Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare, m. m., jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande nr 18 år 1971 InU 1971:18

Nr 18

Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposi­ tion med förslag till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare, m. m., jämte motioner.

Propositionen

Kungl. M ajit har i propositionen 1971: 107 (inrikesdepartementet) föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till 1. lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare, 2. lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och handelsresande, 3. lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid kon­ kurs, 4. lag om vissa åtgärder för att främ ja sysselsättning av äldre arbets­ tagare på den öppna arbetsmarknaden, 5. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder för att förbättra den äldre arbetskraf­ tens sysselsättningsmöjligheter. Dessa åtgärder består dels i en lag om anställningsskydd för vissa äldre arbetstagare, dels i en lag som ger ar­ betsmarknadsmyndigheter och fackliga organisationer möjlighet till in­ syn i och inflytande över företagens personalpolitik. Enligt förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare skall arbetstagare åtnjuta en uppsägningstid av minst två månader, om han har fyllt 45 år, minst fyra månader, om han har fyllt 50 år, och minst sex månader, om han har fyllt 55 år, allt under förutsättning att han varit anställd hos arbetsgivaren minst 24 m ånader under de tre senaste åren närmast före uppsägningen. Arbetstagaren tillförsäkras lön under uppsägningstiden, och likaså under permitteringstid som överstiger 14 dagar i följd eller 30 dagar under samma kalenderår. Om arbetstagare, som åtnjuter uppsägningsskydd enligt de nya bestämmelserna, blir upp­ sagd på grund av arbetsbrist skall han under en tid av sex m ånader efter det han slutade anställningen ha företräde till återanställning hos samme arbetsgivare. Avtal om inskränkning i dessa förmåner skall vara ogiltigt. Enligt det andra förslaget - förslag till lag om vissa åtgärder för

1 Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 18

att främ ja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmark­ naden - skall länsarbetsnämnd kunna ålägga arbetsgivare, som syssel­ sätter minst fem arbetstagare, att lämna nämnden uppgifter om bl. a. åldersfördelningen bland de anställda. N äm nden skall kunna ta upp överläggningar med arbetsgivaren och parternas organisationer i fråga om sysselsättning av äldre arbetskraft och på grundval av vad som före­ kommit vid överläggningarna utfärda anvisningar om åtgärder för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare. Anvisning­ arna kan innebära t. ex. att arbetsgivaren bör ha en viss kvot äldre bland de anställda. Om anvisningarna inte följs, skall detta anmälas till arbetsmarknadsstyrelsen. Följs inte anvisningar som arbetsmarknadssty­ relsen meddelar och får det anses uppenbart att rättelse inte kan åstad­ kommas på annat sätt, kan styrelsen som en yttersta åtgärd förordna att arbetsgivaren får anställa endast sådana arbetstagare som den offent­ liga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit. Bryter arbetsgivaren mot förordnandet kan han straffas. Lagstiftningen föreslås träda i kraft dagen efter den då lagarna utkommit från trycket.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Förslag till '

Lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare

Härigenom förordnas som följer.

1 § Arbetstagare, som varit anställd hos arbetsgivaren i minst 24 måna­ der under de tre senaste åren, äger åtnjuta en uppsägningstid av 1. minst två månader, om han fyllt 45 år, 2. minst fyra månader, om han fyllt 50 år, 3. minst sex månader, om han fyllt 55 år. Första stycket gäller icke arbetstagare, vars anställning begränsats till viss tid eller visst arbete, om denna begränsning föranledes av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet eller står i överensstämmelse med praxis inom branschen. Första stycket äger ej heller tillämpning när arbetstagare uppsäges från tillfällig anställning och efter uppsägningen får återgå till tidigare anställning hos samme arbetsgivare. Vid tillämpning av första stycket medräknas anställningstid hos före­ tag inom koncern som arbetsgivaren tillhör. H ar företag överlåtits, medräknas anställningstid hos förutvarande ägare av företaget eller hos företag i koncern som förutvarande ägare tillhörde.

2 §

Bestämmelserna i 1 § gäller ej i fråga om arbetstagare som 1. är medlem av arbetsgivarens familj, 2. avlönas uteslutande genom andel i vinst, 3. har företagsledande eller därmed jämförlig ställning, 4. omfattas av sjömanslagen (1952: 530) eller lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete.

3 § Åsidosätter arbetstagaren i väsentlig m ån sina skyldigheter mot arbets­ givaren, får denne säga upp anställningsavtalet utan att iakttaga upp­ sägningstid enligt 1 §. Detta gäller dock ej, om uppsägningen grundas enbart på förhållande som arbetsgivaren känt till m er än en månad före uppsägningen.

4 § Arbetstagare, som har rätt till uppsägningstid enligt 1 §, är berättigad till lön under uppsägningstiden även om arbetsgivaren ej kan erbjuda

1* Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 18

honom arbete. H ar arbetstagaren utan föregående uppsägning varit permitterad mer än fjorton dagar i följd eller sammanlagt mer än trettio dagar under samma kalenderår, är han berättigad till lön för överskjutande permitteringstid. Vad nu sagts gäller dock ej, om permitteringen är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller eljest till sin natur icke samman­ hängande.

5 § Ä r arbetstagare enligt 4 § berättigad till lön för tid då arbetsgivaren ej kan erbjuda honom arbete, får lönen för sådan tid ej understiga det belopp som skulle ha utgått om han i stället haft semester och varit berättigad till semesterlön enligt lagen (1963: 114) om semester. F ör arbetstagare, som avses i 12 § andra stycket lagen (1963: 114) om semester, skall vid beräkning av lönens storlek det kalenderår som när­ mast föregått uppsägningen eller permitteringen anses som kvalifikations­ år och det för varje dag utgående beloppet utgöra fyra tiondels procent av arbetsinkomsten hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret. Om ar­ betstagaren icke varit anställd hos arbetsgivaren under hela kvalifika­ tionsåret, skall för varje dag, som arbetstagaren till följd därav icke deltagit i arbetet, arbetsinkomsten ökas med ett belopp motsvarande arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst hos arbetsgivaren under kva­ lifikationsåret. Från lön enligt första eller andra stycket får arbetsgivaren avräkna inkomst som arbetstagaren under den tid lönen avser förvärvat eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i annan anställning, genom uppdrag eller genom egen förvärvsverksamhet. Arbetsgivaren får också avräkna utb ldningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) och ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, i den mån förmånen avser samma tid som lönen och arbetstagaren blivit be­ rättigad till förm ånen efter uppsägningen eller permitteringen.

6 §

Blir arbetstagare, som har rätt till uppsägningstid enligt 1 §, skild från anställningen på grund av arbetsbrist, äger han under sex må­ nader därefter företrädesrätt till ny anställning hos samme arbetsgivare i den verksamhet där han tidigare sysselsatts, under förutsättning att han kan antagas ha tillräckliga kvalifikationer för det nya arbe­ tet. H ar flera arbetstagare sådan rätt, äger den företräde som varit anställd längst tid hos arbetsgivaren. Arbetstagare, som har återanställts på grund av första stycket, åtnjuter omedelbart anställningsskydd enligt denna lag. Arbetstagare, som har ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, har ej företrädesrätt till ny anställning enligt denna

paragraf. Paragrafen gäller ej heller anställning som tjänsteman hos staten eller anställning på vilken kommunaltjänstemannalagen (1965: 275) är tillämplig och för vilken avlöningsförmånerna fastställes under medverkan av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

7 § Arbetstagares förm åner enligt denna lag får ej inskränkas genom av­ tal. Sker det, är avtalet ogiltigt i den delen.

8 §

Arbetsgivare, som ej iakttager vad som föreskrives i denna lag, skall ersätta arbetstagaren uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt, får skadeståndets belopp nedsättas. Fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet kan också äga rum.

9 § Arbetstagare, som vill fordra skadestånd enligt denna lag, skall under­ rätta arbetsgivaren om sitt anspråk inom fyra m ånader efter det att skadan inträffade samt anhängiggöra sin talan senast två år efter skadans uppkomst. Grundas anspråket på 6 § räknas tiden från den dag då annan tillträtt den anställning, till vilken arbetstagaren gör gällande före­ trädesrätt. Iakttager arbetstagare ej vad som föreskrives i första stycket är talan förlorad.

10 § Mål om tillämpning av denna lag prövas av arbetsdomstolen, om an­ ställningsavtalet regleras av kollektivavtal, och i annat fall av allmän domstol. Sådant mål får dock genom avtal hänskjutas till avgörande av skiljemän. I fråga om talans väckande och utförande hos arbetsdomstolen gäller 13 § lagen (1928: 254) om arbetsdomstol även om målet ej är sådant som avses i den lagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde­ lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och handelsresande

Härigenom förordnas, att 86 § lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande skall ha nedan angivna lydelse.

