som den som hade de tre andra hundarna om hand visat genom att låta dem löpa lösa utan att ha tillräcklig kontroll över dem.
  • NJA 1991 s. 766:Synnerliga skäl för utvisning har ansetts föreligga i fråga om utlänning som gjort sig skyldig till två mordförsök. 4 kap 10 § 2 st utlänningslagen (1989:529). Vidare fråga om skadestånd för lidande samt sveda och värk.
  • NJA 2007 s. 461:En person som skadats i en trafikolycka och då varit arbetslös har erhållit ersättning för inkomstförlust beräknad utifrån en högre inkomst än han hade som arbetslös eftersom han gjort sannolikt att han skulle ha fått denna högre inkomst om skadan inte hade inträffat.
  • NJA 2007 s. 953:Bestämmande av ersättning för sveda och värk som till följd av två anhörigas dödsfall åsamkats en person som stod de avlidna särskilt nära.
  • NJA 2003 s. 508:Gärningsman har ansetts inte vara skyldig att utge skadestånd till föräldrar för personskador som vållats dem till följd av att han begått brottet människorov mot deras minderårige son.
  • NJA 1991 s. 662:Fråga, vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust enligt 5 kap 1 § 2 st skadeståndslagen (1972:207), huruvida den skadelidande borde ha uppnått högre inkomst än vad han faktiskt haft.
  • NJA 1996 s. 377:När ett dödsfall orsakats av vårdslöshet, har i visst fall ersättning för personskada tillerkänts personer som stått den avlidne särskilt nära.
  • NJA 2016 s. 791:En skadegörare har ansetts ha åberopsbördan för omständigheter som kunde föranleda ett frångående av den s.k. bruttometoden vid beräkning av skadestånd för inkomstförlust. Skadegörarens inställning, att det yrkade beloppet inte kunde vitsordas, innebar inte att han hade fullgjort denna åberopsbörda.
  • NJA 2009 s. 104:Beslut i fråga som tingsrätt hänskjutit till prövning av HD. Sedan en kvinna till följd av en trafikolycka blivit helt arbetsoförmögen har hon drabbats av en sjukdom som i sig också skulle ha gjort henne helt arbetsoförmögen. Det har ansetts att sjukdomen inte skall beaktas när ersättningen för inkomstförlust och pensionsförlust till följd av trafikolyckan bestäms.
  • NJA 2008 s. 1217:Förutsättningar för rätt till omprövning av skadeståndslivränta enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen.
  • NJA 2014 s. 455:Bestämning av inkomstförlust vid personskada för den som är ensam ägare till ett aktiebolag och arbetar i bolaget. Aktieutdelning som den skadelidande har tagit ut ur bolaget ska ingå i inkomstunderlaget om utdelningen i det enskilda fallet är en inkomst vars motsvarighet den skadelidande hade kunnat uppbära om skadan inte hade inträffat men går miste om till följd av skadan. Avsättningar till semesterreserv och avsättningar för pension ska inte ingå i inkomstunderlaget om detta skulle medföra dubbel kompensation.
  • NJA 2000 s. 278:Fråga om påföljd för 19-åring som gjort sig skyldig till grov misshandel. Vidare fråga om skadestånd för kränkning samt sveda och värk.
  • RH 2006:75:En förälder har dömts för egenmäktighet med barn, grovt brott. Barnet har tillerkänts ersättning för kränkning. Den förälder som skilts från vårdnaden har tillerkänts ersättning för personskada i form av såväl psykiskt lidande som sjukvårdskostnader och andra kostnader men inte ersättning för kränkning.
  • NJA 1992 s. 446:Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott samt om anlitande av psykologisk expertis som hjälpmedel vid bedömningen av trovärdigheten hos målsägande- och vittnesutsagor. Dessutom frågor om gränsdragningen mellan våldtäkt och grov våldtäkt samt om skadestånd till den som har utsatts för omfattande sexuella övergrepp.
  • NJA 1995 s. 13:Vid bestämmandet av trafikskadeersättning till sjökapten avseende inkomstförlust skulle beaktas den effekt som uppkommer till följd av att trafikskadeersättningen beskattas enligt de vanliga beskattningsreglerna för kommunal och statlig skatt på inkomster och inte enligt reglerna för sjömansskatt.
  • RH 2009:77:En person har dömts för mord på ett barn. Fråga om beloppets storlek vid bestämmande av ersättning till personer som stått barnet särskilt nära för det psykiska lidande av övergående natur (sveda och värk) som till följd av dödsfallet drabbat dem.
  • NJA 2006 s. 181:När en person genom uppsåtligt våld tillfogats skador som medfört att han befunnit sig i ett livshotande tillstånd under inte obetydlig tid, har skadestånd för personskada i form av psykiska besvär ansetts kunna utgå till den som står personen särskilt nära.
  • NJA 2008 s. 1177:Vid beräkning av inkomstförlust enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) har hänsyn tagits till att den skadelidande, om hon inte hade skadats, såsom anställd vid EU-kommissionen hade haft en skattemässigt mer fördelaktig ställning än den hon får som skadad.
  • RH 1999:34:Fadern till ett knappt sex månader gammalt barn mördades. Skadestånd för psykiskt lidande har ansetts inte kunna utgå till barnet, då det inte visats att psykisk skada uppkommit.
  • NJA 1993 s. 68:Fråga om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott mot underårig (14 år), som på grund av psykiska besvär inte har hörts i målet. Bevisningen har i huvudsak utgjorts av målsägandens videoinspelade berättelse vid polisförhör. Frågor dessutom om utvisning och skadestånd i anledning av brotten.
  • RH 2016:74:Modern till en sju år gammal dotter mördades. Skadestånd för psykiskt lidande har ansetts kunna utgå till dottern, trots att hon ännu inte hade underrättats om att modern mördats.
  • NJA 1993 s. 41:Skadestånd har ansetts kunna utgå till den som tillfogats personskada i form av psykiska besvär till följd av att en närstående blivit uppsåtligen dödad (I och II).
  • NJA 1982 s. 668:En man skadades allvarligt vid en trafikolycka och avled en kort tid därefter. Med anledning av olycksfallet reste en son till honom hem från Australien, medan fadern ännu var i livet. Fråga om ersättning till sonen för resekostnader och förlust av arbetsförtjänst på grund av resan. 5 kap 1 och 2 §§ skadeståndslagen.
  • NJA 2000 s. 521:Psykiska besvär, ersättningsgilla som sveda och värk, har med hänsyn till omständigheterna presumerats uppkomma hos vuxna syskon, vilka ej sammanbodde med den som bragts om livet genom uppsåtligt brott.
  • NJA 2010 s. 661:Fråga om jobbskatteavdrag ska beaktas vid bestämmandet av trafikskadeersättning avseende inkomstförlust.
  • NJA 1992 s. 740:Fråga om konkurrerande skadeorsaker. Tillika fråga om storleken av ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen för kränkning genom misshandelsbrott. (I och II) - Vid bestämmande av ersättning för sveda och värk till följd av brott har hänsyn ansetts inte böra tas till brottets beskaffenhet. (I)
  • NJA 2004 s. 279:Löneutvecklingen i den skadelidandes tidigare yrke har ansetts kunna ligga till grund för en omprövning av avtalad ersättning för inkomstförlust. 5 kap. 1 och 5 §§ skadeståndslagen (1972:207).
  • RH 2002:10:Skadestånd för bl.a. sveda och värk har tillerkänts den som tillfogats personskada i form av psykiska besvär till följd av att en närstående blivit uppsåtligen dödad. Även fråga om storleken på ersättningen för sveda och värk samt fråga om rätt till ersättning för kostnader uppkomna till följd av vård utomlands.
  • NJA 1990 s. 186:Sedan en person gripits och förts in i en polisbil bet den gripna en polis i handen. Under färden uttalade den gripna att hon var HIV- smittad. Fråga om ersättning för lidande och annan ideell skada. 1 kap 3 § och 5 kap 1 § skadeståndslagen.
  • NJA 1997 s. 767:Ersättning för lidande på grund av butiksrån.
  • NJA 2004 s. 26:Fråga om bestämmande av ersättning för personskada som till följd av dödsfall åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära.
  • NJA 2005 s. 919:Fråga om bestämmande av ersättning för sveda och värk på grund av sexuella övergrepp mot ett barn.
  • NJA 2006 s. 738:Fråga om beloppets storlek vid bestämmande av ersättning för sveda och värk som till följd av dödsfall åsamkats personer som stod den avlidne särskilt nära. Erhållen trafikskadeersättning har avräknats från skadeståndet.
  • NJA 1992 s. 642:Vid en trafikolycka tillfogades en lastbilschaufför en knäskada som medförde viss invaliditet i form av bl a minskad rörlighet och sämre balansförmåga. Till följd av invaliditeten fick lastbilschauffören ökade årliga kostnader för arbetskläder. Fråga om vilken utredning som krävdes för att styrka den framtida omfattningen av sådana kostnader. Tillika fråga om ersättning för olägenheter bestående i att lastbilschauffören efter olyckan inte längre kunde utöva viss fritidsverksamhet (sportdykning).
  • NJA 1985 s. 843:En arbetstagare i statlig tjänst skadades vid en trafikolycka och omplacerades till följd härav. Genom omplaceringen gick han miste om möjlighet att, såsom tidigare skett, göra besparingar på traktamenten vid tjänsteresor. Bortfallet av sådana besparingar har ansetts inte utgöra inkomstförlust enligt 5 kap 1 § 2 skadeståndslagen.
  • NJA 1998 s. 375:Beslut i fråga som av TR hänskjutits till HD:s prövning. En skadelidande som är berättigad till ersättning för inkomstförlust enligt 9 § trafikskadelagen och 5 kap 1 § skadeståndslagen har rätt till ersättning även för inkomstbortfall föranlett av strukturellt eller konjunkturellt betingad arbetslöshet som uppkommit i ny yrkesverksamhet till vilken den skadelidande omskolats, i den mån det kan hållas för visst att något motsvarande inkomstbortfall inte skulle ha drabbat honom, om skadefallet inte hade inträffat.
  • NJA 1996 s. 639:En ung man har vid födseln vållats en helt invalidiserande skada. Hans rätt till skadestånd har ansetts omfatta ersättning för kostnad motsvarande lön till fadern för dennes vård av sonen i hemmet.

