Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om en enhetlig befälsordning inom försvaret
Försvarsutskottets betänkande nr 18 år 1971 FöU 1971:18
Nr 18
Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om en enhetlig befälsordning inom försvaret.
Motionen
I motionen 1971:695 av herr Oskarson (m) h ar hemställts att riks dagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller om en utredning om en enhetlig befälsordning inom försvaret i sin helhet. Motionären fram håller att det för ett effektivt försvar behövs en allmänt accepterad befälsordning, som är tidsenlig och rationellt upp byggd. Arbetet med att skapa en ny befälsordning bör påbörjas snarast, dock utan att pågående arbete med delreform er avbryts. F ö r verksamheten i fred anges två verksamhetsinriktningar, som motionären anser kunna ge anvisningar om hur en ändamålsenlig befälsordning kan arbetas fram. Som verksamhetsområden för skilda karriärer anges dels förbandsproduktionen, dels stabsarbete på hög nivå samt ledande organisatoriska och administrativa uppgifter inom för bandsproduktionen. Enligt motionären bör en ny befälsordning göras mera flexibel med större möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga nå högre positioner.
Remissyttrandena
Utskottet h ar fått remissyttrande över motionen från överbefälhavaren (efter försvarsgrenschefernas hörande), försvarets rationaliseringsinstitut (FRI), Tjänstemännens Centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S), Statstjänstemännens Riksförbund (SR) och Sveriges Akademi kers Centralorganisation (SACO). Beträffande de i motionen angivna r i k t l i n j e r n a f ö r u t f o r m n i n g a v e n n y b e f ä l s o r d n i n g uttalar F R I att uppdelningen på två verksamhetsområden förefaller att vara alltför schablonartad för att kunna tjäna som utgångspunkt vid utformningen av en befäls ordning. I fråga om f l e x i b e l b e f ä l s o r d n i n g anser institutet att de formella regler och krav som nu tillämpas i många fall är allt för strikta för att möjliggöra den flexibilitet i utnyttjandet av resur serna som är önskvärd. F R I anser därför att en översyn av de for-
Riksdagen 1971. 10 sami. N r 18
m ella kompetensgränserna kan vara befogad. TCO-S delar motio närens uppfattning och finner det stå klart att nuvarande befälsordning inte fyller angivna krav på flexibilitet. TCO-S vill i princip inte avstyrka ett utredningsarbete som tar sikte på att åstadkomma en befälsordning som är enhetlig i den meningen att m an avlägsnar det aktiva befälets indelning i olika kategorier, grundad på olika rekryteringsvägar och arbetsområden. I stället bör försvaret i sin befälsordning tillgodogöra sig utvecklingen i samhället i övrigt och beakta den omdaning av skolan och den liberalisering av tillträde till karriärvägar och till högre studier som pågår. E n n y u t r e d n i n g avstyrks av alla remissinstanser utom SA CO, som inte h ar något att erinra m ot att den föreslagna utredningen kommer till stånd. Liksom flertalet remissinstanser erinrar överbefälhavaren om pågående utredningsarbete rörande befälsordningar för marinen och flygvapnet. H an räknar med att detta arbete skall leda till ökad enhetlighet inom krigsmakten och bedömer att flera av de synpunkter som motionären har fört fram kommer att behandlas såväl inom ramen för det ordinarie stabsarbetet som inom ram en fö r det arbete som de redan tillsatta befälsutredningarna bedriver. TCO-S uttalar bl. a. följande. A tt ta fram en ny befälsordning är emellertid ett tidsödande arbete. TCO-S vill erinra om att det utredningsarbete som inleddes fö r 25 år sedan ännu inte är slutfört. Vid armén har genom beslut 1960 en ny befälsordning införts, medan uppgiften att anpassa befälsordningarna vid marinen och flygvapnet till dessa nya principer sedan 1963 åvilar m arinens befälsutredning respektive sedan 1966 m ilitära tjänstgöringsåldersutredningen. Båda dessa utredningar arbetar alltjämt. Vidare har Kungl. M aj:t i år träffat beslut om att tjänsteställningssystemet fr. o. m. den 1.7.1972 skall anpassas till principerna i 1960 års riksdagsbeslut. D enna takt i utredningsarbetet ter sig enligt TCO-S uppfattning knappast uppmuntrande. I avvaktan på något radikalt nytt måste tillskapas en befälsordning som är gemensam för de olika försvarsgrenarna. D etta innebär att marinens och flygvapnets befälsutredningar måste slutföras. D etta hindrar emellertid inte att man vid sidan av utredandet på något längre sikt bör eftersträva att successivt uppnå vissa av de mål som motionären uppställt. Vidare redovisar TCO-S vissa resultat av diskussioner mellan företrädare för försvarsdepartementet och personalorganisationerna i hithörande frågor. Liksom FR I och SR påpekar TCO-S att inom försvarsdepartementet sedan december 1970 finns inrättad en särskild arbetsgrupp för vissa utbildningsfrågor. TCO-S betecknar dess mål vara att åstadkomma en ”försvarets befälsutbildningsreform”, som måste anses komma att påverka nuvarande befälsordning. Enligt TCO-S uppfattning torde en utbildningsreform t. o. m. kunna betraktas som ett nödvändigt första steg mot en mer tidsanpassad befälsordning. FR I anser att behovet av utredning av de i motionen behandlade långsiktiga
frågorna i huvudsak kan sägas vara tillgodosett genom tillsättandet av arbetsgruppen inom försvarsdepartementet. SR avslutar sitt yttrande på följande sätt. Arbetet med en översyn av befälsorganisationen inom krigsmakten h ar således redan påbörjats. Det sker i form er som torde ge möjlighet att driva arbetet snabbt med utnyttjande av olika myndigheters resurser m en ändå sam ordnat så att ett enhetligt resultat kan förväntas. Det sker också på ett sådant sätt att berörda personalkategoriers åsikter kan beaktas, vilket i denna fråga är mycket väsentligt. En särskild utredning om en enhetlig befälsordning inom försvaret i sin helhet är därför enligt SR:s mening inte erforderlig. En sådan syns närm ast vara ägnad att förlänga utredningstiden snarare än att förkorta den. Frågan bör därför i första hand lösas inom försvaret och i samarbete mellan departementet, myndigheter och personal organisationer.