Är handelsresande anställd i sin huvudmans tjänst, skola i fråga om hans skyldigheter och rättigheter mot huvudmannen det dem emellan ingångna avtalet och gällande handelsbruk lända till efterrättelse. I huvudmannens tjänst anställd I huvudmannens tjänst anställd handelsresande må icke, med mind­ handelsresande må icke, med mind­ re rätt därtill följer av avtalet eller re rätt därtill följer av avtalet eller giltig anledning föreligger, utan fö­ giltig anledning föreligger, utan fö­ regående uppsägning skiljas från regående uppsägning skiljas från sin anställning eller själv lämna sin anställning eller själv lämna densamma. Uppsäges avtalet från densamma. Uppsäges avtalet från någondera sidan, skall det upphöra någondera sidan, skall det upphöra att gälla med utgången av tredje att gälla med utgången av tredje kalendermånaden efter den, då kalendermånaden efter den, då uppsägningen skedde. uppsägningen skedde. Vad nu sagts gäller dock ej i den mån annat föl­ jer av lagen (1971:000) om an­ ställningsskydd för vissa arbetsta­ gare. Utan huvudmannens lov äge handelsresande, varom i denna paragraf förmäles, icke under sina resor upptaga köpeanbud eller sluta försäljningsavtal för annans räkning än huvudmannens. Skall till handelsresande, som här avses, lön helt eller delvis utgå i form av provision, skola i fråga om villkoren för provisionens åtnju­ tande de i 68-70 §§ för handelsagent givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med­ delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid kon­ kurs

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

2 §

Betalning enligt garantin utgår för lönefordran som har förmåns­ rätt enligt 17 kap. 4 § handelsbaden och för pensionsfordran som har förm ånsrätt enligt 17 kap. 4 eller 6 a § samma balk. Med lönefordran jämställes fordran på skadestånd som avses i 17 kap. 4 § handelsbaden. H ar arbetstagare på grund av fordran som avses i första stycket an­ sökt om gäldenärens försättande i konkurs, utgår betalning även för kostnaden härför och, om konkursen avskrivits enligt 185 § konkurs­ lagen (1921: 225), för kostnad som arbetstagaren ålagts att utge enligt 188 § samma lag. Betalning enligt garantin utgår Betalning enligt garantin utgår för varje arbetstagare med sam- för varje arbetstagare med sam­ manlagt högst ett belopp som mot- manlagt högst ett belopp som mot­ svarar tre gånger det vid tiden svarar fyra gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande bas- för konkursbeslutet gällande bas­ beloppet enligt 1 kap. 6 § lagen beloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring. (1962: 381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med­ delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, men tillämpas ej beträffande fordran som gjorts eller kunnat göras gällande i konkurs, i vilken beslut om egendomsavträde meddelats före nämnda dag.

4 Förslag till Lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbets­ tagare på den öppna arbetsmarknaden

Härigenom förordnas som följer.

1 § Länsarbetsnämnd äger förelägga arbetsgivare som inom länet syssel­ sätter minst fem arbetstagare att till nämnden 1. på tider som nämnden bestämmer lämna uppgift om antalet hos arbetsgivaren sysselsatta arbetstagare samt, för varje arbetstagare, dennes namn, ålder, kön, nationalitet, arbetsplats och huvudsakliga arbetsuppgifter, 2. fortlöpande anmäla uppsägningar och permitteringar för längre sammanhängande tid än fjorton dagar av arbetstagare som omfattas av lagen (1971: 000) om anställningsskydd för vissa arbetstagare. Föreläggande enligt första stycket kan förenas med vite. Innan före­ läggande meddelas skall arbetsgivaren och berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer beredas tillfälle att yttra sig.

2 §

Finner länsarbetsnämnd anledning att antaga att arbetsgivare, som avses i 1 §, sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad som är rimligt med hänsyn till ålderssammansättningen på tillgänglig arbetskraft och förhållandena i övrigt, bör nämnden överlägga i saken med arbetsgivaren samt berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. N är skäl därtill föreligger skall nämnden, på grundval av vad som förekommit vid överläggningarna, meddela arbetsgivaren anvisningar beträffande åtgärder som bör vidtagas för att bereda äldre arbetstagare bättre sysselsättningsmöjligheter. Nämnden kan därvid anmoda arbets­ givaren att i samband med nyanställningar öka andelen äldre arbetsta­ gare i arbetsstyrkan i enlighet med vad nämnden närm are anger.

3 § Undandrager sig arbetsgivaren att medverka vid överläggningar inför länsarbetsnämnden eller följer han ej anvisningar som nämnden med­ delat med stöd av 2 § andra stycket, skall nämnden göra anmälan härom till arbetsmarknadsstyrelsen.

4 § Arbetsmarknadsstyrelsen kan ta upp fråga om sysselsättningsmöjlighe­ terna för äldre arbetstagare hos arbetsgivare, som avses i 1 §, efter

anmälan av länsarbetsnämnd eller av arbetsgivar- eller arbetstagarorga­ nisation eller på eget initiativ. Styrelsen kan kalla arbetsgivaren och berörda arbetsgivar- och arbets­ tagarorganisationer till överläggningar samt meddela sådana anvisningar som avses i 2 § andra stycket. Styrelsen kan även förelägga arbetsgiva­ ren att förete handlingar som kan antagas ha betydelse för bedömningen av arbetsgivarens personalpolitik. Kallelse av arbetsgivare till överläggningar samt föreläggande för arbetsgivare att förete handlingar kan förenas med vite.

5 § Följer arbetsgivare ej anvisningar som meddelats av arbetsmarknads­ styrelsen beträffande sysselsättning av äldre arbetstagare och är det med hänsyn till omständigheterna uppenbart att rättelse ej kan åstadkommas på annat sätt, kan styrelsen förordna, att arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstagare än dem som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit.

6 §

Arbetstagarorganisations medverkan i frågor som avses i denna lag sker genom företrädare som utses av organisationen. Beträffande sådan företrädare som är anställd hos arbetsgivaren äger bestämmelserna i 42-44 §§ arbetarskyddslagen (1949: 1) motsvarande tillämpning.

7 § Arbetsgivare som ej iakttager förordnande enligt 5 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

8 §

Den som fått del av uppgift som lämnats med stöd av denna lag får icke obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om enskilt företags eller enskild sammanslutnings affärs- eller driftförhållanden eller om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter härem ot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

9 § Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag fores hos Konungen genom besvär. Mot styrelsens beslut i fråga som avses i 1 § får talan dock icke föras.

10 § N ärm are föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av arbetsmarknads­ styrelsen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med­ delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rät­ ten att utbekomma allmänna handlingar skall införas en ny paragraf, 22 §, av nedan angivna lydelse.

22 §

Handling i ärende som avses i lagen (1971: 00) om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmark­ naden må, i den mån den innefattar upplysning om enskilt företags affärs- eller driftförhållanden eller om enskilds personliga förhållanden, ej utlämnas tidigare än tjugu år efter handlingens datum, såvida ej, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande begäres och omständig­ heterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen att upplysningen ej missbrukas till skada för företaget eller den enskilde.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med­ delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2* Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 18

Motionerna

Vid riksdagens början väckta motioner 1971:284 av herr Helén m. fl. (fp), vari - såvitt nu är i fråga - yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t m åtte hemställa om undersökningar av åldersstrukturen på större arbetsplatser samt om systematiska inventeringar av lämpliga arbeten för äldre i enlighet med i motionen angivna riktlinjer, 1971:1196 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari - med hänvisning till motiveringen i motion 1971: 750 - yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen måtte hemställa om utarbetande av förslag till lagfäst skydd för arbetstagare att oaktat ålder och minskad arbetsförmåga genom sjukdom beredas möjlighet att kvarbliva i arbetet. / anledning av i propositionen väckta motioner 1971:1450 av herr Bergqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen beslutar att bestämmelserna i 1 § lagen om anställnings­ skydd för vissa arbetstagare även skall gälla arbetstagare som omfattas av sjömanslagen och att således orden »sjömanslagen (1952: 530) eller» i 2 § 4 stycket utgår u r lagtexten, 1971:1472 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari föreslås A. att riksdagen med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition 1971: 107 dels i första hand måtte antaga följande ändringar i Förslag till Lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare: Härigenom förordnas som följer. 1 § Arbetstagare, som varit anställd hos arbetsgivaren i minst 18 månader under de tre senaste åren, äger åtnjuta en uppsägningstid av minst sex månader. Första stycket g ä lle r (lika med propositionen) förutva­ rande ägare tillhörde dels, därest detta yrkande icke vinner riksdagens bifall, i andra hand antager följande ändring i ovan anförda förslag: äger åtnjuta en uppsägningstid av 1. minst två månader, om han fyllt 40 år, 2. minst fyra månader, om han fyllt 45 år, 3. minst sex månader, om han fyllt 50 år. dels att orden »omfattas av sjömanslagen » i 2 § punkten 4 utgår,