[K5]2 §  Har personskada lett till döden, skall ersättning betalas för

  1. begravningskostnad och, i skälig omfattning, annan kostnad till följd av dödsfallet,
  2. förlust av underhåll,
  3. personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära.

[S2]Ersättning för förlust av underhåll tillkommer efterlevande som enligt lag hade rätt till underhåll av den avlidne eller som på annat sätt var beroende av honom för sin försörjning, om underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om det kan antas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära framtid därefter. Förlusten ersätts i den omfattning som är skälig med hänsyn till den efterlevandes förmåga och möjligheter att genom eget arbete eller annars, på annat sätt än genom förmån som avses i 3 §, själv bidra till sin försörjning. Med underhåll likställs värdet av den avlidnes hushållsarbete i hemmet. Lag (2001:732).

Tredje punkten i första stycket reglerar ersättning till anhörig som drabbas av psykisk chock på grund av dödsfallet.

Prop. 2000/01:68: Paragrafen anger vilken ersättning som utgår när en personskada har lett till döden. I en ny tredje punkt i första stycket har tagits in en bestämmelse som innebär att ersättning betalas för psykiska besvär som har åsamkats en anhörig till följd av dödsfallet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

  • RH 1993:1:En bilförare har i alkoholpåverkat tillstånd kört på en annan bil med följd att tre personer dödades. Fråga om straffmätning för grovt rattfylleri och vållande till annans död. Även fråga om skadestånd för efterlevande vid vållande till annans död.
  • NJA 2007 s. 953:Bestämmande av ersättning för sveda och värk som till följd av två anhörigas dödsfall åsamkats en person som stod de avlidna särskilt nära.
  • NJA 2011 s. 638:Fråga om betydelsen av att den tilltalade vid en bevisprovokation som bedömts ha hotfulla inslag lämnat uppgifter som varit negativa för honom själv.
  • RH 2013:14:Modern till ett drygt ett år gammalt barn mördades. Skadestånd för personskada i form av psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) har ansetts kunna utgå till barnet utan att barnet närmare beskriver sina psykiska besvär. - Bestämmelsen i 8 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde har ansetts innebära att den tilltalades skyldighet att ersätta kostnaderna för målsägandebiträdet ska bedömas enligt reglerna i 31 kap. rättegångsbalken i fråga om sådan del som uppkommit när även ansvarsfrågan var anhängig i hovrätten men enligt 18 kap. samma balk i fråga om sådan del som avser tiden därefter.
  • RH 2009:77:En person har dömts för mord på ett barn. Fråga om beloppets storlek vid bestämmande av ersättning till personer som stått barnet särskilt nära för det psykiska lidande av övergående natur (sveda och värk) som till följd av dödsfallet drabbat dem.
  • RH 2013:13:Storleken av företagsbot vid arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Även storleken av skadeståndet till den förolyckades nära anhöriga för personskada i form av psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk).
  • NJA 2007 s. 891:En i häkte intagen har hängt sig i sin cell sedan häktespersonal underlåtit att vid avvisitering ta hand om hans livrem. De efterlevandes skadeståndsanspråk har lämnats utan bifall eftersom omständigheterna inte var sådana att staten genom kriminalvården borde ha insett att det förelåg en verklig och omedelbar självmordsrisk.
  • NJA 2006 s. 181:När en person genom uppsåtligt våld tillfogats skador som medfört att han befunnit sig i ett livshotande tillstånd under inte obetydlig tid, har skadestånd för personskada i form av psykiska besvär ansetts kunna utgå till den som står personen särskilt nära.
  • RH 2016:74:Modern till en sju år gammal dotter mördades. Skadestånd för psykiskt lidande har ansetts kunna utgå till dottern, trots att hon ännu inte hade underrättats om att modern mördats.
  • NJA 1982 s. 668:En man skadades allvarligt vid en trafikolycka och avled en kort tid därefter. Med anledning av olycksfallet reste en son till honom hem från Australien, medan fadern ännu var i livet. Fråga om ersättning till sonen för resekostnader och förlust av arbetsförtjänst på grund av resan. 5 kap 1 och 2 §§ skadeståndslagen.
  • NJA 2003 s. 9:Fråga om skadestånd till närstående till den som dödats genom vårdslöst handlande, när dödsfallet inträffat före ikraftträdandet d. 1 jan. 2002 av en ny bestämmelse i 5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) om rätt till ersättning för personskada i form av psykiska besvär som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära.
  • NJA 2005 s. 237:En person som uppsåtligen huggit en annan i bröstet med kniv och åtalats för mord har invänt att han handlat i nödvärn eftersom han angripits av den andre med kniv. Fråga om gärningen varit uppenbart oförsvarlig och om den tilltalade svårligen kunnat besinna sig. Även fråga om den som hade ett fast förhållande och fått ett barn med den avlidne skall anses ha stått den avlidne särskilt nära och därför är berättigad till skadestånd för personskada enligt 5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen.