Utskottet
Den nuvarande befälsordningen för armén har beslutats av stats makterna år 1960 (prop. 1960:109, SU 1960:113, rskr 1960:290). Be sluten var grundade på förslag av 1948 och 1954 års befälsutredningar och innebar att man tog ställning till de tre befälskåremas prin cipiella uppbyggnad och kårernas uppgifter, rekrytering, utbildning och organisation. Befälsordningarna för marinen och flygvapnet är föremål fö r ut redningar som påbörjades åren 1963 respektive 1966. Utvecklingen inom försvaret och inom samhället i övrigt — inte minst på skolans område, risken för fortsatt obalans försvarsgrenar nas befälsordningar emellan samt svårigheterna att rekrytera och be hålla m ilitär personal talar starkt fö r att det behövs en samlad och grundlig översyn av nuvarande befälsordningar. M ålet bör vara att få en fö r försvarsgrenarna enhetlig befälsordning. Den arbetsgrupp inom försvarsdepartementet som flera remissin stanser har erinrat om arbetar med utgångspunkt i direktiv som har sammanfattats i en promemoria den 12 februari 1971. Arbetsgrup pens förstahandsuppgift skall enligt direktiven vara att skapa närmare underlag för Kungl. Maj:ts ledning och samordning av utbildnings verksamheten inom försvaret. Huvudvikten skall läggas på utbild ningen av befäl på aktiv stat och vämpliktsutbildningen. Enligt vad utskottet har inhäm tat är arbetsgruppen främst sysselsatt med att ta fram det principiella underlaget för beslut angående en ny befälsord ning. Arbetsgruppen samverkar med berörda myndigheter och per sonalorganisationer. Den räknar med att tillräckligt underlag för vi dare behandling av ärendet skall föreligga under år 1972. Utskottet förutsätter att arbetet med en ny befälsordning kommer att
bedrivas med kraft. Resultaten av det pågående utredningsarbetet be träffande befälsordningar för m arinen och flygvapnet bör snarast överlämnas för att jämte resultaten från försvarsdepartementets ar betsgrupp ligga till grund för beslut om det fortsatta arbetet. Om Kungl. M ajit väljer att låta en särskild utredning utarbeta princip förslag fö r en ny befälsordning bör direktiven utformas så att de ger utredningsarbetet en klar inriktning. Vid det fortsatta arbetet bör uppmärksammas den skillnad som kan föreligga mellan ett befäls fredsuppgifter och krigsuppgifter. För båda slagen av uppgifter krävs goda kunskaper och god personlig förmåga men tyngdpunkten i arbetet är inte densamma. Befäl i trupp tjänst är i fred närm ast att betrakta som militära lärare för vuxen undervisning, särskilt såvitt avser grundutbildningen av värnpliktiga. I stabs- och förvaltningstjänst okar kraven på förm åga inom det fredsadministrativa området, inte minst genom införandet av det nya systemet fö r planering och budgetering. U nder krigsförhållanden får kraven på ledarskap, psykisk stabilitet och taktisk förmåga en särskild tyngd. D et bör därför övervägas att finna form er fö r en mera ända målsenlig samordning mellan ett befäls fredsfunktion och hans upp gifter i krigsorganisationen. Fredsfunktionen hänför sig till ett an ställningsförhållande medan uppgifterna i krig kan anses ytterst grun da sig på värnplikten. Utskottet har vid behandlingen av motionen 1971:1138 (FöU 1971:17) berört en nackdel med att befälsordningen parallellställer kompetenskraven för freds- och krigsuppgifter. H är till kommer bl. a. att en ändrad utformning av försvaret kan tänkas förändra kompetenskraven i olika grad för de båda slagen av uppgifter. Utskottet delar motionärens uppfattning att en ny befälsordning bör ge större möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga nå högre positioner. D etta bör vara möjligt även om kompetenskra ven alltjämt hålls höga. Redan under arbetet med principerna för en ny befälsordning bör självfallet beaktas vilka effekter olika lösningar kan få i fråga om tillgång på befäl för fredsuppgifter och i krigsorganisationen. U tskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger Kungl. M ajit till känna vad utskottet har anfört med anledning av motionen 1971:695.
Stockholm den 11 november 1971
På försvarsutskottets vägnar PE R PETERSSON
Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstu na (s), fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp), Gustafsson i Uddevalla (s), Pettersson i Kvänum (c), Häll (s), Öhvall (fp), Pettersson i Lund (s), Gustavsson i Nässjö (s), Oskarson (m) och Runesson (s).
N. O. Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971