B. att riksdagen måtte antaga följande ändringar i Förslag till Lag om vissa åtgärder för att främ ja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden: att 3 § erhåller följande lydelse (lika med 5 § i propositionen, dock med här nedan angivna ändringar) Följer arbetsgivare ej anvisningar som meddelats av länsarbetsnämn­ den beträffande sysselsättning av äldre arbetstagare och är med hänsyn till omständigheterna uppenbart att rättelse ej kan åstadkommas på annat sätt, kan länsarbetsnämnden förordna, att arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstagare än dem som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit.

att den i propositionen som 3 § upptagna texten liksom 4 § utgår, att 7 § i propositionen erhåller följande ändrade lydelse:

Arbetsgivare som ej iakttager förordnande enligt 3 § dömes till böter eller fängelse i högst 1 år. Allmänt åtal får väckas av länsarbetsnämnd samt av arbetstagare och!eller arbetstagarorganisation.

att 9 § i propositionen erhåller följande ändrade lydelse: Talan mot länsarbetsnämndens beslut enligt denna lag föres hos K o­ nungen genom besvär. Mot nämndens beslut i fråga som avses i 1 § får talan dock icke förås.

att hos Kungl. Maj:t hemställes att erforderlig omnumrering av para­ graferna företages jämte andra av förslagen i denna motion betingade ändringar; C. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna i motionen anförda synpunkter angående prövning av frågan om länsarbetsnämn­ dernas sammansättning,

1971:1474 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition n r 107 måtte besluta, att lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare skall gälla intill dess vederbörande erhåller ålderspension enligt lagen om allmän för­ säkring, att med avslag å förslaget till lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden uttala att i enlighet med vad i motionen anförts ytterligare överväganden be­ träffande den äldre arbetskraftens sysselsättning sker i samverkan mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och arbetsmarknadens parter,

1971:1475 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen måtte besluta att den som blir berättigad till ålderspension enligt lagen om allmän försäkring inte bör omfattas av lagen om anställningsskydd,

att uppdra åt utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. att överväga former för anställningsskydd med hänsyn tagen till anställ­ ningstidens längd, att uppdra åt utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. att framlägga förslag om ökad anställningstrygghet jämväl för säsongsanställda, att utskottet måtte utarbeta ändringar i lagtexten i enlighet med i denna motion framlagda förslag, 1971:1476 av fru Fraenkel (fp), vari hemställs att riksdagen måtte besluta att lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare skall omfatta jämväl de arbetstagare som omfattas av sjö­ manslagen, 1971:1477 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1971: 107 m åtte I. uttala, att de lokaliserings- och regionalpolitiska insatserna bör för­ stärkas skyndsamt i skogslänen och motsvarande områden bl. a. i syfte att ge äldre arbetstagare ökade sysselsättningsmöjligheter; samt II. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt övervägande av ökade möjligheter till vidareutbildning för den äldre arbetskraften, 1971:1478 av herr Hovham m ar m. fl. (m, c, fp), vari hemställs I. att riksdagen måtte besluta avslå proposition n r 107; II. att riksdagen, därest yrkandet ovan inte skulle bifallas, måtte be­ sluta 1. att uppsägningstiden i förslaget till lag om anställningsskydd (1 §) under punkterna 1, 2 och 3 skall vara resp. 1, 2 och 3 månader samt att denna bestämmelse inte skall gälla för person med ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, 2. att, i förslaget till lag om vissa åtgärder för att främ ja sysselsättning av äldre arbetskraft, länsarbetsnämnden och AMS vid beslutsfattande enligt 1 §, 2 § och 4 § sam m anträder i plenum, 3. att 5 § och 7 § i sistnämnda lagförslag utgår, 4. att i sistnämnda lagförslag företrädare för arbetstagarorganisation i första hand skall samråda med vederbörande arbetsgivare för att lösa ev. meningsmotsättningar innan länsarbetsnämnd delges situationen, 5. att i sistnämnda lagförslag arbetstagarsidans företrädare skall utses bland de anställda, 6. att sistnämnda lagförslag inte skall gälla företag med mindre än 25 anställda; III., därest yrkandena under 1-6 bifalles, vederbörande utskott ut­ arbetar erforderlig lagtext,

1971:1479 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Jonsson i M ora (fp), vari hemställs

att riksdagen måtte besluta att lagens tillämpningsområde sättes vid en nedre gräns för arbetsgivare som regelbundet sysselsätter minst 10 anställda.

Utskottet

Allm änt om lagstiftningen Propositionen innehåller lagförslag som h ar till syfte att förbättra den äldre arbetskraftens ställning på arbetsmarknaden. Propositionen består i huvudsak av förslag till två nya lagar. D et ena innehåller bestämmelser om anställningsskydd för arbetstagare som är över 45 år. D et föreslås obligatoriska uppsägningstider varierande mellan två och sex månader beroende på arbetstagarens ålder. Lagförslaget innehåller vidare bestäm­ melser om löneförmåner under uppsägningstid och under permitteringstid av viss längd. Även rätt till företräde till återanställning regleras i lagen. Det andra lagförslaget innehåller bestämmelser som skall ge arbets­ marknadsmyndigheterna och de fackliga organisationerna möjligheter att påverka arbetsgivarna att vidta åtgärder för att främ ja sysselsättningen av äldre arbetskraft. Förslaget består av ett system med uppgiftsskyldighet, samrådsförfarande, utfärdande av anvisningar och i sista hand för­ ordnande om arbetsförmedlingstvång. Propositionen skall ses mot bakgrund av de växande svårigheter som möter den äldre arbetskraften. Svårigheterna kan utläsas bl. a. av de äldres dominans bland de långtidsarbetslösa. Departementschefen kon­ staterar att vi nyligen upplevt en högkonjunktur med en ovanligt stark efterfrågan på arbetskraft men att det inte ens under sådana gynnsam­ ma konjunkturbetingelser varit möjligt att sysselsätta den friställda äldre arbetskraften på den öppna arbetsmarknaden i en utsträckning som är förenlig med samhällets ambitioner. D et finns en risk för kategoriupp­ delning på arbetsmarknaden i en yngre, efterfrågad grupp och en grupp handikappade eller äldre, som får sysselsättas genom samhällets försorg. I motionen 1971: 1478 av herr Hovham m ar m. fl. (m, c, fp) yrkas av­ slag på propositionen i dess helhet. M otionärerna hävdar att lagförsla­ get kan få en motsatt effekt än den åsyftade eftersom företagen kan be­ faras bli mindre benägna att anställa äldre arbetskraft. Den snabba struk­ turomvandlingen i näringslivet är en starkt bidragande orsak till arbets­ lösheten bland de äldre. Härav följer enligt motionärernas mening, att ansvaret för den äldre arbetskraftens situation bör läggas på samhället och inte på företagen. I motionen framställs i andra hand yrkanden som avser ändringar i lagförslagen. Till dessa återkommer utskottet i det följande. Motionen 1971: 1474 av herr Bohman m. fl. (m) innehåller ett av­ slagsyrkande i fråga om lagen om vissa åtgärder för att främja syssel­

sättning på den öppna arbetsmarknaden. Motionärerna anser att ytter­ ligare överväganden bör göras beträffande den äldre arbetskraftens sys­ selsättning. I motionen yrkas att riksdagen skall uttala att sådana över­ väganden bör ske i samverkan mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och arbetsmarknadens parter. Utskottet ser de framlagda lagförslagen som ett värdefullt komple­ ment till andra åtgärder som vidtagits eller planeras inom arbetsmark­ nadspolitiken för att förbättra sysselsättningsläget för de äldre. Utskot­ tet noterar med tillfredsställelse den positiva attityd till äldre arbets­ kraft som visats från alla håll vid remissbehandlingen av den promemo­ ria som ligger till grund för propositionen. På senare tid h ar också en del nya vägar prövats i försök att komma till rätta med problemen. Av särskilt intresse är den försöksverksamhet med anpassningslag som star­ tats i Västernorrlands län. Avsikten med förslagen i propositionen är inte att bryta den samverkanslinje mellan myndigheter, arbetsgivar- och arbetstagarorganisa­ tioner som är tradition på den svenska arbetsmarknaden. Uppläggningen av lagen om sysselsättningsfrämjande åtgärder visar att m an skall söka nå resultat i första hand genom överläggningar och frivilliga åtgärder. Såsom framhållits i propositionen har emellertid ett system som helt bygger p å frivilliga överenskommelser sina givna begränsningar. Avtal om exempelvis längre uppsägningstider för äldre arbetstagare täcker inte hela arbetsmarknaden. Lagstiftning kan också vara motiverad med hän­ syn till vissa arbetsgivares obenägenhet att följa rekommendationer vare sig dessa utfärdas av arbetsmarknadsmyndigheterna eller av arbetsgivareller näringslivsorganisationer. Förutom huvudskälet att hjälpa de äldre arbetstagarna kan lagstiftning på det aktuella om rådet vara motiverad med hänsyn till balansen arbetsgivarna emellan. Om vissa arbetsgivare tillåts att konsekvent undandra sig ansvaret för äldre arbetskraft kan de därigenom vinna fördelar på andra arbetsgivares bekostnad. Utskottet ansluter sig med hänvisning till det anförda till tanken på lagstiftning på förevarande område. Till följd härav avstyrks förstahandsyrkandet i motionen 1971: 1478. Utskottet vill också betona att de framlagda lagförslagen i viktiga hänseenden kompletterar varandra. På grund härav och vad i övrigt anförts avstyrker utskottet även mo­ tionen 1971: 1474 i förevarande del.