[K5]3 §  Vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll avräknas förmån som den skadelidande med anledning av förlusten har rätt till i form av

  1. ersättning enligt socialförsäkringsbalken eller någon annan likartad förmån,
  2. pension eller annan periodisk ersättning eller sjuklön, om förmånen betalas av en arbetsgivare eller på grund av en försäkring som är en anställningsförmån. Lag (2010:1213).

  • NJA 1998 s. 807:Genom en ändring i lagen om allmän försäkring sänktes beloppet beträffande en pension som avräknats som samordningsförmån vid bestämmande av livränta. Fråga om sänkningen utgjort en sådan väsentlig förändring som berättigar till omprövning av livräntans storlek.
  • NJA 2008 s. 1217:Förutsättningar för rätt till omprövning av skadeståndslivränta enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen.
  • NJA 2012 s. 685:Ersättning från trygghetsförsäkring för arbetsskada som har tillerkänts skadelidande för lyte och men ska enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer avräknas från trafikskadeersättning som begärs för samma skada.
  • NJA 1993 s. 192:Vid bestämmande av skadestånd för inkomstförlust har skattefri ersättning från avtalsgruppsjukförsäkring avräknats med det belopp som den förmånen skulle ha uppgått till om den varit skattepliktig. 5 kap 3 § 4 skadeståndslagen. - Vid bestämmande av skadestånd för kostnader och olägenheter i övrigt har skattefrihet för viss del av yrkesskadelivränta inte beaktats. - Vid bestämmande av skadestånd för lyte och men har ett tidigare utbetalt belopp räknats om i dagens penningvärde när beloppet avräknats från den slutliga ersättningen.
  • NJA 2013 s. 438:Vid bestämmande av trafikskadeersättning för inkomstförlust ska inte avräknas ålderspension som på grund av den inträffade skadan tas ut i förtid.
  • NJA 1998 s. 375:Beslut i fråga som av TR hänskjutits till HD:s prövning. En skadelidande som är berättigad till ersättning för inkomstförlust enligt 9 § trafikskadelagen och 5 kap 1 § skadeståndslagen har rätt till ersättning även för inkomstbortfall föranlett av strukturellt eller konjunkturellt betingad arbetslöshet som uppkommit i ny yrkesverksamhet till vilken den skadelidande omskolats, i den mån det kan hållas för visst att något motsvarande inkomstbortfall inte skulle ha drabbat honom, om skadefallet inte hade inträffat.
  • NJA 1990 s. 734:Fråga om tillämplig lag när utländsk försäkringsgivare för regresstalan på grund av skada som uppkommit genom trafikolycka i Sverige. Fråga också huruvida försäkringsgivaren har rätt att återkräva vad som utgivits i ersättning för inkomstförlust i anledning av trafikolyckan.
  • NJA 1990 s. 726:Fråga om utländsk försäkringsgivare har regressrätt enligt 19 § 2 st andra meningen trafikskadelagen med avseende på ersättning för sjukvårdskostnad i anledning av trafikolycka i Sverige.

[K5]4 §  Ersättning för framtida inkomstförlust eller förlust av underhåll fastställes i form av livränta eller engångsbelopp eller som livränta jämte engångsbelopp. Är ersättningen av väsentlig betydelse för den skadelidandes försörjning, skall den utgå som livränta, om icke särskilda skäl talar däremot.

[S2]Fastställd livränta kan, om skäl föreligger, helt eller delvis utbytas mot engångsbelopp. (Lag 1975:404).

[K5]5 §  Sedan frågan om ersättning enligt 1 eller 2 § har avgjorts slutligt genom avtal eller dom, kan ersättningsfrågan omprövas, om förhållanden som enligt detta kapitel låg till grund för ersättningen har ändrats väsentligt. Ersättning som har fastställts i form av engångsbelopp kan dock inte sänkas.

[S2]Om ändring i skadeståndslivränta med anledning av förändringar i penningvärdet finns särskilda bestämmelser. Lag (2001:732).

Prop. 2000/01:68: I paragrafen regleras möjligheten till omprövning av ett skadestånd som har fastställts genom en dom eller ett avtal. Första stycket har ändrats för att utvidga möjligheten till att avse även ersättning för kostnader och ideell skada vid personskada. Bestämmelsen har också förtydligats så att det framgår att den är tillämplig också när skadestånd tidigare bedömts över huvud taget inte kunna betalas. Övervägandena finns i avsnitt ...

  • NJA 1998 s. 807:Genom en ändring i lagen om allmän försäkring sänktes beloppet beträffande en pension som avräknats som samordningsförmån vid bestämmande av livränta. Fråga om sänkningen utgjort en sådan väsentlig förändring som berättigar till omprövning av livräntans storlek.
  • NJA 2008 s. 1217:Förutsättningar för rätt till omprövning av skadeståndslivränta enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen.
  • NJA 2001 s. 695:Fråga om när preskriptionstiden på tio år enligt 28 § första stycket trafikskadelagen (1975:1410) börjar löpa (I och II) samt fråga om preskription av den rätt till omprövning som kan föreligga enligt 9 § samma lag (II).
  • NJA 2004 s. 279:Löneutvecklingen i den skadelidandes tidigare yrke har ansetts kunna ligga till grund för en omprövning av avtalad ersättning för inkomstförlust. 5 kap. 1 och 5 §§ skadeståndslagen (1972:207).