Lagförslaget om anställningsskydd Enligt 1 § i lagförslaget skall arbetstagare åtnjuta en uppsägnings­ tid av minst två månader, om han fyllt 45 år, minst fyra månader, om han fyllt 50 år, och minst sex månader, om han fyllt 55 år, allt under förutsättning att han varit anställd hos arbetsgivaren minst 24 månader under de tre senaste åren närmast före uppsägningen. I motionen 1971: 1472 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)

yrkas att kvalifikationstiden skall sänkas till 18 m ånader under en treårs­ period. I motionen yrkas dessutom en generell uppsägningstid på sex m ånader oavsett ålder. Skulle detta yrkande inte vinna bifall hemställer m otionärerna om sänkning av åldersvillkoren för uppsägningstid till 40, 45 och 50 år. Utskottet är inte berett att nu ta ställning till frågan om införande av uppsägningstider för arbetstagarna i allmänhet, dvs. oavsett ålder. Den frågan prövas nämligen av utredningen rörande ökad anställningstrygg­ het och vidgad behörighet för arbetsdomstolen. D e nu föreslagna lagar­ na är närm ast att betrakta som en tem porär lösning av anställningstrygghetsfrågom a för äldre arbetskraft i avbidan på resultatet av utredningens arbete. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet om generell uppsägningstid oavsett ålder. N är det gäller kvalifikationstidens längd och åldersgränserna kan det självfallet finnas utrymme för olika uppfattningar. Utskottet godtar den avvägning som gjorts i propositionen. Det kan bli anledning att återkom­ m a till frågan sedan man fått erfarenheter av verkningarna av de före­ slagna reglerna. Med det anförda avstyrker utskottet de i detta sam­ m anhang upptagna yrkandena i motionen 1971: 1472. I motionen 1971: 1478 begärs att de i propositionen angivna uppsäg­ ningstiderna skall sänkas till en, två respektive tre månader för de i pro­ positionen angivna åldersgrupperna. Enligt utskottets mening ger de av m otionärerna föreslagna tiderna alltför kort rådrum för uppsagda arbetstagare. E n väsentlig del av för­ delarna med lagstiftningen går därm ed förlorad. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet och förordar bifall till propositionens förslag beträffande uppsägningstider. Förslaget innehåller inte någon övre åldersgräns för arbetstagarna när det gäller reglerna om uppsägningstid. D etta innebär att den som efter uppnådd pensionålder kvarstår i sin anställning h ar samma uppsägnings­ tid som han hade före pensioneringen. Därem ot föreslås inte någon återanställningsrätt för den som har ålderspension från den allmänna försäkringen. I motionerna 1971: 1474 av herr Bohman m. fl. (m), 1971: 1475 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) samt 1971: 1478 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) yrkas att ålderspensionärerna skall undantas från lag­ stiftningen. M otionärerna anser att den föreslagna lagstiftningen kan få en negativ effekt för pensionärerna då arbetsgivarna kan befaras vara obenägna att ha äldre arbetskraft anställd om uppsägningstiden blir så lång som sex månader. Detta kan leda till att pensionärer får svårt att få anställning och till att uppsägningar i ökad omfattning sker sex månader före pensionsålderns inträde. Pensionärernas ställning diskuterades i samband med utarbetandet av

lagförslaget. Departementschefen uttalar för sin del att den omständig­ heten att en ålderspensionär genom sin pension har en trygghet för sitt uppehälle inte synes böra leda till att rätt till ålderspension skall med­ föra att arbetstagaren skall riskera att bli friställd med kort varsel. U t­ skottet har samma uppfattning som departementschefen att ålderspensio­ närer bör åtnjuta trygghet för bestående anställningar och avstyrker alltså motionsyrkandena. I anslutning till dessa vill utskottet dock tillägga att den tidigare nämnda utredningen om anställningstrygghet m. m. under sitt arbete att utform a en generell lagstiftning om anställningstrygghet torde ha anledning att uppmärksamma verkningarna av den nu föreslag­ na reformen, bl. a. i fråga om pensionärerna. Lagen om fattar inte alla arbetstagare och inte allt slags arbete. U n­ dantagen, som är av relativt begränsad räckvidd, återfinns i 1 § och 2 §. E tt av undantagen gäller arbetstagare som omfattas av sjömanslagen. Det bör emellertid noteras att förslaget till lag om sysselsättningsfrämjande åtgärder i och för sig gäller fö r denna grupp arbetstagare. 1 den tidigare behandlade motionen 1971: 1472 samt i motionerna 1971: 1476 av fru Fraenkel (fp) och 1971: 1450 av herr Bergqvist m. fl. (s) yrkas att undantaget i förslaget till lag om anställningstrygghet skall tas bort så att även de näm nda arbetstagarna skall komma i åtnjutande av anställningsskyddet. Utskottet kan i och för sig instämma i motionärernas uppfattning. Förhållandena kompliceras emellertid av att ett bifall till motionärernas förslag måste åtföljas av ändringar i sjömanslagen. Förslag till en helt ny sjömanslag, som innefattar väsentliga förändringar i sjömännens an­ ställningsförhållanden m. m., har nyligen lagts fram. Proposition i frågan kan väntas till 1972 års vårriksdag. Med hänsyn till det anförda och då förhållandena i åtskilliga hänseenden är speciella när det gäller anställ­ ningsförhållanden till sjöss bör frågan om anställningstryggheten för de äldre arbetstagarna på detta område lösas i samband med prövningen av en ny sjömanslag. Utskottet förutsätter att förslag förelägges nästa års riksdag. Utskottet utgår vidare från att Kungl. Maj:t under mellantiden är beredd att vidta särskilda åtgärder om sysselsättningsläget för den akuella gruppen arbetstagare skulle ge anledning därtill. Vad utskottet anfört i anledning av motionerna bör bringas till Kungl. Maj:ts känne­ dom. Lagförslaget om anställningsskydd gäller inte arbetstagare vars anställ­ ning avser viss tid eller visst arbete om begränsningen beror på arbetets art eller står i överensstämmelse med praxis i branschen. Den föreslagna lagen är därem ot - under förutsättning att kvalifikationskravet är upp­ fyllt - tillämplig på säsongarbetare. I motionen 1971: 1475 yrkas med hänvisning till problem beträffande beräkning av kvalifikationstider för säsongarbetare att utredningen rö­

rande ökad anställningstrygghet m. m. skall lägga fram förslag om ökad anställningstrygghet för den berörda gruppen. I motionen yrkas dess­ utom att utredningen skall överväga form er för anställningsskydd med hänsyn tagen till anställningstidens längd. De frågor motionärerna tagit upp faller inom ramen för utredningens uppdrag. Med hänsyn härtill kan det inte anses erforderligt med något riksdagens initiativ i anled­ ning av motionsyrkandena.

Lagförslaget om sysselsättningsfrämjande åtgärder Denna lag föreslås omfatta företag som sysselsätter minst fem an­ ställda. Enligt förslaget skall länsarbetsnämnd kunna ålägga arbetsgiva­ re att lämna uppgifter om bl. a. åldersfördelningen bland de anställda. Nämnden skall vidare kunna ta upp överläggningar med arbetsgivaren och parternas organisationer för att förbättra sysselsättningen av äldre arbetskraft. Samförståndslösningar skall eftersträvas. På grundval av vad som förekommit vid överläggningarna skall nämnden kunna utfärda anvisningar, t. ex. att arbetsgivaren bör ha viss kvot äldre bland de an­ ställda. Om anvisningarna inte följs eller arbetsgivaren vägrar över­ lägga kan förhållandet anmälas till AMS. AMS kan också ta upp frågor enligt lagen av eget initiativ eller efter anmälan av partsorganisation. Följs inte anvisningar som AMS meddelar och får det anses uppenbart att rättelse inte kan åstadkommas på annat sätt, kan AMS som en yt­ tersta åtgärd förordna att arbetsgivaren får anställa endast sådana ar­ betstagare som den offentliga arbetsförmedlingen anvisat eller godtagit. Bryter arbetsgivaren mot förordnandet kan han straffas med böter eller fängelse i högst ett år. I motionen 1971: 1479 av herrar Larsson i U m eå (fp) och Jonsson i M ora (fp) samt den tidigare behandlade motionen 1971: 1478 uttalas att gränsen för företag som skall inbegripas under lagen bör sättas högre än vid fem anställda. I motionen 1971: 1478 yrkas att lagen inte skall gälla företag med mindre än 25 anställda och i motionen 1971: 1479 föreslås att gränsen skall sättas vid minst 10 anställda. I den sistnämnda motionen hävdar motionärerna att deras förslag innebär administrativa fördelar utan att lagstiftningen förlorar någon påtaglig effekt. U tskottet är medvetet om att arbetsgivare m ed en eller ett par an­ ställda har små möjligheter att vidta åtgärder för att främja sysselsätt­ ningsmöjligheterna för äldre arbetskraft. Av den anledningen har de minsta företagen undantagits från lagen. Även om vissa skäl och då i första hand användningen av arbetsmarknadsmyndigheternas resurser kan tala för att gränsen bör sättas högre än vid fem anställda ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker motionsyrkandena. Enligt utskottets mening ligger det nämligen ett egenvärde i att lagstift­ ningen om fattar så stor del av arbetsmarknaden som möjligt. Åtminstone

n är det gäller möjligheterna att påverka arbetsgivarna till att anpassa arbetsuppgifterna efter arbetskraftens förutsättningar torde det ha en direkt betydelse att lagen är tillämplig även på relativt små företag. I motionen 1971: 1478 yrkas avslag på bestämmelsen om arbetsförmedlingstvång (5 §) och den därtill knutna straffbestämmelsen (7 §). Utskottet hänvisar till vad som tidigare anförts beträffande behovet av ett visst tvångsmoment i lagstiftningen. Utskottet vill ånyo under­ stryka att tvångsåtgärder är avsedda som ett yttersta medel sedan andra åtgärder visat sig verkningslösa. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionsyrkandet och tillstyrker propositionen i motsvarande del. I motionen 1971: 1475 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) vänder man sig mot att fängelse ingår i straffskalan då arbetsgivare inte iakttar förordnande att endast anställa viss arbetskraft. Det föreslås att vites­ föreläggande eller enbart böter i stället skall övervägas. Fängelsestraff för nu ifrågavarande brott torde endast bli aktuellt i rena undantagsfall. I likhet med departementschefen anser utskottet dock att möjligheten att döma till frihetsstraff bör finnas för särskilt klandervärda överträdelser, fram för allt i fall som kan anses som uppen­ bar obstruktion mot lagstiftningen. A tt fängelse ingår i straffskalan m ar­ kerar dessutom allmänt vikten av att föreskrifter enligt 5 § verkligen efterlevs. Utskottet godtar alltså propositionen i förevarande del och avstyrker yrkandet i motionen 1971: 1475. 1 propositionen föreslås att arbetstagarorganisations medverkan i hand­ läggning av frågor som avses i lagen skall ske genom företrädare som utses av organisationen (6 §). Organisationen skall enligt förslaget ha möjlighet att välja företrädare även utanför den krets som är anställd hos arbetsgivaren. Det finns också möjlighet att utse mer än en före­ trädare. I motionen 1971: 1478 yrkas att företrädare för arbetstagarna skall utses bland de anställda. Som skäl härför anförs bl. a. behovet av kun­ skaper om förhållandena på arbetsplatsen. Departementschefen uttalar att det i praktiken ofta kom m er att fram ­ stå som ändamålsenligt att till företrädare för arbetstagarna utse någon som är anställd på den aktuella arbetsplatsen och då gärna någon som är företagsombud eller ledamot av företagsnämnden. Utskottet anser det inte befogat att göra den inskränkningen i organisationernas rätt att utse representanter som yrkas i motionen och avstyrker med hänvisning till vad departementschefen anfört det förevarande motionsyrkandet. Motionen 1971: 1478 innehåller vidare ett yrkande som innebär be­ gränsningar i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om arbets­ marknadsmyndigheternas möjligheter att ingripa. Motionärerna yrkar att företrädare för arbetstagarorganisation i första hand skall samråda med

vederbörande arbetsgivare för att lösa eventuella meningsmotsättningar innan länsarbetsnämnd delges situationen. Såsom utskottet inledningsvis framhållit är det inte avsikten att de framlagda lagförslagen skall bryta traditionen med samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare på arbetsmarknaden. N är det gäller pro­ blem för den äldre arbetskraften p å de enskilda arbetsplatserna är det na­ turligt att frågorna först behandlas direkt av partem a. Utskottet vill emellertid inte medverka till en lagstiftning som formaliserar handlägg­ ningen och gör myndigheternas aktivitet beroende av ett förhandlingsförfarande mellan partem a. I vissa fall t. ex. när det gäller att påverka företagen till nyrekrytering av äldre arbetstagare torde det f. ö. ofta te sig naturligt att initiativet till överläggning tas av arbetsförmedlingen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet. Motionen 1971: 1472 innehåller förslag till annan ordning än lag­ förslagets när det gäller arbetsmarknadsmyndigheternas ingripanden. Mo­ tionärerna anser att ett system med både länsarbetsnämnder och arbets­ marknadsstyrelsen som verksamma myndigheter medför risk för byrå­ krati. Länsarbetsnämnderna bör ensamma få handlägga ärendena i deras helhet och utrustas med samma befogenheter som AMS föreslås få. I motionen yrkas vidare ändring i åtals- och besvärsreglerna. Däm töver vill m otionärerna att riksdagen skall uttala sig för att »löntagarin flytan­ det» ökas i länsarbetsnämnderna. De i propositionen föreslagna bestämmelserna för arbetsmarknads­ myndigheternas ingripanden präglas av flexibilitet. Arbetsmarknadssty­ relsen har exempelvis möjligheter att vidta åtgärder oavsett om det varit någon aktivitet på det lokala planet. Enligt utskottets mening kan det inte vara ändamålsenligt att ställa AMS utanför handläggningen av de aktuella ärendena, bl. a. med hänsyn till den expertis av olika slag som AMS förfogar över. Intresset av en likformig tillämpning av reglerna talar också fö r att AMS bör medverka. D et har inte anförts några bäran­ de skäl för motionärernas förslag. Någon anledning att i detta samman­ hang ta upp frågan om länsarbetsnämndernas sammansättning förelig­ ger inte. Utskottet avstyrker på grund av det anförda motionen i nu be­ handlade delar. M otionerna 1971: 1475 och 1971: 1478 behandlar en annan fråga som rö r handläggningen hos länsarbetsnämnderna och A M S . I motio­ nerna yrkas att i lagen skall fastslås att beslut om åtgärder enligt lagen skall fattas av länsarbetsnämnderna och AMS i plenum. Utskottet utgår ifrån att handläggningen kommer att ske i överens­ stämmelse med motionärernas förslag. Utskottet har inhäm tat att man inom Kungl. Maj:ts kansli överväger att för denna fråga ändra instruk­ tionen fö r arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna (1965: 667). M otionsyrkandena får genom det anförda anses tillgodosedda. N ågot initiativ från riksdagens sida är alltså inte erforderligt.

Övriga frågor Beträffande de delar av propositionen sorn inte behandlats ovan har utskottet inte funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande. Pro­ positionen tillstyrks alltså även i de avsnitten. D en i anledning av propositionen väckta motionen 1971: 1477 av herr Fälldin m. fl. (c) innehåller inte några ändringsyrkanden beträf­ fande lagförslagen. M otionärerna begär att riksdagen i anslutning till behandlingen av propositionen skall uttala att de lokaliserings- och regionalpolitiska insatserna skyndsamt bör förstärkas i skogslänen och motsvarande områden bl. a. i syfte att ge äldre arbetstagare ökade sys­ selsättningsmöjligheter. M otionärerna yrkar dessutom att riksdagen skall begära att frågan om ökade möjligheter till vidareutbildning av den äldre arbetskraften skyndsamt utreds. Utskottet erinrar om att lagförslagen skall ses som komplement till de övriga åtgärder som vidtas för att främ ja sysselsättningen av äldre arbets­ kraft. U tskottet anser vidare att de av motionärerna framställda önske­ målen får behandlas i annat sammanhang, då det inte här är fråga om att anvisa ytterligare anslagsmedel eller göra prioriteringar i förhållande till andra insatser inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken. I övrigt får utskottet hänvisa till sina utlåtanden 1971: 3, 1971: 7 och 1971: 15. Under allmänna motionstiden väcktes ett par motioner som berörde den äldre arbetskraftens problem. I motionen 1971: 1196 av herr H er­ mansson i Stockholm m. fl. (vpk) begärs lagstiftning om anställnings­ trygghet för äldre och sjuka arbetstagare. Motionen 1971: 284 av herr Helén m. fl. (fp) innehåller ett yrkande att riksdagen skall begära att Kungl. M aj:t föranstaltar om undersökningar av åldersstrukturen på större arbetsplatser och om systematiska inventeringar av lämpliga arbe­ ten för äldre. De redovisade motionskraven har i allt väsentligt blivit tillgodosedda genom den framlagda propositionen. Beträffande anställningstrygghetsfrågom a övervägs dessa vidare i pågående utredning. Motionsyrkandena bör alltså inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer 1. att riksdagen avslår motionerna 1971: 1474 och 1971: 1478 i fråga om avslag på förslaget till lag om vissa åtgärder för att främ ja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna ar­ betsmarknaden, 2. att riksdagen avslår motionen 1971: 1478 i vad avser avslags­ yrkande på övriga delar av propositionen,