[K5]6 §  Skadestånd med anledning av kränkning bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet. Därvid skall särskilt beaktas om handlingen

  1. haft förnedrande eller skändliga inslag,
  2. varit ägnad att framkalla allvarlig rädsla för liv eller hälsa,
  3. riktat sig mot någon med särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet,
  4. inneburit missbruk av ett beroende- eller förtroendeförhållande, eller
  5. varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet.

[S2]Den som har gjort sig skyldig till ärekränkning eller dylik brottslig gärning eller som annars är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott kan på yrkande av den kränkte i mål om gärningen efter omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet. Lag (2001:732).

Bestämmelsen rör bara kränkning och hör ihop med bestämmelsen i 2 kap. 3 §. Det är viktigt att veta att trots att ersättning utgår för exempelvis personskada så kan det också utgå för kränkning. Kränkningen är alltså frikopplad från övriga skador och ersätts separat.

När man bedömer kränkningens omfattning utgår man från hur händelsen typiskt skulle uppfattas (med hänsyn till exempelvis moral och sociala värderingar) och använder då ofta schablonbelopp. Men lagstiftaren har i förarbetena fastslagit att man kan frångå schablonerna om något i den individuella händelsen klart pekar på att kränkningen ska anses grövre eller mildare än vanligt.

Exempel 1: En kvinna har psykiskt och fysiskt misshandlats av sin före detta make och har nu lämnat honom under stor rädsla, ångest och oro. Hennes historia gör att kränkningen av att någon annan skulle fysiskt och/eller psykiskt misshandla henne igen skulle kunna upplevas som mycket kraftigare för henne än för "normalpersonen".

Exempel 2: En kvinna, A, blir osams med en annan kvinna, B, i krogkön och de hamnar i slagsmål. A både utdelar och får ta emot slag i ungefär lika stora delar. Det handlar i detta fall sannolikt inte om kränkning. För att kränkning ska uppstå krävs att agerandet är mer eller mindre oprovocerat och att den kränkte på något sätt vill/försöker värna sin integritet.

Prop. 2000/01:68: Paragrafens första stycke är nytt. I stycket anges riktlinjer för bestämmande av skadestånd med anledning av kränkning enligt 2 kap. 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Den tidigare bestämmelsen i paragrafen bildar nu ett andra stycke.

  • NJA 2013 s. 569:Fråga om kränkningsersättning vid sexuellt utnyttjande av barn.
  • RH 2007:7:Straffmätning avseende brott mot lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor samt bestämmande av skadeståndsersättning för kränkning och sveda och värk på grund av sådant brott.
  • NJA 2007 s. 540:En treårig flicka har utsatts för sexuellt utnyttjande när hon sov. Flickan har ansetts berättigad till kränkningsersättning oavsett om hon blivit informerad om övergreppen.
  • NJA 2011 s. 3:Kränkningsersättning vid bostadsinbrott.
  • NJA 2015 s. 86:Kränkningsersättning vid grovt förtal. En film som visade ett samlag har utan medgivande lagts ut på s.k. porrsajter på internet. Vid ersättningens bestämmande har beaktats att handlingen har inneburit en allvarlig kränkning inte bara av den skadelidandes anseende och självkänsla utan även av hennes privatliv.
  • RH 2006:27:A, som har en skuld till B efter att ha inhandlat narkotika, skall sammanträffa med B för att diskutera hur skulden skall regleras. I samband med sammanträffandet utsätts A för olaga frihetsberövande och utpressning. Fråga om hur ersättning för kränkning till A skall bestämmas.
  • RH 1997:114:En skolchef erhöll ett antal anonyma försändelser, bl.a. vykort och andra skrivelser, med nedsättande och kränkande innehåll. - Åtalet har bifallits efter fördjupad DNA-analys av salivprov från några av försändelserna som jämförts med blodprov från den åtalade. Gärningarna bedömdes som ofredande och förolämpning, ej grov. Skadestånd utdömt för psykiskt lidande och kränkning, medan ett yrkande från mottagaren att gärningsmannen skulle bekosta tryckning av domen i ortstidningar lämnades utan bifall.
  • RH 2002:70:En man begick under flera års tid på 1980-talet ett stort antal våldtäkter gentemot en underårig flicka. Frågor i målet om preskription, straffmätning och skadestånd.
  • NJA 2014 s. 94:Publiceringar på en webbplats, som innefattade förtal, omfattades inte av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde. Lagliga förutsättningar har inte funnits att meddela åläggande om att på webbplatsen införa en länk till den dom i vilken förtalsfrågan prövades.

[K5]7 §  Skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för

  1. sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning,
  2. annan kostnad till följd av skadan,
  3. inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet. (Lag 1975:404).

Bestämmelsen rör bara sakskador och ersättning utgår för det som är lägst av reparationskostnaden och att köpa en ny sak.

Om en sak visar sig vara mycket mer värdefull än vad skadevållaren kunnat förutse är huvudregeln ändå att skadevållaren ansvarar för hela skadan (se NJA 1957 s 499).

Se även 35 kap. 5 § rättegångsbalken för fall där bevisning om skadans värde inte kan föras.