3. att riksdagen i fråga om generell uppsägningstid på sex måna­ der och kvalifikationstid med avslag på motionen 1971: 1472 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört, 4. att riksdagen i fråga om åldersvillkor med avslag på motio­ nen 1971: 1472 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört, 5. att riksdagen i fråga om uppsägningstidernas längd med avslag på motionen 1971: 1478 i motsvarande del godkänner vad ut­ skottet anfort, 6. att riksdagen bifaller propositionen 1971: 107 beträffande 1 § i förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare, 7. att riksdagen A. i anledning av motionerna 1971: 1450, 1971: 1472, såvitt nu är i fråga, och 1971: 1476 som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört angående inordnande i lagstiftningen av arbetstagare som omfattas av sjömanslagen, samt B. med avslag på förevarande yrkanden i motionerna under A bifaller propositionen beträffande 2 § i förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare, 8. att riksdagen i fråga om lagstiftningens tillämpning på pen­ sionärer avslår motionerna 1971: 1474, 1971: 1475 och 1971: 1478 i motsvarande delar, 9. att riksdagen bifaller propositionen beträffande förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare i den mån lagen ej behandlats under 6 och 7, 10. att motionen 1971: 1475, såvitt angår uppdrag till utredningen om anställningstrygghet m. m., inte föranleder någon riks­ dagens åtgärd, 11. att riksdagen bifaller propositionen beträffande förslagen till lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handels­ agentur och handelsresande, lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs, lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, 12. att riksdagen med avslag på m o to n em a 1971: 1479 och 1971: 1478, såvitt nu är i fråga, bifaller propositionen beträf­ fande 1 § förslaget till lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmark­ naden, 13. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1478, såvitt angår företrädare för arbetstagarorganisation, bifaller propositionen beträffande 6 § i det under 12 upptagna lagförslaget,

14. att riksdagen i fråga om arbetsförmedlingstvång med avslag på motionen 1971: 1478 i motsvarande del godkänner vad utskot­ tet anfört, 15. att riksdagen i fråga om fängelse i straffskalan med avslag på motionen 1971: 1475 i motsvarande del godkänner vad ut­ skottet anfört, 16. att riksdagen i fråga om överförande av handläggningsfunktioner till länsarbetsnämnderna, m. m. med avslag på motionen 1971: 1472 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört, 17. att riksdagen bifaller propositionen beträffande 3 § och 4 § i det under 12 upptagna lagförslaget, 18. att riksdagen bifaller propositionen beträffande 5 § i det under 12 upptagna lagförslaget, 19. att riksdagen bifaller propositionen beträffande 7 § i det under 12 upptagna lagförslaget, 20. att riksdagen bifaller propositionen beträffande 9 § i det under 12 upptagna lagförslaget, 21. att riksdagen avslår motionen 1971: 1478 såvitt angår regler om samråd i första hand mellan arbetsgivare och företrädare för arbetstagare, 22. att riksdagen bifaller det under 12 upptagna lagförslaget i den mån det ej behandlats ovan, 23. att riksdagen avslår motionen 1971: 1472 såvitt angår läns­ arbetsnämndernas sammansättning, 24. att motionerna 1971: 1475 och 1971: 1478, såvitt angår av­ görande av vissa ärenden i plenum i AMS eller länsarbets­ nämnd, inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 25. att motionen 1971: 1477 inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 26. att motionen 1971: 1196 inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 27. att motionen 1971: 284, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åtgärd. Stockholm den 18 maj 1971 På inrikesutskottets vägnar K A RL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalm ar (s), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp), Jadestig (s) och Olsson i Asarum (s).

Reservationer

1. beträffande avslag på förslaget till lag om vissa åtgärder för att främ ­ ja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden (punkt 1 i hemställan) av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Ut­ skottet ser» och slutar med »förevarande del» bort ha följande lydelse: »Utskottet anser sig i princip kunna godta lagstiftning om anställ­ ningsskydd för vissa arbetstagare. Därem ot anser utskottet i likhet med motionen 1971: 1474 att lagförslaget om vissa åtgärder att främ ja sys­ selsättningen av äldre arbetstagare företer så allvarliga brister att de inte kan accepteras. Om detta förslag genomförs finns nämligen stor risk för att effekten blir en annan än vad som avses. Förslaget innebär ett frångående av principen om en fri arbetsmarknad. Tvångsarbetsförmedling kan inte vara en riktig metod att lösa de äldres sysselsättningspro­ blem. Den uppgiftsskyldighet för arbetsgivare som föreslås innebär ris­ ker för en omfattande byråkrati. A tt utdöma böter eller fängelse för arbetsgivare som inte följer arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar kan inte vara ägnat att främ ja de goda relationer på arbetsmarknaden, som är en förutsättning för att åstadkomma bättre förhållanden för den äldre arbetskraften. Lagförslaget kan knappast stimulera intresset att lokalise­ ra företag till de delar av landet där arbetslösheten, särskilt bland äldre arbetstagare, är hög. På anförda skäl anser utskottet, att den föreslagna lagstiftningen om sysselsättningsfrämjande åtgärder inte bör genomföras. Utskottet anser att ytterligare överväganden beträffande de äldres sysselsättningsmöj­ ligheter i stället bör ske i samverkan mellan arbetsmarknadsmyndighe­ terna och arbetsmarknadens parter samt i utredningen rörande ökad an­ ställningstrygghet m. m.» dels att utskottet bort hemställa »1. att riksdagen med bifall till motionerna 1971: 1474 och 1971: 1478, båda såvitt nu är i fråga, avslår propositionen be­ träffande förslaget till lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmark­ naden.»

2. beträffande frågan om generell uppsägningstid på sex månader och kvalifikationstid (punkt 3 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 17 som böljar med »Ut­ skottet är» och slutar med »motionen 1971: 1472» bort ha följande lydelse:

»Situationen för den äldre arbetskraften har under senare år tilldra­ git sig allt större uppmärksamhet. Påpekandena i dagspress och fackförbundstidningar om att äldre arbetare sorteras u r produktionsproces­ sen och förbigås vid nyanställningar blir allt vanligare. Det gäller i första hand inom industrin sysselsatta men även inom arbetslivet över huvud taget. Utskottet delar uppfattningen i propositionen att lagfäst skydd måste skapas för den äldre arbetskraften i syfte att skapa tryggare anställningsförhållanden och bättre möjligheter till sysselsättning. Vad den förstnämnda frågan beträffar föreslås i propositionen vissa bestäm­ melser angående uppsägningstid m. m. Utskottet delar den i motion 1971: 1472 anförda uppfattningen att en viss minsta uppsägningstid inte endast bör tillkomma de äldre utan gälla generellt på arbetsmarknaden. En utbredd praxis är att tjänstemännen åtnjuter en uppsägningstid av sex månader. Med undantag för korttidsanställningar bör sålunda upp­ sägningstiden fastställas till sex m ånader oberoende av ålder. Detta överensstämmer med de under senare år allt starkare hävdade kraven om en reell jämlikhet. Likaså finns det anledning att bifalla motionskravet att kvalifikationstiden skall bestämmas till 18 månader under en treårsperiod.» dels att utskottet bort hemställa »3. att riksdagen i fråga om generell uppsägningstid och kvali­ fikationstid med bifall till motionen 1971: 1472, såvitt nu är i fråga, godkänner vad utskottet anfört».

3. beträffande åldersvillkor (punkt 4 i hemställan) - under förutsättning att riksdagen avslår reservation 2 - av herr Lorentzon (vpk), som anser dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med »När det» och slutar med »motionen 1971: 1472» bort ersättas med text av följande lydelse: »I fråga om åldersgränserna har LO och andra arbetstagarorganisa­ tioner uttalat sig för en sänkning till 40, 45 resp. 50 år. Samma krav finns i motionen 1971: 1472. Utskottet instämmer i detta krav och för­ ordar att lagförslaget justeras i enlighet med motionsyrkandet. De före­ slagna reglerna om kvalifikationstid kan godtas t. v. men torde få om­ prövas i samband med att en generell lagstiftning om anställningstrygg­ het läggs fram.» dels att utskottet bort hemställa »4. att riksdagen i fråga om åldersvillkor med bifall till motionen 1971: 1472, såvitt nu är i fråga, godkänner vad utskottet an­ fört.»

4. beträffande uppsägningstidernas längd (punkt 5 i hemställan) av her­ rar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser dels att det avsnitt på s. 17 i utskottets yttrande som börjar med »En­ ligt utskottets» och slutar med »beträffande uppsägningstider» bort ha följande lydelse: »Den i motionen föreslagna uppsägningstiden på 1, 2 resp. 3 månader är en påtaglig förlängning jäm fört med nu gällande ordning. Enligt ut­ skottets mening kan ännu längre uppsägningstider verka ogynnsamt för såväl arbetstagare som arbetsgivare. Flera branscher har en order­ tid som understiger sex m ånader och kan således inte förutse verksam­ hetens omfattning och inriktning för så långa perioder som propositio­ nens förslag innebär. Förslaget avser att ge den som sägs upp från sin anställning ökat rådrum för att skaffa nytt arbete. Eftersom företag nor­ malt strävar efter att behålla sin arbetskraft torde effekten av förslaget bli tämligen begränsad. Utskottet vill i stället förorda att åtgärder av sti­ mulerande natur vidtas för att bereda äldre arbetstagare sysselsättning.» dels att utskottet bort hemställa »5. att riksdagen i fråga om uppsägningstidernas längd med bifall till motionen 1971: 1478, såvitt nu är i fråga, godkänner vad utskottet anfört.»

Beträffande 1 § förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbets­ tagare (punkt 6 i hemställan)

5. av herr Lorentzon (vpk), som anser, att utskottet vid bifall till re­ servation 2 bort hemställa »6. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 1 § förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare antar paragrafen i följande såsom utskottets förslag beteckna­ de lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Arbetstagare, som varit anställd Arbetstagare, som varit anställd hos arbetsgivaren i minst 24 må­ hos arbetsgivaren i minst 18 må­ nader under de tre senaste åren, nader under de tre senaste åren äger åtnjuta en uppsägningstid av åtnjuter en uppsägningstid av sex 1. minst två månader, om han månader. fyllt 45 år, 2. minst fyra månader, om han fyllt 50 år, 3. minst sex månader, om han fyllt 55 år. Första stycket samme arbetsgiva: Vid tilläm pning---------------------- ägare tillhörde.»

6. av herr Lorentzon (vpk), sorn anser, att utskottet vid bifall till re­ servation 3 bort hemställa »6. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 1 § förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare antar paragrafen i följande såsom utskottets förslag beteck­ nade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag 1 § Arbetstagare, som varit anställd Arbetstagare, som varit anställd hos arbetsgivaren i minst 24 må­ hos arbetsgivaren i minst 24 må­ nader under de tre senaste åren, nader under de tre senaste åren, äger åtnjuta en uppsägningstid av äger åtnjuta en uppsägningstid av 1. minst två månader, om han 1. minst två månader, om han fyllt 45 år, fyllt 40 år, 2. minst fyra månader, om han 2. minst fyra månader, om han fyllt 50 år, fyllt 45 år, 3. minst sex månader, om han 3. minst sex månader, om han fyllt 55 år. fyllt 50 år. Första stycket--------------- samme arbetsgivare, Vid tilläm pning------------- ägare tillhörde.»

7. av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser, att utskottet vid bifall till reservation 4 bort hemställa »6. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 1 § förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare antar paragrafen i följande såsom utskottets förslag beteck­ nade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

Arbetstagare, som varit anställd Arbetstagare, som varit anställd hos arbetsgivaren i minst 24 må­ hos arbetsgivaren i minst 24 må­ nader under de tre senaste åren, nader under de tre senaste åren, äger åtnjuta en uppsägningstid av äger åtnjuta en uppsägningstid av 1. minst två månader, om han 1. minst en månad, om han fyllt fyllt 45 år, 45 år, 2. minst fyra månader, om han 2. minst två månader, om han fyllt 50 år, fyllt 50 år, 3. minst sex månader, om han 3. minst tre månader, om han fyllt 55 år. fyllt 55 år. Första stycket---------------- samme arbetsgivare. Vid tilläm pning------------- — ägare tillhörde.»

8. beträffande lagstiftningens tillämpning på pensionärer (utskottets mo­ tivering) av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser, att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med »Pensionärernas ställning» och slutar med »om pensionärerna» bort ha följande lydelse: »Utskottet anser sig kunna godta att pensionärerna tills vidare inord­ nas under lagstiftningen. Utskottet förutsätter emellertid att utredningen om anställningstrygghet m. m. får fria händer att ompröva frågan mot bakgrund av de erfarenheter man får av lagstiftningens verkningar. Sexmånadersregeln för ålderspensionärer kan nämligen få motsatt effekt än den åsyftade genom att företag inte vågar nyanställa pensionärer på grund av den långa uppsägningstiden. Förslaget kan dessutom få den för ålderspensionärerna negativa konsekvensen, att företagare säger upp dessa tidigare än som annars skulle ha varit fallet.»

9. beträffande tillämpningsområdet för lagen om sysselsättningsfrämjande åtgärder (punkt 12 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c) och Carlström (fp), som anser dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 19 med »Ut­ skottet är» och slutar med »små företag» bort ha följande lydelse: »Möjligheterna att genom lagstiftning på det förevarande området nå resultat vid mindre företag är begränsade. Det syns därför rimligt att arbetsmarknadsmyndigheterna inriktar sina resurser på företag som inte har alltför få anställda. Enligt utskottets mening bör gränsen för lagens tillämpningsområde sättas något högre än vad Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet föreslår i enlighet med motionen 1971: 1479 att från lagen undantas företag med mindre än tio anställda.» dels att utskottet bort hemställa »12. att riksdagen - med bifall till motionen 1971: 1479 och med avslag på motionen 1971: 1478, såvitt nu är i fråga, samt med förklaring att viss ändring bör göras i 1 § förslaget till lag om vissa åtgärder för att främ ja sysselsättning av äldre arbetsta­ gare på den öppna arbetsmarknaden - antar paragrafen i ne­ danstående såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

1 §

Länsarbetsnämnd äger förelägga Länsarbetsnämnd äger förelägga arbetsgivare som inom länet syssel- arbetsgivare som inom länet syssel­ sätter minst fem arbetstagare att sätter minst tio arbetstagare att till till nämnden nämnden 1. på tider som nämnden be- 1. på tider som nämnden be­ stämmer lämna uppgift om antalet stämmer läm na uppgift om antalet hos arbetsgivaren sysselsatta arbets- hos arbetsgivaren sysselsatta arbets­ tagare samt, för varje arbetstagare, tagare samt, för varje arbetstagare,

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag dennes namn, ålder, kön, nationa­ dennes namn, ålder, kön, nationa­ litet, arbetsplats och huvudsakliga litet, arbetsplats och huvudsakliga arbetsuppgifter, arbetsuppgifter, 2. fortlöpande anmäla uppsäg­ 2. fortlöpande anmäla uppsäg­ ningar och permitteringar för läng­ ningar och permitteringar för läng­ re sammanhängande tid än fjorton re sammanhängande tid än fjorton dagar av arbetstagare som omfattas dagar av arbetstagare som omfattas av lagen (1971: 000) om anställ­ av lagen (1971:000) om anställ­ ningsskydd för vissa arbetstagare. ningsskydd för vissa arbetstagare. Föreläggande e n lig t--------------- — yttra sig.»

10. beträffande arbetsförmedlingstvång (punkt 14 i hemställan) av her­ rar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser dels att det avsnitt på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med »Ut­ skottet hänvisar» och slutar med »motionen 1971: 1475» bort ha föl­ jande lydelse: »Utskottet kan inte godta departementschefens förslag om att arbetsförmedlingstvång skall kunna tillgripas i vissa fall. E tt samarbete mellan arbetstagare och arbetsgivare som m an söker förverkliga genom tvång måste anses förkastligt. Förslaget är oantagligt från arbetsgivarsynpunkt eftersom vårt marknadssystem förutsätter att företag fritt och i kon­ kurrens med andra företag kan välja arbetskraft. Vidare kan åtgärder av tvingande natur innebära vissa negativa konsekvenser för alla berörda, vilket arbetsmarknadsstyrelsen framhållit i sitt remissyttrande. D et är ytterst angeläget att söka bereda äldre personer en tryggad sysselsättning. D et bör emellertid ske med positiva åtgärder som är äg­ nade att stimulera företagen att anställa äldre arbetskraft. En metod som är värd att överväga är att avskaffa arbetsgivaravgift för äldre arbets­ tagare. I konsekvens med det sagda bör även straffbestämmelsen i 7 § utgå ur lagtexten.» dels att utskottet bort hemställa »14. att riksdagen i fråga om arbetsförmedlingstvång med bifall till motionen 1971: 1478, såvitt nu är i fråga, godkänner vad utskottet anfört.»