  • NJA 1988 s. 62:En statens vattenfallsverk tillhörig elkabel, genom vilken företaget A försågs med elkraft, skadades genom vållande av en grävmaskinist som utförde arbete åt B. Härigenom uppstod strömavbrott som medförde att A drabbades av dels förlust till följd av att fabrikation fick inställas under viss tid, dels skada genom att visst material måste kasseras. Fråga huruvida B, som den för vållandet ansvarige, var skyldig att ersätta A:s förlust och skada.
  • NJA 1989 s. 251:Sedan en kommun tillfogats trafikskada, har kommunen krävt trafikskadeersättning för viss kostnad avseende hantering av detta skadeärende. Kostnaden har inte ansetts utgöra ersättningsgill skada.
  • NJA 1991 s. 269:Ersättning för egendom, som frånhänts ägaren genom brott, har bestämts till egendomens återanskaffningsvärde.
  • RH 1996:77:En banks kostnad för krisgruppsarbete i anledning av ett bankrån har, mot bakgrund av de skyldigheter som åligger en arbetsgivare enligt arbetsmiljölagstiftningen, ansetts vara en ersättningsgill skada.
  • NJA 1993 s. 753:Vid ingrepp av fastighetsägare i fast fornlämning, som var skyddad enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m m, har fastighetsägaren ansetts förorsaka en sakskada. - Tillika fråga om fastighetsägarens skadeståndsskyldighet skulle påverkas av den nytta Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer fått i form av ökade kunskaper genom den arkeologiska undersökning som föranletts av ingreppet (compensatio lucri cum damno).
  • RH 2010:33:Skadevållaren har genom att hälla ut motorolja förorsakat fläckar på en husgavel. Husägaren måste måla om hela huset för att alla fasaderna skulle få samma färgnyans. Föreligger adekvat kausalitet mellan skadevållarens handlande och skadan som helhet? Ska avdrag på ersättningen göras för den nytta det innebär för husägaren att få samtliga fasader ommålade?
  • NJA 2004 s. 566:Vägverket har ansetts inte berättigat till trafikskadeersättning för kostnader avseende vissa åtgärder som utförts på allmän väg efter en trafikolycka.
  • NJA 2015 s. 199:En person har olovligen avverkat fyra uppvuxna tallar på en annan persons villafastighet. Gärningen har bedömts som skadegörelse av normalgraden och påföljden har bestämts till böter. Vid en beräkning av skadeståndet har det inte ansetts möjligt att återanskaffa likvärdiga träd. Skadeståndet har därför, utöver vedvärdet, bestämts med utgångspunkt i en uppskattning av fastighetens minskade försäljningsvärde.
  • NJA 1992 s. 213:Skadestånd enligt skadeståndslagen för skada på bil och husvagn har ansetts omfatta ersättning, utom för utgifter, för tre semesterdagar som på grund av skadan inte kunnat användas för rekreation.
  • NJA 2009 s. 16:Byggföretag som anlitats av en bostadsrättsförening har orsakat vattenskada i en av föreningen ägd fastighet. Allmän förmögenhetsskada bestående i kostnad som innehavare av en skadad bostadsrättslägenhet haft för ersättningsboende har ansetts ersättningsgill oaktat att bostadsrättsföreningen och inte bostadsrättshavaren var ägare till fastigheten. Rätten till ersättning på utomobligatorisk grund har fått göras gällande direkt mot byggföretaget trots att detta anlitats av föreningen och oberoende av om bostadsrättshavaren av denna varit berättigad till ersättning för samma skada.
  • NJA 2016 s. 945:Skadestånd vid partiell skada på byggnad.
  • RH 2015:23:Efter att ha gjort en repa på sidan av en personbil genom att dra med en nyckel mot bilen, har personen i fråga dömts för skadegörelse och ålagts skadeståndskyldighet för hela reparationskostnaden trots att det redan före den i målet aktuella skadegörelsen fanns flera repor av samma slag på samma ställen på bilen. Fråga om skadeståndsskyldighet vid uppsåtlig skadegörelse av redan skadad egendom, konkurrerande skadeorsaker och begreppet färdig skada.
  • RH 1997:56:Vid bestämmandet av det skadestånd en hyresgäst skulle erlägga enligt 12 kap. 24 § första stycket jordabalken ansågs ledning böra hämtas i 5 kap. 7 § skadeståndslagen.
  • NJA 2001 s. 65:Fråga om beräkning av skadestånd vid skada på katt (I) och hund (II).
  • NJA 2004 s. 609:Den som var brukare, men inte ägare, av fordon som skadats i följd av trafik med motordrivet fordon har i visst fall inte ansetts vara berättigad till trafikskadeersättning för allmän förmögenhetsskada.
  • NJA 1994 s. 283:Ett försäkringsbolag utbetalade hittelön till upphittaren av en stulen personbil, som var försäkrad, och riktade därefter regresstalan mot den som tillgripit bilen. Hittelönen har ansetts utgöra en sådan kostnad som är ersättningsgill enligt 5 kap 7 § 2 skadeståndslagen. Regresstalan har bifallits enligt 25 § försäkringsavtalslagen.

[K5]8 §  Skadestånd för annan ideell skada enligt 3 kap. 4 § första stycket 2 ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till överträdelsens art och omständigheterna i övrigt. Lag (2018:23).

Prop. 2017/18:7: Paragrafen, som är ny och som utformas med beaktande av Lagrådets synpunkt, handlar om hur skadeståndets storlek ska bestämmas i fråga om annan ideell skada enligt 3 kap. 4 § första stycket 2. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Vid konventionsöverträdelser kan ideell skada i viss utsträckning ersättas genom kränkningsersättning eller genom ersättning för personskada. Den skada som avses i paragrafen ...

6 kap. Gemensamma bestämmelser

[K6]1 §  Skadestånd med anledning av personskada kan jämkas, om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till skadan. Skadestånd till förare av motordrivet fordon som har gjort sig skyldig till rattfylleri eller grovt rattfylleri kan även jämkas, om föraren därvid genom vårdslöshet har medverkat till skadan. Har personskada lett till döden, kan skadestånd som avses i 5 kap. 2 § också jämkas, om den avlidne uppsåtligen har medverkat till dödsfallet.

[S2]Skadestånd med anledning av sakskada eller ren förmögenhetsskada kan jämkas, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.

[S3]Jämkning av skadestånd enligt första eller andra stycket sker efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt. Lag (2001:732).

Bestämmelsen rör jämkning av skadeståndets storlek på grund av den skadelidandes medvållande, det vill säga att personen som råkar ut för skadan på något sätt har medverkat till att skadan inträffar. Ersättningen från skadevållaren kan då bli lägre än den annars skulle varit eller till och med helt falla bort.

Första stycket rör personskador medan andra stycket rör sakskador. Observera att det ställs olika krav på medvållandet för att jämkning ska komma ifråga: För personskada krävs uppsåt eller grov vårdslöshet medan det för sakskada räcker med vanlig vårdslöshet. Ett undantag i personskadefallet ges i andra meningen: Om den skadelidande kört rattfull räcker vanlig vårdslöshet för att jämkning ska komma ifråga.

Sista meningen i första stycket rörande personskada siktar främst in sig på så kallad aktiv dödshjälp (som ju inte är lagligt) eller fall där skadevållaren varit vårdslös. Ett exempel på vårdslöshet skulle kunna vara att en person haft giftiga substanser (kanske medicin eller växtnäring) hemma och låtit detta stå framme varpå den avlidne själv intagit substansen i självmordssyfte. Den här bestämmelsen gör det inte lagligt, men säger att själva skadeståndet som kan utgå enligt 5 kap. 2 § till de efterlevande kan jämkas för den som assisterat den avlidne.

Sista stycket talar om hur man ska se på situationen för att se om jämkning bör ske. Trots att den skadelidande kan anses vara medvållande behöver jämkande inte alltid ske (exempelvis om det skulle vara oskäligt betungande för den skadelidande) men det kan också hända att skadeståndet jämkas till noll, det vill säga att ingen ersättning utgår överhuvudtaget. Vanligen jämkas ersättningen till viss kvotdel.

I de fall det finns andra jämkningsgrunder (exempelvis på grund av allvarlig psykisk störning eller att handlingen begåtts av ett barn) ska jämkning enligt 6 kap. 1 § först ske, och sedan görs en bedömning av om det bör jämkas ytterligare utifrån respektive lagrum.

Prop. 2000/01:68: I paragrafen behandlas jämkning av skadestånd på grund av medvållande. I första stycket har tredje meningen justerats med anledning av den rätt till ersättning för personskada till följd av en nära anhörigs död som införts i 5 kap. 2 §. Frågorna om jämkning på grund av medvållande behandlas i avsnitt 5.5.

Ändringen i tredje meningen klargör att bestämmelsen om s.k. identifikation är tillämplig ...

  • RH 2009:47:Fråga om lämnat samtycke av den som utsatts för misshandel medför att gärningsmannen ska vara fri från straffrättsligt ansvar. Även fråga om skadestånd ska utgå i en sådan situation och om jämkning av skadeståndet bör ske.
  • RH 2006:63:Åtal har ogillats på grund av att åklagaren inte lyckats motbevisa den tilltalades påstående om att han handlat i nödvärn. Målsägandens skadeståndstalan har dock delvis bifallits eftersom den tilltalade inte har lyckats styrka att målsäganden varit medvållande.
  • RH 2003:48:Vid ett nattligt möte har två män, den ene utrustad med en kniv och den andre med en pistol, tillfogat varandra allvarliga kroppsskador. Sedan de båda åtalats för försök till mord har var och en av dem gjort invändning om nödvärn. Hovrätten har ansett att en av dem befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Var och en av dem tillkommande skadestånd har jämkats då det ansetts att de medverkat till sina skador genom grov vårdslöshet. Även fråga om ansvarsbefrielse på grund av nöd för innehavet av pistolen.
  • NJA 1991 s. 567:En älgjägare har ålagts skadestånd därför att han under jakt av vårdslöshet dödat en hund. Frågan om skadeståndet skulle jämkas på grund av medvållande med hänsyn till att hundägaren använt djuret vid jakten trots att hunden inte var försäkrad har besvarats nekande.
  • NJA 1995 s. 661:Vid rånförsök mot butik har en medhjälpare till butiksägaren, B, skjutit två skott med en pistol och skadat en av deltagarna i rånet, K. 1. Hovrätten har ansett B ha befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Riksåklagaren överklagade domen med yrkande om straffskärpning under påstående att någon nödvärnssituation inte förelegat. Reglerna i 51 kap 23 a § RB har ansetts sakna tillämpning i detta fall. 2. B har vid avlossandet av skotten ansetts ha uppfattat situationen så, att det förelåg ett överhängande brottsligt angrepp mot honom, men funnits ha förfarit uppenbart oförsvarligt genom att med livsfarligt vapen utsätta K för allvarliga risker för skada till liv och lem. 3. K har ansetts ha genom grov vårdslöshet medverkat till den skada som tillfogats honom genom skottlossningen, varför skadeståndet till honom jämkats på grund av 6 kap 1 § skadeståndslagen och ersättning inte utdömts enligt 1 kap 3 § samma lag.
  • RH 2008:46:Ett skogsföretag avverkade skog på en fastighet, vilket innebar ett intrång i den avverkningsrätt som ett annat skogsföretag hade till samma skog. Det avverkande företaget saknade vetskap om det andra företagets rätt, men hade klara indikationer på att det kunde ha en sådan rätt. Mot bakgrund av dessa indikationer och den företrädesordning som föreskrivits i 7 kap. 22 § jordabalken har det avverkande företaget ansetts ha handlat så kvalificerat otillbörligt genom att förhålla sig okunnig om de rätta förhållandena att det ådragit sig skadeståndsskyldighet i enlighet med de principer som fastslagits i rättsfallet NJA 2005 s. 608.
  • NJA 2017 s. 9:Utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Beräkning av ersättning för utebliven vinst.
  • NJA 2017 s. 371:En person har genom oaktsamhet orsakat sakskador på en båt. Det förhållandet att båten varit oförsäkrad har bedömts sakna betydelse för skadeståndets storlek.
  • NJA 1989 s. 796:Fråga om skyldighet att ersätta ren förmögenhetsskada som orsakats av brott (osant intygande). Tillika fråga om jämkning av skadeståndet på grund av medvållande. 2 kap 4 § samt 6 kap 1 § 2 och 3 st skadeståndslagen (1972:207).
  • RH 1993:163:En kopplad hund har råkat i slagsmål med en löst springande hund. Den kopplade hundens ägare har lyft den andra hunden i nackskinnet och kastat den i marken med skador som följd. Åtgärden har ansetts utgöra djurplågeri, förövat av grov oaktsamhet. Frågor om gärningens straffrihet på grund av nöd och om jämkning av skadestånd på grund av den andre hundägarens medvållande har besvarats nekande.

[K6]2 §  Är skyldighet att utge skadestånd oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas. (Lag 1975:404).

Den här bestämmelsen tillämpas restriktivt och är ett undantag från culparegeln i 2 kap. 1 § om att en skadevållare ska ersätta skadan fullt ut. Den kan aktualiseras om skadan exempelvis vida överstiger vad skadevållaren kunnat förutse (skadeståndet ska framstå som oskäligt betungande för skadevållaren).

Om skadevållaren inte är ansvarsförsäkrad kan ett ersättningskrav i vissa fall leda till orimliga konsekvenser (exempelvis ett skadestånd av sådant omfång att skadevållaren för all framtid är försatt i skuld och får leva på existensminimum) och det är för att förhindra sådana situationer den här undantagsregeln finns till. Men samtidigt får man inte glömma att man måste väga skadevållarens förmåga att betala mot den skadelidandes behov av skadeståndet (om skadelidande är rik eller ej spelar ingen roll när jämkningsbedömningen görs, däremot kan det tala emot jämkning om den skadelidande är i en utsatt ekonomisk position).

Att ett stort skadestånd allmänt upplevs som betungande är i sig inte nog för att jämkning ska komma ifråga.