11. beträffande frågan om fängelse i straffskalan (punkt 15 i hemstäl­ lan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), fru Nils­ son i Kristianstad (c), herrar Mattsson i Skee (c) och Carlström (fp), som anser dels att det avsnitt på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med »Fängelsestraff för» och slutar med »motionen 1971: 1475» bort ha följande lydelse: »Enligt utskottets mening är det principiellt felaktigt att tillgripa fängelse vid den typ av brott det här gäller. Lagstiftningens effektivitet

torde inte heller minska om endast böter ingår i straffskalan. Utskottet tillstyrker alltså yrkandet i motionen 1971: 1475 att fängelse skall utgå ur straffskalan i 7 §.» dels att utskottet bort hemställa »15. att riksdagen i fråga om fängelse i straffskalan med bifall till motionen 1971: 1475 i motsvarande del godkänner vad ut­ skottet anfört.»

12. beträffande överförande av handläggningsfunktioner till länsar­ betsnämnderna m. m. (punkt 16 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser dels att det avsnitt på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med »De i» och slutar m ed »behandlade delar» bort ha följande lydelse: »Utskottet delar den i motion 1971: 1472 anförda uppfattningen, att en grundläggande förutsättning för att uppnå ett rimligare förhållande när det gäller de äldres arbetsförhållanden ligger i lösningen av frågan om löntagarmakt i företagen. Bestämmelser av typen § 32 måste i lag ogiltighetsförklaras. D et är emellertid - som framhålles i åberopade mo­ tion — av stor betydelse hur en lagstiftning i syfte att främ ja de äldres arbetsanställning blir utformad. Utfästelser om samråd och överläggning i företagsnämndsavtal och allmänna uttalanden från företagsledningar­ nas sida har i praktiken visat sig inte ha någon betydelse. I stället kan konstateras - och det är detta faktum som ligger till grund för fram­ läggandet av proposition n r 107 - att situationen för de äldre arbetar­ na i här avsedda sammanhang år för år blivit allt värre. E tt inskrivan­ de i lag om rapport- och anmälningsskyldighet till länsarbetsnämnd om andelen äldre arbetare etc., skyldighet att föra överläggningar inför länsarbetsnämnden, samt stadgande att denna skall kunna 'anmoda’ företagen att anställa äldre arbetare, torde enligt utskottets mening inte förändra situationen. Först när vad som i propositionen benämnes som 'det yttersta korrektivet’ kommer till användning kan den föreslagna lagen kunna väntas medföra några påtagliga resultat. Men detta me­ del bör som framhålles i motion 1971: 1472 kunna tillgripas redan på länsplanet. Länsarbetsnämnden bör ha behörighet att förordna om att arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstagare än dem som den offent­ liga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit. Lagen bör därför er­ hålla en motsvarande omredigering och utskottet tillstyrker därför de i motion 1971: 1472 ställda yrkandena härom. Något skäl för en re­ gel som begränsar åtalsrätten finns inte. I detta sammanhang måste också observeras den nya och för be­ handlingen av för löntagarna viktiga intressen betydelsefulla roll som länsarbetsnämnderna kommer att spela. U tskottet ansluter sig därför även till synpunkterna i motionen om behovet av en starkare represen­ tation inom länsarbetsnämnderna från löntagarna och deras organisa­

tioner liksom att med arbetsmiljöfrågor väl förtrogna representanter blir företrädda inom nämnden. E n hemställan till Kungl. M aj:t att uppta frågan om länsarbetsnämndens sammansättning finner utskottet sålunda vara motiverad.» dels att utskottet bort hemställa »16. att riksdagen i fråga om överförande av handläggningsfunktioner till länsarbetsnämnderna, m. m. med bifall till mo­ tionen 1971: 1472 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört».

13. beträffande 3 § och 4 § lagen om vissa åtgärder för att främja sys­ selsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden ("punkt 17 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser, att utskottet vid bifall till reservation 12 bort hemställa »17. att riksdagen avslår propositionen beträffande 3 § och 4 § i det under 12 upptagna lagförslaget».

Beträffande 5 § lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden (punkt 18 i hemstäl­ lan)

14. av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser, att utskot­ tet vid bifall till reservation 10 bort hemställa »18. att riksdagen avslår propositionen beträffande 5 § i det under 12 upptagna lagförslaget».

15. av herr Lorentzon (vpk), som anser, att utskottet vid bifall till re­ servation 12 bort hemställa »18. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 5 § i det under 12 upptagna lagförslaget antar paragrafen i föl­ jande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag 5 § Följer arbetsgivare ej anvisning­ Följer arbetsgivare ej anvis­ ar som meddelats av arbetsmark­ ningar som meddelats av länsar­ nadsstyrelsen beträffande syssel­ betsnämnd beträffande sysselsätt­ sättning av äldre arbetstagare och ning av äldre arbetstagare och är är det med hänsyn till omständig­ det med hänsyn till omständighe­ heterna uppenbart att rättelse ej terna uppenbart att rättelse ej kan kan åstadkommas på annat sätt, åstadkommas på annat sätt, kan kan styrelsen förordna, att arbets­ nämnden förordna, att arbetsgiva­ givaren ej får anställa andra ar­ ren ej får anställa andra arbetsta­ betstagare än dem som den of­ gare än dem som den offentliga fentliga arbetsförmedlingen har arbetsförmedlingen har anvisat el­ anvisat eller godtagit. ler godtagit.»

Beträffande 7 § lagen om vissa åtgärder fö r att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden (punkt 19 i hem­ ställan)

16. av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser, att utskot­ tet vid bifall till reservation 10 bort hemställa »19. att riksdagen avslår propositionen beträffande 7 § i det un­ der 12 upptagna lagförslaget».

17. av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), fru Nils­ son i Kristianstad (c), herrar Mattsson i Skee (c) och Carlström (fp), som anser, att utskottet vid bifall till reservation 11 bort hemställa »19. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 7 § i det under 12 upptagna lagförslaget antar paragrafen i föl­ jande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag 7 § Arbetsgivare som ej iakttager Arbetsgivare som ej iakttager förordnande enligt 5 § dömes till förordnande enligt 5 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år. böter. Allmänt åtal får väckas en- Allmänt åtal får väckas endast ef- dast efter anmälan av arbetsmarkter anmälan av arbetsmarknads- nadsstyrelsen.» styrelsen.

18. av herr Lorentzon (vpk), som anser, att utskottet vid bifall till re­ servation 12 bort hemställa »19. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 7 § i det under 12 upptagna lagförslaget antar paragrafen i föl­ jande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag 7 § Arbetsgivare som ej iakttager Arbetsgivare som ej iakttager förordnande enligt 5 § dömes till förordnande enligt 5 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år. böter eller fängelse i högst ett år.» Allm änt åtal får väckas endast ef­ ter anmälan av arbetsmarknadssty­ relsen.

19. beträffande 9 § lagen om vissa åtgärder fö r att främja syssel­ sättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden (punkt 20 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser, att utskottet vid bifall till reservation 12 bort hemställa

»20. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 9 § i det under 12 upptagna lagförslaget antar paragrafen i föl­ jande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag Talan mot arbetsmarknadssty­ Talan m ot länsarbetsnämnds be­ relsens beslut enligt denna lag fö­ slut enligt denna lag föres hos res hos Konungen genom besvär. Konungen genom besvär. M ot styrelsens beslut i fråga M ot beslut i fråga som avses i som avses i 1 § får talan dock 1 § får talan dock icke föras.» icke föras.

20. beträffande länsarbetsnämndernas sammansättning (punkt 23 i hem­ ställan) av herr Lorentzon (vpk) som anser, att utskottet vid bifall till reservation 12 bort hemställa »23. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1472, såvitt an­ går länsarbetsnämndernas sammansättning, som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört i den frå­ gan».

21. beträffande förstärkning av regionalpolitiska insatser m .m . (punkt 25 i hemställan) av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristian­ stad (c) och herr Mattsson i Skee (c), som anser dels att det avsnitt på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med »Ut­ skottet erinrar» och slutar med »och 1971: 15» bort ha följande lydelse: »De äldre arbetstagare, som det här är fråga om, är oftast fast bund­ na till sin hemregion. Såsom framhållits i motionen 1971: 1477 bör det­ ta vid sidan av den regionalpolitiska målsättningen vara ett skäl att skyndsamt förstärka de lokaliserings- och regionalpolitiska insatserna i skogslänen och motsvarande områden. U tskottet tillstyrker motionsyrkandet om ett särskilt uttalande av riksdagen i detta syfte. I motionen framhålles också, att de äldre arbetstagarna ofta har svårigheter att kla­ ra sig i konkurrensen på arbetsmarknaden, därför att de har sämre ut­ bildning än de yngre. U tskottet finner det liksom motionärerna angelä­ get, att insatserna för den äldre arbetskraftens vidareutbildning förstärks väsentligt, såväl vad beträffar arbetsmarknadsutbildningen som vuxen­ utbildningen i det reguljära utbildningsväsendet och den kursverksam­ het, som drivs av t. ex. bildningsförbunden. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.» dels att utskottet bort hemställa »25. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1477 som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört.»

ESSELTE TRYCK, STHLM 71 7 1 2 1 5 0