  • RH 2015:5:Överklagat beslut att vilandeförklara ett mål till dess fråga i annan rättegång avgörs. Fråga om det är av synnerlig vikt att frågan i den andra rättegången först avgörs.
  • NJA 2013 s. 966:Beräkningen av skälig ersättning enligt lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning ska grunda sig på den tid under vilken det olovliga utnyttjandet har ägt rum och på den avgift som tas ut vid lovligt nyttjande. Utrymmet för jämkning av ersättningen är mycket litet.
  • NJA 1992 s. 660:Fråga om jämkning enligt 6 kap 2 § skadeståndslagen av skadestånd på grund av uppsåtligt brott.
  • NJA 1983 s. 379:Fråga om jämkning jämlikt 6 kap 2 § skadeståndslagen av skadestånd på grund av uppsåtligt brott.
  • NJA 2015 s. 482:Fråga om jämkning av en förälders skadeståndsansvar för brott begångna av barnet.
  • NJA 1986 s. 193:Fråga om jämkning jämlikt 6 kap 2 § skadeståndslagen av skadestånd på grund av uppsåtligt brott.
  • RH 1997:77:En banktjänsteman, som var chef för en banks lokalkontor, förorsakade banken skada genom förskottering av utländska checkar och annan kreditgivning. Han åtalades för trolöshet mot huvudman, grovt brott. Sedan tingsrätten ogillat åtalet dömdes han av hovrätten. Även fråga om förutsättningarna för jämkning av skadestånd.
  • NJA 1987 s. 376:Fråga om jämkning enligt 6 kap 2 § skadeståndslagen av skadestånd på grund av uppsåtliga brott av 18-årig gärningsman.
  • NJA 1990 s. 196:Fråga om jämkning enligt 6 kap 2 § skadeståndslagen av skadestånd på grund av misshandel. Betydelsen av att brottsskadeersättning kan väntas utgå till den skadelidande.

[K6]3 §  Rätten till ersättning för fysiskt och psykiskt lidande och för särskilda olägenheter faller bort, om den skadelidande avlider innan ett krav på sådan ersättning har framställts. Detsamma gäller rätten till ersättning för kränkning och för annan ideell skada enligt 3 kap. 4 § första stycket 2.Lag (2018:23).

Prop. 2017/18:7: Paragrafen, som utformas med beaktande av Lagrådets synpunkt, handlar om i vilken utsträckning skadestånd för en ideell skada faller bort på grund av att den skadelidande avlider. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Enligt paragrafen faller ersättning för fysiskt och psykiskt lidande samt för särskilda olägenheter bort, om den skadelidande avlider innan krav på sådan ersättning har framställts. ...

Prop. 2000/01:68: Paragrafen anger när skadestånd för ideell skada vid personskada och för kränkning genom brott faller bort. Frågan behandlas i avsnitt 7.

Av bestämmelsen följer att rätten till ersättning för sådana skador faller bort om ersättningskrav inte har framställts medan den skadelidande var i livet. Bestämmelsen innebär motsatsvis att den skadelidandes rätt till ersättning går över till dennes arvingar om ersättning ...

  • NJA 1993 s. 727:Fråga om jämkning av skadestånd på grund av uppsåtligt brott, 2 kap 2 § skadeståndslagen. - När skadestånd för en och samma skada jämkats för flera skadevållare har solidariskt ansvar inte ålagts, 6 kap 3 § skadeståndslagen.
  • NJA 1985 s. 690:Två värnpliktiga, A och B, tillgrep vid sin förläggning en terrängbil för färd utom tjänsten. Under återfärd till förläggningen körde B av vägen varvid bilen skadades. Skadorna har ansetts ha sådant samband med A:s tillgrepp av bilen att A blivit skyldig att ersätta dem, trots att han inte deltagit i återfärden.

[K6]4 §  Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet, i den mån ej annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem. (Lag 1975:404).

Huvudregeln är att när det är mer än en skadevållare kan den skadelidande vända sig till vilken som helst av dessa för att få ut hela skadeståndet. Skadevållarna får sedan göra upp sinsemellan. En förutsättning för att solidariskt ansvar ska föreligga är att talan förs mot mer än en skadevållare (se NJA 1985 s. 690).

Exempel: A och B är vårdslösa och har sönder C:s fönsterruta. C för talan emot dem och får rätt till ett skadestånd om 3000 kronor. C vänder sig sedan till B för att få ut de 3000 kronorna. B betalar och får sedan vända sig till A för att få ut 1500 kronor av denne.

Ett undantag från det solidariska skadeståndet är exempelvis om skadeståndet jämkats för någon av skadevållarna (se NJA 1993 s. 727). Till skillnad från 1 § ska den här jämkningsregeln prövas i sista hand, det vill säga efter att hänsyn tagits till exempelvis ett barns ålder.

  • NJA 2013 s. 966:Beräkningen av skälig ersättning enligt lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning ska grunda sig på den tid under vilken det olovliga utnyttjandet har ägt rum och på den avgift som tas ut vid lovligt nyttjande. Utrymmet för jämkning av ersättningen är mycket litet.
  • RH 2013:27:Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
  • AD 2018 nr 25:Tre arbetstagare vid ett logistikföretag har sagt upp sig för att arbeta hos ett konkurrerande företag. Fråga om arbetstagarna under sin anställning hos logistikföretaget brutit mot lojalitetsplikten och företagshemlighetslagen och om de därför är skyldiga att betala allmänt och ekonomiskt skadestånd till bolaget. Även fråga om det nya företaget är skadeståndsskyldigt mot logistikföretaget för att i strid med företagshemlighetslagen ha röjt och utnyttjat företagshemligheter som angripits av arbetstagarna.
  • NJA 1981 s. 929:Fråga i visst fall huruvida flicka, som ridit en häst, hade för hästägarens räkning utfört arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande. 3 kap 1 § 1 st och 6 kap 4 § 3 skadeståndslagen (1972:207).

[K6]5 §  Vid tillämpning av denna lag likställes med arbetstagare

  1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring,
  2. den som under utbildning vid skola eller vård i anstalt utför arbete som till sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare,
  3. den som för annans räkning eljest utför arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande. Lag (1994:2065).

Paragrafen anger vilka som ska behandlas som om de vore arbetstagare i skadeståndslagens mening.

Prop. 1999/2000:47: Paragrafen – som är ny – innehåller särskilda bestämmelser om ansvar för rättegångskostnader för mål om skadestånd där ersättning för kränkning enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen har dömts ut. Bestämmelserna förutsätter att rättegångsbalkens regler om fördelning av rättegångskostnader skall tillämpas i första hand. Bestämmelserna träder enbart in i de fall där den ...

[K6]6 §  En skadelidande som har tillerkänts skadestånd för kränkning skall inte förpliktas att ersätta den skadeståndsskyldiges rättegångskostnader i ett mål där skadestånd på grund av brottet prövas. Detta gäller dock inte om särskilda skäl föranleder annat.

[S2]Om det finns särskilda skäl gäller vad som sägs i första stycket första meningen också en skadelidande som har tillerkänts skadestånd för fysiskt och psykiskt lidande eller för särskilda olägenheter på grund av brott.

[S3]Undantag från vad som sägs i första och andra styckena får göras i fråga om sådana kostnader som den skadelidande har orsakat genom att uppträda på ett sätt som avses i 18 kap.3 eller 6 § eller 31 kap. 4 §rättegångsbalken. Lag (2001:732).

Paragrafen blir framför allt intressant när den skadelidande visserligen tilldömts skadestånd men där summan sänkts i högre instans eller inte blivit så hög som den skadelidande begärt. Om den skadelidande ändå tilldömts skadestånd för kränkning ska denne i normalfallet då slippa betala motpartens kostnader trots att man i praktiken räknas som förlorande part (första stycket). Det här är ett undantag från huvudregeln i rättegångsbalken som säger att den förlorande parten ska stå för motpartens kostnader.

För att samma regel ska bli gällande för ersättning för fysiskt eller psykiskt lidande krävs dock särskilda skäl (andra stycket).

Lagrummen som anges i sista stycket rör onödig rättegång respektive att man ådragit motparten onödiga kostnader.


Prop. 2000/01:68: Paragrafen begränsar brottsoffers skyldighet att ersätta motpartens rättegångskostnader och har i sak oförändrad förts över från 6 kap. 5 §. Följdändringar har skett i första och andra stycket.

Andra stycket är tillämpligt även när en nära anhörig till en person som dödats genom brott har tillerkänts ersättning för fysiskt och psykiskt lidande samt särskilda olägenheter med stöd av den nya regeln i 5 kap. 2 § första stycket tredje punkten.

[K6]7 §  I ett mål om ersättning enligt 3 kap. 4 § får rätten besluta att vardera parten ska bära sin rättegångskostnad, om en enskild som har förlorat målet hade skälig anledning att få saken prövad. Lag (2018:23).

Prop. 2017/18:7: ska bära sin rättegångskostnad, om en enskild som har förlorat målet hade skälig anledning att få saken prövad.

Paragrafen, som är ny, innehåller en särskild bestämmelse om rättegångskostnadernas fördelning i ett mål om skadestånd mot staten eller mot en kommun vid en överträdelse av Europakonventionens rättigheter. Paragrafen är utformad med bl.a. 5 kap. 2 § första stycket ...

Ändringar och övergångsbestämmelser

Skadeståndslag (1972:207)

Ändring, SFS 1973:215

Ändring, SFS 1974:576

Ändring, SFS 1975:241

Ändring, SFS 1975:404

    Förarbeten
    Prop. 1975:12
    Omfattning
    upph. 5 kap 8, 9 §§; ändr. 3 kap 6 §, 5 kap 1-7 §§, rubr. till 5 kap; nya 1 kap 3 §, 2 kap 5 §, 6 kap; omtryck

Ändring, SFS 1975:1357

Ändring, SFS 1975:1411

Lag (1977:272) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Lag (1980:1023) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Lag (1986:445) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

    Förarbeten
    Prop. 1985/86:98
    Omfattning
    ändr. 1 kap 3 §
    Ikraftträder
    1986-07-01

Lag (1986:650) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

    Omfattning
    ändr. 3 kap 10 §
    Ikraftträder
    1987-06-01

Lag (1989:926) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:42
    Omfattning
    upph. 3 kap 3-5 §§; ändr. 3 kap 7 §
    Ikraftträder
    1990-01-01

Lag (1990:153) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:2
    Omfattning
    ändr. 6 kap 1 §
    Ikraftträder
    1990-07-01

Lag (1991:1555) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:194
    Omfattning
    ändr. 2 kap 3 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1994:2065) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser tillämpas beträffande den som före ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.
    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:78, Prop. 1994/95:6, Bet. 1994/95:FöU1
    Omfattning
    ändr. 6 kap 4 §
    Ikraftträder
    1995-07-01

Lag (1995:24) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. I fråga om beslut som har meddelats av Försäkringsöverdomstolen före ikraftträdandet gäller 3 kap. 7 § i sin äldre lydelse.
    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:165, Prop. 1994/95:27, Bet. 1994/95:JuU6
    Omfattning
    ändr. 3 kap 7 §
    Ikraftträder
    1995-04-01

Lag (1995:1190) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:7, Prop. 1994/95:229, Bet. 1995/96:LU3
    Omfattning
    ändr. 5 kap 3 §
    Ikraftträder
    1996-01-01

Lag (1998:715) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Förarbeten
Rskr. 1997/98:277, Prop. 1997/98:105, Bet. 1997/98:LU27
Omfattning
ändr. 3 kap 3 §
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1999:935) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:45, Prop. 1998/99:124, Bet. 1999/2000:KU5
Omfattning
ändr. 3 kap 2 §
Ikraftträder
2000-01-01

Lag (2000:126) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000. Den nya bestämmelsen skall dock endast tillämpas i de fall yrkandet om skadestånd har framställts efter ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:164, Prop. 1999/2000:47, Bet. 1999/2000:LU14
Omfattning
ny 6 kap 5 §
Ikraftträder
2000-05-01

Lag (2001:732) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Förarbeten
Rskr. 2000/01:216, Prop. 2000/01:68, Bet. 2000/01:LU19
Omfattning
upph. 1 kap 3 §; nuvarande 2 kap 2, 3 §§, 2 kap 4 §, 2 kap 5 §, 6 kap 3, 4, 5 §§ betecknas 2 kap 4, 5 §§, 2 kap 2 §, 2 kap 6 §, 6 kap 4, 5, 6; ändr. 2 kap 1 §, nya 2 kap 2, 4, 5, 6 §§, 3 kap 1, 2 §§, 5 kap 1, 2, 5, 6 §§, 6 kap 1 §, nya 6 §; nya 2 kap 3 §, 6 kap 3 §; omtryck
Ikraftträder
2002-01-01

Lag (2010:703) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Förarbeten
Rskr. 2009/10:296, Prop. 2009/10:142, Bet. 2009/10:CU23
Omfattning
ändr. 3 kap. 6 §, rubr. till 3 kap.; nya 3 kap. 5, 11 §§
Ikraftträder
2010-09-01

Lag (2010:704) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Förarbeten
Rskr. 2009/10:296, Prop. 2009/10:142, Bet. 2009/10:CU23
Omfattning
ändr. 3 kap. 5 §
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:1213) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
  2. Äldre bestämmelser gäller för förmåner som avser tid före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2010/11:7, Prop. 2009/10:222, Bet. 2010/11:SfU4
Omfattning
ändr. 5 kap. 3 §
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:1458) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Förarbeten
Rskr. 2010/11:31, Prop. 2009/10:181, Bet. 2010/11:JuU3
Omfattning
ändr. 3 kap. 7, 10 §§
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2018:23) om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Förarbeten
Rskr. 2017/18:140, Prop. 2017/18:7, Bet. 2017/18:KU12
Omfattning
upph. 3 kap. 10 §, ändr. 6 kap. 3 §; ny 3 kap. 4 §, 5 kap. 8 §, 6 kap. 7 §
Ikraftträder
2018-04-01